Malmö högskola
Lärarutbildningen
Skolutveckling och ledarskap
Uppsats
15 högskolepoängAtt möta och bemöta
- pedagogers bemötande av barn med koncentrationssvårigheter
To meet and to treat
-teachers ways of relating to children with attention difficulties
Annika Gotfredsen
Ann Ottosson
Specialpedagogik överbryggande kurs 15 – 30 p 2008-06-04
Examinator: Lena Lang Handledare: Eva Hoff
3 Malmö högskola
Lärarutbildningen
Skolutveckling och ledarskap Specialpedagogik
Vårterminen 2008
ABSTRACT
Gotfredsen, Annika & Ottosson, Ann (2008) Att möta och bemöta. To meet and to treat. Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola.
Syftet med vår uppsats är att lyfta fram och få en bild av pedagogers bemötande av barn som har olika former av koncentrationssvårigheter men som inte har en diagnos. Detta har vi gjort genom en jämförande studie mellan 10 pedagoger i förskolan respektive 13 pedagoger i skolan. Vi har använt oss av frågeformulär med öppna frågor, likt
intervjufrågor.
Undersökningen är kopplad till våra arbetsplatser, då vi hoppas att vår forskning kommer att fungera som ett utvecklingsarbete inom våra verksamheter.
Sammanfattningsvis visar resultatet av undersökningen att det finns betydligt fler likheter än skillnader i sättet att bemöta barn med koncentrationssvårigheter på inom de olika verksamheterna som t.ex. att utgå ifrån varje barns förutsättningar och behov. Skillnaderna hittade vi i resultatet kring den fysiska och sociala miljön. Skolan kom med mer individuella, konkreta lösningar för varje enskild elev medan förskolan svarade mer grupprelaterat.
Nyckelord: bemötande, förhållningssätt, koncentrationssvårighet
Annika Gotfredsen Handledare: Eva Hoff Ann Ottosson Examinator: Lena Lang
5
Innehållsförteckning
1 Bakgrund
...7 1.1 Syfte ...9 1.2 Frågeställningar………92 Litteraturgenomgång
...11 2.1 Koncentrationssvårigheter...11 2.1.1 Barnens strategier...13 2.1.2 Diagnostisering...142.2 Bemötande och förhållningssätt...15
2.2.1 Pedagogernas bemötande av barn med koncentrationssvårigheter...16
2.2.2 Fysisk och social miljö kring barn med koncentrationssvårigheter………17
2.2.3 Föräldrasamverkan kring barn med koncentrationssvårigheter...19
2.3 Teori...20
3 Metod
...23 3.1 Val av metod...23 3.2 Undersökningsgrupp...23 3.3 Instrument………...24 3.4 Tillvägagångssätt………...24 3.5 Tillförlitlighet………25 3.6 Etiska ställningstagande………256
4 Resultat
...274.1 Pedagogers synsätt kring bemötande och förhållningssätt ...27
4.1.1 Gemensamma teman för förskola och skola………...27
4.1.2 Teman som skiljde sig åt mellan förskolan och skolan………..28
4.2 Pedagogers synsätt kring fysisk och social miljö………..29
4.2.1 Gemensamma teman för förskola och skola………...29
4.2.2 Teman som skiljde sig åt mellan förskola och skola………..30
5 Diskussion
...335.1 Bemötande och förhållningssätt……….34
5.1.1 Gemensamma teman kring bemötande och förhållningssätt………..35
5.1.2 Teman som skiljde sig åt kring bemötande och förhållningssätt………35
5.2 Fysisk och social miljö………...36
5.2.1 Gemensamma teman kring fysisk och social miljö ………36
5.2.2 Teman som skiljde sig åt kring fysisk och social miljö………..37
5.3 Förankring i teorin……….38
5.4 Specialpedagogiska implikationer……….39
5.5 Framtid………...40
Referenser
Bilagor
7
1
Bakgrund
Det är mycket som ingår i förskolans och skolans pedagogiska uppdrag. Ett av dessa är att utifrån barnens olika förutsättningar, erbjuda alla samma möjlighet till en bra
förskola/skola.
I Läroplanen för förskolan-Lpfö 98 och i Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet-Lpo 94 uttrycks detta uppdrag klart och tydligt.
Ett exempel är följande utdrag ur Läroplanen för förskolan:
Den pedagogiska verksamheten skall anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd än andra skall få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar.
Personalens förmåga att förstå och samspela med barnet och få föräldrarnas förtroende är viktigt, så att vistelsen i förskolan blir ett positivt stöd för barn med svårigheter. Alla barn skall få den tillfredställelse det ger att göra framsteg,
övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen (Lpfö 98 s.5).
och Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet:
Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling (Lpo 94 s.6).
Vi har i skolan och förskolan gemansamma mål att sträva mot, men vägen mot målen ser ofta väldigt olika ut, beroende på att de pedagoger som stakar ut vägen agerar på olika sätt.
Pedagogerna i nämnda verksamheter besitter olika kunskaper och har olika erfarenheter av att möta och bemöta barn. I Lpo 94 står också att:
8
Det finns olika vägar att nå målen. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårt att nå målen för utbildningen. Därför kan
undervisningen aldrig utformas lika för alla (s.6).
I vårt arbete med barn i förskolan och skolan kommer vi ständigt i kontakt med barn som av någon anledning verkar vara väldigt oroliga. Många av dessa barn är
välfungerande i flera situationer och är kunskapsmässigt duktiga men har svårt att ta till sig information, sitta stilla, lyssna och ta del av sin omgivning. Det kan uppfattas som om dessa barn ” bara stör”, inte fokuserar, springer omkring och låter högljutt. Ibland kan det finnas förklaringar till detta men långt ifrån alltid.
Vi har läst om barn med koncentrationssvårigheter. Mycket av den litteraturen handlar om orsaker och diagnosticering, men oavsett vilken orsak (vad barnets problem beror på) så ska vi kunna möta barnen inom förskolan/skolans fyra väggar på bästa sätt. Detta har vi inte hittat lika mycket forskning kring men vi vet att behovet är stort i dagens ”skola för alla”. Pedagogerna ska kunna bemöta en grupp barn med alla dess olika speciella behov och skapa de bästa förutsättningarna som möjligt för alla. Därför vill vi att vår uppsats ska handla om just pedagogers bemötande av barn som har svårt att koncentrera sig och hur miljön runt omkring dem spelar roll.
Vår forskning behövs för att lyfta fram tankar och kunskaper som finns i de olika verksamheterna men som kanske inte alltid når alla berörda. Det handlar om att kunna se saker från olika håll, ur olika perspektiv. Det kan vara av stor vikt för ett barns utveckling hur en pedagog kan förhålla sig och hur barnet blir bemött. Man skulle ibland kunna fundera över om det är pedagogen eller barnet som är i behov av stöd. I en del fall känns det som att det fokuseras på problemet istället för att lyfta fram det
positiva. Genom kunskap kan man ändra inställning kring det man saknar erfarenhet om och saker man tidigare upplevt som svårt.
Vårt övergripande ämnesval är ”pedagogers bemötande av barn med
koncentrationssvårigheter. Vår definition av barn med koncentrationssvårigheter är här de barn som inte har någon medicinsk diagnos men som upplevs besvärliga av någon anledning.
9
Vi kommer att göra en studie där vi vill jämföra två olika verksamheter, förskolan och skolan. Studien riktar sig till två olika grupper: pedagoger i förskolan respektive i skolan och vi kommer att titta på likheter och skillnader i deras svar.
De personer som deltar i vår undersökning finns inom förskolegrupp, förskoleklass och grundskolans tidigare år 1-3. Vi riktar oss till pedagoger som jobbar med barn 3-5 år i förskolan och jämför med pedagoger som jobbar F-3 i skolan. Detta är åldersgrupper som ligger relativt nära varandra men inom två olika verksamhetsvärldar. Tänker man lika eller händer det något från det att barnet går i förskolan tills att det börjar i skolan? Vi har valt att göra undersökningen kopplad till våra arbetsplatser (två olika enheter) då vi hoppas att vår forskning kommer att fungera som ett utvecklingsarbete inom våra verksamheter. Det är viktigt att lyfta fram ämnet om koncentrationssvårigheter då det kommit fram som önskemål från förskolans håll vid inventering av forsknings – och utvecklingsbehov.
1.1 Syfte
Syftet med vår uppsats är att lyfta fram och få en bild av pedagogers bemötande av barn som har olika former av koncentrationssvårigheter men som inte har en medicinsk diagnos. Hur resonerar man som pedagog i förskolan respektive skolan och vad är likheterna/skillnaderna mellan pedagogernas synsätt i de olika verksamheterna?
1.2 Frågeställning
1. Hur resonerar pedagoger på förskolan respektive skolan kring förhållningssätt och bemötande av barn med koncentrationssvårigheter?
2. Hur resonerar pedagoger på förskolan respektive skolan kring barnens fysiska och sociala miljö?
11
2 Litteraturgenomgång
Vi går här igenom den litteratur som vi tycker är relevant för vårt syfte och frågeställningar.
2.1 Koncentrationssvårigheter
När man koncentrerar sig på en uppgift kan man rikta sig mot uppgiften, utesluta andra intryck och komma igång, hålla fast och avsluta uppgiften (Kadesjö 2008).
För att ett barn ska vara koncentrerat krävs motivation. För att ett barn ska bli motiverat spelar bl.a. tidigare erfarenheter och vilka känslor barnet får för uppgiften roll. Vad kan barnet sen tidigare, verkar uppgiften intressant eller väcker den känslor om tidigare misslyckanden till liv?
I Lpo 94 kan vi läsa:
”varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter” (s.9).
Kadesjö (2008) skiljer på två typer av koncentrationssvårigheter, primära och
sekundära. Primära koncentrationssvårigheter är ett biologiskt betingat tillstånd. Det är medfödda eller tidiga brister i hjärnans funktion. Sekundära koncentrationssvårigheter är en reaktion på förhållanden i miljön eller vid vissa situationer.
Det finns primära koncentrationssvårigheter hos barn som upplevs passiva likväl hos dem som upplevs överaktiva, men då det är barn i det senare fallet som ofta skapar problem är det de barnen som uppmärksammas mest. Vad kan då dessa barns problem bestå av? En del av svaret kan vara att för att klara av genomförandet av en handling, krävs det kunskap om hur man ska göra, vad man ska göra och att kunna göra en återkoppling till tidigare försök. Detta för att kunna avgöra om den nya handlingen blev lyckad eller inte. Orsakerna till vissa barns koncentrationssvårigheter är ofta flera, t.ex. klarar barnen ofta inte av att välja ut de viktigaste signalerna utan försöker utföra olika
12
oförenliga handlingar samtidigt. Barnet kan inte heller se konsekvenserna av olika handlingsalternativ och heller inte vad nästa steg i handlingen ska bli. Detta kan bero på att barnet aldrig tidigare har försökt, för liten erfarenhet. En brist är också oförmågan att kunna rikta uppmärksamhet mot uppgiften. Barnet vill inte tolka en handling som misslyckad utan istället blir det nya försök (Kadesjö 2008).
Koncentrationssvårigheter är oftast det ord som allmänheten, dvs. pedagoger, föräldrar, barn och vuxna använder sig av för att beskriva svårigheter att rikta in sig på och hålla kvar sin uppmärksamhet. Man kan dock dela upp begreppet koncentrationssvårigheter i underrubriker som aktivitetskontrollproblem, uppmärksamhetsstörning, låg uthållighet, avledbarhetsproblem, oförmåga att sitta stilla, vakenhetsproblem,
automatiseringsproblem, bristande impulskontroll och planeringssvårigheter (Gillberg 1996).
I förskolan/skolan bör man använda beteckningen koncentrationssvårigheter med stor försiktighet då barnens bakgrund ofta spelar en väsentlig del. Om ett barn har problem med koncentrationen utgår pedagogen förmodligen från att barnet inte kan koncentrera sig (hålla fokus) på det som pedagogen finner är viktigt i situationen. Dock koncentrerar sig barnet säkerligen på något annat, så förmågan till koncentration finns i de flesta fall. Bristen på uppmärksamhet kan bero på att uppgifterna är för svåra, ointressanta och inte speciellt motiverande. Att man låter uppmärksamheten vandra från det ena till det andra behöver inte betyda att det finns koncentrationssvårigheter. Vissa barn får idéer och associationer när tankarna får vandra. Detta kan vara deras form av koncentration. Barn som sitter stilla och verkar lyssna ser vi som koncentrerade medan det egentligen kan vara precis det motsatta (Johannessen 1997). Ögonkontakt behöver inte heller innebära full koncentration men bristen på ögonkontakt kan provocera pedagogen då det kan uppfattas som ett totalt ointresse. Det kan tolkas som ett avvisande (Wrangsjö 1998, Johannessen 1997).
Det är främst de sekundära koncentrationssvårigheterna som vår studie utgår ifrån. Ett barn utan diagnos som upplevs som ”störande” av kanske både pedagoger, barn och andra föräldrar. Det kan vara bra att analysera denna typ av svårigheter utifrån individ -, grupp – och organisationsnivå. Ibland kan svårigheten ligga hos individen med t.ex. bristande uppmärksamhet, men det kan också vara uppgiften som inte anpassats till
13
individen och som då orsakar problemet. En kaotisk miljö runt barnet skapar problem. Det är alltså av stor vikt för en person med sekundära koncentrationssvårigheter att man tar reda på vilka bakgrundsfaktorer som ligger till grund för barnets svårigheter (Olsson & Olsson 2007).
2.1.1 Barnens strategier
Kadesjö (2008) skriver om att barn med koncentrationssvårigheter många gånger inte har kontroll på situationer de hamnar i eller uppgifter som ska lösas. De förstår inte alltid vad som blev fel eller vad som andra tycker blev fel. ”Jag vet inte”, ”det bara blev så” är svar man kan få när man frågar en varför fråga. Nya situationer kan kännas skrämmande och mycket energi läggs på att skydda sig själv. Kadesjö(2008) pratar om ”rädda-masken strategin”:
1. undvika: vill inte, orkar inte, kan inte (försöker man inte, misslyckas man inte) 2. avleda: spela pajas, busa, förstöra eller låtsas kunna.(omgivningen anklagas)
Stress påverkar oss alla. Positiv stress gör att vi känner utmaningar och får oss att gå vidare. För de barn som har svårt att hålla fokus och att koncentrera sig kan en stressig vardag påverka hur utgången blir.
”Den som är stressad har svårt att koncentrera sig.
Den som kan koncentrera sig blir mindre stressad” s.181 (Ellneby 2004).
För att bemöta stress och de ibland för stora krav som ställs på barn, tar barnen ibland till strategier för att få vardagen att fungera. En sådan strategi kan vara att fly och försöka slippa brottas med problemet, det har uppstått en kampreaktion. Barnets
reaktion blir då ofta en aggressiv handling. Barn behöver uppleva att ilska inte är farligt. Det är sunt och naturligt, men man måste lära sig att hantera den. Man får vara hur arg som helst men man får inte göra vad som helst för att ge uttryck för sin ilska. Det är viktigt att barnet förstår att nära relationer inte förstörs för att man är arg (Ellneby 2004).
14
Allt större krav läggs på att barnen ska passa in och att de ska kunna leva upp till de krav som ställs på dem. För många barn blir detta ibland oöverstigligt och resulterar i bråk och ”dåligt uppförande”. Greene(2007) beskriver hur vi som vuxna ofta kräver en förklaring till barnets oflexibla och explosiva beteende. Vi ställer frågan Varför...? Och får svaret - Jag vet inte. Detta svar ökar ofta den vuxnes frustration. Då hjälper det inte att barnet förmodligen talat sanning. En bestraffning ökar säkerligen bara barnets frustration och gör det svårt att finna lugnet igen. Ibland minns inte barnet varför ilskan uppstod men är ofta väldigt ångerfull när väl lugnet infunnit sig igen. Tonvikten bör läggas på att finna ett fungerande sätt att reagera på barnets beteende innan det blir svårt att hantera (Greene 2007).
2.1.2 Diagnosticering
I förskolan och skolan finns en tilltro till diagnostisering av barn där man kanske inte alltid tar hänsyn till yttre påverkan och att det kan vara av godo att förändra
verksamheten kring barnet. ”Felet” eller problemet återfinns oftast hos barnet och det läggs ofta många timmar på att träna vissa isolerade färdigheter istället för att se helheten och fokusera på det barnet är bra på (Karlsson 2008).
Är då en diagnos av godo eller ondo? Mycket av den tillgängliga litteraturen, som handlar om barn med koncentrationssvårigheter, tenderar att belysa diagnoser (Kadesjö 2008, Gillberg 1996). En kritiker av detta är Kärfve (2001) som ifrågasätter bland annat diagnosen DAMP. Diagnoser är alltid av ondo menar hon och betonar att det finns en betydande risk att barnet får en stämpel som finns kvar hela livet. För barnet som våndas över t.ex. läsning, matematik, mobbing eller utanförskap innebär själva
handikappstämpeln kanske en kortsiktig lättnad. Men den innebär också förlusten av en framtid (Kärfve 2001).
Annan forskning visar tvärt om att en diagnos kan vara till stor hjälp för vissa barn och deras föräldrar. En diagnos kan hjälpa till att bringa ordning i kaoset runt barnen (Wrangsjö 1998).
För att kunna reda ut om det är till gagn för barn och föräldrar med en diagnos måste man först tänka tanken om vad som kan kallas normalt och vad som är avvikande. Det
15
som verkar som ett stötande och onormalt beteende i vissa kretsar är det kanske inte i en annan. Det kan finnas olikheter i social bakgrund, religiös övertygelse, kultur och säkert inom många fler områden. Det är därför av största vikt att pedagoger i förskolan och skolan ser det som ett uppdrag att bemöta varje barn utifrån dennes nivå.
Varje barn har unika egenskaper, intressen, fallenheter och inlärningsbehov,
utbildningssystemen ska utformas och utbildningsprogrammen genomföras på sådant sätt att den breda mångfalden av dessa egenskaper och behov tillvaratas
(Salamancadeklarationen1994).
2.2 Bemötande och förhållningssätt
Idag med ”en skola för alla” ska en lärare kunna bemöta en grupp barn med alla dess speciella behov och skapa de bästa förutsättningarna som möjligt. Som pedagog måste man kunna vara positiv till sättet och se positivt på hur vi kan handskas med alla olika barn utan att vara gnälliga och se mer hinder än möjligheter (Steinberg 2002).
Din inställning till dig själv, till ditt ämne, till kollegorna, till skolan och till dina elever spelar större roll än du någonsin kan ana i arbetet med att skapa de bästa förutsättningarna för inlärning (Steinberg 2002,s.22).
Idag är barnens vardag inte helt enkel. I förskolan är det ofta stora barngrupper vilket kan göra att det ibland är svårt för pedagogerna att tolka de signaler barnen sänder. Det finns helt enkelt inte den tiden för varje enskilt barn. Risken finns att barnen blir feltolkade och upplevs som jobbiga och tidskrävande, men hade det funnits tid för eftertanke och en djupare insikt i omgivningens eventuella påverkan kanske tolkningen blivit annorlunda (Ellneby 2004).
Barn måste få känna att ”jag kan”, ”jag duger som jag är”. Ett ständigt misslyckande får inte självkänslan att växa (Kadesjö 2008). De vuxna runt omkring måste försöka stärka självkänslan på dessa barn och få dem att känna att de kan lyckas. Rossling (2007) talar om vikten av att inte släcka barnens stjärneögon utan istället försöka möta barnet där det är. Det är viktigt att vara lyhörd och att försöka bekräfta och dela barnens upplevelser (Rossling 2007).
16
2.2.1 Pedagogernas bemötande av barn med koncentrationssvårigheter
Då sekundära koncentrationssvårigheter är en reaktion på förhållanden i miljön eller vid vissa situationer bör man i förskolan/skolan utgå från denna vetskap. Som pedagog bör man stötta och hjälpa barnet på vägen och inte komma med tröst och stöd efter ett misslyckande. Pedagogen bör hjälpa barnet att ta emot och bearbeta intryck genom språklig och kroppslig vägledning, att stanna upp och tänka sig för och att bedöma resultat av handlingar (Olsson & Olsson 2007, Kadesjö 2008 ).
Kadesjö (2008) skriver om vikten av att skilja på barnet och barnets beteende, ”jag tycker om dig men inte det du precis gjorde”. Ge mycket positiv uppmärksamhet vid önskat beteende istället för att hamna i enbart kritik och tjatfällan. Sätt upp kortsiktiga mål som barnet har en rimlig chans att uppnå. Barnet måste också få sin respons i direkt anknytning till vad det gör. Går det tid emellan kan barnet ha svårt att koppla ihop vad det fick beröm eller kritik för. Rutiner och tydlighet är till stor hjälp för barn med koncentrationssvårigheter. Lär känna barnet och ligg steget före.
Det är ofta svårt att sätta gränser och göra upp rimliga regler och får barnen inte veta vilka förväntningar det finns på dem måste hela tiden gränserna testas. Detta kan ofta få konflikter som följd (Ellneby 2004).
Att under barndomen få utvecklas med hjälp av rimligt motstånd är till stor hjälp i det vuxna livets samvaro, (Ellneby 2004,s.100).
Jörgensen och Schreiner (1987) betonar att man inte alltid som pedagog eller förälder ska ge sig in i evinnerliga diskussioner där man oftast utgår från rättviseperspektiv och orsak/skuld och argumenterar utefter det. Ett barn som ständigt får sitt
uppmärksamhetsbehov stillat genom tillsägelser kan få en tankeställare om pedagogen istället riktar hela sin uppmärksamhet mot ”offret” som kanske gråter för att det blivit knuffat eller retat. För en pedagog i förskolan eller skolan blir detta ofta ett dilemma då rättvisetänkandet träder in. För trots allt är uppdraget att kunna räcka till för alla barn och att kunna ge det varje individ är i behov av.
17
Greene (2007) beskriver ett arbetsätt som innebär att lära barnen hantera konflikter och att öka deras förmåga till flexibilitet. Detta utifrån att sortera barnens beteenden i olika korgar, korg A, B och C. I korg A hamnar de beteenden som kan innebära skada för barnet själv och för andra. I korg A är den vuxne en auktoritet och beteendet är inte förhandlingsbart. Korg B innehåller problemställningar som är diskuterbara och där hjälper man barnen att lära sig tåla motgångar och där är det tillåtet att kompromissa. Även kommunikation är viktigt här. I korg C lägger man de problemställningar som man inte anser vara viktiga nog att ta en konflikt för. För att klara av att arbeta enligt en sådan metod krävs kunskap om barnen och deras bakgrund.
2.2.2 Fysisk och social miljö för barn med koncentrationssvårigheter
Lokalernas och utemiljöns utformning, placeringar och förflyttningar kan få konsekvenser för barnens sätt att fungera. Vi måste kunna se oss omkring och ifrågasätta vad som skapar lugn respektive orolighet (fysisk miljö). Det som sker i samspelet mellan barnen och mellan barn – vuxna är avgörande för
koncentrationsförmågan hos alla barn, inte bara hos barn med svårigheter (social miljö). I dagens moderna skolor finns ofta stora öppna ytor där eleverna ständigt förflyttar sig. Ibland förflyttar de sig till andra lokaler för att arbeta vid datorn eller för att hämta material. För en elev med koncentrationssvårigheter innebär detta ständiga problem. Viktigt är att ställa frågorna ”Vad skapar oro hos eleven? och ”Vad underlättar för koncentration?”. En enkel åtgärd kan vara att skapa en egen bestämd arbetsplats för eleven och att eleven ifråga får en placering i klassrummet där det finns så få störande moment som möjligt och där eleven har kontroll över vad som händer runt omkring. Det har blivit vanligt med arbetsbänkar med materiallådor någon annanstans i rummet istället för egna skolbänkar. Egna skolbänkar är oftast bättre för barn med
koncentrationssvårigheter (Kadesjö 2008).
Barngrupperna i förskolan blir allt större och därmed ökar även ljudnivån. Det finns en del att göra för att hjälpa barn som upplever detta som störande. Akustikplattor i taket, textilier som dämpar, mattor som dämpar (Ellneby 2004).
I förskolan eftersträvas ofta ”lugna stunder” för barnen, såsom gemensamma
18
ställs krav på att kunna anpassa sig, att vara tyst och stilla och detta kan leda till en stor utmaning för många barn. Kraven blir för stora för barn som har problem med att koncentrera sig och vara tysta och lugna. För att kraven ska vara rimliga krävs det att lokalerna är utformade efter behoven. Barnen som kommer till förskolan och skolan har väldigt olika bakgrund. De pedagogiska rummen kan ibland vara utformade så att istället för att kunna rymma olikheter så tenderar de att främja en exkludering av de elever som avviker och som av någon anledning inte passar in (Nordin-Hultman 2006).
Det bör också finnas inspirerande utemiljö med utrymme för lek som i sig är stresslösande (Ellneby 2004). Om utemiljön är en stor öppen yta så lockas barnen automatiskt till springa - jaga lekar. Utemiljön kan istället utformas med små vrår som inbjuder till lek i smågrupper (Kadesjö 2008).
Om barnet uppfattas ha koncentrationssvårigheter är det av största vikt att ta reda på när barnets problem uppstått och varför. För vissa barn kan muntlig information innebära problem och då får man finna en lämplig lösning på detta problem. I undervisningen kan t.ex. vissa elever vara hjälpta av ett arbetsschema där man kryssar för det arbete som är avklarat. Alternativa metoder bör uppmärksammas som stöd för barnet. Ofta beskrivs barnen som ”oroliga”, de har ”myror i brallan”, springer istället för att gå, gungar på stolen osv. dessa handlingar kan ibland tolkas som illvilliga och medvetna men så är det inte alltid. Det kan finnas en svårighet att se sambandet mellan handling och konsekvens (Johannessen 1997).
Om ett barn har stora och varaktiga koncentrationssvårigheter kommer det att påverka dess utveckling och uppväxtsituation. Samspelet i både familjen, förskolan och skolan påverkas. Kamratrelationer påverkas genom att barnet kanske ofta hamnar i konflikter för att de faktiskt inte förstår varför de andra barnen är arga på dem. Gruppaktiviteter och att kunna hålla sig till regler fungerar dåligt. Det som kan se ut som att dagens barn har en mängd möjligheter för sin utveckling kan vara svårt för barn med
koncentrationssvårigheter. Under sin dag i förskolan/skolan är det många olika möten med andra människor, olika gruppkonstellationer, olika händelser och olika miljöer som barnet ska hantera. Dessutom erbjuds en mängd aktiviteter och information flödar via tv, dator och tidningar. Barn med koncentrationssvårigheter behöver stöd och hjälp med
19
att sortera, se samband och bilda ordning i sin vardag (Kadesjö 2008). Den bild vi har av verkligheten i vårt medvetande får vi genom ett selektivt urval som gör att vi sorterar och väljer ut i den information som kommer till oss genom våra sinnen. Detta gör vår tillvaro begriplig. Om inte den processen fungerar får vi koncentrationsproblem och alltså svårt för att tolka upplevelser och göra vår tillvaro begriplig (Olsson& Olsson 2007). Föräldrarna är ytterst viktigast för att förstå och hjälpa barnen men förskolan och skolan har sitt ansvar med att se barnens positiva sidor och låta dem utvecklas utifrån sina förutsättningar (Kadesjö 2008).
2.2.3 Föräldrasamverkan kring barn med koncentrationssvårigheter
Det finns ett stort behov av föräldrasamverkan kring barn med
koncentrationssvårigheter därför att det är lättare att nå fram till barnet om det känner att vi alla runt omkring har en gemensam syn. Har föräldrarna en positiv syn på skolan, pedagogerna och dess arbete kring barnet så smittar det naturligtvis av sig på barnet. Vi kan knyta detta synsätt till läroplanerna:
I Lpfö98 står det:
”förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar” (s.4).
I Lpo 94 står det:
”skolans och vårdnadshavarnas gemensamma ansvar för elevernas skolgång skall skapa de bästa förutsättningarna för barns och ungdomars utveckling och lärande (s.16).
Föräldrarna är experter på sina barn och deras hjälp är av stor vikt för hur vi som pedagoger kan handskas med och bemöta dessa barn. För att kunna handskas med ”störiga barn” i skolan måste man nå fram till föräldrarna först (Kimber 2003). Det är pedagogens ansvar att upprätta ett gott samarbete med föräldrarna och att vara
20
professionell. För Kimber innebär det att vara professionell att kunna skilja mellan yrkesmänniska och privatperson. Att kunna hålla sig neutral, lyssna och avgränsa sig. De flesta barn i Sverige växer upp med goda utvecklingsförutsättningar i olika
avseenden, men inte alla. I många situationer känner sig föräldrar missförstådda och skuldbelagda (Wrangsjö 1998). Det är viktigt att man som pedagog förstår vad det innebär att vara förälder till ett barn med koncentrationssvårigheter. Det kan vara en fara att hysa en för stor tro till att barn, som får en trygg barndom, som har föräldrar som ägnar mycket tid åt dem, uppfostrar dem bra och har ett kärleksfullt förhållande till barnet, blir harmoniska och fungerar bra. Det kan bli svårt att acceptera om det uppstår problem trots denna bakgrund (Kadesjö 2008). Föräldrarna har ofta dåligt samvete och det ligger nära till hands att söka efter vems fel det egentligen är att barnen beter sig som det gör (Wrangsjö 1998, Kadesjö 2008). Innerst inne vill inga föräldrar höra att deras barn är annorlunda och inte klarar av det som kamraterna gör. Som förälder vill man höra att ens barn är duktigt och att allt fungerar som det ska. En förälder tar alltid sitt barn i försvar mot kritik annars är något fel. Som pedagog är det viktigt att försöka förmedla till föräldrarna att de är viktiga för sitt barn och att på ett respektfullt sätt dela med sig av den kunskap som finns i förskolan/skolan. Viktigt är också att man talar om att deras barn är omtyckt och inte bara till besvär (Kadesjö 2008).
2.3 Teori
Förutsättningen för barns utveckling är ett samspel mellan barnet och miljön. Barnens utveckling påverkas både inifrån (mognad, arv) och genom yttre påverkan (fysisk, social miljö). Brodin och Lindstrand (2004) förklarar Bronfenbrenners modell om miljön i fyra nivåer som samspelar med varandra, mikronivån, mesonivån, exonivån och makronivån. Vi kan förtydliga den genom att förklara den i nivåer om familjen, förskola/skola, personalsituation och samhällspåverkan.
21 Fig. 1 Familj Förskola / skola Personalsituation Samhällspåverkan
(Brodin & Lindstrand 2004 tolkad av Gotfredsen & Ottosson, uppsatsens författare) Alla nivåerna samspelar och har betydelse för barns utveckling. Barnen har en bakgrund med upplevelser och erfarenheter från sin familj, den mikronivå de befinner sig i. Barnet befinner sig även i en mikronivå i förskolan där de hamnar i nya
gruppkonstellationer tillsammans med barn och vuxna från andra mikronivåer att samspela med. Samspelet mikronivåer emellan kallas mesonivån. Personalsituationen påverkar verksamheten och hur den utformas i förskolan, exonivån. Samhällspolitiken påverkar alla nivåerna i form av familjepolitik eller att förskolan får de resurser de behöver o.s.v.(makronivån). Individer påverkas av miljöer som de inte är aktivt deltagande i. Den ena miljön är beroende av den andra.
23
3
Metod
Enligt Stukát (2005) ska man använda den metod som man anser bäst lämpad för sitt syfte och frågeställningar och som därmed kan ge svar på den undersökning man ämnar utföra.
3.1 Val av metod
Vi har valt en metod för vår undersökning som är en kombination av intervju och enkät (Patel & Davidson 2003), frågeformulär med öppna frågor. Dessa skriftliga frågor inleddes med ett av oss nedskrivet påstående kring barn med koncentrationssvårigheter som intervjupersonerna fick fundera över (bilaga 1). Frågorna därefter är öppna (bilaga 2). En fråga per papper för att visa på vikten av utförliga svar.
Vi har valt denna metod då vi tycker att vi på detta sätt når ut till ett större antal pedagoger (Stukát 2005) än vid t.ex. djupintervju. En studie med djupintervjuer hade gett mer en bild av just den speciella pedagogens åsikter och inte det som vi vill åt, nämligen en mer generell bild av pedagogers syn. Vi tror också att vi kan få fler genomtänkta svar eftersom pedagogerna kan återkomma och reflektera över sina svar innan de lämnar svaren ifrån sig. Vi har dessutom tagit del av kollegors åsikter om att det känns lättare att deltaga och mindre tidskrävande eftersom intervjupersonerna helt styr när det passar dem själva att svara än vid liknande muntlig intervju där forskaren måste boka tid med dem.
3.2 Undersökningsgrupp
I vår undersökningsgrupp ingår sammanlagt 23 st pedagoger, 10 st från två olika förskolor och 13 st från två olika skolor. Vi har valt att fokusera på verksamhet som bedrivs för barn mellan 3 – 5 år inom förskolan och F – åk 3 inom skolan. Detta för att grupperna ligger varandra närmast åldersmässigt men tillhör olika verksamheter, nämligen förskolan respektive skolan. Av tillfrågade 28 pedagoger, deltog 23 st. Vi har valt att inte mer ingående presentera undersökningsgruppen av etiska skäl.
24
3.3 Instrument
Vi inledde vårt frågeformulär med ett kort påstående kring barn med
koncentrationssvårigheter (bilaga 1). Detta för att få intervjupersonen att förstå vad vi menar med koncentrationssvårighet som begrepp. Vi formulerade frågor som vi tyckte var relevanta och som skulle kunna ge bäst svar på våra egna frågeställningar. Frågorna är öppna för att vi skulle kunna få utförliga och innehållsrika svar (bilaga 2). Fråga nr 1 har vi med för att se om pedagogerna är med i vårt resonemang. Det är ju av betydelse för kommande frågor kring bemötande och förhållningssätt, fysisk och social miljö.
Eftersom vi tagit del av kollegors åsikter kring tidspress har vi försökt att begränsa antalet frågor. Detta för att vi tror att få frågor ger utförligare svar än många frågor då pedagogerna kanske tröttnar på att svara.
3.4 Tillvägagångssätt
Vi har valt att göra undersökningen kopplad till våra arbetsplatser (två olika enheter) då vi hoppas att vår forskning kommer att fungera som ett utvecklingsarbete inom våra verksamheter.
Innan undersökningens genomförande kontaktade vi rektorerna för de två enheterna för att få tillåtelse att dela ut intervjufrågorna. Det blev godkänt av båda förskolor/skolorna.
I samband med att vi delade ut frågorna personligen till pedagogerna, gjorde vi även en muntlig information till berörda kring vårt syfte och vikten av deras medverkan.
Vi gav var och en den tid de behövde för att svara och fick in övervägande svar inom en tvåveckorsperiod.
Svaren har vi lagt ihop från båda förskolorna/skolorna. Detta har vi gjort därför att vi vill jämföra förskolan och skolan som begrepp och inte att jämföra våra båda
25
När vi fick in svaren fick vi kommentarer som att ”en del svar passar under flera
frågor”. Vi tar detta med oss i vårt bearbetande av svaren.
Vi har valt att bearbeta svaren genom att skriva ut alla svaren i löpande text pedagog för pedagog. Vi har markerat i texten och meningskoncentrerat utifrån de olika teman som vi läst ut. Därefter har vi sammanställt och tydliggjort svaren utifrån våra
frågeställningar.
3.5 Tillförlitlighet
Vi har valt att göra undersökningen kopplad till våra arbetsplatser (två olika enheter) då vi hoppas att vår forskning kommer att fungera som ett utvecklingsarbete inom våra verksamheter. Det är viktigt att lyfta fram ämnet om koncentrationssvårigheter då det kommit fram som önskemål från förskolans håll vid inventering av forsknings – och utvecklingsbehov. I första hand kommer resultaten därför att användas som
diskussionsunderlag på våra egna arbetsplatser. Resultaten skulle kunna användas som diskussionsunderlag inom andra förskolor/skolor och de skulle då kunna ta ställning till om pedagogerna där håller med eller inte.
Vi har inte haft särskilt stort bortfall, 23 intervjupersoner av 28 tillfrågade ger 82% deltagande, vilket gör att vi anser oss kunna läsa ut samma resultat som om vi haft 100% deltagande.
3.6 Etiska ställningstagande
Vi började med ett godkännande hos skolledningen och därefter vid det personliga överlämnandet av frågorna till pedagogerna har vi också bifogat ett brev där vi förklarar syftet med undersökningen (bilaga 1). Vi försäkrar också att alla som deltar kommer att vara helt anonyma i uppsatsen och att deras svar endast kommer att användas för denna enskilda rapport. De kommer också att kunna få ta del av den färdiga uppsatsen.
26
Vårt metodval passar bra ur ett rent etiskt övervägande då en djupintervju vid den egna arbetsplatsen direkt kan härledas till vems åsikter undersökningen vilar på. Detta var vårt starkaste argument för att inte välja djupintervjuer.
Pedagogerna fick möjlighet att helt anonymt lämna tillbaka svaren i kuvert i ett postfack. De flesta valde dock att lämna tillbaka personligen. De ville dessutom gärna ge någon muntlig kommentar till sina svar.
Av etiska skäl har vi inte i vår uppsats förklarat undersökningsgruppen närmre med t.ex. könsfördelning eftersom pedagoger då kan identifieras.
27
4 Resultat
Hur resonerar man kring barn med koncentrationssvårigheter på förskolan respektive skolan inom följande områden:
a. Bemötande och förhållningssätt b. Fysisk och social miljö
Det vi kan konstatera är att alla svarsdeltagare har tagit del av vårt påstående kring barn med koncentrationssvårigheter och alla har något barn de direkt tänker på. Kanske inte alltid i den nuvarande barngruppen men alla vet vad vi menar. De känner igen sig. Förskolan benämner barnen som oroliga, ” små virvelvindar”. Skolan benämner dem som stressade, ”clowner”. Många gånger blir det störande moment i den befintliga barngruppen och det ”tar mycket energi” som någon uttrycker sig, men ”man försöker vara proffsig” i sitt sätt att bemöta barnen. Generellt sätt kan man säga att pedagogerna använder sig av beskrivningar med en positiv inställning till barn som de ändå anser tar mycket energi.
4.1 Pedagogers synsätt kring bemötande och förhållningssätt
Resultatet tyder på att man tänker ganska lika kring sitt sätt att bemöta barn i förskolan respektive skolan. Bland våra svar kan vi utläsa att det finns en gemensam värdegrund, människosyn, som man arbetar utifrån både på förskolan och på skolan.
Vi tar först upp de teman som var gemensamma för förskolan och skolan och därefter tar vi upp de teman som skiljde sig åt.
4.1.1 Gemensamma teman för förskola och skola
A. Att utgå från barnet. Både förskole – och skolpedagogerna lyfte på många olika sätt fram vikten av att utgå ifrån barnet. De pratar om att alla barn är olika, att man måste få utvecklas i sin egen takt utifrån sin utvecklingsnivå och sina förutsättningar. Alla barn i en grupp behövs och ska få känna sig behövda. En pedagog uttrycker sig ”alla barn är sina egna små personer med sin lilla personlighet”. Man måste också ha
28
en förståelse för vad barnen har i sina ”ryggsäckar”. Barn har olika bakgrund och erfarenheter.
B. Att vara tydlig. Tydlighet var något som samtliga pedagoger pratade om. Både vad gäller rutiner, regler och gränser. Att ha tydliga dagsrutiner hjälper till att strukturera en dag. Att förbereda och ha någon form av dagordning i form av bilder som barnen själv kan återkomma till under dagens lopp. Tydliga regler och gränser nämndes också av de flesta. De menade att man ska välja ut de viktigaste reglerna så att barnen har en chans att följa dem. Att ha få och tydliga regler ansågs viktigt. Barnen ska veta vad som gäller. Med tydlig menade också någon att vara konkret. Någon pedagog pratade om att
använda sig av kompletterande material när du pratar eller vid instruktioner.
C. Förberedelse. Att ha en dagsordning är en typ av förberedelse, men pedagogerna pratade också om vikten av att ta sig tid att förbereda barnet inför nya situationer,
kanske gå igenom lekregler innan vid en ny lek, spelregler vid spel eller berätta namn på personer som ska komma och varför de ska komma.
D. Var positiv. Pedagogerna menade att man skulle vara positiv och inte fokusera på problem. De menade också att vi måste se barnets starka sidor och utgå från dem. Som exempel på positiv bekräftelse gavs t.ex.” jag såg att du lånade ut din penna. Det var
snällt gjort”. Med detta menades också att vi ska öka uppmärksamheten på elevernas positiva uppträdande och inför eleverna bekräfta de goda saker som eleverna har gjort.
”Ge aldrig upp!” var några pedagoger noga med att framhäva.
4.1.2 Teman som skiljde sig åt mellan förskolan och skolan
A. Gemensamt förhållningssätt. Bland intervjufrågorna hade vi med en fråga om den
specifika förskolan/skolan har något gemensamt förhållningssätt kring barn med koncentrationssvårigheter. Pedagogerna i skolan pratade kring att hela skolan har en gemensam grundsyn på barn som allas lika värde och att möta varje barns behov. De nämnde också här de gemensamma, tydliga reglerna på skolan. . Många pedagoger inom förskolan nämnde arbetslaget. Det är i arbetslaget man försöker ha en gemensam syn. Det är där som man diskuterar varje aktuell barngrupp.
29
B. Att skapa relationer till barnet. Bland pedagogerna i skolan pratade man om att skapa relationer till barnet för att ha en grund att stå på i stunder av svårigheter. En pedagog uttryckte väldigt talande att dessa barn behöver ”ramar och kramar”. En annan sa ”Jag tycker om dig och finns här fast du testar och testar.” Det kom också fram i enkäterna att det är viktigt att skilja på barnet och dess handlingar. ”Jag tycker
om dig men det du gjorde är inte ok”. Det nämndes inget om relationsskapande bland förskolepedagogerna.
4.2 Pedagogers synsätt kring fysisk och social miljö
Alla pedagogerna i både förskolan och skolan var överens om att miljön spelar stor roll för barn med koncentrationssvårigheter och även övriga barn som någon påpekade. Pedagogerna är också överens om att man faktiskt kan göra en hel del för att påverka.
4.2.1 Gemensamma teman för förskola och skola
A. Planera lokalerna väl. Ett gemensamt synsätt som kom fram bland svaren är att
planera lokalerna väl och att utnyttja alla utrymmen. Att tänka till kring sin inredning och möblering. Försök skapa små vrår genom t.ex. skiljeväggar, tyg, dela av med hjälp av hyllor eller soffor. Alla pedagoger pratar om placeringar. I skolan handlar det om barnets placering i klassrummet och vikten av egna skolbänkar. I förskolan handlar det om att barnet har väl uttänkta platser vid toa- hall- mat och samlingssituationer. Många av dessa barn har ett stort behov av en given plats. Det kan vara svårt att flytta runt och byta platser. Ett tips var att låta barnet sitta där det fungerar bäst även om alla andra byter platser.
B. Daglig rörelse. På både förskolan och skolan såg man att daglig rörelse i form av både naturlig och planerad fysisk aktivitet har en välgörande effekt på
koncentrationsförmågan. Detta kunde man t.ex. se genom att ge barnen en grovmotorisk aktivitet innan samling eller under arbete ”det blir lättare för barnet att samla ihop sin
30
barnet få ett annat utlopp för sitt rörelsebehov. Pedagogerna i skolan använde sig mycket av rörelsepauser i olika former, t.ex. motorikkort, gemensam rörelselek m.m.
C. Vikten av smågrupper. Just vikten av små grupper kom fram av samtliga
intervjupersoner. Förskolan pratar om att dela den stora gruppen i mindre grupper vid aktiviteter, skolan pratar om att tänka på alla utrymmen där man kan dela in klassen för att sitta i smågrupper. Överhuvudtaget ville alla framhäva att smågrupper är bra.
D. Ljudnivån. Vi kan också läsa ut ett gemensamt synsätt kring att försöka sänka ljudnivån då den tenderar att stressa barnen. Det som skiljer här är att förskolan tycker att de har en hög ljudnivå och att den är svår att bli av med, medan skolan faktiskt har lättare i sina klassrum att ha en dräglig ljudnivå.
4.2.2 Teman som skiljde sig åt mellan förskola och skola
A. Individ kontra grupp. Resultatet tyder på att skolan har mer konkreta, individuella lösningar till var och en som t.ex. egna skolbänkar, arbetsscheman, hjälpmedel som skärmar och hörlurar, individuellt material. Just egna skolbänkar förespråkas av två anledningar dels att du får ett eget område dels att du har dina grejor på plats då mycket spring i klassrummet stör koncentrationen. Förskolan tänker lösningar kring hela gruppen som att ”vi” är mycket ute. En pedagog uttrycker sig ”Jag vill att även dessa
barn ska känna sig som en del i gruppen och behövda för att göra gruppen komplett”.
Förskolepedagogerna pratar om att vara närvarande i leken som vuxen, både i den fria leken och i den styrda. Man ska finnas till hands och gärna ligga steget före barnet för att kunna förutse och kanske förhindra eventuella utbrott. Skolan pratar om att ha med barnen i diskussionerna kring dem själva. Gör tydligt vad som förväntas av barnet. Hur kommer dagen att se ut? Ha en dialog med barnet om t.ex. Hur arbetar du bäst? Var arbetar du bäst?
B. Avslappning. Skolan har god erfarenhet av avslappning. Träna på avslappning regelbundet och inte bara då och då. Avslappning som rutin ger resultat menar pedagoger från skolan. Tips var att använda sig av musik, massage och olika avslappningsprogram.
31
Det som skiljde detta mot förskolans avslappning var att förskolan pratar avslappning i form av lugna stunder och mindre grupper. Skolan använder sig av konkreta metoder, förskolan försöker se till att det finns lugna stunder under dagen.
33
5 Diskussion
Ämnet vi valde för vår uppsats är något som berör oss båda i vårt arbete i förskolan respektive skolan. Ofta pratar vi om de barn som har svårt att finna sig tillrätta och som har svårt att bli accepterade som den person de är. Problem med koncentration,
uppmärksamhet och sociala kontakter ställer ibland till det för barnen. Hur ska vi då kunna hjälpa och stötta dessa barn på ett så bra sätt som möjligt? Vi bestämde oss för att försöka få svar på denna fråga av våra kollegor. Metoden vi bestämde oss för att
använda blev en kvalitativ undersökning som bestod av intervjufrågor i skriftlig form. Anledningen till att vi valde denna form var att vi ville få uttömmande och genomtänkta svar på våra frågor och dessutom nå ut till fler antal pedagoger. Vid förfrågan bland kollegorna förstod vi att detta verkade som ett bra sätt. Bortfallet i intervjun blev inte så stort, så detta pekar också på att metoden var bra. Vi lämnade ut 28 st intervjuenkäter och fick tillbaka 23 st. Det känns som om övervägande pedagoger som deltog har satt sig ner och funderat och tänkt till inför sina svar.
Det vi direkt läser ut av svaren från både förskolan och skolan är att visst finns dessa oroliga barn och man tar hand om dem först och främst utifrån den kunskap som man själv har. Ingen av de 23 pedagogerna svarade med att de begär hjälp utifrån av t.ex. specialpedagog eller psykolog. Det verkar som om man i första hand försöker komma på lösningar själv. Det kan säkert vara med vår tids ”en skola för alla” för ögonen (Salamancadeklarationen 1994).
Gemensamt för resultaten var att pedagogerna hade en positiv inställning. Det var inte någon som skrev att man inte orkar med dessa barn utan bara att visst tar de mycket energi men…
En fråga man skulle kunna ställa sig är om svaren påverkats av att forskare och intervjupersoner är kollegor eller om pedagoger allmänt faktiskt ser positivt på barn med koncentrationssvårigheter och känner att man har en del medel att ta till. Kanske hade resultatet sett annorlunda ut om vi valt för oss helt okända förskolor och skolor när vi gjorde vår studie.
34
5.1 Bemötande och förhållningssätt
I mötet med andra individer utgår vi ofta från våra egna upplevelser och känslor då vi försöker leva oss in i deras livssituation. Om vi utgår från skillnaden som finns mellan oss själva och den vi möter, skapas ett avstånd till den andre. Men om man istället betonar likheterna går vi den andre till mötes. För att kunna bemöta andra på ett positivt sätt måste man vara öppen och både kunna ge och ta (Olsson & Olsson 2007).
I våra enkätsvar hittar vi många exempel på vad våra kollegor anser vara viktigt i sitt förhållningssätt till barn med koncentrationssvårigheter, som t.ex. att alltid sätta barnet i fokus, att vara uppmärksam på vad de olika eleverna och barnen bär med sig i sin
ryggsäck och att se möjligheterna före hindren. Det betonas också ofta att alla är vi olika och har olika förutsättningar. I enkäterna betonas även vikten av att vara konsekvent men samtidigt tolerant pedagog som ser till varje barns enskilda behov. I vissa
situationer, som t.ex. övergångar mellan olika aktiviteter och andra situationer som kan innebära problem förespråkas extra uppmärksamhet av pedagogen. I flera av enkäterna påpekades också vikten av att ta reda på vad det är som ställer till problem för barnet, för att pedagogen ska ha en plan och kunna ligga steget före och kanske kunna avleda och förhindra. I förskolan kan en sådan åtgärd till exempel vara, att när det blir för mycket spring erbjuda annan sysselsättning. Även tidigare forskning beskriver detta och visar på vikten av att kunna läsa av barnen och även hur viktigt det är att det finns en reflektion över vad det är som sker och varför (Fischbein & Österberg 2006).
När vi läst litteraturen kring vårt ämne har vikten av föräldrasamverkan kommit fram (Kimber 2003, Wrangsjö 1998, Kadesjö 2008) som en viktig del för att kunna bemöta barnen bra. I vårt resultat kom ingen diskussion fram om detta. Det kan bero på hur våra intervjufrågor är ställda och inte att det inte anses viktigt av pedagogerna.
35
5.1.1 Gemensamma teman kring bemötanden och förhållningssätt
I svaren kring bemötande och förhållningssätt kommer vikten fram av att känna till vad barnen har i sin ”ryggsäck”. Att kunna utgå från barnens behov och olikheter. Det var kring detta vi fick de mesta likheterna, nämligen att alltid sätta barnet i fokus.
Pedagogerna i förskolan och skolan har en gemensam värdegrund i botten som t.ex. allas lika värde, när de bemöter barn i verksamheten. Detta stämmer väl överens med vad vi läst om att analysera problemen utifrån individ-, grupp- och organisationsnivå. Det är av stor vikt för barn med sekundära koncentrationssvårigheter att man tar reda på bakgrund (Olsson & Olsson 2007). Också Rossling (2007) pratar om att möta barnet där det befinner sig.
Att tydlighet och rutiner är av stor hjälp för barn med koncentrationssvårigheter talade samtliga intervjudeltagare om precis som Kadesjö(2008). Att ligga steget före och att kunna förbereda barnet. Barnet måste veta och förstå vilka förväntningar de har på sig (Ellneby 1999).
5.1.2 Teman som skiljde sig åt kring bemötande och förhållningssätt
Det kom fram från skolans håll vikten av att ha en relation till barnet. En relation att kunna luta sig mot när det är stunder av svårigheter. Relationer barn - vuxen nämndes inte i förskolans svar. Detta är förvånansvärt då förskolans ideologi bygger på vikten av socialt samspel där relationsskapande ingår. Kanske det är så naturligt att skapa
relationer i förskolan att man inte tänker på att sätta ord på det. Socialt samspel har ofta betraktats som förskolans styrka och borde vara kunskap värd att dela med sig av. Precis det som kom fram i våra resultat om att skilja på barnet och dess handlingar läste vi i litteraturen (Kadesjö 2008) och att det är viktigt att barnet förstår att nära relationer inte förstörs för att man är arg (Ellneby 2004).
36
5.2 Fysisk och social miljö
I enkäterna kan vi läsa att pedagogerna anser att de faktiskt kan påverka en hel del i verksamheten kring fysisk och social miljö utifrån de resurser och förutsättningar man har.
I resultatet pratar pedagogerna om daglig rörelse och mycket utevistelse. De nämner däremot inget om hur utemiljön bör utformas. I litteraturen läste vi om att även ute precis som inne tänka till kring ytan. Stora öppna ytor uppmanar till spring och jaga lekar. Istället kan man skapa vrår och erbjuda material som utmanar till lek i mindre grupper och därmed gynnar barn med koncentrationssvårigheter (Ellneby 1999, Kadesjö 2008).
5.2.1 Gemensamma teman kring fysisk och social miljö
När vi talar om en skola för alla nämns ofta att det behövs framåtsträvande och duktiga pedagoger. Detta är förvisso sant men vi måste även se på hur förskolan och skolan fungerar i övrigt. I skolan finns möjligheter för att eleverna ska kunna vara i en lugn miljö, i liten grupp eller ibland själv. Denna möjlighet tycks vara mindre i förskolan vilket flera av pedagogerna påpekar i intervjuerna. Att mindre barngrupper är att förespråka i förskolan/skolan är den vanligaste kommentaren i intervjuerna. Det framkom även att försök görs för att skapa en lugnare och mindre stressad miljö för barnen. Förskolan upplever ljudnivån som jobbigare än skolan vilket kan ha att göra med att små barn med friare aktiviteter och stort rörelsebehov låter. De större barnen i skolan har mer krav på sig att sitta tyst, stilla och arbeta.
Mycket rörelseaktiviteter förespråkas. Detta stämmer väl överens med tidigare forskning inom området. Att öva barnens förmåga till koncentration är ett sätt att motverka stress. Exempel på förutsättningar som påverkar utveckling av
koncentrationsförmågan är bland annat att ge barnen tillräckligt utrymme, gott om tid så att barnen inte ska bli avbrutna, miljö som stimulerar och tillgodoser barns
rörelsebehov, leken måste få lämna avtryck alltså inte alltid städas undan (Ellneby, 2004).
37
5.2.2 Teman som skiljde sig åt kring fysisk och social miljö
Många använder sig av eget material när det inte finns något som anses lämpligt, vissa använder sig av andra hjälpmedel som t.ex. kort som beskriver en hel dags aktiviteter. Skolan nämnde metoder med arbetsscheman precis som vi läst i tidigare forskning (Johanessen 1997).
Kadesjö (2008) skriver om att många av eleverna i dagens skolor sitter på arbetsbänkar och har materiallådor någon annanstans. Detta gynnar inte barn med
koncentrationssvårigheter då det blir störande moment runt omkring dem. Han förespråkar gamla tidens skolbänkar. I våra resultat kom det dock fram att de flesta faktiskt gått tillbaka till egna skolbänkar just av samma anledning. Barnen har sina saker på plats så man undviker onödigt spring. Man kan dessutom placera efter behov allt från att sitta ostört själv till att sitta i grupp.
I skolan finns en stor förståelse för behovet att anpassa miljön för eleverna. Förskolan använder ofta sina lokaler på ett traditionellt sätt med t.ex. dockvrå, målarrum och byggrum. Detta gör att verksamheten och inte behovet styr, i målarrummet målar man och i dockvrån ska dockorna vara. Forskningen beskriver detta på liknande sätt (Nordin-Hultman 2006). Många avbrott under en dags aktiviteter kan skapa onödiga konflikter. För barn som har problem med att byta aktiviteter och som har svårt att hantera
övergångar är det inte en bra lösning.
Förskolan pratar om att verksamheten kan flyttas ut utomhus vid behov och att det gynnar barn med koncentrationssvårigheter. Barnen får utlopp för sitt rörelsebehov. Skolan skulle också kunna flytta ut lektioner vilket dock inte var något som nämndes. Frågan är varför det inte nämndes? Kan skolan bättra sig på den punkten eller är det så att det inte nämndes därför att det inte är den bästa lösningen för många av dessa barn med koncentrationssvårigheter. Utomhus kan man kanske inte skala bort så många störande moment som man kan i ett klassrum.
Pedagogerna i förskolan skrev om att de skapar lugna stunder under dagen för barnen. I litteraturen läste vi om att dessa stunder kan vara en utmaning för barn med
38
avser så måste man se över vad som utförs och att det får rätt inverkan (Nordin-Hultman 2006).
5.3 Förankring i teorin
Av svaren kring fysisk och social miljö kan vi läsa ut vikten av rutiner, lugn och ro, smågrupper och diverse hjälpmedel. Detta tycker vi att vi kan koppla till
Bronfenbrenners teori. Urie Bronfenbrenner var en amerikansk barnpsykolog som intresserade sig just för hur den fysiska och sociala miljön spelar roll för barns utveckling. För att förstå vilka faktorer som samspelar för ett barns
utvecklingsmöjligheter måste man se på de olika systemen som barnet rör sig i (Brodin & Lindstrand 2004).
Bronfennbrenner delar in sin teori i fyra nivåer vilka han benämner mikro, meso, exo och makronivån.
Mikronivån har vi valt att tolka som familjen. Här får barnen sin bakgrund. Här läggs grunden för vad barnen bär med sig in i nästa samspelsnivå.
Som dessa små personer kommer de till förskolan/skolan. Här möter de andra barn med andra erfarenheter som de ska samspela med, mesonivån. Här bemöts de av personal som i sin tur har sin bakgrund som kan spela roll för hur de reagerar eller bemöter barnet. Hur medveten pedagogen är om barnets andra mikronivåer och vad som händer där har betydelse för bemötandet på förskolan/skolan.
Exonivån, den tredje nivån som samspelar är t.ex. personalomsättningen. Är det samma trygga vuxna runt barnet eller byts personalen ofta ut av någon anledning?
Personalomsättningen spelar stor roll för om vi kan skapa fungerande rutiner, lugn och ro i barngruppen.
Den fjärde och sista nivån benämns av Bronfenbrenner som makronivån. Här spelar samhällspåverkan in. Blir vi tilldelade resurser så att vi kan skaffa lämpligt material och
39
hjälpmedel? Resurserna styr också personaltätheten så att vi kan hålla dessa smågrupper som alla pedagoger förespråkar. Vilken familjepolitik förs? Gynnar den barnfamiljerna och i sin tur barnens möjligheter till utveckling?
Det är många saker och många olika nivåer som spelar in för ett barns bästa möjlighet till utveckling.
5.4 Specialpedagogiska implikationer
Likheterna förskola/skola ligger i sättet att förhålla sig till och bemöta barnen medans skillnaderna ligger i de konkreta arbetssätten. Metoder som arbetsscheman, användandet av bilder och annat konkret anpassat material kom fram bland svaren från skolan.
Förskolan förespråkade att flytta ut sin verksamhet i naturen.
Alla dessa tankar, konkreta tips och idéer som kommit fram i våra svar är det
specialpedagogiska åtgärder eller är det metoder som ska ingå i de vanliga pedagogiska metoderna? En hel del av svaren är sådana tips som man kan få i specialpedagogisk handledning. Gränserna för specialpedagogik och allmänpedagogik kan ifrågasättas då fler och fler barn tenderar att ha svårt att följa den vanliga undervisningen. Man kanske inte bara ska prata om barn med koncentrationssvårigheter utan titta på miljön och arbetssättet runt omkring. Analysera miljö och material på samma sätt som du analyserar barnets svårigheter (Nordin-Hultman 2008).
När vi började forska kring våra frågeställningar hade vi en föreställning om att
förskolans och skolans värld skiljer sig åt. Det gör den, men inte i den utsträckning som vi trodde. Ibland kan man höra ute på fältet att vi inte känner till varandra speciellt bra och att därför skillnader kan te sig stora mellan förskola och skola. Det visar sig dock här att man faktiskt tänker lika i många hänseenden. Barnet sätts i fokus och det viktigaste blir bemötandet och att hitta rätt väg för alla barn. Detta känns betryggande då förskolans och skolans huvudsakliga uppdrag, enligt respektive läroplaner, består i att ge barnen bästa möjliga förutsättning för utveckling ( Lpfö 98, Lpo 94). Som pedagog är det viktigt att kunna se alla barn och att vara en god förebild.
40
Vad kan då de olika verksamheterna lära av varandra? När vi tittar på våra intervjusvar finns det fler likheter än skillnader. När likheterna är fler än skillnaderna borde dessa tas tillvara på ett bra sätt. Den vetskap pedagogerna i förskolan har om barnens kunskaper, starka och svaga sidor och tips på hur man når fram till just det barnet är en kompetens som inte borde försvinna när barnet börjar skolan. Med tanke på de barn som har uppenbara problem vid övergångar kunde det vara av vikt att ta tillvara den information som finns tillgänglig. Ibland är det dock så att föräldrar vill ge sitt barn en ny chans utan att det är allmänt bekant hur situationen varit tidigare.
En pedagog bland våra intervjudeltagare menar att lärdom om varandra kommer ur diskussioner. Pedagogiska diskussioner mellan pedagogerna i förskolan och skolan där man kan diskutera varandras arbetssätt kan ses som en sorts fortbildning.
5.5 Framtid
Glädjande är att vår forskning väckt idéer och nya tankar hos kollegor. På en av de två förskolor där vi gjorde intervjuer har man bestämt att starta pedagogiska diskussioner. All personal kommer att involveras och diskussionerna kommer att föras i små grupper om fem personer. Den första frågeställningen blir: ”Vad är en god och lärorik miljö?” med följdfrågan: ”Hur skapar vi en sådan miljö för våra barn?” På en avdelning på förskolan har man också valt att involvera föräldrarna i resonemanget om barnens fysiska miljö.
Då resultatet av forskningen vi gjort visar på den pedagogiska personalens stora intresse och engagemang i frågan om barnens fysiska och sociala miljö, känns det som ett viktigt ämne som också är relevant att forska vidare i. Något annat som hade varit intressant att forska vidare kring är tanken om vi delat in undersökningsgruppen efter hur stor arbetslivserfarenhet inom förskolan/skolan de olika pedagogerna har. Spelar erfarenheten stor roll för hur man svarar eller för man ändå lika resonemang?
De resultat vi fått fram på våra arbetsplatser anser vi tillförlitliga och att de därmed speglar verkligheten. Det är med stor glädje och tillförsikt vi tar del av det då resultaten visar på en tro på det egna och andra pedagogers arbete ute i våra verksamheter.
41 ”Till eftertanke
Om jag vill lyckas
Med att föra en människa mot ett bestämt mål, Måste jag först finna henne där hon är,
Och börja just där.
Den som inte kan det Lurar sig själv
När han tror att han kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon
Måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, Men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det,
Så hjälper det inte att jag kan och vet mera.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
Så beror det på att jag är fåfäng och högmodig Och egentligen vill bli beundrad av den andra Istället för att hjälpa henne.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet Inför den jag vill hjälpa
Och därmed måste jag förstå
Att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, Utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta
Så kan jag inte heller hjälpa någon…”
42
REFERENSER
Brodin, Jane och Lindstrand, Peg (2004) Perspektiv på en skola för alla Lund studentlitteratur
Ellneby, Ylva, (1999) Om barn och stress. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur Fischbein, Siv och Österberg, Olle (2006) Mötet med alla barn- ett specialpedagogiskt
perspektiv Solna: Ekelunds/Gleerups Utbildning AB
Folkman, Marie-Louise,(1998) Utagerande och inåtvända barn. Hässelby: Runa Förlag Gillberg, Christoffer, (1996) Ett barn i varje klass. Stockholm: Cura Bokförlag och utbildning AB
Green, Ross,(2001) Explosiva barn . Stockholm: Cura Bokförlag och Utbildning AB Johanessen, Eva (1997) Barn med socio-emotionella problem Lund: studentlitteratur
Jörgensen,Margot & Schreiner ,Peter (1987) Fighter-relationen (4:e uppl.). Göteborg: Ninac AB
Kadesjö, Björn (2008) Barn med koncentrationssvårigheter. Stockholm: Liber AB Karlsson, Yvonne (2008). Elever vill inte vara problem. Pm pedagogiska magasinet,nr 2, s.50-53
Kimber, Birgitta (2003) Att stå ut med busungar eller boken som lockar fram kraften
hos de vuxna Solna Ekelunds förlag AB
Kärfve, Eva , (2000) Hjärnspöken (3:e uppl.). Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposium AB
Läroplan för förskolan Lpfö 98 (2006) Skolverket
Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo94(2004) Skolverket, CE Fritzes AB
Nordin-Hultman, Elisabeth (2006) Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande Stockholm: Liber AB
Nordin-Hultman, Elisabeth (2008). Dags för en synvända. Pm pedagogiska magasinet, nr 2, s.43-46
Olsson, Britt-Inger och Olsson, Kurt (2007) Att se möjligheter i svårigheter Lund Studentlitteratur
43
Patel, Runa och Davidsson, Bo (2003) Forskningsmetodikens grunder (3.e uppl.) Lund Studentlitteratur
Rossling,Lou (2007).Tänd dina stjärnögon. Nacka: Efron& Dotter AB Salamancadeklarationen (2006) Svenska Unescorådet
Steinberg John M (2002) Hur man handskas med besvärliga klasser Solna Ekelunds förlag AB
Stukát, Staffan (2005) Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap Lund studentlitteratur
44
Bilaga 1
Hej!
Vi behöver din hjälp!
Vi heter Ann Ottosson och Annika Gotfredsen och studerar på
specialpedagogisk överbryggande kurs vid Malmö lärarhögskola. Under
vårterminen kommer vi att skriva en C-uppsats med fokus på barn med olika
former av koncentrationssvårigheter.
Syftet med vår uppsats är att lyfta fram och försöka få en bild av pedagogers
bemötande av barn med dessa svårigheter, hur man resonerar som pedagog i
förskolan respektive skolan, vad vi kan lära av varandra och vilka tankar som
berikar vårt arbetssätt.
Vi har valt att göra vår intervju genom skrivna frågor för att det ska finnas
möjlighet för er att hinna fundera och reflektera. Vi uppskattar om ni tar er tid
för detta och besvarar frågorna så utförligt som möjligt, så att vår studie kan bli
så utförlig och innehållsrik som möjligt.
Era svar kommer att behandlas anonymt och användas endast i denna rapport.
Vi tackar er på förhand och hoppas på ett gott samarbete.
I vårt arbete med barn i förskolan/skolan kommer vi ständigt i kontakt
med barn som av någon anledning verkar vara väldigt oroliga i
kroppen. Många av dessa barn är välfungerande i flera situationer
och är kunskapsmässigt duktiga men har svårt att ta till sig
information, sitta still, lyssna och kunna ta del av sin omgivning. Det
kan uppfattas som om dessa barn ”bara stör”, de fokuserar inte,
springer omkring och låter högljutt. Ibland kan det vara barn som är
utåtagerande och fysiska mot andra barn. Vid vissa tillfällen kan det
finnas förklaringar till detta men långt ifrån alltid.
45
Bilaga 2
