D
EN HISTORISKA BAKGRUNDEN
Det moderna i skolan och skolan i det moderna
Av Roger Johansson
Det omvälvande 1960-talet bildar ramen för den genomgripande förändring av gymnasieskolan som står i centrum för Magnus Grahns intressanta forsk-ning. Det var en förändring som genomfördes i två steg. Det första togs 1966, medan förändringen fullbordades genom det andra som togs 1971. Därmed hade samhället skapat en enhetlig gymnasieskola redo att möta samtidens ökande behov av välutbildad arbetskraft.
Den tidigare ordningen hade bestått sedan 1928 års läroverksstadga, och diskussionerna om ändamålsenligheten hade pågått sedan Skolkommissionen startade sitt arbete 1946. I Per Olov Qvists Folkhemmets bilder betecknas detta lite ambivalenta och försiktiga tillvägagångssätt som kanske utmärkande för svensk efterkrigskultur och det har träffande beskrivits som att backa in i framtiden.1 Men det svenska samhället kännetecknades också av en
mångfa-setterad komplexitet, för samtidigt med försiktigheten sker under 1960-talet en i grunden genomgripande omvandling av hela det svenska utbildningsvä-sendet. Denna förändring skulle snarast kunna svara mot en bild av ett snäll-tåg i expressfart på väg mot framtiden.
Parallellt med den nya gymnasieskolan skapades med start i en ny läroplan Lgr 62 en enhetlig grundskola för alla elever och som efter försök på ett antal
skolor också snart blev obligatoriskt nioårig. För att bättre svara mot sam-hällets ökande krav på en högre eftergymnasial utbildning för allt fler, så be-hövde också universiteten omvandlas från att ha varit en utbildningsinstitut-ion för en liten elit till att bli institututbildningsinstitut-ioner för massutbildning. Efterkrigsti-dens stora ungdomskullar stod nu startklara att ta klivet ut i ett arbetsliv i förändring som till stora delar såg annorlunda ut jämfört med förkrigstidens. År 1968 lade därför Universitetskanslersämbetet ett betänkande, UKAS, som gick ut på att skapa fasta treåriga studiegångar och med skärpta krav på stu-dieprestationer i syfte att öka genomströmningen på universiteteten. Försla-get mötte dock starka protester, då många menade att studenternas möjlig-heter att läsa efter intresse starkt skulle komma att begränsas. Trots protes-terna kunde riksdagen med endast ett års fördröjning anta en något modifie-rad studieordning, PUKAS. Därmed hade universiteten fått studiegångar med ett kommande yrkesliv som mål för studierna och med målsättning om en snabbare genomströmning av studenter.2
Gymnasieskolans omvandling var en del av hela samhällslivets förändring med nya värderingar och med en ny syn på hierarkier och vad man upplevde som föråldrade strukturer. Följaktligen restes också krav på inflytande och på demokratiska reformer inom en rad områden som berörde hela samhällslivet. Flera av kraven hade formulerats redan tidigare under 1950-talet, men hade dämpats och hållits tillbaka av kalla krigets antikommunism. Kraven som formulerats tidigare trädde nu på 1960-talet fram med full kraft och blev tongivande för samtalet i det svenska samhället.3 Så förblev det fram till
1980-talets ingång. Flera historiker har i likhet med Kjell Östberg därför talat om ”det långa sextiotalet”.4 Vad var det då som kom att känneteckna samtalet?
På vilket sätt förändrades formerna för hur studenter och lärare agerade och handlade och på vilket sätt vidgades ramarna för vad som ansågs acceptabelt? Och hur speglas detta förändrade samhällsklimat i Magnus Grahns forskning om den nya gymnasieskolan?
Plötsligt var det andra frågor som kom i förgrunden. Frågor kring fred, den orättvisa fördelningen av rikedomar, tredje världen och inte minst USA:s krig
2Richardson 1994.
3 Kjell Östberg beskriver vänstervågen. Östberg, Kjell, (2002), 1968 när allting var i rörelse. Stockholm: Prisma förlag. Parlamentariskt får exempelvis socialdemokraterna fick egen ma-joritet i valet 1968 vilket blir viktigt som förklaring till hastigheten i de fortsatta reformerna. 4 Östberg 2002.
i Vietnam, invasionen i Tjeckoslovakien, men också ett vidgat välfärdsbe-grepp kom att binda samman tredjevärldenfrågor med inflytandefrågor och utbildningspolitik under 1960-talet. Också nya former för att föra en debatt och att driva krav synliggörs tydligt i Magnus Grahns ’skolografi’. Det är en fantastisk scen som målas upp av Magnus Grahn vid invigningen av Finn-vedsskolan när ministerbanketten på skolan för utbildningsminister Olof Palme uppvaktades av studenterna, och där studentkåren i stället bjöd in Palme till en alternativ och spartansk invigning ute på skolgården, där elever, lärare och samhällsmedborgare bjöds på kaffe och bullar. Än mer tidstypiskt är kanske att Olof Palme antog inbjudan och höll ett spontant tal till gym-nasisterna, där han betonade vikten av de nya formerna för samverkan och att den ”nu pågående försöksverksamheten måste ses som ett led i en fortgå-ende demokratiseringsprocess”.
Händelsen beskriver en tidstypisk och ofta spontan ’aktionism’, gärna kom-binerad med okonventionella och uppseendeväckande metoder som bröt mot tidigare protesttraditioner och med krav på direktdemokrati. 5 Men
händel-seförloppet speglade också något mer. Den var en markering mot vad många upplevde som stelnade undervisningsformer och man ställde nu krav på en demokratisering av kunskapen, vad man upplevde som förlegade traditioner, mot vedertagna konventioner och relationer mellan människor och religions-undervisningen i skolan. Och detta – studenternas deltagande i kunskapspro-duktionen och förändrade och ändamålsenliga former för undervisningen i skolan bildar kärnan i Magnus Grahns forskningsprojekt om den nya gym-nasieskolan.
Hur kan man då förstå den breda politiska uppslutning som till slut stod bakom reformeringen av gymnasieskolan personifierad i Magnus Grahns bok av den dåvarande rektorn Gunnar Hillerdal? Hillerdal hade en bakgrund som ordförande i Högerns ungdomsförbund och var prästvigd när han lämnade docenturen i teologi i Lund, för att senare bli rektor på Finnvedsskolan och aktiv inom kommunpolitiken. Man kan förstå reformeringen utifrån ett up-penbart samhällsbehov, men Magnus Grahn vill också söka en djupare för-klaring bakom den breda politiska uppslutningen; i moderniteten som en slags politisk överideologi i tiden bakom något som annars skulle kunna upp-fattas som ett socialdemokratiskt/liberalt skolprojekt. Magnus Grahn vill söka en förklaring i en gemensam överideologi i det moderna och menar att
där finns viktiga byggklossar som kan förklara inte endast uppslutningen, utan också formerna och innehållet i gymnasiereformen.
Man kan närma sig det moderna från olika aspekter, men en central tråd i väven är bilden av framtiden som ljus och öppen för ständigt nya framsteg.6
En tro på en ekonomisk omvandling och en professionalisering av det veten-skapligt utnyttjande av teknologin kom att utgöra motorn i löftet mot en bättre framtid, ett löfte om en moderniseringsprocess som löpte snabbt – och som en nationell överideologi. Den amerikanske filosofen Marshall Berman pekade också på en viktig aspekt av förståelsen; själva upplevelsen av omvand-lingen som en positiv syn på moderniseringen och de nya möjligheter som denna upplevdes öppna.7 Historikern Martin Wiklund beskriver idémässigt
det sena 1950-talets och tidiga 1960-talets modernitetsdiskurs som en ”rat-ionalistisk socialliberal/socialdemokratisk modernitet.”8 Hur kan man förstå
detta i arbetet med den nya gymnasieskolan och i det rika intervjumaterial Magnus Grahn redovisat?
Den amerikanska litteraturprofessorn Kristin Ross fångar 1950- och 1960-talets franska samhälle i omvandling med titeln Fast Cars, Clean Bodies. Folk-frontens cykel byts mot en Alfa Romeo och vatten mot Palmolive och artiklar om modern renlighet i Elles.9 Kanske kan man översätta Ross metaforer om
fart i effektivitet och renhet som enhetlighet, begrepp som skulle kunna spegla aspekter av det moderna så som de kommer fram i Magnus Grahns tolkning av 1960-talets nya gymnasieskola.
Den nya, stora och sammanslagna Finnvedsskola som vi möter i Magnus Grahns ’skolografi’ skulle kunna fångas av bilens fart som effektivitet. Fart och effektivitet hämtar sin form ur stordrift och rationalitet som en organisatorisk ram och förutsättning för framsteget, medan renheten fångar det enhetlighet-liga som ett bästa sätt att forma den nya skolan. Tillsammans definierar de två begreppen den nya skolbyggnadens arkitektur och dess innehåll där själva byggnaden blir en kropp för framsteget. Vidare utgör modernitetens tanke på ett bästa sätt och på vetenskapens möjligheter att finna svar också en för-klaring, både till ämnestraditionens starka ställning och till det nya pedago-gikämnets möjligheter att vetenskapligt visa på en bästa metod för att lära
6 Olausson 2014. 7 Berman 1987. 8 Wiklund 2006. 9 Ross 1999.
och söka kunskap. I det modernas jämlikhetstendens kan man också söka både tidens vetenskapsuppror, krav på delaktighet och krav på nya demokra-tiska former för elever att själva forska så som det bland annat kommer till uttryck i den nya gymnasieskolans grupparbeten, beting och forskningspro-jektet i det egna avslutande arbetet. I spåren av denna vetenskapskritik upp-står också andra mer demokratiska relationer mellan lärare och elever, vilket också speglar det moderna samhällets behov av en välutbildad ung generation väl förankrad i demokratiska kunskapsformer, vetenskap och teknik.
I den här boken skriver Magnus Grahn: "Det skulle också ske en pedago-gisk förändring, bland annat i form av olika arbetssätt och arbetsformer vilket är en central del i den här avhandlingen". Den förändring Magnus Grahn beskriver var en del av en moderniseringsprocess som löpte snabbt – och också innefattade den nya gymnasieskolan.
De svenska gymnasierna och tillkomsten av
gymnasieskolan
10Av Esbjörn Larsson
De svenska gymnasierna kan spåras tillbaka till 1600-talet då dess roll som sekundär utbildning fastställdes i och med 1649 års skolordning, vilken in-ordnade dem mellan den grundläggande utbildningen i trivialskolorna och den högre utbildningen vid universitetet. Denna uppdelning bestod sedan med några undantag fram till 1849, då gymnasierna fördes samman med mer grundläggande skolformer. Från och med 1856 kom dessa skolor att benäm-nas elementarläroverk, vilket 1878 ändrades till högre allmänna läroverk. År 1905 återuppstod sedan gymnasierna som en tydligt avgränsad del av läro-verken genom införandet av realskolan som en lägre skolform. I denna form
10 Texten bygger på Esbjörn Larsson & Johannes Westberg (red.) (2019) Utbildningshistoria: en
