Engagemang entusiasmerar elever till eget läsande

Malmö högskola

Kultur- språk- medier

Examensarbete

Engagemang entusiasmerar elever till

eget läsande

En undersökning om läsmotivation för elever på en skola i år 4-6

Commitment and enthusiasm make readers. A study on how to motivate pupils in the 4-6th school years to read.

Helena Rosendahl

Lärarexamen 140 poäng

Svenska i ett mångkulturellt samhälle Höstterminen 2005

Examinator: Magnus Persson

Sammanfattning

Färska undersökningar har visat på en kontinuerlig nedgång i elevers läsning av skönlitteratur. Därför har jag utfört en undersökning om hur man kan motivera dem till att läsa fler skönlitterära böcker.

För att kunna utreda detta har jag gjort en kvalitativ undersökning där jag använt mig av två metoder, observation och intervju. Jag har intervjuat en lärare och åtta elever som var involverade i två läsprojekt.

Resultatet jag har fått fram kan inte anses vara allmängiltigt men det är ju inte heller syftet med den kvalitativa metoden. Däremot har jag fått mycket kunskap som säkert kommer att hjälpa mig i mitt framtida läraryrke.

Mina slutsatser är att läraren bör vara engagerad och visa entusiasm beträffande läsning. Att hålla i boksamtal och presentera böcker för eleverna är ett bra sätt att väcka deras nyfikenhet på. Men för att eleverna ska vilja fortsätta läsa bör läraren hjälpa dem med de hinder som kan uppkomma. Eleverna bör också ibland få läsa i lugn och ro och för sin egen njutnings skull. Det är viktigt att läraren skapar tid för både högläsning och elevers egen läsning i skolan eftersom många elever inte läser hemma. Det är också viktigt att vara lyhörd för deras intressen samt att själv, som lärare, läsa många barn- och ungdomsböcker så att man kan ge sina elever bra rekommendationer.

Utöver mina resultat har jag även lärt mig hur man utför en kvalitativ forskning och hur svårt det är att inte ställa ledande frågor i en intervjusituation.

1 Inledning ... 7 2 Litteraturgenomgång ... 9 2.1 Litteraturpedagogiska strategier/modeller ... 9 2.2 Läslust ... 12 3 Syfte ... 15 4 Metodbeskrivning ... 17 4.1 Metod ... 17 4.2 Urval ... 18 5 Plan för genomförande ... 19 5.1 Genomförande ... 19 5.2 Läsprojekt ... 19 5.3 Observation ... 21

6 Resultat, analys och tolkning ... 23

6.1 Pedagogens metoder och val av böcker ... 23

6.1.1 Vilka metoder för läsmotivering används ute på skolan? ... 23

6.1.2 Fördelar och nackdelar med de valda metoderna? ... 23

6.1.3 Vilka är lärarens didaktiska tankar om de valda metoderna? ... 24

6.1.4 Hur väljer läraren böcker för att få en lustfylld läsning? ... 25

6.2 Elevernas upplevelse av läsning ... 25

6.2.1 Hur upplevs läsningen av skönlitteratur av några elever på skolan? ... 25

6.2.2 Vad skapar en lustfylld läsning enligt eleverna? ... 26

6.2.3 Vem inspirerar eleverna till att läsa? ... 27

6.2.4 Elevernas litterära bakgrund ... 28

6.3 Diskussion ... 29

7 Slutsats ... 33

8. Referenser ... 35

1 Inledning

Jag älskar att läsa skönlitteratur men hinner inte läsa så mycket som jag skulle vilja. När jag var yngre läste jag betydligt mer. Jag älskade känslan av att kunna fly in i en bok och att få ta del av någon annans liv och verklighet. Jag har turen att ha en läsande mor och vi har alltid kunnat diskutera olika böcker. Redan på mellanstadiet tipsade jag henne om böcker jag tyckte hon skulle läsa eftersom jag ville diskutera dem med henne. Båda mina föräldrar har högläst för mig och mina syskon. Men många barn kommer från hem där ingen förälder läser, varken själv eller för sina barn.

Jag känner att jag som svensklärare har en viktig roll i att ge eleverna möten med böcker, som motiverar dem och inspirerar till vidare läsning.

I svenskämnet ingår läsning av skönlitteratur. Skönlitteraturen ska ge eleverna en upplevelse, men även hjälpa dem att förstå sin omvärld. Många lärare och forskare anser att läsning också är språkutvecklande för eleverna. Så här står det i kursplanen för svenska:

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven

– utvecklar sin fantasi och lust att lära genom att läsa litteratur samt gärna läser på egen hand och av eget intresse. (Lpo94)

Men många elever tycker det är tråkigt och jobbigt att läsa. Enligt en färsk undersökning gjord av Lärarnas Riksförbund läser bara var femte elev på högstadiet skönlitterära böcker.(Skolvärlden 17 2005)

Enligt artikeln, ”Listiga lärare lockar läsare,” i tidningen Skolvärlden ser det lite bättre ut på mellanstadiet men jag tror att man måste göra en insats även här. I artikeln står det att 19 % av mellanstadieeleverna inte läser böcker, motsvarande siffra på högstadiet är 48 %. (Skolvärlden nr 10-11/juni 2005)

Idag har ungdomar mycket att göra på sin fritid vilket kan vara en bidragande faktor till det minskade läsandet. Barn och ungdomar idag är vana vid att saker går snabbt, de har ingen ro att sitta still och läsa en bok. De kan ju lika gärna se filmen där de får bilderna serverade. Skolan måste göra läsningen spännande och rolig och visa eleverna att böcker har något att erbjuda.

Hur ska man då som lärare åstadkomma detta? Hur får vi eleverna att längta efter läsningen? Jag vill ta reda på hur några pedagoger gör för att skapa lustfylld läsning i klassrummet. Jag vill också ta reda på vad eleverna själva upplever som motiverande.

Slår man upp ”motivation” i en ordlista får man följande förklaring: motivation - grunden till en handling. Och motivera - ge skäl för. Det jag i min text menar när jag använder ordet motivation är att väcka elevernas lust och intresse för läsning. Målet är att få eleverna att självmant ta fram en bok och läsa den. Eleverna ska motiveras att läsa av egen vilja, både hemma och i skolan.

För att kunna motivera eleverna måste läraren visa på goda skäl till varför det är intressant och meningsfullt att läsa.

2 Litteraturgenomgång

2.1 Litteraturpedagogiska strategier/modeller

I Att arbeta med skönlitteratur i skolan - praktik och teori (2005) presenterar, Bengt Brodow och Kristina Rininsland, hur engagerade svensklärare jobbar med läsning av skönlitteratur i grundskolans senare år och gymnasiet. Författarna vill ge en bild av de möjligheter som finns under goda förutsättningar. Brodow och Rinnisland har lämnat ut enkätfrågor till ett stort antal lärare och sedan gjort ett positivt urval. De ville bara göra intervjuer med lärare som var positiva och jobbade engagerat med skönlitteratur. Många av de intervjuade lärarna säger att de märker en vilja bland sina elever att läsa men att eleverna ofta kör fast i texten, därför utmanas lärarna att hitta texter på rätt nivå.

Ska man ha som huvudsyfte med litteraturläsning i skolan att varaktigt skapa intresserade och nyfikna läsare, får man naturligtvis inte avskräcka eleverna i skolan genom att ge dem litteratur som känns svår och tråkig. Flera undersökningar av läsintresse visar att barn/ungdomar föredrar massmarknadsromaner därför att de har ett enhetligt perspektiv och ett centralt tema.” (Sid. 95)

Ett helt annat sätt att hjälpa eleverna in i en text och väcka deras nyfikenhet för texten är enligt Ulla Lundqvist att närläsa den. Närläsning kan göras på olika sätt. I Läsa, Tolka, Förstå –

litteraturpedagogiska modeller använder sig Lundqvist av stordia, där hela klassen kan se

texten och följa med i den. Läraren har täckt över en del av texten, kanske är det bara en mening som ska läsas till att börja med. Eleverna får sen fundera på innebörden av meningen. Hur den är uppbyggd och vad den handlar om. Läraren ställer frågor för att öka elevernas förståelse runt meningen. Kanske innehåller den ett uttryck som någon elev har hört, i så fall i vilket sammanhang? Även skiljetecken och stor bokstav diskuteras i samband med närläsningen. Denna metod är formalistisk men man kan även ta hänsyn till elevernas erfarenheter genom att fråga dem vad de tänker på eller tror att ett visst uttryck betyder.

Ytterligare en annan litteraturpedagogisk modell tas upp av Helene Amborn och Jan Hansson i boken, Läsglädje i skolan - En bok om litteraturundervisning med slukarålderns

barn. (1998) Ur den kommer följande citat:

Det är en konst att väcka elevernas intresse för en bok, men det är en konst som man med några villkor ganska snabbt lär sig. (sid.32)

Författarna menar att det är viktigt för läsintresset att ge eleverna förförståelse för boken. Den metod som Amborn & Hansson förespråkar är boksamtal. Men förförståelse kan ges till eleverna på flera andra sätt t ex närläsning som nämnts förut.

Boksamtal är en metod som kan användas för att väcka elevernas läsintresse. Boksamtalen kan vara utformade på olika sätt. Ett vanligt sätt enligt Amborn & Hansson är att läraren läser första kapitlet högt för eleverna och sedan låta eleverna läsa resten själva. Men första kapitlet i en bok ofta är spännande och därför bör inte läraren läsa detta som en inledning. Risken är att när eleverna sen får läsa kapitel två som ofta presenterar nya personer känns boken inte alls lika spännande. Man ska därför låta eleverna möta texten genom att de själva får läsa det spännande inledningskapitlet. En bättre inledning på ett boksamtal är enligt Amborn & Hansson att lyfta fram ett centralt tema i boken som klassen kan diskutera. Mycket glädje och ilska kan komma fram i dessa diskussioner. Och elevernas engagemang för boken är ganska klart. Efter denna diskussion kan man berätta och läsa om huvudpersonernas familj och det samhälle de bor i. Författarna menar också att det är viktigt att uppmuntra eleverna under läsningen. Läraren kan då ha enskilda samtal med eleven om det stället i boken den befinner sig. Gruppsamtal med elever som hunnit ungefär lika långt fungerar också bra. Man kan avsluta läsandet med att se en filmatisering av boken. Och sedan låta eleverna gör en jämförelse. Blev boken bättre eller sämre på film?

I Litteraturläsning som lek och allvar (1993) berättar L-G Malmgren och Jan Nilsson hur de har arbetat tematiskt med skönlitteratur. De tar upp några olika litteraturpedagogiska strategier, som kan användas när man vill väcka intresse för skönlitterära böcker. Två av dessa strategier är:

Förförståelse som litteraturpedagogisk strategi: Innan man börjar läsa en bok talar man

allmänt om ämnet, handlingen i boken; man öppnar eleverna inför ämnet. Ibland vill man även ge eleverna viss teoretisk kunskap som kan underlätta läsandet av boken.Som jag nämnt innan kan närläsningen fungera som en metod att skapa förförståelse. Närläsningen kan kombineras med dem metoder som Malmgren, Nilsson talar om, även om närläsningen och den tematiska läsningen representerar olika inriktningar i svenskundervisningen. Närläsningen är formalistisk, det vill säga formen är det viktigaste och man tar inte hänsyn till elevernas erfarenheter. Malmgren & Nilsson representerar den erfarenhetsbaserade pedagogiken, där elevernas erfarenheter är viktigare än formen. Närläsningen kan göras väldigt formalistisk om man bara ser på det som ett sätt att lära sig hur man bygger meningar. Men om man går in och tittar på uttryck i texten som eleverna får förklara utifrån sina egna uppfattningar och

erfarenheter kommer närläsningen närmare den erfarenhetsbaserade pedagogiken. Därför anser jag att de båda går att kombinera.

Förförståelse är förmågan att förstå utifrån det du redan vet eller känner till.

Förförståelsen skapas hela tiden med allt nytt vi upplever.

Avbruten läsprocess: Man avbryter elevernas läsande efter ett eller ett antal kapitel. Avbrottet görs för att förtydliga eller förklara något som händer eller hur historien är uppbyggd. Man kan också avbryta i ett tidigt stadium för att väcka elevernas nyfikenhet. Vad kommer hända nu? Man kan även låta eleverna fundera på hur de olika karaktärerna i boken ser ut. De kan få rita karaktärerna. Detta är en bra övning i att skapa inre bilder. Något som är viktigt för fortsatt läsning.

Även när man kommit en bit in i en bok kan man använda sig av närläsning kanske är språket i ett kapitel viktigt att titta extra noga på för att förstå handlingen. Man kan kombinera formalistiska metoder av litteraturläsning med mer fria metoder. Läraren får avgöra vilket som passar eleverna bäst utifrån deras behov och utifrån hur krävande boken är.

Gunilla Molloy diskuterar i sin bok Att läsa skönlitteratur med tonåringar, (2003) hur litteraturundervisningen går till på fyra olika högstadieskolor. Molloy har intervjuat lärare och elever på skolorna. Hon har valt att följa en klass på varje skola i tre år. Molloy ställer frågor om lärarens didaktiska tankar med att välja vissa böcker. Hon ställer sig också frågor om hur eleverna tar emot de valda böckerna. Varför läser vissa elever inte ut någon bok som läraren har valt? Molloy tittar också på genuspraktiken i klasserna. Hur påverkar den elevernas läsning? Molloy diskuterar begreppen bokens allmänna repertoar och elevernas allmänna repertoar, som Kathleen McCormicks presenterar i sin bok The Culture of Reading and the

Teaching of English (1994). Så här beskriver McCormick textens allmänna repertoar: ”de

perspektiv som finns i texten, inställningen till moraliska värderingar och socialt bruk”. (s.76) Men också läsaren har en allmän repertoar som utgör ”en uppsättning kulturellt betingade erfarenheter, övertygelser kunskaper och förväntningar om exempelvis politik, livsföring, kärlek, utbildning, rätt och fel och så vidare” (s.79)

Anledningen till att olika läsare uppfattar texten olika är att de ofta kommer till texten med olika allmänna repertoarer.

Texten har också en litterär repertoar som påverkar hur den är skriven. I den litterära repertoaren ingår exempelvis vems perspektiv handlingen berättas ur och om handlingen är linjär eller hoppar mellan olika tider. Om eleverna inte känner till bokens repertoar sen innan kan detta vara ett hinder för elevens läsning av boken.

2.2 Läslust

Slår man upp ordet lust får man förklaringen intresse eller begär. Läslust torde då vara intresset eller begäret att läsa. Läslust behöver inte betyda att någon läser för att det är roligt eller för att bli glad. Kanske har man läslust för at bokens ämne är så intressant eller för att boken är hemsk och skrämmande, men man kan ändå inte sluta läsa. Läslusten kanske kan ligga i att man lär sig något när man läser eller att man känner igen sig i boken. Om lärare vill skapa läslust hos våra elever behöver de alltså hitta böcker som på olika sätt väcker elevernas intresse och engagemang och i slutänden även deras begär. Hos slukarålderns läsare kan man ofta se detta begär för läsning.

I artikeln, ”Listiga lärare lockar läsare” ur Skolvärlden nr 10-11/Juni 2005, skriver Karin Lindgren om några exempel på hur olika lärare gör för att motivera sina elever till läsning. Lärarna använder sig av olika läsfällor, t ex film och rollspel, för att ”lura” eleverna till att läsa. Exemplen är tagna ur boken Läslust och läslist av Inger Norberg.

Författarna nämner också att läslusten är kopplad till den kompetens läsaren känner. Eleven behöver få positiv respons från kamrater och lärare för att få lust till vidare läsning.

Även Philip Pullman talar om barns läslust i artikeln ”Låt barnen njuta av boken”, (Sydsvenskan 25/6 2005). Pullman skrev artikeln i samband med att han blev årets Astrid Lindgren-pristagare. Pullman tar upp tre punkter i artikeln varav en handlar om hur skolan förstör eleverna skrivarlust genom att allt är så kunskaps- och bedömningsinriktat. Han skriver också om den prov- och betygshets som allmänt finns i skolan. Sist i artikeln tar Pullman upp sina åsikter om läsning i skolan. Han anser att läsning av skönlitteratur ska få vara en njutning för eleverna. Att skolan inte alltid ska kräva svar av barnen om vad de tyckte om boken och varför. Pullman är orolig för att skolan i sitt ständiga letande efter saker att testa glömmer läsandets och skrivandets verkliga väsen.

Och att vi, när vi tvingar detta att inträffa på ett sätt som separerar läsandet och skrivandet från njutningen, skapar en generation barn som kanske kan ge ifrån sig de rätta ljuden när de ser en tryckt text men som hatar att läsa och bara känner fientlighet inför litteraturen.

Kanske tvång ibland kan fungera som ett sätta att motivera elever till läsning. Det finns många elever som aldrig själva skulle ta en bok och läsa. Dessa måste man kanske tvinga till läsning genom läsläxor och liknande. Men frågan är vad de får ut av läsningen under tvång. Ser de det bara som en läxa eller kan de känna någon sorts glädje över läsningen?

I Kursplanen för svenska, Lpo94 står det i följande om skönlitteraturens roll i skolan:

Skönlitteratur, film och teater bär en del av kulturarvet och förmedlar kunskaper och värderingar. Skolans uppgift är att med utgångspunkt i elevernas egna kulturella skapande och med anknytning till deras läs-, film- och teatererfarenheter låta olika upplevelser, åsikter och värderingar mötas.(Lpo 94)

Det är intressant att se hur ofta detta verkligen sker i skola. Är inte den vanligaste metoden i skolan att eleverna läser sin bok själva och sedan skriver en recension av den? Recensionen redovisas kanske för klasskamraterna som får veta vad eleven tyckte om boken och i bästa fall varför. Det är en åsikt som framförs och som inte diskuteras. Boksamtal är ett sätt att kunna uppfylla detta mål. I kursplanen finns också följande mål

Svenskämnet syftar till att stärka elevernas identitet och förståelse för människor med olika kulturell bakgrund.(Lpo 94)

Om detta mål ska uppfyllas måste läraren vara väldigt medveten om vilka böcker som kan ge eleverna denna förståelse. Och även vilken allmän repertoar varje elev har. Ett problem kan vara att många elever helst läser böcker där de kan identifiera sig med huvudpersonen.

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven

– utvecklar sin fantasi och lust att lära genom att läsa litteratur samt gärna läser på egen hand och av eget intresse.(Lpo 94)

Detta är, tror jag, det svåraste målet att uppnå. Och det som kräver mest utav läraren. Det är också det som är huvudsyftet i mitt arbete, att undersöka hur vi ska få så många elever som möjligt att nå hit.

3 Syfte

Många barn och ungdomar idag läser inte, eller väldigt sällan, böcker. Färska undersökningar visar att bara var femte elev på högstadiet läser, på mellanstadiet är det lite bättre men även här har andelen elever som läser minskat.(Skolvärlden 17 2005)

Mitt syfte är därför att ta reda på hur lärare kan motivera och väcka läslust hos elever i åldrarna 10-12 år. Jag väljer därför att ställa följande frågor i mitt arbete:

• Vilka metoder för läsmotivering används ute på skolan? Vilka är lärarens didaktiska tankar om de valda metoderna? Fördelar och nackdelar med de valda metoderna?

Hur väljer läraren böcker för att få en lustfylld läsning? • Hur upplevs läsning av några elever på skolan?

Vad skapar en lustfylld läsning, enligt dessa elever? Vem inspirerar eleverna till att läsa?

4 Metodbeskrivning

4.1 Metod

Jag valde att göra en kvalitativ undersökning eftersom jag undersökte en avgränsad miljö och mitt mål var att ge en beskrivning av olika processer i denna miljö. I den kvalitativa undersökningen behöver man inte ha ett lika stort underlag som i en kvantitativ undersökning, eftersom man i den kvalitativa undersökningen är ute efter att förstå hur människorna i en viss miljö fungerar och varför. I den kvantitativa undersökningen vill man kunna skapa en generell bild av ett fenomen, t ex hur många ungdomar som läser. Den kvalitativa ger mig en bild av vad som får dem intresserade, av varför de läser och hur de känner för läsning.

Jag valde att använda mig av två olika kvalitativa forskningsmetoder:

Den första är en observation som jag gjorde ute på skolan. Jag valde att göra en observation för att skapa mig en egen uppfattning om hur eleverna motiveras till läsning i klassrummet. Fungerar den metod som pedagogen har valt? Jag valde att göra en öppen observation; både elever och lärare visste att jag var där för att observera. Men eleverna fick inte veta exakt vad jag undersökte i min observation. Det hade inte funnits en möjlighet för mig att göra en dold observation då jag skulle sitta i biblioteket med dem under bokpresentationen. Eleverna känner mig väl och jag tror inte deras beteende påverkades särskilt mycket av att jag observerade dem. Jag gjorde detta som en passiv observation, vilket betyder att jag inte var med och påverkade händelserna i klassrummet utan satt på en stol och noterade det jag såg. Att vara helt passiv var svårt eftersom jag känner eleverna i klassen och om de frågade mig något var det svårt att inte svara. Repstad (1999) skriver om problemet att i en kvalitativ undersökning upprätthålla distans och opartiskhet gentemot dem man observerar. Speciellt svårt att hålla distans kan det vara om man har en personlig relation till någon i den miljö man observerar. Men Repstad skriver också att det kan vara en fördel att ha förkunskaper om den miljö man undersöker eftersom man då kan förstå vad som sker och inte dra felaktiga slutsatser.

Det är inte svårt att hitta exempel på att enbart observationer av handlingar inte är tillräckliga om man vill tränga in i aktörernas världsbild och förstå den innebörd de lägger i sina handlingar. Man måste prata med folk (Repstad, 1999:62)

Därför använde jag mig också av forskningsmetoden intervju. Jag ville få djupare insikter i pedagogens verklighet samt få reda på hennes tankar om varför hon väljer en viss metod i sin undervisning. Jag valde att inte göra en enkätundersökning av alla lärare på skolan eftersom jag

inte var intresserad av att få en massa olika metoder beskrivna. I en kvalitativ intervju använder man sig av en frågemall som kan utökas eller ändras under intervjuns gång. Detta innebär att intervjun får formen av ett styrt samtal. Forskaren ställer öppna frågor och låter informanten berätta. Om informanten svävar ut allt för långt eller tappar tråden kan forskaren ställa en fråga för att leda in informanten på rätt spår igen. Det är viktigt att hitta en ostörd plats att genomföra intervjun på. Det är bra om platsen är trygg för informanten, ett grupprum eller lärarens arbetsrum där man kan sitta ostört kan vara en bra plats. Det man måste tänka på när man gör en intervju är att inte ställa ledande frågor och att inte visa vad man själv tycker i frågan. Även här gäller det att hålla distans och opartiskhet även om man känner informanten väl. (Repstad, 1999)

Allt material har behandlats forskningsetiskt vilket innebär att inga namn på lärare, personal eller elever nämns. Även skolans namn har hemlighållits. Allt intervjumaterial kommer att förstöras när det inte längre behövs.

4.2 Urval

Skolan ligger i ett mångkulturellt område i en mellanstor stad i södra Sverige. I år 4-6 finns 5 klasser. I alla klasser finns det elever med utländsk bakgrund. Klasserna har mellan 20 och 25 elever. I klassen jag undersökte har 50 % invandrarbakgrund. Majoriteten av klassen är pojkar, endast en sjundedel av klassen är flickor. Alla flickorna har föräldrar med utländsk bakgrund. Detta kan ha haft effekt på mitt resultat och jag kommer i analysen ta hänsyn till det speciella förhållande som råder i klassen.

Eleverna i klassen jag undersökte ingår i läsprojektet En bok åt alla, och jag har observerat dem under projektet och intervjuat åtta elever om deras inställning till läsning och hur de blir motiverade, det vill säga ta reda på när de känner läslust. Jag kände eleverna väl och med hjälp av deras lärare gjorde jag ett lämpligt urval till intervju. Jag ville tala med elever som brukade läsa och de som läste mer sällan. Klassens lärare var en kvinna i 60års- åldern med lång lärarerfarenhet. Hon har jobbat på skolan en stor del av sitt yrkesverksamma liv.

5 Plan för genomförande

5.1 Genomförande

Jag gjorde en observation i halvklass när böckerna som ingår i projektet presenterades Jag valde att observera hur de lyssnade och hur deras koncentration var under presentationen. Vilka böcker reagerade de positivt respektive negativt till?

Jag delade ut en lapp till alla föräldrar i klassen där de gav sitt godkännande till att deras barn fick medverka i intervjun. Av de utdelade lapparna fick jag tillbaka 18 stycken, alla utom en gav sitt godkännande. Jag valde, på grund av min begränsade tid, ut åtta av dessa 17 elever som skulle kunna tänkas vara representativa för klassen. Eftersom klassen har en väldigt ojämn könsfördelning är två av de intervjuade flickor och sex pojkar. Båda flickorna har svenska som andraspråk. Bland pojkarna valde jag tre elever med svenska som förstaspråk och tre med svenska som andraspråk. Jag försökte välja en duktig läsare, en medelgod och en som inte läser så ofta i varje grupp men det är givetvis svårt att veta om urvalet stämmer helt. Alla intervjuer med eleverna spelades in på mp3-spelare och transkriberades sedan. Elevintervjuerna var mellan åtta och tretton minuter långa. En av intervjuerna blev bara inspelad under de tre sista minuterna, eftersom jag hade glömt sätta på mp3- spelaren. Jag gjorde även en lång intervju ca 1h 30 min, med läraren i klassen och frågade om hennes erfarenheter av hur man kan motivera elever att läsa skönlitteratur. Lärarintervjun var planerad och jag hade tänkt spela in den men vi började prata om ämnet innan jag hann fråga om jag fick spela in intervjun. Därför antecknade jag stödord under intervjun och skrev sedan ihop en text efter intervjun. Jag är nöjd med resultatet från denna intervju och känner inte att jag missat något viktigt. Jag hade tänkt intervjua bibiliotikarien eftersom hon spelar en stor roll i klassens läs projekt, men jag han tyvärr inte med att göra intervjun.

5.2 Läsprojekt

Jag följde klassen några dagar under ett läsfrämjandeprojekt. Jag har endast agerat som observatör och intervjuat eleverna om projektet. Eleverna är tolv år gamla och projektet löper under slutet av höstterminen och en bit in på vårterminen. Jag kunde därför inte följa hela projektet. Mitt syfte var att se om projekt av denna sort kan vara ett sätt att motivera elever till läsning av skönlitteratur. Nedan följer en kort beskrivning av projektet:

Projektet heter En bok åt alla och är finansierat av stiftelsen Boken i Sverige. Stiftelsen skänker pengar till utvalda klasser i Sverige så att varje elev kan få en egen bok.

EN BOK ÅT ALLA inleddes på försök på ett par orter år 1996 efter initiativ från Stiftelsen Boken i Sverige. Senare utvidgades satsningen till att omfatta hela landet. Stiftelsen, som har bokhandlarnas branschorganisationer som huvudmän, skall ”verka för att Boken består och att dess betydelse, användning och spridning växer”. Genom EN BOK ÅT ALLA har Stiftelsen velat bidra till en konstruktiv samverkan mellan skola, bibliotek och bokhandel och stärka de läspedagogiska insatserna för barn och ungdomar. Svenska

Bokhandlareföreningen samordnar projektet.

(http://www.bokenisverige.se/sida.html?sida=safungerar)

Ett antal klasser i grundskolan väljs ut efter att ha skickat in en ansökan. Ibland rör det sig om en hel skola eller ett visst stadium eller alla kommunens fyror. Det finns en övre gräns på antalet elever som kan delta i projektet den ligger på ca 200 elever.

Sedan är det upp till bokhandlaren, bibliotekarien, läraren och barnen att komma överens om de aktiviteter som skall ingå. I en kort projektbeskrivning anges hur man tänker arbeta. Lokala kunskaper och lokalt engagemang får råda. Bokhandelsbesök planeras in för klasserna och varje barn får en egen önskebok som gåva. (http://www.bokenisverige.se/sida.html?sida=safungerar)

Boken i Sverige är en branschorganisation som är knuten till Sveriges bokhandlare.

Enligt sina stadgar har Stiftelsen Boken i Sverige till ändamål att "verka för att Boken består och att dess betydelse, användning och spridning växer". Stiftelsen ska verka för sitt ändamål "genom att främja och stödja vetenskaplig forskning och utveckling samt utbildning och undervisning". Huvudmän för stiftelsen är idag Garantiföreningen för Svenska Bokhandlare och SvenskaBokhandlareföreningen.

(http://www.bokenisverige.se/stiftelse.html?sida=om)

Deras syfte med projektet är enligt dem själva att skapa läslust och läsintresse hos eleverna men det ligger även ett kommersiellt intresse bakom projektet. Man introducerar eleverna till bokhandlar med förhoppningen att de i framtiden ska köpa böcker.

Det sammanlagda branschstödet från Stiftelsen Boken i Sverige och de medverkande bokhandlarna kan beräknas till närmare 4 milj. kr. för perioden

1999-2005. Till detta kommer bokhandelspersonalens medverkan i bokpresentationer och utbildning, samt branschföreningens centrala information och rådgivning.

(http://www.bokenisverige.se/sida.html?sida=safungerar)

Böckerna i den här klassen väljs ut efter ett boksamtal som bibliotekarien håller i. Hon har i sin tur bestämt vilka böcker som kan passa tillsammans med den aktuelle bokhandlaren. Klassen åker sedan till en bokhandel och får sina respektive böcker. Syftet med projektet är att öka elevernas läsintresse och läslust. Många elever har kanske aldrig ägt en egen bok. Ett mål med projektet är att introducera eleverna till bokhandlar och kanske få dem att självmant gå in och köpa en bok i framtiden. Projektet vill även involvera föräldrarna som på ett föräldramöte har blivit informerade om projektet. Föräldrarna har fått i uppgift att, när eleverna kommer hem med sin bok, fråga om den. Vad handlar den om? Har barnet läst boken och vad tyckte han/hon i så fall om den? Föräldern ska även be sitt barn läsa en bit ur boken högt. Syftet med detta är att man vill visa eleverna att det finns intresse för deras läsning även hemifrån och att medvetandegöra föräldrarna på elevernas läsförmåga. Förhoppningsvis leder detta till framtida samtal om litteratur och rekommendation av böcker i hemmet.

Eleverna hade även att annat läsprojekt i klassen när jag intervjuade dem. I detta projekt läste de böcker av Ulf Nilsson som de har haft författarbesök av. Böckerna är skrivna för att passa olika målgrupper; vissa är tjocka ”mellanstadieböcker” och vissa är tunna ”börja läsa”-böcker. Så här beskriver en av pojkarna projektet:

Ja vi fick låna Ulf Nilsson eller vad det är böcker jag vet inte, och så får man läsa en bok och sen får man skriva vad det handlar om och så. Sen när man är klar med det så får man byta med någon annan den boken så läser man… så skriver man vad det handlar om och vem boken passar för

5.3 Observation

Jag gjorde en observation av halva klassen när bibliotekarien hade sitt boksamtal med dem. Det jag koncentrerade mig på under observationen var hur eleverna reagerade på de olika böckerna. Lyssnade de? Hur var koncentrationen runt bordet när de olika böckerna presenterades? Vilka mönster gick att utläsa i elevernas reaktioner? Mitt syfte var att se om boksamtalet var motiverande för eleverna eller inte.

Observationen skedde på biblioteket, vi satt vid ett långbord med bibliotekarien vid huvudändan. Det var meningen att läraren skulle ha varit med under presentationen men,

eftersom specialläraren som skulle ha undervisat i andra halvan av klassen var sjuk, fick klassläraren stanna med dessa elever. Under en halvtimme presenterade bibliotekarien tio böcker av olika karaktär; några tunna med stor stil, några tjockare med liten stil. Alla böckerna är skrivna för barn i åldrarna 11-13 år. Eleverna var entusiastiska när de kom in i biblioteket, de känner bibliotekarien sedan tidigare. De har också varit med om boksamtal innan. Bibliotekarien berättade först lite om boken, den centrala handlingen och vem som är huvudperson. Sen läste hon ett eller två korta avsnitt ur boken som skildrar en viktig händelse, något spännande eller roligt. Bibliotekariens sätt att presentera böcker påminner om det sätt Amborn & Nilsson presenterar i sin bok: Läsglädje i skolan.

6 Resultat, analys och tolkning

6.1 Pedagogens metoder och val av böcker 6.1.1 Vilka metoder för läsmotivering används ute på skolan?

De läsfrämjande metoder jag kom i kontakt med i min undersökning är inbakade i de två läsprojekt som pågick i klassen. Dels användes boksamtal där läraren eller bibliotekarien presenterade böckerna för eleverna, och dels användes recensioner. Dessutom fick eleverna skriftligt och muntligt berätta om böckerna med avseende på vilken ålder och vem de passade för. Läsprojekten i sig ska också fungera som läsmotivation, och ett av syftena med att ge varje elev en egen bok är att motivera elever till läsning. Att involvera föräldrarna i projektet är också ett försök till att motivera eleverna. Det är meningen att eleverna ska se att det finns intresse för deras läsande även i hemmet.

På tal om hur man kan presentera böcker berättar Läraren om en lektion hon hade nyligen:

Jag lade upp alla böcker framför mig och sa nu ska ni alla få välja en bok. De flesta ville spontant ha en lite tjockare mellanstadiebok och inte en tunn ”börja läsa”-bok. Jag tog slumpmässigt en av de tunna, lätta böckerna och läste den för klassen. … Efter att jag hade läst boken ville nästan hela klassen läsa just den. En hjälplärare som befann sig i klassen under lektionen sa att det var mitt sätt att läsa boken på som väckte elevernas intresse och att hon också hade valt den boken efter min presentation.

Jag har valt att ta upp den här berättelsen eftersom den visar på hur lärarens intresse och entusiasm verkligen påverkar eleverna och hur en enkel barntext kan göras spännande beroende på hur den presenteras.

6.1.2 Fördelar och nackdelar med de valda metoderna?

Att presentera böckerna ger eleverna god förförståelse och väcker deras initiala intresse för boken. Om presentationen av böcker ska fungera i ett motiverande syfte måste böckerna presenteras på ett spännande sätt men jag märkte att även om bibliotekarien presenterade alla böcker på ett likvärdigt sätt togs de emot på olika sätt av eleverna. Detta kan ha olika anledningar. En kan vara genusrelaterad och en annan att elevernas allmänna repertoar inte stämmer överens med bokens. Jag märkte att pojkarna lyssnade bäst när det var böcker med killar som huvudpersoner och när boken handlade om något äventyrligt eller spännande.

Flickorna verkade vara ganska koncentrerade och intresserade under presentationen av alla böcker.

Jag märkte en tydlig skillnad i pojkarnas reaktion till böcker med flickor som huvudperson. De slutade lyssna ganska direkt. Det är en vanlig reaktion att pojkar inte vill läsa böcker med flickor i huvudrollen. Pojkarna sägs ha svårare att se förbi könet och kunna identifiera sig med personlighetsdragen, vilket inte ska vara samma problem för flickor även om de ofta föredrar att läsa böcker med flickor som huvudpersoner. (Brodow 2005 113)

Under presentationen av Kazans stjärna, en tjock bok med mycket text som handlar om känslor och familjerelationer märkte jag att pojkarnas koncentration sjönk. Jag fick veta av läraren att två pojkar i klassen hade valt just denna bok; de två pojkarna berättade senare för mig att de uppfattade boken som spännande under presentationen. Den ena fick den presenterad över telefon av läraren eftersom han var sjuk den dagen då presentationen genomfördes. Jag fick också veta av läraren att de flesta i klassen hade valt en tunn bok;

Tågmysteriet. En bok som läraren inte tyckte var en bra bok att välja om man nu skulle få en

egen bok. Därför gjorde läraren en egen presentation av böckerna där hon repeterade dem för klassen vilket gjorde att många ändrade sitt val. Detta visar hur viktigt det är att pedagogen presenterar boken på ett bra sätt men också att läraren har väldigt mycket makt när det gäller att motivera sina elever.

Men att bara presentera en bok på ett spännande sätt är ingen garanti för att eleverna

kommer att läsa den. Kanske väcks deras initiala nyfikenhet men det finns mycket som kan hända på vägen som gör att eleverna ger upp läsningen. Lärarna i Brodows undersökning berättar att eleverna ofta vill läsa men att de kör fast i texten. Lärarens utmaning blir då att hitta en text på rätt nivå.

6.1.3 Vilka är lärarens didaktiska tankar om de valda metoderna?

Jag frågar läraren vilken roll hon tycker skönlitteraturen har i skolan? För läraren har skönlitteraturen en stor roll i skolan. Skönlitteraturen ger enligt läraren insikt om andra människor och deras liv. Många nya barn- och ungdomsböcker är realistiska och skildrar, t ex skilsmässor och pappor med alkoholproblem. Dessa böcker kan vara ett stöd för elever som befinner sig i samma situation eller för en kompis att kunna känna empati med kompisen vars familj har dessa problem. Skönlitteraturen är dessutom enligt läraren, utmärkt för att utveckla fantasiförmågan samtidigt som den lär om det verkliga livet.

Läraren säger i intervjun att om läraren vill motivera elever till läsning så ska läraren själv visa entusiasm och presentera böckerna på ett spännande sätt.

I projektet med Ulf Nilsson-böckerna ska eleverna skriva om böckerna och tänka efter vem de passar för detta ger skrivträning och även träning i olika litterära repertoarer. Bokcirkeln som läraren hoppas kommer till stånd efter bokprojektet ska förhoppningsvis få eleverna att läsa mer.

6.1.4 Hur väljer läraren böcker för att få en lustfylld läsning?

I min intervju med läraren ger hon tipset att själv gå på bokpresentationer. Här får man tips om ny barn- och ungdomslitteratur och vem den passar till. Då kan man enligt läraren göra säkra rekommendationer till sina elever och säga. ”Den här boken tror jag skulle passa dig.” Att kunna göra säkra rekommendationer är nog omöjligt men om läraren känner sina elever och dessas intressen och böcker som kan matcha dessa kan det vara lättare att ge en rekommendation som fungerar. Men det kan bero på olika saker att eleven avvisar boken. Det viktigaste är att inte ge upp utan leta tills man hittar en bok som passar just den eleven.

Läraren väljer böcker för helklassläsning som hon själv har läst och tycker är bra. Hon vill köpa in boken Eldens hemlighet i klassuppsättning och läsa med klassen till våren. ”En fantastiskt bra bok” Annars kan hon få en boklåda av biblioteket eller så lånar eleverna själva de böcker de vill läsa. Läraren ser bibliotekarien som en väldigt bra resurs som man som lärare inte ska vara rädd för att använda.

6.2 Elevernas upplevelse av läsning

6.2.1 Hur upplevs läsningen av skönlitteratur av några elever på skolan?

När jag frågade de åtta eleverna om hur en bra bok skulle vara, svarade sex ”spännande” men även humor lyftes av några elever fram som en viktig ingrediens i en bra bok. När eleverna refererar till en bok som tråkig är ofta anledningen att de inte förstod den. Detta har Sarland visat i en undersökning av 45 högstadieelever.(Molloy 2003) Det stämmer även med de elever jag har intervjuat. Så här säger en av flickorna:

… jag vet inte för att vissa svåra böcker, brukar alltid vara tråkigt att läsa så jättemycket man blir helt förvirrad, men den är lättläst och så texten är rätt så stor så man ser bokstäverna direkt och bara läser igenom allting.

Sarland säger också att eleverna avvisar texten om de inte kan ”finna sig själva” i den (Molloy 2003). Två av pojkarna tar upp igenkänning och verklighetsanknytning som viktiga faktorer i en bra bok. Så här säger de om två böcker de tyckte var bra (Mållösa United och

Jo det var likheten… Alltså hur det är mellan ungdomar och … att allt är så verkligt att man förstår vad han menar och sånt

6.2.2 Vad skapar en lustfylld läsning enligt eleverna?

Tre av eleverna svarade på min fråga om de trodde att läsprojektet skulle få dem att läsa fler böcker. Alla tre svarade att det trodde dem en av dem hade dock en reservation. Det beror på om boken är bra.

Några av de elever jag intervjuade tyckte det var viktigt eller roligare att bara få läsa boken utan några krav istället för att behöva jobba med den. Ibland ska lärare kanske bara låta barnen läsa sina böcker i lugn och ro, utan att de ska behöva redovisa sina känslor eller tankar om boken. Detta tar Pullman upp i sin artikel Låt barnen njuta av boken. Han säger att:

Ibland visar sig inte den riktiga påverkan av en berättelse som barnen läser eller hör i skolan förrän många år senare, och det bör räcka (Sydsvenskan, 25/5 2005)

En av flickorna ville ha det mörkt och tyst när hon läser. Hon ville gärna sitta uppkrupen i en soffa istället för vid sin bänk under lysrören.

Två av pojkarna jag intervjuade gav mig ett förslag på hur man kunde göra läsningen mer lustfylld för eleverna genom att få möjlighet att välja böcker själv:

Ja man skulle kunna… man skulle kunna liksom ha mer tid och bestämma sig om man, t ex biblioteken och skolan ger en, en lapp med kategorier eller så vad det ska vara för sorts bok, så att man kan skriva vad man vill ha för en sort liksom så. Den här ska handla om historia eller den här ska handla om vasa- tiden eller så och den här boken ska innehålla lite krig och gemenskap. Alltså lite så vad det ska var för nånting, det skulle vara ganska bra. Så skulle de kanske gå och hitta någon sån bok eller så.

... Men det är ju mycket roligare när… Förut hämtade hon såna böcker där man får välja bland några. Men det är mycket roligare om man får välja en bok från själva, ja låna den från biblioteket.

Eleverna vill alltså få välja böcker själva men det är viktigt att få tid på sig att välja och inte bara ha en kort stund på biblioteket där man känner sig stressad och bara tar en bok.Eleverna

berättar om hur man annars väljer böcker baserat endast på utsidans utseende. Så här sade en av flickorna:

Ja för om hon bara tar fram en massa böcker och säger vad det heter. Så kommer bara eleverna gå efter bilden på själva framsidan och vad den heter, så de tänker inte på innehållet och jag vet att många unga läser inte där bak, och ärligt talat jag brukar inte heller läsa där bak. Men när läraren berättar så förstår man lite också

Så här säger en av killarna som ganska nyligen upptäckte att man kunde läsa på baksidan av boken vad den handlar om:

Det brukar jag göra nu för annars kan det vara något konstigt. Men när jag var liten var det liksom att jag ville läsa böcker som hade en cool framsida. Men nu är det innehållet som är viktigt.

När jag frågar eleverna hur man kan få barn att läsa mer ger de mig lite olika svar. En elev tyckte man ska läsa mer i skolan. Två elever lade ansvaret på hemmet. Det är upp till föräldrarna att se till att eleverna läser. Föräldrarna ska begränsa tiden eleverna får sitta framför tv: n och datorn. Tre elever talar om böckernas utseende och innehåll. De tycker man ska skriva böcker som passar eleverna en av pojkarna säger så här:

… häftigt utslag, alltså omslag på boken spelar nog rätt stor roll för vissa men få med lite grann av det bästa men inte all av det bästa på baksidan när man skriver om det. Och till en ungdoms bok borde man kanske intervjua folk och se hur de tänker när de läser vad de vill ha.

… typ någon blandning mellan spänning och komedi.

6.2.3 Vem inspirerar eleverna till att läsa?

Bland de åtta elever jag intervjuade var det fyra som uppgav att de fick tips på böcker av föräldrar eller syskon, två flickor och två pojkar. Pojkarna uppgav att det var deras mammor som tipsade dem om böcker. Flickorna sa att det var deras systrar men en av flickorna uppgav sin pappa som den som oftast tipsade henne om böcker.

Min pappa brukar säga läs svenska böcker och engelska böcker så du lär dig mycket och mina systrar har läst jättemånga böcker innan så de brukar alltid ge

mig olika tips på olika böcker brukar de ge mig och säger att jag ska läsa dem för att det är bra

De tre andra sa att de fick tips av kompisar, läraren eller bibliotekarien. Eleverna ska läsa sin valda bok, från projektet En bok åt alla, både i skolan och hemma. När de har läst boken ska de berätta om den för sina klasskamrater. Lärarens förhoppning är att de kan starta en bokcirkel i klassen där eleverna lånar böckerna av varandra.

Så här säger en av flickorna om sin bok och projektet:

Eeeh, Kasanska stjärna (Kazans stjärna, min anm.) typ. Det heter nåt sånt men den verkar jättebra liksom. Men vissa i klassen har valt Puma (Puman) och Habib (Habib- meningen med livet) och sånt och när jag läst färdigt min Kasanska stjärna, (Kazans stjärna) ska jag byta med dem så de får också läsa liksom, jag får läsa deras. Så det blir ganska spännande för jag tycker alla böcker är bra liksom.

Några av eleverna jag har intervjuat tycker det är jätteviktigt att få böckerna presenterade för sig. Så här säger en av flickorna:

Ja, det är ganska spännande när lärarna berättar om böcker liksom ”Jag vill ha den”!

6.2.4 Elevernas litterära bakgrund

För att kunna förstå elevernas inställning till läsning och för att kunna hjälpa dem utveckla sitt läsintresse ställde jag frågor till eleverna om deras litterära hemmiljö. En av frågorna jag ställde var hur många egna böcker de hade hemma. Här varierade svaren mellan tre och sjuttio böcker. Där pojkarna ligger både i topp och i botten.

Sju av eleverna berättar att de blev lästa för när de var små. Den åttonde, en flicka säger att hennes mamma berättade sagor för henne men läste inte. Det rör sig här om ett muntligt berättande. Endast två av de fem invandrar eleverna säger att deras föräldrar läste på

modersmålet för dem. En av dem är flickan som jag nämner ovan och den andra är en pojke. Jag tror att den andra flickan också fått höra sagor på sitt modersmål då hennes mamma bara pratar det hemma. Det är svårt att veta varför flickan sa att hennes mamma läste för henne på svenska, kanske för att flickan inte vill vara annorlunda eller så tror hon att det var det svar jag ville ha.

6.3 Diskussion

Fastän man som lärare ibland glömmer bort det, är det en krävande sysselsättning att läsa. Det krävs både tid och koncentration när man ska läsa en bok. Därför är det kanske inte så konstigt att många barn och unga, men även vuxna, väljer att på sin fritid syssla med lättsmälta nöjen som TV och datorer som inte kräver lika mycket koncentration. Hjärnan kan slappna av. Så här uttryckte sig en av pojkarna:

Alltså på en film kan man ju bara lägga sig i soffan och glo liksom inte ens anstränga sig. På en bok kanske man måste tänka efter lite också.

Alla filmer är förstås inte enkla, många kan ha perspektiv byte och behandla olika tids epoker. Dock har de elever jag talat med uttryckt att de tycker det är enklare att se en film än att läsa en bok. Det är lättare att hålla reda på vem personerna är när man ser dem, säger en av pojkarna. Han påpekar också att i en film får man bilderna serverade. När man läser en bok måste man skapa dem själv. Jag vill inte säga att jag tycker böcker är bättre en film jag vill bara visa på att vi måste tänka på att det är krävande att läsa. Jag tror film och böcker ska användas parallellt i undervisningen och komplettera varandra.

Men böcker har mycket att bidra med, de kan bland annat utöka ordförrådet och hjälpa elever att stava bättre. Utöver detta kan böcker även ge förståelse för andra människor och kanske lärdom om andra tidsepoker.

Det är som lärare viktigt att lyssna på elevernas intressen och lära känna dem så pass väl att vi kan tipsa om böcker som kan passa dem.Genom ett samtal mellan lärare, elev och bibliotekarie kan en bok som passar både elevens allmänna och litterära repertoar väljas. Risken är att om elever får välja böcker helt själva kan de ta en bok de redan läst eller endast gå efter utsidans utseende. Samtidigt vill kanske läraren att eleverna ska läsa en viss bok som passar i ett tema eller handlar om ett aktuellt ämne. Då gäller det att känna till sina elevers allmänna repertoar och med hjälp av diskussioner kunna utmana och bredda denna. Att låta eleverna diskutera i grupp kan vara bra om man ställer rätt frågor till eleverna och om man själv som lärare ibland går in i grupperna och utmanar elevernas uppfattningar. Det gäller även att vara lyhörd och ta upp de frågor som eleverna tycker är intressanta till diskussion. Jag har under min praktik hört många lärare på mellanstadiet säga att man inte hinner med att läsa så mycket som man hade velat. Vad jag har förstått av de lärare på lågstadiet jag har pratat med så förekommer där någon sorts läsning av skönlitteratur nästan varje dag.

Många elever jag har intervjuat säger sig läsa mest hemmavid, samtidigt anser de inte att de läser särskilt ofta. Andra säger sig bara läsa i skolan:

… nuförtiden läser jag inte så mycket för vi lånar inte i skolan. Vi ska börja med det nu i nästa vecka. Eller imorgon. Så, men jag läser mest när vi lånar från skolan (Pojke 12 år)

Detta lägger ett stort ansvar på oss lärare att bidra med lästillfällen i skolan. Hade man i skolan kunnat undvara en kvart varje dag för att läsa skönlitteratur så hade detta, enligt min mening, kunnat ge stor effekt. Kanske hade en schemalagd period, på åtminstone femton minuter, för läsning varje dag varit en lösning. Kanske blir en kvarts läsning om dagen en stunds avkoppling för eleverna. Men jag tycker inte detta är helt fel, ju mer man läser ju mer tränar man sin läsförmåga. Hur kan läraren veta att eleverna läser och inte bara vilar i en kvart? Känner man som lärare att man har behov av att kolla att eleverna verkligen läser så kan man ordna bokcirklar någon dag i veckan där eleverna diskuterar sina böcker. Man kan ju även be eleverna skriva läslogg varje vecka där de berättar lite om boken och om de undrar något. Varje lärare får själv bestämma vad målet med läsningen är. Kanske är en kvarts avkoppling per dag inte helt fel.

Läraren berättar om hur hon ett år utgick endast från skönlitteratur i sin historieundervisning. Att jobba tematiskt och integrera skönlitteratur kan vara ett bra alternativ för att ”hinna” läsa mer.

Men vi måste också göra läsningen mysig och inte stressa fram den. Eleverna måste ges möjlighet att få läsa för sin egen skull, utan att behöva redovisa några resultat. En bra regel när eleverna ska läsa är att komma ihåg hur man själv vill ha det när man läser. Många lärare vill kanske ha sina elever sittandes i klassrummet för att ha koll på dem så att de inte tramsar utan läser. Men får eleverna sprida ut sig och sitta i lugn och ro så tror jag att fler kommer att läsa än när de sitter i klassrummet

Tvång och läs- läxor kan ibland fungera och har man målet att läsningen bara ska vara språkutvecklande så fungerar de jättebra.

Jag tycker att jag har lärt mig mycket av min studie men jag har även fått många saker bekräftade av den. Mitt underlag för studien har inte varit särskilt stort och kan därför inte räknas som allmängiltigt. Men jag tror ändå att de åtta 12-åringar jag har intervjuat är ganska representativa för just sin åldersgrupp. Jag har bara intervjuat en lärare, en kvinna med lång yrkeserfarenhet. Hon har kunnat bidra med mycket kunskap om hur hon har sett en nedgång i

läsintresset genom åren. Hennes metod för att öka läslusten hos sina elever består mycket i att presentera böcker på ett bra sätt, men även att låta eleverna tipsa varandra om böcker genom att skriva recensioner om dem. Det hade självklart varit bra att intervjua fler lärare om deras metoder men jag valde att istället koncentrera mig mer på vad eleverna tycker eftersom det är dem jag vill kunna motivera. Det finns dessutom ganska många metodböcker inom ämnet och även böcker som visar hur, och varför, vissa lärare jobbar med skönlitteratur. Därför ansåg jag att olika metoder gick att få från annat håll än just läraren. Men de

erfarenheter och tankar som läraren hade om läsning kunde jag ju bara få från henne. Jag har även hört mellanstadielärarna diskutera under min praktiktid hur de känner att tiden för läsning inte riktigt finns. Man har kanske läsprojekt som sträcker sig över några veckor men sen kan läsningen ligga nere några veckor. Det kontinuerliga läsandet som ofta finns på lågstadiet hinns inte riktigt med. Eleverna jag har intervjuat har bekräftat det jag trodde om att elever helst läser böcker som är spännande och lite äventyrliga. Detta verkade i min undersökningsgrupp spela mer roll än om huvudpersonen var av samma kön som läsaren. Jag har fått större insikt i om hur man ska intervjua. När jag transkriberade intervjuerna upptäckte jag på vissa ställen att jag ställt ledande frågor. Jag försökte att ha ett samtal med eleverna snarare än en intervju samtidigt som jag inte ville påverka dem. Jag tror inte att jag har påverkat dem alltför mycket utan svaren jag har fått känns som deras egna. Eleverna känner mig väl och kände sig trygga i situationen; flera av dem hade dessutom blivit

intervjuade och inspelade förut så även detta var ett moment som var bekant för dem. Ibland har jag ställt frågor till eleverna om situationer de inte har upplevt vilket har inneburit att jag behövt förklara frågorna lite extra vilket kan ha inneburit att de blivit ledande. Jag är ändå nöjd med mitt resultat och tycker jag har fått lära mig mycket.

Jag känner att det jag har fått lära mig kommer vara användbart i mitt kommande yrkesliv. Jag har också blivit mer nyfiken på ämnet och kommer själv ha olika läsprojekt med eleverna för att se om jag kan öka deras motivation; kanske genom att kombinera läsupplevelser med filmupplevelser.

7 Slutsats

Vill vi motivera våra elever till läsning bör vi själva vara engagerade i läsning. Läraren ska gärna presentera böcker för eleverna; berätta lite om vad de handlar om och kanske läsa ett stycke ur boken. Jag tror även att man ska uppmuntra samtal om böcker. Man kan som lärare säga att ”nu i helgen läste jag en väldigt spännande bok”. Det behöver inte vara en ungdomsbok som man vill rekommendera sina elever, utan bara det faktum att man läste en spännande bok som man är alldeles uppfylld av kanske gör att eleverna också börjar berätta spontant om böcker de har läst.

Jag tror inte att lust föds ur tvång och kanske måste jag släppa min vision och inse att jag inte kan få alla elever att bli lustläsare men jag kan i alla fall ge alla möjligheten att bli det. Jag ska finnas där som en läsmentor som entusiasmerar och engagerar mig i elevernas läsning men också hjälper dem att övervinna deras hinder och utveckla deras läsande. Jag ska ge dem tid och möjlighet att hitta böcker som passar dem och låta läsningen ske i en lugn och rofylld miljö. Då tror jag att många hittar lusten och motivationen till att läsa.

Lärarna måste ge sina elever tid och möjlighet att träna på sin läsning och för detta ändamål finns flera olika metoder man kan använda. Om eleverna får strategier när de läser kan detta öka deras förståelse för boken som då blir roligare. Eleverna använde ordet tråkigt när de talade om böcker de inte förstod eller om böcker som var lite ”barnsliga”. De som läste Ulf Nilsson böcker som var ämnade för yngre barn tyckte inte dessa böcker var så roliga. Ska vi motivera elever att läsa så måste böckerna vi väljer passa elevernas allmänna repertoar men också elevens litterära repertoar. Den litterära är lättare för läraren att påverka; läraren kan presentera texter som är skrivna på olika sätt och man kan jobba med

perspektivbyte och återblickar.

8. Referenser

Amborn, Helene & Hansson, Jan, 1998: Läsglädje i skolan - En bok om litteraturundervisning med slukarålderns barn, En bok för alla

Brodow, Bengt & Rininsland, Kristina, 2005: Att arbeta med skönlitteratur i skolan - praktik

och teori, Lund: Studentlitteratur

Lindgren, Karin, 2005: ”Listiga lärare lockar läsare”, Skolvärlden, Nr 10-11

Lundqvist, Ulla, 1995: Läsa, Tolka, Förstå – litteraturpedagogiska modeller, Eskilstuna: Almqvist & Wiksell förlag AB

Malmgren, Lars-Göran & Nilsson, Jan, 1993: Litteraturläsning som lek och allvar, Lund: Studentlitteratur

Molloy, Gunilla, 2003: Att läsa skönlitteratur med tonåringar. Lund: Studentlitteratur Pullman, Philip, 2005: ”Låt barnen njuta av boken”, Sydsvenskan, 2005-05-25

Repstad Pål, 1999, Närhet och distans- Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap, 3 uppl. Lund: Studentlitteratur

Strömquist, Siv, 2000, Skrivboken – skrivprocess, skrivråd och skrivstrategi, 4 uppl. Malmö: gleerups

Skolvärlden 17, 2005, ”Var femte elev läser aldrig böcker i skolan” Lpo 94

Böcker som eleverna, läraren refererar till:

Brinkemo, Per & Ali Hassan, Ahmed, 2004: Dumpad, Tiden Foley, Douglas, 2005: Habib- meningen med livet, Bonnier Carlsen Ibbotson, Eva, 2004: Kazans stjärna, Berghs förlag

Trenter, Laura, 2004: Puman, Tiden

Unenge, Johan Gahrton, Måns, 2004: Mållös United: Maja Melker och Matchen, Bonnier Carlsen

Bilaga 1

Frågemall lärare:

Vilken roll anser du att skönlitteratur har i skolan? Hur tycker du att dina elevers attityd till läsning är? Kan du se en ändring av attityder genom åren?

Vad kan vi göra för att motivera elever till läsning, berätta gärna om egna erfarenheter? Har du några speciella knep för att få läsovilliga elever att läsa?

Hur ofta läser dina elever i skolan? Läser du ofta själv böcker?

Hur kan man engagera föräldrar i elevernas läsning?

Vilken är din favorit författare för ungdoms och barnböcker? Varför är han/hon så bra?

Berätta om läsprojektet som din klass ha haft har? Hur fick du/ni iden?

Hur har projektet fungerat?

Frågemall elever:

Vad tycker du om att läsa böcker?

Berätta om den bästa bok du har läst? Vad var det som gjorde den bra? Har du läst fler böcker av samma författare?

Läser du mest hemma eller i skolan eller lika mycket på bägge ställena? Vem brukar ge dig tips om böcker?

Ni har ett läsprojekt i skolan, vad har ni gjort under projektet? Tror du projektet kommer få dig att läsa fler böcker?

Du ska få välja en bok när projektet är färdigt, vet du vilken bok du vill välja? Har du många böcker hemma?

Brukade någon av dina föräldrar läsa för dig när du var yngre?

Har du något tips om hur man skulle kunna göra läsningen i skolan mer spännande för eleverna?