Barns utveckling och lärande genom leken

_{Examensarbete}

15 högskolepoäng, grundnivå

Barns utveckling och lärande genom leken

-Ur ett pedagogiskt perspektiv

Chilldren´s development and learning through play

-From a pedagogical perspective

Biljana Antovic

Förskollärarexamen: 210hp Examinator: Johan Dahlbeck Slutseminarium 2017-06-31 Handledare: Susan Lindholm

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE

Sammanfattning

Syftet med mitt arbete är att undersöka förskolepedagogernas syn på lekens betydelse för barns lärande och för barns kognitiva utveckling, vad gäller deras begrepps- och språkutveckling, förmåga till logisk tänkande och problemlösningsförmåga. Jag vill även undersöka pedagogernas medvetenhet kring den roll leken spelar i förskoleverksamheten.

För att uppnå arbetets syfte och besvara frågeställningarna har jag använt mig av kvalitativ intervjuundersökning.

Arbetets resultat påvisar att pedagogerna är medvetna om att lek, lärande och utveckling hänger samman och att pedagogerna är medvetna om sin egen roll att stödja barnen i deras utveckling.

Innehållsförteckning

1.INLEDNING ... 6

1.1SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 7

2. BAKGRUND ... 8

2.1STYRDOKUMENT ... 8

2.2DEFINITION AV BEGREPPET LEK ... 9

2.3DEFINITION AV BEGREPPET LÄRANDE GENOM LEK ... 11

2.4LEKTEORIER ... 12

2.5KOGNITIV TEORI ... 13

3.TEORETISKT PERSPEKTIV ... 14

3.1LEKENS BETYDELSE FÖR LÄRANDET UR ETT HISTORISKT PERSPEKTIV ... 14

3.2DET NUTIDA SYNSÄTTET PÅ LEKENS BETYDELSE FÖR LÄRANDET ... 15

4. TIDIGARE FORSKNING ... 16 4.1JEAN PIAGET ... 16 4.2LEV S.VYGOTSKIJ ... 17 5. METOD ... 19 5.1VAL AV METOD ... 19 5.2URVAL ... 19 5.3VAL AV UNDERSÖKNINGSGRUPP ... 20

5.4TILLVÄGAGÅNGSSÄTT OCH FÖRFRÅGAN ... 20

5.5GENOMFÖRANDE... 20

5.6BORTFALL OCH TILLFÖRLITLIGHET ... 21

5.7ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 21

6. RESULTAT OCH ANALYS ... 23

6.1LEKENS BETYDELSE FÖR BARNS LÄRANDE ... 23

6.1.1 Lekformer och leksaker ... 25

6.1.3 Betydelsen av de vuxnas delaktighet ... 27

6.1.4 Lekens betydelse för barns lärande ... 28

SAMMANFATTNING ... 30

6.2HUR SER PEDAGOGERNA PÅ LEKENS BETYDELSE FÖR BARNS KOGNITIVA UTVECKLING ... 31

6.2.1 Lekens betydelse för den kognitiva utvecklingen ... 31

6.2.2 Lekformer som främjar den kognitiva utvecklingen ... 32

6.2.3 Leksaker som främjar den kognitiva utvecklingen ... 33

6.2.4 Språkutveckling ... 34

7. SLUTSATS OCH DISKUSSION ... 37

REFERENSER ... 40

BILAGA 1  ... 42

1.Inledning

Historiskt sett har leken i barnets utveckling länge varit föremål för forskning. Många forskare har försökt att förstå dess inverkan på barns kognitiva, sociala, moraliska och känslomässiga utveckling. Enligt min åsikt kan lekens betydelse inte understrykas tillräckligt mycket. Därför kommer mitt arbete att omfattas av synen på lärande och utveckling via lek, ur ett pedagogiskt perspektiv. En jämförelse kommer att ske, såväl med läroplanens föreskrifter som litteratur inom området.

Genom lek utvecklas barns förmågor, färdigheter och erfarenheter, vilka i sin tur utökar deras potential och möjligheter, hävdar Ingrid Pramling Samuelsson och Maj Asplund Carlsson i boken Det lekande lärande barnet (2008, s. 54–55). Lek entusiasmerar, uppmuntrar till kreativitet och främjar fantasin hos det enskilda barnet, men även i gemenskapen med andra barn. Ofta beskrivs lek och lärande som varandras motsatser, där leken likställs med fantasi och lärande med utbildning, men sanningen är vanligtvis mer komplex.

För förskolebarnen är leken den mest naturliga aktiviteten. Den främjar det enskilda barnets utveckling och bidrar till skapandet av långvarig kunskap. Därför är leken den mest lämpade lärandeformen, menar Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2008)

Många barn börjar på förskola redan vid ett års ålder. Det är därför viktigt att pedagogerna leker med barnen, speciellt med de mindre. Birgitta Knutsdotter Olofsson (2011, s. 35) anser att det är viktigare att leka med dem än att lära dem att äta själva eller bli torra. Detta lär man sig efterhand, men inte att leka.

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98/ reviderad 2010) betonas vikten av lek för barns utveckling och lärande. Den pedagogiska verksamheten har som uppdrag att följa föreskrifterna i läroplanen. Nedan följer ett utdrag ur denna.

Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda

lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter (Lpfö 98 reviderad 2010, s. 6).

I både läroplanen och ett flertal studier påtalas lekens betydelse för barns utveckling och lärande. I min uppsats avser jag att undersöka om pedagogerna lägger samma vikt vid leken som framgår ur läroplanen och studierna.

1.1Syfte och frågeställningar

Syftet med mitt arbete är att undersöka förskolepedagogernas syn på leken och dess betydelse för barns lärande och för barns kognitiva. Jag vill även undersöka pedagogernas medvetenhet kring den roll leken spelar i förskoleverksamheten. Studien kommer att omfattas av olika lekteorier ur ett historiskt perspektiv, som kommer att jämföras med de nutida. Med anledning av att den pedagogiska verksamhetens synsätt på lekens roll är avgörande för planeringen av denna och därmed för barnens utveckling är det av vikt att belysa detta, eftersom förskoleverksamhetens huvudsakliga uppdrag bland annat är att främja barnens vidareutveckling, såväl för deras fortsatta lärande som vuxenlivet.

Pedagogernas synsätt och medvetenhet kring ovanstående kommer att ingå, liksom läroplanens anvisningar och forskningsresultat. Följande frågeställningar kommer att besvaras:

• Hur ser pedagogerna på lekens betydelse för barns lärande?

• Hur ser pedagogerna på lekens betydelse för barns kognitiva utveckling,

vad gäller deras begrepps- och språkutveckling, förmåga till logiskt tänkande och problemlösningsförmåga?

2. Bakgrund

Detta kapitel inleds med de delar ur de styrdokument som berör lek och lärande, med förklaringar till innehållet. Därefter redogörs och definieras begreppen lek och lärande. I direkt anslutning till detta följer ett avsnitt om olika lekteorier. De olika lekteorierna belyser hur synsättet på lekens roll har förändrats genom åren till dagens syn på dess betydelse. De nutida lekteorierna påverkar i sin tur planeringen av den pedagogiska verksamheten och de vuxnas synsätt. Därefter redogörs och definieras termen kognitiv, tillsammans med en förklaring till vilka faktorer som är avgörande för utvecklingen av kognitiva funktioner, med anledning av att jag bland annat avser att undersöka pedagogernas syn på lekens betydelse för denna utveckling. Samtliga termer som benämnts här förekommer regelbundet i min studie.

2.1 Styrdokument

Eftersom förskoleverksamhetens uppdrag bland annat ska präglas av ett fokus på barns utveckling och lärande, i vilken leken spelar den huvudsakliga rollen, följer utdrag ur läroplanen för förskolan (Lpfö 98/reviderad 2010). Texten, som belyser hur verksamheten ska utformas och vad den ska omfattas av, är hämtad ur ”Förskolans uppdrag”.

Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet (Lpfö 98/2010, s. 5).

Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter (Lpfö 98/2010, s. 6).

Nedan följer en förklaring till och sammanfattning av de delar ur styrdokumenten som berör lek och lärande samt språkinlärning. I dessa betonas att man i förskolan ”ska lägga grunden för ett livslångt lärande” (Lpfö 98/2010, s. 5). Barnen ska alltså förberedas för att kunna tillägna sig de kunskaper som krävs av dem i fortsättningen, under resten av livet.

Det förklaras att verksamheten ska ”utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet”, att inte se de olika uppdragen som separerat delar, utan istället se till att de följs åt mot samma mål. Med texten om att förskolan ”ska stimulera barns utveckling och lärande” menas att verksamheten ska vara planerad så att barnen ges möjligheter att utvecklas och tillgodogöra sig nya kunskaper. Därefter förklaras att leken ” är viktig för barns utveckling och lärande.” (Lpfö 98/2010, s. 6), med vilket menas att leken är betydelsefull bland annat som inlärningsmetod. Nedan följer en förklaring till sambandet mellan språk, lärande och identitetsutveckling:

"Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling. Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen". (Lpfö 98/ reviderad 2016, s. 7)

Vad gäller dess betydelse för barns utveckling kan man anta att detta gäller barnets utveckling i sin helhet, och då även barns kognitiva utveckling. Eftersom min studie bland annat undersöker pedagogernas syn på lekens betydelse för barns kognitiva utveckling anser jag att de två sistnämnda anvisningar ur Lpö (98/2010) är av stort intresse. För att barns utveckling och lärande ska främjas ska ett ”medvetet bruk av leken” (Lpö 98/2010, s. 5) ske i förskoleverksamheten, liksom ”i planerad miljö” (Lpö 98/2010, s. 8). Med detta menas att pedagogerna ska ha lärandet i åtanke vid planeringen av lekaktiviteter och att verksamheten ska utformas på ett sätt som gör detta möjligt.

Sammanfattningsvis påvisar styrdokumenten att ett av förskolans huvudsakliga mål är att bygga verksamheten på lek och lärande. Här spelar pedagogerna en viktig roll.

2.2 Definition av begreppet lek

Författarna Birgitta Knutsdotter Olofsson, Mikael Jensen och Ole Fredrik Lillemyr definierar och förklarar begreppet lek på ett tydligt sätt. Leken beskrivs vara barndomens huvudsakliga

Fenomenet lek går inte att beskrivas med enkla termer. Ofta måste den beskrivas i motsatser, som båda är sanna, hävdar Knutsdotter Olofsson i sin bok I lekens värld (2011, s. 21–22). Nästan allt man säger om lek kan med samma rätt sägas vara motsatsen. Leken är paradoxal. Hon betonar att det i leken sker ett möte mellan den yttre och den inre världen. Föremål ur den yttre världen väcker idéer och sätter i gång fantasin hos barnet. Upplevelser och erfarenheter bildar ämne för leken men förklarar dem sällan, utan de stuvas om efter barnets mål i en kreativ process, förklarar Knutsdotter Olofsson (2011). Lek uppstår däremot inte av sig själv, utan leken behöver uppmuntran och näring. Detta åskådliggörs i läroplanen (Lpfö 98/2010, s. 6): ”I lekens olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation”.

Förutom detta behövs ”vuxna som pratar lekens språk, som är barnens språk”, betonar Knutsdotter Olofsson (2011, s. 118).

Ett barns lekmönster, betonar Torben Hangård Rasmussen i boken Lekens betydelse (1983, s.93), är beroende av flera samverkande faktorer. Barnets sociala förutsättningar och utvecklingsstadium påverkar lekmönstret, liksom förskolans pedagogiska miljö och de allmänna förhållandena i samhället

Jensen förklarar i boken Lekteorier (2013, s. 17) att fenomenet lek, som är en frivillig aktivitet i vilken barn själv väljer att delta, är brett och komplext med många betydande komponenter. Det är många aspekter som spelar in i en beskrivning av och en förståelse för denna, menar Jensen (2013). För att lyckas beskriva fenomenet på ett rättvist sätt behövs en uppsättning centrala begrepp, vilka han menar vara de olika teorier eller teoretiska traditioner som har olika infallsvinklar.

Lillemyr skriver i boken Lek på allvar – en spännande utmaning (2002, s. 47–50) att förklaringen till att begreppet är svårdefinierat antagligen beror på att leken berör alla delar av barnet. Han påminner oss däremot om att vi inte får glömma barnets perspektiv, att lek är roligt, och att lek är en förberedelse för vuxenlivet (2002, s. 46–48).

Begreppet lek kommer att ingå i min analys, där det material som framkommit ur undersökningen analyseras och tolkas genom att belysa pedagogernas synsätt på lekens roll, vilka forskningsresultat som framkommit samt läroplanens (Lpfö 98/2010) anvisningar.

2.3 Definition av begreppet lärande genom lek

Begreppet lärande genom lek är inte något nytt. Det har behandlats av ett stort antal experter, psykologer, pedagoger och andra. Det är välkänt att barns roligaste och mest intressanta form av lärande sker via lek. Genom denna utökas deras koncentrationsförmåga, motivation och intresse jämfört med andra aktiviteter. Detta medför att inlärningen blir mer effektiv. Lekens medvetandetillstånd ger en speciell, härlig känsla, ett välbefinnande. Efter ett lektionspass då barn varit aktiva i detta är de inte uttröttade, utan nöjda och tillfreds, menar Birgitta Kutsdotter Olofsson (2011, s. 74).

Att lära genom lek förespråkas av flera forskare. Forskning har påvisat att barns känslomässiga tillstånd påverkas positivt under lek, förutom en mycket positivare attityd till denna jämfört med den traditionella lärandeformen, där pedagogernas specifika frågor ska besvaras av barnen. Studier påvisar även en lägre hjärtfrekvens hos barn som leker, vilket i sin tur gör att de blir mer avslappnade och fokuserade (Jensen, 2013, s. 29–30). Den mest dominerande formen av lärande sker via lek. Förskolans pedagogiska verksamhet är planerad utifrån detta synsätt, även då det gäller att göra den fysiska miljön mer intressant för barnen. I leken lär och agerar barn på ett optimalt och kreativt sätt. Av den anledningen är det mest lämpligt att organisera hela undervisningen med utgångspunkt i leken. Om barn leker en liten stund, får de lättare att koncentrera sig på aktiviteter anser Antony Pellegrini (2009, refererad i Mikael Jensen, 2013, s. 30). Genom leken får barn helt nya krafter att kunna klara av mental ansträngning, förklarar Jensen (2013). Leken och lärandet kan, enligt Lillemyr (2013, s. 64), liknas vid en möjligheternas bro som förbinder barnet med livet, över muren till förskolan.

Begreppet lärande kommer att ingå i min analys, där det material som tillsammans med begreppet lek framkommit ur undersökningen analyseras och tolkas genom att åskådliggöra pedagogernas synsätt på lekens roll, vilka forskningsresultat som framkommit samt läroplanens (Lpfö 98/2010) anvisningar.

2.4 Lekteorier

Vid tidig inlärning är lek en oersättlig tillgång. Som sådan kräver den en mycket större respekt och förståelse för dess egenskaper att uppnå fruktbara effekter, av såväl pedagoger som föräldrar. För teoretiker, som exempelvis Jean Piaget (1896–1980), Lev S. Vygotskij (1896 – 1935) och Friedrich Fröbel (1995), har leken varit föremål för intresse vad gäller sättet att grunda de pedagogiska utbildningssystemen på, eftersom denna är den dominerande verksamheten under barndomen. Olika åsikter är däremot framträdande kring vad som bäst främjar inlärnings- och utvecklingsprocessen, påpekar Kent Hägglund i boken Lek-teorier (1989, s. 2).

Den moderna grundtanken, att närma sig fenomenet lek ur exempelvis ett sociologiskt och pedagogiskt perspektiv, har utvecklats liksom olika inlärningsmetoder, påpekar Jensen (2013, s.14).

Tove Phillips skriver i boken Lärande och utveckling (2011, s. 36) om Howard Gardner (1983), professor i psykologi och grundare av de multipla intelligenserna (MI- de nio intelligenserna). I de nio intelligenserna ingår bland annat lingvistisk (språklig) intelligens,

logisk-matematisk intelligens, visuell/spatial intelligens, kroppslig/kinestetisk intelligens, social intelligens och intrapersonell intelligens (förmågan att känna sig själv och att ha

kunskap om sin verklighet).

Med intelligenser menas alla människors varierande kompetenser, varav en del vi behärskar bra och andra mindre bra. Gardner (1983) anser att det är viktigt att variera pedagogiken för att på så sätt stimulera allihop. Han betonar att det gäller att finna de intelligenser som barn är bra på och lyfta fram dem, för att bygga upp självförtroendet. Därefter kan de resterande byggas upp.

Ett stort antal av nutidens författare för olika teoretiska begrepp, bland andra Birgitta Knutsdotter Olofsson, Mikael Jensen och Ole Fredrik Lillemyr, är övertygade om att leken

har stor betydelse för ett barns kognitiva utveckling. Kognitiva teoretiska studier inom området har fastställt en integration och ett ömsesidigt beroende mellan barnens lekar och dess inverkan på den kognitiva utvecklingen. Tillsammans med modern forskning har detta lett till slutsatsen att lek som planeras på ett systematiskt och organiserat sätt påverkar denna.

2.5 Kognitiv teori

Nedan följer en definition av begreppet kognitiv. Därefter följer en förklaring till vilka faktorer som är avgörande för utvecklingen av barns kognitiva funktioner. Det tydliggörs också hur fenomenet lek står i förhållande till dessa och vilka förändringar som sker i takt med barnets ålder.

Kognitiv betyder något som har att göra med tänkande, förstånd eller information. Kognitiva teorier handlar om tänkandets utveckling. (Tove Phillips, Lärande och utveckling, 2011, s. 37).

Av företrädare för den kognitiva teorin, såsom den schweiziske barnpsykologen Jean Piaget (1896–1980), ses lek som en specifik kognitiv aktivitet. Dess största betydelse ges utvecklingen av de symboliska funktionerna.

Piaget var en av första och mest kända kognitiva teoretikerna, förklarar Tove Phillips (2011, s. 40). Han ansåg att barn som leker utvecklar kognitiva förmågor och att dessa främjas via lek. Leken speglar de viktigaste egenskaperna i de enskilda utvecklingsstadierna, menade Piaget. Alla de faktorer som avgör den kognitiva utvecklingen bestämmer även utvecklingen av leken. Denna omfattar en förståelse för det som förmedlas mellan de människor och verkligheter som omger barnet.

Begreppet kognitiv kommer att ingå i min analys, tillsammans med de båda begreppen lek och lärande, där det material som framkommit ur undersökningen analyseras och tolkas genom att belysa pedagogernas synsätt på lekens roll, vilka forskningsresultat som framkommit samt läroplanens (Lpfö 98/2010, Lpö 98 reviderad 2016) anvisningar.

3.Teoretiskt perspektiv

Detta kapitel omfattar synen på lekens betydelse för lärandet ur ett historiskt perspektiv, fram till idag, som därefter kommer att jämföras med dagens synsätt. De studier som beskriver de förändringar som skett genom åren är genomförda av Kent Hägglund (1989), Friedrich Fröbel (1995), Ingrid Pramling Samuelsson och Maj Asplund Carlsson (2015) samt Ole Fredrik Lillemyr (2013). För att underlätta för läsaren, har jag valt att använda mig av följande underrubriker: lekens betydelse för lärandet ur ett historiskt perspektiv och det nutida synsättet på lekens betydelse för lärandet.

3.1 Lekens betydelse för lärandet ur ett historiskt perspektiv

Idén om lärande genom lek är inte något nytt. Filosoferna Platon och Aristoteles förespråkade en utbildning för barn som skulle ligga för deras fortsatta utbildning, förklarar Therese Welen (2009, s. 30) i sitt kapitel i boken Leka för att lära Utveckling, kognition och kultur, av författarna Mikael Jensen och Åsa Harvard (2010). De ansåg också att ett lustfyllt och lekfullt lärande i högre grad medverkar till en positiv påverkan på inlärningen, i motsats till om den sker under tvång. Platon och Aristoteles har haft stort inflytande på senare tiders tänkande, men deras idéer om lek och pedagogik har inte fått någon nämnvärd genomslagskraft i praktiken.

Under en lång tidsperiod fram till 1700-talet går det endast ett fåtal teorier och tankar om leken, vilket troligtvis beror på att barn i allmänhet inte gavs någon större uppmärksamhet av de vuxna. På medeltiden lekte barn och vuxna gemensamma lekar, i form av tävlingslekar såsom styltgång och kamplekar, vid festhögtider. Med hjälp av lagar och förordningar förbjöds lekar som ansågs vara stökiga. På 1600-talet ansågs leken bara värdefull om den hade en positiv påverkan på barnens sociala förmåga.

Under talet ökade intresset för leken och dess betydelse. Under andra hälften av 1700-talet, under romantiken, lade många konstnärer, författare och tänkare stor vikt vid känslor, fantasi och drömmar. En ny syn på barndomen framträder. Barnet anses vara det ursprungliga,

naturliga och oförstörda och leken hyllas, hävdar Kent Hägglund i boken Lek-teorier (1989, s. 5–6). De tyska författarna Johann Wolfgang von Goethe (1749–1832) och Fredrich von Schiller (1759–1805) fascinerades av lekens möjligheter och såg den som ett pedagogiskt hjälpmedel. Den schweizisk-franske författaren och filosofen Jean-Jacques Rousseau (1717-1778) menade att leken är det naturliga inlärningssättet och att undervisningen därför skulle utgå ifrån denna. Både han och barnpedagogen Friedrich Fröbel (1782-1852) skrev om lek,

undervisning och uppfostran. I boken Människans fostran (Fröbel, 1995, s. 55) skriver Fröbel

att uppfostringssystem bygger på två grundprinciper: barnets självverksamhet och lekens betydelse. Han intresserade sig speciellt för barn i de yngre åldrarna och ansåg att leken ”är människans renaste och mest andliga produkt under detta stadium”. Leken, som är barndomens mest naturliga uttrycksform, är inget tidsfördriv, utan en viktig väg till kunskap som ska tas på stort allvar, menade Fröbel (1995), och att leken bör stå i centrum i hela utbildningssystemet. Barn som ges möjlighet att via lek utveckla alla sina resurser får därmed maximala förutsättningar till att bli en harmonisk och medkännande vuxen (Hägglund, 1989). Mot slutet av århundradet påbörjades en metodisk forskning kring leken, påpekar Hägglund (1989, s. 11-13).Enligt de så kallade klassiska lekteorierna ansågs de olika aktiviteterna vara segmenterade från varandra, inte som en helhet (Hägglund, 1989, s. 11-13). De är följande:

 Kraftöverskottsteorin, i vilken leken är ett sätt för barnet att göra sig av med överskottsenergi.

 Rekreationsteorin, där barnet samlar nya krafter via leken.

 Övningsteorin, där barnets medfödda instinkt är drivkraften att träna de färdigheter som krävs i det framtida vuxenlivet.

 Rekapitulationsteorin, där barnets medfödda instinkt är drivkraften att i leken upprepa hela människosläktets historia.

De klassiska lekteorierna anses numera vara föråldrade, skriver Hägglund (1989, s. 6-7). Idag anses leken vara ett mycket mer komplext och omfattande fenomen än endast en enskild aktivitet.

lärandet, att barn lär sig via leken, förklarar Ingrid Pramling Samuelsson och Maj Asplund Carlsson i boken Det lekande lärande barnet i en utvecklingspedagogisk teori (2015, s. 222). Lillemyr påpekar i boken Lek på allvar – en spännande utmaning (2013, s. 63) att med tanke på ”förskollärarnas kompetens har det stor betydelse att förhållandet lek-lärande utvärderas.” Han ställer sig frågande till om en större betoning på lärande måste ske på bekostnad av leken. Det faller sig naturligt, menar Lillemyr (2013), ”att växla mellan varierade former av lek och lärande, utifrån en helhetssyn på förskolepedagogiken”. Sett ur det breda perspektiv som omfattar engagemang, motivation, utveckling av vänskapsrelationer och ”känsla av social och kulturell tillhörighet” som omger barns lek är viktig för lärandet, betonar Lillemyr (2013).

Sammanfattningsvis påvisar studierna att lekens betydelse för lärandet har genomgått stora förändringar, sedan antiken fram till idag.

4. Tidigare forskning

Detta kapitel omfattar synen på lekens betydelse för lärandet ur ett historiskt perspektiv, fram till idag, som därefter kommer att jämföras med dagens synsätt. De studier som beskriver de förändringar som skett genom åren är genomförda av Ole Fredrik Lillemyr och Mikael Jensen. För att underlätta för läsaren, har jag valt att använda mig av följande underrubriker: Jean Piaget och Lev S. Vygotskij.

4.1 Jean Piaget

Jean Piagets (1895–1980) teori om lek baseras på ett äldre synsätt på barns utveckling. Teorin hänger samman med hans generella teori om barns kognitiva utveckling ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv, skriver Ole Fredrik Lillemyr i boken Lek på allvar – en

spännande utmaning (2013, s. 102–103). Piagets teorier kring barns universella

utvecklingsstadier anses vara mindre relevanta som perspektiv på barns utveckling. Däremot läggs större vikt vid hans tankar kring barns kognitiva utvecklingsprocess (Askland & Sataoen, 2000, på svenska 2003).

Piaget ansåg leken vara av stor betydelse för barns utveckling (Lillemyr, 2013, s. 117-118). Han fokuserade särskilt på att ge en förklaring till var någonstans i barnets kognitiva utveckling man kan finna dess ursprung samt hur den förändras efterhand som barnet blir äldre (Lillemyr, 2013, s. 102–103).

Sett ur ett lärandeteoretiskt perspektiv hävdade Piaget att den viktigaste formen av kunskap är den som barnet skapar själv i samspel med miljön, konstruktivism (Imsen, 2005, på svenska 2006). Vad gäller detta samspel visade Piaget framförallt intresse för barns problemlösningsförmåga, förmågan att utveckla förståelse genom nya insikter och justeringar av sina tidigare erfarenheter samt att aktivt konstruera sina tillägnade kunskaper. Han intresserade sig för i hur stor omfattning den står i direkt relation till barnets intelligensutveckling, men i första hand av konsekvenserna för utvecklingen av kognitiva strukturer. Det assimilerar sig till leken med hjälp av tidigare förvärvade erfarenheter och kunskaper. Den kognitiva strukturen medger en flexibilitet, där barnet kan anpassa och justera leken enligt sina behov och önskemål. Efterhand som barnet utvecklas sensmotoriskt, kognitivt och socialt blir leken mer konstruktiv (Jensen, 2011, sid. 66-67).

Ackommodation, som inträffar när barnet tillägnar sig nya erfarenheter, kräver en förändring,

omformning eller utvidgning av den kognitiva strukturen. Här är barnet mindre flexibelt, men tillägnar sig nya kunskaper. Förändringar av tidigare erfarenheter och kunskaperna måste ske, för att kunna samordnas med de nya (Lillemyr, 2013, sid.104-105).

4.2 Lev S. Vygotskij

Lev S. Vygotskijs (1896 – 1935) teorier tillhör socialkonstruktivism, som utgör grunden för det som vanligtvis kallas sociokulturell teori och som karakteriseras av ett socialt, kulturellt utvecklingsperspektiv. Vygotskijs tankar om lek stämmer i högre grad överens med dagens syn på barn och barndom än Piagets utvecklingsteori (Lillemyr, 2013), liksom lekens betydelse för barns utveckling, trots deras olika förklaringar till sambandet mellan dessa och utifrån olika perspektiv (Lillemyr, 2013, s. 117–118). Vygotskij menade däremot att

livsvillkor, som en helhetsprocess i medvetenheten, där känslor och tankar ingår i samma kontext.

Barnet kan via att använda sig av olika tecken, som Vygotskij kallade psykologiska redskap, tolka och förstå sin omgivning utefter sin enskilda mognadsnivå. Språk och begrepp, liksom de psykologiska redskap som finns i deras kultur såsom skriftspråk och numeriskt system eller minnesregler, är viktiga som verktyg för att utmana deras nyfikenhet och främja deras vidareutveckling. Genom att använda alla systemen i sin helhet främjas bland annat barnets allsidiga tankeutveckling och förståelse samt förmågan att utföra mer avancerade uppgifter, för att utöka sina färdigheter.

Vygotskij skiljer mellan två olika utvecklingsnivåer: ”den existerande utvecklingsnivån som gäller den utveckling som är fullföljd, och den potentiella utvecklingsnivån som gäller den utveckling som är i färd att äga rum.” (Lillemyr (2013, s. 115–117).

De uppgifter barnet ska utföra ska ligga före utvecklingen, anpassad till deras närmaste (potentiella) utvecklingszon. På så sätt kan barnet i samspel med handledaren, eller de andra barnen, finna utmaningar som är anpassade till det fortsatta lärandet. Vygotskij själv

presenterade ett alternativt betraktelsesätt som han kallade den närmaste

utvecklingszonen, eller den proximala utvecklingszonen. Utifrån denna utvecklingszon, som är

avståndet mellan den existerande och den potentiella utvecklingsnivån, bör lärandet planeras.

En planering utifrån den utveckling som redan är uppnådd blir ointressant, medan den som är på väg att uppnås upplevs som spännande och framåtsträvande. Det proximala utvecklingsområdet är på så sätt betecknande för en kognitiv utveckling som inriktar sig på barnets fortsatta utveckling, förklarade Vygotskij (Lillemyr, 2013).

Sammanfattningsvis påvisar studierna kring barns kognitiva utveckling att lekens betydelse för lärandet har genomgått stora förändringar, sedan antiken fram till idag.

Sammanfattningsvis resultaten som framkommit i min undersökning kring pedagogernas syn på lekens betydelse och dess betydelse för barns kognitiva utveckling kommer att jämföras med tidigare forskningsresultat. Pedagogernas medvetenhet kring de forskningsresultat som framkommit är i sin tur avgörande för hur den pedagogiska verksamheten planeras. På så sätt kan resultaten ur min studie bidra till tidigare forskning.

5. Metod

I detta kapitel redogörs för val av metod samt val av arbetsplatser och yrkesgrupper som ingår i undersökningen. Kapitlet omfattar även tillvägagångssättet vid kontakt med verksamhetens ansvariga. Studiens bortfall och tillförlitlighet diskuteras, liksom vilka etiska överväganden som gjorts.

5.1 Val av metod

Jag har använt mig av kvalitativ datainsamling i form av samtalsintervjuer för att få frågeställningarna besvarade. Via intervjumetoden, menar Johan Alvehus i boken Skriva

uppsats med kvalitativ metod: En handbok (2013, s. 80), att ges intervjuaren möjlighet att

interagera med sina respondenter och därmed kunna nå en fördjupad kännedom om deras olika åsikter och idéer.

Som underlag till intervjuerna valde jag att använda mig av strukturerade frågeområden, med i förväg bestämda frågeställningar, enligt Bo Johanssons och Per Olov Svedners beskrivning i boken Examensarbetet i lärarutbildningen Undersökningsmetoder och språklig utformning (2004, s. 25). Att ha en bestämd struktur som utgångspunkt för samtalsintervjuer är viktigt för att som intervjuare kunna ha kontroll på att ingen fråga utelämnas. Detta, framhåller Alvehus (2013, s. 83), är av stor betydelse för att intervjun ska genomföras på ett så bra sätt som möjligt. Strukturen tillät såväl en vidareutveckling av specifika frågeställningar som återkoppling till de föregående under tiden intervjun pågick, vilket Johansson och Svedner (2004) menar vara möjligt.

5.2 Urval

Intervjuerna genomfördes på fyra olika förskolor. Av dessa är tre kommunala förskolor och en fristående. Samtliga är belägna i Skåne, varav två av dem i en liten kommun och resterande i en storstad.

5.3 Val av undersökningsgrupp

Undersökningen omfattade intervjuer med totalt fem respondenter. Samtliga deltagare, tre förskollärare och två barnskötare, ingår i förskolans personal och har ett nära samarbete med varandra. Respondenternas ursprungliga namn har ersatts med fiktiva, eftersom de omfattas av identitetsskydd. Dessa, inklusive deras yrkeskategori, arbetslivserfarenhet och arbetsplanering följer nedan.

 Almira har arbetat som förskollärare på en kommunal förskola under 15 år.

 Anna, barnskötare, med 20 års arbetslivserfarenhet på en kommunal förskola.

 Greta har arbetat som barnskötare på en fristående förskola sedan 20 år tillbaka.

 Lotta, förskollärare, har sedan 18 år tillbaka arbetat på en kommunal förskola.

 Gunilla har arbetat som förskollärare på en kommunal förskola under 23 år.

På grund av respondenternas olika utbildningsbakgrund framkom olika synsätt i svaren, som sammantaget medverkade till ett samlat helhetsperspektiv.

5.4 Tillvägagångssätt och förfrågan

Jag kontaktade först förskolecheferna på samtliga förskolor via mejl, där jag förklarade att jag önskade genomföra en intervjustudie. Efter att ha fått bekräftelse på att det fanns möjlighet till detta, översände jag ett brev med information om mig själv och anledningen till undersökningen (se bilaga 1).

Före genomförandet av intervjuerna tog jag telefonkontakt med respondenterna, då vi bestämde datum för dessa.

5.5 Genomförande

Intervjuerna, som ägde rum under fem dagar, tre förmiddagar respektive två eftermiddagar, spelades in på band. På så sätt kunde jag som intervjuare fokusera mig på att ha ögonkontakt

med respondenterna, lyssna uppmärksamt, visa intresse genom att le och nicka, utan att avbryta samtalet. Jag förde anteckningar under pågående intervjuer, för att notera respondenternas gester och mimik, som inte framkommer vid ljudinspelningar. Dessa var utmärkta som stöd vid avlyssnandet av inspelningarna. Vikten av detta belyses av Johansson och Svedner (2004, s. 26).

Ljudinspelningarna var till god hjälp vid transkriberingen, eftersom jag när som helst kunde spola tillbaka bandet och lyssna på intervjuerna återigen, vid så många tillfällen som behövdes.

Den väl tilltagna tiden för intervjuerna bidrog till att de intervjuade var avslappnade och kunde framföra sina personliga åsikter i lugn och ro, anser jag, liksom den avslappnade samtalsformen. Denna medförde att de intervjuade kände tillit mig som intervjuare, och att de inte upplevde något obehag under intervjuerna. Samtliga 16 frågeställningar besvarades av respondenterna (se bilaga 2).

5.6 Bortfall och tillförlitlighet

Av de totalt 10 tillfrågade pedagogerna visade det sig att endast 5 hade möjlighet att delta. Att så få pedagoger kunde delta berodde troligtvis på tidsbrist.

Att jag som intervjuare arbetar på en förskola och därför är välbekant med verksamheten och pedagogernas uppdrag, menar jag påverkade tillförlitligheten positivt, liksom att jag vid behov förklarade innebörden av frågeställningarna. Alla förskolorna har liknande förutsättningar för att kunna uppfylla verksamhetens strävansmål, vilket jag anser bidrar till en utökad tillförlitlighet.

av identitetsskydd. I min undersökning har respondenterna fått möjlighet att ge sitt samtycke till deltagandet samt att de när som helst kunde avbryta detta. De informerades även om att deltagandet var anonymt, både vad gäller arbetsplatsen och deras identitet samt att eventuella frågor som uppstått under tiden skulle besvaras av mig. Därmed uppfylls de krav på forskningsetik som framgår av Vetenskapsrådets direktiv under Forskningsetiska principer

6. Resultat och analys

Detta kapitel omfattar resultatet av det material som framkommit ur undersökningen. Inledningsvis följer tre rubriker: lekformer och leksaker, pedagogernas syn på lekens betydelse och betydelsen av de vuxnas delaktighet. Därefter redogörs för frågeställningarna som ingår i studiens syfte. Frågeställningarna, som presenteras var för sig, följs av respondenternas svar. Därpå följer en analys av svaren och sammanfattning av resultatet. Jag kommer att diskutera de resultat som framkommit av frågeställningarna under två rubriker: lekens betydelse för barns lärande och lekens betydelsen för barns kognitiva utveckling, vad gäller deras begrepps- och språkutveckling, förmåga till logiskt tänkande och problemlösningsförmåga. Läroplanens (Lpfö 98/2010, Lpfö 98 reviderad 2016) anvisningar ingår, liksom studier genomförda av Hangård Rasmussen, Kent Hägglund, Ole Fredrik Lillemyr, Birgitta Knutsdotter Olofsson, Mikael Jensen samt Ingrid Pramling Samuelsson och Maj Asplund Carlsson.

6.1 Lekens betydelse för barns lärande

Barn som leker upplever en känsla av frihet, är entusiastiska inför leken och tycker om att leka tillsammans med andra barn, menade alla respondenterna.

Barnens utveckling i sin helhet sker spontant i leken, ansåg Anna. Såhär förklarade hon sin syn på leken:

Leken är inte bara en rolig aktivitet, den utgör också en viktig del av barns uppväxt, redan från spädbarnsåldern. Den är barns dagliga sysselsättning, som hjälper dem att lära och utvecklas.

Annas synsätt överensstämmer med Gretas, som hävdade att barn inte bara leker för nöjes skull, för att de tycker det är roligt, utan även för att tillfredsställa sina grundläggande behov. För att speciellt de yngre barnen ska kunna uttrycka sina behov,

ges tillräckligt med tid och utrymme och inte avbrytas medan den pågår, utan barnen ska istället stimuleras att fortsätta leka med exempelvis den leksak de visar intresse för. Då motiveras drivkraften att utforska leksaken närmare, liksom viljan att slutföra en pågående uppgift. Den vuxne kan ta tillfället i akt utmana dem att använda sig av leksaken på flera olika och mer avancerade sätt och bidra till att utöka deras kunskaper om exempelvis leksakens färg, form och material. Detta medverkar till att skapa en nyfikenhet och uppmärksamhet hos barnen och bidrar till deras vidareutveckling.

I leken kan barnen ha imaginära vänner och iklä sig olika vuxenroller, såsom mamma, pappa eller doktor. Via leken ansåg Anna att barnen känner en tillhörighet med vuxenvärlden. Lillemyr (2002) anser att förutom att vara en rolig aktivitet är leken även en förberedelse för vuxenlivet. Hägglund (1989) menar att barnens lek dessutom ger dem optimala förutsättningar att utvecklas till att bli harmoniska och medkännande vuxna.

Detta krävs för att som vuxen få en god självkänsla och självtillit, för att kunna klara av de utmaningar som uppstår i vuxenlivet, exempelvis i utbildningen och arbetslivet. I gemenskap med andra människor är en social kompetens av stor vikt, för att kunna samarbeta med andra och tillgodose andra människors behov och önskemål. Utvecklingen av dessa kompetenser är därför av stor betydelse för barnens fortsatta utveckling.

Samtliga respondenter ansåg att barnen fritt både kan ta till sig, förmedla och bearbeta tidigare erfarenheter och upplevelser via leken, vilket de betonade vikten av. I läroplanens anvisningar förklaras att ”den skapande och gestaltande leken” möjliggör för barnen att ”uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter” (Lpfö 98/2010, s. 6).

Att både kunna uttrycka tidigare upplevelser, känslor och erfarenheter, såväl positiva som negativa, är av stor vikt för barn i uppväxtåldern, för att de dels ska kunna bearbeta dessa, dels för att kunna förmedla detta till de vuxna. Leken kan vara ett sätt för dem att fly verkligheten en stund.

Leken medverkar även till barnens förståelse för sin omvärld och att kunna påverka den, påpekade Greta. Via denna lär barn sig de sociala koderna, ansåg samtliga respondenter. Barns förmåga att samspela med både med de andra barnen och de vuxna utvecklas, menade de, vilket underlättar för dem att kunna lösa konflikter av olika slag, såväl i uppväxten som i

vuxenlivet. Hangård Rasmussen (1983) har samma uppfattning om att både samspel med andra människor i barns närmaste omgivning och senare som samhällsmedborgare ställer krav på samarbetsförmåga och social kompetens. Både i skolundervisningen och senare i vuxenlivet krävs såväl samarbetsförmåga och social kompetens. Samarbetsförmåga och en god social kompetens är av stor betydelse i gemenskap med andra människor i omgivningen, såväl i arbetslivet som i alla andra sammanhang

6.1.1 Lekformer och leksaker

Samtliga respondenter betonade vikten av att man i den pedagogiska verksamheten har varierande lekformer. I verksamheten ingår såväl fri lek som planerade lekaktiviter, hävdade de, och ansåg båda vara lika viktiga för barnens utveckling. Lekformer som vanligtvis tillämpas, menade de, är fri lek, olika regellekar, symbollekar och kreativa lekar. Användningen av olika lekformer i verksamheten är i överensstämmelse med Gardners (1983) uppfattning, att en variation av flera olika lekformer stimulerar barnens alla kompetenser. Den pedagogiska miljön är planerad utifrån grundtanken att främja samtliga barns olika utveckling, menade samtliga tillfrågade, vilket Hangård Rasmussen (1983) betonar vara en av de faktorer som påverkar barns förutsättningar att utvecklas.

En stor mängd olika leksaker finns tillgängliga i verksamheten, menade alla respondenter. Didaktiska leksaker, enkla pysselleksaker, experimentet, memoryspel, konstruktionsleksaker och labyrint- och alfabetsspel stimulerar barnens utveckling och stärker samtidigt det enskilda barnets självkänsla och självförtroende, menade Almira, som arbetat som förskollärare under 15 år. Variationen av de olika lekformerna och tillgängligheten till ett flertal olika leksaker i verksamheten, som alla bidrar till barnens individuella utveckling. Ur läroplanen (Lpö 98/2010) framgår att förskoleverksamheten ska ”främja varje barns utveckling.”

Konstruktionslekar såsom lego och klotsar bidrar till att utöka barns kännedom om olika leksakers material och form, och till deras kreativa utveckling, anser jag. Leksaker stimulerar utvecklingen av barnens motorik, menade Lotta, förskollärare sedan 18 år tillbaka. Lego ställer dessutom krav på deras förmåga att jämföra materialets olika former, förutom en

klotsar bidrar till utvecklingen av finmotoriken. Utvecklingen av denna är bland annat betydelsefull för deras skriftspråksutveckling.

Barnens enskilda egenskaper och utvecklingsnivå blir synliga i deras val av lekar och leksaker, förklarade Lotta. Därför är det av stor vikt att både deras individuella utveckling främjas och att deras intressen tillgodoses i verksamheten. Såväl de olika lekformerna som leksakerna och utrymme till både inomhus- och utomhuslekar är viktiga som utgångspunkt för planeringen av den pedagogiska verksamheten, menade hon. Det möjliggör även för pedagogerna att notera barnens specifika nyfikenhet och intresse, vilket även Anna och Greta, barnskötare med 20 års erfarenhet av att arbeta med förskolebarn som kommer från olika miljöer och länder, instämde i.

Denna variation av inomhus- och utomhuslekar anser jag vara viktig för deras utveckling av

motoriken. Inomhusaktiviteten främjar främst barnens finmotorik, medan

utomhusaktiviteterna bidrar till utvecklingen av grovmotoriken. När de leker utomhus får de bland annat tillfälle att träna förmågan att klättra, balansera, hoppa och springa.

Almira menade att barn upplever leken på olika sätt och att både valet av lekaktiviteter och leksaker pågår parallellt i den förskola hon arbetar, utefter barnens utvecklingsnivå. Dessa finns alltid tillgängliga, så att barnen får möjlighet att utvecklas i alla riktningar, förklarade hon. De kan fritt välja både aktivitet och föremål som finns tillgängliga. Därmed kan barnen utgå ifrån sina enskilda spontana behov och förutsättningar. De tillfrågade var eniga om att eftersom fri lek inte är regelstyrd främjar den barns utveckling av fantasin, förutom att ge dem obegränsade möjligheter att under tiden den pågår när som helst förändra den.

Barnens individuella intressen påverkar valet av lek, menade de flesta respondenterna. Genom detta anser jag att barnen ges möjlighet att utveckla sina olika kompetenser i sin egen takt. Via användandet av denna lek form kan pedagogerna ta tillfället i akt att lyfta fram det enskilda barnets olika kompetenser och stödja deras vidareutveckling, vilket Gardner (1983) framhåller vikten av.

6.1.3 Betydelsen av de vuxnas delaktighet

De vuxnas aktiva deltagande i barnens lek är mycket viktig, ansåg samtliga respondenter. Genom ett aktivt deltagande menade Greta att barnen känner sig trygga, upplever en större säkerhet i aktiviteten och att deras självkänsla stärks. Såhär förklarade Anna betydelsen av de vuxnas delaktighet i leken:

Föräldrarna är de första och viktigaste ”lekkamraterna” och ”lärarna”. De kan hjälpa barnet att fåut så mycket som möjligt av leken.

Föräldrarna är de första och viktigaste ”lekkamraterna” och ”lärarna”. De kan hjälpa barnen att få ut så mycket som möjligt av leken.

Lotta betonade vikten av att som pedagog vara närvarande och delaktig samt ge barnen det stöd och den tid som behövs för deras lek och upptäckter, stimulera deras idéer och upplevelser och vara en god förebild för dem. Anna, som instämde i detta, förklarade att:

När barnen börjar i förskolan, vilket många gör från och med ett års ålder, är det pedagogernas uppdrag att se till deras behov tillfredsställs, att leka med dem och hjälpa dem att utvecklas.

Greta förklarade att de mindre barnen lär känna sin omvärld, känna igen lukter, smaker och olika föremål via leken. I läroplanens (Lpfö 98/2010, s. 5) föreskrifter förklaras att verksamheten ”ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov”. Knutsdotter Olofsson (2011) påpekar att det är viktigt att pedagogerna leker med barnen, speciellt med de mindre. Det är viktigare att lära de mindre barnen att leka än att lära dem att äta själva eller bli torra. ”Detta lär man sig efterhand, men inte att leka”, förklarar hon. Av detta framgår det tydligt att förmågan att leka inte är en självklar och medfödd kompetens, utan barnen måste få handledning av de vuxna för att till slut kunna behärska den.

Konflikter mellan barnen som kan uppstå då de leker tillsammans i förskolan är pedagogernas ansvar att lösa. I deras gemensamma lek är det deras uppgift att hjälpa barnen att samspela med varandra, förklarade samtliga respondenter. De sociala reglerna som råder i verksamheten ska medvetandegöras och upprätthållas, att bråk eller slagsmål inte är tillåtet, eller att bete sig otrevligt. För de barn som av olika skäl har svårigheter att leka tillsammans

Nedan följer den första frågeställningen ur studiens syfte, följt av respondenternas svar.

I denna del svarar jag på min första forskningsfråga, det vill säga: hur ser pedagogerna på lekens betydelse för barns lärande? Sammanfattningsvis är resultatet av min analys att samtliga respondenter ansåg att leken har stor betydelse för förskolebarnens lärande och utveckling. De menade att i den förskoleverksamhet de arbetar innehar leken den huvudsakliga rollen, vilket innebär att verksamheten är planerad med utgångspunkt i olika lekaktiviteter och lekformer. Respondenterna var eniga om att planeringen av den pedagogiska verksamheten är en förutsättning för att barnens lärande och utveckling ska kunna främjas. Flertalet av de tillfrågade ansåg att den pedagogiska verksamheten skulle kunna förbättras ytterligare, för att bättre tillgodose barnens lärande och vidareutveckling, vilket även Lillemyr (2002) menar. Enligt honom bör därför en utvärdering av förskoleverksamheten ske. I följande kommer jag att diskutera mina resultat under rubriken: lekens barns lärande.

6.1.4 Lekens betydelse för barns lärande

Samtliga pedagoger ansåg att de använde sig av leken som utgångspunkt för lärandet, eftersom lärandet främjas via denna, vilket kan kopplas samman med Hägglunds (1989) åsikt att leken är en viktig väg till kunskap.

Vad gäller lekens betydelse för och relation till lärandet var respondenternas svar samstämmiga. De ansåg att lek och lärande står i nära relation till varandra, att de inte är separata, oförenliga företeelser, vilket även nutida forskare, som Lillemyr (2013), Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2015) är eniga om. Lek och lärande anser de vara sammanhängande enheter, som ska ses ur ett helhetsperspektiv.

Jag ser leken som en viktig faktor i barnens lärande och utveckling. Genom leken lär sig barn att samspela med varandra, utveckla sin sociala kompetens, sin förmåga att samarbeta med andra barn och vuxna, bearbeta upplevelser och utveckla sin fantasi. Därför är den fria leken viktig för barnens utveckling. Samtidigt som barnen utvecklas, utvecklas leken också.

Gunilla ansåg att under tiden barn leker utvecklar de många funktioner, som ligger till grund för utveckling och lärande. Detta är i överensstämmelse med Lillemyrs (2013) påtalande att leken omfattar såväl barns engagemang, motivation och utveckling av vänskapsrelationer som en ”känsla av social och kulturell tillhörighet”. Sammantaget är alla dessa viktiga för lärandet, betonar han.

I leken sker lärandet, förklarade Gunilla och Almira. För att kunna fånga barnens uppmärksamhet och nyfikenhet ska lärandet vara lustfyllt. Det blir det via lek, menade de, vilket även Pellegrini (2009) anser. Han påpekar att barn som leker befinner sig på en spontan – kreativa nivå. Eftersom den mest dominerande formen av lärande sker via lek, menar han att leken på så sätt gynnar lärandet, vilket även Knutsdotter Olofsson (2011) instämmer i, och förklarar vidare att den dessutom är barns roligaste och mest intressanta och effektiva form av lärande. Jämfört med andra aktiviteter utökar leken deras koncentrationsförmåga, motivation och intresse. Den känsla av välbefinnande som omger leken medverkar till att barn som varit aktiva under ett lektionspass inte är uttröttade, utan nöjda och tillfreds, menar hon.

Jensen (2013) förklarar att studier har påvisat en lägre hjärtfrekvens hos barn som leker, som i sin tur gör att de blir mer avslappnade och fokuserade. Vid lärandet kan man ha detta som utgångspunkt, förutom den nyfikenhet barnen visar för exempelvis en specifik lek. Det kan ske via en förklaring till hur leken kan utvecklas och varieras på olika sätt. En diskussion med barnen kan tas upp, kring vilka olika sätt leken kan utvecklas. Deras tidigare erfarenheter och färdigheter lyfts då fram och kan sammankopplas med nyförvärvade kunskaper, som i sin tur kan medverka till att de varierar och utvecklar den nuvarande leken vidare. Som pedagog måste man alltså inte utgå ifrån lärandet, utan leken kan användas som inlärningsverktyg för att barnen ska kunna tillgodogöra sig ny lärdom, menar jag. Att utgå ifrån leken främjar barnens motivation för inlärning, anser Lillemyr (2013), motiverar ny lärdom.

avslappning som omger barnen då de leker kan överföras till lärandesituationen. Växlingen mellan dessa medverkar till att tiden för inlärningen kan utökas, utan att barnen tappar intresset eller blir uttröttade, vilket i sin tur främjar kunskapsinlärningen.

En utvärdering av ”förhållandet lek-lärande” bör ske, betonar Lillemyr. Såväl Anna som Gunilla och Greta var eniga kring att verksamheten bör utvecklas ytterligare, med utgångspunkt i barnens utveckling och lärande. Via en utvärdering bör man undersöka om man i verksamheten följer framkomna forskningsresultat och läroplanens (Lpfö 98/2010, s. 6) anvisningar om att lärandet ska ske ”i planerad miljö” (Lpö 98/2010, s. 8) med syfte att ”stimulera barns utveckling och lärande”. För att möjliggöra detta anser jag att det krävs ett gediget förarbete i verksamheten, förutom ett aktivt deltagande av kompetenta vuxna. Vikten av ett aktivt deltagande påtalades av Anna och Lotta, som betonade att lärande via lek inspirerar barnen till fortsatt lek och lärande om de ges utrymme och stöd av de vuxna. Knutsdotter Olofsson (2011) påpekar detsamma, att lek inte uppstår av sig själv, utan leken behöver uppmuntran och näring och ”vuxna som pratar lekens språk, som är barnens språk”. Lotta menade att via lek tillsammans med andra barn får de även ny lärdom av varandra. Anna förklarade att ”lek är lärande och lärande är lek”, vilket motsvarar Lillemyrs (2013) tydliggörande att inte lärandet måste ske på bekostnad av leken, utan att det faller sig mer naturligt ”att växla mellan varierade former av lek och lärande, utifrån en helhetssyn på förskolepedagogiken”.

Sammanfattning

Det framgick tydligt att pedagogerna var medvetna om lekens betydelse för barns lärande i förskolan. Eftersom leken upptar en stor roll i förskoleverksamheten, följs därmed läroplanens anvisningar om att leken ska omfatta den huvudsakliga delen i verksamheten. (Lpfö 98/2010). Pedagogerna ansåg att leken även har stor betydelse för barns utveckling och lärande förklaras i läroplanen (Lpfö 98/2010) och i studier som genomförts. Nästföljande del omfattar barns kognitiva utveckling.

6.2 Hur ser pedagogerna på lekens betydelse för barns

kognitiva utveckling

I denna del svarar jag på min andra forskningsfråga, det vill säga: hur ser pedagogerna på lekens betydelse för barns kognitiva utveckling, vad gäller deras begrepps- och språkutveckling, förmåga till logiskt tänkande och problemlösningsförmåga?

6.2.1 Lekens betydelse för den kognitiva utvecklingen

Samtliga pedagoger ansåg att leken har stor betydelse för barns kognitiva utveckling. Leken, förklarade Anna, påverkar barns uppbyggande av erfarenheter och är viktig för att de ska kunna använda sin fulla potential, för att på så sätt kunna uppnå högre, utvecklande nivåer. Via denna gör barn viktiga upptäckter och utvecklar många färdigheter och beteenden. På så sätt, menade Anna, tillägnar de sig nya erfarenheter. Barns kognitiva utveckling främjar deras förmåga att bland annat planera och organisera sin lek, både före aktiviteten och under tiden den pågår, menade Gunilla. Leken medverkar även till en förståelse för omvärlden och vad som sker i kommunikationen mellan människorna i denna.

Pedagogernas idéer och tankar kring detta betonas i teorier av Jean Piaget och Lev S. Vygotskij och i studier genomförda av Tove Phillips (2011), Mikael Jensen (2013), Ole Fredrik Lillemyr och Gardner (1983). De betonar att leken är en kognitiv aktivitet som främjar barns kognitiva utveckling. Såväl olika lekformer som leksaker används i den pedagogiska verksamheten, hävdade samtliga pedagoger, vilket enligt Hangård Rasmussen (1983) är en av faktorerna som påverkar barns förutsättningar att utvecklas. Detta motsvarar även Gardners (1983) åsikt att det är viktigt att variera pedagogiken, eftersom detta stimulerar barns olika kompetenser.

6.2.2 Lekformer som främjar den kognitiva utvecklingen

Olika lekformer, som exempelvis fri lek används i förskoleverksamheten, liksom planerade lekaktiviteter, menade de flesta respondenter. Sammantaget stimulerar och förstärker dessa barnens kognitiva utveckling på olika sätt, ansåg Gunilla. Anna, som instämde i detta, betonade att det därför är av stor vikt att man omsorgsfullt väljer lekar och leksaker som främjar barnens samtliga förmågor.

De flesta respondenterna ansåg att de använde sig av fri lek. I denna lekform är bland annat det enskilda barnets sociala förutsättningar och utvecklingsstadium styrande för lekmönstret, anser Hangård Rasmussen (1983). Förskoleverksamhetens uppdrag är enligt läroplanen (Lpö 98/2010) bland annat att …”främja varje barns utveckling”. Under fri lek får pedagogerna tillfälle att fokusera på barnens individuella behov och möjligheter, för att främja deras enskilda utveckling.

Samtliga respondenter ansåg det vara viktigt att de vuxna leker med barnen, speciellt med de mindre, och att barnens individuella intressen påverkar valet av lek, vilket jag menar främst möjliggörs via fri lek. Eftersom den inte omfattas av några regler, utan barnen kan utgå ifrån sina spontana behov och förutsättningar, kan de fritt välja vilken aktivitet eller det föremål som bäst motsvarar deras behov. De ges även möjlighet att utveckla sina olika kompetenser i sin egen takt. Pedagogerna kan ta tillfället i akt genom att lyfta fram det enskilda barnets kompetenser och stödja deras vidareutveckling, vilket Gardner (1983) framhåller vikten av. Av det enskilda barnets lek kan man förstå i vilken utvecklingsnivå det befinner sig i. Utvecklingsnivån är inte densamma för alla barn i samma ålder, utan det enskilda barnet måste få möjlighet att utvecklas utifrån den nivå det befinner sig på.

Förutom fri lek använde respondenterna sig av planerade lekaktiviteter,

såsom regellek, praktisk lek, kreativ lek, symbolisk lek och konstruktionslek. Lotta förklarade att dessa bland annat bidrar till utvecklingen av barnens matematiska förmåga och deras förmåga att kunna lösa problem av olika slag. I samtliga skolämnen krävs såväl kännedom om och förståelse av de tillhörande begreppen som en korrekt användning av dem. Matematik, vilket tillhör ett av kärnämnena, omfattar dels detta, dels förmågan till symboliskt och logiskt tänkande.

6.2.3 Leksaker som främjar den kognitiva utvecklingen

Samtliga pedagoger förklarade att de använde sig av olika leksaker som på olika sätt bidrar

till barnens kognitiva utveckling. Didaktiska leksaker, enkla

pysselleksaker och memoryspel ställer bland annat krav på deras observations- och minnesförmåga, menade Anna. Förmågan till logiskt tänkande och problemlösningsförmågan främjas av bland annat experimentet och konstruktionsleksaker, liksom labyrint- och alfabetspel. Sammantaget ger dessa möjlighet att fritt välja bland olika lösningsmodeller för att komma fram till en rimlig problemlösning, förklarade Anna. I läroplanens (Lpfö 98/2010, Lpö 98 reviderad 2016) anvisningar betonas att den pedagogiska verksamheten ska främja barns problemlösningsförmåga. Konstruktionsleksaker, som lego, ställer bland annat även krav på denna förmåga, liksom förmågan till ett logiskt tänkande.

Ett logiskt tänkande, att kunna avgöra vad som är rimligt, respektive orimligt, krävs för att kunna vidareutveckla sina färdigheter och tillägna sig nya kunskaper. För att de i skolundervisningen ska kunna tillgodogöra sig bland annat tillräckliga kunskaper i matematik, vilket krävs för fortsatta studier, är det av stor vikt att den pedagogiska förskoleverksamheten medverkar till att förbereda dem inför detta. För matematikinlärning krävs bland annat ett logiskt tänkande och förmågan att lösa matematiska problem. Piaget intresserade sig bland annat för barns problemlösningsförmåga, vilket är en förutsättning för att kunna utveckla matematiska kunskaper. Det krävs även i vardagliga situationer, då man ställs inför problem där ett logiskt val av olika lösningar är avgörande för resultatet.

Alla pedagogerna var eniga om att leken bidrar till att utöka barnens inlärning av olika begrepp. Almira förklarade att i den förskola hon arbetar lär barnen sig nya begrepp via sagoberättande av de vuxna och på de gemensamma sångstunderna. Inledningsvis förklarar pedagogen betydelsen av de olika begreppen. Som avslutning till sagoberättandet förs en gemensam diskussion kring sensmoralen. Detta medverkar till att stimulera barnens förmåga till symbolisk tänkande och främjar barnens utveckling av de symboliska funktionerna, vilket Piaget (1896–1980) betonade och framgår i läroplanens (Lpfö 98/2010, Lpfö 98 reviderad

6.2.4 Språkutveckling

Samtliga tillfrågade ansåg att leken bland annat bidrar till barnens språkutveckling. Anna och Greta betonade att de vuxnas aktiva deltagande är av stor vikt för denna utveckling.

Greta menade att språkutvecklingen är viktig för deras utveckling i sin helhet, men även för språkutvecklingen i sig, för att kunna kommunicera med de andra barnen och att kunna lösa eventuella konflikter. Hos barn som behärskar språket väl stärks deras självkänsla och självförtroende, som i sin tur skapar en trygghetskänsla hos dem, förklarade hon,

vilket Gunilla, Almira och Anna instämde i.

Anna ansåg att leken även berikar ordförrådet. För att kunna behärska språket till fullo krävs främst ett utvecklat ordförråd. En sjuåring har i genomsnitt ett ordförråd med totalt ca 7000 ord. För att kunna fortsätta sin framtida utbildning på gymnasiet krävs godkänt betyg i bland annat ämnet svenska i årskurs nio, eftersom det tillhör ett av kärnämnena. För dem som önskar ytterligare utbildning, vilket krävs för de flesta yrkena, är kravet på godkänt detsamma. Förutom detta ska språkbruket vara av så god kvalitet att de behärskar användningen av ett akademiskt språkbruk. Det krävs även godkänt betyg och god kompetens i det engelska språket. Ny språkinlärning förutsätter goda grammatiska kunskaper i modersmålet. ”Den inre grammatiken”, modersmålets grundläggande grammatiska kunskaper, jämförs med det nya språket. På så sätt uppmärksammas likheter och skillnader mellan de båda språken, som i sin tur medverkar till att inlärningen av det nya språket underlättas, vilket Piaget menade kräva förändring, omformning eller utvidgning av de tidigare erfarenheterna. Denna ackommodation sker när barnet tillägnar sig nya erfarenheter och kunskaper, vilket är nödvändigt för att de ska kunna samordna dessa (Lillemyr, 2013, sid.104-105).

I uppväxtåldern är det viktigt att som vuxen hjälpa barnen med den verbala språkinlärningen, stödja deras uttal och deras grammatiska kunskaper, för att de både ska kunna kommunicera med varandra och med de vuxna. För att de mindre barnen ska kunna uttrycka sina grundläggande behov såsom hunger, törst och smärta för de vuxna i deras omgivning är det speciellt viktigt att hjälpa dem med deras språkliga utveckling.

Flertalet av respondenterna ansåg att tillämpningen av lek i det pedagogiska arbetet bland annat främjar barnens uppmärksamhetsförmåga och motivation. Gunilla och Almira menade att även barnens koncentrationsförmåga främjas. Lotta, som instämde i detta, ansåg att denna har stor betydelse för deras fortsatta utveckling. Denna utveckling sker i olika steg och på olika sätt, menade hon. Barns kognitiva utveckling är av stor betydelse för deras förmåga att utveckla tänkandet, för att exempelvis kunna förstå innebörden av en text och göra en djupare analys av denna.

All ny kunskapsinlärning kräver dessutom en god koncentrationsförmåga, liksom en förståelse för de tillägnade kunskaperna, för att kunna använda sig av dessa. Flera av skolämnena ställer krav på dessa kompetenser, liksom förmågan att kunna föra ett resonemang vidare. Såväl barnets enskilda utveckling som dess självkänsla och självförtroende stärks via leken, menade Almira och Greta. Sammantaget utgör detta en viktig grund för deras individuella utveckling, bland annat för att kunna tillgodogöra sig nya kunskaper i skolan.

Greta förklarade att i den förskola hon arbetar planeras och organiseras lek för att främja barns individuella kognitiva utveckling, genom att följa deras enskilda intressen. Piaget (1896–1980) ansåg att den kognitiva strukturen möjliggör en flexibilitet som gör att barnen kan anpassa och justera leken utifrån sina behov och önskemål. Det assimilerar sig till leken med hjälp av tidigare förvärvade erfarenheter och kunskaper.

Almira betonade vikten av att uppmuntra varje framsteg barnet gör, vilket Gardner (1983) framhåller och menar att de kompetenser som barnen behärskar bäst ska lyftas fram, för att på så sätt bygga upp självförtroendet. Han betonar att de resterande därefter kan byggas upp.

Varje framsteg, litet som stort, ska uppmuntras regelbundet. Genom positiv feed back främjas barnens lust och motivation till fortsatt kunskapsinlärning. Det är dessutom viktigt att ställa upp individuella delmål som är möjliga att uppnå, för att därefter stegvis öka svårighetsgraden och utmana det enskilda barnet successivt till en svårighetsgrad som ligger strax över deras nuvarande kompetens, vilket Vygotskij (1896-1935) ansåg vara viktig. Han menade att de uppgifter som barnet får ska ligga före utvecklingen och anpassas till deras närmaste

ligger på barnets utvecklingsnivå, den existerande utvecklingsnivån, som upplevs som ointressant. Barnet blir under hela inlärningstiden nöjt och tillfreds med sig själv och sin kompetens och kan slutligen uppnå den potentiella utvecklingsnivån. För varje delmål som uppnåtts bör man som pedagog även repetera detta för att barnet ska bli medveten de lärdomar som barnet behärskar.

Leken främjar utvecklingen av barns kognitiva förmågor och är som sådan ett utmärkt verktyg. I läroplanens anvisningar tydliggörs att den förskoleverksamheten medvetet ska använda sig av leken för att främja barns utveckling och lärande samt förmågan till problemlösningar och ett symboliskt tänkande. (Lpfö 98/2010) Analysen påvisade att den pedagogiska verksamheten även följer läroplanens (Lpö 98 reviderad 2016) anvisningar samt de teorier och studier som genomförts avseende främjandet av denna utveckling.

På så sätt kan man dra slutsatsen att den pedagogiska förskoleverksamheten är planerad utifrån barns kognitiva utveckling och att pedagogerna är medvetna om lekens betydelse för denna, vad gäller deras begrepps- och språkutveckling, förmåga till logiskt tänkande och problemlösningsförmåga.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis visar mitt resultat att samtliga respondenter ansåg att leken främjar barns kognitiva utveckling, vad gäller deras begrepps- och språkutveckling, förmåga till logiskt tänkande och problemlösningsförmåga. Det krävs att den pedagogiska verksamheten är planerad för att främja denna utveckling och att den omfattas av en variation av såväl olika lekformer som leksaker. Förutom detta ansåg de att de vuxnas aktiva deltagande vara av stor vikt. I läroplanen (Lpfö 98/2010, Lpfö 98 reviderad 2016) förklaras den pedagogiska verksamheten ska främja barns kognitiva utveckling genomförda studier. I följande kommer jag att diskutera mina resultat under följande fyra rubriker: lekens betydelse för den kognitiva utvecklingen, lekformer som främjar den kognitiva utvecklingen, leksaker som främjar den kognitiva utvecklingen och språkutvecklingen.