Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Anton Säfström OP 18–21
Handledare Antal ord: 12000
Prof. Jerker Widén Beteckning Kurskod
Krv SA 1OP415
TELEKRIG I MODERNA KONFLIKTER- EN FRAMGÅNGSRIK ELLER
ÖVERSKATTAD FÖRMÅGA?
En kvalitativ studie om telekrigföringens framgångar på det moderna slagfältet. ABSTRACT:
The ability to use electronic warfare and conduct operations within the electromagnetic spectrum has since the 20th century gained a prominent role in modern warfare and is today largely viewed as a vital part of it. This view though is based on a field of research which mainly consists of studies lacking a problematizing or critical standpoint. This study therefore undertakes the task to question the consensus of electronic warfare as a vital part of the modern battlefield, to gain an understanding whether this view is only based on theoretical suggestions or due to it also being successful when applied in conflicts. This is done by investigating two cases: The Gulf War and Russia’s war in Georgia, by a qualitative research from a theoretical standpoint off Antoine Bousquet’s theory of military technology and its creation of perception.
The result show that electronic warfare has been mostly successful when applied in conflicts, while demanding to apply with great success. The study opens to a broader field for future studies with questions which remains unanswered. Was its successfulness due to technical developments, tactical applications or an enemy who lacks experience and education to effectively handle it?
Nyckelord:
Sida 2 av 42
Innehåll
1. INLEDNING ... 3 1.1 BAKGRUND ... 3 1.2 PROBLEMFORMULERING ... 5 1.3 FORSKNINGSÖVERSIKT ... 6 1.3.1 Telekrig i teorin ... 6 1.3.2 Telekrig i praktiken ... 8 1.3.3 Forskningslucka... 91.4 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 9
1.5 AVGRÄNSNINGAR ... 10
1.6 DISPOSITION ... 11
2. TEORI ... 12
2.1TEORETISKT RAMVERK ... 12
2.1.1 OODA-loopen och informationsflödet ... 12
2.1.2 Teknologi ... 13 2.2TEORIDISKUSSION ... 14 3. METOD ... 16 3.1FORSKNINGSDESIGN ... 16 3.2URVAL ... 16 3.3ANALYSMATERIAL ... 19 3.4KÄLLKRITIK ... 19 3.5OPERATIONALISERING ... 20 3.6MATRIS FÖR DATAINSAMLING ... 21 3.7METODDISKUSSION ... 23 3.8FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 24 4. ANALYS ... 25 4.1GULFKRIGET ... 25
4.1.1 Bakgrund och skeden ... 25
4.1.2 Datainsamling ... 25
4.2GEORGIENKRIGET... 29
4.2.1 Bakgrund och skeden ... 29
4.2.2 Datainsamling ... 30 4.3RESULTAT... 33 5. AVSLUTNING ... 35 5.1ÅTERKOPPLING... 35 5.2SLUTSATSER ... 35 5.3DISKUSSION ... 36 5.4RELEVANS FÖR PROFESSIONEN ... 37 5.5VIDARE FORSKNING ... 38
6. LITTERATUR OCH REFERENSFÖRTECKNING ... 39
6.1BÖCKER ... 39
6.2VETENSKAPLIGA STUDIER OCH ARTIKLAR ... 39
6.3DOKTRINER ... 41
6.4RAPPORTER ... 41
Sida 3 av 42
1. Inledning
1.1 Bakgrund
If there is a World War III, the winner will be the side that can best control and manage the electromagnetic spectrum.1
Hur du vinner krig har genom mänsklighetens tid varit ett omdiskuterat ämne med många problem och lösningar. Idag existerar flera teorier om hur krig ska utkämpas framgångsrikt, med allt från kombination av vapen till olika principer som ska efterföljas. En övergripande teori för framgång är OODA-loopen (observe, orient, act och decide), vilken förklarar hur en tanke- och beslutscykel går till. Det första steget, observera (eng: observe) innebär att en miljö uppfattas. I orienteringsfasen (eng: orient) noteras vad som finns i den miljö som observerats. Utifrån den kunskapsgrund som finns, och det som noterats i miljön, tas ett beslut (eng: decide). Detta beslut övergår till en handling (eng: act) vilket innebär att den observerade miljön förändras och cykeln börjar om.2 Modellens applikation på krigföringen innebär att den egna OODA-loopen ska vara snabbare än motståndarens för att nå framgång. Utöver ökandet av hastighet i den egna loopen kan det även eftersträvas att göra motståndarens OODA-loop långsammare.3 Genom att agera snabbare än din motståndare kan du ta dig innanför dennes OODA-loop, vilket kan tvinga motståndaren att börja om loopen eller ta ogrundade och felaktiga beslut.4
Informationsinsamlingen och informationshanteringen i observations- och orienteringsfaserna är de två viktigaste delarna av OODA-loopen. Dessa ligger till grund för beslutet och agerandet som sker på slagfältet.5 De faserna baseras bland annat på underrättelser, vilket betraktas som en styrkemultiplikator6 (eng: force-multiplier). En styrkemultiplikator innebär förstärkning av en stridande parts förmåga, vilket i krigföringen förbättrar möjligheten att vinna slaget. Underrättelser kan inhämtas från olika sensorer i det visuella och elektromagnetiska spektrumet. I det elektromagnetiska spektrumet är telekrig en möjlighet. Telekrig, eller
1Nalty, Bernard C. “Tactics and Techniques of Electronic Warfare: Electronic Countermeasures in the Air War
Against North Vietnam 1965-1973”. Office of Air Forces History, 2008. S.vi
2 Poisel, Richard. Information Warfare and Electronic Warfare Systems. Artech House, 2013. S.27. 3 Poisel. Information Warfare and Electronic Warfare Systems. 2013. S.30.
4 Ibid. S.30. 5 Ibid. S.30.
6 Angstrom, Jan & Widén, Jerker J. Contemporary Military Theory: The Dynamics of War. Routledge, 2015. S.
Sida 4 av 42 elektronisk krigföring efter engelskans electronic warfare (EW), innebär militärt användande av det elektromagnetiska spektrumet som genom olika system och metoder kan inhämta eller påverka information.7 Telekrig tillhandahåller även medel, utöver underrättelser, som försämrar och försvårar en motparts informationssystem och hantering av information. Det sker genom de tre användningsområdena; elektronisk stödverksamhet (ES), elektronisk attack (EA) och elektronisk protektion (EP). Telekrigssystem avsedda för elektronisk stödverksamhet används bland annat för att upptäcka system som emitterar signaler i det elektromagnetiska spektrumet. Den vanligaste varianten är genom signalspaning (SIGINT) i form av kommunikationsspaning (COMINT) eller teknisk signalspaning (ELINT). Det innebär att en sensor uppfattar en signal, vilken analyseras i ett led att identifiera källan som sänt ut signalen och var ifrån.
Telekrigssystem avsedda för elektronisk attack använder elektromagnetisk energi för påverkan och bekämpning av en motståndares system som använder det elektromagnetiska spektrumet. Den vanligaste formen är genom störning. Det innebär att signaler sänds ut i samma frekvensområde som exempelvis en motståndares sambandssystem, en radio, mot dess position. Radions kommunikation med andra radiosystem försvåras av detta eftersom störningen överröstar signalen radion mottager från andra radiosystem, förutsatt att störningen har en avsevärt högre effekt än radions mottagarsignaler. Skydd mot detta kan tillämpas genom elektronisk protektion, vilket är ett samlingsnamn för telekrig av defensiv natur eller åtaganden för att minimera sin exponering i det elektromagnetiska spektrumet.
Telekrig har haft en relevans i krigföringen sedan början på 1900-talet.8 Den första tillämpningen av förmågan härleds till ryskjapanska kriget år 1905 när ett ryskt fartyg använde störning för att försvåra den japanska flottans kommunikation.9 Utvecklingen av telekrigssystem har sedan dess fortsatt i hög takt med anledning av att det elektromagnetiska spektrumet numera har en relevans i samtliga krigföringsarenor10. Kriget och krigföringens natur förändras dock och det elektromagnetiska spektrumet fyller inte längre bara en kompletterande funktion. Faktum är att det tillsammans med mark, sjö, luft och rymden ska
7 Berglund, Lars & Kindvall, Göran. FOI orienterar om: Telekrig. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), nr. 5,
2005. S.4.
8 Elsworth, Adam T. Defense, Security & Strategy Series- Electronic Warfare. Nova Science Publishers, 2010.
S.39.
9 Thurbon, M.T. “The Origins of Electronic Warfare”. Taylor & Francis Group, The Rusi Journal, vol. 122:3,
1977. S.60.
Sida 5 av 42 betraktas som krigföringens femte arena.11 Denna syn och det ökade behovet av det elektromagnetiska spektrumet kopplas mot den teknologiska utvecklingen.12 Av denna anledning anses telekrig vara en nyckelförmåga i den moderna krigföringen, med dess möjlighet att kontrollera och genomföra operationer i det elektromagnetiska spektrumet.
Synen på det elektromagnetiska spektrumet som en vital del i krigföringen återfinns på flera håll. Telekrig har varit en viktig del av amerikansk krigföring sedan kalla kriget13 och är än idag, vilket återspeglas i den amerikanska doktrinen för telekrigoperationer.14 I rapporter om Ryssland framhävs även telekrig som en vital aspekt i deras krigföring.15 I forskningen inom området publiceras allt fler studier som lyfter fram telekrigföringens alla fördelar, samtidigt som en ökad användning av förmågan i dagens konflikter sker. Denna studie ämnar kritiskt pröva denna syn, för den positiva trenden till trots, har även telekrigföringen problem att hantera.
1.2 Problemformulering
Doktrinerna som lyfter fram telekrig som en vital förmåga i den moderna krigföringen kan antas bygga på erfarenheter, men det innebär inte att förmågan är problemfri eller är utvecklade ur fredsmässiga tillämpningar snarare än framgångmässig tillämpning i krig och konflikter. En problematik med informationssystem, som vissa telekrigssystem är en del av, är informationsflödet. Informationsövertag är en framgångsfaktor i krigföringen16 och om det ska upprätthållas krävs ett konstant informationsflöde där all information kan samlas in, behandlas och spridas vidare fort.17 Om detta informationsflöde är för högt gentemot förmågan att ta emot den, innebär det att informationen tar längre tid att få fram. Det leder till att tiden mellan informationsinhämtning och agerandet ökar, vilket försämrar övertaget gentemot motståndaren i OODA-loopen.
11 Adamy. EW 104. 2015. S.5.
12 Clark, Bryan et al. “Winning the Invisible War: Gaining an Enduring U.S. Advantage in the Electromagnetic
Spectrum”. Center for Strategic and Budgetary Assessments (CSBA), 2019.S.45.
13 Scales, Robert H. Certain Victory: The U.S Army in the Gulf War. Potomac Books Inc, The Desert Storm
Study Project, 1993. S.26.
14 Joint Chiefs of Staff. Joint Electromagnetic Spectrum Operations. Joint publication 3-85, 2020. S.V. 15 McDermott, Roger N. “Russia's Electronic Warfare Capabilities to 2025: Challenging NATO in the
Electro-magnetic Spectrum”. International Centre for Defence and Security, 2017. S.2-3.
16 Poisel. Information Warfare and Electronic Warfare Systems. 2013. S.20. 17 Ibid. S.76.
Sida 6 av 42 Telekrig genom elektronisk attack är en komplex funktion som kräver hög grad av samordning eftersom den sänder ut energi som riskerar störa de egna systemen, samtidigt som en ökad risk för upptäckt från motståndarens signalspaning föreligger. Just signalspaning har en konstant problematik att hantera i grundläggande delar som att identifiera vad som emitterar en signal som upptäckts.18 En signal som inte identifieras kan leda till en felaktig uppfattning och trygghet i vad som finns i området spaning och verkan ska ske mot. Detta fick bland annat svåra konsekvenser under Vietnamkriget.19 Utöver dessa problem är telekrigssystem komplexa, dyra och omfattas av hög sekretess20, samtidigt som det enbart är ett begränsat antal företag som är verksamma i området21.
Telekrigföringen är inte problemfri, men doktriner och omvärldsutvecklingen pekar på den som vital i krigföringen. Är denna konsensus framgångsmässigt motiverad, eller är den utarbetad i följd av teoretiska möjligheter och praktiska erfarenheter i en fredsmässig utopisk miljö? Detta leder in i forskningsområdet som belägger denna konsensus, men också har en tydlig forskningslucka.
1.3 Forskningsöversikt
1.3.1 Telekrig i teorin
Telekrig har ett relativt begränsat forskningsområde. Stora delen av forskningen avser i huvudsak aktörers förmågor samt specifika metoder för bekämpning av olika hot. Det finns dock några som teoretiserar kring telekrig som företeelse. En av dessa är Antoine Bousquet. Han menar att krigföringen har förändrats till att bli en kurragömma-lek,22 med konsekvensen att upptäckt och synlighet innebär död23. Bousquet argumenterar vidare att teknologin som nyttjas på slagfältet ämnar förlänga de mänskliga sinnena för att uppnå en bättre perception.24 Perception definieras enligt svenska akademins ordbok som förmågan att mottaga sinnesintryck
18 Gupta, Manish, G. Hareesh & Mahla, Arvind Kumar. “Electronic Warfare: Issues and Challenges for Emitter
Classification”. Defence Science Journal, vol. 61:3, 2011. S.229.
19 Nalty. “Tactics and Techniques of Electronic Warfare”. 2008. S.31 20 Kjellén. “Russian electronic warfare”. 2018. S.83.
21 Markets and Markets. “Electronic Warfare Market”. Market Research Report, ID: AS-3032, 2021.
(https://www.marketsandmarkets.com/Market-Reports/electronic-warfare-market-1301.html). Hämtad 2021-04-26.
22 Bousquet. The Eye of War. 2018. S.153. 23 Ibid. S. 3.
Sida 7 av 42 och uppfattning eller intryck.25En bättre perception uppnås fulländat om tre steg genomförs: avkänning, avbildning och kartläggning.26 Dessa element återfinns i både det elektromagnetiska och visuella spektrumet. Bousquet menar att det för en militär styrka kan bidraga med identifiering av motståndarens position och dess eventuella svagheter. Perceptionen genererar slutligen vital information som utgör ett viktigt stöd i beslutsfattandet. Bousquet menar även att sensorer som skapar perception genom det elektromagnetiska spektrumet är de mest banbrytande, eftersom de i grunden möjliggjort att kriget kan föras dygnet runt. Det gör elektromagnetiska spektrumet till en vital aspekt av krigföringen.27
En motparts perception kan försämras genom elektronisk attack, en förmåga som Tegg Westbrook argumenterar för i sin artikel om störning mot GPS. Han menar att elektronisk attack genom störning kommer vara en viktig del i krigföringen.28 I huvudsak menar han att störning kan generera ett skydd mot moderna granater och bomber som identifierar sina mål via olika sensorer och GPS. Westbrook ser även att störning kan utgöra ett medel för bekämpning av obemannade flygfarkoster,29 eftersom dessa ofta styrs av GPS. Han är inte ensam om denna åsikt, i studien Defending Airports from UAS30 argumenterar bland annat Georgia Lykou för störningens viktiga roll i den moderna krigföringen. Den anses vara en nyckelförmåga vid bekämpning av obemannade flygfarkoster.31 Skillnaden mellan de bägge studierna är att i Lykous studie identifieras i huvudsak fördelarna med störning ur en skyddande aspekt. Westbrook observerar störning ur både en defensiv och offensiv aspekt. Han menar att telekrigföringen är att betrakta som både problematisk och nyttig, beroende på vilken sida du står på. Störning är ett tacksamt stöd för skydd mot obemannade farkoster, men han konstaterar även att det leder till en svårighet att skydda sina egna obemannade farkoster. Elektronisk attack kan uppfattas som både gynnsamt och problematiskt, men sammantaget menar de båda att det är ett medel som har en viktig roll på det moderna slagfältet.
25 Svenska Akademiens ordböcker. Svenska Akademiens ordbok (SAOB). 1952.
(https://svenska.se/tre/?sok=perception&pz=1) Hämtad 2021-03-29.
26 Bousquet. The Eye of War. 2018. S.8. 27 Ibid. S.65.
28 Westbrook, Tegg. “The Global Positioning System and Military Jamming: The Geographies of Electronic
Warfare”. Journal of Strategic Security, vol. 12:2, 2019. S.13-14.
29 Westbrook. “The Global Positioning System and Military Jamming”. 2019. S.6.
30 Lykou, Georgia et al. “Defending Airports from UAS: A Survey on Cyber-Attacks and Counter-Drone
Sens-ing Technologies”. Sensors, vol.20, 2020.
Sida 8 av 42 1.3.2 Telekrig i praktiken
Nämnda studier har identifierat telekrigföringens roll i teorin och specifika metoder den kan nyttjas för vid bekämpning av olika hot. Studier som undersöker användandet av telekrig i praktiken har även publicerats under senare år. Ryssland är återkommande i dessa studier, vilket härleds till deras involvering i konflikterna i Georgien, Ukraina och Syrien. En av dessa studier är författad av Jānis Bērziņš som förklarar hur telekrig har blivit ett nyckelkoncept i rysk krigföring.32 Förmågan att kontrollera det elektromagnetiska spektrumet är vitalt för att Ryssland ska lyckas med sin krigföring. Berzins kopplar denna utveckling till 1990-talet och den ryska generalen Vladimir Slipchenko. Han utvecklade en teori om vad som kallas ”sjätte generationens krigföring”, vilken har haft stor påverkan på hur Ryssland idag vill föra krig.33
2008 pågick ett krig mellan Ryssland och Georgien över Abkhazien och Sydossetien. Ryssland vann kriget men förklaringsfaktorerna är i huvudsak inte, till skillnad från vad Bērziņš argumenterar för, att det var den ryska förmågan att utöva kontroll av det elektromagnetiska spektrumet som ledde till framgång. I en artikel påstås georgiska arméns misslyckande vara förklaringen till att Ryssland vann kriget, trots den ryska överlägsenheten både kvantitativt och kvalitativt.34 I studien Russia's War in Georgia instämmer de med att Ryssland lyckades vinna trots en bristande förmåga att föra konventionellt krig. De vill dock understryka att ett kort krig som femdagarskriget i Georgien inte full ut lämpar sig för långtgående slutsatser om alla aspekter av rysk strategi eller militär förmåga.35
Andra länders nyttjande av det elektromagnetiska spektrumet återfinns i studier om Gulfkriget 1991, där den amerikansk-ledda koalitionens teknologiska övertag bland annat anses vara förklaringen till koalitionens stora framgångar mot Irak. En av dessa studier är Desert Storm
and Deterrence av William J. Perry. Han menar att kombinationen av sensorer och
kommunikationssystem skapade ett informationsövertag som gav möjlighet att effektivt kunna slå mot de irakiska styrkorna.36 Detta motsägs dock av John Mueller som menar att det var den
32 Bērziņš, Jānis. “The Theory and Practice of New Generation Warfare”. The Journal of Slavic Military Studies,
vol. 33:3, 2020. S.365.
33 Bērziņš. “The Theory and Practice”. 2020. S.365.
34 Nicoll, Alexander. “Russia's Rapid Reaction- But Short War Shows Lack of Modern Systems”.Taylor &
Francis Group, The International Institute for Strategic Studies, Strategic Comments 1-2, Vol. 14:7, 2008. S.2.
35 Vendil Pallin, Carolina et al. “Russia's War in Georgia: Lessons and Consequences”. Small Wars &
Insurgencies, 20:2, 2009. S.413.
Sida 9 av 42 militära färdigheten som var den huvudsakliga förklaringen till koalitionens framgångar.37 En tredje förklaring framförs av Stephen Biddle som anser att kombinationen av överlägsen militär teknologi och militär färdighet skapade de stora framgångarna på slagfältet.38
Rådande forskning om telekrig anses sammantaget ha en åsikt och konsensus om förmågan som viktig i den moderna och framtida krigföringen. Vad som dock sått tvivel är forskning och diskussionen om Gulfkriget och kriget i Georgien. De menar att det inte nödvändigtvis är den teknologiska faktorn som förklarar framgångarna, utan lyfter i stället fram militära färdigheten som avgörande. Tvivel om teknologin inkluderar telekrig, vilket leder in i den identifierade forskningsluckan.
1.3.3 Forskningslucka
Forskning som intagit ett kritiskt förhållningssätt till teknologins generella roll i konflikter har återfunnits, men inte specifikt telekrigföringens roll. I denna notering har en forskningslucka identifierats. Studier som problematiserar och prövar den konsensus som föreligger om telekrigföringen saknas, vilket begränsar förståelsen för dess roll på slagfältet. En studie som intager ett kritiskt förhållningssätt, problematiserar och prövar konsensus kan öka förståelsen för telekrigföringens roll utifrån praktiska tillämpningar och inte enbart i teorin. Det möjliggör även en prövning av de doktrinära påståendena om telekrig som förutsättning för sin krigföring. Det kan bidraga med en förbättring av den vetenskapliga grunden, med utveckling av empiri och erfarenheter från praktiken som möjliggör en bättre förståelse för telekrigföringens inverkan på konflikter. Det möjliggör även ett resultat som motsäger rådande konsensus, att förmågan inte varit särskilt framgångsrik eller haft en viktig roll för att gå segrande ur en konflikt. Det kan resultera i en slutsats som menar att förmågan överskattas gentemot vad den faktiskt tillför.
1.4 Syfte och frågeställning
I inledningen av kapitlet påvisades hur telekrig fått en ökad relevans i krigföringen och i forskningsöversikten styrktes detta genom identifiering av en konsensus om telekrig som viktig i krigföringen. Detta samtidigt som det i forskningsområdet råder en avsaknad av studier som
37 Mueller, John. “The perfect enemy: Assessing the gulf war”. Security Studies, vol. 5:1, 2007. S.78-79.
38 Biddle, Stephen. “Victory Misunderstood: What the Gulf War Tells Us about the Future of Conflict”. The MIT
Sida 10 av 42 intagit ett kritiskt förhållningssätt till förmågan och hur viktig den varit i konflikter. Denna konsensus ämnas kritiskt prövas i syfte att undersöka konsensusens vetenskapliga grund. Det sker genom en undersökning av vad dess tillämpning i konflikter tillfört avseende förbättring av den egna perceptionen och försämring av motståndarens perception. Det öppnar för en större förståelse för huruvida telekrigförmågan är så viktig som doktriner, forskning och omvärldsutvecklingen påvisar. I ett slutligt skede skapa en bättre förståelse för hur stor roll telekrigföringen har haft och kan komma att ha på slagfältet, tillika förbättra förståelsen ur ett krigsvetenskapligt perspektiv för hur möjligheten att gå segrande ur en konflikt kan ökas.
Gulfkriget och Rysslands krig i Georgien har tidigare identifierats ha flera olika förklaringsfaktorer. Denna studie vill pröva konsensus om telekrigföringen som framgångsfaktor mot dessa fall genom att undersöka i vilken utsträckning telekrig användes framgångsrikt. Följande frågeställning framställs:
I vilken utsträckning tillämpades telekrigförmågan framgångsrikt i Gulfkriget och Georgienkriget?
1.5 Avgränsningar
Frågan undersöks mot Gulfkriget 1991, specifikt operation Desert Storm, och Rysslands krig med Georgien 2008, från den tidpunkt den ryska offensiva operationen inleddes. Fallen avgränsas till undersökning av markarenan och luftarenan. Detta eftersom sjödomänen inte hade en särskilt stor roll i konflikterna, även om telekrig förekom även där. Om telekrigföringen ska värderas anses det lämpligast att undersöka förmågan mot de domänerna som varit mest avgörande och viktiga i konflikterna. En vidare redogörelse av fallen och urvalet sker i 3.2
Urval i metodkapitlet.
Utifrån frågeställningen och syftet avgränsas telekrigföringen till att inte undersöka fallen utifrån elektronisk protektion. Avgränsningen sker utefter bristande relevans mot frågeställningen för hur den egna telekrigförmågan användes med framgång, inte hur ett skydd mot det tillämpades. Avgränsningen sker även med hänseende till bristen av material som redogör för dessa detaljer i de två fallen.
Sida 11 av 42
1.6 Disposition
I de två nästkommande kapitlen utvecklas och förklaras studiens formaliteter, vilket inleds med presentation och utveckling av det teoretiska ramverket och förhållningssätt som intas för besvarandet av frågeställningen. Detta innefattar OODA-loopen och telekrig, samt Antoine Bousquets teknologiska koppling till perception. I det följande kapitel tre förklaras studiens metodologiska angrepp med ingående operationalisering och diskussioner. I det fjärde kapitlet övergår detta till tillämpning av metoden genom en analys med det analysinstrumentet som utvecklas i operationaliseringen av teorin. Resultatet av analysen presenteras och diskuteras sedan i det femte kapitlet med ingående slutsatser, dess relevans för professionen och förslag på vidare forskning.
Sida 12 av 42
2. Teori
Teorikopplingen för denna studie inleds med en nedbrytning av den tidigare nämnda OODA-loopen gentemot telekrig, med stöd i Richard Poisels redogörelse för information och telekrigföringens roll i OODA-loopen. Det följs av en förklaring av Antoine Bousquets teori om militär teknologi och hur den skapar perception. Kapitlet avslutas sedan med en teoridiskussion.
2.1 Teoretiskt ramverk
2.1.1 OODA-loopen och informationsflödet
Informationsinsamlingen och informationshanteringen är som tidigare nämnt de två viktigaste delarna av OODA-loopen.39 Informationsinsamlingen sker inledningsvis av olika sensorer, exempelvis från mänskliga ögon och öron eller tekniska system. Den elektroniska stödverksamheten, som signalspaning, kan inhämta information om motståndarens system eller utgöra stöd i vart motståndarens position är. Informationen som genereras övergår sedan till orienteringsfasen, vilken är av särskild vikt eftersom fasen tolkar den observerade miljön.40 Denna tolkning sker på en basis utifrån tidigare kunskap, ny kunskap och erfarenhet. Det är i dessa två steg risken eller möjligheten föreligger att påverka informationen och informationsinsamlingen, vilket kan försämra motståndarens OODA-loop. Det kan möjliggöras genom påverkan av system som möjliggör och förbättrar den,41 exempelvis kommunikationssystem. Det kan uppnås med elektronisk attack i formen av störning. Genom angrepp av kommunikationssystem med störning vid kritiska tidpunkter, exempelvis ett anfall, kan viktig information hindras nå fram till beslutsfattare. Det kan potentiellt leda till förvirring och försämra beslutsförmågan hos en motståndare.42 Signalspaning är även en viktig del vid användandet av elektronisk attack. Informationen som inhämtas från den uppfattade signalen används för att störa det objekt som emitterar den.
39 Poisel. Information Warfare and Electronic Warfare Systems. 2013. S.30. 40 Ibid. S.30.
41 Fadok, David S. “John Boyd and John Warden - Air Power's Quest for Strategic Paralysis”. Air University
Press Maxwell Air Force Base, 1995. S.45
Sida 13 av 42 2.1.2 Teknologi
Användandet av teknologi på slagfältet utökar de mänskliga sinnena, vilket för en militär styrka förbättrar perceptionen.43 Perception skapas som tidigare nämnt genom en process i tre steg. Det första steget är avkänning (eng: sensing). Avkänning innebär användandet av ett detekterbart medium som används för att upptäcka objekt i en miljö. När ett objekt detekterats övergår processen till det andra steget, avbildning (eng: imaging). I detta steg bearbetas den information som erhållits genom avkänningen, vilket skapar en representation av objektet och en identifiering kan ske. Det tredje steget är kartläggning (eng: mapping). I kartläggningsskedet omsätts det som tolkats i de två första stegen och informationen de genererat till representationer. Dessa representationer sker mot platser i den fysiska miljön.44 Resultatet av denna process skapar grunden till den militära styrkans perception, vilket utgör ett stöd för beslutsfattandet genom identifiering av motståndaren och dess eventuella svagheter.
Telekrig berör alla dessa element. Avkänningen innebär att ett signalspaningssystem upptäcker en signal. I avbildningsskedet identifieras vad det är för typ av signal, exempelvis från en radio, genom en signalanalys. Denna signal kan vara känd om den tidigare identifierats och sparats i ett ljudbibliotek. Om signalen inte är känd kan antaganden om dess sändare ske utifrån den upptäckta signalens frekvens och kända system hos motståndaren. Om minst två signalspaningssystem upptäcker samma signal kan triangulering mot platsen ske, vilket möjliggör bestämmande av objektets position, tillika kartläggning.
Bousqeuts teori appliceras på studien genom undersökning av hur användandet av militär teknologi, i detta fall telekrig, varit framgångsrik. Det framgångsrika mäts mot telekrigssystemens genererande av egen perception och försämring av motståndarens. Detta appliceras mot de valda fallen Gulfkriget och Rysslands krig i Georgien. Teorin har valts för att den möjliggör en förklaring för hur väl teknologin uppnått sin potential. Genom applicering av teorin i en kontext kan en förståelse för telekrigföringens framgångar uppnås. Teorin kombinerat med teorier om hur telekrig ska användas för bästa möjliga effekt möjliggör en tolkning av nivåer av dess framgång. Tillika skapa en klassificering av dess framgångsmässiga tillämpning. Teorin har även valts med anledning av teorier som är applicerbara på studien utifrån dess utformning och syfte inte återfunnits.
43 Bousquet. The Eye of War. 2018. S.8. 44 Ibid. S.8.
Sida 14 av 42
2.2 Teoridiskussion
John Boyd utvecklade OODA-loopen under 1970-talet och den handlade ursprungligen om att förstå stridspiloters beslutsfattande i luftstriden, men betraktas idag som generaliserbar i alla miljöer.45 OODA-loopen har ur detta valts som utgångspunkt för att det är en generell modell som är applicerbar i flera miljöer, samt lyfter fram information som en vital beståndsdel vilket telekrig bidrar med. Modellen är dock inte huvudfokus för uppsatsen utan den används enbart för att kontextualisera telekrig i en krigsvetenskaplig kontext utifrån Bousquets teori, med syftet att underlätta förståelsen för dess framgångsrika tillämpning. Kritik har dock riktats mot OODA-loopen. En av dessa kritiker anser att OODA-loopen är utdaterad med sin förklaring av beslutsfattandet gentemot aktuella teorier och forskning i beteendevetenskap.46 Det finns nyare modeller som berör det kognitiva i beslutsfattandet bättre. Detta till trots har originalet valts att användas för att de nya modellerna inte förändrar de delarna av OODA-loopen som berör telekrigförmågan.
En annan kritik som riktats mot modellen är att Boyd själv inte publicerat några studier om den utan enbart redogjort för den i muntliga presentationer.47 Det kan vara problematiskt ur ett källkritiskt hänseende, med anledning till att studier om modellen kan ha teoretiserat och analyserat den utifrån egna tolkningar av det Boyd sagt. Teorins vetenskapliga grund ifrågasätts även ur ett forskningshänseende, med anledning av att teorin inte är utvecklad ur forskning.48 Modellen är idag dock vedertagen och återfinns i ett flertal studier och doktriner, med nya modeller som anpassas efter dagens forskningsläge.
Bousquets teori är formulerad 2018 och har inte identifierats i andra studier som teoretiskt stöd, varför kritik som riktats mot teorin är få till mängden. Viss kritik har riktats mot bristande redogörelse för det epistemologiska i genererandet av perception.49 Det vill säga hur tidigare kunskaper och erfarenheter påverkar uppfattningen av ett objekt. Det samstämmer till viss del med den kritiken som riktats mot OODA-loopen avseende de kognitiva aspekterna. Denna kritik anses dock inte påverka teorins tillämpning i studien eftersom avgränsning skett mot att
45 Poisel. Information Warfare and Electronic Warfare Systems. 2013. S.29.
46 Bryant, David J. “Rethinking OODA: Toward a Modern Cognitive Framework of Command Decision
Mak-ing”. Military Psychology, vol. 18:3, 2006. S.183-184.
47 Hasík, James. “Beyond the Briefing: Theoretical and Practical Problems in the Works and Legacy of John
Boyd”. Contemporary Security Policy, vol. 34:3, 2013. S.584.
48 Hasík. “Beyond the Briefing”. S.585.
49 Belcher, Oliver. “The Eye of War Review”. Society & Space, 2020.
Sida 15 av 42 undersöka hur telekrigssystemen påverkat perceptionen, inte värdera besluten som fattats eller inte fattades utifrån den. Teorins tillämpning utvecklas vidare i nästa kapitel.
Sida 16 av 42
3. Metod
3.1 Forskningsdesign
I studien är telekrig intresseområdet och telekrigföringens framgångar i fallen är vad som avses mätas och förklaras. En deduktiv ansats i formen av en teorikonsumerande två-fallsstudie antas där av. Det innebär att teorin undersöks mot fallen för att besvara och förklara användandet av telekrig och vad förmågan genererade. Resultatet mellan fallen ämnas inte nödvändigtvis jämföras utan ämnar primärt förbättra empirin kopplat mot studiens frågeställning och syfte. Vid undersökning av analysmaterialet används metoden textanalys. En kvalitativ ansats tillämpas eftersom det undersöker meningsinnehållet i en text50 för att uppnå en större förståelse, vilket eftersträvas. Fallen undersöks genom frågor som bryts ned i indikatorer, vilka utvecklas i operationaliseringen och ställs mot analysmaterialet. Dessa besvaras sedan genom en kvalitativ textanalys av de valda analysmaterialen vars resultat sammanställs i en datamatris.
Om värdet på både beroende och oberoende variabler är känt kommer studien enbart utgöra en sammanfattning av andra studiers resultat och inte bidraga med forskning i området.51 Denna studie genomförs med kännedom om den oberoende variabeln, men inte den beroende. Utifrån frågeställningen är telekrig den oberoende variabeln, och framgångsrik den beroende variabeln. Värdet av den beroende variabeln är det som ska undersökas, vilken ska förklaras av teorin som genererandet av egen perception och försämring av motståndarens perception.
3.2 Urval
De valda fallen är två olika konflikter, vilka har valts efter mest-lika design och är strategiskt utvalda. Mest-lika designen innebär att den oberoende variabeln är lika för de båda fallen52 och faktorer som förenar fallen53 eller skiljer de söks. Vissa skillnader föreligger dock mellan fallen, vilket gör att den eftersträvade homogeniteten i designen inte uppfylls helt. Att uppnå kraven på homogenitet är ett generellt problem med mest- lika designen, med anledning av icke-förekomsten av analysenheter eller fall som är fullt ut homogena.54 Den jämförande aspekten i
50 Johannessen et al. Introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 2003. S.108–109.
51 Esaiasson, Peter et al. Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, Wolters Kluwer,
upplaga 5:1, 2017. S.103
52 Esaiasson et al. Metodpraktikan. 2017. S.115. 53 Ibid. S. 116.
Sida 17 av 42 studien är som tidigare nämnt inte uppsatsen huvudfokus, vilket minskar problematiken med bristande homogenitet.
Det strategiska urvalet av de två fallen föregick utifrån tidigare forskning med kravet att uppfylla följande kriterier:
• Konflikterna har varit konventionella krig mellan i huvudsak reguljära styrkor. Dessa konflikttyper innebär generellt användandet av högteknologiska medel,55 tillika det elektromagnetiska spektrumet.
• Konflikten ska inte vara pågående. Svårigheter föreligger avseende slutsatser hur framgångsrik en specifik förmåga varit om konflikten inte är avslutad.
• Det elektromagnetiska spektrumet och telekrigföringen betraktas som en viktig aspekt i aktörernas krigföring. Tillgången till analysmaterial och en positiv syn på telekriget ökar sannolikheten att förmågan använts i större skala i konflikterna, tillika slutsatsernas relevans och generaliserbarhet.
• Konflikten har utspelats i modern tid, vilket definieras som efter kalla kriget. Dagens omvärldsutveckling och rådande konsensus om telekrigföringen vill prövas, vilket innebär att fallen inte får befinna sig för långt bak i tiden.
• Tillgång till analysmaterial. Den största begränsningen, vilket berörs mer vid genomgång av analysmaterial och källkritik.
De militära konflikter och operationer som identifierats utifrån kriterierna är Gulfkriget 1991, Nato-interventionen mot Serbien i Kosovokriget 1999, Operation Iraqi Freedom (OIF) år 2003, Georgienkriget 2008, Libyenkriget 2011 samt konflikten över Nagorno-Karabakh mellan Armenien och Azerbaijan 2020. Valet av fall föll på Gulfkriget och Georgienkriget. Gulfkriget valdes som första fall eftersom det kännetecknats som en högteknologisk konflikt från koalitionens sida med teknologin som framgångsfaktor. Det utkämpades som ett reguljärt krig mot en kvalitativt och kvantitativ underlägsen motståndare. USA var en av huvudaktörerna i kriget och har telekrigförmågan som en uttalad framgångsfaktor sedan Vietnamkriget. I fallet avgränsas konflikten till att undersöka operation Desert Storm, vilket var skedet i konflikten när koalitionen påbörjade anfallet mot de irakiska styrkorna och ett avgörande kunde uppnås.
Rysslands krig med Georgien valdes som andra fall eftersom Ryssland sedan kalla kriget
Sida 18 av 42 haft telekrig som en viktig del i sin krigföring. Konflikten utkämpades även mot en kvalitativt och kvantitativt underlägsen motståndare. Fallen har även valts ur ett forskningshänseende, i Gulfkriget anses den militära teknologin varit framgångsrik, medan i Georgienkriget anses den inte det. Forskningen och doktriner påvisar att teoretiskt sett borde Ryssland haft framgång med teknologin i Georgienkriget. Av denna anledning är det av intresse utifrån studiens syfte att undersöka skillnaden i telekrigföringens framgång. Utfallet i Georgienkriget borde rimligtvis blivit att teknologin hade större betydelse än i Gulfkriget, utifrån den teknologiska utvecklingen som skett tiden mellan fallen och vikten av telekrig doktrinärt i rysk krigföring. Rådande forskning menar att det var tvärtom, teknologin hade inte en stor roll.
Om fallen skulle uppnå största möjliga homogenitet hade Operation Iraqi Freedom valts med anledning av dess stora likheter med Gulfkriget, vilket involverade i stora drag samma aktörer fast tolv år senare. Nu hamnade urvalet på Ryssland för att inte skapa en för ensidig bild av telekrigföringens framgång i konflikter, som vid ett val av OIF genererats enbart utifrån USA och västerländerna. Telekrig finns anammat hos flera länder i många kulturer och förståelsen för telekrigföringen bedöms bli lidande med en ensidig undersökning, tillika slutsatsernas generaliserbarhet.
Det som främst särskiljer fallen i vad som vill undersökas är forskningsläget med teknologins syn som framgångsfaktor i Gulfkriget men tvivelaktiga framgångar i Georgienkriget. Andra skillnader är att geografiskt utkämpades Gulfkriget ur USA:s perspektiv på andra sidan jorden, utan risk för ett direkt hot mot deras gränser. Georgienkriget utkämpades vid den ryska gränsen mellan aktörer som alla tidigare tillhört Sovjetunionen och har en historisk koppling till varandra. Det föreligger även organisatoriska och metodmässiga skillnader för telekrig hos fallen. Exempelvis har den amerikanska marinkåren enbart lättare telekrigssystem hos markförbanden. De genomför i huvudsak sina markoperationer med understöd av flygplan som besitter storskalig telekrigförmåga.56 I Ryssland har temat i primärt varit markorganiserade telekrigförband som understödjer markstridsförband vid operationer, även fast visst understöd från luftdomänen också förekommer. Detta innebär att olika värderingar som tilldelade resurser och operationernas prioriterade mål kan inverka på användandet av olika medel, som telekrig, vilket inte tas i beaktande i studien.
56 U.S. Marine Corps. Marine Corps Operations. Marine Corps Doctrinal Publication, Department of the Navy:
Sida 19 av 42
3.3 Analysmaterial
Analysen genomförs med flera analysmaterial. Med flera material kan en triangulering av konflikterna genomföras. Det innebär att analysmaterial som omskriver i stora drag samma händelser jämförs för att fastställa ett svar. Validiteten riskerar bli lidande om exempelvis ett påstående används från en studie och betraktas som sanning, när detta motsägs av tio andra studier som menar att det gick till på ett annat sätt. Vid analys av Gulfkriget används amerikanska försvarsdepartementets krigsrapport som grund för att få ett tydligt händelseförlopp. Detta gäller även vid analys av fallet Georgienkriget, där en bok om kriget utgiven av det centralasiatiska och kaukasiska institutet vid John Hopkins universitet används som grund. De kommer sedan ställas mot andra analysmaterial som är en blandning av studier, artiklar och rapporter.
3.4 Källkritik
En utmaning i valet av källor föreligger vid undersökning av Ryssland, med anledning av mängden material som de själva publicerat är få och ofta publicerade på ryska. Studiens författare saknar kunskaper i ryska och har behövt förlita sig på andrahandskällor som hänvisar till ryska studier och litteratur. I materialen om Ryssland kan därför vissa tendenser och subjektiva åsikter existera. En felaktig bild och förvrängd information riskeras därför målas upp av dem, vilket vill undvikas och även varför triangulering sker. Denna problematik kan även återfinnas vid studier om USA. Skillnaden är att material publicerat av de själva och oberoende källor har återfunnits och används vilket minskar problemet.
En annan problematik med källor och analysmaterial som kan förekomma i studien är att telekrig omfattas generellt av hög sekretess, vilket innebär ytterligare en begränsning i materialtillgång och dess tillförlitlighet. Förmågorna som redogörs för i analysmaterialen förklaras troligtvis på en generell nivå eller inte helt sanningsenligt för att undvika avslöjandet av information om telekrigssystemens fulla kapacitet. Vid utopiska förutsättningar hade analysmaterial från motståndarna i fallen använts för att bättre förstå telekrigföringens verkan, vilket hade ökat resultatets tillförlitlighet. Dessvärre har inga sådana material identifierats.
Sida 20 av 42
3.5 Operationalisering
Besvarandet av frågeställningen möjliggörs genom att två frågor ställs mot fallen. Frågorna är skapade ur Bousquets teori om perception och de tre elementen som skapar perception. Den första frågeställningen lyder:
1. I vilken utsträckning bidrog telekrigförmågan till en bättre perception av slagfältet? Frågan besvaras genom operationella indikatorer, vilka formuleras och kopplas mot användandet av telekrigförmågan. Beroende på vilka indikatorer som uppfylls genereras ett svar på delfrågan som innebär ingen utsträckning, låg utsträckning, viss utsträckning eller hög utsträckning. Värderingen av framgång grundar sig i teorin om perception, med innebörden att alla tre stegen behöver uppfyllas för att uppnå en god perception. Men en viss perception kan även uppnås om enbart stegen avkänning och avbildning sker.
Avkänning innebär att signalspaning sker. Det hade formulerat indikatorn: Signalspaning används. Denna indikator betraktas dock som intetsägande och svår att dra slutsatser ur, eftersom en förståelse för vad signalspaningen innebar och vad signalspaningen genererade inte kan uppnås. Den första indikatorn formuleras ur avbildning, vilket innebär att den upptäckta källan identifieras. Indikatorn som formuleras är: Signalspaning nyttjades för att upptäcka och identifiera motståndarens tekniska system.
God perception genereras genom upptäckt, identifiering och kartläggning av motståndarens tekniska system. Det kan skapa en uppfattning om motståndarens positioner och vad för typförband som befinner sig där. Indikatorn som formuleras är: Signalspaning nyttjades för att
upptäcka, identifiera och kartlägga motståndaren. Störning och signalspaning bör användas
samordnat för att uppnå god effekt. God effekt uppnås främst vid kritiska tidpunkter som anfall. I de båda fallen var USA och Ryssland de anfallande styrkorna. Av denna anledning formuleras indikatorn: Signalspaning nyttjades för att upptäcka, identifiera och kartlägga motståndaren vid anfall.
Den andra frågan relaterar till motståndarens perception och potentiella försämring vid användandet av störning. Frågan formuleras ur vikten av att påverka motståndarens informationsinhämtning och informationsflöde:
2. I vilken utsträckning bidrog telekrigförmågan till att försämra motståndarens
Sida 21 av 42 I teoriredogörelsen ansågs att störning ska användas mot system som bidrar till bättre perception, det vill säga inhämtar och sprider information. Ur detta formuleras indikatorn:
Störning nyttjades för att påverka motståndarens tekniska system. Störning anses sedermera
uppnå bäst effekt om det nyttjas vid kritiska tidpunkter. I fallen är USA och Ryssland anfallande styrkor och anfall betraktas som den kritiska tidpunkten av intresse. Detta formulerar indikatorn: Störning nyttjades för att påverka motståndarens tekniska system vid anfall.
Användandet av signalspaning och störning tolkas även utifrån frekvensen det användes. Låt säga att ett flertal större offensiva operationer genomfördes, men telekrig nyttjades enbart i en av operationerna. Förmågan kan utifrån det inte betraktas som framgångsrik i stor utsträckning sett till hela kriget. Om telekrigföringen ska värderas högt krävs det att telekrig har nyttjats vid en majoritet av alla operationer. Ur detta formuleras en till indikator till de bägge underfrågorna:
Förmågan nyttjades i en majoritet av tiden och tillfällena.
Brister i analysmaterialen kan medföra att en felaktig eller intetsägande bild återfås. Användandet av förmågan innebär inte att den lyckades utföra vad den skulle. Detta förutsätts framgå i analysmaterialen. Om det inte framgår, alternativt inte är möjligt att tolka utkomsten som vare sig lyckad eller misslyckad, kommer situationen nämnas men inte tillgodoräknas i resultatet. Om resultatet ska leda till svaret ”hög utsträckning” behöver alla indikatorer vara uppfyllda. Genererar de bägge underfrågorna svaret ”hög utsträckning” innebär det att telekrigssystemen använts för att uppfylla teorins ytterlighet, förbättra den egna perceptionen och försämra motståndarens. Det skapar ett övertag i OODA-loopen och mot studiens frågeställning som framgångsrik i hög utsträckning. Detta av anledningen att ingen teoretisk möjlighet att vara än mer framgångsrik kan uppnås.
3.6 Matris för datainsamling
I resultatmatrisen tillskrivs det svar som analysen genererat i rutan för enskilt fall med ordet ”ingen”, ”låg”, ”viss” eller ”hög”, vilket är svaret på utsträckningen. De indikatorer som uppfylls i matrisen för delfrågorna markeras i varje ruta med ett ”X” om indikatorn uppfylles, eller ett ”-” om inte.
Sida 22 av 42 Resultatmatris:
Variabel Gulfkriget Georgienkriget
Förbättra egen perception.
Försämra motståndarens perception.
Delfråga 1:
Indikator Gulfkriget Georgienkriget
Signalspaning nyttjades för att
upptäcka och identifiera
motståndarens tekniska system. Signalspaning nyttjades för att
upptäcka, identifiera och
kartlägga motståndaren.
Signalspaning nyttjades för att
upptäcka, identifiera och
kartlägga motståndaren i en
majoritet av tiden och
tillfällena.
Signalspaning nyttjades för att
upptäcka, identifiera och
kartlägga motståndaren vid
anfall.
Signalspaning nyttjades för att
upptäcka, identifiera och
kartlägga motståndaren vid
anfall i en majoritet av
tillfällena.
Delfråga 2:
Indikator Gulfkriget Georgienkriget
Störning nyttjades för att påverka motståndarens tekniska system.
Sida 23 av 42 Störning nyttjades för att
påverka motståndarens tekniska system i en majoritet av tiden och tillfällena.
Störning nyttjades för att påverka motståndarens tekniska system vid anfall.
Störning nyttjades för att påverka motståndarens tekniska system vid anfall i en majoritet av tillfällena.
3.7 Metoddiskussion
En kvalitativ forskningsdesign har valts eftersom metodiken undersöker något i detalj för att uppnå en större förståelse. Beaktat studiens syfte och frågeställning behöver en djupare förståelse uppnås i de specifika fallen om ett svar ska genereras. Uppsatsen vill uppnå en djupare förståelse för telekrigföringens roll och med en kvantitativ ansats bedöms det inte kunna uppnås i samma utsträckning. Detta eftersom en kvantitativ metod innebär att resultat genereras utifrån förekomsten av indikationer,57 vilket inte är tillämpbart utifrån den valda teorin. Studien har dock kvantitativa inslag vilket konkretiseras av den operationella indikatorn som undersöker hur frekvent nyttjandet av telekrig var i fallen. Detta är en vanlig företeelse vid textanalyser, särskiljningen mellan kvalitativ och kvantitativ metod är ofta inte definitiv.58
Avseende reliabiliteten kan denna påverkas negativt vid kvalitativ textanalys. Författarens tolkning är vad som skapar ett svar vid en kvalitativ ansats, denna tolkning kan ske felaktigt eller vara bristande av epistemologiska skäl eller slarvfel. Som ett led i att minimera risken för reliabilitetsproblem sker analysen två gånger för ökning av intrakodarreliabiliteten.59 Triangulering används även för att uppnå högsta sanningsenliga bild vid skillnader eller tvivel i påståenden hos analysmaterialen, vilket ökar den yttre validiteten.
57 Boréus, Kristina et al. Textens mening och makt-Metodbok i samhällsvetenskaplig text-och diskursanalys.
Upplaga 4:1, Studentlitteratur AB, 2018. S. 50.
58 Boréus et al. Textens mening och makt. 2018. S. 51. 59 Esaiasson et al. Metodpraktikan. 2017. S. 65.
Sida 24 av 42 En kritik som kan riktas mot studien är hur andra faktorer utesluts vid undersökning av den perception som genererats och vad den innebar. Teorin avgränsar sig utifrån studiens frågeställning mot undersökning av telekrig. Om telekrig i analysen tolkas ha använts i sin fulla potential, så ofta som möjligt, har det förbättrat den egna perceptionen och försämrat motståndarens. Det innebär att vad andra faktorer också bidragit med inte är relevant, för telekrig har i både teorin och praktiken utnyttjat sin fulla kapacitet. Tillika kan förmågan tolkas som framgångsrik i hög utsträckning. Som tidigare nämnt kommer inte heller besluten värderas och det är osannolikt att dessa enbart fattades utifrån perception genererade av telekrigföringen.
3.8 Forskningsetiska överväganden
Forskningsetik är viktigt att beakta i alla studier men är av särskild vikt när datainsamlingsmetoden sker genom mänskliga kontakter, vilket inte berör denna studie. Forskningsområdet anses inte heller beröra några forskningsetiska dilemman, bortsett från det faktum att krig är ett etiskt och moraliskt dilemma vars medel och metoder är diskutabla. Objektiviteten är dock viktig och författaren vill belysa att inga preferenser för utfallet i analysen föreligger och en tydlig härledning till påståenden i studien eftersträvats. En risk som tidigare identifierats är att en felaktig tolkning utifrån tendensiösa källor eller slumpmässiga felläsningar kan ske, en risk som minimeras genom trianguleringsmetoden och genomförandet av analysen två gånger.
Sida 25 av 42
4. Analys
4.1 Gulfkriget4.1.1 Bakgrund och skeden
Gulfkriget var en internationell konflikt som utlöstes av Iraks invasion av Kuwait den andra augusti 1990. Iraks ledare Saddam Hussein beordrade invasionen och ockupationen av Kuwait i syfte att förvärva landets stora oljereserver och utöka den irakiska makten i regionen. Detta innebar skapandet av en internationell koalition som skulle återta Kuwait och återställa ordningen i regionen.60 Detta återtagande hade två skeden: operation Desert Shield, förhindrandet av ett fortsatt irakiskt anfall in i Saudiarabien samt förberedelser inför det andra skedet,61 operation Desert Storm. Desert Storm var själva återtagandet av Kuwait och anfallet in i Irak, vilken genomfördes med framgång för koalitionen och avslutades 28 februari 1991.
4.1.2 Datainsamling
Luftstriden
Innan operation Desert Storm inleddes och under dess inledande skede genomfördes signalspaning för kartläggning av motståndaren ifrån luften och marken. Signalspaningsenheter upprättades längst Kuwaits gräns mot Saudiarabien för identifiering av irakiernas försvarsgrupperingar och system.62 När operationen sedermera påbörjades bedrevs telekrig inom ramen för markstriden främst från luften. Det berodde på att vissa av de markbaserade telekrigssystemen hade låg grad av rörlighet och var tidskrävande att upprätta, samtidigt som flygplanen med telekrigförmåga snabbt kunde vara i luften. Detta var enligt den rådande doktrinen AirLand Battle, vilken operationen genomfördes efter. Doktrinen innebar att gemensamma operationer mellan flygvapnet och armén skulle användas för att uppnå högsta effekt.63.
Koalitionen hade en stor mängd stridsflyg. 96 av dessa var flygplan med telekrig som huvuduppgift.64 Det är en relativt stor mängd sett till den totala mängden, vilket tolkas som att
60 Pentagon. “Conduct of the Persian Gulf War: Final Report to Congress”. Department of Defense: USA, 1992.
S.22-23.
61 Pentagon. “Conduct of the Persian Gulf War”. 1992. S.40. 62 Ibid. S.348.
63 Ibid. S.329.
64 Keaney, Thomas A. & Cohen, Eliot A. “Gulf War Air Power Survey Summary Report”. Department of the Air
Sida 26 av 42 förmågan betraktades som viktig. Under perioden 16 januari till 10 februari minskade det irakiska användandet av elektromagnetiska spektrumet drastiskt.65 Det anses vara av signalspaningens förtjänster, som lyckades identifiera platser för irakiska luftförsvaret och kommunikationssystem. Det innebar att dessa tidigt kunde slås ut av koalitionens attackflyg. Det innebar även att irakiernas förmåga att både upptäcka och identifiera koalitionens stridsflyg inte kunde ske annat än med visuella medel. Det fick i konsekvens att de irakiska luftvärnssystem som fanns kvar blev oprecisa och användes med låg grad av framgång, eftersom ingen radar kunde leda in de mot målen.66 Denna data eller information hade inte framställts utan signalspaning. Den påvisar även att signalspaning skedde över tid mot irakiska system, vilket indikerar att förmågan nyttjades i en majoritet av tiden och tillfällena.
Koalitionen ville även i ett tidigt skede uppnå luftherravälde över Kuwait och Irak. Denna var ett faktum fort och i luftstriden anses koalitionens stora framgångar kommit av förmågan att övervaka, spana, använda precisionsvapen samt vapen och medel som omöjliggjorde det irakiska luftförsvarets bekämpning mot flygen.67 Dessa förmågor, tillsammans med en god telekrigförmåga, gav koalitionen en överlägsenhet i luftrummet.68 Standarduppträdandet när koalitionen genomförde operationer i luftrummet var en kombination av telekrigflyg, jaktflyg, attackflyg och bombflyg. Telekrigflygplanen var särskilt framgångsrika med störning av radarsystem och kommunikationer på marken samt med signalspaning.69 Flera källor lyfter fram telekrigförmågan som särskilt avgörande och framgångsrik. Den inkluderade system i luftstriden som kunde inhämta underrättelser genom signalspaning och störa ut det irakiska luftvärnet, kommunikationer och eldenheter för missiler. 70 Telekrigföringens särskilt framgångsrika roll anses delvis bero på koalitionens värderingar. De ville inte genomföra hög-riskuppdrag och slita ut stridsflygen eller riskera att de blev nedkämpade, vilket innebar att operationer i luftrummet inte genomfördes utan understöd av flygplan med telekrigförmåga.71 Ur denna redogörelse tolkas telekrig vid flygoperationer använts ofta med en genomgående framgång avseende både förbättring av perception genom signalspaning och försämring av motståndarens genom störning.
65Pentagon. “Conduct of the Persian Gulf War”. 1992. S.221. 66 Ibid. S.221.
67 Biddle. “Military Power”. 2004. S.135.
68 Pentagon. “Conduct of the Persian Gulf War”. 1992. S.222. 69 Ibid. S.217.
70 Keaney et al. “Gulf War Air Power Survey Summary Report”. 1993. S.119. 71 Ibid. S.195.
Sida 27 av 42
Markstriden
Norman Schwarzkopf var chef för genomförandet av Desert Storm. Ett av målen vid påbörjandet av markoperationen var att telekrigssystem skulle störa ut de irakiska kommunikations- och sambandssystemen. Inledningsvis mellan kårer och brigader vid fronten, för att med tiden övergå från kårerna till det irakiska högkvarteret.72 Markoperationen inleddes den 24 februari, men var först planerad att genomföras den 25 februari. Detta ändrades med anledning av att telekrigssystem gav underrättelser som indikerade att delar av det irakiska försvaret var oorganiserat och uppträdde förvirrat. Av denna anledning togs beslutet att inleda operationen en dag tidigare och utnyttja situationen bättre.73
Det storskaliga användandet av telekrig i luften bidrog till att irakiernas underrättelseinhämtning blev förblindad. En stor mängd av deras tekniska system blev också i ett tidigt skede bekämpade och irakiernas perception försämrad. Den irakiska förmågan att planera och agera blev därför ineffektiv och bristfällig.74 När operationen väl inletts genomfördes störning fortsatt med framgång. Störningen försvårade konstant irakiernas förmåga till att organisera och försvara sig eftersom deras förmåga att inhämta och sprida information kraftigt nedgick. Det försämrade irakiernas perception över alla delar av slagfältet, vilket var en av anledningarna till att koalitionens markoperation genomfördes framgångsrikt. Genomgående för operationen anses perceptionen telekrigssystemen genererade varit av stor vikt.75
Flera källor instämmer i detta. Taktiken som amerikanerna tillämpade innebar fullskaligt nyttjande av moderna system som användes tillsammans. När den amerikanska första infanteridivisionen påbörjade operationen och anfallet genom Iraks försvarslinje hade de stort stöd av telekrig. Med signalspaning identifierades irakiernas positioner vilkas kommunikation- och sambandssystem sedan stördes ut.76 Perceptionen som telekrigssystemen skapade genererade dessutom koordinater som användes för bekämpning av irakiernas positioner, vilket underlättade det fortsatta anfallet.
72 Pentagon. “Conduct of the Persian Gulf War”. 1992. S.100-101. 73 Scales. Certain Victory. 1993. S.222.
74 Pentagon. “Conduct of the Persian Gulf War”. 1992. S.349. 75 Ibid. S.174.
76 Biddle, Stephen. Military Power: Explaining Victory and Defeat in Modern Battle. Princeton University Press,
Sida 28 av 42 Telekrigföringen bedöms dock varit särskilt framgångsrik från marken med anledning av luftkrigets stora framgångar. Irakierna var medvetna om amerikanernas goda förmåga att använda och genomföra operationer i det elektromagnetiska spektrumet. Det innebar att Irak hade vidtagit åtgärder som försvårade dess exploaterande, bland annat genom kryptering och implementerande av system okänsliga för störning. Telekrigföringens tidiga framgångar i luftrummet möjliggjorde dock bekämpning av dessa system, vilket innebar att irakierna behövde övergå till mindre säkra sambandssystem. Det underlättade koalitionens förmåga att inhämta underrättelser77 och avlyssna dem genom telekrigssystem,78 eftersom dessa system saknade kryptering. Det underlättade arbetet i förbättring av perception avsevärt. Det förlöper dock troligt att telekrigföringens framgångar inte varit lika omfattande om luftkriget och den tidiga bekämpningen inte varit framgångsrikt i den omfattning som det var.
Under markoperationens genomförande orsakade irakiernas ”Scudrobotar”, ett robotsystem, problem för koalitionen och blev tidigt ett av deras primära mål att slå ut. Det möjliggjordes bland annat med hjälp av telekrigssystem och ett system som går under benämningen "Sandkrabban." Den hade förmågan att störa och upptäcka de kommunikationssystem som användes av irakierna när Scudrobotar avfyrades, vilket den påstås gjort bättre än någon annan förmåga.79 Sandkrabban bidrog utöver detta genomgående under kriget för en förbättrad perception som möjliggjorde kartläggning av irakiernas positioner genom lokalisering av irakiska radarsystem, luftvärn och artillerigrupperingar.80 Sandkrabban förbättrade perceptionen för koalitionen avsevärt, samtidigt som den till viss del försämrade irakiernas genom störning.
Viss oenighet råder i påståendet om Scudmissilerna effektivt kunde bekämpas, för de fortsatte vara ett problem genomgående för koalitionen.81 Det är möjligt att telekrigssystemen var misslyckade med upptäckandet och identifiering av Scudmissilerna och var anledningen till att bekämpning inte kunde genomföras. Skälet framgår dock inte i något analysmaterial och svårigheter föreligger i tolkningen eftersom det kan innebära både misslyckad generering av perception likväl misslyckande i bekämpningsskedet. Det innebär att detta påstående inte kan tillgodoräknas i resultatet. En tolkning som kan vidgöras är att i den bekämpning som
77Pentagon. “Conduct of the Persian Gulf War”. 1992. S.201. 78 Ibid. S.127.
79 Scales. Certain Victory. 1993. S184. 80 Ibid. S.178.
Sida 29 av 42 genomfördes var telekrigförmågan framgångsrik. Anmärkningsvärt är telekrigföringens kontinuerliga bidrag över hela konflikten. Den varma miljön och all sand påverkade de tekniska systemen som användes.82 Men goda reparations- och underhållsresurser gjorde att telekrigförmågan aldrig nedgick i någon större grad och bibehölls under hela kriget, vilket stärker påståendet om dess nyttjande vid en majoritet av tiden och tillfällena.
Sammanfattningsvis förstås telekrig haft en stor roll i genomförandet av Desert Storm. Flera källor pekar mot förmågan som stundtals avgörande, framför allt i luftstriden med dess genererande av perception och störning som möjliggjorde förstörelse av irakiska luftvärnet och informationssystem, vilket försämrade irakiernas perception. Signalspaning nyttjades främst i det inledande skedet av Desert Storm för kartläggning av de irakiska styrkorna och dess luftvärn och kommunikationssystem, men pågick över stora delar av operationen och hade en särskilt viktig roll i hanteringen av Scudmissilerna som koalitionen betraktade som det största hotet. Störning nyttjades över hela krigets gång, vid anfall i huvudsak, och försämrade irakiernas perception avsevärt. Utifrån påståenden att telekrig användes vid samtliga flygoperationer samt den data som inhämtats om irakiernas användning av det elektromagnetiska spektrumet, indikerar detta även att telekrig bedrevs vid en majoritet av tiden och tillfällena både från marken och luften. Av dessa anledningar tolkas alla indikatorer för de båda delfrågorna vara uppfyllda.
4.2 Georgienkriget
4.2.1 Bakgrund och skeden
Georgien har sedan Sovjetunionens fall tampats med två utbrytarregioner i landet, Abkhazien och Sydossetien. Fram till 2004 förehöll sig konflikten relativt lugn, men blossades därefter upp igen. Ryssland hade under den största delen av tiden valt att ta utbrytarregionernas sida och skyddade de med fredsbevarande styrkor. När Mikhaail Saakashvili tillträdde som ny president i Georgien 2008 var ett av hans vallöften en förening av Georgien med utbrytarstaterna,83 vilket skulle ske med våld. Sent den sjunde augusti 2008 inledde Georgien en offensiv för ett återtagande av Sydossetien. Georgierna tog snabbt territorium, vilket fick Ryssland att anfalla och ta tillbaka området georgierna tagit, samtidigt som ett ryskt anfall påbörjades mot georgiskt
82 Scales. Certain Victory. 1993. S.121.
83 Cornell, Svante E. & Starr, S. Frederick. ”The Guns of August 2008: Russia’s War in Georgia”. M.E Sharpe,
Sida 30 av 42 territorium. Denna händelseutveckling ledde till att Georgien backade ur och valde att gå med på vapenvila, vilken signerades 16 augusti 2008.
4.2.2 Datainsamling
Luftstriden
När Sovjetunionen var ett faktum hade de en välutvecklad förmåga att bedriva telekrig. Efter Sovjetunionens fall tog Ryssland över en majoritet av materielen och misstankar fanns från omvärlden att den en gång välfungerande telekrigmaterielen sedan dess försämrats. Den ryska generalstaben valde innan kriget att organisera telekrigförbanden i särskilda enheter med fria ramar för att öka dess flexibilitet.84 Detta till trots anses telekrigförmågan varit genomgående misslyckad.85 Denna syn samstämmer med flera källor, vilka instämmer med att ett av den ryska sidans stora misslyckanden var nyttjandet av telekrig.86 Påståendet härleds främst till ryska flygvapnet som hade stora brister i sin förmåga att använda luftburna telekrigssystem. Både ryska och utländska analytiker har kritiserat det ryska flygvapnets prestationer under kriget och lyfter primärt upp misslyckandet i användning av både störning och underrättelseinhämtning,87 tillika förbättring av den egna perceptionen och försämring av motståndarens. Vissa anser dock att det var av taktiska anledningar,88 inte att alla telekrigssystem i sig var misslyckade. Georgiska luftförsvaret aktiverade inte sina radarsystem intill dess de ryska stridsflygen var inom bekämpningsavstånd, 89 vilket försvårade möjligheten att både upptäcka och effektivt störa ut dem. Förmågan till störning fanns, men Ryssland hade felaktig information om georgiernas luftförsvar. De ansåg därför innan kriget att det inte förelåg ett behov av störning från luften i någon större utsträckning.90
Visst tekniskt misslyckande med telekrig förekom dock. Ett flygplan med förmåga till telekrig som användes var bland annat A-50 AWACS. Flygplanet är specificerat i huvudsak som en luftburen radar och för kommunikation mellan luft- och markstyrkor, men besitter även en begränsad förmåga till signalspaning. Under kriget var flygplanet utrustat med omodern
84 Pallin, Carolina Vendil, & Westerlund, Fredrik. “Russia's War in Georgia: Lessons and Consequences”. Small
Wars & Insurgencies, vol. 20:2, 2009. S.411.
85 Pallin, Westerlund. “Russia's War in Georgia”. 2009. S.411. 86 Ibid. S.401
87 Cohen, Ariel & Hamilton, Robert E. “The Russian Military and the Georgian War: Lessons and Implications”.
U.S. Army War College, Strategic Studies Institute (SSI), 2011. S.37.
88 Cohen, Hamilton. “The Russian Military and the Georgian War”. 2011. S.40. 89 Cornell, Starr. “The Guns of August 2008”, 2009. S.168.
90 Nicoll, Alexander. “Russia’s Rapid Reaction: But Short War Shows Lack of Modern Systems”. The
