ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för beteende- social- och rättsvetenskap Rättsvetenskap C, C-uppsats (15 hp) HT 2008
Asylsökandes skydd mot tortyr i hemlandet
enligt folkrätt och svensk rätt
Handledare: Författare:
Fredrik Stenhammar Sanna Jonsson och Siri Silvereke Examinatorer:
Sammanfattning
År 2007 fick 1564 skyddsbehövande uppehållstillstånd i Sverige på grund av sin rädsla att utsättas för tortyr i hemlandet. Personer som omfattas av FN:s flyktingkonvention har rätt att söka asyl och få skydd. Dock har konventionen ett mycket snävt flyktingbegrepp och omfattar inte skyddsbehövande.
Syftet med uppsatsen är att undersöka vad Sverige som konventionsstat gör för att upprätt-hålla förbudet mot tortyr i FN:s Tortyrkonvention, artikel 1, 3 och 4 och Europakonventionen, artikel 3. Vi frågar oss vilka folkrättsliga förpliktelser Sverige har beträffande asylsökandes skydd mot tortyr i hemlandet och hur dessa uppfylls. Men även vilka kriterier som ska upp-fyllas för att en asylsökande ska anses vara skyddsbehövande enligt svensk lag.
Då vi inriktat oss på skyddsbehövande har vi därmed uteslutit flyktingar eftersom den svenska utlänningslagen skiljer mellan dessa begrepp. Skyddsbehövande är en person som känner väl-grundad fruktan för att utsättas för bland annat tortyr. För att fastställa förfarandet i ett asyl-ärende och tolka begreppet välgrundad fruktan har vi valt att använda oss av UNHCR:s hand-bok som Migrationsöverdomstolen erkänt som rättskälla. Anledningen härtill är att proposi-tionen till Utlänningslagen ej närmare går in på detta och istället hänvisar till handboken. Vi har använt oss av en rättsvetenskaplig metod som innebär att vi, förutom konventions-texten, granskat Utlänningslagen och dess proposition samt praxis från Europadomstolen, Tortyrkommittén och Migrationsöverdomstolen. Vi har även tagit hjälp av en del doktrin som är relevanta för vårt ämne.
Folkrätten reglerar förhållandet mellan stater och måste ha stöd från stater och dess med-borgare för att fungera. I Sverige är de folkrättsliga förbindelserna inte direkt tillämpliga, utan måste transformeras för att bli gällande. Tortyr är ett folkrättsligt begrepp vars definition går att finna i artikel 1, Tortyrkonventionen. Till skillnad härifrån är skyddsbehövande ett svenskt juridiskt begrepp. För att söka asyl i Sverige måste man vända sig till Migrationsverket vars beslut kan överklagas till Migrationsdomstolen och sedan, om prövningstillstånd beviljas, till Migrationsöverdomstolen.
Europakonventionen, som är införd och därmed jämställd med svensk lag, fastslår att ingen får utsättas för tortyr och dess efterlevnad kontrolleras främst av Europadomstolen vars beslut är bindande för Sverige. Tortyrkonventionen, som ej har medfört några lagändringar i svensk lag, stadgar att ingen stat ska utvisa en person som är i fara att utsättas för tortyr samt att alla tortyrhandlingar ska utgöra brott enligt nationell strafflag. Kontrollen över konventionen sker genom Tortyrkommittén som vart fjärde år granskar medlemsstaterna. Enskilda personer kan klaga till kommittén; dock är dess beslut ej rättsligt bindande.
I analysen ser vi att de svenska domstolarna inte lägger någon vikt vid praxis vare sig från Europadomstolen eller från Tortyrkommittén i frågor som rör asylsökande som riskerar tortyr vid ett återvändande. Vi ser även ett antal problem som kan uppkomma vid bedömningen av vem som ska räknas som skyddsbehövande. Trots detta hyser Sverige stor respekt för de mänskliga rättigheterna och de folkrättsliga förpliktelserna. I arbetet med att ständigt för-bättras begår Sverige ändå misstag som i det stora hela kan verka små, men som i det enskilda fallet kan vara av oerhört stor betydelse.
Innehållsförteckning
Sammanfattning...
1 Inledning...4
1.1 Syfte...4 1.2 Frågeställning...5 1.3 Avgränsning...5 1.4 Metod...62 Bakgrund...8
2.1 Folkrätten...8 2.2 Begreppet ”tortyr”...8 2.2.1 Historisk synvinkel...9 2.3 Begreppet ”skyddsbehövande”...92.4 Att söka asyl i Sverige...10
2.4.1 Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen...10
2.5 Förhållandet mellan folkrätt och svensk rätt...11
3 Relevanta regelverk...12
3.1 Konventioner och kontrollsystem...12
3.1.1 Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna...12
3.1.2 Europadomstolen...12
3.1.2.1 Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter...13
3.1.3 Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning...13
3.1.4 FN:s Tortyrkommitté (CAT)...14
3.1.5 Tortyrkommitténs granskning av Sverige...14
3.2 Svensk rätt...15
3.2.1 Proposition om godkännande av Tortyrkonventionen...15
3.2.2 Utlänningslagen...15
3.2.3 Proposition till utlänningslagen...15
3.3 FN:s Högkommissarie för flyktingar (UNHCR)...16
3.3.1 UNHCR:s handbok...16
3.3.1.1 Tolkning av begrepp...17
4 Rättsfall...18
4.1 Europadomstolen...18
4.1.1 Cruz Varas och andra mot Sverige...18
4.1.2 Jabari mot Turkiet...19
4.2 Avgöranden från FN:s Tortyrkommitté...20
4.2.1 C.T och K.M mot Sverige...20
4.2.2 A.A.C mot Sverige...21
4.3 Migrationsöverdomstolen...21
4.3.1 MIG 2006:1 – Sökandes trovärdighet samt officialprincipen...22
4.3.2 MIG 2007:12 – Metod för prövning av skyddsskäl...22
4.3.3 MIG 2007:37 – Förfarandet vid prövning av skyddsskäl samt begreppet välgrundad fruktan...23
5 Analys...24
5.1 Tolkning av begreppet tortyr...24
5.2 Tolkning av begreppet skyddsbehövande med hjälp av rättsfall från Migrationsöverdomstolen...25
5.3 Tortyrkommitténs bedömningsgrunder...28
5.4 Europadomstolens bedömningsgrunder...30
5.5 Upprätthållandet av förbudet mot tortyr...31
5.6 Rättssäkerheten...32
6 Slutsats...32
1 Inledning
Tortyr har under flera hundra år använts som förhörsmetod men är enligt Europa- och
Tortyrkonventionen förbjudet i de stater som anslutit sig till dem. Tortyr kan även anses vara förbjudet enligt internationell sedvanerätt, vilken kan vara juridiskt bindande om den
återspeglar gällande rätt. Man kan misstänka att de länder som står utanför konventionerna kan genomsyras av bristande tillämpning av de mänskliga rättigheterna. Dess medborgare kan på grund av medlemskap i en politisk organisation, försök till protest mot styrelseskicket eller andra orättvisor riskera att utsättas för olika tortyrmetoder för att erkänna ett brott som de kanske inte ens begått. Härmed blir Sveriges och alla andra medlemsstaters folkrättsliga skyldigheter viktiga för att se till att de som söker skydd inte skickas tillbaka om de kan bli utsatta för tortyr.
Att tortyr ska vara förbjudet är inte något som olika teoretiker eller filosofer har kommit fram till utan en princip som fastslagits i folkrättsliga regler.1 Man ser inte på tortyr på samma sätt i alla delar av världen. I vissa samhällen förekommer värre hemskheter, vilket medför att tortyr inte framstår som lika fruktansvärt och därmed blir accepterad som förhörsmetod.2
År 2007 fick 1564 skyddsbehövande uppehållstillstånd i Sverige på grund av rädslan att utsättas för tortyr i hemlandet.3 De personer som omfattas av FN:s flyktingkonvention har rätt att söka asyl och få skydd; dock har konventionen ett mycket snävt flyktingbegrepp och omfattar inte skyddsbehövande i övrigt.4 Skyddsbehövande är enligt lag en person som befinner sig utanför det land som denne är medborgare i på grund av fruktan för att utsättas för bland annat tortyr.5
1.1 Syfte
Syftet med uppsatsen är att undersöka vad Sverige som konventionsstat gör i asylärenden för att upprätthålla förbudet mot tortyr som går att finna i FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (Tortyrkonventionen) och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Sverige har fått klagomål från enskilda asylsökande för bristande tillämpning av tortyrartiklarna, vilka prövats i Tortyrkommittén. Sverige har även fått klagomål av kommittén efter en granskning av hur de folkrättsliga förpliktelserna enligt Tortyrkonventionen uppfylls. Härmed uppstår frågan varför detta inträffat och vad Sverige gjort för att förbättra situationen för de asylsökande. För att uppfylla syftet måste vi klargöra vilka folkrättsliga skyldigheter Sverige harnär det gäller frågan om huruvida en asylsökande kan stanna i Sverige när risken för tortyr föreligger.
Eftersom en asylsökande redan är i en utsatt situation innan denne kommer till Sverige, är det viktigt att förfarandet går rätt till, inte minst för att trygga den asylsökandes personliga
säkerhet mot övergrepp från hemlandet.
1 Levinson, Sanford, Torture: a collection, 2004, Oxford university press, Sid 23 2 Ibid. sid. 24
3 www.migrationsverket.se (Årsstatistik och översikter, sid 6) 4 www.manskligarattigheter.gov.se (Att söka asyl)
1.2 Frågeställning
Vilka folkrättsliga förpliktelser har Sverige beträffande asylsökandes skydd mot tortyr i hemlandet och hur uppfylls dessa? För att kunna besvara denna fråga måste vi undersöka vilka kriterier som ska uppfyllas för att en asylsökande ska anses vara skyddsbehövande enligt svensk lag.
1.3 Avgränsning
Vi har valt att lägga fokus på FN:s Tortyrkonvention och Europakonventionen samt dess organisation med övervakning och kontrollmetoder. Härmed blir Europadomstolen för mänskliga rättigheter och FN:s tortyrkommitté (Committee Against Torture (CAT)) de mest intressanta för oss. FN:s konvention om flyktingars rättsliga ställning (Flyktingkonventionen) har endast behandlats som bakgrund till utlänningslagen. Vi har avgränsat oss till hur Sverige tillämpar konventionerna och har därmed valt bort övriga konventionsstater. Vi har tagit med rättsfall från Europadomstolen samt avgöranden från Tortyrkommittén. Vi kommer här endast att behandla de fall som tagits upp till prövning.
När det gäller FN:s Tortyrkonvention har vi koncentrerat oss på artikel 3 som ger en person skydd mot att utvisas, återföras eller utlämnas till en stat där denne skulle kunna utsättas för tortyr. Vi har även behandlat Europakonventionens artikel 3 som ger skydd mot tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Lagens definition av skyddsbehövande omfattar alla dessa begrepp men vi har avgränsat framställningen till att endast behandla ”tortyr”. Det tilläggsprotokoll till Tortyrkonventionen som antogs 2002 har vi inte berört då det inte handlar om asylsökande utan om att ett inspektions- och besökssystem ska inrättas för att motverka tortyr på platser där personer hålls frihetsberövade. I och med detta har vi även valt bort FN:s underkommitté mot tortyr (FTP) då denna är kopplad till tilläggsprotokollet.
Europarådets egen Tortyrkonvention, som Sverige ratificerade 1988, kommer inte att
behandlas då den föreskriver förbud mot tortyr på platser där personer hålls frihetsberövade, som till exempel anstalter och mentalsjukhus. Därmed kommer vi inte heller behandla Tortyrkonventionens Tortyrkommitté vars syfte är att utföra inspektioner av dessa
institutioner. Anledningen till detta är att ”platser där personer hålls frihetsberövande” går utanför vår frågeställning då det inte har att göra med asylsökande.
Vi är väl medvetna om samarbetet mellan FN och EU i dessa frågor. Då EU är mer en politisk aktör än en folkrättslig i dessa frågor har vi valt bort EU och dess riktlinjer mot tortyr
eftersom dessa inte är folkrättsligt bindande.
När det kommer till den svenska lagstiftningen är Utlänningslagen den mest väsentliga inom vårt område eftersom konventionerna har implementerats där. Vi har valt att använda oss av en handbok som sammanställts av FN:s högkommissarie för flyktingar (United Nation High
Commissioner for Refugees (UNHCR)). Den handlar om förfarandet och kriterierna vid
fastställandet av flyktingars rättsliga ställning och fungerar som ett hjälpmedel för tolkning i de svenska domstolarna, dock är den inte rättsligt bindande.
Vi har inriktat oss på skyddsbehövande i övrigt (skyddsbehövande) och därmed uteslutit flyktingar. Anledningen härtill är att den svenska lagen gör denna skillnad och uppställer olika rekvisit som skiljer mellan en flykting och en skyddsbehövande. En flykting är en
person som känner välgrundad fruktan för följelse på grund av bland annat ras, nationalitet, religion och politisk uppfattning. En skyddsbehövande är i sin tur en person som känner välgrundad fruktan för att utsättas för kroppsstraff, tortyr, eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Tortyr kan förekomma i olika former, i vissa fall som sexuella övergrepp, som främst riktar sig mot kvinnor. Vi kommer på grund av detta inte behandla kvinnor och män var för sig utan se dem som en enhetlig grupp. Vi har inte gått närmare in på de olika tortyrformerna utan behandlat tortyr som ett allmänt begrepp. Vilka länder de skyddsbehövande kommer ifrån berörs heller inte i denna uppsats.
Principen om non-refoulement går att hitta i artikel 33 flyktingkonventionen och innebär att en medlemsstat inte får utvisa eller avvisa en flykting till ett område där dennes liv eller frihet skulle hotas på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörandet till en viss samhällsgrupp eller politisk åskådning. Då detta handlar om flyktingar vars liv eller frihet hotas på grund av ras religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning, blir det inte aktuellt för vår frågeställning att gå närmare in på denna princip.
Vi har valt att avgränsa oss från diplomatiska garantier som Sverige kan få från den sökandes hemland, vilket innebär att hemlandet garanterar att den sökande inte kommer utsättas för tortyr vid ett återvändande och tas upp i det uppmärksammade rättsfallet Ahmed Agiza v.
Sweden.6 Vi har gjort detta val på grund av att Tortyrkommittén redan fastslagit att dessa garantier är otillförlitliga.
1.4 Metod
Vi har använt oss av en rättsvetenskaplig metod då vi har undersökt vad gällande rätt är genom konventionstexter, lagar, förarbeten, praxis och doktrin. Uppsatsen vänder sig till en läsare som har grundläggande kunskaper juridik, vilket innebär att vi inte närmare kommer förklara vissa allmänna begrepp eller myndigheters och organisationers bakgrund och struktur.
Först och främst är det viktigt att titta på vilka förpliktelser Sverige har enligt de folkrättsliga bestämmelserna samt förhållandet mellan folkrätt och nationell rätt. Här kommer vi att använda oss av boken Sverige och folkrätten av Ove Bring och Said Mahmoudi7 som redogör för grunderna i modern folkrätt.
För att reda ut begreppet tortyr kommer vi att använda oss av Tortyrkonventionen och boken
Torture: A collection8 från Oxfords universitet, men även rättspraxis från Europadomstolen, såsom Ireland v. United Kingdom9. Den svenska utlänningslagen och dess förarbeten kommer
vara till hjälp när vi utreder begreppet skyddsbehövande samt ge grundläggande förståelse för Sveriges folkrättsliga skyldigheter. För att få en uppfattning om Migrationsverkets
prövningsarbete när det gäller asylfrågor i allmänhet kommer vi att använda oss av Migrationsverkets hemsida.
De främsta rättskällorna som vi kommer att använda oss av är Europakonventionen (art. 3) och Tortyrkonventionen (art. 3 och 4) då dess bestämmelser är grundläggande för den svenska rättsordningen gällande asyl- och tortyrfrågor. Flyktingkonventionen, som ger ett skydd för
6 Communication no. 233/2003, CAT/C/34/D/233/2003,
7 Bring, Ove och Mahmoudi, Said, Sverige och Folkrätten, 2007 Nordstedts Juridik, Upplaga 3:1 8 Levinson, Sanford, Torture: A collection, 2004, Oxford University Press
personer med flyktingskäl, är implementerad i den svenska utlänningslagen och kommer därför att bara användas som bakgrund.
När vi undersöker konventionernas kontrollorgan, Europadomstolen samt Tortyrkommittén, kommer vi att utgå ifrån Iain Camerons bok An Introduction to the European Convention on
Human Rights10 och Ulf Bernitz och Anders Kjellgrens bok, Europarättens grunder.11 För att tolka de olika rekvisiten i Utlänningslagen 4 kap 2 § kommer vi att använda oss av UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning. Denna handbok behandlar bland annat begreppstolkning och förfarande för att fastställa flyktingskap och är enligt svensk praxis en viktig rättskälla i mål som rör
asylansökningar. Anledningen till detta är att förarbetena till lagen är bristfälliga när det gäller tolkning av begreppen samt förfarandereglerna. Då vi valt att inte behandla flyktingskap kommer vi använda handboken som vägledning för att reda ut begreppet skyddsbehövande. Boken Utlänningslagen med kommentarer av Gerhard Wikrén och Håkan Sandesjö12 kommer att ge oss en helhetlig bild av lagtexten och dess innebörd.
Eftersom vi utgår ifrån ett svenskt perspektiv måste vi även ta med prejudicerande rättsfall från Migrationsöverdomstolen. Då migrationsdomstolarna är relativt nytillkomna finns det endast ett fåtal rättsfall som faller innanför vår frågeställning, härmed valde vi MIG 2006:1, MIG 2007:12, MIG 2007:37.
Europadomstolens praxis på området är av stor vikt. Det finns många rättsfall härifrån att välja mellan. Den princip som faststlås i Soering v. United Kingdom13 (Soeringmålet) säger att det innebär en kränkning mot art 3 i Europakonventionen om en person som riskerar att utsättas för tortyr utlämnas. Då detta mål handlar om utlämning av en brottsling faller det utanför vår frågeställning och därmed kommer vi inte kunna använda oss av fallet utan endast principen. Då det i Cruz Varas mot Sverige14 fastställs att principen även kan tillämpas på situationer gällande utvisning kommer vi använda oss av detta fall samt Jabari mot Turkiet15 där den även nämns.
Klagomål, som Sverige fått genom bristande tillämpning av Tortyrkonventionen, har kommit upp till FN:s tortyrkommitté och är även av betydelse. För att kunna skapa en klarare bild av hur Sverige tar sig an klagomål från enskilda har vi valt att endast använda oss av avgöranden där Sverige varit svarande. Vi valde härmed C.T och K.M mot Sverige16 och A.A.C mot Sverige17 därför att de var mest relevanta för vår frågeställning. Sveriges rapport till
Tortyrkommittén samt dess granskning av Sverige är viktigt att titta på för att se hur Sverige lever upp till konventionens krav.
Det har inte uppkommit några allvarligare problem i vårt arbete, bortsett från de svårigheter som vi hade att i början veta var man ska leta efter material och vilka källor som kan anses vara erkända rättskällor.
10 Cameron, Iain, An introduction to the European Convention on Human Rights, 2006, Iustus förlag, Upplaga 5:1 11 Bernitz, Ulf och Kjellgren, Anders, Europarättens grunder, 2007, Nordstedts Juridik, Upplaga 3:1
12 Wikrén, Gerhard och Sandesjö, Håkan, Utlänningslagen med kommentarer, 2006, Nordstedts Juridik AB, Upplaga 8:2 13 Application no. 1403/88
14 Cruz Varas v. Sweden, Application no. 15576/89 15 Jabari v. Turkey, Application no. 40035/98 16 C.T and K.M v. Sweden, (CAT/C/37/D/279/2005) 17 A.A.C v. Sweden, (CAT/C/37/D/227/2003)
2 Bakgrund
2.1 Folkrätten
Folkrätten reglerar förhållandet mellan stater samt internationella organisationer och förpliktar dessa att handla på ett visst sätt. Dagens folkrätt anses ha sitt ursprung i de olika staternas gemensamma praxis där det vuxit fram en internationell sedvänja som kan betraktas som juridiskt bindande. För att denna praxis ska kunna anses vara sedvanerätt, allmän folkrätt, måste staterna vara övertygade om att sedvanan återspeglar gällande rätt. Den allmänna folkrätten kompletteras av avtal mellan staterna som är bindande genom den sedvanerättsliga regeln, pacta sunt servanda. De folkrättsliga reglerna är dispositiva och härmed kan staterna själva påverka sedvanerätten. Dock finns det tvingade regler som man aldrig kan avtala bort, till exempel förbudet mot våld mellan stater.18
Ett samhälle av olika stater har ett behov av samarbete och utvecklar därför ett sätt att fungera tillsammans. Alla stater är bundna av normer som gör att de följer vissa handlingsmönster, vilka grundar sig i deras rättsövertygelse och moraliska föreställningar.19 Genom att inte förneka folkrätten visar staten att den är skyldig att respektera denna och detta är då
tillräckligt för att anse de folkrättsliga reglerna som rättsregler. För att folkrätten ska fungera måste den ha ett stöd från staterna och dess medborgare. Folkrättens efterlevnad vilar på staternas vilja att ha goda internationella kontakter och då en stat inte vill framstå som opålitlig bryter denna heller inte mot de folkrättsliga förpliktelserna.20
2.2 Begreppet ”tortyr”
Den svenska brottsbalken innehåller inte brottet tortyr utan begreppet nämns istället under olaga tvång vid bedömningen om huruvida brottet är grovt.21 Regeringsformen innehåller begreppet kroppsstraff som innefattar skydd mot tortyr.22 Detta begrepp är avsett att ha samma betydelse som begreppet tortyr i Tortyrkonventionen.23 Härmed kan tortyr inte anses vara ett juridiskt begrepp i svensk mening och för en definition måste man vända sig till folkrättens konventioner.
I FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, kan man i den första artikeln utläsa vad som menas med begreppet ”tortyr”:
”I denna konvention avses med begreppet tortyr varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, medvetet tillfogas någon antingen för sådana syften som att erhålla information eller en bekännelse av honom eller en tredje person, att straffa honom för en gärning som han eller en tredje person har begått eller misstänks ha begått eller att hota eller tvinga honom eller en tredje person eller också av något skäl som har sin grund i någon form av diskriminering, under förutsättning att smärtan eller lidandet åsamkas av eller på anstiftan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar såsom företrädare för det allmänna. Tortyr innefattar
18 Bring, Ove och Mahmoudi, Said, Sverige och Folkrätten, 2007 Nordstedts Juridik, Upplaga 3:1, sid 11-12 19 Ibid. sid.13
20 Ibid. sid. 15-16 21 4 kap. 4 § Brottsbalken 22 2 kap. 5 § Regeringsformen 23 Prop. 1988/89:86 sid 195
inte smärta eller lidande som uppkommer enbart genom eller är förknippade med lagenliga sanktioner.”
Europakonventionen innehåller däremot inte någon definition av tortyrbegreppet. I målet
Ireland v. United Kingdom24 kan man utläsa att artikel 3, enligt Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter, ska tillämpas på fall där misshandeln uppnår en viss miniminivå av hårdhet. Bedömningen är relativ och beror på omständigheterna i fallet såsom de
psykologiska och mentala effekterna och i vissa fall offrets kön, ålder och hälsa.
2.2.1 Historisk synvinkel
För att man historiskt skulle kunna fälla en person för ett brott i det västerländska
rättssystemet behövde man antingen ett ögonvittne som bevittnat händelsen eller ett frivilligt erkännande från den misstänkte.25
Lagen om tortyr växte fram för att komplettera den gamla lagen så att processen med frivilliga erkännanden kunde fortskrida. Man fick därmed endast använda tortyr som metod att
framtvinga ett erkännande om det fanns ett vittne till händelsen eller om omständigheterna kring brotten kunde bevisas men erkännande saknades.26 Domaren bestämde vem som skulle torteras och därav har systemet kommit att kallas för judical torture. Lagen om tortyr hade som syfte att eliminera mänsklig försiktighet och möjligheten av mänskliga misstag från avgörandet om en person var skyldig till ett brott.27 Inga säkerhetsvakter fanns för att skydda de oskyldiga och garantera sanningen vilket ledde till att många erkände, trots att erkännandet inte var sant, för att slippa smärtan.28
Tillslut klargjorde de europeiska staterna att tortyr var en misslyckad metod. Och under 1700-talet förbjöds användningen av tortyr i rättssystemen.29
2.3 Begreppet ”skyddsbehövande”
Begreppet skyddsbehövande30 förekommer inte i de folkrättsliga texterna och är därmed ett svenskt juridiskt begrepp som infördes i Utlänningslagen 1997.31
Lagen skiljer mellan flyktingar och skyddsbehövande. En flykting är en person som på grund av t.ex. ras, nationalitet eller religion, är rädd för förföljelse i sitt hemland och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd.32 En skyddsbehövande i övrigt är enligt lag en person som befinner sig utanför det land som denne är medborgare i på grund av fruktan för att utsättas för tortyr eller straffas med döden.33
Dessa rättigheter har sin grund i FN:s flyktingkonvention som Sverige ratificerade 1954. Konventionen fastslår vilka rättigheter en flykting har i en konventionsstat, men även dess
24 Application no. 5310/71, p. 162
25 Levinson, Sanford, Torture: a collection, 2004, Oxford university press, sid. 94 26 Ibid. sid. 95
27 Ibid. sid. 94 28 Ibid. sid. 97 29 Ibid. sid. 93
30 Engelsk översättning, som används av svenska domstolar och myndigheter i mål mot Sverige: A person otherwise in need
of protection
31 Prop. 1996:97:25 sid 13 och 94 32 4 kap 1 § Utlänningslagen 33 4 kap 2 § Utlänningslagen
skyldigheter34 och dess skydd går att finna i 4 kap. 1 § Utlänningslagen. Dock är
konventionens skydd inte heltäckande och tar inte upp begreppet skyddsbehövande35 som svensk lag gör.36 Att dessa personer, som tidigare inte omfattades av de svenska
skyddsbestämmelserna, fick uppehållstillstånd genom praxis, var en av anledningarna till att lagen utvidgades och är numera mer långtgående än flyktingkonventionen.37
2.4 Att söka asyl i Sverige
En person som önskar att söka asyl i Sverige kan göra det på två olika sätt, antingen vid landsgränsen hos Polisen eller genom Migrationsverkets enheter. I det förstnämnda fallet lämnar polisen över fallet till Migrationsverket.
Först måste Migrationsverket besluta om den sökande har asylskäl eller skyddsskäl. Om personen redan är medborgare i ett annat EU-land eller om denne anlänt från ett land som haft asylprövningsskyldighet så kan verket direkt avvisa ansökan. Detta kallas för ”avvisning med omedelbar verkställighet”. En ansökan som saknar dessa skäl kan ändå prövas då det istället kan föreligga familjeanknytning eller särskilt ömmande omständigheter. Personen måste i sin ansökan ange identitet och hur han kommit in i Sverige samt även lämna fingeravtryck. Sedan ska verket göra en bedömning om ansökan kan föranleda uppehållstillstånd eller om den måste kompletteras. I det senare fallet utses ett kostnadsfritt offentligt biträde som hjälper den sökande med kompletteringen. Sedan beslutar verkets tjänstemän om personen kan få uppehållstillstånd eller inte.
En person som beviljats asyl får i de flesta fall ett permanent uppehållstillstånd, men det finns undantag. Om sökanden däremot inte beviljats uppehållstillstånd har denne två möjligheter. Antingen kan sökanden nöjdförklara sig och resa hem eller till annat land eller överklaga beslutet i Migrationsdomstolen.38
2.4.1 Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen
Dessa domstolar infördes år 2006 och tog över utlänningsnämndens ansvar för överprövning i utlänningsärenden. Tidigare fungerade utlänningsnämnden som enda och sista instans men togs bort bland annat för att ge den sökande en möjlighet till muntlig förhandling vid ett överklagande och för att öka insynen i asylprocessen.39
Överprövning av Migrationsverkets beslut sker i Migrationsdomstolen i en tvåpartsprocess. Detta är endast möjligt om den sökande har fått avslag på sin ansökan, ska avvisas eller utvisas eller om uppehållstillståndet har dragits in.40 Migrationsdomstolarna är uppdelade i tre domskretsar och tar emot ansökningar beroende på var i Sverige som Migrationsverket har fattat sitt beslut.41 Domstolen är beslutsför med en lagfaren domare och tre nämndemän.42
34 www.unhcr.se (Skydd till flyktingar) 35 Prop. 1996:97:25, sid 96
36 4 kap. 2 § Utlänningslagen 37 Prop. 1996:97:25, sid. 99
38 www.migrationsverket.se (Ärendets gång)
39 Wikrén Gerhard och Sandesjö, Håkan, Utlänningslagen med kommentarer, 2006, Nordstedts Juridik AB, Upplaga 8:2 sid.
477-478
40 14 kap 3 § Utlänningslagen
41www.domstol.se (Sveriges Domstolar - Viktiga skillnader) 42 17 § Lag om allmänna förvaltningsdomstolar
Gällande asylärenden är det vanligt att ärendet tas upp till muntlig förhandling i Migrationsdomstolen. I andra ärenden är det vanligare med skriftlig förhandling.43
Huvudregeln är att förhandlingar är offentliga för allmänheten. När det gäller asylärenden och främst där uppgifter om förföljelse och tortyr kan förekomma, kan man med stöd i
Sekretesslagen göra avsteg från denna princip och därmed ha förhandling inom lykta dörrar.44 Migrationsdomstolens beslut överklagas till Migrationsöverdomstolen, vilken är den sista instansen i utlännings- och medborgarskapsmål. Kammarrätten i Stockholm är den enda Migrationsöverdomstolen och rättens sammansättning består vanligen av tre lagfarna
domare.45 För att ett beslut ska tas upp i Migrationsöverdomstolen krävs ett prövningstillstånd. Detta meddelas endast om det är av vikt för ledning av rättsskipningen att överklagandet prövas eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.46
Migrationsöverdomstolens domar blir i första hand prejudicerande för Migrationsdomstolens, men även för Migrationsverkets, fortsatta arbete.47
2.5 Förhållandet mellan folkrätt och svensk rätt
Förhållandet mellan folkrätten och den nationella rätten kan ses på två olika sätt; antingen är det en enhetlig rättordning (monism) eller två separata som på något sätt måste flyta samman (dualism). Inom dualismen existerar de olika rättsordningarna parallellt med varandra. Folkrätten reglerar förhållandet mellan stater och den nationella rätten reglerar bland annat förhållandet mellan stat och individ, härmed måste de olika regelverken ha olika innehåll.48 De nationella domstolarna har ingen skyldighet att tillämpa folkrätten, förutsatt att det inte är lagstiftat i den nationella lagen att de ska ta hänsyn till den. Varje stat har eget ansvar att bestämma förhållandet mellan nationell rätt och folkrätt och därmed avgör den
konstitutionella rätten hur stor betydelse som ska tillmätas folkrätten. Med detta tillkommer att en stat själv får välja på vilket sätt den vill uppfylla sina förpliktelser. Dock finns det ett förbud mot att stifta och tillämpa lagar som står i strid mot folkrätten, vilket utgör ett folkrättsbrott.49
Trots att skillnaden mellan folkrätt och nationell rätt föreligger måste det ändå finnas ett samband. Det får i vissa frågor inte föreligga några motsättningar mellan de båda. Det betyder att folkrätten måste kunna bli tillämplig nationellt och detta kan ske genom olika metoder. De enklaste sätten är att i nationell lag hänvisa till en ”folkrättslig sedvana”, använda en
presumtionsregel; man antar att den nationella rätten tar hänsyn till folkrätten, eller en tolkningsregel; den nationella rätten ska inte strida mot folkrätten.50
För att undvika motsättningar mellan den nationella rätten och de folkrättsliga avtal som slutits, finns det ett antal metoder att använda sig av. Fördragskonform tolkning betyder att domstolar och myndigheter i sin rättstillämpning antar att den nationella lagstiftningen
överensstämmer med folkrätten. Man kan även använda metoden transformation som innebär
43www.domstol.se (Sveriges Domstolar - Viktiga skillnader) 44 7 kap 14 § Sekretesslagen
45 12 § Lag om allmänna förvaltningsdomstolar 46 16 kap 11-12 §§ Utlänningslagen
47www.domstol.se (Sveriges Domstolar - Viktiga skillnader)
48 Bring, Ove och Mahmoudi, Said, Sverige och Folkrätten, 2007 Nordstedts Juridik, Upplaga 3:1, sid 42-43 49 Ibid. sid. 43-44
att en folkrättslig bestämmelse omvandlas till nationell rätt eller inkorporering som innebär att bestämmelsen förs in i den nationella lagstiftningen i oförändrad form.51
Den svenska lagstiftningen innehåller inte några bestämmelser vare sig om folkrättens, monismens eller dualismens betydelse. Däremot kan man i rättspraxis finna stöd för det dualistiska synsättet. Denna fastslår att de folkrättsliga förbindelserna inte är direkt tillämpliga i den svenska rätten utan måste transformeras för att bli gällande. Ofta har de internationella överenskommelserna en stor verkan på den svenska lagstiftningen, vilka ofta antas i form av speciallagstiftning. Den allmänna folkrätten (sedvanerätten) har inte en lika stor
genomslagskraft utan tillämpas först och främst när det finns en lagbestämmelse som hänvisar till den.52
3 Relevanta regelverk
3.1 Konventioner och kontrollsystem
3.1.1 Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Konventionen antogs 1950 av Europarådet och är en förutsättning för medlemskap.53 Syftet med konventionen var inte att stifta nya lagar utan att skydda de, av medlemsstaterna, redan erkända rättigheterna. Man ville bygga upp en effektiv kontrollmekanism för de mänskliga rättigheterna men med tiden har konventionen tillskrivits mer än så.54 Konventionen inkorporerades i svensk rätt vilket innebär att konventionen ska ha samma lydelse som originaltexten och gälla som svensk lag.55 Därmed får ingen annan lag eller föreskrift meddelas i strid mot konventionen.56
Artikel 3
Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
3.1.2 Europadomstolen
Domstolen är konventionens övervakningssystem och är upprättat i enlighet med denna för att övervaka den dömande och verkställande makten.57 Enskilda personer har klagorätt i dom-stolen under förutsättning att det gäller ett medlemslands bristande tillämpning av fri- och rättigheter.58 Den stat som berörs i processen måste alltså vara ansluten till konventionen. Den enskilde måste först ha försökt få upprättelse i enlighet med det egna landets instansordning innan den kan överklaga till Europadomstolen. Ett överklagande måste ske inom sex månader från det slutliga beslutet.59 Detta betyder att den nationella domstolen först måste bedöma målet och försöka finna vägledning i Europadomstolens praxis. Svenska domstolar använder
51 Bring, Ove och Mahmoudi, Said, Sverige och Folkrätten, 2007 Nordstedts Juridik, Upplaga 3:1, sid. 45 52 Ibid. sid. 47-49
53 Cameron, Iain, An introduction to the European Convention on Human Rights, 2006, Iustus förlag, Upplaga 5:1, sid. 32 54 Ibid. sid. 38 55 Prop. 1993/94:117, sid. 54 56 2 kap 23 § Regeringsformen 57www.manskligarattigheter.gov.se (Europarådet) 58 Artikel 34, Europakonventionen 59 Artikel 35.1, Europakonventionen
sig ofta av en konventionskonform tillämpning vilket innebär att de svenska bestämmelserna tolkas i enlighet med Europakonventionens krav, oavsett om detta avviker från tidigare praxis eller inte.60
Europadomstolens tidigare domar är inte bindande för domstolen och de behöver därför inte tas hänsyn till i framtida mål. Om domstolen skulle behöva hänvisa till ett tidigare rättsfall är det för att visa vad som skiljer rättsfallen åt och inte deras likheter.61 Domstolen har kompe-tens att utdöma skälig gottgörelse (ekonomisk kompensation) till den part som förfördelats men kan inte ändra på den nationella domstolens domar. Ministerrådet har utfärdat en re-kommendation att medlemsstaten ska tillåta resning om Europadomstolen anser detta vara lämpligt. Men det är fortfarande upp till medlemsstaten att själv bestämma vilka åtgärder som är nödvändiga.62 Enligt artikel 46, Europakonventionen har medlemsstaterna förbundit sig att rätta sig efter domstolens dom i de mål där de är parter.
3.1.2.1 Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter
Kommissariatet grundades 1999 i syfte att främja utbildning och respekt för de mänskliga rättigheterna samt finna eventuella brister i lagar och regler. Kommissarien är ingen rättslig instans och kan ej ta emot ärenden på individuell nivå. Verksamhetens viktigaste uppgift är att besöka medlemsländer och därefter utfärda en rapport om hur konventionen efterlevs.63
Kommissarien besökte Sverige i april 2004 och gav Sverige ett antal rekommendationer gäl-lande asylprocessen. I rapporten 2007 om hur dessa implementerats framgår att Sverige följt de givna rekommendationerna utan större anmärkningar.64
3.1.3 Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning
Konventionen antogs av FN:s generalförsamling år 1984 och trädde i kraft i Sverige 1987. Konventionsstaterna beaktar FN:s erkännande av lika rättigheter som tillkommer alla männi-skor samt önskar att göra kampen mot tortyr mer effektiv.65 Förbudet i art 3 är en folkrättslig regel som ska tillämpas utan undantag.66
Artikel 3
Ingen konventionsstat skall utvisa, återföra eller utlämna en person till en annan stat, i vilken det finns grundad anledning att tro att han skulle vara i fara för att utsättas för tortyr.
För att fastställa huruvida sådan anledning föreligger, skall de behöriga myndigheterna beakta alla hänsyn av betydelse, vari i förekommande fall även skall inbegripas förekomsten i den berörda staten av ett konsekvent handlingsmönster av grova, uppenbara eller talrika kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Artikel 4
Varje konventionsstat skall säkerställa att alla tortyrhandlingar utgör brott enligt dess strafflag. Detsamma gäller försök att utöva tortyr samt av någon person vidtagen handling som utgör medverkan till eller deltagande i tortyr.
60 Bernitz, Ulf och Kjellgren, Anders, Europarättens grunder, 2007, Nordstedts Juridik, Upplaga 3:1, sid 214
61 Cameron, Iain, An introduction to the European Convention on Human Rights, 2006, Iustus förlag, Upplaga 5:1, sid 61 62 Ibid. sid. 64
63 www.manskligarattigheter.gov.se (Europarådets kommissarie för MR – Tomas Hammarberg) 64 Commissioner for Human Rights – Memorandum to the Swedish government…, kap. III , p.19-25 65 Tortyrkonventionen, inledning, sid. 1
Varje konventionsstat skall belägga dessa brott med adekvata straff, som beaktar deras allvarliga karaktär.
3.1.4 FN:s Tortyrkommitté (CAT)
Kontrollen över konventionens efterlevnad i konventionsstaterna sker genom en tortyr-kommitté som upprättats i enlighet med konventionen.67 Kommittén består av tio oberoende experter som är valda av konventionsstaterna. Vart fjärde år ska konventionsstaten inge en rapport till kommittén som ska innehålla de åtgärder som landet utfört för att upprätthålla rättigheterna i konventionen.68 I ett så kallat förhör träffar sedan en representant från medlemsstaten kommittén för att klargöra det gällande läget i sitt land. Utifrån detta förhör sammanställer sedan kommittén en rapport, concluding observations and recommendations, som innehåller kritik, beröm samt rekommendationer till staten.
Artikel 22 i konventionen ger kommittén kompetensen att pröva klagomål från enskilda individer mot staten. För att denna artikel ska kunna bli tillämplig krävs det dock först att alla de inhemska rättsmedlen har blivit uttömda. Den klagande samt den berörda staten framför sina synpunkter i tvistefrågan. Utefter detta sammanställer kommittén ett utlåtande som sedan delges de båda parterna. Kommittén har dock inte kompetensen att tillerkänna skadestånd eller annan kompensation och dess utlåtanden är inte rättsligt bindande.69 År 2008 granskades Sverige av kommittén.
3.1.5 Tortyrkommitténs granskning av Sverige
Granskningen som skedde i maj 2008 baseras på Sveriges femte rapport från 2005 till tortyr-kommittén. I samband med detta sammanställde kommittén ett antal frågor som Sverige för-pliktades att svara på. Bland annat ville de veta hur man bedömer sannolikheten att en asyl-sökande riskerar tortyr, både hos Migrationsverket och i domstolarna.70 Sverige svarar då att den sökande själv har bevisbördan för sina påståenden. Migrationsverket har en skyldighet att undersöka all föreliggande fakta i fallet och får inte avvisa en sökande utan en muntlig för-handling. Verket har uppställt vissa riktlinjer som är till hjälp i beslutsfattarens arbete och som beskriver metoder för hur utredningen ska gå till samt vilken lag som ska ligga till grund för bedömningen. Utredaren ska inte bara ha tillgång till den information som den sökande upp-ger utan även information om förhållanden som råder i det land den sökande kommer ifrån. Trots att förhållandena i den sökandes land är mycket viktiga att beakta så tas beslutet på en individuell nivå där den sökandes skyddsbehov kommer i första hand.71
I kommitténs slutgiltiga rapport av granskningen framkom att svenska staten, i arbetet med implementeringen av Tortyrkonventionen, misslyckats med att definiera begreppet tortyr i enlighet med art 1. I Sverige ska även begreppet tortyr införas i den nationella brottslag-stiftningen för att ge en djupare förståelse för allvaret i detta brott. Personer som utövar tortyr, förbereder tortyr eller medverkar till tortyr ska kunna bli åtalade och straffade utan tids-begränsning.72
67 Tortyrkonventionen, artikel 17 68 Ibid. artikel 19
69 Regeringskansliet, Utbildningshäfte: Mänskliga rättigheter – FN:s konventioner om mänskliga rättigheter sid. 23-26 70 Committee against torture, List of issues…, (CAT/C/SWE/Q/5), sid. 2, art. 3, p. 9
71The Swedish Government’s reply to the list of issues…, sid. 5, art.3, p. 9 72 Consideration of reports…, (CAT/C/SWE/CO/5), sid. 2-3, del C, p 9-10
3.2 Svensk rätt
3.2.1 Proposition om godkännande av Tortyrkonventionen
Med anledning av FN:s generalförsamlings antagna konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning kom en proposition73 som föreslog att riksdagen skulle godkänna den.74
Angående tillämpningen av artikel 1 menar föredragande, statsrådet Bodström, att det på grund av att tortyrbegreppet faller under begreppet misshandel eller andra brott i 3 eller 4 kap. Brottsbalken inte innebär några definitionssvårigheter från svensk rättssynpunkt.75 Han menar att det finns en allmän uppfattning om vad tortyr är men utan en definition blir det lätt för en stat att hävda att vissa handlingar inte kan betraktas som tortyr. För att stärka skyddet av de mänskliga rättigheterna ska man klart definiera otillåtna åtgärder.76
Beträffande artikel 3 i konventionen ska man ta hänsyn till alla föreliggande omständigheter för att fastställa huruvida tortyr föreligger i det enskilda fallet. Det är speciellt viktigt att be-akta ifall hemlandets har ”… ett konsekvent handlingsmönster av grova, uppenbara eller tal-rika kränkningar av de mänskliga rättigheterna”.77 Enligt föredragande statsrådet är åtagan-dena i artikel 3 redan uppfyllda i svensk rätt78, samma sak gäller artikel 4. Föredraganden menar här att tortyr är, förutom misshandel, även straffbart under andra bestämmelser som till exempel övergrepp i rättssak (17 kap. 10 § Brottsbalken).79 Härmed utfördes inga
lag-ändringar i svensk lagstiftning.80
3.2.2 Utlänningslagen
Utlänningslagen 4 kap 2 §
Med skyddsbehövande i övrigt avses i denna lag en utlänning som i andra fall än vad som anses i 1 § befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon
1. Känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller att utsättas för
kropps-straff, tortyr, eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Utlänningslagen 12 kap 1 §
Avvisning och utvisning får aldrig verkställas till ett land om det finns skälig anledning att anta att
- Utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller att utsättas för kropps-straff, tortyr, eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
3.2.3 Proposition till utlänningslagen
Som en följd av Sveriges anslutning till FN:s konvention angående flytningars rättsliga ställ-ning framlade regeringen en proposition med förslag till ändring av lagen.81 I propositionen sägs uttryckligen att det kan finnas svårigheter att avgöra vem som är flykting om man bara
73 Prop. 1985/86:17 74 Ibid. sid. 1 75 Ibid. sid 12 76 Ibid. sid 11 77 Ibid. sid. 4 78 Ibid. sid. 12 79 Ibid. sid. 13 80 Ibid. sid. 1 81 Prop. 1996/97:25 sid. 89
utgår ifrån förarbeten och lagtext. Man måste därför utföra en samlad individuell bedömning av utlänningens situation och de eventuella risker som kan komma ifråga om denne skickas tillbaka. Det är viktigt att poängtera att beviskraven inte ställs för högt vid bedömningen i enskilda fall. Regeringen menar att det sällan kan läggas fram en fullständig bevisning som styrker att det finns risk för tortyr i hemlandet.82
Trovärdigheten i en flyktingberättelse kan verka svårbedömd83 men får godtas om den fram-står som sannolik.84 Trots detta menar man att avvisning aldrig får verkställas om det finns en grundad anledning att anta att utlänningen kan utsättas för tortyr. Eftersom regeln är absolut, ska den tillämpas oavsett på vilken grund utlänningen hävdar att sådan risk föreligger.85 Detta förbud gäller endast i fråga om verkställighet.86 Flyktingkonventionen anger vem som ska räknas som flykting men omfattar inte skyddsbehövande som kommit till Sverige på grund av krig eller miljö och svältkatastrofer. Därför anses det att man i Sverige borde utvidga
flyktingbegreppet till de som har ett uppenbart behov av skydd.87 Trots detta så kan det inte komma ifråga att Sverige avsevärt skulle avvika från andra länders tillämpning av konven-tionen. Sverige har en tradition av generös flyktingpolitik eftersom många flyktingar fått stanna på grund av flyktingrelaterade skäl. Vägledning för tolkning ska kunna hämtas från UNHCR:s handbok.88
3.3 FN:s Högkommissarie för flyktingar (UNHCR)
Kommissariatet grundades 1950 i syfte att ge skydd och stöd till flyktingar. Organisationens ursprungliga uppgift, att hjälpa europeiska flyktingar efter andra världskriget, har med tiden växt och nu verkar UNHCR i 120 länder och har för sitt arbete mottagit två Nobelpris. Organisationen värnar om flyktingars mänskliga rättigheter och ger hjälp till personer som ofrivilligt skickas tillbaka till ett land där de har skäl att frukta förföljelse. Att arbeta före-byggande mot hot om våld är även en viktig uppgift.89 År 2008 bidrog Sverige med nära 90 miljoner kronor till organisationen och blev därmed dess andra största bidragsgivare.90
3.3.1 UNHCR:s handbok
Sverige har skrivit under 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning och 1967 års protokoll. I och med detta har vi förbundit oss att tillämpa konventionen utan hänsyn till datumgränsen.91 Konventionen var endast tillämplig på de flyktingsituationer som uppstått innan 1951, men numera, efter 1967 års protokoll, ser man till händelsen som sådan och inte till när den inträffat.92 Denna handbok handlar om kriterierna och förfarandet för fastställande av flyktingskap. Handboken är baserad på UNHCR:s exekutivkommittés principer, staters praxis och diskussioner samt litteratur. Den är i första hand avsedd att fungera som en prak-tisk vägledning för personer som arbetar med att fastställa flyktingskap.93
82 Prop. 1996/97:25, sid. 102 83 Ibid. sid. 90 84 Ibid. sid. 102 85 Ibid. sid. 93 86 Ibid. sid. 100 87 Ibid. sid. 96 88 Ibid. sid. 97
89http://www.unhcr.se (Allmänna fakta om UNHCR) 90http://www.unhcr.se (Vad du kan göra)
91 UNHCR:s handbok…, sid. 9-10 92 Ibid. sid. 12
3.3.1.1 Tolkning av begrepp ”Välgrundad fruktan”
Att känna fruktan är en subjektiv upplevelse och finns hos den som ansöker om att bli erkänd som skyddsbehövande. Den subjektiva delen innefattar en utvärdering av den sökandes personlighet och psykologiska reaktioner. Även en politisk och religiös övertygelse kan till-räknas betydelse vid bedömningen. Om det härigenom inte kan tas ett beslut grundat på den information som finns kan det bli nödvändigt att närmare undersöka sökandens bakgrund, familjeförhållande och personliga erfarenheter. Alla omständigheter, inklusive den objektiva synvinkeln, måste beaktas för att fastställa att motivet för ansökan verkligen är fruktan.94 Enligt lag måste fruktan vara välgrundad vilket ses som den objektiva komponenten. För att kunna bedöma trovärdigheten i sökandens utsaga måste man undersöka förhållandena i hem-landet och tillämpning av dess lagstiftning, eftersom detta kan komma att bli avgörande i vissa fall. Vid bedömningen av huruvida fruktan är välgrundad kan man även titta på andra personers erfarenheter som har en anknytning till den sökande.95 I den slutliga bedömningen måste både den objektiva och subjektiva sidan beaktas.96
”Befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i”
Den sökandes medborgarskap måste uppges och fastställas. Eventuella problem som kan upp-stå är att personen själv inte kan uppge denna information, om han ljuger, eller är statslös. Personen måste befinna sig utanför hemlandet för att kunna de internationella skyddsreglerna ska bli tillämpliga. Denna bestämmelse är absolut.97 Personen behöver dock inte ha lämnat hemlandet på grund av välgrundad fruktan utan kan ha befunnit sig i ett annat land då något inträffat i hemlandet, en sådan person kallas flykting ”sur place”.98
3.3.1.2 Fastställande av fakta
1951 års konventions anger inte hur förfarandet vid fastställande av flyktingskap ska gå till. Det är då upptill den egna staten att själv bestämma ett lämpligt tillvägagångssätt. Hand-läggaren bör ta hänsyn till att utlänningen vid framställandet av sin ansökan befinner sig hos en främmande stats myndighet vilket kan betyda både tekniska och psykologiska svårig-heter.99
Om den sökande åberopar ett visst sakförhållande har denne en bevisbörda och måste därmed kunna styrka sitt yttrande. Det är inte ofta en sökande kan styrka sina påståenden skriftligt, därför har utredaren i dessa fall ett ansvar att hjälpa till att finna bevisning och föra utred-ningen framåt.100 Beviskravet får inte vara för strikt eftersom vissa påståenden aldrig kan be-visas, men om sökandens utsaga förefaller trovärdig så ska det vara till tvistemålets fördel
”benefit of the doubt”. Denna princip får endast tillämpas om den sökande visar att dess
ut-saga har en hög trovärdighet.101 Att man tillåter bristande bevisning innebär inte att man anser att ostyrkta påståenden är sanna. Dessa måste även vara förenliga med det i övrigt upptagna påståendena i ärendet. En sökande kan sakna förtroende för statliga myndigheter vilket grun-dar sig på erfarenheter från hemlandet. Detta kan medföra att en sökande uppger falska
på-94 UNHCR:s handbok, sid. 20 95 Ibid. sid. 21 96 Ibid. sid. 20 97 Ibid. sid. 30 98 Ibid. sid. 31 99 Ibid. sid. 55 100 Ibid. sid. 57 101 Ibid. sid. 58
ståenden, men det är inte en anledning att inte bevilja honom flyktingstatus.102 Det är viktigt att göra en samlad bedömning av alla omständigheter och inte grunda beslutet på en enstaka händelse. Utredarens personliga uppfattning om den sökande får inte ligga till grund för be-slutet, endast fakta och gällande omständigheter ska genomsyra avgörandet.103
Krav som kan ställas på en sökande är bland annat att den sökande bör anstränga sig för att skaffa fram bevisning samt, om bevisning saknas, förklara varför. Han ska även vara detalje-rad i sin redogörelse och besvara alla frågor som ställs. Utredaren har också en del krav som bör uppfyllas, bland annat ska han försäkra sig om att den bevisning som den sökande an-vänder sig av ska vara så fullständig som möjligt. Utredaren ska även se till att all tillgänglig bevisning som den sökande har överlämnas.104
4 Rättsfall
4.1 Europadomstolen
Europadomstolen prövar i utlänningsmål om ett avvisnings- eller utvisningsbeslut strider mot artikel 3 i Europakonventionen (skyddet mot tortyr). Det föreligger en skyldighet att respek-tera domstolens domar105 och då Europakonventionen är likställd med svensk lag får de en direkt betydelse i den svenska tillämpningen.106
Europadomstolens praxis gäller alla medlemsstater, oavsett vilket land som är part i målet. Därför har vi valt rättsfall som är prejudicerande i frågor som rör avvisning av asylsökande.
4.1.1 Cruz Varas och andra mot Sverige107
Hector Cruz Varas anlände från Chile till Sverige år 1987 och sökte uppehållstillstånd. Han hade varit medlem i FDR (Revolution Workers Front) i Chile men kunde inte uppge alla de gånger han råkat ut för tortyr och menade att han flytt landet på grund av sin fattiga situation. Sverige ansåg inte att det inte var tillräckligt för att kunna uppfylla kraven. Han sökte asyl en andra gång på grund av nya tillkomna omständigheter; han kunde nu uppge de tillfällen som han blivit torterad av de chilenska myndigheterna och menade att han riskerade tortyr vid ett återvändande. Anledningen till att han inte uppgett dessa omständigheter tidigare var att han av erfarenhet hade svårt att lita på myndigheter och trodde därför att Sverige samarbetade med den chilenska polisen. Han kunde dock inte lägga något bevismaterial till grund för sin utsaga om sitt politiska deltagande, men han hade en medicinsk rapport som visade gamla skador som vållats genom tortyr. Trots detta avvisades målet då Migrationsverket menade att det material som framförts var motsägelsefullt till det tidigare och att sökanden därmed inte kunde anses trovärdig. Cruz förde sin talan vidare till Europadomstolen.
Sverige menade att de är välinformerade om situationen i Chile; landet har förbättrats vad det gäller situationen om de mänskliga rättigheterna och många som tidigare sökt asyl har valt att
102 UNHCR:s handbok, sid. 57 103 Ibid. sid. 58
104 Ibid. sid. 59
105 Wikrén Gerhard och Sandesjö, Håkan, Utlänningslagen med kommentarer, 2006, Nordstedts Juridik AB, uppl. 8:2, sid.
195
106 Ibid. sid. 150
återvända. Eftersom hans utsaga ej varit konsekvent och till viss del motsägelsefull menade Sverige att han ej kunde anses trovärdig. Regeringen ansåg vidare att den sökande inte kunde erkännas vara politisk aktiv eller medlem av den svenska organisationen FPMR eftersom de sagt att Cruz inte varit aktiv och avsade sig skyldigheten för alla handlingar som Cruz skulle ha utfört i dess namn. Den medicinska bevisningen visade endast att han någon gång i tiden hade blivit misshandlad.
Domstolen fastslår i Soeringmålet att om en medlemsstat utlämnar en flykting kan detta strida mot art 3 om det finns skälig anledning att tro att personen i fråga riskerar att utsättas för tortyr vid ett återvändande. Trots att denna princip gäller utlämning kan den appliceras på det föreliggande fallet gällande utvisning.
Europadomstolen ansåg vidare det vara sannolikt att tortyr förkommit, men menade att den sökande ej varit politiskt aktiv. Domstolen anser att den svenska regeringen har mycket kun-skap och erfarenhet gällande sådana ärenden från Chile eftersom de behandlat och beviljat många asylansökningar därifrån. Den demokratiska utvecklingen håller på att ta plats i Chile vilket har lett till förbättringar gällande situationen om de mänskliga rättigheterna och den politiska situationen varpå frivilliga flyktingar från Sverige och andra länder har börjat åter-vända. Därmed anses den sökande inte riskera att bli utsatt för tortyr eller annan omänsklig, eller förnedrande behandling och därmed har ingen överträdelse av artikel 3, Europa-konventionen ägt rum.
4.1.2 Jabari mot Turkiet108
Den sökande, Hoda Jabari, flydde från Iran efter att ha blivit arresterad av den iranska polisen då hon haft sexuellt umgänge med en gift man. Hon hamnade i Turkiet där hon blev arresterad för att ha försökt resa med förfalskat pass. Åklagaren släppte åtalet efter Jabari visat att hon inte rest in i Turkiet av fri vilja. Turkiet nekade henne uppehållstillstånd då hon missat an-sökningstiden, varefter UNHCR beviljade henne flyktingsstatus i enlighet med flykting-konventionen då hon ansågs ha en välgrundad risk för att utsättas för omänsklig behandling som stening eller piskning.
I Europadomstolen lade den sökande fram en rapport från Amnesty International som redo-gjorde för fall där kvinnor från Iran blivit stenade till döds för att ha begått äktenskapsbrott. Jabari menade att stening som tillåts enligt den islamska strafflagen måste vara en förbjuden handling enligt artikel 3, Europakonventionen. Den turkiska regeringen ifrågasatte den sökan-des rädsla då hon misslyckats med att lämna in asylansökan i tid. Europadomstolen menade å sin sida att den Turkiska domstolen lagt för stor vikt vid ansökningstiden och inte utrett om hennes rädsla var välgrundad.
Europadomstolen menade, som i Soeringmålet, att om det föreligger välgrundad anledning att tro att den sökande, vid ett återvändande till hemlandet, skulle utsättas för behandling som strider mot artikel 3, ska personen inte förvisas dit. Domstolen lägger även vikt vid UNHCR:s intervju med den sökande där sanningshalten i hennes utsaga prövades samt om hennes rädsla framstod trovärdig. Då äktenskapsbrott fortfarande är straffbart i Iran, finner domstolen att det finns en välgrundad risk för den sökande att utsättas för behandling som strider mot art 3 vid ett återvändande. Om Turkiet beslutar att verkställa förvisningen kommer detta därför inne-bära en kränkning mot artikel 3, Europakonventionen.
4.2 Avgöranden från FN:s Tortyrkommitté
Tortyrkommittén prövar om ett avvisning eller utvisningsbeslut strider mot artikel 3 i Tortyr-konventionen (förbud mot utvisning till ett land där det finns grundad anledning att anta att utlänningen skulle utsättas för tortyr). Medlemsländerna har ej någon skyldighet att följa domstolens domar men trots detta anses det av politiskt intresse att respektera dem.109 Tortyr-kommitténs avgörande är därmed inte folkrättsligt bindande.110
4.2.1 C.T och K.M mot Sverige111
De sökande, C.T och hennes son K.M, flydde från Rwanda år 2002 för att söka asyl i Sverige. Migrationsverket avvisade hennes ansökan på grund av att hon inte gjort sin berättelse sanno-lik samt att förhållandena i Rwanda hade, sedan valet 2003, förändrats nämnvärt till det bättre. C.T uppger att om hon skulle skickas tillbaka till sitt hemland så skulle hon omedelbart bli anhållen och torterad av Rwandas militära underrättelsetjänst (DMI) på grund av sitt medlem-skap i partiet PDR-Ubuyanja. Hon hade tidigare samma år blivit tillfångatagen och förhörd angående inblandningen i partiet. I samband med dessa förhör hade hon blivit våldtagen och mordhotad. Hon blev under denna tid gravid med K.M till följd av övergreppen.
Svenska staten menar i sin redogörelse att den politiska situationen i Rwanda inte i sig är en grund för att bevilja asyl. Under 2003 förbjöds PDR-Ubuyanja partiet och därmed är risken låg för en medlem på lägre nivå att bli utsatt för förföljelse eller trakasserier. På grund av detta anses C.T:s berättelse vara vag och hon har inte heller kunnat göra den sannolik genom bevisning. Hon har därmed inte visat att hennes fruktan för tortyr var välgrundad.
Tortyrkommittén fastslår att trots att det finns ett mönster av grov överträdelse av de mänsk-liga rättigheterna i ett land, är det inte skäl nog för en enskild person att få uppehållstillstånd beviljat. Det måste vara sannolikt att personen kan antas bli utsatt för tortyr vid en åter-vändande till hemlandet. Även om inga överträdelser av de mänskliga rättigheterna finns dokumenterade betyder inte detta att personen är utom fara. Kommittén måste undersöka om det finns välgrundad anledning att tro att den sökande kan utsättas för tortyr i hemlandet. Risken att utsättas för tortyr måste vara förutsebar, verklig och personlig.
I sin bedömning framför kommittén att Sverige överhuvudtaget inte har tagit hänsyn till de läkarutlåtanden som C.T bifogat, vilka bevisar att hon blivit utsatt för ett flertal våldtäkter. Kommittén ansåg i och med detta att övergreppen var styrkta. Vidare uttalade kommittén att offer för tortyr inte alla gånger kan berätta en fullständig, sammanhängande historia. Kom-mittén menar, till skillnad från Sveriges bedömning, att den sökandes utsaga inte ska betraktas som osann.
Dock anser kommittén att situationen i Rwanda visst kan anses vara riskabel för vissa etniska grupper. På de ovanstående grunderna anser kommittén att det är finns sannolika skäl att C.T skulle utsättas för tortyr vid ett återvändande till Rwanda. Härmed har Sverige gjort sig skyl-dig till en kränkning av art 3, Tortyrkonventionen.
109 Wikrén Gerhard och Sandesjö, Håkan, Utlänningslagen med kommentarer, 2006, Nordstedts Juridik AB, Upplaga 8:2,
sid. 195
110 Ibid. sid. 147
4.2.2 A.A.C mot Sverige112
A.A.C kom till Sverige år 2000 från Bangladesh för att söka asyl hos Migrationsverket som avslog hans ansökan. Till grund för sitt beslut angav verket att det inte förelåg några risker för övergrepp för den sökande vid ett återvändande till hemlandet. Hans berättelse ansågs heller inte vara trovärdig samt att det fanns en möjlighet för den sökande att få en fullgod gransk-ning av sitt mål av domstolen i Bangladesh. A.A.C kunde inte ses som en skyddsbehövande person i enlighet med den svenska utlänningslagen, då tortyren han blivit utsatt för, skedde av en polis som tagit lagen i egna händer och handlingen därför inte var tillåten av staten.
Den sökande var en anhängare av det Bangladeshiska Frihetspartiet (BFP) som var mot-ståndare till det dåvarande ledande partiet Awami League. Han hade arresterats två gånger och blivit torterad under fängelsevistelsen. Fram tills han kom till Sverige hade han flyttat ett flertal gånger för att inte riskera att bli utsatt för övergrepp igen.
Sverige menar i sin bedömning att den sökande inte lagt fram tillräcklig bevisning för att göra det sannolikt att han skulle utsättas för tortyr. Vidare har Bangladeshs konstitution förbjudit tortyr som förhörsteknik då de sedan 1998 är en av Tortyrkonventionens medlemsstater. Dock medger Sverige att tortyrhandlingar i Bangladesh sällan utreds då poliser har ett nära samband med det styrande partiet. År 2001 skedde ett maktbyte och då Awami League inte längre var ett statligt parti, ansågs A.A.C inte riskera att bli utsatt för tortyr vid ett återvändande.
Kommittén började med att fastställa att de måste undersöka om det fanns ett mönster av grov överträdelse av de mänskliga rättigheterna och om detta kunde leda till att en enskild person riskerar tortyr. Det räcker alltså inte med att förhållandet i hemlandet är sådant att det i sig kan ligga till grund för uppehållstillstånd, utan någon ytterligare omständighet måste föreligga som visar att den sökande personligen är utsatt för denna risk. Kommittén skulle även under-söka om tortyren skedde nyligen och var bundna till den politiska situationen i hemlandet. Då tortyren skedde 1997 samt 1999 anser inte kommittén att den skett nyligen och att den skedde under speciella politiska omständigheter då A.A.C var medlem i ett oppositionsparti. Kom-mittén anser avslutningsvis att huvudorsaken till att den sökande känner fruktan för att ut-sättas för tortyr är att han redan blivit utsatt för detta tidigare. Vidare anses det inte bevisat att den sökande skulle, med tanke på den nuvarande situationen i Bangladesh, riskera att bli ut-satt för tortyr om han återvände till hemlandet. I och med detta har Sverige inte kränkt art 3, Tortyrkonventionen.
4.3 Migrationsöverdomstolen
Migrationsöverdomstolen tillkom år 2006 och processen kan jämföras vid andra mål som gäller överklagan av myndighetsbeslut. Dessa domar blir prejudicerande för Migrations-domstolarnas och Migrationsverkets fortsatta arbete.113 Följande tre rättsfall beskriver de svårigheter som både Migrationsverket och migrationsdomstolarna kan ställas inför.
4.3.1 MIG 2006:1 – Sökandes trovärdighet samt officialprincipen
År 2006 avslog Migrationsverket egyptiern M A B A:s ansökan om uppehållstillstånd då denne inte styrkt sin identitet samt att Egyptens dåvarande förhållanden inte utgjorde asylskäl. Dock ansåg verket att detta inte uteslöt att enskilda personer kan ha behov av skydd. Detta är 112 A.A.C v. Sweden,CAT/C/37/D/227/2003
en bedömning som får göras från fall till fall. Det framgår att M A B A hade utsatts för tortyr av polisens underrättelsetjänst samt blivit dömt till fängelse i sin frånvaro på grund av vet-skapen om och bildandet av politiska organisationer. Då han inte kunnat bevisa detta har hans trovärdighet ifrågasatts. Den sökande har, för att styrka sin identitet, visat ett utgånget id-kort, trots att han uppgivit att han både har ett giltigt pass och id-kort. I verkets utredning blir det tydligt att M A B A, ett flertal gånger, ändrat sin historia och även försökt undanhålla upp-gifter som var av betydelse. M A B A överklagade beslutet till Migrationsdomstolen som utan muntlig förhandling fastställde Migrationsverkets beslut. Den sökande överklagade domen och beviljades prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen (domstolen).
Inledningsvis fastställde domstolen att UNHCR:s handbok tillsammans med deras andra slutsatser rörande förfarandet, anses vara en viktig rättskälla rörande förfarandet i mål eller i ärenden rörande flyktingskap. Handboken tar upp att den sökande har bevisbördan för sina påstående men om det inte finns skäl att ifrågasätta den sökandes redogörelse, ska denne i dessa fall ges en fördel av det uppkomna tvistemålet. Dessutom anges att om den första intervjun inte anses tillräcklig så ska utredaren, vid en andra intervju, söka finna förklaringar till felaktiga påståenden samt klara ut motsägelser.
Domstolen fastslår i sin bedömning att när en person gör gällande att den är skyddsbehövande kan särskilda problem uppstå. Då vissa åberopade förhållanden inte kan bevisas ska dom-stolen tillämpa officialprincipen (8 § FPL), trots att det är fråga om ett ansökningsmål i en tvåpartsprocess där den sökande har ett offentligt biträde. Idessa fall är det mycket viktigt att utredningen av ärendet går rätt till då beslutet som tas är oåterkalleligt och har en otroligt stor betydelse för den enskildes liv.
I det föreliggande fallet kunde domstolen konstatera att M A B A givit missvisande uppgifter, vilket innebar att M A B A inte kunde anses ha fördel av uppkommet tvistemål. Dessa om-ständigheter ligger dock i skuggan av att Migrationsdomstolen underlåtit att hålla muntlig förhandling och därmed inte försökt utreda de oklarheter som förelegat samt inte heller givit någon utförligare motivering till varför den delar Migrationsverkets bedömning. Då M A B A gjort gällande att han kan utsättas för tortyr vid ett återvändande till hemlandet, föreligger det ännu större utredningsskyldighet. Domstolen undanröjde beslut om avvisning och återvisade målet till Migrationsdomstolen för ny handläggning.
4.3.2 MIG 2007:12 – Metod för prövning av skyddsskäl
År 2004 kom A till Sverige för att söka asyl varvid Migrationsverket avslog hans ansökan. Till grund för sitt beslut anförde verket att A inte kunnat styrka sin identitet, utan istället upp-gett olika namn vid olika tillfällen. Trots sitt samröre med flera oppositionella organisationer samt trakasserier mot familjen av regimens närstående grupper kunde A inte visa att myn-digheterna skulle ha ett intresse för honom vid ett återvändande. Verket ansåg att hans fruktan inte var välgrundad och därför kan A varken ses som flykting eller skyddsbehövande. A över-klagade domen till Migrationsdomstolen, som ansåg att A:s berättelse var trovärdig och till-erkände honom tvistemålets fördel, varvid domstolen ändrade Migrationsverkets beslut. Migrationsverket överklagade i sin tur domen till Migrationsöverdomstolen (domstolen). Domstolen inledde med att fastslå att UNHCR:s handbok är en viktig rättskälla rörande för-farandet att fastställa skyddsbehov. Domstolen hänvisar även till förarbetena till utlännings-lagen som menar att beviskraven inte kan ställas alltför högt, då den sökande i många fall inte kan tillhandahålla skriftlig eller annan bevisning.Detta gäller inte bara flyktingar utan även skyddsbehövande i övrigt. I dessa fall kan en bevislättnadsregel bli tillämplig, tvistemålets
