KULTUR–SPRÅK–MEDIER
Examensarbete i Bild och Lärande
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Ungdomars självporträttspraktiker
på Instagram
Self-Portrait Practices Amongst Youth on Instagram
Hampus Hagnell
Hanna Albrektson
Ämneslärarexamen, inriktning mot grundskolan,
270 hp Handledare: Ange handledare
2020-02-28
Examinator: Pär Widen
Förord
Under arbetets gång har vi unisont läst, skrivit, analyserat och diskuterat oss fram till allt som står i texten med ett lika stort ansvar och deltagande. Intresset för hur vi påverkas av bilder är något som vi länge har varit fascinerade av, och vi har båda reflekterat över hur alla som har ett Instagramkonto mer eller mindre medvetet konstruerar och presenterar en bild av sig själva med hjälp av de bilder som publiceras på plattformen. Som lärare arbetar vi dagligen med ungdomar som är i en ålder då de upplever sina mest aktiva år av identitetsskapande. Samtidigt som ungdomarna är i full färd med att forma sitt jag är användandet av sociala medier rekordstort. Att undersöka hur ungas självporträtt på Instagram ser ut har gett oss intressanta kunskaper som vi kan nyttja i konkreta specifika skoluppgifter, men också kunskaper som visar en större kontext där vi alla står i relation till vad vi omger oss med, och hur vi påverkas av detta. Ett stort tack till Ann-Mari Edström som tålmodigt och noggrant handlett oss genom detta arbete!
Abstract
This teacher graduate thesis investigates self-portrait practices of youth on Instagram; in order to, shed light on how Swedish youth of today construct and perform identity through self-portrait practices on Instagram, and how these constructs reproduce gendered stereotypes and norms. The study employed visual critical discourse analysis utilizing Fairclough’s three dimensional model with Cultural Studies a theoretical framework. 20 self-portraits were analyzed, collected from 4 youth participants Instagram accounts (5 images from each participants). The participants used wide range of visual tactics in the construction and staging of their images. The study identifies one dominating consumer discourse and a pertaining interdiscursive and intertextual practice amongst the participants. The intertextual and interdiscursive practice included the use of posing, staging camera angles, cropping of images and the use of props in a similar if not identical to the use of visual language in commercial media discourse. In turn, the appropriation of commercial consumer discourse led to the reproduction of media trends in the participators gender displays and expressions. The inclusion of Instagram in the visual art classroom could be utilized as an entry point for media literacy education for discussing media trends critically. However, the study gives a word of warning about using Instagram as a pedagogical tool; because of, the platform's innate properties for data mining and targeted advertisement makes the use of Instagram in a school environment both morally and legally troubling.
Key Words: Identity, Gender performance, Instagram, Self- Portrait, Youth, Critical Discourse Analysis, Construction
Innehållsförteckning
Förord... 1 Abstract ... 2 Innehållsförteckning ... 3 1. Introduktion ... 5 1.1 Varför Instagram? ... 6 1.2 Syfte ... 6 1.3 Frågeställningar ... 7 1.4 Disposition ... 7 2. Cultural Studies... 82.1 Media, Media Literacy och Nya media ... 8
2.2 Den konstruerade människan och kroppen som medium ... 9
2.3 Queerteori, genus och den konstruerade könsidentiteten ... 10
2.3.1 Blicken ... 10
2.4 Tidigare forskning... 11
3. Metod och material ... 14
3.1 Diskursanalys ... 14
3.2 Kritisk diskursanalys... 14
3.3 Kritisk diskursanalys som metod ... 15
3.3.1 Faircloughs tredimensionella analysmodell ... 16
3.3.2 Semiotiska tillägg till Faircloughs modell ... 17
3.4 Insamling och urval av material ... 18
3.5 Etiska överväganden och gestaltning ... 19
3.6 Inledande sortering och tematisering av material ... 20
3.7 Visuella representationer av tematisering ... 21
4. Text ... 23
4.1 Posering ... 23
4.2 Bildkomposition... 24
5.1 Bilddistribution, bildkonsumtion och bildproduktion på Instagram ... 27
5.2 En dominerande konsumtionsdiskurs ... 28
5.3 Interdiskursivitet och intertextualitet ... 28
5.3.1 #dagensoutfit ... 29
5.3.2 Pinuppan och machomannen ... 30
5.3.3 Tourist Gaze ... 32
6. Social praktik ... 34
6.1 Kommersiellt bildspråk & konsumtionskultur ... 34
6.2 Genus och makt ... 35
7. Diskussion och reflektion ... 37
7.1 Hur iscensätter ungdomar sig själva på Instagram med hjälp av självporträtt? ... 37
7.2 Hur synliggörs könsnormer och maktförhållanden genom ungdomarnas självporträttspraktiker? ... 38
7.3 Resultatet i förhållande till tidigare forskning ... 39
7.4 Instagram i klassrummet ... 39
7.5 Avslutande reflektion ... 40
7.6 Framtida forskning ... 41
1. Introduktion
Dagens ungdomar konsumerar och producerar mer bilder än någonsin inte minst på socialmedia som exempelvis Instagram som 60% av Sveriges ungdomar använder dagligen, enligt Internetstiftelsens senaste rapport Svenskarna och internet (2019). Ett ökat bildflöde kräver ökade kunskaper i att tolka och förstå bilder, något som för många ofta tycks vara en självklarhet att behärska. Under bildämnets syfte i Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 står det följande:
Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar förståelse för hur bildbudskap utformas i olika medier. Undervisningen ska också ge eleverna möjligheter att diskutera och kritiskt granska olika bildbudskap och bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om bilder i olika kulturer, både historiskt och i nutid (2011, s.28).
Vi är under en ständig påverkan av vår omgivning, vare sig vi vill det eller inte, och behovet av att kunna avkoda och läsa bilder kritiskt är en nödvändighet. En nödvändighet både som skydd mot att låta sig luras mot “falska” bilder, men också för att kunna avkoda budskap och vad dessa eventuellt visar eller vill säga. Dagens flodvåg av bilder riktar sig till alla åldrar, inte minst ungdomar som är i full gång med att forma och hitta sin identitet på vägen mot vuxenblivandet. Med andra ord riktas bild och budskap mot en stor grupp formbara individer som söker sitt jag. I Sverige drivs kampanjer bland annat av Statens medieråd i samråd med Skolverket för arbetet med MIK-modellen (medie- och informationskunnighet) i skolan. Vilket är en målbild för Media Literacy framtagen av UNESCO kring vilka mediaförmågor man som medborgare bör besitta för att kunna delta aktivt i ett demokratiskt informationssamhälle. En person med god MIK-förmåga kan aktivt producera, konsumera och analysera media och medieinnehåll, vilket därmed ger dem tillgång till och möjlighet att delta i samhällets olika diskurser (Statens medieråd, 2019). Instagram, som kan beskrivas som ett “gratis” socialt digitalt nätverk för fotodelning, är världens näst största sociala nätverk räknat i antal användare (bara Facebook är större) och används frekvent av var och varannan skolungdom. Vi blev nyfikna på hur dagens ungdomar iscensätter sin identitet genom detta bildflöde, särskilt med tanke på att tonåren ofta är förknippade med identitetsskapande i kombination med att det ofta förs diskussioner kring hur Instagrams brukare just iscensätter de bilder de delar i sitt flöde.
1.1 Varför Instagram?
Att unga idag lägger upp bilder från sitt vardagliga liv på Instagram är en utbredd företeelse som tidigare omnämnts. 60% av skolungdomar använder Instagram dagligen (Internetstiftelsen, 2019). När vi scrollar igenom bildflöden på Instagram ter sig bilderna vid en första anblick ganska lika. Men vad visar dessa bilder oss? Hur sker iscensättandet av deras jag, och hur konstruerar de bilden av sig själva? Begreppet identitet kan ses utifrån och läsas utifrån många perspektiv. I detta examensarbete avser vi att undersöka hur identitet kan konstrueras och tolkas visuellt. Genom att undersöka vilka bilder deltagarna laddat upp på sig själva via Instagram kan detta ses som en rättvis representation där deltagarna har haft full kontroll över vad som iscensatts och laddats upp. Naturligtvis visar dessa bilder ingen hel bild av en människas identitet och det finns fler sätt att konstruera identitet på visuellt än bara genom självporträttspraktik. Identitetskonstruktionerna som framkommer i undersökningen är formade av hur vi som mottagare av bilderna subjektivt tolkar och definierar deltagarna när vi tillskriver dem identitetsdrag.
1.2 Syfte
Detta examensarbete visar hur det kan se ut när svenska ungdomar konstruerar sin identitet på Instagram. Genom att studera ungdomars självporträttspraktiker på Instagram, syftar arbetet till att synliggöra relationer mellan dessa självporträtt och samhällsnormer kring konstruerandet av identitet och genus. I detta examensarbete definieras ett självporträtt som en bild föreställande användaren av Instagramkontot som bilden är uppladdad till. I begreppet självporträtt ryms så kallade selfies som är en vanligt förekommande term i Instagramsammanhang. Selfies brukar begränsas till ett fotografi där en person tar en närbild med sin mobiltelefon på sitt eget ansikte. Därför har vi valt att använda självporträtt som är ett bredare begrepp som även kan omfatta bilder tagna av en extern fotograf, bilder där en hel miljö eller exempelvis bilder där flera människor syns. Att valet föll på det vidare begreppet beror på att vi är intresserade av hur ungdomen väljer att iscensätta bilden av sig själva med hjälp av till exempel kroppsspråk, miljöer och sammanhang, och alltså inte bara dennes ansikte. Med andra ord är vi intresserade av att se hur självporträttet och hur dess kontext kan se ut.
1.3 Frågeställningar
1. Hur iscensätter ungdomar sig själva igenom självporträtt på Instagram? 2. Hur kan dessa självporträttspraktiker förstås diskursivt?
3. Vilka könsnormer och maktförhållanden synliggörs i deltagarnas bildskapande?
1.4 Disposition
Examensarbetet inleds med en presentation av det valda teoretiska perspektiv som kommer att användas för att tolka materialet i denna studie. Därefter presenteras diskursanalys och kritisk diskursanalys som metod. Där förklaras tillvägagångsättet av insamlandet av material, sortering och tematisering av detta och hur analysen av material genomfördes med stöd av Fairclough’s tredimensionella analysmodell. Därefter följer resultatet av analysen som presenteras ur analysmodellens tre dimensioner. Examensarbetet avslutas med en diskussion och reflektion kring resultatet och hur detta förhåller sig till tidigare forskning, vilka pedagogiska möjligheter resultatet har, utförandet av studien, och slutligen vår slutsats.
2. Cultural Studies
Cultural Studies är ett brett forskningsfält som omfattar bland annat forskning kring
sociala, kulturella och politiska fenomen och strukturer. Cultural Studies har sitt ursprung i The Centre for Cultural Studies vid University of Birmingham, där Cultural Studies både utvecklades och etablerades under 60-talet och 70-talet. En av frontfigurerna som hade stort inflytande för Cultural Studies var Raymond Williams (1921-1988) som i huvudsak var kulturanalytiker och litteraturkritiker. Williams arbetade bland annat med textanalys. I hans verk från 1958, Culture and Society, undersökte han noga en mängd författare för att kunna kartlägga hur kulturer uppstod som en reaktion av industrialismen. Williams stora arbete som bland annat innehöll över 30 böcker som behandlade exempelvis kulturteori, drama och utveckling av språk, har haft en stor roll för Cultural Studies, ett fält som ständigt är under utveckling (Longhurst et al, 2017). I Cultural Studies undersöks frågor som berör kön, maktstrukturer, sociala hierarkier, sexualitet, ras- och etnicitetsfrågor, och genom att analysera och studera produkter av kulturella företeelser, vilket innefattar allt från mediekonsumtion till artefaktanvändning och kroppsspråk. I detta avsnitt introduceras några koncept från Cultural Studies som är relevanta för uppsatsens undersökningsområde (a.a).
2.1 Media, Media Literacy och Nya media
I denna studie används begreppen media och medium för att beskriva människans olika metoder som används för att kommunicera och konstruera mening, och genom vilka medel denna sociala konstruktion sker. I detta sammanhang är media en förlängning av människan som meningsskapare då även avsaknaden av aktivitet kan ges mening. Denna mening är plastisk och förändras beroende på kontext. Meningen skapas hos konsumenten som har tolkningsföreträde och inget medium existerar i ett vakuum (Manovich, 2001).
Begreppet New Media rör all media som består av digitalt producerad och lagrad information, men även medium som produceras analogt och kan lagras i ett digitalt format faller under definitionen av New Media. De flesta av dessa nya media är så kallade multi-medier och är en kombination av två eller flera förexisterande medieuttryck. Till skillnad från traditionella medieformer förväntas konsumenter i högre grad även vara medproducenter på New media plattformar som till exempel Instagram (a.a.). Media
Literacy beskriver och innefattar en grupp förmågor som rör produktionen och
konsumtionen av media vilket är ett begrepp som används främst i utbildningssammanhang och forskningssammanhang. Tankemodellen bakom Media Literacy ligger nära Stuart Halls teori om kodning och avkodning, vilket är en teori som förutsätter att all media “avkodas” och tolkas olika beroende på mottagare och sammanhang (Ott & Mack, 2013). På grund av detta fenomen förekommer nästan ständigt misskommunikation mellan förmedlande parter (a.a.). Genom Media Literacy-träning övas kodning/avkodningsförmåga i produktion och i mötet med olika typer av media, vilket stärker individens förmåga att uttrycka sig och förhålla sig kritiskt till information i olika mediekanaler.
2.2 Den konstruerade människan och kroppen som medium
Pierre Bourdieu (1930–2002) som var en av de främsta tänkarna inom strukturalismen talar om kroppens kulturkapital i beroende till vår ställning i samhället och våra “grupptillhörigheter”. Med kulturellt kapital syftar Bourdieu på den kulturella kunskap som människor ackumulerar under sin uppväxt eller samlar på sig genom socialisering. Den kulturella kunskapen benämns som kapital eftersom den kan bifoga samma status som exempelvis kapital av form av pengar eller status. Med denna kroppsliga kulturkapitals hjälp kommer vi föra oss på olika vis rent kroppsligt och med anpassning efter sammanhang. Bourdieus reflexiva teori som bland annat gav sig uttryck genom frasen “The body is in the social world but the social world is in the body”, vilket fritt översätts som: Kroppen befinner sig i den sociala världen, och den sociala världen finns i kroppen (Bourdieu i Longhurst et al, 2017, s.447.). Andra tankar kring den konstruerade kroppen lyftes åter inom poststrukturalismen. Poststrukturalismen har sitt ursprung som en kritik mot och utbyggande av strukturalismens idéer och perspektiv, och introducerade teorin om världen som en social konstruktion. Teorin innebär att det vi tolkar som sanning är en social, kulturell eller kontextuellt bunden konstruktion, som konstrueras av oss löpande och i sin tur konstruerar den oss med. Detta är ett svar och en kritik mot strukturalismens syn på att sanningen existerar i och genom samhällets olika strukturer och att dessa strukturer är oföränderliga (Longhurst et al, 2017). Enligt poststrukturalismen konstrueras vår verklighetsbild och våra identiteter genom våra sociala interaktioner i olika grupper och sammanhang. Vilket innebär att en person bär på olika identiteter och skiftar mellan dessa regelbundet beroende på aktuell social kontext.I olika sociala grupper och i den kontext som människan rör sig i, konstrueras olika kategorier av identiteter, normer och förväntningar kring till exempel; ras, yrkeskategorier, ekonomisk status, genustillhörighet (a.a.).
2.3 Queerteori, genus och den konstruerade könsidentiteten
Genusuttryck och könsidentitet innefattar ett brett spektrum av identiteter som förändras i takt med samhällsutvecklingens syn på sexualitet och genus. Det vill säga att en persons biologiska kön, genusuttryck och sexuell attraktion inte är beroende av varandra. I denna undersöks den sociala konstruktionen av kön och studien tar därmed avstånd från teorin om Gender Essentialism och kön som ett enbart biologiskt fenomen (Gauntlett, 2008). Judith Butler (1956-) utvecklade även den socialkonstruktivistiska synen av den socialt konstruerade identiteten i sin teori om Gender Performance som innefattar hur samhället och individer konstruerar och upprätthåller könsnormer (a.a.). Longhurst listar följande punkter som resultat av hur individen utövar Gender Performance:- Formandet av genusidentitet är en ständigt pågående process utan slut
- framställningen av kön är ett tvång och består av en serie av agerande inom ett normativt regelverk
- genusidentiteter (och normerna kring dem) är en fantasi och kan aldrig uppnås till fullo - det är en framställning (presentation) som maskerar att en framställning sker så
könsnormerna framstår som naturliga och normala.
(Longhurst et al, 2017, s. 301).
När Butler hävdar att genus är “performativt” syftar hon på att det till största delen handlar om att upprätthålla den förväntade eller önskade bilden av vad som vill förmedlas. Med andra ord är tanken att könet är en social konstruktion, en kulturell företeelse som upprepas om och om igen i vår vardag (Butler, 1990). Butlers teorier anses av många som kontroversiella: Gender Performance innebär en direkt motsättning till de traditionellt bundna tankarna kring “män” och “kvinnor” (a.a.).
2.3.1 Blicken
Cultural Studies presenterar en teori om det kulturella och inövade seendet som innebär
betingade normer och vår tidigare erfarenhet av världen. Det kulturella seendet kan därmed tränas och omformas genom bland annat en individs livstilsval, utbildning och yrkesval. Alltså kan två personer tolka och läsa världen helt annorlunda beroende på sin kulturella och sociala tillhörighet (Longhurst et al, 2017).
Cultural Studies presenterar även olika visuella grepp och kulturella fenomen som
används för att styra bildkonsumentens seende och för att driva narrativ för egen vinning i den visuella diskursen. Två av dessa ”blickar” är The Male Gaze och The Tourist Gaze som är visuella grepp och diskurser som gynnar rådande maktstrukturer och normer och som är ett förlängt maktutövande över kvinnor och traditionellt ickevästerländska kulturer. The Male Gaze myntad av Laura Mulvey syftar på visuella medier som är iscensatta ur den normativa heterosexuella mannens blick, där kvinnor förväntas att posera eller agera för en närvarande eller icke närvarande mans njutning eller förfogande (Mulvey, 1989). The Tourist Gaze även känt som Colonial Gaze vilket är en postkolonial praktik som tillskriver platser och folkslags attribut som passar de välmående rika turisterna och turistindustrins narrativ (Urry, 2011). Vidare så finns det teoretiker inom fältet Cultural Studies som har presenterat ytterligare vinklar på blick och där innebörden av ordet gaze beskriver hur något tittas på. Det finns fyra sätt att se något på; antigen genom The Glimpse, The Gaze, The Scan eller The Glance. The Gaze i detta sammanhang är hur vi konsumerar saker som tv, ett utdraget och avslappnat tittande. The Glimpse beskriver en hastig blick som fångar något ofullständigt som kan skapa en längtan för en komplett bild. The Scan är en form av förlängt seende som används när något ska studeras eller övervakas noggrant. The Glance är den flyktigaste formen av blick och är ett ytligt seende som inte avläser detaljer utan helhetsbilder (Longhurst et al, 2017).
2.4 Tidigare forskning
Ursprungligen var sökandet av tidigare forskning fokuserad på att hitta relevanta studier som rörde konstruktionen av identitet hos ungdomar på Instagram och hur Instagram kunde användas som läromedel. Dessa sökningar gav inte ett stort utkast av resultat utan dessa studier fokuserade främst på hur ungdomars sociala medievanor påverkade deras fokus i skolan och andra skolrelaterade problem kring mobbing. Däremot i mer preciserade sökningar kring Instagram och konstruktion av identitet hittades sju stycken studier som undersökte eller berörde hur användare iscensätter och konstruerar kön på Instagram. Nedan följer en grupp sammanfattade studier som vi uppfattar som
typexempel för våra sökningar och som står i nära relation med vår andra frågeställning kring konstruerandet av könsnormer hos användare av Instagram i alla åldrar. Inledningsvis presenterar vi tre studier som rör anammandet och reproducerandet av mediala könsnormer på Instagram som följs av en studie om kvinnor i Iran som använder Instagram som en plattform för motstånd mot samhällets förväntade könsnormer. Dessa studier är dessutom gjorda i närtid med detta examensarbete med studier från 2015 till 2019, vilket gör dem särskilt relevanta att lyfta. De första tre studierna vi presenterar som är utförd av Baker & Walsh(2018), Döring, Reif & Poeschl (2015) och Butkowski, Dixon, Weeks & Smith (2019), har alla utgått ifrån samma teoretiska ramverk och undersökt könsuttryck på Instagram utifrån Goffmans & Kangs analysmodell som ursprungligen utformades för att synliggöra könsstereotyper och könsnormer i kommersiella bilder genom att läsa materialet genom följande sex kategorier: Feminine Touch, Lying Posture,
Imbalance, Withdrawing Gaze, Loss of Control, and Body Display (Kang, 1997).
Baker & Walsh undersökte könsuttryck inom Clean Eating subkulturen på Instagram i studien `Good morning Fitfam´:Top posts, hashtags and gender display on Instagram (2018). I studien undersöktes bildmaterial från subkulturens populäraste hashtags och fann i sin studie att endast 24% av uppladdade bilder föreställde maten som subkulturen är byggd runt. Resterande bilder var främst marknadsföring eller före och efterbilder på kroppar poserade för att sälja resultatet av en “clean diet”. Kropparna i bildmaterialet var övervägande könsnormativa och speglade Goffman & Kangs kategorier för könstereotypa bilder (a.a).
I en undersökning från 2015 som jämförde hur Instagramanvändare iscensätter och konstruerar kön i selfiepraktiker på Instagram och hur kvinnor iscensätts och konstrueras i reklam av Döring, Reif & Poeschl presenterades ett liknande resultat. De menade att könsstereotypa framställningar inspirerade från reklamindustrin var mer förekommande på Instagram än i konventionella mediekanaler. Dessutom har nya könsstereotypa normer konstruerats och reproducerats på de sociala nätverken som fenomenet duckface och en förekommande trend av muskelpresentation bland manliga användare. Dock fann forskarna att subjekten i studien var iscensatta med en större makt och autonomi än den som förekommer inom reklamfotografi. Makten och autonomin förklaras genom att inom sociala medier är det i större utsträckning subjekten själva som styr bildernas utformning i motsats till reklamfotografi (a.a.).
Butkowski, Dixon, Weeks & Smith undersökte i studien Quantifying the femenine
(2019) hur unga kvinnor utövar stereotypiska könsuttryck i selfies och om individuella skillnader hos individen som ras, sexualitet och politisk ideologi påverkar dessa genusuttryck som om det finns det en korrelation mellan genusuttryck och hur stor mängd feedback (kommentarer, gilla-markeringar) användaren får på Instagram. De fann att 95% av alla selfies iscensattes med hjälp av stereotypiska könsuttryck, men de menade att dessa uttryck inte är lika problematiska som de uttryck som förekommer inom reklamen. De fann även att de individuella faktorerna som ras och sexualitet inte hade en inverkan på genusuttryck som var lika frekvent i alla undersökta grupper. Slutligen kom de även fram till att bilder med stereotypiska könsuttryck genererade mer feedback i form av gilla-markeringar och kommentarer, vilket skapar en positiv feedbackloop som belönar och förstärker genusnormativt uttryckande (a.a.)
I studien Pushing gender to its limits Iranian women bodybuilders on instagram som är en kvalitativ innehållsanalys av två kvinnliga bodybuilders Instagramprofiler fann Rahbari (2019) att Instagram kan användas som en plattform för motstånd emot samhällets könsnormer och förväntningar. Studien fann att metoden kvinnorna använde för att konstruera sin könsidentitet kodades generellt sätt som en manlig iscensättande praktik som inte bara var ett motstånd mot implicita könsnormer, utan även mot explicita uttalade lagar och bestämmelser i Iran som hindrar kvinnor från att organisera eller ansluta till idrottsförbund, och i synnerhet de idrotter som är traditionellt associerade till manlighet. Rahbari fann två opererande diskurser i deltagarnas kommentarsfält, varav en var positivt laddad mot kvinnornas framställning av sig själva och en annan övervägande negativ. De negativa kommentarerna kom oftast från landsmän som uttryckte ett missnöje över kvinnornas kroppsframställningar som ansågs vara ett så kallat köns-svek trots att kvinnorna enligt forskarna utöver sina kroppsframställningar anammade traditionella feminina praktiker som användandet av smink och feminint kodade kläder. Detta verkade dock uppvägas av den positiva responsen som kvinnorna fick från olika Communitys för bodybuilders. Instagram gav alltså inte bara kvinnorna en plattform för att demonstrera ett kroppsligt motstånd mot samhälles förväntningar kring konstruerande av kön utan erbjöd även en mötespunkt för att möta, få stöd av och knyta band med likasinnade världen över.
3. Metod och material
I det här avsnittet presenteras diskursanalys och kritisk diskursanalys med utgångspunkt från Faircloughs tredimensionella modell som ligger till grund för vårt metodval. Dessutom introducerar vi semiotiska begrepp som vi har valt som komplement till Faircloughs tredimensionella analysmodell. Detta för att kunna dra nytta av semiotikens språkbruk och koncept som tydliggörande för läsaren. Semiotiken tillför, en för oss bekant bildämnesdiskurs, vi kan utnyttja språkligt i beskrivandet av bilderna. Vidare presenteras hur materialet har samlats in och hur urvalet skett och därefter etiska överväganden. Slutligen beskrivs vår analys och dess procedur som bestod av övergripande läsning, sortering och tematisering av material.
3.1 Diskursanalys
Diskursanalys är ett forskningsfält med fokus på att synliggöra språkliga fenomen och sociala fenomen som förekommer i så kallade diskurser. I boken Diskursanalys som teori
och metod förklaras begreppet såhär: en diskurs är ett bestämt sätt att tala om och förstå
världen (eller ett utsnitt ur världen) (Winther Jørgensen & Phillips 2017). I en diskursanalys används ofta lingvistiska forskningsredskap för att ställa kritiska frågor till språkbruket i en diskurs som synliggör vad som kan och inte kan sägas i en diskurs och vem som äger makten språkutövandet. En diskurs kan även beskrivas som ämnesspecifik kommunikation i ord eller text som förs i ett för området korrekta termer. (Börjesson, M. & Palmblad, E). Det diskursiva ger oss ett osynligt men betydelsefullt ramverk att förhålla oss till när ett ämnesområde behandlas. Inom diskursanalysen utmärker sig fyra stycken huvudinriktningar (Bergström & Boréus 2005):
1. Kontextuell diskursanalys (Foucault) 2. Kritisk diskursanalys (Fairclough) 3. Diskurspsykologi
4. Antagonistisk diskursanalys
3.2 Kritisk diskursanalys
Kritisk diskursanalys är en gren av diskursanalys som fokuserar på hur sociala och kulturella strukturer och fenomen påverkas och upprätthålls av vårt språkbruk. I kritisk
diskursanalys är diskurser en explicit social praktik som både konstruerar och konstrueras av människans förhållningssätt till världen som både omfattar lingvistiskt och visuellt språkbruk (Winther Jørgensen & Phillips 2017). En kritisk analys av en grupps språkbruk kan därmed synliggöra hur gruppens sociala maktstrukturer konstrueras, vem/vilka som har makt över hur gruppens språk används i konstruktionen av diskursen, och även vilka personer som är underordnade och därmed hamnar i botten av den kulturella och sociala hierarkin (Svensson, 2019). Detta innebär att en diskursanalys måste utföras i förbindelse med diskursens sociala kontext. Det kräver utöver det även att forskaren väljer och tydliggör en ideologisk och teoretisk ingång för läsningen av sitt material. En diskurs bör därför med förstås som en specifik språklig avgränsning för att tala om och förstå ideologiska/sociala fenomen (a.a.). Därmed är kritisk diskursanalys inte en politiskt neutral praktik men kan ses som ett verktyg för att synliggöra “orättvisa” maktförhållanden som är i behov av social förändring (Winther Jørgensen & Phillips 2017). En huvudfigur i utvecklandet av den kritiska diskursanalysen är Norman Fairclough som menade att diskurs bestäms av och kan omskapas genom människors sociala praktik som formar den “sociala världen” och det språkbruk som används är en förlängning av vår roll i samhället, identitet och kulturell praxis. Han tryckte på vikten av att förstå och att sätta diskurser i ett större kulturellt, socialt sammanhang och att diskurser inte ska studeras isolerat från deras större sammanhang (a.a.). Detta kan med fördel göras intertextuellt, vilket innebär ett sökande efter samband och relationer till andra diskurser. Utövandet av olika diskurser är en ideologisk handling och samhällets olika diskurser speglar och reproducerar hegemonins normer och värderingar kring bland annat sexualitet och könsroller. Fairclough utvecklade en metod för analys av skrivet och talat språk inom kritisk diskursanalys som fick namnet den tredimensionella kritiska analysmodellen (a.a.). Modellen återfinns och förklaras under 3.3.1. på nästa sida.
3.3 Kritisk diskursanalys som metod
Vi har valt att genomföra en visuell kritisk diskursanalys med Faircloughs
tredimensionella modell som ramverk. Med stöd av Faircloughs tankar utgår vi från en analysprocess Svensson föreslår i boken diskursanalys som följer:
1. Bekanta sig med det empiriska materialet. 2. Organisera det empiriska materialet. 3. Närläsning.
4. Tematisering. 5. Kontextualisering. (Svensson, 2019 s. 132)
3.3.1 Faircloughs tredimensionella analysmodell
Den tredimensionella modellen används för att analysera en så kallad kommunikativ händelse. Varje kommunikativ händelse består i vårt fall av ungdomars självporträtt och ska studeras genom tre dimensioner:
1. Kärnan och mitten av modellen fokuserar på att analysera materialet på en textuell nivå, alltså det explicit språkliga som äger rum i den kommunikativa händelsen som till exempel grammatik, ordval och textgenre. I kärnan av en visuell kritisk diskursanalys synliggörs byggstenarna som utgör bildspråket och hur bilderna är iscensatta i materialet. Detta innebär att bilden läses denotativt genom att bland annat titta på fotovinklar, komposition, vad som är med i bilden, hur bilden är beskuren, ljus-och färgsatt och hur objektet är positionerat.
2. Mellanområdet i modellen täcker den diskursiva praktiken kring produktionen, distributionen och konsumtionen av texten. I mellanområdet av modellen undersöks hur och i vilka syften texten produceras och konsumeras och hur texten kan kopplas i ett större diskursivt sammanhang genom att bland
annat läsa texten intertextuellt i förhållande till andra diskurser (Svensson, 2019).
3. Den yttre och största formen fokuserar på den sociala praktiken genom att sätta både texten som text och som diskursiv praktik i ett större socialt sammanhang (Svensson, 2019). För att åstadkomma detta studeras diskurspraktiken ur ett större perspektiv genom att titta på vilka diskursordningar texten förkommer i och hur den förhåller sig till andra diskurser i dessa diskursordningar. En diskursordning kan förstås som en samling av olika diskurser som delar en viss överlappning och konkurrerar med varandra i en form av hierarki av underordnade och överordnade diskurser (a.a.) Utöver det definieras även de icke diskursiva kulturella och sociala praktikerna som förekommer i materialet, vilket kräver utomstående verktyg och teoretiska utgångspunkter utöver diskursanalysen. Här framkommer forskarens ideologiska ställningstaganden som lägger grunden för analysens slutsatser och resultat (Winther Jørgensen & Phillips 2017). De tre dimensionerna förklarar varandra genom ett samspel där alla tre delar står i relation till varandra.
3.3.2 Semiotiska tillägg till Faircloughs modell
I vår analys har vi valt att inkludera semiotiska resurser i den innersta dimensionen av den tredimensionella modellen med fokus på text. Trots att kritisk diskursanalys och semiotik vanligtvis utgår ifrån olika epistemologiska utgångspunkter har vi valt att låna begrepp och koncept för att beskriva bilderna med hjälp av en bildämnesdiskurs vi redan bemästrar. Begreppen vi har valt att inkludera i vår kritiska diskursanalys är följande: denotation och konnotation, dessa används för att beskriva bildspråket som förekommer i bilderna. När vi använder denotation som begrepp avser vi en ytlig läsning och beskrivning av bilderna som fokuserar på bildens beståndsdelar i from av tecken, symboler och ikoner och hur de är iscensatta. En denotation följs vanligtvis av konnotation som beskriver vilka kopplingar, associationer och värderingar vi som läsare gör i mötet med bildens innehåll.
3.4 Insamling och urval av material
Vi valt att söka efter självporträtt publicerade av ungdomar inom åldersspannet 15-17 på Instagram. Vi begränsade oss till denna åldersgrupp för att få en fördjupad förståelse för ungdomarna vi kommer arbeta med i vår framtida profession som lärare och för att förstå om och hur Instagram eventuellt kan nyttjas ur en pedagogisk synvinkel. Sökandet efter Instagramkonton har skett i vår bekantskapskrets och genom skolor som vi arbetat på för att kunna säkerhetsställa att våra deltagare är i åldersspannet 15-17 år, då Instagram inte offentliggör användarens ålder på plattformen. Utöver våra aktiva val i form av ungdomar som hittades genom vår VFU-plats eller i vår bekantskapskrets så har vissa val gjorts åt oss genom Instagrams förslagsfunktion som föreslår liknande konton som de vi redan följer eller tittar på. Det kan tyckas praktiskt med rekommendationer eller förslag av liknande konton, men nackdelen är att vårt material skulle kunna uppfattas som ensidigt och likriktat. Anledningen till att det blir ensidigt är att plattformen vill servera användaren med material som håller kvar användaren så länge som möjligt och utmanar därmed inte användare med innehåll de inte gillar. Plattformens algoritm har styrt så att vi främst kommer i kontakt med ungdomar som liknar de ungdomar Instagramkontot redan följer. Vi hade gärna sett att vårt undersökningsmaterial hade visat en större bredd, men de personer som var med i urvalet från början och som uppvisade en annan kulturell bakgrund eller exempelvis uppfattades normbrytande blev utsorterade på grund av anledningar som beskrivs en liten bit längre fram i texten. För att ”rekrytera” och samla in material från deltagare inom rätt åldersspann och som hade öppna profiler skapades en egen ny anonym Instagramprofil. När en person har en öppen/offentlig profil är bilderna tillgängliga för allmänheten att beskåda. När vi hittat och börjat följa 50 konton påbörjades en gallring för att hitta fram till de profiler som senare skulle undersökas närmare. Konton hittades bland annat genom våra praktikplatser, genom vänners barn eller exempelvis genom appens geografiska tag-funktion. Anledningar till att konton rensades bort var bland annat att: kontot innehöll färre än 5 självporträtt (då vi anser att färre än 5 bilder inte skulle vara tillräckligt representativt av en användares självporträttspraktik), om kontot innehåller bilder som inte faller under vår definition av självporträtt, eller att personens ålder eller identitet inte helt gick att fastställa. Därefter hade vi 4 tillgängliga och offentliga konton vilka mötte våra kriterier. I valet av bilder för analys laddades metadatan ner för de 5 senaste publicerade självporträtten från var och ett av dessa 4 Instagramkonton, vilket gav oss totalt 20 bilder. Metadatan ger oss
information när bilderna publicerades, av vem, eventuella bildtexter, hashtags, kommentarer till bilden och antalet gilla-markeringar. I denna studie ligger fokus på bilderna och eventuella bildtexter eller hashtags undersöks inte. Anledningen till denna avgränsning är på grund av examensarbetets begränsade omfång, både när det kommer till tid och utrymme.
För den ovane Instagramanvändaren bör tilläggas följande för att öka förståelsen för hur svåröverskådligt Instagram som forum är; plattformen huseras i dagsläget av över en miljard aktiva Instagramkonton världen över, och det här finns över 40 biljoner uppladdade bilder här (Instagram, 2019). Detta bidrar till ett extremt snårigt fält att operera inom. Att undersöka ett övergripande snitt av Sveriges ungdomar anser vi inte är möjligt på denna studies nivå.
3.5 Etiska överväganden och gestaltning
Eftersom våra deltagare valt att publicera sina bilder offentligt på Instagram är materialet offentligt för alla med internettillgång. Därför har vi valt att inte be om aktiv tillåtelse för insamling av materialet. Dock vill vi ändå visa hänsyn till deltagarna genom att avidentifiera materialet, så det inte kan kopplas direkt till en specifik individ. Vi har därför valt att koda våra fyra deltagare efter färgerna blå, grön, gul och rosa. På de fotografier som återfinns i vår text är alla ansikten eller identifierbara drag suddade/blurrade. Som tillägg till dessa fotografier har vi illustrerat bildexempel utifrån deltagarnas fotografier. Illustrationerna är tänkta som ett komplement till texten för att läsaren ska få en bild av vad vi har sett, och vad vi beskriver med skriven text. Illustrationerna ligger inte som bilaga, utan löpnade i texten. Eftersom denna studie har blicken på bild så känns det naturligt att presentera gestaltningarna parallellt med texten. Illustrationerna är enbart svartvita, då vi ansåg att huvudfokus låg på hur deltagarna framställde sina kroppar med hjälp av poser, blickar, artefakter, miljö och beskärningar och inte genom färg och kontrast. Några av illustrationerna förekommer mer än en gång i texten när dessa omnämns igen. Upprepandet illustrerar även hur arbetat med Faircloughs modell skett: bilderna som är kommunikativa händelser behandlas och betraktas genom flera dimensioner och får olika innebörd beroende på hur de betraktas, läses eller står i förbindelse med sin omgivning.
3.6 Inledande sortering och tematisering av material
Inledningsvis började vi med att titta på materialet som helhet och leta efter mönster i materialet. Vi arbetade med alla bilder löpande och sökte efter utmärkande likheter, avvikelser, teman och/eller andra företeelser som synliggjordes när vi såg alla bilderna framför oss. De mönster som upptäcktes antecknades. Utskrifter av bilderna från alla deltagare sattes upp på en vägg för att få en tydlig översikt av materialet. Bilderna sattes upp personvis, det vill säga de 5 första bilderna tillhör personen vi kallar blå, de 5 följande bilderna tillhör personen vi kallar grön och så vidare. Därefter placerades våra kategorier i utrymmet mellan bilderna och vi började att dra garntrådar mellan bild och begrepp eller företeelser som identifierades i de unga personernas Instagrambilder. Vi använde garn med färg motsvarande deltagarens av oss tilldelade namn; blå, grön, gul, rosa. Detta för att tydligare synliggöra mönster och samband mellan bilderna. Att rent visuellt se samband och ett mönster som byggdes upp under arbetets gång ökade vår förståelse för materialet. Vi är övertygade om att metoden hjälpte oss att se sådant som vi lätt hade kunnat missa om vi bara hade betraktat materialet och därefter fört anteckningar i textform. Vid närläsning av bilderna skedde arbetet metodiskt, bild för bild avhandlades. Linjer drogs med hjälp av garn mellan bilden som lästes och de teman som återfanns i bilden. En bild kunde således få linjer till flera teman beroende på bildens innehåll och karaktär. På bilderna nedan som visar arbetsprocessen har de ansikten som syns anonymiserats. Innehållet synades, och vi granskade vilka bilder som innehöll en eller flera delar som kunde bindas till respektive teman. Fokus låg med andra ord på att matcha bilderna till en eller flera av våra 17 teman som finnes i tabeller under del 3.7. Rubrikerna Miljö, Gender Performance, Bildspråk och Statusmarkörer är inte menade att vara överordnade de teman som står under, utan de är satta för att navigering lättare ska kunna ske bland våra teman. När tematiseringen var klar observerades och tolkades de synliggjorda fenomenen i förhållande till frågeställningen. I följande del presenteras förekomsterna i de tre dimensionerna separat men i analysprocessen sker alltid en viss överlappning, vilket innebär att ett fenomen kan beskrivas flera gånger i resultatet genom analysmodellens olika linser.
3.7 Visuella representationer av tematisering
Här följer fotografier och tabeller som redogör för tematiseringen av materialet. .
Miljö
Kategori Blå Grön Gul Rosa Total
Passiv miljö 4 3 7 Aktiv miljö 1 2 3 Idrottsmiljö 1 2 3 Semester 1 1 1 3 Social miljö 1 4 5 Gender Performance
Kategori Blå Grön Gul Rosa Total
Passiv 2 1 3 Aktiv 1 2 3 Manspread 2 1 3 Avklätt 2 2 1 5 Muskelframställning 1 1 2 Duckface 3 3 1 7 Bildspråk
Kategori Blå Grön Gul Rosa Total
Svartvitt 2 2 4 Kommersiellt 1 4 2 1 8 Beskäring 1 1 4 2 8 Extern fotograf 3 1 3 7 Mobilen som sköld 1 4 2 7 Gender Performance
Kategori Blå Grön Gul Rosa Total
4. Text
I denna del presenteras den innersta dimensionen av Fairlcloughs modell som rör texten och dess byggstenar. Här uppmärksammas de olika bildspråkliga elementen som förekommer i iscensättningen av bilderna. Som vi lyfte under vår metoddel har vi valt att arbeta med två semiotiska begrepp; denotation och konnotation. Denotation syftar på bildens beståndsdelar i from av tecken, symboler och ikoner och hur de är iscensatta. Ett ords denotation är alla de objekt som ett ord syftar på. Exempelvis ordet logotyp; ordet syftar på alla objekt som kallas logotyper. När bilden istället läses utifrån ett konnotativt synsätt så läses bilden utifrån en större kontext och i relation till ett vidare sammanhang. Exempelvis är den konnotativa förklaringen till en logotyp ett märke eller symbol som används av kommersiella företag för att underlätta visuell igenkänning. Inom bildanalys tillämpas vanligtvis den denotativa beskrivningen före applikationen av den konnotativa betydelsen (Hansson et, al 2006). Så gör även vi här. Vi kunde sparat konnotationen till nästa steg i modellen, men eftersom dimensionerna i modellen överlappar varandra väljer vi att påbörja konnotationen redan här för att underlätta för läsaren. Återkommande mönster gick att utläsa i iscensättandet av bilderna, vilket inkluderade nyttjandet av olika poseringsgrepp, bildkompositioner och iscensättningen av åskådarens och respektive deltagarens blick.
4.1 Posering
Hur kroppen visas, och vad den har på sig är något av det första betraktaren av bilden möter. Kläderna som kropparna bär är överlag i modeller som visar kroppens former, med undantag på en bild som är tagen utomhus där personen är klädd i en bylsig jacka. Jeans, tights, tröjor och shorts är alla smala/figurnära i modellen. På tre bilder är personerna iförda badkläder eller underkläder. Kläderna betraktar vi som vardagliga västerländska ungdomskläder; blåjeans, shorts, t-shirts, stickade tröjor och huvtröjor. Färgskalan går i svart och mörkgrått, till mellanblå, beige och vitt. På de tre bilder där fötterna syns bär ungdomarna sneakers i vitt eller svart. Vi noterar att inga deltagare bär kjol eller klänning. Deltagarna använde olika poseringsgrepp i sina bilder. I de 6 bilder där hela eller en stor del av kroppen var synlig var det 3 bilder på deltagare med ett passivt kroppsspråk och 3 bilder på deltagare med ett aktivt kroppsspråk. Alla 3 bilder med passivt kroppsspråk var fotografier på tjejer. Alla 3 bilder med aktivt kroppsspråk var fotografier på killar.
Exempel av passivt kroppsspråk i materialet är när personen på bilden inte gör anspråk på bildrummet eller att personens kropp är i en passiv position. Kroppen är mer ett objekt än ett subjekt, ett exempel från vårt funna material är den bild där en person sitter på golvet (se illustration nr 1) i en pose med benen ihop och uppdragna, ena handen håller personen som stöd för att inte falla bakåt, den andra handen håller mobilen som personen tar självporträttet med. Ett aktivt kroppsspråk är det motsatta: rörelse, kroppen påvisar ett görande i bildrummet. I en konnotation tolkar vi att flickorna iscensätter sig själva med ett passivt kroppsspråk, och killarna iscensätter sig med ett aktivt kroppsspråk (se illustration nr 2) i sitt poserande och att det liknar det könsstereotypa uttryck som ofta återfinns i reklam och på film. Ungdomarnas iscensättande av sig själva visar på en reproduktion och appropriering av rådande könsnormer.
Alla de passiva kroppar som synliggörs i vårt material återfinns hos personer som vi kodar som kvinnor och här framträder här ett exempel på hur bilden av den passiva kvinnokroppen reproduceras och på så vis upprätthålls. De aktiva kropparna i materialet tillhör personer som vi kodar som män, som i exemplet ovan till höger.
4.2 Bildkomposition
Personerna är i hälften av fallen centrerade mitt i bilden. På många av fotografierna är det dörrkarmar, spegelramar, dörrar eller väggar som ramar in eller beskär bilden på personen i fråga. Just beskärning är vanligt förekommande, 6 av 20 bilder är beskurna så pass mycket att endast ansikten och eventuellt lite överkropp syns, på 4 av dessa bilder syns inte ens hela ansiktet. Det förekommer diagonala linjer i form av utsträckta armar,
ljusreflektioner eller andra raka linjer som ofta löper, och på så vis får oss att dra blicken, mot huvudpersonen. Horisontlinjen är sällan helt horisontellt lagd. Färgerna på bilderna går ofta i olika hudtoner, vitt, svart, ljusgult och med olika blå nyanser som komplement. Ingen av bilderna innehåller någon skarpt iögonfallande färg. De flesta bilderna är tagna i “god” belysning, men 4 av 20 bilder är så pass mörka att det krävs noggrant studerande för att kunna avläsa personens mimik och eventuella karaktäristiska drag. En form som återkommer på många av bilderna är det långsmala rektangulära former, som dörrlister eller en garderobsdörr. Förutom de bilder som har ett svartvitt filter så är det är svårt att avgöra vilka bilder som är retuscherade eller på något annat sätt manipulerade efter fotograferingsögonblicket. Eftersom Instagram som verktyg erbjuder en rad lättanvända filter och andra effekter så är vår tolkning att de flesta bilderna har något av detta. Det är snarare så att bilder som inte har något filter räknas till ovanligheterna. Är bilden omanipulerad kan detta skrivas ut med hashtaggen #nofilter. Ingen av bilderna som analyserades hade ovan nämnda hashtag. Vi konnoterar att miljön i 8 av deltagarnas bilder är tagna i antingen ett enskilt rum som tonårsrum eller något likt ett badrum. Inramningen och inomhusmiljön som personerna befinner sig i signalerar att detta är bilder som är privata och delade i förtroende. Det som kan konnoteras som sovrum (5 bilder) visar miljöer som går i naturtoner, det är städat och utan onödiga prylar. Känslan är snarare ett sobert sovrum där en vuxen person bor i en barnkammare. Iscensättningen och uppvisandet av miljön blir en spegling och en förlängning av personens uppvisande av sig själv. Genomgående visas miljöer och attribut upp som indikerar att personen i fråga har ett visst kapital i form av pengar. Miljöer som vi syftar på är exempelvis ett fint sovrum som vi nämner tidigare i texten, eller en poolmiljö, attributen är i form av märkeskläder och dyr elektronik.
4.3 Blick
Likt det kroppsliga poserandet så var även placeringen av eller avsaknaden av blick en central byggsten i bildernas komposition. Ett vanligt sätt att “avväpna” eller plocka bort blick som förekom på 7 av materialets 20 bilder, var att begränsa den egna medverkan på bilden genom att täcka delar av ansiktet med exempelvis en mobiltelefon eller att ansikten beskärs med hjälp av spegeln som fotografiet tas emot. Även åskådarens blick iscensätts och styrs genom kamerans placering. 7 av bilderna i materialet lästes som att de var tagna av en extern fotograf, men någon av dessa 7 bilder skulle även kunnat varit tagna med
självutlösare. Endast en bild i materialet var taget ur ett grodperspektiv, detta stod i kontrast med att hela 10 bilder iscensattes ur fågelperspektiv, där åskådaren/fotografen tittar uppifrån och nedåt på den avporträtterade personen. Av dessa 10 bilder var 7 stycken porträtt på deltagare som vi kodade som kvinnor. Dessa 7 bilder konnoterar vi som iscensättningar genom en manlig blick - fotografens, en man i rummet eller dig som åskådare oavsett kön. Ett vanligt tillvägagångssätt är att låta hennes, den avporträtterade kvinnan, blick komma underifrån. Hon kan blunda, eller helt enkelt låta hela eller delar av ansiktet döljas av något så att all fokus hamnar på den kvinnliga kroppen, som i bildexempel nr 3. Objektet, kvinnan i bilden, förminskas och makten ligger hos den betraktande. Att göra kvinnan underordnad med detta grepp som är vanligt inom konsumtionsdiskurser förekommande i reklam och film.
5. Diskursiv praktik
Deltagarnas Instagrambilder ingår i ett större och bredare sammanhang på Instagram, som innefattar allt ifrån tränings- och livsstilsdiskurser till diskurser kring katter. I likhet med många andra nya medier förväntas det att mediets konsumenter även är tydliga medproducenter och kontinuerligt interagerar med plattformens innehåll. Användarens val av vem de väljer att följa, vilka bilder de klickar “gilla” på och vilka kommentarer de skriver styr och förändrar upplevelsen, då dessa val påverkar hur plattformens bildflöde ser ut för den enskilde användaren, hur den riktade reklamen ser ut och vilka personliga ”följ-rekommendationer” varje konsument får. Plattformen avgränsar och ringar in diskurser och innebörden av detta är blir att plattformen har makt över och kontrollerar vilka diskurser som exponeras och för vem och i vilken omfattning.
5.1 Bilddistribution, bildkonsumtion och bildproduktion på
Bilddistributionen på Instagram är designad så att konsumtionen av bilder för plattformen kan ske nästan varsomhelst genom användningen av olika digitala artefakter. Instagram är utformad för mobil användning och användare belönas av att ha sin profil offentlig genom gilla-markeringar, vilket leder till en bred distribution av bilderna som teoretiskt sätt kan nå alla användare på hela plattformen. Alla bilder som publiceras på plattformen placeras i en större kontext i form i användarens flöde som är en blandning av de olika användare som användaren valt att följa i en kombination med reklaminslag i en för oss obestämd kronologi, alltså har en bild ingen fixerad eller bestämd kontext som den visas i för konsumenten. Flödet är även utformat för att användare snabbt ska kunna konsumera bilder i en serie och det blir därför svårt att stanna upp en längre stund vid en bild med undantag för skrivandet av kommentarer eftersom flödet ständigt uppdateras. Instagram konsumeras vanligtvis genom mobilen, vilket kan ge ett intryck av att bilderna du får i ditt flöde är personligt syftade eller skapade för enbart dig, känslan av detta förstärks genom att majoriteten av bilderna är producerade av privatpersoner eller designade av reklambyråer för att framstå som bilder från privatpersoner.
5.2 En dominerande konsumtionsdiskurs
I deltagarnas självporträttspraktiker finns det många likheter till bildgenrer utanför Instagrams kontext som kan kopplas till konsumtionskultur och dess diskurser. De bilder som analyserats handlar alla om konsumtion på olika sätt, med bildspråkliga hänvisningar till bildgenrer utanför Instagram. Vi har valt att avgränsa oss till att beskriva denna dominerande konsumtionsdiskurs och den interdiskursivitet och intertextualitet som kan urskiljas inom denna. Konsumtionsdiskursens bildspråk går som en röd tråd genom alla de bilder som analyserades inom detta arbete. Inom denna avgränsade konsumtionsdiskurs går det att urskilja en mängd grepp kopplade till exempelvis modediskurser, turistdiskurser och träningsdiskurser. Det är som att Instagrams visuella kulturer har en koppling till konsumtionskultur och dess tillhörande kommersiella branscher. Om det inte är en fysisk vara som säljs så är det en image eller en tanke. Gemensam nämnare för alla bilder på Instagram är att reklambranschen profiterar på den både indirekt i pådrivandet av konsumtionskultur och direkt i den riktade reklamen på plattformen.
5.3 Interdiskursivitet och intertextualitet
I den diskursiva praktiken framkommer det hur deltagarna navigerar i och emellan olika diskurser och att deltagarna lånar, nyttjar och approprierar tidigare etablerade diskurspraktiker i sin bildproduktion. Diskursiva praktiker som bygger vidare på eller utnyttjar grepp från en tidigare etablerad diskurs eller textform är en typ av interdiskursiv eller intertextuell praktik. Fairclough går även så långt att han hävdar att all diskursiv praktik är en form av interdiskursiv eller intertextuell praktik, då allt språkbruk bygger vidare på och förhåller sig till tidigare etablerade diskurser (Winther Jørgensen & Phillips 2017). Interdiskursivitet syftar på produktionen av texter som använder sig av tidigare vedertagna diskursiva grepp i antingen ett nytt diskursivt sammanhang eller ett liknande och syftar även på hur olika diskursiva praktiker förhåller sig till varandra diskurser emellan. Intertextualitet är ett mer specifikt lånande av språkliga grepp på en textuell nivå texter sinsemellan, där språkliga grepp inte bara lånas, utan direkt reproduceras eller refereras till i den nya textproduktionen och kan liknas vid ett slags parafraserande (a.a). Den interdiskursivitet och intertextualitet som framkom i analysen har tematiserats under rubrikerna 5.3.1#dagensoutfit, 5.3.2 Pinuppan och machomannen och 5.3.3 Tourist Gaze.
5.3.1 #dagensoutfit
Ett vanligt förekommande grepp i vårt material men även på Instagram som helhet var de porträtt tagna med kameran riktad mot en spegel. Ett exempel på denna typ av bild är illustration nr 4.
Bilden det refereras till visar en person som tar en bild mot en spegel. Bilden visar största delen av kroppen och följs ofta av hashtaggen #dagensoutfit och är tänkt att visa upp hur personen som avporträtteras är klädd för dagen. Posen och stilgreppet är så pass vedertaget ur en Instagramkontext att det uppfattas som ett uppvisande av personens utseende och hur hen valt att klä och styla sig för dagen. Denna interdiskursiva praktik är vanligt förekommande i vår avgränsande konsumtionsdiskurs och är ett grepp som vi tolkar som en tydlig appropriering av den kommersiella modebloggsdiskursen som förekommer på influencers modebloggar, där mer eller mindre kända personer publicerar bilder där de visar vad de har på sig. Syftet med denna praktik i sin ursprungliga kontext är att göra reklam och marknadsföra kläder och accessoarer. Avporträtterandet av kroppen i olika positioner visar sig vara en minst lika viktigt i självporträtten som att visa ansiktet i selfies, då bilderna i vårt material många gånger fokuserar på deltagarnas kroppar och där ansiktet doldes eller var utanför fotografiet.
5.3.2 Pinuppan och machomannen
Det blir påtagligt att det finns interdiskursiva relationer till en könsstereotyp reklambildsdiskurs i iscensättandet av de personer som vi kodade som kvinnor: genom hur dessa kvinnor uttrycker sig kroppsligt, var kvinnan som avporträtteras fäster sin blick, beskärningen som reducerar eller döljer kroppsdelar och minspel som anspelar på förförelse genom bland annat putande med läppar. Ett exempel på en bild i materialet som lånar intertextuellt från en könsstereotyp reklambildsdiskurs är exempelillustration nr 1, se sid 29, subjektet i bilden är placerad lågt på marken strax under kamerans blickhöjd, subjektet som är kodad som kvinna har en mobil som skymmer hennes ansikte något, blicken är fäst på telefonen och inte mot betraktaren, eftersom hon inte möter mottagarens blick inger detta en känsla av distans. Hon är poserade i sittande position med knäna i brösthöjd och posen är väldigt lik en traditionell pinup-pose. Pinuppan som fenomen hade sin storhetstid under och efter andra världskriget, och hennes främsta syfte var att vara söt, glad och sexig, allt för att behaga och “pigga upp” mannen. Bilder på lättklädda kvinnor har funnits så länge bild har funnits, men begreppet pin-up myntades på 40-talet som definitionen av en bild lättklädd kvinna som nålades upp på väggen (Buszek, M.E. 2006). Idealet fick en stor spridning med hjälp av Amerikanska Esquire Magazine som i var nummer av magasinet publicerade nyillustrerade pinuppor. En stor del av den globala spridningen skedde genom att amerikanska militärer försågs med magasinet löpandes under andra världskriget. (vargaspinupart.com). Pinuppans ideal och bildspråk har levt vidare och approprieras ofta intertextuellt i könsstereotypa reklambildsdiskurser och används för att sälja allt från bad och underkläder till mat, bilar och teknik. På bilder som anammar denna texttypsideal poserar modellerna ofta leende mot kameran i poser där midjan ska se smal ut, medan höfter och byst ska framstå som kurviga. Denna diskursiva praktik används, förnyas och byggs vidare på av reklamindustrin som utnyttjar de sexuella anspelningar denna diskurs erbjuder för att sälja en produkt som sexig, se bildexempel nedan. Reklambilden säljer restaurangkedjan Wendy’s hamburgare med snarlika diskursiva grepp och posering av subjekt. Här finns ytterligare en överlappning i deltagarnas diskursiva praktik med pinuppa och reklamdiskursen i poserande av kroppen avklädd och utan kroppsbehåring.
Bilden till vänster här ovan illustrerar en traditionell pinuppa. Bilden i mitten är en reklambild för hamburgerkedjan Wendys. Den sista bilden är vår illustration av deltagare gröns pose.
Bland de personer som vi kodade som män sågs konsumtionsdiskursens manliga motsvarighet till pinuppan som vi kallar machomannen. Denna könsstereotypa motsvarighet är förekommande inom ett flertal kommersiella diskurser så som reklam, film och mode. De manliga subjekten utmärker sig genom att; männen tar en stor fysisk plats i bilden, är fysiskt aktiva eller är en del i ett socialt sammanhang och poserar ofta med statusmarkörer som innefattar allt från artefakter till kvinnor som poserar underordnat bredvid mannen. Övervägande del av bilderna delade av de manligt kodade deltagare som hörde hemma i en större sport och träningsdiskurs, där deltagaren oftast är fotograferad i en idrottsmiljö som till exempel; sporthall eller gym där deltagaren framställs som aktiv och atletisk eller poserar för att visa upp träningsresultat i form av priser, kroppsförändringar, muskler och fullföljandet av tävlingsmoment, som exempelvis bild nr 5. Den här typen av bilder bygger, precis som exemplet med pinuppan, på gamla tiders ideal och dessa bilder visar på en intertextuell användning och fortsättning av tidigare etablerade diskurspraktiker, där olika bildspråkliga och kroppsliga grepp återanvänds. Den rådande normen sa att en riktig man ansågs vara stark och kunna underkasta sig tungt arbete, kunna bygga och renovera; aktiviteter som håller musklerna i trim. Männen var de som drog ut i krig, kunde laga en bil, försvara sig fysiskt (Priftis, M. 2017). Bilden av den könsstereotypa machomannen har reproducerats på samma sätt som pinuppan genom att återkomma i film och reklam år efter år (a.a.).
Bilden till vänster här ovan är ett fotografi taget 1929 av Lewis Hine under byggande av Empire State Building. Bilden till mitten är en stillbild ur Filmen “Fight Club” från 1999. Bilden till höger är omslaget för Men’s Fitness novembernumret 2015.
5.3.3 Tourist Gaze
Materialet visade även tydliga paralleller till en annan kommersiell diskurs; turistdiskursen och mer specifikt en diskurs som används för att sälja charterresor. Vanligt förekommande i dessa bilder är havsutsikter, soligt väder, parasoll, avklädda personer och iscensättningar av äventyrliga och exotiska aktiviteter, vilket oftast står i kontrast med praktiker hemifrån (Urry, 2011). Tre av våra deltagare hade bilder på sig själva som var iscensatta ur The Tourist Gaze på någon form av semesterort bland annat bilder med deltagarna iscensatta i eller vid en pool och såg ut att vara hämtade direkt ur en resebroschyr. Platserna i bilderna var inte identifierbara utan de delade gemensamma visuella drag som representerar det exotiska resmålet eller den främmande platsen. Detta bidrar till blicken som ger näring åt diskursen som upprätthåller bilden av att världens olika resedestinationer är en plats gjord för turisten att åtnjuta och där turisten alltid är välkommen och behövd (a.a). En bild som stack ut extra mycket för sitt intertextuella lånande från turistdiskursen var bild nr 7 som föreställer en person som ser ut att ha
erövrat en bergstopp med ryggen vänd mot kameran och med ett hav i bakgrunden. Bilden ser ut att ha hämtat inspiration både från bildspråket i TUI’s marknadsföring för charterresor men även på oväntat håll från en tavla från 1800-talet av Caspar David Friedrich. Tavlan med titeln Vandraren över dimhavet anses symbolisera människans erövring av naturen. Vad alla tre bilder har gemensamt är erövrandet av “outforskade platser”, vilket Urry (2011) menar är ett grepp turistdiskurser använder för att försvara och försköna praktiker som härstammar från kolonialismen (a.a.). Andra bilder i materialet som är tagna ur The Tourist Gaze ger en bild av utlandet som ett exotiskt paradis med barer och pooler som implicit ger intrycket av att turisten inte bara är fritt välkomnad av den exotiska kulturen utan är även behövd (a.a.).
Bilden till vänster ovan är en reklambild för Tui’s charterresor. Bilden i mitten är illustration nr 6 och föreställer en bild från vårt material. Bilden till höger föreställer ”Vandraren över dimhavet” målad av Caspar David Friedrich från 1918 (bilden är något beskuren).
6. Social praktik
I den tredje dimensionen analyserades vårt material ur en större social kontext. Med hjälp av Cultural Studies synliggörs vilka könsnormer och maktrelationer som iscensätts i självporträtten.
6.1 Kommersiellt bildspråk & konsumtionskultur
Eftersom Instagram är en “gratis-app” ägd av Facebook tjänar plattformen pengar genom riktad marknadsföring och datainsamling av sina användare. Detta innebär för nuläget enligt Instagrams egna statistik (2019) att 60% av innehållet som användarna kommer i kontakt med på plattformen är någon form av riktad reklam eller marknadsföring, antigen genom annonser eller produkt sponsrade influensers (Instagram, 2019). Därmed styr reklamindustrin en dominerande del av diskursen som förekommer på Instagram. I en strävan att tillhöra en av samhällets önskvärda sociala ställningar är det lockande att försöka reproducera reklam- och underhållningsbranschens ideal för den perfekta människan i sitt identitetsuttryck, vilket gör att denna diskurs reflekteras och speglas vidare i de allmänna Instagramanvändarnas diskurser. Att konsumtionsmönster ses som ett centralt problem i vårt samhälle lyfts ofta ur en miljöaspekt, men flera teoretiker pekar också på konsumtionens problematik när det kommer till hur människor i dagens samhälle bygger eller konstruerar sin självidentitet genom konsumtion och produkter (Longhurst et al, 2017). Reklamen säljer inte bara de varor de saluförs, utan framförallt en idé om livsstil, identitet och kultur. Illusionen är att individen väljer varor utefter vad som passar hens identitet, när det själva verket är företagen bakom varorna som gör sitt bästa för att sälja in en livsstil som konsumenter konstruerar sina identiteter kring (a.a). Alla deltagarnas bilder uppvisade iscensättningar av praktiker som är vanligt förekommande inom det kommersiella bildspråket.
I den kommersiella konsumtionsdiskursen som dominerar i det material som undersöktes kan man dock även göra en annan tolkning. Visserligen framstår ungdomarna som spelpjäser i en kommersiell konsumtionskarusell, men man kan även göra tolkningen att ungdomarna tar sig utrymme i ett samhälle där jantelagen länge varit en norm. I detta forum får ungdomarna möjlighet att ta plats och nyttja utrymmet till synes på sina egenvalda premisser.
6.2 Genus och makt
Genom att titta på materialet med en genusteoretisk lins synliggörs visuella diskurser som med iscensättandet av genusidentitet och sexualitet påverkar hur samhället konstruerar och kodar könsroller. Enligt Butler så är genus kopplat till hur vi framställer oss själva i förhållande till den rådande diskursordningen kring könsroller (Butler, 1990). Tydliga mönster sågs i deltagarnas kroppsspråk och poserande i förhållande till rådande könsnormer. Bland de manligt kodade deltagare sågs genusframställningar som anspelade på en högt rangordnad maskulinitet. I dessa bilder var männen bland annat iscensatta i maktutövande positioner, iscensatta som tävlingsinriktade och bilderna utnyttjade kroppsliga grepp som till exempel utövandet av en kroppslig praktik som manspreading, vilket innebär att en kroppslig erövring av en plats genom att sitta med benen brett isär. Detta är en del av ett maktspel traditionellt associerat med den könsnormativa mannen. (Se illustration nr 7 och åter nr 6.)
I analysen synliggjordes även normativa framställningar av att kvinnor reflekterar den mediala normen och styrs genom en förlängning av männen som dominerat reklamindustrin och medielandskapet historiskt, då de flesta av bilderna är iscensatta för den osynlige mannens beskådan. Dessa kroppsliga grepp innefattar oftast posering av en passivt underordnade natur och ofta med sexuella anspelningar (Mulvey, 1989).
6.3 Status
En av den kritiska diskursanalysens styrkor är förmågan att synliggöra maktstrukturer och hierarkier som konstrueras av och existerar i vårt språkbruk (Svensson, 2019). Med
