Hälsa och samhälle
GÄRNINGSMANNA-PROFILERING
KONST ELLER VETENSKAP?
MELDA HALILOVIC
GÄRNINGSMANNA-PROFILERING
KONST ELLER VETENSKAP?
CRIMINAL PROFILING
ART OR SCIENCE?
MELDA HALILOVIC
Halilovic, M. Gärningsmannaprofilering- Konst eller vetenskap? Examensarbete i
kriminologi, 15 hp. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Kriminologiska
Instutitionen, 2012.
Gärningsmannaprofilering (GMP) är en polisiär metod som används vid svårlösta utredningar. I Sverige praktiseras metoden av en central grupp vid
Rikskriminalpolisen, den såkallade GMP-gruppen. Studiens övergripande syfte är att förstå och förklara GMP som polisiär metod, samt undersöka metodens
effektivitet, korrekthet och vetenskaplighet. Ett särskilt syfte är att testa
inlärningsteorin och rutinaktivitetsteorin gentemot GMP-metoden för diskutera eventuella samband. Studien är kvalitativt orienterad och bygger på den
hermeneutiska teorin om tolkning av källor. Studien bygger på en omfattande systematisk litteraturstudie i kombination med två intervjuer. Sammanfattningsvis kan man säga att de slutsatser som analysen har är att GMP är en metod som i många fall tycks vara effektiv och som ofta genererar korrekta
gärningsmannaprofiler. Dock behövs det mer kunskap om GMPs vetenskapliga förankring. Det har även visat sig att det finns ett samband mellan GMP och både rutinaktvitetsteorin och inlärningsteorin. Sambandet med inlärningsteorin är dock marginellt.
Nyckelord: gärningsmannaprofilering, inlärningsteorin, rutinaktivitetsteorin,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ...4
1.1 Syfte och frågeställningar...5
1.2 Operationalisering och avgränsning...5
2. BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING...7
2.1. Bakgrund- Vad är GMP?...7
2.2. Tidigare forskning- GMP historik...7
3. TEORI...10
3.1. Studiens teoretiska ansats ...10
3.2. Kriminologiska teorier och GMP...10
3.2.1. Inlärningsteorin...11
3.2.2. Rutinaktivitetsteorin...11
4. METOD...13
4.1. Litteraturstudien...13
4.1.1. Sökord och källor...13
4.1.2. Systematisk litteraturstudie...14
4.2. Intervjuer...15
4.2.1. Urval...16
4.2.2. Innehållsanalys...17
4.3. Tillförlitlighet...18
4.4. För- och nackdelar med metodvalet...18
4.5. Etik...18
5. RESULTAT OCH ANALYS...19
5.1. Hur arbetar den svenska GMP- gruppen?...19
5.1.1. Gruppen...19
5.1.2. Ärendeanalys eller gärningsmannaprofil...20
5.1.3. Tillvägagångssätt GMP...21
5.2. Effektivitet och korrekthet...22
5.2.1. GMP- ett steg fram eller två steg tillbaka för utredningen?...22
5.2.2. Stämmer profilen överrens med den faktiska gm?...23
5.3. GMP- konst eller vetenskap?...24
5.4. Finns det något samband mellan GMP och kriminologiska teorier?...25
5.4.1. Inlärningsteorins samband med GMP...26
5.4.2. Rutinaktivitetsteorins samband med GMP...26
6. DISKUSSION OCH SLUTSATS...28
6.1. Frågeställningar och svar...28
6.2. Slutsats...30
6.3. Kritik och vidare forskning...30
7. REFERENSER...32
1. INLEDNING
Vad gör man när utredningen kört fast och när bevisen inte leder raka vägen till den gärningsperson som begått våldtäkterna, seriemorden eller bankrånen? Antingen förlitar man sig på utredarens livliga fantasi eller tar man till
kontroversiella metoder såsom, gärningsmannaprofilering. Frågan är dock om även gärningsmannaprofilering i själva verket baseras på profilexperternas fantasi eller om det är en evidensbaserad metod som bevisligen leder utredningen framåt. När kriminologiprofessorn Leif GW Persson blir tillfrågad huruvida det är onödigt att satsa på gärningsmannaprofilering uttrycker han ”Nej det tycker jag inte. Allt som kan bidra till att intellektualisera poliser och få dem att tänka mer på såna här saker som hur vissa gärningar är beskaffade, hur gärningsmännen brukar se ut och sånt där. Allt som har med analytiskt arbete att göra. Det tror jag är en stor fördel och en stor tillgång” (ur ”Veckans Brott”, 24 november 2010, SVT). Liksom Leif GW Persson håller många med om att gärningsmannaprofilering som polisiär metod bör uppmärksammas och utvecklas. Metodiken kring
gärningsmannaprofilering är enkel, den bygger på att en människas handlingar speglas av hennes personlighet (Ainsworth 2001).
Den här studien ämnar studera gärningsmannaprofilering och är uppbyggd enligt följande. Under studiens inledande del (kapitel 1) presenteras uppsatsens syfte och frågeställningar, vidare innehåller den inledande delen operationalisering och avgränsning av frågeställningar. Den andra delen (kapitel 2) innehåller en
presentation av bakgrund och tidigare forskning kring gärningsmannaprofilering. Det tredje kapitlet (3) utgör en redogörelse för studiens teoretiska ansats. Vidare följer ett avsnitt som redogör för metodvalet (kapitel 4). I det femte kapitlet (5) presenteras mina resultat och analyser i flera olika avsnitt, följt av ett avslutande diskussionskapitel (kapitel 6).
Definitioner
Nedan följer korta definitioner av två centrala begrepp som är ständigt
återkommande i uppsatsen. Dessa kommer dock att beskrivas mer utförligt senare.
Gärningsmannaprofilering- att framställa en beskrivning av en okänd
gärningsman (ne.se, 2012-05-19)
Profilerare/profileringsexperter- personer med expertkompetens som framställer
profiler av okända gärningsmän (thefreedictionary.com, 2012-05-19)
Förkortningar
För att underlätta vidare läsning har jag även gjort en lista över förkortningar som kommer att användas i uppsatsen.
GMP- Gärningsmannaprofilering
MO- Modus Operandi (gärningsmannens tillvägagångssätt) RPS- Rikspolisstyrelsen
RKP- Rikskriminalpolisen
FBI- Federal Bureau of Investigation BSU- Behavioral Science Unit
1.1. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att ge en inblick i hur den svenska GMP- gruppen arbetar och undersöka hur beprövad och effektiv GMP- metoden är. Ett särskilt syfte är att testa GMPs förankring med kriminologi. Således kommer två, av mig utvalda, teorier att prövas mot GMP- metoden för att identifiera eventuella samband. Grunden till det valda ämnet är att jag har ett stort intresse för polisiära strategier i allmänhet och GMP i synnerhet. De frågor som uppsatsen ämnar besvara är följande:
- Hur arbetar den svenska GMP-gruppen?
- Hur effektiva och korrekta är gärningsmannaprofilerna? - Är GMP- metoden evidensbaserad?
- Finns det något samband mellan GMP- metoden och inlärningsteorin eller rutinaktivitetseorin?
1.2. Operationalisering och avgränsning
Då mitt syfte och mina frågeställningar kan tyckas vara något generella och omfattande är avgränsningen av forskningssyftet en viktig del i
forskningsprocessen. Davies m.fl. (2011) menar att en frågeställning inom
kriminologisk forskning bör avgränsas tydligt och beskrivas utförligt. Detta för att underlätta för både läsaren och forskaren. Nedan följer beskrivningar av mina frågeställningar och begrepp.
Den första frågeställningen är rent deskriptiv och kan beskrivas närmare enligt följande. I begreppet arbetar har jag valt att inkludera hur processen ser ut från att man blir tilldelad ett fall till att man har en färdig ärendeanalys eller
gärningsmannaprofil. I detta inkluderas även GMP-gruppens arbetsfördelning, hur man rent konkret utför en profil, samt hur samarbetet med de lokala
polismyndigheterna ser ut. Vidare beskrivning och operationalisering av den
svenska GMP-gruppen anses inte vara nödvändig då uppsatsens kommande del
beskriver GMP och GMP-gruppen. Det är dock värt att poängtera att anledningen till att frågan avgränsas vid just den svenska GMP-gruppen är att det i nuläget finns ytterst lite forskning kring gruppen, medan det finns förhållandevis mycket forskning kring motsvarande grupper i bland annat USA.
Den andra frågeställningen kretsar kring orden effektivitet och korrekthet, varför just dessa ord bör belysas. Med effektivitet menas i detta sammanhang att gärningsmannaprofilen i fråga bidrar till att föra utredningen framåt och ge underlag för spaningsinsatser. Med korrekthet avses att den aktuella GMP stämmer överrens med den faktiska gärningsmannen. Med den ”faktiska
gärningsmannen” avses den gärningsman som av domstol bedöms som skyldig till brottet. Anledningen till att fråga nummer två inte avgränsas till Sverige och svensk gärningsmannaprofilering är att den svenska GMP-traditionen inte är så lång, vilket gör det svårt att finna tillräckligt med utvärderingar av profilernas korrekthet.
Fråga tre fokuserar på huruvida GMP- metoden, som används i Sverige och i utlandet, är evidensbaserad. Frågan ämnar alltså besvara huruvida GMP bygger på vetenskapligt utvärderade metoder eller endast utgör en väl genomtänkt
Den sista frågan ämnar besvara huruvida gärningsmannaprofilering har något samband med kriminologiska teorier. För att avgränsa det enorma antalet kriminologiska teorier kommer endast rutinaktivitetsteorin och inlärningsteorin att användas. Teorierna kommer alltså experimentellt att testas mot GMP- metoden för att urskilja eventuella likheter. Mer specifikt syftar frågan på huruvida GMP- traditionens gärningsmannatypologier har något samband med kriminologiska teorier om gärningsmän. Denna frågeställning skiljer sig från de andra eftersom den specifikt utgår från två teorier. I teoridelen kommer de aktuella teorierna att beskrivas och motiveras.
2. BAKGRUND OCH HISTORIK
I detta kapitel presenteras en kort introduktion av GMP och GMP-gruppen. Vidare följer ett avsnitt som kortfatttat beskriver den forskningshistorik som finns kring GMP.
2. 1. Bakgrund- vad är GMP?
GMP är en multidisciplinär forensisk gren som bland annat inkluderar
kriminologi, beteendevetenskap och psykologi. En gärningsmannaprofil avser alltså kartlägga vem den okända gärningsmannen är (Turvey 2001). Enligt Christianson & Granhag (2008) har GMP funnits i flera hundra år. Christianson (2008) menar dock att de första försöken att beskriva människors kriminalitet enbart byggde på fysiska egenskaper, medan dagens profilerare i första hand betonar gärningsmannens personlighet och sociala bakgrund.
Gärningsmannaprofilering tillämpas i första hand vid grova brott, såsom seriemord och grova våldtäkter (Answorth 2001, Muller 2000). Den moderna gärningsmannaprofileringen initierades av FBI agenterna Tetan och Mullany år 1970 och utvecklades senare av agenterna Douglas och Ressler, genom FBIs nyöppnade enhet BSU (Christianson & Granhag 2008). Idéerna byggde dock på en bok av Dr. James Brussel, psykiatrikern som var med om att skapa en profil av den s.k. Mad Bomber of New York (Polermo & Kocsis 2005).
I Sverige tillsatte man år 1995 en särskild enhet för gärningsmannaprofilering vid Rikskriminalpolisen, bestående av en grupp på tio personer, den så kallade GMP-gruppen (Christianson & Granhag 2008). GMP- metoderna började dock
användas flera år tidigare. Det har exempelvis utförts GMP av den s.k. AK-ligan (Militärligan) och i utredningen av Palme-mordet (RPS 1994:6). GMP- gruppens främsta uppgift är att komplettera det klassiska utredningsarbetet och föra
svårlösta utredningar framåt. Vidare har GMP-gruppen som uppgift att begränsa antalet misstänkta och skapa underlag för spaningsarbete (a.a.). Enligt RPS rapporten (a.a.) är GMP en arbetsmetod som, tillsammans med konventionella polisiära metoder, bör tillämpas i det svenska polisväsendet. Vidare bör GMP- metoden enligt RPS anpassas till svenska förhållanden (a.a.). Mer om den svenska GMP- gruppens arbete följer i uppsatsens femte kapitel.
Nämnvärt är att man idag allt mer använder begreppet ärendeanalys, eller på engelska criminal analysis, istället för GMP. Detta därför att just profileringsbiten numera endast är en liten del av metoden (a.a.). I uppsatsen kommer jag dock i första hand att använda GMP, profilering och ärendeanalys som synoymer med syfte att beskriva hela metodiken. I resultatdelen framkommer emellertid en mer specifik beskrivning av vad GMP, respektive ärendeanalys är.
2.2. Tidigare forskning- GMP historik
Nedan kommer en redovisning av befintlig forskning kring GMP. Den forskning som finns i nuläget riktar i synnerhet in sig på vilka metoder GMP bygger på och hur GMP tillämpas. Litteraturen är i första hand internationell, varför den här
Vad gäller GMP- metodens effektivitet och korrekthet har Dr. Brussels profil av Mad Bomber of New York satt grunden för det förtroende som idag finns för GMP. Brussels profil var korrekt till den grad att han inte bara pekade ut gärningsmannens egenskaper utan även prickade rätt på att gärningsmannen skulle ha på sig en dubbelknäppt kostym vid gripandet (Holmes & Holmes 2002). Värt att poängtera är att gärningsmannaprofilering inte räknas som en egen
profession eller akademisk inriktning, men metoden har trots detta kommit att användas i många läder såsom USA, England, Nederländerna, Finland och
Sverige (Answorth 2001). De flesta länder som tillämpar GMP har anammat FBIs metod, utvecklad av Russler och Douglas. Denna metod bygger på intervjuer av 36 dömda seriemördare i USA (Turvey 2001). Utifrån dessa intervjuer
identifierade man olika egenskaper hos mördarna. Egenskaperna klassificerades sedan i tre olika grupper; oorganiserade, organiserade och blandade (a.a.).
Tabell 1. En kortfattad tabell som visar några av de egenskaper som den oorganiserad- respektive
organiserade seriemördaren påvisar (Turvey, 2001).
Oorganiserad gärningsman/brottsplats Organiserad gärningsman/brottsplats
IQ under medel IQ över medel
Är ofta ensamstående Har ofta partner/familj Lämnar oftast kroppen hel Styckar oftast kroppen Har upplevt psykisk familjevåld Har upplevt fysisk familjevåld Bor/arbetar nära brottsplatsen Är geografiskt transportabel
Denna typologi är den mest kända, men det förekommer även andra typologier och klassindelningar som profilerare använder (a.a.). FBIs psykologiska
profileringsmetod brukar även omnämnas CIA (Criminal Investigative Anlaysis). Eftersom GMP, som tidigare nämnt, i första hand används vid grova seriebrott läggs mycket fokus på att kartlägga gärningsmannens MO (Modus Operandi). MO är gärningsmannens tillvägagångssätt, som kan avslöja mycket om
gärningsmannens personlighet och även bidra till att avslöja huruvida brottet ingår i en serie (Turvey 2001). Enligt Holmes & Holmes (2002) är MO ett inlärt
beteende som ser till att gärningsmannen genomför brottet och undviker upptäckt på sitt eget specifika vis. I gärningsmannens MO ingår ibland även signaturer, som är små signaler/spår som gärningsmannen lämnar vid gärningsplatsen (Turvey 2001). Förutom identifieringen av gärningsmannens MO ingår även en noggrann genomgång av brottsplatsen och de fysiska bevismaterialen, samt en offeranalys där man bland annat identifierar offrets relation till gärningsmannen och offrets risknivå (a.a.).
Det har inom profileringstraditionen funnits flera olika paradigm och det råder inget konsensus om hur en GMP ska utföras. Inom GMP, som på engelska kallas criminal profiling, offender profiling, eller psychological profiling finns det idag flera olika grenar (Turvey 2001, Answorth 2001). Dessa grenar utgör helt enkelt olika metoder att utföra gärningsmannaprofiler på. Bland de psykosociala profileringsmetoderna, där CIA ingår, finns även IP (Investigative Psychology), Crime Action Profiling. Vidare finns det en GMP-metod som är mer inriktad på den geografiska aspekten, den kallas geografisk profilering (Turvey 2001, Palermo & Kocsis 2005). Denna studie kommer dock i första hand ta fasta på de psykosociala profileringsmetoderna. Vidare kan man enligt Turvey (2001) dela in GMP i induktiv och deduktiv profilering. Den induktiva traditionen, som även brukar kallas den statistiska traditionen, bygger på att profileraren samlar information och data kring liknande fall och uttalar sig sedan om den aktuella
gärningsmannen. Man bygger alltså profilen på att alla gärningsmän med liknande MO är likadana (Turvey 2001). Den deduktiva metoden, som ibland kallas den erfarenhetsbaserade, bygger å andra sidan på att varje fall är unikt. Profileraren ska istället för att se på liknande fall, samla information om det enskilda fallet och utifrån det insamlade bevismaterialet analysera fram en gärningsmannaprofil (a.a.).
Nästan alla grupper med GMP kompetens, inklusive FBI och den svenska GMP-gruppen, erbjuder fler tjänster än den klassiska psykologiska profilen (RPS 1994:6, Answorth 2001). Förutom att skapa GMP görs även riskbedömningar och utvecklingar av förhörstekniker (Holmes & Holmes 2002). Det som kommer belysas mest i min studie är dock själva GMP/ärendeanalysen, men övriga delar av metodiken kommer också att beröras i resultat- och analysdelen.
3. TEORI
Den teoretiska tolkningsram som knyter an till samtliga frågeställningar och som är relevant i förhållande till undersökningen är hermeneutiken. Således kommer den hermeneutiska ansatsen att förklaras och motiveras i detta kapitel. Vidare följer en redogörelse för inlärningsteorin samt rutinaktvitetsteorin. Detta därför att en av studiens frågeställningar ämnar besvara huruvida det finns något samband mellan dessa teorier och GMP. Studien i sin helhet bygger dock på den
hermeneutiska teoriramen eftersom resterande frågeställningar inte täcks av inlärnings- och rutinaktivitetsteorin.
3.1. Studiens teoretiska ansats
Hermeneutik har sina rötter i 1800- talets litteraturvetenskapliga kretsar och har sedan sin tillblivelse utvecklats på flera olika sätt. Upprinnelsen var närmast en reaktion på den positivistiska skolbildningens anspråk på objektivitet och att kunna förklara olika fenomen. En skönlitterär bok låter vare sig förklaras eller mätas (om man bortser från hur många sidor den innehåller). En bok måste man förstå inifrån, dvs man måste tränga in i den och bli en del av berättelsen. Enligt hermeneutiker för läsaren en dialog med texten och ökar på så sätt sin förståelse av densamma. Man talar då om den hermeneutiska cirkeln (Giddens 1977, Cuff & Payne 1982).
Utan att tränga alltför djupt in i de hermeneutiska irrgångarna så är mitt syfte att använda hermeneutiken som en tolkningsmodell, där jag tar fasta på
inifrånperspektiv och förståelse. För min del blir det lite annorlunda perspektiv på förståelse eftersom jag både kommer att arbeta med text och med intervjuer. Texten består av forskning som gjorts på området, främst utländsk sådan, samt RPS utredning från 1994. Forskningen som gjorts är inte särskilt problematisk mer än på det sättet att den rör utländska förhållanden och att den spretar åt olika håll. Vad beträffar litteraturen vill jag tillämpa en ”kritisk hermeneutik”, dvs att försöka se igenom texten för att finna en underliggande innebörd (Giddens 1977). Beträffande intervjuerna vill jag också tillämpa en ”kritisk hermeneutik” på så sätt att jag förhåller mig öppen för att en utsaga inte nödvändigtvis är ”sann”. Inte på det sättet att intervjupersonen nödvändigtvis ljuger, utan i den hermeneutiska logiken ligger att verkligheten tolkas och när den gör det så tolkar vi den olika. Det blir således en fråga om tolkningar av tolkningar (Giddens 1977).
3.2. Kriminologiska teorier och GMP
När jag nu redogjort för mina teoretiska grundtankar måste jag, för att närma mig ämnet, gå vidare till andra teorier som verkar i ett annat sammanhang, nämligen i frågan om det finns några kriminologiska teorier som ligger till grund för GMP-gruppens arbete. För att kunna uppnå kunskap om brottsligt beteende och genomföra en korrekt GMP kan man gå tillväga på tre sätt. Genom observation, genom att ställa frågor eller genom introspektiva betraktelsesätt- försöka sätta sig in i gärningsmannens situation (RPS 1994:6). Den tredje metoden är teoretiskt orienterad och utgör en stor del av GMP (RPS 1994:6, Turvey 2001, Holmes & Holmes 2002). Således har jag valt att i min undersökning pröva två
Utifrån en analys av gärningsmannens MO ska man som profilerare alltså fastställa gärningsmannens demografiska, sociala och beteendemässiga
egenskaper, samt dennes motivation till brottet (Turvey, 2001). I studien kommer jag att pröva huruvida GMP- metoden har något samband med inlärningsteorin och rutinaktvitetsteorin. Valet att undersöka sambandet med rutinaktivitetsteorin föreföll sig naturligt eftersom rutinaktivitetsteorin bygger på tre på element som är centrala när en GMP ska skapas, vilket kommer beskrivas senare. Valet att även testa inlärningsteorin kan dock tyckas mer kontroversiellt och otippat. Dock valdes inlärningsteorin just av den anledning att teorin inte är lika självklar i GMP- sammanhang, samt att det faktiskt är en teori som enligt flera studier förklarar seriemördares motivation till att begå sina brott.
Att jag väljer att testa två teorier, och inte en, beror på att de valda teorierna tillsammans utgör en bra grund för att diskutera eventuella samband med GMP. Nedan följer korta redogöresler för teorierna. Teoriernas samband med GMP kommer emellertid att diksuteras mer i resultat- och analysdelen.
3.2.1. INLÄRNINGSTEORIN
Inlärningsteorin är en kriminologisk teori om gärningsmän som bygger på att brottsligt beteende är inlärt. Teorin utvecklades av Sutherland år 1946 och har sin utgångspunkt i att individer blir kriminella genom inlärning eller mer specifikt genom differential association (Sutherland & Cressey, 1955). Differential
association är ett begrepp som är svårt att översätta till svenska, men som
Sarnecki (2009) har valt att översätta till varierande anknytning. Teorin bygger på nio påståenden om den process som leder till individens involvering i kriminella handlingar. Nedan följer en översättning av Sutherlands påståenden direkt citerade ur Sarnecki (2009):
”1. Brottsligt beteende är inlärt.
2. Inlärning av brottsligt beteende sker genom interaktioner med andra personer i en kommunikationsprocess.
3. Huvuddelen av inlärningen av brottsligt beteende sker i grupper med nära, personliga relationer med medlemmarna emellan.
4. Inlärningen av brottsligt beteende inkluderar: a) tekniker att begå brott, som ibland är mycket komplicerade och ibland enkla; b) specifika motiv till den aktuella brottsligheten, drivkrafter, rationaliseringar och attityder.
5. De specifika motiven och drivkrafterna lärs in utifrån en definition av lagen som fördelaktig respektive ofördelaktig för individen.
6. Individen begår brott på grund av att definitioner som stödjer brottsligt beteende (prokriminella) får överhanden över definitioner som stödjer konformt beteende (antikriminella).
7. Individens anknytningar (associationer) till individer med de olika definitionerna av lagen (de pro- och de antikriminella) kan variera (vara olikartade-differentiella) med avseende på frekvens, varaktighet, prioriteringar och intensitet.
8. Den process som leder till inlärning av brottsligt beteende, genom individens anknytning till brottsliga och icke-brottsliga beteendemönster, involverar samma mekanismer som är involverade i andra typer av inlärning.
9. Eftersom brottsligt beteende är ett uttryck för generella behov och värderingar, lan det inte förklaras med sådana eftersom icke-brottsligt beteende är ett uttryck för samma sorts behov och värderingar.” (Sarnecki 2009, s. 174-175)
Sutherland förkastar biologiska och psykologiska faktorer som förklaringar av brottsligt beteende och menar att allt beteende, inklusive brottsligt, är inlärt (Sutherland & Cressey, 1955). Vidare har teorin kommit att utvecklas av Akers (1998) som står fast vid att brottsligt beteende är inlärt, men som tillägger att olika beteenden får olika social respons. Således menar Akers att beteende antingen belönas eller bestraffas och att detta ligger till grund för huruvida beteendet upprepas (a.a.).
3.2.2. RUTINAKTIVITETSTEORIN
Rutinaktivitetsteorin som utvecklades av Felson och Cohen på 70-talet är, såväl en kriminologisk teori, som en metod för brottsprevention (Sarnecki 2009). Teorin utgår från att ett brott uppstår när följande element finns;
1. Motiverad förövare 2. Lämpligt offer
3. Avsaknad av väktare (Cohen & Felson 1979).
Vidare menar förespråkare för teorin att brott inte kan uppstå om en av de tre komponenterna elimineras. En annan viktig aspekt av teorin är att brott förknippas med gärningsmannens vardagliga rutinaktiviteter, såsom arbete, skola transporter och fritidsaktiviteter (Sarnecki, 2009). Enligt Cohen och Felson (1979) bör man inom kriminologin lägga mer fokus på offrets roll och brottslighetens kontext, vilket han anser att Rutinaktivitetsteorin gör.
Teoriförespråkarna har även klargjort att rational-choice (rationella val) är en avgörande del i Rutinaktivitetsteorin (Sarnecki 2009). Den motiverade förövaren måste alltså uppfatta ett offer som lämpligt och bedöma huruvida en plats är fri från kapabla väktare. Vidare gör gärningsmannen även ett rationellt val när han genomför åtgärder för att minska de negativa konsekvenserna av brottet och öka de positiva (a.a.).
4. METOD
Studien är kvalitativt orienterad och bygger på två datainsamlingsmetoder; en litteraturanalys kombinerad med ett fåtal kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Valet att kombinera de ovan angivna metoderna var självklart då det förekommer förvånansvärt mycket litteratur kring gärningsmannaprofilering. En annan
bidragande orsak till valet av den kvalitativa ansatsen är att mina frågeställningar utgår från ett hermeneutiskt teoretiskt ramverk. Att litteraturen i första hand är internationell och i synnerhet från USA, gjorde att de få intervjuerna blev ett givet komplement till litteraturstudierna. Detta därför att en av uppsatsens
frågeställningar specifikt riktar in sig på Sverige och ämnar besvara hur den svenska GMP-modellen ser ut. Anledningen till att jag valde en kvalitativ framför en kvantitativ studie är att kvalitativ forskning i första hand riktar in sig på att förstå och förklara fenomen genom att tolkning. Kvantitativ forskning försöker å andra sidan förstå och förklara med hjälp av statistiska beräkningar (Malterud 2009, Davies m.fl. 2011).
Eftersom min studie är kvalitativt orienterad, saknar den hypoteser då mitt syfte främst är att utveckla egna teorier och förhållningssätt. Forsberg (2003) skriver att man vid kvalitativa studier oftast använder en induktiv ansats, vilket innebär att man förutsättningslöst samlar in fakta och därefter formar nya teorier och begrepp. Den deduktiva ansatsen som ofta förknippas med kvantitativa metoder utgår oftast från hypoteser (Forsberg 2003).
4.1. Litteraturstudien
Den rikliga mängden litteratur kring GMP gjorde att litteraturen fick en central roll i sudien. Det är framförallt frågeställning två, tre och fyra som kommer besvaras med hjälp av litteraturen, medan den första frågan till stor del utgår från intervjuerna. Den insamlade litteraturen bearbetades genom en så kallad
systematisk litteraturstudie, vilket kommer beskrivas mer utförligt senare.
4.1.1. Sökord och källor
Innan jag redogör för vad systematisk litteraturstudie innebär och hur den genomförs ska en presentation av sökord och insamling av datamaterialet göras. Jag använde i första hand Malmö Högskolans bibliotek och Linnéuniversitetets Universitetsbibliotek för att söka litteratur. Vidare använde jag mig av databasen SAGEPublications och Google Scholar via Malmö Högskolas hemsida.
De sökord som användes var: gärningsmannaprofilering, gärningsmannaprofil,
offender profiling, GMP, GMP-gruppen, gärningsmannaprofilgruppen, FBI profiling, criminal profiling, psychological profiling. Jag gjorde även sökningar
på ord såsom: seriemördare, serialkillers, homicide theories för att hitta relevanta teorier om den typen av gärningsmän. Under sökningen gjordes även trunkeringar av olika ord och begrepp för att fånga in så mycket relevant litteratur som möjligt. Trunkering innebär att man ersätter början eller slutet av ordet med en asterisk (Forsberg 2003). Då det förekommer mycket skönlitterära publikationer inom
rapporter och universitetsstudier valde jag att inkludera. Vidare valde jag att inkludera facklitterära publikationer av forskare inom området. Nedan följer en tabell över mina sökträffar där jag redoför för antal sökträffar och antal
inkluderade publikationer per databas/bibliotek. Som framkommer i tabell 2 har jag valt att inkludera elva publikationer i min systematiska litteraturstudie.
Tabell 2. Tabellen visar vilka databaser och sökord som använts, samt hur många träffar de
genererar och hur många av dessa som inkluderats i studien. N=11. N= antal inkluderade titlar Databas Sökord Antal träffar Antal inkluderade SAGE Publications Online, 2012-04-20 Offender profiling, criminal profiling, gärningsmannaprofil*, psychological profiling 236 2 Malmö Högskolas bibliotek, 2012-04-20 Gärningsmannaprofil*, offender profiling, criminal profling 14 3 Linnéuniversitetets bibliotek, 2012-04-20 Offender profiling, criminal profiling, gärningsmannaprofil*, psychological profiling, homicide theor*, criminological theor* 93 3 Google Scholar, 2012-04-20 Offender profiling, criminal profiling, gärningsmannaprofil*, psychological profiling > 10 000 3 4.1.2. Systematisk litteraturstudie
Systematisk innehållsanalys eller litteraturstudie kännetecknas av att data systematiskt klassificeras för att lättare kunna identifiera mönster och teman (Bachman & Schutt 2007). Enligt Forsberg (2003) är förutsättningarna för en systematisk litteraturstudie att ”det finns ett tillräckligt antal studier av god
kvalitet som kan utgöra underlag för bedömningar och slutsatser” (Forsberg
2003, s.30). Anledningen till att endast elva publikationer valdes är att dessa visade sig vara mest relevanta efter en snabb genomgång av publicationernas abstract och nyckelord. De publikationer som inkluderades var de som behandlade GMPs effektivitet, vetenskaplighet och korrekthet, samt publikationer som
inkluderade rutinakvitetsteorin eller inlärningsteorin.
Vidare bör en systematisk litteraturstudie utgå från en tydligt formulerad fråga. Denna fråga bör i sin tur besvaras genom att identifiera, välja, analysera och värdera relevant litteratur (a.a.). Efter en noggrann genomgång och värdering av litteraturen gjorde jag en översiktstabell. Detta för att underlätta fortsatt arbete med uppsatsen och för att kunna dela in resultat- och analysdelen i olika avsnitt eller teman. De teman som finns i tabell 3 är:
1. GMP-gruppen 2. Empiri
3. Korrekthet 4. Effekt 5. Teori
Dessa teman är gjorda med hänsyn till studiens frågeställningar och kommer behandlas vidare i resultatdelen i form av olika avsnitt.
Tabell 3. Översiktstabell/Tematabell över den inkluderad litteratur. N=11. N= antal inkluderade
titlar
Författare och årtal Typ av litteratur Typ av studie Tema Ainsworth, 2001 Facklitteratur Flera kvalitativa studier 2 och 3 Castle & Hensley, 2002 Artikel Kvalitativ studie 5 Christianson m.fl., 2008 Facklitteratur Ej aktuellt 1 och 4 Hale, 1993 Artikel Kvalitativ studie 5 och 2 Holmes & Holmes, 2002 Facklitteratur Flera kvalitativa studier 4 och 5 Kocsis, 2003 Artikel Kvalitativ/Kvantitativ
studie
3 och 4
Palermo & Kocsis, 2005 Facklitteratur Flera kvalitativa studier 2 och 5 Muller, 2000 Artikel Kvalitativ studie 2 och 3 Rikspolisstyrelsen, 1994 Rapport Ej aktuellt 1 Turvey, 1999 Facklitteratur Kvalitativa studier 2 och 4 Snook m.fl., 2008 Artikel Kvantitativ studie 3, 4 och 5
4.2. Intervjuer
Intervjuerna, som är ett komplement till litteraturstudien, är framförallt till för att besvara den första frågeställningen gällande den svenska GMP-gruppens arbete. Således gjordes endast två intervjuer, varav en med en representant från GMP-gruppen och en med en brottsutredare från Malmö. Anledningen till att endast två intervjuer genomfördes är framförallt att intervjuerna utgör ett komplement till den omfattande litterära studien. Vidare ansåg jag att fler intervjuer endast hade genererat liknande svar och följaktligen inte bidragit till något nytt i uppsatsen. Eftersom min studie inte fokuserar på respondenternas åsikter och attityder utan snarare på deras arbete, är fler intervjuer inte nödvändiga för studiens syfte. Vidare har jag tillgång till RPS rapport om gärningsmannaprofilering som grundligt beskriver gruppens arbete och då min frågeställning om GMP-gruppen är rent deskriptiv anser jag detta material vara tillräckligt. Intervjun med brottsutredaren är för att förklara samarbetet mellan GMP-gruppen och de lokala polismyndigheterna, vilket också beskrivs mer ingående i rapporten.
Vid intervjuerna användes två olika intervjuguider, varav en för representanten för GMP-gruppen och en för den lokala brottsutredaren (se bilaga 1 & 2).
Intervjuerna är semistrukturerade eller halvstrukturerade, vilket innebär att de har en struktur som gör att det finns rum för följdfrågor men som ändå följer en viss mall (Forsberg 2003). Efter att intervjuerna genomfördes gjordes en kvalitativ innehållsanalys av materialet, vilket kommer beskrivas utförligt i ett senare stycke.
Intervju 1
Den första intervjun hölls med en kriminalinspektör och representant för GMP-gruppen. Intervjun gjordes över telefon på grund av att intervjupersonen befann sig på annan ort. Nackdelen med att intervjun genomfördes över telefon istället för vid ett personligt möte är att man inte får ta del av kroppsspråk, men eftersom
telefonintervjun utmärkt. Det var dock svårare att transkribera intervjun eftersom jag inte kunde spela in samtalet, utan fick anteckna under tiden vi pratade. Intervjun tog ungefär 40 minuter. Intervjupersonen var lätt att prata med och besvarade frågorna så gott det gick. Vidare erbjöd intervjupersonen mig en föreläsning om GMP. Denna intervjuperson kommer i studien att benämnas IP1 (intervjuperson 1).
Föreläsningen
Föreläsningen, som hålls av två representanter från GMP- gruppen, är intern och endast till för polisanställda. Jag tog del av föreläsningen torsdagen den 3 maj 2012. Presentationen ger en djupare förståelse för GMP-gruppen samt för hur gärningsmannaprofilering går till.
Intervju 2
Den andra intervjun hölls med en kriminalinspektör tillika är utredare för grova brott i Malmö. Anledningen till att jag valde just denna person (som kommer kallas IP2) är att jag av en annan kollega fick höra att IP2 håller i den aktuella utredningen av Peter Mangs, den man som åtalas för serieskjutningarna i Malmö. Eftersom jag hade kännedom om att GMP-gruppen hade varit inblandad i det ärendet blev således IP2 ett givet val. Syftet med intervjun var att få en inblick i hur de lokala utredarna ser på GMP, samt hur deras arbete med GMP-gruppen fortlöper. Intervjun gjordes på intervjupersonens arbetsplats och tog cirka 25 minuter. Jag spelade in intervjun med en ljudinspelare, vilket intervjupersonen samtyckte till. Även den här intervjupersonen var lätt att prata med och besvarade frågorna ganska ingående.
4.2.1 Urval
Intervjuurvalet består av en representant från GMP-gruppen och en lokal utredare med erfarenhet av samarbete med GMP-gruppen. Urvalet faller under kategorin strategiskta urval, då jag valt respondenterna på grund av deras yrkesroll och deras erfarenhet (Forsberg 2003). Jag hade således kännedom om att personerna i fråga har svar på de frågor jag skulle ställa. De intervjuobjekt som utgör ett strategiskt urval delar enligt Forsberg (a.a.) vissa egenskaper, erfarenheter och upplevelser. Eftersom jag själv har en anställning inom Polismyndigheten i Skåne fick jag snabbt kontakt med respondenterna i fråga. Dock var personerna mycket upptagna med pågående ärenden, vilket gjorde att intervjuerna fick göras lite sent i forskningsprocessen. Detta var ytterligare en anledning till att fler intervjuer inte gjordes.
4.2.2. Innehållsanalys
För att analysera mina intervjuer gjordes en innehållsanalys, som är en foskningsstrategi för att beskriva och analysera text (Malterud 2009). För att kunna genomföra en innehållsanalys behöver man omvandla den insamlade rådatan till text. Detta görs genom en så kallad transkribering, alltså en översättning av verklighet till text (a.a.). Efter varje avslutad intervju gjordes således en transkribering där jag omvandlade mina anteckningar eller
Innehållsanalysen genomfördes i fyra steg, som enligt Malterud (a.a.) är av stor vikt för en korrekt analys. De fyra stegen är:
1. Helhetsintryck
2. Meningsbärande enheter 3. Kondensering
4. Sammanfattning
Det som först gjordes var således att de transkriberade intervjuerna lästes igenom, vilket gjorde att man genast kunde avläsa olika teman. Enligt Malterud (2009) bör man hålla sig till ungefär 4-8 olika teman. Vidare delades texterna in i
meningsbärande enheter. Meningsbärande enheter är viktiga textdelar som sedan analyseras (a.a.). Efter detta gjordes en kondensering eller dekontextualisering av innehållet, vilket innebär att man kodar sina meningsbärande enheter i olika underrubriker (a.a.). Man kategoriserar alltså sina meningsbärande enheter i olika kategorier. För att underlätta detta gjordes en matris för att visa hur de
meningsbärande enheterna kondenserades i olika teman/underrubriker (se tabell 4). I det sista steget görs en sammanfattning av de olika kategorierna där det latenta innehållet i texterna framgår.
Tabell 4. Matrisen visar fem olika teman, som är relativt lika de teman som uppstod i
litteraturanalysen. Vidare har dessa fem ämnen genererat flera olika underrubriker eller koder. Den tredje spalten i tabellen visar i vilken meningsbärande enhet man kan hitta citat relaterade till underrubriken. Den första siffran står för respondentern, alltså respondent 1 och 2, och numret efter kolonet står för den meningsbärande enheten. Jag har alltså numrerat de enheter jag tagit ut. Bokstaven F står för föreläsning och syftat på att informationen kommer från föreläsningen från GMP-gruppen.
Tema Underrubrik/kod Meningsbärande enhet
GMP-gruppen Annan synvinkel 1:14, 2:4
Utredningsstöd 1:3, 1:2, 1:13 Blir tillkallade, samarbete med
myndigheterna 1:10, 2:1 Gruppens kompetens 1:5, 1:7, 2:3 Behöver ej förändras 2:4, 1:13 Tillvägagånssätt Ärendeanalys 1:1, 1:2, 1:6, F Gärningsmannaprofil 1:2, 2:3, F Förhörsteknik och annat 1:1, 2:3 Utlåtande/rapport 1:3, 1:4, 2:2
Ärenden Ej misstänkt, kört fast 1:9, 2:1 Tillräckligt med information 1:10 Mord/dråp/sexualbrott-serier 1:9, F
För få ärenden 1:10
Teori eller erfarenhet Deduktiv 1:8
Typologier F
Erfarenhet viktigt 2:5
Effektivitet Leder framåt 1:11, 1:12, 2:1, 2:2, 2:5 Ej mycket feedback 1:12 Korrekthet Serieskytten i Malmö 1:11, 2:2 Hagamannen 1:11 Mad Bomber F Mordet i Spekeröd 1:11
4.3. Studiens tillförlitlighet
Validitet handlar om i vilken utsträckning man mäter det som avses mätas (Forsberg 2003). Validiteten i min studie ligger framförallt i att jag i uppsatsens inledande del definierar centrala begrepp och avgränsar mina frågeställningar. Detta kallas enligt Forsberg (a.a.) för innehållsvaliditet. Vad gäller reliabiliteten, som egentligen är mindre relevant vid kvalitativa studier, kan den definieras som studiens förmåga att vid upprepad mätning påvisa samma resultat (a.a.). Eftersom GMP- gruppens arbete utgår ifrån RPS rapporten som jag har fått tillgång till och eftersom jag haft möjlighet att intervjua en representant från gruppen, samt ta del av en föreläsning, anser jag att man vid upprepad mätning hade fått samma resultat gällande GMP-gruppen. Således är reliabiliteten relativt hög. Vad gäller litteraturgenomgången har den beskrivits noggrant och redovisats i en
översiktstabell, vilket ytterligare gör att man med lätthet kan få tillgång till samma källor. Dock kan man inte garantera att analyserna och tolkningarna av texterna genererar samma resultat.
4.4. För- och nackdelar med metodvalet
De fördelar som finns med att ha en kvalitativ datainsamlingsmetod är att man får en djupare förståelse för fenomenet man undersöker. Vidare finns det utrymme för egna tolkningar och reflektioner. Eftersom mina frågeställningar i första hand utgår från att förstå och förklara är den kvalitativa ansatsen den bästa tänkbara. Det faktum att en av frågeställningarna är rent deskriptiv och fokuserad på en specifik grupp gjorde att det föreföll sig naturligt att kombinera två
datainsamlingsmetoder, litteraturstudie och intervjuer.
Den nackdel som finns med studien är att intervjuerna är få till antalet. Fler intervjuer kanske hade genererat mer information om GMP-gruppen. Dock anser jag att just den frågeställningen trots allt besvaras med hjälp av
litteraturgenomgången. Ytterligare en nackdel med metodvalet kan vara min förförståelse och min yrkesmässiga erfarenhet, som eventuellt präglar mitt urval och mina problemformuleringar.
4.5. Etik
Eftersom intervjuerna gjordes med personer från polisväsendet föreföll det naturligt att jag eventuellt skulle få ta del av sekretesskyddade uppgifter. Då jag själv är polisanställd och har ett avtal om att inte avslöja sekretesskyddade uppgifter valdes dessa bort i transkriberingen av intervjuerna. De uppgifter som valdes bort var exempelvis diskussioner om pågående utredningar. Intervjupersonerna infomerades givetvis om att deltagandet var frivilligt och att de kunde välja att vara anonyma. Eftersom mina respondenter gav samtycke till intervjuerna och eftersom de själva valde att inte vara anonyma ställdes jag inte inför några särskilda problem. Dock valde jag trots detta att hålla respondenterna anonyma i uppsatsen. Detta därför att det inte är nödvändigt att lägga så mycket fokus kring deras namn, som sedan kommer kopplas ihop med olika ärenden. Intervjupersonerna blev i slutet av intervjun underrättade om att de kunde ta del av den transkriberade intervjutexten och hela uppsatsen när den var klar. Vad gäller föreläsningen av GMP-gruppen som jag fick ta del av kommer den inte att presenteras som bilaga i uppsatsen av etiska skäl. Detta därför att PowerPoint bilderna som jag har eventuellt kan innehålla sekretesskyddade uppgifter.
5. Resultat och analys
Eftersom materialet genererat flera olika teman, vilket framkommer i tabellerna i metoddelen, kommer detta kapitel att presenteras i olika underrubriker.
Underrubrikerna är strukturerade med hänsyn till mina frågeställningar. Eftersom studien utgår från fyra frågeställningar kommer således kapitlet innehålla fyra avsnitt. Underrubrikerna under 5.1 ämnar besvara frågan om GMP-gruppens arbete. Avsnitt 5.2 behandlar frågan om GMPs effektivitet och korrekthet, medan 5.3 är ett avsnitt som belyser GMPs vetenskapliga förankring. I avsnitt 5.4
kommer frågan om GMP- metodens samband med inlärningsteorin samt rutinaktivitetsteorin att testas.
5.1 Hur arbetar den svenska GMP- gruppen?
Som tidigare nämnt bildades den svenska GMP-gruppen år 1995. Detta efter att man tillsatte en projektgrupp 1993 vid RPS som hade i uppdrag att utreda huruvida GMP var en metod för den svenska polisen att tillämpa (RPS 1994:6, IP1). I projektgruppen ingick bland andra kriminologen Leif G.W Persson och psykiatrikern Ulf Åsgård som sakkunniga. Det som främst bidrog till att RPS startade en utredning var Ulf Åsgårds lyckade profil på Lasermannen i Stockholm 1991 (IP1). Gruppen har sedan uppkomsten fungerat som ett utredningsstöd för lokalpolisen (IP1, IP2). Vidare är det upp till respektive polismyndighet och utredare att avgöra huruvida GMP-gruppens hjälp lämpar sig i det enskilda
ärendet (IP1, IP2). GMP gruppen kan alltså inte självmant ta sig an ett ärende som de tycker att de kan hjälpa till med.
”Problemet är egentligen att vi inte kan gå direkt in och säga att en utredare behöver hjälp i ett visst ärende”(IP1)
5.1.1. Gruppen
GMP- gruppen består förnärvarande av elva personer, men antalet personer har varierat lite (IP1, RPS 1994:6). Den här gruppstorleken är, enligt IP1, betydligt större än motsvarande grupper i utlandet. Att GMP-gruppen har en bred och säregen kompetens anser både gruppmedlemmarna själva, men även den lokala brottsutredaren som intervjuades. Gruppens medlemmar har olika bakgrund vilket bidrar till man ser på ärendet från olika synvinklar. Gruppen består av erfarna brottsutredare, tekniker, beteendevetare, psykologer, psykiatriker och rättsläkare (IP1). Eftersom GMP ständigt utvecklas har gruppen utbildningar där de
kontinuerligt uppdaterar sig själva med ny kunskap inom beteendevetenskap och kriminologi (IP1). Vidare uppgav både IP2 och IP1 att gruppens samansättning är ypperlig och att det faktum att gruppen finns under RKP, som är en central avdelning, bara är positivt. IP2 ansåg exempelvis att GMP kompetens i flera myndigheter bara hade varit överflödig. Han menade bland annat att en GMP-grupp inte hade haft så mycket att göra i en lokal myndighet, eftersom det sällan sker sådana grova brott (IP2).
”Och sådana grova brott som gmp-gruppen är inblandade i är ju inte vanliga brott så att säga så att jag tror inte att de hade haft jobb om de hade suttit i
Både lokalpolisen och GMP-gruppen anser att en annan anledning till att gruppen bör vara central är att den kallas in i ett ärende som oftast redan påbörjats och att gruppmedlemmarna därför ser på ärendet ur en helt annan synvinkel.
”Fördelarna är att man använder GMP-gruppen för att korta ner
utredningstiden, man får andra infallsvinklar eftersom man ser på ärendet med andra ögon.” (IP1)
”Det är mycket bra tror jag också att komma ner och att inte veta så mycket. Vi blir gärna hemmablinda vi som jobbar i området.”(IP2)
Gruppens uppgift är, som tidigare nämnt, att ge stöd åt en utredning som kört fast och som inte har någon misstänkt, alternativt att snäva in antalet misstänka personer (Christianson & Granhag 2008, RPS 1994:6). De ärenden som GMP-gruppen involveras i är framförallt mord, dråp och grova sexualbrott som oftast utgör seriebrott. Ibland faller även utrpessningsärenden mot profilpersoner och polisanställda på GMP-gruppens bord (IP1). Enligt IP1 hade gruppen 35 ärenden år 2011 och ett tiotal ärenden hittills iår. GMP-gruppen själv anser dock att de kunde varit inblandade i fler ärenden. De menar att de ibland läser om olika fall i tidningarna där de tydligt ser att utredningen skulle behöva ett lyft. IP1 menar att gruppen då brukar ringa upp utredaren och diskutera fallet, vilket ibland leder till att utredaren skickar en förfrågan om hjälp (IP1).
5.1.2. Ärendeanalys eller gärningsmannaprofil
Som framkommit i uppsatsen har GMP- metodiken allt oftare kommit att
omnämnas ärendeanalys. Detta därför att de grupper runt om i världen som utför GMP numera även erbjuder andra tjänster (Holmes & Holmes 2002). Den svenska GMP-gruppen heter egentligen Gruppen för ärendeanalys och
gärningsmannaprofilering, vilket tyder på att ärendeanalysen är en stor del i det
hela (IP1). Det är dock just profilerna som varit i medial fokus och som ofta glorifieras i filmer (RPS 1994:6, IP1). De lokala brottsutredarna har i vissa fall behov av en hel ärendeanalys, snarare än en gärningsmannaprofil. En
ärendeanalys omfattar en analys av hela brottssituationen och kan ibland utmynna i en gärningsmannaprofil, medan en GMP inte kan göras utan att först ha gjort en ärendeanalys (IP1).
GMP-gruppens arbetsuppgifter är alltså följande:
• ärendeanalys/profil • förhörsanalys/råd • brottsplatsanalys • hot /riskanalys
• geografisk analys/profil • cold case (IP1, föreläsning)
Det största fokuset ligger dock på ärendeanalys/profil och brottsplatsanalys, medan hot/riskanalys, geografisk analys samt cold case för det mesta tillfaller andra avdelningar inom Rikskriminalpolisen (IP1). Hur en ärendeanalys, tillika gärningsmannaprofil, genomförs kommer att beskrivas senare. Det är dock inte alltid som polismyndigheterna runt om i landet behöver hjälp med en
att komma vidare i ett förhör. GMP-gruppen arbetar således även med att utveckla förhörstekniker för olika typer av gärningsmän (IP1, IP2). Ett annat exempel på uppdrag är att utföra en brottsplatsanalys för att avgöra huruvida det skett ett brott eller inte.
” Om vi exempelvis får ett ärende där man anträffat en död person, så görs en brottsplatsanalys med tekniker och rättsmedicinare på plats, som kan bedöma ifall det rör sig om ett brott eller om det kanske bara handlar om en olycka.”
(IP1)
GMP-gruppens uppgifter skiljer sig således markant mellan olika ärenden.
” Det är väldigt olika typer av hjälp vi ger och det beror på vad utredarna behöver för hjälp. Vi tecknar kontrakt som skiljer sig från fall till fall.” (IP1)
5.1.3. Tillvägagångssätt GMP
Efter att GMP-gruppen fått en förfrågan från en utredare börjar de med att ta del av all insamlad information i ärendet (RPS 1994:6). De tar del av innehållet i förundersökningsprotokollet och övriga protokoll, vidare åker några från gruppen och undersöker den aktuella brottsplatsen/fyndplatsen (IP1, IP2). Trots att
samtliga gruppmedlemmar oftast är inblandade i alla ärenden, är det oftast en eller två som åker och tittar på brottsplatsen. Dessa två brukar internt benämnas som
ettan och tvåan och de ska sätta sig in i ärendet i sin helhet för att sedan kunna gå
vidare och diksutera med resten av gruppen (IP1). Vidare är det ytterst viktigt att samla in ytterligare information som kan vara avgörande för en korrekt
bedömning. Detta kan förutom en brottsplatsanalys vara att ta fasta på
gärningsmannens MO (Modus Operandi), skaffa kunskap om offret (viktimologi), samt undersöka interaktionen mellan offer och gärningsman. När man sedan har alla relevanta ingångsvärden görs en preliminär bedömning där det bland annat framgår vilken typ av brott det rör sig om och om brottet är del i en serie av brott (RPS 1994:6). GMP-gruppen har som mål att avge ett preliminärt utlåtande inom tre veckor.
”Det vi rent konkret gör är att vi försöker reda ut frågor som; hur har brottet genomförts? I vilken ordning har handlingarna skett? Finns det flera
gärningsmän? Är det en del i ett seriebrott?” (IP1)
Efter detta görs en detaljerad analys av ärendet som bland annat inkluderar en rekonstruktion av brottet och ofta även en gärningsmannaprofil där man tar fasta på gärningsmannens spaningsbara egenskaper (IP1). Man fokuserar således på gärningsmannens demografiska, sociala och beteendemässiga egenskaper och utgår från ledorden: Vad? Varför? Vem? (IP1, Turvey 2001). För att göra en gärningsmannaprofil ska man ta fasta på så många spaningsrelevanta variabler som möjligt hos en gärningsman. Vidare krävs höga samband mellan variabler som beskriver gärningen och variabler som beskriver egenskaper hos
gärningsmannen (RPS 1994:6). Ett högt samband innebär alltså att det sätt brottet utförts på är personligt och står i samklang med gärningsmannens personlighet (RPS, 1994:6).
program (IP1). Nedan kan man se en en figur över GMP-gruppens olika steg i det analytiska arbetet.
Figur 1
Efter RPS 1994:6, sid. 33. GMP- gruppens analysmodell
5.2. Effektivitet och korrekthet
Då GMP är en polisiär metod med avsikt att skapa underlag för spaningsarbete och leda utredningen framåt i hopp om att gripa rätt gärningsman, anser jag att en bedömning av effektivitet och korrekthet är av stor vikt. Detta därför att en granskning av GMP- metodens korrekthet och effektivitet belyser frågan om huruvida GMP är en användbart och således en metod för den svenska Polisen att tillämpa.
5.2.1. GMP- Ett steg fram eller två steg tillbaka för utredningen?
Som tidigare nämnt är GMPs främsta uppgift att ingripa i utredningar som kört fast. Frågan är emellertid huruvida profilerna i själva verket för utredningen framåt i jakt efter en gärningsman. Ett stort problem är dock hur effektivitet bör mätas. Enligt Christianson & Granhag (2001) kan en kriminalkommissaries berättelse om hur stor betydelse profilen haft för utredningen inte ge något vetenskapligt belägg för GMPS effektivitet. Christianson & Granhag (a.a.) menar att det krävs systematiska analyser för att konkret kunna uttala sig om profilers korrekthet och andvändbarhet.
Enligt Answorth (2003) är gärningsmannaprofiler användbara i utredningar oavsett om de leder direkt till den rätta gärningsmannen eller inte. Detta därför att det visat sig att profileringsexperternas utlåtanden hjälper utredarna att sålla bort onödiga spår och avgränsa letandet (a.a.). I intervjun med IP2 framgick det att GMP- gruppen var till stor hjälp i utredningen av malmöskjutningarna för ett par år sedan. GMP- gruppen bedömde bland annat att det rörde sig om
serieskjutningar och att gärningsmannen färdades på cykel, vilket visade sig vara helt korrekt (IP2). Enligt IP2 bidrog GMPs insats i kombination med allmänhetens tips till att man kom Peter Mangs på spåren (IP2). Ett annat exempel på den svenska GMP-gruppens effektivitet är fallet med försvunna Mariana från
Spekeröd där polisen tidigt hade misstankar om brott, men saknade kroppen. Med
En studie från Storbritannien visar dock att gärningsmannaprofiler hjälpt att leda utredningarna framåt i endast 16 procent av fallen där GMP tillämpats, samt att endast tre procent av profilerna bidragit till att hitta rätt gärningsman (Answorth 2001). Kocsis (2003) för samma resonemang som ovan, men med andra siffror. Kocsis menar att det visat sig att lokala utredare uppskattar att cirka 46 procent av samtliga GMP varit till någon hjälp för utredningen, men att endast 17 procent av profilerna bidragit till att rätt gärningsman identifierats (a.a.). Man ska emellertid ha i åtanke att GMP endast tillämpas i ytterst svårlösta fall där utredarna inte har någon väg att gå. Med detta i tankarna kan man fråga sig huruvida de fåtal svårlösta fall som lösts med hjälp av GMP någonsin hade lösts annars (Answorth 2001). I Kocsis (2003) studie, som handlar om kompetensen och korrektheten i profileringsexpertnernas utlåtanden, framkommer det att profilerarna utför goda gärningsmannaprofiler, men att dessa profiler nödvändigtvis inte behöver vara avgörande för utredningens framsteg.
“Consequently, it must be clearly recognized that although some promising measure of empirical support has emerged for the accuracy of professional profilers, these conclusions say nothing about the utility of these profiles in assisting criminal investigations.” (Kocsis 2003, s. 141)
Vidare är Snook och hans kollegor (2008) inne på ett ännu mer kritiskt spår och menar att pretentiösa gärningsmannaprofiler i allt för många fall har vilselett utredarna och i vissa fall även bidragit till att osyldiga personer utpekas som gärningsmän.
5.2.2. Stämmer profilen överrens med den faktiska gärningsmannen?
En fråga som de flesta vill ha svar på är hur väl profilerna stämmer överrens med verkligheten. Det har visat sig att det är svårt att avgöra korrektheten i profilerna, framförallt därför att det finns ytterst lite forskning inom området. Detta på grund av att det sällan görs utvärderingar av profilernas korrekthet (Snook m.fl. 2008). Muller (2000) menar å andra sidan att utvärderingar görs, men att dessa inte redovisas offentligt. Även den svenska GMP- gruppen uppger att det görs
utvärderingar av profilerna och att dessa görs internt inom GMP- gruppen (IP1). Det faktum att GMP- metoden inte utvärderas offentligt förefaller ytterst märkligt därför att utredningar av andra forensiska metoder, såsom DNA- analys, finns tillgängliga för allmänheten att ta del av (Muller 2000).
Christianson & Granhag (2008) menar att profilens korrekthetsgrad inte är samma sak som att profilen upplevs som användbar av utredare. Ett annat problem är svårigheten med att bedöma korrekthet. Answorth (2003) skriver att det inte är så enkelt som att jämföra profilerarens utlåtanden med den faktiska gärningsmannen, därför att olika profilerare har olika sätt att uttrycka sina påståenden. En
profileringsexpert kan exempelvis i sin profil skriva att gärningsmannen är 20 år, medan en annan skriver att gärningsmannen är mellan 18 och 40 år. Om den dömda gärningsmannen visar sig vara 20 år gammal bör således båda påståenden bedömas som korrekta (Answorth 2003).
Trots problematiken kring hur GMP bör utvärderas och studeras har det på senare år gjorts försök att bedöma profilernas korrekthet. Kocsis (2003) har, som tidigare
experter från flera olika länder som jämfördes med kontrollgrupper. Kontrollgrupperna bestod bland annat av studenter, erfarna utredare och psykologer. Experimentet byggde på att samtliga grupper skulle utföra
gärningsmannaprofiler med hjälp av utredningsmaterial från redan lösta fall och det övergripande resultatet visade att profileringsexperterna presterade fler
korrekta profiler än kontrollgrupperna (a.a.). Kocsis (a.a.) fick dock också fram att det var en stor spridning av korrektheten bland de förmodade
profileringsexperterna. Liknande studier med syfte att bedöma profilernas korrekthet har gjorts i Sverige. Den svenska GMP-gruppens profil av den så kallade Lasermannen i Stockholm granskades av Örtenholm år 1997 vid Göteborgs Universitet. Örtenholms resultat visade att av 54 påståenden var 34 korrekta. Det fanns alltså fler korrekta påståenden än inkorrekta (20)
(Christianson & Granhag 2008).
För att fortsätta på samma spår och namnge ytterligare fall där
gärningsmannaprofilen varit korrekt, kan fallet med serieskytten Peter Mangs återigen nämnas. GMP- gruppens profil stämde till stor del överrens med den nu åtalade gärningsmannen. Vidare stämde den geografiska profileringen som gjordes av RKP också in (IP2). Det bör dock poängteras att Peter Mangs inte är dömd, utan endast åtalad. Eftersom min ursprungliga frågeställning endast inkluderar dömda gärningsmän, går det ännu inte att avgöra korrektheten i detta enskilda fall. Ett exempel på när variablerna i GMP inte visade så stort samband med den faktiska gärningsmannen är fallet Hagamannen (IP1).
”Det kan även bli helt fel som det till exempel blev när gruppen var involverad i fallet Hagamannen där det visade sig att profilen som togs fram inte var så rätt.”
(IP1)
5.3. GMP- konst eller vetenskap?
I litteraturen om gärningsmannaprofilering förekommer en ständigt
återkommande fråga som lyder; är profilering en konst eller är det vetenskap? (Answorth 2001). I den här delen kommer ovanstående fråga att belysas. Enligt Christianson & Granhag (2008) har resultat från en del studier visat att
profileringsexperter ofta bygger sina profiler på gissning och intuition, trots sina långa akademiska bakgrunder och utbildningar. Vidare har det framkommit att det bland forskare råder delade åsikter om profilernas effektivitet och korrekthet, men de flesta är eniga om att det behövs mer forskning och utvärdering.
Det finns flera studier som pekar på att GMP är mer av en gissningslek. I en studie av Alison m.fl.(2003) studerades 21 profiler från USA och Europa med syftet att kvalitetsgranska påståenden i profilerna. Den centrala slutsatsen i studien var att man i 90 procent av fallen saknade stödjande resonemang för sina
påståenden i profilerna (Christianson & Granhag 2008). Den höga andelen vaga och tvetydiga påståenden i profilerna bidrar följaktligen till att profilernas korrekthet är svår att bedöma (a.a.). FBIs typologi av gärningsmän har också fått en del kritik. Trots att typologin har sitt ursprung i intervjuer med 36 dömda seriemördare, anses den av en del forskare vara en icke-vetenskaplig
klassificering (Answorth, 2001). Detta bland annat på grund av att samtliga intervjuobjekt är dömda seriemördare vilket, gör att andra typer av brottslingar inte inkluderats. Detta blir således ett problem för typologins validitet därför att typologin används för olika typer av grova brott och inte bara seriemord
(Answorth, 2001). Ytterligare kritik mot FBIs typologi är enligt Muller (2000) FBIs misslyckande med att förklara vilken teoretisk bas typologin bygger på. En fråga som uppstår är hur det kommer sig att GMP och FBIs grundidé tillämpas av så många länder, trots att ett flertal forskare motsätter sig det faktum att GMP är vetenskapligt förankrat och pålitligt. Kanske är effektivitetsaspekten och GMPs användbarhet i utredningar av större betydelse för polisorganisationerna än vad GMPs vetenskapliga förankring är. Snook och hans kollegor (2008) menar dock att det empiriskt har visat sig att personer anammar ett meddelande ju fler gånger meddelandet upprepas. Detta kopplar de till att optimismen kring GMP- metoden beror på att den alltmer skildras som positiv i media. Man kanske ska ta GMP för vad det är och inte kräva något vetenskapligt underlag. GMP är trots allt ett polisiärt spaningsverktyg med mål att driva utredningen framåt, vilket det i relativt många fall gör. En gärningsmannaprofil är inte till för att användas som bevis i domstol, just av den anledningen att det inte utgör något evidensbaserat och vetenskapligt underlag, såsom DNA- analys gör. En GMP bygger endast på sannolika bedömningar och har inte befogenhet att agera som bevis i en domstol (IP1). Vetenskapligheten kanske inte är viktig med avseende på vilken uppgift GMP har i polisväsendet.
5.4. Finns det något samband mellan GMP och kriminologiska teorier?
Enligt Palermo och Kocsis (2005) är kriminologiska och psykologiska teorier om gärningsmän i allmänhet och våldsbrottslingar i synnerhet viktiga för
brottsanalytiker och profilerare, då deras uppgift är att sätta sig in i
gärningsmannens situation. Det är i särklass teorier med empiriskt stöd som utgör en viktig källa i arbetet. Som tidigare nämnt finns det en rad mallar och typologier inom GMP. Den typologi som används mest är dock FBIs kategorisering av organiserade-, oorganiserade- och blandadebrottsplatser/gärningsmän. Snook m.fl. (2008) anser att de flesta typologier som profilerare använder sig av inte är
evidensbaserade och saknar empiriskt stöd.
Trots att Snook m.fl. (2008) menar att GMP inte bygger på några erkända teorier, anser jag att det finns parelleller mellan GMP-metodiken och kriminologiska teorier. För att kunna göra en profil av en seriemördare och följaktligen även finna honom behövs kunskap om vad han hade för motivation till att begå brotten, varför han begick brotten på de utvalda platserna och vad han har för bakgrund (IP1, Turvey 2001). Man bör alltså ta fasta på gärningsmannens personlighet, som enligt Holmes & Holmes (2002) är uppbyggd av fem komponenter; biologi, kultur, omgivning, delade erfarenheter och unika efrarenheter. Detta anser jag att de två klassiska kriminologiska teorierna inlärningsteorin och rutinaktivitetsteorin kan hjälpa till med. Jag anser att man kan utgå från dessa teorier för att få svar på de centrala frågorna inom GMP; Vad? Varför? Vem?
5.4.1 Inlärningsteorins samband med GMP
Då GMP främst tillämpas på brott såsom seriemord har jag valt att fokusera på just den brottstypen i detta avsnitt. Enligt Castle & Hensley (2002) är majoriteten av alla seriemördare tillräkneliga, vilket betyder att de inte lider av någon svår psykisk störning. Följaktligen kan de flesta seriemördare förklaras med
genom interaktion med andra närstående personer menar man att även
seriemördare förklaras med teorin. Castle & Hensley (a.a.) menar att personer som tjänstgjort i militären genom pyskologiska processer lär sig att bruka och
rättfärdiga våld samt att objektifiera brottsoffret. Vidare har studier visat att många seriemördare haft någon form av utbildning i det militära. Detta gäller dock inte alla seriemördare, vilket enligt forskarna betyder att de fått sin inlärning på annat håll (a.a.).
Ett annat exempel på hur en invidid genom inlärning blir seriemördare är att individen tidigt i livet blir förnedrad/förolämpad av närstående personer (Castle & Hensley 2002, Hale 1993). Dessa närstående personer får alltid ut något positivt, såsom kontroll, till följd av sin förnedring av individen. Med dessa positiva effekter i åtanke begår sedan individen sina brott (Hale 1993). Vidare menar Castle & Hensley (2002) att just denna förnedring tidigt i barndomen styr
individens aggression och utgör ett motiv till att mörda senare i livet. De är dock noga med att poängtera att alla individer som förnedras inte blir seriemördare per automatik. Förödmjukelsen/Förnedringen utgör endast ett motiv om individen förnimmat och internaliserat förnedringen/förödmjukelsen (a.a.). Individen ger sig sällan på den närstående personen från barndomen, utan snarare andra offer som stimulerar känslan av förnedring och som kan associeras med den närstående personen. Ett exempel på detta är seriemördaren Ted Bundy, som gav sig på unga kvinnor som han associerade med den förnedring han kände när hans tidigare flickvän bröt deras förlovning (Hale 1993). Som framkom tidigare i uppsatsen (tabell 1) har både den oorganiserade- och den organiserade gärningsmannen blivit utsatt för någon form av våld eller förnedring av en närstående person, enligt FBIs typologi.
En bra profilerare ska kunna sätta sig in i gärningsmannens situation och ta fasta på gärningsmannens MO, som alltså är ett inlärt beteende. Gärningsmannens MO kan visa huruvida gärningsmannen styrs av förödmjukelse eller förnedring, samt huruvida gärningsmannen väljer sina offer med hänsyn till någon händelse i hans tidigare liv (Answorth 2001). Inlärningsteorins centrala delar är interaktioner och associationer med närstående personer, vilket alltså även utgör viktiga
undersökningsmoment i GMP-processen.
5.4.2 Rutinaktivitetsteorins samband med GMP
Som framkommer i uppsatsen är en stor del av ärendeanalysen att ta fasta på gärningsmannens egenskaper.För att besvara frågan om varför gärningsmannen valt att begå brotten i ett specifikt område och vid vissa tidpunkter kan man ta hjälp av rutinaktivitetsteorin. Teorin utgår från att en brottslig handling består av tre byggstenar: en motiverad förövare, ett lämpligt brottsoffer samt avsaknad av kapabla väktare.
Vid en ärendeanalys gör man analyser av brottsplatsen där man lägger vikt på gärningsmannens MO. Här ingår bland annat gärningsmannens val av
brottsplats/dumpningsplats (Turvey 2011). Profilerare resonerar kring varför gärningsmannen valt den specifika platsen och vad han har fått ta för risker (IP1, Turvey 2001). Enligt Rutinaktivitetsteorin (Cohen & Felson 1979) gör
gärningsmannen ett övervägande bland annat utifrån huruvida det finns kapabla väktare, alltså risk för upptäckt, på den aktuella brottsplatsen.
Som tidigare nämnt är även gärningsmannens relation till offret en viktig aspekt i utförandet av en GMP. Viktimologi eller offerkunskap syftar på att dels förklara sambandet och relationen mellan offer och gärningsman och dels att förklara offrets risknivå (Turvey 2001). Man tar således reda på vilken risk offret tog och huruvida offret tillhör en särskilt utsatt riskgrupp. Enligt rutinaktivitetsteorin överväger den motiverade förövaren även huruvida offret är lämpligt. Med lämpligt offer avses en person som exempelvis är ensamstående och som inte har sällskap vid den aktuella tidpunkten eller som, om det gäller ett sexbrott har lätta
kläder på sig (Turvey 2001, IP1).
Vad gäller elementet motiverad förövare, beskriver teorin inte motivationen mer ingående. Motivationen kan således komma från olika håll, såsom genom inlärning som finns beskrivet i det tidigare avsnittet. Det centrala är dock att gärningsmannen begår brotten då tillfälle uppstår och då samtliga element finns tillgängliga. Dessa tillfällen uppstår oftast i gärningsmannens vardagliga
rutinaktiviteter (Cohen & Felson 1979, Turvey 2001). Som man kan se finns det mycket som tyder på att det föreligger ett samband mellan GMP- metoden och rutinaktvitetsteorin.
