Malmö högskola
Lärarutbildningen
Barn Unga Samhälle (BUS)
Examensarbete
15 högskolepoäng
Att arbeta mot mobbning
En jämförelse av två skolor i Malmö
To work against bullying
A comparison of two schools in Malmö
Maria Hedelius
Emilie Ienn
Lärarexamen 210 högskolepoäng
Bardoms- och ungdomsvetenskap Handledare: Peter Lilja 2009-01-16 Examinator: Jonas Qvarsebo
2
3
Abstract
Vårt arbete Att arbeta mot mobbning, en jämförelse av två skolor i Malmö, har som syfte att undersöka och jämföra två skolors arbete mot mobbning och ta reda på hur personalen upplever och tänker kring detta. Undersökningen bygger på intervjuer med sex personer på två olika skolor, för att få en inblick av deras verksamheter. Vi valde att intervjua skolornas huvudansvariga, rektor och biträdande rektor, två pedagoger och elevvårdspersonal som kurator och skolsköterska. Empirin har vi sedan jämfört och kopplat till tidigare forskning och styrdokument. Vi har kunnat se skolornas likabehandlingsplaner och deras olika metoder och modeller som de använder sig utav. På ena skolan använder de en modell som är inspirerad av Farstamodellen och på den andra skolan samarbetar de med organisationen Friends. Genom intervjuerna har vi fått ta del av personalens tankar och kunnat uppmärksamma bland annat att alla de vi intervjuade har en gemensam syn på mobbning och anser att det ständigt ska bevakas. Trots att skolorna har tydliga likabehandlingsplaner kunde vi se i resultatet att personalen inte har tillräcklig kunskap inom de olika metoderna skolorna använder sig utav för att arbeta mot mobbning. Det framgick också en tydlig bristande kommunikation mellan skolledningen, pedagogerna och elevvårdarna. Dessutom såg vi hur ansvaret för att ta tag i ett mobbningsfall på båda skolorna, ofta sköts vidare till någon annan.
Nyckelord: Mobbning, likabehandlingsplan, antimobbningsmetoder, förebyggande arbete mot mobbning
4
Förord
Vi vill tacka vår handledare som har stöttat oss hela vägen genom arbetets gång. Dessutom ett stort tack till våra partnerskolor och de personer som ställt upp på intervju. Tack för att ni gav oss lite utav er dyrbara tid. Vi tackar även varandra för ett inspirerande samarbete med många skratt och härliga kaffepauser!
Emilie Ienn & Maria Hedelius, Malmö, 2008-12-18.
5
Innehållsförteckning
1. Inledning och syfte... 7
1.1 Introduktion ... 7
1.2 Syfte och frågeställningar ... 8
2. Bakgrund och forskningsöversikt ... 10
2.1 Bakgrund: Lagar och regler... 10
2.1.1 FN:s konvention ... 10
2.1.2 Läroplan Lpo94 ... 10
2.1.3 Lagar om likabehandlingsplan... 11
2.2 Begreppet mobbning... 11
2.3 Metoder och modeller för att förebygga och åtgärda mobbning ... 12
2.3.1 Olweus ... 13
2.3.2 Farstametoden... 14
2.3.3 Friends ... 15
2.3.4 Social emotionell träning – SET... 16
2.3.5 Sammanfattning av metoderna ... 16 3. Metod ... 17 3.1 Metodval... 17 3.2 Urval ... 17 3.2.1 Två skolor ... 17 3.2.2 Undersökningsgrupp... 18 3.3 Genomförande ... 19
4. Resultat och jämförelse ... 22
4.1 Likabehandlingsplaner... 22
4.1.1 Skola A ... 22
4.1.2 Skola B ... 23
4.1.3 Jämförelse... 24
4.2 Metoder och strategier ... 25
4.2.1 Skola A ... 25
6
4.2.3 Jämförelse... 27
4.3 Vem arbetar mot mobbning? ... 27
4.3.1 Skola A ... 27
4.3.2 Skola B ... 29
4.3.3 Jämförelse... 30
5. Analys ... 31
5.1 Hur tänker de vi intervjuat om arbetet kring mobbning på sina skolor? ... 31
5.2 Ansvarstagande... 33
5.3 Kunskap ... 35
5.4 Kommunikation och samarbete ... 36
5.5 Slutsats... 37 6 Diskussion... 39 Referenser... 40 Litteraturkällor... 40 Internetkällor ... 41 Bilagor... 43
Bilaga 1: Frågor till intervju med rektor/biträdande rektor ... 43
Bilaga 2: Frågor till intervju med kurator/skolsköterska... 44
Bilaga 3: Frågor till intervju med pedagoger... 45
7
1. Inledning och syfte
1.1 Introduktion
”Telefonen ringer på mitt kontor. Det är Anders pappa. Han är mycket upprörd, för han har just blivit klar över att sonen blivit trakasserad och mobbad på skolan. Det hörs gråt i bakgrunden. Först försöker jag lugna ner pappan så gott det går. Jag försäkrar att jag är rätt person att tala med, och lovar att göra vad jag kan för att hjälpa Anders.” (Björndell, 1987, s20).
Detta telefonsamtal är ett exempel på hur den som är verksam inom skolan kan stöta på mobbning. Mobbning finns överallt och alla lärare kommer någon gång att vara med om en mobbningssituation under sin yrkesverksamma tid. Då gäller det att man vet hur man ska agera. Hur ska man göra och vad ska man säga för att hantera situationen med barnets bästa i fokus?
Enligt Barnombudsmannen (2008-11-20) får allt fler skolor kritik för brister i sitt arbete mot mobbning. Bara under 2007 tog Skolverket emot 487 anmälningar mot skolor som gäller bland annat misshandel, hot, utfrysning och sårande och kränkande uttalanden. Den 1 oktober 2008 tog Skolinspektionen över ansvaret för skolinspektionerna efter Skolverket. Skolinspektionen uppger att tre av fyra skolor saknar planer för att förhindra diskriminering, trakasserier och andra kränkningar. Detta trots att 50 000 elever upplever att de är mobbade. Tillsammans med Barn- och elevombudet har Skolinspektionen förstärkt resurserna för att utreda anmälningar om kränkningar och dessutom kommer granskningarna av skolorna att bli hårdare (Olsson, 2008-11-19). I Lpo94 står det att ”Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering /…/ Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.” (Skolverket, 2008-11-24, s3). Verksamheten skall alltså arbeta aktivt och målinriktat för att motverka mobbning.
8
Av 1 kap. 2§ i skollagen framgår det att ”Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.” (SFS 1985:1100, 2008-11-24, kap 1, 2§). Det innebär att skolans personal har skyldighet att förebygga, utreda och åtgärda mobbning. Dessutom har riksdagen infört en ny lag om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Lagen gäller för all verksamhet som beskrivs i skollagen och trädde i kraft den 1 april 2006.
Vi har valt att skriva vårt examensarbete om mobbning eftersom vi tycker att det är ett väldigt intressant ämne som vi vill lära oss mer om. Efter Skolinspektionens (Olsson, 2008-11-19) och Skolverkets (Barnombudsmannen, 2008-11-20) resultat, som visar att så många skolor inte gör tillräckligt för att motverka mobbning, tycker vi att detta är ett extra viktigt ämne att skriva om idag. Under vår lärarutbildning har vi inte fått så mycket kunskap om ämnet och känner att vi vill fördjupa oss, för att vara mer förberedda inför vårt läraruppdrag. Det finns många olika sätt att förebygga och arbeta mot mobbning som vi vill lära oss mer om. Därför vill vi undersöka och jämföra två skolors arbete mot mobbning, för att få syn på två olika sätt att hantera problemet.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med detta arbete är att jämföra två skolor som förebygger och arbetar mot mobbning på olika sätt. Vi vill ta reda på vilka metoder som används och vilka personer som är inblandade, samt vad personalen på skolorna tänker kring arbetet mot mobbning. Vår fråga:
Hur arbetar två skolor i Malmö mot mobbning och hur tänker personalen kring det? För att få svar på vår fråga kommer vi att undersöka:
1. Hur ser skolornas likabehandlingsplan ut?
2. Vilka metoder och strategier använder sig skolorna av för att motverka mobbning?
9
3. Vem på skolorna arbetar mot mobbning?
4. Vilka skillnader och likheter kan vi se i de olika skolornas arbetssätt mot mobbning?
10
2. Bakgrund och forskningsöversikt
I detta kapitel börjar vi med att ta upp några av de lagar och regler som finns angående mobbning i Sverige, som exempelvis barnkonventionen, läroplanen, skollagen osv. Dessa använder vi som bakgrund för att göra tydligt för läsaren, vilka lagtexter som gäller. Därefter beskriver vi begreppet mobbning utifrån olika forskare inom området samt redogör om olika förebyggande åtgärder, metoder och modeller.
2.1 Bakgrund: Lagar och regler
2.1.1 FN:s konvention
Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, eller barnkonventionen som den ofta kallas, skall barnet skyddas mot ”alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande” (Barnombudsmannen, 2003, art 19). Det är barnombudsmannens uppgift att företräda barn och ungas rättigheter utifrån barnkonventionen.
2.1.2 Läroplan Lpo94
I Lpo94 står det att alla som arbetar i skolan aktivt skall motverka trakasserier och vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga förtryck av individer eller grupper. Det är rektorns ansvar att se till att upprätta en likabehandlingsplan och att erbjuda den kompetensutveckling som krävs för att personalen professionellt ska kunna utföra sina uppgifter (Skolverket, 2006). De skriver även att:
”Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten. Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling” (Skolverket, 2006, s3).
11
2.1.3 Lagar om likabehandlingsplan
Enligt den nya Lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling
av barn och elever, även kallad barn- och elevskyddslagen, som trädde i kraft 2006
skall huvudmannen på varje skola se till att det finns en likabehandlingsplan (SFS 2006:67). I lagen står att:
”Planen skall syfta till att främja barns och elevers lika rättigheter oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder och att förebygga och förhindra trakasserier och annan kränkande behandling. I planen skall planerade åtgärder redovisas. Planen skall årligen följas upp och ses över” (SFS 2006:67, 2006-12-03, §6).
Likabehandlingsplanen ska formas utifrån verksamhetens helhetssyn och dess innehåll beror bland annat på skolans tankesätt, vision, organisation, arbetsklimat och arbetssätt. Planen ska innehålla tydliga mål och konkreta åtgärder och insatser (Skolverket, 2008). Enligt Skolverket kan en skola bli skadeståndsskyldig om den inte har en likabehandlingsplan eller inte gör tillräckligt för att förhindra att en elev utsätts för kränkningar (Skolverket, 2008).
År 2006 skapade Utbildningsdepartementet en förordning (SFS 2006:1083, 2008-12-03) om att barn och elever ska delta i utformningen av skolans likabehandlingsplan. Enligt denna lag ska elevernas deltagande anpassas efter deras ålder och mognad.
2.2 Begreppet mobbning
Peter-Paul Heinemann är en av de ledande forskarna i Norden och har utvecklat den ursprungliga definitionen av mobbning som gruppvåld. Han anses vara den som införde ordet mobba/mobbing i det svenska språket, utifrån det engelska begreppet ”mob”. Enligt Heinemann har ordet mobbning stor bredd och täcker in hela skalan ”från ett mer godartat småretande till en aggressiv massattack” (Marklund, 2007, s67).
Enligt barnombudsmannen (2003) är mobbning utfrysningar och andra upprepade fysiska och/eller psykiska negativa handlingar som har till syfte att bryta ner offret och sätta honom/henne i en situation av underlägsenhet. Beteendevetarna Lindell och Hartikainen (2001) beskriver mobbning på ett liknande sätt, då de säger att mobbning är
12
ett beteende som kännetecknas av; upprepning, medvetet våld, maktperspektiv och gruppberoende.
Detta hänger samman med hur Dan Olweus, en mycket känd forskare inom området, definierar mobbning. ”En person är mobbad när han eller hon, upprepade gånger eller under en viss tid, blir utsatt för negativa handlingar från en eller flera personer” (1991, s4). Olweus (a.a.) anser även att det bör vara en viss obalans i styrkeförhållandet där offret inte kan försvara sig, för att situationen ska kunna kallas för mobbning. Han beskriver mobbning som en handling som utförs med mening att skada eller såra.
Enligt Olweus (1991) kan mobbning ske på många olika sätt och de vanligaste typer är: • Fysisk och kroppslig mobbning – sparka eller slå någon.
• Verbal mobbning – retas, kränkande kommentarer eller hot.
• Psykisk mobbning – exempelvis utfrysning, sprida rykte eller stöta ut någon. Olweus menar att ”Det är lämpligt att skilja mellan direkt mobbning – med relativt öppna angrepp på offret – och indirekt mobbning i form av social isolering och utfrysning. /…/ Det är viktigt att också uppmärksamma denna mindre tydliga form av mobbning” (Olweus, 1991, s5).
I stora drag stämmer definitionerna överens med varandra eftersom de beskriver mobbning som en negativ handling med syfte att skada någon, att det sker vid upprepade tillfällen samt att det är obalans i styrkeförhållandet. Endast Lindell och Hartikainen (2001) och Olweus (1991) nämner att mobbning är gruppberoende.
2.3 Metoder och modeller för att förebygga och åtgärda
mobbning
Det finns många olika sätt att lösa konflikter och förebygga mobbning och när skolor formar sina likabehandlingsplaner kan de själv välja hur planen ska se ut (Marklund, 2007). Det viktigaste är att skolan har ett gemensamt mål, att skolpersonalen kontinuerligt arbetar enligt planen och att den hålls levande (Olweus, 1991). Enligt
13
Marklund (2007) ska personalen kunna bemöta mobbning med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser. Olweus (1991) skriver att två viktiga förutsättningar för att nå ett bra resultat är att personalen är medveten och är engagerad i åtgärderna mot mobbning. Dessutom är en öppen och bra kommunikation mellan pedagoger, elever och föräldrar ett viktigt villkor för att kunna hantera konflikter (Olweus, 1991). Rastvaktsystem, antimobbningsgrupp, kamratstödjare och samtal är några vanliga metoder som skolor använder för att arbeta förebyggande (Marklund, 2007).
Det senaste trettio åren har det forskats mycket inom mobbning. Dan Olweus, Karl Ljungström och Sara Damber är några välkända namn inom området. De har skapat olika metoder och modeller som man kan använda sig av för att förebygga mobbning. Dessa forskare har ofta inspirerats av andras tänkande för att skapa sin egen metod, vilket gör att dagens modeller har bearbetats och förnyats flera gånger. Det finns alltså många forskare och antimobbningsprogram att undersöka, men för att avgränsa området och anknyta till våra frågor, har vi valt att skriva om de forskare och metoder som våra två utvalda skolor har sagt att de använt eller arbetar efter.
2.3.1 Olweus
Dan Olweus kommer från Norge, är professor i psykologi och har forskat om mobbning i över tjugo år (Olweus, 1991). Olweus (1991) anser att det är viktigt att skolan har utbildad och engagerad personal som effektivt kan identifiera mobbningsfall och har kunskap om hur man hanterar dessa. Skolpersonalen skall kunna se vad som kännetecknar ett mobbningsoffer eller en/flera mobbare. Det är mycket viktigt att skolpersonalen ger stöd och bra skydd till den mobbade. Olweus har framställt ett åtgärdsprogram vars huvudmål är ”/…/ att minska eller helt förhindra existerande mobbningsproblem i och utanför skolan, och att förebygga uppkomsten av nya sådana problem” (Olweus, 1991, s48).
Åtgärdsprogrammet som Olweus (1986) har skapat består av tre nivåer: på skol-, klass- och individnivå. Åtgärderna på skolnivå är att ha en studiedag med all personal där arbetet mot mobbning diskuteras, ett schemalagt rastvaktsystem och god kontakt och kommunikation med föräldrarna. Dessutom är miljöutvecklingsgrupper och antimobbningsgrupper viktiga på denna nivå.
14
På klassnivå använder man sig utav olika klassregler och beröm eller sanktioner. Olweus (1991) ser även att man kan få resultat genom att ändra klassens storlek, låta eleverna samarbeta och ha enskilda samtal, klassråd och klassföräldramöte. Allvarliga samtal med mobbingoffret, mobbaren och föräldrarna är enligt Olweus (1991) viktiga åtgärder som sker på individnivå.
Vägen för att nå målet ska grundas på värme, positivt intresse, kunskap och engagemang från de vuxnas sida. Olweus menar att det är viktigt att skolan ska ställa upp egna positiva mål som exempelvis: att åstadkomma bättre kamratrelationer och att skapa en skolmiljö där eleverna trivs (Olweus, 1986). Olweus modell beskriver en auktoritär vuxenroll som ställer tydliga och konsekventa gränser mot oacceptabelt beteende. Därför skall de elever som bryter mot skolans och klassens regler utsättas för konsekventa sanktioner (Olweus, 1991).
2.3.2 Farstametoden
I mitten av 1980-talet utvecklade Karl Ljungström en metod för att behandla akut mobbning som kallas för Farstametoden (Ljungström, 2006). Namnet Farsta kommer från en Stockholmsförort där han arbetade som lärare. Ljungström blev inspirerad av forskaren Anatol Pikas och den modell som han hade arbetat fram. Denna modell ligger till grund för Farstametoden (Ljungström, 2006). När man har upptäckt ett mobbningsfall börjar man med att samla in information om just detta fall genom att samtala med mobbingoffret. Då pratar man även med offrets föräldrar. Därefter har man behandlingssamtal med mobbarna, en åt gången. Ljungström rekommenderar då att mobbarna inte vet i förväg att de ska bli kallade till samtal. Under samtalet försöker man få mobbaren att samarbeta för att få mobbningen att upphöra. Efter en vecka har man uppföljningssamtal för att se om mobbningen har upphört. Först efter detta samtal informeras mobbarnas föräldrar om det som har hänt (Ljungström, 2006). Farstametoden har fått mycket kritik på grund av att man inte får kontakta mobbarnas föräldrar när problemet uppstår men Ljungström (2006) anser att ge sådan tidig information till föräldrarna kan försvåra hanteringen av mobbningsfallet.
15
2.3.3 Friends
Sara Damber, blev under sin skoltid utsatt för mobbning, tills en dag då en modig pojke i hennes klass vågade säga ifrån. Detta är anledningen till varför Sara Damber grundade organisationen Friends år 1997. De jobbar för att stödja skolor och idrottsföreningar att förebygga mobbning och andra kränkningar (Friends, 28.10.2008). Friends sätter barnens välbefinnande i första hand och deras viktigaste mål är att skapa trygghet. De utbildar barn och vuxna för att påverka deras kunskap, självkänsla och attityder. Detta för att alla ska ha mod, ta ansvar och skapa förändring när kränkningar sker. Över 1500 skolor i Sverige har sedan 1997 fått utbildning av organisationen. ”Friends arbetar förebyggande, långsiktigt och med ett helhetstänkande. För att nå resultat anser vi att man måste inbegripa alla som finns omkring barnet - personal/ledare, föräldrar och inte minst andra barn och unga” (Friends, 28.10.2008). De anser att de vuxna har det yttersta ansvaret, men för att få ett bra resultat, krävs det att även barnen är delaktiga och att alla arbetar tillsammans. För att veta hur man ska agera och gå tillväga när ett problem uppstår ska alla skolor ha ett handlingsprogram. Alla som jobbar där ska ta del av programmet så att det hålls levande och blir en del av det gemensamma förhållningssättet (Friends, 28.10.2008).
Kompisstödjararbetet är något som Friends tror starkt på, eftersom det var det som räddade Sara Damber när hon var utsatt för mobbning. Två elever väljs ut till representanter för varje klass och utbildas av Friends. Kamratstödjarna är personer som de andra eleverna på skolan kan vända sig till och prata med om det uppstår ett problem. Deras uppgift är även att föra vidare den kunskap de fått från Friends, till exempel hur man kan göra för att få med någon i gemenskapen (Friends, 28.10.2008).
Till Friends hemsida kan både elever, personal och föräldrar vända sig om de vill veta mer om mobbning eller kontakta någon för att få hjälp. Där finns lagar och publikationer, barns rättigheter och definitionen på mobbning. Friends har även lagt ut tips på filmer och litteratur som behandlar ämnet. I litteraturlistan kan man bland annat hitta böcker som Damber blivit inspirerad av, skrivna av exempelvis Dan Olweus, Anatol Pikas och Karl Ljungström.
16
2.3.4 Social emotionell träning – SET
År 1994 grundade Daniel Goleman och Eileen Rockefeller Growald programmet CASEL, som står för Collaborative for Academic, Social, and Emotional Learning (CASEL, 2008-11-25). De har blivit inspirerade av flera välkända forskare, bland annat Howard Gardner och Robert Sternberg (SET, 2005-11-25). Utifrån detta program skapade Birgitta Kimber den svenska versionen som heter SET, Social emotionell träning. SET används idag av många skolor runt om i Sverige (SET, 2005-11-25).
Syftet med SET är att utveckla barn och ungdomars sociala och emotionella förmågor och vänder sig till elever från skolår 0-9 (Statens Folkhälsoinstitut, 2008-11-25).
SET är ett manualbaserat program som lär eleverna att hantera sina känslor, självkännedom, motivation, empati och social kompetens. Programmet genomförs under en timme varje vecka och har stigande svårighetsgrad för eleverna (Statens Folkhälsoinstitut, 2008-11-25).
2.3.5 Sammanfattning av metoderna
I de modeller vi har läst om kan vi se flera likheter. Alla betonar vikten av en trygg och säker skolmiljö för barnen, där mobbning är totalt oacceptabelt. De tycker att ett gemensamt förhållningssätt och gemensamma värderingar bland de vuxna är det första steget i arbetet mot mobbning. De anser även att goda kunskaper hos de vuxna och en genomtänkt organisering av arbetet krävs för att kunna hantera de situationer som kan uppstå. Skillnaden mellan Olweus och Friends är deras syn på elevernas inflytande och ansvarstagande. Friends utbildar eleverna till kamratstödjare för att de ska kunna ta ansvar, vara ute där mobbningen sker och agera. Olweus däremot nämner endast att det är de vuxnas ansvar. Både Olweus, Friends och Farstametoden anser att man ska ha god kontakt med föräldrarna. Men i Farstametoden väljer man att inte kontakta mobbarens föräldrar förrän väldigt sent i processen. Olweus, Friends och SET betonar vikten av att utveckla elevernas sociala och emotionella förmågor på olika sätt genom samtal, utbildning och övningar.
Dessa metoder som vi nämnt ovan kommer vi att använda som ett redskap för att lättare kunna se hur skolorna arbetar mot mobbning och slutligen jämföra resultatet.
17
3. Metod
3.1 Metodval
För att få svar på våra frågor kommer vi att utföra kvalitativa intervjuer. Att intervjua färre personer och gå på djupet tycker vi är en passande metod för vårt syfte. Det ger oss mer nyanserade beskrivningar, detaljerade svar och möjlighet att få de intervjuades personliga infallsvinklar (Trost, 2005). Denna sorts intervju passar vår undersökning eftersom vi vill få en inblick i hur de sex personerna vi intervjuar resonerar och tänker kring arbetet mot mobbning på skolorna. Enligt Trost (2005) är kvalitativa intervjuer bra om man är intresserad av att försöka förstå de intervjuades sätt att tänka. Wehner-Godée (2000) menar att denna sorts intervjuer ger möjlighet att ha en dialog med de intervjuade och att kunna ställa följdfrågor. Därför anser vi att det är ett bra sätt att samla in empirin. Vi har valt en strukturerad intervju istället för teman att samtala kring, eftersom vi tror att den här metoden gör det lättare för oss att sedan jämföra resultaten från skolorna. Risken med att ha en strukturerad intervju med färdigt formulerade frågor kan vara att man fastnar i frågorna och att man inte kan prata fritt och naturligt kring ämnet. Vi är medvetna om detta och anser att det är viktigt att vi anpassar oss till de vi intervjuar och exempelvis är beredda att ändra ordningsföljden i våra frågor (Se bilagor) om det behövs.
3.2 Urval
3.2.1 Två skolor
Vi har valt att undersöka och jämföra två skolor som ligger i Malmö stad. Skolorna är våra partnerskolor, där vi har haft vår verksamhetsförlagda tid under vår lärarutbildning. Eftersom vi har haft vår praktik där känner vi till dess elever, personal och miljö. Detta tror vi kan vara både till fördel och nackdel när vi undersöker och intervjuar. En fördel
18
kan vara att vi lättare förstår vad de intervjuade pratar om eftersom vi känner till verksamheten och har sett hur den fungerar i praktiken. Men detta kan även vara en nackdel eftersom vi redan har egna tankar och föreställningar om båda skolorna. Eftersom vi inte känner till varandras partnerskolor sedan tidigare tror vi att vi lättare kan hjälpas åt att hålla oss neutrala under hela arbetets gång.
Skolorna liknar varandra på många sätt både när det gäller storlek och den etniska mångfalden bland eleverna. Skolorna kommer att vara anonyma i vår uppsats, därför har vi gett dem fingerade namn och har valt att kalla dem för Skola A och Skola B.
3.2.2 Undersökningsgrupp
Vårt mål är att intervjua lika många personer på varje skola. De personerna vi tänker intervjua är skolornas rektorer, en pedagog och kuratorn/skolsköterskan eftersom vi tror att de kan svara på våra frågeställningar. Vi har valt att intervjua just rektorerna eftersom det är dem som har det yttersta ansvaret på skolan, pedagogerna eftersom de arbetar med eleverna utifrån styrdokumenten och slutligen kuratorn/skolsköterskan eftersom de har hand om elevvården. Vår tanke var att intervjua personer med exakt samma yrkestitel på båda skolorna, men detta var inte möjligt. På Skola A kunde inte rektorn ställa upp för intervju, därför intervjuade vi skolans biträdande rektor. Anledningen till att vi valde skolsköterskan är att det inte finns någon kurator på Skola A. Vi är medvetna om att personernas olika yrkestitlar kan påverka vårt resultat, men trots det anser vi att de kan svara på våra frågor eftersom de har ungefär samma ansvarsområden.
Precis som skolorna, kommer de vi intervjuat att få fingerade namn och vara anonyma. Dessa fingerade namn kommer vi att använda genom hela vår uppsats för att vara konsekventa och underlätta för läsaren. De vi intervjuat på Skola A kommer att kallas för Biträdande rektor A, Pedagog A och Skolsköterska A. De från Skola B kommer vi att kalla för Rektor B, Pedagog B och Kurator B.
19
Här kommer en kort presentation av dem vi intervjuat på Skola A:
• Biträdande rektor A är en kvinna runt 50 år och är i grunden lågstadielärare
• Skolsköterska A är en kvinna runt 50 år och är utbildad skolsköterska.
• Pedagog A är en kvinna runt 50 år, är utbildad till lågstadielärare.
Här kommer en kort presentation av dem vi intervjuat på Skola B:
• Rektor B är en man runt 50 år och är utbildad till lärare och har gått ledarutbildningar.
• Kurator B är en kvinna runt 40 år och är i grunden utbildad till socionom och förskollärare.
• Pedagog B är en kvinna runt 40 år och är utbildad till grundskollärare för årskurserna 4 - 9.
3.3 Genomförande
Vårt arbete började med en brainstorming som hjälpte oss att komma fram till vad vi var intresserade av, dvs. mobbning i skolan. Genom att tillsammans diskutera ämnet kunde vi avgränsa det stora området och komma fram till en mer precis fråga, nämligen: Hur skiljer sig arbetet mot mobbning i två skolor i Malmö?
Nästa steg var att samla och låna böcker om ämnet och börja läsa. Så småningom kunde vi börja med att skriva på vår projektplan samtidigt som vi organiserade hur vi skulle samla in empirin. Vi tog kontakt med våra respektive partnerskolor och pratade först med rektorerna om vad vi ville undersöka där. Därefter bestämde vi träff med de personerna vi skulle intervjua och bokade olika tider. Vi såg till att prata med dem i
20
förväg så att de skulle hinna förbereda sig, samla in eventuella dokument och tänka igenom det vi ville diskutera.
Innan intervjun förberedde vi även oss genom att läsa in litteratur och skrev intervjufrågor. För att kunna jämföra resultatet var det också viktigt att vi genomförde intervjun på ett likartat sätt. Vi gav de vi intervjuade samma förutsättningar genom att ställa samma frågor och hålla alla intervjuer i ett avskilt rum. För att vara säker på att den tekniska utrustningen som används när man intervjuar fungerar menar Björndal (2005) att det är viktigt att prova den i förväg. Detta gjorde vi flera gånger för att vara säkra på att det inte skulle uppstå problem under intervjuerna.
Under intervjuerna förde vi anteckningar och använde oss utav diktafon. Björndal (2005) menar att en diktafon är ett utmärkt hjälpmedel när det är just monologen eller dialogen man är intresserad av att studera. Den ger även värdefull information om hur personerna tänker och vad de menar eftersom man kan höra deras tonläge. Att spela in intervjun kan vara till stor hjälp eftersom det kan vara svårt att fånga in och samtidigt hinna skriva ner allt som sägs (Wehner-Godée, 2000). Dessutom kan man lyssna många gånger på intervjuerna i efterhand. Det ger möjlighet att fokusera på olika saker varje gång man lyssnar på inspelningen och få syn på något nytt eller intressant som man inte hade märkt tidigare (Björndal, 2005). Efter intervjuerna transkriberade vi dialogerna till en skriven text för att sedan kunna citera ordagrant. Vi ser en fördel med att använda oss utav citat i vårt arbete eftersom det ger läsaren möjlighet att själv bedöma trovärdigheten i vår tolkning.
Vi är medvetna om att det är mycket viktigt att respektera människornas egen vilja och integritet. Därför frågade vi dem i förväg om det gick bra att deras intervjuer blev inspelade. Dessutom berättade vi för de intervjuade personerna att de skulle vara anonyma i vår uppsats, vilket är mycket viktigt enligt Trost (2005). De hade även rätt att avbryta intervjun eller att inte svara på någon fråga om de inte ville det.
Det finns en risk att det blir problem med diktafonen som till exempel att man inte hör så bra det som spelats in. Därför delade vi upp ansvarsområdena mellan oss så att den ena skötte diktafonen och stödantecknade medan den andra ställde frågorna och kunde fokusera på den hon intervjuade. Att föra extra anteckningar tyckte vi var ett bra
21
komplement ifall det blev problem med ljudinspelningen. Trost (2005) anser att det är mycket viktigt att intervjun sker på ostörd plats. Därför försökte vi att hitta ett avskilt rum där vi kunde sitta i lugn och ro, vilket skapade trygghet för de vi intervjuade. Utifrån tidigare erfarenheter vet vi dessutom att ljudinspelningen ger bättre resultat när det inte finns något annat ljud i bakgrunden. Efter intervjuerna läste vi våra anteckningar, lyssnade och transkriberade allt inspelat material. Sedan sammanställde vi texten, jämförde och analyserade resultatet med hjälp av den bakgrundsfakta och tidigare forskning vi har presenterat i kapitel 2. Till sist diskuterade vi och kritiskt granskade resultatet.
Vi är medvetna om att resultatet vi fick genom att intervjua tre personer på varje skola, inte går att generalisera eftersom 3 pedagogers tankar inte kan beskriva hur hela skolans personal upplever situationen.
22
4. Resultat och jämförelse
I detta kapitel presenterar vi en sammanställning av det samlade materialet från våra intervjuer. Vi börjar med att beskriva hur Skola A och Skola B arbetar mot mobbning genom att presentera deras likabehandlingsplaner, de metoder och strategier de använder sig utav och vem som arbetar mot mobbning på skolorna. Efter varje rubrik gör vi en jämförelse av resultatet.
4.1 Likabehandlingsplaner
4.1.1 Skola A
Biträdande rektor A, presenterar skolans likabehandlingsplan för oss och är nöjd med hur den är utformad. Hon tycker att den fungerar bra, är tydlig och lätt att rätta sig efter när man upptäcker mobbning.
Likabehandlingsplanen innehåller dessa dokument: - Arbetsplan mot mobbning
- Mobbingdefinition
- Åtgärder för att förebygga, upptäcka, åtgärda och följa upp mobbning - En modell att arbeta efter vid upptäckt av mobbning
- Deklaration för hur personalen ska förhålla sig till diskriminering - Samarbetskontrakt mellan Skola Aoch elev
- Livskunskap och SET (Social Emotionell Träning) - Allmänna regler
- Handlingsplan för elevvård i förskola och skola - Gemensamt förhållningssätt
- Mall för åtgärdsprogram
23
Biträdande rektor A berättar att planen är tillgänglig för alla på skolan och att alla känner till innehållet. Hon förklarar för oss hur de gör för att personalen ska känna till likabehandlingsplanen:
”Vi har ju liksom inbyggt i vårt system att en gång per termin sätta sig ner och titta i likabehandlingsplanen precis som man ska titta i krispärmen. Och det är inte sånt som man ska kunna precis utantill, utan man ska veta ungefär vad som står och var jag kan hitta den när jag behöver den. Då ska det inte vara för mycket tankar och funderingar kring hur ska jag då bära mig åt för att lösa detta, så att man snabbt kan komma igång för det är viktigt!” (Biträdande rektor A, 2008-11-04).
Pedagog A berättar att hon känner till skolans likabehandlingsplan, hon vet var den finns och har tittat på den. Pedagog A säger att ledningen vill att man ska sätta sig och läsa igenom likabehandlingsplanen varje termin, men är tveksam till om alla verkligen gör det. Hon anser att det är en viktig uppgift att vara uppdaterad eftersom det är en del av läraryrket att arbeta mot mobbning.
Skolsköterska A säger att hon känner till likabehandlingsplanen, vet var den finns och har tittat på den, men säger att hon inte är så ”påläst”.
4.1.2 Skola B
Rektorn på Skola B berättar att skolans likabehandlingsplan är under bearbetning och håller på att revideras. Den version han visar för oss är från läsåret 07/08 och Rektor B tycker att den är väldigt omfattande och stor.
Likabehandlingsplanen innehåller dessa dokument: -Lagar och regler
-Definition av mobbning, diskriminering och kränkande behandling -Mål för skolan -Förebyggande arbete Antimobbningsteam Kamratstödjare Föräldrasamverkan Handlingsplan -Upptäcka, utreda, åtgärda
-Uppföljning, utvärdering och revidering -BEO (Barn- och elevombud)
-Nulägesanalys -Planerade insatser -Blankett anmälan
24
Hans mål är att göra den mer lättläst och översiktlig. Rektor B vill involvera personalen i likabehandlingsplanen genom att samla in deras åsikter om den. Så fort planen är färdig kommer den att ligga på skolans hemsida, där den skall vara tillgänglig för alla. Hans tanke är att även skapa en likabehandlingsplan som man kan ha i plånboken, en liten kort folder som både anställda och elever kan bära med sig.
Kurator B säger att hon vet att likabehandlingsplanen är under bearbetning men att den skulle varit färdig redan år 2006. Hon tycker det är dåligt att inte rektorn färdigställt den tidigare trots att han har arbetat på skolan i ungefär ett år.
Pedagog B känner till att skolan har en likabehandlingsplan, hon har läst den och bearbetat den. Hon säger att det var ett tag sen, men minns att hon då tyckte att det som stod i den kändes helt okej. Deras förra rektor presenterade likabehandlingsplanen för arbetslagen och ville ha deras synpunkter och åsikter för att bearbeta den.
4.1.3 Jämförelse
Likabehandlingsplanernas innehåll påminner mycket om varandra och båda har med viktiga delar som förebyggande, upptäcka, åtgärda och uppföljning av mobbningsfall. Vi kan se likheter mellan Skola A och Skola Bs likabehandlingsplaner. Skola A har en tydlig plan med olika steg som man ska följa när man utreder ett mobbningsfall. Detta är också något som Skola B strävar efter eftersom Rektor B har som mål att göra likabehandlingsplanen mer lättläst och översiktlig.
På båda skolorna är rektorerna insatta i skolans likabehandlingsplan men övrig personal som vi har intervjuat känner inte till planens innehåll så väl. På Skola A vet personalen var de kan hitta planen eftersom den har varit klar sedan ett år tillbaka men på Skola B är likabehandlingsplanen fortfarande under bearbetning.
25
4.2 Metoder och strategier
4.2.1 Skola A
Rektor A berättar att skolans handlingsplan mot mobbning har inspirerats och hämtat mycket utav Farstamodellen som enligt henne är ganska bra. Hon anser att det är viktigt att kunna utforma sin egen modell som passar just deras skola. De har till exempel valt att involvera föräldrarna tidigare än vad Farstamodellen gör.
Pedagog A berättar att de har satt ihop en egen modell och hämtat influenser från olika håll. Hon vet att det är Farstamodellen som de främst har tittat på.
Skolsköterskan vet inte ifall Skola A använder sig utav en särskild modell. Hon säger att hon inte har varit på skolan så länge och därför kan hon inte riktigt svara på det. Skolsköterska A hänvisar oss till att prata med Biträdande rektor A eftersom hon har arbetat länge på Skola A och bättre känner till vilken modell de följer.
Förutom mobbingplanen så berättar Biträdande rektor A att skolan arbetar mycket förebyggande och tänker sig det som en del i undervisningen. Hon menar att Skola A arbetar utifrån läroplanens (Lpo94) rubriker Normer och värden som handlar mycket om att stödja elevernas utveckling till ett bra förhållningssätt, att ha inflytande över sin dag. Det handlar även om att lära sig de sociala spelreglerna, att få tillgång till social kompetens och att diskutera demokratifrågorna.
Enligt Biträdande rektor A är en del i det förebyggande arbetet att Skola A har livskunskap som ämne där de arbetar med bland annat metoden SET (social emotionell träning). Hon berättar även att de har ett samarbetskontrakt som gäller mellan Skola A och elev. Där diskuterar båda parter vilka regler som gäller på skolan, så att barnet är medvetet om dem och på ett bättre sätt kan ta ansvar för sina handlingar.
4.2.2 Skola B
Kurator B berättar att Skola B genom åren har provat olika modeller och metoder i arbetet mot mobbning. De har bland annat använt Olweus, Friends och Farstametoden. Idag har de valt att återigen samarbeta med organisationen Friends. De utbildar
26
personal, föräldrar och alla elever på skolan upp till skolår nio. De jobbar enligt deras metod som går ut på att kamratstödjarna ska öppna sina ögon och se elever som är utanför eller ensamma. Hon menar att de framförallt ska föregå med gott exempel och berätta för de vuxna när ett annat barn är utsatt.
Rektor B berättar att de är en Friendsskola och tycker att deras modell är ”imponerande, väldigt tydlig och klar” (Rektor B, 2008-11-13). Han vet att de tidigare på Skola B har diskuterat och arbetat med andra modeller, men de känner han inte till. Han tycker att det är viktigt att man är konsekvent och håller sig till den modellen man har valt. Enligt honom ger Friends bra stöd och handledning för skolans personal och lägger ett väldigt bra schema över ett år för hur man ska jobba. Alla på skolan informeras och utbildas så att hela arbetet med Friends genomsyrar hela verksamheten från det att barnen börjar i rektorsområdet till det att de slutar i nian.
Även Pedagog B berättar att de samarbetar med Friends. Att de har valt ut två kamratstödjare från varje klass som har fått utbildning av Friends och går på regelbundna möten. Pedagogen berättar att hon inte vet mer om vad Friends metoden innebär. En gång i veckan går Pedagog B med sin klass till kuratorn för att ha kompissamtal. Där kan eleverna få möjlighet att ta upp saker om sig själv eller om de har sett något som har hänt. Även under utvecklingssamtalen diskuteras elevens trivsel och relationer med sina kompisar.
För att skapa bra relationer mellan eleverna i klassen arbetar Pedagog B medvetet på olika sätt. I klassen berättar hon att de kontinuerligt jobbar med jagstärkande- och värderingsövningar.
”Vi jobbar också mycket varierat, man jobbar i par, i smågrupper, man jobbar i stor grupp. Vi har arbetat mycket med, alltså praktiskt bildskapande, där de måste samarbeta med varandra, och jag tror mycket på sådana metoder för att alla ska känna sig delaktiga och med. Och att man förhoppningsvis där kan lägga en god grund” (Pedagog B, 2008-11-06).
27
4.2.3 Jämförelse
De två skolorna där vi har utfört intervjuerna har båda valt ut och format sina egna olika metoder som de tycker passar just deras skola och arbetssätt. Att utgå från verksamhetens helhetssyn och behov är precis det som Skolverket (2008) hänvisar till. Vi kan se likheter mellan skolorna när det gäller det förebyggande arbetet. På Skola A jobbar de mycket förebyggande med eleverna, genom att ha ämnet livskunskap på schemat, där de bland annat arbetar med SET. Att jobba förebyggande med eleverna gör även Skola B, där Pedagog B berättar att de har kompissamtal en gång i veckan. I klassen har de även jagstärkande- och värderingsövningar.
Skola As metod som inspireras av Farstamodellen används vid utredningen av ett mobbningfall där de vuxna ska föjla modellens strukturerade punkter. Skola Bs samarbete med Friends innebär att hela skolan får utbildning och att eleverna blir delaktiga genom att vara kamratstödjare.
Biträdande rektor A, Skolsköterska A, Pedagog B och Rektor B håller med varandra och tycker att det är bra att ha en och samma metod för alla barn på skolan under hela deras skoltid. Endast Kurator B nämner att hon ser en fördel i att läsa in sig på olika modeller och metoder eftersom hon menar att man kan hämta bra saker från alla och skapa sin egen modell.
4.3 Vem arbetar mot mobbning?
4.3.1 Skola A
Biträdande rektor A berättar att hon har stort ansvar i arbetet mot mobbning. Hon är mycket inblandad eftersom hon leder antimobbningsgruppen. Hon har varit med och utformat likabehandlingsplanen på Skola A. Hon säger att en av hennes viktigaste uppgifter är att informera all personal så att de är klara över hur planen fungerar. ”Görs det? Hur går det? Tar mobbningen slut? Det är det som liksom blir mitt bevakningsområde där jag då har kontakt med arbetslaget” (Biträdande rektor A, 2008-11-04).
28
På Skola A träffas antimobbningsgruppen en till två gånger per termin och diskuterar eventuella problem. Biträdande rektor A är sammankallande och med i gruppen är också Skolsköterska A och en representant från varje arbetslag. Pedagog A representerar sitt arbetslag och berättar att de ska vara ihopkopplade två och två för att stödja varandra. Enligt Biträdande rektor A är mötena numera ägnade åt att diskutera likabehandlingsplanen och hur den fungerar, om den fungerar bra eller om något ska revideras. Om det är större saker som ligger bakom mobbningsfallet och att det behövs andra insatser som antimobbningsgruppen inte klarar av, då är det hennes uppgift att kontakta andra myndigheter som till exempel skolpsykologen.
Eftersom det inte finns någon kurator på Skola A, har Skolsköterskan A även detta ansvar trots att hon inte har någon sådan utbildning. När vi frågar Skolsköterska A om vad hennes roll är i arbetet mot mobbning berättar hon att:
Vad jag gör är att jag lyssnar, finns här, sen kommer vi överens eleven och jag om att jag ska prata med läraren för läraren är den som känner eleven mest och ser de ute i samspelet och så. Så att då bollar jag tillbaka till mentorn och sen ber jag alltid eleven att komma tillbaka till mig i efterhand för att se om det har blivit någon förbättring” (Skolsköterska A, 2008-11-06).
Skolsköterska A berättar att det händer att föräldrarna ringer henne om det har hänt någonting. Då lyssnar hon och pratar med dem innan hon går vidare till barnets mentor. Sist gör hon en uppföljning där hon pratar med läraren för att se hur det har gått med fallet. Då kontaktar hon även föräldrarna och ser om det har blivit bättre och om de känner sig nöjda. Skolsköterska A menar att utifrån arbetsplanen ska mentorerna och eleverna klara sig på egen hand då det uppstår problem. Alla pedagoger på Skola A har ansvar och är mentorer för en barngrupp som de träffar tre gånger i veckan.
Både Biträdande rektor A och Pedagog A berättar att Skola A har valt att göra eleverna delaktiga i arbetet mot mobbning genom att ha mentorsgrupper där de diskuterar och tränar de sociala färdigheterna. Pedagog A säger även att eleverna kan ha inflytande genom elevrådet. Hon berättar också att för många år sedan hade skolan kamratstödjare efter en sponsring av fastighetsföretaget MKB. ”Eleverna fick fräcka jackor och sånt men det blev fel alltihopa, de blev lite ledare istället för förebilder. De kunde liksom inte skilja på vilken roll de hade egentligen. Det projektet blev inget bra” (Pedagog A, 2008-11-05). Biträdande rektor A instämmer och säger att kamratstödjare inte är den
29
metoden som passar dem bäst. Skolsköterska A har inget svar när vi frågar henne om hur eleverna är delaktiga mot mobbning.
4.3.2 Skola B
Rektor B berättar att han är mycket inblandad i arbetet mot mobbning på skolan och tycker att det är oerhört intressant med samarbetet med Friends. Eftersom Rektorn B vill att Friends metoden skall genomsyra hela skolan, från förskolan upp till skolår nio, tycker han att det är viktigt att man är med hela tiden och håller sig uppdaterad med vad som händer.
I Skola Bs antimobbningsgrupp ingår Kurator B, lärare, mentorer, elever och biträdande rektor. De träffas regelbundet och diskuterar hur det är på skolan och om de behöver sätta in åtgärder någonstans.
När Pedagog B står inför ett mobbningsfall börjar hon med att prata med eleven om vad som har hänt och hur eleven mår. Därifrån uppmuntrar hon eleven att kontakta Kurator B. Eleven får själv välja om han/hon vill prata ensam med kuratorn eller om Pedagog B ska vara med under samtalet. Pedagog B berättar att hon gärna vänder sig till Kurator B eftersom hon bättre känner till modellen som skolan arbetar efter. Pedagog B säger att Kurator B är ”spindeln i nätet” när det gäller kontakten till Friends och i förhållande till skolledningen. Vidare berättar hon fördelen med att kontakta Kurator B:
”Jag kan känna ibland att som klasslärare är det väldigt skönt att få in någon som ser med andra ögon på klassen, och att man kan ha ett samarbete där. Det kan ibland vara lättare för barnen också. Och prata, att det inte är jag som de alltid, alltid, alltid.. utan någon där de på något vis kanske lite nya ansikten, jag känner dem så väl och det är på gott och ont i vissa sammanhang” (Pedagog B, 2008-11-06).
Kuratorn B är en neutral person som eleverna kan prata med när det uppstår ett problem. Det första hon gör är att lyssna och prata med eleven och hör vad eleven kan tänka sig för lösning. Därefter tar hon fram sina egna verktyg för att få en ändring på situationen. Kurator B håller även i kompissamtalen med de klasser som är intresserade. Där försöker hon utgå från barnens personligheter, lyfta de osynliga eleverna och se hur de möter varandra i gruppen. När det uppstår ett mobbingfall tar Kurator B kontakt med de inblandade elevernas föräldrar. Hon ringer endast den mobbades föräldrar om eleven
30
vill det, eller om fallet är grovt. Sedan håller hon kontakt med föräldrarna tills fallet är löst.
Eleverna på Skola B är mycket inblandade i arbetet mot mobbning eftersom alla har blivit utbildade av organisationen Friends. Varje klass har valt ut två representanter som kallas för kamratstödjare. Rektorn B förklarar att kamratstödjarnas uppgift är att hela tiden hålla utkik efter kamrater som blir drabbade eller råkar ut för någonting och att se till att alla syns och hörs. Ser kamratstödjarna något så slår de larm till kuratorn. Eleverna kan även påverka genom elevrådet och har möjlighet till diskussion när de har kompissamtal med Kurator B.
Rektor B berättar att föräldrarna inom kort kommer att bli bjudna till Skola B för att få utbildning av Friends för att lära sig mer av Friendsmetoden. Han berättar även att Skola B har en aktiv och engagerad föräldrastyrelse där åtta föräldrar representerar elevgruppen.
4.3.3 Jämförelse
Det finns skillnad mellan Skola A och Skola B när det gäller vilket ansvar de olika personerna vi har intervjuat har i arbetet mot mobbning. Rektor B har ett större ansvar än vad Biträdande rektor A har, eftersom det är han som har huvudansvaret på Skola B. Biträdande rektor A har ett delegerat ansvarsområde vilket förklarar varför hon är mer inblandad i arbetet mot mobbning och deltar i antimobbningsgruppen. En annan skillnad är hur elevvårdarna ställer sig till arbetet mot mobbning. Skolsköterska A har förutom sjukvård även en kurators arbetsuppgifter medan Kurator B endast fokuserar på elevernas välbefinnande. När det gäller pedagogerna vi har pratat med arbetar båda mot mobbning, men Pedagog A är mer inblandad än Pedagog B eftersom hon deltar i antimobbningsgruppen. Vi kan se likheter på hur Pedagog B och Skolsköterska A gärna tar hjälp eller skickar vidare mobbningsfallet till respektive Kurator B och elevernas mentorer.
31
5. Analys
I detta kapitel kommer vi först att beskriva hur personalen vi har intervjuat på Skola A och Skola B tänker kring sina skolors arbete mot mobbning. Därefter har vi delat de viktiga ämnena som kom fram under intervjuerna i tre underrubriker: Ansvarstagande, Kunskap samt Kommunikation och samarbete. Med hjälp av den tidigare forskningen som vi har presenterat i kapitel 2 analyserar vi empirin. Vi kommer att besvara en del av vårt syfte som handlar om att få en insikt av hur personalen upplever arbetet mot mobbning på sina skolor. Sist presenterar vi de slutsatser vi har kommit fram till.
5.1 Hur tänker de vi intervjuat om arbetet kring mobbning
på sina skolor?
Biträdande rektor A tycker att arbetet mot mobbning på Skola A fungerar bra eftersom skolan har jobbat länge med sociala färdigheter, jobbat mycket förebyggande och dessutom har en tydlig plan för hur det ska gå till. Biträdande rektor A tror att det finns en vinst i att man har samma metod eller samma system genom hela grundskolan.
”Då får man ett gemensamt språk som barnen känner igen sig i. Att man vet att kompisen gör det i den klassen och i den gruppen osv. Och då känner man sig mer hemma i det. Och då tror vi också att det blir en förstärkning. Så det är därför vi har valt att det är en gemensam metod” (Biträdande rektor A, 2008-11-04).
När vi frågar Biträdande rektor A om det är något som hon hade velat förbättra i skolans arbete mot mobbning, tycker hon att det är svårt att svara på det eftersom likabehandlingsplanen nyligen är reviderad och endast använd ett fåtal gånger. Samarbetet mellan personalen är Biträdande rektor A nöjd med och tycker att det fungerar bra.
32
Rektor B tycker att Skola B har kommit långt i arbetet mot mobbning och att det fungerar rätt så bra. Han anser att det inte kan bli optimalt eftersom man alltid måste utveckla sig, därför är det en lång väg kvar. Dessutom håller Rektor B på att bearbeta likabehandlingsplanen för att göra den mer tydlig eftersom planen enligt Lagen om
förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever (SFS
2006:67, 2008-12-03) ska revideras årligen. Visserligen skall planen följas upp och bearbetas årligen, men detta arbete inte får ta för lång tid eftersom personalen behöver en plan att arbeta efter. Rektor B ser stödet av Friends som en bra grund med utbildningar, information, material och elevernas delaktighet. Rektor B tycker att samarbetet med föräldrarna är bra men att det alltid kan bli bättre. Han vill ha med föräldrarna hela vägen från förskola tills eleverna går ut grundskolan så att de kan samarbeta och stötta varandra.
Pedagog A säger att det aldrig har funnits en direkt uttalad synlig mobbing på Skola A. Men efter kravet från Skolinspektionen år 2006, blev alla skolor tvungna att skapa en likabehandlingsplan mot mobbning. Pedagog A tycker att Skola A har en fungerande mobbingplan men tror att för att man ska få riktig bukt med mobbningen så måste man ha det aktuellt alltid och personalen måste vara engagerad. Under alla de 25 år hon har arbetat på Skola A är de enda fall som dokumenterats, de två fall som Pedagog A har behandlat. Pedagog A önskar att mobbningsgruppen var lite annorlunda, mer aktiv och levande. Hon tycker att gruppen blir mindre och mindre och att engagemanget kunde ha varit större. De har haft möte flera gånger då hon har suttit där helt själv. Pedagog A berättar att det ser bra ut på pappret att skolan har en mobbningsgrupp och en likabehandlingsplan, men hon tror ändå inte att alla bland personalen vet vad de ska göra när det händer något. De dokumenten som tas fram tycker hon ska vara levande i den vanliga verksamheten, inte bara något som man bara tar fram när det är kris, för då tror hon inte att det fungerar alls.
Pedagog B tror att de som arbetar på Skola B gör sitt bästa i arbetet mot mobbning. Hon vet att det finns mycket personal som är väldigt engagerade och jobbar väldigt aktivt med eleverna. Pedagog B känner inte till de olika modellerna så bra och vet inte vem som är med i antimobbningsgruppen, men hon vet att den finns och att hon alltid kan ta reda på mer om hon ställs i situationen. Sedan känner hon att Kurator B är en ”nyckelperson” för eleverna, att hon vill mycket, är engagerad och bryr sig om dem.
33
Pedagog B tycker att det är bra att ge eleverna möjlighet att prata med en annan vuxen än henne själv så att hon kan vara neutral i klassrummet. Hon anser att det är viktigt att inte gå över huvudet på eleven, utan lyssna och låta eleven avgöra vad som är nästa steg.
Skolsköterska A tycker att arbetet mot mobbning på Skola A fungerar ”jättebra” men är kritisk mot att hela tiden ändra arbetssätt och metod eftersom det är enligt henne förvirrade för personalen. ”Hur är det nu vi gör? Många tror att vi är i det gamla och vissa i det nya, så blir det en enda röra av allting. På nått sätt blir det jobbigt när man ändrar metod hela tiden” (Skolsköterska A, 2008-11-06).
Kurator B önskar att det fanns en likabehandlingsplan på skolan som alla har varit med och skapat. Likabehandlingsplanen är ett dokument som hon anser att alla på Skola B ska arbeta med. Det är enligt henne viktigt att alla följer det som står på papperet, håller det levande och använder den. Hon anser att Rektor B måste ta itu med att revidera den nya likabehandlingsplanen så fort som möjligt. Enligt henne är rektorns engagemang och hur han vill jobba mot mobbning väldigt viktigt, eftersom det är han som till exempel bestämmer att schemalägga olika moment som exempelvis kompissamtal och utbildningar.
5.2 Ansvarstagande
Samtliga personer som vi har intervjuat berättar att rektorn har en viktig roll i arbetet mot mobbning eftersom han/hon har huvudansvaret på skolan. Både Biträdande rektor A och Rektor B har precis som det står i Lpo94, ansvar för att handlingsplanen mot kränkande behandlingar följs (Skolverket, 2006). Båda rektorerna är engagerade och anser att man inte ska slå sig till ro, att man ständigt ska hålla arbetet mot mobbning vid liv och att man ska vara vaksam för vad som händer.
Vi har uppmärksammat ett visst mönster på båda skolorna där ansvaret för att ta tag i mobbningsfallen verkar skjutas vidare till någon annan. På Skola A säger skolsköterskan att det är mentorerna som hanterar problemen och att hon ”bollar över” fallet till dem eftersom hon menar att mentorn är den som känner barnet bäst och därför
34
bör ta huvudansvaret. Hon berättar också att hon inte kan så mycket eftersom hon har arbetat på Skola A under bara ett år. Vi känner att detta inte är en giltig ursäkt när hon dessutom har en kurators arbetsuppgifter. Pedagog A upplever att de andra pedagogerna/mentorerna gärna skjuter över fallen till antimobbningsgruppen för att själv slippa att ta ansvar. I antimobbningsgruppen sitter biträdande Rektor A, Skolsköterska A och Pedagog A. Som vi sagt tidigare har Skolsköterska A inte så mycket kunskap om skolans modell och Biträdande rektor A tror att de mobbningsfallen som uppstår sköts ordentligt i arbetslagen. Detta gör att Pedagog A ofta har fått sköta arbetet själv eftersom hon är en av de få engagerade i antimobbningsgruppen. Pedagog A tror att hennes kollegor tänker att: ”Det är bra, det kan Pedagog A ta”. Det senaste fallet fick hon sköta allt helt och hållet själv även om det är allas ansvar att ta tag i det. Enligt Lpo94 (Skolverket, 2006) skall alla som arbetar inom skolan aktivt motverka trakasserier och arbeta för elevernas trygghet. Pedagog A tror att en av orsakerna till bristande engagemang i att ta tag i mobbningen, är alla dessa uppgifter som läggs på och att personalen inte orkar med ytterligare ansvar. Hon tror att så fort det skapas en mobbningsgrupp så tänker de andra ”bra så slipper jag”. Därför tror hon att pedagoger kan välja att inte se det som sker, låtsas att allt är bra eller överlåta ansvaret till någon annan. Vidare berättar Pedagog A att:
”Jag tror att vi är väldigt snabba på att skicka över bekymmerna till…’det var inte min
unge utan det får någon annan ta’ tyvärr är det nog så. Jag tycker vi har fullt upp med allt
annat” (Pedagog A, 2008-11-05).
Vi tycker att personalens sätt att agera strider mot det som står i Lpo94, det vill säga att ”alla som arbetar i skolan aktivt skall motverka mobbning” (Skolverket, 2006, s8). På Skola B berättar Pedagog B att hon gärna tar hjälp av Kurator B i ett mobbningsfall eftersom hon anser att Kurator B bättre vet vad som ska göras. Pedagog B erkänner att hon inte känner till de olika modellerna så bra men säger att hon vet vem hon kan vända sig till om hon behöver råd eller hjälp vid ett mobbningsfall. Även Rektor B ser Kurator B som en viktig nyckelperson i arbetet mot mobbning på skolan. Kurator B är väldigt engagerad men önskar att pedagogerna tog mer ansvar, tar mobbningen på allvar och ser till att alla mår bra. Hon önskar att flera lärare skulle vara engagerade i Skola Bs samarbete med Friends och kamratstödjaregruppen. Hon tycker att det är viktigt att alla
35
ska arbeta för noll tolerans mot mobbning och inte låtsas att inte se problemen, att ”sopa dem under mattan” (Kurator B, 2008-10-29).
5.3 Kunskap
Enligt Olweus upplever ungefär 40% av barnen i grundskolans tidigare skolår att deras lärare ”bara någon enstaka gång eller nästan aldrig” gör något för att stoppa mobbningen (1991, s14). Vi tror att det dels kan bero på att lärarna saknar kunskap om hur de ska göra för att hantera en mobbningssituation. Flera av de vi har intervjuat har bett om att få utbildning om mobbning men har inte fått det, och detta tycker vi skolorna ska försöka ändra på. Pedagog A tror att alla pedagogerna på skolan skulle behöva mer utbildning och berättar: ”Jag tror att det är en ovana från oss att jobba med det här, för vi är inte så pålästa, att vi vet liksom inte vad vi ska göra” (Pedagog A, 2008-11-05). När vi frågar Pedagog A om vilken modell skolan arbetar med, säger hon att hon inte kan så mycket om det men gärna skulle vilja lära sig mer. Enligt Lpo94 (Skolverket, 2006) är det rektorn ansvar att se till att personalen får den kompetensutveckling som krävs för att kunna utföra sina uppgifter professionellt. Pedagog A har sagt till skolledningen flera gånger att hon vill ha mer utbildning inom mobbning, men inte fått det. Vidare berättar Pedagog A att:
”Jag vet inte riktigt hur mycket de värderar att det är en aktiv mobbinggrupp som har kunskap, jag tycker faktiskt att det är deras sak att se till att alla som sitter med där ska kunna få fortbildning” (Pedagog A, 2008-11-05).
Utav de två rektorerna vi intervjuat är det endast Rektor B som påpekar vikten av att fortbilda personalen. Skola B har valt att samarbeta med organisationen Friends som lägger stor vikt på att utbilda elever och personal i sina skolor. Detta arbetssätt stämmer överens med Dan Olweus (1991) tankar om vikten av att skolor ska ha utbildad personal som effektivt kan identifiera mobbningsfall och har kunskap om hur man hanterar dem. Rektor B tycker att personalen känner till skolans olika planer och arbetssätt när det sker ett mobbningsfall. Trots att Skola B utbildar sin personal har vi kunnat observera att Pedagog B inte känner sig säker på skolans olika metoder för att på egen hand kunna lösa ett mobbingfall. Dessutom är Pedagog B inte informerad om att planen håller på att
36
revideras utan berättar om den förra likabehandlingsplanen. Pedagog B önskar att få utbildning om den nya sortens mobbning, den som sker på Internet och via mobiltelefoner. Detta ämne tycker hon att Skola B hade kunnat ta upp till diskussion med kollegor och föräldrar för att skapa en gemensam policy för detta. Rektor B säger att det är hans uppgift som skolledare att erbjuda personalen möjlighet till handledning och fortbildning. ”Och det kanske vi inte är så bra på, det är ont om tid och ibland sätter budgeten stopp för saker och ting” förklarar rektor B (2008-11-13).
5.4 Kommunikation och samarbete
På båda skolorna ser vi en tydlig skillnad mellan hur rektorerna beskriver verkligheten och hur de andra vi har intervjuat upplever situationen. När det gäller bearbetningen av likabehandlingsplanen är det viktigt att rektorerna håller personalen uppdaterad på vad som händer, till exempel om de vill revidera planen. Vi tror att det krävs dialog, kontinuerlig information och ett gott samarbete mellan båda parter. Skolsköterskan A kan ingenting om skolans modell trots att hon är med i antimobbningsgruppen och har en kurators uppgifter på skolan. Här kan vi hänvisa till skollagen (kap 1. 2§) som säger att alla på skolan aktivt ska motverka mobbning (SFS 1985:1100, 2008-11-24). Denna lag betyder att personalen ska ta ansvar, vara engagerade och hålla sig uppdaterade om olika förändringar. Vi tror att det är viktigt att rektorerna tittar noga på om personalen känner till likabehandlingsplanen och att den verkligen hålls levande.
Vi har sett att elevernas delaktighet i arbetet mot mobbning ser olika ut på Skola A och Skola B. På Skola B är eleverna mer delaktiga genom att få utbildning av Friends och har kamratstödjare i varje klass. Skola A har valt att inte ha kamratstödjare och ansvaret ligger hos de vuxna. Elevernas inflytande på Skola A sker genom mentorsträffar och elevrådsmöten. Lindell och Hartikainen berättar att ”Ingen känner till de sociala mönstren i skolan så bra som eleverna själva. Det är självklart ointelligent att inte utnyttja deras kapacitet och potential” (2001, s186). Detta är även en central del i Friendsmetoden, de anser att för att få ett bra resultat krävs det att eleverna är delaktiga, eftersom de är ute där mobbningen sker och ser vad som händer när de vuxna inte är i närheten. Till skillnad från Friends och Skola B anser Olweus (1999) att man inte ska
37
lägga ansvaret på eleverna eftersom ”lärarna förväntas fungera som auktoriteter, med ansvar för elevernas totalsituation, dvs. inte bara för deras inlärning utan också för deras sociala relationer” (Olweus, 1999, s47).
På båda skolorna berättar de vi intervjuat att kommunikationen och samarbetet med föräldrarna för det mesta fungerar bra. Det som skiljer skolorna åt är att Skola B erbjuder Friendsutbildning till föräldrarna. Tyvärr förekommer det på båda skolorna att en del föräldrar inte är engagerade. Detta tycker vi är sorgligt eftersom det handlar om deras egna barns trygghet. Liksom Olweus (1991) tycker vi att samarbetet mellan skolan och föräldrarna är någonting som alla skolor borde satsa på. På Skola A blir föräldrarna involverade när det uppstår ett mobbningsfall. Då tycker alla de vi intervjuat att samarbetet med hemmet har fungerat bra. Ofta är föräldrarna engagerade och vill veta om deras barn är mobbat eller mobbar någon. Pedagog A berättar att i det senaste mobbingfallet fungerade kommunikationen med föräldrarna bra. Hon säger att det är viktigt att förklara för dem att ”Ditt barn utsätter andra för mobbning och det är i svenska lagen förbjudet” (Pedagog A, 2008-11-05). Föräldrarna förstod allvaret i det och blev inte arga. Det kan hända att man inte får föräldrarnas stöd på grund av olika saker men Pedagog A menar att ”det viktigaste är att man når fram till barnet” (2008-11-05). Pedagog B berättar att sist skolan försökte ordna Friends utbildning för föräldrarna fick de ställa in mötet eftersom för få antal föräldrar hade tacka ja till det. Hon känner att föräldrarnas intresse är större i de längre skolåldrarna. Hon anser att föräldrarnas engagemang är svagt och önskar att det hade varit större.
5.5 Slutsats
Syftet med detta arbete var att ta reda på hur två skolor i Malmö arbetar mot mobbning och ta reda på hur personalen tänker kring det. Detta tycker vi att vi har uppfyllt eftersom vi har fått en bra insikt i hur arbetet kring mobbning går till på båda skolorna. Genom att ta del av skolornas likabehandlingsplaner har vi sett att de är utformade på liknande sätt men anpassade till skolorna och deras behov. Båda skolorna har valt ut och arbetat fram metoder som de tror är bäst i deras arbete mot mobbning. Men genom våra intervjuer har vi sett att det är svårt att förverkliga det som står i de olika
38
styrdokumenten som exempelvis läroplan, skollag och likabehandlingsplan. På de skolorna vi har studerat ser rektorernas syn på hur arbetet mot mobbning fungerar annorlunda ut jämfört med pedagogernas och elevvårdarnas. Vi har uppmärksammat en brist i kommunikationen mellan skolledningen och personalen. Alla de vi har intervjuat hade viljan och påpekade vikten att arbeta aktivt mot mobbning men vi såg att ansvaret gärna sköts vidare till någon annan. Om inte alla som är verksamma på skolan agerar och tar ansvar tror vi att mobbning blir svårare att bekämpa. Likabehandlingsplanen och modellerna är dokument som ska användas och arbetas efter, inte bara se bra ut på hyllan. Därför krävs det att skolans personal är villig och engagerad för att garantera trygghet för eleverna.
