_____________________________________________________
Sociologi 61-90p.
_____________________________________________________
Motorcyklar, gemenskap och livet som rebell
En fallstudie om identitetskonstruktion och avvikelse i bikerkulturen
Johanna Lindwall
Högskolan i Kalmar Handledare: Jesper Andreasson Höstterminen 2007 Humanvetenskapliga Institutionen
MOTORCYKLAR, GEMENSKAP OCH LIVET SOM REBELL...1 ABSTRACT...3 1. INLEDNING...4 1.1 Syfte...6 1.2 Disposition...6 2. METOD...6
2.1 Forskningsansats och validitet...6
2.2 Etik och anonymitet...8
2.3 Urval och tillvägagångssätt...9
3. TIDIGARE FORSKNING OCH TEORI...10
3.1 Tidigare forskning...11
3.2 Teori och viktiga begrepp...13
4. ANALYS...15
5. ORSAKER OCH DRÖMMAR...15
5.1 På fältet...15
5.2 Easy Rider och att vara rebell; eller hur det började...18
6. TVÅ BILDER, INTRESSE OCH MEDIA...20
6.1 Motorcyklar och gemenskap...20
6.2 Media...22
7. SJÄLVBILD OCH AVVIKELSE...23
7.1 ”Inget jävla Svenssonliv”, om att ta avstånd från normen...23
7.2 ”Fri från storebror”, om att hålla polisen utanför...27
8. AVSLUTANDE DISKUSSION...30
9. KÄLLFÖRTECKNING...33
Abstract
Jag har skrivit en kvalitativ fallstudie om en liten grupp individer tillhörande bikerkulturen och deras livsstil. Syftet är att bättre förstå deras identitetsskapande i förhållande till deras livsstil som till stor del kretsar kring intresset för motorcykeln, gemenskapen med andra bikers och en vilja att vara rebell. Fokus ligger på tre olika områden varav det första är motiv; alltså varför de finner just denna kultur så lockande. Det andra handlar om de olika bilder som finns av bikervärlden och hur detta påverkar informanterna och till sist tar jag upp hur de förhåller sig till sitt avvikande från vissa av samhällets normer och även hur de upplever samhällets bemötande.
För att göra det har jag genomfört en rad intervjuer med fyra bikers från två olika klubbar. För samtliga är motorcykeln mer än ett intresse – den representerar deras i många avseenden normbrytande livsstil och knyter dem samman i en gemenskap.
1. Inledning
”Svaret på alla dina frågor finns att hitta i Easy Rider”, berättar John i den första intervjun jag gör med honom. Filmen är från 1969 och handlar till stor del om en strävan efter att uppnå frihet. Wyatt och Billy (spelade av Peter Fonda och Dennis Hopper, som även skrivit manus) ger sig iväg på en resa genom södra USA, på varsin motorcykel. De är fria att leva efter sin egen tid, med sina egna regler. Men det handlar även om omgivningens rädsla för- och hat gentemot deras normbrytande. Det jag tror att John ville att Easy Rider skulle
förklara för mig var att det finns ett ideal eller en slags dröm som genomsyrar bikerns livsstil; frihet från normer och regler. Man vill vara rebell, mot samhället och dess inrutade
vardagsliv. Som Wyatt förklarar i filmen ”You do your own thing in your own time”.1
Verkligheten är, så klart, varken så enkel eller så lätt att förklara.
Det finns många olika sätt att beskriva bikervärlden, men om man gör en något
generaliserande slutsats är det främst två perspektiv som råder. Dessa står till stor del i kontrast mot varandra. Det ena beskriver en livsstil där motorcykelintresse, längtan till friheten på vägarna och en nära gemenskap med andra bikers är de grundläggande drivkrafterna.
Det andra perspektivet handlar främst om kriminalitet eller organiserad brottslighet. Daniel R. Wolf, som skriver om så kallade outlaw klubbar, vilket jag kommer att återkomma till längre fram, menar att dessa klubbar är uppbyggda efter en paramilitär2 struktur som gör dem väl
anpassade för att ägna sig åt kriminell verksamhet. Han skriver att ”In many ways all outlaw clubs are pre-adapted as vehicles of organized crime. Paramilitary organization lies at the core of their tight-knit secret society” (Wolf: 1991: 265). Han menar vidare att klubbarnas politiska struktur och dess negativa mentalitet gentemot samhället bidrar till att öka risken för
brottslighet. Samtidigt är han noga med att påpeka att bara för att möjligheten finns där behöver det inte leda till att brott begås (Wolf: 1991: 265-270).
Easy Rider och allt den står för kan ses som ett exempel på det fösta perspektivet; den första bilden. Medias representation av kulturen som ett exempel på det andra - på hemsidan
1 Citat från Easy Rider, 1969. Det är Wyatt (Peter Fonda) som uttrycker sin beundran för en man som äger sin
svenskmaffia.se (som även nyligen blivit en bok, författad av Matti Larsson och Lasse Wierup) kan man läsa om vad som händer runtomkring de kriminella gängen i Sverige. Flertalet av artiklarna har tidigare uppmärksammats i media. En av dem är bombattentatet mot chefsåklagare Barbro Jönsson den 20 november 2007. Händelsen togs upp av bland annat Aftonbladet i en artikel som utpekar kriminella gäng som ”ett allvarligt angrepp mot rättssamhället och demokratin” (Aftonbladet: 2007).
Men bikerkultur kan, givetvis, även innebära ett fritidsintresse. Det kan handla om att åka på utflykter tillsammans, stödja ett visst märke (som exempelvis Harley Davidson) eller tillhöra en klubb. En klubb, i Sverige, brukar i regel variera från mindre och lokala med 3- 20 medlemmar till nationella och internationella som ibland kallas outlawbikers. Orsaken till att det kallas just outlaw kommer från USA och Canada och är en följd av att dessa klubbar inte är registrerade hos AMA (American Motorcycle Association) eller CMA (Canadian Motorcycle Association). Ibland kallas de även 1% klubbar till följd av att de anses vara den procent av den motorcykelintresserade världen som ger övriga ett dåligt rykte. Detta rykte har till stor del sitt ursprung i ett upplopp som ägde rum i staden Hollister, i Kalifornien, 1947 -då ett gäng oregistrerade bikers stormade in på en AMA sponsrad tävling och övergick till att vandalisera längst med gatorna. Daniel R. Wolf, som är en författare jag kommer att ta upp i kommande kapitel, kallar upploppet Hollister i för ursprunget till bikerns image som avvikare (Wolf: 1991: 4-5).
År 2000 fanns, enligt Stig Grundvall (2005: 10), omkring 700 klubbar i Sverige, varav 350 var så kallade ryggmärkesklubbar. ”Dessa känns igen på att medlemmarna bär skinnväst med klubbens namn, logo och förkortningen MC (Motorcycle Club) på ryggen.” (Grundvall: 2005: 10) Det är endast en liten andel av dessa svenska ryggmärkesklubbar som vanligtvis brukar kallas ”kriminella MC-gäng”. Men det är främst dessa som tas upp i media.
Det som intresserade mig, när jag började med min undersökning, var inte de kriminella aspekterna – men det var inte heller den grupp av motorcyklister som åker på utflykter som ett sporadiskt intresse under semestern. Jag ville undersöka identitetsskapande i förhållande till livsstilen.
1.1 Syfte
Syftet med denna undersökning är att analysera och skapa bättre förståelse för en grupp bikers och deras identitet i förhållande till deras livsstil. Jag har främst fokuserat på följande
aspekter:
Motiv bakom att gå med i subkulturen.
De olika bilderna av bikers - deras egen (med fokus på intresse för motorcyklar och gemenskap med likasinnade) och medias (med fokus på kriminalitet).
Förhållandet till samhällets normer och hur de upplever bemötandet från utomstående.
1.2 Disposition
Uppsatsens första del är ett metodkapitel där jag tar upp forskningsansats, validitet, etik och anonymitet och även urval och tillvägagångssätt. Därefter följer ett teorikapitel med tidigare forskning och teori. Analysen är uppdelad i tre delar. I den första beskriver jag min tid på fältet med informanterna och även motiv till varför de lockas av bikerkulturen. Den andra delen handlar om de två olika bilderna som finns av bikers och i den tredje tar jag upp deras avvikelse – dels från ”Svenssons” men även från polisen. Sista kapitlet är en avslutande diskussion med förslag på vidare forskning inom ämnet.
2. Metod
Metoden är uppdelad i tre avsnitt. Inledningsvis har jag tagit upp forskningsansats, som en kvalitativ fallstudie och även berört undersökningens validitet. Nästa del handlar om etik och även anonymitet. Det tredje avsnittet berör urval och jag beskriver hur jag gått tillväga för att få fram så bra empiriskt material som möjligt.
2.1 Forskningsansats och validitet
Eftersom syftet med denna uppsats är att få bättre förståelse för identitetskonstruktioner i en mindre grupp så var en kvalitativ metod given. Att jobba kvalitativt innebär bland annat att eftersträva djup i den information man samlar in, det innebär närhet till källan (en
jag-du-relation till skillnad från kvantitativa studiers jag-det-jag-du-relation) och även att hela tiden vara öppen för nya infallsvinklar (Holme & Solvang: 1991: 78).
Undersökningen bygger på ett antal intervjuer och observationer jag gjort med individer som har bikerkulturen som livsstil (det vill säga; motorcykeln är inte endast ett intresse) och jag valde att göra en fallstudie. Sharan B. Merriam, vars bok Fallstudien som forskningsmetod som jag hämtat mycket inspiration från, beskriver det på följande sätt; ”En fallstudie är alltså en undersökning av en specifik företeelse, t ex ett program, en händelse, en person, ett skeende, en institution eller en social grupp” (Merriam: 1993: 24). Jag ansåg det vara en lämplig metod eftersom mitt mål var just att beskriva och skapa bättre förståelse för en viss grupp. Jag har även inriktat mig på en induktiv ansats vilket innebär att ”begrepp och
hypoteser uppstår ur den information man har tillgång till och som i sin tur har sin grund i den kontext som bildar ram till det man studerar” (Merriam: 1993: 27).
Etnografi är värt att nämna här. Det är en forskningsansats som innebär en slags fältstudie av
den grupp man ämnar undersöka. Min ursprungliga tanke var att endast använda mig av mitt intervjumaterial, men eftersom jag vistats i intervjupersonernas hem och tagit del av deras vardag hade jag även en hel del ”fältanteckningar” som visade sig vara till stor nytta. Alvesson och Sköldberg använder sig av denna definition av vad etnografi är; ”konsten och vetenskapen om att beskriva en grupp eller en kultur”. (Alvesson & Sköldberg: 1994: 109) De menar vidare att ”Ofta betonas kulturella eller föreställningsmässiga fenomen som idéer, tankesätt, symboler eller innebörder”. (Alvesson & Sköldberg: 1994: 110) Gruppen som jag ämnar beskriva är, som sagt, några individer tillhörande MC-kulturen och jag har fokuserat till stor del på deras tankesätt och hur de upplever sin situation.
När det gäller validitet som, enligt Merriams bok handlar om frågan ”Studerar eller mäter forskaren verkligen det han eller hon tror sig mäta?” (Merriam, 1993: 177) finns det en del aspekter att ta upp. Jag funderade först och främst över huruvida mina eventuella fördomar och förkunskaper (som var väldigt bristfälliga) om bikervärlden och dessutom min relation till informanterna kunde påverka resultatet. Detta är så klart en risk som man helt enkelt får leva med eftersom allt empiriskt material och tolkningen av det måste filtreras genom mig. Jag kom dock fram till att risken var liten just på grund av att jag inte kände till denna kultur väl sedan tidigare. Jag har till stor del använt mig av ett deltagande tillvägagångssätt, det vill säga; deltagarna har involverats så mycket som möjligt i mitt arbete. Deltagarkontroll har
även varit mycket viktigt. Jag har gjort flera intervjuer med varje informant och de har hela tiden kunnat kommentera, lägga till och ändra sina citat – någonting som jag kommer att skriva mer om i följande kapitel (Merriam: 1993: 179-180). På detta vis kunde jag få fram ett genomarbetat empiriskt material som ligger så nära informanternas tankar och åsikter som möjligt.
2.2 Etik och anonymitet
Bikerkulturen, främst när den är knuten till klubbvärlden, är i regel sluten för allmänheten. Informanterna var inte vana vid att bli utfrågade och de påpekade ofta att de inte var säkra på vad de kunde prata öppet om. Det gick inte att spela in intervjuerna (många var sedan tidigare oroliga för att till exempel deras telefoner var avlyssnade). Det hände att de berättade om saker som de inte ville att jag skulle skriva ner. Jag kände mig censurerad. Men orsaken bakom intervjupersonernas oro var att det skulle bli problem för dem om de sa för mycket. Då främst från personer inom den egna klubben, som inte var involverade i undersökningen, men även från andra klubbar. Man pratar helt enkelt inte öppet om vissa saker (även om det ofta kan vara svårt att förstå orsaken bakom att hemlighålla det). Det var, så klart, inte min mening att skapa problem för någon. Samtliga har därför fått möjligheten att se igenom sina citat och vidareutveckla eller minska ner dem. Detta underlättades av att jag gjorde mer än en intervju per person, vilket jag även, som sagt, anser vara en fördel för validiteten. Att vända och vrida på frågor och svar gjorde att det empiriska materialet blev med djupgående.
Dessutom; att fokusera på deras mentalitet och förhållningssätt till sin kultur istället för strukturer och regler inom klubbarna (vilket var det som de ofta reagerade mot att jag skrev ner) gjorde att det intervjumaterial som informanterna var osäkra på ändå inte direkt blev relevant för undersökningen. Jag har med andra ord inte behövt ta upp klubbverksamhet och struktur för att kunna beskriva deras sätt att se på och tänka kring sin livsstil.
Intervjupersonernas och även klubbarnas anonymitet har varit väldigt viktig under hela undersökningen. Det innebär att samtliga namn har ändrats till pseudonymer. Jag har inte tagit med klubbarnas namn och inte heller namngett någon specifik plats. Anonymiseringen av namnen skedde redan under intervjun. Deras riktiga namn finns alltså inte nerskrivna någonstans, varken i mitt ursprungliga empiriska material eller i det slutgiltiga resultatet.
2.3 Urval och tillvägagångssätt
Urvalet blev automatiskt ett snöbollsurval. Jag var tvungen att gå genom en kontaktperson eftersom jag inte har tidigare anknytningar till personer inom Bikerkulturen och det är bäst att bli presenterad av någon som övriga känner och litar på. Dessutom behövde jag få tag på intervjupersoner som passar inom ramarna (det vill säga; har valt MC-kulturen som livsstil, det räckte alltså inte att ha en motorcykel som ett sporadiskt fritidsintresse) för min
undersökning och då är det en fördel att använda sig av någon som känner till fältet, så att säga.
Samtliga (4) intervjupersoner anser sig, som sagt, ha MC-kulturen som livsstil och tillhör två olika klubbar. Alla utom Fredrik (som är runt 40) är mellan 29 och 31 år. Några av dem har familj och barn, andra inte. De har varit en del av bikervärlden olika länge och har olika erfarenheter av den. John (som för övrigt är min kontaktperson) har, till exempel, haft MC-kort sedan han var 18, medan Stefan tog sitt i för ett år sedan.
Intervjuerna har varit uppbyggda på lite olika sätt, beroende på intervjuperson och tillfälle. Jag har träffat dem var och en för sig men även gjort en gruppintervju. Skillnaden mellan de två var inte speciellt noterbar, förutom att jag inte behövde ställa lika mycket frågor i
gruppintervjun då de ”triggade” varandra till att fortsätta berätta. Det blev dock svårare att rikta in samtalen på de spår jag ville. Det har i regel tagit 1 till 4 timmar per intervju och samtliga har ägt rum hemma hos informanterna, med ett undantag då vi träffades på ett café. Att träffa dem på deras mark hade många fördelar. Jag fick ta del av deras vardag på ett närmare sätt än om vi hade träffats på någon neutral plats. Intervjun på caféet gav en annan bild – hur informanten (Stefan, i detta fall) uppträdde i en mer offentlig miljö.
Mina planer var att använda mig av 7 till 10 intervjupersoner och göra en intervju per person. Det visade sig dock vara svårt att få tillräcklig information efter bara ett intervjutillfälle, delvis på grund av att det tog tid att bygga upp den tillit som krävdes för att kunna prata på ett öppet sätt. Jag valde därför att göra ett flertal mer djupgående intervjuer med färre individer. Det gav mig tillfälle att låta dem lära känna mig lite bättre och även, som sagt, att
Detta gjorde alltså att intervjuguiden (bilaga 1) utvecklades efter hand. Jag började med en version som sedan modifierades till en slutgiltig. Den är uppbyggd efter några olika teman (varför man valt denna livsstil, motorcykelns och gemenskapens innebörd, avvikelse från normer och regler och hur man uppfattar samhällets bemötande) för att inte glida ifrån syftet, men jag strävade ändå efter att hålla intervjuerna på samtalsnivå. Det var svårt att bara dyka upp och slänga fram några färdigformulerade frågor och förvänta sig tillräckliga svar. Karin Widerberg beskriver, i Kvalitativ forskning i praktiken, hur man i en intervju kan nysta vidare på informantens svar och på så sätt få ut mer. Hon skriver att ”Vill man hålla möjligheten öppen för att kanske andra – och oväntade – teman är lika viktiga eller rent av viktigare, måste man vara lyhörd för informanterna, ge dem utrymme och följa upp deras resonemang”. (Widerberg: 2002: 100) Att lyssna och bygga vidare på vad intervjupersonerna ansåg vara viktigt var någonting som jag jobbade mycket med.
3. Tidigare forskning och teori
I kapitel 3 kommer jag först och främst att ta upp lite av den tidigare forskningen som finns inom detta område. Största andelen av det som hittills skrivits om MC-kultur handlar om stora, internationella outlaw klubbar. Daniel R. Wolfs bok The Rebels, vilken jag kommer att beskriva närmare längre fram, är en av dem. Wolf menar att trots att det så klart finns vissa skillnader mellan olika länder och klubbar så är de i grunden uppbyggda efter en liknande struktur och normer. Det finns flera paralleller mellan de bikers som ingår i Wolfs studie och mina informanter. Därefter har jag tagit upp Stig Grundvalls doktorsavhandling Vagabond
MC, som handlar om en mindre klubb i västra Sverige. Orsaken till att jag valde just
Grundvalls bok är främst den klubb han skrivit om liknar de som deltar i denna undersökning, det vill säga; mindre i omfång och lokalt förankrade.
Kapitlet fortsätter med att ta upp några teorier och begrepp som jag använt mig av. Erving
Goffmans Stigma är en teori som handlar om utanförskap och avvikelse. När det gäller
fenomenet avvikelse har jag dessutom använt mig en del av Howard S. Beckers bok Utanför,
avvikandets sociologi.
Dessutom kommer jag att gå igenom Zygmunt Baumans vi/dom begrepp som visat sig vara den kanske mest användbara delen av teorin.
3.1 Tidigare forskning
Daniel R. Wolf är författaren till The Rebels, a brotherhood of outlaw bikers. Han följde
outlaw-klubben The Rebels under ett antal år. Han beskriver vardagslivet i klubben, dess struktur och hierarki men även dess mentalitet. Han tar också, bland annat, upp
medlemmarnas förhållande till samhället och hur relationer och konflikter mellan olika klubbar kan se ut.
En viktig aspekt av bikerkulturen, som Wolf tar upp, är medlemmarnas självbild och hur den skiljer sig från ”verkligheten”. Han skriver att bikern utmålar sig själv som en slags hjälte. De menar att folk har gett upp sin frihet för samhällets byråkratiska kontroll och struktur. ”In the process of creating a positive image of himself, the biker reinforces the subcultural boundary by forming a negative stereotype of outsiders. In the outlaw-biker ethos he learns that the citizen is the bad guy, the philistine who has sold his soul to the status quo for security and who operates those regulatory agencies that destroy what they cannot control – the biker” (Wolf: 1991: 56). På detta sätt distanserar de sig från samhället och dess ”frihetsberövande” normer. Wolf menar att de hela tiden känner att de måste försvara sin livsstil mot utomstående (Wolf: 1991: 56-58).
Wolf påstår vidare att denna typ av romantiserad image inte är problemfri och att den till största delen är omöjlig att leva upp till. Här är klyftan mellan bikerkulturen, polisen och samhället i övrigt väldigt stor. ”The price the biker will pay in social condemnation, moral censure, legal harassment, or virgiliante tactics may be far from trivial” (Wolf: 1991: 55). Han beskriver hur han, under tiden som han vistades med The Rebels, vid flera tillfällen blev anhållen av polisen av ingen orsak alls och menar vidare att tillhörigheten till bikerkulturen gör att man blir närmare granskad och hålls på ett ”kortare koppel” än övriga.
Orsaken bakom att outlaw klubbar som The Rebels skapas anser Wolf finns att hitta i det västerländska industrisamhället och kanske framför allt i arbetarklassen. Han skriver att det är ett svar på ett djupt missnöje som i sin tur är en följd av alienation. ”An outlaw motorcycle club is an experiment in utopian communalism; it is a personal grasp at self-fulfillment and a collective search for community that rides on wheels along the inner-city streets and
precipitating conditions for the emergence of many such attempts at establishing subcultural and counter-cultural alternatives. The Result has been a plethora of different groups – from Beatniks, Hippies and street gangs to surfers, religious cults, and the New Age movement” (Wolf: 1991: 340).
Denna alienation leder till att individen känner sig isolerad. Samhället står för någon slags kylig byråkrati och det finns en längtan efter mening och tillhörighet. Detta finner man då till exempel i olika subkulturer.
Stig Grundvalls doktorsavhandling Vagabond MC, Gemenskap, manlighet och marginalitet, en studie av en västsvensk bikerklubb är en etnografisk kulturstudie om en mindre MC-klubb i
västra Sverige. Grundvall spenderade två år med en grupp vars mål var att bli
ryggmärkesklubb (vilket de också blev). Hans fokuserar främst på hur gemenskapen i klubben är uppbyggd, deras livssyn, normer och värderingar. Dessutom tar han upp aspekter som manlighet och bikers som en marginaliserad grupp i samhället.
Grundvall tar upp två perspektiv som han anser att man vanligtvis ser bikerkulturen utifrån och som jag snuddade vid i inledningen. Det första är det som i regel presenteras i media. Det fokuserar mest på kriminalitet och framhäver vissa gäng som organiserad brottslighet.
Motorcykeln har i dessa sammanhang en sekundär betydelse mot olika typer av kriminell verksamhet. Enligt det andra perspektivet handlar det främst om ett motorcykelintresse, om gemenskap och en alternativ livsstil. Det menar att bilden som framhävs i media är
överdramatiserad (Grundvall: 2005: 13-14). Dessa två perspektiv har visat sig vara
genomgående i även mina informanters liv och kommer att spela en stor roll längre fram i uppsatsen.
En viktig och till och med grundläggande aspekt för individerna i klubben Grundvall studerade var det han kallar broderskap. Han delar upp det i sekundärt broderskap, vilket innefattar en slags ”global stam” och en identifiering mellan individer som i allmänhet har en koppling till bikerkulturen och primärt broderskap; det vill säga engagemanget till klubbens medlemmar. Grundvall beskriver det primära broderskapet som ett hängivet och tätt socialt nätverk med en ”en för alla, alla för en” mentalitet (Grundvall: 2005: 155-156). Gemenskapen visade sig vara en viktig del även för mina intervjupersoner.
3.2 Teori och viktiga begrepp
Anthony Giddens skriver om ett antal olika perspektiv ur vilka man kan se avvikelse. Ett av
dem är det interaktionistiska där främst stämplingsteorin är framträdande. Enligt
stämplingsteorin är avvikelse ett ”socialt konstruerat fenomen” (Giddens: 2003: 199). Det är samhället, eller rättare sagt de med makt i samhället, som avgör vilka individer och grupper som ska definieras som det. Det finns alltså ingenting som i sig är avvikande – utan en mängd olika beteenden och perspektiv som blir stämplade så. Stämplingsteorin kan användas i analysen av individer tillhörande MC-kulturen då de i många avseenden anses vara (och dessutom anser sig själva vara) ”utanför” samhällets normer.
Enligt Erving Goffman är det samhället som avgör vad som klassificeras som avvikande och vad som inte gör det. Han skriver att ”varje samhälle avgör vilka medel som kommer till användning för att dela in människor i kategorier, samt vilka egenskaper som uppfattas som vanliga och naturliga för medlemmarna inom varje sådan kategori” (Goffman: 1972: 11).
Goffmans Stigma, den avvikandes roll och identitet handlar om spelet mellan avvikande individer (stigmatiserade, som han benämner dem) och de som han kallar normala. Han skriver att det finns tre olika typer av stigma – det kan handla om så kallade fysiska defekter (som exempel använder han bland annat blinda och individer som blivit av med en kroppsdel) eller om tribala stigman (det vill säga sådant som nation eller religion). Det som främst blir aktuellt i denna undersökning är dock de stigman som gäller en individs karaktär (Goffman: 1963: 14). Det handlar om en persons val av livsstil, som inte nödvändigtvis accepteras eller uppskattas av övriga samhället (de, som i detta fall, blir de normala). De normala anser inte, enligt Goffman, den stigmatiserade vara helt mänsklig. Han förklarar att ”utifrån denna förutsättning vidtar vi diskriminerande åtgärder av de mest skilda slag. Varigenom vi på ett effektivt sätt, men ofta oavsiktligt, i hög grad reducerar vederbörandes livsmöjligheter” (Goffman: 1963: 14). Att se tillhörigheten till en viss subkultur som ett stigma ger ett visst perspektiv på bikervärlden. Det kan även hjälpa till med att förklara det ofta problematiska förhållandet till utomstående.
Han tar upp två olika typer av stigmatiserade; misskrediterade och misskreditabla. En misskreditabel individ vet inte om att omgivningen uppfattar honom som avvikande. Bikern
är snarare en misskrediterad person, det vill säga; han är medveten eller tar för givet att det som gör honom annorlunda är uppenbart. Han har ju trots allt valt det.
De allra flesta individer är vid ett tillfälle eller ett annat stigmatiserade, liksom individer tillhörande bikerkulturen i vissa sammanhang inte är det. Stigma är ett slags tillstånd, en mer eller mindre tillfällig plats där bikern befinner sig när han interagerar med den del av
omgivningen som de anser missförstår dem.
Ytterligare en av dem som skriver om avvikelse från det interaktionistiska perspektivet är
Howard Becker i sin bok Utanför, avvikandets sociologi från 1963. Den handlar om ”De
situationer då regler överträds och vidmakthålls och de processer varigenom vissa bryter mot regler och andra slår vakt om dem” (Becker: 1963: 17). Det finns mycket i Beckers bok som man kan använda sig av vid undersökningen av en grupp bikers. En viktig poäng är den om hur avvikare i vissa fall skapar hela ideologier för att rättfärdiga sitt avvikande. Detta
upplevde jag till stor del att mina intervjupersoner gjorde. Wolf beskriver ju, som jag tog upp tidigare, hur bikern bygger upp en negativ, stereotypiserad bild av utomstående för att själv kunna vara den som håller fast vid de ”rätta idealen”.
Zygmunt Bauman skriver i boken Att tänka sociologiskt om det han kallar för ingrupper och utgrupper, eller vi och dem. Han menar att samhället är uppdelat i olika grupper. Det kan
handla om allt från familjen till exempelvis nationell tillhörighet. Till sin ingrupp känner man tillhörighet och lojalitet. Men utgruppen är minst lika viktig för identiteten och
självuppfattningen. Bauman skriver att ”en utgrupp är just den imaginära motsats till sig själv som ingruppen behöver för sin identitet, för sin sammanhållning, för sin inre solidaritet och känslomässiga trygghet. Beredvilligheten att samarbeta inom gruppens gränser behöver alltid stöttas av en vägran att samarbeta med någon motståndare” (Bauman: 1990: 48). Tanken att man använder dem för att förstärka tillhörigheten och gemenskapen i den egna gruppen är viktig och genomgående i analysen.
Två viktiga begrepp i uppsatsen är Identitet och livsstil. I båda fallen har jag använt mig av Anthony Giddens definition. Identitet beskriver han som ”Särskiljande drag eller egenskaper för en person eller grupp” (Giddens: 2003: 556). Han skriver vidare att ”Social identitet innebär de drag eller egenskaper som andra personer tillskriver en individ” (Giddens: 2003:
livsstil de valt. Giddens menar att livsstilsval handlar om ”Beslut som fattas av individer rörande konsumtion av varor, tjänster och kultur” (Giddens: 2003: 560).
4. Analys
Analysen är uppdelad i tre delar. Först och främst har jag tagit upp mitt första möte med bikervärlden, eller närmare bestämt min informant John och dessutom en del av mina observationer under tiden som följde. Därefter ämnar jag ta upp varför man lockas av just denna typ av livsstil, vilka drömmar som ligger bakom och hur det kommer sig att man blev involverad från början.
I dess andra del har jag tagit upp motorcykelns betydelse och dess värde för
intervjupersonerna och även gemenskapen med likasinnade. Detta är en tydlig representation av det andra perspektivet ur vilket man kan se bikerkulturen. Den andra, som ju handlar om kriminalitet och främst visas upp i media, kommer jag att avsluta del två med.
Den tredje delen handlar om deras syn på sin livsstil i relation till samhället i övrigt. Vad blir följderna av att eftersträva ett ideal som avviker från normer i samhället? Här blir främst två aspekter viktiga; de så kallade ”Svenssons” som representerar det liv som bikern tar avstånd ifrån – och polisen. Jag kommer att ta upp avståndstagandet från informanternas sida men även hur de upplever att de blir bemötta av samhället.
5. Orsaker och drömmar
5.1 På fältetMin första intervju gick inte riktigt som jag tänkt mig. Jag kom hem till John rätt sent en onsdagskväll, förberedd med en intervjuguide och mp3 för att spela in hans svar. Jag hade hunnit ta av mig jackan och en känga när han sa ”du har inga vantar, men det ska du få låna. Har du åkt Harley någon gång? För hur fan ska du kunna skriva om nåt som du aldrig upplevt? ”
Nej, svarar jag. Det är klart. Han tar med mig ut i garaget och visar stolt upp sina motorcyklar, dess tillbehör och några olika bilar. Så får jag en åktur, utrustad med ridhjälm, skidglasögon och skinnhandskar. När vi kommer tillbaka blir jag bjuden på te och Jack Daniels vid köksbordet. John visar sina senaste tatueringar och går efter ett litet tag och hämtar en automatkarbin som han lägger framför mig och skrockar förnöjsamt att ”en sån här ska man ha!”.
Vi fortsätter med att prata runtomkring ämnet om motorcyklar och hans liv. Jag träffar hans flickvän och barn och förklarar närmare vad det är jag tänker skriva om. Han tar fram böcker och filmer som jag får låna. Tre timmar senare är jag på väg hem, utan att ens ha plockat upp anteckningsblocket ur väskan.
Efter att ha gjort fler intervjuer (där för övrigt intervjuguide och anteckningsblock fungerade utmärkt, dock ej mp3) började jag se den första kvällen med John som ett slags test. Han visade upp alla de sidor som folk i regel reagerar negativt emot. Man kan till och med säga att han bekräftade de vanligaste fördomarna. Motorcykeln, som representerar kulturen och vars oljud väcker irritationer i grannskapet, tatueringarna (den, hos honom, utmärkande stilen) och vapnet (någon slags kriminalitet). Jag fick, utan att vara direkt medveten om det, bevisa att jag inte var där för att ”sätta dit” honom och hans livsstil.
Att träffa informanterna på deras mark, så att säga, gav en bra inblick i deras vardag. Så var det ju inte alla som testade mig, så som John gjorde. De visade dock ofta upp saker som var viktiga för dem. Sam och jag satt rätt länge vid tradera en eftermiddag, där han bland annat visade mig ett flertal luftpistoler (återigen vapen, fast en ”light version” jämfört med tidigare) och en polishjälm som han ville köpa. Hjälmen var ett uttryck för ironi, från hans sida. Han ville åka motorcykel med den och inge ett dubbelt intryck – lagens stämpel på något som ofta vill uppfatta sig som laglöst.
Förhållandet till vapen är av visst intresse. Både John och Stefan (och även Sam, vid ett tillfälle) satt och ”lekte” med en kniv under intervjuns gång. De har svärd, knivar och yxor hängandes som dekoration på väggarna. Skjutvapen är det absolut inte alla som har tillgång till, men de påpekar gärna att de minsann kan skaffa, om det behövs. Huruvida det stämmer eller inte kan jag inte uttala mig om (för jag vet inte), men vapen (kanske speciellt skjutvapen) verkar, enligt mina observationer, vara ett uttryck för makt. Även om man inte sysslar med
direkt kriminell verksamhet, även om man förmodligen inte skulle gå så långt som att faktiskt skada någon med ett vapen, så gillar man att leka lite med tanken. Att ses som någon riskabel, lite farlig – det är häftigt. Det är utöver vardagen och skulle verkligen skilja dem från
mängden. De snuddar vid en värld som andra sällan eller aldrig kommer i kontakt med.
Stefan och jag träffades vid ett tillfälle på ett café. I denna situation fick jag ett något
annorlunda intryck än den stolthet och det trots mot normer som jag fått bevittna tidigare. Han hade sin väst, med klubbens namn och logga (som ofta ses som en symbol för deras
tillhörighet till bikerkulturen) med sig, men han hängde den på en stol, under jackan. Han berättade senare att ”Jag har västen under jackan när jag går på stan, för jag vet ju vad folk säger”.
Häri ligger en av de stora motsägelserna. Intervjupersonerna pratar om hur de vill revoltera mot normerna i samhället, leva efter sina egna regler och framhäva sig själva som tuffa, potentiellt kriminella personer - men samtidigt vill de inte bli missförstådda och dömda som farliga på förhand. Vi gick vidare till ett annat café och där tog Stefan på sig västen. Genast kommenterade han att ett par som gick förbi utanför tittade på honom och när jag råkade tappa en sked sa han skämtsamt ”Se, till och med du är ju så rädd att du skakar!”.
Denna paradox kommer vara genomgående i min analys. Det är kontrasten mellan de två olika bilderna av bikerkulturen som Grundvall beskriver. Bilden man ser i Easy Rider - av en slags vägens martyr som strävar efter frihet med motorolja under naglarna armarna täckta av tatueringar, en livsstil som kretsar kring intresset för motorcyklar, gemenskap och viljan att vara rebell – och bilden av en tungt kriminell värld där brottslighet är det främsta syftet. Båda är så klart överdrivna åt sitt håll och ingen av dem kan, i sig, representera bikerkulturen på ett rättvist sätt. Det finns inte heller någon gyllene medelväg mellan dem. I följande kapitel kommer jag ta upp bland annat varför mina informanter lockades av MC-världen från början men lite längre fram även försöka visa vart de olika bilderna kommer ifrån och hur de förhåller sig till dem.
5.2 Easy Rider och att vara rebell; eller hur det började
Easy Rider, som jag tog upp i inledningen, kan (enligt Johns tolkning av den) representera ett ideal som man kan säga ligger till grund för bilden av bikern. Det handlar om att leva efter sina egna regler och efter sin egen tid. Utanför samhällets normer och lagar. Frihet att utöva sitt intresse och göra vad man vill, men även omgivningens hårda reaktion mot denna typ av frihet. Easy Rider visar en bild som, enligt mig, skulle kunna reflektera denna dröm på ett bra, om än romantiserat och enkelspårigt sätt. Det är dock långt ifrån alla av mina informanter som uppskattar den. När jag frågade Sam vad han tyckte svarade han på följande sätt; ”De sitter ju bara ute och knarkar hela filmen”.
En stund senare återkommer vi dock till ämnet och han berättar då om en dröm han har:
Det är en dröm att flyga till västra USA och sedan åka hoj över till östra sidan. Highway to hell! Bara ha det nödvändigaste med sig. Som western-tiden; man tar sin häst och rider iväg.
Drömmen om USA, om möjligheten att åka iväg och lämna vardagen bakom sig är det fler än Sam som pratat om. Häri ligger idealet - den frihet som verkar vara så viktig. De upprätthåller drömmen genom konversationer om resor och road-trips. Becker skriver, som jag tog upp i teorikapitlet, om hur avvikare i många fall skapar ideologier som kan ligga bakom deras avvikande (Becker: 1963: 44). Man kan se dessa drömmar om frihet som en del av en sådan ideologi. Det blir en slags kärna till deras livsstil. De är dock ständigt medvetna om att frihet är ett begrepp som visserligen fungerar som vägvisare för en slags mentalitet, men som inte går att leva upp till fullt ut. Stefan förklarar att;
Man pratar lite emot sig själv när man säger att man vill uppnå frihet. Klubblivet är slutet och polisen kartlägger en. Man kan vara avlyssnad och allt möjligt. Men man har ju ändå valt att gå med.
Det Stefan pratar om är balansgången mellan idealet om det fria livet där man får vara vem man vill och göra det man känner för och de hinder som finns för att detta ska kunna
Svaret kan ligga till viss del i att bilden av kulturen utvecklas hos individen efter hand. Man går in i den med en viss inställning som ändras när man lär sig hur det verkligen fungerar.
Alla intervjupersoner har olika erfarenheter av att vara bikers. De har varit involverade i subkulturen olika länge. Men när jag frågar om varför de blev intresserade av just denna typ av livsstil och hur de började ger de liknande svar. Det handlar om ett intresse för motorcyklar men även om att vilja var rebell. Sam börjar med att säga ”Jag har varit intresserad av
motorcyklar sedan jag var liten. Jag skulle ha en Harley, så var det bara”. Han fortsätter med att förklara att ”man vill vara rebell. Man vill synas. Svensson blir rädd för dig. Och man känner sig rätt så häftig när folk vänder sig om när man kommer på hojen”.
I inledningsfasen är det alltså viktigt att tydligt framstå som avvikande. Man vill vara annorlunda och uppfattas som lite farlig och man vill bli sedd till följd av det. Bilden av den rebelliske och farlige bikern är häftig att visa upp, ger uppmärksamhet och visar på
avståndstagande på samma gång. Här kan man tydligt se att de, enligt Goffman, skulle vara misskrediterade som avvikare eftersom de är medvetna om sitt stigma. De har valt sitt utanförskap och är stolta över det. I alla fall så länge folk reagerar på det som de vill, det vill säga genom att bli imponerade och lite rädda. Stefan berättar om hur det börjar med ett identitetssökande, om hur man hittar en grupp av likasinnade och väljer att bli en del av den. ”Det är ju samma sak, eller liknar när ungdomar vill bli skinheads eller punkare eller något sånt. Det är ett identitetssökande från början och så en livsstil som man väljer”.Han förklarar vidare att:
När man var yngre var det spänningen. Det var häftigt att anses stå utanför lagen. Så blir man ju äldre och då är det kanske inte lika spännande eller häftigt. Då är man kanske inte lika beredd på att anses stå utanför lagen. Så förekommer det så klart, bland vissa som väljer ett kriminellt liv.
Det som beskrivs är den ena sidan av deras avvikande; själva viljan att vara det (den andra sidan är stämpeln de får från utomstående, som de inte alltid uppskattar). Det handlar om avståndstagandet från det normala som Stefan menar är en del av varför man lockas till en subkultur. Han berättar om hur det är spännande och häftigt att anses vara en typ av laglös. Att anse sig stå utanför samhällets lagar visar tydligt för omgivningen att man inte är som
dem. Man tillhör någonting annat, eget och rebelliskt. Här blir det även tydligt att deras stigma är en karaktärsfråga och inte en följd av något fysiskt eller tribalt.
Han beskriver även hur man, likt ungdomar som lockas av andra subkulturer, identifierar sig med en viss grupp och omskapar sin livsstil därefter. Sen lugnar sig revolten och man finner sin egen väg dock fortfarande starkt influerad av viljan att inte vara som alla andra. Stefan säger att man blir vuxen och då avtar viljan att vara rebell. En subkultur är ju någonting som man socialiseras in i gradvis. Becker skriver att ”Individen lär sig kort sagt att delta i en subkultur som är organiserad runt en specifik avvikande verksamhet” (Becker: 1963: 39). Ens ursprungliga motiv för att gå med kan förändras. Man måste då omskapa sina motiv för att vara kvar och därigenom omskapa sin identitet.
Detta omstrukturerande och påbyggande av identiteten är en del av ursprunget till den paradox jag tog upp tidigare. Rebellen, som till stor del är orsaken till att gå med i en subkultur, lever kvar trots att bilden av livsstilen förändras med socialisering och med individernas erfarenheter. Andra aspekter tar överhanden, varav de klart viktigaste – i mina informanters fall - är intresset för motorcyklar och gemenskapen med andra bikers.
6. Två bilder, intresse och media
6.1 Motorcyklar och gemenskapMC-kulturen handlar i grunden om två saker som visade sig vara genomgående drag hos samtliga intervjupersoner. Dels deras brinnande intresse för motorcyklar och för att vara ute på vägarna, dels gemenskapen med de likasinnade. Detta är även ett renodlat uttryck för det perspektiv av bikerkulturen som Grundvall menar handlar om intresse och livsstil. I följande kapitel kommer jag med andra ord att ta upp den del av informanternas liv som präglas av just detta perspektiv. John säger att ”Meningen med livet är sex och att åka hoj. Det är omöjligt att beskriva, men det handlar om upplevelser. Det handlar om frihet och känslan man får ute på vägarna”. Han menar vidare att ”det är motorcykeln som kommer i första hand. För mig har min Harley lika stort värde som alla familjemedlemmar”.
Genom att uttrycka sig på detta vis förklarar John hur viktig motorcykeln och allt den
representerar (hela biker-livsstilens ideal, frihet och trots) är för honom. Motorcykeln upphöjs till jämbördig med hans familj. Man kan inte tillhöra MC-kulturen utan att äga en. Man bygger upp den till en slags representation av sig själv. Modifierar och personifierar.
Motorcykeln är ens image, därför är den på sätt och vis ett med personen och även en del av familjen. John vidareutvecklar detta med att säga ”Vi lever. Vi gör vad vi behöver för att bekosta våra saker för att få leva. Åka hoj och hålla på med sina intressen. Skapa sin egen image och sin egen prägling på sin motorcykel”.
Hojen är ett intresse – men intresset är livet. Det är tydligt vilken central roll motorcykeln har för informanterna. Den är trots allt grunden till hela kulturen. En annan sak som är värd att nämna här är att John pratar om ”vi”. För detta är inte ett intresse som han, eller någon av intervjupersonerna, utövar ensam.
En annan grundläggande aspekt av varför det är så lockande med MC-kulturen visade sig vara gemenskapen man får i förhållandet till sin klubb, till likasinnade. Grundvall primära
broderskap är en bra beskrivning - det vill säga tät sammanhållning och en ”en för alla, alla för en” mentalitet (Grundvall: 2005: 155-156). Men man kan även dra en klar parallell till Baumans ingrupp. Han skriver om hur ett visst sätt att tala, användningen av vissa metaforer, kan visa på hur man tänker sig att ”livet i ingruppen präglas av ömsesidig hjälp, vänskap och beskydd” (Bauman: 1990: 49). Han menar vidare att ”Om vi lyssnar på retoriken hos dem som vill väcka sina åhörares lojalitet, hör vi dem ofta använda metaforerna ”systerskap” och ”broderskap” och påstå att de alla är ”en enda familj”” (Bauman: 1990: 48-49). Broderskap används, som vi har sett, av både Grundvall och Wolf för att beskriva bikerkulturen, men det finns även med i samtalen med mina intervjupersoner. Stefan berättar att;
Om jag kör sönder bilen mitt i natten finns det alltid någon som hjälper mig. Det finns alltid folk som ställer upp. Utanför klubbarna vet man inte om man verkligen kan lita på någon. Klubblivet är ett broderskap. Faller du så finns dina bröder där.
Här kan man dra en parallell till Wolfs resonemang om hur vissa söker sig till subkulturer som följd av en slags alienation från samhället – som är en kylig plats där man inte vet vem man kan lita på (Wolf: 1991: 340). Det är inte alltid säkert att det finns där att falla tillbaka mot när du behöver det. Därför sluter man sig till en sammanhållning där man kan känna sig
trygg. Där man kan räkna med att ens bröder alltid ställer upp. Bauman skriver
”Gemenskapen känns som en behaglig plats att vara på, och den upplevelsen föregår alla argument och överväganden. På denna plats kan man stöta på svårigheter, men till slut går det alltid att finna en lösning. Folk kan verka hårda och själviska, men man kan räkan med deras hjälp när man råkar i nöd. Framför allt kan man förstå dem och vara säker på att bli förstådd av dem” (Bauman: 1990: 49). John säger att:
Man kan känna att de alltid ställer upp. Det kan vara med pengar eller vad som helst. Stöd till anhöriga och så vidare… Om man blundar och faller bakåt är det alltid någon som fångar en.
Här innesluter det inte bara medlemmarna själva utan även anhöriga. Bikerkulturen blir som ett slags nätverk - och en tydlig representation av Baumans ingrupp.
6.2 Media
Media och dess framställning av MC-kulturen var ett återkommande tema genom
intervjuerna. Det är här som det andra perspektivet, det som handlar om kriminalitet, tas upp. Jag skrev i inledningen om hur fokus ligger på att visa en slags organiserad brottslighet när bikers tas upp i media, exempelvis bombattentatet mot chefsåklagare Barbro Jönsson ur en artikel i Aftonbladet. Wolf menar att ”Historically, outlaw motorcycle clubs have operated in the shadows of several different media stereotypes, all of which have been variations on the theme of ’social menace’. In the 1950s bikers were depicted as social rebels and deviants; in the sixties and seventies the clubs were seen as subcultures of violence and drugs. The contemporary image adds a spectre of organized crime” (Wolf: 1991: 7).
Intervjupersonerna anser att det är fel bild av dem som visas, vilket vi kommer att få se i följande kapitel. De menar att de blir utmålade som stora stygga vargen och anklagar media för att sprida missuppfattningar om deras liv genom att inte visa hela bilden. Det är ett bara ett perspektiv - baserat endast på en liten andel klubbar, som är känt för allmänheten. Deras intresse, kunskap om motorcyklar och längtan efter friheten på vägarna; det får inte plats. Även om viljan att vara rebell och ta avstånd ifrån normer är en del av livsstilen så känner de att de inte fullt ut passar in i den stämpel som de anser sig få utifrån. Detta påverkar deras självuppfattning.
Becker skriver om hur självuppfattningen hos individer som stämplas som avvikare förändras. ”Att bli avslöjad och brännmärkt som avvikare har hur som helst viktiga följder för det fortsatta sociala deltagandet och för självbilden. Den viktigaste konsekvensen är en drastisk förändring av individens offentliga identitet. Att begå en otillbörlig handling och offentligt fästas vid den ger honom en ny status” (Becker: 1963: 39).
Informanterna menar, som sagt, att följden av detta blir missuppfattningar och negativa reaktioner gentemot dem, från omgivningens sida. Men denna bild har även sina fördelar. De uppskattar ju att väcka lite uppmärksamhet, att folk vänder på sig när de kommer, att de inger respekt och till och med rädsla. Förhållandet till stämpeln som avvikare är därför både
negativt och positivt laddat och det har en stor betydelse för självbilden.
7. Självbild och avvikelse
7.1 ”Inget jävla Svenssonliv”, om att ta avstånd från normen
I kapitlet om tidigare forskning tog jag bland annat upp Daniel Wolf som skrivit om hur bikern stärker gränserna mellan den egna gruppen och det övriga samhället genom att skapa en bild av de utomstående som en slags dålig stereotyp med ett tryggt men tråkigt liv. Bikern själv blir då den som upprätthåller ”de rätta” idealen (Wolf: 1991: 56-58). Detta är en
genomgående tanke i detta avsnitt.
Återkommande i samtliga intervjuer var viljan att inte sluta sig till mängden. De tar avstånd ifrån det som de anser vara normen och skyr det så kallade ”Svenssonlivet”. Men vem är denna Svensson? För intervjupersonerna är det en sammanfattning av ett visst sätt att leva. Det är till stora delar den stereotyp Wolf beskriver som en slags fånge under samhällets kontroll. Det innebär att ansluta sig till normer och (i detta fall främst sociala) lagar som de vill ta avstånd ifrån. Det är ett glädjelöst liv. När jag frågar John vilka han menar när han pratar om Svensson svarar han:
Beskrivning av Svensson? Sju till fyra jobb… och sen kollar de på TV. Jag vill inte leva mitt liv så. Ha ett jobb jag inte gillar och gå och drömma om fyra veckor
semester då man verkligen lever. Det tilltalar mig inte. Vill du ha ditt liv så inrutat? Det finns ingen riktig glädje i det livet. Man vill inte vara en på det löpande bandet.
Stefan förklarar det såhär:
Svensson är de som tror på medias uppfattning om oss. Volvo, villa och vovve. Om grannen klipper gräset måste Svensson också göra det. Jag bryr mig inte om hur grannens gräsmatta ser ut.
Svensson är alltså ett sätt att leva. Det är det typ av liv som mina informanter inte vill ha och en typ av person som de i många fall ser ner på. En inrutad tillvaro där man jobbar på löpande band för att tjäna pengar och ser fram emot semestern för att sedan börja om igen. Det är också dessa människor som ser bikers genom det perspektiv som media målar upp. Genom att sätta upp Svenssonlivet som en motpol till hur de vill leva och vilka de vill vara förklarar de för mig hur de vill uppfattas. Det vill säga; de följer inte strömmen. De lever inte för jobbet eller för pengar – och de bryr sig inte om vad andra tycker om deras villafasader och trädgårdar. Detta stämmer väl överens med det ideal om frihet som jag beskrivit tidigare.
Men bilden av Svensson behövs för att upprätthålla bilden av bikern. Även om de kanske i många fall blir en enkelspårig och kanske till och med felaktig syn på utomstående. Bauman skriver om hur det alltid behövs en utgrupp för att tydligt kunna avgränsa ingruppen. Han menar att ”Det är som om vi behövde frukta vildmarken för att kunna känna trygghet” (Bauman: 1990: 48). Svensson är en sådan utgrupp – ett dem till bikerkulturens oss.
Svensson kan även ses som en slags stämpel som de ibland använder mot sig själva. På de aspekter av deras liv som måste ”följa strömmen”. De flesta har trots allt jobb och familj med barn, husdjur och villa. Stefan säger att ”i vissa aspekter är även jag Svensson. Skillnaden är att jag har hoj”.
John förklarar, likt Stefans citat ovan, att skillnaden mellan han liv och ”mängdens” är olika prioriteringar.
Andra kanske prioriterar sina hus. Allt ska vara så jävla fint. Har grannen byggt en ny veranda så måsta man bygga en bättre. Vi lever i ett avundsjukt samhälle. Jag
prioriterar min Harley. Jag skapar en egen image och sätter en personlig prägel på den… Jag vill ha upplevelser. Varje dag ska jag ha kul.
Enligt honom handlar livet enligt Svenssons regler till stor del om yta. Om att vara
presentabel och ha lika bra eller bättre prylar än grannarna. Själv föredrar han upplevelser och sin motorcykel. Gränserna mellan bikern och Svensson kan med andra ord ofta verka hårfina.
Vi och dem upprätthålls därför till stor del med en viss inställning – med en ideologi. Här kan
man åter igen dra en parallell till Beckers tanke om att avvikare ofta bygger upp en ideologi för att försvara sitt avvikande. Man skapar en stereotyp och sätter den som motpol till självbilden och till sin egen grupp.
Gränserna mellan de egna och utomstående manifesteras även hos intervjupersonerna i en viss stil. Det är kanske främst tatueringarna som laddas med denna innebörd. Grundvall skriver att tatueringarna visar på och stärker tillhörigheten till en grupp men fungerar avskiljande från massan. Han menar att ”Kroppsutsmyckningen blir ett motstånd mot rådande sociala normer” (Grundvall: 2005: 201). John pratar om innebörden bakom sina tatueringar och menar ”Det handlar om revolt. Avvikelse från samhället. Varför ska man vara som alla andra?”.
Deras utseende i övrigt är liknande varandra, men det finns inga regler. Eller rättare sagt; regeln är att det inte finns någon regel utöver den om att ytan bör reflektera en viss attityd. Det viktiga är att man är välkommen och accepterad så länge man inte försöker imponera med dyra, nya saker – att bygga upp fina fasader och alltid ha bättre gräsmatta än grannen tillhör ju, som jag tidigare kommit fram till – Svenssons livsstil. Detta kom fram under ett samtal med John och Fredrik, då de resonerade på följande vis:
John - Jag hatar nya grejer. Det ska vara slitet.
Fredrik – Ja, slapp stil. Man ska inte va nån jävla luffare men man behöver inte bry sig, för du är accepterad som du är.
John – Så länge du har rätt attityd. Johanna – Vad är rätt attityd? John – Supa, knulla, arbetsvägra.
Fredrik – Du ska vara dig själv. Du kan aldrig köpa dig in, inte med en falsk bild av någon annan… Du kan inte betala dig in.
Avståndstagandet, stilen och tillhörigheten till en kultur som vanligtvis visas upp som farlig i media leder, enligt informanterna, till att de blir stämplade på ett visst sätt av omgivningen. Samtliga upplevde att de ofta blir illa bemötta av folk. De flesta har problem med sina grannar (de klagar och ringer polisen). De menar att folk blir rädda och att de i vissa fall till och med skingrar sig när de kommer. John säger att:
Folk skingrar sig när vi kommer. MC-stilen kan ha samma effekt hos folk som om man går runt med en avsågad hagelbössa. De blir rädda. Tror att man är farlig för massmedia har utmålat klubbvärlden fel. Man blir utmålad som ”stora stygga vargen” och det är bullshit.
Konflikten mellan de två perspektiven är tydlig här. Vi har ju tidigare fått höra att det är lite häftigt när folk bli rädda. Att man vill ta avstånd från Svenssons normer, från samhället. Ändå verkar det spela roll för John när han blir uppfattad som farlig eller kriminell. Detta gäller även övriga intervjupersoner. De har alla berättelser om folks reaktioner gentemot dem, som de upplever vara negativa och dessutom obefogade. Sam berättar om ett möte på en pizzeria;
Vi kom in på en pizzeria och försökte vara trevliga och skämtade. En tjej som jobbade där blev så rädd att hon började skaka och tappade en kopp. När vi en månad senare kom dit igen så visste dom precis vilka pizzor vi köpt förra gången.
Stefan tar upp en händelse med en av sina grannar. ”Grannen fick reda på att vi skulle ha grillfest och ville veta när, så hon inte behövde vara hemma. Hon var rädd för att bli ”rånad”. Det var hennes första reaktion”.
Jag uppfattade det till viss del som en möjlig tolkning eller i några fall en överdrift från intervjupersonernas sida. Men det har en viktig funktion. Uppfattningen att omgivningen, i egenskap av utgrupp, vänder sig mot dem stärker gemenskapen med de egna. Man känner, som Bauman skrivit, större trygghet och tillhörighet när man ställs mot ett hot utifrån. Här kan man dessutom åter igen se spår av konflikten mellan viljan att vara avståndstagande och behovet av att bli accepterad och inte missuppfattad.
Svaret finns i det två perspektiv som jag skrivit om tidigare - att det finns både för och nackdelar för mina informanter från båda hållen. Genom den bild som förmedlas av media får
samtidigt som det leder till polisövervakning och missbedömning från allmänhetens sida. Den ena överväger inte nödvändigtvis den andra, vilket innebär att de måste samexistera.
Svaret jag får när jag frågar informanterna hur andras reaktioner påverkar dem är vanligtvis att de inte bryr sig. Detta kan innebära flera saker. Att rätta till utomståendes
missuppfattningar skulle bland annat innebära att fördelarna med deras rädsla och
misstänksamhet skulle förminskas, därför låter man bli. Dessutom behövs de ju som utgrupp; att förklara skulle innebära att släppa in dem i gemenskapen. Sam förklarar att ”De har en felaktig bild av vad en MC-klubb är. Men vi bryr oss inte. Förklarar inte varför och skiter i dem. Det är deras problem att ta reda på fakta”.
7.2 ”Fri från storebror”, om att hålla polisen utanför
Det visade sig lite efter hand finnas ett relativt genomgående drag bland informanterna som handlade om att ta avstånd ifrån polisen. Det är en sluten värld och klubbarna skyddar varandra. Så trots att en hel del av dem inte bryter mot några lagar är de en del av ett nätverk där den allmänna mentaliteten är att hålla myndigheter utanför. Intervjupersonerna pratar om att folk inom vissa klubbar (de är för det mesta noga med att inte nämna sin egen) hellre löser sina egna problem, än att blanda in polisen. Sam berättar att:
En så kallad 1 % klubb som då enligt media och polisen står utanför lagen, innebär att man löser sina egna problem. Man undviker kontakt med rättsväsendet. Man tar till det som behövs, men bara för det så behöver man inte livnära sig på
kriminalitet. Visst finns det individer som har lite affärer för sig, men det behöver inte vara kopplat till, eller bör inte vara kopplat till klubbarna.
Vad exakt för ”problem” det är som man inte involverar polisen i och vad det innebär att ”ta till det som behövs” kan endast bli spekulationer från min sida. Informanterna gillar, som sagt, inte att bli utmålade som stora stygga vargen av media - men brottslighet är en del av vissa klubbar. Det är det ingen som förnekar, men dess varande eller icke varande - hur, var och när är inte viktigt i detta sammanhang. Att vända sig inåt och lösa alla problem inom ingruppen däremot; det är ännu ett sätt att stärka gränserna mot omvärlden.
Sam menar även att om en individ som tillhör en klubb är kriminell så är det hans eget ansvar. Det bör inte vara kopplat till klubben. Detta synsätt återkommer – de anser inte klubben i sig vara någon kriminell verksamhet. Men det hindrar inte medlemmar från att begå brott. John säger att:
Vi är ett öppet kriminellt gäng för vi är dömda sedan tidigare. För sådana saker som Svensson också råkar ut för. Rattfylla och så vidare… Saker som folk gör när de är unga. Vi blir kriminella som individer, för vårt förflutna. Men att individer begår brott reflekterar inte gruppen.
Kriminellt gäng innebär alltså inte, i deras fall, att gänget är brottsligt; utan att vissa av
medlemmarna vid något tillfälle i sitt liv brutit mot lagen. Det handlade i sin tur inte om deras identitet som bikers eller tillhörighet till bikerkulturen. Fredrik förklarar att ”en del har gjort saker. Men det är länge sedan. Det är ungdomsförsyndelser och det finns där alltid. Det är ingenting man är stolt över.”
De vill alltså inte knyta sin bakgrund till sin tillhörighet i en bikerklubb.
Polisen är en helt egen utgrupp. Minst lika viktig som Svensson och lika ogillad – om än av andra orsaker. Som jag tog upp tidigare så visar avståndstagande från lagens väktare på en tydlig gränsdragning mellan ingruppen och samhället i övrigt. Hur pass hårda dessa gränser mellan vi och dem är i det här fallet varierar dock, beroende på klubben (jag uppfattar ingen av dem som den andre lik, trots att de har många gemensamma drag). John uttrycker det såhär när jag frågar om han vänder sig mot polisen:
Både och. Jag kan ha vänner som är poliser om de inte har fördomar mot hur jag ser ut. Jag är emot myndigheternas hetsjakt på oss när det inte finns något att jaga. Deras häxjakt leder till trakasserier tillbaka (från vår sida).
Han fortsätter med att förklara ”är du vänlig hundra gånger och får skit tillbaka så vänder du dig tillslut emot”.
John anser sig, som vi kan se, vara onödigt utsatt för övervakning och kontroll från polisens sida. Detta stärker anti-attityden som finns. Han kallar det till och med, som vi sett i citatet ovan, för häxjakt. Övriga informanter håller med. Sam berättar att:
Det räcker med att du åker på en MC-fest, hos en mindre eller större klubb, så händer det ofta att du blir stoppad av polisen. Oftast bara för att kartlägga, vem du är, var du ska och så vidare. Det händer också att både du och ditt fordon
genomsöks efter droger och vapen.
Fredrik förklarar vidare att: ”Vi är inte som alla andra. Vi sticker ut ur mängden och det är inte accepterat, därför har vi ögonen på oss på ett annat sätt och polisen letar efter fel. Bara för att jävlas”.
Vad de beskriver kan ses som ett klart uttryck för stämplingsteorin. De blir utpekade som avvikare och blir så behandlade därefter. Wolf skriver ”What is or is not considered deviant by society, and how society reacts to that deviance, always involves the process of social definition” (Wolf: 1991: 4). Detta stämmer tydligt överens med Beckers teori och även Goffmans. Goffman menar vidare att en handling som hos en person i en viss situation kan gå obemärkt förbi, uppmärksammas hos en stigmatiserad individ på ett annat sätt. ”Varenda gång någon med ett speciellt stigma väcker uppmärksamhet på något sätt, t.ex. att bryta mot någon lag, vinna en pristävling, eller bli den främste av sin sort, så lägger det lokala skvallret
nogsamt märke till saken; händelser av detta slag kan också uppmärksammas i massmedia mer i stort” (Goffman: 1963: 36). Detta stämmer säkerligen in på bikers. Eftersom de ofta framhävs – och framhäver sig - som tillhörande en brottslig kultur blir de närmare granskade och även dömda på förhand. Deras ungdomsförsyndelser, som Fredrik kallar det, blir sedda som något större än det är. De blir stämplade och tillskrivna en roll som de till viss del kan passa in på vissa individer inom bikerkulturen, men inte på sig själva.
Men att skylla polisen för häxjakt och trakasserier kan också ses som en del av den ideologi som även gällde Svenssons. Det är ett sätt att bygga upp dem som någonting negativt och därmed hålla utgruppen utanför. Det måste ju, som jag tagit upp tidigare, finnas ett slags ogillande eller till och med ett hot utifrån för att stärka gränserna mellan vi och dem– att se ingruppen som utsatt för allt detta från lagens sida är ett effektivt sätt att skapa sådana gränser.
När jag frågade om gemenskapen till klubben i en av de första intervjuerna jag gjorde med John sa han: ”Tillsammans är vi starka mot.”
När jag fortsatte att fråga vad det var som de var tvungna att vara starka mot skakade han på huvudet, tittade på mig som om jag missat en uppenbar poäng och svarade kortfattat: ”Alla som inte är med oss.”
Johns korta citat kan sammanfatta vad det är jag försökt säga om avvikelsen från polisen och även från Svensson och vardagsnormerna. Informanterna finner styrka i gemenskapen med ingruppen – med ”de egna”. Gruppens betydelse för de avvikande eller stigmatiserade tas upp av både Becker och Goffman, men det är kanske framför allt Baumans teori om hur ett starkt
vi kräver ett tydligt dem som gäller här. Bikeridentiteten byggs upp i gemenskap med
likasinnade men tar sin mest tydliga form när de beskriver vad de inte är och vilka de inte vill bli. Man stärker, helt enkelt, ingruppen och därmed sin egen identitet mot.
8. Avslutande diskussion
Att åka motorcykel visade sig, för mig, inge en viss känsla av frihet. Man är i rörelse – omgivningen flyter förbi och går inte att greppa. Det går fort, man känner vinden i ansiktet och allt man hör är ljudet från motorn. Tid blir till vägsträcka. Man kan snudda vid känslan av att faktiskt lämna vardagen bakom sig.
Men för John, Stefan, Sam och Fredrik är det laddat med så mycket mer innebörd. Det är ett brinnande intresse – ett sätt att leva. Det handlar om gemenskap med likasinnade men även om trots och avståndstagande från normer. Om att provocera och vägra tillhöra. Det leder till ett visst förhållande med övriga samhället. Det leder till en stämpel som avvikare. Till följd av att det faktiskt finns kriminalitet och våld inom denna kultur - men även medias något
enkelspåriga bild av dem.
Jag har skrivit om drömmen bakom den livsstil som mina informanter valt att leva. Det handlar om att uppnå frihet på vägarna, att leva efter sin egen tid och sina egna regler men även om trots och avvikande från samhällets normer. Intresset för motorcykeln och
är så lockande. Men jag har även berört en annan bild som finns av bikers, den man vanligtvis möts av i media, som handlar mer om kriminalitet och våld.
Allt detta är delar som påverkar informanternas liv och deras identitet. Wolf skriver:
”Somewhere between the convenient stereotype of ’criminal deviants’ used by the police and the stylized self-conscious image outlaws have of themselves as ’frontier heroes’ lies the story of real people” (Wolf: 1991: 9).
Deras avvikande är både frivilligt och påtvingat. Detta har jag belyst med hjälp av Beckers teori om avvikande och även Goffmans bok om stigma. Bikern väljer sin tillhörighet till subkulturen – han är fullt medveten om sitt stigma (som misskrediterad) och till och med stolt över det. Han visar tydligt med sin stil och sin attityd att han inte vill tillhöra mängden. Goffman skriver ju om hur stigmatiserade inte fullt ut ses som mänskliga av de han kallar de normala vilket kan leda till diskriminering och begränsade livsmöjligheter (Goffman: 1963: 14). Detta är en negativ följd av deras avvikande. Men stämpeln har även sina fördelar. Det är positivt att bli sedd som en respektingivande, potentiellt farlig person tillhörande en mystisk och kanske till och med kriminell kultur. Som jag tog upp i analysen, så överväger det ena inte nödvändigtvis det andra – vilket innebär att de måste samexistera. Det gör att
resonemanget ofta låter dubbeltydigt.
Jag har även med hjälp av Baumans vi/dem begrepp försökt visa hur mina informanter avgränsar sig själva mot samhället i övrigt – främst Svenssons och polisen. Klubben (och till viss del bikerkulturen i sin helhet) är deras ingrupp och för att stärka tillhörigheten, känslan av gemenskap och tillit till varandra – för att stärka sin egen identitet – så behövs en tydlig utgrupp. Detta uppnås genom att bygga upp en slags negativ ideologi kring utomstående, främst Svensson och polisen. De blir till trista stereotyper och myndigheter som utsätter bikers för häxjakt.
Det finns otroligt mycket mer att skriva om när det gäller bikerkultur. Jag har endast fokuserat på några få bitar. Manlighet är en av de aspekter som jag mer eller mindre utelämnat, men som är väldigt grundläggande. Dessutom kan kvinnans roll i dessa sammanhang - dels som fru eller flickvän men även som medlem - vara av stort intresse. För att ta upp det på ett rättvist sätt skulle det behövas en uppsats till! Samspelet mellan de olika klubbarna
tänka mig skulle vara svår att få något empiriskt material till då dessa delar är rätt hårt
skyddade från insyn. Om man, mot all förmodan, hade tillgång till denna del av fältet vore det även intressant att gå in närmare på det perspektiv av bikerlivet som handlar om kriminalitet och våld.
9. Källförteckning
Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj, Tolkning och Reflektion, vetenskapsfilosofi och kvalitativ
metod, Studentlitteratur, Lund, 1994
Bauman, Zygmunt & May, Tim, Att tänka sociologiskt, Bokförlaget Korpen, Göteborg, 1990
Becker, Howard S, Utanför, avvikandets sociologi, Arkiv förlag, Lund, 1963 Giddens, Anthony, Sociologi, Studentlitteratur, Lund, 2003
Goffman, Erving, Stigma, den avvikandes roll och identitet, Nordstedts akademiska förlag, Stockholm, 1963
Grundvall, Stig, Vagbond: MC, gemenskap, manlighet och marginalitet, en studie av en
västsvensk bikerklubb, Göteborgs universitet, Göteborg, 2005
Holme, Idag Magne & Solvang, Bernt Krohn, Forskningsmetodik, om kvalitativa och
kvantitativa metoder, Studentlitteratur, Lund, 1991
Merriam, Sharan B, Fallstudien som forskningsmetod, Studentlitteratur, Lund, 1994
Widerberg, Karin, Kvalitativ Forskning i praktiken, Studentlitteratur, Lund, 2002
Vidlund, Susanna, Åklagaren: jag mår bra, artikel ur Aftonbladet publicerad 20/11 2007, informationen hämtad från http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1288736.ab, 20/12 2007
Wolf, R. Daniel, The Rebels, brotherhood of outlaw bikers, University of Toronto press, Toronto, 1991
BILAGA 1 - Intervjuguide
Varför biker? – Hur det började och varför man fortsätter
När och hur kom du först i kontakt med bikervärlden?
Drömmar
Ideal
Easy Riders innebördMotorcykeln
Vad betyder din motorcykel för dig?
Vilken betydelse har motorcykeln i förhållande till bikerkulturen?Samhörighet med likasinnade – ”om man blundar och faller bakåt är det
alltid någon som fångar en”
Vikten av gemenskap och att känna likasinnade? Sekundärt/primärt broderskap
Om att vara rebell – ”inget jävla Svenssonliv” och ”fri från storebror”
Att inte vara som ”alla andra” De andra – vem är Svensson?
Om att följa sina egna regler (polis/myndighet?) Tatueringar/stilen…
Utomståendes reaktioner och åsikter och dess betydelse för
självuppfattningen– ”folk skingrar sig”
Hur tror du att andra uppfattar dig? Varför?
