2011-01-31
Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
Diskurser om intelligens, syskonskap och
föräldraskap
- En diskursanalys av tre psykologiska studier
Discourses about intelligence, sibling ship and parenthood.
– A discourse analysis of three psychological studies
Caroline Roos Bergman
Jessie Salomonsson
Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare
Barndoms- och ungdomsvetenskap 2011-01-17
Examinator: Caroline Ljungberg Handledare: Jonas Qvarsebo Lärarutbildningen
Abstract
Titel: Diskurser om intelligens, syskonskap och föräldraskap – En diskursanalys av tre psykologiska studier.
Författare: Caroline Roos Bergman och Jessie Salomonsson
Denna undersökning är en diskursanalys av tre vetenskapliga artiklar som alla studerat sambandet mellan en individs position i syskonskaran och individens intelligens. De tre artiklarna publicerades 1973, 1976 och 2007. Syftet med denna undersökning är att finns vilka diskurser som framträder i de tre artiklarna. Då texterna analyserats med hjälp av diskursanalys har följande frågeställningar använts: I. Vilka diskurser om intelligens, syskonskap och föräldraskap framträder i undersökningarna? II. Vilka konstruktioner av relationen mellan en individs position i syskonskaran och dess intelligens har konstruerats i undersökningar från 1970-talet och idag?
Den tidigare forskningen visar hur forskare ser på intelligens och IQ-mätningar, samt arvets och miljöns betydelse för intelligensen. I tidigare forskning presenteras även forskning om syskon, samt även några moderskaps- och faderskapsdiskurser ur annan forskning.
I de tre artiklarna framträdde olika diskurser för intelligens, syskonskap, faderskap och moderskap. Dessa diskurser är; ”den mätbara intelligensen”, ”individdiskurs”. ”syskonpositionsdiskurs”, ”fadern som försörjare”, ”den frånvarande fadern” och ”modern som uppfostrare”.
Nyckelord:
Förord
Vi har lagt upp arbetet med denna uppsats på så sätt att vi träffats och skrivit vissa delar ihop, och mellan våra träffar har vi arbetat individuellt med olika delar. Vi har tillsammans skrivit syfte och frågeställningar, metod, urval, tidigare forskning och sammanfattningen av de tre undersökningarna. Även abstract och diskussionsavsnittet har vi skrivit tillsammans. Caroline har skrivit inledning och avsnitten om intelligensdiskurser. Jessie har utformat texten om syskonskaps- och föräldraskapsdiskurser.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7
1.1 Syfte och frågeställningar ... 8
2. Tidigare forskning ... 9
2.1 Intelligensforskning ... 9
2.2 Syskonforskning ... 12
2.3 Föräldraskapsforskning ... 13
3. Metod ... 15
3.1 Teoretisk förankring och metoddiskussion ... 15
3.1.1 Diskursanalys ... 15
3.2 Urval ... 16
3.3 Genomförande ... 17
4. Analys ... ... 19
4.1 Sammanfattning av de tre undersökningarna ... 19
4.1.1 Belmont och Marolla ... 19
4.1.2 Zajonc ... 21
4.1.3 Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Brevik... 23
4.2 Intelligensdiskurs... 24 4.2.1 Intelligens i studierna... 24 4.2.2 Intelligensdiskurs ... 25 4.3 Syskonskapsdiskurser ... 25 4.3.1 Syskonskap i studierna ... 26 4.3.2 Syskonskapsdiskurser ... 27 4.4 Föräldraskapsdiskurser ... 28
4.4.1 Faderskap och moderskap i studierna ... 29
4.4.2 Föräldraskapsdiskurser ... 30
4.5 Sammanfattning och slutsatser ... 32
5.1 Diskussion av resultatet ... 34 5.2 Kritisk reflektion ... 35 Referenser ... ... 37
1. Inledning
Vår plats i syskonskaran i kombination med vår familjebakgrund har en helt avgörande betydelse för hur vi kommer att bli, vem vi förälskar oss i, med vem vi kommer att leva lyckligt – eller olyckligt – vilken utbildning och vilket arbete vi får och hur vår levnadsbana formas. (Martinsen-Larsen & Sørrig, 2004:7)
Hur vår familj och vår relation till våra syskon påverkar vår personlighet och våra liv är något som uppmärksammats en hel del den senaste tiden. Att syskon är och bemöts olika är något vi upplevt idag, men det är även intressant att gå tillbaka i tiden. Klasskillnader i historien återspeglas i att förstfödda söner inom jordbruksfamiljer ägde gården och den äldste sonen med kungligt blod tog kronan efter fadern vilket styrs genom Successionsordningen, som är en av Sveriges grundlagar. Den antogs 1810 och syftar till att reglera tronföljden på så sätt att det äldsta syskonet ärver tronen.
Många kan vittna om erfarenheten av att bemötas på olika sätt beroende på sin plats i syskonskaran, såväl i skolan som i hemmet, och många kan ha egna föreställningar om hur vår eller andras position i syskonskaran påverkar oss. Syskon kan både bemötas med olika förväntningar och jämföras med varandra. Vi har upplevt att äldsta syskonet ibland förväntas ha andra egenskaper än yngsta syskonet eller ensambarnet. Det har skrivits flertalet texter om hur syskonpositionen påverkar våra liv och det har gjorts en stor mängd forskning kring sambandet mellan syskonposition och olika egenskaper, varav intelligens är mycket uppmärksammat.
I skolsammanhang, har vi upplevt diskussioner mellan lärare i personalrummen där de jämfört syskon med varandra där lärare har även dragit slutsatser som att ”den pojken är så eftersom han är yngst” och ”den flickan är så eftersom hon är ensambarn”. Det har
flertalet gånger hänt att lärare diskuterat enskilda barns framgångar eller motgångar i skolan utifrån deras syskonposition eller familjesituation. Genom texter och genom diskussioner som förs i exempelvis personalrum framträder ett tydligt samband mellan syskonposition och intelligens. Vi ställer oss frågande till om det finns något existerande samband, och om det kan vara så att skolan och lärarna kan få en felaktig bild av en individ som inte stämmer överens med verkligheten, då de ser individen utifrån platsen i syskonskaran i stället för som en självständig individ.
1.1 Syfte och frågeställningar
Det finns många olika föreställningar om syskonpositionens inverkan på intelligensen. Det är dessa föreställningar som i detta arbete kommer att studeras med hjälp av diskursanalys.
Syftet med vårt arbete är att finna vilka diskurser1 om intelligens, syskonskap och föräldraskap som framträder i olika psykologiska studier av sambandet mellan intelligensnivå och placering i syskonskaran. Med diskurser menar vi här systematiska sätt att tänka om intelligens, syskonskap och föräldraskap. Eftersom idéer och föreställningar är rörliga över tid är ett historiskt perspektiv intressant. Därför kommer psykologiska studier från 1970-talet och från 2000-talet att utgöra empirin. Urvalet och studierna presenteras senare.
- Vilka diskurser om intelligens, syskonskap och föräldraskap framträder i undersökningarna?
- Vilka konstruktioner av relationen mellan en individs position i syskonskaran och dess intelligens har konstruerats i undersökningar från 1970-talet och idag?
1. Winther Jørgensen och Phillips förklarar begreppet diskurs som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (2000:7)
2. Tidigare forskning
I de tre undersökningar vi valt att studera finns det två grundstenar – intelligenstest och syskon. Därför tas forskning kring intelligenstest och syskonskap upp i tidigare forskning. Då vi analyserade texterna såg vi att föräldrarna ofta nämndes, vilket vi studerat närmre. Därför finns det även en del av tidigare forskning där vi presenterar föräldraskapsdiskurser som urskilts i andra undersökningar. Vi inleder med att presentera IQ-testets historia som sedan följs av ett avsnitt angående arvets och miljöns betydelse och därefter presenteras en del av den kritik intelligenstest mött. Detta följs av en presentation av en del av den syskonforskning som gjorts och avslutningsvis presenteras moderskaps- och faderskapsdiskurser från andra studier.
2.1 Intelligensforskning
Då IQ-test och intelligensmätning spelar stor roll i de studier som utgör empirin, presenteras här IQ-testets historia.
Professorn Marianne Rasmuson beskriver i sin bok Född att tänka. Om intelligens
och gener, intelligenstestens historia. Hon berättar om de första försöken att utveckla ett
intelligenstest, vilka skedde under 1900-talets första årtionde av fransmannen Alfred Binet. Orsaken till att han ville utveckla intelligenstest var för att arbeta fram en metod för att kunna skilja ut barn som hade svårt att följa med i undervisningen i skolan. Genom att skilja ut eleverna var Binets tanke att dessa elever skulle placeras i särskilda klasser. För att få fram ett mått på mental förmåga satte han barnens förmågor i förhållande till deras ålder. De första test han utarbetade bestod av 30 frågor som mätte ordförståelse, bedömning av längd och vikt, definitioner av likheter och olikheter samt allmänt omdöme i olika praktiska situationer. Detta test, Binets allra första, har blivit en utgångspunkt och grund för alla senare intelligenstest. På 1910-talet vidareutvecklades
Binets test till det så kallade IQ-testet. Så småningom använde man även IQ-test på vuxna. IQ-testen har sett olika ut i olika situationer. De har ibland rört enbart problemlösningsförmåga medan vissa har grundat sig mer på kulturrelaterade seder. Intelligenstesten har delats in i olika komponenter som mätts; verbal och icke-verbal förmåga, sifferräkning och annan matematik, snabb uppfattning, bild- och ordminne med mera. IQ-resultatet har sedan erhållits genom att slå ihop en individs resultat för att jämföra med den normgivande gruppens fördelning (Rasmuson, 2000:12-19).
Marianne Rasmuson menar att arv och miljö båda har inflytande på intelligensen. Hur stort inflytande de har på IQ-variation lämnar hon dock osagt. Hon anser att om gener har stort inflytande på IQ-variation bör nära släktingar vara mer lika än mer avlägsna släktingar, och hon berättar även att detta har funnits i studier av IQ. Rasmuson beskriver hur studier av enäggstvillingar som växt upp åtskilda har genomförts för att undersöka hemmiljöns betydelse. Resultat från de studier Rasmuson beskriver visar att det inte finns något stort inflytande av hemmiljön, vilket hon förklarar med att enäggstvillingarna placerats i fosterhem som liknar varandra och därmed inte utgör så stora skillnader i hemmiljö. Rasmuson beskriver även en studie av adopterade barn som istället lyfter fram miljöns betydelse: ”Slutsatsen blir att adoption i ett gott hem kan höja barnets IQ och att en påver hemmiljö kan hämma den mentala utvecklingen, men endast inom gränser som sätts av ursprungliga, huvudsakligen genetiska förutsättningar” (Rasmuson, 2000:53-54). Även Howard Gardner diskuterar studier som gjorts av enäggstvillingar och tvåäggstvillingar. Samtidigt som han menar att de mest trovärdiga resultat som rör intelligens och genetik kommer från just sådana studier, menar han även att forskare drar helt olika slutsatser utifrån liknande material. Han beskriver hur forskare som studerat samma data funnit otroliga skillnader i hur stor del av variationen i intelligens som beror på arv, då en del funnit att intelligens är ärftligt till 80% medan andra menar att siffran är 0% (Gardner, 1983:31).
Den amerikanska pedagogen och psykologen Linda Perigo Moore menar att IQ och den intelligens ett IQ-test är till för att mäta, går att träna upp, vilket innebär att IQ-test inte uppfyller sin främsta uppgift – att värdera den medfödda tankeförmågan. Perigo Moore kritiserar även IQ-test för att diskriminera enskilda individer eller grupper. Hon menar att de individer som inte är vana vid testsituationer missgynnas vid IQ-test medan individer som är vana vid det språk som används i testen och vana vid de ledtrådar som finns i testinstruktionerna, har större fördelar (Perigo Moore, 1987:45-52). Även Oddbjørn Evenshaug och Dag Hallen kritiserar intelligenstest på samma sätt som Perigo
Moore. Även de menar att intelligenstest inte mäter den intellektuella nivå ett barn egentligen besitter då de menar att intelligenskvot visar den funktionella intelligensen, alltså vad ett barn klarar av i en viss situation och vid en viss tidpunkt. Evenshaug och Hallen menar att test av intelligenskvot mäter utbildningsförmåga eller skolbegåvning, vilket testen gör eftersom de är utarbetade för att kunna förutsäga barnens skolprestationer. Precis som Perigo Moore tar Evenshaug och Hallen upp kritik mot intelligenskvotstester, då även de menar att dessa tester gynnar barn från vissa kulturella socioekonomiska miljöer. De menar att testen mäter analytisk förmåga, men även att de tenderar att mäta sådant som barnen har lärt sig istället för det som de är kapabla att lära sig. På så sätt menar de att testen gynnar de barn som haft möjlighet att lära sig det som finns i testerna, vilket är barn från vissa kulturella socioekonomiska miljöer. (Evenshaug & Hallen, 2001:163-164). Carl G. Liungman kritiserar även han IQ-tester då också han anser att skillnader i individers prestationer på IQ-test är en följd av skillnader i deras uppväxt och upplevelser genom livet (Liungman, 1972:224) och han uttrycker sig på följande sätt:
Det faktum att resultaten från intelligenstest säger rätt litet om en människas kapacitet i livet och rätt mycket om hans föräldrars ordförråd, ambitioner och uppfostringsmetoder, har lett en del psykologer och andra till uttalanden av följande slag: ’Intelligestesten av idag är inte särskilt bra mätare av intelligensen. Vi måste få fram nya prov som mäter den verkliga intelligensen.’ (Liungman, 1972:14-15)
Marianne Rasmuson beskriver en del av den kritik test mött av dem som ansett IQ-test vara otillräckliga. Många har enligt henne velat införa ett mått på olika personlighetsdrag, då de menar att intelligens ofta kombineras med andra personlighetskomponenter och att dessa kan vara avgörande för skillnader mellan vad en person har för intelligens och den nivån av intelligens personen visar på intellektuella tester. Rasmuson berättar om hur psykologen Daniel Goleman velat komplettera IQ-måttet med ett så kallat EQ-mått. Rasmuson (2000:15) beskriver EQ på följande sätt: ”Hög EQ innebär att en person förstår att utnyttja känsloladdad information, kan avläsa hur andra reagerar känslomässigt och använda detta på ett ändamålsenligt sätt i sitt handlande. Intuition och empati kan också inkluderas i EQ.” Att komplettera definitionen av intelligens med social intelligens och personlighet är något som även Howard Gardner förespråkar. Han har angett sju olika intelligenser; språklig,
logisk-matematisk, rumslig-spatial, musikalisk, kroppslig-kinestetisk, interpersonell (social intelligens) och intrapersonell (självkännedom) (Rasmuson, 2000:14-17).
Enligt Rasmuson är Stephen Jay Gould en av de mest kända kritikerna av IQ-användningen. Gould är en motståndare mot att se intelligensen som ett enhetligt begrepp som skulle kunna sammanfattas i en enda siffra. Gould är även emot att denna enda siffra kan rangordna individer eftersom han menar att siffran egentligen inte har någon stor betydelse då den enligt honom är en biprodukt av den matematiska analysen. Gould är även kritisk mot att över huvud taget försöka mäta intelligens och skillnaden mellan individers intelligens. (Rasmuson, 2000:22).
2.2 Syskonforskning
I detta avsnitt kommer några nedslag i syskonforskning att presenteras.
Beteendevetaren Elisabeth Schönbeck berättar i sitt förord om en pojke hon betraktat i affären: ”Jag fortsatte att studera pojken och hans beteende.Till slut kunde jag inte låta bli att börja prata med honom och frågade om han hade några syskon. Självklart var han storebror” (Schönbeck, 2008:7). Det är intressant att påpeka att hon betonar att det är ”självklart” att han är storebror. Hon förklarar vidare argumentet till varför hon tycker att det är ”självklart”. Det står följande förklaring i texten ”Om han hade varit lillebror, speciellt en lillebror med några duktiga storasystrar, hade mamma aldrig skickat honom till affären” (Schönbeck, 2008:7). Schönbeck skriver att äldsta och yngsta syskonet är varandras motsatser, och lyfter hur föräldrar kan bemöta syskon olika. Hon menar att då ett barn får ett yngre syskon kommer föräldrarna att bemöta det äldre syskonet som ”stor och förståndig” medan de uppfattar det yngre syskonet som ”litet och hjälplöst” (2008:72). De båda professorerna Judy Dunn och Robert Plomin menar även de att syskon behandlas olika av sina föräldrar och att syskon även uppfattar livet i familjen på olika sätt, vilket leder till att de lever skilda liv trots att de lever i samma familj (1992:47-48). Professorerna har studerat memoarer där de funnit beskrivningar av föräldrars särskiljande behandling av de olika författarna och deras respektive syskon (1992:66). Schönbeck menar att syskonen väljer olika strategier för att vinna föräldrarnas uppmärksamhet och kärlek (2008:79), och hon beskriver även de äldsta respektive yngsta syskonen på olika sätt: storasyskon ”är duktiga, ambitiösa och älskade
för sin prestation” (2008:87) medan ”småsyskon är mindre ambitiösa, konforma, samvetsgranna och plikttrogna, men de är älskade för den de är och har högre självkänsla” (2008:88). Judy Dunn och Robert Plomin resonerar om de skillnader de ser mellan syskon och vad dessa beror på. De menar att en stor del av skillnader syskon emellan, exempelvis då det gäller IQ, beror på arvet (1992:45).
Psykiatrikern Oluf Martinsen-Larsen och journalisten Kirsten Sørrig diskuterar även de hur en individs position i syskonskaran påverkar dess personlighet, liv, val av partner och arbete och så vidare. De menar att vår familjebakgrund är mycket betydande för oss. Dock menar Martinsen-Larsen och Sørrig (2004:9) att våra förfäders syskonpositioner påverkar vår personlighetsutveckling mer än vår egen position i syskonskaran. De anser att det spelar större roll ifall vår mormor eller mamma är storasyster eller lillasyster, eller om vår farfar eller pappa är storebror eller lillebror, än det gör ifall vi själva är äldst eller yngst. Martinsen-Larsen och Sørrig anser att individer skapar roller i familjen som de sedan försöker återskapa då de själva får barn. Till exempel (2004:98) kan en mamma, vars bror betytt väldigt mycket, uppskatta samma karaktärsdrag hos sin son och omedvetet fostra honom till en avbild av hans morbror. Dessa roller som skapas i familjer är även viktiga vid val av yrke. Martinsen-Larsen och Sørrig ser ett starkt samband mellan yrkesval och syskonplacering, eftersom de menar att individer väljer ett yrke där de kan fortsätta spela samma roll som de gjort i sin familj.
2.3 Föräldraskapsforskning
I detta avsnitt kommer vi att presentera en moderskapsdiskurs och en faderskapsdiskurs urskilda av Mona Franséhn och Tomas Johansson.
Moderskapsdiskursen kallas för Modercentrering vilken socionomen Mona Franséhn har urskilt (2004:26). Diskursen har skapats genom den psykoanalytiska teorin som ser relationen mellan mor och barn som grundläggande. Det är det synsätt på modern psykoanalysen grundat, som diskursen Modercentrering baseras på. Psykoanalysens fader, Sigmund Freud, menade bland annat att om inte modern klarade av att tillfredsställa barnets behov kunde detta resultera i ett neurotiskt och missanpassat barn. (Franséhn, 2004:26-27). Förutom Freud fanns det andra mycket betydelsefulla
psykoanalytiker som påverkat synen på moderskapet. En av de senare är Donald W. Winnicott som lägger stor vikt vid relationen mellan mor och barn medan fadern endast tilldelas en mycket marginell roll i barnets psykiska utveckling. Då modern hade en så pass central och betydelsefull roll i barnets utveckling menade Winnicott att modersdeprivation kunde uppstå om modern inte gav barnet tillräckligt mycket kärlek. Detta innebar att barnen försenades i sin utveckling och även kunde få känslomässiga problem (Franséhn, 2004:26-30).
Enligt Franséhn säger teorier, tillhörande diskursen om Moderscentrering, att kommunikationen mellan modern och barnet är grunden för en god socialisationsprocess och de ser även modern som ansvarig för den emotionella och kommunikativa utvecklingen hos barnet (Franséhn, 2004:30).
Fyra faderskapsdiskurser är urskilda av Thomas Johansson, professor i socialpsykologi, som försöker ge en samtida konstruktion av faderskapet. Hans första diskurs kallas för Den moraliske vägledaren. Fadern ses här som en person som ska stå för struktur och regler. Johansson menar att fadern får stå för grundläggande regel- och värdesystem. Genom att se på fadern på detta sätt leder frånvaro av fadern till avsaknad av vägledning för barnen (2004:136).
Johanssons andra diskurs - Den omvårdande fadern, är en diskurs vars forskningsresultat visar att fäder kan ta hand om sina barn i vardagen och därför strävar efter mer aktivt faderskap (2004:136).
Den tredje diskursen Johansson utskiljer är Det flexibla faderskapet. I denna diskurs ifrågasätts könskategorier som manligt och kvinnligt och Johansson menar att modern helt funktionsmässigt kan vara en fader och tvärtom (2004:136), Den fjärde och sista diskursen heter Den hotfulle fadern där fadern är auktoritär och misshandlar kvinnan och barnen i familjen, med psykiskt eller fysiskt våld. Idag är det olagligt för män att bruka våld mot kvinnor och barn, men slag och hot förekommer i hemmen bakom stängda dörrar (2004:137).
3. Metod
3.1 Teoretisk förankring och metoddiskussion
Då vår teori och metod går hand i hand har vi valt att skriva ihop dessa två avsnitt. Vi kommer att använda oss av diskursanalys, som är en form av textanalys för att synliggöra och analysera olika föreställningar kring sambandet mellan syskonpositionen och skolresultatet. Grundtankarna i diskursanalys samt varför den är passande för vårt arbete presenteras i detta avsnitt.
3.1.1 Diskursanalys
Som vi nämnde i syftet finns det olika föreställningar om syskonpositionens inverkan på intelligensen. Smith och Howarth menar att allt beror på hur vi själva tänker och tolkar saker och att vi lever våra liv genom olika positioner, som till exempel som kvinna, lärarstudent eller sambo. Dessa positioner ger oss ett speciellt filter att se och uppfatta världen igenom (Bergström & Boréus, 2005:319). Att vi alla ser världen på ett eget, unikt sätt är något som diskursanalysen tar sin utgångspunkt i. Detta betyder att våra världsbilder inte är spegelbilder av verkligheten och att det inte finns någon självklar kunskap. Något annat som är utmärkande för diskursanalys är att vår kunskap om världen är historiskt och kulturellt präglad och att kunskap skapas i social interaktion där man tillsammans bygger upp gemensamma sanningar. De olika världsbilderna vi skapar genererar olika handlingar, så diskursanalysen anser att det finns samband mellan kunskap och handling (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:11-12). Det diskursiva synsättet håller därför inte isär objektet och de föreställningar som finns om objektet (Bergström & Boréus: 2005:306).
Diskursanalys är ett angreppssätt inom socialkonstruktionismen. Socialkontruktionisterna anser inte att det sätt vi förstår och kategoriserar vår vardag är en spegelbild av den verkliga omvärlden. De anser istället att vårt sätt att förstå och ordna omvärlden är historiska och kulturella föreställningar och uppstår genom social interaktion med andra människor. Därför beskriver diskursteorin inte diskurser av den verkliga världen, utan diskurser av en värld som är verklig för författaren (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:104).
Vi har inte varit ute efter att finna sanningen; alltså vilket sambandet mellan syskonpositionen och intelligens verkligen är. Vi har däremot varit ute efter att finna vilka diskurser som framträtt i dessa studier och därför har diskursanalys varit ett passande sätt att ta oss an texterna. Diskursanalys studerar samhällsfenomen med språket i fokus. Att ha språket i fokus är viktigt eftersom språket inte återger verkligheten direkt utan snarare bidrar till att forma den (Bergström & Boréus, 2005:305). Vi har därför studerat hur forskarna talar om och beskriver olika företeelser, samt tittat efter återkommande ord. ”Diskurser är talordningar och logiker som bestämmer gränserna för vad som är socialt och kulturellt accepterat som ’sant’, ’trovärdigt’, ’förnuftigt’, ’gott’, med mera” (Börjesson, 2003:21). Diskurser kan ses som regelsystem som gör vissa kunskaper accepterade och andra inte (Bergström & Boréus, 2005:309). Detta är något vi arbetat med då vi analyserat texterna – att undersöka vad som är accepterat och inte inom de olika diskurserna, samt vad som skapas som normalt och onormalt.
3.2 Urval
Eftersom det finns ett stort antal studier av sambandet mellan syskonposition och intelligens har vi varit tvungna att göra ett urval. Vi har gjort ett medvetet urval. Som vi tidigare nämnt är det aktuellt med ett historiskt perspektiv i en diskursanalys då föreställningar förändras över tid. Vi bestämde därför att urvalet skulle bestå av såväl nya som äldre undersökningar. Då vi läste in oss på undersökningar inom området fann vi att många av dessa gjordes under framförallt sjuttiotalet och fram tills idag. Vi fann att bland annat att två undersökningar från 1970-talet diskuterades och nämndes i flertalet efterkommande studier. Eftersom vi ansåg att dessa varit betydande för
forskning om syskonpositionens effekter på intelligensen valde vi dessa två studier. De valda studierna är Belmont och Marollas ”Birth order, family size, and intelligence” från 1973 och R. B. Zajoncs studie ”Family configuration and intelligence” från 1976. Dessa två studier har dessutom liknande urvalsgrupper och syfte. Dock finns det ett manligt fokus i de tre studiernas urval, då så gott som alla urvalsgrupper består av män. Detta kan bero på en så pass enkel orsak som att de använt sig av intelligenstest från militärprövningar som endast är obligatoriska för män. Eftersom vi ville ha ett historiskt perspektiv letade vi även efter studier från 2000-talet. Vi fann då en studie från 2007; Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Breviks studie ”Intelligence test scores and birth order among young Norwegian men (conscripts) analyzed within and between families”. Denna hade en liknande urvalsgrupp som de båda studierna från 1970-talet och på grund av detta valde vi denna. På så sätt hade alla tre studier liknande urvalsgrupper och syfte.
3.3 Genomförande
Vi började vårt arbete med att söka efter olika studier som gjorts av sambandet mellan intelligens och syskonposition, både nutida studier och äldre. För att finna lämpliga undersökningar använde vi oss bland annat av följande sökord; syskon, sibling, skolresultat, syskonposition, syskonskara, birth order, födelseordning, syskonkedja, syskonordning, intelligens och intelligence. Vi fann flertalet studier som vi läste in oss på. Som sagts under rubriken Urval fann vi två betydande studier från 1970-talet som vi valde att arbeta med, samt även en studie från 2007.
Eftersom studierna var skrivna på engelska och därför innehöll många ord vi inte var bekanta med valde vi att översätta alla tre texter. Detta var för vår egen skull, så att vi lättare skulle kunna sätta oss in i texterna och inte missa något betydelsefullt. Då vi studerat ordval i de tre studierna har vi dock studerat de engelska texterna.
Då intelligens och syskonskap, samt även föräldraskap utgör grundstenar i de tre undersökningarna valde vi att analysera hur de olika forskarna skrivit om dessa begrepp, för att se vilka diskurser som framträdde. Vi satte oss in i vad de olika textförfattarna skrev om intelligens, syskonskap och föräldraskap och studerade på vilket sätt forskarna skrev om exempelvis intelligens, vilka ord de använde och vilken innebörd de gav
begreppet samt vad detta i sin tur gav för olika synsätt på intelligens, syskonskap och föräldraskap. De bilder som textförfattarna målade upp av intelligens, syskonskap och föräldraskap skapade något som var normalt och accepterat respektive onormalt och ej accepterat, och det var detta vi försökte lyfta fram. Då vi analyserade intelligensbegreppet studerade vi framförallt hur de tre forskarteamen använde sig av intelligensmätningar och hur de skrev om intelligens. För att analysera syskonskap och föräldraskap studerade vi i stället framförallt vilka ord som användes, och vilka ord som återkom i studierna. Det var sedan detta material som vi använde för att urskilja vilka diskurser som trädde fram.
Då vi analyserade intelligens, syskonskap och föräldraskap i texterna sökte vi även litteratur kring detta. Vi fann redan utmejslade diskurser av fader- och moderskap vilka vi jämförde med de diskurser vi funnit i vårt material. Vi fann dock inga redan givna diskurser för intelligens och syskonskap utan där använde vi oss istället av forskning kring intelligens, intelligenstest och syskonskap för att jämföra med våra funna diskurser.
4. Analys
Analysen inleds med en sammanfattning av de tre undersökningarna som arbetet bygger på. Undersökningarna presenteras i kronologisk ordning, med den äldsta undersökningen först. Analysen fortsätter därefter med en presentation av de diskurser som framträtt i undersökningarna – Intelligensdiskurs, Syskonskapsdiskurser samt Föräldraskapsdiskurser.
4.1 Sammanfattning av de tre undersökningarna
I detta avsnitt presenteras de tre psykologiska undersökningar som utgör empirin för detta arbete.
4.1.1 Belmont och Marolla
1973 publicerade Belmont och Marolla sin artikel ”Birth order, family size, and intelligence” i tidskriften Science. Artikeln beskriver deras studie av relationen mellan födelseordning och familjestorlek till intellektuell kompetens. Belmont och Marolla (1973:1096) belyser särskilt två specifika frågor som de undersökt i sin studie; om det finns effekter av födelseordning som är oberoende av familjestorlek och om det finns effekter av familjestorlek som är oberoende av födelseordningen. Dessa frågor undersöker de dessutom inom kontexten av social klass, genom att de delar upp undersökningsgruppen i tre grupper utifrån faderns yrke. Deras undersökningsgrupp består av 386 114 stycken 19 år gamla män i Nederländerna, födda 1944-1947. Dessa män kallades vid 19 års ålder till militärprövning där de gjorde ett test – Raven
Progressive Matrices. Det är resultaten från detta test som utgör Belmont och Marollas data för undersökningen. Raven Progressive Matrices innehåller fem tester för olika förmågor; språk, räknelära, mekanisk förståelse, varseblivningssnabbhet och ickeverbal intelligens. De data som utgör grunden för de sociala faktorerna består av faderns yrke, antalet barn i subjektets syskonskara och subjektets position i födelseordningen.
Belmont och Marolla drog flera slutsatser av sitt material. De ansåg sig bland annat se att ju lägre testresultaten blev desto större blev genomsnittet av familjestorlek och födelseordning. De menade även att inom varje familjestorlek hade förstfödda alltid bättre testresultat än syskon som föddes senare. De ansåg sig även kunna ana ett mönster; syskon födda som nummer två hade bättre resultat än syskon födda som nummer tre, vilka i sin tur hade bättre resultat än de som var födda som nummer fyra. Alltså drog de slutsatsen att positionen i syskonskaran påverkade intelligensen oberoende av familjestorleken. Då de undersökte huruvida familjestorleken påverkade intelligensen oberoende av födelseordningen menade de att den gjorde det. I 83% av jämförelserna (förutom enbarnsfamiljer) menade de att testresultaten för varje enskild position i födelseordningen var sämre ju större familjen var. Alltså hade en person född som nummer tre i en trebarnsfamilj bättre resultat än en person född som nummer tre i en fyrabarnsfamilj.
För att undersöka frågorna inom kontexten av social klass delades subjekten in i tre grupper utifrån faderns yrke; ickemanuell, manuell och jordbruk. Belmont och Marolla tyckte sig se vissa skillnader mellan grupperna då relationerna mellan syskonposition/familjestorlek och intelligens undersöktes, då de menade att både relationen mellan familjestorlek och testresultat samt relationen mellan positionen i syskonskaran och testresultat var mindre tydlig i jordbruksgruppen. Effekten av positionen i syskonskaran såg de nämligen bara då de studerade första till femte födda barnet. Men de tyckte sig finna att inom varje social klass tenderade förstfödda att prestera bättre än senare födda syskon.
De menade att effekterna av familjestorlek inte visades i alla sociala grupper, vilket de däremot ansåg att effekterna av positionen i födelseordningen på intellektuell prestation gjorde (i jordbruksgruppen saknades den endast vid syskonpositioner högre än fem, men så stora syskonskaror var ovanliga).
För att sammanfatta Belmont och Marollas resultat kan det sägas att de menar att då familjestorlek ökar sjunker nivå av intellektuell förmåga och då positionen i
födelseordningen blir högre sjunker också nivån av intellektuell förmåga. De menar att familjestorlek och födelseordning har oberoende effekter på intellektuell förmåga.
4.1.2 Zajonc
R. B. Zajonc publicerade 1976 sin artikel ”Family configuration and intelligence”. I denna artikel beskriver Zajonc sin teori – confluence model – vilken vi har gett den svenska översättningen “sammanflödesteorin”. Zajonc använder sedan denna teori på data från studier som gjorts i Skottland, Nederländerna, Frankrike och USA. Urvalsgrupperna är stora; 70 000, 400 000, 100 000 och 800 000 från respektive land. Hans syfte med studien är att visa att variationer i intelligenstest är nära förknippat med familjesammansättningar.
Zajonc ansåg sig se flera saker då han studerade all data. Han menade att testresultaten generellt minskade med växande familjestorlek. Zajonc menade även att i varje familjestorlek minskade testresultaten med födelseordning och graden av denna minskning sjönk successivt med födelseordning. Zajonc ansåg att endabarnen utgjorde en avvikande grupp då deras resultat låg under den nivå som förväntades om intelligens minskade med ökning av familjestorlek. Han tyckte även att tvillingpar hade låga resultat i jämförelse med övriga. Zajonc tyckte sig se att effekterna av positionen i födelseordningen var olika, och att dessa skillnader i födelseordningseffekter var beroende av åldersintervallet mellan syskonen. Han menade att i de länder där testresultaten generellt minskade med födelseordning var födelseintervallerna generellt sett korta och i de länder där det inte fanns någon tydlig minskning av testresultat var födelseintervallerna betydligt längre.
Till skillnad från de andra artiklarna vi har analyserat är Zajonc den enda som har utarbetat en teori till studiens resultat, denna teori har som sagt fått den svenska översättningen sammanflödesteorin. Grundidén för denna teori förklarade Zajonc (1976; 227) såhär:
Grundidén för sammanflödesteorin är att i varje familj är intelligensutvecklingen hos varje individ beroende på alla de andra familjemedlemmarna, och graden för denna utveckling beror på familjesammansättningen. (egen översättning)1
Intellektuell utveckling var enligt sammanflödesteorin en funktion av individens ålder och denna var beroende av förändringar i familjesammansättningen. Enligt sammanflödesteorin föddes barnet med en intellektuell nivå på noll, medan föräldrars intellektuella nivå låg på ungefär 30. Sammanflödesteorin visade då att den genomsnittliga intellektuella miljön då första barnet föds var 20, eftersom (30+30+0)/3=20. Genom denna modell förklarade Zajonc att längre födelseintervaller var positivt för individernas intelligensutveckling, eftersom ju äldre syskonen var vid födseln av det nya syskonet, desto mer mogna var de och ju högre blev den genomsnittliga intellektuella miljön i familjen. Testresultaten från tvillingar använde Zajonc som bevis, eftersom dessa hade kortast möjliga födelseintervall och de presterade också lågt på testerna. Zajonc beskrev även att enligt sammanflödesteorin borde tvillingar som skilts åt vid födseln nå högre intellektuell nivå än tvillingar som växer upp tillsammans, och detta har enligt Zajonc bevisats i en studie gjord av Record, McKeown och Edwards. Genom samma modell visade Zajonc att enföräldershem utgjorde en underlägsen miljö som kunde resultera i intellektuella brister.
Som förklaring till varför endabarn presterade sämre än förväntat menade Zajonc att endabarn, till skillnad från barn med syskon, saknade tillfällen att agera lärare. Vinsterna i att agera lärare och att hjälpa sina syskon beskrev Zajonc så här (1976:231):
En som måste förklara någonting kommer genom den andres reaktion se huruvida förklaringen var lätt att förstå, och kanske försöka förbättra förklaringen, med konsekvensen att hans eller hennes egen förståelse för situationen förbättras. Ett aktivt deltagande i intellektuell process är avgjort mer lärorik än ett passivt deltagande. (egen översättning)2
1
“The basic idea of the confluence model is that within the family the intellectual growth of every member is dependent on that of all the other members, and that the rate of this growth depends on the family configuration.” Zajonc (1976:227)
2
“One who has to explain something will see from other’s reactions whether the explanation was well understood, and be prompted to improve the explanation, with the consequence that his or her own understanding of the matter is improved. An active participation in an intellective process is decidedly more instructive than a passive participation.” Zajonc (1976:231)
Detta handikapp menade Zajonc att även de syskon som föds sist i en syskonskara kan lida av, men om detta syskon föds efter ett långt födelseintervall kan den intellektuella miljön besegra detta handikapp.
4.1.3 Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Brevik
Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Brevik publicerade 2007 sin artikel ”Intelligence test scores and birth order among young Norwegian men (conscripts) analyzed within and between families”. Denna studie gjorde de för att undersöka effekterna av födelseordning mellan syskon inom och mellan familjer. Anledningen att analysera födelseordning mellan syskon inom familjer menade de var för att möta den kritik som framförts mot de studier som studerat effekter av födelseordning mellan familjer. Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Brevik beskrev hur kritiker menade att förklaringen till skillnader på intelligens berodde på att föräldrars intelligens påverkade familjestorleken då föräldrar med lägre intelligens enligt kritikerna tenderade att bilda större familjer. De berättade även att kritiker på så sätt menade att analyser mellan familjer förväxlade effekterna av födelseordning och effekterna av föräldrarnas intelligens.
I sin studie hade Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Brevik en urvalsgrupp på 252 799 norska män i åldrarna 18-19 år. Vid denna ålder gjorde alla norska män ett test av intellektuell prestationsförmåga vilket ingick i det obligatoriska inträdesprovet till militären, vilket användes i denna studie. Forskarna använde även olika nationella register för att ta reda på faderns inkomst, syskon och födelseintervaller, moderns utbildningsuppnående, ålder och äktenskapliga status.
Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Brevik tyckte sig finna att de äldre syskonen i genomsnitt hade högre resultat än deras yngre syskon. De ansåg även att genomsnittsresultaten för varje enskild syskonposition sänktes med storleken på syskonskaran. De menade dock att dessa effekter tenderade att plana ut vid högre födelseordningar. De tyckte sig se att skillnaderna mellan första och andra sonens resultat blev betydligt större då moderns utbildningsnivå ökade, men detta var den enda effekt av moderns utbildningsnivå som de kunde se. Det var även mellan första och andra sonen som de tyckte sig finna effekter av moderns äktenskapliga status, då de såg
en större födelseordningsskillnad då mödrarna var gifta. Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Brevik ansåg även att det fanns en trend, då skillnaden i resultat minskade mellan första och andra barnet med storleken på syskonskaran. Däremot menade de att ett kort intervall mellan syskonen (mindre än ett år) gav de största skillnaderna mellan första och andra barnets resultat, medan ett långt intervall på fem eller fler år minskade skillnaderna mellan syskons resultat. Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Brevik menade att skillnaderna mellan första och andra broderns resultat ökade då fadern hade högre medelinkomst de första sex åren efter första födseln.
De ansåg även att en minskning i genomsnittsresultat med högre födelseordning tydligt kunde ses i deras material, och att denna minskning i grund och botten var likvärdig i analyser i och mellan familjer.
4.2 Intelligensdiskurser
I detta avsnitt kommer det att presenteras en intelligensdiskurs. Först visas på vilket sätt de tre forskarteamen använt sig av och skrivit om intelligens. Därefter förklaras och namnges den diskurs som framträtt.
4.2.1 Intelligens i studierna
De tre forskarteamen refererar genomgående till resultat från olika intelligensmätningstest för att styrka sina påståenden. Belmont och Marolla bygger sin studie på resultat från Raven Progressive Matrices. De beskriver (1973:1097) att testet innehåller fem deltest som mäter olika sorters förmågor – språk, räknelära, mekanisk förståelse, varseblivningssnabbhet och ickeverbal intelligens. Zajonc använder i sin studie exempelvis flertalet gånger resultat från IQ-test som grund för sin sammanflödesteori. Vidare framträder det i Zajoncs studie att IQ och intelligens är två namn för samma sak och i följande citat står (1976:234): ”IQ är inte allt. Stora familjer
kanske bidrar till att utveckla andra egenskaper än intelligens: social kompetens, moralisk ansvarsfullhet eller stärkande av självkänsla till exempel” (egen översättning)1
I den nyaste undersökningen från 2007, använder Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Brevik sig av resultat från det deltest i det obligatoriska inträdesprovet för militären i Norge som mäter intellektuell prestationsförmåga.
4.2.2 Intelligensdiskurser
Forskarna använder genomgående intelligenstest och resultat från dessa i sina studier och synsättet som här presenterats är ett sätt att se på intelligens som mätbar. Denna diskurs har vi gett namnet ”den mätbara intelligensen”.
Genom att se intelligens som något mätbart blir IQ en spegelbild av en individs intelligens, och IQ mäter allt vad intelligens är. Inom denna diskurs ses inte social kompetens som en del av människans intelligens. Diskursen om ”den mätbara intelligensen” värdesätter förmågor som matematiskt tänkande och språkliga kompetenser då det är dessa förmågor som mäts och inkluderas i IQ-tester. Dessa förmågor framträder som eftersträvansvärda.
4.3 Syskonskapsdiskurser
Då syskon och skillnader mellan syskon är det som fokuseras på i de tre analyserade studierna kommer det i detta avsnitt presenteras hur de tre forskarteamen beskriver äldre respektive yngre syskon, och med vilka ord äldre respektive yngre syskon beskrivs och förklaras med. Varje studie och hur syskon beskrivs i den kommer att presenteras kronologiskt, med den äldsta studien först.
1 “IQ isn’t everything. Large families may contribute to growth in attributes other than intelligence: social
4.3.1 Syskonskap i studierna
Belmont och Marolla nämner förstfödda eller tidigare födda betydligt oftare än de nämner yngre syskon. I studien nämns förstfödda/tidigare födda tio gånger medan yngre syskon endast nämns tre gånger. Av de tio gånger Belmont och Marolla nämner de äldre syskonen används orden bättre eller bäst i sju av dessa fall, som exempelvis ”inom varje familjestorlek hade förstfödda alltid bättre Ravenresultat än senarefödda” (egen översättning)1.
Även i deras inledning då de refererar till tidigare forskning lyfter de fram positiva resultat för de förstfödda, som att förstfödda är överrepresenterade bland vetenskapsmän och att förstfödda i syskonpar för alla nivåer av begåvning är överordnade de senarefödda (1973:1096). De senare födda syskonen, nämns som sagt endast tre gånger, och då i samband med att deras resultat beskrivs som ”poorer” eller att de har en sjunkande förmåga – ”[…]då födelseordningen blev högre sjönk nivån av förmåga” (egen översättning)2.
Zajonc nämner till skillnad från Belmont och Marolla äldre och yngre syskon ungefär lika många gånger. Däremot använder han olika ord för de olika syskonpositionerna. Ungefär hälften av de gånger Zajonc talar om de äldre syskonen använder han ordet ”advantage”, bland annat i följande citat: ”Om korta åldersgap hos tidigarefödda barn minskar deras intellektuella förmåga, kan deras fördel av födelseordningen blir ogiltigförklarad” (egen översättning)3
.
Då Zajonc skriver om senare födda syskon använder han istället ord som omogna eller lidande som i följande citat som kommer efter ett stycke där han skriver att ensambarn lider av en brist då de inte har något syskon att undervisa: ”Sist födda barn lider också av detta handikapp” (egen översättning)4
.
Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Brevik skiljer sig från de föregående forskarna då de knappt alls nämner de äldre syskonen. Endast två gånger omnämns de äldre syskonen men då utifrån andra forskares teorier och tankar. Bjerkedal, Kristensen,
1 ”Within each family size firstborns always scored better on the Raven than did later born” Belmont och
Marolla (1973:1098).
2 ”[…]as birth order position became greater, the lever of ability declined” Belmont och Marolla
(1973:1100).
3 ”If the short age gaps between later-born children depress their intellectual performance, their advantage
in order of birth could be nullified” Zajonc (1976:230).
Skjeret och Brevik nämner istället de yngre syskonen i sin studie. De yngre omtalas i samband med de resultat forskarteamet tyckt sig finna. Yngre syskon nämns i samband med ord som tydligt lägre, sänkning och som i deras slutsats negative effekt: “Vi tror på att resultaten av den presenterade studien tillhandahåller starka bevis till fördel för en negativ effekt av ökande födelseordning på intelligens bland unga män” (egen översättning)1.
4.3.2 Syskonskapsdiskurser
Det framträder i Belmont och Marollas studie en bild av det äldre syskonet som bättre och mer begåvad än sitt yngre syskon. Det framgår att normen för ett syskonskap är att det äldre syskonet är mer begåvat, vilket även betyder att det är onormalt att det yngre syskonet istället är den mest begåvade. Det är även anmärkningsvärt att Belmont och Marolla nämner de äldre syskonen mer än tre gånger så många gånger än de nämner de yngre syskonen.
Det framträder i Zajoncs artikel en bild av att det är fördelaktigt med en tidig position i syskonskaran, vilket gynnar de äldre syskonen medan de yngre syskonen lider av detta. Precis som i Belmont och Marollas studie träder en bild av det normala förhållandet mellan syskonens begåvningsnivåer fram, där det äldre syskonet på grund av sin fördel av positionen i syskonskaran har högre intellektuell förmåga. En situation där det yngre syskonet istället haft högre intelligens hade varit en onormal situation.
Det framträder i Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Breviks studie en bild som liknar den som även trädde fram i Zajoncs studie – att yngre syskon lider av negativa effekter på grund av sin position i syskonskaran. I Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Breviks artikel framträder även här det ”normala” som att yngre syskon är mindre begåvade än sina äldre syskon vilket indirekt visar att det normala för äldre syskon är att vara mer begåvade, även om forskarteamet inte uttrycker detta på ett direkt sätt.
Gemensamt för de tre studierna är att de äldre syskonen framställs som mer begåvade än sina yngre syskon, men vi urskiljer trots detta två diskurser. I Belmont och Marollas
1 ”We believe the results of the present study provide strong evidence in favor of a negative effect of
increasing birth order on intelligence among young adult men” Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Brevik (2007:513).
studie beskrivs äldre syskon vara bättre och mer begåvade. I såväl Zajoncs studie som i Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Breviks studie beskrivs i stället den position i syskonskaran som äldre syskon innehar vara bättre och mer fördelaktig än den position yngre syskon har. På detta sätt framträder i Belmont och Marollas studie en konstruktion av att det äldsta syskonet är bättre och det yngsta syskonet sämre medan det i både Zajoncs och Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Breviks studie i stället framträder en konstruktion av en mer och en mindre fördelaktig position i syskonskaran. Den diskurs som framträder i Belmont och Marollas studie sammankopplar intelligensnivån med individen, och den får därför namnet ”Individdiskurs”, medan den diskurs som framträder i de andra studierna i stället kopplar intelligensnivån till positionen i syskonskaran och därför får namnet ”Syskonpositionsdiskurs”.
De båda diskurserna har dock en likhet, nämligen att äldsta och yngsta syskonet blir varandras motsatser, precis som beteendevetaren Elisabeth Schönbeck menar (2008:72). I alla tre studier jämförs syskonen och det yngsta syskonet blir det som det äldsta syskonet inte är, och tvärtom. Deras egenskaper formas i jämförelse med det andra syskonets egenskaper. Båda diskurserna skapar ett yngre syskon med lägre intelligens än det äldre syskonet och det yngre syskonet förknippas på så sätt med en lägre intelligensnivå. Detta kan ge en felaktig bild av de yngsta syskonen, eftersom det yngsta syskonet i en syskonskara kan ha betydligt högre intelligensnivå än ett äldsta syskon i en annan syskonskara, trots att det yngsta syskonet fortfarande har lägre intelligensnivå än sin egen storebror/storasyster.
4.4 Föräldraskapsdiskurser
I de studier som analyserats återkommer föräldrarna som faktorer som påverkar barnens intelligens. Dock skiljs moderskap och faderskap ofta åt. Genom att forskarna skiljer moderskap och faderskap från varandra framträder olika roller och förväntningar på modern respektive fadern. I detta avsnitt beskrivs hur moderskap och faderskap lyfts fram i de olika studierna. Forskarnas sätt att tala om moderskap och faderskap kommer att analyseras för att urskilja olika diskurser. Med föräldraskapsdiskurser menas här de olika sätt forskarna talar om modern och fadern, de olika roller och förväntningar som
ges modern och fadern samt vilken bild som framträder av den ”normala” modern och den ”normala” fadern.
4.4.1 Faderskap och moderskap i studierna
Belmont och Marolla nämner fadern tre gånger i sin studie medan modern nämns två gånger. Samtliga gånger fadern nämns är det i samband med hans yrke, som i följande exempel (1973:1097): “Det index av social klass som vi använt var subjektets faders yrke vid tiden för militärprövningen” (egen översättning)1
. Modern nämns i stället i samband med ord som moderlig uppmärksamhet och fortplantare – “Effekterna av familjestorlek på intelligens har inte blivit förklarade […] andra säger att den totala storleken på stora familjer leder till färre materiella nyttigheter eller mindre moderlig uppmärksamhet för varje barn […]” (egen översättning)2
.
I Zajoncs studie nämns fadern och modern åtta respektive två gånger. Fadern omtalas endast med ord som beskriver hans frånvaro, som i dessa två exempel: “Skillnader i intelligens och i intellektuell förmåga hittat mellan barn från faderslösa hem och från intakta hem är större ju längre fadern har varit borta och ju yngre barnet var vid förlusten” (egen översättning)3
, ”Barn till servicemän, till exempel, och barn till fäder som hela tiden håller sig borta och inte riktigt är tillgängliga på grund av faderns yrke, visar tydligt att de kommer efter intellektuellt och akademiskt (egen översättning)4. Modern omtalas i samband med hennes ålder och närvaro.
Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Brevik skiljer sig från de två föregående forskarteamen då de nämner modern fler gånger än fadern. Fadern nämns i deras studie sex gånger till skillnad från modern som nämns hela arton gånger. Alla gånger fadern nämns är det endast i samband med hans inkomst, som i följande exempel (2007:503): ”Skillnaden i genomsnittsresultat mellan bröder med efterföljande födelseordning ökade
1 ”The index of social class we used was the occupation of the subject’s father at the time of the military
examination” Belmont och Marolla (1973:1097)
2 ”The effect of family size on intelligence has not been explained […] others saying the sheer size of a
large family leads to fewer material goods or less maternal attention for each child […]” Belmont och Marolla (1973:1100-1101).
3 ”Differences in intelligence and in intellectual performance found between children from fatherless
homes and from intact homes are greater the longer the father’s absence and the younger the child when loss of the parent occurred” Zajonc (1976:230)
4 “Children of men in the service, for example, and children whose fathers are frequently absent or not
readily available because of their occupation, show substantial intellectual and academic lags” Zajonc (1976:231).
med […] faderns inkomst [..]” (egen översättning)1
. Modern nämns däremot i tre olika samband; sin utbildning, äktenskapliga status och sin ålder. Dock är det utbildningsnivån och den äktenskapliga statusen som beskrivs flest gånger. ”Genomsnittet av standardiserade GA resultat för män födda som nummer två var betydligt lägre än för förstfödda för alla äktenskapliga status för modern” (egen översättning)2.
4.4.2 Föräldraskapsdiskurser
Genom att endast skriva om fadern i samband med hans yrke, som Belmont och Marolla gör, framträder en bild av att fadern är försörjaren i den ”normala familjen”. Detta förstärks dessutom av att modern inte nämns i samband med något yrke, utan istället ses som fortplantare och den som ska ge barnen uppmärksamhet. Det framträder en bild av att modern är den i familjen som ansvarar för barnen och deras uppfostran. Normen för mannen blir att agera försörjare medan normen för kvinnan blir att ta hand om barnen.
Det framträder i Zajoncs studie en bild av fadern som frånvarande, medan modern framställs som den närvarande. Det skapas en bild av att fadern inte är närvarande för sina barn, då han är frånvarande av olika orsaker – bland annat på grund av sitt arbete. Det skapas i Zajoncs studie en norm för mannen och kvinnan som liknar den som framträdde i Belmont och Marollas studie – att mannen är försörjaren som inte är närvarande i hemmet, medan kvinnan är hemma hos barnen.
Det träder även i Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Breviks studie fram en bild av fadern som familjens försörjare, eftersom han endast nämns i samband med sin inkomst. Även här förstärks detta av att modern aldrig nämns i samband med arbete eller inkomst utan istället framförallt i samband med sin utbildning och äktenskapliga status.
Gemensamt för de tre studierna är att fadern genomgående förknippas med sitt arbete, sin inkomst eller sin frånvaro – han får sin roll utanför hemmet, medan modern i stället nämns i flera olika samband. Generellt sett framträder en bild av fadern som den frånvarande försörjaren medan modern är den närvarande uppfostraren. Trots att studierna på många punkter liknar varandra urskiljer vi ett antal diskurser, två för
1 ”The differences in mean standardized scores between brothers of adjacent birth orders increased with
[…] paternal income […]”Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Brevik (2007:503).
2 ”The mean of standardized scores for GA of second born men was significantly lower than for first born
faderskap och en för moderskap. I såväl Belmont och Marollas studie som i Bjerkedal, Kristensen, Skjeret och Breviks studie nämns fadern endast i samband med sitt yrke eller sin inkomst, och därför urskiljer vi här diskursen ”fadern som försörjare”. I Zajoncs studie nämns, som tidigare presenterats, fadern i samband med ord som beskriver hans frånvaro. Vi urskiljer här därför diskursen ”den frånvarande fadern”. Det träder inte fram lika tydliga bilder av modern som av fadern i texterna. Fadern beskrivs genomgående med likartade ord, medan modern nämns i samband med flertalet olika ord – dock aldrig i samband med sitt yrke eller sin inkomst. I de tre texterna nämns modern i samband med ord som moderlig uppmärksamhet, närvaro, utbildning och äktenskaplig status. Det är faktorer som påverkar moderns samspel med sitt eller sina barn som lyfts fram, då alla faktorer på något sätt påverkar samspelet och kommunikationen. Det framträder en bild av modern som närvarande, och detta förstärks även av den bild av fadern som frånvarande som tidigare framträtt. Vi urskiljer här diskursen ”modern som uppfostrare”. Den normala modern tar här hand om och uppfostrar barnen. Denna diskurs kan jämföras med den moderskapsdiskurs Mona Franséhn urskilt – ”Modercentrering”, där modern ses ha stor betydelse för barnet, och att det är hennes ansvar att tillfredsställa barnets behov. Som skrivits i tidigare forskning ses modern, inom denna diskurs, som grunden för barnets socialisationsprocess. Att det är modern som är den viktiga föräldern för barnet och dess utveckling är en bild som stämmer överens med den diskurs vi kunnat urskilja.
De faderskapsdiskurser vi urskilt har däremot inte så många likheter med de diskurser som presenterats i tidigare forskning. Det är emellertid intressant att jämföra de diskurser vi urskilt med exempelvis Johanssons diskurs ”Den omvårdande fadern”, eftersom detta är en bild som här lyst med sin frånvaro. Fadern har i de texter som här analyserats inte någon gång skrivits i samband med omvårdande egenskaper. De diskurser vi urskilt i dessa undersökningar skapar tydliga roller för den ”normala” fadern och den ”normala” modern. Den ”normala” fadern arbetar, tjänar pengar och försörjer sin familj, medan den ”normala” modern visserligen kan utbilda sig men har fortfarande huvudansvaret för hem och barn.
Det är intressant att det är samma diskurser som framträder i såväl undersökningarna från 1970-talet som i undersökningen från 2000-talet. I den nyare undersökningen spelar dock moderns utbildning roll, men då moderns yrkesliv aldrig blir synligt i undersökningen tilldelas hon fortfarande inte rollen som försörjare. Det kan ha blivit
allmänt accepterat att mödrar utbildar sig, men fortfarande träder bilden av den försörjande fadern och den uppfostrande modern fram.
4.5 Sammanfattning och slutsatser
I de tre studierna framträder en intelligensdiskurs – ”den mätbara intelligensen”. Denna diskurs ser intelligens som en spegelbild av det ett IQ-test mäter och utesluter social kompetens som en del av intelligensen. Social intelligens inkluderas inte i någon av de mätningar som används av de tre forskarteamen. Det är intressant att undersökningen från 2007 använder samma sorts intelligensmätningstest som undersökningarna från 1970-talet, eftersom det framförts mycket kritik mot intelligensmätningar. Evenshaug och Hallen ställer sig kritiska till sådana intelligenstest som nämns i de tre studierna, eftersom testen grundas på något mätbart och är så kallade intelligenskvotstest. Som nämnt i ”tidigare forskning” betonar Evenshaug och Hallen ”vad intelligenstesten egentligen berättar och vad de inte säger något om” (2001:163). De menar att de traditionella intelligenstesten mäter vad barnen redan har lärt sig och inte vad de kan lära sig.
Då vi studerade hur de tre forskarteamen skrev om syskon kunde vi urskilja två olika diskurser; ”Individdiskursen” och ”Syskonpositionsdiskursen”. De två diskurserna innebär två olika sätt att se på det resultat de tre forskarteamen fick i sina studier – att äldre syskon presterar bättre på intelligenstest än yngre syskon. Den första diskursen ser på det äldsta syskonet som bättre, medan det yngre syskonet är sämre. Äldre syskon är enligt denna diskurs mer intelligenta än yngre syskon. Den andra diskursen skiljer sig från den första genom att den inte ser individen som bättre respektive sämre. I stället är det den position individen har i syskonskaran som är mer eller mindre fördelaktig. Att forskarna i sina studier tyckt sig finna att äldre syskon presterat bättre på intelligenstest beror enligt denna diskurs på att äldre syskon har en fördel av sin position i
syskonskaran, och på grund av denna fördel presterar bättre än yngre syskon som har en mindre fördelaktig position i syskonskaran.
Genom att studera hur forskarna skrev om föräldraskap la vi märke till hur olika de skrev om fadern respektive modern. Då vi analyserade med vilka ord fadern respektive modern nämndes kunde vi urskilja tre diskurser, två för fadern och en för modern;
”fadern som försörjare”, ”den frånvarande fadern” samt ”modern som uppfostrare”. De två fadersdiskurserna kan tyckas likna varandra, men de behöver inte tvunget göra det. Att fadern agerar familjens försörjare behöver inte betyda att fadern är frånvarande, och att fadern är frånvarande behöver inte betyda att fadern agerar familjens försörjare. Gemensamt för de två fadersdiskurserna är att den normala fadern har sin roll utanför hemmet, medan det i modersdiskursen framgår att den normala modern har sin roll i hemmet.
5. Diskussion och kritisk reflektion
5.1 Diskussion av resultatet
Vi har upplevt att det hos skolpersonal finns olika syn på vad intelligens är samt vilka förmågor och kompetenser som värdesätts. Till exempel fokuserar en del lärare mest på mätbara kompetenser som matematik, rättstavning och så vidare, medan andra lärare istället uppskattar och lyfter fram det sociala samspelet mellan eleverna, och aktivt arbetar med detta i klassrummet. Det är intressant att studera vilka förmågor olika lärare värdesätter hos sina elever och fundera över vilka förmågor vi själva värdesätter hos de elever vi möter.
I de syskonskapsdiskurser som framträtt i de tre undersökningarna skapas som tidigare sagts en bild av syskon som varandras motsatser. Vi har visserligen upplevt att lärare i diskussioner om olika elever jämfört dessa med sina syskon – som att den ena är mer matematiskt begåvad än den andra, men vi har lagt märke till att det oftare är syskonens likheter än motsatserna dem emellan som lyfts fram. Att det just är likheterna och inte skillnaderna mellan syskon som vi menar att det fokuseras på framträder då lärare för första gången möter ett yngre syskon till ett barn läraren tidigare haft. Det är då näst intill omöjligt för läraren att se det yngre syskonet som ett oskrivet blad, då läraren redan har förväntningar och kunskaper om barnet, dess familj och uppväxt. Vi menar att det är viktigt att i dessa situationer göra sitt bästa för att försöka se det yngre syskonet som en egen individ.
De föräldraskapsdiskurser som framträtt visar tydligt på olika förväntningar på modern och fadern. Att modern förpassas till hemmet och att fadern ses som familjens försörjare anser vi vara en föråldrad syn på föräldraskap och familjeliv, då samhället förändrats markant de senaste 40 åren. Runt 1970-talet kom kvinnorna ut på arbetsmarknaden och den växte fram en bild av ett mer jämställt förhållande mellan mannen och kvinnan. Även om vi själva anser att den bild som framträtt i de diskurser
vi funnit är föråldrad så är vi mycket medvetna om att denna trots detta lever kvar än idag. Detta syns bland annat i att det framträder samma diskurser i undersökningen från 2007 som i de från 1970-talet. Vi anser att det som lärare är viktigt att ha ett genustänk i bakhuvudet, så att pojkar och flickor bemöts på samma sätt och med samma förväntningar, för att verka för ett jämställt samhälle och en jämställd skola. Dock anser vi att skolan är paradoxal på detta plan, då det samtidigt som det står skrivet i läroplanen att skolan ska verka för att vara jämställd, förstärker bilden av att kvinnan ska ta hand om barnen då majoriteten av personalen på förskolan och i grundskolans tidigare år är kvinnor.
De studier vi undersökt hade troligtvis fått andra resultat om det funnits andra intelligens-, syskonskap och föräldraskapsdiskurser i studierna. Om forskarna haft andra synsätt på intelligens, syskonskaps- och föräldraskap hade detta kunnat leda till andra resultat. Forskarna hade till exempel i större utsträckning kunnat ha bilden av att intelligens inkluderar sociala förmågor, vilket hade gjort att de fått använda sig av andra sorters tester. Om forskarna använt data från både faderns och moderns arbete eller inkomst, och på så sätt sett dem båda som familjens försörjare, hade individerna i undersökningarna kanske blivit indelade i andra grupper för social klass än de nu blev. Det är även intressant att ta undersökningarnas urvalsgrupper i beaktande, då de i stort sett endast bestått av män. De tre forskarteamen hade kanske kunnat få andra resultat med en urvalsgrupp som bestod av lika delar män som kvinnor.
5.2 Kritisk reflektion
Urvalet hade vi kunnat göra annorlunda då vi nu valde undersökningar som vi ansåg vara betydande för forskningen kring sambandet mellan syskonposition och intelligens. Istället hade vi kunnat välja undersökningar som skilde sig mer från varandra, till exempel att de hade haft större tidsutrymme mellan sig. Vi hade kunnat välja undersökningar helt beroende på årtionde istället för vilka som verkade betydande, som vi nu gjorde. Genom att ha ett annat urval, andra studier att analysera, kunde det framträtt andra diskurser.
Om vi idag gjort ytterligare ett arbete där vi använt oss av diskursanalys hade vi säkert kunnat göra en djupare analys, eftersom det här var vår diskursanalyspremiär och ju fler gånger man gör något – desto skickligare blir man ju!
Under arbetets gång har det väckts flera tankar om hur vi skulle kunna arbeta vidare med detta område. Dels har vi diskuterat möjligheten att göra en undersökning om vilken syn på intelligens verksamma lärare, eller bara vem som, har – vad de anser intelligens vara. Eftersom intelligens är ett begrepp utan en förklaring som godtagits av alla forskare inom ämnet, menar vi att det vore intressant att ta reda på vad andra har för uppfattning om intelligens – de som inte är forskare utan bara ”vanligt” folk.
