Örebro universitet
Institutionen för humaniora,
utbildnings- och samhällsvetenskap, Sociologi
”Jag ser väl en risk med mitt jobb
också utanför mitt jobb”
En kvalitativ studie om häktesanställdas reflektioner gällande risker, orosmoment, överbeläggning och riskhanteringsåtgärder
Sociologi, kandidatkurs, 30hp Självständigt arbete, 15 högskolepoäng, HT 2020 Författare: Louisa Eklund - Fritze och Beatrice Fors Handledare: James White Examinator: Karin Gustafsson
Örebro University
School of Humanities, Education and Social Sciences Sociology, Advanced course, 30 hp
Essay, 15 hp, autumn 2020
Title: ”Jag ser väl en risk med mitt jobb också utanför mitt jobb”. Author: Louisa Eklund - Fritze & Beatrice Fors
Abstract
Swedish correctional facilities are under heavy pressure; overcrowding and its difficulties are threatening security. The purpose of this study is to increase understanding of correctional officers' reflections on risk, concerns, consequences of overcrowding and risk minimizing measures existing in custody. Three research questions are asked: How do employees reflect their concerns in relation to work-related risk, and how can ontological security be disturbed? What risks and concerns do employees reflect on in relation to prevailing overcrowding? And how do correctional officers reflect on which risk management the authorities taken to
minimize risks for the employees? Little previous research has focused on custody. Nevertheless, research in custody service showed, influencing factors on staff regarding psychosocial factors, exposure to violence and the consequences of overcrowding. This study is based on qualitative interviews where correctional officers reflected over the before
mentioned research questions. The result showed a sociologically interesting and social problem that several risks and concerns in relation to how employee’s workplace effects private life. For example, education was found to be a risk prevention measure in order to minimize risks and increase risk awareness among correctional officers. Furthermore, it showed how the phenomena of overcrowding has an impact on and increases solitary work. Keywords: Concerns, Correctional officers, Overcrowding, Risk, Risk Management
Sammanfattning
Kriminalvården i Sverige är under hård belastning och överbeläggningens
placeringssvårigheter hotar säkerheten. Syftet med denna studie är att erhålla empirisk kunskap om häktesanställdas erfarenheter av risk, orosmoment, synliggöra konsekvenser av överbeläggning samt hanteringsåtgärder myndigheten vidtagit i syfte att minimera risker. Vidare ställs tre frågeställningar: Vilka orosmoment reflekterar häktesanställda över i relation till arbetets risker samt hur kan den ontologiska skyddshinnan rubbas? Vilka risker och orosmoment reflekterar häktesanställda över i relation till rådande överbeläggning? Vilka säkerhets- och riskhanteringsåtgärder reflekterar häktesanställda över att myndigheten vidtagit i syfte att minimera risker för de anställda? Tidigare forskning relaterat till häkten är relativt outforskad. Forskning inom kriminalvård belyser bland annat, psykosociala faktorer,
våldsutsatthet och överbeläggningens konsekvenser. Denna studie är baserad på kvalitativa intervjuer där häktesanställda reflekterade över tidigare nämnda frågeställningar. Resultatet visar ett sociologiskt- och ett socialt intressant problem, då flertalet risker och orosmoment påträffades i relation till häktesanställdas arbetsplats och hur arbetssituationen påverkar privatlivet. Grundutbildning påträffades vara en säkerhetsåtgärd, vilken syftar till att minimera risker och öka riskmedvetenheten bland häktesanställda. Slutligen påvisade resultatet att utförandet av ensamarbete ökar och påverkas av fenomenet överbeläggning.
Förord
Det finns flera personer vi skulle vilja tacka för möjliggörandet av denna kandidatuppsats. Först och främst vill vi tacka vår handledare James White. Han har varit en god handledare, bidragit med givande förbättringsförslag och kunskap. Vi skulle vilja rikta vårt varmaste tack till våra sju häktesanställda respondenter. Utan era utsagor och kunskaper hade resultatet och syftet med studien inte kunnat åstadkommits. Vi vill vi även rikta ett stort tack till våra familjer för deras moraliska stöd under uppsatsskrivandets gång.
Trevlig läsning
Örebro, december 2020
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 2
1.2. Begreppsförklaringar ... 2
1.2.1 Risk ... 2
1.2.2. Mikro, Meso och Makro... Fel! Bokmärket är inte definierat. 1.2.3 Begrepp inom kriminalvården ... 3
1.3 Disposition ... 3
2. Tidigare forskning: ... 4
2.1 Risker inom kriminalvård... 4
2.2 Överbeläggning ... 5
2.3 Riskförebyggande åtgärder ... 6
2.4 Bidrag till fältet ... 7
3. Teoretisk referensram ... 7
3.1 Ontologisk trygghet, kolonisering av framtiden och institutionaliserad risk ... 8
3.2 Risk, kvalificerade experter och reflektion ... 9
3.3 Rationalisering och byråkrati ... 8
4. Metod ... 12
4.1 Datainsamlingsmetod ... 12
4.2 Intervjuguide ... 12
4.3 Urval ... 13
4.4 Genomförandet av intervjuerna ... 13
4.5 Bearbetning och analys av datamaterial ... 14
4.6 Tillförlitlighetsdiskussion... 15
5. Resultat och Analys ... 16
5.1 Upplevda risker och orosmoment ... 23
5.1.2 Psykosociala risker ... 24
5.1.3 Privatlivetsrisker... 26
5.2 Överbeläggningens risker och orosmoment ... 20
5.2.1 Risk för ökad frustration ... 20
5.2.2 Miljö- och säkerhetsrisker ... 21
5.2.3 Ensamarbete ... 22
5.3 Riskhanteringsåtgärder ... 16
5.3.1 Grundutbildning ... 16
5.3.2 Riskreducerande arbetsrutiner ... 17
5.3.3 Dokumentation ... 18
6. Slutsats och diskussion ... 27
6.1 Vilka orosmoment reflekterar häktesanställda över i relation till arbetets risker samt hur kan den ontologiska skyddshinnan rubbas? ... 27
6.2 Vilka risker och orosmoment reflekterar häktesanställda över i relation till rådande överbeläggning? ... 28
6.3 Vilka säkerhets- och riskhanteringsåtgärder reflekterar häktesanställda över att myndigheten vidtagit i syfte att minimera risker för de anställda? ... 27
6.4 Slutdiskussion... 29
6.5 Vidare forskning ... 30
7. Referenser ... 32 Bilaga 1. Intervjuguide... Bilaga 2. Brev till informanterna...
1
1. Inledning
I oktober 2011 rapporterade SVT nyheter (2011) att en kvinnlig kriminalvårdare mist sitt liv på grund av ensamarbete i samband med hantering av en manlig klient vid häktet i
Flemingsberg. Kriminalvårdens dåvarande Regionchef, Gunilla Ternert, uttalade att det sannolikt är någon rutin som brustit. Ensamarbete inom kriminalvården har sedan incidenten uppmärksammats av kriminalvårdens fackförbund Seko. Fackförbundet hävdar att
ensamarbete bör förbjudas och innebär fler risker för kriminalvårdsanställda. Samtidigt uttrycks en frustration över att ensamarbetet inte tagits på större allvar efter den ovannämnda incidenten (SVT nyheter, 2018).
Efter incidenten med den 25-åriga kvinnan har det dessutom rapporterats om överbelagda häkten och anstalter i Sverige. Normalhäkten är belagda till 105,24 procent exklusive
arrestplatser och häktet i Storboda (Kriminalvården, 2020c). Kriminalvårdens generaldirektör Martin Holmgren (DN, 2020) understryker att läget är allvarligt och därmed hotar
kriminalvårdens förmåga att upprätthålla säkerheten och att klara av grunduppdragen. Orsaken till överbeläggningen påstås vara ökade straffskärpningar och fler fällande domar, vilket medför att kriminalvårdens häkten behöver utökas med hundratals häktesplatser (SVT Nyheter, 2019).
Vår uppfattning är att häktesanställda kan anses vara en mer socialt utsatt grupp än
exempelvis kriminalvårdare inom anstalt. Detta eftersom häktesanställda hanterar allt ifrån drogpåverkade till våldsbrottslingar med restriktioner, vilket innebär olika grader av isolering (Kriminalvården, 2020a). Frustrationen över bristen på sociala interaktioner för intagna kan således öka risken för bland annat häktesanställdas våldsutsatthet.
Det finns relativt lite sociologisk forskning gällande häktesanställdas arbetssociala situation, orosmoment samt risker de möter i arbetet. Vi finner det därför sociologiskt intressant att undersöka hur häktesanställdas riskfyllda arbete och orosmoment påverkar deras arbetssociala situation samt om arbetet kan tänkas påverka deras vardagliga liv. Utifrån ett sociologiskt perspektiv kan vi genom intervjuer synliggöra och öka förståelsen för hur häktesanställda reflekterar över risker och orosmoment häktesarbetet kan medföra samt om det kan påverka val och begränsningar i det vardagliga livet. Samtidigt kan deras reflektioner synliggöra risker i relation till överbeläggning samt vilka riskhanteringsåtgärder myndigheten vidtagit i syfte att
2 minimera risker för häktesanställda. Detta väcker exempelvis frågan om det finns någon risk för att bli utsatt för våld i det vardagliga livet på grund av häktesanställdas yrkestillhörighet.
1.1 Syfte
Syftet med föreliggande studie är att med hjälp av ett sociologiskt ramverk öka förståelsen för häktesanställdas reflektioner gällande risker och orosmoment de möter i sin arbetssociala situation samt om det kan påverka deras vardagliga liv. Intentionen är även att belysa risker i relation till rådande överbeläggning och synliggöra myndighetens hanteringsåtgärder för att minimera riskerna för häktesanställda. Specifika frågeställningar är:
1. Vilka orosmoment reflekterar häktesanställda över i relation till arbetets risker samt hur kan den ontologiska skyddshinnan rubbas?
2. Vilka risker och orosmoment reflekterar häktesanställda över i relation till rådande överbeläggning?
3. Vilka säkerhets- och riskhanteringsåtgärder reflekterar häktesanställda över att myndigheten vidtagit i syfte att minimera risker för de anställda?
1.2. Begreppsförklaringar
I följande avsnitt följer en redogörelse för begreppsdefinitioner som används i föreliggande studie.
1.2.1 Risk
Termen risk förstås och används olika inom skilda kunskapsdiscipliner (Lupton, 2013, s. 20). Förklaringen som återfinns i nationalencyklopedin beskriver att risk i allmän betydelse är en möjlighet till att någonting oönskat skall kunna inträffa (Nationalencyklopedin, u.å.). Enligt Beck (1992) kan risk definieras som ett systematiskt sätt att hantera faror och
osäkerheter (Beck, 1992, s. 21). Risk beskrivs betyda en förväntan på katastrofen och utgörs av oförutsägbara skeenden. Varje katastrof är socialt, rumsligt och tidsmässigt bestämd. Risker är alltid oförutsägbara och framtida händelser som kan hota individer. Den ständiga faran formas i individers förväntningar, lagras i deras medvetande och styr därmed deras handlingar (Beck, 2009, s. 9–10).
3 Föreliggande studie utgår från Becks definition av risk, det vill säga: att risk är någonting som är förknippat med en förväntan på en fara och en oförutsägbar händelse. Vi ämnar undersöka häktesanställdas upplevelser av risker kopplade till deras arbetssociala och vardagliga liv. I studiens resultatdel redovisas exempelvis risker såsom, våld, psykosociala samt miljö- och säkerhetsrisker, vilka identifierades under datainsamlingen och gav tillräckligt empiriskt underlag för analys.
1.2.2 Mikro, Meso och Makro
Inom Sociologi finns det tre olika synsätt gällande betraktelse av verkligheten. Mikro-nivån fokuserar exempelvis på individers känslor, interaktioner och handlanden. Meso-nivån samverkar mellan makro- och mikronivån och syftar bland annat till hur individer blir påverkade av olika samhälleliga strukturer. Makro-nivån fokuserar på en samhällelignivå, såsom organisationer och institutioner (Van Wijk, Zietsma, Dorado, De Bakker & Martí, 2018, s. 890–900). För att söka svaren på frågeställningarna ämnar vi använda oss av ett mikroperspektiv, vilket utgörs av Giddens redogörelse för begreppet ontologisk trygghet,
kolonisering av framtiden och institutionaliserad risk. Därtill med hjälp av Becks beskrivning
gällande risk, kvalificerade experter och reflektion kunna belysa ett mesoperspektiv, vilket även genomsyrar hela analysen och möjliggör för en överbryggning mellan mikro och
makroperspektivet. Slutligen används Webers redogörelse gällande begreppen rationalisering och byråkrati, i syfte att belysa det tidigare nämnda makroperspektivet.
1.2.3 Begrepp inom kriminalvården
I föreliggande studie kommer begreppen ”klient” och ”intagen” användas och innebär häktade personer. ”Kriminalvårdare” används och syftar till häktesanställda, vilka arbetar med att vakta och vårda häktade personer (Holm & Jukic, 2013, s. 2–3). ”Överbeläggning” används och innebär att samtliga ordinarie häktesplatser är fullbelagda och påverkar således häktets möjlighet att placera klienter (Kriminalvården, 2020c).
1.3 Disposition
Uppsatsen inleds med introduktion, syfte, frågeställningar samt begreppsförklaringar. Vidare följer avsnitt två med tidigare forskning som berör riskhantering, överbeläggning samt risker inom kriminalvården. Därefter redovisas det teoretiska ramverket i avsnitt tre. Fjärde avsnittet
4 behandlar val av forskningsdesign, urval, tillvägagångssätt samt tillförlitlighet och diskussion. Resultat av datainsamlingen presenteras vidare i det femte avsnittet och analyseras utifrån ett mikro-meso-makroperspektiv i relation till tidigare forskning samt den teoretiska
referensramen. Slutligen diskuteras studiens resultat i relation till frågeställningarna och slutsatser dras. Avslutningsvis redovisas förslag angående vidare forskning.
2. Tidigare forskning:
I följande avsnitt redovisas tidigare forskning kopplad till kriminalvård, med inriktning på bland annat risker kriminalvårdare upplever i sitt dagliga arbete, hur överbeläggning påverkar kriminalvårdare samt riskhanteringsåtgärder vilka finns i syfte att minimera risker för
kriminalvårdsanställda.
Under litteratursökningen användes databaserna, primo och sociological abstract. Samtliga artiklar uppfyllde kriteriet “peer-review”. Sökord som använts var bland annat ‘correctional officers’, ‘custody’, ‘overcrowding’, ‘prison’, ‘risks’, ‘safety’. I samband med
litteratursökningen påträffades svårigheter i att finna svenska studier utförda inom häkten, därför valde vi att inkludera amerikanska studier. Trots att amerikansk och svensk kontext kan skilja sig åt fann vi relevanta likheter, exempelvis våldsutsatthet och psykosociala risker såsom stress och utbrändhet. Vi anser att ovannämnda likheter motiverar valet att inkludera amerikanska studier och har relevans för föreliggande studie. Som tidigare nämnts,
påträffades få svenska studier därför har en rapport utförd av service- och kommunikations facket (Seko) inkluderats i studien för att kunna synliggöra en svensk kontext.
2.1 Risker inom kriminalvården
Risker vilka förekommer inom kriminalvården beskrivs oftast vara våld mot tjänstemän samt psykosociala påfrestningar (Ricciardelli, Power & Medeiros, 2018). En studie fokuserar på våld mot kriminalvårdare i Kanada. Undersökningen redogör för att förekomsten av våld är en oundviklig del av arbetet. Det framgår att kriminalvårdare upplever att de befinner sig i
riskzonen för fysiskt våld och verbala kränkningar, vilka kan leda till kroppskada.
Kriminalvårdarna i studien påtalar även att våldet kan utspela sig i olika former genom bland annat, sparkar, spott och slag mot kroppen. Vidare förklarar skribenterna att kriminalvårdarna upplever att våld är en accepterad och förväntad riskfaktor (Ricciardelli et al. 2018).
5 Ytterligare en studie beskriver att ogynnsamma arbetsförhållanden och utbrändhet är vanligt förekommande bland kriminalvårdsanställda (Useche et al., 2019). Det redogörs för hur utbrändhet är ett högriskfenomen, vilket kan påverka bland annat kriminalvårdsanställdas fysiska och mentala hälsa, livsstil samt välbefinnande. Orolighet och depressiva störningar beskrivs vara utbrändhetsfaktorer hos kriminalvårdare. Kriminalvårdare visar sig vara mer utsatta för ogynnsamma psykosociala faktorer i sitt arbete, jämfört med anställda inom andra arbetsområden. Således innebär det att kriminalvårdare rapporterar större riskindikatorer gällande utbrändhet, vilket leder till en psykisk ohälsa och andra hälsoproblem (Useche et al., 2019).
I en studie undersöker Nylander, Lindberg och Bruhn (2011) emotionella arbetsstrategier bland svenska kriminalvårdare och redovisar hur dessa påverkar deras välbefinnande. Studien fokuserar mer på risker kopplade till emotioner än exempelvis Ricciardelli et al. (2018), vilka istället fokuserar på risken för det fysiska våldet och inte risken för känslopåverkan. Nylander et al. (2011) belyser kriminalvårdarnas upplevelser och hur arbetet riskerar att påverka dem psykiskt. Analyserna i artikeln visar att kriminalvårdare utför komplexa former av emotionellt arbete. I studien används Hochschilds förklaringar gällande ”ytverkande”- och
”djupverkande” belastning. Det beskrivs att en ytverkande belastning riskerar att leda till cynism och alienation, vilket innebär att kriminalvårdare distanserar sig från sociala sammanhang. Det konstateras att kriminalvårdare alienerar sig på grund av sitt arbete och stressen de upplever samt att det råder en brist på möjligheter till återhämtning (Nylander et al., 2011). Bristen på återhämtning och arbetets psykosociala påfrestningar riskerar således att negativt påverka kriminalvårdares arbetssociala och vardagliga liv.
2.2 Överbeläggning
Tidigare forskning visar att överbeläggning för kriminalvårdare medför en risk för stress, utbrändhet eller ökad utsatthet för våld. I en undersökning utförd av Seko (2018) diskuteras det att den svenska kriminalvården befinner sig i en kris på grund av rådande överbeläggning. Överbeläggning beskrivs leda till negativa konsekvenser, såsom säkerhetsproblematik i form av ett ökat våld. I undersökningen presenteras det att häktesanställdas risk för våldsutsatthet är dubbelt så hög som anställda inom anstalt (Seko, 2018, s. 7–8 & 12).
6 I en amerikansk studie förklaras överbeläggning vara en bidragande orsak till en ökad stress bland kriminalvårdare och riskfaktorerna beskrivs bli värre och värre (Finn, 1998). Det redogörs för att kriminalvårdarna inte hinner med omvårdnad av de intagna, föra
daganteckningar eller utföra dagliga kontroller, vilket således kan öka riskfaktorerna för stress. Förutom det personliga lidandet det orsakar kan kriminalvårdarnas stress riskera att äventyra säkerheten i fängelser (Finn, 1998).
En annan studie behandlar liknande riskfaktorer gällande överbeläggning. Där konstateras det att kriminalvårdare i Alabama anser att överbeläggning utgör en säkerhetsrisk (Martin,
Lichtenstein, Jenkot & Forde, 2012). Undersökningen redogör för tydliga kopplingar mellan överbeläggning och ett ökat hot och våld. Överbeläggning konstateras dessutom vara en påverkande faktor för försämrad arbetsprestanda samt högre nivåer av stress och oro bland kriminalvårdare. Överbeläggning bär således med sig flertalet negativa faktorer, vilka beskrivs vara personalbrist, stress samt ett ökat hot och våld (Martin et al., 2012). Slutligen uttrycker en studie (Spencer, 2012) att överbeläggning även bidrar till en förhöjd risk för frustration och ilska bland intagna, vilket leder till fler konflikter och en ökad våldsutsatthet för exempelvis kriminalvårdare. En ökad frustration och våld beskrivs i sin tur kunna leda till en ökad risk för dödsfall bland intagna och kriminalvårdare (Spencer, 2012).
2.3
Riskförebyggande arbetsåtgärder
En rapport identifierar olika riskhanteringsåtgärder och presenterar en operativ riskbedömning vid svenska kriminalvårdsanstalter (Holm och Jukic, 2013). Kriminalvårdare upplever bland annat att de befinner sig i en utsatt, ytterst komplex och riskfylld situation, då kriminalvårdare hanterar hot och våld från intagna. Kriminalvårdare förväntas upprätthålla och efterleva institutionens regelverk i syfte att minimera risker. Checklistor och manualer används vid olika beslutsfattanden och riskbedömningar för att synliggöra risker och misskötsamhet, i syfte att minimera risker för bland annat kriminalvårdsanställda (Holm & Jukic, 2013). Även om Holm & Jukic (2013) identifierar administrativa verktyg som riskförebyggande åtgärder framkommer det i Sekos (2018) undersökning att häktesanställda i jämförelse med anställda inom anstalt, allt oftare åsidosätter sådana arbetsuppgifter. Häktesanställda
prioriterar andra arbetsuppgifter före administrativa såsom, att läsa in nya säkerhetsrutiner och riskbedömningar. Undersökningen påvisar även att häktesanställda i större grad än anställda
7 inom anstalt åsidosätter säkerheten i deras arbete för att hinna med alla arbetsuppgifter (Seko, 2018, s. 14–15). Åsidosättandet av säkerheten och att inte läsa in exempelvis riskbedömningar skulle således kunna medföra ökade risker för häktesanställda.
2.4 Bidrag till fältet
I ovanstående avsnitt har det redogjorts för kriminalvårdares upplevda risker och har påvisats vara bland annat våld, stress och utbrändhet. Det har även redogjorts för att det finns olika risker i samband med överbeläggning, såsom en ökad risk för våld och extrema risker med dödlig utgång. Det tycks finnas riskhanteringsåtgärder i syfte att minimera risker inom kriminalvården, dock har Sekos undersökning lyft fram att dessa arbetsuppgifter blir lidande. Detta eftersom häktesanställda i högre grad prioriterar andra arbetsuppgifter före exempelvis säkerheten. Detta stärker hypotesen, vilken nämndes i inledningen, om att häktesanställda arbetar i en mer utsatt arbetssocial miljö än anställda inom anstalt.
Vi delar Ricciardelli et al. (2018) uppfattning gällande bristen på kvalitativa undersökningar och att få forskare kvalitativt valt att undersöka hur kriminalvårdare upplever och hanterar risken för våld. Med anledning av att det funnits svårigheter med att hitta tidigare studier som inriktat sig på risker inom häkten och risker för häktesanställda, har vi på grund av dessa svårigheter fått applicera forskning vilka inriktat sig på kriminalvårdsanställda oavsett häktes- eller anstaltsmiljö. Detta för att kunna utveckla studiens tidigare forskningsavsnitt. Därmed blir det tydligt att det behövs mer forskning med inriktning på häkten, häktesanställda och risker de eventuellt möter i relation till sitt arbete. Med bakgrund mot detta stärks valet av forskningsområde. Dessutom anser vi att genom ett sociologiskt perspektiv kan vi få en ökad förståelse för häktesanställdas arbetssociala- samt vardagliga sammanhang gällande risker i relation till deras arbete.
3. Teoretisk referensram
Under detta avsnitt följer en beskrivning av den teoretiska referensram som ligger till grund för studiens analyser. Vi har med hjälp av sociologiska begrepp skapat ett teoretiskt ramverk för att kunna täcka studiens alla områden. Det teoretiska ramverket består av Giddens begrepp
ontologisk trygghet, kolonisering av framtiden och institutionaliserad risk, Becks risk, kvalificerade expert och reflektionsbegrepp samt Webers rationalisering och
8
3.1 Ontologisk trygghet, kolonisering av framtiden och institutionaliserad risk
Ontologisk trygghet är ett centralt begrepp i Giddens teoriskapande (Giddens, 2011, s. 91–97;
Giddens 2014, s. 48–55). En känsla av att föremål eller personer är pålitliga, är väsentlig för tillitbegreppets grundläggande känsla av ontologisk trygghet. Ontologisk trygghet har sina grunder i det omedvetna och är ett emotionellt fenomen snarare än ett kognitivt. Det finns ett samband mellan tillit och ontologisk trygghet. Tillit är en viktig innebörd för begreppet ontologisk trygghet och den hindrar individen från att ständigt oroa sig för faror individen kan tänkas utsättas för i samhället eller i sociala kontexter. Människor får en dos av ontologisk trygghet, vilken skyddar mot emotionell (över)känslighet. Den ontologiska tryggheten beskrivs vara ett emotionellt vaccin, en så kallad skyddshinna, som skyddar mot oro vilken kan drabba individer (Giddens, 2011, s. 91–93). Oron kan när som helst hota tryggheten på grund av de oförutsägbara riskerna i det moderna samhället. Ifall individens grundläggande tillit inte skapas uppstår istället en slags ihållande existentiell ängslan, vilket är ett
medvetandetillstånd som kännetecknas av rädsla eller ångest (Giddens, 2014, s. 97). Därför är upprätthållandet av rutiner och vanor en viktig del mot den hotande ångesten (Giddens, 2014, s. 48 & 51–52). Att utföra olika riskbedömningar och sociala handlingar är skyddshinnans uppgift och utgör ett sätt att försöka kontrollera potentiella framtida händelser. Giddens kallar dessa riskbedömningar och sociala handlingar för en kolonisering av framtiden, vilket således innebär att individer försöker kontrollera olika framtida riskmoment genom att exempelvis teckna en livförsäkring (Giddens, 2014, s. 136 & 216). Individer inom riskabla
institutionaliserade miljöer bygger upp en ontologisk tillit till en institutionaliserad risk även om risken kan innebära en fara. Tillit beskrivs vara sammanlänkad med risk och det finns en balans mellan tillit och riskkalkyleringar, vilket medför minimering av faror inom vissa typer av institutioner. Inom riskabla situationer och institutionaliserade miljöer beskrivs vissa risksituationer vara ”accepterade” och avgörs efter olika institutioners varierande sammanhang (Giddens, 2011, s. 41).
Med anledning av att häktesanställda arbetar inom en riskfylld miljö, eftersom de arbetar med oberäkneliga och stundtals farliga grupper, vilka kan besitta myndighetsförakt. Därför kan häktesanställdas arbetsposition således anses medföra olika orosmoment i deras arbetssociala och vardagliga liv. Ontologisk trygghet är således intressant att använda då begreppet kan synliggöra häktesanställdas orosmoment de upplever i relation till arbetets risker samt ifall
9 dessa orosmoment kan tänkas rubba den ontologiska skyddshinnan. Samtidigt är det även intressant att använda begreppet kolonisering av framtiden för att förklara olika
riskkalkyleringar och anpassningar häktesanställda gör i olika sociala sammanhang. Vidare är institutionaliserad risk intressant att använda, då begreppet kan synliggöra vilka risker
häktesanställda uppfattar som en accepterad risk i relation till deras arbete.
Vi är medvetna om att det finns likheter mellan Giddens och Becks riskteorier, dock finns det två signifikanta skillnader. För det första anser Giddens att risker i det moderna samhället inte ökar, vilket är motsatsen till Becks uppfattning då han anser att risker ökar i takt med
moderniseringens utveckling. För det andra anser Giddens att individer har ett förtroende för expertsystem och Beck å andra sidan menar att reflexiviteten bidragit till att individer fått ett minskat förtroende för expertsystem (Lupton, 2013, s. 109). Med anledning av detta används Becks teoriskapande i större utsträckning än Giddens. Eftersom Becks riskteori enligt vår uppfattning, är mer användbar och relevant då vi bland annat anser att rådande
överbeläggning kan medföra ett ökat antal risker samt att häktesanställda kan få ett minskat förtroende för kvalificerade experter. Nedan följer en redogörelse för Becks teori gällande risk, kvalificerade experter och reflektion.
3.2 Risk, kvalificerade experter och reflektion
Risk enligt Beck kan som tidigare nämnts, definieras som ett systematiskt sätt att hantera faror
och osäkerheter (Beck, 1992, s. 21). Risk innebär en förväntan på katastrofen och utgörs av oförutsägbara skeenden. Varje riskfylld katastrof är socialt, rumsligt och tidsmässigt bestämd och framtida händelser beskrivs kunna hota individer. Faran en risk utgör beskrivs formas i individers förväntningar, lagras i deras medvetande vilket därmed styr deras handlingar (Beck, 2009, s. 9–10).
Beck intresserar sig för hur moderna samhällets reflexiva utveckling har skett oönskat, obemärkt och automatiskt (Beck, 1994, s. 5–6). Moderniseringen beskrivs ha lett till att
kvalificerade experter fått rollen att objektivt se över farliga risker, hur risker hanteras eller
kan undvikas (Beck, 1998, s. 30 & 39). Experter inom olika vetenskapsdiscipliner beskrivs vara de som beräknar risker. Riskberäkningar grundar sig bland annat på sannolikhetsutsagor och att objektivt lokaliserbara riskabla utfall kring farliga situationer och olyckor. Detta resulterade i att lekmän till en början var tvungna att ta till sig och lita på experternas
10 kunskaper för att kunna synliggöra olika hotfulla situationer (Beck, 1998, s. 42–43).
Samhällsutvecklingen beskrivs dock ha bidragit med motsägelser mellan olika experter, vilket medfört att lekmän får olika upplysningar vilka de själva kritiskt måste granska och skapa en egen uppfattning om (Beck, 1992, s. 137).
Reflektion beskrivs vara en underordnad aspekt av den reflexiva utvecklingen (Lidskog,
1997). Lekmän beskrivs utveckla en förmåga att reflektera över riskberäkning,
skadebegränsning samt säkerhet. Definitionen av hot och fara beskrivs vara en social och kognitiv konstruktion, vilken skapas med hjälp av individers olika fantasiförmågor. Individer reflekterar genom sina fantasiförmågor vilket i sin tur leder till definitioner gällande vad som är farligt och vad som utgör ett hot. Reflektioner individer gör leder till självbegränsningar, då individer reflekterar över konsekvenser av eventuella faror och risker (Beck, 1994, s. 6). Försöket att förhindra framtida händelser är ett resultat av tidigare erfarenheter och en riskförväntan (Beck, 2009, s. 10).
Eftersom risker är en central del i häktesanställdas arbete kommer Becks riskbegrepp att genomsyra hela studien och definitionen används för att få en ökad förståelse för vilka risker häktesanställda reflekterar över samt risker i relation till rådande överbeläggning. Dessutom är det intressant att använda begreppet kvalificerade experter för att synliggöra hur
häktesanställda reflekterar över hur experter inom myndigheten vidtagit olika riskhanteringsåtgärder i syfte att minimera risker för häktesanställda. Becks begrepp reflektion används genomgående i analysen som ett sociologiskt verktyg, dels för att synliggöra vilka risker häktesanställda reflekterar över att de möter i relation till sin arbetssociala situation, både inom- och utanför arbetsplatsen.
3.3 Rationalisering och byråkrati
Rationalisering är till viss del ett otydligt begrepp då Weber ofta återgett olika definitioner vid olika tillfällen, dessutom har det funnits svårigheter i att finna Webers originallitteratur. Därför har vi valt att använda Royces (2015) definition av vad Weber menar med rationalisering och byråkrati.
Rationalisering beskrivs prägla det västerländska moderna samhället och dess organisationer,
exempelvis inom rättsväsendet synliggörs rationalisering genom närvaron av effektiviserande, förutsägbara och ordnade rutiner. Dessutom beskrivs rationaliseringen behandla alla områden
11 i det sociala livet då den medför en organiserande och systematiserande kraft (Royce, 2015, s.92–93). Weber menar att det finns en negativ aspekt med rationaliseringen såsom dess tvingande kraft och använder sig av liknelsen, att människor inom olika
rationaliseringsprocesser befinner sig i en slags ”järnbur” (Royce, 2015, s.149–150). Weber menar att byråkratin breder ut sig som en följd av rationaliseringen. Förvaltning av offentliga arbetsuppgifter inom byråkratin beskrivs utföras kontinuerligt, med precision, effektivitet och entydighet, enligt den ”byråkratiska boken”. Weber beskrivs argumentera för att byråkratiska organisationer är de mest idealtypiska exemplet för rationaliseringen i det moderna samhället (Royce, 2015, s. 113–115). Byråkratin består bland annat av fasta regler där dokumentation utgör en form av administrativ lag, vilken är en viktig aspekt när det kommer till styrning av organisationen. I den byråkratiska organisationen ska även en specifik grundutbildning ge anställda insikt om organisationens förhållningssätt, vilka de förväntas följa. Sociala metoder och institutionella processer, såsom utbildningsprogram inom statliga myndigheter rationaliseras i stor utsträckning. Detta genom att de systematiskt ordnas av explicita regler och standardiserade förfaranden. Den primära orsaken till utbildningen inom byråkratiska organisationer är att den utgör en viktig del av rationaliserings- och
effektiviseringsprocessen (Royce, 2015, s.93 &113).
Vi är medvetna om att Max Webers teori i sitt ursprung inte används för att förklara risk- och riskhanteringsåtgärder vi anser ändock att rationalisering och byråkratiska system kan vara behjälplig i vår analys. Eftersom teorin kan bidra med tolkningar om hur häktet använder sig av olika rationaliserade medel och byråkratiska system i syfte att minimera risker för
häktesanställda. Rationalisering kan som tidigare nämnts, anses vara svårdefinierat. Vi avser att definiera rationaliseringsprocessen som ett systematiskt tillvägagångssätt myndigheten använder sig av för att effektivisera både myndighetens förhållningssätt och häktesanställdas handlingar i samband med överbeläggning. Utifrån detta kan vi använda
rationaliseringsprocessen för att beskriva rationaliserade säkerhets- och riskhanteringsåtgärder myndigheten använder sig av samt att förklara hur säkerhetsåtgärder används för att minimera risker för häktesanställda. Vid användandet av begreppet byråkrati ämnar vi inte att förklara hur myndigheten fungerar, utan hur häktet använder sig av byråkratiska förhållningssätt för att minimera risker för häktesanställda.
12
4. Metod
Mot bakgrund i det som tidigare nämnts finns uppenbara risker mot häktesanställda. Därför fann vi det intressant att genom semistrukturerande intervjuer undersöka hur häktesanställda upplever risker och riskhantering, men också hur dessa blir påverkade i och med
överbeläggning. I följande avsnitt presenteras val av datainsamlingsmetod, intervjuguide, urval och tillvägagångssätt för studien. Avslutningsvis följer en diskussion om studiens tillförlitlighet.
4.1 Datainsamlingsmetod
I studien valdes en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer som
datainsamlingsmetod. Semistrukturerade intervjuer tillämpades då informanterna själva skulle få chansen att ge en så fri berättelse som möjligt (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 43). En fördel med en semistrukturerade intervjuer är metodens flexibilitet gällande fria berättelser.
Dessutom kunde vi genom semistrukturerade intervjuer få en större inblick i vilka risker en kriminalvårdsanställd möter i sin vardag då det gav utrymme för eventuella
uppföljningsfrågor (Bryman, 2018, s. 563).
4.2 Intervjuguide
Intervjuguidens disposition (se bilaga 1) utgjordes av inledande information om syftet med studien, information om informanternas intervjuskydd samt intervjuns tillvägagångsätt (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 147). Intervjuerna delades upp i tre olika teman vilka utformades utifrån våra tre frågeställningar. Vi använde oss av ett intervjuformulär med
färdigformulerade och öppna frågor. Detta för att informantpersonerna själva skulle kunna få en möjlighet till att reflektera samt definiera risker de möter i deras arbetssociala och
vardagliga liv. Ett färdigformulerat underlag med aktuella teman kunde således enklare besvara frågeställningarna (Larsen, 2009, s. 84). Första temat var säkerhets- och
riskhanteringsåtgärder för att få en inblick i hur häktesanställda reflekterar över vilka hanteringsåtgärder som används för att minimera risker för anställda på häktet. Detta resulterade bland annat i frågan ”Har du något exempel på säkerhetsrutin och hur den hanteras?”. Studiens andra tema utformades med fokus på risker i relation till rådande
överbeläggning. Tredje temat var inriktat på informantpersonernas arbetslivserfarenheter och reflektioner gällande risker de möter i arbetet samt risker på grund av överbeläggning. Därför
13 ställdes bland annat frågan - “Hur upplever du att överbeläggningen påverkar din
arbetssituation gällande risker för dig och dina kollegor/anställda?”.
4.3 Urval
Avgränsningen i studien syftade till att intervjua häktespersonal vilka utför klientnära arbetsuppgifter, därför påbörjades en direkt kontakt med en anställd inom det tilltänkta området. Till viss del tillämpades ett bekvämlighetsurval då en av oss var bekant med en anställd på ett häkte samt för att nå de personer som bäst ansågs kunna besvara
forskningsfrågorna (Bryman, 2018, s.243). Därtill användes även ett godtyckligt urval,
eftersom uppsatsskrivarna strategiskt valde ut relevanta informantpersoner vilka ansågs kunna besvara studiens frågeställningar (Larsen, 2009, s. 77–78).
En djupare förståelse för risker, riskhantering och överbeläggning eftersträvades, därför tillfrågades både långtidsanställda, vilka var särskilt kunniga inom området och dess arbetssituation (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 129) och timanställda med mindre arbetslivserfarenhet. Variationerna sträckte sig från 6 månader- till 20-års
arbetslivserfarenhet. På grund av sekretess inom kriminalvården samt etiska aspekter kommer ingen ytterligare information om informanterna att delges, då identiteterna riskerar att
avslöjas.
4.4 Genomförandet av intervjuerna
Innan genomförandet av intervjuerna pilottestades intervjuguiden för att säkerställa en god relevans samt frågornas utformning (Bryman, 2018, s. 332). Under pilotstudien framkom vissa oklarheter gällande några frågor vilket resulterade i ett förtydligande av frågorna (Larsen, 2009, s. 49). Materialet från pilotintervjun används inte i föreliggande studie. När informanterna hade kontaktats fick de själva möjligheten att välja om intervjun skulle utföras digitalt eller i en fysisk miljö med anledning av folkhälsomyndighetens restriktioner för covid-19 (Folkhälsomyndigheten, 2020). Två intervjuer genomfördes digitalt via zoom. Resterande fem intervjuer genomfördes i en hemmiljö. En intervju genomfördes enskilt. Resterande intervjuer närvarade båda uppsatsskrivarna och delade ansvar för vart annat tema och uppföljningsfrågorna. Intervjuerna tog mellan 35–50 minuter att genomföra.
Innan intervjun lästes informanternas rättigheter upp (se bilaga 2). Genom att informanterna fick ta del av forskningssyftet, att intervjun skulle spelas in samt att deltagandet var frivilligt
14 uppfylldes därmed informations- och samtyckeskravet (Vetenskapsrådet, 2002, s. 7–11). Dessutom vidtogs beaktandet av nyttjandekravet då informanterna informerades om sin rätt att återta sin medverkan och när som helst avbryta utan att behöva förklara anledningen (Vetenskapsrådet, 2002, s. 12–13). Vidare upplystes informanterna om deras konfidentialitet samt att svaren endast skulle användas i den tilltänkta studien, vilket uppfyllde
konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2002, s. 14). Det var även viktigt att våra
informanter tilldelades individskydd och detta uppfylldes genom ovanstående redogörelse av de fyra forskningsetiska principerna (Vetenskapsrådet, 2002, s. 6.).
Vidare har även GDPR, dataskyddsförordningens principer gällande personuppgiftshantering beaktats (Datainspektionen, u.å.), då vi behandlat informantpersonernas kontaktuppgifter med försiktighet. Detta genom att personuppgifterna har förvarats och lagrats på ett säkert sätt i låsta och lokala hårddiskar i syfte att obehöriga ej skulle få tillgång till konfidentiell information och personuppgifter. Dessutom delgav informanterna samtycke till att deras kontaktuppgifter samlats in för studiens särskilda ändamål (jfr. Datainspektionen, u.å.; Vetenskapsrådet, 2002, s. 14).
4.5 Bearbetning och analys av datamaterial
Intervjuerna spelades in för att inte gå miste om viktig information samt för möjliggörandet av transkribering. En diskussion inleddes efter varje intervju mellan uppsatsskrivarna för att återge vår egen uppfattning för varandra. Därmed kunde vi i ett tidigt skede identifiera gemensamma kategorier för kodning. Därefter transkriberades varje intervju löpande (Bryman, 2018, s. 580). Transkriberingarna fördelades mellan oss uppsatsskrivare vilka utfördes med noggrannhet samt på liknande sätt. Alla ord transkriberades men utfyllnadsord, såsom “hm” och “eh” vilka saknade betydelse för datamaterialet avlägsnades och ersattes med […] (Bryman, 2018, s. 581). Under transkriberingen markerades citat och information, vilka ansågs vara signifikanta för studien. När transkriberingarna var genomförda inleddes en gemensam kodnings- och tematiseringsprocess, vilket resulterade i studiens tre huvudsakliga teman samt nio subkategorier (se figur 1, i resultatavsnittet). Relevanta citat kondenserades för att få fram det mest väsentliga i varje respondentsvar. Fokus under processen var att finna gemensamma uppfattningar och variationer utifrån informanternas utsagor samt lyfta fram det som gav tillräcklig empirisk grund (Larsen, 2009, s.101–102).
15
4.6 Tillförlitlighetsdiskussion
Vid kvalitativa forskningsmetoder är det viktigt att eftersträva tillförlitlighet vilket motsvarar validitet och reliabilitet inom kvantitativ forskning. Tillförlitligheten består av fyra
delkriterier; trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering (Bryman, 2018, s. 467). Trovärdigheten i studien kan anses ha stärkts då följd- och tolkande frågor ställdes under intervjuerna i syfte att säkerhetsställa korrekta uppfattningar av svaren. Informanterna i studien fick kodade namn, såsom IP1-IP7, redan innan intervjuerna för att undvika förväxling av svaren (Larsen, 2009, s. 81). På så vis kunde det säkerhetsställas att respondentsvaren refererades på ett korrekt sätt (Bryman, 2018, s. 467).
Ett fokus i studien var att intervjua anställda med olika positioner inom häkten i Sverige, med anledning av att få en djupare kunskap gällande deras riskupplevelser. En kvantitativ studie hade inte genererat någon djupförståelse då den fokuserar på statistik och generaliserbarhet (Bryman, 2018, s. 216). Därför valdes istället en kvalitativ forskningsdesign bestående av semistrukturerande intervjuer. Resultatet i denna studie skulle kunna vara överförbar på andra häkten i Sverige, på grund av att det råder en överbeläggning i större delar av Sverige
(Bryman, 2018, s. 467–468).
För att öka pålitligheten och ge större chans till replikering av studien har vi i metodavsnittets delar försökt återge en noggrann beskrivning av forskningsprocessens tillvägagångsätt. Vidare möjliggör det för andra forskare att återskapa samt för kritiker att granska studien (Bryman, 2018, s. 468). Samtidigt anser vi att pålitligheten kan variera även om en tydlig redogörelse av forskningsprocessen presenterats. Eftersom det påträffats tidigare forskning gällande häktesanställda. Kan det således bli svårare att hävda att vår resultatdel i relation till tidigare forskning är korrekt (Bryman, 2018, s. 468–469).
Avslutningsvis skulle förkunskapen en av oss besitter gällande verksamheten kunna vara en förmån för studien i sin helhet. Förförståelsen medförde en djupare kunskap för verksamheten samt resulterade i relevanta intervjufrågor för studien. Vi hävdar trots förkunskapen, att vi agerat i god tro och inte medvetet låtit värderingar påverka utförandet och slutsatserna, vilket leder till en möjlighet att styrka och konfirmera. Huvudfokus har dock varit att använda en teoretisk referensram i syfte att analysera datamaterialet (Bryman, 2018, s. 470).
16
5. Resultat och Analys
I följande avsnitt presenteras teman vilka identifierats vid datainsamlingen (se figur 1). Analysprocessen utgick från intervjuguidens tre valda teman (se bilaga 1). Därefter identifierades subteman, vilka ansågs vara relevanta för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Varje tema och utvalda citat kommer vidare att analyseras efter den teoretiska referensram samt tidigare forskning som ligger till grund för studien.
Figur 1. Tematisk översikt
Analysen kommer under samtliga teman genomsyras av reflektionsbegreppet. Genom
användandet av reflektioner blev det tydligt att häktesanställda kan reflektera över vilka risker arbetet medför. En möjlig förklaring är att häktesanställda likt det Beck beskriver, har lärt sig reflekterat över potentiella risker arbetet medför. Därför kan reflektionerna häktesanställda återger likställas med Becks beskrivning där reflektionsförmågan möjliggör för definition av risk.
5.1 Upplevda risker och orosmoment
I följande avsnitt sammanställs tre teman, vilka är kopplade till häktesanställdas reflektioner gällande risker, orosmoment och hur dessa aspekter rubbar den ontologiska skyddshinnan. Dessa teman har identifierats vid en analys av informanternas reflektioner.
5.1.1 Våldsutsatthet
Genom häktesanställdas reflektioner har vi vid samtliga sju intervjuer identifierat fysiskt våld som en huvudsaklig risk de möter i deras arbetssociala situation. Vi kan med bakgrund i tidigare nämnda forskning (jfr. Ricciardelli et al. 2018) påstå att risken för fysiskt våld var en förväntad riskreflektion, med tanke på deras utsatta arbetssituation. När frågan ställdes gällande vilka risker kriminalvårdarna upplever i sitt arbete, reflekterade IP1 följande:
Upplevda risker och orosmoment •Våldsutsatthet •Psykosociala risker •Privatlivets risker Överbeläggningens risker och orosmoment
•Risk för ökad frustration •Miljö- och säkerhetsrisker •Ensamarbete Riskhanteringsåtgärder •Grundutbildning •Säkerhetsrutiner •Dokumentation
17 Främst ur säkerhetsperspektiv så är det väl fysiskt våld såklart, det finns väl alltid en risk för att bli utsatt för de [...] en säkerhetsrisk [...] en risk också mentalt att man tycker de e jobbigt psykiskt. [IP1]
Reflektionerna kan synliggöra att våldet är en risk. Det är dock intressant att informanterna inte uttryckte oro inför denna risk. Vi tolkar det likt Giddens beskrivning gällande hur vissa risker inom institutionaliserade miljöer är socialt accepterade och på ett sätt även förväntade. Därför skulle våldet inom häktets väggar kunna utgöra ett sådant exempel på en institutionellt accepterad risk. Eftersom våldet framställts vara den primära risken av samtliga informanter och att den ändå inte utgör ett orosmoment. I ovanstående citat framkom det även att
psykosociala risker anses vara en sekundär riskfaktor vilket härleder oss in på nästa subtema.
5.1.2 Psykosociala risker
Utifrån informanternas reflektioner identifierades orosmoment för psykosociala risker såsom stress, avsaknad av återhämtning och utbrändhet. Flera respondenter beskrev exempelvis att på grund av överbeläggning hinner häktesanställda inte alltid utnyttja sin lunchtid till fullo. I informantpersonernas svar beskrivs stressen och bristen på återhämtning vara synlig och utmärkande bland kollegor. IP2 beskriver:
Alltså då tänker jag mest psykiskt, att psykiskstress kanske eller att man kanske inte får tillräckligt med tid att återhämta sig. [IP2]
I linje med Nylander et al. (2011) grundar vi vår bedömning gällande hur häktesanställda utför emotionellt arbete under komplexa former. Dessa komplexa arbetsförhållanden och risker arbetet medför tycks påverka deras sociala och privata liv, vilket bidrar till flertalet psykosociala orosmoment, vilka kan rubba ontologiska trygghetens skyddshinna. Stress beskrivs vara en risk, vilken påverkar häktesanställdas psykosociala hälsa. Dessutom leder det till att deras arbetssociala relationer påverkas negativt, då det beskrivs leda till en ökning av konflikter inom arbetsgruppen. IP3 reflekterar dessutom över hur arbetet påverkar övriga sociala relationer:
Man umgås med färre folk än vad man brukade göra […] till någon typ av empatitrötthet […] Man blir lite mer asocial än vad man kanske har varit tidigare. [...] lyssna på deras
18 upplevelser om deras liv […] innefattar ganska tråkiga händelser […] sammanslaget så tär det ju på dom psykiska krafterna. [IP3]
Häktesarbetets komplexa arbetsformer och dess påverkan på psykosociala relationer tycks likt IP3 beskrivning dessutom leda till en form av alienation såsom en följd av en djupverkande emotionell belastning. Således kan arbetets påfrestningar öka risken för distansering till tidigare sociala nätverk samt en känsla av att vara empatitrött och asocial. En vidare tolkning av informanternas reflektioner är att empatitröttheten utgör en risk och därmed begränsar interaktioner och sociala sammanhang i relation till familj och vänner. IP7 reflekterar följande:
Vi får ta del av mycket hemskheter, det kan vara sexbrott, tortyrliknande saker, också sitta med på rättegångar. Det kan ju vara svårt att skärma sig. [...] ena risken är ju rent privat, att man blir lite kall som människa så att säga, man blir rå [...] man får en knepig människosyn [...] och att man tar med sig jobbet hem. Och eftersom vi har sekretess [...] får man ju bära på allt själv. [IP7]
Under respondenternas reflektioner blev det tydligt att fler respondenter uttryckte att arbetet medför flera olika psykosociala orosmoment, vilka dessutom riskerar att påverka privatlivet. Ett orosmoment beskrivs vara att informationen häktesanställda får ta del av i interaktioner med intagna eller under rättegångar kan påverka deras privata sociala relationer negativt. Det kan exempelvis leda till att häktesanställda utvecklar en annorlunda människosyn samt får svårigheter med avskärmning. På grund av sekretess uttrycks ytterligare ett orosmoment då häktesanställda ensamma tvingas hantera alla intryck och svårigheter de möter i samband med deras arbete. Även om häktesanställda har en föreställning om vad arbetet kan innebära och med andra ord, att det finns en accepterad risk gällande arbetets psykosociala påfrestningar, uttrycker häktesanställda ändock en oro över att socialt förändras på grund av sitt arbete. Således kan häktesanställdas skyddshinna på grund av arbetets sociala påfrestningar ofta vara i rubbning. Vidare reflekterade informanterna om fler risker kopplade till privatlivet, vilket leder oss vidare in på nästa subtema.
5.1.3 Privatlivets risker
En intressant aspekt är att häktesanställda reflekterade över oron gällande risker även utanför sin arbetsplats. Utifrån reflektionerna blev det tydligt att det finns vissa miljöer såsom
19 medvetenhet för potentiella risker exempelvis samhälleliga områden kan medföra. Däremot är det tydligt att risken för våld i det privata livet inte är en accepterad risk, såsom den påstås vara inom häktets institutionella miljö. I likhet med ontologiska tryggheten och hur
skyddshinnan kan rubbas av oförutsägbara risker, anser vi att häktesanställdas skyddshinna utanför arbetsplatsen är i rubbning. Detta eftersom häktesanställda uttrycker en oro för risken att offentligt möta en grupp tidigare intagna på exempelvis bussen, restaurangen eller den lokala mataffären. Häktesanställda beskriver att de inte vet hur tidigare intagna kommer att agera och uttrycker en oro över att före detta intagna skulle kunna vara drogpåverkade eller befinna sig i större gäng, vilket således ökar oron och en ökad risk för utsatthet. Hanteringen av klienter inom häktets miljö tycks innebära en mer skyddad socialmiljö då kriminalvårdarna har sina kollegor i närheten. IP4 reflekterar följande:
Jag ser väl en risk med mitt jobb också utanför mitt jobb [...] på jobbet är man ju i en skyddad miljö [...] man har alltid kollegor i närheten [...] men att träffa någon påverkad på stan [...] då anpassar jag mitt liv. [...] för jag skulle kunna träffa någon [...] jag vet inte vad folk har för agenda [...] så man vet ju inte om de vill ta ut det verbalt, fysiskt [...] och man har ju sin namnskylt så de vet ju vad jag heter [...] för och efternamn. Så det är ju såklart en risk. [IP4)
Häktesanställda anpassar sina liv efter en möjlig risk för vad ett möte med intagna skulle kunna innebära. Utifrån ovannämnda citat påträffas ytterligare ett orosmoment i samband med att häktesanställda reflekterar över att de bär namnskyltar med för- och efternamn. Oron respondenterna uttrycker i sina reflektioner tyder på att det finns en risk för utsatthet på fritiden, vilken hotar deras ontologiska skyddshinna. Den sociala handlingen gällande hur häktesanställda beskriver att de använder sig av fiktiva namn inom sociala medier kan således ses som en kolonisering av framtiden. Detta eftersom skyddshinnan bidrar med en
riskbedömning och vidare en social handling att försöka kontrollera framtida riskabla utfall. IP7 reflekterar följande:
På häktet får vi ju alla osorterat, det kan vara sjuka människor, våldsamma människor, liksom helt osorterat, så du kan ju bli överfallen och misshandlad. Du kan bli hotad, du kan också bli hotad på fritiden och att folk letar på dig på fritiden. [IP7]
Respondenterna var till stor del eniga om att det finns en risk för våldsutsatthet utanför arbetsplatsen. Dessutom påtalade flera informanter att vissa klienter har ett myndighetsförakt, vilket således utgör ytterligare en risk och ett orosmoment. Detta eftersom dessa individer
20 beskrivs vara ännu mer opålitliga och svårhanterliga, på grund av deras fientlighet. Därmed utgör den nämnda fientligheten en större risk och oro för oförutsägbara händelser utanför häktets institutionaliserade miljö.
5.2 Överbeläggningens risker och orosmoment
I tidigare nämnda forskning (jfr. Spencer, 2012; Martin et al. 2012) beskrivs överbeläggning påverka arbetsförhållanden negativt samt att det bidrar till bland annat en ökad risk för våld, stress och utbrändhet. Utifrån respondenternas reflektioner har tre subteman kopplade till överbeläggningens risker och orosmoment identifierats, vilka presenteras nedan.
5.2.1 Risk för ökad frustration
I intervjuerna reflekterade respondenterna över att överbeläggning medför fler risker och en ökad frustration och att den endast kan hanteras under en begränsad tid. En tolkning är att häktesanställda utvecklat en misstro till experternas kunskaper om vilka risker en
överbeläggning kan medföra, då arbetsbelastningen blir högre och högre för häktesanställda. Respondenterna reflekterade över en oro gällande deras arbetssociala situation i samband med rådande överbeläggning. IP7 reflekterar:
En sån här typ av överbeläggning klarar bara en organisation av under en begränsad tid. Ju längre överbeläggningen pågår desto större blir alla risker. [...] om du tar bort det här lite mindre och lägger på lite mer hela tiden, [...] så på sikt fungerar det inte. [IP7]
Det kan anses vara otydligt vad IP7 menar i ovanstående reflektion, en tolkning är att respondenten uttrycker en oro över den komplexa arbetssituationen och att häktesanställda bara klarar av en sådan situation under en begränsad tid. Respondenten utryckte i en vidare reflektion att överbeläggning kan leda till ett minskat personalantal på grund av en utarbetad personal och fler sjukskrivningar. Därtill uttrycker en annan respondent att överbeläggning kan medför andra komplexa situationer såsom att isoleringsbrytande åtgärder riskerar att utebli. IP6 reflekterar:
Mindre tid med klienterna innebär större frustration och mer tid att problematisera sin egen situation i cellerna. Och det i sig medför en risk för vår personal. [...] lämnar en klient och
21 bara ger mat, vatten, promenad och dusch, punkt. Då kommer det inte ta särskilt lång tid innan du har byggt upp en väldigt stor frustration hos den här personen. Och då kan det bli en farlig situation. [IP6]
Mindre tid för interaktion mellan intagna och anställda beskrivs öka frustrationen för både intagna och anställda. Stressen över att häktesanställda inte hinner med deras grundläggande arbetsuppgifter leder till en frustration och kan dessutom leda till en farligare arbetsmiljö, då risken för våldsutsatthet ökar. I respondenternas reflektioner påträffades även andra risker kopplade till arbetsmiljö, vilket presenteras i nästkommande subkategori.
5.2.2 Miljö- och säkerhetsrisker
I samband med rådande överbeläggning reflekterade respondenterna över risker gällande arbetsmiljön. Deras arbetssociala miljö påverkas negativt på grund av platsbristen då intagna placerats i besöksrum som inte är ämnade för långtidsförvaring. Besöksrummen saknar exempelvis en öppningsbar lucka, vilket ur ett säkerhetsperspektiv beskrivs medföra ökade risker. På grund av detta har därför en kedja monterats på besöksrumsdörrarna. IP1
exemplifierar:
Det inte finns plats för alla. Det är ju belagt, i besöksrum, som inte ska vara belagda egentligen [...] vilket innebär att [...] luckan [...] den finns inte, utan istället så sitter de en kedja [...] som egentligen inte stoppar [...] är en säkerhetsrisk också. [IP1]
Utifrån vår tolkning kan monteringen av kedjan likställas med hur Beck understryker att kvalificerade experter fått rollen att objektivt se över och minimera risker. Även om experter kalkylerat gällande risker besöksrummen kan medföra har därför en kedja monterats på celldörrarna. Trots detta upplever IP1 en misstro och en oro till experternas riskbedömning gällande monteringen av kedjan. Utifrån respondenternas reflektioner anses kedjan inte vara betryggande då den inte stoppar om en klient får för sig att utbringa våld mot personalen. Utifrån vår tolkning utgör kedjan ytterligare ett orosmoment och är vidare ett exempel på hur risker kan öka i takt med överbeläggning. Dessutom har rådande överbeläggning resulterat i en ökning av klienter och av personal, vilket enligt respondenterna ökar risken för kollision i korridorerna. IP3 exemplifierar:
22 Personaltätheten är ju mycket, mycket större nu än vad den var förut [...] Lokalen är
strukturerad som den är så innebär det ju ändå vissa stressade [...] situationer och att lokalerna inte är uppbyggda på det sättet. [...] klienter kolliderar. [...] en klient som [...] inte ska träffa någon lyckas stöta på nån [...] är ju en riskfaktor [...] det kan ju bli en risk emot mig [...] vilket innebär att vi måste ingripa. [IP3]
Respondenterna belyser att det ökade klientantalet medför en ökad risk för att fler våldsamma arbetssituationer kan uppstå i samband med eventuella klientkollisioner. Således medför rådande överbeläggning en ökad risk och oro för våldssituationer. Överbeläggningens ökade klientantal synliggör även ett ökat ensamarbete vilket härleder oss in på nästkommande subtema.
5.2.3 Ensamarbete
Enligt vår tolkning utifrån informanternas utsagor ökar risken för ensamarbete i takt med rådande överbeläggning, vilket går i linje med hur Beck anser att risker ökar i takt med
modernisering. Detta beskrivs bero på ett ökat klientantal, vilket medför fler klienthanteringar och arbetsuppgifter. Respondenterna reflekterar över kravet på att ändå hinna med
arbetsuppgifterna. Trots riskerna med att ensam hantera klienter betonar majoriteten av informanterna att ensamarbete ändå genomförs. IP6 reflekterar:
Vi ska i så stor utsträckning som möjligt inte genomföra ensamarbete [...] 2011 när Karen blev ihjälslagen på häktet Huddinge [...] efter händelsen med henne så har allting stramats åt och man har varit mycket, mycket mer noggrann med att ingen genomför ensamarbete. [IP6] För oss blev det tydligt att reflektionerna gällande ensamarbete skiljer sig åt mellan
respondenterna. Enligt vår tolkning kan orsaken till de olika uppfattningarna vara på grund av att reflektioner gällande risker leder till en självbegränsning. En självbegränsning vilken kan påstås leda till att IP6 med bakgrund i händelsen 2011, inte längre utför ensamarbete i lika stor utsträckning. IP6 reflektion över mordet på en häktesanställd kan således anses ha skapat en självbegränsning hos respondenten. Reflektionerna och tidigare erfarenheter leder därmed till olika definitioner av faror och risker, vilket således kan förklara varför IP6 reflektion skiljer sig från IP5:s reflektion:
23 Man måste genomföra arbetsuppgifterna i ganska högutsträckning man kan inte vänta [...] Om det är en dörr som behöver öppnas men kollegor finns inte tillgängliga, då väljer vissa att öppna den dörren trots att man kanske skall vänta in fler kollegor [...] man gör det för att man försöker på något sätt arbeta sig igenom arbetsuppgifterna. [IP5]
Som tidigare nämnts reflekterar samtliga häktesanställda över att överbeläggning medför ett ökat antal risker. Anledningen till överbeläggning ansågs bero på ett ökat invånarantal samt att kommun och landsting inte följt den beräknade utvecklingen av kriminaliteten. Under intervjuerna väcktes ett intresse att söka svaret på vad rådande överbeläggning beror på, därför ställdes frågan ” Vad beror överbeläggningen på?” IP6 reflekterar:
Bland annat så har det blivit ett hårdare kriminalpolitiskt läge i Sverige. […] fällande domar på våra misstänkta […] Men bortsett från det så har vi också en invandring i Sverige och den invandringen har inte kriminalvården hängt med i. [IP6]
Sammanfattningsvis kan en samhällsförändring i form av ett hårdare kriminalpolitiskt läge leda till att exempelvis fler individer blir häktade, vilket således kan resultera i en
överbeläggning inom häkten som häktesanställda inte kan påverka. Samhällsförändringar kan således påverka arbetssociala relationer och häktesanställdas livssituation både på arbetet men också i privatlivet. Utifrån analysen blir det tydligt att rådande överbeläggning medför
riskabla konsekvenser för häktesanställda. Eftersom häktesanställdas riskfyllda arbetssituation är uppsatsens fokus följer ett avsnitt där häktesanställdas reflektioner synliggör vilka
säkerhets- och riskhanteringsåtgärder myndigheten vidtagit i syfte att minimera risker för häktesanställda.
5.3 Riskhanteringsåtgärder
Med bakgrund i Webers definition av byråkrati, blev det under datainsamlingen tydligt för oss att häktet utgör en del av ett byråkratiskt system. Häktet innefattas av strikta lagar och regler. I följande avsnitt analyseras häktet likt ett byråkratiskt system för att enklare kunna
24 Kriminalvården arbetar aktivt med riskförebyggande åtgärder och har en risk- och
säkerhetshandbok att arbeta efter (Kriminalvården, 2020b, s. 6). Säkerhetshandboken är dock sekretessbelagd, vilka utomstående ej har tillgång till. Trots det, har vi genom
respondenternas reflektioner ändå fått en övergripande insikt i vilka säkerhets- och
riskhanteringsåtgärder myndigheten vidtagit i syfte att minimera risker för häktesanställda. Detta kommer lyftas fram och exemplifieras i nedanstående avsnitt.
5.3.1 Grundutbildningen
I likhet med det Weber beskriver gällande hur grundutbildning utgör en viktig aspekt inom en byråkratisk rationaliseringsprocess. Därför är en möjlig tolkning att introduktionsutbildningen kan vara en del av rationaliseringsprocessen häktet använder sig av för att effektivisera
nyanställdas introducering till myndighetens förhållnings- och tillvägagångssätt. Syftet med utbildningen är dessutom att synliggöra risker och minimera potentiella farliga
arbetssituationer för häktesanställda. Uppfattningen stöds av informantpersonernas utsagor i reflektionerna om grundutbildningen. Respondenterna uppgav att utbildningen ger blivande häktesanställda kunskaper kring säkerhetsrutiner, säkerhetshandboken och riskförebyggande åtgärder.
Grundutbildningen innehåller konflikthantering och då övar man grepp och tekniker […] och nödvärn […]. Själva yrket är ju väldigt praktiskt lagt och man får lära sig […]
våldssituationer […] jag vet att folk eventuellt kommer skada sig […]. [IP3] Utifrån ovanstående reflektion är en tolkning att häktesanställda redan under
grundutbildningen blir medvetna om risken för våld. Utbildningen utgör en riskförebyggande åtgärd och respondenterna beskriver att våldet är en förväntad riskfaktor då de övar nödvärn och olika grepp för att kunna hantera våldsamma klienter. Därav stärks tidigare tolkning om att våld inom arbetsplatsen är en institutionellt accepterad risk bland häktesanställda.
Dessutom framkom det att kvalificerade experter synliggör potentiella risker och utformar en säkerhets- och riskhandbok, vilket utgör ett underlag för utbildning och arbetsrutiner. Detta leder oss in på nästkommande subtema.
25 Likt utbildningen kan arbetsrutiner och riktlinjer inom häktet vara utvecklade av ett
byråkratiskt expertsystem. Utifrån respondenternas svar har det konstaterats att häktet
använder sig av olika arbetsrutiner utifrån olika säkerhetsperspektiv, i syfte att minimera och bedöma potentiella risker. Det tycks finnas bedömningar och konsekvensanalyser, vilka är till för att förbättra arbetsförhållanden och skapa en säkrare miljö för häktesanställda. Utifrån vår tolkning av respondenternas utsagor utformas dessa av kvalificerade experter inom det byråkratiska systemet. Respondenterna uppgav att häktet bland annat använder sig av checklistor och manualer för att synliggöra potentiella risker för våld och misskötsamhet bland intagna, vilket i en tolkning kan tyda på att häktet använder sig av en
rationaliseringsprocess i syfte att skapa en säkrare arbetsmiljö för häktesanställda. IP6 reflekterar följande:
Kriminalvården gör riskbedömningar, risk och konsekvensanalyser och det som är risk-betonat det hamnar så småningom i exempelvis i riskhandboken eller som en bilaga till säkerhetshandboken. [IP6]
Dessutom reflekterar respondenterna över hur arbetsrutinerna vilka beskrivs i säkerhets- och riskhandboken alltid bör följas, i syfte att minimera risker och skapa en säkrare arbetsmiljö. För att kunna beskriva vilka fasta regler häktet använder sig av för att minimera risker för häktesanställda ställdes frågan ”Har du något exempel på säkerhetsrutin?”. IP2 reflekterar:
Dels arbetar vi alltid utifrån att man aldrig ska vara ensam. vi har larm [...] om dörrarna är låsta, kontrolleras ju varje kväll till exempel [...] vi har morgonmöten varje morgon [...] avstämningar och överlämningar varje dag. [IP2]
Utifrån respondenternas reflektioner identifierades olika säkerhetsrutiner vilka finns i syfte att minimera riskerna för häktesanställda. Respondenterna reflekterade exempelvis över
riskförebyggande åtgärder såsom handfängsel och midjefängsel vid transporter. Under avstämningar och överlämningar konstaterades det att kommunikation var en viktig aspekt. Kommunikationen förbereder häktesanställda på arbetspassets eventuella riskscenarion och utgör en viktig del i det byråkratiska arbetssociala förhållningssättet för att minimera risker för häktesanställda. Ytterligare en säkerhetsrutin samtliga informanter poängterade var vikten av att aldrig arbeta ensam. Som tidigare nämnts förekommer ensamarbete ändå och ökar i takt med rådande överbeläggning. En förklaring till varför ensamarbete inte bör förekomma är för att det innebär en större risk för våld och kränkningar samt svårigheter att larma vid en
26 riskfylld situation. Vidare har dokumentation identifierats vara en riskförebyggande åtgärd vilken redogörs för i nästkommande subtema.
5.3.3 Dokumentation
Incidenter kriminalvårdare blir utsatta för i samband med det klientnära arbetet bör rapporteras och dokumenteras utifrån myndighetens arbetsrutiner. Webers syn angående vikten av dokumentation inom ett byråkratiskt system, anser vi är ett exempel på hur häktets administration utgör en viktig aspekt för säkerheten såsom att synliggöra eventuella risker intagna kan utgöra mot exempelvis häktespersonalen. Respondenterna uppgav att
dokumentation syftar till att minimera risker för häktesanställda och består bland annat av, incidentrapporter, daganteckningar och samsittningar. Däremot uppgav vissa respondenter att dokumentationen blir lidande likt det IP5 redogör för:
Ja, alla incidenter ska ju dokumenteras i ett system som heter ISAP [...] det är ett risk-hanteringssystem då. men det är nog dock ett mörkertal där [...] det är mer stress och hets så att det blir sämre prioritering att dokumentera. [IP5]
Som ovan nämnts är dokumentation viktig och den ska dokumenteras likt det IP5 beskriver för att minimera risker i deras komplexa arbetssituation. En intressant aspekt utifrån
respondenternas reflektioner över orsaken till att dokumentation blir lidande, förklarades vara på grund av rådande överbeläggning. Samtidigt fastställdes det att rådande överbeläggning orsakar en ökad stress och hets, vilket i sin tur leder till slarv i hanteringen av exempelvis dokumentation. Rådande överbeläggning har dessutom beskrivits medföra nedprioritering av dokumentation, detta menar respondenterna kan leda till en ökad risk för utsatthet, eftersom anställda således inte får information om potentiella riskfaktorer. Avslutningsvis har olika säkerhets- och riskhanteringsåtgärder redogjorts för utifrån respondenternas reflektioner och kommer diskuteras vidare i nästkommande avsnitt.
