Examensarbete i Socialt arbete Malmö universitet
91-120 hp Hälsa och samhälle
Socialt arbete, masterprogram 205 06 Malmö Januari 2020
”VI MÄNNISKOR BEHÖVER
NÅGON MED OSS”
- EN STUDIE OM Y-ALLAS VÄG TILL ARBETE
”WE HUMANS NEED SOMEONE
WITH US”
- A STUDY ABOUT Y-ALLAS VÄG TILL ARBETE
MALIN SIGNAHL
Signahl, M. “We humans need someone with us” – a study about Y-allas väg till arbete. Degree in social work 30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social work 2020.
The Malmö Commission highlights the low employment rate of immigrant women in Malmö and underlines employment as being one of the most important factors for achieving good health. This study is conducted through 15 qualitative interviews with women involved in the labor-integrating social enterprise and women cooperative Yalla trappan. The aim of the study is to understand how the Yalla trappan trainee- and study program Y-allas väg till arbete works with strengthening immigrant women in Malmö. The purpose is to examine how the participating women experience the participation and thus the significance of the programme Y-allas väg till arbete. The empirical material has been analyzed through the theoretical concepts of recognition, mournfulness and empowerment. The discussion and results concludes the importance of Yalla trappan being designed based on the needs of the participants at the core. The discussion and results highlights the importance of a strengthening community that enables the creation of awareness and change. Concludingly, the study questions how the strength created within the community can be maintained outside of the collective.
Keywords: empowerment, immigrant women, mournfulness, participation, recognition, social enterprise, women’s cooperatives
Innehållsförteckning
INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING ... 4 Syfte ... 5 Frågeställningar ... 5 BAKGRUND ... 5 - PRESENTATION AV YALLA TRAPPAN ... 5 BEGREPPSFÖRTYDLIGANDE ... 6 TIDIGARE FORSKNING ... 7 SOCIALA FÖRETAG ... 7 MARGINALISERING AV INVANDRARKVINNOR ... 8 TEORI ... 9 ERKÄNNANDE ... 9 SÖRJBARHET ... 11 EMPOWERMENT ... 12 METODOLOGISKA STÄLLNINGSTAGANDEN OCH GENOMFÖRANDE ... 13 KVALITATIV METOD OCH SEMISTRUKTURERADE INTERVJUER ... 13 GENOMFÖRANDE AV INTERVJUER ... 14 ANALYSFÖRFARANDE ... 14 FORSKARROLL ... 15 URVAL ... 16 AVGRÄNSNINGAR ... 16 INFORMANTER ... 17 ETISKA PRINCIPER ... 18 GENERALISERINGSASPEKTEN ... 19 EMPIRI OCH ANALYS ... 20 TEMA 1: ATT NÅ INDIVIDEN ... 20 TEMA 1 – TEORETISK ANALYS ... 23 Erkännande ... 23 Sörjbarhet ... 25 Empowerment ... 26 TEMA 2: GEMENSKAP ... 27 TEMA 2 – TEORETISK ANALYS ... 30 Erkännande ... 30 Sörjbarhet ... 32 Empowerment ... 32 TEMA 3: VIKTEN AV ATT VARA ETT KVINNOKOOPERATIV ... 33 TEMA 3 – TEORETISK ANALYS ... 37 Erkännande ... 37 Sörjbarhet ... 39 Empowerment ... 40 SAMMANFATTNING AV ANALYS ... 40 Tema 1: Att nå individen ... 40 Tema 2: Gemenskap ... 41 Tema 3: Vikten av att vara ett kvinnokooperativ ... 42 AVSLUTANDE DISKUSSION ... 42 Vidare forskning ... 45 REFERENSER ... 46 BILAGOR ... 49 BILAGA 1. INTERVJUGUIDE ... 49 BILAGA 2. INFORMATIONSBREV ... 51 BILAGA 3. SAMTYCKESBLANKETT ... 524
INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING
Under föreliggande utbildning har många av mina texter handlat om integration och segregation med fokus på ”förorten” och utanförskap. Med hjälp av
litteraturen och de diskussioner som vi haft inom utbildningen har både mina kunskaper och mitt intresse kring detta ökat. Ett annat intresse som ligger mig varmt om hjärtat är kvinnors rättigheter vilket även lett till att jag har en tendens att skapa feministiska inslag i det jag skriver. I somras tog jag del av
Malmökommissionen (2013) vilken har en hållbar framtid utifrån hälsa, välfärd och rättvisa som utgångspunkt med fokus på att alla malmöbor ska ha
förutsättningar för god hälsa på lika villkor.
Med uppdrag från Malmö stad genomfördes en kommission med ändamålet att ta fram mål och strategier för att minska skillnader i hälsa. Kommissionen
tillhandahåller information kring hur det aktuella läget ser ut i Malmö och kan ses som ett underlag för att skapa en hållbar utveckling i Malmö stad med fokus på hälsa, välfärd och rättvisa. Kommissionen tar fasta på att skillnaden mellan de grupper som har den bästa hälsan och de som har den sämsta hälsan ökat betydligt under de senaste årtionden i Malmö. Det är skillnad i medellivslängd mellan Malmös olika stadsdelar, medellivslängden skiljer fyra och ett halvt år för kvinnor beroende på vilken stadsdel en bor i. Medellivslängden beror även av utbildning och skiljer 4,1 år mellan kort (förgymnasial) och lång (eftergymnasial) utbildning för kvinnor. Kommissionen lägger stor vikt vid ett sociologiskt
samhällsperspektiv vilket lyfter betydelsen av integration genom både faktisk delaktighet och känsla av delaktighet. Kommissionen lyfter också att det fordras ett genusperspektiv och sålunda en mer omfattande förståelse kring män och kvinnors olika tillgång till makt, resurser och inflytande i en samhällelig kontext vilket påverkar hälsa, välbefinnande och livskvalitet. Dessutom förespråkar Malmökommission ett socialt investeringsperspektiv vilket förstås utifrån att se sociala satsningar som investeringar och inte som kostnader
(Malmökommissionen 2013).
Emmelin och Eriksson (2012) har skrivit en underlagsrapport till
Malmökommissionen om socialt kapital. Författarna menar att socialt kapital omfattar våra sociala nätverk, vårt sociala stöd, våra möjligheter att delta i samhällslivet och graden av social samhörighet i vår närmiljö. Dessa faktorer anses således utgöra individers sociala kapital och har följaktligen stor betydelse för vår upplevda och mentala hälsa, både på individ- och samhällsnivå. Det sociala kapitalet beskrivs både som en individuell tillgång men även som en kollektiv resurs. Kommissionen lyfter betydelsen av att nätverk, stöd, deltagande i samhällslivet och samhörighet är väsentligt för hälsan. Underlagsrapporten
belyser vikten av att inneha en hög samhällstillit. Samhällstillit beror av hur invånarna upplever att de ges stöd i samhället och ävenledes gällande om de har ett högt deltagande i samhällslivet. Enligt folkhälsoenkäten Skåne (2008) har det synliggjorts ett tydligt positivt samband mellan socialt kapital och god hälsa. Undersökningen visar distinktionen kring tilliten i samhället beroende av kön, och om personen är utrikes- eller inrikes född. Det synliggörs att utrikes födda har mindre tillit än inrikes födda och att utrikes födda kvinnor har mindre tillit än utrikes födda män. Bland malmöboende kvinnor födda utanför Europa är tilliten 49 procent till samhället. Detta kan enligt författarna bero av hälsans sociala
5
bestämningsfaktorer såsom tillgång till sysselsättning. Andelen med låg tillit till andra i samhället har generellt minskat bland de individer som innehar ett arbete och ökat bland de individer som inte innehar något arbete (Malmökommissionen 2013). Kommissionen hänvisar till WHO:s (World health organization) rapport från 2008 om hälsans sociala bestämningsfaktorer och lyfter betydelsen av förvärvsarbete som en av de viktigaste faktorerna för att uppnå god hälsa. Förankringen på arbetsmarknaden är således central utifrån en hälsoaspekt. Arbetslöshet ökar dödlighet och psykisk- och somatisk ohälsa (WHO 2008).
Utifrån mina intresseområden och det jag fick ta del av i Malmökommissionen skapades ett intresse kring invandrade kvinnors situation i Malmö. Ett företag som skapat en verksamhet som riktar sig till invandrade kvinnor utan sysselsättning i Malmö är det arbetsintegrerande sociala företaget och kvinnokooperativet Yalla trappan. Närmare bestämt deras verksamhet Y-allas väg till arbete. Föreliggande studie utgår från Y-allas väg till arbete där jag genomfört intervjuer med
deltagarna, handledarna, personalen och Yalla trappans ordförande.
Syfte
Syftet är att skapa förståelse för hur det sociala arbetsintegrerande företaget och kvinnokooperativet Yalla trappans praktik- och studieprogram Y-allas väg till arbete arbetar för att stärka invandrade kvinnor i Malmö. Syftet är ävenledes att undersöka hur deltagarna upplever verksamheten och således vilken betydelse Y-allas väg till arbete har för kvinnorna.
Frågeställningar
- Hur arbetar det sociala arbetsintegrerande företaget och kvinnokooperativet Yalla trappans praktik- och studieprogram Y-allas väg till arbete för att inom ramen för socialt arbete stärka invandrarkvinnor?
- Vilken betydelse har det sociala arbetsintegrerande företaget och
kvinnokooperativet Yalla trappans praktik- och studieprogram Y-allas väg till arbete för deltagarna?
BAKGRUND
- PRESENTATION AV YALLA TRAPPAN
Yalla trappan bildades med initiativ från den idéburna sektorn ABF Malmö. År 2010 avslutades projektet och är sedan dess ett arbetsintegrerande socialt företag och kvinnokooperativ. Yalla trappan har ett flertal verksamheter/projekt,
däribland det kombinerade praktik- och studieprogrammetet Y-allas väg till arbete. Y-allas väg till arbete har som syfte att verka för minskat utanförskap, ökad sysselsättning och vara en väg till självförsörjning (Merker-Siesjö 2014). Målgruppen för Y-allas väg till arbete är; ”Kvinnor boende i Malmö Kommun som står allra längst från arbetsmarknaden. Deltagarna är födda utanför
OECD/EU-området, i olika åldrar, varierande språkkunskaper och vistelsetid i Sverige. Generellt är de hemmaarbetande med stort ansvar för hushåll och familj. Gemensam nämnare för deltagarna är låg utbildningsnivå och liten
arbetslivserfarenhet. De saknar efterfrågad utbildning och är arbetslösa.” (Yalla trappan, personlig kommunikation 5 december 2019). Det är följaktligen enbart
6
denna specificerade beskrivning föreliggande studie syftar på när termen invandrarkvinna/or används.
Y-allas väg till arbete är ett kombinerat praktik- och studieprogram med tre separata branschinriktningar; Storkök/catering, sömnad och lokalvård. Branschinriktning avgörs utifrån klientens intresse i samråd med
Arbetsförmedlingen eller Malmö stad. Y-allas väg till arbete utgörs av en kombination av teori och praktik. Deltagarna är indelade i två grupper, varav en av grupperna är språkstarkare- och den andra gruppen är språksvagare i svenska språket. Teorin och praktiken är indelad gruppvis. Halva dagen utgörs av
branschinriktad (storkök/catering, sömnad eller lokalvård) svenskundervisning samt lärande av svensk arbetskultur och arbetsmarknadskunskap. Andra halvan av dagen praktiseras kunskaperna inom vald branschinriktning. Verksamheten bjuder även kontinuerligt in föreläsare som föreläser om såsom föreningsliv eller
jämställdhet och anordnar ävenledes studiebesök hos potentiella framtida arbetsgivare (Merker-Siesjö 2014).
Målgruppen har ofta bott i Sverige under en längre tid men desintegrerats till följd av avsaknad av utbildning och arbetslivserfarenhet samt på grund av stora brister i svenska språket (Merker-Siesjö m.fl. 2013). Konceptet till Y-allas väg till arbetes branschinriktningar grundas utifrån vilka kunskapsområden målgruppen har. Kvinnorna som deltar har arbetat många år i hemmet och tagit hand om familjen, detta har därmed medfört att de har stor kunskap kring matlagning, sömnad och städ. Yalla trappans syfte är att skapa arbetstillfällen för denna målgruppen vilket i förlängningen leder till ökad ekonomisk självständighet. Företaget har således tagit fasta vid att se utvecklingsmöjligheter hos en av de grupperna med sämst förutsättningar. I det arbetsintegrerade företaget ligger även stort fokus på delaktighet, medbestämmande, jämställdhet och entreprenörskap (Merker-Siesjö 2014). Jag har utfört undersökningen för föreliggande studie i Y-allas väg till arbete storkök/catering. I storköket är fyra kvinnor från målgruppen, som tidigare deltagit i praktikprogrammet, anställda och arbetar som handledare i köket för praktikprogrammets deltagare. Praktikdeltagarna ges således handledning av kvinnor vilka själva gjort samma resa från sjukskrivning och arbetslöshet till aktivt deltagande i arbetslivet. Efter sex-månaders avslutad praktik ges deltagaren en kompetenskartläggning för vidare planering med handläggare på
Arbetsförmedlingen eller Malmö stad (Yalla trappan [Broschyr]).
Begreppsförtydligande
Invandrarkvinnor inom ramen för föreliggande studie hänvisar enbart till Yalla trappans specificerade definition: ”Kvinnor boende i Malmö Kommun som står allra längst från arbetsmarknaden. Deltagarna är födda utanför OECD/EU-området, i olika åldrar, varierande språkkunskaper och vistelsetid i Sverige. Generellt är de hemmaarbetande med stort ansvar för hushåll och familj. Gemensam nämnare för deltagarna är låg utbildningsnivå och liten
arbetslivserfarenhet. De saknar efterfrågad utbildning och är arbetslösa.” (Yalla trappan, personlig kommunikation 5 december 2019).
Föreliggande studie utgår enbart från det kombinerade praktik- och
studieprogrammet Y-allas väg till arbete med branschinriktning storkök och catering. Samtliga informanter och således det material som utgör studien, med undantag av Yalla trappans ordförande Christina Merker-Siesjö, utgår således enbart från Y-allas väg till arbete med branschinriktning storkök och catering i
7
Malmö. I studien benämns verksamheten mestadels enbart som ”Yalla trappan” men syftar emellertid på Y-allas väg till arbete med branschinriktning storkök och catering i Malmö.
TIDIGARE FORSKNING
Den tidigare forskningen som jag valt att presentera utgörs inledningsvis av en genomgång av forskning kring sociala företag. Forskningen redogör för hur sociala företag arbetar samt lyfter fram vilken roll och betydelse de har i samhället. Vidare presenteras forskning kring marginalisering av invandrade kvinnor vilken belyser hur marginaliserade invandrarkvinnor många gånger porträtterats samt ger insyn i en kulturkrock som kan ske vid flytt till ett annat land med andra system och värden. Denna typ av forskning ser jag som ett adekvat underlag för förståelsen till studien.
Sociala företag
Arbetsintegrerande sociala företag är en företagsform vilken bedrivs utifrån att erbjuda ett arbetsliv och skapa arbetstillfällen för de som av skilda anledningar har svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Sociala företag specialiserar sig på olika marginaliserade grupper i samhället men deras gemensamma huvudsyfte är att driva en verksamhet där arbetsplatsen är anpassad efter medarbetarnas behov och inte tvärtom (Blideman & Laurelii 2011). Levander (2011) menar att det är ett förhållandevis nytt fenomen som har ett alternativt arbetssätt kring att motverka arbetslöshet och utanförskap vilket skiljer sig ifrån offentlig sektor. Levander menar även att hon anser sociala företag vara en verksam lösning på politiska problem och således de brister vilka inte välfärdsstaten klarar av att hitta en lösning till. Den idéburna sektorn, såsom sociala företag, uppfattas genom deras centrala arbete som en betydelsefull byggsten för skapandet av inkludering och gemenskap i samhällen då de ofta skapar en tydlig närhet till människor och grupper. Närheten och anknytningen bland människorna i den idéburna sektorn kan antas förstärkas i ett samhälle där offentliga aktörer många gånger uppfattas ha svårigheter i att möta och tolka marginaliserade gruppers resurser och sociala kapital (Pérez 2013).
Vägen ut är ett socialt projekt riktat till personer efter frigivning av fängelsestraff. Bakgrunden till projektet var att nämnd målgrupp många gånger har svårigheter att komma in i arbetslivet efter avtjänat straff. I en studie av det sociala
arbetskooperativet Vägen ut–projektet skriver författarna om deltagarnas
personliga utveckling i projektet och belyser det initiala bristande självförtroendet vilket krävde stor uppmuntran och övertygelse av projektledarna. Författarna framhäver vikten av en trygg miljö av likasinnade då det i mångt och mycket underlättar för deltagarna när de förstår varandras situationer men även ställer krav på varandra då det handlar om ett gemensamt arbete (Hedin m.fl. 2006).
I en senare studie undersöktes ett socialt företag som arbetar med legotillverkning. Syftet med undersökningen var att studera vad som anses vara ett lyckat utfall för sociala företagare. Författarna konstaterade att det fanns tre olika utfall kring företagets deltagare för att anses vara en framgångsrik arbetsintegrering. Ett av utfallen vilka författarna diskuterar var att en del deltagare fick fortsatt anställning på det sociala företaget. Författarna ifrågasätter om det verkligen är ett lyckat
8
utfall då syftet med arbetsintegrering är att i förlängningen skapa arbetstillfällen på den reguljära arbetsmarknaden. Studien visar att intervjupersonerna upplevde en anställning på det sociala företaget som en lyckad arbetsintegrering då de upplevde fortsatt utveckling inom företaget. Studien lyfter således fram att lyckad arbetsintegration bör avgöras utifrån om deltagarna fortsätter utvecklas och då med ett fokus kring förbättrad hälsa, arbetsförmåga, utbildning och social och psykisk tillfredsställelse. Om det upplevs fortsatt utveckling bör det således tolkas som att arbetsintegrationen är lyckad. Det kan följaktligen konstateras att lyckad arbetsintegration är upplevd arbetsintegration (Hedin m.fl. 2015).
Marginalisering av invandrarkvinnor
Då föreliggande studie undersöker betydelsen av deltagande i Y-allas väg till arbete är det även av vikt att lyfta forskning rörande marginalisering av kvinnor med migrationsbakgrund. Gonzales-Gonzales och Zarco (2008) har
uppmärksammat att de flesta migrationsstudier är baserade på män. I sin studie belyste de i vilken utsträckning allmänna förutfattade föreställningar påverkar invandrade kvinnors migrationsprocess. Det skapas således enligt författarna en kulturkrock, å ena sidan behöver hon kämpa för att behålla sin identitet hon har och vara en god mor till sina barn och en god fru till sin man, å andra sidan ska hon leva upp till den nya uppfattningen av kvinnorollen vilken ställer helt andra krav än hon är van vid, såsom att kvinnan ska bidra till den ekonomiska
försörjningen av familjen. Studien redogör kring att kvinnornas identitet starkt är kopplade till kulturellt traditionella värderingar från sina hemländer där kvinnan befinner sig i hemmet och tar hand om barn och man vilket krockar med bilden av den självständiga kvinnan som ska rivalisera på arbetsmarknaden och tjäna
pengar. Smehaugen (2001) syftar framförallt begreppet marginalisering till avsaknad av arbetsmarknad och utbildning. Sverige är ett kunskapssamhälle och genom att inte delta i arbetsmarknad och utbildningsväsende skapas aktivt marginalisering för den enskilda individen. Knocke (1991) menar att avsaknad i den bemärkelsen tolkas som problemegenskaper vilket således blir problematiskt när det är sammanlänkat till en grupp tillhörande en kultur som anses annorlunda i jämförelse med Sveriges. Knocke benämner föreställningen om invandrarkvinnan som kollektiv inneha låga eller obefintliga erfarenheter av studier och arbetsliv samt psykologiska och kulturella begränsningar. Kulturen i sig blir således tillskrivet att vara ett socialt problem. Genom sådan porträttering av
invandrarkvinnor och genom att frånta eller tillskriva dem kulturella egenskaper läggs skulden för underordningen på kvinnorna själva. Detta genererar i att de skapar en bild av sig själva som sårbara, hjälpbehövande och tyngda över sina traditioner och sitt kulturarv. Hon menar att kvinnor generellt är dominerade män i den patriarkala samhällsstrukturen, att då samtidigt vara kvinna och invandrare förstärker det redan strukturella underläget och ger invandrarkvinnor en marginell position både i arbetslivet och samhället i stort. Bevelander (2005) har undersökt hur anställningsstatusen på den svenska arbetsmarknaden ser ut för olika grupper av invandrarkvinnor. Han lägger fokus kring vilka faktorer hos kvinnorna som resulterar i en anställning. Bevelander menar likt Gonzales-Gonzales och Zarco att det utförts otaliga studier kring arbetsmarknadsintegration och invandrade män men desto färre kring kvinnor. Bevelander menar likt Knocke att de studier som gjorts kring detta menar att förutom olika typer av diskriminering och personliga egenskaper pekar på överförbarheten av färdigheter från ursprungslandet till det nya landet, kulturella faktorer, hur familjen ser ut gällande antal barn, rollerna mellan man och kvinna i hemmet samt synen kring att kvinnan har ett arbete. En annan orsak som Bevelander menar ligger till grund för invandrarkvinnors låga
9
delaktighet på den svenska arbetsmarknaden handlar om en sammansättning av välfärdsstatens tillgång till socialbidrag och den många gånger förekommande psykiska ohälsa vilken uppstår vid flykt till ett annat land. Detta tar även Magnússon och Kiwi (2011) fasta på och menar att upplevelsen av att inte respekteras, som ett resultat av stereotypa föreställningar, kombinerat med språkbristningar i svenska språket leder till social isolation. Detta för med sig att kontakten med den ”egna gruppen” blir den enda trygga punkten vilket hindrar integrationen.
TEORI
De teorier och begrepp som jag har valt att använda mig av i föreliggande studie bör ses som verktyg för att kunna tolka, förklara, diskutera och analysera olika aspekter av intervjumaterialet från personal, handledare, deltagare och
ordföranden i verksamheten Y-allas väg till arbete. Huvudteorin som används i föreliggande studie är erkännande vilket kan förstås genom att förutsättningen för att människor ska kunna utveckla en personlig identitet och således ett individuellt självförverkligande krävs ett flerdimensionellt erkännande från andra. Baserat på vad som primärt skrivits om erkännande av Axel Honneth (2003) och vidare diskuterats och ytterligare utvecklats i svensk kontext av Carl-Göran Heidegren (2009) redogör jag för olika aspekter av begreppet erkännande som jag bedömer vara av relevans för studiens analys. Jag har även valt att använda mig utav begreppet sörjbarhet som syftar till vilka samhället anser ha ett värde och således anses sörjbara i samhället. Begreppet sörjbarhet redogörs för genom Judith Butler (2009) och ävenledes Marcus Herz som tillämpar begreppet utifrån det sociala arbetets kontext (2018 & 2016). Vidare presenteras begreppet empowerment som syftar till att individer ska ta makten över sitt eget liv vilket kan anses vara en av huvuduppgifterna inom arbetet med marginaliserade grupper för socialarbetare. För att förstå och konkretisera begreppet empowerment har jag använt mig utav forskning från ett flertal författare ur boken Empowerment i teori och praktik vilken redigerats av Ole Petter Askheim och Bengt Starrin (2007).
Erkännande
Honneth (2003) redogör för att erkännande som begrepp under de senare decennierna fått ett större utrymme inom de samhällsvetenskapliga
diskussionerna. Tidigare i historien har kampen för erkännande varit riktat centralt kring erkännande av nationer eller gruppers rättigheter. I ett samhälle med
omfattande samhälleliga förändringar har erkännande blivit mer och mer centralt för den enskilda individen och ävenledes sociala grupper. Att förstå erkännande som teori och begrepp är således att förstå vårt nuvarande sammanhang. En sådan förståelse har ävenledes medfört en allmän förståelse om att sociala förhållanden och dess moraliska kvalitet inte uteslutande kan mätas mot rättvisa och rimliga fördelningar av materiella tillgångar utan likaså om erkännande, icke-erkännandet eller missaktningen som sker individer emellan. Honneth presenterar begreppet erkännande utifrån grundtanken om att människor för att kunna utveckla en personlig identitet eller positiv relation till sig själva måste erfara ett
flerdimensionellt erkännande från andra samt att en positiv relation till sig själv i sin tur är en förutsättning för individuellt självförverkligande. Moraliska
handlingar kan utspelas på olika nivåer och i olika former vilket är motivet till ett behov av ett flerdimensionellt erkännande. Heidegren (2009) diskuterar och
10
vidareutvecklar Honneths teori och yrkar ävenledes för ytterligare dimensioner av erkännande för människors möjlighet att uppnå individuellt självförverkligande (Heidegren 2009).
Honneth menar att erkännande, eller motsatsen som förklaras vara missaktning, finns inom all form av socialt handlande. Vad som mer precis beskriver
erkännande- respektive missaktningshandlingar kan förstås utifrån hur vi
applicerar värden till olika individer och dess egenskaper och vidare utifrån hur vi agerar och handlar utifrån de värdena vi applicerar. Det urskiljs således ett
erkännande, ett icke-erkännande eller en missaktning utifrån hur vi agerar i termer av gester, attityder och handlingar. Missaktning kan förstås som motsatsen till erkännande genom att någon avsiktligen i hur den agerar inte vill den andre väl (Honneth 2003). Heidegren förklarar att ett icke-erkännande förstås som att en individ blir socialt osynliggjord, att hen med andra ord inte ges några gester, attityder eller handlingar av varken erkännande eller missaktande karaktär. När missaktning eller icke-erkännande sker har det tydliggjorts för individen att hen utsatts för moralisk kränkning och att hen sålunda nekats erkännande. Däremot kan det vara stor skillnad kring hur aktivt vi erkänner, icke-erkänner eller missaktar andra. Gester, attityder och handlingar kan vara knappt märkbara men de kan också vara tydliga för samtliga i hela rummet (Heidegren 2009). Honneth menar att erkännandehandlingar kan förstås utifrån handlingar som har sin grund i moral, följaktligen vilka moraliska handlingar vi utför. Handlingarna beror och utgår från det värde som vi anser andra människor ha, vilket förstås utifrån hur vi värderar olika egenskaper och attribut. Värdet som en tillkännager en annan människa sätter gränser kring den egna egocentrismen och när en människa erkänner en annan människa försvinner således friheten i att behandla hen hur som helst. Genom detta förklarar Honneth att erkännandet i sig medför begränsningar för ens egna
handlingsutrymme i förhållande till den personen en erkänner. Det ställs på det sättet krav när ett erkännande sker. Erkännandet inkluderar att den som erkänt den andra lever upp till dessa krav och behandlar denna som en likaberättigad
medmänniska. Erkännande kan i en interpersonell relation dels vara konstant men även skiftande i den mån mönster av attityder, gester och handlingar växlar. Genom att visa känslor såsom uppskattning och tillit till varandra i en relation frodas erkännandet men det motsatta leder till att erkännandet tynar bort och det kan skapas missaktning (Honneth 2003).
En annan aspekt kring erkännande finns inom en övergripande samhällelig nivå. Här förstås erkännande som institutionaliserade erkännandeordningar. Det beskrivs utifrån att människor har förväntningar på sig med avseende på erkännande och de är beroende av den erkännandeordning som institutionaliserats i det samhälle en lever i. Utifrån vilket samhälle en lever i kommer människorna där att utveckla olika legitima förväntningar genom den socialisering som förefinns. En individ erkänns som person om individens förmågor och prestationer utgör ett värde för övriga samhällsmedlemmar och det skapas en gemenskap genom ömsesidigt erkännande. Institutionaliseringen av erkännande innebär att uppmuntra, värdesätta och vara öppen för olika livsformer och kan därmed förstås utgöras av en typ av plikt till intresse, lojalitet, deltagande och solidaritet till människor i en gemenskap. Den sociala uppskattningen är således avhängig den individuella prestationen. Om ömsesidigt erkännande äger rum i denna samhälleliga moraliska infrastruktur får den enskilda individen möjligheten att utveckla en positiv relation till sig själv och det skapas således ett möjliggörande av individuellt självförverkligande (Honneth 2003).
11
Heidegren diskuterar även en form av tillämpning av erkännande inom
professionen för socialt arbete som utgår från Høilund och Juul (2005), där han skriver om erkännandets tillämpning inom det sociala arbetet genom
synliggörandet och osynliggörandet av människor. Han menar att det fält där vi maximalt aktualiserar erkännande är inom det sociala arbetet. Det grundläggande syftet till socialt arbete kan anses vara att ge stöttning, ge omsorg och således medmänskliggöra de i samhället med svagare ställning. Trots det är det inte ovanligt att klienter i mötet med sociala myndigheter upplever sig vara osynliga och missaktade. Utifrån vad som beskrivits ovan kring erkännande förstås att erkännande är en förutsättning för att en individ ska kunna utvecklas i positiv riktning och således uppnå självförverkligande. Heidegren lyfter fram
kränkningen inom det sociala arbetet som sker när medborgaren inte känner sig sedd från socialarbetaren utan upplever i motsatt riktning att hens behov inte tas på allvar. I ett möte mellan socialarbetare och klient bör således förtrolighet inkluderas, det vill säga ett möte där socialarbetaren och klienten ser varandra. Mötet mellan klient och socialarbetare är inte en jämbördig relation vilket betyder att det redan initialt rör sig om ett erkännande i en kontext mellan
icke-jämbördiga. I en sådan maktobalans krävs att socialarbetaren besitter en vilja att lyssna in och förstå sin klient (Heidegren 2009).
Sörjbarhet
Genom begreppet sörjbarhet problematiserar Butler (2009) vad som egentligen kvalificeras som liv. Butler menar att liv ständigt är avhängigt andra, att hela samhället utvecklats i riktning till att maximera eller minimera den osäkerhet som finns kring människors liv. Hur ett liv uppfattas har med normer att göra, hur just det livet kvalificeras inom normernas ramar. Utöver själva uppfattningen
appliceras etiska värden som syftar till att inte bara uppfatta ett liv utan att
ävenledes vilja det livet vara fritt från skador och våld. Herz (2018) har använt sig av Butlers begrepp sörjbarhet för att förklara mekanismer inom det sociala arbetet. Han redogör för sörjbarhet utifrån att det inom det sociala arbetet skapas
kategoriseringar och följaktligen att individer kategoriseras i dessa kategorier. Placeringen av individer i kategoriseringar är i sin tur förankrat i normer. Subjekt utgörs genom normer vilka skapar termerna kring hur subjekten är sörjbara eller inte. Butler exemplifierar genom att belysa att vi dagligen läser om omkomna liv och dessutom många gånger ges informationen om antalet omkomna. Detta är emellertid historier vi får återberättade dag ut och dag in. Hon problematiserar kring att om vi inte kan begripliggöra krigsoffer som aldrig benämns mer än som siffror i statistiken kan det ifrågasättas om de är sörjbara. Det är sålunda
problematiskt kring hur vi uppfattar denna statistik vara ett verkligt liv. Om vi inte har uppfattat dem som liv kan vi heller inte förstå att de har dött och då kan de följaktligen heller inte sörjas. Butler menar att det krävs ifrågasättande kring att dessa omkomna liv enbart uppfattas men utan etiska värden. Sörjbarheten är en förutsättning för ett liv som har betydelse. För att sörja ett liv måste vi erkänna detta livet sörjbart. Livet är helt enkelt sörjbart om det skulle bli sörjt om det gick förlorat. På så vis blir sörjbarheten även en förutsättning för upprätthållande av liv med andra ord upprätthållande av levbarheten (Butler 2009). Olika
kategoriseringar, vilka skapas utifrån normer, utgör på så sätt en homogenitet och avhumanisering. Detta förstås utifrån att individen då inte blir en egen person vilket leder till att sörjbarheten försvinner. När en individ sätts i en kategori skapas en distans, genom en konkret uttalad skillnad – ett vi och ett dem (Herz 2018). Dem upplever således sig själv som vad Herz uttrycker ”någon annan”
12
(Herz 2016;137) och då med attribut som inte anses vara normen. Herz belyser sörjbarhet genom en verklig historia om en person som kategoriseras som ett ”ensamkommande flyktingbarn”. Den allmänna uppfattningen hen upplevde sig vara utifrån allmänheten var att vara någon annan vilket ävenledes blev adderat med attributet farlig (Herz 2016). Detta kan även exemplifieras med vilka
egenskaper Knocke formulerar vara en allmän föreställning om invandrarkvinnor. Hon redogör för en homogenisering där vi porträtterar dem, invandrarkvinnor, med problemegenskaper. När en person placeras i kategorin invandrarkvinna betyder det inte enbart att det är kvinnlig person med härkomst från ett annat land utan det är således en rad olika attribut som vi kopplar till kategorin vilka Knocke benämner vara låga eller obefintliga erfarenheter av studier och arbetsliv samt psykologiska och kulturella begränsningar (Knocke 1991). Det ”ensamkommande flyktingbarnet” eller ”invandrarkvinnan” blir således inte en egen person längre, med drömmar, vilja och ovilja, utan bara ett ensamkommande flyktingbarn eller en invandrarkvinna med allt vad det innebär i form av de attribut som appliceras utifrån de stereotypa samhälleliga föreställningar som exempelvis medier är med och skapar. Det är denna omvandling från person till kategori och objekt som eliminerar sörjbarheten och därmed levbarheten (Herz 2016).
Empowerment
Askheim och Starrin (2007) menar att det inte är helt enkelt att översätta det engelska ordet ”empowerment” till svenska men med power menas styrka, kraft eller makt och själva begreppet kan ges betydelsen att ”tillskansa sig styrka, kraft och makt” (Askheim & Starrin, 2007;18). Med empowermentbaserat socialt arbete förstås då följaktligen att socialarbetare ska arbeta för att personer eller grupper som är i en maktlös position ska hämta styrka att ge dem kraft att komma ur den upplevda maktlösheten. Genom att skaffa sig styrka ska de förmå motverka de krafter som gör dem maktlösa och sålunda få mer auktoritet över sina egna liv. Begreppet används idag i kontexter med marginaliserade grupper i samhället. Empowerment inom professionen för det sociala arbetet kan förstås utifrån att socialarbetare arbetar för att stärka individer eller grupper på ett sådant sätt att de ges kraft att förändra de villkor vilka gör att de befinner sig vara i en svag och maktlös position. Författarna menar att det således handlar om att sätta igång processen och handlingskraften som kan bygga upp målgruppens självkontroll. Socialarbetares uppgift är att skapa villkor och förutsättningar för målgruppen att själva ta makten över sina egna liv. Det i sin tur leder till att människor får ökat självförtroende, starkare självbild samt ökade kunskaper och färdigheter. Det empowermentbaserade sociala arbetet går ut på att arbeta med människor vilket kräver engagemang för att kunna nå klienternas önskemål, underlätta för
klienterna att formulera sina egna mål, ge insyn i klienternas behov och ojämlikheter och således möjliggöra för klienterna att uppnå sina mål. För att arbeta med empowermentbaserat socialt arbete krävs det sympati, socialarbetare torde således inneha genuina medkänslor kring de individer eller grupper de arbetar med. Ett sympatiskt emotionellt arbete kan exempelvis synliggöras i socialarbetarens bemötande med klienter genom sin röst och kroppsspråk. Genuint sympatiskt socialt arbete leder till att främja individers eller gruppers
empowerment (Askheim & Starrin 2007).
Författarna problematiserar kring varför det är så litet fokus idag på kollektivet inom de metodiska perspektiven inom det sociala arbetet och belyser samtidigt att litteraturen kring empowerment fokuserar på kollektivet som utgångspunkt för medvetandegörande och att mobilisera energi och förändring. Inom diskussioner
13
för ett möjliggörande av empowerment betonas starkt gemenskapens betydelse för att en individ ska ges möjlighet att komma ur sin maktlöshet. Det är således genom att vara delaktig i en stärkande gemenskap som man kan samla energi samt få en ökad medvetenhet. Maktlösheten bryts inte genom att upplösa kollektivet utan tvärtom ges möjligheten att bryta maktlösheten genom en stärkt gemenskap (Askheim & Starrin 2007).
Den internationella organisationen för socialt arbete och utbildning i socialt arbete (International Association of Schools of Social Work/International Federation of Social Workers) använder sig utav ett tydligt empowermentarbete när de uttrycker principerna kring det sociala arbetet. De menar att den mest betydelsefulla
uppgiften socialarbetare har är att bekämpa social orättvisa och diskriminering och att motarbeta de barriärer som genererar marginalisering och maktlöshet samt att stå solidarisk med marginaliserade grupper (Askheim 2007).
METODOLOGISKA STÄLLNINGSTAGANDEN
OCH GENOMFÖRANDE
Härnäst presenteras grundläggande perspektiv kring den kvalitativa
metodinriktningen. Jag diskuterar ävenledes hur jag har valt att genomföra studien samt redogör för de aspekter vilka påverkat tillvägagångssättet och dess resultat.
Kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer
Under studien ämnar jag undersöka hur Yalla trappan arbetar samt vilken betydelse deltagande på Yalla trappan fått för verksamhetens deltagare. För att skapa en djupare förståelse kring hur verksamheten fungerar och få ta del av deltagarnas personliga berättelser har jag valt att använda mig av kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer (Bryman 2011). Jag har totalt genomfört 15 intervjuer med deltagare, handledare, personal och Yalla trappans ordförande.
Studien använder sig av semistrukturerade intervjuer för att undersöka valt område. Semistrukturerade intervjuer kännetecknas av att forskaren skapar och använder sig av en intervjuguide. Semistrukturerade intervjuer kännetecknas även av öppenheten för att deltagaren kommer in på annat än vad som efterfrågats. Jag har således använt mig av en halv-strukturerad intervjuguide (Bryman 2011). Valet av att använda mig utav semistrukturerade intervjuer baserades på att jag redan inledningsvis hade ett relativt tydligt forskningsfokus och således frågor jag gärna ville få svar på vilket inte är lika lätt under ostrukturerade intervjuer då forskaren inte använder sig utav en intervjuguide. Vidare var det av vikt för mig att ge kvinnorna utrymme att berätta sin historia och att stämningen skulle kännas mer som ett samtal än en intervju. För att erhålla en avslappnad stämning men samtidigt kunna rikta samtalet vid behov ansåg jag semistrukturerade intervjuer vara den mest lämpliga strategin för förevarande studie (a.a.). En annan fundering kring valet av att använda en intervjuguide var att studiens informanter inte är fulländade i svenska språket. Det fanns i åtanke att samtalet skulle flyta på mer naturligt om det fanns möjlighet att ”vägleda” informanterna genom frågor. Bryman menar att det är önskvärt att intervjupersonen ger fylliga detaljrika svar och på så vis låta intervjuerna ta sig olika riktningar då det synliggör vad
14
formas och modifieras utefter varje intervjuperson då det i varje enskild intervju har givits nya funderingar och således ställts nya följdfrågor. Utifrån detta har det visat sig att mitt insamlade material i viss mån skiljer sig, både i längd, vad som fokuserats mest på samt hur personliga informanterna varit trots att de utgått ifrån samma intervjuguide. Detta är emellertid ingenting jag ser som något negativt utan tvärtom har det givit mig en bredd kring vilka som deltar i verksamheten. En del intervjuer har av språkbristande anledningar varit betydligt kortare än andra. Det är inte nödvändigtvis så att längre intervjuer är mer givande än kortare
intervjuer utan det har således istället givit mig en inblick i att verksamheten fyller ett behov för målgruppen. Det relevanta med intervjuer är enligt Bryman att forskaren ges information kring hur informanterna upplever sin tillvaro och verklighet samt att intervjuerna inrymmer flexibilitet. Studiens intervjuguide inleds med att fråga kring kvinnornas bakgrund. Vidare ställs frågor som rör hur deras liv såg ut innan de började sitt deltagande på Yalla trappan vilket efterföljs av hur uppfattningen av själva deltagandet är på Yalla trappan. Slutligen ställs frågor som handlar om vilken inverkan verksamheten haft på informanten, således vilka skillnader som upplevs före- och efter början av praktik på Yalla trappan. Liknande frågor ställs till verksamhetens handledare fast med ett längre perspektiv då de varit längre inom verksamheten. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer används ävenledes med Yalla trappans ordförande och personal och fokuseras kring hur Yalla trappan arbetar och varför de arbetar på det sättet som de gör och vad som är viktigt inom verksamheten.
Genomförande av intervjuer
Jag besökte Yalla trappan och fick under ett lektionstillfälle presentera min studie för deltagarna. Trots att jag genom urval specificerat mig på praktikprogrammets språkstarka grupp uppmärksammade jag att språkbristningarna var större än jag tidigare hade förutspått. Det ledde till att jag ingående fick förklara studiens syfte, frivillighet och regler kring sekretess med lättare svenska än jag formulerat mig i utdelat informationsbrev. Efter presentation av studien frågade jag deltagarna individuellt om de ville delta i studien och bli intervjuade. Innan intervjuerna genomfördes återgav jag information kring studien och sedan signerades en samtyckesblankett för deltagandet i studien. Samtliga informanter samtyckte ävenledes till att jag spelade in intervjuerna på en diktafon. Det är av relevans att lyfta att några av intervjuerna är korta och fåordiga med hänvisning till
kommunikationsbarriärer mellan mig och deltagare. Detta resulterade i att jag gjort fler intervjuer än jag initialt planerade då jag inte visste om inhämtat material skulle räcka till. När jag började att bearbeta insamlat material insåg jag emellertid att de korta ”språksvagare” intervjuerna inte var så innehållslösa som jag från början misstänkt utan att begränsningar i språket nästintill omvänt kan medföra att åsikter inte ”lindas in” i samma omfattning som när någon pratar obehindrat. Sammanlagt besökte jag Yalla trappan under sex tillfällen för att genomföra intervjuer. Totalt intervjuades 15 informanter; varav sju
praktikdeltagare, fyra handledare, tre personal samt Yalla trappans ordförande Christina Merker-Siesjö. Intervjuerna sträcker sig från 10 minuter till en timme.
Analysförfarande
Kvale menar att analysen börjar redan under intervjun vilket kan förstås utifrån att semisstrukturerade intervjuer inte blint följer en intervjuguide utan istället formas utifrån i vilken riktning intervjupersonen svarar (Kvale & Brinkmann 2014). För att skapa en intervjuguide hämtade jag kunskap kring Yalla trappan genom deras böcker som bland annat är skrivna av företagets ordförande samt gick igenom
15
tidningsartiklar och dokumentärer om verksamheten. Därefter skapades en intervjuguide vilken fokuserade på hur deltagarna upplever verksamheten, vad som är mer viktigt- och vad som är mindre viktigt inom verksamhetens kontext. Samtliga intervjuer transkriberades för att skapa struktur och lättare kunna hantera och bearbeta materialet. Under transkriberingsförfarandet har jag i hög mån försökt behålla vad som ursprungligen sagts. Jag har utgått från att hur kvinnorna pratar spelar roll för vad de berättar och därmed inte ändrat språkbristningar mer än i den mån jag känt det varit nödvändigt för att inte skapa otydligheter. När transkriberingarna var utförda gick jag noggrant igenom materialet och började att urskilja vilka teman som synliggjordes. I detta skedet gällde det att tematisera vad informanterna egentligen berättat, följaktligen att sätta ord på vilka uppfattningar som är rådande (Rennstam & Wästerfors 2015). Studiens teman är således resultatet av noggrann läsning av de utskrifter som utgör studiens data (Bryman 2011). För att skapa tydlighet färgkodade jag samtliga intervjuer utifrån initialt fem olika teman. Därefter plockade jag ur några citat från varje tema och började att tolka vad som egentligen sades i citaten. Det synliggjordes relativt snart att tre av studiens fem teman var snarlika i vad som egentligen berättades vilket
smalnade av antalet teman till tre. De tre teman som valdes ut och således tematiserar analysen är; att nå individen, gemenskap och vikten av att vara ett kvinnokooperativ. Därefter genomfördes ytterligare bearbetning av materialet för att ta reda på vilka teorier som kunde vara till hjälp och användas som verktyg för att förklara det som informanterna berättade. Med bakgrund av studiens tidigare forskning gick det att urskilja att verksamheten genom olika aspekter fyller ett befintligt behov för målgruppen. För att skapa samstämmighet med studiens syfte och frågeställningar valdes de tre teoretiska begreppen erkännande, sörjbarhet och empowerment för att förstå studiens empiri. De teoretiska perspektiven har sålunda fått agera verktyg för att tolka och begripa vad informanterna delgivit för att skapa en förståelse kring hur Yalla trappan arbetar och vilken betydelse verksamheten har för deltagarna.
Forskarroll
Grundläggande inom kvalitativ forskning är att det är forskarens glasögon som ser, sållar och tolkar det hen ser. Det är därmed av vikt att förstå innebörden av den subjektiva upplevelsen. Den kvalitativa forskningsmetoden är ett verktyg för forskaren att få en djupare uppfattning kring vad det egentligen är som sker. Det är inte förrän forskaren själv förstår att hen förhåller sig subjektivt till vad som studeras som det ges möjlighet att förstå den reella problematiken (Bryman 2011). Detta innebär således att jag som forskare måste förstå att intervjuerna bygger på en mellanmänsklig interaktion, intervjun är följaktligen avhängig mig som forskare och att mitt sätt kan påverka vilka svar som ges. Jag som forskare i föreliggande studie kan därmed omedvetet genom vem jag är och mitt sätt att vara skapa trygghet eller otrygghet för informanterna vilket påverkar hur de svarar i intervjuerna och vad de väljer att berätta.
Första dagen jag besökte Yalla trappan deltog jag på morgonsamlingen som verksamheten har varje morgon. Under samlingen delges deltagarna vad som kommer att hända under dagen. Personalen gav mig ett varmt välkomnande på morgonsamlingen och lät mig presentera mig för gruppen. Genom att personalen hade en väldigt positiv inställning till mig som besökare kan det givetvis haft inverkan kring hur jag blev bemött av deltagarna och handledarna. Jag upplevde således mig väldigt välkomnad av samtliga i verksamheten vilket kan ha att göra med personalens varma bemötande framför deltagarna. Jag hörde även personalen
16
uppmuntra deltagarna att delta i min studie vilket ävenledes kan ha påverkat deras vilja att delta. En aspekt som visat sig vara viktig (vilken synliggörs i analysen) inom verksamheten är att Y-allas väg till arbete enbart har kvinnliga deltagare. Det är således betydande för deltagarna att Yalla trappan är ett rum för kvinnor då det skapar trygghet. Med bakgrund av det tror jag det varit av relevans för
intervjuernas innehåll att jag som forskare är av det kvinnliga könet.
Det finns en risk inom den kvalitativa metoden att forskaren inträder sin studie med alltför många förutfattade meningar kring vilka resultat som förväntas analyseras fram. Bryman (2011) menar att det är av betydelse att forskaren är öppen kring i vilken riktning studien formas. Om forskaren redan i startskedet är för målinriktad kring vad studien kommer att resultera i finns risk att forskaren begränsas kring hur forskningsprocessen utvecklas. För att minimera den risken har jag under genomförande av intervjuer på Yalla trappan men även under mitt arbete med materialet försökt i den mån det går att ha ett öppet sinne kring vad jag kommer att få fram.
Urval
I min urvalsprocess har jag använt mig utav ett målstyrt urval vilket förstås utifrån att jag har valt en målgrupp som är direkt anpassad till uppsatsens
forskningsfrågor (Bryman 2011). Då studien har verksamheten Y-allas väg till arbete som utgångspunkt föreföll det sig naturligt att finna min urvalsgrupp på Yalla trappan. Som nämndes i presentationen ovan om Yalla trappan har jag enbart, förutom Yalla trappans ordförande, utfört intervjuer med deltagare, handledare och personal på Y-allas väg till arbete med branschinriktning storkök och catering. Verksamheten är indelad i två grupper, en svenskspråkigt svagare och en svenskspråkigt starkare grupp. Urvalsprocessen reducerade antalet
informanter genom att eftersöka deltagare ur den svenskspråkigt starkare gruppen. Detta valet baserades på att jag med stor sannolikhet skulle få ut mer av
intervjuerna med de deltagare som har lättare att formulera sig och ge detaljerade beskrivningar. För att ytterligare smalna av urvalet togs beslutet att enbart
intervjua deltagare som levt i Sverige i minst fem år. Detta valet var nödvändigt för att kunna få svar kring vilken betydelse Yalla trappan fått för deltagarna. Därutöver bestämdes att informanterna måste vara minst 25 år gamla. Min önskan var initialt att intervjua deltagare som levt i Sverige under en längre tid utan att inneha någon sysselsättning. Då jag inte i förväg visste vilken ålder
praktikdeltagarna på Yalla trappan skulle ha var jag försiktig med att sätta en högre ålder för att kunna få så många informanter jag önskade. Utfallet blev emellertid den målgrupp jag initialt önskat, med andra ord kvinnor i medelåldern eller övre medelåldern som varit bosatta i Sverige en längre tid.
Avgränsningar
Min tanke var sedan en lång tid tillbaka att jag ville fokusera föreliggande uppsats kring invandrade kvinnor utan sysselsättning i Malmö. Det fanns även initialt funderingar kring att ta kontakt med flera verksamheter som arbetar med arbetsintegration och kvinnor och på så sätt göra en komparativ studie. Utifrån min önskade målgrupp hörde jag av mig till Yalla trappan då de är väletablerade här i Malmö för att vara ett framgångsrikt arbetsintegrerande socialt företag. Då de var villiga att ta emot mig började jag att läsa på kring verksamheten. Genom det väcktes ett flertal funderingar vilka fokuserades kring just kvinnorna och betydelsen av ett deltagande för dem vilket inte studeras genom att jämföra olika
17
företag. Där och då bestämde jag mig för att begränsa undersökningen till enbart Yalla trappan för att få en djupare förståelse kring hur de arbetar och vad det genererar i för målgruppen.
Vilket beskrivs i studiens presentation av Yalla trappan innehar företaget en rad olika verksamhetsområden. Förevarande studie utgår enbart från Y-allas väg till arbete med branschinriktning storkök och cateringverksamhet i Malmö. Med det förstås att studiens intervjuinformanter, med undantag av verksamhetens
ordförande, är deltagare, handledare eller personal just där och det är således därifrån deras upplevelser utgår ifrån. Valet av att bara besöka en av
praktikverksamhetens branschinriktningar gjordes ävenledes för att det inte handlar om att jämföra verksamheter. Y-allas väg till arbete har samma målgrupp oberoende av branschinriktning och arbetar även utifrån samma mål och
pedagogik, det spelade således ingen roll för mig vart jag utförde min studie. Det viktiga var att möta rätt målgrupp i förhållande till studiens fokus.
Inledningsvis funderade jag kring vilken metod som skulle vara mest lämplig att tillämpa på följande studie. De två som jag reflekterade kring var intervjuer och deltagande observation. Jag tänkte att jag skulle komma närmare fältet genom att delta i verksamheten och umgås med deltagarna, vilket ävenledes möjligen skulle kunna komma att leda till bättre intervjuer utifrån aspekten att deltagarna skulle uppleva sig trygga att samtala och delge information till mig. Tankarna kring att utföra deltagande observation lades emellertid åt sidan då jag kände mig osäker kring vad det faktiskt var jag skulle ha som avsikt att observera vilket landade i att jag enbart genomförde intervjuer.
Informanter
Målgruppen för Yalla trappans verksamhet Y-allas väg till arbete specificeras utifrån ”Kvinnor boende i Malmö Kommun som står allra längst från
arbetsmarknaden. Deltagarna är födda utanför OECD/EU-området, i olika åldrar, varierande språkkunskaper och vistelsetid i Sverige. Generellt är de
hemmaarbetande med stort ansvar för hushåll och familj. Gemensam nämnare för deltagarna är låg utbildningsnivå och liten arbetslivserfarenhet. De saknar
efterfrågad utbildning och är arbetslösa.” (Yalla trappan, personlig
kommunikation 5 december 2019). Jag vill således understryka att när jag
använder mig utav termen invandrarkvinna/or är det Yalla trappans specificerade beskrivning jag syftar på. Jag har sammanlagt intervjuat 15 personer från Yalla trappan.
Jag har intervjuat sju stycken praktikdeltagare från Y-allas väg till arbete med branschinriktning storkök och cateringverksamhet. Deltagarna som inkluderas i studien deltar i praktikprogrammets språkstarkare grupp, är mellan åldrarna 45–58 år, har varit Sverige mellan 6–21 år och har deltagit i praktikprogrammet mellan 3 veckor till 5 månader.
Vidare har jag intervjuat praktikprogrammets handledare vilka utgörs av fyra kvinnor vilka själva för många år sedan deltagit i praktikprogrammet och därefter fått anställning i verksamheten som handledare för praktikdeltagarna i köket. Handledarna har varit i Sverige mellan 19–30 år och har varit handledare på Y-allas väg till arbete mellan 6–9 år.
18
Jag har valt att inte presentera dem närmare då de kommer att anonymiseras i föreliggande studie. Deras övergripande uppgifter är att undervisa och stötta deltagarna i praktikprogrammet och även vägleda handledarna i deras uppgifter. Slutligen har jag intervjuat Yalla trappans initiativtagare och ordförande Christina Merker-Siesjö.
Samtliga deltagare, handledare och personal kommer att anonymiseras i studiens analysavsnitt och således benämnas med pseudonymer. Den enda som således inte anonymiseras är verksamhetens ordförande Christina Merker-Siesjö. För att öka transparensen och skapa en mer levande analys har jag konstruerat en tabell som delger information kring informanterna. Tabellen utgår från de pseudonymnamn som används i analysen och ger information kring hur gamla deltagare och
handledare är, hur länge de varit i Sverige samt hur länge de handlett eller deltagit i Yalla trappan.
Tabell 1. Tabell över studiens informanter1.
Deltagare Ålder Tid i Sverige
Tid som deltagare Rosa x 12 år 5 månader Jasmin 58 år 6 år 3 veckor Nour 53 år 7 år 5 månader Samar 50 år 10 år 3 månader Fatima 55 år 21 år 1 månad Aisha 45 år 10 år 3 månader Bnar x 10 år 3 veckor
Handledare Tid i Sverige Tid som handledare
Yousefa 28 år 9 år Naima 30 år 9 år Cindy 19 år 6 år Zelda 28 år 9 år Personal Kim Alex Charlie Ordförande Christina Merker-Siesjö Etiska principer
Samtliga studenter vilka genomför ett examensarbete med etiskt känsligt innehåll har som krav att ansöka om prövning till fakultetens etikråd. I början av terminen lämnades en ansökningsblankett in till Malmö universitets etikråd. Ansökningen innehöll bland annat genomförande av studien, hur jag som forskare säkerställer
19
att informationen nås av deltagarna samt hur samtycke och konfidentialitetskravet uppnås. Efter ett färre antal justeringar godkändes etikansökan av Etikrådet för Fakulteten för Hälsa och Samhälle vid Malmö universitet.
Under genomförandet har tillämpning av informationskravet skett vilket innebär att jag delgivit samtliga informanter vad studien handlar om, vilket syfte de som informanter har i studien, vilka villkor som gäller för deras deltagande, frivillighet till deltagande samt rätt till att avbryta medverkan. Med andra ord ska alla
uppgifter som kan anses påverka informanternas vilja till deltagande informeras (Bryman 2011). Information till deltagarna skedde dels muntligt genom att jag presenterade mig själv och studien och dels skriftligt genom ett utdelat
informationsbrev. Det som blev extra viktigt i detta skedet var tydlighet från min sida då jag hade i åtanke att det fanns språkbristningar hos målgruppen. Jag ansträngde mig till följd därav att skriva informationsbrevet med samtlig obligatorisk information på enklare svenska, likaså strävade jag efter tydlighet i min muntliga presentation. Vidare har studien tillämpat samtyckeskravet vilket skett genom att deltagarna fått samtycka till deltagande i intervju skriftligen genom en samtyckesblankett vilka samtliga informanter signerat innan deltagande i studien. Därutöver har konfidentialitetskravet följts alltigenom studiens process. Konfidentialitetskravet innebär att uppgifter om informanterna torde behandlas med största möjliga konfidentialitet (a.a.). Trots att deltagarna uttryckt att det inte verkar vara viktigt för dem att anonymiseras när jag förklarat kring hur jag arbetar med sekretess har jag valt att pseudonymisera deras namn och ävenledes enbart ge en kort beskrivning av vilka det är som deltagit för att respektera deltagarna och deras integritet. Berättelserna jag fått berättat för mig kring upplevelsen på Yalla trappan är av relevans oberoende av att inneha vidare detaljer av vem som medverkat. Jag ansåg det därmed inte vara av relevans att berätta om deltagarna på ett mer ingående plan. Enbart jag har haft möjlighet att ta del av materialets personliga data, detta har skett genom avkodning för att anonymisera samtliga studiedeltagare. För att säkerställa deltagarnas integritet har med andra ord personlig information beskrivits på ett konfidentiellt sätt i studien.
Generaliseringsaspekten
Den kvalitativa forskningsmetodiken utför majoriteten av gångerna en undersökning av en liten grupp individer eller av individer vilka besitter
gemensamma egenskaper. Det är av intresse att fokusera på djup och inte på bredd vilket eftersöks i den kvantitativa forskningstraditionen. Inom kvalitativ forskning eftersträvas fylliga beskrivningar av de detaljer forskaren erhåller.
Generaliseringsaspekten är den främsta kritiken till kvalitativ metod. Kritiken menar således att det är svårt att generalisera resultaten utöver just den situation som i studien studeras. Kritiker menar således att kvalitativ metod utgör en för liten skara att anses vara representativt för mer än just de fallen som studeras. Däremot handlar inte kvalitativ forskning om att generalisera till population utan till teori. Med det förstås att studiens generalisering sker i förhållande till de teorier som används i undersökningen. Vidare kritik menar att det finns en svårighet i att replikera kvalitativ forskning då studien till stor del är avhängig forskaren och dennes påhittighet. Kritiker menar således att den kvalitativa forskningen på så sätt förhåller sig för nära subjektet till det som studeras (Bryman 2011). Men utifrån detta kan antas att det är den subjektiviteten som sålunda gör det möjligt att nå och förstå individers subjektiva upplevelser av en situation. Den objektiva kvantitativa forskningen kan förstås genom sin metodik inte ges den möjligheten att nå ett liknande kunskapsdjup i samma utsträckning. I
20
denna studie har jag som forskare fått möta människor utifrån en subjektiv uppfattning. Med detta subjektiva förhållningssätt i åtanke har det varit viktigt att inneha en konstant förståelse att jag som forskare är en del av självaste
forskningsprocessen. Studien är därmed färgad av mina subjektiva tolkningar som jag formulerat utifrån intervjuerna.
Utifrån detta kan det anses svårt att skatta kring den kvalitativa forskningens replikationsförmåga (Bryman 2011). Det är därför av stor vikt för mig som forskare att arbeta med hög transparens för att öka studiens validitet. Under intervjuskedet har jag arbetat aktivt för att informanternas svar inte ska påverkas av mig som forskare genom att ställa öppna frågor. Jag har haft ett ständigt uppsåt att utforma en fullständig redogörelse kring studiens samtliga skeden i
forskningsprocessen och synliggöra hur alla delar i studien har gått till för att öka forskningens genomskinlighet.
EMPIRI OCH ANALYS
Härnäst presenteras studiens material vilket jag valt att dela in i tre olika teman; ”att nå individen”, ”gemenskap” samt ”vikten av att vara ett kvinnokooperativ”. Materialet tolkas i varje tema och följs därefter av en teoretisk analys för att skapa förståelse kring hur Yalla trappan arbetar för att stärka deltagarna samt vilken betydelse verksamheten har för kvinnorna.
Tema 1: Att nå individen
Det har framkommit i intervjuerna att samtliga kvinnor jag pratat med studerat på SFI (Svenska för invandrare), en del av dem har till och med studerat där i flera år. Med detta i bakhuvudet blev jag väldigt förvånad under intervjuerna då språkbarriären var så mycket högre än jag väntat mig. En del har ävenledes haft både en och två tidigare praktikplatser men verkar trots det inte ha lärt sig särskilt mycket svenska. Tidigare praktikplatser verkar inte heller ha medfört upplevelser av att känna sig inkluderad eller delaktig i en samhällelig kontext.
Yalla trappan arbetar utifrån ett flertal sätt för att nå och öppna möjligheter för deltagarna. De bjuder exempelvis in till studiebesök hos potentiella framtida arbetsgivare, de bjuder in föreläsare från olika föreningar som föreläser om exempelvis föreningsliv eller jämställdhet. Jag tolkar det som att personalen är lyhörda inför deltagarnas intresse, såsom att besöka en specifik verksamhet eller arbetsplats. Dessutom får deltagarna alltjämt följa med på olika cateringuppdrag för att få se olika arbetsplatser och knyta kontakter. Under intervjuer och tolkning av insamlat material har jag haft en önskan att förstå vad det egentligen är som gör att just Yalla trappans verksamhet verkar lyckas nå den här målgruppen och de kvinnor som ingår i den. Jag har intervjuat studiens informanter och försökt att vända och vrida på olika frågor som berör just deras arbetssätt, hur de arbetar, varför de arbetar som de arbetar, varför de själva tror att det är ett fungerande arbetssätt och vilken skillnad de sett hos kvinnorna efter en tid i
praktikprogrammet för att förstå hur de lyckas.
Christina (Yalla trappans initiativtagare och ordförande) berättar om vad hon uppmärksammade hos målgruppen i startskedet av skapandet av Yalla trappan och således hur de formade verksamhetens koncept.
21
… på nåt vis så såg jag då att det här var en ny grupp kvinnor som också var på nåt vis inte så att de hade nån yrkesidentitet. Att hitta nånting utanför hemmet och sådär… För liksom när man kommer från ett annat land i tidig medelålder med barn och kan ingenting, har ingen utbildning eller studievana så är det tufft liksom att tänka sig först ska jag läsa in nio år och sen allt det andra, de tror ju liksom att de är begravda och döda innan de kommer komma dit. Här gällde det att lufta de färdigheter som de har, att ta tillvara. När man träffade dem först så sa de att de inte kunde någonting och de visste
ingenting, väldigt låg självkänsla. … vi jobbade att bygga tillit och synliggöra varje litet framsteg, att bygga från botten liksom sakta men säkert, inte att sikta mot stjärnorna, utan här gällde det att se till att människor kände sig trygga i det de fick ansvar för och sen bygga ut det mer och mer … men de handlade om samma sak from the very beginning. Alltså har man ingen studievana orkar man inte sitta här en hel dag utan det var kombinationen av det teoretiska i den bransch som de valde … det gäller att hitta motivationen att lära sig svenska. Man måste tänka på nyttoaspekten … här ska man liksom koppla visp och sen går man ut och vispar.
Christina uppmärksammade en målgrupp vilka utifrån vad Christina uttrycker inte verkat haft några tankar kring att de någonsin tänkt att de ska vara verksamma i det konventionella arbetslivet. Det kan således ses som att det skapas en viss kulturkrock för kvinnorna när de kommer till Sverige, en förväntning som menar att även kvinnor ska ut och arbeta för den ekonomiska familjeförsörjningen (Gonzales-Gonzales och Zarco, 2008). Christina poängterar att flera av kvinnorna inte tror att de sitter på någon kunskap och att det kan tolkas vara ett stort kliv att sätta sig i skolbänken i medelåldern utan tidigare studievana. Christina skildrar en uppgivenhet hon sett hos kvinnorna som syftar till att inleda grundläggande studier mitt i livet och sedan konkurrera på en redan tuff arbetsmarknad. Utöver det har de enligt vad Christina berättar brist på självkänsla samt att de befinner sig i ett land där deras färdigheter inte anses attraktiva och värdesätts. Blideman & Laurelii (2011) menar att sociala företags huvudsyfte är att driva en verksamhet för marginaliserade målgrupper och anpassa arbetsplatsen efter medarbetarnas behov (Blideman & Laurelii, 2011). Det är det som Christina tog fasta på när hon från början tog initiativ till projektet. Att se till individernas tillgångar och, att istället för att lära ut någonting helt främmande, ta tillvara på deras kunskaper, såsom kring matlagning, sömnad och lokalvård, är sannolikt det största skälet till verksamhetens välfungerande sätt att verka för deltagarna. Utifrån ett sådant koncept får kvinnorna omedelbart bekräftelse på sitt befintliga kunnande vilket kan ge en skjuts i rätt riktning till någon som tidigare trott att hon inte kan
någonting. I konceptet ingår ävenledes förutom praktiken i storköket att de lär sig branschinriktad svenska. Det kan förstås vara mindre komplicerat att lära sig någonting om du ser ett direkt samband kring hur du ska använda dig utav det.
Christina (Yalla trappans initiativtagare och ordförande) berättar om vad hon ser som ett icke-befintligt intresse kring att satsa på invandrarkvinnor i samhället och betydelsen av att arbeta med målgruppen utan att det ska behöva medföra
22
… den här målgruppen som vi jobbar med kommer att ställas utanför, för det är ingen som vill ta i dem med tång för de kommer inte att tjäna några pengar på dem. För hur många av de här får de tillbaka till arbetet? … ingen vill ha den här gruppen för det tjänar man inga pengar på, det är helt värdelöst … Vi (Yalla trappan) skapar ju en arbetsplats som är så långt ifrån det här med girighet och det ska va snabba pengar och snabba cash och så höga vinster som möjligt utan vi står för allting som är motsatsen till girighet … vi måste kämpa, det handlar ju om självkänsla och egenvärde, de mår så bra här då de är en del av samhället, utfört något av värde och är en del och bidrar och allt det där vet du vilket betyder jättemycket.
Utifrån vad Christina berättar är det som att hon menar att samhället redan har givit upp och bestämt sig för att denna målgrupp inte anses vara gynnsam. Det kan utifrån hur Christina berättar ses som att många ser målgruppen
invandrarkvinnor som en samhällsbörda. Knocke (1991) formulerar en allmän föreställning om att invandrarkvinnor som kollektiv innehar vad hon benämner problemegenskaper vilket exemplifieras med låg eller obefintliga erfarenheter av studier och arbetsliv samt psykologiska och kulturella begränsningar.
Invandrarkvinnor anses utifrån Knockes forskning genom deras bakgrund och kultur vara ett socialt problem redan när de kommer till Sverige, då de
förutbestämda egenskaperna inte stämmer in på vad som anses vara attraktivt i Sverige (Knocke 1991). Det går således att förstå att syftet med att utforma insatser inte verkar vara av intresse om det inte genererar ekonomiskt kapital. Högsta prioritet kring ett införande av insatser verkar således inte vara att stötta och stärka målgruppen om det inte skapar en vinstavkastning. Det kan förstås som att Christina uttrycker att Yalla trappan inte arbetar för att generera högst
vinstavkastning utan att fokus ligger på att kämpa för deltagarnas behov. Christina menar att deltagarna precis som alla andra människor i samhället har ett behov av att bidra till samhället och få känna sig delaktiga och inkluderade och att de upplever det genom praktiken på Yalla trappan.
Under intervjun frågar jag Alex (personal) gällande hur hen tänker kring
deltagarnas utveckling utanför verksamheten. Alex berättar om sitt arbete kring att få ut deltagarna utanför verksamheten i syfte att bygga upp deras självförtroende.
Jag är väldigt glad att ta med deltagarna ut när jag gör utskick för att de ska komma ut och knyta nya kontakter, så jag tar med dem så att de lämnar den här lilla bubblan av trygghet och att de får lov och följa med ut och träffa svenskar och det ger väldigt mycket resultat. Två av kvinnorna tog jag med mig när vi hade försäljning på FC Rosengård och deras svenska var mini mini mini och det är första gången berättar Amina för mig, att det är första gången hon pratar med en svensk förutom oss eller myndigheterna. Och hon har varit här så pass många år ändå, man blir lite "vad händer?" men jag förstår dem, kan man inte språket så är man i hemmet för det är det trygga. Men hon var så glad när hon kom tillbaka så jag grät, det betydde
jättemycket för dem och de växte hur mycket som helst. Så nu har den ena fått praktik och den andra har fått en deltidstjänst,
