Du behöver lära dig att älska dig själv : En litteraturöversikt om personers strategier vid hantering av diabetes mellitus typ 2

Du behöver lära dig

att älska dig själv

HUVUDOMRÅDE: Omvårdnad

FÖRFATTARE: Julia Friman & Annie Ström HANDLEDARE:Henrik Mårtensson JÖNKÖPING 2021 Maj

En litteraturöversikt om personers strategier vid hantering

av diabetes mellitus typ 2

Sammanfattning

Bakgrund: Förekomsten av diabetes mellitus typ 2 (DMT2) ökar i majoriteten av

världens länder. DMT2 var den nionde mest vanliga dödsorsaken i världen 2019. DMT2 uppstår till följd av insulinresistens och den viktigaste behandlingen för att minska risken för allvarliga komplikationer är förändrade levnadsvanor. Känsla av sammanhang (KASAM) är viktigt för att personer med DMT2 ska kunna ha en naturlig och självständig vardag. Syfte: Att beskriva personers strategier vid hantering av DMT2. Metod: En litteraturöversikt med 12 kvalitativa artiklar. Dataanalysen genomfördes med Fribergs fyra steg. Resultat: Tre huvudteman utgör resultatet: att

få stöd, relationen till hälso-och sjukvården samt eget ansvar. Stöd i olika former

beskrivs av personerna med DMT2 som strategier för att kunna hantera sin sjukdom. Även utbildning, innovationer och eget ansvar var viktigt för sjukdomshanteringen.

Slutsats: Detta arbete visar på hur komplext hanteringen av DMT2 är för personerna

samt att det finns olika former av strategier. Stöd ansågs vara en central del i att hantera sin sjukdom. Stödet i sig sågs som en strategi men kunde även ses som nyckeln till att finna förmåga och motivation till att göra livsstilsförändringar.

Summary

Main title: You need to learn how to love yourself

Subtitle: A literature review on individuals´strategies in managing type 2 diabetes

mellitus

Background: The incidence of Diabetes mellitus type 2 (DMT2) is increasing in the

majority of the world's countries. DMT2 was the nineth most common cause of death in the world in 2019. DMT2 occurs because of insulin resistance and the most important treatment to reduce the risk of serious complications is lifestyles changes.

Sence of coherence is important for people with DMT2 to have a natural and

independent everyday life. Aim: To describe people's strategies in managing DMT2.

Method: A literature review with 12 qualitative articles. The data analysis was

implemented with Friberg's four steps. Result: Three main themes represent the result: to receive support, the relationship to health care and own responsibility. Support in various forms is described by the people with DMT2 as strategies for managing their disease. Education, innovations and own responsibility were also important for disease management. Conclusion: This paper shows how complex the management of DMT2 is for the people and that there are different types of strategies. Support was considered a central part of managing one's disease. The support itself was seen as a strategy but could also be seen as the key to finding the ability and motivation to make lifestyle changes.

Innehållsförteckning

Behandling och egenvård ... 2

Känsla av sammanhang (KASAM) ... 3

Sjuksköterskans roll ... 4

Problemformulering ... 4

Syfte ... 6

Material och metod ... 6

Design... 6

Urval och datainsamling... 6

Dataanalys ... 6

Etiska överväganden ... 7

Resultat ... 8

Att få stöd ... 8

Att få stöd ifrån närstående ... 8

Att få socialt och spirituellt stöd ... 9

Relationen till Hälso- och sjukvård ... 9

Vänskap och empati från sjukvårdspersonalen ... 9

Ökad kunskap genom utbildning ...10

Innovationer från hälso- och sjukvården ...10

Eget ansvar ...11

Levnadsvanor ...11

Egenvårdsaktiviteter ...12

Känslor och motivation ...12

Diskussion ... 13

Metoddiskussion ...13

Resultatdiskussion ...14

Att få stöd...14

Relationen till Hälso-och sjukvård ...15

Eget ansvar ...16

Slutsatser ... 17

Kliniska implikation ...17

Referenser ... 19

Bilaga I. Sökmatris ... 1

Bilaga II. Kvalitetsprotokoll ... 2

1

Inledning

Den stigande förekomsten av diabetes mellitus typ 2 (DMT2) runt om i världen tyder på en växande utmaning för folkhälsan som kommer drabba allt fler. Diabetes ansågs vara den nionde vanligaste dödsorsaken globalt 2019 (World Health Organisation, 2020) och enligt International Diabetes Federation (2019) var det cirka 463 miljoner vuxna (åldern 20–79 år) globalt som levde med DMT2. Denna siffra beräknas stiga till 700 miljoner i majoriteten av världens länder år 2045. År 2019 var det ungefär 400 000 personer som diagnostiserade med DMT2 i Sverige (Nationella diabetesregistret, 2019). De två största anledningarna till den ökade förekomsten är att människan lever längre samt sättet att leva blivit alltmer ohälsosamt (Diabetsportalen, 2019). Därför är det av stor vikt att hälso- och sjukvården arbetar aktivt med livsstilsförändringar för att förebygga uppkomsten av DMT2 hos personer med riskfaktorer (Socialstyrelsen, 2018). Vården av personer med DMT2 sker i multidisciplinära team där målet är att personen ska bibehålla en god livssituation och minimera riskerna för diabetesrelaterade komplikationer. DMT2 är vanligt förekommande och något som allmänsjuksköterskan möter dagligen på olika sätt inom vården (Frid & Annersten Gershater, 2019). Att leva med en kronisk sjukdom har stor inverkan på en persons liv, därför är det viktigt att hitta strategier för att kunna hantera sin sjukdom i det dagliga livet (Budge et al., 2021).

Bakgrund

Diabetes mellitus

Det finns två huvudtyper av diabetes mellitus, typ 1 och typ 2. Gemensamt för dessa är kronisk hyperglykemi som uppkommer till följd av funktionell insulinbrist. Dock är orsaken till insulinbristen olika för de två diabetestyperna (Ericson & Ericson, 2012). Vid typ 1 uppstår insulinbristen på grund av att de insulinproducerande betacellerna minskas kraftigt till antalet. Denna diabetestyp är autoimmun och det utvecklas antikroppar mot betacellerna. Orsaken till insulinbrist vid typ 2 är att det utvecklas en insulinresistens i kroppens insulinberoende vävnader exempelvis muskel-, fett- och levervävnad (Ericson & Ericson, 2012).

Insulinbehovet styrs av insulinkänslighet, om kroppen har ett motstånd mot insulinets verkan kallas det insulinresistens. Motionsbrist eller bukfetma är de vanligaste orsakerna till att insulinresistens uppstår. Insulinresistens i kombination med avtagande insulinproduktion kan leda till ökat blodsocker (Frid & Annersten Gershater, 2019). I sjukdomsförloppet vid DMT2 finns insulinresistens i insulinberoendevävnad. Om insulinresistens ökar blir det ett större krav på att öka produktionen av insulin. Under de första 10–15 åren kommer insulinproduktionen att vara hög men därefter minskas produktionen och insulinbrist uppstår (Ericson & Ericson, 2012).

Symtom på DMT2 och hyperglykemi är törst, trötthet, hunger, frekvent miktion, huvudvärk och torrhet i munnen (Kindarara et al., 2017). Diagnosen DMT2 kan fastställas på olika sätt, genom att antingen ha förhöjt blodsocker eller HbA1c vid upprepade tillfällen. Diagnosen kan också ställas vid ett förhöjt blodsocker och ett högt HbA1c samtidigt (Tengblad, 2020). Hos en person över 18 år ligger ett normalt fasteblodsocker mellan 4,2–6.0 mmol/l (Region Jönköpings län, 2020) och ett HbA1c <48 mmol/mol (Tengblad, 2020).

2

HbA1c har en central roll vid behandling och diagnos. Hb betyder hemoglobin och A1c är ett kemiskt uttryck för att glukos har bundits till Hb-molekyler (Frid & Annersten Gershater, 2019). En större mängd HbA1c innebär ett högt glukos i blodet. På grund av de röda blodkropparnas livslängd på 120 dagar så uppstår ett jämviktstillstånd. Mängden HbA1c ger då ett genomsnittsvärde för blodsockervärdet under de senaste 6–8 dagarna. Beprövad erfarenhet menar att ett genomsnittligt långvarigt HbA1c <60mmol/mol minskar risken för allvarliga komplikationer (Frid & Annersten Gershater, 2019).

Komplikationer

DMT2 kan på individnivå utvecklas till flera typer av diabetesrelaterade komplikationer. Oavsett vilken form av diabetes personen har är långvarigt högt blodsocker och ett för högt HbA1c skadligt för kroppen och kroppens organsystem. Personer med DMT2 har ökad risk för att utveckla diabetesrelaterade komplikationer, främst kardiovaskulära skador men även skador på de små blodkärlen i bland annat njure och lever (Frid & Annersten Gershater, 2019). Diabetesrelaterade komplikationer i de stora blodkärlen kan öka risken för stroke och hjärtkärlsjukdomar (Socialstyrelsen, 2018). Diabeteskomplikationer kan även leda till minskad sexlust samt erektil dysfunktion (Bijlsma-Rutte et al., 2017). Detta uppstår på grund av skador på de nerver som styr blodtillförseln samt erektionen (Ericson & Ericson, 2012). Komplikationerna kan också leda till stora kostnader för hälso- och sjukvården då det finns ett ökat behov av vård och omsorg för individen (Socialstyrelsen, 2018). Det säkraste sättet att förhindra diabeteskomplikationer är att motverka uppkomsten av DMT2. Vilket innebär att det krävs ett förebyggande arbete för att minska risken för utvecklingen av DMT2 hos personer i riskgrupper. Komplikationerna i de små och stora blodkärlen kan förhindras eller fördröjas om riskfaktorerna åtgärdas. Detta genom att ha en god blodsockerkontroll samt kontroll på högt blodtryck och höga blodfetter (Socialstyrelsen, 2018).

Riskfaktorer

En bidragande faktor till utveckling av DMT2 är ärftlighet. Om föräldrarna har DMT2 ökar risken för att utveckla sjukdomen, då det kan finnas ärvda skador på betacellerna som producerar insulin (Svensson et al., 2015). Andra faktorer som påverkar utvecklingen av DMT2 är ohälsosamma levnadsvanor exempelvis fysisk inaktivitet, ohälsosamma matvanor, övervikt och rökning. Andra faktorer som påverkar utvecklingen av DMT2 är högt blodtryck, höga blodfetter samt en stigande ålder (Diabetsportalen, 2019; Frid & Annersten Gershater, 2019). Ytterligare en riskfaktor för att utveckla DMT2 är psykisk ohälsa exempelvis stress, ångest och depression (Eriksson et al., 2008). Det finns vetenskapligt stöd angående att förändrade ohälsosamma levnadsvanor kan minska risken för uppkomsten av DMT2 hos personer med riskfaktorer (Socialstyrelsen, 2018).

Behandling och egenvård

Behandlingen vid DMT2 är i första hand att minska insulinresistensen och i andra hand att tillföra eller öka insulin. För att minska insulinresistensen krävs förändrade levnadsvanor gällande kost, ökad fysisk aktivitet och rökstopp. Förändrande levnadsvanor är den viktigaste behandlingen mot DMT2 (Diabetsportalen, 2019; Frid & Annersten Gershater, 2019). Minskat bukomfång och undervisning är också viktiga delar i behandlingen, därför är patientutbildning en viktig komponent för en välfungerande vård (Socialstyrelsen, 2018). Vid dagens behandling av DMT2 läggs ett

3

stort fokus på att behandla högt blodtryck och höga blodfetter för att minska risken för komplikationer i de stora blodkärlen (Diabetesportalen, 2019).

Metformin är en basbehandling och det första läkemedlet som ges vid DMT2 (Frid & Annersten Gershater, 2019; Tengblad, 2020). Metformin kan också ges i kombination med förändrade levnadsvanor, även annan typ av tablettbehandling eller insulin kan bli aktuellt (Frid & Annersten Gershater, 2019). Enligt Ericsson och Ericsson (2012) är egenvård en viktig hörnsten i behandlingen.

Egenvård är ett mångfaldigt begrepp men innebär bland annat att en person utför hälso- och sjukvårdsåtgärder i hemmet. Detta kan ske med eller utan stöd av närstående och leder till att personen blir mer självständig, tar mer kontroll över sitt liv samt fattar egna beslut (Bolscher- Niehuis et al., 2020; Socialstyrelsen, 2020). Personen får då en ökad möjlighet till att leva sitt liv mer självständigt utan frekvent kontakt med sjukvården (Socialstyrelsen, 2020). En viktig del av egenvården och behandling vid DMT2 är egna blodsockerkontroller. Genom att personen själv utför kontrollerna ger det en trygghet samt en direkt indikation på hur blodsockret har påverkats av matval, fysisk aktivitet och läkemedel. Dock är det inte klarlagt hur effektivt blodsockerkontroller är hos personer med icke-insulinbehandlad DMT2 (Boutati & Raptis, 2009; Ericson & Ericson, 2012).

Att leva med en kronisk sjukdom har stor inverkan på en persons liv, det är då viktigt att finna strategier för att kunna hantera sin situation. Exempelvis kan det innebära att personen tar ett ökat ansvar för sin sjukdom och använder sig av innovationer för att kunna läsa sin journal digitalt samt övervakar sina provresultat. Det kan också innebära att de behöver stöd från omgivningen, uppleva att sjukvården tar dem på allvar och accepterar sin sjukdom (Budge et al., 2021). Ett annat exempel är att delta i öppet hus där de får möjlighet att ta del av olika aktiviteter som ökar deras kunskap samt hur de bör hantera och anpassa sin sjukdom i vardagen. Personer med kronisk sjukdom kan uppnå mycket på egen hand gällande sin situation och hälsa, mer än vad de tror själva (Plasschaert & Peumans, 2017).

Känsla av sammanhang (KASAM)

KASAM är ett salutogent synsätt vilket syftar till faktorer som stödjer en rörelse mot det friska (Antonovsky, 1987/2011). Den vanliga frågan är hur en person handskas med en viss händelse, men också vilka faktorer som bidrar till en ökad hälsa. KASAM innehåller tre komponenter, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet (Antonovsky, 1987/2011). KASAM är en viktig faktor hos personer med DMT2 då det påverkar deras förmåga att hantera sin livssituation. De tre komponenterna i KASAM ska mötas och smälta ihop så att personer med DMT2 kan ha ett naturligt och självständigt liv (Voseckova et al., 2017).

Begriplighet syftar på i vilken utsträckning personer stimuleras av de inre och yttre faktorerna samt om faktorerna kan ses som sammanhängande, strukturerande, gripbara och tydliga. Om en person har hög begriplighet möts framtida händelser som förutsägbara och skulle något komma som en överraskning går det att ordna, sortera och göra begripliga (Antonovsky, 1987/2011). Hanterbarhet definieras som de resurser en person kan använda sig av. Dessa resurser kan vara under ens egna kontroll eller av en för individen pålitlig person, exempelvis närstående, Gud eller sjukvårdspersonal. Om en person har en hög hanterbarhet känner inte personen sig som ett offer eller att livet behandlar personen orättvist. Händer olyckliga saker så

4

kommer personen kunna reda sig och inte sörja för alltid (Antonovsky, 1987/2011). Meningsfullhet syftar till i vilken utsträckning personen känner att livet har en känslomässig innebörd, i åtminstone en del av de krav och problem livet ger. Genom meningsfullhet ser personen om kraven eller problemen är värda engagemang, hängivelse eller att investera energi i. Utmaningar är välkomna hos en person med hög meningsfullhet och ses inte som bördor. Händer en olycklig händelse tvingas personen att konfrontera utmaningen, söka efter en mening och göra sitt bästa för att ta sig igenom med värdigheten i behåll (Antonovsky, 1987/2011). Beroende på om personen har hög eller låg begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet så påverkar det personen på olika sätt. Ett scenario är att personen har högt på alla tre komponenterna vilket leder till att personen ser mening, begriplighet och har förmåga att hantera svåra och utmanade händelser i livet. Denna person kommer ta sig igenom svåra händelser bättre än en person som har lågt på alla tre komponenterna (Antonovsky, 1987/2011). För att en persons KASAM ska fungera och vara en naturlig del av livet behövs det ett samarbete mellan olika professioner exempelvis psykologer, läkare, specialiserade instruktörer och sjuksköterskor (Voseckova et al., 2017).

Sjuksköterskans roll

Sjuksköterskans roll vid DMT2 är att uppmuntra personen till delaktighet och ge förutsättningar för personen att ta kontroll över sin sjukdom och egenvård (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Sjuksköterskan bör ge utbildning till personer med DMT2. Exempelvis ge mer kunskap om sjukdomen, men också stöd och motivation för att stärka personerna till att göra bättre val för deras tillstånd samt livsstil (O´Brien et al., 2020). Målsättningen för egenvårds- och sjukdomshantering ska fattas i samråd med personen samt att målen ska vara konkreta, realistiska och hållbara (Hall & Tolhurst, 2020). Sjuksköterskan behöver förstå att sjukdomen är individuell och att personer med DMT2 hanterar sin sjukdom på olika sätt. Tydliga instruktioner gällande hälsosamma levnadsvanor är viktigt samt att berömma personerna för deras egenvårdshantering (Litterbach et al., 2019). En annan viktig del är att sjuksköterskan själv ska ha goda kunskaper om sjukdomen och är uppdaterad i ny forskning och nya strategier, för att kunna erbjuda rätt vård. Att sjuksköterskan har kunskap om läkemedel, biverkningar och effekter är också väsentligt (O´Brien et al., 2020). Personens ekonomiska status är också av relevans då sjuksköterskan kan få en överblick för hur egenvården kan komma att se ut för just den personen, då exempelvis hälsosam mat i vissa sammanhang kan vara dyrare. Förutom detta är det även viktigt att sjuksköterskan har kunskap om och kan se tecken på psykisk ohälsa hos personer med DMT2, för att kunna ge dem rätt hjälp och stöd i ett tidigt skede (O´Brien et al., 2020).

Även om sjuksköterskan har en betydande roll i att identifiera, ingripa och övervaka hälsotillstånd är det viktigt att personen med DMT2 ges möjlighet till egenvård och självständighet (Gumbs, 2020; Socialstyrelsen, 2020).

Problemformulering

När en person har diagnostiserats med DMT2 krävs det stora förändringar gällande levnadsvanor för att inte allvarliga komplikationer ska uppstå som kan förvärra personens tillstånd. Detta bör göras genom att utveckla en egenvård, då det är en viktig del i behandlingen. Personer med DMT2 har olika stor förmåga till att göra livsstilsförändringar, detta beror på hur de ser på livet och den situation de befinner

5

sig i. Det finns olika typer av strategier för att förändra sin livssituation till mer hälsosamma. Därför fokuserar denna litteraturöversikt på att beskriva vilka strategier personer med DMT2 har för att kunna hantera sin sjukdom.

6

Syfte

Syftet är att beskriva personers strategier vid hantering av diabetes mellitus typ 2.

Material och metod

Design

Till arbetet valdes litteraturöversikt med kvalitativ design. Litteraturöversikt valdes då arbetets syfte var att göra en översikt över kunskapsläget i det valda ämnet. Kvalitativa artiklar användes till litteraturöversikten då syftet fokuserade på att beskriva personers strategier vid hantering av DMT2 (Henricson & Billhult, 2017).

Urval och datainsamling

Utifrån syftet togs relevanta sökord fram (se Bilaga I). Databaserna CINAHL och MedLine valdes då dessa innehåller artiklar och material som har fokus på, framför allt, omvårdnad och medicin samt att majoriteten av materialet är skrivet på engelska (Karlsson, 2017). De booleska operatorerna AND och OR användes för att specificera sökningen samt expandera den (Karlsson, 2017). Sökningen avgränsades med peer reviewed, engelska och tidsspannet 2016–2021. Inklusionskriterier var DMT2 och ålder >18 år. Sökningen i CINAHL utfördes två gånger med olika sökord för att antalet artiklar i den första sökningen inte var tillräckligt. Artiklarna som framkom vid databassökningen granskades först utifrån titel. De artiklar vars titel ansågs vara relevant gentemot syftet gick sedan vidare till abstrakt granskning. Om abstraktet var relevant mot examensarbetets syfte gjordes därefter en helhetsgranskning av artikeln (se sökmatris, bilaga I). Titel- och abstraktgranskningen utfördes individuellt och jämfördes sedan. Vid skiljaktigheter i granskningen diskuterades artikelns relevans innan ett beslut togs om artikeln skulle gå vidare till nästa steg i granskningen. De artiklar som godkändes vid helhetsgranskningen kvalitetsgranskades sedan utifrån ett protokoll framtaget av Avdelningen för omvårdnad, Hälsohögskolan i Jönköping (se Bilaga II). För att en artikel skulle godkännas krävdes minst tio poäng av 12 samt att etiskt övervägande var en av de godkända punkterna i protokollet. Utifrån kvalitetsgranskningen godkändes 12 artiklar, av dessa artiklar hade 11 artiklar 12 av 12 poäng och en artikel 11 av 12 poäng. Artiklarna användes sedan till att svara på arbetes syfte. Vid språk och tolkningssvårigheter användes översättningsverktyg för att få en djupare förståelse för artikeln och artikelns innehåll. De 12 artiklarna som använts till resultatet finns presenterade i en artikelmatris, Bilaga III. I artikelmatrisen har kvalitén delats upp i del 1 och del 2 där det krävdes 4/4 poäng i den första delen för att den andra delen av protokollet skulle granskas.

Dataanalys

Till dataanalysen valdes Fribergs (2017) fyra steg. I första steget lästes artiklarna i sin helhet för att öka förståelsen av artikelns innehåll, detta steg utfördes individuellt. I det andra steget gjordes gemensamt en översikt över artiklarna, se Bilaga III. Efter detta utfördes det tredje steget gemensamt, vilket innebar att artiklarnas resultat lästes samt att nyckelfynd observerades. De delar av resultatet som beskrev en strategi vid hantering av DMT2 markerades, detta steg utfördes gemensamt. De markerade textstyckena sammanställdes i ett dokument där skillnader och likheter observerades mellan artiklarnas resultat, vilket gjordes gemensamt. Likheter och skillnader mellan artiklarnas resultat markerades gemensamt i olika färger för att enklare se vilka delar av resultatartiklarna som hade gemensamma nyckelfynd. Utifrån detta skapades gemensamt teman. Subteman utformades sedan gemensamt genom de olika färgerna

7

som nyckelfynden markerats med, exempelvis var den text som markerades med grönt innovationer. Nyckelfynden från resultatartiklarna skrevs, i det fjärde steget, gemensamt ihop till en ny text som presenteras i resultatet (Friberg, 2017).

Etiska överväganden

Generellt ska alltid ett etiskt övervägande göras enligt Helsingforsdeklarationen då forskningen involverar människor, mänskligt material och data. Forskarna har ansvar i att värna om deltagarnas välmående och rättigheter samt att forskningen syftar till att göra gott utan för stora risker (World Medical Association, 2018).

Vid en litteraturöversikt involverar studien indirekt människor, då översikten görs på redan befintlig forskning och det datamaterial som används inte går att koppla till enskild individ. I detta arbete har ett kvalitetgranskningsprotokoll (Bilaga II) använts för att säkerställa att de artiklar som finns med i resultatet är av god kvalité, är relevanta gentemot syftet samt att de inkluderande artiklarna har ett etiskt övervägande (Friberg, 2017). När en litteraturöversikt görs kan begränsningar gällande språk och förståelse av artiklarna leda till feltolkningar samt orättvisa bedömningar. Detta kan göra att resultatet som presenteras inte är korrekt och inte visar en generell bild av verkligheten (Kjellström, 2017). Det är även viktigt att de beskrivningarna som görs av individer och grupper inte är nedlåtande. En annan viktig del i forskningsetik är att det tydligt framgår vilken källa som har sagt vad för att undvika plagiat (Kjellström, 2017).

Förförståelsen som fanns inför arbetet var att förändringar gällande ohälsosamma levnadsvanor är betydande för att inte utveckla allvarliga och livshotande komplikationer. Detta har aktivt diskuterats för att minska risken för påverkan och styrning av resultatet (Kjellström, 2017).

DMT2 kan medföra stora samhällskostnader då allvarliga diabeteskomplikationer kan resultera i att personen behöver sjukhusvård och eventuellt sjukskrivning (Socialstyrelsen, 2018). Det finns vetenskapliga bevis för att diabeteskomplikationer kan fördröjas om de huvudsakliga riskfaktorerna åtgärdas (Socialstyrelsen, 2018). Genom att exempelvis förändra levnadsstilen till mer hälsosam samt att utveckla goda strategier i att hantera sin situation.

8

Resultat

Resultatet består av 3 teman: Att få stöd, Relationen till hälso- och sjukvård och Eget

ansvar samt 7 subteman, se figur 1.

Figur 1. Överblick över resultatets teman och subteman

Att få stöd

Stöd identifieras som interaktioner mellan individer som förstår hur diabetes fungerar och känner till kampen för personen med DMT2. Detta för att kunna införa livsstilsförändringar samt erbjuda icke-dömande uppmuntran och förståelse (Miyamoto et al., 2019).

Att få stöd ifrån närstående

Stöd från familjen och vänner anses vara en strategi då det ger minskad stress och distraktion från smärta (Peña-Purcell et al., 2018). Familjen ses som ett viktigt stöd i personen med DMT2s hälsovård (Cecilio et al., 2016). De ger stöd på olika sätt genom uppmuntran till hälsosam kost (Cecilio et al., 2016; Peleg et al., 2019; Wallace et al., 2019), fysisk aktivitet (Bosch et al., 2020; Cecilio et al., 2016), att anta nya hälsovanor i livet (Cecilio et al., 2016), emotionellt stöd (Peleg et al., 2019), transporter (Wallace et al., 2019) samt påminner och hjälper till med läkemedelshanteringen (Cecilio et al., 2016; Wallace et al., 2019). Familjen ger även ett stöd i personer med DMTs hanteringsprocess (Peleg et al., 2019). Partnern har många roller, som att finnas där när personen behöver prata, lagar mat och handlar diabetesrelaterad kost (Wallace et al., 2019). Personer med DMT2 upplever även att de kan känna stöd från sina vänner genom att få hjälp med transporter samt att de ser till att personerna med DMT2 håller sig till sin diet (Wallace et al., 2019). Syrjälä et al. (2021) beskriver att familjestödet är positivt men inte avgörande i den fysiska aktiviteten. Medan Cecilio et al. (2016) säger att familjen är en viktig del av att klara den fysiska aktiviteten.

Att få stöd

Att få stöd ifrån närstående

Att få socialt och spirituellt stöd

Relationen till hälso - och sjukvården

Vänskap och empati från sjukvårdspersonalen

Ökad kunskap genom utbildning Innovationer från hälso- och sjukvården Eget ansvar Levnadsvanor Egenvårdsaktiviteter Känslor och motivation

9 Att få socialt och spirituellt stöd

Socialt stöd ses som en strategi då det är en grundläggande aspekt för personer med DMT2 (Herre et al., 2016). Personer med DMT2 beskriver att de kan uppleva stöd från personer de inte känner, exempelvis någon i kön på apoteket då detta ger tillfälle att prata med andra personer som också har DMT2 (Peña-Purcell et al., 2018). Detta beskrivs vara stödjande då de delar liknande svårigheter och har stor förståelse i förhållande till varandra (Peña-Purcell et., al 2018; Thind et al., 2018). Ytterligare exempel är lokala bondgårdar, senior center och olika vandringsleder som beskriver ett stöd personerna med DMT2 känner ifrån samhället, eftersom det ger möjligheter till träning och hälsosam mat (Peña-Purcell et al., 2018). Grannar är ett annat stöd som personer med DMT2 upplever, då de kan erbjuda transport och hjälp (Peña-Purcell et al., 2018).

Spirituellt stöd anses också vara en strategi då det uppges vara en källa till styrka och uppmuntran (Peña-Purcell et al., 2018). Tron på Gud samt böner är viktiga och hjälpsamma i relation till att hantera svårigheter (Peleg et al., 2019). När personer inte upplever stöd från omgivningen finner många styrka i Gud (Wallace et al., 2019). Böner är lugnande och ger personerna styrka samt hopp om en bättre framtid. Att söka tröst i tron beskrivs som en strategi i att hantera sin sjukdom (Peleg et al., 2019). Relationen till Hälso- och sjukvård

En god relation till hälso- och sjukvården samt information och utbildning ses som viktiga delar i personerna med DMT2s sjukdomshantering. Att få vara en del av en grupp beskrivs som ovärderliga i personerna med DMT2s vardag. Samtidigt som innovationer leder till ökad självständighet och medvetenhet av sjukdomen.

Vänskap och empati från sjukvårdspersonalen

Hälso- och sjukvårdspersonal beskrivs som en partner i personernas process. De hjälper personerna att hantera sin sjukdom och ger utbildning vilket ses som en strategi (Cecilio et al., 2016). Personerna uttrycker att de behöver kunskap (Fink et al., 2019) och instrumentellt stöd (Wallace et al., 2019) från doktorer, specialister (Fink et al., 2019) och annan hälso- och sjukvårdspersonal (Wallace et al., 2019) för att kunna hantera sin sjukdom (Fink et al., 2019; Wallace et al., 2019). Personerna med DMT2 anser också att de förstår mer av informationen om ämnet diskuteras tillsammans med hälso- och sjukvårdspersonal än om de endast får informationen skriftligt (Herre et al., 2016). Sjuksköterskans stöd och förståelse anses vara viktigt och värdefullt. Sjuksköterskan beskrivs som en person som finns vid personernas sida och stödjer dem (Miyamoto et al., 2019). När personerna slutar göra framsteg eller glider tillbaka i ohälsosamma rutiner hjälper sjuksköterskan dem att hitta tillbaka, vilket personer med DMT2 finner tröst i (Miyamoto et al., 2019). Personerna med DMT2 litar på sjuksköterskans grundläggande kunskap. De uttrycker även värdet av de icke-dömande diskussionerna som förstärker personens framsteg, ger möjlighet att återställa målet samt leder till nya försök i beteendeförändring (Miyamoto et al., 2019). Vänskapen och empatin som uppstår mellan personerna och personalen leder till motivation i att göra livsstilsförändringar samt förändra sin egenvård (Cecilio et al., 2016). Personerna med DMT2 ser fördelar i att få stöd av någon som inte är en familjemedlem eller vän, utan någon som vet hur kroppen och diabetes fungerar. Relationen till sjuksköterskan anses vara viktigt för att kunna upprätthålla en god egenvård (Miyamoto et al., 2019).

10 Ökad kunskap genom utbildning

Personerna med DMT2 upplever att ökad kunskap är grundläggande för att kunna hantera sin sjukdom i det vardagliga livet. Detta genom att få information från hälso- och sjukvården samt andra personer med diagnosen DMT2 vilket ger dem nya perspektiv (Herre et al., 2016). Kunskapen som personerna med DMT2 får ta del av uppmuntrar dem till att ta hand om sig själva (Smith et al., 2016).

Många anser att grupputbildningar är hjälpsamma och ovärderliga i deras hantering av DMT2 (Smith et al., 2016). Detta genom att ge eller öka kunskapen om DMT2, motivation och möjlighet till social support för att kunna ta hand om särskilda hälso- eller emotionella problem. Personerna med DMT2 anser att grupputbildningen framför allt är viktigt när en person nyligen diagnostiserats. Vissa anser att grupputbildningen är mer hjälpsam än läkarbesöken (Smith et al., 2016). Personerna med DMT2 tycker det är pedagogiskt när andra personer som har diabetes delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter, eftersom de lättare kan se paralleller till hur de själva hanterar sin diabetes (Herre et al., 2016). Grupputbildningen ger även möjlighet för deltagarna att stödja och uppmuntra varandra till att fortsätta utbildningen, vilket i sin tur har potential till att kontinuerligt stödja och hjälpa personen att hantera sin sjukdom (Smith et al., 2016). Grupputbildningen ger även möjlighet till att dela idéer för hantering och prata om annat de har gemensamt (Smith et al., 2016). Personerna med DMT2 anser att grupputbildningen ger dem ökad kunskap om vad DMT2 är (Herre et al., 2016; Smith et al., 2016), kost och fysisk aktivitet (Smith et al., 2016). Personerna blir även mer medvetna om hur väsentliga dessa element är i behandlingen av DMT2 samt hur viktigt vardagliga aktiviteter är för reglering av sin diabetes. Utbildningen ger dem även praktiska råd om mat, blodsockermätning och injektionsteknik, vilket anses vara positivt (Herre et al., 2016). De upplever också en förbättring gällande deras teoretiska kunskap om hur alkohol eller olika typer av läkemedel kan påverka blodsockret (Herre et al., 2016). Personerna med DMT2 upplever även en ökad kunskap i egenvård och viktens påverkan på DMT2 (Smith et al., 2016). Personerna tycker också att information om vikten av att regelbundet besöka ögonläkare och fotterapeut är viktigt för att minska risken för olika typer av sena komplikationer (Herre et al., 2016).

Kursledarna i grupputbildningen beskrivs vara ett viktigt stöd då de ger tips på egenvårdsstrategier och förklarar vikten av det. Kursledarna ger även stöd i diabetesvård och läkemedel samt förklarar varför egenvård är viktigt för samhället. De finns även som emotionellt stöd, visar att de bryr sig om samt lyssnar aktivt på personerna med DMT2s framgångar och problem (Wallace et al., 2019).

Innovationer från hälso- och sjukvården

Olika typer av innovationer beskrivs av personerna med DMT2 som strategier för en bättre hantering av sin diabetes. Exempel på detta är en applikation (Alkawaldeh et al., 2020), en aktivtetsklocka (Miyamoto et al., 2019) samt en aktivtetsspårare (Syrjälä et al., 2021).

Applikationen ASSISTwell förbättrar personerna med DMT2s möjligheter att hantera sina egenvårdsaktiviteter. Detta genom att ge ett stöd med påminnelser när det är dags för läkemedel eller att mäta blodsocker. Applikationen ändrar personernas vanor och de upplever en bättre struktur (Alkawaldeh et al., 2020). Aktivitetsklockan är en pådrivande faktor för att engagera andra i sin diabetes och den leder till ett nytt perspektiv (Miyamoto et al., 2019). Aktivitetspåraren förbättrar personerna med

11

DMT2s beteende steg för steg gällande fysisk aktivitet (Syrjälä et al., 2021). Innovationerna leder till en bättre självständighet och kompetens gällande dagliga rutiner i egenvårdsaktiviteter. Personerna med DMT2 tar självständigheten till nytta för att kunna agera på egen hand vilket ökar känslan av ansvar. Ökat ansvar leder till förbättrad hantering av DMT2 och det minskar risken att exempelvis glömma blodsockermätningen. Innovationerna utvecklar en medvetenhet om handlingar och leder till att personerna fattar rätt beslut i sin diabeteshantering samt förbättrar hälsoresultat (Alkawaldeh et al., 2020). De blir också mer ärliga mot sig själva och andra hur det är att leva med diabetes när det gäller beslut om hälsan (Miyamoto et al., 2019). Personerna upplever en bättre disciplin i att mäta och skriva ner sina blodsockervärden. Detta leder till att de blir mer medvetna om sina värden samt vad som får ätas eller inte. Innovationerna gör också att personerna reflekterar över sambandet mellan blodsockermätning och läkemedel (Alkawaldeh et al., 2020). Innovationerna hjälper till att kunna avbryta stillasittandet och leder till att de tar egna initiativ (Syrjälä et al., 2021) samt ger kraft till att bli mer ansvarig för sina handlingar (Miyamoto et al., 2019). Personerna med DMT2 upplever också att de får kunskap om vad sjukdomen innebär vilket leder till en acceptans av sin diagnos (Miyamoto et al., 2019). De upplever också ett stöd i sin självständighet då interventionerna tvingar samt uppmanar personerna till att göra sina diabetesaktiviteter och får dem att behålla rätt fokus (Alkawaldeh et al., 2020).

Eget ansvar

För att kunna ta kontroll över sin diabetes behöver personerna med DMT2 lära sig älska sig själva. För att kunna älska sig själv måste rätt saker göras som att äta hälsosamt, vara fysiskt aktiv samt ta sina läkemedel rätt (Peña-Purcell et al., 2018). Att erkänna hur allvarlig sjukdomen är och lära sig hantera sjukdomen leder till ökad säkerhet (Herre et al., 2016). Personerna med DMT2 beskriver att det är viktigt att fortsätta framåt (Bosch et al., 2020; Fink et al., 2019). De uppger även att ansvaret ligger på dem. Sjukvårdspersonal och andra personer kan ge råd och tips men det ligger på dem själva att göra något åt sin diabetes (Miyamoto et al., 2019).

Levnadsvanor

Personer med DMT2 upplever att det är viktigt att upprätthålla en hälsosam livsstil för att kunna hantera sin diabetes, vilket anses vara en viktig strategi. Detta inkluderar främst en lämplig diet (Peleg et al., 2019; Peña-Purcell et al., 2018), ta sina läkemedel (Peleg et al., 2019), upprätthålla en hälsosam vikt (Peña-Purcell et al., 2018) och fysisk aktivitet (Peleg et al., 2019). Fysisk aktivitet anses ha många fördelar, exempelvis reducera blodsocker, öka viktnedgång, förebygga stress och inge en känsla av att må bra (Bosch et al., 2020). Trots detta beskriver vissa att de upplever det svårt att acceptera sin sjukdom, men en del i att acceptera den är att komma överens med de förändringar som behöver ske (Peña-Purcell et al., 2018). Det finns olika strategier i att hantera sin diabetes. Vissa följer rekommendationerna noga ifrån läkaren medan andra är mer flexibla gällande detta då de inte vill att sjukdomen ska ta över deras liv (Fink et al., 2019).

Ett exempel på fysisk aktivitet är att delta i en yogakurs. Genom yogakursen upplever personerna med DMT2 att de får förbättrad sömn, förändrade matvanor samt en förbättring av HbA1c. Det sistnämnda relaterar personerna med DMT2 till att de känner sig mindre stressade (Thind et al., 2018). Yogakursen leder också till ökad självkänsla och motivation till att utföra andra typer av fysisk aktivitet samt att de känner att de har förmåga till att ta hand om sig själva (Thind et al., 2018).

12 Egenvårdsaktiviteter

Genom applikationer (Alkawaldeh et al., 2020) och utbildning (Herre et al., 2016) upplever personerna med DMT2 att de får en bättre hantering av sina egenvårdsaktiviteter. Exempelvis genom dagliga påminnelser (Alkawaldeh et al., 2020) och mer kunskap om sjukdomen (Herre et al., 2016). En viktig del i egenvårdsaktiviteter är medvetenhet i att kontrollera sitt blodsocker. Personer med DMT2 uttrycker vikten av att tolka avläsningarna korrekt för att upprätthålla en blodsockernivå inom referensvärdet (Alkawaldeh et al., 2020; Peña-Purcell et al., 2018). Andra viktiga och vanliga egenvårdsrutiner är läkemedelshantering, regelbundna läkarbesök, fotvård samt ögon- och tandkontroller. Att använda dosett vid läkemedelshantering är en strategi för bättre översikt över sina läkemedel samt minska förvirring (Peña-Purcell et al., 2018). Andningsövningar beskrivs som en strategi i att hantera stressiga situationer i vardagen samt att det gör att personer med DMT2 känner en ökad kontroll över situationen (Thind et al., 2018).

Känslor och motivation

Personer med DMT2 beskriver att de försöker slappna av och behålla lugnet som ett sätt att hantera sin sjukdom. De strategier som nämns är att tänka positivt kring sin sjukdom eller att försöka undvika att tänka på sjukdomen (Peleg et al., 2019). Personerna med DMT2 vill även undvika känslan av pinsamhet, skuld och besvikelse (Syrjälä et al., 2021). De anser också att det är viktigt att göra sig själv stolt (Syrjälä et al., 2021) och känna sig motiverad (Smith et al., 2016). Fördelarna med ett hälsosammare liv (Bosch et al., 2020), känsla av ansvar för andra deltagare i grupputbildningen (Thind et al., 2018) och rädsla för att utveckla diabetesrelaterade komplikation anses också vara motiverande (Bosch et al., 2020; Fink et al., 2019). Även risken för erektil dysfunktion ger motivation till att förbättra sitt egenvårdsbeteende (Wallace et al., 2019). Många personer med DMT2 beskriver också att de känner sig motiverade när fysisk aktivitet utförs tillsammans med en partner (Cecilio et al., 2016). Många upplever att de klarar mycket mer än vad de tror (Thind et al., 2018) och känslan av kontroll ger ett positivt inflytande på egenvården (Alkawaldeh et al., 2020) samt ökar självkänslan (Thind et al., 2018).

13

Diskussion

Metoddiskussion

Till arbetet valdes en litteraturöversikt med kvalitativa artiklar. Fördelen med litteraturöversikt är att forskningen redan är utförd och material finns, men nackdelen är att författarnas språkkunskaper och förförståelse kan påverka dataanalysen (Kjellström, 2017). Förförståelsen av ämnet har under arbetet aktivt diskuterats. Detta genom att förförståelsen medvetandegjorts samt att dataanalysen genomfördes med öppenhet inför olika perspektiv, vilket stärker arbetes pålitlighet (Henricson, 2017). Kvalitativa artiklar ansågs vara mest relevant för denna typ av arbete, då examensarbetet syftade på att beskriva personers strategier vid hantering av DMT2 (Henricson & Billhult, 2017). Om kvantitativa artiklar istället hade valts hade de levda erfarenheterna inte synliggjorts på samma sätt som vid en kvalitativ metod (Billhult, 2017).

Sökorden som användes i arbetet valdes utifrån syftet. Flera olika sökningar gjordes innan sökorden bestämdes. Detta för att hitta sökord som genererade relevanta artiklar till resultatet. Inget av sökorden trunkerades då författarna inte upplevde att de sökord som användes i databassökningarna kunde trunkeras. Författarna upptäckte dock i efterhand att exempelvis ordet living hade kunnat trunkerats och genererat fler artiklar. Utebliven trunkering kan ses som en svaghet, då artiklar med relevans för arbetet inte framkommit vid sökningarna vilket kan ha påverkat arbetets resultat (Karlsson, 2017) och pålitlighet (Mårtensson & Fridlund, 2017). Karlsson (2017) menar på att det är viktigt att använda sig av trunkering för att få olika stavnings- och böjningsformer, vilket hade lett till ett bredare sökresultat. Sökningen gjordes i två olika databaser, CINAHL och MedLine. Trovärdigheten i arbetet stärktes genom att de databaserna som användes hade ett omvårdnadsfokus samt att ett flertal av artiklarna framkom i båda databaserna (Henricson, 2017). Två olika sökningar gjordes i CINAHL då författarna upplevde att de artiklar som framkom vid första sökningen i CINAHL och MedLine inte var tillräckligt. Något som diskuterades är ifall ytterligare en eller flera databaser hade gjort sökningen bredare samt lett till ytterligare perspektiv. Sökordet ”patient” valdes aktivt bort då författarna ville ha personerna med DMT2 i fokus och hur de hanterar sin sjukdom i vardagen. Ingen manuellsökning genomfördes då de 12 artiklarna ansågs vara tillräckligt för att svara på syftet.

Endast artiklar som var peer reviewed användes till arbetet vilket stärkte trovärdigheten (Henricson, 2017). Avgränsningen engelska valdes dels för att majoriteten av artiklarna är skrivna på engelska men också för att sortera bort andra språk som inte behärskades. Tidsspannet 2016–2021 sågs som en styrka då resultatet är skrivet med forskning som var fem år eller nyare, detta för att öka arbetets trovärdighet (Mårtensson & Fridlund, 2017). Inklusionskriteriet DMT2 valdes för att författarna ville ha artiklar om DMT2 och inga andra sjukdomar eller former av diabetes vilket var relevant mot syftet. 18 år var det andra inklusionskriteriet och det valdes då författarna endast ville ta del av vuxna personers erfarenheter, detta då DMT2 är mer utbrett bland vuxna än hos barn. Personer över 18 år ansågs, av författarna, vara vuxna. Något som diskuterades var om åldersspannet skulle specificerats ytterligare för en bättre överförbarhet, vilket hade stärkt arbetet.

De 12 resultatartiklarna kvalitetsgranskades och ansågs vara av hög kvalitet enligt kvalitetsgranskningsprotokollet (Bilaga II). Av dessa 12 artiklarna bedömdes 11 till 12/12 poäng och en artikel fick 11/12 poäng. Att använda ett

14

kvalitetgranskningsprotokoll stärker arbetets tillförlitlighet och kvalité (Henricson, 2017). Granskningen av artiklarnas titel och abstrakt gjordes individuellt men jämfördes sedan samt att helhet- och kvalitetsgranskningen utfördes gemensamt, vilket stärker arbetet enligt Henricson (2017). Flest antal artiklar var ifrån USA, fem stycken. De resterande sju artiklarna var från England, Tyskland, Sverige, Norge, Israel, Australien och Brasilien. På grund av att dessa länder har olika syn på levnadsvanor och kultur samt olika sjukvårdssystem påverkar det examensarbetes överförbarhet, till exempelvis Sverige då endast en artikel utfördes där (Henricson, 2017).

I dataanalysen utfördes endast en del individuellt, detta var vid fördjupningen av artiklarna. Resterande del av analysen genomfördes gemensamt, vilket stärker arbetets tillförlitlighet. För att stärka arbetes bekräftelsebarhet har dataanalysen beskrivits noggrant (Henricson, 2017).

Utifrån det etiska övervägandet som utfördes upplever författarna att de har haft god ton i beskrivningarna och inte varit nedlåtande, vilket sågs som en styrka. Risker som kan ha skett i arbetet var att artiklar om personers strategier vid DMT2, av olika anledningar, har sorterats bort. Detta kan ha berott på svårigheterna i att förstå artiklarnas innehåll men även att det vid den tidiga delen av granskningen har varit svårt att avgöra artikelns relevans. Vilket i sin tur kan ha påverkat resultatet och lett till svagheter gällande arbetets överförbarhet. För att motverka språkförbristningar har översättningsverktyg använts under arbetets gång samt att utomstående har tillfrågats vid funderingar på översättning. De resultatartiklar som togs med i arbetet behövde visa på att ett etiskt godkännande hade skett, detta för att säkerställa den etiska aspekten i arbetet (Kjellström, 2017).

Fyra grupphandledningstillfällen ägde rum under arbetets gång. Där bedömde handledaren och studiekamraterna i gruppen examensarbetes kvalité samt resultatets relevans gentemot syftet. Efter handledning gjordes ändringar för att stärka kvalitén utifrån den bedömning som gjorts av handledare och studiekamrater. Detta sågs av författarna som en viktig del i examensarbetets process. Henricson (2017) beskriver att genom grupphandledning stärks arbetes trovärdighet, bekräftelsebarhet och pålitlighet. Examensarbetet skrevs av två författare vilket kan ses som en svaghet då arbetet skulle ha skrivits i grupper om tre. Författarna har dock inte sett detta som någon nackdel i arbetsprocessen.

Resultatdiskussion

Huvudfynden som framkom i resultatet visar på att stöd ifrån närstående, vänner och sjukvårdspersonal sågs som en viktig strategi i att hantera sin sjukdom. Eftersom stödet var något som uppkom i majoriteten av resultatets delar kan det ses som något viktigt och centralt för personen med DMT2. Resultatet visar också på hur innovationer och utbildning påverkar personerna med DMT2s förmåga till sjukdomshantering. Ytterligare fynd som framkom var vikten av att ha samt känna ett eget ansvar för sin sjukdom.

Att få stöd

En central och viktig del som uppkom i resultatet var stödets inverkan på personerna med DMT2s förmåga till att hantera sin sjukdom. Personerna med DMT2 upplevde att stöd i olika former sågs som en strategi, exempelvis fysiskt stöd av närstående genom att bara finnas där eller genom praktiskt stöd i att hjälpa till med läkemedel och kost.

15

Ett annat typ av stöd som beskrevs var det spirituella. Om en person inte upplevde stöd ifrån omgivningen kunde Gud och religion fungera som stöd och ge kraft.

Black et al. (2016) beskriver i sin studie att socialt stöd från närstående, vänner och grannar är en viktig del av personer med DMT2s sjukdomshantering, framför allt gällande praktiska saker som kost, läkemedelshantering och tolkning vid läkarbesök. Även Mayberry et al. (2019) menar på att om personerna med DMT2 fick stöd från vänner, grannar eller barn som inte bor hemma så ökade följsamheten gällande läkemedel och hälsosam kost samt att de upplevde en minskad stress. Ytterligare en aspekt som presenterades i Black et al. (2016) var att närstående kunde känna en press i att alltid behöva ställa upp för sin partner eller förälder vilket inte är något som har belysts i detta arbete. Detta kan bero på att resultatartiklarna i arbetet inte tagit hänsyn till närståendes perspektiv. Även om stödet beskrivs som en central del är det många personer med DMT2 som vill vara självständiga och inte förlita sig på andra (Black et al., 2016). Utifrån detta skulle både för mycket och för lite stöd kunna påverka personen med DMT2 negativt. En upplevelse av att närstående och vänner lägger sig i för mycket kan leda till att personen upplever en minskad förmåga att hantera sin sjukdom. Dock upplevs det som, utifrån resultatet, att personer med DMT2 behöver känna ett stöd ifrån omgivningen eller Gud för att kunna lyckas med livsstilsförändringar. Vilket kan leda till etiska dilemman för personerna med DMT2, närstående samt hälso- och sjukvården. Om personer med DMT2 känner ett stöd från sin omgivning kan det öka personens självständighet och minska frekventa sjukvårdsbesök (Bolscher- Niehuis et al., 2020; Socialstyrelsen, 2020), vilket leder till mindre kostnader för hälso- och sjukvården.

Stöd som strategi kan kopplas till Antonovskys (1987/2011) teori KASAM och begreppet hanterbarhet, eftersom stöd från närstående och Gud kan ses som en resurs till att hantera sin sjukdom. Detta då kontrollen ligger hos någon personen litar på och känner stöd ifrån samt underlättar personens sjukdomshanteringen genom att hjälpa till med exempelivs praktiska saker.

Relationen till Hälso-och sjukvård

Att gå på läkarbesök och delta i olika utbildningar beskrevs också som strategier för att kunna hantera sin sjukdom. Personerna med DMT2 uttrycker att en bra relation till sjukvårdspersonal exempelvis sjuksköterskan var viktig för att känna stöd och uppmuntran till att göra livsstilsförändringar. Framför allt det icke-dömande mötet var viktigt för att känna tillit till hälso-och sjukvården. Personerna med DMT2 upplevde att informationen var enklare att förstå när ämnet diskuterades med hälso- och sjukvårdspersonal. Detta är även något som O´Brien et al. (2017) menar på är viktigt för att kunna motivera personer med DMT2 till att göra bättre val gällande sin levnadssituation och sjukdom.

Grupputbildning beskrevs som en viktig form av strategi. Personerna med DMT2 upplevde att grupputbildningarna var ovärderliga då de fick ökad kunskap om sjukdomen men också för att de fick möjlighet att diskutera med andra som befann sig i en liknande situation. I en artikel skriven av Chai et al. (2018) jämfördes individuell- respektive grupputbildning. Resultatet visade på att grupputbildningen ledde till minskad ångest och depression samt förbättrade värden av blodsocker och HbA1c. Detta visar på vilken effekt grupputbildning kan ha för en person med DMT2. Trots positiva effekter av grupputbildning menar Socialstyrelsen (2018) att det är få sjukhus och diabetesmottagningar som erbjuder detta. Socialstyrelsen (2018) beskriver också att grupputbildning är mer kostnadseffektivt gentemot individuell utbildning, vilket skulle kunna gynna samhället på ett positivt sätt.

16

Utifrån arbetets resultat upplevs det som att personerna med DMT2 kände ett ansvar gentemot den grupp de var en del av, vilket gjorde dem motiverade till att fortsätta delta. Detta kan kopplas till begreppet meningsfullhet i KASAM (Antonovsky, 1987/2011) då personerna ser grupputbildningen som något värt att investera tid och energi i. Även begreppet begriplighet (Antonovsky, 1987/2011) går att koppla till utbildning eftersom personerna med DMT2 upplever att de får ökad kunskap om sjukdomen som gör att de kan hantera sin situation på ett bättre sätt.

Olika typer av innovationer var också något som beskrevs som en strategi. Då dessa exempelvis påminde och uppmanade till kontinuerlig blodsockerkontroll samt fysisk aktivitet. Detta sågs både som ett stöd men också som en möjlighet till att ta ett eget ansvar över sin sjukdom och situation. Även Budge et al. (2021) beskriver att innovationer leder till ett ökat egenansvar då personerna exempelvis kunde läsa sina journaler digitalt samt övervaka sina provresultat. Utifrån arbetets resultat upplevs innovationer bli en större del av personer med DMT2s egenvård. Vilket kan leda till ett digitalt utanförskap om inte andra alternativ finns och skulle kunna leda till negativ påverkan på samhället genom att personerna med DMT2 inte får möjlighet till att ta ansvar för sin egenvård. Enligt Folkhälsomyndigheten (2018) var det ca 400 000 personer över 65 år som levde i ett digitalt utanförskap. För att kunna ta del av digital teknik och innovationer krävs det en viss kompetens som alla inte besitter. Även om en person är intresserad och vill lära sig om innovationer kan hinder som brist på kunskap eller tillgång till internet och moderna IT-produkter leda till ett utanförskap (Folkhälsomyndigheten, 2018). Detta är något som kan leda till svåra och etiska frågor för hälso- och sjukvården, då vård och framför allt egenvård utvecklas till att ske mer digitalt vilket kan leda till svårigheter att möta dessa individer. Innovationer kan kopplas till begreppet hanterbarhet (Antonovsky, 1987/2011) då det kan ses som en resurs till personens förfogande.

Eget ansvar

Även om stöd och kontakt med hälso- och sjukvården var viktiga delar i att hantera sin sjukdom ansåg personerna med DMT2 att ansvaret är på dem själva att göra något åt sin sjukdom. Strategier för att upprätthålla en hälsosam levnadsstil var förändringar i diet, hälsosam vikt, fysisk aktivitet och läkemedelshantering. Andra viktiga delar var att gå på läkarbesök, kontrollera blodsocker samt kontinuerliga kontroller av fötter, ögon och tänder. Ytterligare något som ansågs vara en viktig strategi för att hantera sjukdomen samt stressiga situationer var andningsövningar. Att införa egenvårdsaktiviteter för personer med DMT2 är enligt Saad et al. (2018) avgörande för att kunna hjälpa personerna att hantera sin sjukdom. Endast två artiklar i resultatet beskrev vikten av blodsockermätning, detta skulle kunna innebära att det inte anses vara viktigt trots att blodsockerkontroller, i andra sammanhang, beskrivs som en viktig del i egenvård. Dock menar Strychar et al. (2012) att det är viktigt att känna sig säker i att kontrollera blodsocker samt vilka åtgärder som behöver utföras vid högt respektive lågt blodsocker.

Viktiga etiska frågor som kan uppstå gällande eget ansvar är hur mycket av ansvaret som kan ges till en individ. Om för mycket ansvar ges kan det leda till att personen känner sig överväldigande inför sina uppgifter. Medan om personen får för lite ansvar kan det leda till att denne känner sig understimulerad. Att personer med DMT2 tar eget ansvar för sin situation och utför egenvård kan leda till något positivt för samhället. Då personen utför egenvårdsaktiviteterna på egen hand och minskar

17

kontakten med hälso- och sjukvården (Socialstyrelsen, 2020). Detta gör att andra personer som är i större behov av den tiden kan prioriteras.

Eget ansvar kan kopplas till alla tre aspekter i KASAM (Antonovsky, 1987/2011). Genom att personen med DMT2 har kunskap om sin sjukdom och situation kan denne uppleva en känsla av begriplighet i sitt liv. Om något oförutsägbart sker vet personen hur den ska agera utifrån kunskapen personen har. Personen med DMT2 har även funnit resurser i form av exempelvis stöd ifrån närstående eller innovationer som hjälper personen att hantera situationen. När personen upplever att denne har ett ansvar för sin sjukdom och situation kan detta motivera personen till att investera energi och kraft, vilket gör att personen ser det egna ansvaret som något meningsfullt i sitt liv.

Slutsatser

DTM2 är en livslång sjukdom och det är viktigt att personer med DMT2 upplever att de har strategier för att kunna hantera sin sjukdom samt att de upplever en god livssituation. Stödet i sig sågs som en viktig strategi men kunde också ses som nyckeln till att personerna med DMT2 fann motivation och förmåga till att göra livsstilsförändringar. Även om stödet från sjukvården var en viktig del ansåg personerna med DMT2 att ansvaret låg på dem själva att utföra sina egenvårdsaktiviteter. Ökad kunskap, utbildning och innovationer sågs också som viktiga delar i hanteringen.

Det här arbete visar också på hur komplext hantering av DMT2 kan vara för personerna och att det finns olika typer av strategier för att uppleva en god levnadssituation samt sjukdomshantering. För att få kontroll över sin sjukdom måste personerna med DMT2 erkänna hur allvarlig den är samt lära sig att älska sig själv.

Kliniska implikation

Praktiskt i vården kan detta arbete hjälpa vårdpersonalen att förstå vad som är viktigt för personerna med DMT2 och leda till en ökad förståelse för vilka faktorer som påverkar personens förmåga till att hantera sin sjukdom. Det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap om strategier för att kunna möta personer med DMT2s behov samt ge rätt vård utifrån dennes resurser och förutsättningar. Ett brett utbud av strategier är också viktigt för att kunna motivera personerna till en mer följsamhet i sina egenvårdsaktiviteter. Utifrån arbetets resultat kan de erfarenheter och åsikter som personer med DMT2 har, påverka utvecklingen av vården över lag men framför allt egenvården. Arbetet kan vara en utgångspunkt vid utformning av vård- och behandlingsprogram på olika plan exempelvis individuellt eller i grupp, samhälls-och folkhälsonivå.

Personer med DMT2 har olika resurser för att kunna hantera sin kroniska sjukdom gällande inkomst, kultur, socialt nätverk, samsjuklighet och om vården finns tillgänglig där personen bor. Därför behövs mer forskning till fler evidensbaserade strategier samt en rangordning och kunskap om vilka åtgärder som har störst betydelse för resultatet. Det kan även finnas strategier som inte tagits upp i det här arbetet som visar på att mer forskning behövs, eftersom varje individ är unik och har unika sätt att finna strategier. Utifrån detta arbetes resultat upplever författarna även att ytterligare forskning kring egenvårdsaktiviteter och dess effekt bör genomföras. Detta för att få en bättre

18

förståelse samt kunskap om egenvård vid DMT2 för både personen själv men också för hälso- och sjukvården. Ytterligare forskning bör också göras om hur sjukvården kan dra nytta av närståendes stöd till personen med DMT2, eftersom det är något författarna inte anser sker i vården idag.

19

Referenser

* Artiklar till resultatet

* Alkawaldeh, M. Y., Jacelon, C. S., & Choi, J. (2020) Older adults' experiences with a tablet-based self-management intervention for diabetes mellitus type II: A qualitative study. Geriatric Nursing, 41 (3), 305–312. https://doi.org/10.1016/j.gerinurse.2019.11.010

Antonovsky, A. (2011). Hälsans mysterium (M. Elfstadius, övers.) Natur och kultur. (Originalarbetet publicerat 1987).

Bijlsma-Rutte, A., Braamse, A. M. J., van Oppen, P., Snoek, F. J., Enzlin, P., Leusink, P., Nijpels, G., & Elders, P. J. M. (2017). Screening for sexual dissatisfaction among people with type 2 diabetes in primary care. Journal of Diabetes & Its

Complications, 31(11), 1614–1619.

https://doi.org/10.1016/j.jdiacomp.2017.07.020

Billhult, A. (2017). Kvantitativ metod och stickprov. I M. Henricson (Red.),

Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad.

(s.99–110). Studentlitteratur AB.

Black, S., Maitland, C., Hilbers, J., & Orinuela, K. (2016). Diabetes literacy and informal social support: a qualitative study of patients at a diabetes centre.

Journal of Clinic Nursing, 26 (1–2), 248–257.

https://doi.org/10.1111/jocn.13383

Bolscher- Niehuis, M. J. T., Uitdehaag, M. J., & Francke, A. L. (2020). Community nurses’ self‐management support in older adults: A qualitative study on views, dilemmas and strategies. Health & Social Care in the Community, 28(1), 195– 203. https://doi.org/10.1111/hsc.12853

Boutati, E.I., & Raptis, S.A. (2009). Self-monitoring of blood glucose as part of the integral care of type 2 diabetes. Diabetes Care, 2(32), 205–210. https://doi.org/10.2337/dc09-S312

* Bosch, M. V., Wesley, E., & Strouse, S. (2020). Perceptions of Physical Activity in Middel-aged Women with Type 2 Diabetes. Sage journals, 2020, 1–9. https://doi.org/10.1177/0193945920973151

Budge, C., Taylor, M., & Curtis, C. (2021). Support for living well with long‐term conditions: How people manage. Journal of Clinical Nursing (John Wiley &

Sons, Inc.), 30(3/4), 475–487. https://doi.org/10.1111/jocn.15560

* Cecilio, S., Brasil, C., Vilaça, C., Silva, S., Vargas, E., & Torres, H. (2016). Psychosocial aspects of living with diabetes mellitus in promoting self-care. Directory of

Open Access Journals, 17(1), 44–51.

https://doi.org/10.15253/2175-6783.2016000100007

Chai, S., Yao, B., Xu, L., Wang, D., Sun, J., Yuan, N., Zhang, X., & Ji, L. (2018). The effect of diabetes self-management education on psychological status and blood glucose in newly diagnosed patients with diabetes type 2. Patient Education and

Counseling, 101(8), 1427-1432. https://doi.org/10.1016/j.pec.2018.03.020

Diabetsportalen. (2019, 7 maj). Diabetes typ 2.

20

Diabetesportalen. (2010, 30 augusti). Samma HbA1c fast på nytt sätt. https://www.diabetesportalen.lu.se/artikel/samma-hba1c-fast-pa-nytt-satt Ericson, E., & Ericson, T. (2012). Medicinska sjukdomar. Studentlitteratur AB

Eriksson, A-K., Ekbom, A., Granath, F., Hilding, A., Efendic, S., & Östenson, C-G. (2008). Psychological disress and risk of pre-diabetes and Type 2 diabetes in a prospective study of Sedish middel-aged men and women. Diabetic Medicin, 25, 834–842. https://doi.org/10.1111/j.1464-5491.2008.02463.x

*Fink, A., Fach, E., & Schröder, S. (2019). “Learning to shape life” - a qualitative study on the challenges posed by a diagnosis of diabetes mellitus type 2. International

Journal for Equity in Health, 18(1).

https://doi.org/10.1186/s12939-019-0924-3

Folkhälsomyndigheten. (2018). Digital teknik för social delaktighet bland äldre

personer - ett kunskapsstöd om möjliga insatser utifrån forskning, praktik,

statistik, juridik och etik.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/77f20aba933e42978c44 fea69689a7e2/digital-teknik-for-social-delaktighet-bland-aldre-personer.pdf Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats;

Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (s. 141–152). Studentlitteratur AB.

Frid, A., & Annersten Gershater, M. (2019). Diabetes mellitus. I A. Ekvall & A, M. Jansson (Red.), Omvårdnad & Medicin. (s. 336–352). Studentlitteratur AB. Gumbs, J. (2020). Orem's Select Basic Conditioning Factors and Health Promoting

Self-Care Behaviors Among African American Women with Type 2 Diabetes.

Journal of Cultural Diversity, 27 (2). 47–52.

Hall, M., & Tolhurst, E. (2020). Nurses’ perspectives on supporting self-management of type 2 diabetes within a primary care setting. Journal of Diabetes Nursing,

24(5), 1–5.

Henricson, M., & Billhult, A. (2017). Kvalitativ metod. I M. Henricson (Red.),

Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad

(s.111–119). Studentlitteratur AB.

Henricson, M. (2017). Diskussion. I. M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och

metod: Från idé till examination inom omvårdnad (s.411–420).

Studentlitteratur AB.

* Herre, A. J., Graue, M., Kollveit., B-C. H., & Gjengedal, E. (2016). Experience of knowledge and skills that are essential in self-managing a chronic condition – a focus group study among people with type 2 diabetes. Scandinavian Journal of

Caring Sciences, 30 (2), 382–390. https://doi.org/10.1111/scs.12260

International Diabetes Federation. (2019). World Wide toll of diabetes. Hämtad: 21-01-15 https://www.diabetesatlas.org/en/sections/worldwide-toll-of-diabetes.html

Karlsson, E. K. (2017) Informationssökning. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori

och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (s.81-97).

21

Kindarara, D. M., McEven, M. M., Crist, J. D., Loescher, L. J. (2017). Health-Illness Transition Experiences With Type 2 Diabetes Self-management of Sub-Saharan African Immigrants in the United States. The Diabetes EDUCATOR, 43 (5), 506–518. https://doi.org/10.1177/0145721717724725

Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och

metod: Från idé till examination inom omvårdnad (s. 57–80).

Studentlitteratur AB.

Litterbach, E., Holmes‐Truscott, E., Pouwer, F., Speight, J., & Hendrieckx, C. (2019). “I wish my health professionals understood that it”s not just all about your HbA1c!’. Qualitative responses from the second Diabetes MILES – Australia

(MILES‐2) study. Diabetic Medicine, 37(6), 971–981.

https://doi.org/10.1111/dme.14199

Mayberry, L. S., Piette, J. D., Lee, A. A., & Aikens, J. E. (2019). Out-of-home informal support important for medication adherence, diabetes distress, hemoglobin A1c among adults with type 2 diabetes. Journal of Behavioral Medicine, 42(3), 493– 401. https://doi.org/10.1007/s10865-018-0002-0

* Miyamoto, S., Henderson, S., & Fazio, S. (2019). Empowering Diabetes Self-Management Through Technology and Nurse Health Coaching. Sage journals,

45(6), 586–595. https://doi.org/10.1177/0145721719879421

Mårtensson, J & Fridlund, B. (2017). Vetenskaplig kvalitet i examensarbete. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination

inom omvårdnad (s. 421–438). Studentlitteratur AB.

Nationella diabetesregistret. (2019). Årsrapport 2019.

https://doi.org/10.18158/H14a7jRsI

O´Brien, C., Rooyen, D., & Ricks, E. (2020). Self-managment of persons living with diabetes mellitus type 2: Experiences of nurs educators. Health SA Gesondheis,

25, 1-11. https://doi.org/10.4102/hsag.v25i0.1381

* Peleg, O., Hadar, E., & Cohen, A. (2019). Individuals With Type 2 Diabetes: An Exploratory Study of Their Experience of Family Relationships and Coping With the Illness. The Diabetes educator, 46 (1), 83–93. https://doi-org.proxy.library.ju.se/10.1177/0145721719888625

* Peña-Purcell, N. C., Cutchen, L., & McCoy, T. (2018). “You´ve Got to Love Yourself”: Photovoice Stories From African Americans and Hispanic/Latinos Living With

Diabetes. Sage journals, 29(3), 229-239.

https://doi.org/10.1177/1043659617696976

Plasschaert, R., & Peumans, P. (2017). Open house for people facing a chronic disease.

International Journal of Integrated Care (IJIC), 17, 1–2. https://doi.org/10.5334/ijic.3918

Region Jönköpings län. (2020, 29 September). P (fPt)-- Glukos.

Provtagningsanvisningar laboratoriemedicin.

https://webbsortiment.rjl.se/Analysis.aspx?service=37459&directlink=true Saad, A.M.J., Younes, Z.M.H., Ahmed, H., Brown, J.A., Al Owesie, R.M., & Hassoun,

A.A.K. (2018). Self-efficacy, self-care and glycemic control in Saudi Arabian patients eith type 2 diabetes mellitus: Across-sectional survey. Diabetes