Drömmer svenskämnet om hållbar utveckling? : En ekokritisk läsning och didaktisk diskussion om romanen Blade Runner

Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Handledare: Lina Samuelsson Svenska

Examensarbete i lärarutbildningen Examinator: Magnus Jansson

Drömmer svenskämnet om hållbar utveckling?

En ekokritisk läsning och didaktisk diskussion om romanen Blade Runner

Does the subject of Swedish dream of sustainable development? An ecocritical reading and didactic discussion of the novel Blade Runner

Akademin för utbildning, EXAMENSARBETE

kultur och kommunikation LIA021 15 hp

Termin Ht.2015

SAMMANDRAG Alexander Vainikainen

Drömmer svenskämnet om hållbar utveckling? – en ekokritisk läsning och didaktisk diskussion om romanen Blade Runner

Does the subject of Swedish dream of sustainable development? - an ecocritical reading and didactic discussion of the novel Blade Runner

2016 Antal sidor: 37

Syftet med detta examensarbete var att undersöka vad det finns för didaktiska möjligheter i att utföra ekokritiska läsningar av dystopisk skönlitteratur vid undervisning om hållbar utveckling i svenskämnet. För att undersöka detta utfördes en ekokritisk läsning av science fiction-romanen Blade Runner, originaltitel Do Androids Dream of Electric Sheep, av Philip K Dick. Tanken enligt mig var att romanen och dess skildring av en dystopisk värld kunde vara intressant att uppmärksamma i gymnasiet samt använda som underlag för diskussioner om potentiella framtidsscenarion. Utöver det ville jag, genom min analys, visa på vilka frågor gällande hållbar utveckling som en ekokritisk läsning av romanen kan lyfta fram. Utifrån detta ville jag sedan diskutera vilken potential just denna roman och den dystopiska genren i allmänhet kan ha i svenskundervisningen.

Resultatet visade att det, i en ekokritisk läsning av romanen, finns tolkningsmöjligheter som belyser alla de tre huvudområden som Skolverket beskriver finns inom hållbar utveckling. Det betyder med andra ord att det finns möjligheter att öppna upp för diskussioner om hållbar utveckling utifrån ekokritiska läsningar av romanen.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 INLEDNING ... 1

1.1SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2

1.2UPPSATSENS DISPOSITION ... 2

2 TEORI & BAKGRUND ... 3

2.1HÅLLBAR UTVECKLING ... 4

2.1.1 Hållbar utveckling i läroplanen ... 4

2.2EKOKRITIK ... 5

2.2.1 Ekofeminism ... 6

2.3SCIENCE FICTION OCH DYSTOPI ... 7

2.3.1 Rymd, plats och miljö ... 8

2.4EKOKRITISK PEDAGOGIK OCH LITTERATURDIDAKTIK ... 9

3 METOD OCH MATERIAL ... 12

3.1PUBLICERINGSHISTORIK, GENRE OCH INTRIG ... 12

3.2TIDIGARE FORSKNING ... 14

3.3ANALYSMETOD ... 16

4 ANALYS OCH DIDAKTISK REFLEKTION ... 17

4.1ANALYS AV BLADE RUNNER ... 17

4.1.1 Miljömässiga dimensioner ... 17

4.1.2 Sociala dimensioner ... 21

4.1.2.1 Objektifieringen av djur och kvinnor ... 26

4.2REFLEKTIONER OM VERKETS DIDAKTISKA POTENTIAL ... 29

1 Inledning

I och med den samhällsutveckling som sker i världen kan det te sig viktigt att utveckla ett förhållningssätt till miljön och det samhälle vi lever i. I läroplanen för gymnasieskolan, som Skolverket publicerade 2011 (7), beskrivs skolans uppdrag och där framgår hållbar utveckling som en viktig del i de kunskaper som ska förmedlas till eleverna. Miljöperspektivet i undervisningen är enligt Skolverket menat att förse eleverna med insikter. Genom dessa insikter ska eleverna bilda sig ett eget förhållningsätt till de övergripande och globala miljöfrågorna samt kunna motverka en skadlig miljöpåverkan. I läroplanen framhävs även vikten av en undervisning som belyser hur samhällets funktioner och vårt arbets- och levnadssätt kan justeras för att generera en hållbar utveckling.

Under min tid som lärarstudent på ämneslärarprogrammet har jag kunnat observera att miljöundervisningen inte prioriteras inom svenskämnet. Lärare som jag diskuterat detta med har bland annat uttryck att det inte finns en adekvat mängd läromedel inom området, vilket försvårar ett implementerande av miljöundervisning i svenskämnet. Vidare verkar hållbar utveckling ofta anses vara en angelägenhet för andra ämnen än svenskämnet trots att begreppet förekommer frekvent i läroplanen för gymnasieskolan.

I en berättelse försöker man skapa samband och sammanhang mellan olika människor, händelser och platser, vilket betyder att berättelsen kan erbjuda ett perspektiv eller ett sätt att se på tillvaron (Öhman, 2015:20-21). Av detta skäl anser jag att litteraturundervisningen har potentialen att introducera eleverna till och involvera dem i olika invecklade fenomen som exempelvis hållbar utveckling.

Enligt Hässlöf, Ekborg och Malmberg (2014:41) har hållbar utveckling, både inom undervisning och som begrepp, lett till ett flertal omfattande tolkningar och debatter. Detta är en konsekvens av att det finns skilda uppfattningar om hur man på bästa sätt ska handla för en ”hållbar framtid” (ibid:42). De konstaterar även att konceptet hållbar utveckling är mycket komplicerat eftersom det behandlar hållbarhet ur sociala, miljömässiga och ekonomiska perspektiv (ibid:41).

Under de senaste trettio åren har den teoretiska inriktningen som går under namnet ekokritik etablerats inom det litteraturvetenskapliga fältet. Ekokritik betecknar, enligt Glotfelty (1996:xiii-xix), studiet av relationen mellan litteratur och den fysiska miljön. Ekokritiken har genom åren mynnat ut i flera tvärvetenskapliga fält, däribland ekokritisk pedagogik, vilket enligt mig visar på fältets nära anknytning till undervisning. Inte minst av detta skäl kan

ekokritiken potentiellt användas i undervisningen om hållbar utveckling. Svenskämnet i sig skapar flertalet möjligheter till att introducera noggrant utvald litteratur som kan användas för att lyfta fram relevanta ekokritiska frågor och perspektiv. Därmed kan det te sig relevant att undersöka vad det finns för möjligheter att, genom ekokritiska läsningar av dystopiska skönlitterära verk i svenskämnet, öppna upp för diskussioner gällande hållbar utveckling.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med detta examensarbete är att undersöka vad det finns för didaktiska möjligheter i att utföra ekokritiska läsningar av dystopisk skönlitteratur vid undervisning om hållbar utveckling i svenskämnet. För att undersöka detta har jag analyserat science fiction-romanen Blade Runner av P. K. Dick, som gavs ut för första gången 1968. Romanen och dess skildring av en dystopisk värld kan enligt mig vara intressant att uppmärksamma i skolan samt använda som underlag för diskussioner om potentiella framtidsscenarion. Jag vill genom min analys visa på vilka frågor gällande hållbar utveckling som en ekokritisk läsning av romanen kan lyfta fram och utifrån detta diskutera vilken potential just denna roman och den dystopiska genren i allmänhet kan ha i svenskundervisningen. De frågeställningar som ligger till grund för denna uppsats behandlar således verket, men även verkets möjligheter i en lärandesituation.

• Vilka dimensioner av hållbar utveckling kan uppmärksammas genom ekokritiska läsningar av Blade Runner?

• Hur kan dessa dimensioner av hållbar utveckling uppmärksammas i ett didaktiskt sammanhang?

1.2 Uppsatsens disposition

Detta examensarbete är uppdelat i fem kapitel varav detta inledande kapitel introducerar syftet tillsammans med de olika teorier som ligger till grund för arbetet. Efterföljande kapitel bygger vidare på de tidigare presenterade teorierna genom att definiera dem och kontextualisera dem. Vidare kommer det andra kapitlet att behandla centrala begrepp i uppsatsen.

I det tredje kapitlet presenteras romanen Blade Runner av P.K Dick. Inledningsvis ger kapitlet en beskrivning av romanens publiceringshistorik samt en diskussion om dess genre och

intrig. Kapitlet avslutas sedan med en förklaring av den metod som står till grund för min ekokritiska analys av romanen.

Det fjärde kapitlet består av min analys av romanen och en didaktisk reflektion om hur den kan användas i undervisning om hållbar utveckling i svenskämnet. Jag har valt att dela in analysen i två delar som fått namnen ”miljömässig dimension” och ”social dimension". Den första delen behandlar miljön i romanen och de tolkningar som går att göra utifrån den. Den andra delen berör de olika sociala strukturer som finns i verket. I det andra avsnittet finns även en underrubrik som berör karaktärernas syn på kvinnor och djur i romanen. I den didaktiska reflektionen framgår det vilka diskussioner om hållbar utveckling som ekokritiska läsningar av romanen Blade Runner kan öppna upp för.

Det avslutande kapitlet består av två delar. Den första delen är en sammanfattning av uppsatsen, där jag besvarar de frågeställningar som ställdes i inledningen av detta arbete. Den avslutande delen används till att ge några reflekterande slutord för detta examensarbete och ge några synpunkter på vad som skulle kunna göras i framtiden.

Ett aktivt val har gjorts i detta arbete vad gäller uteslutandet av manliga respektive kvinnliga pronomina. Valet har gjorts utifrån ett normkritiskt ställningstagande, där jag anser att man inte bör lägga tyngd i om en skribent är manlig eller kvinnlig. En annan anledning är att förhindra fördomar som kan uppkomma i och med upptäckten av en skribents kön. Mot denna bakgrund har maskulina och kvinnliga pronomen ersatts av det könsneutrala pronomenet ’hen’.

2 Teori & bakgrund

I följande kapitel kommer de teoretiska områden som ligger till grund för uppsatsen att presenteras. Utöver det kommer jag att definiera för uppsatsen centrala begrepp som hållbar utveckling, ekokritik och dystopi. Inledningsvis ges en förklaring till begreppet hållbar utveckling och hur det tar sig i uttryck i läroplanen. Därefter följer ett avsnitt som berör ekokritiken och ekofeminismen samt definierar vad de båda teorierna i fråga innebär. Utöver det kommer jag diskutera science fiction och dystopin, som är de genrer Blade Runner kan relateras till. I dessa avsnitt definieras även begreppen miljö, plats och rymd. En jämförelse mellan dystopin och den närliggande utopin kommer att göras i syfte att tydliggöra den förstnämndas koppling till detta examensarbete. Som jag nämnde tidigare är min tanke att dystopiska världar kan ge underlag för diskussioner om potentiella framtidsscenarion.

Avslutningsvis lyfter jag fram ekokritisk pedagogik och litteraturdidaktiska teorier som är av betydelse för min tolkning av verket i ett undervisningssammanhang.

2.1 Hållbar utveckling

I Skolverkets (1) redovisning av nyttan av det internationella arbetet för utbildning för hållbar utveckling från 2012 framgår det att hållbar utveckling vanligtvis delas in i tre huvudområden: miljö/ekologisk hållbarhet, social hållbarhet och ekonomisk hållbarhet. Trots denna indelning är områdena ämnade att ses som en enhet och inte som tre separata delar. Hållbar utveckling behandlar frågor som berör, bland annat, demokrati, jämställdhet, hälsa och livsstil. Exempelvis kan en fråga om livsstil beröra hur ens konsumtionsvanor påverkar alla de tidigare nämnda områdena.

Redovisningen uppmärksammar även hur begreppet hållbar utveckling har en historia av att vara svårdefinierat (Skolverket, 2012:1). Bland annat beskrivs det att begreppet har definierats på en rad olika sätt inom forskning, politik och vardagliga sammanhang. Uppfattningen delas av Garrard (2007:374), som betonar att begreppet hållbar utveckling är ytterst motsägelsefullt. Garrard hävdar att det finns en mängd varierande tolkningar som uppmanar till allt från radikala förändringar till att fortsätta upprätthålla den levnadsstandard vi har i dagsläget.

Enligt Skolverket (2012:1) existerar det över trehundra definitioner av begreppet hållbar utveckling. Detta till trots är det den definition som Bruntlandkommisionen formulerade 1987 som förekommer mest frekvent: ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov” (ibid). Det är denna definition, tillsammans med indelningen av miljö/ekologisk hållbarhet, social hållbarhet och ekonomisk hållbarhet som ligger till grund för de analyser och diskussioner som förekommer i denna uppsats.

2.1.1 Hållbar utveckling i läroplanen

År 2011 publicerade Skolverket den nya läroplanen för gymnasieskolan. I den förkommer begreppet hållbar utveckling i det avsnitt som avser de kunskaper som varje elev ska inneha vid slutet av sin utbildning. Där förklaras det i sin tur att varje elev, utifrån perspektivet hållbar utveckling, ska kunna observera och analysera hur människan interagerar med sin omvärld (ibid:10). Ett fåtal program, som exempelvis industriprogrammet och fordonsprogrammet, har enskilda paragrafer som berör hållbar utveckling ur ett miljömässigt perspektiv (ibid:25;32).

Samtidigt kan det noteras att hållbar utveckling, inom enskilda ämnen, enbart kan härledas till ämnena samhällskunskap och naturkunskap (ibid:127-130; 132-135; 137; 144; 156). I ämnesplanen för naturkunskap framgår det exempelvis att det centrala innehållet ska behandla frågor om hållbar utveckling som berör miljön, vilket bland annat involverar teman som ekosystempåverkan och resursutnyttjande. Ytterligare benämns även konsumtion, resursfördelning, mänskliga rättigheter och jämställdhet som viktiga utgångspunkter i undervisningen av hållbar utveckling. Trots att väsentliga delar av omständigheterna kring begreppet hållbar utveckling nämns i det centrala innehållet i läroplanen, så förekommer ingen definition av vad begreppet i fråga innebär.

2.2 Ekokritik

I denna uppsats inledning nämndes Glotfeltys definition av ekokritik, vilket beskrivs som studiet av relationen mellan litteraturen och den fysiska omgivningen. Gersdorf och Mayer (2006:10) ger i sin bok Nature in literary and cultural studies: transatlantic conversations on ecocriticism en mer utförlig definition när de förklarar sin ståndpunkt i vidareutvecklingen av

ekokritiken som litteraturstudium:

We strongly support the further development of ecocriticism as a methodology that re-examines the history of ideologically, aesthetically, and ethically motivated conceptualizations of nature, of the functions of its constructions and metaphorisations in literary and other cultural practices, and of the potential effects of these discursive and imaginative constructions have on our bodies as well as our natural and cultural environments. (10)

Det forskarna betonar här är i synnerhet att ekokritiken omvärderar hur naturen historiskt sett har uppfattats och hur den gestaltas i olika litterära och kulturella praktiker. Liksom Glotfelty påpekar de hur naturens funktioner och avbildningar i litteraturen faktiskt också påverkar oss människor och den miljö vi lever i.

I sin bok Litteraturteori beskriver Tenngart (2010:153) hur ekokritiken, som ett teoretiskt perspektiv, snabbt vuxit i storlek. Sandgren (2002:5) var en av de första i Sverige att introducera begreppet ekokritik. Hen lyfter fram hur sammansättningen av orden ”eco” och ”criticism” i begreppet betonar att det är en kritisk rörelse som intresserar sig för den länk som existerar mellan litteraturen och den fysiska miljön. Likartat resonerar Tenngart (2010:153) om hur den ekokritiska teorin, liksom den marxistiska, feministiska och postkoloniala teorin, har grundläggande antaganden som berör förhållanden som existerar utanför litteraturen. Sandgren (2002:5) hävdar att ett alternativt namn till ekokritiken hade kunnat vara ”ekologisk

litteraturkritik”, men enligt hen är det tidigare nämnda begreppet mer lätthanterligt. Påföljden av namnvalet blir således att skribenter inom denna typ av forskning benämns som ”ekokritiker”.

Begreppet ekokritik går att spåra tillbaka till sjuttiotalet, då det började förekomma vid konferenser hållna av Western Literature Association, ofta förkortat WLA. Western Literature Association är ett amerikanskt förbund som ägnar sig åt att studera litteratur från västra USA. Trots detta etablerades termen först i samband med att Glotfelty använde den som en beteckning på en studie av en naturessä (Tenngart, 2010:154).

Tidigare nämndes Sandgren som en av de första i Sverige att introducera begreppet ekokritik. Detta skedde 2002 och sedan dess har en utveckling kring ekokritiken skett även i Sverige. Flera tidskrifter har gett ut nummer som varit riktade mot det ekokritiska litteraturstudiet, däribland femte numret av skriften Litteratur och Språk från 2009 som gavs ut av en grupp forskare vid Mälardalens Högskola. År 2007 publicerades även den första svenska antologin vid namn Ekokritik – naturen i litteraturen, som ger insyn i aktuell svensk ekokritisk forskning. Meningen med antologin var att presentera det internationellt växande ämnet för en svensk publik.

Mortensen (2015:290) betonar hur ekokritiska läsningar av litteratur skiljer sig från tidigare kritiska förhållningssätt. Enligt hen finner ekokritiker det kontraproduktivt att en stor andel teoretiskt skolade analytiker har valt att inte ta naturen seriöst, och att läsmetoder där naturen inte tar lika stor plats har avancerat just då den mänskliga civilisationens beroende av naturen framgår som tydligare än någonsin i och med dess betydelse för mänsklighetens fortlevnad. Vidare förklarar Mortensen att ekokritiker ”antar att naturen är verklig, att den betyder något, och att dess betydelser för och i litteraturen ska tas på allvar” (ibid). Detta antagande, menar Mortensen, medför viktiga konsekvenser för sättet man bedriver litteraturläsning på och därmed vad man vill uppnå med det. Enligt Mortensen kan litteraturforskningen därför hjälpa till att utveckla det större vetenskapliga projekt som berör förståelsen av den komplexa interaktionen mellan natur och kultur samt människa och miljö.

2.2.1 Ekofeminism

Ekofeminismen är ett fält som ligger nära ekokritiken (Sandgren 2002:12). Inom detta fält menar Sandgren att det skett en enorm utveckling som närmast skulle kunna likna en teoriexplosion. Riktningen är, enligt hen, till en ännu högre grad än ekokritiken, ett tvärvetenskapligt fält; då det utöver litteraturvetare även har lockat psykologer, teologer, sociologer och pedagoger. Bland de forskare som bidragit mest till fältet hör bland annat Gaard

och Murphy, som tillsammans gett ut antologin Ecofeminist Literary Criticism. Theory, Interpretation, Pedagogy samt Warren och Erkal, som gett ut Ecofeminism. Women, Culture, Nature.

Ekofeminismen ser på sociala och miljömässiga problem som närbesläktade fenomen (Gaard 2009:323). Till skillnad från ekokritiken ser man således att behandlingen av kvinnor, djur och natur inte går att separera. Gaard anser även att det är lika viktigt att se hur ekofeminism inte enbart fokuserar på sexism, speciesism och förtrycket av naturen, utan även andra typer av orättvisor såsom rasism, klassism och heterosexism. Ytterligare går det att se till Tenngarts (2010:160-161) förklaring av ekofeminism, där det beskrivs hur teorin bygger på en idé om att det hierarkiska förtryck som existerar i mannens förtryck av kvinnan också är det som återfinns i människans hänsynslösa utarmande av naturresurserna. Med andra ord har det patriarkala samhället, enligt ett ekofeministiskt perspektiv, gjort och fortsätter göra sig skyldigt till såväl kvinnoförtryck som miljöförstöring. Samtidigt anser Tenngart (2010:161) att en djupare förståelse för relationen mellan norm och avvikelse kan hjälpa en att identifiera stora likheter mellan det som beskrivs, betraktas och gestaltas i litteraturen. Med andra ord kan det vara fruktbart att uppmärksamma de likheter som existerar mellan kvinnan och naturen i litteraturen.

2.3 Science fiction och dystopi

Nationalencyklopedin betecknar science fiction som en litterär genre där bärande element i intrigen och miljön ska ha inslag grundade på spekulationer. Det spekulativa får emellertid inte strida mot vedertagna vetenskapliga, historiska eller andra kunskaper. Begreppet ”science fiction” förekom första gången 1851 men avsåg då i stor utsträckning litteratur som redogjorde för vetenskapliga upptäckter. Den term som används idag användes först 1929 av Gernsback (Shröder, u.å.).

Science fiction genren har sina rötter i den betydligt äldre genren dystopi, som i sin tur är en del av genren utopi. Ljungquist (2001:20) menar att dystopin och utopin ofta betecknas som varandras motsatser, men hen anser att detta inte ger en rättvis bild av vad begreppen innebär. Ordet ’utopi’ ska ha bildats genom en kombination av de grekiska orden ’ou’, som betyder icke, och ’topos’, som betyder plats (ibid:15). Till skillnad från termen ’utopi’, som går att spåras till Mores roman Utopia från 1516, tillkom begreppet ’dystopi’ långt senare (ibid:18). Ordet är en kombination av de grekiska orden ’ou’, som betyder ’illa’ och ’miss’, samt ’topos’, vars betydelse förklarades i föregående stycke. Vidare förklarar Ljungquist (ibid:19) att dystopi som

begrepp blivit vanligt förekommande först under nittiotalet, då det tidigare oftast benämnts som anti-utopi. Det som skiljer de båda åt är att den förstnämnda försöker porträttera den okända och den ideala världen medan den sistnämnda återger en förskjuten och förvriden bild av vår egen verklighet (ibid:21). Gemensamt för de båda är dock att de gör vår värld främmande och är menade att stimulera läsaren till engagemang i sin egen verklighet. Till exempel så har den litterära utopin en genomtänkt politisk, moralisk och/eller religiös uppfattning, som är menad att kritisera tendenser och företeelser i utopiförfattarens verklighet.

Enligt Ljungquist (2001: 22-23) överlappar den litterära utopin en mängd andra genrer såsom science fiction, satir och allegori. Medan andra forskare vill placera utopin som en undergenre till science fiction motsäger sig Ljungquist denna definition av den anledningen att den litteratur som hen studerat inte kan kopplas ihop med de särdrag som går att finna inom science fiction. Således kan den genrefråga som uppstår kring utopin och dystopin enligt Ljungquist besvaras av att det sker en överlappning av genrer snarare än att vissa genrer är överordnade andra. Det är även denna hållning som jag intar i uppsatsen eftersom min hypotes är att en dystopisk värld kan bilda underlag för diskussioner om potentiella framtidsscenarion.

2.3.1 Rymd, plats och miljö

Science fiction-genren fokuserade på miljön och möjliga framtidsscenarion för människor, och andra djur på planeten, långt innan intresset för miljövänlig teknik och ekologiska dilemman tog fart hävdar Bernardo (2014:1). Den oro som finns för de följder som teknologin och mänskligt beteende har på miljön gör science fiction till det perfekta analysmaterialet för att pröva nykomna ekokritiska idéer om rymd, plats, och miljö menar hen.

Detta avsnitt kommer behandla uttrycken rymd, plats och miljö samt beskriva skillnaden mellan dem, vilket kan vara avgörande i en ekokritisk analys. Anledningen till att dessa uttryck nämns är för att de kommer att ha betydelse för min analys av romanen Blade Runner. I boken Environments in science fiction – essays on alternative spaces beskriver Bernardo (2014:2-3) rymd (space), plats (place) och miljö (environment) som tre skilda, men relaterade, koncept för ekokritiker. Miljö, exempelvis, är ett begrepp som vi använder för att referera till de komplexa omgivningar vi befinner oss i, som kan inkludera såväl bebyggd som icke-bebyggd natur. Vanligtvis förknippas inte miljö med samma grad av personlig förbindelse som begreppet plats gör menar Bernardo. Miljö är inte heller av samma bredd som begreppet rymd, som betecknar en geometrisk och topografisk abstraktion. Detta beror på att vi tenderar att tala om mer allmängiltiga aspekter som exempelvis miljöns uppbyggnad när vi talar om rymd. Generellt sett

när vi tänker på miljön fokuserar vi på de fysiska omgivningar som vi lever i snarare än några specifika emotionella band som vi skulle kunna ha till dessa platser.

Plats utgörs, liksom nämndes tidigare, däremot av ett område som man känner någon slags personlig förbindelse till. Det betyder således inte att en plats är statisk förklarar Bernardo. Såväl individen som känner förbindelsen till platsen som platsen i sig förändras med tiden. En ytterligare komplikation, som berör plats och tillhörighet som företeelser, involverar de olika sätt som en person eller grupp kan vara en del av en plats menar Bernardo (2014:3). Lika mycket som människor behöver känna tillhörighet till en plats, så interagerar platsen med det behovet och formar jaget. Även om förbindelsen till en plats med tiden formas genom människors uppfattningar, så sker också påverkan i motsatt inriktning. ”Plats” inom science fiction går således inte att likställa med hur miljöbeskrivningar traditionellt ser ut i litterära sammanhang (ibid:4). Det beror på att ”plats” inom science fiction inte enbart utgör ett hölje för handlingen eller en reflektion av en karaktär, utan har en aktiv roll i narrativet.

2.4 Ekokritisk pedagogik och litteraturdidaktik

I detta avsnitt kommer ekokritisk pedagogik att diskuteras med utgångsläge i miljöundervisning och lärande för hållbar utveckling. Därefter kommer jag att diskutera litteraturdidaktiska förhållningssätt som jag menar har betydelse för hur man kan arbeta med ekokritiska läsningar i skolämnet svenska i gymnasiet. Jag kommer här ta upp vikten av finalisering och Bachtins teori om talgenrer.

Ekokritisk pedagogik

Skolundervisning om hållbar utveckling ger ofta en bild av pessimism och skuld istället för att visa styrkan som finns i den enskilda individen menar Garrard (2007:375). Av denna anledning är det vanligt att eleverna, när de undervisas om miljön, utvecklar en apati på grund av att de känner en oförmåga att bidra till en positiv samhällsutveckling. Hen menar att detta inte går att lösa genom fler moraliska uppmaningar, utan genom ett aktivt lärande om de begränsningar som finns i individuella handlingar. Detta gör man genom att utveckla elevens förståelse för den lucka som finns mellan medvetenhet och handling. Garrard menar att lärare inte bör underminera individers förmåga till handling, utan försöka upplysa elever om väsentliga delar i dilemmat som exempelvis konsumismen och dess påverkan på miljön.

Garrard (2007:363) belyser att ekokritikerna var snabba med att uppmärksamma hur viktig pedagogik kan vara. Trots detta menar hen att det har varit svårt att finna nya och

innovativa tillvägagångssätt när undervisningen sker ur ett ekokritiskt perspektiv. Till största del beror detta på att ekokritikerna redan till en början valt att förhålla sig till en miljöundervisning istället för en undervisning för hållbar utveckling. Av denna anledning hävdar Garrard (ibid:373-374) att ekokritiker nu står inför ett val om huruvida de ska undervisa genom miljöundervisning eller lärande för hållbar utveckling.

Bruce (2011:16) betonar i sin artikel ”Green(ing) English: Voices Howling in the Wilderness” hur en ”grön läsning” kan bidra med att hjälpa oss utforska vår relation till miljön och förstå vilken roll litteratur kan spela vid formandet av kulturell respons i relation till miljömässiga verkligheter. Enligt Bruce är uttrycket grön läsning menat att beteckna ett fokus på miljöer vid litteraturläsning. Genom att fokusera på de miljöer som förekommer i verken vid litteraturläsning menar hen att vi kan utforska vår relation till miljön och förstå hur litteratur kan hjälpa oss att handla för att forma kulturella uppfattningar om faktiska miljöer. Vidare förklarar hen hur viktigt valet av litteratur blir vid en grön läsning, men även hur vi väljer att läsa den. Detta beror på att det vi värdesätter demonstreras i hur vi väljer att läsa de utvalda verken. Bruce (ibid:18) nämner här det som kallas för ”environmental literature”, som i sin tur syftar till litteratur där miljön är en viktig del av narrativet. Hen nämner bland annat Thoreau, Blake och Dickinson som författare vars verk kan räknas in i den kategorin av litteratur. Det Bruce menar är att ifall vi, som lärare, inte börjar visa att vi bryr oss om att göra planeten till en mer beboelig plats att leva på så kommer det inte dröja länge innan vi glider in i de världar som porträtteras i böcker som Do Androids Dream of Electric Sheep.

Andra vägar att läsa grönt kan verka mindre självklara menar Bruce (2011:16), men är möjliga att applicera på samtliga urval av litteratur som lärare kan tänkas använda i ett klassrum. Dessa metoder för att läsa grönt brukar generellt sett uppmärksamma relationen mellan litterära uttryck och de omgivningar och miljöer inom vilka människan och icke-mänskliga varelser lever sina vardagliga liv. Ett exempel på hur man kan läsa grönt ur detta synsätt är att analysera hur karaktärerna i verken vi undervisar om påverkar omgivningen i berättelsen eller hur miljön påverkar karaktärernas beteende på särskilda sätt. Vi kan föreställa oss scenarion där vi kan utforska olika typer av mänskligt beteende som de är porträtterade i verkens miljöer, som kan innefatta jorden, landskapet, floran och faunan, och naturens påverkan på mänskliga upplevelser. Som exempel använder sig Bruce av Twains roman The Adventures of Huckleberry Finn och beskriver hur en läsning av verket gör det möjligt att exempelvis diskutera hur människan har påverkat omgivningen runt Mississippifloden. Bruce menar att vi kan interagera med elever i grön läsning genom en dialog med dem från ett mer ekokritiskt informerat perspektiv om litteratur och dess relationer till naturen och miljömässiga angelägenheter.

Implementerandet av ett ekofeministiskt perspektiv inom undervisningen är något som Huey-li (2007: 366-367) tar upp i sin artikel Ecofeminism As a pedagogical project: women, nature, and education. Hen skriver att det är viktigt att utmana de föreställningar som existerar kring miljöundervisning, som exempelvis att den enbart berör bevarandet och förhärligandet av naturen. Enligt Huey-li bör en miljörörelse undersöka, kommentera och arbeta mot de ojämlika sociala strukturer som existerar i dagens samhälle. Ekofeminismen kan, från en pedagogisk aspekt, erbjuda elever ett flertal olika infallsvinklar på grund av dess adressering av sammanlänkande förtryckande system menar hen. Utöver detta främjar ekofeminismen även mångfald, vilket talar för dess implementerande inom undervisningen.

År 2004 publicerades en rapport av regeringen bakom vilken en kommitté stod, som fått i uppdrag att kartlägga och analysera hur alla utbildningssystem, med deras olika nivåer, arbetade för hållbar utveckling. I rapporten (ibid: 72) framgår det att handlingskompetens är ett centralt begrepp när man talar om en utbildning för hållbar utveckling. Det handlingskompetens syftar till här är att elever ska ha kunskap om den utveckling som sker i deras omgivning och en vilja att påverka den. Med andra ord vill kommittén hävda att utbildning för hållbar utveckling ska arbeta i syftet att lära eleverna utveckla en förmåga och vilja att handla för en hållbar utveckling såväl lokalt som globalt.

Bachtins teorier om talgenrer

I inledningen till detta examensarbete nämndes det hur viktig litteraturläsning kan vara, vilket inte enbart är på grund av dess fördelar när det kommer till språkutveckling utan framförallt på grund av berättelsens möjligheter att erbjuda flera perspektiv på tillvaron. Jag refererade då till boken Litteraturdidaktik, fiktioner och intriger av Öhman från 2015. Utöver läsandets innebörd argumenterar även Öhman (2015:70) för yttrandets betydelse och refererar då främst till Bachtin och dennes teori om talgenrer. Enligt Öhman är både genre och intention samt talvilja och talplan för Bachtin grundläggande komponenter, och kan av den anledningen inte bortses ifrån. Bland annat är det, enligt Bachtin (1986:68), nödvändigt att uppfatta avsikten i ett yttrande för att kunna förstå det. Upptäckten av denna avsikt, eller intention, i yttrandet är det som mottagaren förhåller sig till och väljer att besvara. Enligt Bachtin behöver inte denna förståelse leda till direkt respons, men mottagaren kommer förr eller senare att finna ett sätt att förhålla sig till yttrandet.

För att kunna ge en lyssnare, eller läsare, en chans att förhålla sig till ett yttrande bör det vara finaliserat menar Bachtin (1986:71). Det beror på att det är först när ett yttrande är finaliserat, eller fullbordat, som det lämnas plats för ett svar. Längden är inte av relevans när

det kommer till att finalisera ett yttrande menar Bachtin, då ett yttrande kan bestå av allt från ett enda ord till en hel roman. Det viktiga är att yttrandet har en början, som föregås av andras yttranden, och ett slut, som inväntar andras respons. Trots dessa två aspekter påpekar Bachtin (ibid:77) att det relevanta inte är att se yttrandet som en semantisk konstruktion utan som en del av en persons talvilja eller talplan, vilket syftar på vad som är personens önskan med yttrandet. Detta bestämmer även vilken längd yttranden ska ha och vilka riktlinjer det ska följa.

För att avrunda dessa tankegångar återgår Öhman (2015:87) till betydelsen av en finalisering. Det hen sedan förklarar är att det går att träda ur ett verk och förhålla sig till dess tematik först när yttrandet i verket är finaliserat. Innan läsaren tagit till sig hela verket förblir varje förståelse, värdering och tolkning som bäst preliminär. I andra fall blir den fokuserad på detaljer som exempelvis en karaktärs psykologi, en miljöskildring eller en metaforanvändning. Det betyder, enligt Öhman, att talviljan och talplanen hos författaren är minst lika viktig som det individuella och kulturella bagage som en läsare bidrar med vid läsningen av en roman, och det yttrande som den i sig självt är. Med andra ord menar Öhman att det är viktigt som läsare att man fullbordar sin läsning av ett verk för att kunna ta till sig budskapet i det.

3 Metod och material

Detta kapitel behandlar romanen Blade Runner, som är det valda undersökningsmaterialet. I det första avsnittet diskuteras valet av litteratur tillsammans med en kortfattad genomgång av romanens publiceringshistorik samt en beskrivning av dess intrig och genre. Det andra avsnittet förklarar hur urvalet av den tidigare forskningen gått till och presenterar de olika artiklar och essäer, som tillsammans med tidigare nämnda teorier ligger till grund för analysen av verket. Avslutningsvis ges en beskrivning av den metod som använts för analysen, men även en inblick i hur ekokritiker har haft svårt att enas om en utvald metodologi.

3.1 Publiceringshistorik, genre och intrig

Blade Runner eller Do Androids Dream of Electric Sheep?, som är dess originaltitel, är en science fiction-roman skriven av författaren Philip K. Dick. Boken publicerades för första gången på originalspråket engelska 1968. Den första svenska översättningen av Adlerberth kom sedan ut under namnet Androidens Drömmar 1974. För detta examensarbete har jag emellertid valt att utgå från ett nytryck av den utgåva som publicerades för första gången 1994 under titeln

Blade Runner. Denna utgåva är publicerad av förlaget Bakhåll och är en reviderad version av den tidigare svenska översättningen. Den omgjorda titeln är med största sannolikhet en effekt av den filmatisering med samma namn som gjordes av Scott 1982. Jag har även läst originalutgåvan, men i och med att uppsatsen avser behandla verkets didaktiska potential inom svenskämnet på gymnasiet så är det utgåvan av Bakhåll som främst använts för detta examensarbete. Hädanefter kommer samtliga referenser från boken att ges via sidhänvisningar från utgåvan av Bakhåll.

Blade Runner utspelar sig i en post-apokalyptisk värld som uppstått efter ett kärnvapenkrig vid namn Terminus. Majoriteten av den mänskliga befolkningen har emigrerat till kolonier för att fly undan den bistra verklighet som råder på jorden. I romanen får man följa prisjägaren Rick Deckard som får i uppdrag att ”dra in” sex androider, som är en sorts humanoid robot (17). ”Dra in” blir i denna bemärkelse en eufemism för att döda i och med att androiderna upphör att fungera. En sekundär intrig fokuserar på en individ vid namn John Isidore, som befinner sig långt ner i den sociala hierarkin. John Isidore klassificeras som en ”specialare” eller ”hönshjärna” (20-21; 74-75; 145; 172) på grund av de åkommor som han ådragit sig i samband med det radioaktiva stoft som ödelägger världen. Specialare är vanliga människor, också kallade normaler i romanen, som har blivit degenererade av det radioaktiva stoftet och därmed inte anses lämpliga att föra det mänskliga arvet vidare (10). På grund av sitt tillstånd blir de uteslutna från samhället (18).

Den mest framträdande konflikten i romanen är den som existerar mellan människor och androider, som utseendemässigt påminner om människor men tycks sakna empati gentemot andra. Under romanens gång drar Deckard in ett flertal androider, och för varje android han drar in ifrågasätts hans föreställning om vad som definierar en människa.

I romanen förekommer det av Dick egenmyntade begreppet ”kipple”, som på svenska blivit översatt till ”knask”. Knask är olika former av skräp som lämnats kvar i samband med att människor dött eller flytt från Jorden (63). Begreppet blir centralt i uppsatsen på grund av den roll som det spelar i uppbyggnaden av romanens dystopiska värld och dess koppling till romanens karaktärer.

Den primära anledningen till att detta verk valdes var dess olika tematiska nivåer och möjligheter att tolkas dessa ur ett ekokritiskt perspektiv. Som nämnts tidigare har ekokritiken en fundamental premiss som grundar sig i att kulturen och miljön påverkar varandra. I verket som ska analyseras finns det utrymme att bland annat granska sociala hierarkier, miljöförstöring och existentialism. Möjligheterna att dra paralleller mellan dessa inslag i romanen och vår egen samtid gör verket, enligt mig, till ett intressant material för en ekokritisk analys, vilken i sin tur

kan tänkas ha god potential som underlag för arbete med hållbar utveckling inom ämnet svenska på gymnasiet.

3.2 Tidigare forskning

Romanen Do Androids Dream of Electric Sheep? och dess filmatisering Blade Runner har tolkats och analyserats flitigt, särskilt sedan filmen släpptes under 80-talet, och flera böcker behandlar Dick och hens författarskap. Tidigare forskning kring romanen och dess filmatisering har till stor del berört verkens posthumanistiska aspekter, och då särskilt frågor kring mänsklig identitet. Här hittar vi bland annat exempel som Shaddox avhandling Accommodating the Posthuman in Twentieth Century Dystopian Literature (2008) och Galvans artikel ” Entering the Posthuman Collective in Philip K. Dick’s ’Do Androids Dream of Electric Sheep?’” (1997). Även andra ämnen som exempelvis segregation och porträtteringen av djur har tagits upp i artiklar som ”Segregating the Chickenheads: Philip Dick’s Do Androids Dream of Electric Sheep? and the Posthumanism of the American Eugenics Movement.” av Pottle (2013) och ”The Android and The Animal” av Heise (2009). I min analys har jag valt att använda mig av texter vars innehåll lägger tillräckligt mycket tyngd på romanen Blade Runner och som förlitar sig på ekokritisk och ekofeministisk teori. Jag har även använt mig av Palumbos artikel ”Faith and Bad Faith in Do Androids Dream of Electric Sheep?”. Trots att Palumbo inte grundar sin artikel i ekokritisk teori, behandlar han den segregation som finns mellan de olika samhällsgrupper som skildras i verket. I och med det tar han upp viktiga aspekter som även jag diskuterar i min analys, vilket jag anser rättfärdigar dess inkluderande i denna uppsats.

Ekokritiska texter

I essän ”A case of terraphilia: longing for place and community in Philip K. Dick’s Do androids dream of electric sheep” berör Bernardo (2014:6) hur karaktärerna i romanen skapat substitut för många ting som gått förlorade i det sista världskriget och därigenom försökt simulera tiden som varit. I essän problematiserar Bernardo det av hen själv myntade begreppet terrafili. Hen menar att den fördärvade jorden lyckas behålla sin dragningskraft hos både människor och androider genom att den erbjuder frihet till androiderna samt en nostalgisk tillhörighet för människor på grund av de kvarlämningar som finns där i form av bland annat möbler och fotografier som människor lämnat kvar. Att dessa kvarlämningar, som är kulturellt betingade, tar formen av en enkel avbild är något som snarare fungerar mer som en tröst än ett problem för romanens protagonist. Den främsta anledningen till att jag valde denna artikel var på grund

av det sammanhang som den gav mig gällande ekokritik. Utöver det gav den mig flera infallsvinklar i min analys på de miljöer som finns i romanen som jag inte tänkt på tidigare.

”Blade Runner and Do Androids Dream of Electric Sheep?: An Ecological Critique of Human-centered Value Systems” är en artikel skriven av Fischer, där hen drar en slutsats kring karaktärernas känslor gentemot ”knask” och den hopplöshet som det bidrar till. Liksom tidigare nämnda artikel av Bernardo har denna artikel bidragit till den miljömässiga aspekten av min analys.

Otterberg har skrivit artikeln ”Elektriska får, mekaniska människor - en zoontologisk läsning av Philip K. Dicks Androidens drömmar” som publicerades 2009. Anledningen till att jag valde denna artikel är på grund av dess diskussion om djuren i romanen, men även för att knyta denna uppsats till tidigare svensk ekokritisk forskning som behandlar verket. Hen menar att många forskare bortsett från att undersöka djurens plats i verket. Otterberg hävdar att den tidigare forskningen inte tagit tillvara på det djup som djuren kan tillföra till konflikten som finns mellan androider och människor i romanen. Resultatet av detta blir en undersökning av den dialektik som går att finna mellan det icke-mänskliga och det mänskliga i de olika samhällsgruppernas sätt att se på andra individer.

Ekofeministiska texter

Eftersom min analys även kommer inkludera ekofeministiska aspekter valde jag ut två texter som tidigare behandlat romanen ur ett ekofeministiskt perspektiv. Dessa texter är Barrs kapitel ur boken Retrofitting Blade Runner: Issues in Ridley Scott’s Blade Runner and Philip K. Dick’s Do Androids Dream of Electric Sheep? och artikeln “Speciesism and Species Being in ’Do Androids Dream of Electric Sheep?’” av Vint. Barr och Vints analyser fokuserar på begreppet speciesism, som betecknar diskriminering mot icke-mänskliga varelser. Barr (1991:25) pekar på att diskriminering och hierarkiska strukturer är centrala motiv i såväl romanen som dess filmatisering vid namn Blade Runner. Utifrån etablerade termer såsom tidigare nämnda speciesism, men även sexism, undersöker hen de olika minoriteterna i romanen. Ett liknande utgångsläge går att finna i Vints artikel, men hen försöker istället undersöka djurens betydelse i romanen. Till skillnad från Otterberg, som enbart fokuserar på den dialektik som finns mellan det mänskliga och icke-mänskliga i romanen, fokuserar Vint på att jämföra behandlingen av djur och androider med den av minoriteter i vår värld.

Avgränsning

På grund av den mängd tidigare forskning som finns om verket valde jag att göra en avgränsning vid vilka texter jag ämnar använda för min analys. Tidigare nämndes exempelvis Heises och Pottles artiklar, vilka tekniskt sett skulle kunnat användas i denna uppsats i och med att de behandlar flera av de aspekter som jag skriver om i min analys. Anledningen till att jag har valt att utesluta dessa två artiklar är på grund av att de, enligt min uppfattning, antingen inte lägger tillräckligt mycket tyngd på verket, vilket är fallet i Heises artikel, eller tar upp ämnen som jag inte har haft utrymme att beröra i min uppsats. I Pottles fall gäller detta hela historiken bakom det som brukar benämnas som rasförädling, en utdaterad syn på hur man kunde råda bot på etniska skillnader mellan olika folkslag.

3.3 Analysmetod

I nästa kapitel kommer jag att presentera min analys av romanen Blade Runner. Mitt utgångsläge i analysen har varit att ta reda på vilka dimensioner av hållbar utveckling som går att finna genom ekokritiska läsningar av verket. Inledningsvis resonerade jag över valet av litteratur, vilket är viktigt när man ser till ekokritisk pedagogik och i synnerhet den ”gröna läsning” som Bruce nämner, och drog slutsatsen att Blade Runner, som var en roman jag var bekant med sedan innan, var ett bra val på grund av dess dystopiska värld och uppmärksammande av samhällsstrukturer. Jag hittade mycket inspiration i den tidigare forskning som jag valt att använda mig av i analysen, men det var inte förrän jag läste Bernados essä som jag hittade rätt infallsvinkel till analysen.

Ifall man ser till den metod som använts för analysen kan en bakgrund till ekokritikens metodologi te sig relevant för enligt Bernardo (2014:1) har ekokritiker ända sedan det ekokritiska litteraturstudiets formella etablerande haft svårt att enas om en särskild metodologi. Istället har man visat en öppenhet mot den breda mängd av metoder och synsätt som använts. Det betyder hursomhelst inte att det inte finns karaktäristiska drag, taktiker eller tekniker som kritiker kan använda sig av för att öppna en text (Mortensen, 2015:290). Enligt Mortensen är ett av de oftast förekommande kritiska greppen att omvandla något som till en början kan förefalla som marginellt till något som blir centralt eller avgörande för textens betydelse. Exempelvis så nämner Mortensen (ibid:291) hur vädret i Shelleys roman Frankenstein skulle kunna tolkas som ett bildliggörande av karaktärernas utveckling, medvetande och relation mellan varandra. Det är bland annat denna typ av drag som jag använder i min analys för att tolka olika aspekter av romanen.

Om man ser till de definitioner som givits för ekokritik i uppsatsen, så framgår det att miljön och/eller den fysiska omgivningen förefaller som ytterst viktig i en ekokritisk analys. Ifall man även följer Bernados exempel där hen betonar att miljö kan innebära såväl bebyggd som icke-bebyggd miljö, så ser man att ekokritiken inte enbart placerar människan i förhållande till naturen; utan människan är även en del av den. Mot denna bakgrund har jag valt att dela upp analysen i ett avsnitt som behandlar en slags miljömässig dimension och ett avsnitt som behandlar en social dimension. I det första avsnittet lyfts miljöbeskrivningarna i verket fram. Här blir Bernardos tankar gällande plats, miljö och rymd högst relevanta i och med ”knaskets” inverkan på karaktärerna i romanen. Det av Dick själv myntade begreppet ’knask’ är en viktig del av romanens dystopiska värld och de analyser som går att göra gällande dess koppling till karaktärerna utgör en stor del av avsnittet. Det andra avsnittet betonar romanens skildring av samhället och dess individer. Här kommer bland annat de olika hierarkier som finns i romanen att diskuteras. Det andra avsnittet utgörs även av ett underavsnitt som behandlar hur djur och kvinnor porträtteras i verket.

4 Analys och didaktisk reflektion

Detta kapitel inleds av min ekokritiska analys av romanen Blade Runner. Liksom det nämnts tidigare är analysen indelad i två avsnitt, där den ena delen behandlar den miljömässiga dimensionen i romanen, och den andra delen behandlar den sociala dimensionen. Efter dessa två avsnitt följer en didaktisk diskussion. I diskussionen drar jag slutsatser utifrån min ekokritiska läsning av verket och diskuterar hur verket kan användas i en undervisningssituation.

4.1 Analys av Blade Runner

4.1.1 Miljömässiga dimensioner

I detta avsnitt kommer de miljömässiga dimensionerna i romanen att lyftas fram. Först och främst kommer den fysiska miljöns beskrivningar i verket att analyseras. Därefter kommer företeelsen ’knask’ att behandlas och analyseras utifrån dess betydelse för såväl miljön som karaktärerna i romanen. Avslutningsvis ges en kort diskussion kring hopplösheten som uppstår i den dystopiska världen som finns i romanen.

Miljöbeskrivningar i Blade Runner

I Blade Runner förekommer det ett flertal miljöbeskrivningar som tydliggör den dystopiska verklighet som Deckard och Isidore befinner sig i. I romanens inledande kapitel står det bland annat att världens undergång är ett resultat av det kärnvapenkrig som kommit att kallas det sista världskriget. Till följd av det har jorden kontaminerats av ett stoft i luften, som är så fyllt av små, grå radioaktiva partiklar att solen skyms. (10). Konsekvenserna beskrivs bland annat som följande:

Arvet från det sista världskriget hade minskat i styrka nu, de som inte klarade stoftet hade dött för många år sedan, och eftersom stoftet var svagare nu och de överlevande starkare kunde stoftet på sin höjd orsaka sinnesförvirring och genetiska störningar. (ibid)

På grund av kriget och dess efterföljande katastrofer har en majoritet av den mänskliga befolkningen valt att fly mot mer lockande rymdkolonier för att undgå jordens öde (10). Ytterligare en beskrivning ges i kapitel 19 när Isidore beger sig ut i den trädgård som ligger i anslutning till den byggnaden som han bor i:

Trädgården hade utplånats under kriget och gången hade spruckit sönder på tusen ställen. Men han kände varje tum av dess yta. Den välkända gången var skön att gå på, och han följde den och passerade längs byggnadens långsida tills han kom till den enda gröna fläcken i hela trakten – en liten yta på ungefär en meter i fyrkant med stoftöverdragna, slokande gräs. (201)

Denna beskrivning, liksom den förra, ger en bild över den dystopiska värld som Deckard och Isidore befinner sig i eftersom de visar hur det påverkat de människor och varelser som lever i den värld som romanen utspelar sig i.

Bernardo (2014:155) förklarar det som att vi i romanen får bevittna hur de olika karaktärerna lever i ett komplext system av bosättningar i en förfallen värld och därigenom försöker skapa en slags känsla av tillhörighet och gemenskap. Romanen porträtterar enligt hen både den förfallna planeten och de individer vars länkar gentemot varandra och miljön ter sig vaga som bäst. Utöver detta menar Bernardo att människorna i verkets dystopiska värld behöver viljestyrka och fantasi för att kunna leva vidare. Det som Bernardo hävdar ligger bakom dessa strävanden mot en slags gemenskap är terrafili, vilket är en term som hen använder för att beteckna en känsla av djup förbindelse och hängivenhet till jorden. Denna känsla menar hen är nödvändig för alla som försöker ta sig vidare i livet och stanna kvar på en förstörd planet. Utifrån miljöbeskrivningarna i boken och Bernardos iakttagelser går det att dra en slutsats om

miljöns essentiella roll i verket. Jag menar att miljön blir väsentlig, inte enbart för intrigen, utan även för den inverkan som den har på de olika samhällsgrupperna i romanen. Det tydligaste exemplet är hur människor skapar en slags materialistisk närhet till ting som kan påminna dem om livet innan det sista världskriget, vilket bland annat blir tydligt i och med människors omvårdnad av elektroniska djur. Jag kommer återkomma till detta senare när jag diskuterar knasket, men även när jag fortsättningsvis diskuterar den sociala dimensionen i verket.

I sin artikel diskuterar Otterberg (2009:102) speglingar mellan olika karaktärer i romanen. Hen nämner att en intressant aspekt av Dicks roman är just dessa ständigt uppdykande speglingar, dubbleringar och permutationer. Till exempel nämner hen androiderna Rachael och Pris, som har vitt skilda yrken och erfarenheter men som är identiska både till kropp och utseende. Enligt mig är speglingarna inte enbart tillämpbara mellan karaktärerna, utan går även att finna mellan karaktärerna och miljön. Detta går exempelvis att tolka utifrån de beskrivningar som ges av kolonierna i romanen, som inte nödvändigtvis är det de utger sig för att vara i medierna. Medan de av medierna beskrivs som ett långt bättre alternativ än att stanna kvar på jorden, beskrivs de av karaktärerna i romanen som en ”i grunden obeboelig värld” (171) med ”sterila och steniga åkrar” (ibid). Dessa beskrivningar bidrar dels till att ge en vidare syn där även kolonierna blir en del av den dystopiska världen som Dick skapat, men den falska skildringen av kolonierna återspeglas även i beskrivningen av androiderna. Den sterila och steniga åkern skulle kunna motsvara androidernas oförmåga att reproducera. Att androiderna saknar förmåga att reproducera sig framgår bland annat när Rachael uttrycker att ”Androider kan inte få barn” (180). Det som den i grunden obeboeliga världen och de sterila och steniga åkrarna sedan mynnar ut i kännetecknar något livlöst, vilket överensstämmer med de karaktärsdrag som också anses finnas hos androiderna. Det livlösa skulle även kunna vara en spegling av androidernas avsaknad av empati. Ett exempel går att finna i kapitel tre när Deckard resonerar om just androidernas avsaknad av empati och hur det enbart är möjligt att känna empati genom att förstå lidandet hos andra. Bland annat tänker han hur empatisk förmåga ”måste vara inskränkt till växtätare eller på sin höjd allätare, som kunde klara sig också på annat än kött” (32) och fortsätter sedan med att konstatera: ”Och den humanoida roboten var tydligen ett ensamjagande rovdjur” (ibid). Här framgår det att ett aktivt avståndstagande från köttätande är ett tecken på en förståelse för lidandet hos icke-mänskliga djur, vilket blir tydligt i och med att man erkänner djurens lidande vid slakten.

Knasket och ”den växande” frånvaron

Det andra stora miljöhotet i Blade Runner är knasket och de andra materiella tingen som lämnats kvar på jorden. En beskrivning av knask ges av karaktären Isidore när han förklarar termens betydelse för androiden Pris.

[…] alltså, det är oanvändbara saker, som reklambrev eller tändsticksplån när sista stickan är avriven eller tuggummipapper eller gårdagens tidning. Och knask fortplantar sig när ingen håller ögonen på det. Om man till exempel går och knyter sig och har lite knask liggande i lägenheten så finns det dubbelt så mycket när man vaknar upp nästa morgon. (63)

Det jag uppfattar utifrån denna redogörelse är att knask inte endast går att urskilja som skräp, utan det kännetecknar något som växer och sprider sig likt en farsot. Det finns även andra typer av knask som lämnats kvar av människor, som antingen dött eller emigrerat; såsom möbler, kläder och fotografier (63). Detta har resulterat i att hämtning och hantering av avfall blivit en av de mest lukrativa branscherna efter kriget. Det tydligaste exemplet på just hur lukrativ branschen är lyfts fram när Deckard observerar möblerna inne på kontoret hos Bay Arena Renhållning: ”De tjocka mattorna, de dyrbara skrivborden av äkta trä” (83). Huvudpersonen Deckard förklarar det som att soporna måste fraktas bort emellanåt för att göra planeten beboelig för den befolkning som fortfarande lever där. Utöver det beskriver Buster Vänlig, som är en programvärd i TV och radio, att det finns en påtaglig risk för att världen skulle drunkna i ett hav av knask om dessa sopor inte togs omhand (ibid). På samma sida beskrivs det att androiden Deckard ska dra in arbetar på en anläggning med att ” skrota svävarbilar och dumpa dem i bukten” (ibid). Detta antyder att soporna inte effektivt tas omhand, utan snarare förflyttas från en plats till en annan för att göra plats för människor.

Enligt Bernardo (2014:165) kännetecknas Deckards och Isidores föreställningar om plats av människors och andra varelsers frånvaro. Knasket blir det som på något sätt förkroppsligar denna frånvaro och fortsätter att expandera med den. Genom att följa Deckards och Isidores tankar avslöjas behovet av att sträcka sig efter vad denna frånvaro indikerar menar Bernardo, vilket är en nostalgi för de som brukade leva i livliga lägenhetsbyggnader, eller pastorala landskap som försörjde djur. En känsla av tillhörighet kräver sammanhang, historia och minne förklarar hen. Både Deckard och Isidore har någon känsla för hur deras samhälle fungerade samt hur människor och världen såg ut innan det sista världskriget. Knasket fyller alltså en viktig funktion för formandet av romanens dystopiska värld. Men jag menar att det här blir viktigt att se förbi knasket som en del av en enkel miljöbeskrivning och undersöka vilken

inverkan det har på den mångfald av karaktärer som förekommer i verket, i synnerhet de mänskliga karaktärerna. Liksom Bernardo nämner så blir knasket för karaktärerna en ständig påminnelse om hur världen en gång varit. Exempelvis kommenterar Isidore knasket som byggts upp i de många tomma lägenheterna i hyreshuset där han bor: ”det finns hundratals, och allesammans är fulla med saker folk har ägt en gång, familjefotografier, kläder och sådant.” (63)

Utöver de tidiga nämnda aspekterna kan knasket läsas som en symbol för mänsklighetens förfall. Detta tydliggörs exempelvis i den reflektion som Isidore gör om sin situation som specialare samt sin sviktande intelligens och vitalitet. Han drar slutsatsen att han och tusentals andra specialare är på väg mot askhögen. Att de alla ”var på väg att förvandlas till levande knask” (Dick, 2012: 70). Som det redogjordes för tidigare, så påverkas människor fortfarande av stoftet som kontaminerar jorden. Detta betyder med stor sannolikhet att alla människor förr eller senare kommer att bli specialare. Bygger man sedan vidare på detta med det Isidore sade om att alla specialare kommer bli till levande knask går det att se hur det går att likställa knasket med mänsklighetens förfall, vilket blir ännu tydligare i och med Bernados påstående om knasket och ”den växande” frånvaron.

Fischer (1989: 104) förklarar att knasket gör att en pånyttfödelse av världen tycks hopplös, men trots det går det att återskapa en känsla för de ting som finns i världen. Detta knyter delvis an till termen terrafili som Bernardo använder sig av. Det jag tänker är att karaktärerna i romanen försöker anknyta till något nostalgiskt som exempelvis ett djur för att återskapa en förbindelse till jorden. Exempelvis äger Deckard ett elektroniskt får som han tar hand om (9). Fortsättningsvis förklarar Fischer (1989: 104) att många ting förefaller vara mer värdefulla än vad de var före kriget. Något som särskilt omvärderats och påverkats är människors attityder mot djur, vilket leder oss in på nästa avsnitt som berör de sociala dimensionerna i verket.

4.1.2 Sociala dimensioner

I detta avsnitt fokuserar jag på romanens sociala dimensioner. Detta kommer ske genom förklaringar av de olika samhällsklassernas placering i den sociala hierarkin som finns i romanens värld. Utöver det kommer de olika samhällsklassernas empatiska förmåga att diskuteras. Anledningen till detta är att empatin spelar en viktig roll i definitionen av vad som utgör mänsklighet i romanen. Till avsnittet hör ett större underavsnitt som handlar om porträtteringen av djur och kvinnor i romanen.

Människor

Det framkommer tidigt i Blade Runner att en människas plats i den sociala hierarkin är direkt relaterad till dennes förhållningssätt gentemot djur. Genom att visa upp en empatisk förmåga och en form av medlidande med djur framstår man som mer mänsklig. I romanens inledande kapitel förklarar Deckard att ägandet av ett elektroniskt djur innebär samma ansvarstagande och omsorg som ifall man skulle ta hand om ett genuint djur, men hans granne Barbour menar att det inte är samma sak (14). Barbour säger även att:

Dom skulle se ner på dig, faktiskt. Inte alla naturligtvis, men många. Du vet ju vad folk tycker om såna som inte tar hand om nåt djur – det ses som omoraliskt och empatifientligt. Jag menar, rent juridiskt är det förstås inte längre något brott, som det var direkt efter kriget, men känslan finns kvar. (15).

Utöver det Otterberg har att säga om Deckards avvikelse från den gällande normen, så anser jag att det här även blir tydligt vilken enorm press som läggs på varje individ i det samhälle som porträtteras i romanen. Denna enorma press som samhället bidrar med försätter många medborgare i en situation, där de i ren desperation söker efter supplement i form av elektroniska djur. I detta fall valde Deckard att införskaffa ett elektroniskt får för att bibehålla sin status i samhället. Tidigare ägde han ett genuint får, men det dog till följd av stelkramp (14).

Som det nämnts tidigare äger Deckard ett elektroniskt får i början av romanen (9). Otterberg (2009:95) förklarar att Deckard i och med ägandet av detta elektroniska får begår ett övertramp mot den gällande normen för en uppåtsträvande medborgare. Därtill avslöjas även Deckards låga inkomst och hans oförmåga att följa mercerismen, som är den dominanta jordiska ideologin. Fortsättningsvis tolkar Otterberg det som att vårdhavandet av ett äkta djur, enligt mercerismen, ska skänka respektabel status och en väg till frälsning.

Till följd av att människor väljer att inhandla elektroniska djur som surrogat för riktiga, så bildas även reparationsverkstäder för att underhålla dessa. Dessa reparationsverkstäder falskskyltar som riktiga djursjukhus för att ägarna av elektroniska djur inte ska avslöjas. En av dessa reparationsverkstäder är Van Ness Djursjukhus där Isidore arbetar. Enligt Isidores utsagor går företaget knappt runt på grund av den hårda bransch som sysslar med reparationer av konstgjorda djur (68). Detta visar, menar jag, exempel på hur hela samhället har byggts upp för att upprätthålla ett slags sken av välstånd, vilket samtidigt visar hur långt människor är villiga att gå för att bilden som andra har av dem inte ska rubbas.

Androider

Androider befinner sig längst ner i samhällsordningen i Blade Runner. Det klargörs relativt tidigt i boken när John Isidore beskriver androiderna som en av de stora drivkrafterna bakom emigrationen. Enligt honom utfärdade FN en lag om att varje emigrant per automatik skulle tilldelas en android. Det var således inte enbart riskerna med det radioaktiva nedfallet som hade fått folk att emigrera, utan även löftet om en androidslav (18). Bland annat nämner han att anledningen till att många människor valt att emigrera ska ha varit med hjälp av ”…androidslaven som morot och det radioaktiva nedfallet som käpp” (Dick, 2012:18)

Bernardo menar att det är tydligt i romanen att människorna som lämnade jorden kände ett behov av att ha icke-mänskliga varelser bland sig; även om dessa enbart är tänkta att simulera genuina människor (2014:158). Effekten av denna simulerade relation är ett förslavande av androiderna. Detta oroar visserligen inte kolonisatörerna då de ser androiderna som icke-mänskliga, men enligt Bernardo blir ironin självklar i och med att androiderna kan bidra med tröst och därigenom simulera en känsla av gemenskap på Mars. Genom att förse sina skapelser med intelligens så att de lättare kan smälta in bland människor, bidrar Rosen Corporation, ett av företagen som tillverkar androider, till att androidernas situation i samhället framstår som ännu svårare. Mot denna bakgrund anser jag att det går att notera hur man skapar en konflikt hos androiderna genom att förse dem med intelligens. I och med deras intelligens blir de medvetna om sin situation i samhället, vilket ger dem ambitioner som sträcker sig utanför deras tilldelade roller i samhället.

I ett avsnitt av romanen förklarar androiden Garland för Deckard att androider tar en stor risk när de kommer till jorden eftersom de där är lägre stående än djur (115). Eftersom att förhållandena på jorden inte verkar te sig mycket bättre än på kolonierna går det att fråga sig varför androiderna skulle överväga att lämna kolonierna för jorden. Svaret går att tolka utifrån ett annat avsnitt i romanen, där Deckard reflekterar över ifall androider drömmer. ”’Drömmer androider?’ Undrade Rick. Uppenbarligen. Det var därför det hände att de mördade sina husbönder och flydde hit.” (171) Som det framgår i Deckards resonemang så går det att tolka det som att androiderna har drömmar, men detta svarar inte för sig självt på varför androider flyr till jorden.

Bernardo (2014:157) förklarar det som att den primära anledningen till att androider söker sig till jorden är för att de söker efter någon slags individuell frihet och flykt ifrån sin tilldelade roll som verktyg eller följeslagare till sina ägare. Den slutsats som jag drar utifrån exemplen från boken och det Bernardo lyfter fram är att androidernas höga intelligens gör det möjligt för dem att inse att de kan få det bättre någon annanstans. Visserligen tar de en stor risk när de

kommer till jorden i och med att de blir eftersökta, men på grund av sin höga intelligens så kan de smälta in bland människor och således leva ett relativt normalt liv till skillnad från det de är vana vid på Mars.

Vid ett annat tillfälle jämför Rachael androider med myror, vilket förstärker den bild som finns av att androiderna är slavar under människorna. Hon säger: ”Vi föds inte, och vi växer inte upp, och inte heller dör vi av sjukdomar eller ålderdom utan slits ut bara, precis som myror” (Dick, 2012: 180). Jag misstänker att Rachael här talar om arbetarmyror, men det som ter sig intressant med detta påstående enligt mig är hur Rachael jämför androider, som är artificiella, med myror, som är naturliga. Trots denna avsevärda skillnad finns det flera likheter mellan dem. Å ena sidan är deras livssituation densamma, då såväl arbetarmyror som androider befinner sig långt ner i sina respektive samhällshierarkier och utför slavarbete för en högre uppsatt samhällsgrupp. Å andra sidan framstår myrornas levnads- och arbetssätt som ytterst mekaniskt och systematiskt, vilket till stor del påminner om hur androiderna fungerar.

Androidernas förhållningssätt gentemot varandra förefaller något tvetydigt i romanen då deras utsagor tenderar att skifta emellanåt. Bland annat förklarar androiden Pris för Isidore att hon har vänner, men att flera har mördats av en prisjägare (137). Vid ett annat tillfälle försöker Rick konstatera att en känsla som Rachael har skulle kunna liknas vid empati, och Rachael svarar: ”Något i den stilen. Identifikation…” (Dick, 2012:175). Dessa exempel hade ansetts tillräckliga som exempel på androiders vördnad för varandra om inte Rachael en stund senare förklarat att androider inte har någon lojalitet mot varandra och att Pris troligtvis kommer döda henne om hon följer med när Deckard ska dra in de tre sista androiderna (177).

Det tydligaste tecknet på att androiderna möjligtvis skulle kunna ha en empatisk förmåga visar sig när Deckard dödar paret Baty. Paret hör till de sista androiderna som Deckard ska dra in och när Deckard skjuter Irmgard Baty uppger Roy Baty ett förtvivlat skri, vilket skulle kunna vara ett tecken på att han hade känslor för henne. Ännu tydligare blir det i och med Deckards efterföljande kommentar som lyder: ”Visst, du älskade henne. /---/ och jag älskade Rachael. Och specialaren älskade den andra Rachael” (207). Otterberg (2009:101-102) hänvisar till samma avsnitt då hen förklarar hur empatin gång på gång betonas som en avgörande faktor för mänsklighet i romanen. Genom det tidigare nämnda exemplet drar hen sedan slutsatsen att till och med den mest förhärdade androiden stundvis kan ge prov på empati.

Det som blir frågan enligt mig i och med dessa exempel är om det är en äkta känsla för varandra som androiderna förmedlar eller om det är ett sätt att försäkra sig om sin egen fortlevnad. Med andra ord skulle dessa ageranden med stor sannolikhet kunna vara ett