”Ipad har blivit ett nytt sätt att lära
sig på och ökar motivationen”
En flermetodsstudie om förskollärares uppfattningar och användning av digitala verktyg i förskolan.
Erika Nordin Camilla Bloss
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Handledare: Linda Jonsson
Pedagogik
Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område Examinator: Pernilla Kallberg Grundnivå, 15 hp. Termin: VT 7 År 2020
Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE
kultur och kommunikation Kurskod PEA098 15 hp
Termin VT 7 År 2020
SAMMANFATTNING
__________________________________________________________ Erika Nordin och Camilla Bloss
”Ipad har blivit ett nytt sätt att lära sig på och ökar motivationen”
- En flermetodsstudie om förskollärares uppfattningar och användning av digitala verktyg i sin undervisning?
”Ipad has become a new way to learn and increase motivation”
- A mixed methods study on pre-school teachers’ perceptions and use of digital tools in their teaching
Årtal 2020 Antal sidor: 28
Syftet med studien är att undersöka förskollärares förhållningssätt till digitalisering i sin yrkespraktik. Det på grund av att digitalisering har fått en ny framskrivning i den reviderade läroplanen för förskolan. Studien har utgått från ett sociokulturellt
perspektiv och genomfördes med flermetodsforskning som ansats. Genom enkäter har vi tagit reda på hur åtta förskollärare arbetar med digitala verktyg i sin
undervisning för att främja barns utveckling och lärande samt hur de upplever sin digitala kompetens.
Resultatet från intervjuerna har analyserats utifrån tre teman som framkom, Tillgång och användning, lärplattans mångsidiga potential samt svårigheter med
implementering av digitalisering. Resultatet visade att de flesta förskollärare väljer lärplattan som ett pedagogiskt verktyg i sin undervisning. Det framkom även att flera förskollärare såg brister i sin egen digitala kompetens. Slutsatsen är att digitala verktyg anses vara ett kompletterande verktyg för förskollärarna i sin undervisning men även att fler önskar sig större kompetens inom området för att kunna arbeta i relation till läroplanens intentioner.
__________________________________________________________ Nyckelord: Digitala verktyg, digitalisering, förskollärare, sociokulturellt perspektiv, undervisning.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Studiens disposition ... 2
2.Bakgrund ... 2
2.1 Begreppsdefinitioner ... 3
2.2 Styrdokument – förskolans läroplan ... 4
2.3 Litteraturgenomgång ... 5
2.3.1 Digitaliseringens framväxt ... 5
2.4 Tidigare forskning ... 6
2.4.1 Databassökningar ... 6
2.4.2 Förskollärares betydelse och kompetens ... 6
2.4.3 Barns utveckling och lärande med digitala verktyg ... 7
2.5 Teoretiskt ramverk ... 9
3. Metod ... 11
3.1 Val av metod ... 11
3.2 Urval ... 12
3.3 Tillvägagångssätt och analys ... 12
3.4 Etiska aspekter och forskningsetik ... 13
3.5 Reliabilitet, validitet och ekologisk validitet ... 14
4. Resultat och analys ... 15
4.1 Digitala verktyg i förskolan ... 15
4.1.1 Tillgång och användning ... 15
4.1.2 Ett komplement till det analoga ... 16
4.1.3 Förskollärarens val av digitala verktyg ... 16
4.1.4 Analys av digitala verktyg i förskolan ... 17
4.3 Lärplattans mångsidiga potential ... 18
4.3.1 Språkutvecklande aktiviteter ... 18
4.3.2 Utveckla lärandemiljön ... 18
4.3.3 Ett arbetsredskap för dokumentation och reflektion ... 19
4.3.4 Analys av lärplattans mångsidiga potential ... 19
4.5 Svårigheterna med att implementera digitalisering ... 20
4.5.1 Utmaningar ... 20
4.5.2 Kunskap, kompetens och intresse ... 21
4.5.3 Analys av svårigheterna med att implementera digitalisering ... 22
5.1 Metoddiskussion ... 23
5.2 Resultatdiskussion ... 24
5.2.1 Hur beskriver förskollärare att de arbetar med digitala verktyg i sin undervisning ... 24
5.2.2. Hur upplever förskolläraren sin digitala kompetens ... 26
5.3 Vidare forskning ... 27
5.4 Slutsats ... 28
Referenser ... 1
BILAGA 1 – MISSIVBREV
1. Inledning
Digital teknik har under det senaste årtiondet utvecklats explosionsartat. Det gör sig inte bara synligt i dagens samhälle utan präglar även skolvärlden som digitaliseras i allt högre utsträckning. De flesta svenska barn tillbringar stor del av sitt vardagliga liv i förskolans utbildning. I förskolans uppdrag innebär det att förbereda barnen inför det digitala samhället vi idag lever i. Otterborn, Schönborn och Hultén (2018)
påpekar att läraren måste ha egen digital kompetens för att kunna ge barn möjlighet till att utveckla kunskap och strategier för att möta det digitaliserade samhället. Dagens förskolebarn föds in i en digitaliserad värld och de flesta barn är väl bekanta med olika medier som smartphone, lärplatta eller dator. Men för de som arbetar i förskolan har den digitala tekniken inte alltid varit en självklar del i vardagen.
Forskning visar att många förskollärare inte anser sig ha den kompetens och kunskap som krävs för att ge barn rätt förutsättningar till att utveckla lärande inom digital teknik (Elvstrand, Hallström & Hellberg, 2018). Även tillgången på olika digitala verktyg har betydelse och skiljer sig åt från olika förskolor.
I den reviderade läroplanen för förskolan betonas att barn ska utveckla en adekvat digital kompetens (Skolverket, 2018) och är enligt Europaparlamentet en av åtta nyckelkompetenser för ett livslångt lärande (Europeiska unionens officiella tidning, 2018). Digital kompetens handlar inte enbart om att kunna navigera på internet, eller förstå och hantera information och det är heller inte tillräckligt för att kunna
undervisa med digitala verktyg som ett komplement till det analoga. Samhället och förskolan ställer höga krav på förskollärarens egen kompetens och inställning till användandet av digitala verktyg i sin yrkespraktik då förskolläraren ansvarar för att undervisning bedrivs i enlighet med målen beskrivna i förskolans läroplan
(Skolverket, 2018). De ska även ha en didaktisk flexibilitet i undervisningssituationer för att kunna tillämpa digitaliseringen på ett meningsfullt sätt för barns utveckling och lärande. Läroplanen för förskolan lyfter användandet av digitala verktyg i undervisningen och att barn ska erbjudas ett utvecklande och stimulerande lärande genom digitala verktyg. Förskolan är en utbildningspolitisk rättighet för barn och därför tillförs benämningen utbildning i större grad än den tidigare benämning – verksamhet i den reviderade läroplanen för förskolan (Eidevald & Engdahl, 2018). Med denna flermetodsstudie vill vi undersöka hur förskollärare arbetar och förhåller sig till digitala verktyg i förskolans utbildning.
1.1 Syfte och frågeställningar
Eftersom tillgång och kompetens inom digitala verktyg varierar i förskolans
utbildning, samt att det finns utökade krav på förskollärarens uppdrag, är vårt syfte med den föreliggande studien att undersöka förskollärares förhållningssätt till digitalisering i sin yrkespraktik.
• Hur beskriver förskollärare att de arbetar med digitala verktyg i sin undervisning för att främja barns utveckling och lärande?
• Hur upplever förskolläraren sin digitala kompetens?
1.2 Studiens disposition
I kapitel 2 presenteras bakgrund som behandlar begreppsdefinitioner, områdesbakgrund, litteraturgenomgång styrdokument/förskolans läroplan, litteraturgenomgång, tidigare forskning utifrån vetenskapliga artiklar, doktorsavhandlingar samt valt teoretiskt perspektiv för studien.
Kapitel 3 presenterar metod som behandlar metodval, urval, tillvägagångssätt och analys samt etiska aspekter.
Kapitel 4 presenterar resultat och analys av intervjuerna
Kapitel 5 presenterar diskussion som behandlar metoddiskussion, resultatdiskussion vidare forskning och avslutas med en slutsats.
2.Bakgrund
I bakgrundsavsnitet presenterar vi begreppslista, vetenskaplig forskning och
litteratur om digitalisering i relation till undervisning, samt valt teoretiskt perspektiv för studien. Vi har valt att lyfta fram relevanta delar som förklarar digitaliseringens historia, läroplanens revidering, förskollärarens kompetens och undervisningens betydelse för barns utveckling och lärande inom digitalisering samt didaktisk medvetenhet i undervisningen. Vi kommer använda oss av begreppen digitalisering när vi skriver om förskolans miljö och digitala verktyg när det handlar om något mer specifikt föremål som exempelvis lärplatta, projektor eller SMARTboard.
2.1 Begreppsdefinitioner
Nedan beskrivs relevanta begrepp på digitala verktyg som förskollärarna väljer att använda i utbildningen och vi anser att begreppen ger relevans till vår studie och kan vara en förklaring för den läsande. Digitala verktyg är ett samlingsnamn för föremål som genom sina olika funktioner ger människan ytterligare förståelse för sin
omvärld. Det finns en mängd olika begrepp inom digitala verktyg och digitalisering som förekommer i litteratur och forskning, några av dess är: digital teknologi, digital
kompetens, digital teknik, digitala medel, informationsteknik, multimedia och nya medier. Det är olika förklaringar på teknik som vi stött på i forskningar och
avhandlingar som är relevant i studien.
App är en förkortning på engelskans ord application och som på svenska betyder
tillämpning. Det syftar till ett datorprogram eller informationshämtning men även spel och underhållning finns tillgängligt i programmet. I förskolan används ofta appar för ett pedagogiskt komplement i undervisningen och är funktioner som används på bland annat en lärplatta (IT-ord, 2016).
Blue-bot eller Bee-bot är en liten golvrobot som antingen kan programmeras med
hjälp av en dator eller lärplatta men kan även programmeras genom knapparna på dess rygg. Med blue-bot får barnen öva på att programmera enligt en viss algoritm. Blue-bot synliggör även sambandet mellan orsak och verkan (lekolär, 2019).
IKT är en förkortning av informations- och kommunikationsteknik. Det är digitala
verktyg som är vanligt förekommande i bland annat undervisning för att bland annat söka information (Alexandersson et al., 2001).
Lärplatta är en handhållen mindre dator med en stor bildskärm. En mus eller tangentbord krävs inte och pekningar sker direkt på plattans skärm med fingrarna. På engelska heter det tablet och den svenska benämning är pekplatta eller datorplatta och i förskola samt skola är benämningen lärplatta (IT-ord, 2016).
Projektor projicerar stora bilder och/eller filmer på en större yta genom
LED-teknologi, ofta på en duk eller vägg och projektorn är vanligtvis monterad i taket (Lekolar, 2019).
SMARTboard eller IWB är ett undervisningsverktyg som kan beskrivas som en stor
interaktiv whiteboard med dator och projektor i ett och samma verktyg. På en smartboard kan det skapas övningar eller undervisning, söka information, visa film eller spela olika spel genom appar och websidor. Det går även att skriva och sudda som på en vanlig whiteboardtavla, en specifik penna som är anpassad till ändamålet krävs (Netsmart, 2019).
Webb-ägg är ett trådlöst mikroskop som kan förstora ett föremål upp till 43 gånger.
Webb-ägget kan sammankopplas direkt med en dator, lärplatta eller andra Androida enheter. Med webb-ägget kan barnen utforska det som finns i naturen, huden på kroppen eller andra spännande föremål (Lekolär, 2019).
2.2 Styrdokument – förskolans läroplan
I den reviderade läroplanen för förskolan som trädde i kraft 2018, inkluderas digital teknologi inte enbart som ett obligatoriskt innehåll i utbildningen utan även som ett pedagogiskt verktyg för förskolläraren (Skolverket, 2018).
I läroplanen står det att
Utbildningen ska också ge barnen förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens genom att ge dem möjlighet att utveckla en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen. Barnen ska ges möjlighet att grundlägga ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik, för att de på sikt ska kunna se möjligheter och förstå risker samt värdera information (Skolverket, 2018, s.9).
Skolverket (2018) beskriver att barns adekvata kompetens är förändringsbar och ständigt utvecklande. Kompetensen varierar med barnets ålder och sker även i takt med samhällets och digitala teknikens förändring.
Förskollärarens uppgift handlar delvis om undervisning såväl som digitalisering. Den reviderade läroplanen förstärker dock förskollärarens uppdrag och ansvar i att
undervisa samt erbjuda barnen en digital lärandemiljö i förskolan.
Undervisningen i förskolan ska ske under ledning av förskollärare och syfta till barns utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden. Förskollärare ska leda de målstyrda processerna och i undervisningen ansvara för att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet (Skolverket, 2018, s.19).
Barn ska erbjudas aktiviteter och undervisning där de får möjlighet att utveckla kunskap och intresse för text, bild och berättelser genom olika medier. Barn ska även ges möjligheter att använda sin förmåga av att ifrågasätta, samtala och tolka dem genom digitala verktyg (Skolverket, 2018).
Enligt Europaparlamentet är digital kompetens en av åtta nyckelkompetenser för ett livslångt lärande (Europeiska unionens officiella tidning, 2018). Skolverket (2018) beskriver digital kompetens i läroplanen utifrån fyra aspekter. Det första är att förstå digitaliseringens påverkan på samhället. Det andra är att kunna använda och förstå digitala verktyg. Det tredje är att ha ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt och den fjärde handlar om att kunna lösa problem och omsätta idéer till handling. Läroplanen uppmuntrar idag förskollärare att utforma en miljö i förskolan där digitala verktyg används på ett sätt som stödjer och motiverar barns utveckling och lärande (Skolverket, 2018). Många förskolor har därför investerat i digitala verktyg,
dock krävs det enligt skolverket att verktygen måste kunna samspela med varandra och vara tillräckligt uppdaterade för att användning på ett korrekt sätt kan ske men även att personalens kunskaper är tillräckliga. Kvalitetsarbete lyfts som en betydande del som framhåller att dialogen mellan barn, personal och rektorer är av stor vikt för att arbetet hela tiden ska kunna utvecklas. Skolverket (2018) skriver att genom dokumentation, uppföljning och analys ansvarar förskolläraren för att
läroplansmålen integreras med varandra och bildar en helhet i förskolans utbildning.
2.3 Litteraturgenomgång
Nedan presenteras digitaliseringens framväxt i samhället och i förskolan, didaktik och övrig litteratur.
2.3.1 Digitaliseringens framväxt
Under början av 2000-talet spås den nya teknologin ha en betydande roll i det
pedagogiska arbetet (Alexandersson, Linderoth & Lindö, 2001). Under den här tiden ifrågasätts lärande och utveckling med hjälp av digitala verktyg. Lär sig barnen på ett bättre och mer effektivt sätt? kan barn lära sig genom den nya teknologin?
Informationsteknik och multimedia beskrivs som användbar vid skapandeprocesser med tanke på den lätthet som innebär att använda digitala verktyg när mycket finns att undersöka en pekning bort (Alexandersson et al., 2001). Alexandersson et al. (2001) påpekar att idag är digital teknologi inte något nytt och främmande för de flesta barn, de föds in i en digitaliserad värld och har ofta tillgång till telefoner, surfplattor eller annan digital teknik. Samhället vi lever i är uppbyggt efter den digitalisering som skett under de senaste 20 åren. Idag sköter vi mycket vardagliga bestyr så som handling, bokning, möten och andra tjänster genom våra telefoner, surfplattor eller datorer. Det innebär att även förskolan behöver följa med i
utveckling som sker för att barnen ska kunna förbereda sig för den värld de senare kommer i kontakt med (Alexandersson et al., 2001). Det har även tidigare funnits en föreställning om att nya medier kommer att hämma barns fantasi, lek och
berättande, men idag finns det forskning som visar motsatsen. Dagens digitala teknik används inte enbart för kommunikation och nya medier innebär snarare nya
möjligheter (Edvardsson, Godhe & Magnusson, 2018).
Alexandersson et al. (2001) förtydligar även barns förmåga av att kritiskt granska och förstå IKT som viktig i dagens mediesamhälle för framtida förståelse och användning av digitala medel. Alexandersson et al. (2001) anser att IKT i förskolan kan skapa en ny typ av relation mellan barn och vuxna, speciellt till barn med behov av extra stöd och författarna skriver att variationen på digitala verktyg kan underlätta för
förskollärare i deras undervisning. I början på 2000-talet redovisar författarna att pedagogiska dataspel kan syfta till olika lärprocesser för barn. Frågan är dock inte om digitala verktyg är mer effektivt, alltså om lärandet sker snabbare och är lättare att förstå, utan snarare vad lärandets innehåll och vilket lärande som råder.
Alexandersson et al. (2001) menar att barns lärande i relation till digitala verktyg kan ge ökad motivation och att därmed lär sig barn generellt mer på kortare tid.
Som förskollärare är det viktigt att förhålla sig didaktisk till den undervisning som krävs i en digitaliserad värld. Vi behöver vara uppmärksamma på varför vi använder tekniken (Edvardsson et al., 2018). Sheridan, Sandberg och Williams (2017) lyfter digitaliseringens framskrivning i den reviderade läroplanen för förskolan och menar att förskolläraren bär ansvaret för att det genomförs i utbildningen. Författarna menar att miljön omkring oss är digitaliserad och genom att ta hjälp av läroplanens riktlinjer erbjuds barn möjlighet att förstå sig på digitala verktyg och dess olika användningsområden. Utbildningen i förskola och skola måste förhålla sig till vad som händer i samhället i stort även när det handlar om digitalisering, men att oreflekterat köpa in diverse digitala verktyg bidrar inte till ett automatiskt lärande. Digitalisering innebär något mer än att bara kunna hantera digitala verktyg
(Edvardsson et al., 2018).
2.4 Tidigare forskning
Nedan presenteras databassökningar, förskollärares betydelse och kompetens samt barns utveckling och lärande med digitala verktyg
2.4.1 Databassökningar
Eftersom en stor del i studien handlar om läroplanens grund för digitalisering och undervisning har vi med hänsyn till den reviderade läroplanen, digitaliseringens framväxt och begreppet undervisningens framskrivning valt att söka på
forskningsartiklar från år 2016 till och med år 2020. Kriterier vi tagit hänsyn till är att samtliga artiklar ska vara expertgranskade. Ord som vi har använt oss av i våra sökningar är bland annat: sociokulturell teori, didaktik, undervisning, digitala verktyg, digitalisering i förskolan och lärplatta. Sökningarna har gjorts på söksidor som DiVA, SwePub och ERIC (ProQuest) där vi även har sökt på engelska ord så som Kindergarten, tablet, teaching, learning, pre-school education. Vi har använt oss av Mälardalens högskolebiblioteks databaser för att utföra våra sökningar.
2.4.2 Förskollärares betydelse och kompetens
I ett allt mer digitaliserat samhälle blir det viktigt för förskollärare att finna vägar till att kunna implementera digitala verktyg i sin undervisningsmiljö (Bourbour, 2020). Forskning visar att förskollärare gärna ser en tydligare förklaring från läroplanen om hur digital undervisning kan ske i praktiken (Davidson, Given, Danby & Thrope, 2014; Otterborn et al., 2018). Hofslundsengen et al. (2018) påvisar att trots en ansenlig tillgång på digitala verktyg används dessa inte i så stor utsträckning och Elvstrand et al. (2018) skriver i sin artikel att en orsak kan vara personalens
osäkerhet om hur de olika digitala verktygen fungerar eller kan användas på ett sätt som ska vara främjande för barns lärande. Förskollärare har en betydande roll för
huruvida digitala verktyg kan komma att användas i förskolans utbildning. Bourbour (2020) påpekar att förskollärares positiva eller negativa inställning till användandet av digital teknik kan antingen underlätta eller vara ett hinder för hur den integreras i undervisningen. Otterborn et al. (2018) och Sundqvist (2016) menar att intresset för digitalisering ökar och att förskollärare därför använder sig mer och mer av digitala verktyg i sin undervisning. För att digital undervisning ska vara meningsfull för barnen anser författarna att planering och utvärdering av situationen är nödvändig. Casillas Martín, Cabezas González och José García Peñalvo (2019) tillägger även att miljön bör vara genomtänkt och strukturerad för att undervisningssituationer ska bli av god kvalitet.
Ett antal studier har uppmärksammat utmaningarna med att installera, underhålla samt stötta förskollärare i användandet av SMART board/IWB i sin undervisning (Bourbour, 2020. Forskning inom ämnet påpekar bristen av tekniskt stöd och framför allt tiden förskollärare behöver för att förbereda digitala aktiviteter, då det anses vara mer komplicerat och mer tidskrävande än annan undervisning (Bourbour, 2020). Även Marklunds (2020) forskning visar på att förskollärare anser sig ha för lite tid, möjligheter och resurser för att kunna sätta sig in i digitala verktyg ordentligt och att det med stor sannolikhet är en bidragande faktor till hur digitala verktyg introduceras och används tillsammans med barnen. Sundqvist (2016) redogör i sin studie hur lärares stöttning och inramning även har stor betydelse för hur barns möten med digitala verktyg kan bidra till lärande och utveckling. Davidson et al. (2014) och Casillas Martín et al. (2019) menar att personalens kunnighet gällande barns erfarenheter spelar stor roll för hur barn sedan tar till sig digitalisering och digitala verktyg.
Bourbour (2020) påpekar dilemmat med att många förskollärare känner sig oförberedda i användandet av digitala verktyg i sin undervisning och att mer än hälften av dem önskar mer utbildning inom området för att kunna arbeta med digitala verktyg i sin undervisning. Förskollärare borde erbjudas adekvat kompetensutveckling i användandet av digitala verktyg i relation till sin undervisning, för att aktivt kunna arbeta i linje med samhällets utveckling av digitalisering (Davidson et al., 2014).
2.4.3 Barns utveckling och lärande med digitala verktyg
Vissa röster hävdar att digitala verktyg, till exempel en dator, i vissa fall hindrar barn och elever i sitt lärande. Det finns även en oro över att överdriven skärmtid kan ha en negativ påverkan på barns kognitiva utveckling (Nilsen, 2018 ). Däremot visar
Bourbour (2020) i sin forskning att digitala verktyg kan främja barns lärande om det används tillsammans med vuxna eller mer erfaren kamrat. Det kan hjälpa dem till att samarbeta och kommunicera bättre med sina kompisar då det ökar barns deltagande och engagemang genom lärplattans olika appar och program. Digitala verktyg är en viktig faktor för barns lärande om det genomförs i relation till läroplanens
Forskningen om digitala verktyg och dess användning i förskolan har ökat mycket de senaste åren, däremot finns det inte så många studier om hur förskollärare använder digitala verktyg i sin undervisning antyder Bourbour (2020) i sin avhandling.
Dagens teknologi erbjuder en bred variation av digitala verktyg att arbeta med i förskolan. Vissa verktyg används i större utsträckning än andra som exempelvis lärplatta, dator och telefon.
Lärplatta används exempelvis i språkundervisning där barn kan få tillgång till andra språk, texter och bilder, musik och symboler, vilket kan bidra till att alla barn får möta språket utifrån sina individuella förutsättningar (Davidson et al., 2014). Samtidigt står det i förskolans läroplan att barn med annat modersmål än svenska ska ges möjlighet till att utvecklas i både sitt hemspråk såväl som svenska
(Skolverket, 2018). I Bourbours (2020) forskning och Otterborns et al. (2018) artikel framkommer det hur digitala verktyg kan stödja förskollärare att gå utanför sina befintliga kunskaper för att främja barns lärande genom att ta hjälp av bland annat appar och spel som finns på lärplattan. Informationssökning eller sökning av annan fakta och kunskap tillsammans med barnen är vanligt förekommande med lärplattan visar flera studier vi tagit del av (Otterborn et al., 2018; McKnight et al., 2016). Förskollärare bör dock inte utgå från att barn kan hantera digitala verktyg enbart grundat på att de är födda i en digitaliserad värld skriver Nilsen (2018) och menar att det kan bli ett problem om förskollärare överskattar barns digitala kompetens. Digital kompetens kan definieras som ”säker, kritisk och kreativ användning av IKT för att uppnå mål, relaterade till arbete, anställbarhet, lärande, fritid, inkludering och / eller deltagande i samhället” (Nilsen, 2018, s.16). Författaren skriver att det kan leda till att barnet inte får möjlighet att utvecklas efter sina individuella förutsättningar. Elvstrand et al. (2018) förtydligar förskolans mål av att introducera digitala verktyg i barns vardag för att förbereda dem för samhällsutvecklingen som råder. I deras studie framkom att personal efterfrågar ytterligare kunskap om hur de kan planera samt genomföra undervisning med digitala verktyg.
Det finns förskollärare som anser att digital teknik är ett hot mot traditionell förskolepedagogik och något som kan påverka barns fysiska, kognitiva, sociala och emotionella utveckling. Dessa förskollärare använder eller prioriterar inte digitala verktyg lika frekvent i sin undervisning (Bourbour, 2020). Likaså beskriver Marklund (2020) en del förskollärares perspektiv på digital användning i förskolan och menar att de ifrågasätter om de sociala banden mellan barn och vuxna suddas ut genom den digitala användningen.
2.5 Teoretiskt ramverk
I studien har vi valt att utgå från det sociokulturella perspektivet. För att beskriva det sociokulturella perspektivet har vi valt att använda oss av Säljö (2013).
Roger Säljö är professor i pedagogik och beskriver också det sociokulturella
perspektivet i sin bok där han lyfter att människans väg till kunskap och information är genom olika former av verktyg. Vi väljer även att lyfta didaktiken betydelse för studien längre ner i stycket som en underrubrik.
Relevanta begrepp inom det sociokulturella perspektivet som vi kommer ha
användning för i vår studie är artefakter, proximal utvecklingszon, situerat lärande och mediering. Det sociokulturella perspektivet grundar sig i Lev Vygotskijs (1896– 1934) teorier om hur barns utveckling och lärande står i relation till den miljö och de sociala och kulturella sammanhangen som barnet befinner sig i. Lärande ingår med andra ord i flera olika sammanhang och på flera olika sätt, ibland sker det avsiktligt och ibland som en konsekvens av något man upplevt (Säljö, 2013).
Språk och kommunikation är centrala delar i lärandet enligt den sociokulturella teorin, då människor genom språket kan låna kunskap, färdigheter och insikter av varandra, skriver Säljö (2013). Vidare menar Säljö (2013) att människan får sin kunskap genom att dels utveckla redskap som för vidare erfarenheter och kunskap men även att kulturella redskap påverkar människans sätt att leva. All utveckling sker i två steg enligt det sociokulturella perspektivet. Först i relationen människor
emellan, sedan som ett tankearbete hos individen genom olika antaganden. Tänkandet och de talade språket hör ihop, de kompletterar varandra.
Kultur beskrivs av Säljö (2013) som olika idéer, kunskaper och värderingar som människan använder genom interaktion och socialt samspel. Symboler, bild, ord, begrepp, bokstäver och siffror beskrivs som kulturella tecken vilka skapar aktivitet i människans hjärna. Författaren hänvisar till grottmålningar som hjälpte människan förr att kommunicera genom bilder, och som då sågs som avancerat men hjälpte människan att förstå och avläsa fakta. Därmed blir digitala verktyg är ett sätt för både vuxna och barn att skapa nya erfarenheter och kunskaper som tidigare varit
oåtkomliga. Kultur innefattar även de artefakter och fysiska redskap som vardagen består av. Säljö (2013) menar att människan i ett sociokulturellt perspektiv framstår som en producent och användare av dessa olika redskap som medierar omvärlden för oss, utan artefakter har människan ingen kontakt med omgivningen. Utmärkande för en artefakt är att den är skapad av människan för att tjäna ett specifikt syfte samt att det är människans kreativitet som hela tiden utvecklar ny typ av verktyg, bland annat digitala verktyg. Artefakter stödjer barnet i olika lärandeaktiviteter och att det ska uppmuntras och samspelas tillsammans med personal. Mediering kan förklaras som förbindelser mellan människan och omvärlden genom redskap och artefakter.
Digitala verktyg kan ses som en medierad artefakt som hjälper människan vidare genom språk, symboler och kommunikation (Säljö, 2013). Beroende på i vilket
sammanhang eller plats ett barn befinner sig i utvecklas olika former av kunskap. Enligt det sociokulturella perspektivet kallas det för situerat lärande.
Med situerat lärande lär barn i den miljö som den befinner sig i och det kan vara svårt att utmärka en exakt orsak till lärandet eftersom det är individuellt. En del i
sociokulturell teori handlar även om den närmaste utvecklingszonen (proximal utvecklingszon) vilket innebär att det ett barn inte kan göra på egen hand kan den göra med hjälp av någon annan, mer kunnig (Säljö, 2013). Utvecklingszoner kan skapas dels genom samarbete kompisar emellan eller med hjälp av en vuxens vägledning men även vuxna som lär sig av barn, gör det genom den proximala utvecklingszonen.
För att kunna använda sig av didaktisk kunskap i praktiken krävs tre steg skriver forskarna inom området didaktik (Jank & Meyer, 1997). Första steget handlar om att kunna ta till sig den teori som ska användas i undervisningen för att sedan i andra steget kunna omvandla det till didaktisk teorikunskap och ämnesrelaterad
teorikunskap. Det tredje steget ska följa den didaktiska ämnesplanen som formats utifrån teorin och kunna inleda, agera, reagera, delegera och till sist undervisa i uppmuntrande anda. Om detta följs finns goda chanser till utveckling och lärande om grunden utgår från barns intresse som ligger inom deras kunskapsram. I stort
handlar didaktik om att finna ett lärandeområde för att sedan planera och utföra en aktivitet genom syftena vad, hur, varför och när, som benämns
undervisningsdidaktik.
I relation till didaktiken förklarar Willermark (2018) att undervisning med digital teknik kan betraktas som en situationsspecifik komplex process, som endast kan värderas och förstås i sitt sammanhang, där utfallet i praktiken är väsentligt. Varje undervisningssituation är dessutom unik, vilket kräver unika lösningar. Vidare påtalar författaren att läraren bör förstås som en aktiv designer av sin undervisning med digitala verktyg. Lärare behöver kombinera och interagera sina pedagogiska, tekniska och ämnesmässiga kunskaper så dessa bildar en meningsfull helhet i undervisningssituationer. Willermark (2018) beskriver perspektivet som digital didaktisk design. Det räcker därmed inte att lärare besitter tillräckliga tekniska kunskaper, det är samspelet mellan tre huvudkomponenter teknik, pedagogik och ämnesinnehåll som utgör den särskilda lärarkunskapen.
3. Metod
Nedan presenteras val av metod, urval, tillvägagångssätt och etiska aspekter. Vi har valt att göra en epostundersökning med en flermetodsansats.
3.1 Val av metod
För att få svar på syftet att undersöka förskollärares förhållningssätt till digitalisering i sin yrkespraktik valde vi att kombinera kvalitativ och kvantitativ forskningsansats, en så kallad flermetodsforskning. Metoden benämns även som mixed methods (Bryman, 2018). En kombination av forskningsmetoderna kan användas för att välja ut de delar ur både kvalitativ och kvantitativ metod där dessa delar skapar tyngd till varandra. Vi har ett målstyrt urval med åtta förskollärare då vi vill ha personlige uppfattningar om deras förhållningssätt till digitaliseringen i förskolan, vilket innefattar en kvalitativ ansats. Bryman (2018) skriver att målstyrt urval innebär att välja ut deltagare på ett strategiskt sätt så att de är relevanta för studiens syfte. Delar ur den kvantitativa ansatsen som vi använder oss av är
datainsamlingsmetoden, då vi genomfört en enkätundersökning med epost. Enkäten består elva stycken semistrukturerade frågor samt en sluten fråga med
kryssalternativ. För att kunna svara an på studiens syfte behövdes innehållsrika svar som kunde skapa förståelse för förskollärarnas personliga förhållningssätt till
digitaliseringen, då vi upplevt skillnader gällande förskollärares användning av digitala verktyg i förskolan. Vi ställde oss frågan om varför vi upplever det så och utefter det bestämde vi oss för att ta reda på bakgrunden med hjälp av förskollärares individuella tolkningar och berättelser. Bryman (2018) menar att kvalitativ metod leder till fylliga och djupa svar som kan ge mening och förståelse till det som undersöks. Den slutna frågan med kryssalternativ gällande tillgång till digitala verktyg valde vi att ha med för att kunna presentera resultatet i ett diagram i resultatdelen.
Metoderna vi använder styrker varandra i olika delar av arbetet i och med beskrivande svar om deras kunskap och enkätsvar för vilka verktyg som finns. Tillsammans skapar det tyngd i resultat, analys och diskussion samt att det underlättat när vi bearbetar vald forskning för studien.
Vi hade ett induktivt förhållningssätt som grundade sig i egna empiriska erfarenheter, och utgick inte från någon förbestämd teori.
3.2 Urval
Syfte med den föreliggande studien är att undersöka förskollärares förhållningssätt till digitalisering i sin yrkespraktik. Därför har vi använt oss av målstyrt urval där en specifik målgrupp förväntas ge oss svar på forskningsfrågorna i studien.
Bryman (2018) skriver om urval som grundats på relevans och förståelse för en specifik uppfattning av en företeelse. Urvalet för studien blev åtta legitimerade förskollärare, som med sina varierande år som verksamma inom förskolan kan bidra med relevant kunskap inom det valda området. Dock tillfrågades nio förskollärare att delta varav en av dem valde att inte medverka. Bryman (2018) lyfter att enkäter kan innebära fler avhopp än vid personliga intervjuer men att det kan vara av stor betydelse att informera om vikten av att de tillfrågade deltar i studien och svarar på intervjufrågorna. För att säkerställa att svar erhölls så kontaktades personerna även muntligt där en förklaring till studiens syfte gavs. I urvalet utgick vi även från det Bryman (2018) kallar för bekvämlighetsurval. Eftersom vi på ett eller annat sätt kommit i kontakt med samtliga medverkande tidigare, var det ett bekvämt val för oss med förhoppning på att dem skulle medverka i studien. Något som även togs med i urvalet var vetskapen om deras varierande år inom förskolan samt olika åldrar på barnen de arbetar med. Det innebär också större sannolikhet att svaren kan bli intressanta och besvaras snabbt (Bryman, 2018).
Förskollärarna som deltar i studien har yrkeserfarenhet som skiljer sig mellan 4 månader och upp till 28 år. De arbetar med barn i olika åldrar med varierande storlek på barngrupp. Tre förskolor medverkar i studien. Förskola A, förskola B och förskola C. Förskollärarna på respektive förskola benämns med figurerade namn. Annika och Anita arbetar på förskola A. Berit, Betina och Bodil arbetar på förskola B. Carina, Cecilia och Cornelia arbetar på förskola C. För att det inte ska kunna gå att utgöra vilka de intervjuade förskollärarna är skriver vi inte vilken kommun eller vilken stad som förskolorna är placerade. Två av förskolorna är centralt belägna i en mellanstor kommun varav fem förskollärare deltog i studien. En tredje förskola är belägen lantligt i en större kommun och där deltog tre förskollärare i studien. Samtliga förskolor i studien är kommunala.
3.3 Tillvägagångssätt och analys
Vi valde att genomföra studien genom enkätundersökning med utrymme för öppna svar då det gav oss färdigskrivna svar att granska och analysera. Efter att ett
missivbrev (se bilaga 1) skickats till varje förskollärare, där de godkänt medverkan i studien, skickades enkäterna ut till samtliga innehållande tolv frågor (se bilaga 2). Bryman (2018) skriver att med askynkron kommunikation kan personerna själva avgöra när och var de kan svara, då enkätundersökningen inte sker i realtid.
Enkäterna skickades med epost och fördelen är att svaren blir mer genomtänka och ofta grammatiskt korrekta till skillnad från fysiska intervjuer då den intervjuade ofta upprepar sig eller pratar osammanhängande (Bryman, 2018). En av förskollärarna
som deltog i studien besvarade av misstag samma fråga två gånger, vi tog då kontakt med personen och skickade frågan som var felbesvarad på nytt. Metoden som valdes anser vi var bra för studien eftersom det gav frihet i hur svaren formulerades samt att det är förskollärarnas egna tolkningar och berättelser som blir betydande. Ett
exempel på det är när en av frågorna formulerades så att den som tillfrågades bads beskriva sitt arbetssätt med ett specifikt digitalt verktyg.
Det insamlade materialet från enkäterna har sammanställts och analyserats för att kunna urskilja mönster samt likheter och skillnader som senare har kategoriserats i resultatdelen. Som tidigare nämnt använder Bryman (2018) begreppet ”kodning” (s.688) i kvalitativ forskning och det är något vi använt oss av vid insamlingen av svaren på enkäterna. Vi tycket det är att enklare att urskilja mönster när materialet bryts ner i mindre delar för att det är lättare att analysera och tolka. I och med det kallas det för öppen kodning och handlar om att kategorisera och gruppera data för bearbetning som ska kunna relateras till verkliga händelseförlopp (Bryman, 2018). Efter kodning och kategorisering har olika teman skapats som underlättar i analysen med resultatdelen genom den tydlighet det medför.
I tabell 1 visas tre olika teman som framkommit ur resultatet med kategorier.
Tabell 1: Kodning av resultat
3.4 Etiska aspekter och forskningsetik
Etiska aspekter och forskningsetik handlar om att vara varsam med behandling av information som ges och inte sprida vidare, samt vara tydlig och saklig med studiens syfte och inte plagiera eller komma med osanning. Under studiens gång har
Vetenskapsrådets (2017) forskningsetiska råd följts med hänsyn till
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Bryman (2018) beskriver även etiken för medverkande i forskningen rör anonymitet, frivillighet, integritet och konfidentialitet.
Informationskravet handlar om den intervjuades rättigheter till att veta vad syfte
med studien är samt att personen när som helst kan välja att avbryta sin medverkan utan att behöva uppge eller ha skäl till det. Samtyckeskravet tyder på allas rättighet till att veta varför studien ska ske. Informanten informeras även om att intervjuerna kan avbrytas ända tills när bearbetning av det insamlade materialet sker.
Vårdnadshavares godkännande måste tilldelas om informanten är under 15 års ålder samt att filmning eller fotografering av barn ej är tillåten. Konfidentialitetskravet handlar om tystnadsplikt och även lagringen av information som framkommer under intervjuns gång och att ingen får veta vem det är som svarar förutom genomförande av studien. Informanterna i studien är upplysta om att deras svar från intervjuerna behandlas konfidentiellt och inte kommer spridas vidare under några omständigheter till utomstående eller obehöriga samt att information om namn eller arbetsplats inte kommer stå med i studien. Konfidentitalitet handlar även om att skrivare av studien inte sprider information gällande intervjun eller intervjusvar till obehöriga. Personen i fråga kan sprida dennes deltagande i studien vidare, vilket vi inte kan påverka och då är det deras val. Nyttjandekravet handlar om att informationen som framkommit om enskild person inte får spridas för övrigt bruk.
Ett missivbrev har utfärdats och deltagarna har därigenom fått information om studiens syfte samt blivit upplysta om etiska aspekter vi kommer att ta hänsyn till under studiens gång (Bilaga 1). Intervjufrågorna (Bilaga 2) och fullständiga
intervjusvar kommer endast användas i studien och sedan raderas. Under processen kan informanten välja att avbryta deltagandet.
3.5 Reliabilitet, validitet och ekologisk validitet
Reliabilitet handlar om tillförlitligheten och trovärdigheten i studiens
tillvägagångssätt och intervju i relation till syfte, metod och urval. Bryman (2018) lyfter även frågan om studien skulle genomföras igen, hur stor är då sannolikheten att resultatet blir detsamma, och blir resultatet detsamma innehar studien en hög reliabilitet.
Validitet handlar om huruvida studiens slutsats är mätbar i enhetlig med det tänkta
syftet och är därav beroende av en hög reliabilitet (Bryman, 2018). Exempelvis så kan intervjufrågor formuleras utifrån ett sätt som gör att studiens syfte besvaras. Det är också relevant att utgå från rätt metod i studien. Om personliga berättelser ska beaktas är det viktigt att ha ett genomförande som lämpar sig bra till syftet vilket vi anser att vi har i och med den flermetodsansatsen vi valt att använda.
Ekologisk validitet handlar om hur resultatet kan tillämpas i relation till människans
naturliga och sociala miljö. Bryman (2018) menar att resultat som inte kan relateras till samhällsforskning påverkar tron om vad som egentligen är realistiskt i enlighet med människans verkliga vardag.
4. Resultat och analys
För att kunna redogöra hur förskollärarna svarar an till studiens syfte och
frågeställningar som var att beskriva sin undervisning med digitala verktyg och sin digitala kompetens skapades kategoriseringar. Kategorierna kommer att presenteras i underrubriker för att tydliggöra läsning och resultatet som framkom. Resultatet har delats in tre olika teman och därefter i tillhörande kategorier till varje tema. Tema 1 handlar om digitala verktyg i förskolan. Tema 2 handlar om lärplattans mångsidiga potential i undervisningen. Tema 3 handlar om svårigheterna med att implementera digitalisering.
4.1 Digitala verktyg i förskolan
Till varje tema har vi skapat tillhörande kategorier. Tema 1 med rubriken digitala verktyg i förskolan innehåller tre underkategorier. Kategori 1) Tillgång och
användning. Kategori 2) Ett komplement till det analoga. Kategori 3) Förskollärarens val av digitala verktyg. Därefter följt av en analys av hela tema 1.
4.1.1 Tillgång och användning
Förskollärarna i studien fick i intervjun svara på vilka digitala verktyg som finns tillgängliga i verksamheten och vilka av dessa de själva använder sig av i utbildningen och tillsammans med barnen. Nedan visas ett diagram över tillgång och användning av digitala verktyg på förskolorna för att ge en tydlig bild över vilka digitala verktyg som förskolorna i studien har tillgång till och vilka förskollärarna använder mest. Diagrammet ger en överskådlig bild mellan skillnader och likheter.
Resultatet visar att samtliga förskollärare i studien har tillgång till samt använder sig av lärplatta och projektor, och att alla har tillgång till dator. De förskolor som har tillgång till webbägg, använder sig även av det verktyget i sin undervisning. SMART board och blue-bot/bee-bot har inte alla förskolor tillgång till och även om dessa finns används de inte av alla förskollärarna.
4.1.2 Ett komplement till det analoga
I intervjuerna framkom det att alla förskollärare ser på digitala verktyg som ett bra komplement, verktyg eller hjälpmedel som underlättar och förstärker deras
undervisning. De flesta av förskollärarna skriver att verktygen kompletterar det analoga och att digitala verktyg kan fånga en större barngrupp. Flera svar i intervjuerna visar på att förskollärarna har förståelse för sitt uppdrag gällande digitaliseringens framväxt i relation till förskolans läroplan.
Eftersom digitala verktyg är en del av läroplanens styrdokument är det viktigt att barnen får vara med och utforska och undersöka olika digitala verktyg. Det ska alltid finnas ett syfte med användningen av digitalisering med barnen, alla förskolor har olika förutsättningar till detta av egen erfarenhet (Anita, 10 april, 2020).
De intervjuande förskollärarna uttrycker att förskolan har ett ansvar att erbjuda alla barn möjlighet att arbeta med samt utforska digitala verktyg, tillsammans med förskollärarna. Tre förskollärare påtalar att alla barn inte har samma förutsättningar till digitala verktyg hemma och att det är förskolans ansvar att kunna erbjuda alla barn likvärdig tillgång till digitala verktyg.
Det är viktigt, framförallt för de barn som inte har samma möjligheter att använda det hemma. Alltså anser jag att det är vårat jobb att försöka ge de barn som behöver det mest, rätt redskap, för att inte komma efter när det gäller digitaliseringen. Vi ska utjämna de klyftor som finns (Cornelia, 27 april, 2020).
Berit skriver att beroende på vilket verktyg som används, utvecklar barn olika
förmågor. Cecilia ger uttryck för att barns utveckling och lärande förstärks med hjälp av digitala verktyg om det används i rätt sammanhang.
4.1.3 Förskollärarens val av digitala verktyg
Lärplattan beskrivs av de intervjuade förskollärarna som ett enkelt digitalt verktyg att arbeta med i undervisningen och något som de anser sig behärska bra. Annika skriver att det är ett bra läromedel på olika sätt som underlättar och hjälper barnen.
Att söka efter fakta och information på lärplattan är något som alla förskollärare i studien skriver att de ofta gör tillsammans med barnen. Bodil skriver att det är viktigt att vara den medforskande pedagogen och att på så vis kan barn och vuxna lära sig tillsammans.
Jag anser att det är ett hjälpverktyg som jag som förskollärare kan ta som hjälp vid olika tillfällen. Till exempel är det lätt att tillsammans med barnen ta reda på ny information med hjälp av våra paddor (Betina, 30 april, 2020).
Alla förskolor som medverkar i studien har en eller flera lärplattor på avdelningen och det är enligt dem orsaken till varför de använder sig av just lärplattan. Lärplattan beskrivs som lätt att ta fram och enkel att ta med sig till platser utanför förskolans lokaler. Det är ett bra verktyg att ta med sig till skogen ger Anita uttryck för. Cecilia skriver att lärplattan har blivit ett nytt sätt för barnen att lära sig på och att det ökar barns motivation eftersom verktyget erbjuder barn sådant som finns inom deras intresse och har ett varierat och brett användningsområde. Det är lättare att fånga upp hela barngruppen när det finns en lärplatta att tillgå, den är också bra
komplement till den vanliga undervisningen skriver hon.
Lärplattan kan enligt tre av förskollärarna bidra till att barn samarbetar och får klura tillsammans över olika saker skriver bland annat Betina och Carina.
Annika skriver att barnen närsomhelst kan välja att ta fram en lärplatta och lyssna på musik eller spela olika pedagogiska spel på den. Digitala verktyg framställs som positivt enligt förskollärarna i studien. De framkommer bland annat att det är motivationshöjande, varierande, spännande och lättåtkomligt samt uppskattat av barnen på ett lekfullt sätt.
4.1.4 Analys av digitala verktyg i förskolan
Resultatet visar att förskollärarna har minst en lärplatta per avdelning och att lärplattans olika appar och funktioner gör att barn med lätthet kan använda sig av bilder, spel, texter och musik. En tolkning av det är att förskollärarna i studien uppfattar digitala verktyg som medierande redskap då dessa används för att förstå, tolka och agera i vår omvärld (Säljö, 2013). Alexandersson et al. (2001) skriver att digitala verktyg som finns lättåtkomligt och används konsekvent kan vara en
bidragande faktor för barns lärande. Resultatet visar att just lärplattan är ett sådant verktyg då förskollärarna skriver att den är enkel att använda och enkla att ta med sig. Lärplattan har en betydande del i förskolans utbildning.
Didaktik beskriver undervisningens vad, hur, varför och när (Jank & Meyer, 1997). Resultatet visar att förskollärarna har en didaktisk medvetenhet kring användandet av digitala verktyg i relation till förskolans läroplan. Genom planering och reflektion har de ett syfte med att använda ett specifikt verktyg och förskollärarna ser på sin egen roll som viktigt för att kunna främja barns utveckling och lärande. Pedagogiska appar visar sig vara bra för att barn själva kan utmanas och lära utan hjälp av en vuxen och att det lärandet kan med fördel ske med annat barn.
Utifrån denna analys kan resultatet dessutom förstås utifrån det sociokulturella perspektivet då förskollärarna ger uttryck för hur de tillsammans med barnen utforskar och använder sig av exempelvis lärplattan. När barnen har tillgång till och befinner sig i en digitaliserad miljö skapas på så vis ett situerat lärande (Säljö, 2013)
4.3 Lärplattans mångsidiga potential
Nedan presenteras tema 2 som är Lärplattans mångsidiga potential. Här beskriver förskollärarna hur de använder lärplattan i sin undervisning. Vi kom fram till följande kategorier: Kategori 1) Språkutvecklande aktiviteter. Kategori 2) Utveckla lärandemiljön. Kategori 3) Ett arbetsredskap för dokumentation och reflektion. Därefter följt av en analys av tema 2.
4.3.1 Språkutvecklande aktiviteter
Lärplattan beskrivs av flera förskollärare i studien som ett bra verktyg att använda till språkutvecklande aktiviteter. Carina, Berit och Bodil ger uttryck för att de använder lärplattan vid läsning för att påvisa olika dimensioner att läsa på. Betina skriver att det förekommer att hon ibland kopplar upp lärplattan till projektor under
sagoläsning för att det blir ett bra komplement till sagoboken. Annika ger uttryck för att hon använder den mer frekvent.
Projektor används dagligen då vi tittar och lyssnar på sagor. Vi kan stanna upp och prata om sidan och se och höra att barnen hänger med i sagan och förstår vad som berättas (Annika, 17 april, 2020).
Annika, Anita, Cecilia och Cornelia lyfter språkutveckling i samband med lärplattan samt att de skriver att det är ett bra hjälpmedel vid språksvårigheter, flerspråkighet och olika modersmål.
Flerspråkiga barn kan tillvarata alla sina språk genom att tex. Kunna lyssna på sagor på sitt ”hemspråk”, dela med sig av ”sitt” språk och även kunna översätta (Cornelia, 27 april, 2020).
Fyra förskollärare skriver om appen polyglutt på lärplattan och hur de uttrycker att den gynnar barns språkliga utveckling. Annika skriver att där kan barnen som har annat modersmål än svenska lyssna på sagor på sitt språk.
Då vi även har många barn som behöver stöd i sin språkutveckling använder vi oss mycket av ipaden som hjälpmedel. Vi använder mycket bilder att samtala kring, vi lyssnar på ljud och sagor, pedagogiska spel som tränar uttal, rim och ramsor mm (Annika, 17 april, 2020).
4.3.2 Utveckla lärandemiljön
Tre av förskollärarna uttrycker att de använder sig av lärplattan för att skapa och förändra miljön på förskolan, genom att projicera bilder på väggen med hjälp av lärplatta och projektor.
Vi brukar även projektcera upp en ”bakomliggande” miljö, som barnen framför kan bygga och konstruera något. Skuggorna, effekterna av det uppfattas av mig
Det är lätt att skapa miljöer, stämningar och lekar med hjälp av projektor och lärplatta, skriver Cornelia.
Vi projicerar spel på stor skärmen så barnen kan spela tillsammans. En vacker bild med lite bakgrundsmusik. Vi projicerar även olika miljöer där barnen kan vistas i, och skapa byggnationer i olika material (Annika, 17 april, 2020).
4.3.3 Ett arbetsredskap för dokumentation och reflektion
Samtliga förskollärare i studien skriver att de dagligen använder lärplattan som ett dokumentations- och reflektionsverktyg. Främst genom att fotografera och filma barn i deras aktiviteter. Flera förskollärare uttrycker att både barn och vuxna fotar och filmar tillsammans med lärplattan. Dokumentation som blir av bilder och filmer används senare som underlag för utvecklingssamtal och reflektion tillsammans med barnen och återkoppling till olika projekt som de arbetat med tidigare. Det ger
barnen möjlighet att få reflektera över det som har hänt och det som barnen har gjort skriver Carina, Annika och Bodil.
Jag använder mig mest av paddorna för att tillsammans med barnen försöka göra den pedagogiska dokumentationen så tydlig som möjligt (Betina, 30 april, 2020). Jag använder det digitala för att dokumentera och påvisa barns lärande (Bodil, 17 april, 2020).
Barnen kan själva genom bilder, film och ljud dokumentera lärprocesser som de senare kan återkoppla till, synliggöra sitt eget lärande (Cornelia, 27 april, 2020).
Annika ger uttryck för att hon använder dator och lärplatta för att hålla daglig kontakt med föräldrar, kollegor och ledning samt att barnens vistelsetider läggs in genom telefon eller lärplattan.
4.3.4 Analys av lärplattans mångsidiga potential
Resultatet visar att lärplattans funktion innefattar mer än bara ett pedagogiskt verktyg i undervisningen. Miljö, språk och sociala sammanhang lyfter Säljö (2013) som tre stora delar i sociokulturell teori. Resultatet visar att förskollärarna anser att lärplattan kan gynna barns språkutveckling. Genom det sociokulturella perspektivet bildar bland annat artefakter och socialt samspel möjlighet till barns lärande (Säljö, 2013). Förskollärarna ger barn tillgång till att möta andra språk med hjälp av appar på lärplattan, vilket Davidson et al. (2014) och Edvardsson et al. (2018) skriver kan bidra till att alla barn får möta språket utifrån sina individuella förutsättningar. Skolverket (2018) förtydligar att barn med annat modersmål ska ges möjlighet till att utveckla sitt hemspråk såväl det svenska språket (Skolverket, 2018).
Lärplattan kan tillsammans med andra digitala verktyg som projektor, skapa nya miljöer och stämningar i förskolan framkommer i resultatet. Skolverket (2018)
skriver att förskollärarens uppgifter innefattar god lärandemiljö. Genom att utforma nya och spännande miljöer med hjälp av lärplattan och projektor skapas nya
förutsättningar för barns utveckling och lärande (Edvardsson et al., 2018). Det kan förstås utifrån det sociokulturella perspektivet vilket beskriver hur barn utvecklas i den miljö och det sammanhang som barnet befinner sig i. Barnen kan få uppleva nya platser och miljöer som de tidigare inte har mött och på så vis skapa sig nya
erfarenheter. Det kan även kopplas till Bourbour (2020) och Otterborn et al. (2018) som båda framhåller att med hjälp av digitala verktyg kan förskollärarna gå utanför sina befintliga kunskaper för att främja barns lärande genom bland annat appar och spel.
I resultatet framkommer det att alla förskollärare använder sig av lärplattan som redskap för dokumentation, reflektion och utvärdering tillsammans med barnen. Det tyder på att barn genom gemensam dokumentationen ges möjlighet att utveckla intresse för bilder och text i olika form av medier samt att deras förmåga att använda sig av dessa främjas genom att ifrågasätta och diskutera tillsammans (Skolverket, 2018). Barn får enligt Bourbour (2020) möjlighet att utveckla digital kompetens genom att förskollärarna har implementerat digitala verktyg i sin undervisningsmiljö (Bourbour, 2020).
4.5 Svårigheterna med att implementera digitalisering
Till tema 3 svårigheter med att implementera digitalisering har vi tagit fram två kategorier. Kategori 1) Utmaningar. Kategori 2) Kompetens och intresse. Följt av en analys av hela tema 3.
4.5.1 Utmaningar
Betina skriver om utmaningar gällande barns ålder i relation till digitalisering och ger uttryck för att hon anser att det är svårt att få till digitaliseringen med de yngre
barnen i förskolan.
Självklart är det lättare att få med barnens tankar och funderingar när barnen är äldre (Betina, 30 april, 2020).
Fyra förskollärare ger uttryck för att det är en utmaning att hela tiden se till så att lärplattan inte blir ett tidsfördriv eller barnpassning. Berit skriver att det är viktigt att vara källkritisk och väl medveten om vad som görs med den. Annika skriver att det är viktigt att följa med i digitaliseringens utveckling.
Det gäller att hänga med i utveckling för att just ha kunskap om det verktyget man ska använda, att få rätt ”utbildning” för at kunna använda det i vardagen med och utan barnen (Annika, 17 april, 2020).
Cecilia vill utmana barnen i att använda nya pedagogiska appar men skriver att hon först måste kunna själv. Berit uttrycker att det är svårt för henne att få den tid som behövs för att sätta sig in i tekniken.
Annika, Anita och Cecilia uttrycker att det är viktigt med bra kompetens och intresse för att lära sig samt att Anita förtydligar vikten att alla i arbetslaget har liknande kompetens för att kunna ge barn likvärdig utbildning.
Jag tror att man som lärare måste ha ett stort intresse av digitalisering för att det ska bli det bästa för barnen ur den aspekten. Jag som kanske har ett ”lagom intresse” av detta kanske inte uppfyller det jag egentligen borde göra? (Cecilia, 24 april, 2020).
Även Cornelia uttrycker att det kan bli svårt om arbetslaget inte är lika insatta om pedagogiska syftet med digitaliseringen för att inte tekniken ska ses som ett
tidsfördriv. Två förskollärare skriver om svårigheter med utrustning som inte är hel och att det därav inte går att använda det som de önskar. Berit skriver även att det finns för lite tid i förskolan för att själv kunna lära sig om tekniken innan hon ska genomföra en undervisning. Andra utmaningar som lyfts i intervjuerna gällande digitaliseringen är bland annat att det är svårt att lära sig, svårt med yngre barn, att hinna följa med i utvecklingen och att alla har olika förutsättningar. Det framkommer även att det är svårt att veta om digitala verktyg används för mycket.
Tycker kanske att det behövs mer forskning inom området så att vi vet hur mycket skärmtid mm som påverkar barnen (Bodil, 17 april, 2020).
Utmaningen är väl att inte använda den alltför mycket, eller att ge paddan till X, som bara springer runt, att den blir en extra pedagog (Carina, 21 april, 2020).
4.5.2 Kunskap, kompetens och intresse
Förskollärarna i studien ger uttryck för varierad kunskap, merparten har gått utbildningar på förskolan, lärt av varandra eller haft kortare introduktion om hur olika digitala verktyg kan användas i undervisningen. Fåtal förskollärare skriver att dem har vidareutbildat sig eller deltagit i mer gedigen fortbildning som är inriktad på barn i olika åldrar. Förskollärarna som ger uttryck för att de har dålig kunskap
skriver i intervjun att de endast använder digitala verktyg som de anser sig behärska i en undervisningssituation med barnen. Berit skriver om sin uppfattning gällande digital kompetens.
Dålig. Kan använda till dokumentationer, söka fakta, sång/musikstund sådana saker. Jag vill kunna mer men jag vill sätta mig in i /kunna innan jag använder saker med barnen t.ex. greenscreen. Men tiden till detta är svår att hitta. Våra Ipads är inne just nu på ”deepning”. Det innebär att de töms och att pedagogiska appar läggs in. När de kommer tillbaka ska jag försöka hitta tid till att gå igenom den för att lära mig med (Berit, 17 april, 2020).
Berit och Betina uttrycker att de har vag kompetens, Bodil likaså men är öppen för nytt lärande genom studenter som kommer till förskolan genom deras praktik. På förskola finns endast ett fåtal digitala verktyg tillgängliga och de använder det som finns.
För att det ska bli lättare att arbeta med digitala verktyg behöver förskolan som jag arbetar på köpa in mer saker inom denna kategori, och även att vi personal får mer utbildning och kunskaper kring detta (Betina, 30 april, 2020).
Brist på tid och intresse lyfts som en påverkansfaktor gällande förskollärarnas kunskap och kompetens i digitala verktyg. De som upplever sig ha relativt god kompetens skriver att de är självlärda. En del förskollärare i studien skriver att de använder sig av det kollegiala lärandet och uttrycker att mer kompetenta kollegor inom området håller i olika kurser och utbildningar för arbetslaget.
4.5.3 Analys av svårigheterna med att implementera digitalisering
Det framkom i resultatet att det fanns uppfattningar om att barns ålder kan vara ett hinder när det handlar om användning av digitala verktyg. Det står i relation till Bourbours (2020) forskning som visar att förskollärarens användning av digitala verktyg påverkas av deras inställning. Det kan bero på att flera förskollärare i studien anser sig ha bristande kompetens och vara i ett behov av personlig utveckling inom digitalisering. Dock är de positivt inställda och vill lära sig mer om digitala verktyg. Sheridan et al. (2017) lyfter hur förskollärares kompetens är avgörande för förskolans kvalitet och att förskollärarens kompetens är avgörande för barns utveckling och lärande. Det kollegiala lärandet framkommer i resultatet som en betydande del i bland annat förståelsen för olika verktyg. Säljö (2013) skriver om den närmaste utvecklingszonen i relation till lärandet i sociokulturell teori, vilket blir synligt mellan personalens tillgång till mer kompetenta kollegors kurser inom användning av
digitala verktyg. Ovanstående analys kan kopplas till Jank och Meyers (1997)
didaktiska planering av undervisningssituationer och om hur förskolläraren ska vara flexibel i sin undervisning för att nå ut till barn med olika mycket kunskap inom ämnen och det i sin tur kräver god och varierad kompetens. Det framkommer även att trasig utrustning anses vara ett hinder i huruvida förskollärarna ges möjlighet att implementera digitalisering i förskolan. Säljö (2013) beskriver att artefakter är skapta av människan för att fylla ett specifikt syfte. En tolkning av det kan vara att artefakten inte uppfyller det tänkta syftet och med det sagt får förskolläraren svårt att uppnå ett syfte med sin undervisning.
Forskare inom området digitala verktyg påpekar bristen av tekniskt stöd och framför allt tiden förskollärare behöver för att förbereda digitala aktiviteter, då det anses vara mer komplicerat och mer tidskrävande än annan undervisning (Bourbour, 2020). Studiens resultat visar på liknande uppfattningar då det framkommer att tid eller brist på tid uppfattas som ett problem gällande digitaliseringen.
Resultatet visar att ett fåtal förskollärare har fri tillgång till exempelvis lärplattan. Det kan tyda på att förskollärarna anser att barns kognitiva utveckling kan påverkas negativt av för mycket skärmtid. Något som både Nilsen (2018) och Bourbour (2020) påtalar kan vara en anledning till att digitala verktyg begränsas av förskollärare.
5. Diskussion
Under denna rubrik lyfter vi hur urval och metodval samspelar med varandra i relation till studien syfte att undersöka förskollärares förhållningssätt till digitalisering i sin yrkespraktik och tillhörande frågeställningar.
5.1 Metoddiskussion
I studien användes en flermetodsforskning som ansats för att ge oss svar på studiens syfte och frågeställningar. Att undersöka förskollärares förhållningssätt till
digitalisering i sin yrkespraktik genom deras beskrivningar av sitt arbetssätt för att främja barns utveckling och lärande samt beskriva sin upplevda digitala kompetens Det kan ha varit att föredra att använda sig av en kvalitativ ansats med
semistrukturerade intervjuer, då det kan ha givit oss en mer övergripande bild av hur förskollärarna arbetar i praktiken med digitalisering i undervisningssituationer. Vi hade då fått möjlighet att ställa följdfrågor och haft en mer djupgående dialog. Val av metod anser vi dock var bra för studien eftersom de öppna enkätsvaren mestadels blev informativa men Bryman (2018) skriver även att spontana svar lätt uteblir vid den valda metoden och anses negativt för studien. Vidare skriver Bryman (2018) att kontakten blir mer personlig om den skett genom exempelvis Skype och det är vanligt att den intervjuande blandar olika metoder för att få ut den information som önskas, och det beskrivs som triangulering eller konvergentparallell (Bryman, 2018).
Begreppen används oftast vid kontroll av resultatet vid kvalitativa och kvantitativa metoder och belyser att båda metoderna är lika viktiga för insamling av data. Bryman (2018) förtydligar även att det kan vara bättre för intervjuer som sker online att skicka ut en fråga i taget så att varje fråga besvaras med lika engagemang, annars kan det hända att respondenten väljer ut en del frågor att svara extra på. Trots det har vi valt att skicka ut alla frågor i ett formulär för att det inte ska behöva ta mycket av förskollärarnas tid.
Vi har även valt att formulera frågorna i enkäten så att det inte går att svara endast ”ja” eller ”nej” för att få så detaljrika svar som möjligt. Om vi hade skickat ut en fråga i taget till varje förskollärare anser vi att det hade tagit för lång tid att få svar från alla inom tidsramen för studien. Därför har vi skrivit i missivbrevet om hur lång tid vi uppskattar att det tar att besvara frågorna. Dock gick det att utse att alla inte hade hållit sig inom den tänkta tidsramen eftersom enstaka svar var relativt korta och oklara. Ett problem som vi uppmärksammande med den valda metoden var att ett
utav intervjusvaren dröjde längre än planerat så att kodning och kategorisering av resultat inte kunde påbörjas inom den tid som var tänkt. Det hade kunnat förebyggas om vi hade varit mer tydliga i missivbrevet med vilken dag vi ville erhålla svaren.
5.2 Resultatdiskussion
Studiens syfte är att undersöka förskollärares förhållningssätt till digitalisering i sin yrkespraktik. Nedan presenterar vi vår resultatdiskussion i förhållande till studiens frågeställningar.
5.2.1 Hur beskriver förskollärare att de arbetar med digitala verktyg i sin undervisning
Berit skriver att det är viktigt att ha ett syfte med digitala verktyg i undervisningen så att det inte blir en typ av barnpassning. Förskollärarens uppgift är bland annat att påvisa olika användningsområden av det digitala verktyget som är anpassat till barnens ålder och kunskap för att kunna möta barnet inom dennes intresseområde. Likaså lyfter Otterborn et al. (2018) i sin studie att det förekommer att personal ibland använder lärplattan till barnpassning för att det är för lite personal som inte är engagerad i aktiviteten och lärplattan tappar därmed sin pedagogiska funktion.
Hofslundsengen et al. (2018) skriver även att det blir problematisk att undervisa med digitala verktyg om de är trasiga eller inte passar till tänkt ändamål. I resultatet framkom det att det ibland inte går att arbeta med SMARTboard för att pennan till verktyget är trasig. Vidare lyfter Sundqvist (2016) komplexiteten med att
förskollärares syn på vad teknik faktiskt är i praktiken och att uppfattningen kan vara något snäv och fyrkantig i sin tur kan leda till passiv personal där barn själva kan behöva utforska ämnet för att lära sig. Utifrån resultatet är vår tolkning att det kan bero på inställningen förskolläraren har till digitalisering som hindrar dem i den egna kunskapsutvecklingen gällande digitala verktyg i undervisningen. Davidson et al. (2014) och Otterborn et al. (2018) skriver även om förskollärares önskan om en tydligare förklaring kring hur digitala verktyg kan användas i undervisningen. Jank och Meyer (1997) däremot ser kritiskt på för strikta riktlinjer från läroplaner om hur verktygen kan användas för att det då inte blir individuellt anpassat.
Säljö (2013) skriver om medierade redskap som ett hjälpmedel för människan. I resultatet framkommer det att förskollärarna med hjälp av lärplattan arbetar med språkutvecklande aktiviteter. Vi ser en koppling till didaktisk medvetenhet som Jank och Meyer (1997) beskriver. Det blir en tydlig koppling till resultatet i och med förskollärarens uppenbara undervisningssyfte. Med hjälp av lärplattan kan språkutvecklingen främjas tack vare att texter, bilder, symboler samt musik kan anpassas till barns individuella förutsättningar (Davidson et al., 2014). Willermark (2018) lyfter didaktisk design och menar att det inte är tillräckligt att läraren har tekniskt kunnande, det handlar även om hur detta relateras till undervisningssyftet. Vi har diskuterat resultatet och kan förstå hur lärplattan möjliggör språkutvecklande
