”Det är såhär det är, men inte hur det borde vara”: En studie om elevers genusmedvetenhet i år 6

Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Examensarbete i utbildningsvetenskap inom allmänt utbildningsområde, 15 hp

”Det är såhär det är, men inte

hur det borde vara”

En studie om elevers

genusmedvetenhet i år 6

Maria Ax

Jessica Elfgren

Handledare: May-Britt Öhman

Examinator: Henrik Román

2

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att analysera genusmedvetenheten hos elever i årskurs 6 med fokus på hur de förhåller sig ifråga om könsuppdelningar, könsroller, föreställningar om vad som just är manligt och kvinnligt.

Undersökningen genomfördes i en mellanstor stad i Sverige i år 6 på två olika skolor, friskola med år 6 till 9, Stadsskolan, samt en kommunal skola med år f till 6, Skogsskolan. Genom gruppintervjuer, fick eleverna med hjälp av adjektiv, tillsammans presentera deras bild av vad en man och kvinna är. Den slutsats vilken framkom av undersökningen var att alla elever var medvetna om genus. Däremot tydliggjordes en skillnad mellan skolorna där eleverna på Skogsskolan framlade konstaterande svar att så här är det i motsats till Stadskolan där eleverna framlade mer reflekterande svar i med diskussionskaraktär. Anledningen till detta är att eleverna kommer från stadens alla områden på Stadsskolan i motsats till Skogsskolan där eleverna bor i samma område som skolan ligger.

3

Innehållsförteckning

Feminineter och maskuliniteter ... 11

Genussystem: Dikotomi och hierarki ... 12

Syfte och frågeställningar ... 13

Metod ... 14

Datainsamling ... 14

Urval ... 14

Presentation av Skogsskolan ... 15

Presentation av Stadsskolan ... 15

Bearbetning och analys ... 15

Förförståelse ... 16

Genomförande... 16

Etiska aspekter ... 17

Reflektion över metoden ... 17

Uppdelningen av arbetet ... 18

Resultat och analys ... 19

Elevernas syn på manligt och kvinnligt utseende ... 19

Elevernas ifrågasättande av etablerade könsstereotyper ... 24

Elevernas syn på uppdelning av manligt och kvinnligt ... 25

4

Diskussion ... 32

Utseendets betydelse ... 32

Könskodning utifrån dikotomi och hierarki... 33

Genusmedvetenheten i könsregimerna ... 34

Vidare forskning ... 35

Konklusion ... 36

Litteraturförteckning ... 37

Bilagor ... 39

Bilaga 1: Brev till rektor på skolan ... 39

Bilaga 2: Brev till föräldrarna i år 6 ... 40

Bilaga 3 ... 41

Bilaga 4 ... 42

5

Inledning

”Kan jag få göra tjejarmhävningar istället?”

Denna fråga kom upp under en idrottslektion som en av uppsatsförfattarna hade då eleverna skulle få pröva på olika styrketräningsövningar. Frågan som eleven ställde besvarades med en motfråga: Vad är en tjejarmhävning för något?

Under en av gruppintervjuerna från vår studie är nästa exempel taget då en flicka återberättar om en händelse hon var med vid när hon var liten och gick på förskolan:

Flickan: ”Kan jag få leka med lego?” Förskoleläraren(kvinnlig): ”Åh vad gulligt!”

Med detta examensarbete vill vi få en bredare kunskap om genus och få en större förståelse och medvetenhet om elevers uppfattningar och föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt. Uppsatsförfattare Maria kommer bli lärare mot högre åldrar och uppsatsförfattare Jessica kommer arbeta mot de lägre åldrarna. Eftersom vi kommer arbeta med olika åldrar när vi blir färdiga lärare, vill vi se hur eleverna i årskurs 6 resonerar om manligt och kvinnligt, som ligger mittemellan högre och lägre åldrar. Studien har utformats med inspiration av Holms (2008) avhandling och därför kan det finnas likheter dem emellan.

Vi vill tacka våra familjer för deras stöd, tålamod och hjälp med barnpassning under uppsatstiden Ett tack vill vi även förmedla till vänner och bekanta för deras tålamod och överseende med våra många och ibland långa uttalanden om deras handlanden utifrån genus.

Vi vill även tacka vår handledare May - Britt Öhman som hela tiden backat upp oss med positiva ord när vi som mest behövt detta och för snabba mejlsvar tillbaka till oss. Avslutningsvis vi vill även tacka varandra för ett gott samarbete med ett stort utbyte av idéer och erfarenheter.

6

Bakgrund

I dagens samhälle förväntas människor vara genusmedvetna. Samtidigt förmedlas två olika sidor av samma verklighet. Å ena sidan framställs de traditionella könsrollerna som det rätta sättet att leva, samtidigt som de å andra sidan uppmanar till ett motarbetande av dem. Den mest inflytelserika part i detta är medierna, som bombarderar oss människor varje dag med verbala och visuella intryck som på något sätt förmedlar hur män och kvinnor ska bete sig. På grund av detta kan livet, för en ung människa i dagens samhälle, upplevas antingen som ett smörgåsbord där kombinationen av möjligheter är oändlig, eller som en restaurang med endast en maträtt att välja på.

Skolan är den plats där barn och ungdomar tillbringar den mesta tiden av sina liv. Därför är det betydelsefullt att de lärare som de möter är genusmedvetna. I Lgr11 (2011) står det att ”det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt” (s.8). Det framkommer dock i en åtskillig mängd forskning att skolan inte är någon könsneutral miljö på grund av att pojkar och flickor bemöts på olika sätt och har olika förväntningar på sig. Forskningen visar även på att det sätt skolan är uppbyggd gynnar pojkar framför flickor av den orsaken att arbetsformerna och läromedlen i större utsträckning är anpassade efter dem (SOU 1998, s.6).

Vidare har skolan ”ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den ska därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet” (s.8). Detta låter i sig självklart, men världen utanför skolan är inte alltid lika tillåtande. Förväntningar från familjemedlemmar eller släktingar kan skapa en begränsad tillvaro och en press på individen vilket kan leda till frustration hos ena eller andra parten eller båda. Likväl finns det personer som istället tillåts gå sin egen väg i letandet efter sin egen identitet.

Syftet med denna studie är därför att undersöka elevers uppfattningar om vad som utmärker en man respektive en kvinna.

7

Litteraturöversikt

Nedan följer en genomgång av tidigare forskning och teoretiska perspektiv som är relevanta i förhållande till denna studie.

Tidigare forskning

Den australienske sociologen Raewyn Connell (2009) har gett en översikt över genusforskningens centrala frågeställningar. Här presenteras ett talande exempel om hur individen växer in en i ett genusmönster under livet med början redan från födseln. Vanligtvis skiljer vi barnen åt redan när de fötts. Släkt och vänner ger ofta rosa kläder när en flicka föds medan pojkarna oftast får blåa kläder i present. När flickorna växer upp utgår vi ifrån att de är söta, gulliga och medgörliga medan pojkarna förväntas vara livligare, starkare och aktivare. Flickor förväntas leka omsorgstagande lekar, till exempel mamma - pappa - barn eller med dockor. Pojkarna förväntas leka vilda och fysiskt aktiva lekar, till exempel klättra i träd, klä ut sig till hjältar eller leka krig. När flickor får presenter innehåller de ofta dockor, bokmärken eller smink samtidigt som pojkarnas paket istället innehåller lego, bilar eller bollar. Vid den tidpunkt då barnen vuxit upp och blivit vuxna antas pojkarna skaffa sig ett yrke med stor lön och ta sig en fru, medan flickorna förväntas lära sig ta hand om hemmet och familjen. Connell (2009) menar att människor runtom det lilla barnet visar, genom många små handlingar, hur han eller hon ska bete sig. Med andra ord socialiseras barnet in i könsrollerna utifrån samhällets förväntningar (s.129).

Holm (2008, s.13) skriver i sin avhandling om sin studie som har som syfte att jämföra två klasser i år 9 på två olika skolor utifrån könsregimer, det vill säga hur mönstret mellan män och kvinnor i en lokal nivå ser ut i två olika skolor. Studien genomfördes på två skolor med två olika klasser där hon tillbringade en månads tid på varje skola. Genom att använda sig av observationer och intervjuer som metod kunde Holm (2008, s.55-64) både få reda på elevernas egna uppfattningar om hur de tänkte och förhöll sig till de manliga och kvinnliga normerna, men även hur de agerade i förhållande till det.

Redelius (2009, s.42-44) har skrivit en artikel som har syftet att föra fram en diskussion om vilken betydelse genus har för skolframgång i ämnet idrott och hälsa. Diskussionen har sin utgångspunkt ur en händelse som författaren själv bevittnade under en lektion då eleverna skulle springa en sträcka under tidtagning. Den manliga läraren berättade för eleverna att denna prestation till viss del skulle betygsättas utifrån vilken tid de fick. För pojkarna gällde det att

8

komma under nio minuter för att få ett MVG medan det räckte att komma under tio minuter för flickorna för att uppnå det högsta betyget. Vidare förklarade läraren att flickorna inte skulle bli ledsna om de fick sämre tid än förra gången de sprang, vilket var när eleverna gick i sexan, men detta berodde på att de nu har det lite jobbigare på grund av att de nu har tyngre kroppar än förra gången. Därefter fick eleverna starta.

Redelius (2009) anser att läraren hade god intention med vad han sa till eleverna, men framhåller att han glömde att flickor och pojkar inte är två homogena grupper eftersom det finns stora variationer inom dem båda. Läraren bidrar således ”till att konstruera elevernas föreställningar om vad som utmärker en ’normal’ pojke och flicka genom sitt sätt att tala om hur pojkar och flickor är och om hur de förväntas bete sig” (s.42). De lärdomar som läraren förmedlar till flickorna respektive pojkarna är att flickorna inte kommer kunna springa så bra eftersom deras kroppar har förändrats, medan pojkarna förväntas kunna springa fortare än förra gången och snabbare än flickorna eftersom de inte har haft någon kroppslig förändring (Redelius, 2009, s.42-43).

I Holms (2008, s.151f) undersökning framkommer det att både pojkarna och flickorna ser ämnet idrott och hälsa som ett ämne där pojkarna har störst framgång. Trots att några av de medverkande flickorna utövar fotboll inom föreningslivet, anser de att pojkarnas utövande av samma sport har starkare betydelse än deras egen prestation. Detta kan kopplas till Redelius (2009) då en flicka intervjuas angående hur hon värderar sin egen prestation under en idrottslektion. Författaren hade före intervjun observerat att flickan inte varit särskilt andfådd vid målgång och hon tar därför upp detta under intervjun. Svaret som flickan ger är att flickorna just nu har det jobbigt. Det framkommer tydligt att flickan tagit fasta på den lärdom hon blev förmedlad av läraren, som sa att flickorna inte förväntas prestera bra på grund av kroppsliga förändringar, men samtidigt framgår det av flickans fysik att hon hade kunnat prestera bättre (s.43).

Ambjörnssons avhandling (2004, ss.11, 38f) tar upp hur kategorin tjej skapas i relation till andra tjejer genom en jämförelse mellan tjejer som går två olika gymnasieprogram, samhällsvetenskapsprogrammet samt barn- och fritidsprogrammet. Genom att använda sig av deltagande observation som metod kunde Ambjörnson följa tjejerna under hela sin skolvardag, men hon blev även inbjuden till andra situationer utanför skolans domäner såsom krogbesök samt besök i hemma hos några elever. Samma metod använde sig Jonsson (2007, s.51.) av i sin studie, med skillnaden att det istället var killar i år 8 som var i fokus. I dessa två studier får forskarna inträde in i de olika kamratgrupperna under en längre tid och de får då kännedom om hur de respektive gruppernas vardag ser ut. Saker som utseende, beteende och umgängeskrets är

9

återkommande samtalsämnen i grupperna, oavsett om de diskuteras bland tjejer eller killar. Det är viktigt, för både tjejer och killar, att se bra ut, men det är samtidigt essentiellt att inte försöka för mycket för då kan andra uppfatta det som att en inte är sig själv. Ett exempel ur Jonssons (2007) avhandling på detta är då en kille förklarar för forskaren ”att han gillar att klä sig snyggt och ha stil men att han är noga med att inte gå till överdrift, eftersom hans vänner kan skämta med honom då.” (s.74). Förklaringen som killen ger forskaren angående skämtandet är att de inte får verka rikare än vad de är och de får definitivt inte bryta ”mot regeln om att vara sig själv genom att klä sig för fint” (s.75). Även pojkarna och flickorna i Holms (2008) studie framhåller att det är pojkarna som förväntas vara sig själva i den bemärkelse att de inte fokuserar på hur de ser ut.

I Ambjörnssons (2004) avhandling beskrivs ett exempel på utseendets centrala roll för att passa in då en tjej i en gymnasieklass på barn-och fritidsprogrammet hela tiden experimenterar med smink, kläder och håret och vad hon än gör så duger det inte i de andras ögon. En kommentar som en tjej i klassen uttalar är ”Hon kommer liksom och undrar: ’Vad tycks??’ Alltså, man säger inte så!” (s.159). Ambjörnsson (2004) framhåller att tjejen med sminkproblem är ett problem för de övriga tjejerna på grund av att hon framstår som en misslyckad kvinna. Att hon även har missförstått ordningen, som inbegriper att en bedömning från de andra tjejerna inte kan begäras rakt ut förklarar kommentaren som tjejen uttalar ovan.

Holm (2008) skriver i sin avhandling, liksom Jonsson (2007) och Ambjörnsson (2004), om utseende som något av yttersta vikt för flickor och pojkar. Enligt de elever som Holm (2008) kom i kontakt med framkommer det att flickorna accepteras och förväntas ägna ”tid åt att förbättra sitt utseende med exempelvis smink, medan detta för pojkarnas del tycks mer tabubelagt” (s.114). Pojkarnas främsta fokus när det gäller utseende är håret och Holm (2008) beskriver ”hur de står och friserar sig framför spegeln eller sitter och fixar med håret under lektionerna” (s.115). Något som Holm (2008) tar upp i sin avhandling är vikten av att kunna hitta en balans mellan vad som är för mycket och vad som är för lite i frågan om utseende. Pojkarna balanserar mellan att vara en så kallad lodis, då man inte bryr sig om sitt utseende och att bra bry sig för mycket, då en uppfattning om att vara feminin kan infinna sig hos andra elever. Balanseringen finns även för flickorna och de två motpolerna är i detta fall att, å ena sidan betraktas som ful eller å andra sidan framstå som lösaktig (s.116-119).

Liksom Ambjörnsson (2004) och Jonsson (2007) framhåller Holm (2008) att pojkar och flickor tittar på personer inom samma grupp för att på så sätt positionera sig inom gruppen. För pojkarna äger detta rum i smyg, på grund av att de inte vill framstå som homosexuella. Enligt pojkarna i studerar flickor andra flickor med förklaringen att ”alla flickor är alltså missnöjda med nånting och kollar på alla andra” (s.118).

10

Jakobssons (2000) studie tar upp jämförelser mellan könen i fråga om motivation och inlärning utifrån genus. De metoderna som används var enkätundersökning och kvalitativ intervju på fyra olika gymnasielinjer och program. På tre olika gymnasielinjer, ekonomisk, social och naturvetenskaplig linjer, utfördes enkäter. Intervjuerna utfördes i en klass från samhällsvetenskapliga programmet. Enkätundersökningen genomfördes för att underbygga intervjuerna. Vissa ämnen ses som mer kvinnliga respektive manliga. Ämnet idrott anser pojkarna vara deras bästa ämne. Deras betyg är högre än tjejernas i idrott (s.169).

Teoretiska perspektiv

Nedan följer en redovisning av de teoretiska perspektiv som denna studie har utgått från. Varje begrepp presenteras inledningsvis i form av vad de betyder. Därefter står en sammanfattning av begreppet såsom det används i undersökningen.

Genus och kön

Enligt Nationalencyklopedin innefattar genus ett ”begrepp inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning och teoribildning som används för att förstå och urskilja de föreställningar, idéer och handlingar som sammantagna formar människors sociala kön” (Nationalencyklopedin, [2012-04-24]).

Inom genusforskningen innebär begreppet genus alltså de kulturellt och socialt skapade förväntningarna som ställs på vad det innebär att vara man och kvinna vilka sammankopplas till det rent biologiska könen. Det biologiska könet utgår från kroppen medan det sociala könet bildas ur de hur människor formas utifrån uppfostran, samhället och rådande normer. Härifrån skapas föreställningar och förväntningar på hur män och kvinnor ska vara och se ut. Dessa sammankopplas till deras respektive biologiska kön vilket i sin tur förknippas med vad det innebär att vara man och kvinna (Holm, 2008, s 17, Ambjörnsson 2004, s.12, genusfokus, 2011-03-06).

Sammanfattningsvis innebär genus det socialt konstruerade könet medan kön innebär det biologiska könet.

Könsregim

Ett teoretiskt begrepp som är relevant i denna studie är könsregimer. Holm (2008) beskriver könsregim enligt Connell som mönstret av relationer mellan kvinnor och män som ser olika ut beroende på var individen befinner sig samt i vilken situation. Detta innebär dock att kvinnor inte

11

alltid är underordnade män i alla situationer utan det beror på sammanhanget (s.18f). Holm beskriver vidare utifrån Connell att det finns fyra samverkande dimensioner i skapandet av könsregim: maktrelationer, arbetsdelning, känslomässiga relationer samt symboliska relationer. Maktrelationer innebär att pojkarna tar mer plats och utrymme i klassrummet. Dessutom visar det på hur lärarna både på ett omedvetet sätt, genom sitt sätt att klä sig men även på ett medvetet genom det sätt de talar om könsfrågor, bidrar till att forma elevernas identitetsskapande utifrån kön. Arbetsdelning talar om arbetsupplägget mellan könen i skolans värld och här visas detta på två olika sätt. Vissa skolämnen ligger tjejer varmare om hjärtat medan andra ämnen tilltalar pojkarna. Två exempel på detta är skolämnet idrott, som i större utsträckning tilltalar pojkar mer än flickor på grund av dess fokus på fysiska prestationer samt svenska som är ett psykiskt krävande skolämne som tilltalar flickor mer (s.26).

Känslomässiga relationer innebär att vissa egenskaper och känslor förknippas med ett kön. Vidare innebär de symboliska relationerna i skolan de koder som förmedlas genom exempelvis kläder, hårfärg, uttryckssätt, smink, språk eller musikstil (s.26).

Sammanfattningsvis innebär begreppet könsregim hur relationerna mellan pojkar och flickor framträder i en grupp av elever och hur känslomässiga egenskaper förknippas med ett kön.

Feminineter och maskuliniteter

Holm (2008, ss.20, 22) beskriver hur Connell menar att maskulinitet har att göra med manlighet utifrån det sociala könet samt att det inom kategorin maskuliniteter finns många olika variationer av män. Femininitet har att göra med kvinnlighet utifrån det sociala könet och även här finns det inom femininiteter olika varianter av kvinnor.

Jakobssons avhandling (2000) beskriver hur Westberg - Wohlgemuth i en empirisk studie inom svenskt arbetsliv tar upp kollektiva föreställningar om manlighet och kvinnlighet. Studien visar att det råder stor överensstämmelse om hur vissa egenskaper är relaterade till kön. Mest uttalat kvinnliga sådana var: tålamod, ta hand om, lyhörd och känslig. Medan de mest manliga egenskaperna var teknisk, karriär, ta risker makt och status (s.29).

Sammanfattningsvis står begreppen maskulinitet och femininitet för kvinnligt och manligt agerande.

12

Genussystem: Dikotomi och hierarki

Yvonne Hirdman är professor i historia vid Stockholms Universitet och har i sin forskning beskrivit hur vi skapar olika osynliga regler, förväntningar och normer om manligt och kvinnligt i vårt samhälle. Hirdman var en av de första i Sverige att använda sig av genus och genussystem. Hennes genussystem byggs upp av tre principer.

Princip ett kallas dikotomi och innebär att kvinnor och män hålls isär. Med detta menas att manligt och kvinnligt ses som helt skilda från varandra och varandras motsatser. Denna åtskillnad sker exempelvis när vi talar om pojkar som bråkiga och flickor som tystlåtna, delar upp saker i flickleksaker och pojkleksaker, dam- och herrtoalett eller dam- och herrkläder. Den andra principen, hierarki, innebär att mannen är överordnad kvinnan och därför står som norm för vad som anses naturligt samtidigt som kvinnan bedöms som den avvikande. Det mannen gör värderas högre än när en kvinna gör samma sak. Vanligtvis upplever vi det normalt när vi sätter det manliga högre än det kvinnliga. Hirdsmans genussystem innebär att genus skapas på både en övergripande strukturell nivå och på ett individuellt plan. Exempelvis finns män med låg status i samhället samtidigt som det förekommer kvinnor med hög status i samhället (Holm 2008, s.18, Ambjörnsson, 2004, s.17).

Sandra Harding arbetar som professor i Social Sciences and Comparative Education vid UCLA i Los Angeles. Precis som Hirdman talar hon om den uppdelning, dikotomi som finns mellan manligt och kvinnligt samt att det manliga är överordnat det kvinnliga (Länsstyrelsen i Västmanland, 2010-10-31). Hardings genusteori innebär att genus är uppbyggt av tre olika delar Dessa är strukturellt, symboliskt och individuellt genus. Strukturellt genus innebär hur arbetet är strukturerat och uppdelat. Ett exempel ifrån klassrummet visar att pojkar får mer tid och uppmärksamhet av pedagogerna än vad tjejerna får. Symboliskt genus gestaltar sig genom att man tillskriver ett av könen vissa egenskaper, attityder eller värderingar som inte grundar sig i det biologiska könet. Ett exempel på detta är ordet tuff som saknar könsladdningar men som ändå tillskrivs det ena könet. Individuellt genus kan beskrivas som en bildning av de två ovan nämnda och avser individens könsidentitet. De tre processerna samverkar, men det är fullt möjligt att en nivå kan förändras utan att de andra påverkas. Dessa synsätt används för att klarare se personers syn och innebörd om kön och genus (Länsstyrelsen i Västmanland, 2010-10-31).

Sammanfattningsvis utifrån dessa genussystem berör undersökningen hierarki och dikotomi. Hierarki innebär att männen står som normen och i högre ställning än kvinnan som därför ses som lägre stående. Dikotomi innebär att kvinnligt och manligt står uppdelade var för sig.

13

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att analysera genusmedvetenheten hos elever i årskurs 6 själva, det vill säga hur de förhåller sig ifråga om könsuppdelningar, könsroller, könskodningar och föreställningar om vad som är just kvinnligt eller manligt samt om de kopplar andra aspekter till de respektive könen. Detta syfte mynnar ut i följande frågeställningar:

Vad anser eleverna utmärker ett typiskt manligt respektive kvinnligt utseende samt typiskt omanligt respektive okvinnligt utseende?

Framkommer det i elevernas uttalanden något som går att tolka i termer av ifrågasättande av etablerade könsstereotyper?

Vilka beteenden, ageranden och känslouttryck anser eleverna markeras som manliga respektive kvinnliga?

14

Metod

Med utgångspunkt ur syftet föll det sig naturligt att välja intervju som metod. Vi vill inledningsvis även tydliggöra att det på grund av studiens ringa omfattning inte kan dras några generaliseringar utifrån det resultat som nedan redovisas. Istället påvisar detta endast vad just dessa elever på just dessa skolor anser som manligt respektive kvinnligt.

Datainsamling

Den metod som är central i denna studie är som sagt intervju, nämligen en kvalitativ halvstrukturerad gruppsamtalsintervju (Wibeck, 2000, s.45). Detta innebär en intervju som utförs i grupp innehållande fyra till fem medlemmar. Intervjun är halvstrukturerad för att diskussionen i gruppintervjun ska bli fri på grund av att målet är att man ska kunna ”komma åt föreställningar som kommer upp spontant” (Esaiasson, 2003, s.45) i gruppen. Esaiasson m.fl. (2003, s.285) framhåller att samtalsintervjun med störst fördel kan användas då viljan att få reda på människors uppfattningar av världen står i centrum. Denna typ av intervju kan även förklaras som “en intervju vars syfte är att erhålla beskrivningar av den intervjuades livsvärld i syfte att tolka de beskrivna fenomenens mening” (Kvale, 1997, s.13).

Urval

Studien utfördes på två skolor i en medelstor stad i Sverige. Valet av dessa två skolor grundade sig på att de båda hade elever som gick årskurs sex. Den ena var en fristående skola med år 6-9 och den andra var en kommunal skola med f-6. Dessa skolor valdes ut även på grund av att de, geografiskt, var placerade på olika ställen i staden, i utkanten och i innerstaden. I studien benämns skolan som låg i utkanten av staden som Skogskolan och den som låg i innerstaden som Stadsskolan. Ett informationsbrev om studiens syfte och metod samt informationsbrev till föräldrar skickades till rektorerna på de två utvalda skolorna. En mejlkontakt inleddes därefter med de inblandade lärarna som informerades om deras uppgift som var att förbereda grupperna. Direktiven för gruppindelningen var att de innehöll en jämn könsfördelning samt en medveten uppdelning för att möjliggöra att elever som var kompisar inte skulle komma i samma grupp.

Det sammanlagda antalet elever från de två skolorna var 52 elever, 25 flickor och 24 pojkar vilket gav oss elva grupper. Nedan följer en presentation av de två skolorna som medverkade i studien.

15

Presentation av Skogsskolan

Skogsskolan ligger i utkanten av en medelstor stad i Sverige med närhet till skog och odlade fält samt i anslutning till ett stort bostadsområde med både bostadsrätter och hyresrätter där de flesta eleverna på skolan bor. Skolan bedrivs i kommunal regi och är en f-6 som även bedriver en särskola. Elevantalet på skolan innefattar 300 elever, med två klasser i varje årskurs.

Gruppintervjuerna utfördes i ett grupprum i närheten av klassens hemklassrum och hade ljusa, kala väggar, en whiteboardtavla, låg takhöjd och ett fönster som vätte ut mot skolgården. Vid tillfället för intervjuerna användes inte rummet till något vilket ledde till att rummet inreddes, efter våra önskemål, med ett runt bord samt sju stolar. Antal elever medverkande från denna skola är 17 elever, vilket gav fyra grupper. Antalet flickor var sex och antalet pojkar elva.

Presentation av Stadsskolan

Stadsskolan ligger centralt belägen i en medelstor stad i Sverige med närhet till högre läroverk och skogsområden. I området ligger villor och bostadsrättslägenheter. Skolan är en fristående verksamhet med årskurs 6-9, med ett elevantal på 450.

Gruppintervjuerna genomfördes i skolans konferensrum som låg i tät anslutning till den övriga verksamheten på skolan. Rummet var ljust med högt i tak, stora fönster ut mot gården samt draperibeklädda glasdörrar ut mot korridoren. Mitt i rummet stod ett stort ovalt konferensbord med åtta svarta stolar kring och i fönstren stod rosa och lila krukväxter. Från denna skola medverkade 32 elever, sju grupper, från fem olika klasser. Antalet flickor var 19 och pojkar 13.

Bearbetning och analys

Gruppintervjuerna spelades in på grund av att relevanta uttalanden och ståndpunkter annars kunde gå förlorade då endast anteckningar av intervjun nedtecknades (Kvale, 1997, s.149). I direkt anslutning till varje avslutad intervju antecknades reflektioner och intressanta iakttagelser samt om tid fanns diskuterade uppsatsförfattarna olika aspekter av samtalet som kommit upp. När samtliga gruppintervjuer genomförts på skolan utfördes en mer djupgående diskussion där en redovisning av uppsatsförfattarnas anteckningar och reflektioner över sådant som ansetts intressant. Nästa fas i arbetet var att lyssna igenom intervjuerna igen och då föra anteckningar på

16

intressanta aspekter som kan ha förbisetts. Detta gjordes ett flertal gånger och ett antal teman framträdde i materialet (Esaiasson, 2007, s.309). De yttranden som hade störst relevans för analysarbetet transkriberades. Dessa analyseras därefter utifrån begreppen hierarki, dikotomi, maskulinitet, femininitet samt könsregim.

De medverkande i studien använde sig av benämningen tjej och kille i sin diskussion, både som beteckning av sig själva, men även när de gav sin syn på manligt och kvinnligt. Vi använde oss dock av benämningarna flicka och pojke i vår analys på grund av att vi ansåg det vara mer passande i förhållande till de medverkande elevernas ålder.

Förförståelse

Vi uppsatsförfattare var medvetna om att vi kunde påverka vad eleverna valde att berätta i våra gruppintervjuer. ”Kroppar är både objekt för sociala praktiker och agenter i sociala praktiker. Samma kroppar är båda delarna samtidigt” (Connell, 2009, s.95) vilket medförde att vår medverkan, både i vår roll som utomstående, men även som kvinnor, påverkade eleverna. På grund av detta gjorde vi medvetna val för att minimera riskerna till påverkan genom att vi klädde oss i neutrala färger såsom svarta tröjor och blåa jeans när vi intervjuade eleverna. Håret hängde utsläppt och smycken togs av. Något annat som kan ha påverkat eleverna var hur pass bekväma de var i situationen som de kom att utsättas för i och med deras medverkan, då de ställdes inför att samtala om något med två personer som de träffat under en ytterst begränsad tid.

Genomförande

Utformningen för datainsamlingen var att vi under en hel dag befann oss på skolorna där studien utfördes. Intervjuerna kom att fungera som ett samtal där vi tillsammans med eleverna diskuterade vad en kvinna respektive en man fick vara. Eleverna fick förklara sina tankar bakom sina val. En viktig aspekt som tydliggjordes för eleverna var att ingenting som de sa i rummet var fel utan allt var rätt eftersom det var deras egna uppfattningar som var i fokus. Innan diskussionen inleddes påminndes de om att deras deltagande skedde efter deras samtycke på frivillig basis.

Inför intervjun fick eleverna enskilt och anonymt beskriva vad de ansåg att en kvinna respektive en man var på ett papper genom att skriva nedteckna adjektiv. Dessa papper fick de sedan ha med sig till intervjun och lämna in till oss. Vid intervjun blev eleverna uppdelade i grupper om fem. Anledningen till detta antal var för att om det var för många elever i en grupp kunde detta resultera i att alla i gruppen inte kom till tals. Om de var för få kunde eleverna se oss

17

uppsatsförfattare som auktoriteter och dem själva som lägre stående. Efter varje avslutad gruppintervju antecknades de av gruppen utlagda orden som fungerade som stöd till bearbetningen av materialet.

Eleverna i gruppen placerade tillsammans ut lappar med adjektiv på två stora papper med bilder på en kvinna respektive en man. På vissa lappar stod det ingenting för att eleverna själva skulle komma på adjektiv som de ansåg saknades. Samtidigt som detta skedde fick de motivera varför just det ordet valdes eftersom vi ville komma åt hur de resonerade i sina val.

Etiska aspekter

Inom den samhällsvetenskapliga forskningen finns det ett antal etiska krav som presenteras av Vetenskapsrådet (2011, s.68f). De etiska krav som är relevanta för vår studie är: individskyddskravet, samtyckeskravet, informationskravet samt konfidentialitetskravet. Individskyddskravet innebär att de personer som medverkar skyddas från att bli kränkta eller skadade. Samtyckeskravet innefattar att personer har rätten till att själva bestämma om de vill medverka eller inte och att de har rätt till att när som helst avbryta sin medverkan i studien. Informationskravet innebär att personerna som medverkar har rätt till att få information om studiens syfte. Det tredje etiska kravet är konfidentialitetskravet. Detta krav innebär att personuppgifter och den medverkandes identitet skyddas för att en spårning till individer inte ska vara möjligt. Även innefattar detta krav ett skydd mot att inga obehöriga ska kunna få ta del av materialet. Detta mynnade ut i att ett kodsystem utformades för att säkerställa att samtliga medverkande i studien skulle förbli anonyma. Avsikten med detta var även att vi i vårt arbete skulle kunna gå tillbaka och på ett enkelt sätt kunna jämföra skolor och grupper med varandra på olika sätt.

Anledningen till våra val av etiska krav grundar sig därför på att de intervjuade eleverna som kommer att medverka har rätten att själva bestämma över sitt deltagande, de har rätt till att få information om studiens syfte och metoder, de har rätt till att skyddas från att obehöriga personer tar del av deras livsförhållanden samt från att bli kränkta.

Reflektion över metoden

Den metod som valdes för denna studie ansåg vi fungerade på ett fullt acceptabelt sätt och ledde till många intresseväckande uttalanden från eleverna. Några rent praktiska punkter som fungerade mindre bra var nedtecknandet av ord som eleverna placerade ut på de två respektive bilderna. Vi utarbetade därför ett system som innefattade att vi redan skrivit ner våra utvalda ord och på det

18

sättet strök de ord som respektive grupper inte placerade ut. Detta skapade mer utrymmet till att nedteckna de ord som eleverna själva kom på.

Det framkom dock efter att vi varit på den första medverkande skolan att vi hade för många förberedda ord samt för kort tid till vårt förfogande. Vi reducerade därför ordantalet och förberedde istället två uppsättningar av dem och vi krävde även mer tid på den andra skolan. På grund av denna förändring kan mycket av det material som vi inhämtade från den första skolan framstå som mindre omfattande i förhållande till den andra skolan, eftersom mycket av elevernas tid gick till att läsa orden de hade framför sig. Detta kan ställas i kontrast till den andra skolan som just fick färre ord att bekanta sig med samt längre tid till att diskutera. Ytterligare en aspekt som är relevant att ta upp i förhållande till orden är just den del som inbegriper valen av just vilka ord som vi förberett till gruppintervjuerna. Här är det ytterst tydligt att en påverkan av elevernas tankegångar och ramar kan ha förekommit. Genom att eleverna fått just dessa ord presenterade framför dem kan ha influerat dem i sina vidare diskussionen om andra företeelser.

En annan aspekt som har påverkat resultaten i studien är elevantalet från de två medverkande skolorna. På grund av att fler elever medverkade från Stadsskolan än Skogsskolan kan en missvisande bild skapas då en jämförelse mellan skolorna kommer att redovisas.

I avsnittet förförståelse ovan redogör vi för vår medvetenhet om hur vi påverkar eleverna i egenskap av kvinnor. En annan aspekt i detta som är ytterst relevant att ta upp här är att det sätt som vi analyserar uttalanden som eleverna gjort kan vara färgade av att vi är just kvinnor. Vi har därför på ett medvetet och konsekvent sätt redogjort för elevernas ståndpunkter utan att lägga in värderingar eller vår synvinkel på dem och därefter analyserat dem.

Uppdelningen av arbetet

Båda uppsatsförfattarna medverkade under samtliga gruppintervjuer. Maria var samtalsledare och Jessica förde anteckningar. Mer ansvar för skrivandet av teoretiska perspektiv togs av Jessica och Maria tog hand om avsnittet som behandlade tidigare forskning. Både Jessica och Maria analyserade materialet enskilt med olika fokus. Maria fokuserade på utseende och genusmedvetenhet medan Jessica fokuserade på känslor och beteende. Dock fördes gemensamma diskussioner över möjliga sätt att tolka materialet på. Skrivandet av resultat och analys gjordes enskilt men för att säkra att hela examensarbetet skulle hålla samma språkliga nivå läste båda uppsatsförfattarna igenom varandras texter och gjorde korrigeringar där det behövdes. Ansvar för skrivandet av diskussionen samt konklusionen togs av Maria.

19

Resultat och analys

Nedan följer en redovisning och analys av delar av det material som studien har gett utifrån teman. På grund av platsbrist i uppsatsen har en del av materialet utgått i förmån för andra aspekter som varit mer intressanta att ta upp.

I de utdrag från gruppintervjuerna som nedan redovisas används benämningarna flicka1 osv samt pojke1 osv för att tydliggöra vilket kön personen som uttalar det har. Det behöver dock förklaras att vid varje nytt utdrag börjar benämningarna om och den tidigare flicka1 behöver inte vara samma person som den nuvarande.

** markerar ljud som inte uttrycks i ord … står för tystnad och pauser i samtalet. ’’ markerar tillgjord röst

[ ] markerar tillägg för att skapa förståelse.

Elevernas syn på manligt och kvinnligt utseende

Ett gemensamt drag för samtliga grupper som medverkade i studien var att utseendet har en central roll i människors liv. Vissa personer uttryckte ett missnöje över att det har så stor betydelse, eftersom de ansåg att en människas personlighet är viktigare än utseendet. Här följer ett utdrag från en grupp på Skogsskolan där detta togs upp:

Flicka1: Killar kollar bara på tjejers utseende, dom bryr sig inte om hur dom är Pojke1: det gör vi inte alls… vi kollar på annat också.

*Skratt*

Flicka1: Ja det är det jag snackar om Pojke1: Man ska ju se insidan eller? Flicka1: ja

Det framkommer i samtalet att flickan med sina inledande ord ville provocera fram en reaktion från gruppens pojkar som kunde ge henne en bekräftelse på hennes redan fastslagna mening som var att pojkar endast tittar på flickors utseende. Genom pojkens svar fick hon denna bekräftad och han gav henne sedan det svar hon egentligen ville ha, vilket var insidans betydelse framför

20

utsidan. Det som dock inte framgår är att det i denna grupp finns en till flicka. Hon uttalar sig inte i den här delen av samtalet, vilket visar på att flicka1 som uttalade sig inte hade medhåll från henne. Det som här är av vikt att understryka är den koppling mellan utseende och verbet kollar som pojken och flickan här gör. Trots att inga uttalanden om deras respektive innebörder i ordet kollar framgår det dock att de har två helt skilda tolkningar. Flickans yttrande påvisar hennes uppfattning att pojkar konstant tittar på flickor och deras utseende och inget annat. Pojken däremot visar på en annan tolkning där själva utseendet inte hänger samman med kollandet utan att andra fokus hos flickor än just utseendet observerats. Detta tyder på att en dikotomi här blir synlig på grund av att flickan och pojken tillskriver den andra som mer utseendefixerad än den andra. Flickan är alltid medveten om sitt utseende.

Trots detta uttalande var samtliga elever som medverkade synnerligen medvetna om vad som utmärktes vara manligt respektive kvinnligt utseende. Utifrån gruppintervjuerna som utförts kunde idealet för hur en man respektive en kvinna ska se ut fastslås. Kvinnan ska bry sig om sitt utseende, vara kort, smal, långhårig och spinkig medan det för mannens del läggs mest vikt på att de ska vara muskulösa, långa och korthåriga. Dikotomin blir här synlig där mannen och kvinnan är varandras motsatser.

I en grupp på Stadsskolan leddes diskussionen in på ordet snygg och om vem som är snygg:

Flicka1: Me asså..det beror ju asså egentligen på hur man ser ut och det beror på vem som bestämmer och så beror på vem som säger att den är snygg

Flicka 2: fast det är egentligen ingen som är så såhär du är perfekt och otroligt fin. Det kan liksom vem som helst tycka.

Pojke 1: Det kan Gud säga och då är det så.

Det som framkommer tydligt i detta utdrag är att flicka1 anser att beroende på om en populär person säger att en viss individ är snygg blir denne snygg på grund av den makt som den betydelsefulla personen innehar. Detta tyder på att flickan är medveten om att en person med makt kan avgöra vem som anses vara snygg. Flicka2 anser å andra sidan att det inte finns någon som är snygg på det sättet eftersom varje enskild person kan tycka att olika personer är perfekta. Det ligger istället i betraktarens ögon att avgöra vem som är snygg. Här framkommer även en motsättning mellan flickorna, där flicka1 uttrycker att det beror på vem som bestämmer medan flicka2 istället menar att alla har makten att bedöma. Detta pekar på att flickorna har två olika hierarkiska positioner i förhållande till varandra, där flicka2 står högre än flicka1. Pojkens inlägg i diskussionen visar på att han i egenskap av man som även står högre i rang än flickorna, anser att Gud är den som har det slutgiltiga ordet i frågan om avgörandet av snygga personer. Detta visar

21

på hierarki i dubbel bemärkelse eftersom han själv just tillhör normen samt att den högste mannen, Gud, får lägga den avgörande domen.

I många av grupperna på de olika skolorna var muskulös det ord som togs upp först till diskussion, vilket tyder på att eleverna ansåg det som mest självklart att placera ut. Av de elva medverkande grupperna var det endast en grupp som motsatte sig att det endast var männen som kunde vara muskulösa. De ansåg istället att både män och kvinnor kunde vara det. En intressant iakttagelse som upptäckts är att det framför allt var flickorna i grupperna som tog upp och fastslog ordet som manligt. En flicka uttryckte sin åsikt angående detta med orden:

Flicka: Muskulös, det ska män vara, för det är inte snyggt om kvinnor går runt såhär och ’Grrr’. Det ser bättre ut när om män har muskler än om en kvinna skulle komma med typ två kilometer axlar såhär *stamp i golvet*

Med sitt uttalande, då en kvinna med muskler utmålas som ett monstruöst muskelberg med gigantiska proportioner, vill flickan påvisa att det inte ses som normalt om en kvinna ser ut på det sättet. En annan flicka på Skogsskolan hade samma inställning som flickan på Stadsskolan och uttryckte sig om huruvida kvinnor får ha mycket muskler på följande sätt:

Flicka1: men inte för mycket för det ser lite konstigt ut. Man[nen] passar mera att ha muskler fast inte för mycket.

Även denna flicka ansåg att det inte såg bra ut om en kvinna har för mycket muskler för då skulle hon se mer ut som en man, vilket flickan uttrycker är något som inte är eftersträvansvärt, vilket tydligt visar på en dikotomi Hon framhåller att trots att männen får ha muskler får de dock inte gå till överdrift åt att ha för stora muskler. Detta visar på att det, enligt eleverna, finns en smal gräns mellan vad som är för mycket muskler och för lite samt att överdrift och underdrift inte är att rekommendera.

Något som framkom i ett flertal gruppintervjuer på Stadsskolan var att gränsöverskridanden från vad som anses vara manligt respektive kvinnligt utseende var acceptabelt så länge som de inte gick till överdrift. Ett exempel på det är följande utdrag som kom upp i en grupp då ordet tanig skulle placeras ut:

22

Flicka1: tanig..asså tjejer är väl mer taniga än killar men killar kan också vara taniga. Dom kan vara väldigt taniga. Det är bara att kolla på min förra klasskompis, han va ju tanig som en tjej. Han var tanig, han var klen. Han orka knappt lyfta en ICA-kasse. Alltså med saker i då.

*Skratt*

I detta utdrag tillskriver flickan tanig som kvinnligt, men samtidigt beskriver hon en pojke som får utpekas som ett undantag. Det sätt som flickan beskriver pojken på kan liknas vid ett aktivt arbete att knuffa honom längre och längre bort från den manliga sidan över till den kvinnliga för att på så sätt placera sig ovanför pojken i hierarkin. Det är tydligt att den omtalande pojken ännu inte kommit in i puberteten men detta får inte något utrymme i flickans berättelse.

Ett annat exempel på överskridanden från det typiskt manliga respektive kvinnliga är från en annan grupp på samma skola:

Flicka1: Det var en kille på min förra skola som brukade sminka sig jättemycket för han var typ sminkfixerad. Aaa och alla retade honom och sa att han va en bög fast han va inte det

Flicka2: Men killar kan också ha smink det är visst..visst snyggt på killar. Flickor i mun på varandra: Ja.. hallå bara kolla på film.

Flicka2: Så alla fjolliga killar är liksom.. bara för att dom är fjolliga så är dom automatiskt bögar typ.

Flicka3: Alla bögar är inte fjolliga och tjejiga och så.

Här markerar gruppen var gränsen för hur långt in på det motsatta könets planhalva en person får gå för att just utmärkas som överskridande. Genom att de kopplar användandet av smink som något kvinnligt, benämns den sminkfixerade pojken som bög och fjollig. Detta leder även till att denna pojke hierarkiskt står lägre än de flickor som ovan talar om honom på grund av hans, för dem ospecificerade sexuella läggning. Detta är en likhet med vad Holm(2008, s.114) konstaterade i sin avhandling där det utmärktes som något feminint att bry sig om sitt utseende och i synnerhet att använda sig av smink. Det framkommer dock att flicka2 ifrågasätter att fjolligt beteende direkt leder till att personen är bög, vilket flicka3 hjälper till med att understödja genom sin kommentar. Hår var ett tämligen vanligt förekommande samtalsämne på båda skolorna och många av grupperna var överens om att det var mer kvinnligt att ha långt hår och mer manligt att ha kort hår. Det rådde dock delade meningar om var just gränsen går för vad som är långt respektive kort hår samt var håret växer. På Skogsskolan blev detta synligt då en pojke tog frisyren pottfrilla som exempel, då håret ser ut att ha klippts men hjälp av att en potta som placerats på huvudet, vilket han ansåg var en kortklippt och en typisk pojkfrisyr. Det framkom även att eleverna ansåg att kvinnor har långt hår, vilket de styrkte genom referenser till mammor, systrar och släktingar av

23

kvinnligt kön. På Stadsskolan diskuterade en grupp håret som en tydlig markering av kön då de diskuterade män med riktigt kort hår och skallighet. Därifrån ställde de sig frågan om varför samma frisyr på en kvinna direkt kopplas till sjukdom, såsom cancer. En flicka förklarade detta med att kvinnor inte tappar håret i samma utsträckning som männen och att det därför kopplas till sjukdom just för att kvinnor förväntas vilja ha långt hår.

En parallelldragning hur eleverna resonerade om hår förr i tiden framkom i en grupp på Stadsskolan där det diskuterades hur människor hade sitt hår på stenåldern. En del av eleverna menade på att det som man inte var effektivt att på stenåldern vara ute och jaga om man hade långt hår. Medan kvinnorna som arbetade i hemmet inte besvärades av ett långt hår på samma sätt som männen gjort ifall de haft långt hår. En del pojkar ansåg att flickor passar bättre i långt hår än kort hår och att det är mer kvinnligt med långt hår. Teorier om att man på stenåldern inte slösade energi på att klippa kvinnors hår framlade eleverna i samband med detta. En grupp på Stadsskolan kom in på hår genom detta uttalande:

Flicka1: Vi är så besatta av vårt utseende. Det blir liksom.. vissa går ju inte ens på idrotten för att då kan man ju förstöra håret som man har fixat i morse. Jag menar hur många killar går på idrotten och för att å är rädda för att förstöra håret?

Pojke1: Jag har gjort det en gång.

Flicka1: Amen…en gång. Vissa gör går ju inte på idrotten alls för att dom är rädda för att förstöra håret. Eller använder inte cykelhjälm för att då kan man ju ’förstöra volymen som man har fått upp’.

Här blir det synligt att flickan vill påvisa att flickor bryr sig mer om att se bra ut, med fokus på håret som inte får bli förstört. Att då en pojke påvisar att även han har avstått från en idrottslektion på grund av sitt hår bortvisas som en engångsföreteelse för att befästa att det är ett kvinnligt drag att vara utseendefixerad.

Det är tydligt att eleverna på de olika skolorna utgår från egna referenser, i synnerhet utifrån deras föräldrar och andra närstående, när de diskuterar utseende. Även medier i form av filmer, tvprogram och internet är ofta förekommande referensramar vilket tyder på att de påverkas av många olika parter. Något som även framkommer tydligt är att det, för både pojkar och flickor, finns skarpa gränser för hur de får se ut i egenskap av att vara man respektive kvinna och det är lika svårt för dem båda att förhålla sig till detta eftersom de samtidigt måste hålla sig på sin planhalva.

24

Elevernas ifrågasättande av etablerade könsstereotyper

Ett samtalsämne som endast kom upp på Stadsskolan var uppdelningen mellan pojkar och flickor, både med fokus på färger på kläder men även val av leksaker. Eleverna ansåg att denna uppdelning endast ledde till att barnen redan i treårsåldern, styrs in i fållor där pojkarna förväntas vara intresserade av bilar, bära byxor, ha blåa och mörka färger på sina kläder medan flickorna ska ha på sig rosa och ljusa kläder, gärna klänningar och kjolar samt leka med dockor.

En genomgående trend mellan grupperna är att samtliga grupper uttalar en frustration och ett ifrågasättande till varför det ens finns någon uppdelning eftersom de anser att det är onödigt. En av grupperna gick så långt att de kollektivt uttalade en protest mot färguppdelningen och framhöll att samtliga färger ska tillhöra alla, oavsett kön. De ansåg att just uppdelningen gav barn en felaktig bild över vad de förväntas intressera sig för och klä sig i. En pojke påvisade en synlig uppdelning med följande exempel:

Pojke1: Om man till exempel tar mina kusiner Hans och Greta. Greta hon blir ju uppväxt med dockor, Hans blir uppväxt med bilar, såhär racerbilar, ba Yeeaah! Så liksom lite monstertruckar och sånt där, det är liksom tjejsaker liksom det är liksom går uppdelning enda från födseln va man får.

Här är det tydligt att pojken är medveten om uppdelningen som han anser startar redan när barnet föds och en bidragande aktör i detta är anhöriga till barnet som, säkerligen gör omedvetna val av presenter som har en distinkt könskodning.

Eleverna ansåg att det i dagens samhälle är mer tillåtet att vara mer eller mindre flickig eller pojkig samtidigt som klädes- och leksaksaffärer visar en helt annan bild då de delar upp kläder och leksaker efter kön. En flicka framhöll att på grund av detta kan barn som hittar en sak som råkar finnas på det motsatta könets sida av butiken ifrågasätta sig att kunna köpa den på grund av att den hittades på just den sidan. Detta problematiserar skapandet av ett barns personlighet eftersom det å ena sidan framställs som att flickor och pojkar får vara hur de vill samtidigt som en uppdelning mellan könen alltid presenteras överallt.

Eleverna påpekade att uppdelning mellan flickors och pojkars leksaksanvändande är för styrt på grund av att leksakerna har en tydlig målgrupp, i synnerhet dockor, bilar och lego. Trots detta framhöll ett antal flickor att de under sin uppväxt lekte med både bilar och lego. Det är därför tydligt att flickor i större utsträckning än pojkar tillåts leka med leksaker som annars tillskrivs det motsatta könet. Anledningen till detta skulle kunna vara den förekommande föreställningen att

25

pojkar som leker med dockor och andra leksaker som förknippas med flickor kan senare i livet bli homosexuella.

Att klädesaffärer har uppdelning mellan pojkar och flickor togs upp i gruppintervjuerna på Stadsskolan. Ett antal pojkar tog upp att det nu är mer accepterat för pojkar att ha rosa kläder, men plagg som klänningar och kjolar är trots allt för tydligt kodade att bäras av flickor vilket gör att ett sådant plagg på en pojke är otänkbart på grund av att de förväntas bära byxor. De tar dock upp Tomas Di Leva som ett exempel på en man som bryter detta, men de framhåller samtidigt att de klänningar han har på sig är snygga i motsats till prinsessklänningar som är för utstuderat flickiga och därför inte går att ha på sig.

Färgernas inneboende kön kom upp till diskussion på ett flertal grupper på Stadsskolan och ett tydligt exempel som togs upp var fastställandet av könstillhörighet på riktigt små bebisar. Det framkom att för att de skulle kunna fastställa vilket kön det var på berodde på vilka färger samt vilka plagg barnet hade på sig. Om barnet hade rosa kläder på sig antas barnet vara av kvinnligt kön och om barnet hade blåa kläder antas barnet vara av manligt kön. Eleverna var medvetna om detta och motiveringen som de gav var att det alltid brukar vara på det sättet. Det framkom även att om barnet istället har en mer könsneutral färg blir det därför näst intill omöjligt att tillskriva barnet en könstillhörighet och de skulle då istället vända sig till att se efter i blöjan.

Något som här framkommer tydligt är att vi människor alltid måste kategorisera in andra i kön för att kunna fungera och färgerna är tydliga exempel på att reproduktionen av kön fortgår eftersom tidigare erfarenheter av dem leder till en fortsatt symbolik. Det är därför intressant att tillägga att diskussioner om uppdelning mellan flickor och pojkar inte togs upp på Skogsskolan mer än i det exempel om vad flickor respektive pojkar gör på rasterna, som ovan nämnts.

Elevernas syn på uppdelning av manligt och kvinnligt

Kvinnan kan liknas vid en virvelvind med känslomässiga vulkanutbrott i motsats till mannen som kan liknas vid en känslofattig person. Det som var intressant i gruppintervjuerna var att eleverna tillskrev känslorna glad och ledsen som både manligt och kvinnligt, men de påvisade att det finns en skillnad mellan hur de kommer till uttryck beroende på vilket kön man har. Detta kan exemplifieras med hjälp av följande utdrag med två flickor från Skogsskolan och en pojke från Stadsskolan:

Flicka1: Kvinnor visar mera känslor, När jag tänker efter är det oftast så. I grundskolan när tjejer frågar chans på killar.

26

Pojke1: Jo killar kan visst visa känslor... jag vet inte men man brukar stoppa ner det så mycket som möjligt. man vill inte överdriva heller... ifall man ska överdriva ska man inte överdriva för mycket. men man vill inte gå över gränsen.. det är väl för man vill fortsätta vara cool

Flicka1 påvisar med sitt uttalande att kvinnor visar känslor när de frågar chans. Här framgår det av flickans uttalande att pojkarna inte vågar fråga om sådana saker. Enligt henne är flickorna modigare och mognare än pojkarna när de tar initiativet till frågan. Flicka2 upplever att kvinnor spelar mera teater. Med detta menar hon förmodligen att kvinnor inte alltid är ärliga mot personerna i sin närhet. Pojke1 menar på att pojkar gärna håller tillbaka sina känslor. Av hans uttalande att döma vill han uttrycka sina känslor på ett manligt sätt utan att gå över gränsen till ett kvinnligt sätt att visa sina känslor på. Detta kan ställas i kontrast till en flicka1 på Stadsskolan som framför sin mening att ”killar uttrycker inte så mycket känslor men man är tuff när man gör det, enligt mig!” Hon synliggör att hon anser att män framträder som starka och modiga när de visar sina känslor. En annan flicka2 på samma skola är av en annan åsikt då hon säger att ”Killar anses inte vara coola, alltså coola om de gråter”. Dock framgår det i henne uttalande att hon endast påvisar en allmän uppfattning som är att män anses ha kontroll på sig själv till exempel sina känslor samtidigt som kvinnorna då blir motsatsen, en dikotomi, att inte kunna ha kontroll på sina känslor. Detta kan kopplas till då barnen är små eftersom pojkar då tillåts gråta från födseln men att de med stigande ålder förväntas lära sig bemästra sina känsloyttringar mer och mer. Däremot får flickor uttrycka sina känslor under hela sin uppväxt.

I en annan grupp på Stadsskolan togs ordet ledsen upp och en flicka uttryckte sig ha en teori om att flickor i större utsträckning än pojkar upplever en press på sig att vara helt perfekta. Här lyfter flickan fram de krav och förväntningar hon upplever sig behöva leva upp till, såsom att prestera bra i skolan, hemma och samtidigt hinna med kompisar vid sidan av, vilket flickan uttrycker sig ger en ökad press och stress som därför kan komma till uttryck genom nedstämdhet. Detta tyder på att flickan i detta sammanhang tillskriver ordet ledsen på kvinnor på grund av att de i hennes ögon har högre förväntningar på sig själva att vara duktiga på allt.

Under en gruppintervju i Stadsskolan diskuterade en pojke och en flicka över hur män och kvinnor tror på sig själva.

Flicka1: Tjejer är mest osäkra..dom tror inte så mycket på sig själva..om man säger så ....som i tävlingar jag kommer aldrig klara det här ...killar tror mer att dom kommer klara så här

pojke1: Fast det är sånt gammalt att mannen bestämmer o sånt, sen tar kvinnan inte för sig lika mycket.

27

Här framkommer att flicka1 uttrycker en åsikt om att kvinnor har ett sämre självförtroende än vad männen har i samband med tävlingar genom att påvisa att de uppfattar sig själva och sina förmågor på olika sätt. Männen framställs här tro på sig själv medan kvinnorna inte tror på sig själv vilket leder till att en dikotomi här blir tydlig. Pojke1 påvisar en medvetenhet om att männen tidigare i historien hierarkiskt stod högre än kvinnan i sitt uttalande ovan. Däremot påtalar han inga tecken på att se sådana tendenser i dagens samhälle genom sitt sätt att uttrycka sig. I sitt fortsatta anförande synliggörs pojkens uppfattning om i särhållandet mellan män och kvinnor då han påpekar att kvinnor i större utsträckning inte tar för sig lika mycket som männen.

Ett gemensamt drag för samtliga medverkande grupper i båda skolorna var att både män och kvinnor kan vara glada. Under en gruppintervju i Stadsskolan beskriver en flicka hur hon upplever ordet glad:

Flicka: Pratsam ser jag lite som glad, killar mer glada... tjejer mer pratsamma,...

Båda könen ses av flickan som glada på grund av att hon likställer glad med pratsam. Med detta menar flickan att en glad pojke visar detta genom att le samtidigt som en glad flicka uttycker sin glädje med hjälp av ord. Det är tydligt att det sätt som pojken uttrycker sin glädje på skiljer sig från hur flickan uttrycker samma känsla eftersom pojken gör detta endast med ett ansiktsuttryck i motsats till flickan som istället ger utlopp för dem genom yttringar. Detta kan kopplas till ett ordspråk som förespråkar tystnad framför verbala uttrycksformer. Då synliggörs en hierarkisk koppling mellan flickans och pojkens sätt att uttrycka samma känsla där mannens tystnad framställs som högre stående än kvinnans uttryckssätt.

Eleverna på Stadsskolan påvisar en medvetenhet om att män och kvinnor agerar olika när de hamnar i konflikter med kompisar av samma kön:

Pojke1: kille sur på någon...slår en hårt på armen...tjejer mer elak i orden..

Pojke2: Killar slår, får ett blåmärke...d var straffet... tjejer små grejer under lång tid.... ni säger saker till varandra och som man tänker på länge.. i ett halvår..varför inte slå varann på armarna är en bättre metod tycker vi

Pojkarna uttrycker att de uppfattar att pojkars bråk fortare övergår till att aktörerna ber om ursäkt i motsats till flickorna som slutar att umgås och pratar bakom ryggen på varandra istället för att prata om det. Detta framkommer även i Holm (2008, s.160) med skillnaden att det är två flickor som förklarar flickor och pojkars kommunikation, där flickor ältar och sprider rykten

28

medan pojkarna är uppriktiga och tydliga. Detta tyder på att pojkarna påvisar att män uttrycker sig mindre verbalt i motsats till kvinnor vilket påvisar en dikotomi. När pojken framhåller att deras metod framstår som bättre i motsats till flickornas metod framkommer det tydligt att han ställer sig hierarkiskt högre än flickorna.

På samma skola berörde en grupp hur gränsöverskridanden mellan manligt och kvinnligt agerande på fotbollsplanen framträder:

Pojke1: Finns en del snälla killar.. ibland vill man inte visa att man är snäll... för då är man inte cool Pojke2: två olika världar....om man säger nån blir nedtacklad på fotbollsplanen då ser man upp med det, lite så..varför gjorde du så där..tjejer blir liksom mer hur gick det ? .ska vi gå in och ta en kopp vatten?

Pojke1: Killar vill vara hårda iallafall när det är många..man vill inte överdriva .. typ på fotbollsplanen, hur gick det? upp med dig

Pojke2 killar biter ihop mest, får man en tackling o skrapar upp benet så .. då.. nä.. aj

Pojke1: man vill ju försöka beror på om man vill följa idealet eller sticka ut...tjejer gör det med Pojke3: men då kan man bli kallad feminin.

Pojkarna i detta utdrag synliggör att det i en större grupp med män är av vikt att följa normen för att uttrycka sina känslor på ett manligt sätt. Med sitt uttalande uttrycker pojke1 att män inte vill sticka ut och gå över gränsen till det kvinnliga sättet att visa känslor på, eftersom han vill undvika att framstå som feminin inför hans kompisar. Detta tyder på att om en man uttrycker sina känslor på ett feminint sätt framträder han som mesig bland sina lagkamrater och tappar en placering i hierarkin mellan de övriga männen. Pojke2 påvisar en uppfattning om att flickor och pojkar befinner sig i två olika världar när det kommer till att uttrycka sina känslor. Flickorna avbryter sin aktivitet och gör något helt annat medan pojkarna spelar vidare som att inget hade hänt.

I en gruppintervju i Stadsskolan tog några elever upp adjektivet musikalisk. De startade samtalet med att vara överens om att både män och kvinnor kan vara musikaliska. Det intressanta är att de lite senare i samtalet utvecklade sina svar och de kom fram till att musiken väcker känslor.

Pojke1: Många killar som spelar gitarr

Pojke2: många tjejer dansar, fler tjejer spelar teater

Pojke1 beskriver att han uppfattar musikalisk som ett sätt att uttrycka sina känslor på. Eftersom män oftast är mindre känslomässigt verbala förmedlar de känslor på andra sätt till exempel när de står med gitarren och gungar med kroppen. Pojke2 uppfattar att kvinnornas känslor kommer till uttryck när de dansar eller spelar teater. Kvinnor förväntas ha lättare för att uttrycka sina känslor i till exempel dans när de uppträder i motsats till män. Något som här framkommer är att de två

29

uttalanden tillsammans synliggör en hierarkisk dikotomi. Med detta menas att när en man antar en passiv och tyst roll som oftare tillskrivs kvinnan och kvinnan i sin tur intar den aktiva och ljudliga rollen som förknippas med mannen, så positioneras ändå mannen som högst i hierarkin. Anledningen till det är just att mannen alltid är i norm och kvinnan alltid är den avvikande. De två olika rollerna som beskrivs i utdraget ovan synliggör mannens roll som observatör och i en position att värdera och bedöma kvinnan, som därför blir ett objekt.

Det är tydligt att eleverna i samtliga grupper ser kvinnor och män som sina motsatser, dikotomi, samtidigt som en uppdelning dem emellan automatiskt sker. Om en kvinna är på ett sätt så är mannen det motsatta. Ett exempel på detta är taget ur ett av samtalen på Skogsskolan:

Flicka1: Killar är mer svettiga, spelar fotboll på rasterna. Maria: Vad gör tjejerna på rasterna då?

Flicka1: Tjejer pratar, hoppar hopprep, går runt.

Flicka2: Killar är inte lika försiktiga som tjejer, dom kör på.

Här framträder två möjliga sätt att bete sig på under rasterna vilka även tillskrivs till att utföras av de olika könen genom en tydlig uppdelning. Pojkarna är aktiva under rasterna medan flickorna är passiva. En annan aspekt som är intressant i detta exempel är ordet svettig. Genom att tillskriva att det är pojkarna som är svettiga, blir den automatiska motsatsen att flickor inte ska bli svettiga på rasterna. Den sista repliken styrker dikotomin som flickor och pojkar förhåller sig till, då flickor är försiktiga medan pojkar istället förväntas vara oförsiktiga.

Under en gruppintervju i Skogsskolan uttalar sig en pojke om kaxighet. Han framhåller att ”killar ska inte vara kaxiga”. Detta tyder på att pojken är väl medveten om den rådande normen som innefattar att pojkar är kaxiga, men genom sin motsättning mot detta påvisar han en stark självkänsla just för att han istället förklarar att pojkar inte ska vara kaxiga. Detta är intressant på grund av att den rådande könsregimen, presenterad av de övriga grupperna på skolan, tillskriver detta beteende som manligt. Genom sin protest mot detta visar pojken på en insikt i att ett kaxigt beteende kan missuppfattas och att utomstående människor kan missförstå personens avsikter.

I ett samtal på samma skola tar två flickor upp att pojkar leker tuffa och flickor leker snygga och söta. Med verbet leka menar de att båda könen låtsas vara någon de inte är och istället spelar en roll. Detta tyder på att flickorna anser att en fasad upprättats hos individen som ett skydd mot att bli värderade och bedömda. Med detta menar flickan att det är mycket bättre att vara sig själv. Detta har även kommit upp till diskussion i ett flertal andra grupper på båda skolorna samt i Jonssons (2007, s.70) avhandling. Den gemensamma åsikten bland eleverna var att en person är

30

sig själv om han eller hon vågar vara som hon eller han vill, vågar gå mot strömmen eller står upp för sina åsikter. Trots deras beskrivningar över hur en person som är sig själv kommer till uttryck framkommer det dock inte om de verkligen vet att en person är sig själva eftersom en person kan välja att framhäva sidor av sig själv som den vill visa för andra.

Elevernas ageranden, historiska referenser och samhällsuppfattningar

Nedan följer iakttagelser och ämnen som fallit utanför de ramar som presenterats ovan, men som trots detta har en relevans för denna studie på grund av att de påvisar elevers syn på skolan som en uppgiftsmaskin och samhället idag som en mall för det rätta sättet att leva.

En synnerligen intressant iakttagelse som gjordes under studien var att det i två grupper, en på Stadsskolan innehållande sex flickor, samt en grupp på Skogsskolan med tre pojkar och en flicka som gruppmedlemmar, uppfattade att utplacerandet av ord på respektive bild var en uppgift de skulle lösa samt att detta gärna skulle gå på så kort tid som möjligt. Detta är intresseväckande på grund av att det i gruppen från Skogsskolan blev tydligt att det var flickan som tog kommandot i gruppintervjun. Det kom till uttryck då pojkarna vid ett flertal gånger då ett nytt ord skulle placeras ut rådfrågade eller bad om bekräftelse att de placerade orden på rätt plats. Något som då blir synligt är att flickan står högre i hierarkin än pojkarna. När orden på bordet hade tagit slut ville gruppmedlemmarna tillbaka till klassrummet. Denna tendens kom till uttryck även i gruppen på Stadsskolan där samtliga medlemmar var flickor. Där inleddes intervjun av kaos då alla flickor började placera ut ord på de olika bilderna på ett metodiskt och målmedvetet sätt. De talade i mun på varandra och de gav inte många kommentarer på vad de placerat ut samt hur de resonerade till den placeringen. När orden dock började sina på bordet började de själva komma på egna ord och samtalet tog en ny vändning. Här blir det synligt att flickorna i Stadsskolans grupp inte i samma utsträckning behöver samma bekräftelse som pojkarna påvisar i gruppen från Skogsskolan när de placerade ut ord samt att de i hierarkin är på samma nivå.

Något som dök upp i en grupp på Stadsskolan var att eleverna frågade sig om samma könsfördelning mellan män och kvinnor även existerade på stenåldern. Eleverna undrade ifall kvinnorna under stenåldern var hemma och tog hand om barnen och de hushållssysslor som fanns medan männen var ute på betesmarkerna och jagade om dagarna. En teori som gruppen tillsammans skapade var att man på stenåldern lät de halvvuxna barnen följa med sin pappa när han jagade villebråd till familjen och att de delade upp hushållsarbetet i hemmet på ett jämlikt sätt.

Det låg enligt eleverna på mannens lott att försörja frun och barnen och se till att det fanns mat på bordet så att familjen inte behövde gå hungrig. Här blir en dikotomi synlig på grund av att