Emergency Supply Chains under en pandemi: Beredskapslager och Last-Mile distribution

Emergency Supply Chains under en pandemi

Beredskapslager och Last-Mile distribution

Författare:

Kim Zadonsky, kz222av@student.lnu.se Lukas Klevtun, lk222vz@student.lnu.se

Kandidatuppsats

Tack

Vi skulle först och främst vilja rikta ett enormt stort tack till vår handledare Fredrik Lindblad, som under arbetets gång verkligen tagit sin tid för att hjälpa oss färdigställa arbetet med sina goda idéer och sin rättvisa och konstruktiva kritik. Ett särskilt tack skulle även vilja riktas till examinator Helena Forslund som under arbetets bidragit med goda reflektioner, synpunkter och idéer som har varit till stor hjälp vid utformningen av denna studie!

Slutligen så skulle även ett stort tack vilja riktas till alla opponenter som förgyllt arbetet med sina förbättringsförslag under studiens gång.

Tack för allt!

Växjö våren 2020

Abstract

Title: Emergency Supply Chains during a pandemic - Stockpiles and Last-Mile distribution Rationale: Disasters come in many shapes and sizes in terms of its nature and its

destructiveness. A commonality amongst disasters is that they all cause widespread damage and extensive human suffering. A recent event that has brought attention to pandemics is the

outbreak of the novel coronavirus COVID-19. With pandemic outbreaks being a statistical certainty according to WHO officials and historical references point to extensive damage caused by previous pandemics, proper emergency supply chain protocols are called for in order to secure the supply of vital resources.

Purpose: The purpose of this study is to explore how stockpiles and last-mile distribution has

been applied within emergency supply chains in previous disasters. This in order to collect and process knowledge as to how emergency supply chains can be used within a pandemic outbreak.

Objective: The objective of this study is to answer the following question:

“How can stockpiles and last-mile distribution within an emergency supply chain be used to

order to increase the availability of vital resources during a pandemic outbreak?”

Method: This study takes a qualitative approach with a hermeneutic standpoint. Combined with

an inductive reasoning the study aims to serve the above stated purpose and objective. Scientific literature will be sampled and thoroughly examined to provide a theoretical basis for the

empirical data that will be collected in latter stages of the study. The empirical data that will be collected is exclusively qualitative in nature and consists of field reports, new articles,

statements and other form of publications. The theoretical and empirical data will then be analyzed in order to serve the purpose and achieve the study objective. Measures such as authenticity and good ethical practices have been taken in order to ensure study quality.

Conclusions: Valuable knowledge can be extrapolated from previous disasters that have

practiced the use of emergency supply chains and preparedness based stockpiling. This knowledge can be applied to disasters of pandemic nature such as the novel coronavirus.

Keywords: Emergency supply chain (ESC), Preparedness, Response, Stockpile, Vital

Innehållsförteckning

3.1 Emergency Supply Chain 20

3.1.1 ESC & kommersiella flödeskedjor 20

3.1.2 Förfarande och mål 24

3.2 Beredskapslager 25

3.2.1 Uppdrag 25

3.2.2 Etablering & Lokalisering 26

3.3 Last-mile distribution 29

3.3.1 Last-mile distribution inom ESC 29

3.4 Teorisammanfattning 31

4 Empiri 32

4.1 Regionala beredskapslager 32

4.1.1 ESC inom Röda Korset (IFRC) 32

4.2 Nationella beredskapslager 38 4.2.1 Finlands beredskapslager 38 4.2.2 USA:s beredskapslager 41 4.2.3 Sveriges beredskapslager 44 4.3 Last-Mile Distribution 46 4.3.1 Haiti 2010 46 5 Analys 48

5.1 Pandemier som en katastrof 48

5.2 Ländernas beredskapslager 54

5.3 Last-mile distribution 58

6 Slutsats 60

6.1 Resultat 60

6.3 Egna reflektioner 62

6.4 Kritik till eget arbete 63

6.5 Förslag till vidare forskning 63

7 Källförteckning 65 7.1 Webbsidor 65 7.2 Vetenskapliga artiklar 70 7.3 Tidningsartiklar 74 7.4 Litterära källor 75 7.5 Illustrationer 77 7.5.1 Figurer 77 7.5.2 Tabeller 78

Bilagor

1 Inledning

______________________________________________________________________ Det inledande kapitlet introducerar läsaren med en bakgrundsbeskrivning av

pandemier och dess påverkan på samhället. Vidare i problemdiskussionen förs en djupare diskussion kring pandemier och logistikens roll under ett pandemiskt utbrott. En grundlig redogörelse av begreppet emergency supply chain (ESC) och dess delkomponenter beredskapslager och last-mile distribution (LMD) kommer förklaras. Därefter kommer studiens syfte att presenteras, vilka frågeställningar som kommer att besvaras samt vilka avgränsningar som kommer vidtas. Avslutningsvis kommer studiens huvudsakliga disposition att redogöras.

______________________________________________________________________

1.1 Bakgrund

Katastrofer kommer i många olika former, allt från destruktiva väderfenomen som tsunamis till världsomfattande pandemier såsom spanska sjukan och digerdöden. Gemensamt för alla dessa är att de innebär stora kostnader för såväl människa som samhälle (Ekici 2013).

En pandemi definieras som ett utbrott av en infektionssjukdom som spridit sig över ett stort geografiskt område och till stora delar av populationen, oftast över en längre tidsperiod (Rogers 2020). Pandemier är inget nytt fenomen och listan är lång över tidigare utbrott. Asiatiska influensan, svininfluensan och spanska sjukan år 1918 är bara några av de senaste utbrotten som drabbat mänskligheten (CDC 2020). För den

sistnämnda av dessa, som även var den värsta sett till dödlighet och spridning, sattes logistiken verkligen på sin spets (Hays 2005). Den bristen som rådde på resurser såsom sjukvårdspersonal och sjukvårdsmaterial finns väldokumenterade från utbrottet år 1918. Exempel återfinns på överbelastade sjukhus där det varken fanns sjuksköterskor eller sjukhussängar nog för att ta hand om de drabbade (Ott et al. 2007; Giles-Vernick 2010).

Enligt Christopher Chadwick, WHO Technical Officer for Influenza Preparedness and

Response, är en ny pandemi bara en tidsfråga, “It is a statistical certainty: not a matter of ‘if’ but of ‘when’” (WHO 2020c). Utöver kostnaden i form av människoliv beräknar

världsbanken att kostnaden för en allvarlig influensa kan överstiga 3 biljoner USD (Ekici 2013). De ekonomiska påfrestningarna kan till följd även framkalla en djup lågkonjunktur som i sin tur kan leda till stora belastningar i den globala

försörjningskedjan (Orlik et al. 2020).

Mot denna bakgrund är det därför av yttersta vikt att ha konkreta protokoll för vilka

emergency supply chains (ESC) som ska etableras, och hur dessa ska operera under

krissituationer såsom en pandemi. Detta för att säkerställa att de allra mest basala humanitära behoven tillfredsställs, och att resurser finns att tillgå i syfte att bland annat behandla de drabbade, skydda sjukvårdspersonal och hindra fortsatt spridning (Dasaklis et al. 2010; Decker 2014).

1.2 Problemdiskussion

Röda korset definierar en katastrof som en händelse av oförutsägbar karaktär som på en omfattande skala stör människors tillvaro, förhindrar viktiga samhällsfunktioner och därmed medför stor skada på människa, material, ekonomi och miljö. En formel som ofta användas i syfte att definiera en katastrof är Disaster = (Vulnerability + Risk)/Capacity. I tabell 1 bryts dessa komponenter ner och förklaras djupare (IFRC; Villa et al. 2019).

Tabell 1. En djupare beskrivning av katastrofformelns beståndsdelar (Översatt)(Villa et al. 2019)

En händelse av katastrofkaraktär som nyligen drabbat mänskligheten är COVID-19 som spridit sig i rasande fart och nyligen klassats som en pandemi enligt

världshälsoorganisationen (WHO 2020a; Rogers 2020). Denna pandemis plötsliga uppkomst och snabba spridning har gjort sin närvaro tydlig då brister på diverse sjukvårdsmaterial, provtagningsmaterial och mat rapporterats rikligt av media och myndigheter den senaste tiden (WHO 2020a; WTO 2020; FAO 2020). En konsekvens av bland annat bristen på sjukvårdsmaterial har lett till att många inom sjukvården blivit infekterade av viruset. Siffror på upp mot 3300 bekräftade fall av infekterad

sjukvårdspersonal har rapporterades från Kina i Mars 2020, och uppskattningar har gjorts på att närmare 20% av den italienska sjukvårdspersonalen blivit infekterad till följd av viruset (Remuzzi, 2020).

Utöver utbredd brist på resurser har även många negativa ekonomiska konsekvenser av COVID-19-pandemin uppdagats och orsakat en stor osäkerhet och störningar i den globala försörjningskedjan. Världshandelsorganisationens (WTO) generaldirektör Roberto Azevêdo påpekar hur utbudet och efterfrågan påverkas hårt av utbrottet och detta har i sin tur lett till stora störningar i världshandeln (WTO 2020). Stöd för detta ger United Nations Department of Economic and Social Affairs (UNDESA), som förutspår i sin scenarioanalys att den globala bruttonationalproduktionen i värsta fall kan minska med 0,9 procent år 2020, detta jämfört med den tidigare prognosen som innan utbrottet prognostiserat en global tillväxt på 2,5 procent för samma år.

En konsekvens av det kyliga läget i världsekonomin har lett till att skräckscenariot i UNDESA:s scenarioanalys blivit verklighet och att många länder infört tariffer samt exportrestriktioner på de produkter som de anser vara viktiga för landets och

befolkningens välstånd (UNDESA 2020). Dessa exportrestriktioner skapar problem för många företag som ingår i globala försörjningskedjor och länder som är

importberoende. Allt fler företag drabbas av dessa restriktioner, detta till följd av att världens länder knytits allt närmare varandra genom globalisering och allt fler företag har valt att flytta sin produktion utomlands till länder där kostnaden för såväl arbetskraft som råvaror är fördelaktig. Detta i syfte att minska kostnader och skapa kort- och

långsiktiga vinster (Björklund 2015; Fredholm 2015; Monczka et al. 2015).

WTO har i rådande stund identifierat ett tiotal länder som har vidtagit åtgärder och infört restriktioner kring import- och exporthandeln. Främst rör det sig om

exportrestriktioner där länder försöker säkerställa att den interna efterfrågan på mat och sjukvårdsartiklar tillfredsställs i första hand. Australien, Brasilien och Thailand är bara några exempel på länder som infört exportrestriktioner i syfte att förhindra brister (WTO 2020).

Men det är inte bara restriktioner som vidtas av olika länder i syfte att tillfredsställa den ökade efterfrågan på vissa artiklar, utan även undantag och lyftningar av restriktioner har förekommit i syfte att främja import av bristartiklar såsom sjukvårdsmaterial. I Ryssland har till exempel undantag gjorts för restriktioner som avser import av sjukvårdsapparater som ventilatorer (WTO 2020). I Kanada har liknande åtgärder vidtagits i syfte att underlätta import av medicinteknik.

Utöver osäkerhet som kommer i samband med restriktionerna kring export och import så skapas även stor osäkerhet av de restriktioner som satts på plats vad gäller rörelse. Restriktioner i form av karantän och “lockdowns” berör såväl gemene man, som olika transportföretag och annan trafik. De branscher som drabbats hårdast av diverse rörelserestriktioner är de branscherna som till stor del kräver omfattande fysisk interaktion mellan individer. Livsmedels-, hotell- och nöjesbranschen är några av

branscherna som har drabbats hårdast, men det området som ligger i fokus i den rådande pandemin och i denna studie överlag är logistikområdet (UNDESA 2020).

Katastrofer är oftast väldigt svåra att förutspå. Oförutsägbarheten vad gäller vilken typ av katastrof, dess epicentrum och generella omfattning skapar därför väldigt stor oberäknelighet gällande vilka resurser som kommer behöva lagerföras och

tillhandahållas i det direkta närområdet, nationen eller regionen. En åtgärd som brukar vidtas i syfte att skapa förutsättningar att tillhandahålla resurser där de behövs under en krissituation är etablering av olika beredskapslager, som i synnerhet underlättar

En emergency supply chain, är en paraplyterm för de olika logistiska aktiviteterna som vidtas vid katastrofsituationer både i proaktivt och reaktivt syfte. Flödeskedjorna inom ESC är väldigt lika de flödena som återfinns i den kommersiella logistiska flödeskedjan. Skillnaden ligger främst i att ESC opererar under striktare premisser och under stor osäkerhet. Inom ESC handlar det oftast om att fatta snabba beslut som måste tas under kaotiska förhållanden med minimala beslutsunderlag kring vad, hur, hur mycket, när och var resurser behövs (Decker 2014; Dasaklis et al. 2010).

Logistiksektorn som under en längre tid arbetat under tuffa förhållanden med ständigt ökande krav gällande servicenivåer står nu inför ännu större utmaningar då just

logistikens roll utpekats som en nyckelroll i hanteringen av en pandemi (Dasaklis et al. 2010).

Världshälsoorganisationen beskriver logistikens roll inom en pandemi på följande sätt: “to provide operational assistance in the ongoing management of

logistics required for epidemic and pandemic preparedness and

response and for rapid deployment of medical and laboratory supplies, transport, communications as well as the rapid deployment of outbreak response teams”

Under pandemier och katastrofer följer arbetssättet med ESC ett generellt

tillvägagångssätt både ur tidsperspektiv och handlingsperspektiv. Oftast delas arbetet upp tidsmässigt i pre- och post-event. Där pre-event avser proaktiva åtgärder som ska vidtas innan händelsen av ett utbrott och post-event avser alla de handlingar som vidtas efter händelsen av ett utbrott. Även integradet förekommer som är en blandning av pre- och post-event. Utöver det följer arbetet fyra huvudsakliga stadier beroende på i vilken fas av utbrottet man befinner sig i:

• Preparedness

• Outbreak investigation

• Response

• Evaluation

I denna studie kommer vikten i huvudsak läggas vid preparedness. Preparedness avser just beredskap och innefattar de åtgärder som bör vidtas före händelsen av en katastrof eller ett pandemiskt utbrott, i syfte att förhindra spridning och minska skada.

Beredskapsåtgärder kan vidtas på såväl kommunal som nationell, men även regional nivå och omfattar i huvudsak åtgärder som säkrar att tillgången till de allra mest nödvändiga resurserna finns vid ett pandemiskt utbrott. Nödvändiga resurser såsom läkemedel, vacciner, sjukhusutrustning och livsmedel kan lagerföras i stora kvantiteter på strategiskt utvalda platser, för att de ska kunna aktiveras och distribueras genom

LMD vid behov. Detta brukar göras med hjälp av så kallade beredskapslager. Ett

exempel på ett sådant beredskapslager är USA:s Strategic National Stockpile, (SNS) (Dasaklis et al. 2010).

1.3 Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur beredskapslager och LMD inom ESC har använts vid tidigare katastrofsituationer, detta för att samla och skapa kunskaper kring dess fördelar och hur den kan appliceras vid ett pandemiskt utbrott av oförutsägbar karaktär.

1.4 Problemformulering

I denna studie har följande forskningsfråga studerats:

• Hur kan beredskapslager och last-mile distribution som en del av en emergency

supply chain användas för att öka resurstillgängligheten vid ett pandemiskt

utbrott?

1.5 Avgränsningar

ESC har inom forskningen och i praktiken applicerats i ett flertal katastrofsituationer, allt från naturkatastrofer till bioterrorism och pandemier (Dasaklis et al. 2010). I denna studie avgränsas dock ESC och dess användningsområde till att endast omfatta

beredskapslager och LMD. Även pandemier är en mångfacetterad term, därav kommer

pandemier i denna studie att begränsas till att endast omfatta de pandemiska utbrotten som är av oförutsägbar karaktär.

Som det framkom i problemdiskussionen så går ESC-arbetet och den vetenskapliga litteraturen kring den att dela upp i tre huvudsakliga områden: Pre-event, post-event och

integrated. Denna studie kommer i huvudsak att fokusera på förberedelsearbetet pre-event, dock kommer inslag av integrated att återfinnas för att skapa en nödvändig

1.6 Disposition

2 Metod

______________________________________________________________________

I detta kapitel presenteras studiens tillvägagångssätt och metoder för att besvara den formulerade frågeställningen. Inledningsvis introduceras den vetenskapliga ansatsen som vidtagits och det vetenskapliga angreppssättet. Vidare presenteras

forskningsstrategierna med en djupare redogörelse för vilken typ av datainsamling som har gjorts. Kapitlet avslutas med en diskussion kring etiska och moraliska

överväganden samt en metodsammanfattning.

______________________________________________________________________

2.1 Vetenskaplig ansats

Inom forskning finns det flera olika skolor vad gäller filosofisk grund och antaganden. De formar sedan olika sammanhängande och inte allt för sällan inkommensurabla idékomplex som kallas paradigm (Szklarski 2002). Den vetenskapliga ansatsen innehåller de filosofiska grundantagandena som står till grund för hur kunskap blir till

epistemologi, samt antaganden om verkligheten och världens beskaffenhet, ontologi.

Det finns olika paradigm som skiljer sig i sina ontologiska och epistemologiska grunder och därav är det därför viktigt att redogöra för den vetenskapliga ansatsen och vilka grundantaganden som kommer vidtas vid utformningen av forskningsmetoden. Detta för att forskningen sedan ska kunna utsättas för kritik, vilket i längden kan påverka studiens trovärdighet (Bengtsson 1999; Szklarski 2002).

2.1.1

Ontologi

Generellt brukar två huvudsakliga uppdelningar göras vad gäller paradigm inom forskningen. Det hermeneutiska- och det positivistiska synsättet. Dessa två synsätt skiljer sig främst i dess kunskapsfilosofi, tolkning och framställandet av vetenskap (Bengtsson 1999).

Inom hermeneutiken läggs fokuset på meningsinnehållet. Med andra ord är det ett synsätt som är tolkande och vikten läggs på att förstå människan och dess handlingar. Vid en analys av en vetenskaplig text innebär detta inom hermeneutiken att

meningsinnehållet bör tolkas ur den kontexten som forskarna tros ha befunnit sig i vid skrivandet (Bryman & Bell 2017). Detta paradigm är djupt rotat i humanistiska ideal och förekommer nästan uteslutande i kvalitativa studier (Szklarski 2002). Typiska karaktärsdrag för den hermeneutiska filosofin är bland annat tanken om icke-dualism.

Icke-dualism inom ontologin är tanken om att världen och medvetandet inte existerar

som två separata entiteter, med andra ord är människan och världen sammanflätade. I mer konkreta termer öppnar den icke-dualistiska tanken upp för mer subjektiva tolkningar av verkligheten. Fakta och mening separeras inte från varandra och fakta kommer alltid förbli fakta för någon (Szklarski 2002). Objektivistiska inslag återfinns också, och det icke-dualistiska ontologiska synsättet brukar därför beskrivas som en blandning av både subjektivism och objektivism, subjektiv-objektiv helhet (Szklarski, 1996).

Det positiviska synsättet är ett paradigm som präglas av förklarandet av

sinneserfarenheter i termer av orsak-verkan samband (Granskär & Eklund 2012). Detta synsätt återfinns vanligen inom kvantitativa studier, oftast inom de naturvetenskapliga ämnena. Det positivistiska synsättet kännetecknas av en generell objektivism. Med andra ord förekommer det objektiv fakta och människan och världen förekommer i ett dualistiskt förhållande till varandra (Bryman & Bell 2017).

Denna studie är kvalitativ och tolkande i sin natur där det huvudsakliga målet kommer att vara att skapa förståelse för rollen av ESC:s i kontexten av en pandemi. Mot denna bakgrund kommer de ontologiska, men även senare de epistemologiska antagandena vara grundade i den hermeneutiska filosofin och ontologiska grundantaganden om icke-dualism.

2.1.2

Epistemologi

De epistemologiska antagandena är de antagandena som antas gällande kunskap och hur denna blir till (Bryman & Bell 2017). Likt de antaganden som vidtagits kring ontologin, ligger även här hermeneutiken och positivismen till grund för vilka epistemologiska antaganden som tas.

De ontologiska grundantagandena som följer det hermeneutiska paradigmet reflekteras i stora drag i epistemologin. Tanken om icke-dualism och dess subjektivistiska

utgångspunkt gör sig även gällande i tankarna kring hur kunskap blir till. Inom den hermeneutiska skolan brukar det oftast talas om subjektivistisk epistemologi och

intersubjektivistisk epistemologi, där de till skillnad från objektivistisk epistemologi

öppnar för en subjektiv tolkning av verkligheten (Granskär & Höglund 2012).

I denna studie kommer kunskap främst skapas genom tolkning. Då tolkning i mångt och mycket är subjektivt och studien följer den hermeneutiska filosofin och de tidigare gjorda antagandena om icke-dualism, leder detta således till antagandet om en subjektiv

epistemologi. Då studien är kvalitativ och inte följer den positivistiska skolan renderas

därav antaganden om en objektivistisk epistemologi som inkommensurabla (Szklarski 2002).

2.2 Vetenskapligt angreppssätt

Teori finns i nästintill all forskning och teorins roll i en studie dikterar i många avseende hur forskningsprocessen kommer att se ut. Det vetenskapliga angreppssättet kan

förklaras som det förhållandet som råder mellan teorin och forskningsprocessen (Bryman & Bell 2017).

Generellt brukar det talas om två huvudsakliga angreppssätt som en studie kan anta: Det är det deduktiva och det induktiva angreppssättet. Deduktion benämns även som

bevisföringens väg och består av en linjär process som börjar i en teori och slutar i en slutsats kring hur teorin står sig till resultatet genom uppställning och prövning av hypoteser.

Till skillnad från deduktion som kallas för ‘bevisföringens väg’ så innebär induktion

‘upptäcktens väg’. Vid ett induktivt angreppssätt så är det forskningen och de

observationer som gjorts i studien som är det vägledande. Med andra ord är det observationerna som skapar teorin (Bryman & Bell 2017).

Då denna studie är av kvalitativ natur och inga konkreta hypoteser ska undersökas kommer ett induktivt angreppssätt att antas.

2.3 Forskningsmetod

Den kvalitativa forskningsmetoden utgör tillsammans med den kvantitativa

forskningsmetoden de två huvudsakliga tillvägagångssätten inom den vetenskapliga forskningen. De skiljer sig främst i dess filosofiska, ontologiska och epistemologiska grundantaganden (Bryman & Bell 2017).

Den kvalitativa metoden präglas av hermeneutiska inslag och ontologiska tankar om subjektivitet, där kunskap främst skapas genom tolkning. Den kvantitativa

forskningsmetoden används främst inom naturvetenskaplig forskning och utgår från ett positivistiskt förhållningssätt. Fokus ligger främst på siffror och orsak-verkan-samband där studier utformas ur ett deduktivt angreppssätt (ibid).

Denna studie kommer därför baserat på de tidigare gjorda antagandena kring ontologi och epistemologi samt valet av vetenskapligt angreppssätt att utföras på ett kvalitativt sätt.

2.4 Undersökningsdesign

Denna kvalitativa studie kommer utgöras av en sekundäranalys. En sekundäranalys är en undersökningsdesign i vilken data samlas in från tidigare studier i syfte att analysera och besvara nya frågeställningar (Bryman & Bell 2017). I studien kommer ett induktivt angreppssätt att antas där kvalitativ data från tidigare forskningsstudier kommer

användas i syfte att skapa kunskap som besvarar den tidigare nämnda problemformuleringen.

2.5 Datainsamling

Vid datainsamlingen kan en studie utgå från både primär- eller sekundärdata.

Primärdata är data som forskaren samlat in på egen hand. Exempelvis kan primärdata innefatta observationer från intervjuer som forskaren själv har utfört. Sekundärdata omfattar till skillnad från primärdata data som en eller flera andra forskare samlat in tidigare från andra studier (Bryman & Bell 2017).

I denna studie kommer datainsamlingen ske från både primär- och sekundärkällor. Datan som kommer studeras består uteslutande av sekundärdata. Studien kommer att utgå ifrån vetenskapliga publikationer samt annan facklitteratur som anses vara av relevans för studiens syfte och problemformuleringar. Datainsamlingen vad gäller vetenskapliga publikationer har huvudsakligen erhållits från databaser så som Business Source Premier och ResearchGate. Utöver vetenskapliga publikationer har även

rapporter och andra typer av dokument samlats in från myndigheter och andra internationella organisationer såsom WHO, WTO och FN.

Det finns ett flertal olika dokumenttyper som en kvalitativ studie av denna karaktär kan behandla. Enligt John Scott (1990) är det därför viktigt att kategorisera dessa och bedöma dessa utifrån fyra stycken kriterier (Bryman & Bell 2017):

• Autencitet - Bedömer dokumentets ursprung och äkthet

• Trovärdighet - Bedömer om materialet förvrängts

• Representativitet - Bedömer materialets typiskhet i relevans till vad som

studerats

• Meningsfullhet - Bedömer materialets begriplighet

För att säkerställa studiens kvalitet och tillförlitlighet så eftersöks främst vetenskapliga publikationer som är peer reviewed. Med peer reviewed menas att de vetenskapliga publikationerna är godkända för publicering av experter för respektive

inte presenterar information som anses vara felaktiga eller fakta som bygger på ofullständiga grunder (Jerket 2020).

2.6 Sanningskriterier

Vid granskning av kvalitativa studier finns det två huvudsakliga begrepp att ta hänsyn till, dessa begreppen utgörs av trovärdighet och autenticitet. Där trovärdighet kan delas upp i fyra olika delkriterier; tillförlitlighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering (Bryman & Bell 2017).

Trovärdighet och autenticitet härstammar i grund och botten från den kvantitativa forskningens kvalitetskriterier reliabilitet och validitet. Reliabilitet handlar om att undersöka om andra forskare skulle kunna erhålla samma resultat som upptäcktes vid orginalstudien genom att återupprepa studien en gång till. Samtidigt som validitet fokuserar mer på att undersöka om de slutsatser som erhålls från studien hänger ihop med varandra. Precis som trovärdighet och autenticitet så kan även reliabilitet och validitet delas in i delkriterier (Bryman & Bell 2017).

Trovärdighet kan som nämnts tidigare i detta kapitel delas in i delkriterierna

tillförlitlighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering. Tillförlitlighet handlar som namnet antyder om att skapa en tillförlitlighet till studien ur betraktarens ögon, exempel på detta är att studien följer en förutbestämd struktur. Då studien utgår utifrån en

kontext handlar överförbarhet om hur väl resultaten går att överföra till en annan kontext. Det tredje delkriteriet är pålitlighet och handlar om att presentera en

redogörelse av hur forskarna har gått tillväga genom forskningsprocessen. Då ingen forskare kan vara fullständig objektiv i sin kvalitativa forskning, så handlar

konfirmering om att forskarna vill försäkra läsaren att de har varit verksamma i god tro. Det vill säga att forskaren inte har lagt några personliga värderingar i studien vilket i slutändan skulle kunna kontaminera studiens resultat (Bryman & Bell 2017).

Det andra sanningskriterieritet är autenticitet och fokuserar främst på intervjuer och när forskarna har studerat grupper av människor. Autenticitet och dess kriterier handlar om att undersöka om studien har åskådliggjort respondenternas egna bild och uppfattning på ett korrekt och rättvist sätt (Bryman & Bell 2017). Då inga intervjuer genomförts i denna studien hålls detta avsnittet kort. Denna studien kommer att utgå från

sanningskriterierna trovärdighet och autenticitet vid granskningen.

2.7 Etiska överväganden

Inom forskningen utgör etiska överväganden en viktig aspekt utav studien. Detta för att god etik kan säkerställa att studien uppfyller en god kvalitet, men även för att skapa ett förtroende för läsarna så att de resultaten som presenteras i slutändan går att lita på (Bryman & Bell 2017).

De olika etiska ställningstagandena som tagits inför denna studie är dels att att forskarna inte har intressen varken politiska, ekonomiska, personliga eller andra kommersiella motiv. Detta då ingen av forskarna är aktiva inom någon politisk organisation eller genomför studien på uppdrag utav någon annan organisation som har andra

kommersiella motiv. Skulle detta vara fallet så skulle yttre påverkan och personliga intressen kunna leda till att forskarna väljer att vinkla eller manipulera

forskningsresultatet som erhålls av studien i syfte att gagna någon intern likväl som extern intressent (Bryman & Bell 2017). Med andra ord så har forskarna inte som avsikt att vinkla resultat för att skapa eventuella fördelar, utan forskarna genomför denna studien enbart av nyfikenhet. Detta då det handlar om förtroende såsom tillförlitlighet både för forskarna men även för de resultat som forskarna presenterar i slutet av studien.

Enligt vetenskapsrådet så förklaras god forskningssed som följande, forskarna ska inte manipulera eller ljuga i sin forskning för att påverka forskningsresultaten. Till detta ska forskarna även presentera eventuella kommersiella intressen, såsom politiska eller ekonomiska som kan ha en inverkan på forskningsresultatens utfall. Utöver detta ska inte forskarna göra anspråk på forskningsresultat som kommer från andra forskares

studier som sina egna, samt att forskarna ska i studien framföra de egna resultaten öppet och korrekt (Vetenskapsrådet 2017).

Vid denna studie har forskarna lagt stor vikt vid god forskningssed, detta genom att forskarna under arbetets gång har jobbat utifrån kriterierna för att säkerställa en god kvalitetet. Men även skapa en tillförlitlighet och ärlighet utav studien och dess tillhörande resultat.

Sociologen Robert K. Merton introducerade fyra kriterier kring etik som kan förkortas CUDOS och som lyfter fram aspekter som forskare behöver förhålla sig till. Den första

communalism som handlar om att skapa kunskap för alla, med andra ord bör

forskningen ligga i allas intresse. Strävan efter objektivitet är det andra kriteriet,

universalism. Desintresserad är det tredje kriteriet och innebär att forskarna inte ska

investera något subjektivt intresse i forskningen. Forskarna ska inte ha något personlig intresse i studien. Det sista kriteriet som är skepticism handlar om att forskarna alltid ska vara skeptiska till allt som de kommer fram till. En ny punkt som på senare tid har uppkommit är originalitet och som handlar om att forskarna ska skapa ny kunskap på det området som studeras (ibid).

CUDOS och andra etiska överväganden återfinns i Tabell 2 under kapitlet 2.8 Metodsammanfattning.

2.8 Metodsammanfattning

3 Teori

______________________________________________________________________ I detta kapitel presenteras de teorier som är av relevans för studiens syfte och

problemformulering. Kapitlet introduceras med en djupare beskrivning av emergency supply chain och dess förfarande och mål. Vidare presenteras beredskapslager där dess komponenter och roll under katastrofer beskrivs. Därefter behandlas begreppet last-mile distribution där definition, dess roll inom emergency supply chain och problem tas upp. Kapitlet avslutas med en teorisammanfattning.

_____________________________________________________________________________

3.1 Emergency Supply Chain

3.1.1

ESC & kommersiella flödeskedjor

För att förstå vad en ESC är för något är det först viktigt att definiera vad en supply

chain är för något. En supply chain eller försörjningskedja är ett nätverk av tillverkare,

leverantörer, återförsäljare och kunder, där det mellan aktörerna inom kedjan generellt går tre olika flöden: ett realt flöde, ett finansiellt flöde och ett informationsflöde (Decker 2014; Andersson & Funck 2017; Jonsson & Mattsson 2016).

Figur 2. Flödena inom en enklare försörjningskedja (Egen anpassning (Andersson & Funck 2017))

I en ESC går det, likt den kommersiella flödeskedjan att återfinna ett realt flöde, ett informationsflöde och ett finansiellt flöde. Med andra ord går det att dra många paralleller mellan dessa två flödeskedjorna. Pujawan et al. (2009) beskriver dessa

likheter i hur båda flödeskedjorna innehåller logistiska aktiviteter som kan delas in i två kategorier: inbound och outbound-logistics. Inbound-aktiviteterna i såväl den

kommersiella flödeskedjan som inom ESC handlar om prognostisering av efterfrågan, inköp och hantering av gods. Outbound-verksamheten har sedan som huvudsaklig uppgift att distribuera godsen där de behövs.

Det som skiljer de nämnda försörjningskedjor åt ligger främst i att ESC opererar under striktare premisser (Manopiwines & Irohara 2014). Utöver den osäkerheten som råder under katastroftider, skiljer sig ESC från den kommersiella flödeskedjan i dess

huvudsakliga målbild. Huvudmålet i den kommersiella flödeskedjan är att tillhandahålla tjänster och produkter till kunder på ett så lönsamt sätt som möjligt (Sheu, 2007a). Det primära målet för en ESC är att matcha efterfrågan på resurser och på ett så ansvarsfullt och tillförlitligt sätt som möjligt tillhandahålla nödvändiga resurser såsom mat, skydd och läkemedel där de behövs under en krissituation. Samtidigt som ESC inte har som huvudsyfte att vinstmaximera så finns det även dimensioner inom ESC-arbetet som rör kostnadseffektivisering (Pujawan et al. 2009).

Sheu (2007a) pekar ut fyra aspekter av ESC som skiljer sig från den kommersiella flödeskedjan och försvårar det logistiska arbetet och bidrar till stor osäkerhet. Den första aspekten som gör ESC-arbetet unikt är bristen på efterfrågerelaterad information. Då katastrofer oftast är svåra att förutspå både vad gäller katastrofens typ och omfattning finns det generellt väldigt lite information att tillgå vad gäller efterfrågan, och då en katastrof sällan är lik den andra så finns det inte mycket historisk data att vända sig till heller.

Den andra aspekten som skiljer ESC från den kommersiella flödeskedjan är bristen på kontroll över utbudssidan. Då det inom kommersiella flödeskedjor oftast finns flera leverantörer att tillgå så kan det inom ESC under en krissituation finnas få eller inga leverantörer alls att arbeta med. Denna aspekt ställer sig väldigt motstridigt till ett av målen inom ESC som är snabb svarstid.

Jordbävningar, nedstängningar och andra restriktioner ligger till grund för den tredje aspekten som skiljer ESC-arbetet från arbetet som är typisk för den kommersiella flödeskedjan. I händelser som de nämndes ovan påverkas infrastrukturen vilket skapar stor osäkerhet kring distributionen. Oförutsägbarheten kring infrastrukturen kräver därför stor flexibilitet inom ESC-arbetet för att snabbt skapa alternativa transportrutter. Slutligen kan en ESC bli väldigt komplex om den ingår i ett storskaligt

krishanteringsarbete (Sheu, 2007b)

Tabell 3. Sammanfattning över de huvudsakliga skillnaderna mellan den kommersiella flödeskedjan och ESC (källa)

ESC:s kan bli väldigt komplexa under krissituationer då det råder stora osäkerheter kring aktörernas roller i flödeskedjan. Det är således av hög relevans att en ESC omfattas av ett triple-A ramverk för att bli mer effektiv (Decker 2014).

Lee (2004) beskriver hur en konkurrenskraftig och effektiv flödeskedja innehar tre huvudsakliga egenskaper. Dessa egenskaper som samtliga börjar på bokstaven ’a’ bildar tillsammans det som kallas Lee’s Triple-A. Egenskaperna i frågan är Agility,

Adaptability och Alignment och dessa egenskaper anpassas sedan utifrån organisationen

och marknaden som de ska appliceras på.

I Kopczak & Matthews (2016) anpassas Lee’s Triple-A ramverk för att appliceras i ESC-kontext. Agility beskrivs där som förmågan att snabbt kunna reagera på plötsliga oförutsägbara förändringar, detta genom god skalbarhet, hög tillgänglighet och god koordination och signalering. Adaptability inom ESC-kontext innebär att flödeskedjan och produkterna bör vara anpassningsbara efter förändringar som en katastrof medför sig på längre sikt. Alignment avser skapandet av goda relationer och sammanföra flödeskedjans aktörer till att arbeta mot gemensamma mål. Målet med god alignment är bland annat för att erhålla bättre priser från leverantörer och öka tillgängligheten av nödvändiga resurser genom särskilda avtal.

3.1.2

Förfarande och mål

Emergency supply chains, humanitarian supply chains och disaster relief supply chains

är termer som brukar användas synonymt till varandra. Gemensamt för alla dessa är att deras arbete och mål relaterar till katastrofsituationer av olika slag. Utöver deras

gemensamma användningsområde brukar logistikarbetet för dessa flödeskedjorna delas upp i tre olika tidsfaser: pre-event, integrated och post-event, med andra ord före, under och efter en katastrof (Dasaklis et al. 2010).

Preparedness avser just beredskap, i detta fall beredskap för ett eventuellt pandemiskt

sjukdomsutbrott och hur ett sådant ska tacklas i syfte att förhindra spridning och död. Beredskapsåtgärder kan vidtas på såväl kommunal som nationell nivå och bör i huvudsak omfatta åtgärder som säkrar tillgången till de allra mest nödvändiga

resurserna som behövs vid ett pandemiskt utbrott. Resurser såsom läkemedel, vacciner, sjukhusutrustning och mat bör lagerföras i stora kvantiteter på strategiskt utvalda platser, detta för att de ska kunna aktiveras och tillgängliggöras vid behov. Ett exempel på en sådan beredskapsåtgärd är USA:s etablering av en Strategic National Stockpile, SNS (Dasaklis et al. 2010).

Response-stadiet börjar först när en pandemi har bekräftats. Vid detta skede bör många

av de beredskapsåtgärderna som tidigare vidtagits aktiveras. Arbetet vid detta skede av ett utbrott brukar dock försvåras av landsomfattande skyddsåtgärder såsom

nedstängningar och karantän. En naturlig del av response-arbetet har därmed att göra med infrastruktur och hur resurser och lämpliga lokaler ska tillgängliggöras i tid. Utöver det fysiska flödet av resurser har response-arbetet ansvar över att tillgängliggöra kanaler och medel för informationsflödet. Detta för att viktig information snabbt ska kunna nå personal men även befolkningen (ibid).

Tabell 5. Mål och logistiska åtgärder pre- och post-event (Källa)

3.2 Beredskapslager

Kriser präglas av en osäkerhet och det är svårt att förutspå när dessa kommer att

inträffa. Mot denna bakgrund krävs det att samhället har upprättat en form av beredskap och är förberedda inom vissa ramar för att kunna hantera en kommande krissituation. Denna beredskapen och förberedelsen inför en krissituation kan ta sitt uttryck i bland annat beredskapslager (Lee et al. 2013).

3.2.1

Uppdrag

Beredskapslager kan lagra flera olika typer av artiklar beroende på dess uppdrag, dessa artiklar kan vara allt ifrån diverse drivmedel, läkemedel och annat sjukvårdsmaterial, till spannmål och andra livsmedel (Chien-Hung et al. 2009). Med läkemedel och annat sjukvårdsmaterial avses mediciner som bland annat antibiotika, vacciner och motgift. Där ingår även medicinsk utrustning som Personal Protective Equipment (PPE) vilket översatt till svenska blir personlig skyddsutrustning och innefattar skyddsglasögon, visir, skyddsmasker, handskar och skyddskläder. Det finns även annan utrustning som behövs inom sjukvården som respiratorer, operationsmaterial, sjukvårdssängar och andra produkter som kan tänkas behövas i en krissituation (Bhavsar et al. 2018).

Dock behöver inte alla beredskapslager lagra samma typer av artiklar, detta då de bland annat utifrån sin lokalisering men även utifrån vilken krissituation som de är anpassade

för kan fylla olika funktioner. Beredskapslager utformas även efter dess ändamål, exempelvis så kan stora cisterner byggas för att lagra spannmål eller drivmedel, samtidigt som andra beredskapslager påminner om helt vanliga lagerlokaler som exempelvis kan lagra sjukvårdsmaterial och livsmedel. En sak som beredskapslagerna har gemensamt är att de har till uppgift att vid en omfattande krissituation snabbt kunna distribuera artiklar i form av bland annat läkemedel och annan medicinsk utrustning till de drabbade områdena (Chien-Hung et al. 2009; Dasaklis et al. 2010).

De krissituationer som beredskapslager har som uppdrag att hantera är

folkhälsorelaterade kriser, som omfattar allt från smittsamma sjukdomar i form av epidemier eller pandemier. Men även biologiska och kemiska attentat och incidenter, samt radiologiska eller till och med nukleära katastrofer är händelser som

beredskapslagerna kan hantera. Utöver detta så kan beredskapslager också hantera olika typer av naturkatastrofer i form av jordbävningar, tsunamis och orkaner (Bhavsar et al. 2018).

3.2.2

Etablering & Lokalisering

När ett nytt beredskapslager ska etableras finns det ett antal parametrar att förhålla sig till, det är bland annat identifikation av uppdragsområdet samt lokaliseringen för det nya beredskapslagret. Vid identifikationen handlar om att identifiera det specifika

geografiska området som beredskapslagret ska bistå vid en katastrofsituation. Därefter så ska lokaliseringen av det nya beredskapslagret genomföras, där det finns ett antal saker att tänka på. Bland annat så ska beredskapslagret placeras i närheten av

uppdragsområdet och inte allt för nära, detta för att om en katastrof skulle inträffa så ska inte beredskapslagret slås ut av den katastrofen som beredskapslagret finns till för att bistå. Med detta så ska beredskapslagret inte heller placeras för långt bort från uppdragsområdet, så att beredskapslagret tappar sitt syfte att snabbt kunna bistå i händelse av en krissituation. Då etableringen av beredskapslager sker på lång horisont så är planeringen före etableringen oerhört viktig (Balcik & Beamon 2008).

De andra parametrarna handlar om att besluta om storleken av det nya beredskapslagret samt vilka typer av artiklar och i vilka kvantiteter som beredskapslagret ska lagra. Storleken av det nya beredskapslagret och kvantiteten artiklar bedöms utifrån hur stort uppdragsområdet är som beredskapslagret ska bistå, samt om de artiklar som ska lagras kräver stora förvaringsytor. Vid beslut av vilka typer av artiklar som ska lagras i

beredskapslagret så handlar det om att undersöka vilka typer av katastrofer som uppdragsområdet riskerar att drabbas av (Beamon & Kotleba 2006).

Till skillnad från beredskapslagrens långa tjänstgöringstid som kan sträcka sig över flera decennier innan nya lager måste etableras, så kan de lagrade artiklarna bytas ut mot andra typer av artiklar på kort sikt. Detta om exempelvis en riskanalys identifierar nya behov som kräver att andra nödvändiga artiklar lagerhålls än vad som i dagsläget lagerhålls (Beamon & Kotleba 2006).

Vid etableringen av beredskapslager så kan de planeras och placeras efter en

nätverksstruktur, det vill säga att beredskapslagren placeras som ett nätverk av flera beredskapslager. Dessa beredskapslager kan placeras på nationell och lokal nivå.

Beredskapslager på nationell nivå inom en nätverksstruktur har som uppdrag att bistå de lokala beredskapslagren när volymerna som finns lagrade i de lokala beredskapslagren börjar att ta slut. På nationell nivå lagras även de flesta typerna av artiklar för att hantera olika typer av krissituationer. På lokal nivå så lagerförs ett specifikt utbud av artiklar som är avsedda för vissa typer av krissituationer, det är för övrigt artiklarna på lokal nivå som först kommer att förbrukas vid en krissituation. Det är även på lokal nivå som den minsta mängden artiklar finns lagrade. Syftet med dessa nätverk av beredskapslager är att på ett effektivt sätt kunna tillgodose den efterfrågan av artiklar som uppstår vid en krissituation (Hong, Lejeune & Noyan 2015).

Beredskapslagerna behöver inte nödvändigtvis vara fasta trots att de flesta

beredskapslagren är det. Utan det finns även temporära lagerlösningar som snabbt kan med redan befintliga lokaler, som är avsedda för annan verksamhet, fyllas med artiklar

som kan användas i en krissituation. Denna beredskapen är mer kortsiktigt och används främst när en krissituation redan är känd. Kortsiktiga beredskapslager kan exempelvis etableras när en pandemi börjat få spridning runt om i världen men ännu inte nått det specifika området i frågan för det temporära lagret. Temporära beredskaplagrens syfte är med andra ord att snabbt kunna organiseras vid en plötslig krissituation, där

osäkerheten av hur stor efterfrågan kommer att bli är stor (Balcik & Beamon 2008).

När en katastrof har inträffat tas nödvändigt material från beredskapslagret och fraktas till depåer i uppdragsområdet där befolkningen kan hämta medicin och andra varor som det kan vara brist på vid en krissituation. Trots att dessa insatser sätts igång när en en krissituation väl har inträffat så ska även dessa depåerna förberedas. Förberedelserna kan exempelvis innefatta hur depåerna ska placeras samt hur de ska organiseras. Lokalisering av depåer brukar generellt placeras i mitten av krissituationen till skillnad från beredskapslager som lokaliseras utanför det direkta uppdragsområdet (Lee et al. 2009).

3.3 Last-mile distribution

3.3.1

Last-mile distribution inom ESC

LMD beskriver det allra sista steget i en flödeskedja och avser distribution av varor från lokala distributionscentraler till dess slutdestinationer. LMD inom ESC har i syfte att leverera och prioritera efterfrågan av nödvändiga resurser inom en katastrof för att få ut dem till rätt destinationer, vid specifika tidpunkter, på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt (Decker 2014; Balcik, Benita & Smilowitz 2008).

Figur 3. Last-mile distribution (Egen anpassning (Balcik, Benita & Smilowitz 2008)

Det som främst skiljer LMD inom en ESC från LMD inom en kommersiell flödeskedja är att LMD i en ESC opererar under strikta premisser vad gäller informationstillgång och framkomlighet. För att undvika komplikationerna av dessa strikta premisser är därav god planering en nyckelfaktor för en lyckad LMD. Mot denna bakgrund är det därför en rad olika faktorer som bör beaktas vid planeringen vad gäller valet av fordonsslag, ruttplanering, fordonstillgänglighet och förväntad leveranstid (Balcik, Benita & Smilowitz 2008).

En faktor som bör beaktas vid planeringen av LMD inom en ESC är den bakomliggande flödeskedjan som likt den kommersiell flödeskedja oftast ingår i större globalt nätverk. Dessa kan i sin tur påverkas av diverse restriktioner både vad gäller import och export. Utöver restriktioner för eventuell export och import kan även flödeskedjan och LMD:n i synnerhet påverkas av omfattande infrastrukturförstörelse i samband med en katastrof (Balcik, Benita & Smilowitz 2008).

Då LMD inom ESC främst prioriterar nödvändiga resurser såsom sjukhustält, skyddsmasker och respiratorer utgår oftast LMD:n från beredskapslager. Detta då beredskapslager ofta brukar lagerföra stora kvantiteter av resurser såsom läkemedel, vacciner, sjukhusutrustning och mat kan lagerföras på strategiskt utvalda platser (Balcik, Benita & Smilowitz 2008).

De strikta premisserna som en ESC opererar under som även påverkar LMD:n ger upphov till en rad problemområden (Decker 2014; Balcik, Benita & Smilowitz 2008). Problemen kan delas in på strategiska och operativa nivåer, där strategiska problem kan vara antalet lokala distributionscentrum och vart de ska placeras under preparedness fasen. De operativa problemen kopplade till LMD kan vara fordonens tillgänglighet och ruttplanering (Ahmadi, Seife & Tootooni 2014).

Ytterligare problem som kan förekomma som en konsekvens av infrastrukturproblemen i samband med en katastrof och de framkomlighetsbekymmer som de medför är

kostnaderna att tackla problemen. Valet av alternativa transportmedel och alternativa rutter kan även leda till kapacitetsbrist i termer av personal. Denna problematik belyser därför vikten för LMD inom ESC att skapa samarbeten mellan olika samhällsaktörer (Decker 2014).

3.4 Teorisammanfattning

4 Empiri

______________________________________________________________________ I detta avsnitt kommer tidigare observeringar som gjorts kring hur arbetet kring ESC och dess delkomponenter, beredskapslager och LMD har använts vid katastrofer av oförutsägbar karaktär att presenteras. Vidare har observationer kring hur

beredskapslager kännetecknas i olika länder runt om i världen gjorts.

______________________________________________________________________

4.1 Regionala beredskapslager

Lager och beredskapslager i synnerhet förekommer i många olika former. Resurser som kan behövas vid en krissituation såsom en pandemi kan lagerföras på kommunal och nationell nivå för att säkerställa resursförsörjningen till de drabbade områdena. Det förekommer även att beredskapslager bildas i syfte att tillhandahålla resurser till ett större geografiskt område som omfattar ett flertal länder. Flera exempel återfinns på hur beredskapslager och effektiv last-mile distribution har hjälpt till vid krissituationer genom att tillhandahålla nödvändiga resurser som behövs för att minska död och lidande (Dasaklis et al. 2010).

4.1.1

ESC inom Röda Korset (IFRC)

Exempel på ESC:s som etablerats och vars fokus legat på just preparedness och beredskapslager är Röda Korsets (IFRC:s) regionala logistikenheter (RLU). IFRC är världens största humanitära hjälporganisation och de har som mål att förebygga och minska mänskligt lidande. IFRC tillsammans med sin logistiska avdelning LPSCM tillhandahåller humanitära tjänster och ESC som når ut till 150 miljoner personer årligen genom deras 190 nationella organisationer (NS) (ifrc.org).

4.1.1.1 Response-betonad ESC inom IFRC

Under en lång tid hade IFRC:s verksamhet varit mycket response-betonat och det logistiska arbetet styrdes till stor del centralt från deras huvudkvarter i Geneve. Vid händelsen av en katastrof skickades först ett Field Assesment Coordination Team (FACT) ut till de drabbade områden där de utfördes fältutredningar i syfte att kartlägga katastrofens omfattning, och vilken påverkan den haft på människa och samhälle. Detta för att identifiera vilka resursbehov som fanns och rapportera dessa tillbaka till

huvudkvarteret i Geneve. Från huvudkvarteret fördes sedan informationen kring resursbehoven vidare till olika leverantörer och NS runt om i världen för att lägga beställningar och koordinera försörjningskedjan så att nödvändiga resurser kommer ut till de drabbade områdena (Gatignon, Van Wassenhove & Charles 2010).

Innan IFRC implementerade sina regionala RLU:s var det lokala NS och emergency

response units (ERU:s) som tog emot, lagerförde och distribuerade de resurserna som

kommit in. Denna centraliserade process som illustreras i Figur 5 visade sig vara mycket seg och ineffektiv. Utöver de långa leveranstiderna och den stora osäkerheten var en konsekvens av detta centraliserade och respons-betonade förfarande att en stor del oönskade gods levererades på grund av dålig kommunikation mellan de olika NS och leverantörerna som varit involverade i processen (Ibid.).

4.1.1.2 Preparedness-betonad ESC inom IFRC

Gatignon, Van Wassenhove & Charles (2010) beskriver hur IFRC under en längre tid fick ta emot mycket kritik, både från externt och internt håll. Donatorer, nationella intressenter samt diverse institutioner och organisationer som beskrivs som viktiga intressenter som bör tillfredsställas uttryckte sig kritiskt mot IFRC:s insatser efter orkanen Mitch framfart över Karibien 1998. IFRC:s misslyckade förfarande i Honduras 1998 ledde till att 22 utredningar gjordes kring insatsen och slutsatsen var bland annat att man inte var tillräckligt förberedda då det saknades personal och beredskapslager (Gatignon, Van Wassenhove & Charles 2010).

Mot denna bakgrund valde IFRC i syfte att öka tillgängligheten av resurser och förbättra responstiden för LMD att 2006 omstrukturera sin verksamhet och sina ESC:s.

Omstrukturering innebar att IFRC antog en mer decentraliserad struktur där tre regionala logistiska enheter (RLU:s) etablerades och styrde det logistiska arbetet i de områdena som de ansåg var mest katastrofdrabbade (IFRC; Gatignon, Van Wassenhove & Charles 2010). Omstruktureringen utgick ifrån mottot ‘Faster, Better and Cheaper’ och baserades därav på Lee’s Triple A som innebär att ett stort fokus läggs på Agility,

Adaptability och Alignment inom flödeskedjan (se Tabell 7). I samband med denna

omstrukturering ändrade IFRC sitt generella förfarande, från att vara en organisation som arbetar med enbart respons till att vara en organisation som betonar preparedness (Gatignon, Van Wassenhove & Charles 2010).

Tabell 7. IFRC:s logistiska målbild med Lee’s Triple A (Egen anpassning (Tomasini & Van Wassenhove 2009))

Då beredskapen bör se olika ut beroende på vilka katastrofrisker som finns i olika världsdelar blev en naturlig konsekvens av detta att IFRC strategiskt placerade ut tre regionala logistikenheter som skulle sköta lagerhållning, inköp, fordonsflottan och andra tjänster.

Figur 5. Röda korsets regionala logistikenheter RLU:s (IFRC)

De tre RLU:s som IFRC implementerade placerades i Panama, Dubai och Kuala Lumpur enligt Figur 6 Dessa platser valdes strategiskt ut för att de ligger i det direkta närområdet till många katastrofdrabbade länder. Varje RLU syftar till att tillhandahålla stöd för 25-35 länder, 20000 hushåll eller 5000 familjer inom 48 timmar. Varje RLU arbetar sedan tillsammans med flera lokala delegat som bidrar med personal som har kunskap om det lokala området. I vissa fall har dessa delegat egna beredskapslager för att komma närmare olyckan (Jahre 2008; Villa et al. 2019).

Figur 6. Röda korsets decentraliserade logistikverksamhet (IFRC)

Denna decentralisering som och implementering av regionala beredskapslager som illustreras i Figur 6 visade sig vara mycket framgångsrik och de positiva effekterna av dessa dokumenterades i utvärderingsrapporterna som gjordes kring insatserna i

Yogyakarta 2006 och Filippinerna 2013 (Gatignon, Van Wassenhove & Charles 2010; Villa et al. 2019).

4.1.1.3 Yogyakarta 2006

27:e Maj 2006 drabbades provinsen Yogyakarta i Indonesien av ett omfattande

jordskalv som uppnådde 6,3 på richterskalan. Skalvet ledde till stor förödelse och 5 800 människor miste sina liv och ytterligare 36 000 skadades. En uppskattad siffra på 13 500 förstörda hus ledde till att 1,5 miljoner människor förlorade sina hem och blev hemlösa. Utöver det mänskliga lidandet så drabbades infrastrukturen också hårt av skalvet. Jordbävningen hade orsakat stora skador på järnväg, flygplatser och sjukhus. Allt detta utlöste en stor räddningsinsats från IFRC som kunde vara först på plats med sina lokala NS och delegat. Vid denna tiden hade IFRC redan etablerat sitt RLU i Kuala Lumpur och detta insatsen i Yogyakarta var första gången det skulle aktiveras och prövas på riktigt. Då den var relativt ny hade inte lagret hunnit etablerats och de

inte te sig helt oproblematiskt då många av lagerlokalerna hade tagit skada av

jordbävningen. 2:a Juni 2006 stod IFRC:s 1 600 m2 stora lagerlokal klar i deras RLU i Kuala Lumpur och arbetet med distributionen kunde koordineras därifrån. Från denna tidpunkt och framåt kunde IFRC leda det logistiska arbetet och insatsen blev en storsuccé (Gatignon, Van Wassenhove & Charles 2010; Cuckow 2006).

I IFRC:s Yogyakarta utvärderingsrapport (2006) beskrevs det hur insatsen var snabbare, bättre och billigare än tidigare insatser, helt i enlighet med de ambitionerna som fanns i samband med omstruktureringen 2006. I Figur 7 går det att utläsa hur den

decentraliserade logistiken och användningen av lokala RLU:s bidrog till stor

effektivisering. Etablering av en fullt fungerande ESC tog bara tre dagar för insatsen i Yogyakarta medans den tog 10 respektive 18 dagar att etablera för de tidigare insatserna i Pakistan 2005 och Indonesien 2004. Ledtiderna som kortades ner med flera dagar och det förbättrade LMD-arbetet hänfördes till stora delar till de lokala beredskapslagerna som hade etablerats i samband med omstruktureringen. Det var inte bara en bättre insats i termer av hastighet, även servicen förbättrades markant. Efter två månader hade 80% av de drabbade familjerna fått delar av de första hjälppaketen, jämför med lite knappt 30% i Pakistan och Indonesien (Gatignon, Van Wassenhove & Charles 2010; Cuckow 2006).

4.2 Nationella beredskapslager

Olika länder bedriver sin beredskap på olika sätt, vissa har en högre beredskap samtidigt som andra har valt att bedriva en lägre form av beredskap. Detta kan ske utifrån vad landet har identifierat för hotbild, men även vad som är målen med landets

beredskapslager. Det vill säga vad beredskapslagerna ska kunna användas till för olika situationer (Försörjningsberedskapscentralen 2020c). Det kan bland annat handla om att beredskapslagerna ska kunna fyllas med olika artiklar som ska kunna användas vid alla möjliga typer av krissituationer (Bhavsar et al. 2018). Nedan presenteras några exempel på detta från Finland, USA och Sverige.

Valet föll på ovanstående länder då det finns mycket information att hämta kring hur dessa länder bedriver sina beredskapslagren, speciellt Finland som har under det senaste århundradet bedrivit en omfattande beredskap (Försörjningsberedskapscentralen 2020a). Sverige har historiskt på liknande sätt bedrivit dessa beredskapslagren som Finland gör, men sedan 2000-talets början så har de svenska beredskapslagren varit nedmonterade (MSB 2020a).

4.2.1

Finlands beredskapslager

Finland likt andra länder bedriver en beredskap för att kunna möta en eventuell

krissituation i framtiden, där det är upp till Försörjningsberedskapscentralen som har till uppdrag att sköta detta. Försörjningsberedskapscentralen är en finsk myndighet och sköter uppdraget genom att ansvara för allt från att planera och sköta den dagliga

verksamheten, av bland annat beredskapslager. Till att nu på senare tid även skydda och säkra olika tekniska system som är viktiga för samhället däribland informations- och kommunikationssystem (Försörjningsberedskapscentralen 2020b).

Den finska försörjningsberedskapscentralen har i sin hotbild identifierat ett antal punkter med svagheter kring försörjningen av varor som sker till landet, där den största risken handlar om svårigheten att kunna fortsätta att antingen producera inhemskt eller köpa varor internationellt vid en eventuell krissituation. Med andra ord så är den största

risken för landet den internationella handeln, då de logistiska nätverken i allt större utsträckning har blivit beroende av sammanvävningen med internationella

försörjningskedjor. Detta medför till att tillgången på material och andra varor kan minska till följd av en pandemi (Försörjningsberedskapscentralen 2020c).

Försörjningsberedskapscentralens övriga uppdrag är att se till att trygga viktiga samhällsfunktioner med beredskap, det vill säga att samhällsviktig verksamhet ska under kriser fortsätta att kunna verka och stödja samhället. Enligt

Försörjningsberedskapscentralen så omfattar viktiga samhällsfunktioner och samhällsviktig verksamhet bland annat elförsörjning, vattenförsörjning, hälso- och sjukvården men även bankernas olika betalningssystem omfattas av detta. Detta för att samhället ska fortsätta att kunna fungera under en krissituation

(Försörjningsberedskapscentralen 2020d).

Finlands geografiska läge spelar en stor roll i deras planering av att kunna upprätthålla en beredskap under diverse krissituationer. I och med att Finland är ett globaliserat land och är beroende av import då Finlands export landade på 5 miljarder Euro och importen landade på 5,3 miljarder Euro år 2019 (Statistikcentralen 2020). Med Finlands nordliga geografiska läge medför detta till långa transporter av allt gods som ska importeras och exporteras in och ut ur landet, där mycket av godset transporteras till sjöss. Detta är en av anledningarna till varför Finland och Försörjningsberedskapscentralen har valt att fortsätta att behålla sin beredskap, då det i händelse av kris är viktigt att få fram

nödvändigt material. Skulle landet inte ha det så måste materialet transporteras de långa transportsträckorna vilket skulle vara tidskrävande (Försörjningsberedskapscentralen 2020c).

Material och artiklar som lagerhålls i de finska beredskapslagren är främst varor som Finland är importberoende av, det vill säga varor som inte produceras i Finland. Exempel på detta är bland annat bränsle till fordon och generatorer samt olika

i tillverkningen av olika former av artiklar som är nödvändiga under en krissituation. Men även som nämndes tidigare så lagerhålls varor och artiklar som livsmedel till befolkningen, artiklar som används inom hälso- och sjukvården samt artiklar som den finska försvarsmakten är behov utav i händelse av en kris- eller krigssituation

(Försörjningsberedskapscentralen 2020e).

Man har även valt att kategorisera vad som är kritisk infrastruktur och vad som kritisk produktion för landet, där kritisk infrastruktur är allt från elnät, data och

kommunikationsmaster, järnväg och hamnar men även vatten- och avloppsnät. Till kritisk produktion tillhör produktionen av livsmedel, energi, hälso- och sjukvårdsartiklar och till sist artiklar som försvarsmakten är behov utav (Försörjningsberedskapscentralen 2020d).

Försörjningsberedskapscentralen menar att de traditionellt sätt använt sig mycket av upplag av artikel genom beredskapslager och gör så än idag, men myndigheten menar även att “endast en del av beredskapen kan skötas med hjälp av upplag”. Med detta menas att Finlands beredskap bygger inte längre enbart på beredskapslager utan även på samarbeten mellan staten och näringslivet. Där främst organisationer som är viktiga för samhället omfattas, det vill säga organisationer som tillverkar det materialet som anses att vara nödvändigt under en krissituation (Försörjningsberedskapscentralen 2020e.).

Detta samarbetet mellan staten och näringslivet görs i syfte att i händelse av kris eller för den delen krig, så ska organisationer som tillverkar material som är av strategisk betydelse kunna fortsätta sin produktion. Detta så det kan ske en kontinuerlig tillförsel av nödvändiga artiklar till staten och samhället. Material som är av strategisk betydelse är det som nämndes tidigare som exempelvis livsmedel, hälso- och sjukvårdsartiklar och artiklar som försvarsmakten är behov utav (Försörjningsberedskapscentralen 2020f).

4.2.1.1 Finlands situation under COVID-19

Tomi Lounema vd för Försörjningsberedskapscentralen uppmanar samhället i en intervju till Finlands public servicebolag Yle till lugn, där han menar att

tillverkningsföretagens produktion flyter på bra likaså gör även livsmedelsproduktionen (Yle 2020). I en annan intervju till Sveriges public servicebolag SVT så säger Lounema att Finland även har en lång historia av att bedriva beredskapslager. Enhetsdirektören för det finska social- och hälsovårdsministeriet Tuija Kumpulainen menar att Finlands beredskapslagren kan täcka samhällets behov av personlig skyddsutrustning, något som kanslichefen vid samma myndighet Päivi Sillanaukee bekräftar (SVT 2020b). Finland bedriver även sin beredskapslagring utifrån en nätverksstruktur som härstammar från 1950-talet, där beredskapslagren finns placerade på hemliga platser runt om i landet. I en intervju med The New York Times säger Tomi Lounema att skyddsutrustningen är gammal men menar att den är i funktionsdugligt skick (The New York Times 2020).

4.2.2

USA:s beredskapslager

Ett annat land som bedriver beredskapslagring är USA, som där går under namnet Strategic National Stockpile. Dessa beredskapslager hanterar och lagrar artiklar i form av främst medicin och medicinsk utrustning som är till för att snabbt kunna bistå samhället vid en eventuell krissituation (U.S. Department of Health and Human Services 2020d).

Den amerikanska myndigheten The Federal Emergency Management Agency (FEMA) har beslutat om ett 48 timmars tidsfönster, från att en händelse har deklarerats som en krissituation. Tills att första transporten av materialet som lagrats i Strategic National Stockpile ska vara ute på fältet för att bistå dem nödställda. Där det handlar främst om att förse hälso- och sjukvården med allt från olika läkemedlen till skyddsutrustning och annan sjukvårdsmaterial. För att kunna tillgodose detta tidskravet så måste material finnas redo till hands vid ett hälsonödläge, då det i en krissituation kan vara svårt att införskaffa nödvändig material. Med Strategic National Stockpile så finns allt redan

lagrat på strategiska platser runt om i USA redo att tas i bruk när väl ett hälsonödläge uppstår (McNeill & Milburn 2019).

De amerikanska beredskapslagren har använts vid ett flertal krissituationer, varav ett antal pandemier (U.S. Department of Health and Human Services. 2020e). Nedan presenteras hur Strategic National Stockpile bistod samhället under svininfluensan, Zikaviruset samt COVID-19.

För att börja med H1N1-pandemin som hade sitt utbrott 2009, eller som den i folkmun bruka kallas för svininfluensan. Vid denna pandemin så gav den amerikanska

myndigheten Centers for Disease Control and Prevention (CDC) tillstånd till att förbruka 25% av de nödvändiga artiklar som lagrades i de lokala och nationella beredskapslagren för att bistå de områden som drabbades. Dessa nödvändiga artiklar som skickades ut är antivirala läkemedlen (Centers for Disease Control and Prevention 2009), vilket är läkemedlen som bromsar att viruset växer (Folkhälsomyndigheten 2019). Andra nödvändiga artiklar som skickades ut var Personal Protective Equipment (PPE) vilket översatt till svenska är personlig skyddsutrustning där skyddsglasögon, visir, skyddsmasker, handskar och skyddskläder finns inräknade (Centers for Disease Control and Prevention 2009). Dessa 25 procenten lyckades CDC:s division för

Strategic National Stockpile (DSNS) att skicka ut på en vecka till 62 drabbade områden, detta lyckades divisionen med genom ett samarbete mellan beredskapslager på nationell och lokal nivå (Department of Health and Human Services 2020e).

Nästa gång som de amerikanska beredskapslagren kom att användas vid ett pandemiskt utbrott var under 2016 och 2017 då Zikaviruset spreds främst i syd- och centralamerika, för övrigt så spreds Zikaviruset genom myggor. Trots att Zikaviruset inte drabbade någon delstat i USA så drabbade viruset USA:s territorier (Centers for Disease Control and Prevention 2016), där bland de amerikanska jungfruöarna (United States Geological Survey 2020). Då det inte fanns några vacciner eller mediciner lagrade som kan