Vem provocerades och varför? Om receptionen av Karin Widerbergs Kunskapens kön

86

HEDVIG EKERWALD

Vem provocerades och varför?

Om receptionen av Karin Widerbergs

Kunskapens kön

Varför framkallade Karin Widerbergs

"Kunskapens kön" så starka reaktioner? Ar recensentens uppgift

egentligen att "höja" eller "sänka"? Vad är i så fall

skälig/saklig kritik ?

Som en plog skär d e n f r a m g e n o m läsekret-sen och tudelar den, åt e n a hållet de som blir förtjusta och inspirerade, åt a n d r a hållet de som inte tycker om d e n . Det gäller Karin Wi-derbergs bok Kunskapens kön. Minnen,

reflek-tioner och teori som kom ut på norska 1994 och

på svenska 1995. J a g läste d e n själv och tyckte mycket o m den. J a g anser också att det är en viktig bok. J a g gav b o r t d e n i present eller u p p m a n a d e alla att läsa den. Men två sådana u p p m a n a d e läsare och nära vänner till mig rea-gerade till m i n h ä p n a d negativt på d e n . Den e n a orkade inte ens läsa igenom den. H u r k u n d e m i n a och deras reaktioner vara så oli-ka? S a m m a polariserade o m d ö m e n återkom i r e c e n s i o n e r n a i pressen. H u r kom det sig?

En g e n o m g å n g av recensioner kanske kun-de ge ett svar på kun-den frågan. Syftet m e d kun-den här artikeln är att u n d e r s ö k a receptionen av Karin Widerbergs bok främst utifrån frågan om skiljaktig m e n i n g i sakfrågor kan förklara de starkt känsloladdade recensionerna eller om känsloladdningen kan återföras på något annat. I slutet av artikeln återfinns en förteck-ning över det urval artiklar o m Karin Wider-bergs bok som j a g gått igenom. Det är de sto-ra svenska m o r g o n t i d n i n g a r n a s recensioner, det är två debatter, dels i Dagens Nyheter, dels i d e n norska brett lästa konservativa tidning-en Morgtidning-enbladet, och det är några svtidning-enska, norska och danska tidskriftsrecensioner,

sam-manlagt ett trettiotal recensioner och debatt-inlägg.

Vännerna och Widerberg

De polariserade o m d ö m e n a hos m i n a vänner återspeglas helt i d e g e n o m g å n g n a recensio-n e r recensio-n a . A erecensio-na sidarecensio-n är Karirecensio-n Widerbergs bok "en b å d e ytlig och d u m bok" och minnesbe-rättelserna är skrivna på "pinsamt dålig pro-sa",1 vad Widerberg gjort är att "stuva in ett

le-vande stycke verklighet i en räcka klyschor"" och "om d e n n a text kom att f u n g e r a som lä-robok och pionjärarbete...skulle d e samhälls-vetenskapliga institutionerna bli emotionella dårhus"3. (För hänvisningarna till

recensen-terna, se förteckningen nedan. Norskan har översatts.) A a n d r a sidan är boken "förvå-nansvärt intressant"4. Widerberg "flyttar några

gränser för vad man får 'lov' till att skriva o m i en fackbok"5, och boken är "originell",

"am-bitiös, intressant och lättläst" samt "välskriven och innehållsrik",6 ja, d e n är "nyskapande".'

Det som slår en läsare av dessa recensioner är att de positiva recensionerna innehåller go-da sammanfattningar av bokens innehåll och syfte. Läsaren får veta vad boken handlar om och kan d ä r f ö r själv b e d ö m a om h o n eller h a n vill läsa den. De negativa recensionerna d ä r e m o t ger ingen vägledning. Recensenten kanske inte går förbi syftet som står skrivet på

Lasse Kolsruds teckning som illustrerade Korslunds recension i Morgenbladet.

bokens baksida, att kartlägga "sambanden mellan kön, sexualitet och kunskap", och inte heller går h o n eller han förbi att boken inne-håller minnesberättelser från författarens liv m e n teoretiska p o ä n g e r i boken är frånvaran-d e i frånvaran-d e n n a typ av recensioner. Inte heller tas bokens frågor seriöst. Kan m a n inte kritisera ett verk och samtidigt ändå på ett rättvisande sätt redogöra för dess innehåll?

Recension som övergrepp

I ett fall har recensionen karaktär av över-grepp. Det gäller Kjetil Korslunds recension i Morgenbladet i j u n i 1995. Rubriken lyder: "Professorns egna sexupplevelser. En utmärkt a n l e d n i n g för alla sociologistudenter i Oslo att lära k ä n n a en av sina lärare, Karin är 46, tycker om att läsa och att klä sig lite tufft. O c h h o n berättar allt..." F ö r u t o m ett foto på Wi-d e r b e r g är helsiWi-desrecensionen illustreraWi-d m e d en teckning på en naken kvinna som lig-ger n e d m e d slutna ögon och en här av

ståku-kar som marscherar f r a m mot h e n n e . I texten understryker Korslund det sexualiserade tolk-ningssättet: "Själv förstod j a g aldrig vitsen m e d minnesarbetet..Jag k u n d e kanske ana en viss exhibitionistisk glädje rinna n e d över textytan, m e n det gjorde mig heller inte klo-kare." Korslund k o m m e r fram till samma slut-sats som Bo Rothstein senare gjorde i debat-ten i Dagens Nyheter, nämligen att konse-kvensen av Widerbergs r e s o n e m a n g är ett eget kvinnouniversitet.

Korslunds sexualiserande recension väckte en debatt i Morgenbladet och en av deltagar-na, Kjersti Ericsson, m e n a r att den kan tryckas som en bilaga i nästa upplaga av Widerbergs bok som illustration på ett tema som Wider-bergs bok behandlar: "När kvinnor försöker att vara 'huvud' kan m a n lätt sätta d e m på plats g e n o m att b e h a n d l a d e m som 'kropp'."

Karin W i d e r b e r g s bok h a r alltså väckt mycket b l a n d a d e känslor. Naturligtvis är det riktigt vad Maria Carlshamre skriver i Dagen Nyheters debatt: "Men självklart måste det

va-88

ra möjligt att öppet kritisera feminister och fe-ministiska tankegångar utan att bli beskylld för att gå fiendens ärenden." Vad är det då som kritiserats i Widerbergs bok? Jag har fun-nit att kritiken kan sammanfattas u n d e r fyra rubriker: vetenskapsteori och metod, organi-sering av universitetet, sexualitet och språkbe-handling. Jag ska här kort beröra dessa för att sedan diskutera om dessa punkter kan förkla-ra de starka känslorna i artiklarna.

"Snön var svart"

Vad gäller det första temat, vetenskapsteori och metod hävdar Widerberg att kunskaps-producentens kön påverkar både de metoder som används och den typ av kunskap som tas fram. Hur stark eller svag d e n n a påverkan är har hon inte uttalat sig om. Eftersom män do-minerar universitetet och det är här som sam-bandet mellan kön och kunskap finns, kan en kvinna känna sig f r ä m m a n d e där. Det gör ock-så Widerberg m e n närheten till det egna kö-nets kultur ger h e n n e samtidigt drivkraften att stanna kvar och att försöka reformera uni-versitetsvärlden så att den skall k o m m a att präglas av två köns sätt att se på världen.

Denna punkt har ådragit sig mycket kritik. |ag ska här bara ta upp en kärnpunkt i d e n n a debatt. Enligt Bo Rothstein säger Widerberg att könet "bestämmer" h u r vi ska se på sanning och objektivitet. Han säger att Widerberg me-nar att hon kan använda sina minnen som be-lägg för vad som är sant eller inte sant. Han skriver: "Har du rätt kan du säga att du minns att 'snön var blåvit' och jag att 'snön var svart' och det finns inget sätt för oss att avgöra vem som har rätt." Jag anser att Widerberg för ett nyanserat resonemang om minnen som be-lägg. Hon menar att minnesarbetsmetoden har samma förtjänster och brister som andra erfarenhetshistorier nedtecknade i vanliga in-tervjuundersökningar och att minnesarbetet blir bättre om det är kollektivt.8 Bo Gustafsson

invänder också mot Rothstein.9 Han skriver:

"Det finns knappast välgrundad anledning att ifrågasätta att i varje fall vissa delar och vissa former av kunskap är könsbestämda i den me-ningen att män och kvinnor kan identifiera olika problem, ställa olika frågor, besitta olika

kunskapsresurser, ställa sig olika mål för kun-skapssökandet eller vara olika mycket intresse-rade för en viss aspekt av en i princip outtöm-lig verkouttöm-lighet. Detta hindrar varken män eller kvinnor att vara helt överens om att utsagan 'snön är vit' är sann, om och endast om snön faktiskt är vit." Gustafsson tar u p p hur sådana skillnader inte finns bara mellan könen utan också mellan grupper definierade etniskt, reli-giöst, socialt eller åldersmässigt. Sådana skill-nader ska inte hindra män och kvinnor från att arbeta inom samma kunskapsorganisation.

Kvinnlig eller mänsklig?

Göran Ahrne diskuterar också minnesarbetet som metod. Hur vet en kvinna om h e n n e s känsla av att vara fragmentariserad är typiskt kvinnlig eller allmänt mänsklig? H u r sker ur-valet av m i n n e n och h u r kan m i n n e n genera-liseras? Eva I .undgren-Gothlin tar u p p frågan om vad närhet innebär som metodisk ansats. Ska verkligen kvinnors e r f a r e n h e t av närhet göras till en epistemologisk utgångspunkt för kunskapsproduktion? H a n n e Davidsen m fl tar "den språkliga vändningen" till utgångs-punkt i den mest utförligt analytiska artikeln i min samling och visar h u r berättelserna

ska-pas under minnesarbetet. De skriver att "den

språkliga oskuldens tid är förbi".10

Det jag fann särskilt vetenskapsteoretiskt intressant är Widerbergs resonemang byggt på Helen Longino och Sandra Harding om objektivitet som något som ska upprätthållas av del kollektiva forskarsamfundet. Dessa häv-dar gentemot Popper att objektivitet inte bara bör känneteckna bekräftelsenivån utan även upptäcktsnivån: "Kunskapen blir inte objektiv hur mycket den än bekräftas om det endast är vissa frågor som ställs eller får ställas.11 Här

finns inte plats att gå in djupare på detta. Frå-gorna är många och Karin Widerbergs svar blir att boken bara är ett inlägg i en oavslutad debatt.12 Diskussionen kring sakfrågorna

mås-te fortsätta.

"Kära Karin,..."

Det a n d r a temat i diskussionerna kring bo-ken är organiseringen av universiteten.

Ka-rin W i d e r b e r g s bok k o m ut i ett speciellt s a m m a n h a n g i Sverige. D e n kom ut samma-höst som d e n av E b b a Witt-Brattström l e d d a u t r e d n i n g e n o m kvinnliga forskares villkor och k v i n n o f o r s k n i n g utkom.1 3 U t r e d n i n g e n

tycks h a varit d e n k o n t e x t i n o m vilken Bo Rothstein läste W i d e r b e r g s bok. H a n tar i sin första artikel "Kära Karin.." u p p Witt-Brattström och M o n a Sahlin och skriver att d e a r g u m e n t e r a r " u n g e f ä r som d u " o m m ä n s u n d e r m e d v e t n a s e x u a l i s e r a d e för-tryckarmekanismer. H a n s slutsats om Wider-bergs bok är att dess r e s o n e m a n g b o r d e leda till skilda universitet för m ä n o c h kvinnor. När Karin W i d e r b e r g besvarar detta säger h o n att "något sånt vill väl ingen ha, absolut inte j a g eller n å g o n a n n a n kvinnoforskare som j a g vet o m . O c h j a g måste e r k ä n n a att j a g blir matt n ä r j a g återigen - d u är inte d e n förste 'bekymrade' m a n n e n - läser och tvingas b e m ö t a d e t t a fantasifoster." I slutet av s a m m a svarsartikel skriver h o n : "Men så är d e t j u , som sagt var, inte heller min bok d u förhåller dig till u t a n d e t feministiska trollet."

När j a g läste Bo Rothstein-debatten i Da-gens Nyheter fick j a g själv känslan av att vi n u på akademins o m r å d e stod inför en back-lash.14 Manliga akademiker har känt sig så

snälla, förstående och långtgående i sina ef-tergifter för kvinnors krav att d e reagerade m e d en u p p d ä m d vrede på d e n Witt-Bratt-strömska u t r e d n i n g e n m e d dess spetsiga for-muleringar. K u n d e det förklara att Rothstein använde sig av så u p p r ö r d a uttryck i artiklar-na om Widerbergs bok, i vissa fall direkt rikta-de g e n t e m o t Witt-Brattström såsom "väljer du, liksom Witt-Brattström att beskylla mig", "helt skamlöst", "vräker u r sig personliga för-olämpningar" och "systematiskt misstänklig-göra"?

En lugnare debatt k u n d e h a vädrat ut sam-ma saker m e n på ett f r u k t b a r a r e sätt. Nästa gång vi f r a m f ö r s a m m a b u d s k a p skriver vi ex-empelvis inte som W i d e r b e r g skrev a n g å e n d e Dorothy Smith: " 'Male-stream' sociologi h a r inget att säga, är inte b r u k b a r för kvinnor," ef-tersom ordleken m e d "mainstream sociolo-gy" kan missuppfattas så som det missuppfat-tades av Korslund ovan, så att det tolkas som

om all forskning gjord av m ä n skulle vara obrukbar.1 5

Sexuella trakasserier i arbetslivet

Det tredje temat som diskussionerna om Wi-derbergs bok kretsat kring är sexualiteten. Det j a g fann mest s p ä n n a n d e i Widerbergs bok var h u r m i n n e s a r b e t s m e t o d e n fick h e n n e att minnas saker som h o n tidigare inte fäst nå-got avseende vid. I n o m r a m e n för ett forsk-ningsprojekt om sexuella trakasserier i arbets-livet skrev Widerberg som ett förprojekt n e r alla händelser m e d anknytning till sexuella trakasserier i sitt eget liv. H o n höll på i ett halvår. Ett m i n n e drog m e d sig nästa m i n n e och h o n blev h ä p e n över h u r m å n g a m i n n e n som dök upp. I lon blev också överraskad över att h o n ensam varit m e d o m så mycket. Den-na p r o j e k t e r f a r e n h e t väckte h e n n e s intresse att göra samma sak m e d sin egen sexualitets och sin egen kunskaps historia. Det är berät-telser kring dessa minnesarbeten som återges i h e n n e s bok.

Trots att varken m o d e r n , m a k e n eller bar-net skildras a n n a t än ytterligt diplomatiskt, dvs inga n ä r s t å e n d e utlämnas, r e a g e r a r ä n d å flera läsare på berättelsernas intimitet. Maria Wendt H ö j e r skriver om texten som "naken och självutlämnande, på gränsen till det out-härdliga" och om berättelserna som "provo-cerar m e d sin intimitet". Det är b å d e m ä n och kvinnor som reagerat negativt på berät-telserna. Vi är inte vana att i vetenskapliga framställningar läsa o m h u r forskaren utsätts för en faktisk våldtäkt. Halldis Leira m e n a r att W i d e r b e r g begår t a b u b r o t t i b o k e n ge-n o m att å e ge-n a sidage-n ta u p p maskulige-nt våld mot kvinnor i privatlivet och å a n d r a sidan skildra h u r en kvinna kan uppleva sexuell lust. Leira frågar: "vad är d e t m e d kvinnors g o d a och dåliga sexuella e r f a r e n h e t e r som gör d e m m i n d r e tillgängliga för vetenskap-ligt n ä r m a n d e än a n d r a typer av mänsklig er-f a r e n h e t , u t o m det att de är u n d e r k a s t a d e ett patriarkalt tabu?" O m Leira h a r rätt, verkar det vara ett tabu b å d e för m ä n och kvinnor. Vad är d e t som får C a r l s h a m r e att skriva att berättelserna är " o e r h ö r t torftiga" och att bo-ken är " g e n e r a n d e dålig". Blir C a r l s h a m r e

90

generad när Widerberg minns så privata sa-ker?

Spänning

I sin bok har Widerberg försökt dra fram ur sitt minnes djungel sådant som har m e d kvinnlig e r f a r e n h e t att göra. H o n redovisar t ex de många gånger hon varit djnpt rädd för män och hon beskriver sin rent fysiska sårbar-het och svagsårbar-het. Har h e n n e s erfarensårbar-heter att göra m e d att h o n varit naiv? "Dum och naiv betyder här att jag hade uppfört mig som om kvinnoförtryck och sexuella övergrepp inte existerade och kvinnor kunde lita på män"16.

Göran Ahrne skriver: "De delar av boken som gjort djupast intryck på mig är de som hand-lar om betoningen av det kroppsliga och hur makten finns i kroppen." H u r kan sådana be-skrivningar som Ahrne syftar på uppfattas som torftiga och generande dåliga? Kan man inte som kvinna reagera m e d att "det måste vara hemskt om d u upplevt det så! Så har det inte varit för mig " i stället för att bara ta av-stånd rakt av?

När Kerstin Thorvalls bok Det mest

förbjud-na kom ut 1976 reagerade Madeleine

Gus-tafsson m e d att framhålla att texten var allt-för privat. En psykolog genmälde att Thorvall på ett värdefullt sätt tagit fram kvinnors ne-gativa känslor till sina mödrar, ett ä m n e som annars inte brukar beröras. Gustafsson åter-kom då m e d påståendet att det var en dålig roman. En liknande argumentering har förts vad gäller Widerbergs bok. Den är "alltför privat" och om den ändå skulle vara värde-full, då är det inte vetenskap alternativt inte litteratur.

Angående frågan o m textens veteskaplig-het m e n a r Bo Rothstein att om någon säger att han minns något kan m a n inte säga emot: "Du minns fel!". Likaså om någon säger att man diskriminerar h o n o m undermedvetet så är det omöjligt att säga emot. Men jag menar att det går att argumentera även kring sådana saker. Den personliga vittnesbörden är bara en fas i analysen, inte slutstationen. Det visade även Monica Rudberg som analyserat Wider-bergs m i n n e n och påpekat s a m m a n h a n g och förbindelser mellan saker i Widerbergs

berät-telser som författaren själv inte varit medve-ten om.1'

Formen snarare än innehållet ?

Det fjärde temat som kan urskiljas i artiklarna är s p r å k b e h a n d l i n g e n . Kanske kritikerna skulle svara att avståndstagandet inte har att göra med ämnet för berättelserna utan med sättet att skriva dem. Dvs om Widerberg skri-vit som en skönlitterär författare skulle de kunnat ta till sig texten. Boken innehåller epi-soder ur Widerbergs liv som skulle k u n n a be-rättas skönlitterärt eller journalistiskt och som det inte finns något vetenskapligt skrivsätt för. Widerberg är varken skönlitterär författare el-ler journalist och hon har inte författarens väl uppövade sätt att beskriva verkligheten träff-säkert utan att använda schabloner. H o n skri-ver till exempel: "Hans kropp var muskulös och smidig", en a n n a n man beskrivs som "mycket snygg. Stor, välbyggd och muskulös m e d kraftfulla ansiktsdrag", en tredje, "han var jättesöt och hade en vit ö p p e n sportbil". Det är ett icke skönlitterärt skriftspråk färgat av ett språk som flickor kan tänkas använda när de talar m e d varandra eller skriver dag-bok.

Ändå, och här vill jag försvara Widerberg, är det ett f u n g e r a n d e språk. O m hon skriver att en man är muskulös förstår jag att hon tycker att han är attraktiv även om hans per-sonlighet för läsaren blir utbytbar med alla andra muskulösa mäns. H o n får sagt det hon vill, händelserna följer en framåtsyftande lo-gik, förlopp skildras vars utveckling m a n för-står. Mitt bland de muskulösa m ä n n e n och de vita sportbilarna beskrivs erfarenheter som in-te brukar beskrivas och som det är svårt att finna ord för. De sociologiska och feministis-ka poänger h o n vill härleda ur de händelser h o n beskriver är klara, samtidigt som beskriv-ningarna i Geertz' mening är någorlunda tjocka, dvs innehållsrika, för att ge läsaren en viss möjlighet att omtolka förloppen.

"Ytlig och dum bok "

Jag har nu diskuterat de fyra o m r å d e n som min genomgång av recensionerna visar att

kritikerna skjutit in sig på. H a r vi d ä r m e d fått n å g o t svar på d e n i n l e d a n d e f r å g a n o m varför Karin W i d e r b e r g s bok polariserat sina läsare långt b o r t o m d e polariseringar som g e n r e n r e c e n s i o n e r b r u k a r präglas av. H u r kan "en b å d e ytlig o c h d u m bok" var så "förvånansvärt intressant"? E f t e r s o m j a g själv r e a g e r a d e så positivt på b o k e n är u n d e r p r o b l e m e t f r ä m s t v a r f ö r b o k e n givit s å d a n a starkt negativa reak-tioner h o s exempelvis Maria C a r l s h a m r e och Åsa C r o n a . H a r avståndstagandet s a m b a n d m e d att Karin W i d e r b e r g b e r ö r upplevelser som m å n g a kvinnor delar m e n som m å n g a in-te tänkt på eller k ä n t sig i g e n o m . D e n första r e a k t i o n e n p å en så stark o c h i d e n veten-skapliga textens s a m m a n h a n g så överraskan-d e b e r ö r i n g är b o r t t r ä n g n i n g och förkastan-de. "Feminist, javisst! J a g kan allt o m d e n post-m o d e r n a diskursens vetenskapsteori post-m e n d e t h ä r är alldeles för privat!"

I en av r e c e n s i o n e r n a jämförs Karin Wi-d e r b e r g s b o k m e Wi-d b e k ä n n e l s e r o m a n e r n a f r å n sjuttiotalet.1 9 De två mest o m t a l a d e var

Sven Lindqvists En älskares dagbok f r å n 1981 och j u s t d e n f ö r u t n ä m n d a Thorvalls Det mest

förbjudna f r å n 1976. Lindqvists b e h a n d l a d e s

som " n y d a n a n d e " m e d a n T h o r v a l l var "pin-sam". J a g talade m e d Kerstin Thorvall1 9 o m

m o t t a g a n d e t av Det mest f ö r b j u d n a . I d e n skildras ett incestövergrepp, h u v u d p e r s o n e n s aggressioner m o t sin m o r o c h sex m e d e n yngre m a n , tre t a b u b e l a g d a ä m n e n då b o k e n publicerades. D e n såldes i 80 000 e x e m p l a r b a r a u n d e r d e första fyra m å n a d e r n a och kvinnliga läsare skrev tackbrev till Thorvall. Men i övrigt är d e t en u p p r ö r a n d e historia Thorvall redovisar. H o n fick mycket negativa r e c e n s i o n e r och förlöjligades i m a s s m e d i a i e n sådan häxjakt som j a g tror b a r a kvinnor får utstå. Nedrigast var en satir i A f t o n b l a d e t s söndagsbilaga som illustrerade tesen att kvin-n o r sätts p å plats g e kvin-n o m att b e h a kvin-n d l a s s o m

k r o p p ' . A n g r e p p e n u p p h ö r d e aldrig o c h Thorvall k ä n d e sig tvungen att l ä m n a landet. H o n flyttade till Frankrike o c h s t a n n a d e d ä r i f e m år. H e n n e s familj h a r också blivit l i d a n d e o c h Thorvall är f o r t f a r a n d e bitter över d e t t a trots d e n litterära å t e r u p p r ä t t e l s e h o n fått ge-n o m b ö c k e r ge-n a När mage-n skjuter arbetare och /

skuggan av oron.

Att bryta tabun

F ö r k l a r i n g e n att W i d e r b e r g s text b e r ö r obe-skrivna och t a b u b e l a g d a upplevelser kan även gälla kvinnliga r e c e n s e n t e r s reaktion i n f ö r Det

mest förbjudna. Thorvall själv p e k a r d ä r e m o t

p å att h o n var 51 år d å b o k e n k o m u t o c h att d e t är svårt för m å n g a att a c c e p t e r a sexualitet hos äldre kvinnor. Yngre kvinnor såsom Su-s a n n e Br0gger h a r t ex k u n n a t Su-skriva o m sexualitet u t a n m o t s v a r a n d e reaktioner.

Karin W i d e r b e r g illustrerar f ö r h å l l a n d e t m a k t och k ö n på dess mest k o n k r e t a och för-k r o p p s l i g a d e sätt, för-kvinnors påtagliga rädsla för m ä n . Detta kan i sig förklara b å d e m ä n s och kvinnors negativa r e a k t i o n e r till b o k e n ef-tersom b ä g g e k ö n e n är insocialiserade i en patriarkal g r u n d s y n .

M e n f i n n s d e t kanske en u n d e r f ö r s t å d d kvinnokulturell spelregel som Karin Wider-b e r g också Wider-bryter m o t , en spelregel som säger att d e t är tillåtet för två v ä n i n n o r att sitta och tala o m d e mest i n t i m a detaljer m e n att d e t är f ö r b j u d e t att f ö r a dessa \ i d a r e u t i offentlig-h e t e n ? Precis som e n v ä n i n n a kan frysas u t för att h o n fört n å g o t vidare, så straffas Karin Wi-d e r b e r g för att h o n f ö r t sina e r f a r e n h e t e r vi-d a r e u t i m a n s v ä r l vi-d e n . En såvi-dan kvinnokultu-rell spelregel, o m d e n finns, t o r d e h a sam-b a n d m e d d e t patriarkala samhällets sätt att d r a g r ä n s e r m e l l a n privat o c h offentligt o c h mellan kvinnor och m ä n .

Spelregelsbrottet m a r k e r a s m e d uttalan-d e n som att W i uttalan-d e r b e r g s text är "självutläm-n a "självutläm-n d e , p å g r ä "självutläm-n s e "självutläm-n till d e t outhärdliga", eller att d e n "provocerar m e d sin intimitet". Böck-e r som b Böck-e r ö r i n t i m a Böck-ellBöck-er privata f r å g o r varBöck-e sig d e t är vetenskapliga eller litterära texter väcker känslor hos r e c e n s e n t e n m e n dessa be-rörs inte i r e c e n s i o n e r n a u t a n o m v a n d l a s till a r g u m e n t o m att "detta är inte vetenskap" el-ler "detta är dålig skönlitteratur".

Missförstådd - av vem ?

A n d r a kvinnliga f ö r f a t t a r e h a r också fått kritik på g r u n d av b r o t t m o t en sådan spelregel. D e n n o r s k a litteraturvetaren Toril Moi h a r tagit u p p fall som liknar Karin W i d e r b e r g s n ä m -ligen Virginia Woolf o c h S i m o n e d e

Beau-92

voir.2" Angående Woolf menar Toril Moi att

hon "antingen förkastats av dem / f e m i n i s t e r / för att hon skulle vara otillräckligt feministisk, eller lovprisats på grundvalar som tycks ute-sluta h e n n e s skönlitterära texter"'1. Moi

öns-kar att Woolf "välkomnas och bejublas av sina feministiska döttrar i Europa och Amerika"22.

När det gäller Simone de Beauvoir m e n a r Moi att trots den uppenbarligen befriande in-verkan Beauvoirs bok "Det andra könet" haft på sina läsare, "tycks det som att sedan sextio-talet är det de feministiska intellektuella -...-som stått för den hårdaste kritiken av Beau-voir.""1 Trots att enligt Moi Virginia Woolf är

en "progressiv, feministisk och genial förfat-tarinna"och Simone de Beauvoir är "symbo-len för det tjugonde århundradets intellek-tuella kvinna"och "vårt århundrades största feministiska teoretiker" så har de alltså drab-bats av en hård kritik inte minst från feminis-tiskt håll.24

Min b e d ö m n i n g är att vi bör ta emot m e d glädje texter såsom Karin Widerbergs. Då k o m m e r också flera att våga skriva utan räds-la. En annan nyskriven intimitetspräglad bok är Äsa Mobergs, Simone och jag. Tankar kring

Si-mone de Beauvoir. O m m a n läser den, Toril

Moi's Beauvoir-bok och Karin Widerbergs bok fungerar de intertextuellt dvs. de samverkar för att vidga läsarens horisont.

Att manliga akademiker kan bli provocera-de av Wiprovocera-derbergs bok kan jag förstå. Den är inte i första h a n d skriven för d e m och den är ibland slarvig i sina formuleringar på ett sätt som kan såra män som tycker sig ha stött kvin-nors krav i akademin. Avståndstagandet från vissa kvinnors sida kan dock vara svårare att förklara. Att ha en kritisk inställning till delar av boken såsom att m e n a att de vetenskapsteo-retiska avsnitten kan bli m e r stringenta och fråntas vissa inre motsägelser eller att minnes-berättelserna kan skrivas mer skönlitterärt är något annat än det starka känslomässiga av-ståndstagande som f ö r e k o m m i t från vissa kvinnliga recensenter. Mitt försök till svar är alltså att det kan finnas en omedveten kvin-nokulturell spelregel som förbjuder kvinnor att ta u p p intima saker och göra d e m offentli-ga och att månoffentli-ga av oss reagerar spontant ne-gativt när det som borde vara privat och

osyn-ligt görs synosyn-ligt. Den nya feminismen har ge-nomgått en e n o r m utveckling sedan den star-tade på sextiotalet. Den har internationellt sett blivit mycket teoretisk, vetenskapsteore-tisk och sofistikerad i begreppsbildning och argumentation. Likheter mellan kvinnor som kvinnokulturförespråkarna visade på har kri-tiserats som särartsfeminism. Allt är i stället en fråga Om social konstruktionism. Behöver vi då inte röra oss i riktning mot en ny kvinno-solidaritet över alla gränser, finns inget ge-mensamt kvinnointresse i den könsroll vi po-sitioneras till och är det bara förtrycket som förenar oss? Finns inte också en positiv kvinn-lig subjektivitet som våra erfarenheter ö p p n a t oss för? Kan vi inte åter knyta an till vårt var-dagsliv och det självupplevda? Det är i de frå-gorna jag menar att Widerberg fann energi för att skriva d e n n a bok som måste ha varit mycket svår att skriva. H e n n e s bok förtjänar en allvarlig diskussion bland alla feminster. Läs Widerbergs bok och fortsätt diskussionen!

1 Carlshamre -95. 2 Crona. 3 Fosli. 4 Björk. ' Ericsson. 5 Ahrne. 6 Leira.

8 Se kap.l och 10-15 i hennes bok.

9 Jag anser att svaret är bra men jag märkte nästan inte

att det var bra på grund av den ironiska eller oavsiktli-ga kvinnokränkning som fanns i artikeln. Han uppma-nade alla att fortsätta diskutera sambandet mellan kun-skap och kön och avslutade med "Alla karlar som inte är ena riktiga käringar borde intressera sig för det."

10 s.90.

" s.170.

12 Se Christiansen för ett referat av ett seminarium om

Widerbergs bok där Widerberg deltog.

13 SOU 1995:110. 14 Kulturbilagan 12/1, 13/1, 22/1, 1/2, 7/2, 12/2 och 16/2. 15 s.142. 15 s.133. 17 Se Christiansen. 18 Carlshamre 1995. 19 Telefonintervju 1996-08-12 20 Moi 1994 21 Moi 1985 s 18 22 Moi 1985 s 18 23 Moi 1994 s 181

24 Citaten från Moi 1985 s 18, 1994 s 1 och 3. Moi

kritise-rar kritikerna främst genom att ange annorlunda sätt att läsa författarna, att läsa Woolf "dekonstruktionis-tiskt" där själva ambivalensen i Woolfs texter blir något bra, och att läsa Beauvoir dels historiskt där dåtidens sociala villkor tränger in i texterna som motsägelser och ambivalenser, dels filosofiskt där begreppen bär konnotationer som kräver filosofisk kunskap för att till fullo uppskattas. Moi kritiserar här de engelska över-sättningarna som förvanskar filosofiska specialbegrepp till vardagsbegrepp. Ett av flera exempel är när över-sättaren Parshley i "The Second Sex" översätter"aliene-rad" med "being beside herself' (1984 s.282).

LITTERATUR

Widerberg, Karin, Kunskapens kön. Minnen, reflektioner och

teori, Norstedts, Stockholm, 1995

Cooter, Margaret m fl, Reviewing Reviews. A Woman's Place

om the Book Page, the Journeyman Press, London, 1987

Moberg, Åsa, Simone och jag: Tankar kring Simone de

Beau-voir, Norstedts, Stockholm, 1996

Moi, Toril, Sexual Textual Politics: Femininist I.iterary Theory (1985), Routledge, London, 1993

Moi, Toril, The Making of an Intellectual Woman, Blackwell, Oxford, 1994

Moi, Toril, Simone de Beauvoir: Hur man skapar en kvinnlig

intellektuell, Symposion, Stockholm/Stehag, 1996

Statens offentliga utredningar (1995): Viljan att veta och

viljan att förstå: Kön, makt och den kvinnovetenskapliga ut-maningen i högre utbildning, av Ebba Witt-Brattström

med Kristina Lundgren och Gertrud Åström, Utred-ningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforsk-ning, Stockholm, SOU 1995:110

Genomgångna recensioner och debattartiklar kring Widerbergs bok:

Ahrne, Göran, "Karin Widerberg: Kunnskapens Kjönn. Minnen, refleksjoner og teori. Pax Forlag, 1995, 171 sid." kommer i Tidskrift for Samfunnsforskning nr 1, 1996 Bayne, Emma C. "Nytt grepp i feministisk vetenskap.

Ka-rin Widerberg: Kunskapens kön, Norstedts, 1995",

http://xmvw.af.lu.se/interaf/bokpool/widerberg.html

Björk, Nina, "Valet mellan huvud och kropp", Sydsvenska

Dagbladet 1995-11-17

Carlshamre, Maria, "Könet hänger i luften", Dagens

Nyhe-ter 1995-11-15

Carlshamre, Maria, "Män väljer män. Maria Carlshamre om ojämlika universitet". Dagens Nyheter 1996-02-12 Christiansen, Lone Lönne, "Har kunnskapen kjönn?" I

Bulletine, utgitt av Senter for kvinneforskning,

universi-tetet i Oslo, nr 2, s.27, 1995

Crona, Åsa, "Ett feministliv. Karin Widerberg om kön och kunskap", Svenska Dagbladet 1995-11-13

Davidsen, Hanne, Susanna M. Solli & Elisabeth Waaler, "Fiksjon - en god metode til overskridelse av minner og erfaringer? Et inlegg i debatten om Karin Wider-bergs bok: Kunnskapens kjönn. Minner, refleksjon og

teori. 171 sider. Pax Forlag A / S Oslo 1995", i Sosiologi

idag, nr 1, s.87-110, 1996

Engelsrud, Gunn, "Kunnskapslöst", Morgenbladet 7-13 juli 1995

Ericsson, Kjersti, "Korslund og kunnskapens kjönn",

Mor-genbladet 7-13 juli 1995

Ericsson, Kjersti, '"Kunnskapens kjönn', Bokanmeldelse",

Materialisten 2/3, s.150-152, 1995

Fosli, Halvor, "Ugrei forsking på eige privatliv", Dag og

Tid, 1995-09-14

Gustafsson, Bo, "Leta efter sambandet mellan kunskap och kön!", Dagens Nyheter 1996-01-22

Korslund, Kjetil, "Professorens egne sexopplevelser",

Morgenbladet 9-15 juni 1995

Leira, Halldis K., "Svane eller and?", Morgenbladet 21-27 juli 1995

Lorentzi, Ulrika, 'Tankeväckande närhet. Karin Wider-berg, Kunskapens Kön, Norstedts", i Bang, nr 1-2, s.64-65, 1996

Lundahl, Mikela, "Karin Widerberg: Kunskapens kön, Norstedts, 1995", i Tvärtanten, nr 2, s.28-29, 1996 Lundgren-Gothlin, Eva, "Närhet som utgångspunkt för

feministisk kunskapsproduktion?", Kvinneforskning nr 4, s. 92-94, 1995

Lundgren-Gothlin, Eva, "Karin Widerbergs Kunskapens kön. Ett försök till något nytt - men vad?", i

Kvinnobul-letinen, nr 1, s.20-21, 1996

Oftung, Knut, "Arrogant om Widerberg", Morgenbladet 30 juni - 6 juli 1995

Oisen, Bente Marianne, "Kunnskapens kjönn. Minner, re-fleksjoner og teori", i Kvinder, kön & Forskning, nr 3, s.50-51, 1996

Rothstein, Bo, "Instängda i sitt kloster. Bo Rothstein till Karin Widerberg: Öppet brev om feminismen. Kära Karin", Dagens Nyheter 1996-01-12

Rothstein, Bo, "Din blåvita snö är svart för mig", Dagens

Nyheter 1996-02-1

Rothstein, Bo, "Nej till systerskap - slutreplik", Dagen

Ny-heter 1996-02-16

Sangregorio, IngaLisa, "Vad handlar debatten om -egentligen?", i Kvinnobulletinen, nr 1, s.22-24, 1996 Wendt Höjer, Maria,"Kroppen kan! Men könet är ett

hin-der i kunskapens rum", Götebmgsposten 1995-10-25 Widerberg, Karin, "Även m ä n n e n har sitt kön. Karin

Wi-derberg svarar på Bo Rothsteins brev om män, kvinnor och kunskap. Käre Bo", Dagens Nyheter 1996-01-13 Witt-Brattström, Ebba, "Viljan att veta", Dagen Nyheter

1996-02-07

Övriga artiklar

Demker, Marie, "Fördomar om kvinnoförtryck. Kvinnliga forskare framställs som offer i utredning utan verklig-hetsanknytning, skriver Marie Demker", DN Debatt,

Dagens Nyheter 1996-02-10

Moi, Toril, "Skriver kvinnan som en man? Toril Moi om Stanley Cavell och den obefintliga gränsen mellan filo-sofi och självbiografi", Dagens Nyheter 1996-02-04

94

SUMMARY

The publication of Karin Widerbergs book The

Gender of Knowledge started an unusually intense

de-bate both inside and outside Academia. In the book the Norwegian professor of sociology Karin Widerberg analyses her own memories connected with gender, sexuality and the acquisition of know-ledge and theorizes around such issues as niemory and subjectivity. Reviews contained praise or abuse

both coached in highly emotional language,

crea-ting a polarized readership. This article tries to find explanations to this heated response through the means of a reception study.

Thirty contributions, reviews as well as artides, ha-ve been studied, taking as a starting point Kjetil Korslund's review in Morgenbladet (Norway) The analysis shows that four themes recur: questions pertaining to theory of science and scientifie met-hods, university organisation, sexuality and langua-ge/style. Arguments concerning these themes alo-ne, however, do not explain the heated feelings found both in reviews and artides. One hypothesis put forward is that the Swedish context into which

the publication of the Swedish version of Wider-berg^ book took place promoted a very specific and touchy reading. The context was the publica-tion and the receppublica-tion of Ebba Witt Brattström's governmental report Gender, Pouier and the Challenge

of Feminist Research in Higher Education (SOU

1995:110). A second hypothesis proposed is that Wiederberg in her concrete and sensual narratives of her memories both gråtes on our patriarchal ways of perceiving relations between men and wo-men and breaks a tacit rule among wowo-men not to bring out their private experiences into the public area that an academic book constitutes. Whatever might be behind the polarized readings of Wider-berg^ book its reception gives rise to important qu-estions for todavs feminism.

Hedvig Ekerwald, Ph.D. Assoc.Prof. (docent) Sociological Dept Uppsala University Post Box 821 S-751 08 Uppsala, Siveden Email: hedvig. ekerwald@soc. uu.se