Självständigt arbete (30 hp)
Författare Program/Kurs
Örlkn Patrik Östlund HOP 12
Handledare Antal ord: 19 706
Öv/Dr Anders Palmgren Beteckning Kurskod
Självständigt arbete
mastersuppsats, krigsvetenskap
2HO013
SVENSK STRATEGISK FLEXIBILITET Sammanfattning:
Forskningen kring hantering av osäkerhet är ett brett område som spänner över flera fält. Innovation, anpassning, användandet av doktrin och metoder för ledning utgör några exempel. Genom en bred teoribildning under det övergripande temat flexibilitet har den israeliske forskaren Meir Finkel presenterat ett nytt sätt att möta osäkerhet och överraskning.
Denna enfallstudie söker genom en teorikonsumerande ansats belysa de övergripande
förutsättningarna för flexibilitet inom den svenska försvarsmakten med två övergripande syften. Det första och huvudsakliga syftet är att identifiera styrkor och svagheter kopplat till
flexibilitetsforskningen samt dra slutsatser om den utomvetenskapliga relevansen av dessa. Det andra syftet är att pröva Finkels teori mot en annan strategisk kontext och därigenom påvisa en möjlig utveckling av teorin.
Med stöd av ett brett empiriskt underlag analyseras huvuddelen av de i teorin beskrivna aspekterna mot det valda fallet. Det erhållna resultatet innehåller såväl positiva som negativa delar vilkas betydelse diskuteras mot bakgrund av såväl förbättrad svensk försvarsförmåga som möjlig utveckling av teorin.
Nyckelord:
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 4
PROBLEMFORMULERING,SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 6
MATERIAL OCH AVGRÄNSNINGAR ... 6
DISPOSITION ... 7
2. FORSKNINGSÖVERSIKT ... 9
TIDIGARE FORSKNING ... 9
MILITÄRT TÄNKANDE – HANTERING AV OSÄKERHET ... 9
UPPSATSENS FORSKNINGSBIDRAG ... 15 3. FORSKNINGSDESIGN ... 16 TEORI ... 16 METOD ... 19 OPERATIONALISERING ... 25 4. ANALYS... 30
STRATUM 1–KONCEPTUELL OCH DOKTRINÄR FLEXIBILITET ... 30
STRATUM 2–ORGANISATORISK OCH TEKNOLOGISK FLEXIBILITET ... 36
STRATUM 3–KOGNITIV FLEXIBILITET SAMT LEDNINGS- OCH STYRNINGSFLEXIBILITET ... 39
STRATUM 4–MEKANISM FÖR ATT OMSÄTTA OCH SPRIDA ERFARENHETER ... 41
RESULTAT ... 45
5. DISKUSSION ... 48
FORTSATT FORSKNING ... 55
REFERENSER ... 57
FIGUR- OCH TABELLFÖRTECKNING
Figur 1. Strategisk, teknologisk och doktrinär överraskning ... 16
Figur 2. Behov av decentralisering inom ledning ... 53
Figur 3. Modell av balansering inom den strategiska analysen ... 54
Tabell 1. Finkels fyra stratum. ... 17
Tabell 2. Sammanfattning av undersökningens indikatorer och områden. ... 29
Tabell 3. Jämförelse mellan Försvarsmaktsorganisation 2016 och 2035 - ett urval ... 36
Tabell 4. I studien undersökta doktriner. ... 40
Tabell 5. Sammanfattning av resultat ... 47
1. I
NLEDNINGI en jämförelse mellan vardagslivet idag och på 1980-talet skulle mycket kännas bekant samtidigt som väldigt mycket förändrats. Digitalisering, trådlösa kommunikationsnätverk som möjliggör överföring av omfattande datamängder och utvecklingen av pekskärmar är några få exempel på teknisk utveckling som påverkar vardagslivet. Samtidigt har samhället utvecklats på andra sätt. Trender som politiska maktskiften, framväxten av högerpopulistiska partier, en ökad individualism, globalisering och invandring har fått genomslag i hela västvärlden.
Omfattande förändringar har även skett inom det militära området. Utvecklingen inom ett flertal teknikområden har lett fram till förbättringar av gamla system och koncept eller framväxten av helt nya. Flera exempel finns på detta. Räckvidderna har ökat för sensorer och fjärrbekämpning med kryssningsmissiler. Nyheter i form av autonoma system, drönare, cyberkrigföring och utvecklingen av artificiell intelligens har i olika utsträckning blivit realiteter. I fråga om metoder har den traditionella synen på krig gått via kriget mot terrorismen, med dess asymmetriska aspekter, via förståelsen av nya områden för krigföring i cyber- respektive rymdarenorna till hybridkrigföring där själva grundförståelsen av vad som egentligen utgör krigshandlingar kan ifrågasättas inom ramen för det som kallas gråzonen.1
Det svenska försvaret har från dåtid till nutid följt denna utveckling. Under det kalla kriget hanterades hotet från en invasion från Sovjet och övriga Warzawapakten genom en öppet deklarerad alliansfrihet syftande till neutralitet i krig i kombination med ett hemlighållet västligt samarbete (Försvarsdepartementet, 1987, s. 3; Agrell, 2000). En period av upplevd frånvaro av existentiella, mellanstatliga hot vidtog efter östblockets fall och bedömningen gjordes att ett angrepp mot Sverige var "osannolikt under överskådlig tid (minst en tioårsperiod)" (Försvarsdepartementet, 2004a, s. 12) samtidigt som metoden för att värna svensk säkerhet i allt högre grad beskrevs som beroende av internationellt samarbete och ökat svenskt deltagande i internationella insatser (Westberg, 2015, s. 200–201).
Säkerhetspolitiskt lämnades neutralitetspolitiken stegvis genom EG-medlemskap och ett allt närmare samarbete med NATO där en militär alliansfrihet dock fortfarande betonades (Westberg, 2015, s. 196–197). Den absoluta slutpunkten för neutraliteten som möjligt svenskt säkerhetspolitiskt vägval kom i och med publiceringen av solidaritetsdeklarationen 2007 (Westberg,
1 Gråzonen kan beskrivas som användandet av militära tvångsmedel för att påverka status quo utan att övergå i krig.
I den akademiska debatten tvistas det om fenomenet är nytt eller ej, om det i huvudsak bygger på ny teknologi och dess tillämpning samt om det främst utmärks av hemliga operationer med specialförband eller ej. (Wirtz, 2017)
2015, s. 198). Den ryska invasionen av Ukraina kom att fungera som en chock som grusade det politiska hoppet om en ny europeisk fredsordning och tydligare fokuserade det svenska återtagandet av ett nationellt försvar (Westberg, 2015, s. 205; Edström, Gyllensporre och Westberg, 2019, s. 171).
Osäkerhet, och hanteringen av osäkerhet, är ett problem som är lika gammalt som kriget självt. Den kinesiske generalen Sun Zi skrev för 2 500 år sedan att "stridens kraft bestäms inte av annat än oförutsägbarhet och förutsägbarhet." (Zi, 2015, s. 52).
Det moderna västliga strategiska tänkandets fader Carl von Clausewitz (1991, s. 58–59) beskrev kriget som ett tillfälligheternas spel där osäkerhet påverkade tre fjärdedelar av alla de faktorer som ligger till grund för beslut och agerande i krig.
En delmängd i osäkerhetsproblematiken ligger i krigföringens dualistiska natur. Det finns alltid en motståndare och även om vi har god kunskap om denne kan hans agerande överraska oss - det vill säga falla utanför vad vi förväntat oss. Överraskning kan komma av en medveten ansträngning att skapa den eller helt enkelt för att vi inte varit förberedda på det vi möter.
Idag, liksom i alla tider, finns en fortsatt osäkerhet kring hur det framtida kriget kan komma att te sig. En parallell kan dras till mellankrigstiden då man på olika sätt försökte förutse hur oprövade vapen som stridsvagnar och flygplan skulle komma att påverka karaktären på ett kommande krig. De tekniska förutsättningarna avseende stridsvagnar var exempelvis likartade eller till de allierades fördel i en jämförelse med Tyskland, den stora skillnaden som möjliggjorde de tyska framgångarna i Frankrike i maj 1940 berodde på skillnader i hur stridsvagnarna användes (Frieser, 2005, s. 339). Mot bakgrund av den omfattande teknikutvecklingen framstår nu fattade beslut om ett svenskt återtagande av nationell försvarsförmåga som en återgång till det kalla krigets historiska invasionsförsvar.
Enligt Meir Finkel har tiden sprungit förbi det nu rådande paradigmet som baseras på underrättelsebaserad förutsägelse av såväl krigets startpunkt som dess karaktär. Istället för att förutspå utvecklingen menar Finkel att militära organisationer bör utgå från ett flexibilitetsbaserat förhållningssätt som grund för att möjliggöra snabb återhämtning från överraskningar. (Finkel, 2011, s. 44–51)
Därför är det intressant att undersöka förutsättningarna för flexibilitet i Sveriges försvar. Hur väl rustade står Sveriges försvarsmakt egentligen för ett överraskande paradigmskifte i krigföringens natur?
PROBLEMFORMULERING,SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING
Det huvudsakliga syftet är att empiriskt undersöka några viktiga förutsättningar för flexibilitet i Sveriges militära försvar för att kartlägga styrkor och svagheter. Det ger ett angeläget utomvetenskapligt bidrag inom ramen för uppbyggnaden av svensk militär förmåga i en tid då trenden vänt från nedskärningar till tillväxt. Inomvetenskapligt är syftet att utveckla Finkels teori om flexibilitet baserat på dess användande mot det valda fallet.
1.1.1 Forskningsfråga
Den huvudsakliga forskningsfrågan är:
Hur kan de övergripande förutsättningarna för flexibilitet inom den svenska försvarsmakten förstås utifrån Finkels teori?
Genom att identifiera aspekter ur Finkels teori som är empiriskt möjliga att studera kan olika styrkor och svagheter belysas och diskuteras. Med dessa som grund kan en diskussion om potentiell utveckling sedan föras.
Som underlag för den avslutande diskussionen i denna studie ställs även följande fråga: Hur kan Finkels flexibilitetsteori utvecklas baserat på fallstudien?
MATERIAL OCH AVGRÄNSNINGAR
Det viktigaste källmaterialet i denna studie utgörs av doktriner, handböcker samt politiska och myndighetsinterna styrdokument. Som komplement till det skriftliga källmaterialet har digitalt underlag från olika hemsidor samt intervjuer med nyckelinformanter genomförts. Det sistnämnda för att möjliggöra undersökning av indikatorer relaterade till erfarenhetshantering och materiel. Forskningen inriktar sig på fallet Sverige och dess försvarsmakt på en övergripande nivå. Ambitionen att omfatta helheten innebär en implicit avgränsning av allt för detaljerade redogörelser och nyanseringar av förutsättningar på lägre nivåer.
1.2.1 Begreppsanvändning
Doktrin – utgörs av institutionaliserad kunskap kring hur, till vad och varför militära maktmedel ska användas vilket gör den mer specifikt knuten till en viss tid eller plats jämfört med mer generell militärteori (Ångstrom och Widen, 2015, s. 5). I denna studie avses med doktrin främst de tryckta publikationer i form av fastställda doktriner, reglementen eller liknande som ligger till grund för nyttjande av det militära maktmedlet.
Kultur – ett inom forskningen omtvistat och kontroversiellt begrepp som kan omfatta hela livsstilar inklusive materiella, intellektuella och andliga aspekter. Relaterat till krigsvetenskapen finns strategisk kultur respektive militär kultur. Den strategiska kulturen omfattar länders strategiska val och agerande medan den militära kulturen avser den mänskliga dimensionen hos militära organisationer. Gemensamt för båda dessa är fokus på identitet, medvetenhet om kraften i sociala konstruktioner samt inflytandet av idéer, normer, identiteter och värderingar i formandet av preferenser och därmed agerande. Den militära kulturen har ett nära samband med det samhälle den befinner sig i och anpassar sig därmed över tid efter detta som följd av sociala tryck, ny teknologi eller nya idéer om krigföring som framtvingar förändring. Specifikt för den västliga militära kulturen är en förhöjd känsla av legitimitet, värde och varaktighet samt en intim koppling till den moderna staten. (Finlan, 2013, s. 1–15)
Överraskning – Kan inträffa som följd av en fiendens avsikter eller en felaktig analys från offrets sida (Finkel, 2011, s. 23). I denna studie diskuteras några olika typer av överraskning. De beskrivs här kortfattat:
Ontologisk överraskning – drabbar en militär organisation då den konfronteras med en verklighet som faller utanför den etablerade förförståelsen av verksamhet och möjliga uppgifter. Innebär en avsaknad av i etablerade mönster för att tolka och bryta ned uppgifter till militärt meningsfulla verksamhet (Weigelt, 2019, s. 50).
Strategisk överraskning – syftar till överraskning i krigets öppningsfas genom att dölja mobilisering och gruppering av styrkor inför ett väpnat angrepp (Finkel, 2011, s. 30).
Teknologisk och doktrinär överraskning – omfattar användning av vapen och/eller doktrin som den utsatta parten inte förväntat sig och som inte kan hejdas med motmedel under pågående sammanstötning (Finkel, 2011, s. 29).
DISPOSITION
I detta inledande kapitel av studien presenteras bakgrunden till studien, dess syfte samt den huvudsakliga forskningsfrågan och den empiri som använts. I kapitel 2 beskrivs en forskningsöversikt över de delar av krigsvetenskapen som berör hur osäkerhet och överraskning hanteras – innovation, anpassning, doktriner och ledning. I det tredje kapitlet presenteras studiens huvudsakliga teori, Meir Finkels (2011) studie On flexibility, vald metod, använt källmaterial samt hur teorin operationaliserats och en diskussion kring detta. I kapitel 4 redovisas undersökningen samt studiens samlade resultat. I den avslutande delen (kapitel 5) diskuteras resultatet i förhållande
till den valda metoden, tidigare forskning och teori, utomvetenskaplig nytta och förslag på fortsatt forskning.
2. F
ORSKNINGSÖVERSIKTI detta kapitel redovisas tidigare forskning som knyter an till hantering av osäkerheter och flexibilitet. Detta görs i syfte att kartlägga fältet och redovisa uppsatsens tänkta forskningsbidrag.
TIDIGARE FORSKNING
För att kunna positionera denna studie i förhållande till de teoretiska fält som berörs behöver dessa beskrivas. I studiens centrum står förmågan till flexibilitet som lösning på hur militära organisationer ska hantera osäkerhet - ett forskningsområde som till dags dato är relativt outforskat. Därför är det befogat att bredda fältet från flexibilitet och utgå från ett mer omfattande perspektiv kopplat till lösningar för hantering av osäkerhet.
MILITÄRT TÄNKANDE – HANTERING AV OSÄKERHET
Hur hanterar militära organisationer osäkerhet och överraskning? Som nämnts i inledningen har Meir Finkel försökt besvara den frågan på ett nytt och mer övergripande sätt genom att studera alla olika aspekter av ett övergripande koncept baserat på flexibilitet. Bland dessa aspekter finns exempelvis attityder till nya idéer, hur militära organisationer byggs upp, materielutveckling, militära chefers kreativitet och resiliens samt hur allt detta avhandlas i doktriner. (Finkel, 2011)
Finkels teori bryter ny mark men bygger på tankegods hämtat från flera olika forskningsfält. Framför allt handlar det om litteratur inom fälten för militär innovation, anpassning, doktriner och ledning.
Innovation
Tre huvudsakliga karaktärsdrag går igen i innovationslitteraturen. För det första beskrivs innovation som något som förändrar sättet på vilket en militär formation fungerar inom ett fält. För det andra är innovation något som är signifikant avseende omfattning och verkan. För det tredje är innovation något som underförstått innebär en ökad militär effektivitet. Det som skiljer riktningarna i den vetenskapliga debatten åt kan struktureras i fyra huvudsakliga tankeskolor som ser olika orsaker bakom militärinnovation:
- Extern påverkan från civila aktörer, - Interna militära drivkrafter,
- Konkurrens mellan vapengrenar om knappa resurser, samt - Kulturella faktorer.
Barry Posen argumenterar i slutsatserna till sitt standardverk inom doktrinforskningsområdet The Sources of Military Doctrine: France, Britain, and Germany Between the World Wars för att militär innovation främst beror på civila makthavares inblandning. Posen stödjer sig främst på det brittiska exemplet från mellankrigstiden då en civil intervention tvärt emot den militära viljan implementerade ett defensivt jaktflygsförsvar. Detta låg mer i linje med Storbritanniens säkerhetsstrategi inriktad mot defensiv avskräckning till skillnad mot de av militären föredragna offensiva bombflygen. Enligt Posen var de externa civila aktörerna nödvändiga för att tvinga den konservativa militären att ändra sitt beteende. (Posen, 1984, s. 232–235)
Stephen Peter Rosen skriver i sin frekvent citerade bok Winning the Next War: innovation and the modern military om drivkrafter inom den militära organisationen som driver innovation. Rosen särskiljer mellan tre huvudsakliga typer av innovation. Dessa är fredstida, krigstida och teknologiska. De två förstnämnda kan vara av större eller mindre omfattning. Kännetecknen för en större innovation är enligt Rosen en förändring av de grundläggande operativa koncepten inom ett vapenslag vilket även påverkar relationen till andra vapenslag och möjligen ersätter ett äldre dominerande vapen. Rosen menar, till skillnad från Posen, att innovationen i sig inte är ett resultat av ett tidigare nederlag eller inblandning av civila aktörer utan istället beroende på interna faktorer inom den militära organisationen. Fredstida militär innovation uppstår när respekterade seniora officerare formulerar en innovationsstrategi med såväl intellektuella som organisatoriska komponenter. (Rosen, 1991, s. 7-8. 21)
Den tankeskola som tillskriver konkurrens mellan vapengrenar förklaringskraft kopplat till militär innovation har utvecklats genom studier av forskare som till exempel Vincent Davis, Owen Cote och Douglas Campbell (Davis, 1967; Cote, 1996; Campbell, 2003). Dess förespråkare menar att resursbrist är en nyckelfaktor bakom militär innovation då de olika vapengrenarna försöker bibehålla sin budget, sin numerär och inflytandet över sina traditionella uppgifter. Nya områden kan uppstå där ingen har ett dominerande övertag vilket utmanar gamla uppgiftsfördelningar. Detta leder till att de tävlande vapengrenarna utvecklar förmågor för att hantera dessa nya områden vilket resulterar i innovation. (Grissom, 2006, s. 910–911; Raska, 2016, s. 4)
Den fjärde tankeskolan företräds av författarna Theo Farrell och Terry Terriff som ser organisationskultur som den avgörande förklaringsfaktorn bakom militär innovation. De argumenterar mot Posen, som tillskriver den neorealistiska förklaringsmodellen större värde än förklaringsmodellen baserad på organisationsteori. Posens ståndpunkt baseras på ett antagande om att viljan att överleva tvingar stater att organisera sina militära maktmedel så effektivt som möjligt
inför kommande krig vilket utgör en viktig orsak till militär förändring. Farrell och Terriff menar dock att detta utgör en förenklad bild och att forskare istället bör studera betydelsen av kulturella aspekter som identiteter, värden och normer inom de militära organisationerna för att kunna ge en mer rättvisande förklaringsmodell. (Farrell och Terriff, 2002)
Farrell och Terriffs studie pekar på tre sätt på vilka kultur kan påverka innovation. För det första genom planerad förändring där vapengrenschefer kan omforma kulturen och leda organisationen till förändring. För det andra kan externa chocker påverka kulturen och göra den redo för förändring. För det tredje kan en transnationell militär kultur påverka militära organisationer att efterlikna varandra. Farrell och Terriff utgår även från en något annorlunda begreppsapparat där militär förändring studeras. Slutresultatet av en militär förändring avgör om den kan klassificeras som större eller mindre och de tre vägarna som kan leda dit är innovation, anpassning och efterliknande. Författarnas grundsyn är att militära institutioner till sin natur är konservativa och att ett starkt ledarskap krävs för att förändra dem.2 (Farrell och Terriff, 2002)
Utöver de fyra tankeskolorna finns ytterligare ett par intressanta perspektiv. Ett av dessa kommer från Adam Grissom som i den framåtblickande artikeln The Future of Military Innovation Studies överblickar fältet och konstaterar att huvuddelen av all innovationsforskning fram till dess utgått från ett uppifrån-och-ner perspektiv medan det omvända, ett nedifrån-och-upp perspektiv, lyst med sin frånvaro (Grissom, 2006).
Som summering kan vi konstatera att innovationsteoretikerna främst varit intresserade av de bakomliggande drivkrafterna för militär innovation. Beskrivningen av innovationen ger vid handen att det rör sig om en omfattande omställning eller förändring som en följd av implementering av nya former av krigföring – ofta möjliggjorda av implementering av ny teknologi.
Anpassning
Anpassning som koncept kan definieras som förändringar av taktik, tekniker eller existerande teknologi för att förbättra ett operativt genomförande. Där innovation inriktar sig mot framtida krig behandlar anpassning ett pågående krig. Konceptet har länge studerats av historiker men utan att någon teori kring fenomenet lagts fram. Den samtida forskaren Theo Farrell publicerade 2010 en artikel som även väckte ett bredare intresse. Farrell menar att det finns två huvudsakliga metoder med vilka militära organisationer kan gå tillväga för att hantera undermåliga prestationer och
2 Farrell och Terriffs bokkapitel knyter an till en mer konstruktivistisk skola där, bland andra, Elizabeth Kiers
miljöförändringar. Den första metoden utgår ifrån att bearbeta kärnkompetenser genom ett förfinande eller en modifiering av existerande taktik, tekniker och/eller teknologier. Den andra metoden avser utforskandet av nya förmågor genom att utveckla nya tillvägagångssätt och medel för operationer. (Farrell, 2010)
Ett annat perspektiv på innovation och anpassning presenteras av militärhistorikern Robert T Foley som i två artiklar diskuterar innovation kopplat till organisatoriskt lärande. I den första, som fördjupar sig i den tyska armén mellan 1916-1918, presenteras en modell för horisontell innovation där nya idéer sprids mellan enheter istället för från högsta ledningen och ner eller från frontlinjen och upp. Den horisontella modellen möjliggjordes enligt Foley av en svag centraldoktrin, ett robust erfarenhetshanteringssystem, en lärande kultur, det tyska generalstabssystemet, att nya idéer saknade ”ägare” samt ett system för delegerad träning. Den andra artikeln jämför de tyska och brittiska arméernas lärande under första världskriget genom att studera organisationskultur, förändring under kriget samt formellt och informellt lärande. Den tyska arméns mer slutna men decentraliserade system var optimerat för innovation eller anpassning horisontellt eller nerifrån-och-upp men sökte inte idéer utanför det militära systemet. Den brittiska armén var istället mer centraliserad och implementerade innovation uppifrån-och-ner samtidigt som man drog fördel av många personliga nätverk som inte begränsades till den militära sfären och därmed möjliggjorde ”import” av såväl idéer som individer med nyckelkompetens från hela samhället. (Foley, 2012, 2014).
Andra författare som utforskat det relativt nya men växande forskningsområdet anpassning. Williamson Murray (2009, 2011) som fokuserar på taktisk anpassning genom organisatorisk mångsidighet. Foley, Griffin och McCartney (2011) studerar hur de brittiska och amerikanska arméerna anpassade sina erfarenhetssystem under krigen i Irak och Afghanistan för att optimera sin anpassning under pågående konflikt. Raphael Marcus (2015, 2019) artiklar berör främst den israeliska arméns implementering av ett system för att sprida erfarenheter och hur detta fungerat i samband med kriget i Libanon 2006 och på Gaza 2014. Avslutningsvis kan Francis G Hoffman omnämnas. Han har ett fokus som riktar sig mot sjöarenan där han bland annat analyserar taktikanpassning inom amerikanska flottans ubåtsvapen i Stilla havet (Hoffman, 2016a, 2016b). Som summering kan anpassningsforskningen beskrivas som, i jämförelse med innovation, fokuserad på främst mindre förändringar och att dessa omfattar taktik och stridsteknik samt anpassning av redan existerande materiel.
Doktrin
Doktrinforskning är ett forskningsfält i sin egen rätt och utgör inte fokus i denna studie. Anledningen till att beröra doktrinforskningen är tvådelad. För det första finns en koppling till doktrin som en viktig aspekt i studiens huvudteori. Finkels (2011, s. 55–72, 98–110) första strata berör doktrinär flexibilitet och det tredje berör ledningsdoktrin.
För det andra argumenterar forskaren Barry R Posen i en artikel för att ytterligare en viktig funktion för doktriner är att hantera osäkerhet. Osäkerhet kommer bland annat ifrån det faktum att militära organisationer som är skapade för att förstöra varandra i krig lever större delen av sin existens i fred. När väl kriget kommer behövs doktrinen för att ge vägledning i hur kriget ska utkämpas och därmed reducera osäkerheten. (Posen, 2016)
Fältet omfattar bland annat debatter om huruvida småstater är kapabla till att utveckla meningsfulla självständiga doktriner, analyser av doktriners funktion och syfte inom militära organisationer, samt olika ontologiska perspektiv. (För vidare läsning se t.ex. Posen, 1984; Kier, 1997; Bjerga och Haaland, 2010; Høiback, 2013; Ångstrom och Widen, 2016; Honig, 2016)
Ledning
Ytterligare ett område som studerat betydelsen av flexibilitet för att omhänderta osäkerhet är forskningen kring ledning och ledningsmetoder. Inom ledningslitteraturen finns två områden som knyter an till flexibilitet. Det ena fokuserar på ledningsmetoden uppdragstaktik medan det andra inriktar sig på ledning genom nätverk i decentraliserade organisationer.
Det första perspektivet grundar sig i den forskning som framhåller den tyska uppdragstaktiken, auftragstaktik, som en överlägsen ledningsmetod tack vare dess flexibilitet. Underställda ska ges tydliga uppdrag inom ramen för en förståelse av högre målsättningar men lämnas stor frihet i att själva lösa hur dessa mål ska uppnås. Inom denna skola hittar vi exempelvis Jörg Muths (2011) jämförelse mellan amerikansk och tysk ledningskultur. I kontrasteringen av det auktoritära, naturalistiska och linjära amerikanska officerssystemet mot det tillåtande, initiativ- och lösningsorienterade öppna tyska systemet argumenterar Muth för det tyska systemets överlägsenhet (Muth, 2011, s. 44, 69, 110).
Eitan Shamir (2011) beskriver i en annan studie av ledningsmetoder hur brittiska, israeliska och amerikanska försvarsmakter försökt implementera uppdragstaktik (eng. ”mission command”) utifrån en tysk idealbild. Shamir lägger fram argument för uppdragstaktikens överlägsenhet baserat på den flexibilitet som krävs för att hantera krigföringens osäkerhet. Han hävdar vidare att även
om kognitiva och organisatoriska hinder försvårar införandet av uppdragstaktik så är även begränsade framgångar i detta gynnsamma. Detta då de bidrar till en positiv utveckling inom den militära kulturen, den aktuella ledningsdoktrinen och för den militära organisationen. (Shamir, 2011, s. 15, 17, 201–202)
Det andra perspektivet är mer kontemporärt och utgör en ytterligare decentralisering jämfört med uppdragstaktiken i två olika konceptuella inramningar. Det första konceptet är grundat i specialförbandskrigföring mot decentraliserade nätverk av motståndare där argumentationen efterlyser flexibel ledning genom uppmuntran av initiativ på lägsta nivå, spridning av underrättelser inom hela organisationen och ett visionärt ledarskap. Konceptet bygger på en snabb process för informationsinhämtning, bearbetning och verkan mot en motståndare vilket kräver direkt samarbete mellan olika delar av organisationens lägsta nivåer. (McChrystal m.fl., 2015; Fussell och Goodyear, 2017)
Det andra konceptet bygger på helt decentraliserade nätverk av militära enheter som, likt insektssvärmar, kan agera antingen som enskilda individer eller kollektivt och koordinerat för specifika uppgifter eller syften. Konceptet är tänkt att snabba på organisationen genom att eliminera stora delar av ledningskedjorna, reducera förbandsstorlek och logistiska avtryck och samtidigt minska känsligheten för fientlig precisionsbekämpning och störning. (Arquilla och Ronfeldt, 2000, s. 1, 15, 45 bl.a.)
Fältet förordar olika former av decentraliserad ledning i syfte att möjliggöra initiativtagande på lägsta nivå där tillfälle uppstår och har en tyngdpunkt mot krigföring på markarenan.
Flexibilitet
Finkels flexibilitetsteori redovisas under avsnitt 3.1 Teori. Det som gör Finkels teori intressant kopplat till ovan redovisad forskning är att den bygger på delar från samtliga ovanstående områden och samtidigt skapar ett nytt perspektiv. Det är dock nämnvärt att Finkel nyligen publicerade en artikel med titeln Conservatism by choice (stability) – a necessary complement to innovation and adaptation in force design där överdriven tilltro till innovation och anpassning, som även är delaspekter av flexibilitet, ifrågasätts till förmån för en mer konservativ och balanserad approach (Finkel, 2019).
UPPSATSENS FORSKNINGSBIDRAG
Uppsatsens forskningsbidrag är tvådelat. Det första, utomvetenskapliga, bidraget är att identifiera styrkor och svagheter i de övergripande förutsättningarna för flexibilitet hos den svenska försvarsmakten. Denna del är teorikonsumerande och förväntas kunna ge resultat som skulle kunna vara av intresse för vidareutveckling av Försvarsmaktens förmåga att agera flexibelt. Det andra, inomvetenskapliga, bidraget är att genom analysen identifiera möjligheter till att vidareutveckla Finkels flexibilitetsteori.
Finkel betonar i sin studie krigets inneboende osäkerhet och dess många olika aspekter inom olika arenor och lägger fram en generell krigsvetenskaplig teori. Finkel menar att teorin utgår från ett övergripande militärt perspektiv men den huvudsakliga empirin som använts i studien utgår i huvudsak från ett arméperspektiv och Finkels egen förförståelse kommer från hans bakgrund som israelisk arméofficer.3 En fördjupad studie, i likhet med denna, som tar större hänsyn till andra
arenors förutsättningar skulle därmed kunna nyansera och betona andra aspekter av teorin.
3 Antalet referenser till arméer är nästan tre gånger så många som det sammanlagda antalet referenser till marin och
flygvapen sammanlagt (Finkel, 2011, s. 321–323). Detta återspeglas i såväl bokens inledning, där forskningsfrågan ställs, som i slutsatserna (Ibid., 2011, se t.ex. s. 1, 2 och 223).
3. F
ORSKNINGSDESIGNI detta kapitel presenteras studiens teori, den metod som tillämpats under studien samt hur teorin operationaliserats för undersökningens genomförande.
TEORI
Den israeliske forskaren och brigadgeneralen Meir Finkel beskriver i sitt verk On Flexibility ett koncept i fyra strata (lager) som syftar till att möjliggöra återhämtning från teknologisk eller doktrinär överraskning. För att motivera sin studie inleder Finkel med att diskutera hur osäkerhet påverkar styrkeplanering. Finkel hävdar att tidigare lösningar för att hantera osäkerhet inte är tillräckliga. Stora numerärer i termer av, relativt sett, billiga människor eller sofistikerade vapen har visat sig otillräckliga i likhet med militära organisationer optimerade för snabba avgörande slag. Inte heller nu rådande paradigm som baseras på prediktering eller underrättelsebaserad styrkeplanering är idag kapabla att hantera de osäkerheter som föreligger för en väpnad styrka som förbereder sig för kommande krig. Detta i synnerhet som det i krig alltid finns en motståndarsida som strävar efter att vilseleda och uppnå överraskning.
Finkel menar att den nu allmänt vedertagna underrättelsebaserade lösningen för osäkerhet har inneburit att sannolikheten för att lyckas med strategisk överraskning, i form av ett överraskande konventionellt angrepp följer en nedåtgående trend. Samtidigt gäller
motsatt trend för teknologisk eller doktrinär överraskning. En accelererande innovation på allt fler olika områden tillsammans med tillämpning av denna teknik genom nya metoder för krigföring gör det allt svårare att på förhand kunna förutsäga en motståndares agerande. Istället, hävdar Finkel, finns en annan lösning som grundar sig i snabb återhämtning från överraskning genom flexibilitet. (Finkel, 2011, s. 1–51)
Figur 1. Strategisk, teknologisk och doktrinär överraskning som en funktion av teknikutvecklingen (Finkel, 2011, s. 47).
Finkel definierar fyra strata som kan ses som olika perspektiv på flexibilitet:
Tabell 1. Finkels (2011) fyra stratum.
Stratum 1 - Konceptuell och doktrinär flexibilitet utgör enligt Finkel grunden för flexibilitetsbaserad återhämtning. Utan att skapa ett öppet klimat där kritisk debatt, oberoende tänkande och initiativ är tillåtna faller även övriga resonemang kring flexibilitet. Stratumets andra del vilar på en flerdimensionell doktrin som har en innehållsmässig balans mellan inneboende delar som exempelvis offensiv och defensiv. (Finkel, 2011, s. 55–72)
Stratum 2 - Organisatorisk och teknologisk flexibilitet omfattar fysiska och strukturella faktorer som relaterar till styrkeplanering och krigsorganisation. Organisatoriskt omfattas balans mellan enheters offensiva och defensiva förmågor såväl som mellan stödjande och stridande enheter samt en mångfald och redundans av enhetstyper. Teknologiskt pekas mångsidighet och utbytbarhet hos vapensystem ut som betydelsefullt. (Finkel, 2011, s. 73–97)
Stratum 3 - Kognitiv flexibilitet samt lednings- och styrningsflexibilitet bygger på det första stratumet och diskuterar två förutsättningar för flexibilitet kopplat till av hur striden ska föras på slagfältet. Dels beskrivs behovet av chefers individuella kognitiva4 flexibilitet och motståndskraft mot chock samt
hur denna ska odlas genom karriärsurval och dels beskrivs den inneboende flexibiliteten i valt ledningssystem. Flexibilitet i ett ledningssystem mäts mot tendens mot en decentraliserad ledningsdoktrin, en betoning av oberoende och initiativ för lägre befäl samt attityden mot chefer som tar initiativ och improviserar på slagfältet. (Finkel, 2011, s. 98–110)
Stratum 4 - Mekanism för att omsätta och sprida erfarenheter är betydelsefull då den är en förutsättning för att snabbt omsätta identifierade lösningar på överraskning. Den första delen av stratumet bygger på en kultur och som uppmuntrar lärande från misstag samt en mekanism som snabbt vidarebefordrar information från enheter som lyckats övervinna överraskningssituationer till andra enheter i liknande situationer. Den andra delen utgörs av förmågan till att skapa snabba tekniska
4 Avser intellektuella funktioner så som tänkande, varseblivning, minne m.m. (Institutionen för svenska språket vid
Göteborgs Universitet, 2009).
Stratum Beskrivning
1. Konceptuell och doktrinär flexibilitet 2. Organisatorisk och teknologisk flexibilitet
3. Kognitiv flexibilitet samt lednings- och styrningsflexibilitet 4. Mekanism för att omsätta och sprida erfarenheter
lösningar baserat på erfarenheter från slagfältet vilket kan relateras till graden av koordinering och kommunikation mellan militär och försvarsindustri. (Finkel, 2011, s. 111–120)
I slutsatserna till studien konstaterar Finkel att två huvudsakliga perspektiv kan användas för att förklara doktrinär förändring. Ur ett realistiskt perspektiv kan orsakerna komma ur styrkebalansteori eller organisationsteori. I det första fallet innebär det att en förändring av ett upplevt hot kan fungera som katalysator till en förändring. Förklaringskraften i det andra fallet hämtas istället ur det faktum att militära organisationen tenderar att lägga sig till med doktriner som bevarar eller stärker dem som organisationer. Det andra förklaringsperspektivet utgår istället från att kulturella faktorer inom respektive land eller militär organisation i form av identitet och normer kan förklara en viss aktörs vägval och agerande. Finkel pekar särskilt på den militära kulturens betydelse för att anlägga den militära flexibilitetskultur som krävs för att återhämta sig från överraskning. (Finkel, 2011, s. 223–231)
Teoridiskussion
Finkels poäng är således att osäkerheten i sig är ofrånkomlig och att den bästa lösningen för att möta denna är att tillämpa ett flexibilitetsbaserat förhållningssätt som möjliggör en så snabb återhämtning som möjligt från överraskning. Valet av teorin gjordes mot bakgrund av att den utgör ett nytt paradigm för att hantera osäkerhet och överraskning. Synsättet har därmed inte legat till grund för utformandet av dagens militära organisationer, deras tekniska system eller arbetssätt. Att med utgångspunkt i Finkels teori studera en militär organisations övergripande förutsättningar att agera flexibelt är därmed i högsta grad intressant. Sannolikt kan styrkor och svagheter som denna organisation har indikeras – något som i bästa fall kan användas för att förbättra organisationens förutsättningar för flexibilitet.
En kritik som framförts mot Finkels teori är att den kan tolkas som ett övergivande av den underrättelsebaserade lösningen på osäkerhetsproblematiken (Asher, 2015). Då Finkel beskriver flexibilitet som ett nytt paradigm som ersätter den underrättelsebaserade är kritiken inte helt orimlig.
Det Finkel presenterat i sin teori utgör en teoretisk idealbild för att uppnå så stor flexibilitet som möjligt. Det måste även ställas mot vad som i praktiken är möjligt att uppnå. I en organisation finns andra intressen än maximerad flexibilitet, resurser behöver allokeras för andra syften vilket kan leda till interna spänningar. Detta gäller även inom förmågor. Finkels tankar om att system ska vara
mångsidiga och anpassningsbara ställs exempelvis mot det faktum att man ofta vill att de ska utföra sin speciella uppgift så bra som möjligt – i slutänden blir det en resursmässig avvägning.
Flexibilitet har heller inget egensyfte. Det måste leda till militär effektivitet annars har det inget värde. Om uppgiften är luftstrid ger JAS-planets förmåga till attack mot sjö- eller markmål inget mervärde jämfört med ett specialiserat jaktflygplan. Om det mer flexibla vapensystemet är mer komplext att använda eller avsevärt mer resurskrävande kan det till och med vara negativt med flexibilitet.
En överdriven flexibilitet skulle potentiellt kunna bidra till att skapa osäkerhet inom en organisation. Ju fler olika förmågor man har eller uppgifter man skulle kunna lösa desto svårare blir det att bygga upp förtrogenhet och färdighet inom respektive del samtidigt som det blir svårare att föreställa sig hur den situation där man i slutänden kommer att verka kommer att se ut. Såväl människor som organisationer gynnas i sin effektivitet av ett visst mått av trygghet för att fungera effektivt.
METOD
Författaren knyter i denna studie an till vad David och Sutton (2016, s. 78) definierar som en naturalistisk vetenskapstradition. Det innebär en utgångspunkt i en ontologiskt objektivistisk tradition där epistemologin kännetecknas av positivism. Därmed avgränsas en mer djupgående tolkande ansats med kritiska inslag.
Studien har genomförts som en kvalitativ enfallstudie. Det motiveras av att empirin är varierande till sin karaktär och inte går att omsätta i kvantitativa resultat. Möjligheten att använda olika typer av källmaterial är en inneboende styrka i fallstudien som forskningsdesign samtidigt som metoden lämpar sig för hur-frågor och studiet av nutida fenomen (Yin, 2018, s. 9, 128–129). Dessutom är förutsättningarna för att uppnå hög konceptuell validitet goda i fallstudier då operationaliseringarna kommer nära de teoretiska definitionerna (George och Bennett, 2004, s. 19–20). Metodvalet har även skapat möjligheter kopplat till att vissa delområden tangerar områden som berör försvarssekretess (exempelvis avseende begränsningar förmåga eller materiel). Istället för att söka efter hemlig information har olika typer av öppna källor kunnat kombineras i syfte att skapa en tillräckligt bra bild för att ligga till grund för analysen.
I studiens inledande fas samlades relevant material in för närmare studie i syfte att klargöra vilken empirisk grund som fanns för att studera Försvarsmaktens förutsättningar för flexibilitet. Kopplat till vissa av studiens delområden söktes relevanta dokument via berörda myndigheter och för andra
delområden kontaktades personal med aktuell erfarenhet. Detta gjordes i syfte att dels skapa en överblick över berörda områden och dels insamla lämplig empiri. Huvudspåret i datainsamlingen har varit att eftersträva att identifiera fastställda officiella dokument eller publikationer som kunde användas som empiri i studien.
Operationaliseringen bestod i att identifiera ett antal områden och indikatorer för dessa som dels höll en hög konceptuell validitet och dels var möjliga att analysera med tillgänglig empiri. I samband med detta byggdes det officiella skriftliga materialet på med ytterligare empiri i form av intervjuer, tidningsartiklar och internetbaserade källor i syfte att möjliggöra analys av flera aspekter av flexibilitet.
Analysen genomfördes utifrån Finkels stratum mot identifierade underliggande områden och indikatorer varefter resultatet sammanställdes och redovisades. Tillvägagångssättet för analysen utgjordes av fullständiga genomläsningar av källmaterialet kombinerat med sökningar på nyckelbegrepp för respektive undersökt område (t.ex. ”kreativitet” eller ”uppdragstaktik”). Information som bedömdes relevant kopplat till indikatorerna noterades, analyserades och sammanfattades inom respektive område. Resultatet redovisades därefter i löpande text samt sammanfattat i en tabell. Slutligen diskuterades resultatet utifrån vald metod, utomvetenskaplig nytta samt möjlig teoriutveckling varefter förslag till fortsatt forskning formulerades.
Källmaterial och källkritik
Detta avsnitt beskriver urvalet av, och själva källmaterialet i sig, och avlutas med en diskussion med utgångspunkt i de allmänna källkritiska principerna (Thurén, 2013, s. 7–8). Beskrivningen utgår från teorins indelning och empirin diskuteras i turordning utifrån denna.
Avsikten har varit att identifiera och använda nyckeldokument för respektive område snarare än att studera helheten på djupet. De kriterier som använts har varit att (1) källmaterialet inom respektive delområde i studien ska omfatta hela Försvarsmakten samt (2) vara relevant i förhållande till studiens innehåll i första hand kopplat till teorin och operationaliseringen av teorin. Slutligen ska materialet (3) i fråga om tidssamband bedömas som relevant för vad det använts till.
I det första stratumets område mångfacetterad doktrin utgör tre dokument hela empirin. Det är doktrinerna Operativ doktrin (OPD, Försvarsmakten, 2014), Militärstrategisk doktrin (MSD, Försvarsmakten, 2016b) och remissutgåvan av Doktrin för gemensamma operationer (DGO, Försvarsmakten, 2019). Inom området tolerans och debatt utgörs empirin av Försvarsmaktens värdegrund (Försvarsmakten, 2016c) som ger den officiella synen på tolerans och öppenhet vilket
kompletterats med ett antal tidningsartiklar och hänvisningar mot digitala källor i syfte att visa på den debatt som förs externt och dess konsekvenser.
Området externa idéer använder doktrinerna samt Svensk planerings- och ledningsmetod (SPL, Försvarsmakten, 2017b) och tre vetenskapliga artiklar som berör området. Urvalet har gjorts då det exemplifierar inflödet av externa idéer i doktriner och metoder. För att analysera kultur identifierades två källor som relevanta kopplat till flexibilitet. För analys av nationell kultur användes boken Är svensken människa? (Berggren och Trägårdh, 2015) och för militär kultur användes Swedish strategic culture after 1945 (Åselius, 2005). Åselius artikel skulle kunna anses brista i tidssamband då den publicerats 15 år före denna studie. Den pendelartade trend som beskrivs av författaren i ett historiskt perspektiv har dock inte tappat relevans och kan dessutom anses ha fortsatt efter publiceringen.
I det andra stratumets analys av balans är huvudkällorna försvarspropositionen inför perioden 2016-2020 (Försvarsdepartementet, 2015b) samt rapporten Tillväxt för ett starkare försvar – Slutredovisning av Försvarsmaktens Perspektivstudie 2016-2018 (PERP, Försvarsmakten, 2018). Dokumenten visar dels på den beslutade organisation som är giltig vid studiens genomförande och dels på den vision av organisationen som Försvarsmakten beskrivit inför 2035. Med hjälp av dessa är det möjligt att visa på skillnader mellan nuläget och en mer utvecklad målbild även om denna aldrig kommer att realiseras i sin helhet. Dessa dokument har även byggts på med rapporten Värnkraft (Försvarsberedningen, 2019), FOI-rapporten Försvarsmaktens ekonomiska förutsättningar - Anslagstilldelning, kostnadsutveckling och priskompensation (Nordlund m.fl, 2014), rapporten Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov (Statens offentliga utredningar, 2018) samt äldre försvarspropositioner med tilläggsdokument (Försvarsdepartementet, 1987, 2004a, 2004c, 2004b) för ökad nyansering i analysen.
Området mångsidighet byggde vidare på materialet från balans men kompletterades med ytterligare en försvarsproposition (Försvarsdepartementet, 2009) då den tydliggör nu gällande materielförsörjningsstrategi samt en intervju kring utveckling av förmågor ur ett materielförsörjningsperspektiv (Carell, 2020).
I det tredje stratumets område kreativa chefer användes dokumenten Beslut FM ledarkriterier/ledarprofiler för nivå 4, 5 samt 6 (Försvarsmakten, 2016a) och Utbildningsplan Högre officersprogrammet (master) (Försvarshögskolan, 2018). Dokumenten ger en tydlig bild avseende urval
till högre officersutbildning såväl kriterier för befordran på högre nivåer. I området initiativ och delegering av ansvar användes åter ovan beskrivna doktriner.
Det fjärde stratumets erfarenhetshanteringsområde utgick från Handbok erfarenhetshantering (H ERF, Försvarsmakten, 2017a), MSD, OPD och DGO. Dessa kompletterades med intervjuer då övrig empiri med undantag för DGO främst beskrev metod för långsiktigt systematiskt erfarenhetsarbete och därmed inte speglade den snabba erfarenhetshantering som beskrivs av Finkel. I området industriellt samarbete utgjordes det viktigaste källmaterialet av intervjun med Carell (2020) samt FOI-rapporten Effektiv materielförsörjning (Olsson och Nordlund, 2017) då dessa från olika vinklar beskriver förutsättningar för försvarsindustrin i Sverige och samarbete mellan Försvarsmakten och industrin.
Det skriftliga källmaterialet i studien utgörs därmed i huvudsak från primärkällor främst i form av fastställda statliga dokument i form av doktriner, handböcker och regeringspropositioner. En del av det skriftliga materialet har erhållits i tryckt format, en del har laddats ner elektroniskt via myndigheternas hemsidor och en del har delgivits via mail eller laddats ner via Försvarsmaktens respektive Försvarshögskolans intranät.
De tre doktriner som har använts som källmaterial i studien är förknippade med viss problematik. För det första hänger inte MSD och OPD ihop. De följer inte avsedd kronologisk ordning angiven i MSD där den strategiska doktrinen omsätter svensk politisk vilja i militärstrategiska utgångspunkter som därefter ska utvecklas i en operativ doktrin (Försvarsmakten, 2016b, s. 10). Den nyare DGO är dock under utveckling inom Försvarsmakten för att ersätta OPD. Vid tidpunkten för studiens genomförande fanns den enbart som remissutgåva. Att dokumentet inte är fastställt är problematiskt då ändringar av innehållet är sannolika inför fastställandet. DGO har trots det använts i studien för att indikera en viljeriktning hos Försvarsmakten då den bygger vidare på MSD och har ett bättre tidssamband med studien än OPD.
De statliga dokumenten (doktriner, handböcker, propositioner, m.m.) kan i sammanhanget beskrivas som äkta, oberoende och samtida i sitt sammanhang. De speglar det som i respektive fall varit avsikten hos den författande myndigheten. Beroenden finns dock till exempelvis rådande lagstiftning, politiska styrningar, etcetera men inte på ett sätt som gör att källmaterialet inte skulle kunna stå för sig självt och därmed ge upphov till skevheter i studien.
Tendensen i doktrinerna skulle kunna ifrågasättas om de med utgångspunkt i doktrinforskaren Høibacks resonemang är skriven för att fungera som ett verktyg för förändring inom
organisationen snarare än som ett verktyg för ledning (Høiback, 2013, s. 156–157). Då doktrinerna i det här fallet inte används som teori utan empiri i syfte att påvisa hur något är bedöms deras tendens ha underordnad betydelse.
Det källmaterial som hämtats från internet skulle kunna vara behäftat med felaktigheter kopplad till mediets obeständighet och möjligheten för otillbörlig påverkan. De källor som använts har dock antingen varit från relativt säkrade källor som inte utsatts för påverkan (t.ex. Försvarsmaktens och Dagens Nyheters hemsidor), eller har använts för att redovisa källans ursprung snarare än diskutera dess exakta innehåll (t.ex. Bergqvist, 2007 eller Wiklund, 2010).
Urvalet av den empiri som nyttjas skulle kunna kritiseras som godtyckligt. Det förekommer sannolikt inom större organisationer åsikter eller dokument som speglar andra nyanser eller möjligen diametralt motsatta perspektiv av studerade områden. Att göra ett urval har dock varit en förutsättning för studiens genomförande vilket i detta fall främst inneburit en nivåmässig avgränsning. Under förstudien granskades exempelvis taktikreglementen och doktriner för vapengrenarna och ett antal rapporter från försvarsberedningen och FOI utan att innehållet i dessa kommit till användning.
Det urval som ingår i studien uppfattas dock som intressant, relevant och tillräckligt för arbetets syfte.
Intervjuer
Då såväl erfarenhetshantering, i den form Finkel diskuterar, och materielområdet konstaterades ha bristfällig täckning i öppet skriftligt källmaterial5, genomfördes istället intervjuer för att skapa
nödvändig empiri till analysen av dessa områden. Urvalet av respondenter hanterades genom ett målinriktat urval i syfte att skapa överensstämmelse med studiens analysfrågor (Bryman, 2011, s. 434).
Att som forskare i det här fallet tillhöra samma yrkeskår som respondenterna bedöms ha underlättat i den inledande kontaktfasen inför intervjuerna. Det kan möjligen även gälla den grundläggande tryggheten i intervjusituationen jämfört med om frågorna ställts av en utomstående forskare. Samtidigt har varken frågorna eller svaren varit av en sådan natur att respondenterna riskerat något med sitt deltagande.
Respondenterna har därmed utgjorts av flera individer med kunskap om erfarenhetshantering samt individ med kunskap om krigsmateriel. I den förstnämnda kategorin har företrädare för Armén (en individ), Marinen (en individ) och Flygvapnet (gruppintervju med fyra individer) som nu tjänstgör i befattningar med koppling till erfarenhetshantering intervjuats för att spegla den aktuella praktiken inom respektive vapengren. För materielområdet intervjuades brigadgeneral Anders Carell som bland annat varit chef för Anskaffningskontor Mark vid Försvarets materielverk (FMV).
Urvalets storlek, framför allt kopplat till materielområdet, kan kritiseras för bristande extern validitet eller generaliserbarhet. Intervjuerna ger en tydlig bild av respondenternas syn på de olika frågorna vilket representerar en indikation snarare än en heltäckande bild av det diskuterade området för Försvarsmakten som helhet. Ett utökat antal respondenter skulle sannolikt ha kunnat ge fler nyanser inom respektive område.
Risken för att någon av respondenterna lämnat oriktig information bedöms som låg. Detta då dels intervjuarens förkunskaper i egenskap av officer motverkar detta och dels frågeställningarnas karaktär inte varit kontroversiella nog att andra intressen än att besvara frågorna stått på spel. Respondenterna har kontaktats med intervjuförfrågan varefter de fått en övergripande information om studiens syfte och innehåll. Vid intervjutillfället har deltagarna även informerats om att intervjun bygger på informerat samtycke och att de därmed givits möjlighet att återta sin medverkan i studien. Intervjuerna har varit semistrukturerade i sin utformning och utgått från en i förväg utformad intervjuguide för respektive område.
Inledningsvis planerades två av intervjuerna som telefonintervjuer för att underlätta genomförandet rent praktiskt medan två av intervjuerna var tänkta att genomföras som fysiska möten. Som en följd av Covid-19 pandemin och de riktlinjer som styrt verksamheten vid Försvarshögskolan kopplat till detta genomfördes alla erfarenhetsintervjuer via telefon medan materielintervjun genomfördes som videosamtal.
I transkriberingen av intervjuerna har upprepningar, pauser och vissa formuleringar justerats för att omvandla talspråk till skriftspråk och därmed öka tydligheten i det skriftliga underlaget som därefter använts i analysen.
Metoddiskussion
En svaghet med vald metod blir att de olika delarna i analysen grundar sig på empiriskt underlag som skiljer sig åt i omfattning, djup och kvalitet. Styrkan med det varierade källmaterialet är att det rör sig utanför textens ramar och därmed utgör en trovärdigare representation av verkligheten.
Denna studie har utgått från en bred ansats då avsikten varit att studera Försvarsmakten som helhet. Nackdelen med detta blir av resursmässiga skäl ett mindre djup. När det gäller Försvarsmakten innebär detta att det är den övergripande abstraktionsnivån som diskuterats nyanserat med de underliggande vapengrenarna eller arenorna för att belysa aspekter av helheten. En liknande problematik uppenbarade sig när det gäller den valda teorin. Finkel har utvecklat en allomfattande teori kring flexibilitet som i sina fyra strata spänner över en rad olika områden och aspekter. Valet att använda teorin brett ger en motsvarande minskning av djupet.
En bred ansats ökar därmed risken för att en motsägelse på lägre abstraktionsnivå förbisetts vilken kunnat leda till ett annat resultat. För att uppnå så hög reliabilitet som möjligt har avsikten därför varit att presentera studiens genomförande så transparent som möjligt och därmed möjliggöra att de slutsatser som dragits går att härleda (Yin, 2018, s. 42–43).
Att som forskare under en längre tid ha varit en del av den verksamhet och organisation man studerar innebär en utmaning kopplat till objektivitet. Risken finns att egen förförståelse i någon mån påverkat forskningen i det att tolkningen av data kan färgas av personliga åsikter. Även här eftersträvas dels en så tydlig och transparent argumentation och presentation av belägg för slutsatser som möjligt och dels en öppenhet med denna förförståelse i syfte att motveka detta (Esaiasson, 2017, s. 228). Förkunskaperna har även utgjort en fördel när det gäller att få tillgång till viss information eller förstå en viss text eller ett visst fenomen utifrån dess större avsedda sammanhang.
Avslutningsvis har metoden valts för att kunna följa Finkels arbetssätt med att studera helheten. Baksidan med detta angreppsätt, ett minskat djup, har därför accepterats. Fördelen, att kunna göra en så bred analys som möjligt, bedöms överväga nackdelarna sett mot bakgrund av studiens syfte.
OPERATIONALISERING
Finkels teori är utarbetad för att studera hur främst arméer återhämtar sig från teknologisk och doktrinär överraskning (Finkel, 2011, s. 223).6 För att operationalisera teori och applicera den på
det valda fallet, den svenska försvarsmakten, genomfördes en omarbetning av teorin mot ett antal mer specificerade indikatorer för vidare analys. Som tidigare beskrivits är Finkels teori mycket mångfacetterad och bred i det att den spänner över flera forskningsfält. Studien har fokuserat på
6 De empiriska exemplen i Finkels bok är främst mark och luft. Dennes förförståelse som arméofficer har tidigare
diskuterats som möjlig förklaring till detta. En annan möjlighet är ett oprecist språkbruk vilket i relation till verket i övrigt känns långsökt. Den marina aspekten är oavsett nedtonad.
några aspekter av denna. Det urval som gjorts har syftat till att försöka få en balans över hela teorins bredd snarare än att försöka identifiera någon aspekt som uppfattats som mer betydelsefull än någon annan.
Indikatorerna har utformats för att ligga så nära den teoretiska definitionen som möjligt i syfte att uppnå hög konceptuell validitet – något som även är en styrka med kvalitativa fallstudier jämfört med andra typer av forskning (George och Bennett, 2004, s. 19–20). I några fall har anpassningar gjorts för att bättre passa en studie av en hel försvarsmakt istället för en armé. Mångfald diskuteras exempelvis av Finkel (2011, s. 82–88) som flera olika vapensystem inom en armé som på olika sätt kompletterar varandra och att genom användandet av kombinerade vapen kan besegra en kvantitativt överlägsen motståndare med en mer begränsad uppsättning vapen. I studien har det på en aggregerad nivå lett till en diskussion om dels nuvarande vapengrensöverskridande förmåga till verkan och dels huruvida den aspekten är betydelsefull vid anskaffning av ny materiel.
Operationaliseringen utgick från de av Finkel definierade stratumen. Områden och indikatorer har sorterats utifrån den indelningen. En sammanfattning av alla områden, indikatorer och deras koppling till teorin finns i Tabell 2. De aspekter ur teorin som valts bort i genomförandet av studien härrör främst från det andra stratumet och de där i ingående delarna mångfald, utbytbarhet samt balans mellan eldkraft och rörlighet.
Som beskrivits i teoriavsnittet avslutar Finkels sin studie med att i betona att militär kultur kanske är den mest betydelsefulla ansatsen att studera för att förstå en militär organisations förmåga till förändring. Det är därför intressant att diskutera hur sådana nationella eller militära särdrag skulle kunna påverka förutsättningarna för flexibilitet. Att operationalisera militär kultur som ett eget område skulle dels skapa en obalans i hur modellen med stratum utformats och dels innebära att teorin frångås redan innan analysen påbörjats. Militär kultur inlemmas därför i det första stratumet som ett eget område.
Konceptuell och doktrinär flexibilitet
Ur det första stratumets konceptuella del väljs två analysområden. För det första förekomsten av tolerans och debatt och för det andra en vilja att acceptera externa idéer. För att kunna belägga att det konceptuellt existerar tolerans för avvikande åsikter och de individer som framför dem behöver det finnas forum för debatt såväl inom som utom Försvarsmakten samtidigt som de individer som ger sig in i debatten inte drabbas negativt av detta. Acceptansen för externa idéer studeras analyseras
mot bakgrund av förekomsten av idéer, metoder eller liknande av utländskt ursprung i de metoder och doktriner som gäller i den svenska försvarsmakten.
I den doktrinära delen efterfrågas mångfacetterade doktriner som behandlar olika typer av krigföring på ett balanserat sätt. För att indikera detta behöver doktrinerna tillskriva både offensiv och defensiv krigföring en likvärdig betydelse samtidigt som de beskriver nyttjandet av militära medel inom samtliga arenor (mark, sjö, luft, information, cyber och rymd).
Avseende militär kultur menar Finkel att denna är av stor betydelse för att anlägga en flexibilitetskultur inom den militära organisationen. Som indikator för detta eftersöks kulturella drag som skulle kunna underlätta för etablerandet av en flexibilitetskultur.
Organisatorisk och teknologisk flexibilitet
I det andra stratumets organisatoriska del efterlyses balans mellan kvalitet och kvantitet, offensiva och defensiva förmågor samt stridande och stödjande grupperingar. För att kunna analysera detta behöver Försvarsmaktens numerär beskrivas som tillräcklig för att möta aktuell hotbild samtidigt som existerande förmågesystem inte behöver omsätta stora delar av sin huvudsakliga effektbestämmande materiel för att vara kvalitativt relevanta. Slutligen bör logistikförbanden andelsmässigt behålla sin storlek relativt de stridande förbanden. Även mångfald och redundans beskrivs som betydelsefullt. För att analysera detta studeras förmåga till verkan över vapengrensgränserna.
I den mer teknologiska delen efterlyses organisatorisk och teknisk förmåga till kombinerade vapen, en hög mognadsgrad avseende integration mellan vapengrenar och en teknologisk mångsidighet i förmågan att möta olika hot. För att analysera dessa aspekter undersöks om hänsyn tas till vapengrensöverskridande förmåga i materielsystemutveckling. Detta motiveras av att förmågan till verkan mot andra arenor utgör en slags grund samtidigt som den är möjlig att belysa på ett övergripande plan.
Kognitiv flexibilitet samt lednings- och styrningsflexibilitet
Den kognitiva delen av det tredje stratumet avser de personliga egenskaperna kreativitet och motståndskraft mot chock hos chefer inom den militära organisationen. För att analysera förekomsten av detta undersöks dels om officersutbildningen på avancerad nivå strävar mot målsättningar kopplat till kreativitet och resiliens samt dels om urval till chefstjänster omfattar kriterierna kreativitet och resiliens.
När det kommer till ledning och styrning baseras flexibiliteten på att initiativ uppmuntras, att lägre nivåer ges handlingsfrihet och tillåts avvika från planer samt att den rådande ledningsdoktrinen möjliggör flexibilitet. Detta analyseras genom att undersöka om doktriner uppmuntrar initiativ och delegering av ansvar samt förordar en decentraliserad ledningsmetod.
Mekanism för att omsätta och sprida erfarenheter
I det fjärde stratumet ligger huvudfokus på lärande kultur och erfarenhetshantering. En lärande kultur är en grundförutsättning men spelar inte någon roll om inte erfarenheterna sprids. Ett tredje element som enligt Finkel varit betydelsefullt då arméer återhämtat sig från överraskning har varit koordinering och kommunikation mellan armé och försvarsindustri i syfte att skapa snabba tekniska lösningar baserat på erfarenheter från stridsfältet. För att analysera detta krävs en studie av dels hur erfarenhetshanteringen fungerar kulturellt och processmässigt och dels av förutsättningarna för samverkan mellan Försvarsmakten och försvarsindustrin.
Översikt operationalisering
Strata Beskrivning Område Indikator
1. doktrinär flexibilitet Konceptuell och
Tolerans och debatt
Forum för debatt finns inom och utom myndigheten.
Individer som deltar i debatten drabbas inte negativt.
Externa idéer Idéer om och metoder för krigföring från andra stater inarbetas i svensk doktrin och praxis avseende metod.
Mångfacetterad doktrin
Doktriner tillskriver offensiv och defensiv strid likartad betydelse.
Doktriner beskriver nyttjandet av militära medel inom mark-, sjö-, luft-, informations-, cyber- och rymdarenorna.
Militär kultur Kulturella särdrag underlättar för ett flexibelt agerande.
2. teknologisk flexibilitet Organisatorisk och
Balans
Försvarsmaktens numerär beskrivs som tillräcklig för att möta aktuella hot.
Försvarsmakten behöver inte omsätta existerande förmågesystem eller utveckla helt nya.
Logistikförbanden bibehåller sin storlek relativt de stridande förbanden.
Mångsidighet
Förmåga till verkan över vapengrenarna.
Hänsyn tas till vapengrensöverskridande förmåga i systemutveckling.
3. Kognitiv flexibilitet samt lednings- och styrningsflexibilitet
Kreativa chefer
Utbildningsmål på avancerad nivå strävar efter kreativitet och resiliens.
Urval till chefstjänster har kriterier som efterfrågar kreativitet och resiliens.
Initiativ och delegering av ansvar
Doktriner uppmuntrar initiativ och delegering av ansvar.
Doktriner förordar en decentraliserad ledningsmetod
4. omsätta och sprida Mekanism för att erfarenheter
Erfarenhetshantering
En lärande kultur där såväl positiva som negativa händelser omhändertas genom
erfarenhetshantering kan konstateras
En snabb erfarenhetshanteringsmetod för alla konfliktnivåer finns och är förankrad hos personalen.
Industriellt samarbete Förutsättningar finns för att kunna genomföra modifieringar av egna tekniska materielsystem eller kompletteringsbeställningar av försvarsmateriel.
4. A
NALYSAnalyskapitlet är indelat i en del vardera för respektive stratum och en sammanfattande resultatdel. Under respektive stratum analyseras de olika områden och indikatorer som identifierats i samband med operationaliseringen i syfte att identifiera förutsättningar för flexibilitet.
STRATUM 1–KONCEPTUELL OCH DOKTRINÄR FLEXIBILITET
I det första stratumet analyseras fyra områden; tolerans och debatt, externa idéer, mångfacetterad doktrin, samt militär kultur. I det första området utgörs indikatorerna för flexibilitet av (1) att forum för debatt finns inom och utom myndigheten samt (2) att de individer som deltar i debatten inte drabbas av negativa konsekvenser som en följd av detta. Som indikator för det andra området studeras förekomsten av idéer om, och metoder för krigföring, med ursprung från andra stater har inarbetas i svensk doktrin och metod. I stratumets tredje område analyseras indikatorer för om doktriner (1) tillskriver offensiv och defensiv strid likartad betydelse, och (2) beskriver nyttjandet av militära medel inom samtliga arenor (mark, sjö, luft, informations, cyber och rymd). I det fjärde och sista området utgörs indikatorn av om kulturella särdrag underlättar för ett flexibelt agerande. Den första indikatorn i det första området som ska studeras rör förekomsten av en debatt inom och utom Försvarsmakten. Till att börja med kan det konstateras att det inom Försvarsmakten ges ut en tryckt publikation som berör verksamheten. Det är personaltidningen Försvarets forum som utkommer sex gånger per år med inriktningen att spegla livet som anställd i Försvarsmakten och ger en bild av vad som händer i olika delar av organisationen (Försvarsmakten, 2020a). Utöver detta saknas det på högre nivå inom myndigheten ett forum där en debatt kan bedrivas internt avseende exempelvis taktik, operationskonst eller liknande.
Vid sidan av Försvarsmakten förs debatt i två huvudfåror; inom de etablerade sällskapen och deras tidskrifter samt i ett antal försvarsbloggar. Sällskapen kan beskrivas som formella och akademiska medan bloggarna utgör mer informella åsiktsforum. De sällskap som främst avses är Kungliga krigsvetenskapsakademien vars syfte är att främja vetenskaper av betydelse för rikets försvar och i viss mån Kungliga örlogsmannasällskapet som har en liknande inriktning men med en inriktning mot befrämjande av sjöförsvaret. De skribentersom författar artiklarna i respektive tidskrift är medlemmar i sällskapen. I huvudsak rör det sig om individer med en viss senioritet med någon form av professionell eller akademisk koppling till försvarsfrågor.7 Utöver dessa finns en stor bredd
7 Mer information om såväl tidskrifter som ledamöter i sällskapen finns på respektive sällskaps hemsida
av mer specialiserade föreningar som exempelvis Artilleri- och luftvärnsklubben eller Ubåtsjaktklubben som inom sin nisch håller möten eller ger ut medlemstidningar.8
Försvarsbloggarna är flera till antalet och har haft varierande genomslag i debatten. Vissa drivs av officerare (t.ex. Wiseman´s Wisdoms startad 2007 eller Skipper startad 2010) eller personer med professionell koppling till försvarsfrågor (t.ex. Annika Nordgren Christensen). Ett flertal av dessa har även använt sig av mikrobloggen Twitter, delvis för att sprida längre blogginlägg men även för en mer direkt debatt i det forumet (t.ex. Wiseman sedan december 2010 och Skipper sedan februari 2012). Flera av försvarsbloggarna fick genomslag i den säkerhets- och försvarspolitiska debatten vilket ledde till att Försvarsmakten själva startade ett antal bloggar år 2011. Huvuddelen av dessa har inte som uttalat syfte att utgöra forum för debatt utan utgör en form av myndighetskommunikation. Detta kan även sägas gälla marinbloggen som, även om dess syfte är beskrivet som att vara ett forum för debatt, mest innehåller utåtriktad kommunikation. (Bergqvist, 2007; Nordgren Christensen, 2007; Wiklund, 2010; Försvarsmakten, 2011, 2020b)
Det kan därmed konstateras att den debatt som förs huvudsakligen sker i forum utanför myndigheten Försvarsmakten. Detta behöver i sig inte vara negativt. Det kan dock innebära att det som debatteras utanför organisationen Försvarsmakten är möjligt att bortse från då det inte ges legitimitet internt. Det kan även vara ett tecken på ett dåligt debattklimat.
Den andra indikatorn behandlar tolerans och hur de individer som ger sig in i debatten påverkas. Visar Försvarsmakten tolerans såväl avseende debatten i stort som gentemot individer som argumenterar för oortodoxa idéer?
Försvarsmaktens värdegrund utgår ifrån de tre ledorden ”Öppenhet – Resultat – Ansvar”. I den senast fastställda versionen av dokumentet beskrivs öppenheten som ”öppenhet, ärlighet och uppriktighet stärker oss, minskar osäkerheten och ökar kvalitén i det vi gör” (Försvarsmakten, 2016c, s. 22). Samtidigt framgår av samma dokument att ”medarbetarna lyder […] under en striktare disciplin än i andra yrkesroller och måste acceptera inskränkningar i individuella rättigheter och friheter till förmån för det kollektiva” (Ibid, 2016c, s. 17). Här finns en inneboende motsättning mellan viljan och ambitionen att vara öppen och de krav som den militära professionen ställs inför i form av exempelvis hanteringen av sekretessbelagd information.
