Förskolan möter museet : en studie av museum som pedagogisk resurs i förskolan

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap

Huvudområde: pedagogik

__________________________________________________________________________________________

Förskolan möter museet

Hanna Hellström

Förskolepedagogik V, självständigt arbete

Självständigt arbete, 15 högskolepoäng

Vårterminen 2014

Tack!

Jag vill tacka de förskollärare och museipedagoger som ställt upp på intervjuer och delat med sig av sina upplevelser kring studiens ämne, utan dem hade den här uppsatsen inte blivit till. Jag vill också tacka min handledare Mattias Börjesson som kommit med goda råd och funnits tillgänglig under hela arbetets gång. Tack också till alla som kommit med goda tips under grupphandledning och provventilering. Även ett stort tack till Marie, Barbro, Patrik och Alexander för förmedling av kontakter, utlåning av böcker samt korrekturläsning.

Örebro, maj 2014

Sammanfattning

Syftet med föreliggande studie är att undersöka mötet mellan förskola och museum. Detta genom att söka en förståelse för på vilka sätt förskollärare och museipedagoger anser att museum kan användas som en pedagogisk resurs i förskolan samt hur de upplever samarbetet dem emellan. Då det finns en mängd olika typer av museum har jag i denna studie valt att fokusera på konstmuseum. För att uppfylla studiens syfte har en kvalitativ intervjustudie inspirerad av hermeneutik genomförts. Studien visar att både förskollärare och museipedagoger upplever att möten med konst kan leda till att barnen erövrar nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter på olika sätt. Museipedagogerna upplever det svårt att nå ut med information till förskolorna och förskollärarna upplever att museerna är dåliga på att informera om sina verksamheter. Förskollärarna uttrycker att de gärna samarbetar mer med museipedagoger men att de känner att de inte riktigt vet hur museer arbetar med förskolegrupper.

Innehåll

1. Inledning!

1

1.1 Syfte och frågeställningar! 2 1.2 Definitioner, avgränsningar och fortsatt disposition! 2

2. Tidigare forskning!

4

2.1 Samarbetet mellan förskola och museum! 4 2.1.1 Museipedagogers syn på samarbetet! 4 2.1.2 Lärares syn på samarbetet! 6 2.3 Möten med konst! 7 2.4 Miljöns betydelse! 7 2.5 Sammanfattning av tidigare forskning! 8

3. Metod!

9

3.1 Hermeneutik! 9 3.2 Val av metod! 9

3.3 Urval! 10

3.4 Från frågeställningar till intervjufrågor! 10 3.5 Genomförande av intervjuer! 11 3.6 Bearbetning och analys! 11 3.7 Etiska överväganden! 12

4. Mötet mellan förskola och museum!

13

4.1 Möten! 13

4.1.2 Inspiration! 14 4.1.3 Lärande! 16 4.2 Samarbete! 17 4.2.1 Information! 18 4.2.2 Utveckling! 19 4.3 Sammanfattning! 20

5. Diskussion!

21

5.1 Vad kan ett samarbete mellan förskola och museum leda till?! 21 5.2 Hur kan samarbetet utvecklas?! 22 5.4 Studiens styrkor och svagheter! 23 5.5 Avslutande tankar och förslag till vidare forskning! 23

Referenser!

25

Bilaga 1! 27

Bilaga 2! 28

1. Inledning

I förskolans uppdrag ingår bland annat att lägga grunden för ett lustfyllt och livslångt lärande, att sträva efter att varje barn utvecklar intresse för “bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa” samt“utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer” (Lpfö 98/2010, s 10). Förskolans läroplan vilar bland annat på FN:s barnkonvention som i artikel 31 fastslår att alla stater som skrivit under konventionen ska “respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och skall uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet” (UNICEF Sverige 2009, s 28).

Kan en konstupplevelse vara en början till ett livslångt och lustfyllt lärande och på vilka sätt kan det professionella kulturlivet bli en resurs för förskolan? Elisabet Skoglund (1998) påstår att människor behöver konst och kultur för att kunna bli berörda på ett djupare plan där det verbala språket inte räcker till. Hon menar att en konstupplevelse kan hjälpa oss att ordna kaos och gestalta känslor på ett sätt som inga ord kan. Till skillnad från vuxna som när de betraktar konst delar in den i olika kategorier som fin eller ful, upplever små barn enligt Skoglund (1998) konsten totalt utan att kategorisera den. Barnen vill känna, smaka, lukta, se och lyssna på konsten men för att uppleva detta måste barnen få möjlighet till det. På många av Sveriges museum arbetar museipedagoger som har till uppgift att tillgängliggöra museer och utställningar, de arbetar enligt Statens kulturråd (1999) med bildning för alla sinnen. Peter Aronsson och Per Gerrewall (2000) påstår att skolvärlden tenderar att inte se kultur som en integrerad del av verksamheten utan som tillfälliga evenemang. Vad händer om museibesök istället för att fungera som avbrott i den vardagliga verksamheten kan leda till fortsatta projekt där barnen får möjlighet att reflektera och arbeta vidare med sina museiupplevelser?

Annika Bergsland (2003) hävdar att kontakten med skolan prioriteras högt inom museivärlden men också att denna kontakt inte riktigt når fram. Hon anser att lärare inom skolan inte riktigt har uppfattat vilken tillgång som finns i museet och hos museipedagogerna. I linje med Bergsland (2003) kommer Berit Ljung (2009) i en studie fram till att flertalet av Sveriges museipedagoger vill ha mer och bättre samarbete med skolan. Statens kulturråd (2004) menar att det är svårt att efterfråga ett samarbete med en museipedagog om få vet vilken funktion och roll denne har. För att kulturarbetet i skolan ska kunna utvecklas hävdar Aronsson och Gerrewall (2000) att det behövs

bättre kunskap både från skolan och kulturinstitutioner om varandras sätt att betrakta kultur och även synen på pedagogik och barns utveckling.

Museipedagogisk forskning är ett område som blir mer och mer aktuellt men är relativt outforskat (Bergsland & Ljunggren 2007). Genom att undersöka förskollärares och museipedagogers upplevelser av mötet mellan förskola och museum hoppas jag att med denna studie kunna synliggöra museet som en pedagogisk resurs för förskolans verksamhet. Detta då jag i mina sökningar av tidigare forskning kommit fram till att forskning kring just samarbete mellan förskola och museum är mycket begränsad.

1.1 Syfte och frågeställningar

Det övergripande syftet med studien är att utifrån förskollärares och museipedagogers uppfattningar undersöka mötet mellan förskola och museum. Det första delsyftet är att undersöka på vilka sätt förskollärare och museipedagoger upplever att ett museum kan vara en pedagogisk resurs för förskolan. Det andra delsyftet är att se hur samarbetet mellan förskollärare och museipedagoger ser ut samt hur detta samarbete kan utvecklas. För att uppfylla syftet kommer följande forskningsfrågor att besvaras:

1. På vilka sätt anser förskollärare och museipedagoger att museum kan användas som en pedagogisk resurs i förskolans verksamhet?

2. Hur upplever förskollärare och museipedagoger samarbetet dem emellan?

1.2 Definitioner, avgränsningar och fortsatt disposition Museum

Ett museum är enligt Eva Insulander (2010) ett exempel på en arena där lärande och meningsskapande kan äga rum. Det finns många typer av museer, exempelvis historiska museer, personmuseer och friluftsmuseer. Jag kommer i den här uppsatsen att begränsa mig till förskolans möten med konst på museum. Anledningen till att jag inte valt att använda benämningen konstmuseum är att de museer som ingår i studien inte enbart är inriktade på konst.

Museipedagogik / museipedagog

En del av museipedagogiken handlar om att vara en länk mellan museet och skolvärlden (Bergsland 2003). Då denna uppsats har som syfte att undersöka mötet mellan museum och förskola anser jag

det viktigt att presentera begreppen museipedagogik och museipedagog. Bergsland (2003) konstaterar att museipedagogik och museipedagog är begrepp som saknar en tydlig definition. Det råder en otydlighet i vad som avses med museipedagogik, både i Sverige och internationellt (Ljung 2009). Ljung (2009) menar att museers pedagogiska roll är i ständig förändring och att museipedagogiken framträder i mötet mellan besökare och museum. Hon skriver att museipedagogen har i uppgift att göra museer och dess utställningar tillgängliga för så många besökare som möjligt. Hur museipedagoger arbetar är olika vid olika museer och formas utifrån de omständigheter, möjligheter och begränsningar det specifika museet erbjuder. Museipedagogiken är alltså svårdefinierbar men jag kan konstatera att de flesta beskrivningar innehåller uttryck som personligt engagemang, inspiration och användande av många sinnen (jfr Statens kulturråd 1999, Bergsland 2003).

Pedagogisk resurs

Enligt förskolans läroplan ska förskolans verksamhet “främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter” (Lpfö 98/2010, s 9). Begreppet pedagogisk resurs används i uppsatsen för aktiviteter kopplade till museum som anses kunna leda till detta.

Studien består av fem kapitel. Efter inledningskapitlet presenteras i kapitel två vad tidigare forskning kommit fram till och hur kunskapsläget kring studiens ämne ser ut. Därefter följer i

kapitel tre en metodbeskrivning där studiens tillvägagångssätt samt de val som bidragit till studiens

utformning redovisas. I kapitel fyra presenteras och analyseras studiens empiriska material. Avslutningsvis diskuteras resultatet i kapitel fem, detta i relation till studiens syfte samt den tidigare forskningen.

2. Tidigare forskning

Då studien syftar till att undersöka förskollärares och museipedagogers upplevelser kring mötet mellan förskola och museum inleds kapitlet med tidigare forskning kring detta. Kapitlet innehåller även forskning om hur lärare i skolan upplever mötet med museum, detta då det varit svårt att hitta tidigare forskning kring hur förskollärare upplever detta möte. För att få en förståelse för vad barns möten med konst kan leda till presenteras därefter vad forskning kommit fram till om detta. Avslutningsvis presenteras tidigare forskning kring vilken betydelse miljön kan ha för barns lärande.

Den tidigare forskning som sökts och använts har varit både tryckt och internetbaserad. Inledningsvis har sökningen skett via sökmotorer som DIVA, ERIC EBSCO och Swepub, de vanligaste sökorden som använts är museum, plus förskola, pedagogik eller barn, respektive motsvarande ord på engelska. Vidare från sökning i sökmotorer har jag sökt manuellt via referenser från exempelvis artiklar jag hittat via sökmotorerna, denna typ av sökning kallar Robert K. Yin (2013) för snöbollssökning och förklarar som att en snöboll sätts i rullning och leder forskaren till nya källor.

2.1Samarbetet mellan förskola och museum

Museers roll i samhället har förändrats och gått från att ses som elitistiska och exklusiva institutioner till att sträva efter att nå ut till så många som möjligt och få en ökad pedagogisk roll (Ljung 2009). Detta delvis på grund av kulturpolitiska krav som utmanar museer till större öppenhet och tillgänglighet (Insulander 2005). Trots detta konstaterar Insulander (2005) i sin kartläggning över museipedagogisk forskning att det finns förhållandevis lite svensk forskning inom området, jämfört med internationellt.

2.1.1 Museipedagogers syn på samarbetet

Ljung (2009) presenterar i sin avhandling en enkätstudie där 113 svenska museipedagoger fått ge uttryck för sin pedagogiska praktik. Studien tar bland annat upp vad museipedagoger erbjuder eller vill erbjuda sina besökare och då i synnerhet barn och ungdomar. Enligt Ljungs (2009) studie finns det skillnader mellan hur museipedagoger jämfört med pedagoger i skolan talar om lärande och pedagogik. En skillnad är att skola och förskola har läroplaner att förhålla sig till vilket museipedagogerna inte är bundna till på samma sätt (Ljung 2009). I likhet med Ljung (2009) konstaterar Åsa Folkesson (2000) att det finns en skillnad mellan de pedagogiska förutsättningarna i

skolan jämfört med museers. Hon menar att skolans plats i samhället är säkerställd då det alltid kommer att finnas barn som måste gå i den, men att museerna i likhet med andra kulturella institutioner är beroende av att hela tiden motivera sina val av hur resurser ska fördelas för att kunna fortsätta sin verksamhet.

Jocelyn Dodd (1999) skriver att museer långsamt förändrats mot att möta samhällets behov, att museer gått från att ha varit formella och nått ut till en liten skara av konstelit till att arbeta för att nå ut till hela samhället. Dodd (1999) menar att genom att anpassa utställningar efter specifika målgrupper som exempelvis barn, kan museiupplevelsen inspirera och leda till ett livslångt lärande. Många av Sveriges museipedagoger vill ha ett bättre och utökat samarbete med skolor, museipedagoger upplever att det är svårt att få kontakt med lärare och nå ut med information till skolor om museets verksamhet (Ljung 2004).

Hans Örtegren (2009) har studerat hur det pedagogiska arbetet ser ut på Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn som under många år medverkat i konstpedagogiska projekt med fokus på samverkan mellan skolor och konstinstitutioner. Centralt för de flesta av museets projekt är ledorden konst och lärande och Örtegren (2009) har i sin studie koncentrerat sig på kontunia-projekten. I dessa projekt möts skola, museum och konstnärer och det finns ett uttalat mål om att se hur konsten kan bli en del av skolan och bidra till utveckling.

Möten är något som museipedagogerna i Ljungs (2009) studie uttrycker som det de uppskattar mest i sitt arbete, i första hand mötet med barn och ungdomar men även betraktarnas möten med konst. Många museipedagoger känner att de saknar den tid de behöver till förberedelse och uppföljning av möten med barngrupper (Ljung 2009). Konstnärliga processer tar tid och kräver mycket arbete, särskilt om barnen själva också ska delta i processen. Det blir därför viktigt att som museipedagog från början i ett projekt vara tydlig med att klargöra hur mycket tid och engagemang som behöver ges för att få ut så mycket som möjligt av ett samarbete mellan museum och skola (Örtegren 2009).

Det unika med museipedagogik och det som skiljer den från annan pedagogik är enligt Ljung (2009) den materiella grunden, föremålen eller samlingarna. Den materiella grunden behöver enligt museipedagogerna inte vara begränsad till museibyggnaden utan kan också vara platser utanför museet, så som kulturmiljöer, skulpturparker och fornlämningar. Ljung (2009) undersöker om skolans och förskolans uppgift att förmedla och förankra de grundläggande värden som det svenska

samhället vilar på även avspeglas i museipedagogiken. Förståelse, dialog, empati, respekt, tolerans och öppenhet är värdebegrepp som på olika sätt kommer fram i Ljungs (2009) enkätundersökning.

2.1.2 Lärares syn på samarbetet

Inte bara personer från museets sida vill att samarbetet ska bli bättre, även lärare och förskollärare vill ha ett bättre samarbete med museer och menar att dialogen och att ta tillvara på varandras kompetenser är viktigt (Ljung 2004). Bergsland (2003) har genom att delta vid visningar, studera litteratur samt intervjua museipedagoger, lärare och elever undersökt mötet mellan museum och förskola. Hon konstaterar att lärarna i studien inte tänker in museipedagogiken som en resurs i sin verksamhet, de utnyttjar inte museipedagogernas kunskap och känner att informationen från museerna är bristfällig. Bergsland har även skrivit en rapport tillsammans med Petter Ljunggren där de redovisar ett projekt som genomförts mellan Lärarhögskolan i Stockholm och Historiska museet (Bergsland och Ljunggren 2007). Projektet syftar till att ge ökad kunskap om museers användbarhet och lärares kännedom om möjligheter till användning av museum som en pedagogisk resurs. Bergsland och Ljunggren (2007) menar att museet kan fungera som ett verktyg i lärandet och vill visa på att skolans och förskolans läroplansmål kan uppnås i en annan och ny kontext. De konstaterar utifrån diskussioner med lärarstudenter att många av Sveriges lärare har dåliga erfarenheter av påtvingade museibesök från sin egen skolgång och inte har kännedom om vilken pedagogisk kunskap och vilka möjligheter museer idag har att erbjuda.

I England genomfördes under 2003-2005 ett stort projekt där 69 museer samt ett stort antal barn och lärare deltog med syfte att utveckla samarbetet mellan skola och museum. I projektet har bland annat 1643 lärare deltagit i en enkätstudie där de besvarar frågor kring vad de tror att sina elever får med sig genom museibesök. Eilean Hooper-Greenhill m fl (2006) kommer fram till att lärare i England överlag är entusiastiska och nöjda med vad museer har att erbjuda. De flesta men inte alla lärare använder museer kontinuerligt på ett fantasifullt sätt för att främja kreativiteten hos barnen. Trots detta finner lärare inte alltid museum lätta att samarbeta med då vissa delar av museikulturen anses ogästvänlig. I likhet med museipedagogerna i Ljungs (2009) studie anser lärarna i Hooper-Greenhills m fl (2006) studie att barnen genom att möta utställningar på museum uppmuntras att tänka om sig själva och andra på ett reflekterande sätt och att detta kan leda till en utvecklad empatisk förmåga. Det lärarna i studien anser viktigast med att samarbeta med museum är den glädje, nyfikenhet och entusiasm som de anser att barnen får med sig genom museibesöket.

2.3 Möten med konst

Att lära i konsten har enligt David Bell (2012) ett högt värde och kan berika barnets bredare pedagogiska erfarenheter. I likhet med Skoglund (1998) menar han att barn till skillnad från många vuxna är mindre hämmade i sina engagemang med konstverk. Barnen är enligt Bell (2012) oftast också mer benägna om att säga vad de tycker om vad de ser och gör oftast detta genom spontana utrop, kommentarer eller samtal. Dessa samtal ökar gemensam förståelse och lärande och är en viktig strategi för att lära sig genom konst. Att engagera sig i konst kan enligt Bell (2012) leda till gemensam erfarenhet där kunskap kan utbytas och olikheter värderas och förklaras. Ljung (2009) belyser narrativitet och menar att människan kan förstå sig själv genom berättelser och berättande. Barns möten med konst på museum kan ses som en meningsskapande aktivitet som innefattar förhandling mellan museets berättelser och barnets berättelser (Ljung 2009). Genom konstupplevelser kan barnet förbättra helhetsupplevelser av lärande, främja uppmärksamheten på nyanser och subtilitet, främja mångfald och känna igen den nödvändiga fantasiutövningen som en av de viktigaste mänskliga färdigheterna (Bell 2012).

2.4 Miljöns betydelse

Ett museum är utformat på ett annat sätt än en förskola och erbjuder andra typer av upplevelser. Staffan Selander och Gunther Kress (2010) utgår från ett multimodalt perspektiv och menar att skolan ofta missar att ta tillvara på värdefull kunskap som finns utanför skolmiljön. De menar att samverkan med omvärlden är viktig och ser möjligheter i att ta utgångspunkt i dessa resurser som finns tillgängliga för att skapa mening och tolka världen. Traditionen i skola och förskola har länge varit att barnen under en längre tid skolas in i en egen social kultur som ofta inte har några kopplingar till världen utanför. För att bryta detta anser Selander och Kress (2010) att lärare i större utsträckning borde sträva efter att anpassa verksamheten till omvärlden. I stället för att ha skolan som utgångspunkt för lärande blir det enklare att studera lärande på alla platser där det förekommer, det kan handla om formella, semiformella eller informella lärmiljöer. Konstmuseum är ett exempel på en semiformell lärmiljö, det är en institution som definierar, vårdar och iscensätter kollektiva estetiska omdömen. I museiuppdraget ingår också länkar till den formella lärmiljön då möten med barn och elever utgör en viktig del av verksamheten. Museer kan fungera som en mötesplats för samtidsdebatt och en demokratisk dialog som är viktig att ta tillvara på (Selander & Kress 2010).

2.5 Sammanfattning av tidigare forskning

Forskning har kommit fram till att barns engagemang och meningsskapande kan främjas genom möten med konst (Bell 2012). Genom att ta tillvara andra platser utanför förskolan kan demokratiska dialoger främjas och barnen få en känsla av tillhörighet i samhället (Selander & Kress 2010). Museipedagoger upplever det svårt att nå ut till skolor men anser samarbetet mellan skola och museum viktigt och som ett sätt att till barnen förmedla grundläggande värden så som respekt, förståelse och öppenhet (Ljung 2009). Även lärare uttrycker att ett samarbete med museum kan leda till reflektion över sig själv och andra (Hooper-Greenhill m fl 2006). Genom den tidigare forskningen kan konstateras att museipedagoger upplever det svårt att nå ut till skolans värld, men att de anser samarbetet där emellan viktigt. Enligt mina sökningar finns det ont om svensk forskning kring just mötet mellan förskola och museum. Därför blir det meningsfullt att undersöka hur museum kan vara en pedagogisk resurs för förskolan samt hur förskollärare och museipedagoger upplever samarbetet dem emellan.

3. Metod

I detta kapitel presenteras de val som bidragit till uppsatsens utformning. Val av metodansats presenteras. En redogörelse för val av metod, urval, genomförande av empiriinsamling samt en beskrivning av använt tillvägagångssätt för att få svar på frågeställningar och uppnå studiens syfte. Slutligen redogörs för de etiska överväganden som har gjorts.

3.1Hermeneutik

För att tolka respondenternas upplevelser av mötet mellan förskola och museum har analysarbetet inspirerats av en hermeneutisk metodansats. Ingrid Westlund (2009) beskriver hermeneutiken som en metod där tolkning och förståelse ligger i centrum. Hon beskriver vidare att metoden lämpar sig att använda då forskaren vill komma åt och förmedla respondenternas egna upplevelser. För att uppnå detta krävs att respondenterna ges frihet att själva välja vad de vill tala eller skriva om. Den hermeneutiska forskningsprocessen handlar enligt Henny Olsson och Stefan Sörensen (2007) inte om att sätta sig in i någon annans tankar utan om att få en förståelse för vad dessa tankar handlar om, detta kan uppnås genom att låta förståelsen växa fram ur relationer mellan delar och helhet. Denna process kallas för den hermeneutiska spiralen och har sin utgångspunkt i att se helheten. Den hermeneutiska spiralen grundar sig på att det finns en dialektik mellan tidigare forskning och forskarens empiriska material. Tidigare forskning kan öppna upp för alternativa tolkningar eller resultat och komma med kunskap som stärker och fördjupar. Min forskningsprocess har influerats av det hermeneutiska förhållningssättet till forskning. Forskning har sökts kontinuerligt under arbetets gång och i takt med en förändrad förförståelse och mer kännedom kring studiens ämne har också mina syftesfrågor omformulerats.

3.2 Val av metod

Utifrån studiens syfte har en kvalitativ undersökningsmetod valts. Andreas Fejes och Robert Thornberg (2009) beskriver kvalitativ forskning som ett sätt att gå på djupet och försöka beskriva och förstå fenomen utifrån orddata från den verklighet som studeras, det vill säga data som samlats in genom språkliga utsagor så som fältanteckningar, observationer eller inspelade intervjuer. Jag har i denna studie valt att använda mig av kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer som metod för insamling av empiri. Enligt Jan Trost (2010) har den kvalitativa intervjun som mål att komma åt respondentens erfarenheter och förstå hur denne tänker och känner. Steinar Kvale och Svend Brinkmann (2009) beskriver den kvalitativa forskningsintervjun som ett sätt att förstå ämnen från

intervjupersonens vardag ur den intervjuades eget perspektiv. Att en intervju är halvstrukturerad innebär att den till viss del liknar ett vardagssamtal. Skillnaden från ett vardagssamtal är att den har ett syfte och innefattar en bestämd teknik, den genomförs med hjälp av en intervjuguide som hjälper forskaren att fokusera på vissa teman och kan även innehålla förslag till intervjufrågor.

3.3 Urval

Valet av respondenter har skett via ett avsiktligt urval vilket Yin (2013) menar är den vanligaste urvalsmetoden för kvalitativ forskning. Detta urval har gjorts för att få respondenter som är relevanta för studien. Respondenter bör väljas utifrån att de kan tänkas ha olika åsikter om studiens ämne, detta för att undvika att forskaren vinklar studiens resultat genom att bara välja källor som styrker forskarens förutfattade meningar. Utifrån studiens syfte har förskollärarna valts utifrån deras tidigare erfarenheter av samarbete med museum. Fyra förskollärare har intervjuats och alla arbetar på förskolor i Mellansverige. Två förskollärare valdes utifrån att jag genom tidigare erfarenheter visste att de tagit med barngrupper till museum. De andra två förskollärarna valdes utifrån information på deras förskolors hemsidor om att fantasi och kreativitet står i fokus i verksamheten. Dessa förskolor kontaktades och tillfrågades om intresse att delta i min undersökning och på så sätt fick jag kontakt med dessa två förskollärare. De tre museipedagoger som intervjuats arbetar alla på olika museer i Mellansverige och har valts utifrån att möten med barn ingår i deras arbetsuppgifter. Detta urval har delvis skett via det Yin (2013) kallar snöbollsurval. Genom att söka information på museers hemsidor har museer som skrivit fram att de tar emot barngrupper kontaktats och tillfrågats om intresse att delta i studien. Få museipedagoger har visat intresse men genom en av de kontaktade som själv för tillfället inte arbetar med barngrupper förmedlades kontakt vidare till ytterligare två som passar in i studiens syfte.

3.4 Från frågeställningar till intervjufrågor

Inför intervjuerna har två intervjuguider skapats, en för förskollärarna och en för museipedagogerna (se bilaga 1 & 2). För att strukturera intervjuerna innehåller intervjuguiderna teman som skapats utifrån studiens syfte, under varje tema har några förslag till intervjufrågor formulerats. De teman som utformats är: museum som en pedagogisk resurs, barn och konstupplevelser, samarbete mellan

förskola och museum samt för museipedagogerna även temat museipedagogik. De två första

temana, museum som pedagogisk resurs och barn och konstupplevelser har utformats för att täcka in den första forskningsfrågan. Genom att ställa frågor utifrån dessa två teman hoppas jag kunna närma mig respondenternas tankar kring hur museum kan användas som en pedagogisk resurs i

förskolans verksamhet. Det tredje temat, samarbete mellan förskola och museum har utformats för att få en inblick i hur respondenterna upplever samarbetet mellan förskola och museum, detta för att svara på den andra av studiens två forskningsfrågor. Temat museipedagogik som enbart ingick i intervjuguiden för museipedagogerna skapades för att få en uppfattning om hur museipedagoger arbetar, detta då det inte finns någon fastställd definition av vad yrket museipedagog innebär (jfr Bergsland 2003, Ljung 2009).

3.5 Genomförande av intervjuer

Den första kontakten med studiens respondenter togs via e-post (se bilaga 3). Därefter kontaktades de som visat intresse att delta via telefon för att komma överens om lämplig plats och tidpunkt för genomförande av intervjun. Intervjuerna varade i cirka 30 minuter och ägde rum i enskilda rum på respondenternas arbetsplatser. Trost (2010) menar att det är positivt om intervjun genomförs på en plats där respondenten känner sig trygg och för att inga störande moment ska uppstå bör platsen för intervjun vara ostörd. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) är en intervju inte ett samtal mellan två lika parter. Detta är något som är viktigt att ta hänsyn till då det är jag som forskare som styr intervjun genom mitt sätt att ställa frågor och lyssna till respondentens svar. Intervjuerna har genomförts med intervjuguiden som hjälp men respondenterna har fått stort utrymme att utveckla sina egna tankar kring ämnet. För att dokumentera intervjuerna har samtalen spelats in med hjälp av en diktafon. Kvale och Brinkmann (2009) menar att det blir lättare för intervjuaren att koncentrera sig på ämnet och samspelet i intervjun genom att använda ljudinspelning. På grund av avstånd har två av intervjuerna gjorts via e-post. En av nackdelarna med datorstödda intervjuer är enligt Kvale och Brinkmann (2009) att forskaren går miste om kropps- och talspråket, detta är något jag haft i åtanke när jag analyserat materialet. En fördel med datorstödda intervjuer är att respondenten i lugn och ro får tänka igenom sina svar och på så sätt få mer uttänkta svar.

!

3.6 Bearbetning och analys

För att kunna göra en så grundlig och tydlig analys som möjligt har de inspelade intervjuerna transkriberats ordagrant. För att sätta mig in i materialet läste jag igenom de transkriberade intervjuerna i sin helhet ett flertal gånger. Under genomläsningen försökte jag att helt bortse från mina egna fördomar för att kunna skapa mig en så öppen bild som möjligt. För att tillämpa den hermeneutiska spiralen vid analys av kvalitativa intervjuer föreslår Westlund (2009) att forskaren till en början läser igenom allt intervjumaterial för att få en helhetsbild. Därefter är det lämpligt att lägga märke till engagemang i texten och registrera återkommande utsagor så som fraser eller ord

som förekommer ofta, dessa utsagor blir en del i helheten. Utifrån utsagorna skapas kategorier och teman för att på så sätt få en förståelse för huvudbudskapen i dessa. När jag kände att jag var väl insatt i mitt material började själva bearbetningsarbetet. Utifrån studiens syfte skapades kategorierna möten och samarbete. Kategorin möten har utformats för att svara på studiens första forskningsfråga. Genom att analysera vad förskollärare och museipedagoger anser att barn får med sig genom möten med museum hoppas jag komma fram till på vilka sätt museum kan användas som en pedagogisk resurs för förskolan. För att svara på studiens andra forskningsfråga utformades kategorin samarbete. För att få en tydlig struktur och överblick använde jag mig av papperskopior av intervjuerna och klippte ut de utsagor som kändes mest betydelsefulla i förhållande till dessa kategorier. Därefter sorterades urklippen i högar utifrån likheter i respondenternas uppfattningar, dessa likheter hittades genom att med hjälp av olika färger stryka över de ord som liknade varandra i respondenternas uttalanden. Utifrån dessa ord bildades ett tiotal grupper, genom att jämföra likheter och skillnader i dessa grupper och relatera dem till studiens syfte skapades slutligen under kategorin möten de tre underkategorierna fantasi, inspiration och lärande, detta utifrån mina tolkningar av respondenternas uttalanden om vad barn kan få med sig genom möten med konst på museum. Under kategorin samarbete konstruerades två underkategorier, information och utveckling. För att underlätta för läsaren har citaten i resultatet språkligt bearbetats, upprepningar har tagits bort och ofullständiga ord har skrivits ut till skriftspråk.

3.7 Etiska överväganden

Etiska överväganden har gjorts i enlighet med Vetenskapsrådets (2002) fyra grundläggande huvudkrav på forskning, dessa krav omfattar information, konfidentialitet, nyttjande och samtycke. Respondenterna har informerats om studiens syfte och har utifrån det gett sitt medgivande till att delta. För att värna om respondenternas integritet har allt redovisat material avidentifierats och alla namn som redovisas är fingerade. Det insamlade materialet har förvarats på ett sätt att inga obehöriga kunnat ta del av det och har endast använts till det respondenterna gett samtycke till.

4. Mötet mellan förskola och museum

I den här delen av uppsatsen kommer resultatet att redogöras utifrån de kategorier som tolkats fram under analysens gång. Först presenteras kategorin möten med dess underkategorier fantasi,

inspiration och lärande. Därefter presenteras kategorin samarbete med underkategorierna information och utveckling för att knyta ihop hur dessa möten på bästa sätt kan användas som en

pedagogisk resurs för förskolans verksamhet. I resultatet har jag valt att kalla de fyra förskollärarna för Eva, Jörgen, Linda och Sara och de tre museipedagogerna har fått namnen Matilda, Karin och Birgit.

4.1 Möten

Genom att ta med barn till museum kan möten av olika slag ske, detta är något som de intervjuade förskollärarna och museipedagogerna är överens om. Förskollärarna menar att det är viktigt att låta barnen möta samhället, låta dem vidga sina vyer och komma i kontakt med sådant de inte möter i förskolan.

Det är ju det jag brinner för, att inte låta förskolan bli en egen liten ö. Att låta barnen träffa samhället, låta dem möta konst, dans, skådespelare, snickare, parkarbetare, ja möjligheterna för samarbete är oändliga. (Eva, förskollärare).

Genom att ta med barn till museum får barnen tillgång till en annan miljö än den de är vana vid i förskolan. Även museipedagogerna tar upp att museet är en helt annan miljö än vad barnen möter i förskolan. Museipedagogen Matilda tror att miljön är viktig och menar att det museet har att erbjuda finns ingen annanstans, att om barnen får möjlighet att komma till museet och ta del av de föremål och samlingar som finns där kan det leda till ett vidare intresse och inspiration att själv bygga vidare på det de sett. Olika typer av möten kan leda till erfarenheter av olika slag, när förskollärarna och museipedagogerna uttrycker sig om barns möten med museum är fantasi,

inspiration och lärande begrepp som är vanligt förekommande.

4.1.1 Fantasi

Samtliga av de intervjuade förskollärarna och museipedagogerna talar om fantasi när de talar om barns möten med museum. De är eniga om att genom att ta med barngrupper till museum kan fantasin vidgas och inspirera till nya tankar och idéer hos barnen.

Konst kan ju liksom släppa fram deras kreativitet och fantasi och att man ser hur andra har gjort och att man blir inspirerad och vill göra själv liksom. Sen kan det vara fantasi och berättande också, att man berättar om vad man tror är på tavlorna eller hur man tror att de tänkte de som har gjort tavlorna (Sara, förskollärare

Ur fantasin kan kreativitet i form av exempelvis berättande ta form och om barnen får möjlighet att jobba vidare med detta kan deras förmåga att kunna uttrycka sina tankar och tolka sin omvärld utvecklas. Museipedagogen Birgit säger att “barnen ska känna sig delaktiga och känna att de alla har en egen berättelse, är en del av en större historia”. Hon tycker också att det är viktigt att barnen vågar vara kritiska genom att ifrågasätta och själva berätta om det de ser, och tror att de genom fantasin och konsten kan bli hjälpta i det. Genom fantasin och användandet av kroppen på olika sätt kan barnen också lära sig att använda olika förmågor.

Att barnen när de besöker museet får lära sig att använda olika förmågor, att ibland får de kanske använda fantasin mycket. Ibland ska de få upptäcka och använda kroppen och sådär, att det är mycket sådana grejer där barnen upptäcker sig själva (Matilda, museipedagog).

Att barnen ska få möjlighet att upptäcka sig själva med fantasins hjälp anses viktigt och något som både förskollärarna och museipedagogerna tror att mötet med konst på museum kan inspirera till. 4.1.2 Inspiration

Genom fantasin och mötet med konsten kan barnen se hur andra har gjort och bli inspirerade till att vilja skapa själva. Förskolläraren Sara menar att det för att kunna vara kreativ behövs inspiration och att hennes erfarenhet är att barn upplever museer som en inspirerande miljö. Sara anser också att det skulle vara inspirerande för barnen att möta en museipedagog som berättar om konstverken för barnen och låter barnen uttrycka sig på olika sätt på museet. Museipedagogen Karin tänker sig att ett besök på ett museum kan inspirera till många olika konstnärliga uttryck så som musik, berättande och bildskapande men säger också att det är förskolornas uppgift att se till att denna inspiration tillvaratas. Karins tankar kring olika uttryckssätt kan liknas vid det förskolläraren Eva säger om att uttrycka sig själv via bild.

Ja, jag tror dels, det jag har sett är att museet kan inspirera till att uttrycka sig själv via bild. Att måla och rita. Ja det blev ju jättetydligt när vi hade varit på museet för vi jobbade vidare väldigt mycket med bild på väldigt många olika sätt. Och det märktes verkligen att barnen hade tagit intryck av det de hade sett. Men också samtalen och reflektionerna kring, ja alla möjliga saker som dyker upp i deras tankar och vad de associerar till när de ser konsten också (Eva, förskollärare).

Utifrån citatet ovan kan ses att det inte bara var sättet att uttrycka sig i bild som utvecklades efter museibesöket utan också barnens sätt att reflektera och samtala om det de sett, det är något som de flesta deltagarna i studien är överens om. De lyfter fram vikten av att kunna uttrycka sig själv på ett

reflekterande sätt och att museet kan vara en inspirationskälla för detta, att barnen genom att se hur andra har gjort blir inspirerade till att själva våga pröva sig fram och använda olika förmågor så som skapande, berättande och förmågan att kunna reflektera.

Jag tror att konst precis som för vuxna gör att man kan titta och börja tänka själv på något sätt. Vad tycker man själv och vara reflekterande och komma på att man kan tycka själv. Det är ju ofta att barnen gärna vill berätta, när vi tittar på tavlorna så vill de berätta vad de ser. Jag brukar ofta fråga “å hittar ni några blommor här som ser ut mer som djur” och de vill komma fram och peka och dom tittar. Så det är mycket det där att just sätta ett språk och sätta ord på vad man ser och sådär (Matilda, museipedagog).

För att barnen ska få en chans att utveckla dessa förmågor är det viktigt att de får möjlighet att uttrycka sig. Genom att som vuxen ta konsten till hjälp och ställa frågor till barnen om vad de ser och hur de tänker kring det de ser får barnen möjlighet att sätta ord på sina tankar, i konsten finns enligt museipedagogen Birgit inga rätt eller fel och barnen får känna att det de säger är viktigt. Att barnen bearbetar upplevelser via lek är något som kommer fram i intervjuerna. Förskolläraren Linda är övertygad om att barn genom att uppleva konst blir inspirerade och får utlopp för sin kreativitet genom att på förskolan få möjlighet att uttrycka sig på sina egna sätt. Hon tror att barnen efter ett besök på museum skulle upptäcka att konst kan vara mer än bara “tråkiga tavlor” och att det är viktigt att som förskollärare uppmuntra barnen att testa olika uttryckssätt genom leken.

Utifrån intervjusvaren är det inte bara barnen som får inspiration genom mötet med museum utan även förskollärarna. Genom att besöka museum tillsammans med barnen upplever förskollärarna att de får inspiration och idéer till hur de kan arbeta vidare på förskolan. Förskolläraren Jörgen beskriver det som att han under ett besök på museum fyller på sin idébank som han tar med tillbaka till förskolan. För att kunna inspirera barnen att arbeta vidare med upplevelserna från museet på förskolan anser förskolläraren Sara att hon behöver ha kännedom om olika material.

Och museipedagogerna kanske kan ge oss förskollärare input också i materialkännedom så att vi kan jobba mer med det här. Jag tänker att vi förskollärare behöver ha mycket materialkunskap för att kunna inspirera barnen att skapa också (Sara, förskollärare).

Även museipedagogerna upplever att museum kan inspirera förskollärare. Museipedagogen Matilda säger att många förskollärare när de kommer tillbaka till museet med nya barngrupper ofta berättar om tidigare besök och hur museet inspirerat förskolan till att arbeta vidare utifrån utställningar under längre perioder. Matilda påpekar också att detta är viktigt för henne och att hon då i sin tur blir inspirerad till att fortsätta ta emot barngrupper och skapa barnanpassade utställningar.

4.1.3 Lärande

Utifrån förskollärarnas och museipedagogernas tankar kring fantasi och inspiration kan olika typer av lärande uttolkas. Det finns en skillnad i hur förskollärarna jämfört med museipedagogerna talar om lärande i samband med museibesök. Förskollärarna talar om lärande som olika processer där barnen erövrar nya kunskaper och erfarenheter i mötet med konsten och tillsammans med andra barn och vuxna. Museipedagogen Matilda talar till en början om lärande som faktakunskaper som ska nötas in och att detta är något de vill komma ifrån, museibesöket ska enligt museipedagogerna upplevas roligt och inspirerande och inte som något påtvingat.

Jag har ingen illusion av att man ska kunna lära barn en massa och proppa i dem en massa fakta och kunskaper, utan mer att de ska tycka att det är kul och trevligt på museet. Att det mer är att upptäcka och sådana grejer mer än som jag tänker att det var förr, att man kanske står och berättar om årtal och liksom förmedlar fakta på det sättet. Det kan man göra ibland också, man försöker alltid få in lite lärande. Jag brukar tänka att vad är det de minns eller ska ha fått med sig liksom, vad ska de veta efter det här besöket sådär (Matilda, museipedagog).

Matilda kopplar lärande till hur det var förr, att någon stod och berättade och förmedlade fakta utan att barnen själva fick möjlighet att interagera. Museipedagogen Karin pratar om olika lärstilar och menar att hennes uppgift är att utforma museet så att dessa kan tillgodoses men själva lärandet överlåter hon till förskollärarna att ta hand om. Som nämnts tidigare kommer det i intervjuerna fram att förskollärare och museipedagoger anser att museum kan inspirera barn till eget skapande, om detta skapande tillvaratas kan ett lärande uppstå. Förskolläraren Eva menar att det är vanligt att låta barnen måla det de upplevt när de besökt en utställning. Hon anser att det är viktigt att ha en tanke med varför barnen ska gestalta det de varit med om, inte bara se det som ett tillägg som görs efter museibesöket. Genom att betrakta det barnen skapar, ta del av deras reflektioner och använda det i planeringen av verksamheten kan det enligt Eva ske ett lärande. Eva lyfter också fram lust och glädje när hon pratar om vilka typer av lärande besök på museum kan leda till.

Jag tror att det (möten med konst) berikar barnen och dels så tror jag att det kan vara igenkännandet och den här lusten och glädjen, och det är ju ett lärande i det också. För jag tänker, barn funderar väldigt mycket och ofta över rent existentiella frågor som nu när vi har arbetat med slottet med den här barngruppen, så vid ett tillfälle när de var där så funderade de “undrar hur slottet ser ut om man var en myra eller en fågel”. Och den här konstnären på utställningen vi besökte med barnen, han var ju väldigt intresserad av både djur och natur och perspektiv och bland annat just fågelperspektivet. Och då liksom tänker jag att det finns väldigt mycket av de frågeställningarna eller de perspektiven som en konstnär ger uttryck för i sin konst som kan tilltala barn och leda till ett lärande (Eva, förskollärare).

Eva liknar barnens tankar kring existentiella frågor vid de perspektiv en konstnär ger uttryck för i sin konst. Detta kan tolkas som att barnen genom ett igenkännande kan tilltalas av konsten och ta hjälp av den i sina egna funderingar kring livet. Genom att titta på konst kan barnen också lära sig att respektera andra, det blir något speciellt när konstverken finns samlade på ett museum.

Barnen kan reflektera och komma på vad de själva tycker. Ja men också på något sätt lite respekten för konst, att här har någon gjort något och det hänger här och man vill visa det och kanske få en stolthet av att göra något själva också (Matilda, museipedagog).

Även om Matilda här inte tydligt uttrycker att hon pratar om lärande, kan det tolkas som att hon anser att barn genom att titta på konst lär sig att tänka reflekterande och uttrycka sina egna åsikter och också lär sig att respektera andra och sig själva. Sara berättar att barnen på hennes förskola ska ha en egen utställning på en plats utanför förskolan, hennes tankar om detta kan liknas vid Matildas tankar om stolthet.

Det är ju just att det (museet) är en speciell plats och där hänger, där finns det alla de här konstverken och barnen går till ett annat ställe liksom som är utanför vardagen. Då blir det lite mer speciellt. Och vi ska ju ha en utställning också och det blir ju lite som ett museum också, att när vi har våran utställning då får de ställa ut det de har gjort. Det kan ju vara roligt att det liksom blir upplyft på något vis, att det blir lite speciellt när det är på en annan plats än förskolan. Att det blir, ja nu är det vi som ställer ut och när man går på museum så är det några andra som ställer ut sitt, så får man titta på och beundra och fundera kring det (Sara, förskollärare).

Sara belyser betydelsen av att få visa upp sina egna konstverk på en plats utanför förskolan och menar att detta blir speciellt för barnen, att barnen kan känna att de också får visa det de gjort precis som konstnärer på museum. Barnen lär sig på det sättet att de också har rätt att uttrycka sig. Museipedagogen Karin menar att “barnen genom konsten kan lära sig allas lika värde, demokrati, att genom exempel från konsten visa på människor som vågat uttrycka åsikter och velat förändra”.

4.2 Samarbete

För att förskolan på bästa sätt ska kunna använda museum som en pedagogisk resurs uttrycker förskollärarna att de önskar ett bättre samarbete mellan förskola och museum. Samtliga av de intervjuade förskollärarna har vid något tillfälle tagit sina barngrupper till museum men på grund av bland annat avstånd till närmsta museum har alla inte samma erfarenheter av detta. Förskolläraren Linda behöver hyra en buss för att kunna ta med barnen till museum, att besöka museum blir därför en kostnadsfråga och inget som prioriteras då barnen inte visat något intresse för detta. Förskolläraren Eva menar att samarbete med museum och andra verksamheter utanför förskolan skulle kunna utnyttjas i allt större grad. Ett av barnens största uttryckssätt är enligt Eva skapande av olika slag och därför anser hon att ett samarbete med museum är fördelaktigt.

Jag tror att vi skulle, alltså vi skulle kunna samarbeta med dem i ännu högre grad än vi nu gör. Jag tror inte ens att vi tar tillvara på en bråkdel av de möjligheterna som finns att samarbeta med ett museum. För att bild och bildkonst är ju någonting som vi jobbar väldigt mycket med, det är ju ett av barnens nästan starkaste uttryckssätt att måla och rita och skulptera. Så att det ligger ju liksom verkligen nära varandra överhuvudtaget de här estetiska uttrycken (Eva, förskollärare).

Eva och Jörgen är de av förskollärarna i studien som utnyttjat möjligheten att samarbeta med en museipedagog när de tagit med en barngrupp till museum. Eva anser det mycket viktigt att låta barnen komma utanför förskolan och möta det samhälle de lever i och ser inga hinder för att samarbeta med olika yrkeskategorier i samhället. Hon beskriver att när de kommer till museet blir museipedagogen en av dem, en extra pedagog med speciella kunskaper som kan berätta för barnen om det museet har att visa. Jörgen känner att den museipedagog han samarbetat med varit till stor hjälp då denne trots att utställningen inte alls var anpassad för barn fångat barnens intresse på ett bra sätt, vilket han inte tror att han själv hade klarat. Trots att Sara inte varit i kontakt med någon museipedagog har hon tankar om hur ett sådant samarbete skulle kunna vara positivt.

Det skulle ju vara jättekul om någon var där då och kunde berätta för barnen, liksom berätta om konstnären och lite om hur den tänkt och så. Det kan ju vara bra att ha en museipedagog som kan ställa andra frågor runt konstverk än vad vi gör. Så för att barnen ska få en djupare inblick i konstvärlden mera, jag tror att det skulle kunna gå att göra mycket. Faktiskt (Sara, förskollärare).

I likhet med Eva och Jörgen som tycker att museipedagogen blir en resurs med speciella kunskaper tror Sara att en museipedagog kan komplettera hennes egna kompetenser.

4.2.1 Information

Det framkommer tydligt att både förskollärarna och museipedagogerna uppskattar ett samarbete dem emellan. För att samarbetet ska fungera behövs information från museet till förskolan. Medan Eva tycker att informationen är bra tycker de andra förskollärarna att de får alldeles för lite information om vad museer har att erbjuda förskolan. Jörgen tror att samarbetet skulle fungera bättre om museer marknadsförde sig bättre och Sara tycker att den mesta information de får till hennes förskola är riktad till skolan, hon känner inte att de fått någon inbjudan som varit direkt till förskolan. Linda upplever att hon skulle behöva mer information för att veta vad museer har att erbjuda.

Vi får ingen information alls. Jag vet inte riktigt hur det skulle se ut då man inte har fått möjligheten att samarbeta med något museum, det känns som att jag inte har någon aning om vad de skulle kunna erbjuda oss om vi kom dit (Linda, förskollärare).

Även museipedagogerna ser problem i hur information når ut till förskolor. De menar att det är svårt att nå ut till förskolorna men att de på olika sätt arbetar för det. De har hemsidor där de lägger ut information om hur de arbetar med barngrupper, där finns också information om vart förskollärarna ska vända sig för att starta upp samarbeten med museerna. Samtliga tre museipedagoger skickar

mailutskick till förskolor med jämna mellanrum där de informerar om vilka aktiviteter de har att erbjuda men de tycker att det känns svårt att veta hur de ska få ut informationen på bästa sätt.

Men för att nå ut liksom till alla då är det ju utskick, alltså mailutskick, men då är det också ganska svårt för man vet inte riktigt var det hamnar. Och det är ju ett problem, kanske ännu större i skolvärlden, att det hamnar hos rektorer och att man inte får mailadresser. Så det är svårt att nå ut till de enskilda förskollärarna och det är jättesvårt att hålla uppdaterade maillistor för folk försvinner och flyttar på sig. Så att det har jag pratat med andra kolleger runt om i Sverige om, att det är svårt att nå ut och speciellt svårt om man vill nå ut till nya besöksgrupper då och så. Hur gör man? (Matilda, museipedagog).

Matilda tycker att det är svårt att veta om informationen kommer fram och har pratat med andra kolleger runt om i Sverige som känner på liknande sätt. Hon undrar helt enkelt hur museet ska göra för att nå ut till förskolorna.

4.2.2 Utveckling

Matilda berättar också att de på hennes museum bjudit in till lärardagar med tanken att knyta personliga kontakter med lärare för att kunna utveckla samarbetet med förskola och skola, men att det ofta varit dålig uppslutning på dessa träffar. Hon säger också att när de väl fått kontakt med intresserade lärare går det att göra så mycket.

Det kanske är en lite främmande värld och man kanske inte vet riktigt vem man ska ta kontakt med och sådär. Och så ser man hur bra det kan bli för de som faktiskt kommer och återkommer och återkommer, de har ju upptäckt någonting. [...] En del lärare fattar att man kan göra mycket mer och då går det att hitta de här mötena. [...] Jag tror att vi på museer är ganska villiga att diskutera och liksom komma fram till olika upplägg och sådär. Man vill gärna ha en dialog tror jag och komma fram till någon lösning. Ibland tänker man, man vet vilken jobbig situation lärarna har med arbetsbörda och sådär men det finns utrymme för så mycket mer. Har man bara vilja så, det kanske är en ovana också. Går man inte på museum själv då tänker man inte på att det finns som en resurs liksom att man kan använda sig av det som finns här (Matilda, museipedagog).

Dialog och nära kontakter är något som Matilda tror är viktigt för att kunna ha ett väl fungerande samarbete med förskolan. Bara det finns en vilja tror hon att museet kan fungera som en resurs, men för att det ska finnas en vilja behöver också förskollärarna ha kännedom om vad museet har att erbjuda. Museipedagogen Karin har en idé om att museet kan komma till barnen. Karin samarbetar med en förskola där barnen besöker museet och efter museibesöket kommer hon till förskolan och samtalar med barnen om utställningarna de sett på museet. Även förskolläraren Eva tänker att samarbetet med museum skulle kunna utvecklas så att museipedagogen besöker förskolan. På det sättet lär museipedagogen känna barnen och samarbetet kan fortsätta under en längre period. Eva anser också att förskollärare och museipedagoger har mycket att lära av varandra och att om samarbetet utvecklas över tid kan det ge nya perspektiv och inspirera till nya samarbetsformer. Att

från museets sida besöka förskolan är också en tanke som museipedagogen Matilda har, precis som Eva anser hon det fördelaktigt att lära känna barnen under en längre period.

Alltså dels skulle man ju vilja kunna möta ganska många förskolor, men det här som vi ofta missar när vi har våra skolvisningar, det är ju att kanske träffa samma barn under en längre period. [...] Så att det skulle vara lite längre så att man träffar någon under en längre period, under en termin iallafall och lär känna barnen lite mer. Och att man kanske är både på förskolan och på museet och kanske utflykter och sådär. Sen är det ju det där att vi måste ju ändå se vad det är museet har att erbjuda, det är våra föremål och våra samlingar och det är en speciell plats. Man får utgå från det också i ett samarbete tänker jag (Matilda, museipedagog).

Även om Matilda ser det positivt att hon som museipedagog också kan besöka förskolan tycker hon att det är viktigt att inte glömma bort att museet är en speciell plats. Att det är på museet som samlingarna och föremålen finns och att det är viktigt att ha det som utgångspunkt i samarbetet.

4.3 Sammanfattning

Utifrån resultatet kan tolkas att barn genom att få besöka museum får tillgång till en miljö de inte är vana vid i förskolan. Detta kan enligt förskollärarna och museipedagogerna leda till ett intresse och en inspiration till att själva vilja skapa. Med fantasins hjälp kan barnen genom möten med konst enligt respondenterna på ett kreativt och lustfyllt sätt få möjlighet att utveckla olika förmågor så som berättande, uttrycksförmåga, skapande, och förmågan till reflektion samt att respektera sig själva och andra. De intervjuade förskollärarna har alla olika erfarenheter av samarbete med museum. De som samarbetat med en museipedagog är positivt inställda till detta och menar att museipedagogen blir en extra resurs med kunskaper som kan göra museibesöket mer meningsfullt. De förskollärare som inte samarbetat med en museipedagog uttrycker att de, om de fick information om hur museipedagogen arbetar gärna skulle påbörja ett sådant samarbete. De intervjuade museipedagogerna upplever att det är svårt att nå ut med information till förskolorna och efterlyser tips på hur de bättre kan marknadsföra sig. De uttrycker också att när de väl fått kontakt med förskollärare och startat ett samarbete har detta upplevts positivt.

5. Diskussion

I diskussionen kommer resultatet att diskuteras i relation till studiens syfte samt den tidigare forskningen. Inledningsvis diskuteras vad samarbetet mellan förskola och museum kan leda till följt av hur detta samarbete ser ut idag och hur det skulle kunna utvecklas. Vidare förs en diskussion kring studiens styrkor och svagheter. Kapitlet avslutas med några avslutande tankar samt förslag till vidare forskning.

5.1 Vad kan ett samarbete mellan förskola och museum leda till?

Studiens första delsyfte var att undersöka hur förskollärare och museipedagoger upplever att museum kan användas som en pedagogisk resurs i förskolans verksamhet. Enligt Ljung (2009) är det den materiella grunden som skiljer museipedagogik från annan pedagogik. I denna studie är det konsten som utgör den materiella grunden. De intervjuade förskollärarna och museipedagogerna upplever att möten med konst kan leda till att barnen erövrar nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter på olika sätt. Enligt Bell (2012) är fantasiutövning en av de viktigaste mänskliga färdigheterna och han menar att konstupplevelser kan främja detta. Fantasin anses av förskollärarna och museipedagogerna i denna studie som viktig och något som bland annat kan leda till berättande av olika slag. Detta kan kopplas till ett narrativt synsätt och ses som en hjälp för barnen till att förstå sig själva (Ljung 2009). Utifrån undersökningen är det inte bara sig själva barnen kan bli hjälpta att förstå utan möten med konst kan även öppna upp för samtal. Genom att tillsammans reflektera och prata om hur konstnärer tänker kan enligt förskollärarna och museipedagogerna en viktig demokratisk dialog uppstå där barnen får känna att det de säger spelar roll och att de får känna att de kan ta plats i samhället på ett liknande sätt som konstnärerna. Detta kan enligt förskollärarna och museipedagogerna resultera i att barnen lär sig respektera olikheter och känna stolthet över något de själva har gjort. Detta skulle kunna göras än mer påtagligt om barnen själva också fick ställa ut sin konst på museum. En av förskollärarna säger att det är viktigt att inte låta förskolan bli en egen liten ö utan låta barnen träffa samhället. Utifrån ett multimodalt perspektiv kan detta förstås som att förskollärarna vill ta tillvara på de resurser samhället erbjuder, låta barnen känna att de är en del av ett samhälle och inte isolera dem i förskolan (Gunther & Kress 2010).

Ur fantasin kan även kreativitet uppstå och barnen kan inspireras till att vilja skapa själva. En av förskollärarna uttrycker det som att skapande av olika slag är ett av barnens starkaste uttryckssätt och något som måste tillvaratas. Detta kan kopplas till förskolans läroplan som säger att barnen i förskolan ska ges möjlighet att utveckla sin skapande förmåga och med hjälp av olika uttryckssätt

ges möjlighet att förmedla tankar, upplevelser och erfarenheter (Lpfö 98/2010). Förskollärarnas upplevelse av museum som en pedagogisk resurs kan alltså kopplas till förskolans läroplan. Museer kan utifrån analysen även inspirera förskollärare till hur de kan planera kreativa aktiviteter i verksamheten. De flesta av förskollärarna ser museet som en idébank att ta med till förskolan för att jobba vidare med och inte låta museiupplevelsen stanna vid museibesöket.

5.2 Hur kan samarbetet utvecklas?

Det andra delsyftet var att undersöka hur förskollärare och museipedagoger upplever samarbetet dem emellan. Utifrån analysen kan tolkas att både förskollärare och museipedagoger vill ha ett samarbete dem emellan men att de inte riktigt når fram till varandra. I likhet med tidigare forskning upplever museipedagogerna det svårt att nå ut med information till förskolorna och förskollärarna känner att de inte riktigt vet hur museer arbetar med förskolegrupper.

Enligt Ljung (2009) finns det skillnader i hur museipedagoger jämfört med pedagoger i skolan talar om lärande. Utifrån min analys kan det tolkas som att museipedagoger tycker att museum är en plats där lärande kan ske men att det inte är deras uppgift att lära ut. En museipedagog uttrycker att det är förskollärarnas ansvar att se till att inspirationen för lärande på museet tillvaratas. Hur påverkar detta samarbetet mellan förskolan och museet? Kanske skulle samarbetet upplevas mer positivt om det fanns tydliga mål och syften med samarbetet. Till skillnad från museer har förskolan en läroplan att utgå ifrån. Detta skulle kunna ses som en anledning till varför museipedagoger jämfört med förskollärare har olika sätt att tala om lärande. Förskollärarna förklarar lärande som processer där barnen erövrar kunskap tillsammans med andra. Dessa processer kan exempelvis vara skapande av olika slag där barnen får vara kreativa och reflektera över hur de själva och andra gör. När museipedagogerna talar om lärande talar vissa om hur det var förr, om att barnen skulle matas med information och att detta är något de vill komma bort ifrån. Kanske skulle samarbetet kunna utvecklas genom att museipedagoger och förskollärare träffas och tillsammans för en dialog om hur samarbetet kan se ut? Detta är något som en av museipedagogerna i studien försökt genom att anordna lärardagar på museet. Intresset för dessa lärardagar har dock varit dåligt och få lärare har deltagit. Är det så att intresset för museum som en del av förskolans verksamhet inte är så stort bland förskollärare eller har informationen om lärardagarna helt enkelt inte kommit fram?

Samtliga av förskollärarna i studien är positiva till att ta med barngrupper till museum men alla har inte samma möjlighet till detta. Utifrån undersökningen finns förslag på att museipedagogen kan

komma till förskolan också. Detta skulle troligtvis underlätta för de förskolor som inte har möjlighet att ta sig till museum så ofta. Här blir det dock viktigt att komma ihåg att det speciella med museum är dess materiella grund. Kanske kan museipedagogen ta med föremål till förskolan och på så sätt låta barnen få tillgång till det museet har att erbjuda. För att ett samarbete ska vara möjligt är det enligt studiens respondenter viktigt med en god dialog mellan museet och förskolan. Aronsson och Gerrewall (2000) påstår att det för att få ett bra samarbete mellan skola och kulturinstitutioner behövs bättre kunskap från bådas håll. Utifrån denna studie kan tolkas att både museum och förskola behöver visa ett intresse för att denna kunskap ska kunna utvecklas. För att detta intresse ska kunna uppstå anser jag det viktigt att den information museipedagoger skickar ut verkligen kommer fram till förskollärarna att ta del av.

5.4 Studiens styrkor och svagheter

Genom att enbart använda mig av intervjuer som metod för insamling av data får jag bara veta hur förskollärarna och museipedagogerna själva upplever mötet mellan förskola och museum. Hade jag istället valt att göra fältforskning som enligt Helene Elvstrand, Ronny Högberg och Henrik Nordvall (2009) oftast innehåller både observationer och intervjuer hade jag möjligtvis fått ett mer gediget material att utgå ifrån. Anledningen till att detta valts bort är en tvekan i att tiden som funnits till förfogande inte räckt till för att få ett bra etnografiskt material. Då det enbart är förskollärarnas och museipedagogernas upplevelser av ämnet som undersöks ses barnperspektivet förbi och detta kan ses som en svaghet i studien. Att resultatet i min studie kan liknas vid vad tidigare forskning kommit fram till stärker tillförlitligheten och gör att studien känns trovärdig. Att ta inspiration från hermeneutiken och hela tiden röra mig mellan del och helhet i mitt material gör även det att tillförlitligheten stärks. Genom att använda mig av en väl utformad intervjuguide när jag utfört intervjuerna, har jag trots att respondenterna fått mycket utrymme att utveckla sina egna tankar också fått svar som passat in i studiens syfte.

5.5 Avslutande tankar och förslag till vidare forskning

Utifrån undersökningen kan jag tolka det som att förskollärare och museipedagoger upplever att möten med museum kan leda till att barn utvecklar sina kreativa och reflekterande förmågor. Detta anser jag viktigt och något som bör tillvaratas av förskolan. Att som förskollärare välja att ta barnen till platser utanför förskolan och låta dem möta det samhälle de är en del av tror jag är viktigt och kan leda till att “stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter” (Lpfö 98/2010, s 10). Kanske kan ett positivt museibesök så ett frö hos barnen att vilja

återkomma till museum senare i livet och museibesöket på så sätt bli en början till ett lustfyllt och livslångt lärande. För att undersöka detta vidare anser jag det lämpligt att även involvera barnens tankar i forskningen. Hur upplever barnen samarbete med museum och hur vill barnen att detta samarbete ska utformas?

Referenser

Aronsson, Peter & Gerrewall, Per (2000): Samtidens historiekultur och didaktik i skola och samhälle. I Peter Aronsson, Per Gerrewall & Erika Larsson, red: Att resa i tiden: mål och medel i

mötet mellan museum, skola och elever, s 1-9. Växjö: Centrum för kulturforskning, Växjö

universitet.

Bergsland, Annika (2003): Så mötas de två: skola och museum: en museipedagogisk diskurs. Uppsala: Uppsala universitet, Institutionen för kulturantropologi och etnologi.

Bergsland, Annika & Ljunggren, Petter (2007). Så här vill jag göra med mina framtida elever!:

rapport om samverkansprojekt kring lärarutbildning mellan Lärarhögskolan och Statens historiska museum 2005-2007. FoU-rapport / Statens historiska museer ; 3. Stockholm: Statens

historiska museer.

Bell, David (2012): Talking about art with young people: Conversational strategies for aesthetic learning in early cildhood settings. International Art in Early Childhood Research Journal, (3)1, s 1-17.

Dodd, Jocelyn (1999): Whose museum is it anyway?: Museum education and the community. I Eilean Hooper-Greenhill, red: The educational role of the museum, s 131- 133. London: Routledge.

Elvstrand, Helene; Högberg, Ronny & Nordvall, Henrik (2009): Analysarbete inom fältforskning. I Andreas Fejes & Robert Thornberg, red: Handbok i kvalitativ analys, s 178-197. Stockholm: Liber.

Fejes, Andreas & Thornberg, Robert (2009): Kvalitativ forskning och kvalitativ analys. I Andreas Fejes & Robert Thornberg, red: Handbok i kvalitativ analys, s 13-37. Stockholm: Liber.

Folkesson, Åsa (2000): Skola och museum - två kulturinstitutioner. I Peter Aronsson, Per Gerrewall & Erika Larsson, red: Att resa i tiden: mål och medel i mötet mellan museum skola och elever, s 13-20. Växjö: Centrum för kulturforskning, Växjö universitet.

Hooper-Greenhill, Eilean; Dodd, Jocelyn; Gibson, Lisanne; Philips, Martin; Jones, Ceri & Sullivan, Emma (2006): What did you learn at the museum today? Second study: Evaluation of the

outcomes and impact of learning through the implementation of the Education Programme Delivery Plan across nine Regional Hubs. Leicester: Research Centre for Museums and

Galleries (RCMG) Department of Museum Studies, University of Leicester.

Insulander, Eva (2005): Museer och lärande - en forskningsöversikt. Göteborg: Statens museer för världskultur.

Insulander, Eva (2010): Tinget, rummet, besökaren: om meningsskapande på museum. Stockholm: Doktorsavhandlingar från Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete, Stockholms universitet ; 7.

Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009): Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Ljung, Berit (2004): Museipedagogik i Sverige: pedagogiska perspektiv. Lic.uppsats. Stockholm: Instutitionen för undervisningsprocesser, kommunikation och lärande. Lärarhögskolan i Stockholm.

Ljung, Berit (2009): Museipedagogik och erfarande. Stockholm: Doktorsavhandlingar från Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet, 1104-1625 ; 156.

Lpfö 98/2010. Läroplan för förskolan Lpfö 98. Reviderad 2010. Stockholm: Skolverket. [Kan

hämtas från http://www.skolverket.se/publikationer?id =2442].

Olsson, Henny & Sörensen, Stefan (2007): Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa