1 Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur – ISAK
LiU Norrköping
Glenn Falkhäll och Markus Bergman
Linköpings universitet, LiU Norrköping, 601 74 NORRKÖPING
Extrema sportutövare
-
Heroiska äventyrare, naiva idealiser eller galna
risktagare
2
ISAK-Instutionen för studier av samhällsutveckling och kultur
ISRN: LIU-ISAK/KSM-A- -09/08- -SE
Handledare: Ingemar Grandin
Nyckelord:
Äventyr, extrema sporter, risktagande, risksökande, sensationssökande, segling,
bergsklättring, BASE jumping, mediepåverkan, edgework, summiteering, mountaineering, friluftsliv, Monaminoxidas, MAO
3
Sammanfattning:
Människan har i alla tider på ett eller annat sätt varit tvungna att ta risker för att överleva, men i dagens samhälle har frivilliga risktaganden ökat markant. Det handlar om både fysiska och ekonomiska risktaganden. Syftet med denna uppsats är att problematisera kring vad det är för egenskaper som driver människor till extrema sporter och äventyrsresor. Vi vill se hur
extrema sportutövares egen bild ser ut jämfört med hur olika media presenterar dem. Vi har i denna uppsats intervjuat två långseglare, en BASE jumper samt en förre detta bergsklättrare för att se hur utövarnas egen bild av verkligheten ser ut. Vi har även undersökt hur media framställer olika extrema sporter i form av nyhetstidningar och livsstilsmagansin. Vi har kommit fram till att det finns en stor klyfta mellan utövarnas egen bild av sin sport jämfört med hur media framställer dem. Nyhetstidningar behandlar ofta risker och faror om extrema sporter och sätter in i dem olika sammanhang i sina artiklar och att sporten går ut på att visa sin egen kapacitet, nå mål, triumf och prestige. Även söndagsbilagor som inte är
nyhetsorienterade har samma huvudsakliga fokus. Livsstilsmagasins bild av extrema sportutövare stämmer mer överens med utövarnas egna bild där själva upplevelsen och livsstilen är det viktiga och inte själva risksökandet.
Abstract:
Man has always in one way or another had to take risks in order to survive, but in today's society, voluntary risks increased markedly. It is about both physical and financial risks. The aim of this essay is to problematize what it is for properties that drive people to extreme sports and adventure travel. We want to see how extreme sports performers own picture looks compared to how the media presents them. We have in this essay interviewed two long
sailors, a BASE jumper and an ex-mountain climber to see how the performers own picture of reality looks. We examined how the media presents different extreme sports in the form of news magazines and lifestyle magazine. We have concluded that there is a huge gap between the self images of their sport compared to how the media presents them. News Magazines often deals with risks and dangers of extreme sports and put them in different contexts in their articles and that the sport is to demonstrate its capacity, to reach goals, triumph and prestige. Also Sunday supplement that are not news-oriented have the same main focus. Lifestyle magazines image of extreme sports performers is more consistent with the addition to the participants own image in which the actual experience and lifestyle is important and not the risk-seeking.
4
INLEDNING ... 5
SYFTE/FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6
METOD/URVAL/MATERIAL ... 6
Intervjuer ... 6 Undersökning av media ... 9 Analytisk metod ... 9 LITTERATUR ... 10 DISPOSITION ... 11 BAKGRUND ... 12
BAKGRUND TILL EXTREMA SPORTER ... 12
TRE OLIKA EXTREMSPORTER ... 14
BASE jumping ... 14
Bergsklättring ... 15
Segling ... 16
TEORETISKA PERSPEKTIV OCH TIDIGARE FORSKNING ... 18
EXTREMA SPORTER ... 18
PERSONLIGHET OCH RISKTAGANDE ... 21
”EDGEWORK” ... 24
FRITIDSKULTUR ... 28
MEDIEKULTUR ... 30
KONKLUSION ... 33
INTERVJUER MED EXTREMA SPORTUTÖVARE ... 36
SEGLARNA MARCUS KRELL OCH MÅRTEN EINARSSON ... 37
BASEJUMPER DAG SVENSSON ... 39
BERGSKLÄTTRARE MATTIAS ÅSTRÖM ... 40
ANALYS ... 42
BAKGRUND TILL VÅRA INTERVJUPERSONERS EXTREMA SPORTER ... 42
MEDIEBILD AV EXTREMA SPORTUTÖVARE ... 43
UPPLEVELSE OCH LIVSSTIL ... 45
RISKER/SÄKERHET ... 53
DÖDEN ... 58
SKILLNADER PÅ SJÄLVBILD AV EXTREMA SPORTUTÖVARE ... 63
KONKLUSION ... 67 DISKUSSION ... 70 KÄLLFÖRTECKNING ... 73 LITTERATUR ... 73 ARTIKLAR ... 73 INTERNETKÄLLOR ... 73 BILAGOR ... 74
FRÅGUNDERLAG TILL INTERVJUER MED EXTREMA SPORTUTÖVARE ... 74
5
Inledning
Människan har i alla tider på ett eller annat sätt varit tvungna att ta risker för att överleva, men i dagens samhälle har frivilliga risktaganden ökat markant. Det handlar om både fysiska och ekonomiska risktaganden. I dagens samhälle finns det många risksökande och risktagare. Exempelvis kan man utsätta sig för ekonomiska risktaganden genom att investera i aktier och obligationer. Man kan även utsätta sig för fysiska risktaganden inom olika yrken som till exempel militärtjänst, polis och stuntman. Dessutom kan man även utsätta sig för fysiska risktaganden inom äventyrskulturen som extrema sporter vilket denna uppsats kommer att kretsa kring. Människor ger sig ut i små båtar för att segla i hårda stormar jorden runt, dyker långt ner i haven utan syrgastuber, bestiger höga berg med så lite säkerhetsutrustning som möjligt, hoppar från höga höjder med fallskärm, listan kan göras lång. Dessa typer av människor ses ofta som risksökande i högre grad än andra personer som inte söker dessa uppenbara risker. De är personer som gärna välkomnar olika utmaningar och förändringar och ser sig som kreativa och skapande utan att få ut någon materiell vinning av det. Många av dessa personer uppskattar olika äventyr och strävar efter att synas och stå ut från mängden, gärna genom att utföra riskfyllda trick eller äventyr som ingen tidigare klarat av eller att utföra samma riskfyllda uppgifter som någon tidigare gjort och som har fått en hög status av detta inom denna kultur. Det är den bild vi som författare fått av extrema sportutövare när denna uppsats påbörjades.
Vi vill med denna uppsats problematisera kring vad det är som driver människor till farliga risktaganden och äventyrsresor. Är det så att de har brist på spänning i sitt vanliga liv eller vill de synas i media för sina risktaganden? Många människor har omkommit på grund av sina risktaganden som exempelvis kända personer som Göran Kropp och Steve Irwing. Människan strävar hela tiden efter att slå gamla rekord och sätta nya då det inom äventyrskulturen innebär mycket mer fara och risk. Till exempel ligger världsrekordet i fridykning utan lufttub idag på 250 meter1. Det är fysiologiskt möjligt för en människa att hålla andan tills man svimmar av syrebrist och om man hela tiden vill slå nya rekord så säger det sig självt att det bara blir farligare och farligare. Inom extrema sporter så betyder det ofta att man måste riskera sitt eget liv för att åstadkomma det trick eller risksökande man är ute efter. De extrema sporter vi främst kommer behandla i denna uppsats är långsegling, bergsklättring och BASE jumping
6 och vi kommer även undersöka andra extrema sporter i tidningar. Vi har även lagt märke till att det finns en spricka mellan extrema sportutövare och media. Är det så att vi författare fått en felaktig bild av extrema sportutövare av media? Vi har undersökt medias presentation av extrema sportutövare för att få en bild av hur de presenterar dem. Inom media har vi
undersökt nyhetstidningar, livsstilsmagasin. För att får reda på hur verkligheten ser ut har vi intervjuat tre olika extrema sportutövare. Dessa är seglarna Marcus Krell och Mårten
Einarsson, BASE jumpern Dag Svensson samt förre detta bergsklättraren Mattias Åström.
Syfte/ Frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att problematisera kring vad det är för egenskaper som driver människor till extrema sporter och äventyrsresor. Vi vill se hur extrema sportutövares egen bild ser ut jämfört med hur olika media i form av nyhetstidningar och livsstilsmagasin presenterar dem. Vi ser det som förväntat att nyhetstidningar kommer att fokusera på fara, död och risk, men vill se om de tar upp mer om själva sporten.
Vi är intresserade av följande frågeställningar:
Vilka speciella egenskaper har de människor som söker sig till äventyr och risktaganden? Hur presenterar utövare av extrema sporter sin sport?
Hur rapporteras det om äventyrare och risktagare i olika medier?
Hur skiljer sig utövarnas bild av verkligheten gentemot medias presentation av fenomenet, i synnerhet mediebild, livsstil, upplevelse, gemenskap, säkerhet, döden, självuppfattning?
Metod/Urval/Material
Intervjuer
Intervjun är ett nödvändigt redskap inom den kvalitativa forskningen. Ändå är det invecklade sambandet mellan intervjuprocessens hur och varför inte alltid lätt att förstå. Steinar Kvale menar på att forskningsintervjun är en ”mellanmänsklig situation, ett samtal mellan två parter
7 om ett ömsesidigt intresse, en specifik form av mänskligt samspel där kunskap utvecklas genom en dialog”.2 Kvale menar på att möten med människor leder till samtal, vilka ger insikter och förändrar såväl intervjuaren som den intervjuade. ”Resenären kan också genom samtal leda andra till ny förståelse och insikt, till att de under sitt berättande börjar reflektera över vad som tidigare framstått som självklart i deras kultur.”3 Kvale säger att meningen i en intervju skapas mellan intervjuaren och den intervjuade. Kunskapsproduktionen är en
interaktiv process och i enighet med detta synsätt är det viktigt att under samtalets gång
stämma av med intervjupersonen så att tolkningen av det som sagts accepteras av avsändaren. Kvale frågar vem som äger meningen? Han ser rätten att tolka och tillskriva andras yttranden en mening som en fråga om validitet, men också om etik och makt. ”Man bör inte här se bort från att de underförstådda eller omedvetna innebörder som tillskrivs intervjupersoner och patienter helt enkelt kan vara de explicita och medvetna teorierna hos den tolkande experten.”4 Vidare menar han på att det alltid finns ett etiskt dilemma i återgivandet av människors utsagor och en dialog av detta slag kan inte bli helt symmetrisk. Det är svårt att komma ifrån att det är intervjupersonernas resonemang som redovisas, men någon har lett in dem på ett spår de kanske annars inte hade tagit upp. Det är intervjuaren som drar in dem i resonemanget och för samtalet framåt. Utan intervjusituationen hade kanske aldrig ämnet ens diskuterats och förvisso inte samma utsagor funnits.
Vi har med hjälp av Kvales intervjumetoder genomfört tre kvalitativa intervjuer med olika extrema sportutövare. Vi har träffat dem öga mot öga och genomfört våra intervjuer. Vi hade ett förberett frågeunderlag som vi använde oss av som finns att se i bilagor i denna uppsats, med huvudfrågor och följdfrågor. Vi har haft öppna samtal och låtit de vi intervjuat fått berätta så mycket som möjligt om deras syn på sin sport, och vi har lett in dem på att berätta om det vi ansett vara intressant. De första vi har intervjuat är seglarna Marcus Krell 23 år och Mårten Einarsson 24 år som när denna uppsats skrevs var ute på en världsomsegling. Vi åkte ner till Teneriffa för att träffa dem och vi gjorde även en dokumentärfilm om dem och passade då på att spela in vår intervju med filmkamera, för att sedan transkribera materialet för vår uppsats. Vi var med dem på båten under en veckas tid dygnet runt och fick på så vis en väldigt bra bild av dem. De andra två personerna har vi träffat på ett café i Norrköping. Den första av dem vi träffade var BASE jumpern Dag Svenson 38 år som kommer från Visby. Den
2
Kvale, Steinar (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitterateur AB, s 117f
3 Kvale (1997) s 12 4 Ibid. s 205
8 andra var den före detta bergklättraren Mattias Åström 32 år från Norrköping. Vi tyckte det var bra att ha med en person som slutat med sin extremsport, för att även se vilka faktorer som spelat in att han slutade. Vi hittade Dag och Mattias när vi gjorde vårt urval genom mötesplatsen Facebook, där vi sökte efter olika grupper av extremsportare för att se om intresse för en intervju fanns. Det visade sig vara ganska många som blev intresserade. Vi skrev till 20 personer i olika åldrar och kön och fick svar av åtta killar. Vi valde därefter ut Dag och Mattias för att de verkade ha mest gedigna erfarenheter om sina respektive extrema sporter och passade därför bäst till vår intervju, dessutom kunde de träffa oss öga mot öga. Vi ville få dem att känna sig trygga vid intervjuerna så vi hade mycket kontakt med dem via Facebook innan vi träffade dem för att lära känna varandra så de kunde berätta så mycket som möjligt när väl intervjun ägde rum. Vi fick tyvärr inte tag på någon tjej som ville ställa upp vilket hade gett en bredare bild av extrema sportutövare och underlättat ett genusperspektiv. Vi har medvetet genomfört våra intervjuer inom tre olika extremsporter som vi ser har olika riskgrader. Först har vi seglarna Marcus och Mårten som räknar med att segla ett halvår från Sverige till Västindien. Att segla är inte så farligt i sig om man kan segla, men det kan uppstå yttre omständigheter som gör att det kan blir väldigt riskfyllt. Hårda stormar kan uppstå, båten kan gå sönder etcetera. Med tanke på all den säkerhetsutrustning de har med så ser vi dem som de minst risksökande av våra intervjuade personer. Bergsklättraren Mattias som inte längre klättrar analyserar vi från hans berättelser när han klättrade. Klättring upp på 90 graders väggar kräver extrema förberedelser och noggrannhet. Ett litet misstag kan få förödande konsekvenser om till exempel säkerhetslinan går sönder. Vi ser honom som den näst mest risksökande av de vi intervjuat. Otvivelaktigt ser vi BASE jumpern Dag som den mest risksökande personen då BASE jumping är en erkänt farlig sport. Att slänga sig ut för stup medför betydligt höga risker förutom att fallskärmen ska lösas ut i exakt tid. Vinden kan göra att man kan förlora kontrollen och komma fel genom att slå i klippväggar och även landningen medför en stor risk.
Materialet vi ville få ut av dessa intervjuer var främst att få reda på vad det är som driver extrema sportutövare till dessa äventyr respektive risktaganden. Finns det någon
bakomliggande orsak till varför just dessa människor vill utsätta sig för risker? Finns det en medvetenhet för de risker som de utsätter sig för? Samt hur ser dessa personer på medias framställning av extrema sportutövare? Det är dessa olika egenskaper vi vill få utövarna att reflektera kring som vi tidigare tagit upp i syftet.
9 Våra etiska hänsynstaganden i uppsatsen är att de vi intervjuat är medvetna om att våra
intervjuer med dem kommer presenteras och analyseras.
Undersökning av media
Vi har undersökt tre olika områden inom populärkulturen. Vi har skaffat oss en förkunskap om hur medier bör analyseras, och detta tar vi upp i kommande kapitel, teoretiska perspektiv och tidigare forskning. Först har vi undersökt hur äventyrare och extrema sportutövare framställs inom nyhetstidningar för att se på vilket sätt de presenterar extrema sportutövare och äventyrare och vad de lägger fokus på i sina artiklar. Vi har sökt efter så många artiklar vi kunnat hitta på Internet som handlar om extrema sporter. Dessutom har vi sökt på de
databaser vi haft tillgång till det vill säga, Artikelsök, Presstext, Academic Search Premiere. Vi har även sökt på enskilda tidningars databaser såsom Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och via Google. Vi har till exempel sökt på orden ”Risksökande”,
”sensationssökande”, ”äventyrare”, ”extrema sporter”, ”BASE jumping”, ”bergsklättring”, ”segling”. Vi har hittat många olika artiklar och gjort ett urval efter olika tidningar för att få en bredd på materialet. Vi har även försökt hitta artiklar som skiljer sig från varandra när det gäller extrema sporter, men samtliga har i olika grad handlat om riskrapportering.
Sedan har vi undersökt olika livsstilsmagasin för att se hur deras framställning av extrema sportutövare skiljer sig gentemot nyhetstidningar. Vi har använt oss av Edge Magazine som är en tidning som riktar sig direkt till extrema sportutövare. Sedan har vi använt oss av
tidningarna Slitz och Café som är två olika livsstilsmagasin med män som målgrupp och har en bredare målgrupp och ett bredare stoff. Vi gick sammanlagt igenom cirka 30 olika Slitz - och Cafétidningar skrivna på 2000-talet och använde oss av de tidningar som innehöll reportage som handlade om olika extrema sporter.
Analytisk metod
I analysen har vi sedan analyserat den bild som utövarna har av verkligheten och medias presentation av extrema sportutövare var för sig för att komma in djupare på hur bilden av de olika delarna verkligen ser ut. Vi har sedan jämfört våra intervjuer med de olika mediala bilderna av extrema sportutövare. De olika medierna vi har analyserat är nyhetstidningar och livsstilsmagasin. Vi har delat upp analysen i olika centrala rubriker som vi kommit fram till
10 genom att hitta lika och olika faktorer som media och våra intervjupersoner tar upp om
extrema sporter. De punkter vi kommer att analysera är: Bakgrund till våra intervjuades extrema sporter, Mediebild av extrema sportutövare, Livsstil och upplevelse, Risker/Säkerhet, Döden samt Skillnad på självbild av extrema sportutövare. Vi har gått igenom ett brett utbud av artiklar från nyhetstidningar och livsstilsmagasin och hur de ställer sig till de olika
punkterna och jämfört detta med hur våra intervjuer ser på de olika punkterna.
Litteratur
Under avsnittet teoretiska perspektiv och tidigare forskning presenteras den litteratur vi använt oss av i denna uppsats.
Vi har använt oss av Tom Baker och Jonathan Simons teori om bergsklättring där de delat upp klättrare utefter två olika typer av klättringsupplevelser representerade i populärkulturen vilka är ”summiteering” och ”mountaineering”: Vi har undersökt om dessa teorier även stämmer in på andra extrema sporter, för att få en bild av hur medias framställning av extrema
sportutövare skiljer sig gentemot dem som utövat detta själva. Vi har även använt oss av Marvin Zuckermans och D. Michael Kuhlmans teorier om risktagande och personlighet, och hur de bland annat hävdar att personer med en låg nivå av enzymet MAO är mer
spänningssökande än de med höga nivåer. Sedan tar vi upp teorier från Stephen Lyngs bok, Edgework – The sociology of Risk-Taking, som behandlar ”edgework” och varför människor söker sig till risktaganden. I antologin Fritidskulturer av Leif Berggren har vi använt oss av ett kapitel som heter ”fritidskultur i natur” skriven av Klas Sandell som bland annat tar upp om friluftlivets historia i Sverige. Under mediekultur har vi först använt oss av Jostein
Gripsruds bok Mediekultur, mediesamhälle som tar upp om medias påverkan på allmänheten. Sedan använder vi oss av Stig Hadenius, Lennart Weibull och Ingela Wadbrings bok
”Massmedier Press, radio och tv i den digitala tidsåldern” som behandlar hur
nyhetsrapporteringen förändrats samt vad journalister har för ramar när de skriver sina artiklar.
11
Disposition
Efter denna inledande del så kommer uppsatsen först fortsätta med ett bakgrundsavsnitt om extrema sporter i stort och om de tre extrema sporterna denna uppsats främst kommer att handla om, BASE jumping, bergsklättring och segling. Därefter följer ett avsnitt med teoretiska perspektiv och tidigare forskning som tar upp vad som tidigare forskats kring extrema sporter, risktagande, fritidskultur samt om medieforskning. Detta följs sedan upp av ett kapitel som kort beskriver vad vi tänkt på under våra intervjuer samt en bakgrund till de vi intervjuat. Sedan kommer vi till analysen vi analyserat skillnader mellan mediers presentation av dessa punkter jämfört med våra intervjupersoners bild av detta. Sedan kommer en
sammanfattande analys där vi kort skriver om vad vi kommit fram till i denna studie. Till sist följer ett diskussionskapitel där vi bygger vidare på mer tankar som dykt upp under denna uppsats.
12
Bakgrund
Bakgrund till extrema sporter
Att hitta en klar bakgrund till exakt när extrema sporter började är enligt många källor svårt att fastställa. Men på Internetsidan catalogs.com skriver Matt Williamson som är expert på extremsporter för om historik kring extrema sporter. Williamson skriver att extrema sporter är en icke-traditionell sport, en aktivitet som kräver att deltagarna kombinerar atletisk kompetens med uttalad risk. Han skriver vidare att det är svårt att fastställa exakt när begreppet
extremsport kom att ses som en modern sport men många tror att den kan spåras till början av 1970-talet efter att bergsklättring och maratonlöpning erhållit en extrem popularitet. Flera olika orsaker har nämnts för tillväxten av extrema sporter sen dess. Williamson menar att extrema sporter kan ha vunnit en stor popularitet i slutet av 1900-talet som en reaktion på den ökande säkerheten i det moderna livet. Han menar att en orsak till at människor kan ha känt sig tvingade att försöka hitta fara eller risk var för att man saknade en känsla av fara i sin dagliga verksamhet 5 Han utvecklar med att en annan orsak till ett ökat deltagande i extrema sporter är den nya utvecklade tekniken. Uppfinningar av mer avancerad teknik har ökat lockelsen till sporter, exempelvis inom bergsklättring där uppfinning av avancerade klättringsskor och konstgjorda klättringsväggar gjort att fler människor frestats av sporten. Även mer avancerade egenskaper på skidor ger skidåkare möjlighet att försöka sig på extrema bedrifter som man tidigare trott varit omöjligt.6
Även TV-sändningar från tävlingar och evenemang har gett extrema sporter och deras deltagare mer uppmärksamhet. De TV-sända "X Games" och Olympiska spelen som har börjat innehålla extrema sporter de senaste åren är bara två exempel. Williamson tror att i takt med att fler människor blir medvetna om extrema sporter, så får aktiviteterna fler entusiaster. Vidare menar han på att ett resultat av det ökande intresset är att deltagarna i utmanande, banbrytande verksamheter ständigt söker efter nya sätt att testa sig, vilket säkerställer den fortsatta utvecklingen av nyare extrema sporter.7
5 http://www.catalogs.com/info/sports/history-of-extreme-sports.html 2008-11-30 6 Ibid.
13 Williamsson menar att extrema sporter tillåter och uppmuntrar den individuella kreativiteten, och innovationen av nya manövrar sker i ett elegant utförande av befintliga tekniker. Han säger att innan entusiaster försöker sig på ett riskfyllt trick, så måste de känna till sin egen fysiska förmåga och förstå hur bra de kan blockera naturliga instinkter av rädsla. Extrema sporters entusiaster måste också inse den fysiska begränsningen av deras utrustning.
Deltagarna bör enligt Williamson ha erfarenhet oavsett vilken verksamhet de tar till en extrem nivå, och måste veta vad man ska göra i händelse av en nödsituation.
Williamsson skriver att vissa sociologer menar att extrema sporter liknar målsträvan eller andra traditionella riter som förändrar personers sociala eller sexuella status som är vanligt i vissa kulturer. I många traditionella kulturer är riter som förändrar personers status allvarliga fysiska prövningar under vilket ungdomar får erfarenhet av under intensiv personlig
utveckling. Detta initierar ofta i att lämna sina familjer och genomgå en långvarig avskildhet under evenemanget. Williamson skriver att vissa moderna observatörer tror att extrema sportentusiaster söker samma slags erfarenheter av riskfyllda aktiviteter i små, tätt sammanhållna grupper.8
Några av de populäraste sporterna med extrema element är extrem skidåkning, snowboard, mountainbike, inline-skating, och kajakpaddling. I dessa verksamheter är extrema idrottares traditionella säkerheter begränsade för att skapa nya discipliner inom sporten. Till exempel människor som sysslar med extrem skidåkning gör farliga löpor ut över berg och igenom okänd terräng. Den förstärkta risken som utgörs av klippor, sprickor, och mycket branta sluttningar som upphöjer den traditionella skidåkningen till en extrem nivå. På samma sätt anses den extrema fria bergsklättringen eller bergsklättring utan rep och sele som farligare än traditionella klättringsmetoder, som vanligtvis innefattar skydd i form av en klättringspartner och repsystem.
Enligt Williamson så pågår fortfarande historiska utvecklingen kring extrema sporter. Vissa extrema sporter kombinerar teknik och fysiska färdigheter i två eller flera idrotter, ofta traditionella sporter som en gång betraktades som extrema. Han menar att ett av de bästa exemplen på denna typ av övergång finns med Skysurfing, som först blev populär på 1990-talet. Sporten kombinerar skydiving och snowboard. Erfarna fallskärmshoppare utför
14 och snowboard en gång som extrema och snowboards egen utveckling har mycket att tacka till föregångare som skateboard och surfning, som först ansågs vara icke-traditionella när de blev populärt på 1960-talet. Williamson menar på att det inte råder någon tvekan om att när man beprövat och experimenterat med nya tekniker, så kommer extrema sporters historia innehålla många nya djärva innovationer.
Tre olika extremsporter
BASE jumping
Uttrycket BASE skapades av Carl Boenish och är en förkortningen för Building, Antenna, Span och Earth. När man utövar BASE jumping så är det från dessa platser som utövaren ofta hoppar ifrån. Den moderna BASE jumpingen hade sitt startskott 1981 då William E. Harmon blev det första kända dödsoffret. Det rådde därefter en stor mediebevakning och detta gjorde på så sätt fenomenet BASE jumping känt över hela världen. Från början innebar det att man med hjälp av modifierade fallskärmar, organiserat begav sig utför klippor, hus eller broar. Idag använder man sig av speciell utrustning som är framtagen för de omständigheter som ett BASE jump medför. Leonardo Da Vinchi exprementerade med olika flygtekniker och han ritade och provade en flygskärm. Hoppen utfördes då från hustak och detta ses som en föregångare till den moderna BASE jumpingen, och Leonardo Da Vinchi blev därför omedvetet kvalificeradt som BASE-hoppare.
BASE jumping skiljer sig från den traditionella fallskärmshoppningen. Vid
fallskärmshoppning kan man uppleva fritt fall under flera minuter och har med sig en nödskärm. Denna utrustning och tiden har inte en BASE jumper. Här handlar det istället om fritt fall i sekunder istället för minuter och skulle det hända något med skärmen så finns det ingen backup att tillgå. Hopparen skulle oavsett om de hade en nödskärm kraschlanda på grund av den korta höjden. Med tanke på detta så ville man gå åt ett annat och enklare håll med BASE utrustningen. Inte följa fallskärmens mer invecklade lösningar utan man valde här att använda en mer avskalad utrustning som baserar sig på fysikens enkla lagar. På detta sett minimerar man riskerna och utrustningen ska därför krångla mindre under ett skarpt läge.
15 Man kan verkligen säga att det är skarpt läge när det endast tar 8 sekunder innan man når det som kallas Terminal Velocitys. Då har man uppnått maxhastigheten på 230 km/h. Går något fel då orsakar det givetvis stora skador. Förutom att störta ner i marken så finns det även något som kallas öppningschocken vilket kan beskrivas som en slags omedvetenhet man får direkt när man hoppar.Man bör ha gjort minst 400 fallskärmshopp och i Sverige tillämpas en form av lärlingssystem, i USA anordnas kurser. Själva sporten ses som farlig men utövaren gör allt för att minimera riskerna. Tävlingar anordnas i USA, Norge och Malaysia. Det man tävlar i är akrobatik, rakast öppning och precision.9
Då olyckor inträffat inom sporten så har det dramatiskt ökat intresset för fallskärms och BASE jumping. Dödsfall är synonymt med ökad publicitet och deltagande. Idag är dödssiffran inom BASE jumping utövandet uppe på över 100 personer. Om man slår ut dödsfallen och alla de hoppen som gjorts på 26 år så är detta en relativt låg siffra. Det finns en speciell lista med omständigheterna och orsakerna till varje olycka och denna har till syfte att förhindra liknande olyckor. 10
Bergsklättring
Nationalencyklopedin beskriver bergsbestigning, bergsklättring eller alpinism, som klättring i svår bergsterräng i syfte att nå höga toppar eller pass. Vidare står det att bergsbestigning är en krävande sport som förutsätter uthållighet, erfarenhet och omdöme. Utövaren behöver
behärska en speciell teknik och ha förtrogenhet med de faror som terräng och
väderleksförhållanden kan förorsaka. Slutligen står det att av de dödsfall som inträffar i Alperna inträffar de flesta under enklare turer till följd av stenslag, laviner eller svårt väder i förening med otillräcklig utrustning. Under svår klättring inträffar få olyckor.11
Mount Everest som är världens högsta berg har i åratal varit drömmen att bestiga för
bergsklättrare världen över. Många har underskattat riskerna och genomfört svåra strapatser under sina alpina projekt. Utvecklingen av alpinismen skedde under en lång tid. Under 1700-talet började kartograferna rita mer och mer kartor över världen men det fanns nästan alltid några berg och bergskedjor på varje kontinent som var outforskade och därför saknades på
9 Eriksson, Kenneth, Café nr 3 mars 2003, s 90
16 kartan. De ogästvänliga områdena hade i gamla tider bara varit reserverade gudarna. Men mot slutet av 1800-talet kan man säga att guldåldern för bergbestigningen startade. Nu kunde människan slutligen bemästra klättringskonsten och på så sätt bättre överleva sina bestigningar av berg. Passionen för alpinism under sekelskiftet 1800-1900 berodde egentligen på att människan blivit mer vetenskapligt förnuftig och skapat framgång över naturens faror.12
Michel Gabriel Paccards bedrift att 1786 nå toppen på Mont Blanc upprepades gång på gång av äventyrslystna unga män som ville visa upp sina kunskaper och färdigheter inom idrott, allt sett i en kikare från Chamoxine. Det hela blev en form av sportevenemang.Fler människor invaderade Alperna och britterna var särskilt duktiga på den numera erkända sporten. Den industriella revolutionen som följde hade gjort så att människan fått det bättre ställt och kunde därför resa utomlands Alperna blev på 1850-talet Europas lekplats.13 Den 29 maj 1953 lyckades äntligen två män, den ena från Nya Zeeland och den andra fråm Nepal nå världens högsta bergstopp, Mount Everest. De blev givetvis kända över hela världen efter några dagar och fick evig berömmelse. Segern skrev alpinistisk historia.14 Bestigningen av Everest och Himalayaskedjan blev inte slutmålet för många nationers människor utan istället startskottet till en ny period av stora äventyr.15
Segling
Enligt Nationalencyklopedin är segling konsten och tekniken att förflytta en farkost med hjälp av segel och med vinden som drivkraft. Enligt uppslagsverket kan segling bedrivas i vatten, på is (isjaktsegling och skridskosegling) och på land (med lätta vagnar på hjul). Seglet som hjälp i medvind har förmodningen varit känt så länge människor överhuvudtaget färdats på sjön, men först när man kunde segla mot vinden, det vill säga kryssa, fick man kontroll över vinden och behövde inte längre vänta på akterlig vind. Segling har idag blivit dels en
tävlingsform det vill säga kappsegling men även långfärdssegling och nöjessegling.16
Människan verkar i alla tider ha bemästrat flytkonsten. De första avmålningarna är visserligen enkla men de visar ändå farkoster i deras ursprungliga form. Ett flytande träd med en naken apmänniska är den första avbilden av flytfarkosterna man har hittat. Även djur kan ha
11 http://www.ne.se/artikel/127191?i_h_word=bergsklättring 2009-01-09 12
Shipton, Eric (1967) Bergstopparnas besegrare, Malmö Allhem s 33f
13Shipton, Eric (1967) s 33f 14 Ibid s 11
15 Ibid s 126
17 bemästrat denna konst och det kan lika gärna vara av ofriviliga skäl som de första apliknande människorna eller djuren befunnit sig på vattnet. Därför menar man att det var först då
människan frivilligt gav sig iväg ut på vattnet som den första farkosten skapades.17
Från början hade båtarna en träspira eller stock i övre delen av seglet vid namn latinsegel och loggersegel.18 Detta segel upptäcktes i två grekiskt manuskript från slutet på 800-talet.
Skeppen styrdes med antikens två roder. Namnet fick seglet på grund av att det upptäcktes av nordeuropeérna som seglade ner till medelhavet och de latinska länderna under medeltiden.19
17 Landström, Björn (1992) Skeppet, Antikvariat bokugglan, s 9
18 Roald, Per (2003) Seglings ABC – från nybörjar- till spinnakersegling, Schibsted Förlagen SVF, s 6 19 Landström, Björn (1992) s 80
18
Teoretiska perspektiv och tidigare forskning
Extrema sporter
Tom Baker är professor i juridik och ledare av försäkringslagstiftning vid universitetet i Connecticut. Jonathan Simon är professor i juridik vid universitetet i Miami. Båda dessa har skrivit en bok som handlar om risktagande i extrema sporter och om risk i avancerade liberala samhällen. De inleder ett kapitel i denna bok med ett citat som författarna till denna text hittat på ett hälsningskort: ”RISK: The Loftier Your Goals, The Higher Your Risk, the Greater Your Glory.”20 Vi som författare ser det som att media gärna ger den bilden av extrema sporter och att det inte finns något bättre sätt än detta att beskriva dess innebörd. Utövare ska hela tiden sträva efter mer och mer storslagna mål, högre och högre risker, allt för att få en allt större ära, både för egen del och av andra. Baker och Simon skriver att:
förtjusningen av att omslutas av risk är budskapet i en ny och betydligt mer populistisk diskurs
blomstrande i postindustriella samhällen nämligen, extrema sporter och dess nära kusin äventyrsresande, som båda snabbt har blivit en viktig del av den enorma fritidsmarknaden.21
De menar att genom att antingen utföra eller åtminstone fantisera om att vandra genom Himalaya, åka skidor tvärs över Nordpolen, och kanotpaddla ner för Amazonas, har lett till framväxten av en ökad marknad för böcker, utrustning, resor och expertis”22.
Baker och Simon skriver att bergsklättring troligtvis är den mest kända och mest symboliska sporten inom extrema sporter. De berättar att de är en erkänd sport sedan 1700-talet, och bergsklättring var länge hyllad i sin egen litteratur. 23 Det är först på senare år som sporten har börjat locka ett stort antal utövare och ett stort antal åskådare. Baker och Simon tror att en möjlig anledning till detta plötsliga åskådarintresse uppstod efter att elva personer omkommit på Mount Everest i maj 1996 efter en katastrofal storm. Denna tragedi mottog stor bevakning
20
Baker, Tom & Simon, Jonathan, (2002) Embracing risk – The changing culture of insurance and responsibility, University of Chicago Press, s 177
21 Baker, Tom & Simon, Jonathan (2002) s 179 22 Ibid. s 179 f
19 från media.24 Baker och Simon menar att ”medias behandling av Everestkatastrofen visar på mediernas roll i att framställa bilder av klättring och andra extrema sporter” Mount Everest expeditionen 1996 var redan omsluten av ett antal webbplatser och television. När katastrofen inträffade så spreds bevakningen snabbt till traditionella nyhetsbevakningsmedier.
En som överlevde denna tragedi, John Krakauer skrev några månader efter denna tragiska händelse en mäktig förstapersons rapport, Into thin air, som blev en bästsäljare. Denna bok följdes upp av flertalet filmer och ytterligare böcker skrivna av andra överlevande från denna expedition.25 Baker och Simon skriver att:
Märkligt nog fick denna tragedi en motsatt effekt, istället för att avskräcka människor till omfattade risker så uppmuntrade det till mer uppmärksamhet och deltagande inom extrema sporter. Trots en viss tidig kritik, så var en offentlig reaktion på historien om de döda på Everest inte en av avsky och fördömande, utan av fascination och sympati. 26
Även den intensiva mediebevakning händelsen fick har enbart lagts till det allmänna intresset i andra äventyrsupplevelser. ”Det har inte funnits någon stabil efterfrågan för att förbjuda eller ens reglera sådan risktagande verksamhet.”27
John Krakauer skriver i sin bok Into thin air:
Bergsklättring kommer aldrig att vara en säker, förutsägbar och regelbunden rörelse. Detta är en aktivitet som idealiserar risktagande, de mest hyllade personerna har alltid varit de som stuckit ut halsen längst och lyckas komma undan med det.28
Baker och Simon väljer att avgränsa sin text om extrema sporter till att skriva om bergsklättrare då de anser att det är den mest kända och mest symboliska sporten inom
extrema sporter. De väljer att dela upp klättrare utefter två olika typer av klättringsupplevelser representerade i populärkulturen. Den första aspekten som de kallar för ”summiteering” är den som enligt dem dominerar medias presentationer av klättring och andra extrema sporter.
”Detta förhållningssätt upprepar sig i ökat antal av böcker, filmer och artiklar i magasin, och porträtterar klättring som en starkt försonad symbol för personlig triumf istället för en motgång. Klättring som en
24
Baker, Tom & Simon, Jonathan (2002) s 180
25 Ibid. 26 Ibid. s 184 27 Ibid.
20 sport i handlar i praktiken om ett mål att nå toppen först, snabbast eller med minst hjälpmedel,
exempelvis genom att inte använda syrgas vilket ökar risken.”29
Det är alltså att nå målet som är det viktiga här, att de visar upp sin egen kapacitet att det klarar av detta för att höja sin status och här sätts ofta prestigen före säkerheten. Fokuset ligger inte på att klättra uppför ett berg utan snarare på just att nå ett uppsatt mål. Man kan säga att de ser sig som temporära äventyrare som söker en erfarenhet som beundras i deras kretsar.
Den andra aspekten av klättring som Baker och Simon tar upp kallar de för ”mountaineering”. Denna aspekt är enligt Baker och Simon underordnad av massmedia i sin bevakning av klättring men är hyllad inom klättringslitteraturen. De flesta klättrare ser sig som ”mountaineering”, dvs. som:
personer som är kompetenta av att korsa bergiga ödsliga områden, vilket inkluderar alla klättringstekniker och även kunskapen om växt och vildlivet, nödmedicin, och att korsa floder. Klättrarnas berättelser handlar även de om risker, men i mer komplexa och nyanserade sätt än summiteering. Livet på berget med hårt väder, att klara sig själv under extrema förhållanden och nära arbete med medarbetare i både gott och ont av upplevelsen.30
Denna grupp kan man säga har en identitet som klättrare. De har en uppfattning om vad som är rimliga risker att ta. Risktaganden ger en förhöjd psykologisk och fysiskt upplevelse, som får utövarna att känna sig mer levande. Litteraturen inom ”mountaineering” beskriver att det är en livsstil att vara klättrare.
Baker och Simon menar att klättrare som en grupp har skrivit och läst om varandra i
århundraden och några skulle ta illa upp av att kallas ”summiteering” utan invändning. Vidare förklarar de att oavsett författarens avsikter på klättring så tenderar ”summiteering” att betona rå konkurrens och kamp, samtidigt som det skuggar de förhållanden under vilka risktaganden genomförs, och individuella insatser som stöds som den primära meningen med äventyret.31 Baker och Simon menar på att ”mountaineering” åtminstone erbjuder preliminära ledtrådar
29 Baker, Tom & Simon, Jonathan (2002) s 181 30 Ibid. s 182
21 om hur det allmänna samtalet om risken kan framställas, som ger individer möjlighet att svara på den risk som ofta ofrivilligt åläggs dem.32
Personlighet och risktagande
Marvin Zuckerman och D. Michael Kuhlman har skrivit en text som heter Personality and Risk-Taking: Common Factors. De presenterar där en studie gjord på 260 högskoleelever som handlar om förhållandet mellan personlighet och risktagande inom sex områden: rökning, alkohol, droger, sex, bilkörning och spelande.33 Deltagarna fick själva värdera sina riskfyllda beteenden i vart och ett av de sex områdena. Studien mellan personlighet och risktagande visade att det finns ett visst samband mellan generellt risktagande och användningen av olika typer av riskfyllda ämnen (alkohol, nikotin och andra droger) och sexuellt risktagande. Vidare menar de att riskabel bilkörning och spelande är mindre betydelsefulla för individens
generella risktagande. De kom fram till att särskilt tre personlighetsdrag är relaterade till allmänt risktagande, nämligen impulsiv sensationssökning, aggression och socialt utåtriktat beteende.
Zuckerman och Kuhlman skriver att många av livets beslut innebär en balans mellan förväntad belöning och risker. Ett exempel är den vilda gnagaren som tar stora risker på åkern, då denne ständigt får överväga möjligheten att finna mat mot risken att bli slukad av ett rovdjur. Ett annat exempel är den gifta mannen eller kvinnan som är attraherad av en attraktiv främling. Denna väger hotet mot hans eller hennes äktenskap och riskerna att få en sexuellt överförbar sjukdom mot möjligheten av ett spännande sexuellt möte. Alla väger in risker i det de gör. Rökare får väga emot att de kan få hjärt- och lungsjukdomar och att de ska motta ett socialt ogillande från de som inte röker. Droganvändaren får överväga riskerna med sitt brukande, överdosering, rättsliga påföljder, förlust av sociala relationer och jobb mot att bara använda drogen. De som spelar om pengar får se risken att spela bort sina pengar, etcetera. Zuckerman och Kuhlman menar på att:
när mönster av tillfredsställelse blir vanliga finns det sällan mycket överläggning mellan möjligheter, strategi och fulländning. Beslutsprocessen kan återupptas efter att en risk har lett till en bestraffning. För
32 Baker, Tom & Simon, Jonathan (2002) s 182
22 vissa är ett negativt resultat nog för att avsluta risktagande på det området, medan andra aldrig tycks lära av sina erfarenheter.34
Zuckerman och Kuhlman skriver vidare att personlighetsdrag såsom sensationssökande och impulsivitet är av uppenbar betydelse för individens allmänna risktagande disposition. De skriver bl.a:
Den senaste definitionen av känslan som risktagaren söker är: ". . . [att] definieras genom att söka olika, nya, komplexa och intensiva känslor och erfarenheter och viljan att ta fysiska, sociala, juridiska och finansiella risker för att åstadkomma en sådan erfarenhet " Impulsivitet har definierats på många sätt, men en definition som innehåller dess olika delar är: tendensen att träda i situationer, eller snabbt bemöta ledtrådar för potentiella belöningen, utan större planering eller överläggning och utan hänsyn till eventuella straff eller förlust av belöning. Impulsiviteten kan också betraktas som en brist i förmågan till hämning av farligt beteende.35
Vidare skriver Zuckerman och Kuhlman om att sensationssökande har satts i samband med deltagande i ett antal riskfyllda verksamheter såsom, potentiellt riskabla experiment, sport, yrken, brottslig verksamhet, sexuellt beteende, rökning, tung alkoholkonsumtion, droger och missbruk, vårdslös körning och bilkörning under påverkan av alkohol och spel. De menar på att människor kan kategoriseras in i höga sensationssökande och låga sensationssökande.
Höga sensationssökande tenderar att bedöma risker lägre än låga sensationssökande, även för verksamheter som de tidigare aldrig har provat och de värderar prövningen annorlunda än vad låga sensationssökande gör om de var i samma situation. Kombinerat medför det att sannolikheten för att höga sensationssökande utövar en riskfylld verksamhet ökar.36
Studien visar även att män ägnar sig åt mer övergripande riskabelt beteende än kvinnor. Förhållandet mellan personlighetsdrag och risktagande kan därför till viss del vara könsberoende.37
Zuckerman och Kuhlman skriver vidare att redan från början var människans förfäder i allra högsta grad sensationssökande och beredda att ta risker när det gällde viljan att få saker
uträttade. För ungefär 100 000 år sedan började de emigrera från Afrika och på ett relativt kort
34 Zuckerman, Marvin & Kuhlman, D. Michael (2001) s 1000 35 Ibid. s 1001
36 Ibid. 37 Ibid. s 1004
23 tidsspann hade de spridit sig över hela världen, från de arktiska tundrorna i norr till de
tropiska djunglerna i söder. Först var typen jägare, som samlade i grupper drog fram från plats till plats där det fanns föda. Att flytta mellan olika territorier och omgivningar medförde stora risker men dessa var nödvändiga att tas. Dessutom medförde naturligtvis de stora djuren man jagade en stor risk. Jakthistorien är mycket längre än jordbrukkulturen och även om
människan så småningom börjande att leva det mindre riskabla jordbrukarlivet i högre utsträckning har de risksökande egenskaperna fortlevt hos människoarten. Zuckerman och Kuhlman tror att detta kanske beror på att parningen i sig baseras på en form av
sensationsökning.38
Zuckerman och Kuhlman skriver vidare om enzymet Monaminoxidas, förkortat MAO. De skriver om att enzymet finns i två former, A och B. Den mänskliga hjärnan domineras av MAO-B som härleder från blodplättar. Detta enzym är ett pålitligt biologisk mätsticka som endast förändras långsamt till följd av ålder och förhållandet mellan sensationssökning och ålder som speglas i kroppens MAO-halter. MAO är lägst i tonåren och stiger med ökande ålder både i hjärnan och i blodplättarna. MAO är högre hos kvinnor än hos män i alla åldrar, precis som sensationssökning är högre hos män än kvinnor. Zuckerman och Kuhlman skriver om hur en mängd forskning länkat blodplätt MAO-B till personlighet, psykopatologi och riskfyllt beteende.39
Vidare skriver de om studier av MAO och att beteendet hos apor visar många paralleller med resultaten från människan, med avseende på personlighet och beteende. I en studie av en koloni apor var apor av båda könen med lågt MAO apor mer aktiva och sociala och tillbringade mer tid med att spela än apor med högt MAO. Aphannar med lågt MAO var också mer aggressiva, dominerande och sexuellt aktiva.40
Zuckerman och Kuhlman skriver att sammantaget är flertalet studier av personlighet, psykopatologi och andra jämförande beteendevetenskapliga studier förenliga med modellen att koppla låga MAO-B-nivåer med sensationssökning, socialt utåtriktande beteende, ohämmat beteende och impulsivitet.41 Mer info om MAO finns i bilagor.
38 Zuckerman, Marvin & Kuhlman, D. Michael (2001) s. 1015 39 Ibid s 1017 f
40 Ibid. 41 Ibid.
24
”Edgework”
Uttrycken för ”edgework” verksamheter i den samtida västerländska världen har utvecklats relativt nyligen. Den första systematiska analysen av risktagande föreställningar som ”edgework” verkade lite över ett decennium sedan med offentliggörandet av ”Edgework: A social Psychological Analysis of Voluntary Risk Taking”(Lyng 1990). Innan publiceringen av denna artikel fanns ett litet antal studier av risktagande aktiviteter såsom hög riskfylld
fritidssport och yrken, men synsättet ”edgework” har avvikit i form av gränsen förhandling - utforskandet av "edges", som de var.42
Dessa ”edges” kan definieras på olika sätt; gränsen mellan förnuft och vansinne, medvetenhet och omedvetenhet och de viktiga är linjen som skiljer liv och död åt. Att föreställa sig frivilligt risktagande i dessa termer riktar uppmärksamheten på de mest analytiskt relevanta kännetecken för risktagande erfarenhet: de skickliga metoder och kraftfulla känslor som risktagare värderar så högt.43
Vidare skriver Stephen Lyng att det är enkelt att svara på frågan varför någon riskerar sina liv när det inte finns några materiella belöningar. Vad det är som drar folk till "extrema" sporter, farliga yrken och andra ”edgework” verksamheter är den kraftigt förföriska karaktären av erfarenheten själv. Lyng menar att deltagarna själva rapporterar om att de gör det eftersom "det är kul!"44
I boken kan man vidare läsa att studien i ”edgework” har visat att de mest lovande och
begreppsmässiga framgångarna har inneburit att den risktagande erfarenheten kan bli förstådd som antingen en radikal form av flykt från institutionella rutiner för samtida liv eller ett särskilt rent uttryck för de centrala institutionella och kulturella behoven i den sociala ordningen. Om man ser på detta sätt i dessa termer så är risktagande en integrerad del av själva strukturen i dagens samhälle, som eftersträvas, inte som ett medel för att nå ett slut, utan som ett mål i sig.45
Enligt boken så ger empiriska studier av risktagande aktiviteter också indirekt stöd åt uppfattningen att ”edgework” fungerar som ett sätt för att fly från sociala förhållanden som producerar sämre identiteter och erbjuder få möjligheter till personlig omvandling och
42 Lyng, Stephen (2005) Edgework – The sociology of Risk-Taking, Routledge, New York and London, s 4 43 Lyng, Stephen (2005) s 4
25 karaktärsutveckling. Till exempel tillämpningar av ”edgework” begreppet för olika högrisker och fritidssporter kan normalt ge uttryck för någon form där deltagarna i dessa verksamheter ses som sökare av en tillfällig flykt från de förlöjligade villkoren i arbetslivet och byråkratiska institutioner.46
Enligt Lyng så kan missuppfattningar av ”edgework” och missförstånd av anarkismen följa en parallell kurs, för den oerfarna. De som uppfattas som farliga individer är till exempel BASE hoppare, motorcykelvåghalsar, graffitimålare och andra ”edgeworkers”. Dessa är utom kontroll och som uppfattas som udda individer. De är farliga för både sig själva och omgivningen och dessutom förstör de slösaktigt andras liv och egendom. Omogna och ofokuserade verkar de vandra från en otäck situation till en annan. Från att gå från ”bad-boy” till att inse risken de utsätter sig själva och andra människor för. Detta medför behoven att omedelbart tillfredställa större mål som familj, karriär eller få det bra socialt.47
Lyng skriver att när folk, som är skilda åt av olika faktorer såsom ålder, kön, klass, ras, yrke och intellektuella temperament, kommer tillsammans och upptäcker grundläggande
gemensamhet av personliga erfarenheter, så känner de ofta en slags samhörighet som är rotad i någonting som i deras själar. Han menar att så är fallet med ”edgeworkers”.48
Lyng skriver att det är uppenbart att den främsta utmaningen i ”edgework” är att använda en förmåga att närma sig, men inte överträda gränsen mellan liv och död, förnuft och vansinne, medvetande och omedvetenhet och liknande begränsningar.49 Han menar på att en utvidgning av riskfyllda möjligheter inom ramen för fritidskonsumtion är ett av de mest utmärkande dragen i samtida risktaganden. Den moderna konsumenten ställs mot ett överflöd av tänkbarheter att placera sig själv i fara, från det breda spektrum av "extrem sport" till "kommersiella äventyr" som syftar till att bygga "karaktär" eller en känsla av gemenskap.50 Lyng skriver att paradoxalt nog kan ”edgeworkers” vara säkra på sin flykt från döden endast genom att bevisa för sig själva sin kapacitet att motstå den. Därför måste de riskera döden för
45 Lyng, Stephen (2005) s 5 46 Ibid. s 6 47 Ibid. s 77f 48 Ibid. s 4 49 Ibid s 45 50 Ibid s 22f
26 att bekräfta sin förmåga att undkomma det hala greppet: "Vi går till gränsen eftersom det gör att vi känner oss levande".51
Lyng skriver om att det kanske inte finns någon bättre illustration av denna typ av verklighet ”edgework” praxis än den videomedierad världen inom BASE jumping Bridge Day Event. De beskriver i texten sporten som en oftast illegal sport som en gång varje år i oktober är legalt sanktionerad under Bridge Day Event i Fayette Country, West Virginia. Då kommer kring 300 hoppare från hela världen dit och det är då de har tillgång till att visa sina trick för publik på plats och Media. BASE jumpers har ofta hjälmar på sig med kameror för att filma de fåtal sekunderna av fritt fall av hoppen. När de en gång skapats blir hoppningsvideorna ett centrum för denna subkulturella verksamhet. De sprids av medlemmar på diverse nätverk. Få kan se hoppen på riktigt eftersom de flesta hopp sker illegalt och dessa filmer fungerar som enheter för att utvidga eller förlänga innebörden av hoppningserfarenheten. Lyng menar på att BASE hoppning får företräda de extrema fall av medierad ”edgework” som alltmer präglar de flesta former av frivilliga risktaganden.52
Lyng tar i boken upp en intressant indelning av olika “edgeworkers”, hur han ser på vilka som har mest kontroll mot de som har minst kontroll. Denna bild visar på hans synsätt:
In-Control - - - Out-of-Control Packaged Workplace Extreme Sneaky Badass Righteous Transcendental edgework edgework sports thrills slaughter experiences
Fig. 1
När det gäller kontroll placerar Lyng extrema sporter mellan personer med riskfyllda yrken och de som söker halvkriminella utmaningar. I hans modell placeras “packaged edgework” närmast “in-control”, och detta innefattar exempelvis nöjesparker, videospel, spelande med pengar, kasinon, ravepartyn, reality-tv, äventyrshelger, adrenalin TV-program och spelparker för jägare etcetera. Under ”Workspace edgework” placeras exempelvis aktier, deltagare observatör forskare, polis, militär, brandman, ambulans föraren , hjälpstyrka medlem, jet pilot etcetera. Under ”Extreme sports” placeras exempelvis BASE jumpers, skydivers, hängglidare,
51 Lyng, Stephen (2005) s 35 52 Ibid. s 45
27 glidflygplan, skidåkare nedför berg, fria bergsklättrare, motorcyklister, tävlingsbilförare etcetera. ”Sneaky thrills” inbegriper de olika verksamheter som olagliga verksamheter, där nuvarande spänning sätts mot förmågan att inte kunna spåras. Detta skulle inkludera visst snatteri, kanske någon form av stöld av anställda och förskingring, dataintrång graffiti skrift, CIA-agenter som ägnar sig åt olaglig verksamhet etcetera. Under ”badass” ingår exempelvis de som förstör polisers arbete, fängelsevakter, bankrånare etcetera. ”Righteous slaughter” innefattar exempelvis statligt stödda avrättningar, "polisens åtgärder" (Vietnamn, Irak, Afghanistan), arméns krypskyttar, statliga lönnmördare, militära krigsledare etcetera. ”Transcendental experiences”, som de beskriver som den ”edgework” mest utom kontroll skulle inbegripa nära döden upplevelser, att försättas i trans, religiösa, utomkroppsliga upplevelser, "topp erfarenheter”, drömmar, droger användning, sex, psykos etcetera.53
Anledning till att extrema sporter är där de är förklarar Lyng med att detta inkluderar de olika verksamheter som har samband med idrottslig verksamhet som kräver hög kompetens inom potentiellt ökande ogynnsamma förhållanden. Lyng relaterar till hans studie om skydivers, där han menar på att det är möjligheten att ha största möjliga kontroll i en situation i väntan på katastrofen som producerar en kapplöpning under och efter evenemanget.54
53 Lyng, Stephen (2005) s 58f 54 Ibid. s 58
28
Fritidskultur
Vi som författare ser friluftsliv som en föregångare till extrema sporter då det till stor del handlar om att komma ut i naturen och ta del av de risker som naturen medför. Vi ser det som att de som börjar med friluftsliv ofta får inspiration till mer upplevelser och äventyr inom exempelvis extrema sporter. Extrema sporter skulle kunna beskrivas som extremt friluftsliv. I antologin Fritidskulturer av Leif Berggren kan man läsa ett kapitel som heter ”fritidskultur i natur” skriven av Klas Sandell. Sandell skriver att ”sammantaget är det ingen överdrift att säga att friluftsliv (i vid bemärkelse) är ett karaktärsdrag i det moderna västerländska
industrisamhällets förhållande till naturen. Det är helt enkelt en viktig del i vår natursyn och vårt nyttjande av naturen.”55
Sandell skriver att ”friluftslivets historia i Sverige är i huvudsak drygt hundra år. År 1885 etablerades Svenska Turistföreningen (STF) med ett övergripande syfte genom praktiska arrangemang och information göra det svenska frilufts- och fritidslandskapet uppskattat och tillgängligt för allmänheten.”56 Sandell skriver att ”ett viktigt drag både i Sverige och internationellt var kopplingen mellan friluftsliv, naturism och nationell identitet.”57
Sandell skriver vidare att ”när man försöker få en bild av de massmediala friluftsförebilderna av idag så är det slående vilken central roll ”upplevelsen” har – den exklusiva upplevelsen.”58 Han har gjort en studie av tidskriften Utemagasinet, hur artiklar och reklam har huvudord såsom äventyr, och att äventyrets kärna är just den egna upplevelsen. Sandell skriver att ”det beskrivs här som att tänja gränsen mot det okända och uppleva den fantastiska känslan som står i bjärt kontrast till att sitta fastkedjad i ett nio till fem-jobb utan möjlighet att komma loss”.59
Vidare ger han exempel på hur friluftsliv innefattar ett ”extremt” liv fullt av adrenalinkickar och ständigt nya upplevelser. Friluftsförebilderna är unga och män. ”Vi kan här erinra oss den manliga dominans som det tidiga friluftslivet hade, inte minst när det gällde de mer
prestationsinriktade aktiviteterna.”60. ”När friluftslivet etablerades i Sverige runt förra
55 Berggren, Leif (red 2000) Fritidskulturer, Studentlitteratur AB s 213 56
Berggren, Leif (red 2000) s 218
57 Ibid. 58 Ibid. s 220 59 Ibid. 60 Ibid. s 222
29 sekelskiftet spelade olika upptäcktsresanden en viktig roll som förebilder och
inspirationsgivare.”61 Sandell skriver om hur flertalet expeditioner fått mycket
uppmärksamhet. Numera menar Sandell på att man hittar nya vägar att vara först som till exempel, ”första svensk, första kvinna, första gången utan hjälp utifrån, första gången på vintern etc.”62
Sandell skriver om Axel Edinger som gjort en indelning av friluftsutövare enligt följande: ”(i) friluftsaktiviteter (för rekreation); (ii) friluftsliv friluftssport (för att prestera rekord av olika slag); och (iii) friluftsliv (där identifikation med naturen fokuseras)”.63 Som vi tolkar denna indelning så kan vi relatera friluftsliv och friluftssport till extrema sporter, då utövaren antingen är ute efter själva livsstilen och upplevelsen eller ute efter att synas och slå rekord. Vi ser det som att de som börjar med friluftsliv ofta får inspiration till mer upplevelser och äventyr inom exempelvis extrema sporter.
Sandell tar även upp en intressant treindelning av kroppskulturer som Henning Eichberg och Ejgil Jespersen kommit fram till, nämligen: ”(i) prestationsmodellen, där tävlandet, resultaten och jämförbarheten är överordnat; (ii) nyttomodellen, där aktivitetens nytta för t.ex. hälsa eller något annat mål är utgångspunkten; och (iii) upplevelsemodellen, som fokuserar aktivitetens egen upplevelse, känsla och värde.”64
Sandell menar på att om man ”kombinerar hittills återkommande begrepp som ”upplevelser”, ”äventyr” och ”prestation” så ligger spänning, men även risk och fara, nära till hands”65 Vidare skriver han: ”Det är heller ingen tvekan om att rädsla (den kontrollerande och medvetet hanterande) och ett visst mått av fara, finns med i frilufsmotiven och upplevelsekvaliteterna.”66
61 Berggren, Leif (red 2000) s.223 62 Ibid. s 224 63 Ibid. s 226f 64 Ibid. s 227 65 Ibid. s 229 66 Ibid.
30
Mediekultur
Jostein Gripsrud, professor i medievetenskap skriver att ”det finns de som hävdar att det egentliga skälet till varför man ska bedriva medieforskning är att medierna på ett eller annat sätt påverkar oss”67 Gripsrud menar på att detta är ett diskutabelt påstående med tanke på att påverkan kan betyda många olika saker. Vidare skriver Gripsrud om att man bör studera mediernas texter på grund av att man vill förstå mer av världen rent allmänt, eller om en viss problemlösning, ett visst område av tillvaron som exempelvis döden, kärleken, religiösa frågor eller orättvisa samhällsförhållanden.68 Vidare skriver Gripsrud att:
medierna förmedlar olika upplevelser, tankar och bidrag till den offentliga debatten – frågor kring vad medierna säger oss är fortfarande en fullt legitim utgångspunkt för medieforskning, något som bara indirekt berör begreppet påverkan.69’
Gripsrud skriver om att medierna är en viktig del i den sociala och kulturella miljö vi lever i.
”De är helt centrala källor till information, reflekterad kunskap och upplevelser, de är fora för offentliga meningsutbyten och åsiktsbildning, och de serverar oss dagligen av verkliga och fiktiva förhållanden med inbyggda värdemässiga föreställningar, utan att vi nödvändigtvis lägger märke till dem.”70
Gripsrud menar på att man därför kan säga hur mediernas funktioner påverkar hur samhället och människorna utvecklas och uppfattar sig själva. Omfattande forskningar bedrivs
fortfarande om förhållandet mellan medierna och publikerna. Men man kan inte förvänta sig att hela sanningen kommer fram på detta område med tanke på att det är många faktorer som är involverade, medietexterna, människorna och samhällsförhållandena som befinner sig i ständig förändring.71 Enligt Gripsrud så krävs det mer kunskaper för att få en bild av medias påverkan. Det krävs nya perspektiv, teorier och metoder som utvecklats för att studera kultur, texter och kommunikation. Med det krävs också ingående och mångsidiga kunskaper om sociala och kulturella förhållanden och skillnader rent allmänt.72
67Gripsrud, Jostein, (2002) Mediekultur, Mediesamhälle, Media Print Uddevalla AB, Uddevalla s 51 68 Gripsrud, Jostein, (2002) s 52 69 Ibid. 70 Ibid. s. 86 71 Ibid. s 86f 72 Ibid. s 87
31 Den internationella och svenska nyhetsrapporteringen har förändrats under 1900-talet. Det generella är att nyhetsrapporteringen i tidningar, radio och tv har blivit mer självständiga och oberoende i relation till samhällets institutioner.73 Exempelvis när televisionen expanderade på 1960-talet och då den kom att markera sitt oberoende och tog upp egna frågor. Nyheterna från televisionen på 1960-talet gjorde då att allmänhetens bild av samhället formades. Stora nyhetshändelser med kriser runt om i världen satte tv-nyheterna i fokus.74
Journalistutbildningen bildades i början av 1960-talet och i mitten av decenniet fick det högskolestatus. Detta medförde att vissa normer och ideal, angående hur journalistiken skulle bedrivas och vad som är en nyhet, utvecklades. 75
Det har skett flera förändringar inom journalistiken och dessa kan delas in i fyra huvudfaser då den första kännetecknades av att dagspressen och de ansvariga på nyhetsredaktionen hade en nära anknytning i sina tidningar till deras egna politiska partier. De hade en ”partipolitisk
färgad syn på samhället.” 76 Den andra innebar på 1950-talet en ökad självständighet i
nyhetsbevakningen och obekväma frågor uppmärksammades. Det som blev viktigt är en nyhetsbevakning som är oberoende i radio och tv. Den tredje fasen utmärker 1970-talet och
”Journalistiska prioriteringar av bevakningen blir normgivande.”77 Där markerar också radio
och storstadspressen en obunden linje i omstridda frågor. Sist nämnt är den fjärde huvudfasen som tar sin början på 1990-talet där journalisten måste anpassa sig mer till publiken. Det grundläggande som kan läsas ut av de olika faserna om förändringar är att journalisterna ständigt har gjort ett övervägande när denne skriver en nyhet. En balans måste finnas mellan samhällets krav och publikens intressen.78 Det som är viktigt att poängtera är att
samhällspåverkan har blivit en framträdande riktlinje i journalistiken.79
De rådde förr bristande objektivitet och statsvetaren Jörgen Westerståhl undersökte detta. Han ansåg att det som vi oftast kallar objektivitet består av fyra stora krav på nyheter; sanning,
relevans, balans och neutral presentation.”80 Det som är enklast att definiera är
73
Hadenius, Stig & Weibull, Lennart & Wadbring, Ingela (2008) ”Massmedier Press, radio och tv i den digitala tidsåldern”, Ekerlids s 282
74 Hadenius, Stig & Weibull, Lennart & Wadbring, Ingela (2008) s 281 75 Ibid. s 262 76 Ibid. s 282 77 Ibid. 78 Ibid. s 283 79 Ibid. s 284 80 Ibid. s 258
32 sanningskravet men det är också svårast att undersöka då det saknas relevans i en ”osann” händelse och därför blir det inte intressant att ”balansera” eller ge en ”neutral presentation.” Med kravet på relevans menar Westerståhl att en händelse ska få den plats och det utrymme som krävs. Man kunde mäta opartiskheten på två sätt enligt statsvetaren, genom
underökningar av balans och presentation. Med balans pekade Westerståhl på att en nyhetsförmedling måste vara balanserad och ge olika parter utrymme samt att den inte får hemlighålla vissa händelser. ”En opartisk nyhetsförmedling måste vara en balanserad
sådan.”81
När det gäller en nyhet kan den antingen gå en lång eller en kort väg till läsaren. Nyheten kan antingen snabbt förmedlas genom en presskonferens eller så tar det betydligt längre tid innan händelsen rapporteras i massmedia.82 De är långt från alla händelser som faktiskt blir nyhet i medierna.83 Det sker ständigt ett urval i processen av vilka nyheter som ska publiceras för allmänheten. Nyhetsströmmen är så att säga ”trattformad”. Nyheten måste passera genom olika ”gates” eller ”slussar” innan den når mottagaren. Varje passage medför risker för nyheten; ”den kan kasseras, omarbetas eller förkortas.”84 Detta nyhetsflöde kallas gate-keepers enligt den amerikanska psykologen Kurt Lewin.85 Utvecklingen av Internet har inneburit andra möjligheter för nyhetsspridningen direkt till läsaren. Men viktigt att trycka på är gate-keeper-funktionen fortfarande inte har fallit bort. Det finns en rad faktorer som spelar en stor roll när en nyhet skrivs;
Det nyhetsföretag som har hand om förmedlingen, dess allmänna policy och de resurser det har till förfogande. De producenter som levererar materialet till företaget. De abonnenter som materialet förmedlas till. Den journalistiska arbetsgruppen eller redaktionella miljön.86
Samhällssystem som råder i landet eller regionen där nyheten skrivs påverkar även journalistens sätt att skriva om en nyhet. Nyhetsvärderingen av olika händelser i journalistiken påverkas av tid, kultur och rum.
81 Hadenius, Stig & Weibull, Lennart & Wadbring, Ingela (2008) s 258f 82 Ibid. s 285 83 Ibid. s 301 84 Ibid. s 299 85 Ibid. s 298 86 Ibid. s 300
33 Ju längre bort inom ett eller flera av dessa tre ”avstånd” någonting inträffar, desto mindre troligt är det att det blir en nyhet. En händelse som pågår, som direkt berör och som äger rum i närheten har det största nyhetsvärdet. Ju mer passé en händelse är, desto mindre nyhetsvärde. Ju mindre berörd mottagaren antas bli av en nyhet, desto mindre intresse. Ju längre bort i rummet, desto mindre troligt att det bli en nyhet.”87
Medieforskaren Håkan Hvitfelt har sammanställt en lista av hans empiriska studier om vad som faktiskt blir nyheter och han menar att sannolikheten för att om en artikel ska produceras och publiceras samt bli en huvudartikel ökar om den inrymmer följande tio punkter;
1 politik, ekonomi samt brott och olyckor och 2 om det är kort geografiskt eller kulturellt avstånd till 3 händelser och förhållanden som 4 är sensationella och överraskande, 5 handlar om enskilda elitpersoner och 6 beskrivs tillräckligt enkelt men, 7 är viktiga och relevanta, 8 utspelas under kort tid men som en del av ett tema 9 samt har negativa inslag 10 och har elitpersoner som källor88
De är vanligt att journalisten har ett visst berättargrepp i sina artiklar. De styr då urvalet av fakta i en händelse och oftast används tillvägagångssätten förenkling och vinkling, då en aspekt sätts i fokus sker en personifiering. I vår uppsats handlar det om att olika medier vinklar extrema sporter på olika sätt.
Mediernas kritiska inställning och aktiva nyhetsarbete leder ofta till missnöje hos nyhetskällorna. De menar att de artiklar eller inslag som kommer ut inte stämmer med verkligheten. Journalisterna sägs förvanska, förkorta och ”vinkla” på ett sätt som gör att publiken missleds. Journalisterna å sin sida försvarar sig med att deras uppgift är att på ett kritiskt sätt förmedla nyheterna samtidigt som man måste förenkla innehållet så att komplicerade skeenden kan göras begripliga89
Konklusion
Vi har i detta kapitel tagit upp olika teoretiska perspektiv och tidigare forskning. Vi har behandlat hur det forskats och skrivits kring extrema sporter och risksökande, och även hur
87 Hadenius, Stig & Weibull, Lennart & Wadbring, Ingela (2008) s 303 88 Ibid. s. 304f
