Malmö Högskola Lärarutbildningen Kultur, språk, medier C-uppsats
10 poäng
Folksagor i pedagogiskt drama
Folk tales in educational drama
Författare: Nasrin Golrang Examinator: Ulf Lindberg Pedagogiskt drama 41-60p
Sammanfattning
Jag har i denna uppsats valt att undersöka om och på vilket sätt drama och folksagor kan hjälpa 10-12-åriga barn att utveckla sin återberättarförmåga. Jag har även försökt att finna ett sätt att med hjälp av gestaltning av folksagor skapa en bättre uppfattning av barnens inre utveckling. En positiv upptäckt under denna studie var att unga redan i första stadiet av sin utveckling lätt kan lära sig att personifiera olika objekt och utvidga sin fantasi, vilket kan leda till att de i framtiden lättare kan lösa mera komplicerade ting i livet. Ett problem var att jag var ensam om en sådan undersökning, som skulle krävt minst tre personer för att man skulle kunna genomföra hela proceduren från videoupptagning till observation, intervju och analys. Under denna undersökning har jag upptäckt att gestaltning av folksagor fungerar både som en bra metod i arbetet med utveckling av barnens fantasi och som ett sätt att få en bättre uppfattning om andra människor i samhället.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1
………...4 1.1 Inledning………...………..………..4 1.2 Ordförklaringar……….5 1. Fantasi………..……….5 2. Saga……….………5 3. Drama………...6 4. Animism………..………..62
………...7 2.1 Litteraturöversikt ……….…..…….………….72.2 Folksagor i relation till barnets utvecklingsstadier……….….8
2.3 Användning av folksagan som terapi………...……….………9
2.4 Folksagans betydelse för barnens fantasi………..10
3
………11 3.1 Problemformulering………..………….…11 3.2 Syfte………..………..……….……… ……114
………12 4.1 Metod………12 4.2 Genomförande………..……….………..14 4.3 Bearbetning………..……….……….155
………...16 5.1 Resultat av observationerna………....……165.2 Resultat av intervjuerna med tre elever………...17
5.3 Elev 1……….………….…….17
5.4 Elev 2……….……….……….18
5.5 Elev 3……….……….……….18
5.6 Kommentar till intervjun med de tre eleverna………. .…19
6
………....21 6.1 Slutsats………..………...…...……21 6.2 Diskussion………..……….………22 Litteraturförteckning………..………...……...24 Bilaga 1………...………..25 Bilaga 2……….………..…...……..28 Bilaga 3……….……...………..30 Bilaga 4……….………..………...……..311
1.1 Inledning
Jag valde detta ämne därför att det var intressant för mig. Jag fann folksagornas makt fantastisk, mystisk och spännande. Det gör också att jag varje gång jag hör en saga känner mig som den lilla flickan som med full koncentration brukade lyssna på olika folksagor. Senare upptäckte jag hur stor inverkan dessa folksagor hade på min fantasi, förståelse och utveckling.
Enligt Bruno Bettelheim, Sagans förtrollade värld : folksagornas
innebörd och betydelse (1989), kan sagan göra barnet fritt från ångest
och visa hur olika problem kan lösas och på så sätt fungerar sagan som terapeutiskt hjälpmedel. Han anser att läsning av folksagan är och under historiens gång har varit ett särskilt viktigt pedagogiskt verktyg som lärt och ännu lär människan viktiga saker om hur hon kommer till rätta med de problem som hon upplever i sin vardag. Ett barn vill oftast höra en saga gång på gång, för att på så vis låta den smälta in i sitt medvetande. Detta leder genom reflektion över självet i förhållande till sagans värld till en självkännedom och till skilda perspektiv som i sin tur kan förmedlas på olika sätt. Man behöver inte beskriva alla sagogestalternas egenskaper i detalj, utan kan koncentrera sig på det mest relevanta i sagans skildring av en allmängiltig situation. Barn har dessutom normalt stor fantasi och en bra förmåga att genom låtsaskompisar och luftslott framkalla ett rikare liv.
Exempel: I sagan om den fula ankungen av H.C. Andersen blir den fula ankungen mobbad för att han inte ser ut som de andra ankungarna, men efter hand som han växer upp blir han en vacker svan. Denna saga kan hjälpa barnen att behandla varandra lika oavsett hur de ser ut.
Sagan kan på många sätt anses hjälpa barnet att upptäcka och utveckla sin talang för att fantisera. Folksagorna kan också ge barnet vägledning till en djupare insikt i inlärning och språkfärdigheter.
För att barnen skall utvecklas till goda medlemmar av ett samhälle, bör man, som pedagog, stimulera deras fantasi i skolan med hjälp av sagor, som i sin tur kan leda till bättre förståelse av deras inre utveckling och gentemot andra samhällsmedlemmar av att alla människor är lika mycket värda.
Dialog blir då en startpunkt till förståelsen av allt samspel mellan fantasi och verklighet, och därför anser jag att sagan är ett bra pedagogiskt redskap. Detta redskap ger barnet ett tillfälle att identifiera sig med en figur eller ett ting i sagan, vilket kan leda till en värdefull dialog mellan sagan och barnet. Med denna bakgrund förvandlar barnet sagans fiktiva
händelseförlopp till verkliga livet och det hjälper barnet att få en bättre förståelse både av sig själv och för andra människors livsöden. Med detta menar jag att barnen efter att ha hört sagan kan dra paralleller till sitt eget liv och det budskapet som sagan vill förmedla.
I min undersökning har jag valt att berätta folksagor i form av skådespel, där barn accepterar att de kan personifiera en sten, en fågel, en jätte, ett naturföremål, ett begrepp eller dylikt, att dessa föremål kan tala precis på samma språk som de själva och att dessa figurer har förkroppsligade ansikten som barnen själva. Vid denna gräns mellan fantasi och verklighet kommer identifikation att spela en viktig roll.
Sagan vägleder barnet till dialog mellan sitt eget jag och omvärlden. I denna dialog skapar sagan ett stridsfält mellan det goda och det onda, där det onda måste besegras. Efter identifikation kommer katarsis, dvs. självrening eller inre luttring. I detta stadium har barnet kommit till den nivå där det har en bättre förståelse av sin inre utveckling och av andra samhällsmedlemmar.
1.2 Ordförklaringar:
1. FantasiNorstedts uppslagsbok, 2003, förklarar ordet fantasi så här: ”(grek.)
inbillningskraft, inbillning, förmågan att föreställa sig nya saker; instrumentalstycke av fri, improviserande karaktär, ofta med utgångspunkt från ett el. flera kända teman.”
Nationalencyklopedins ordbok,
http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=O1467 46&i_word=fantasi, tolkar den 23 maj 2007 fantasi på två sätt: 1. ”förmåga att föreställa sig saker som man inte upplevt” … 2. ”musikstycke i fri utformning” …
2. Saga
Enligt Nationalencyklopedins ordbok,
http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=O3054 50&i_word=saga, har ordet ”saga” den 23 maj 2007 följande tolkningar: 1. ”folkligt traditionell berättelse om fantastiska händelser som följer viss förelagd form och har vissa givna teman samt nästan alltid lyckligt slut” …
2. ”längre berättelse på mer eller mindre historiskt underlag som skrevs på Island under tidig medeltid ofta beskrivande en släkts historia [litt.hist. m.m.]” …
3. Drama
Norstedts svenska ordbok (1990) tolkar ordet drama som ett ”litterärt
verk i dialogform, vanligen avsett att framföras av skådespelare på teaterscen.”
Doktor Moïn, som var professor i persisk litteratur vid Teherans universitet, menade att ”Drama kan således sägas ha sitt ursprung i människonaturen, i människans behov av att uttrycka sig, eller rättare sagt: drama föddes med människan” (Moïns persiska uppslagsverk 1983, min översättning)
Nationalencyklopedins ordbok,
http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=O1376 14&i_word=drama: ”litterärt verk i dialogform, vanligen avsett att framföras av skådespelare på teaterscen {SYN. pjäs 1, skådespel}” … 4. Animism
Norstedts svenska ordbok (1990) tolkar ordet så här: ”tro på föremåls
2
I detta kapitel vill jag ge en översikt över relevant litteratur där olika teoretiska utgångspunkter tas upp. Folksagan banar väg för en dialog mellan barnets inre och den yttre omgivningen som förmedlas genom texten. Denna dialog varar förhoppningsvis livet ut. Det är på så sätt som folksagan genom gestaltning kan vara ett pedagogiskt verktyg. Min avsikt är att denna genomgång senare skall följas upp av en tolkande och analyserande diskussion.
2.1 Litteraturöversikt
Bettelheim (1989) anser att folksagorna är viktiga bland annat därför att de förmedlar etiska och existentiella budskap genom den eviga striden mellan det goda och det onda, där det goda alltid kommer att segra. Han menar att sagan fungerar som en terapeutisk metod och underlättar att barnet befrias ifrån ångest – och eftersom sagorna ofta handlar om saker och ting som även i verkliga livet kan hända barnen hjälper de dem att få nya insikter om livet. (s. 16-17)
Enligt den psykoanalytiska modellen, som bl.a. presenteras i Atkinson &
Hilgard's introduction to psychology (2003), kan människans själ delas
in i tre delar: detet, jaget och överjaget. Detet är känslor som aggression, sexualdrift, dödsdrift och impulser. Jaget är den observerande, iakttagande delen som varseblir och tänker. Överjaget är den bedömande delen av personligheten. Överjaget och detet trycker på jaget. Det gäller att ständigt söka harmoni och balans. Således är vuxna, men även barn, komplicerade varelser med starka drifter och en strävan att fungera med omvärlden. Dock är barnet inte en kopia av en vuxen. Barnet måste utveckla bl. a personlighet, moral, tänkande och socialt samspel, och behöver hjälp med att skapa balans mellan detet, jaget och överjaget. Margareta Öhman skriver i sin bok Lekfull närvaro : samspel och
samvaro, möten och möjligheter (2001) om barn med sämre
språkförståelse: ”För barn som har ett svagt ordförråd och ringa språkförståelse är det viktigt att välja en saga som är så enkel som möjligt att illustrera tredimensionellt, så att barnen både kan höra, kan se och ta på orden”. (S. 66-67)
Gunilla Lindqvist skriver i boken Lekens muligheter (1996) att ”likheterna mellan lek och drama är starka då de båda är fiktiva handlingar. I både drama och lek finns grundelement som fabel/handling, figur/roll, tid/värld och rum.” ”Att leka eller att dramatisera är en handling som barnen väljer medvetet och frivilligt, vilket också ger dess styrka i pedagogiska sammanhang.” (Lindqvist, 1996, s. 36). I både drama och lek är de dramatiska verkningsmedlen (spänning, kontrast, symboler, ritualer, rytm, ljus, ljud, undertext och kostym) viktiga.
Öhman anser att dramalekar är en central del i pedagogens arbete. Genom att i anknytning till sagans tema välja att dramatisera tillsammans med barnen kan man ge barnen möjlighet att uttrycka och gestalta sagans händelser i leken. ”Dramalek ger också barn som har svårt att koncentrera sig i social fantasi och barn som är oroliga eller ängsliga, möjlighet att leka en roll ur sagan.” (Öhman, 2001, s. 55)
2.2 Folksagor i relation till barnets utvecklingsstadier
För barnet handlar det delvis om att klara sig själv och samtidigt ha en kärleksfull relation till föräldrarna för att kunna gå genom puberteten och så småningom flytta från föräldrarna och skaffa sig ett självständigt liv som en vuxen person.Vad som sker under denna omvandling beskrivs kanske allra bäst i de gamla folksagorna. Dessa sagor handlar ofta om ett farväl från barndomshemmet till förmån för det vuxna livet. En av dessa sagor är
Snövit och de sju dvärgarna. Sagans budskap är: Man kan inte slippa
undan hårda strider i livet, eftersom de ingår i vår mänskliga tillvaro – men om man inte väjer, utan tappert möter oväntade och ofta orättvisa prövningar kommer man att övervinna alla hinder och stå som segrare. Bettelheim (1989) skriver i sin bok att i folksagan har även tingen ett eget liv och en egen själ. Döden är något som vi inte gärna talar med våra barn om, men barnet tänker och funderar över detta. Ofta slutar sagan med ”och är de inte döda så lever de än idag” eller ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Detta lurar inte barnet att tro att man kan leva för evigt, men det pekar på det enda som kan ta udden av att vår tid på jorden är så kort, nämligen att komma i ett verkligt gott förhållande till en annan människa. Kärleken tar upp fruktan för döden och erbjuder utvägar. (s. 17)
Piaget skriver i boken Sagans förtrollade värld : folksagornas innebörd och Betydelse att barnet tänker animistiskt fram till puberteten. (Bettelheim, 1989, s. 57)
Bettelheim (1989) skriver i sin bok att barnet frågar sig ”vem vill jag vara lik?” och identifierar sig med hjälten, delar hans strider, lidanden och prövningar, triumferar med honom när dygden får sin belöning. De yttre och inre striderna inplanterar moral i barnet. (s. 16)
Det är inte att det onda får sitt straff som gör sagan till en moralisk fostrare. I sagor, som i verkliga livet, är det inte så mycket straffet eller fruktan för straffet som avhåller människan från brottsliga handlingar, utan övertygelsen om att brott inte lönar sig.
Angående den sociala utvecklingen skriver Bee slutligen att barnets sociala förmåga är grov, för att med tiden bli mer subtil. Barnets beskrivning av andra förändras från att ha varit fokuserad på yttre företräden till att beskriva inre egenskaper. (S. 321-327)
Det sker en förändring i det sociala samspelet och då också en förändring från att fokusera på yttre karaktäristika till att se också inre egenskaper, från observation till slutsats, från definitiv till kvalitativ bedömning av andra människor och från en speciell till en generell åsikt.
Bettelheim (1989) pekar på utvecklingsstadiet mellan tre och sex år. Han menar att barnen i vanliga fall som vuxna hamnar i en turbulens av motstridiga känslor. Skillnaden mellan barn och vuxna är att vuxna har lärt sig att behärska sina ambivalenta känslor och skilja mellan hat och kärlek, medan barn inte uppfattar den skillnaden och blandar hat och kärlek på en gång. Det är därför svårt för barnet att samtidigt känna sig lydigt såväl som olydigt. Det blir också svårt för barnet att uppfatta gränsen då det går för långt. För barnet är saker och ting antingen eller: Antingen är någonting bra eller dåligt, ljust eller mörkt. Något mittemellan finns inte. (S. 90)
Exempel: Emil i Lönneberga av Astrid Lindgren, handlar om en pojke som jämt hittar på en massa bus som leder till att hans pappa blir sur på honom. Varje gång hans far blir arg springer Emil till sin ”snickerbo” och låser efter sig. Han sitter där och snickrar tills hans pappa lugnat ner sig. Denna berättelse kan hjälpa barn genom att visa hur olika problem kan lösas, på samma sätt som Bettelheim menar att folksagor kan peka på utvägar i svåra situationer. Genom att en liten pojke ser sig själv i Emils situation, och därmed agerar som han varje gång hans föräldrar blir arga på honom, kan pojken springa upp på sitt rum och vara där tills situationen utanför har lugnat ner sig.
På så sätt spelar sagorna en viktig roll för barnets utveckling: De hjälper barnet att gruppera sina blandade känslor i turordning och hålla dem åtskilda, så att de inte i onödan blandas ihop.
2.3 Användning av folksagan som terapi
Rigmor Lindö skriver i boken Sagoskolan, 1986, att genom att påverka det undermedvetna kan sagan också få tillämpning inom behandling av psykologiska relationsstörningar och neuroser, s.k. terapeutisk funktion. (s. 19)
Flera psykologiska skolor och terapigrupper använder systematiskt sagan i dessa syften, t.ex. Ericastiftelsen i Stockholm, som behandlar barn med olika anpassningsproblem. I den lekterapi som man där utvecklar är sagan ett viktigt hjälpmedel.
Ett annat exempel är den teaterskola som dramapedagogen Agneta Sjöholm startade i Lund under 1980-talet. Där utbildades socialarbetare, daghemspersonal och lärare i dramatisk sagogestaltning. En del av undervisningen gick ut på att skapa nya sagor för vår tid, och målet var att kunna välja och tillhandahålla sagor, som tar upp aktuella stämningar i samhället, där identifikationen kunde delas av alla människor. Sjöholm använde sagomaterial även för speciella grupper, t.ex. för att stimulera långvårdspatienter genom att hjälpa dem att komma ihåg sin barndoms sagor eller för att samla invandrare och svenskar kring folksagor från hela världen och utnyttja sagan som en brygga mellan olika kulturer. För meningsfull terapi fordras en riktig diagnos. Genom att barnet omedvetet lever ut sina reaktioner i bild eller drama vid sagobearbetningen kan läraren på ett tidigt stadium upptäcka en störning, som läraren och barnets föräldrar i bästa fall kan komma till rätta med, eller som måste bearbetas med hjälp av skolpsykolog eller barnpsykiatrisk klinik. På detta sätt kan folksagorna fungera såväl profylaktiskt som diagnostiskt och terapeutiskt. (Lindö, 1986, s. 18-19)
2.4 Folksagans betydelse för barnens fantasi
Gunilla Lindqvist skriver i sin bok Från fakta till fantasi : om
temaarbete utifrån skapande ämnen och lek, 1989, att sagan gör stort
intryck på barnets fantasi (s. 74). Det viktiga för barnen är fantasin, som leder till utvecklingen. Liksom fantasin har också sagorna en förvandlingsbar karaktär och kan låta sagofiguren resa oberoende av gränser till ett främmande land, t ex. landet i fjärran. Sagofiguren blir i slutändan hjälte, då han lyckats gå genom alla eldprov och kämpat med alla onda ting och kommit fram till slutstationen med livet i behåll. Här hör sagan och äventyret ihop med fantasi, som är grunden till folksagor. I sagorna liksom i fantasin kan man färdas enorma sträckor på ett ögonblick.
3
I detta kapitel vill jag presentera min problemformulering och syftet med min uppsats om effekten av folksagor i pedagogiskt drama.
3.1 Problemformulering
Jag bestämde mig för att undersöka hur barnen bearbetar en folksaga i dramaövningar samt om de då tar till sig sagan och drar nytta av övningarna. För detta ändamål ville jag observera barnen under dessa övningar. Meningen var att kunna jämföra sagan som jag berättat för barnen med barnens egna återberättande av samma saga i form av grupparbete och gestaltning framför andra grupper.
3.2 Syfte
Mitt syfte med detta arbete är att undersöka hur folksagor kan användas som arbetsmetodik inom skolan för barn i åldern 10-12 år och om och hur folksagor påverkar barnens fantasi. Dessutom vill jag undersöka hur man med hjälp av gestaltning kan ge barn en möjlighet att återskapa en saga i sin fantasi. Vidare vill jag i min undersökning resonera om vilka reaktioner som väcks hos barnen när de gestaltar folksagorna.
4
För att uppnå mitt syfte har jag valt att arbeta utifrån ett kvalitativt angreppssätt. Mitt empiriska material består av observationer av 12 barn i åldern 10-12 (klass 4 till 6), gruppdiskussioner och intervjuer med dem samt minnesanteckningar. Barnens svar och reaktioner som framkommit under undersökningen har efter tematisering analyserats utifrån olika teorier som valts efter en litteratursökning.
4.1 Metod
För att kunna få bästa möjliga resultat av denna undersökning ville jag förbereda ett antal tillfällen då jag kunde se hur sagan påverkar barnens fantasi under dramaövningar, och om det verkligen händer något hos barnen. Med hjälp av olika enkla kulisser skapade jag en provisorisk scen som kunde reflektera folksagornas stämning och låta barnen se sagan i sin fantasi. Först kom jag överens med barnen om att vi skulle välja och berätta var sin folksaga som vi skulle tycka om helhjärtat. Var och en av oss valde en folksaga efter eget tycke som vi sedan fick ansvara för, läsa in oss på och berätta för varandra i gruppen.
Till slut valde barnen och jag tillsammans Snövit och de sju dvärgarna, som väckte många goda barndomsminnen hos barnen. En drottning med magiska krafter har en spegel som ständigt försäkrar henne att hon är vackrast i världen, tills en dag den säger att hennes styvdotter Snövit är ännu vackrare. Drottningen befaller då en jägare att döda Snövit, men jägaren skonar i hemlighet styvdottern. Snövit flyr in i skogen och hamnar hos de sju dvärgarna. Eftersom Snövit lever, svarar drottningens spegel fortfarande att Snövit är vackrast i landet. Drottningen ger sig då ut på jakt efter Snövit och hittar henne hos dvärgarna. Drottningen klär ut sig till en gammal häxa, som ger Snövit ett förgiftat äpple, som Snövit somnar in av. Dvärgarna tror att Snövit är död och lägger henne i en kista av glas. En prins ser henne och blir helt betagen av flickan. När dvärgarna bär kistan till slottet ramlar en dvärg, kistan skakar till och äppelbiten Snövit har satt i halsen lossnar, varpå hon vaknar upp. Vigseln med prinsen blir en stor fest.
Jag ansåg att det var viktigt att välja sagor som betydde något för oss, så att vi på bästa sätt skulle kunna framföra sagorna och därmed fånga barnens koncentration under berättelsens gång.
I min undersökning var jag intresserad av barnens tidigare erfarenheter från sagan Snövit och de sju dvärgarna under dramalektionen. Jag var även intresserad av relationen till barnens fantasi under dramaövningar. Jag ville som forskare ha en global syn och fånga helheten genom att undersöka ämnet i fråga från olika synvinklar.
De olika metoderna som jag har använt mig av är observationer, gruppdiskussioner och intervjuer samt minnesanteckningar.
Patel & Davidson (1994) menar att observationer framförallt är användbara när man ska samla information inom områden som berör beteende och skeende i naturliga situationer (s. 74). Med ordet ”beteende” menar de i detta sammanhang inte bara fysiska handlingar, utan även verbala yttranden, relationer mellan individer, känslouttryck och liknande.
Vid observationerna har jag använt mig av gruppdiskussion och minnesanteckningar i form av en loggbok.
Lokken & Sobstad (1995) skriver att loggboken från början handlar om en osystematisk teknik, där man skriver ner händelser och samlar anteckningar i en pärm. Det är viktigt att man för loggbok kontinuerligt. Då kan den utgöra en värdefull uppslagsbok som forskaren kan använda för att återberätta en händelse, se hur ofta olika skeenden förekommer eller avgöra vilka utvecklingstendenser ett visst barn uppvisar. Fördelen med att använda sig av minnesanteckningar och videoupptagningar är att man kan fånga upp de naturliga situationerna.
Mina insamlingsmetoder var olika för att kunna få en djupare och klarare uppfattning, samt komma fram till ett tillfredställande resultat av det jag undersökt. Likväl samlade jag material under kontrollerade former, så att datamängden inte skulle bli för stor och okontrollerbar. Materialet som jag samlade blev då underlag för min undersökning.
Att utföra både observationer och gruppdiskussioner har fungerat bra för mig. Jag valde båda metoderna för att genom observationerna kunna se med egna ögon hur barnen agerade i dramaövningar och sedan genom intervjuer få inblick i barnens egna tankar om sagan.
Jag har observerat barnen under dramalektionerna för att se om och hur de bearbetar folksagorna, hur de tillgodogör sig sagans förlopp, dess karaktärer och dess miljö. Dessutom försökte jag ge barnen möjligheter att återskapa sagan i sin fantasi med hjälp av rekvisita och en stimulerande miljö.
Under denna period av forskningen använde jag mig också av videokamera. En bra erfarenhet med videoupptagningen var att jag kunde fånga många detaljer. Den viktigaste poängen med videoupptagningar var att jag hade möjligheter att spela upp samma sekvens flera gånger när jag reflekterade över materialet.
Under mina observationsmoment fixerade jag kameran på ett stativ och ställde linsen på extrem vidvinkel för att kameran skulle kunna fånga in hela rummet utan att fokusera på ett speciellt subjekt i närbild medan jag förde mina anteckningar. Samma teknik med videokameran använde jag mig av under dramalektionerna. Då var det bra att jag kunde både deltaga i dramaövningarna och sedan observera mina rörliga bilder på videobandet.
Gruppdiskussionen med barnen genomförde jag under lektionen och jag försökte ge alla barnen chans att vara med i diskussionen.
Totalt hade jag 12 barn i åldern 10-12 (klass 4 till 6), 11 flickor och en pojke, som deltog i min undersökning, och det var de elever som hade drama som tillval i skolan. Urvalet var inte mitt, utan jag var dramalärare åt dessa tolv elever. Jag hade dem ca 1 timme varje vecka på skoltid (torsdagsförmiddagar). När jag träffat eleverna den första lektionen fann jag att de ville ha en föreställning att kunna spela på en scen. Jag började planera tillsammans med dem från 18 januari t o m 29 mars, dvs vecka 3-13. Totalt träffades vi vid 11 tillfällen, och under april utvärderade jag resultatet. De första två veckorna ägnade vi oss åt att välja och bearbeta en folksaga, nämligen Snövit och sju dvärgarna. Där efter fortsatte vi med att arbeta med rekvisita och i maj månad kunde vi i enlighet med schemat presentera resultatet på scenen.
4.2 Genomförande
Agusto Boal, skriver i sin bok För en frigörande teater : 200 övningar
och lekar för skådespelare och icke-skådespelare som vill uttrycka sig med teater så här: ”En tanke kan vara teatermässig hur abstrakt den än
är bara den alltid framträder i sin konkreta form, under specifika omständigheter, i termer av vilja. På så vis framkommer följande förhållande:
TANKE→VILJA→KÄNSLA→TEATERMÄSSIG FORM.
Med andra ord: Den abstrakta tanken omvandlad till konkret vilja under bestämda omständigheter framkallar en känsla hos skådespelaren som själv söker upptäcka den teatermässiga form som är lämplig.” (s. 77) Den avgörande faktorn för eleverna var att framhäva deras egen vilja inom drama till att forma teater på scen eller bakom scen. För min del handlade det istället om hur jag skulle anpassa mitt sätt att leda, för att göra det så enkelt som möjligt för dem att finna och lyfta fram sina egna tankar med hjälp av dramaövningar. På så sätt kunde deras vilja aktiveras och lyftas fram i sagan.
”Det grundläggande begreppet för skådespelaren är inte rollens ’vara’ utan dess ’vilja’. Vi bör inte fråga oss vad den och den ’är’ utan vad den och den ’vill’. Den första frågan kan leda till att det skapas känsloöar, medan den andra i huvudsak är dynamisk, dialektisk, konfliktfylld och alltså teatermässig.” (Boal, 1978, s. 75)
I början var flickorna inte villiga att spela negativa roller, som här representerades av häxan. De ville alla bli prinsessan i sagan. Men till sist valde de en av flickorna bland sig till att spela den här rollen. Dvärgarna väckte också intresse hos barnen. Vi hade bara en pojke i gruppen och han fick prinsens roll. Av mig fick de enkla instruktioner om koreografi, dvs hur de skulle flytta sig på scenen för att inte kollidera med varandra, speciellt när det gällde dvärgarnas inträdande på scenen. För att eleverna skulle lära känna sig själva bättre, och jag dem, fick de under en av de första övningarna rita ett självporträtt med några ord som skulle beskriva deras yttre och inre jag. Se bilaga 1.
För en översiktsplan över 3 olika dramaövningar, och förklaringen till övningarna, speciellt till dem som handlar om känslor och repetitioner se bilaga 2.
4.3 Bearbetning
När jag var färdig med mina observationer gick jag igenom materialet för att börja analysera det. Materialet, som jag hade insamlat, var sammanlagt omkring en timmes videoupptagningar och omkring tio A4-sidors anteckningar. Först började jag titta på videobandet, och där efter gick jag genom mina anteckningar; sedan satte jag igång och analyserade materialets innebörd med utgångspunkt från min problemformulering. Jag ägnade mycket av min tid åt just den här perioden, som krävde att jag granskade materialet och analyserade innehållet. Efter detta skrev jag ner det som jag fann intressant för mina frågeställningar.
5
I detta kapitel, resultatredovisningen, sker en kortfattad genomgång av observationerna, gruppdiskussionerna och intervjuerna samt minnesanteckningarna i form av en tematisk indelning. Här använder jag olika infallsvinklar på problemområdet, hur barnen bearbetat sina erfarenheter med hjälp av gestaltning av en folksaga. Denna tematiska indelning har jag gjort för att läsaren skall få en översikt över undersökningen och samtidigt få en möjlighet att bedöma den tolkande diskussionen utifrån det redovisade resultatet. De teman som jag valt att presentera i resultatredovisningen speglar både gemensamma och skilda svar och synpunkter. Det är sedan resultatredovisningen som ligger till grund för den bearbetning och tolkning som sker i diskussionen.
5.1 Resultat av observationerna
Resultatet av dramaövningarna blev att alla barnen i gruppen skrev en saga tillsammans baserad på bröderna Grimms Snövit och de sju
dvärgarna.
Titeln blev Calvin. Barnen fördelade själva rollerna sinsemellan och återberättade sagan i dramatiserad form.
Donald H. Graves skriver i sin bok Skriv- och läsbefruktning (1996) att barn brukar skriva sina berättelser inte bara för att få leka, utan också för att få reda ut en värld där alltid någonting är på gång (s. 51). Barnen levandegör det som händer eller har hänt i form av teckningar eller i form av texter, och på så sätt blir de själva en del av dessa händelser. Vad barnen gör är en reaktion på deras innersta tankar samtidigt som de får utlopp för sina fantasier.
Min undersökning visar en relativ utveckling i barnens återberättarförmåga, när det gäller återberättande av en saga i form av grupparbete och gestaltning. Detta har jag sett både i deras individuella och kollektiva alster.
En resumé av vår arbetsprocedur är så här: Först valde vi en folksaga som var bekant och intressant både för mig och för alla elever. Efteråt delade barnen upp rollerna bland sig. Sedan koncentrerade de sig på scenutformning och de fick även tillfälle att använda den enkla rekvisitan under varje övning. De provade även på hur man kan förkläda sig till olika skepnader, t ex. tiggare, kung, prins eller prinsessa etc. Pjäsen Calvin var alltså en parafras på den gamla folksagan Snövit och
de sju dvärgarna. Den blev dock modernare genom att barnen använde
mobiltelefoner för att skapa en telefonkontakt mellan drottningen och mördaren.
Förställningen som framfördes för föräldrarna bemöttes positivt. En mamma uttryckte sin glädje genom att säga att hennes dotter vågade prata framför andra och det var ett stort steg i hennes liv. En pappa sade att hans dotter tidigare hade haft svårt att koncentrera sig tillräckligt för att yttra ord och fraser i rätt ordning, men efter denna föreställning märkte jag att hon inte längre hade detta problem. En mamma sade att hennes son nu vågade prata framför andra människor utan att bli röd i ansiktet eller undvika att titta dem i ögonen. En mamma sade till mig att det var roligt att hennes dotter hade haft drama i skolan. Hon tyckte att skolan alltid borde ha ett ämne som drama, eftersom det hjälpte både barnen och föräldrarna att kommunicera med varandra. Hon menade också att föräldrarna vid föräldrasamtal ofta hörde att deras barn hade problem med det ena och det andra i skolan. När föräldrarna gick hem upprepade de detta för barnen. Resultatet blev negativt, men nu hade hon upptäckt hur hennes barn vågade framträda framför publiken och samarbeta med de andra barnen.
Eleverna var eniga om att själva gestaltningen var mycket positiv. En flicka som spelade häxan i föreställningen förklarade att barnen rörde så lite på sig i det vanliga livet, så dessa övningar hade varit mycket roliga.
5.2 Resultat av intervjuerna med tre elever
Totalt var det 12 barn som deltog i mitt projekt. Alla dessa barn visade sig positiva till proceduren och sade att det var roligt för dem att få välja en folksaga och återberätta den skriftligt och spela den på scenen. Det som alla dessa barn hade gemensamt var deras upplevelser av sagan under dramalektionerna och själva föreställningen. Tre av barnen intervjuade jag dagen efter föreställningen.
5.3 Elev 1
Eleven ville gestalta goda djur under dramaövningar. Jag kunde se en positiv utveckling hos eleven inom dramaövningar och gruppdiskussioner. Jag uppfattade det som att eleven på något sätt var inspirerad av tv:s barnprogram. Jag lade märke till att eleven var mycket passiv och endast motvilligt deltog i diskussioner. Jag upptäckte att eleven inte hade något intresse av folksagor. Men jag observerade att eleven var väldigt fokuserad på sitt utseende. Jag observerade även under övningar att eleven inte ville engagera sig i någon aktivitet. Eleven sade att hon inte tyckte om nya idéer, utan hon ville bara berätta en saga som hon själv fantiserade om. Hennes berättelser handlade om vad som helst och hon ville inte följa den aktuella sagan. Eleven hade problem med att komma på vad hon skulle skriva om i sin berättelse. Hon tyckte bara att det var lätt att hitta på och inte följa en viss situation i händelserna. Under observationerna vid videoupptagningarna och
gruppdiskussionerna visade det sig att hon inte var villig att lyssna på sagan, inte heller att skriva på en viss händelse i grupparbetet. Jag var tvungen att ge henne mer frihet inom dramaövningar och så småningom kunde hon acceptera gruppen och följa dramaövningarna med dem. Under observationerna, mest med videoupptagningar, visade eleven att hon hade accepterat att bättre anpassa sig till gruppen under dramaövningarna.
5.4 Elev 2
Eleven ville inte uppträda på scenen först, men ville hjälpa till. När det gällde gruppövningar var eleven okoncentrerad och ville inte samarbeta. Det var svårt för mig att kunna bedöma om det fanns någon utveckling hos eleven i dramaövningar. Men när det gällde gruppdiskussioner visade eleven en positiv utveckling. Detta berodde, enligt min uppfattning, på att eleven smälte in i mängden under dramaövningar och ville vara anonym. Men när det gäller gruppdiskussioner var hon alltid tvungen att tänka. När det gällde gruppövningar var eleven okoncentrerad och ville inte samarbeta. Med hjälp av videoupptagningar observerade jag inom övningarna att hon mest tyckte om äventyr, spänning och humor. Idéerna till berättelserna fick hon mest från böcker som hon hade läst tidigare. Vid tredje gruppdiskussionen sa eleven att hon även fick idéer från filmer. Eleven hade inga problem att komma på vad hon ville göra under övningarna. När gruppen började med den aktuella sagan var eleven väldigt intresserad av att skriva och följa dramagrupper.
5.5 Elev 3
Eleven visade att hon inte var intresserad av dramaövningar. Jag upptäckte detta när jag tillsammans med eleven arbetade i gruppdiskussionen. Eleven var okoncentrerad och kunde inte riktigt sitta stilla. Jag observerade då att eleven inte kunde erinra sig någonting av folksagans handling. Eleven föredrog ensamt arbete. Eleven ville gärna skriva sagan själv. Jag märkte att det var svårt för eleven att samarbeta med de andra. Jag tänkte ändå att dramaövningar kunde vara bra för eleven. Jag pratade med eleven om att fortsätta och vara med på övningarna. Efteråt visade det sig att det ibland var lätt att samarbeta med eleven i gruppen och ibland svårt, enligt mina videoupptagningar och gruppdiskussionen. Jag pratade med eleven i två olika omgångar, men hon kunde inte svara på om det var dramaövningar som var för svårt för henne eller att arbeta tillsammans med de andra och anpassa sig till dem. Till sist accepterade hon, enligt mitt förslag, att fortsätta och delta i dramaövningar, men istället för att uppträda på scenen kunde eleven stå bakom den. Elevens intresse var kläder. Jag tänkte att det ändå var positivt. Eleven fick i uppgift av mig att läsa sagan och följa
utvecklingen under grupparbetet samt att på ett enkelt sätt designa rollfigurernas kläder. Det gick bra. Eleven fick materialet av mig: tyg, tråd, nål etc. Under tiden då de andra repeterade fick denna elev hjälp av mig att med enkla material designa och sy gestalternas kläder. Eleven klarade sig bra. När jag efter föreställningen intervjuade eleven sade hon att hon var glad över föreställningen och var stolt över gestalternas kläder och att hon var intresserad av folksagor och teater.
5.6 Kommentar till intervjun med de tre eleverna
Syftet med intervjuarna var att undersöka huruvida eleverna fått självkännedom genom att spela teater, och huruvida de utvecklades genom att arbeta gemensamt i en grupp.
Margareta Öhman skriver i sin bok Lekfull närvaro: ”Barn identifierar sig med varandra. Och särskiljer sig från varandra, Om vi i all välmening säger ’här gör vi ingen skillnad på barnen’ lurar vi bara oss själva. (s. 69) Jag valde dessa ovan nämnda tre elever bland de tolv 10-12-åringar som deltog i projektet. De fick anstränga sig mest under proceduren, men jag bedömde att de ändå var representativa för hela gruppen. När jag började mina övningar med de 12 eleverna upptäckte jag hur stort behov dessa tre elever hade av att bli uppmärksammade och hur svårt de hade för att anpassa sig till de andra i gruppen.
De mest signifikanta skillnader som fanns mellan dessa tre och de andra eleverna var att de inte hade något intresse av att delta i övningarna tillsammans med de andra, inte heller ville de arbeta i grupp. Ibland ville de inte lyssna när de andra berättade sina versioner av en folksaga, och de ville inte heller delta i diskussionerna om hur man skulle skriva manus. Det värsta var att de ibland skapade en spänd stämning som hindrade de andra att fortsätta med sina uppgifter.
När jag sedan jämförde intervjuerna med observationerna under övningarnai och gruppdiskussionerna med stöd av mina anteckningar och videoupptagningar, märkte jag att det enda viktiga motivet hos dessa tre elever var just teater och intresset för att visa sig antingen på scenen eller bakom. Ändå visade de sig vara jobbigare och mer okoncentrerade än de andra eleverna, och de behövde mer tid för att klara av övningarna innan de var redo för föreställningen. Jag kunde ändå iakttaga hur de tre utvecklades steg för steg fram till föreställningen.
Eftersom dessa tre intervjuade elever valdes på grund av att de krävde mest ansträngningar i proceduren kan vi kanske fråga oss om de i detta sammanhang också kan vara representativa för majoriteten av problematiska barn i den åldern i Sverige eller t.o.m. i hela världen. Innan vi vågar påstå något sådant måste vi göra en liknande studie av problematiska barn i liknande situationer runt om i världen vid olika tillfällen.
Bee är i The Developing child (s. 13) inne på något liknande. Hon antar att det finns vissa utvecklingsmönster eller processer som är medfödda i varje individ och därför verkligen är universella.
”But to uncover them it is not enough to study white American middle-class children and assume that what we see in their development is true for all children. When we think we have uncovered some basic sequence or process, we need to observe or test other children, from other subcultural or cultural groups, from as wide an array of cultures as possible, so that the presumed universality of the developmental pattern is tested directly.” (Bee, 2007, s. 13)
Det som jag fann vara stimulerande för barnen med arbetet med dramat och folksagan var inte bara gestaltning utan även att sköta ljus, göra kläder och scenografi samt att välja musik m.m.
6
I detta kapitel kommer jag att reflektera kritiskt över undersökningen och ta upp vad som hade kunnat göras annorlunda och kanske bättre. Här kommer jag också att presentera några avslutade tankar om hur man skulle kunna gå vidare med att undersöka problemområdet.
6.1 Slutsats
I denna studie har jag undersökt om barnen utvecklar sin fantasi och får en bättre uppfattning av goda och onda handlingar med hjälp av dramaövningar baserade på folksagor.
För att uppnå detta mål valde barnen och jag tillsammans en folksaga som vi båda tyckte om. Där efter använde jag mig av olika dramaövningar, nämligen lekar, uppvärmningar, fantasistimulerande övningar, koncentration, avslappning samt skriftligt återberättande av samma saga både under individuellt arbete och i grupparbete. Till sist presenterade barnen det slutgiltiga grupparbetet som en teaterpjäs på scenen.
Jag anser att följande element stimulerade barnen att hela tiden fortsätta vara med och levandegöra och ge ett ansikte åt folksagan i form av teater:
Barnen visade sig vara intresserade av: skogen
själva sagan Snövit och de sju dvärgarna fantasistimulerande övningar
karaktärsutveckling
förvandling till andra varelser genom att förkläda sig att skilja mellan det goda och det onda
personifiering av omänskliga varelser, här spegeln.
Denna undersökning hade både sina fördelar och nackdelar. Fördelar med den var att barnen fick gå genom en process och utveckla en enkel folksaga till en teaterföreställning med hjälp av roliga lekar och grupparbete. Nackdelen var att detta arbete inte var systematiskt och jag ensam genomförde hela processen från videoupptagning till observation, intervju och analys. Jag anser att minst tre personer hade krävts för att en sådan undersökning skulle ge ett mer tillfredsställande resultat. Därför är mitt resultat av denna undersökning approximativt.
6.2 Diskussion
I mitt arbete har jag förberett mig länge innan jag började gå steg för steg genom hela proceduren från A till Ö. Min bedömning var att denna kontinuitet var nödvändig för att få ett bra resultat. Det viktigaste var att hålla stämningen uppe för barnen i undersökningen, för att de inte skulle tappa intresset och undvika att vara med i fortsättningen.
Gunilla Lindqvist skriver i boken Lekens muligheter (1996) att ”likheterna mellan lek och drama är starka då de båda är fiktiva handlingar. I både drama och lek finns grundelement som fabel/handling, figur/roll, tid/värld och rum.” … ”Att leka eller att dramatisera är en handling som barnen väljer medvetet och frivilligt, vilket också ger dess styrka i pedagogiska sammanhang.” (Lindqvist, 1996, s. 36)
För mig var det, ur en pedagogisk synvinkel, viktigt att veta hur och när jag skulle kunna hålla modet uppe hos barnen och hur jag skulle kunna locka till mig deras intresse. Jag anser att barnen under min undersökning var mycket koncentrerade och engagerade, både under dramaövningarna och under förberedelserna av teaterföreställningen. Min tolkning var att barnen var både intresserade och nyfikna på vår utvalda folksaga. Det viktiga för barnen var att kunna ge själ till de figurerna som fanns i denna folksaga och åskådliggöra dem. För detta ändamål strävade de efter att gestalta sagan med kroppsliga uttryck, vilket var intressant att observera. Jag upptäckte att bearbetningen av en folksaga från muntlig tradition till scenisk framställning hjälpte barnen att skapa en förenklad världsbild av en komplicerad och göra den lättare att överblicka och förstå.
Bettelheim (1989) anser att folksagorna är viktiga bland annat därför att de förmedlar etiska och existentiella budskap genom den eviga striden mellan det goda och det onda, där det goda alltid kommer att segra. (s.16)
Jag undrar om barnen i denna undersökning innerst inne har fått en uppfattning kring det som är ont och det som är gott genom att gestalta folksagan Snövit och de sju dvärgarna och framställa den på scenen. Jag undrar också om dessa barn, genom att själva gestalta hur dvärgarna levde kollektivt i sagan, fick en förkunskap om det verkliga livets sociala relationer, socialgrupper, köns- och familjeroller. Det hade varit intressant att undersöka, tycker jag.
Gunilla Lindqvist skriver i sin bok Från fakta till fantasi : om
temaarbete utifrån skapande ämnen och lek, 1989, att sagan gör stort
intryck på barnets fantasi. (s. 74)
Jag har även gett barnen möjlighet att prova på olika roller i dramaövningar. Jag koncentrerade mig mest på att förbättra deras fantasi genom olika övningar, t.ex. att rita teckningar som åskådliggör en berättelse eller att titta på ett vykort med en rollfigur. Det kunde också röra sig om andra övningar kring känslotillstånd, t.ex. att vara rädd, modig, farlig, snäll eller elak, eller associationsövningar i ord och rörelse, som barnen kunde använda för att förbättra sin förmåga att bilda spontana meningar för att kunna återberätta sagan.
Patel & Davidson (1994) menar att observationer framförallt är användbara när man ska samla information inom områden som berör beteende och skeende i naturliga situationer. (s. 74)
Under min undersökning har jag lärt känna barnen bättre. I mitt arbete har jag använt mig av den kvalitativa metoden och utgått från videoupptagningar, observationer, gruppdiskussioner, grupparbeten och intervjuer.
Genom mitt val av både observationer och gruppdiskussion/intervjuer kunde jag få en djupare och klarare bild av projektet. Metoderna har fungerat nästan tillfredsställande.
Jag är nöjd med mitt arbete och jag anser att jag med mina begränsade möjligheter kunnat uppnå mitt syfte till en viss nivå. Jag tror dock att detta arbete kunde ge ett bredare resultat om det hade genomförts som ett teamarbete.
Litteraturförteckning
Atkinson & Hilgard's introduction to psychology / Edward Smith... -
Belmont, Calif. : Wadsworth/Thomson Learning, cop. 2003
Bee, Helen L., The developing child / Helen Bee, Denise Boy. - Boston :
Pearson / Allyn & Bacon, cop. 2007.
Bettelheim, Bruno, Sagans förtrollade värld : folksagornas innebörd och
betydelse / till svenska av Disa Törngren. - Stockholm : Norstedt, 1989 [dvs 1993] ; (Danmark).
Boal, Augusto, För en frigörande teater : 200 övningar och lekar för
skådespelare och icke-skådespelare som vill uttrycka sig med teater / Augusto Boal ; övers.: Peter Erichs. - Stockholm : Gidlund, 1978.
Graves, Donald H., Skriv- och läsbefruktning / Donald H Graves;
översättning: Britta Stensson. - Göteborg : Daidalos, 1996.
Lindqvist, Gunilla; Från fakta till fantasi : om temaarbete utifrån skapande
ämnen och lek / Gunilla Lindqvist ; [teckningar: Arno Saarnak]. - Lund : Studentlitteratur, 1989.
Lindqvist, Gunilla, Lekens muligheter / oversatt av Sigrid Moen. - Oslo : Ad
notam Gyldendal, 1997.
Lindö, Rigmor, Sagoskolan / [omslag och teckningar: Kjell Ivan Andersson]. -
Malmö : LiberFörlag, 1986 ; (Lund : Sandby grafiska).
Løkken, Gunvor & Søbstad, Frode, Observation och intervju i förskolan. –
Lund : Studentlitteratur, 1995
Moin, Mohammad, Moïns persiska uppslagsverk. - Teheran : Amir-Kabir :
1983.
Nationalencyklopedins ordbok, tillgänglig från Nationalencyklopedins
internettjänst,http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/jsp/notice_board.jsp?i_type= 1 den 23 maj 2007
Norstedts svenska ordbok : [80000 ord och fraser] / [huvudredaktör : Sture
Allén]. – 2:a uppl. - Stockholm : Norstedts Förlag, 1990.
Norstedts uppslagsbok : [65000 uppslagsord] / [huvudredaktör: Håkan
Josephson]. - 13., [rev.] uppl. - Stockholm : Prisma, 2003 (Italien)
Patel, Runa & Davidson, Bo, Forskningsmetodikens grunder. - 2. uppl. – Lund
: Studentlitteratur, 1994
Öhman, Margareta, Lekfull närvaro : samspel och samvaro, möten och
möjligheter / Margareta Öhman & Widar Aspeli. - 1. uppl. - Hässelby : Runa, 2001 ; (Malmö : Prinfo/Team offset & media).
Bilaga 2
1. Associationsövningar
I ord och rörelse kan barnen förstärka sin fantasi och förmåga genom att improvisera meningar för sin egen berättelse. Jag började och avslutade den praktiska delen när barnen var så pass förtrogna med sagan att de kunde skapa spontana meningar för sin egen berättelse.
* Alla rör sig under tystnad på måfå i rummet till musik. Någon klappar i händerna. Alla fryser genast sin ställning och blir blickstilla. Samma person klappar igen och alla rör sig på nytt i rummet. Då klappar någon annan i händerna o.s.v.
* Samma sak som ovan, men istället för att klappa händerna gör man ett ljud, t ex. skrattar, säger ”ptroo-ptroo” etc.
* Samma sak som ovan, men med ord, t ex. ”vit-vit”. Nästa ord kan bli ”vintervinter”, ett nytt ord som man kan associera med vinter etc.
2. Känsloövningar
Med dessa övningar kan eleverna öka inlevelseförmågan inför det kommande rollspelet och öka medvetenheten om hur kroppen och rörelsemönstret ändras vid olika känsloupplevelser.
* Alla i gruppen samlas på ena sidan i ett rum. Ledaren säger att eleverna skall föreställa en känsla, t.ex. kärlek. Då rör sig alla över golvet för att uttrycka denna känsla med kroppen. Där efter framställes nya känslor med nya rörelser etc.
3. Fantasiövningar
För att hitta likheter i olikheter, stimulera fantasin med hjälp av bilder och skapa mottaglighet för intryck och upplevelser samt skapa kontakt med egna tankar, känslor och upplevelser har jag lånat denna övning från Rorschach-testet, ett psykologiskt test skapat av den schweiziske psykiatern Hermann Rorschach (1884-1922).
* Alla deltagarna väljer var sitt vykort ur en hög som ligger på golvet. Det ska vara ett val utifrån engagemang och känsloreaktioner; positivt eller negativt spelar ingen roll. Deltagarna samlas i sina grupper, sätter sig i en ring och berättar en i taget, samtidigt som de visar sitt valda vykort och berättar för de andra varför de just valt detta kort. Där efter får deltagarna instruktion att försöka hitta en gemensam nämnare för alla korten i gruppen och gestalta denna genom att bygga en skulptur.
Jag gav vid övningstillfällena barnen fria händer att själva utveckla sagan. Sedan kunde vi analysera deras berättelser under dramalektionerna.
Barnen delades i två grupper. Varje grupp började analysera sagan. Under tiden kom gruppen på nya idéer, vilka de genomförde i nya övningar.
Under dramaövningar observerade jag både gruppdiskussionen och sedan videoupptagningarna samt mina anteckningar i förhållande till tid och hur mycket resurs som krävdes. Videoupptagningar under dramaövningar hjälpte mig att bättre kunna se på diskussionen i grupper, samt på hur barnen använde sitt kroppsspråk när de pratade och gestikulerade under övningar.
Bilaga 3
Intervjufrågor• Berätta vad ni kommer ihåg från Snövit och de sju dvärgarna inom dramaövningar?
• Vad hände med dem i sagan?
• Vad tyckte ni var mest spännande/roligast?
• Fanns det något skrämmande i sagan? I så fall vad? • Hur tror ni att personerna i sagan kände sig? (gott-ont) • Hur var föreställningen?
• Vad tycker ni om dramaövningar?
Följdfrågor togs upp vid gruppdiskussionerna:
Vad lyfter barnen fram i sagan inom dramaövningar? Vad tar barnen fasta på?
Vad är viktigt för dem?
Bilaga 4
Calvin,Baserad på folksagan Snövit och de sju dvärgarna Scen 1: Slottet
Berättare: Det var en gång en prinsessa som bodde med sin pappa (kungen) och hennes styvmamma (drottningen), som var väldigt utseendefixerad. De bodde tillsammans i ett stort slott.
Drottningen hade en spegel som hon frågade varje dag.
Drottningen går fram till spegeln och säger:
Drottningen: Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast i landet är. Spegeln: Ni, drottningen, är vackrast i landet.
Berättare: Men några dagar senare...
Drottningen: Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast i landet är. Spegeln: Ni är vackrast här, men Calvin är vackrast i landet.
Drottningen blir rasande och ringer till en yrkesmördare, för att be honom ta livet av Calvin.
Yrkesmördaren: Ja det var yrkesmördaren.
Drottningen: Jag vill att du ska ta med Calvin ut i skogen och döda henne. Yrkesmördaren: Självklart, drottningen
Dom lägger båda på luren.
Scen 2: Skogen
Yrkesmördaren: Drottningen har skickat mig att döda dig.
Calvin: Snälla, kan jag inte få leva? Lämna mig här, drottningen får ju ingenting veta.
Yrkesmördaren: Okej, för den här gången då... Drottningen kommer ju inte märka det ändå.
Calvin flyr och träffar en hund som leder henne till tomtarna.
Tomte 1: Vem är du, och vad gör du här?
Calvin: Jag är Calvin, prinsessan i landet och höll på att bli mördad, men kunde fly och träffa hunden som ledde mig hit. Men nu vet jag inte vart jag ska ta vägen. Tomte 2: Följ med hem till oss. Vi jobbar hela dagarna och behöver någon som städar, lagar mat och svarar i telefon.
Calvin: Okej, jag gör som ni vill. Bara ni tar mig härifrån. Scen 3: Slottet
Det har gått en tid och drottningen står framför spegeln igen och frågar.
Drottningen: Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast i landet är. Spegeln: Ni är vackrast här, men Calvin är vackrast i landet.
Drottningen blir rasande och klär ut sig. Hon beger sig till tomtarnas hus och knackar på dörren. Med sig har hon en förgiftad delicatoboll som hon vill sälja till Calvin.
Scen 4: Skogen
Drottningen: Vill du köpa delicatobollar? Calvin: Ja, det vore gott. Jag är rätt hungrig.
Calvin kokar kaffe och sätter sig och äter dem. Hon faller ner och dör. Efter en stund kommer tomtarna hem och hittar henne.
Tomte 1: Åh nej, vad har hänt?! Tomte 2: Hon har blivit förgiftad!!!
Tomte 1: Vad ska vi göra nu, hon är ju död!!!
De sörjer henne djupt. De bygger en glaskista åt henne och lägger henne i den.
Berättaren: Tomtarna sörjde henne så mycket så de ville inte begrava henne. De gick och tittade på henne varje dag i flera år. Men en dag...
Man ser prinsen bakom skuggteatern, då han hittar flickan som också befinner sig bakom skynket.
Prins: Vad är det som ligger här? Å, det är en flicka. Sover hon, eller är hon död? Hon kan inte vara död, hon ser så levande ut.
Han böjer sig fram och väcker henne till liv igen. (Det kan ju se ut som om han kysser henne, det är ingen som ser bakom duken.)
Dom kommer fram framför skynket och dansar. Även tomtarna kommer fram och är lyckliga.
Berättaren: Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.
