Den osynliga vikarien : En kvalitativ enkätstudie om hur vikarier upplever bemötandet i förskolan

BARNDOM-UTBILDNING- SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Den osynliga vikarien

- en kvalitativ enkätstudie om hur vikarier upplever bemötandet i förskolan.

The invisible substitute preschool teacher

- a qualitative survey study of how substitutes experience the treatment in

preschool.

Linda Ennen

Maria Mickelsson

Examen och poäng: Förskollärarexamen 210 hp Examinator: Erika Lundell

2

Förord

Med stort engagemang och intresse har vi båda varit delaktiga i forskningsprocessen. Vi har på varsitt håll läst relevant litteratur och tidigare forskning, för att vid fysisk eller digital träff sammanfläta väsentligt stoff för studien. De gånger vi inte har träffats för att arbeta med studien, har vi använt oss av Google Drive; ett digitalt verktyg som

underlättat för oss i diskussion och gemensamt skrivande. Vi har alltså båda varit delaktiga i alla moment och har kompletterat varandra på ett gynnsamt sätt.

Studien hade inte gått att genomföra, om det inte varit för de vikarier som besvarat vår enkät; ett stort tack till alla er som frivilligt valt att hjälpa oss. Den tid som ni lagt ned och det engagemang som ni visat, har skapat en möjlighet och förutsättning för oss att kunna studera ett område som vi finner väldigt intressant. Vi vill även tacka vår handledare Martin som stöttat oss under arbetets gång. Tack för de tips och idéer som du kommit med på vägen, vilka underlättat för oss i vårt arbete. Vi vill även tacka våra närmaste som gjort det möjligt för oss att lägga så pass mycket tid på studien som vi faktiskt gjort.

Linda Ennen & Maria Mickelsson Malmö Universitet, 2021

3

Sammanfattning

Vår kvalitativa enkätstudie behandlar frågan kring hur vikarier upplever bemötandet i förskolan samt vilka förutsättningar de anser sig ha för att trivas och kunna utföra sitt arbete. Förskoleverksamheten är beroende av de vikarier som finns i organisationen, och enligt forskning är vikariers arbetsmiljö sämre än övriga anställdas. Utifrån ovanstående och egna erfarenheter, där vikarier uttrycker olika erfarenheter kring sin trivsel runt om på olika förskolor, valde vi att ta reda på hur de verkligen upplever. Syftet med vår studie är att skapa en insikt om hur vikarien upplever och erfar bemötandet i förskolan samt skapa en förståelse för vikariens förutsättningar i det rörliga arbetet. Vår förhoppning är att vår studie ska kunna bidra till en förståelse för vikarien, vilket i sin tur kan ge vikarien goda förutsättningar. Med hjälp av

fenomenologi som teoretisk bakgrund, försöker vi skapa förståelse för och analysera inkommen empiri. Utifrån vald analysmetod (EPP-metoden, se nedan), bad vi informanterna att besvara vår enkät så detaljerat och öppet som möjligt. Studiens resultat visar att vikarier överlag upplever att de bemöts på ett välkomnande sätt i förskolan, men även en motsats visar sig. Det framkommer i studien att bemötandet skiljer sig åt beroende på var vikarien arbetar, vilket grundar sig i olika faktorer. I studien framkommer det att bemötande, inkludering och vägledning (i form av information), är tre faktorer som avgör huruvida vikarien kommer att trivas på den tillfälliga arbetsplatsen eller ej.

4

Innehållsförteckning

Intentionaliteten – ”Den naturliga inställningen” ... 11

Typifiering ... 12 Metod ... 13 Insamlingsmetod ... 13 Analysmetod ... 14 Urvalsmetod ... 16 Genomförande ... 16 Forskningsetiska överväganden ... 17

Resultat och analys ... 18

Bemötandets betydelse ... 18

Den osynliga vikarien ... 22

Vikariens förutsättningar ... 25 Diskussion ... 30 Resultatdiskussion ... 30 Metoddiskussion ... 33 Yrkesrelevans ... 33 Vidare forskning ... 34 Referenser ... 35 Bilaga 1: Följebrev ... 37 Bilaga 2: Enkätfrågor ... 38

5

Inledning

Många som arbetar i förskolan har erfarit hur hög arbetsbelastningen kan vara, särskilt när det saknas ordinarie personal och det inte finns vikarier att tillgå. Känslan av att inte räcka till infinner sig samt en oro över hur dagens arbete ska utvecklas. Vi båda har erfarenhet av att vikarierna behövs i förskolan för att verksamheten ska fungera, och för att barnen ska kunna få den utbildning som de har rätt till. Däremot har vi mindre erfarenhet av hur vikarierna upplever varje gång de kliver in på en ny avdelning eller förskola. Dagens förskolepersonal är ofta stressad på grund av stora barngrupper och andra faktorer (Lärarförbundet, 2020), vilket kan leda till att vikarier inte bemöts på det vis som är optimalt för en god trivsel och ett hälsosamt arbetsklimat. Grunden till vår studie framkommer i form av en anekdot; en tillbakablick på en avdelning där en av oss arbetar idag. Namnen som vi använder oss av är fiktiva.

Problembakgrund

Halva dagen har gått, och på avdelning Kometen där Christian vikarierar, ligger barnen och sover. Han kommer in på avdelningen efter sin rast och uttrycker en otrolig tacksamhet för Stinas bemötande på morgonen samt för hur hon vidare bemött honom. Christian säger att det hittills varit en givande dag; han kommer gärna tillbaka till avdelningen och vikarierar. Stina funderar över hur Christian brukar känna på andra avdelningar och förskolor. Utifrån hur Christian uttrycker blir det tydligt för Stina att han inte upplever likadant överallt. Hur brukar Christian bli bemött, och vad gör det med honom i hans roll som vikarie? Vilka förutsättningar ges Christian för att kunna göra det arbete som han önskar? Ovanstående tankar väcktes hos Stina, vilka är grunden till varför vi vill undersöka ämnet närmare.

Forskning visar att behovsanställda utsätts för ohälsa på grund av arbetsmiljön i högre grad än tillsvidareanställda (Hammarström, Virtanen & Waenerlund, 2011), och vår erfarenhet är att vikarien upplever bemötandet på olika vis i förskolan. Det kommer in en tillfällig kollega, som dagligen vistas på olika arbetsplatser; en ganska instabil arbetsmiljö, skulle vi vilja påstå. Förskolans ordinarie pedagoger har förväntningar på vikarien, men vilka förutsättningar har vikarien för att kunna leva upp till de krav som ställs? Med denna uppsats vill vi ge en mer nyanserad bild av den verklighet som vikarien befinner sig i.

6

Syfte

Syftet med vår studie är att, med hjälp av den fenomenologiska teorin, skapa förståelse för hur vikarien upplever bemötandet i förskolan samt undersöka vilka faktorer som påverkar vikariens trivsel och arbetsmiljö.

Resultatet av studien kan förhoppningsvis användas för att ge vikarien goda villkor och en bättre arbetsmiljö, och i förlängningen också leda till en bättre förskola för barnen.

Frågeställningar

• Hur upplever vikarierna att de bemöts av ordinarie personal i förskolan?

• Vilka faktorer är enligt vikarierna avgörande för en god arbetsmiljö och trivsel i förskolan?

7

Tidigare forskning

I detta kapitel presenteras den tidigare forskning, som vi i resultatdiskussionen kommer använda oss av för att jämföra vårt resultat med. Ganska snabbt upptäckte vi att det inte finns så mycket forskning inom området som vi valt att studera. Den forskning som vi funnit relevant för vår studie, rör mestadels vikariens arbetsmiljö och hälsa, vilken kan kopplas till våra forskningsfrågor. Vi har på grund av för få träffar på våra sökord (vikarie, förskola och bemötande) fått bredda vår sökning. Det har lett till att vi även använder oss av studier som är kopplade till andra yrkeskategorier. Här nedan beskrivs den tidigare forskning, vilken vi anser relevant i förhållande till vårt forskningsområde. Alfonsson (2015) har undersökt relationen mellan ”behovsanställda” (vikarier) och tillsvidareanställda. Han vill med sin studie visa hur vikariers anställningsform påverkar relationen till tillsvidareanställda och hur relationen i sin tur påverkar vikariernas

arbetssituation. Han har tagit reda på vilka problem som kan uppstå mellan ovanstående grupper samt hur de hanteras av vikarierna. Resultatet av studien visar att det saknas en gemensam uppfattning mellan vikarie och tillsvidareanställd personal, vilket bidrar till att vikarier ofta hamnar utanför rådande gemenskap, med risk att behandlas kränkande. Studien visar även att vikariers arbetssituation påverkas av den stora rörligheten; den sociala relationen till övriga anställda blir inte på samma vis som tillsvidareanställdas relation till varandra, vilket påverkar hälsa och arbetsmiljö. I studien nämner Alfonsson (2015) strategier som vikarier ofta använder sig av för att kunna hantera sin

arbetssituation. Social ansträngning och arbetsmässig ansträngning är två av de strategier som kan vara avgörande för huruvida vikarien kommer in i det tillfälliga arbetslaget eller ej. De båda strategierna handlar om att bli ”en i gänget” genom att ta för sig, antingen på ett arbetsmässigt eller socialt plan (ibid). Det som gör Alfonssons studie intressant för oss, är att fyra av respondenterna i studien är vikarier i förskolans vikariepool.

Precis som i studien ovan, har Wajer (2015) i sin studie kring den psykosociala arbetsmiljön inom vikariepoolen, kommit fram till att vikarier känner mindre

samhörighet än tillsvidareanställda. Enligt henne beror det på det ständiga miljöombyte som vikarier är med om. Wajer (2015) nämner vikten av en god arbetsmiljö, ur ett hälsofrämjande perspektiv. En av hennes frågeställningar är: ”Hur upplever

8

vikariepoolens anställda arbetsmotivation?”, vilket i resultatet sammankopplas med olika trivselfaktorer. Wajer (2015) belyser arbetsmiljön för de som arbetar inom handikappomsorgen. Vi har valt att använda oss av hennes forskning då

arbetsmotivation är starkt sammankopplad med bemötande, trivsel och arbetsmiljö, vilket vi belyser i vår studie.

Bigsten, Karlsson och Garvis (2017) understryker att vikarier i förskoleverksamhet har fått väldigt lite uppmärksamhet i forskning, vilket även vi kommit fram till i vår sökning efter tidigare forskning. I deras studie nämner de att vikarien spelar en viktig roll när ordinarie lärare är frånvarande. Sverige jämförs i studien med Australien kring huruvida utbildning, reglering och kvalitetsbedömning av vikarier skiljer sig åt. Syftet med studien är att förbättra kvaliteten i förskoleverksamheten. Bigsten et al. (2017) har upptäckt flera skillnader kring implementering och organisering vidrörande vikarier i Sverige och Australien, men eftersom deras studie inte handlar om kvaliteten i det pedagogiska arbetet, finns inga sådana resultat. Däremot hoppas de att det i framtiden forskas mer kring vikariers arbetssituation, och att deras studie kan fylla ett litet tomrum.

Duggleby och Badali (2007) har även de uppmärksammat att det saknas forskning kring vikarier och deras yrkesroll. I deras studie, vilken gjorts i Kanada, undersöktes vad som förväntas av vikarierande lärare samt vilket stöd de får i sitt uppdrag. Syftet med studien var att undersöka hur vikarier använder sina yrkeserfarenheter och hur de med hjälp av dem skapar sina roller, beroende på de sociala och intersubjektiva sammanhang de är i. Resultatet av studien visar att vikarierna är positiva över sin yrkesroll. Däremot kan de känna att de är missgynnade när det gäller professionella utvecklingsmöjligheter, och att arbetet som vikarie ofta medför ensamarbete och ett utanförskap (ibid).

Vorell (2012) har undersökt visstidsanställdas hälsa, med fokus på stress. Syftet med studien var att titta på vilka strategier vikarierna använder sig av, för att lindra

arbetsrelaterade sjukdomar. Genom att uppmärksamma vilka strategier som fungerar, kan framtida vikarier bli mer förberedda. Resultatet visar två framträdande

hanteringsstrategier; gränshantering och kunskapsinhämtning. Vorell (2012) menar att vikarier i större mån kategoriserar sitt arbete, för att på så vis skapa ordning i kaosartade situationer och minimera stressen. Studien visar även att de vikarier som tar sig tid och införskaffar mer kunskap kring skolan samt ämnet de vikarierar i, minskar sin stress och

9

osäkerhet. Vorell (2012) påpekar att studien kan hjälpa administratörer i skolan att få fram en praktisk vägledning som vikaren kan följa, istället för att de ska behöva hitta egna strategier för att hantera problemcentrerade situationer. Ovanstående kan formuleras om så att det även passar för förskolan.

Sammanfattning

Sammantaget visar tidigare forskning inom vårt valda forskningsområde, att det behövs mer forskning kring vikarier överlag; hur de upplever och vilka förutsättningar de har i sitt dagliga arbete runt om på olika förskolor (och skolor). Forskningen ovan visar en samstämmighet när det gäller vikariens arbetsmiljö och hälsa samt vad det är som gör att vikarien känner sig välkommen och anförtrodd. Det ständiga miljöbytet är en stark orsak till att vikarien inte kommer in i rådande gemenskap i förskolan, vilket flertalet forskare nämner i sina studier. Att vikarier använder sig av olika strategier för att komma in i arbetsgemenskapen, är också en central del av den tidigare forskningen. I ovanstående forskning ser vi mest likheter. Därför kan det bli intressant när vi

10

Teori

Fenomenologiskt perspektiv

Då vi vill ta reda på hur vikarien upplever och erfar sin arbetsvardag, har vi valt att utgå från ett fenomenologiskt perspektiv. Fenomenologin som forskningsansats är unik på det vis att den förser oss med både metod och teori (Dahlberg, Ellingsen, Martinsen & Rosberg, 2019). Fenomenologin presenterar inte en bestämd metod, utan fungerar som vägledning för vilka metodiska val som bör göras under studiens gång (ibid). Val av metod och teoretiska utgångspunkter utgörs därför helt och hållet av vår studies specifika syfte.

Fenomenologin utvecklades av den tyska filosofen Edmund Husserl. Ansatsen tog inom samhällsvetenskaplig forskning fart på 1970-talet, då ett flertal andra filosofer hade fördjupat sig i teorin och utvecklat den. Förr fanns inte tillräckligt med metoder för att kunna förstå komplexa och mänskliga företeelser, särskilt inte inom områden som lärande och hälsa (Dahlberg et al. 2019). Det behövdes en motsats till forskning som bygger på siffror och statistik (ibid). En av de filosofer som utvecklat den

fenomenologiska grundtanken är Schütz (2002). Han har fördjupat sig i förståelsen kring förhållandet mellan liv och mening. För att människan ska kunna förstå sin vardag, har Schütz (2002) infört olika förklaringsscheman, vilka är tänkta att ge mening åt det levda livet.

Ett av de scheman som Schütz (2002) införde var människors erfarenhetsförråd;

människan kan med hjälp av tidigare erfarenheter tolka upplevelser och handlingar i sin vardag. Ett andra schema innefattar olika handlingsmotiv. Vad är det som gör att

människan agerar på olika vis i olika situationer? Schütz (2002) beskriver att människan i sin omvärld upplever andra människor i en direkt relation. Den direkta relationen kan ses ur två aspekter: inställningen och vi-inställningen. I en relation med

du-inställning, är relationen ensidig; personerna i relationen är medvetna om varandra i deras eget varande, men inte mer än så. Vi-inställningen gör däremot relationen ömsesidig; personerna är medvetna om varandra och deltar i varandras liv (ibid).

Schütz (2002) beskriver även ett sätt att se på människan som aktör och observatör. Han menar att observatören inte är delaktig i aktörens förväntan och rädsla, för huruvida de

11

kommer att komma överens och förstå varandra eller ej – en aspekt som vi använder oss av i vår analys.

Den fenomenologiska forskningen lyfter fram kunskap som grundar sig i människors vardagliga erfarenheter; den fokuserar på ”att förstå hur individer i socialt samspel konstruerar, erfar och förstår verkligheten.” (Högström, 2017, s. 55). I vår studie lägger vi fokus på och utgår ifrån vikariernas egna erfarenheter, för att få fram kunskap om hur de ser på sin verklighet. Här nedan beskrivs de fenomenologiska begrepp, vilka är framtagna av bland annat Schütz (2002). Begreppen kommer sedan att användas i analysen, för att skapa förståelse och mening inom det område vi undersöker.

Livsvärlden

Livsvärldsteorin kan ses som en metodisk ingång i vårt arbete, där vi genom

fenomenologin och livsvärldsbegreppet tar reda på hur vikarien upplever sin situation i förskolan. Högström (2017) beskriver att livsvärlden är den förgivettagande värld som vi lever i. Människan lever och verkar i ”vardagens verksamhetsvärld” där

subjektiviteten har stor betydelse för hur saker är och blir (ibid). Människan tolkar, förstår och närmar sig den gemensamma världen på olika sätt, och behöver utgå från både det gemensamma och det egna unika för att kunna förstå sig själv och andra (Dahlberg, 2019). Högström (2017) nämner att livsvärldsbegreppet inte ska

missuppfattas och tolkas som att det handlar om en värld, utan om förhållningssättet till verkligheten som vi människor talar om som vår livsvärld. Enligt Cronqvist (2019) kan livsvärlden beskrivas som ”människans personliga rum i en gemensam värld” (s.286). Begreppet är betydelsefullt inom fenomenologisk forskning och är grunden för den kunskap som byggs upp (ibid). Precis som Cronqvist (2019) nämner kan vi komma åt ny kunskap om världen genom människors erfarande. Vi kopplar livsvärldsbegreppet till vår studie på det vis att informanterna har alla olika erfarenheter och utgår från sin egen livsvärld när de beskriver sin verklighet som vikarie i förskolan.

Intentionaliteten – ”Den naturliga inställningen”

Precis som vi beskriver ovan, att människan har olika erfarenheter och utgår ifrån sin egen livsvärld, finns även en intention - en ”naturlig inställning” (Dahlberg, 2019). När vi människor ser eller hör något särskilt, förstår och tolkar vi det utifrån en förförståelse och ett förgivettagande (Högström, 2017). Det vi tar för givet baseras på tidigare

12

erfarenheter och beskrivs som common sense-kunskaper i vår analys. Mänskligheten skapas av intentionaliteten; dagligen sker en mängd medvetna och omedvetna processer i den mänskliga hjärnan som förvandlar olika sinnesintryck till meningsfull information (Dahlberg, 2019). Den intentionala aktiviteten utvecklar människors förståelse och förser den med mening (ibid). Vi tänker och tycker utan att vi egentligen noterar eller reflekterar över det (Högström, 2017).

Typifiering

Kopplat till den naturliga inställningen väljer vi att även belysa begreppet typifiering. Typifiering är det som gör att vi människor får en känsla om vad som är typiskt eller utmärkande; en slags färdig inställning (Högström 2017). Denna inställning gör att vi kan se likheter och gemensamma drag i objekt eller hos andra individer. Typifiering används i social interaktion för att vi ska kunna förstå och hantera andra personer i vår omgivning, speciellt i mötet med personer som vi inte lärt känna. Typifieringen gör att vi ”vet” vad för personer vi har att göra med, och därmed kan anpassa vårt handlande. Människan använder typifiering i interaktion med andra och för att skapa sig en bild av och förstå den andre (ibid). Vi kommer använda begreppet för att skapa en förståelse för varför människor agerar som de gör i olika sociala möten.

13

Metod

Här beskriver vi val av insamlings- och analysmetod. Vi förklarar hur vi gått tillväga vid insamling av empiriskt material, vilket urval som gjorts samt vilken fenomenologisk metod vi använder oss av för att skapa förståelse och mening inom forskningsområdet. Kapitlet avslutas med forskningsetik, där vi förklarar våra etiska ställningstaganden gentemot informanterna.

Insamlingsmetod

Utifrån den metod som vi valt att använda (EPP-metoden: se nedan), rekommenderar Karlsson (2019) att empirin samlas in genom fysiska intervjuer. Det har för oss inte varit möjligt att genomföra fysiska intervjuer, på grund av rådande pandemi - Covid-19. Då vi ville nå ut till så många vikarier som möjligt, valde vi istället en annan metod (Survey, se nedan). Vi ville nå ut till så många vikarier som möjligt för att få in användbar empiri. Vi trodde att det skulle vara svårt att få tag på vikarier som kunde besvara våra frågor, men det visade sig inte vara så svårt. Metoden Survey –

enkätundersökning, är en insamlingsmetod där data samlas in genom enkäter (Larsen, 2018). Enkäterna skickas ut via e-post eller delade länkar; på så vis tenderar

svarsprocenten att bli bättre (ibid). Vi valde att mejla till kontaktpersoner för

vikariepooler runt om i landet. På så sätt har vi kunnat dela med oss av enkätlänken, vilken vi ser som nyckeln till vårt forskningsarbete. Vi skickade informationsbrev tillsammans med enkätlänk till tio vikariepooler runt om i Sverige och fick totalt in 52 ifyllda enkäter.

I enkäten ställdes öppna frågor, vilket lett till att informanternas åsikter och tankar har blivit synliga; en förutsättning för att studien ska kunna ses som kvalitativ (Patel & Davidsson, 2011). Vår tanke har hela tiden varit att vikarierna inte ska känna sig begränsade när de besvarar frågorna. Nackdelen med öppna enkätfrågor är att

informanten kan uppleva att det tar för lång tid att fylla i, vilket ofta resulterar i lägre svarsprocent (Larsen, 2018). Vi har, genom att ställa frågor med ett tydligt och enkelt språkbruk, försökt undvika att eventuella missförstånd ska kunna ske. Å andra sidan syns det tydligt om informanten förstått frågan utifrån det svar som informanten gett.

14

Analysmetod

I vår studie utgår vi från EPP-metoden (Empirisk fenomenologisk psykologisk metod); en analysmetod som baseras på informanternas upplevelser inom det studerade området (Karlsson, 2019). Grundläggande för EPP-metoden är att vi som studenter utgår från att betrakta människans känsla och vetskap som meningsskapande. På så vis kan vi

upptäcka meningsstrukturer inom området vilket leder till en förståelse kring varför vikarierna upplever som de gör. I tillämpning av EPP-metoden krävs att vi följer följande tre analysnivåer:

1. Tolka insamlad empiri

För att vi ska kunna tolka något utifrån en annan människas upplevelse, krävs att empirin är så utförligt och detaljerat beskriven som möjligt. Därför har vi bett

informanterna att göra just ovanstående. Det empiriska materialet bör ha en form som tillåter forskaren att gå igenom materialet flera gånger, för att kunna skapa förståelse och mening. Forskaren bör sträva efter att analysera empirin på ett öppet och neutralt vis (Larsen, 2018), vilket vi gör genom att först beskriva och försöka förstå

informantens upplevelse, innan vi tolkar materialet. Det handlar om vi är trogna den data som samlats in, samtidigt som vi skapar mening utifrån ursprungligt material.

2. Jämför de beskrivningar av upplevelser som inkommit.

reproduktionen av upplevandet vilket materialiseras i form av en textstruktur (i vårt fall enkätsvaren). Det är av stor betydelse att vi skiljer på forskningsobjektet - texten, och det ursprungliga upplevandet. Reproduktionen ska kunna läsas flera gånger för att olika innebörder och meningar ska ha förutsättningar att skapas. Ovanstående följer vi noggrant i vårt arbete, där varje informants upplevelse värdesätts.

3. Kontrollera att resultatet är sanningsgiltigt.

Enligt Larsen (2018) bör validitet och reliabilitet bedömas genom hela

forskningsprocessen. Med validitet menas den relevans som studien har kopplat till forskningsfrågorna; närmare bestämt den bekräftbarhet, trovärdighet och överförbarhet som blir synlig under studiens gång (ibid). En bekräftbarhet skapas då vi har samlat in relevant material utifrån våra forskningsfrågor, vilket gör att vi i slutändan kan komma

15

fram till en sanningsgiltighet. Våra enkätfrågor skapades utifrån forskningsfrågornas innehåll. Dessutom har vi i vårt analysarbete systematiskt kontrollerat att det som skrivits kan kopplas till undersökningen. Trovärdighet skapas genom att citaten tolkas på ett trovärdigt sätt (Larsen, 2018). Vi skapar förståelse genom att beskriva hur informanterna upplever och försöker skapa mening med hjälp av de fenomenologiska begreppen. Genom våra enkätintervjuer kan vi säkra en hög validitet då vi helt och hållet utgår ifrån vad informanterna har svarat.

Reliabiliteten har enligt Larsen (2018) med resultatets pålitlighet att göra. Hon menar att det inte är helt lätt att säkra en hög reliabilitet i kvalitativa undersökningar. Det beror på att olika forskare uppmärksammar och fokuserar på olika saker när de beskriver och tolkar informanternas svar (ibid). Då vår studie behandlar vikariers upplevelser är det inte säkert att de svar som vikarierna ger är stående och oföränderliga. Vikarien kan ha upplevt ett dåligt bemötande den dag enkäten fyllts i, vilket gör att vikarien kanske svarat på ett helt annat sätt om den fyllts i vid ett annat tillfälle. Det som berättas av informanterna reproduceras i text; deras tankar och den fakta som ges kan ses som ostentativt refererande (Karlsson, 2019). Med ostentativt refererande menas att

beskrivningarna hänvisar till en speciell situation/händelse, vilket är betydelsefullt att ha med sig som forskare (ibid). Därför är det svårt att säkra reliabiliteten i undersökningen, däremot har vi noga gått igenom informanternas svar och försökt se relevansen i

informanternas svar. Larsen (2018) understryker att reliabiliteten blir desto högre inom ett område som är väl beforskat. Vårt valda forskningsobjekt är inte det, vilket gör att vi som forskare inte kan försäkra oss om hög reliabilitet fullt ut.

Som ovan nämnt beskriver vår undersökning meningsstrukturen inom området, där vi inte tillägger något nytt eller eget, utan vi tolkar utifrån fenomenologins grunder. Det vill säga att vi utgår ifrån och tolkar de upplevelser som informanterna delger. Den framtolkade meningen består av möjligheter, vilka kan vara till nytta för att förstå vikarierna i deras meningsfulla uppdrag. Precis som Karlsson (2019) nämner syftar resultatet i en EPP-metod till en fördjupad förståelse och gör erfarenheten uttrycklig. Den fördjupade insikt som skapas kring betydelsefulla vardagsföreteelser, kan ge en fördjupad livskänsla och större handlingsfrihet (ibid). Karlsson (2019) menar att studien får ett praktiskt värde.

16

Urvalsmetod

Urvalet utgör de personer som hjälpt oss att få fram empiriskt material (Larsen, 2018); de som väljer att bidra med information till vår studie. I vår undersökning har vi valt att urvalet ska bestå av vikarier anställda i en vikariepool; därmed är urvalet godtyckligt. Ett godtyckligt urval används enligt Larsen (2018) ofta i kvalitativa studier och betyder att forskarna avsiktligt väljer vilken grupp av människor som ska delta i studien. Utifrån vår problemformulering där vikariens upplevelse av bemötandet står i fokus vill vi få information från enbart vikarier anställda i en vikariepool. Det är vikarier i

vikariepoolen som är runt på olika förskolor och upplever skillnad i bemötande och rutiner för hur det bör gå till. Urvalet i vår studie sker även genom självselektion, vilket innebär att de vikarier som fått enkäten till sig, själva har valt om de vill vara med i studien eller ej (Larsen, 2018).

Genomförande

Efter att ha stängt enkäten från att kunna besvaras, har de inkomna svaren

sammanställts. Totalt fick vi in 56 enkätsvar. Fyra enkäter sorterades bort, då de var besvarade av vikarier inom skolan och inte förskolan som vi efterfrågat. Vi har noggrant gått genom all inkommen empiri, vilket krävt både fokus och tid från oss båda. Under genomgången av materialet har vi fått syn på två ”typer” av informanter; den första typen av informant har besvarat frågorna kort och koncist och den andra på det vis som vi önskat – detaljerat och utförligt. Hos de informanter som besvarat enkäten med korta svar har vi sett ett mönster; de flesta har varit nöjda med det bemötande som de fått i förskolan och har oftast gett svaret: ”Bra bemötande”. Det har även funnits de

informanter som uttryckt att bemötandet har varit bra, men som avslutat sitt svar med ett ”men…”. Det har visat sig att en del informanter som uttryckt ett gott bemötande i förskolan oftast har haft något att tillägga, som visat sig vara motsatsen till upplevelsen av ett gott bemötande. För att få ut något av vår empiri har vi därför valt att fokusera på de mer utförliga svaren, vilka inte visat en lika positiv sida som de korta svaren. Med ovanstående vill vi förtydliga vad som kan ha påverkat resultatet av vår studie.

17

Forskningsetiska överväganden

Eftersom vårt arbete involverar andra människor, är det av stor vikt att vi förhåller oss etiskt korrekt. Vi har därför använt oss av Vetenskapsrådets grundläggande

forskningsetiska principer (2002), vilka fungerar som vägledning i det etiska förhållningssättet. Principerna är indelade i fyra kategorier: Informationskravet, Samtyckeskravet, Konfidentialitetskravet och Nyttjandekravet (Ibid). Vi har grundligt gått igenom och följt de fyra principerna, vilket vi beskriver mer ingående här nedan. Informationskravet innebär att vi studenter är skyldiga att lämna viss information till deltagande informanter. Under studiens gång, eller efter att studien är gjord, ska informanterna kunna höra av sig till oss studenter. Vi har därför i ett följebrev, lämnat våra namn samt nämnt att vi studerar vid Malmö universitet. I följebrevet samt i

enkätens förtext har vi beskrivit studiens syfte och genomförande. Det står även i brevet att vi med studien hoppas kunna skapa förståelse för vikariens arbetsmiljö och

vardagsupplevelser, vilket förhoppningsvis kan ge vikarien bättre förutsättningar i sitt arbete på olika förskolor. Vi gick tydligt ut med att enkäten var anonym, vilket betyder att svaren inte kan komma att kunna identifieras på något vis.

Samtyckeskravet handlar om att varje individ har rätt att bestämma om deltagande i studien. Vi följer helt och hållet samtyckeskravet; vikarierna som fått enkäten till sig, har själva valt om de vill delta i studien genom att besvara enkäten eller ej.

Konfidentialitetskravet innebär att studenter och forskare bör förvara känsliga personuppgifter på ett sätt som gör att obehöriga inte kan komma åt dem. Vi samlar endast in uppgifter om kön och ålder, vilket gör våra informanter anonyma. Även den informationen kunde deltagande informanter läsa om i följebrevet.

Nyttjandekravet handlar om att de uppgifter som samlas in som underlag för studien, inte ska användas till annat. Vi har informerat deltagande informanter om att svaren endast kommer användas i sammanställningen av vår studie.

18

Resultat och analys

I detta kapitel analyseras den insamlade empirin, vilken tolkas med hjälp av ett fenomenologiskt perspektiv. Utgångspunkten är vikariens upplevelse av bemötandet samt om vikarien anser sig ha de förutsättningar som behövs för en god trivsel och arbetsmiljö. Kapitlet är indelat i tre teman: Bemötandets betydelse, Den osynliga vikarien och Vikariens förutsättningar. Ovanstående teman står i nära relation till varandra, vilket betyder att vi inte helt konsekvent kan skilja på innehållet i varje tema. Som vi tidigare nämnt använder vi oss av EPP-metoden. Vi analyserar en del i taget, för att i slutet av varje tema sammanställa och skapa en helhetsförståelse.

Bemötandets betydelse

Vi har som ett första tema valt att belysa bemötandet. Temat är kopplat till vår första forskningsfråga - Hur upplever vikarierna att de bemöts av den ordinarie personalen i förskolan? Informanterna har uttryckt att bemötandet utgör en stor del av trivseln, vilket gör att vi även snuddar vid vår andra forskningsfråga. Temat blir därför högst centralt för vår studie. Totalt sett visar enkätsvaren (se bilaga 3), att de flesta av informanterna upplever ett bra och välkomnande bemötande, samtidigt som vi genom enkäten fått till oss att en del informanter upplever raka motsatsen. Inte minst utifrån nedanstående citat, kan vi se att det råder stor skillnad i hur vikarier upplever bemötandet i förskolan.

”Jag känner mig välkommen och blir alltid positivt bemött.”

”Jag har generellt blivit bemött bra! Däremot har jag upplevt vikarier som inte blivit så väl bemötta [...]”

”Oftast mycket dåligt [...]”

”Det är väldigt varierat. Vissa är jättetrevliga och andra helt obrydda.” ”Vissa i personalen är hur trevliga som helst, många är dock otrevliga [...]” ”Oftast är bemötandet bra [...]”

Utifrån ovanstående citat blir det tydligt att vikarier upplever olika gällande bemötandet i förskolan. Skillnaderna kan bero på att de ser olika på vad ett bra respektive dåligt bemötande innebär, vilket grundar sig i varje individs livsvärld (Dahlberg et al. 2019). Människan, så även studiens informanter, befinner sig i en verklighet som omges av en social och kulturell värld (Schütz, 2002). I det sociala och kulturella skapas

19

erfarenheter, vilka är grunden till människans syn på det ”självklara”. Informanterna har sin egen självklara bild av hur de bör bemötas när de kommer till en ny avdelning. I två av citaten ovan framkommer det att ”vissa” bemöter vikarier på ett bra sätt, medan andra inte gör det. Kopplat till ovanstående har även ordinarie personal skapat sig erfarenheter, vilka är avgörande för hur de interagerar och socialiserar sig med andra. Schütz (2002) beskriver att ”det självklara i varje konkret situation är omgivet av det obestämda”. Han menar att livsvärlden är en mångtydig verklighet, beroende av människans liv. Det är vi människor som påverkar den situation vi befinner oss i, samtidigt som tid och rum är avgörande för vad som uppstår i vår sociala värld. I

vikariens fall handlar det om att komma in på en avdelning och skapa sig en uppfattning om huruvida kollegorna och arbetsplatsen är bra eller inte, där flertalet faktorer spelar roll för vilken upplevelse som vikarien får.

Oftast är bemötandet bra, man får en snabb genomgång av verksamheten och de hjälper om man har några frågor. Men allt för ofta är det betydligt sämre, tiden och engagemanget finns inte riktigt för att presentera och ge en överblick av varken barn, personal och/eller verksamhet.

Informantens erfarenhet av bemötandet är utifrån vår tolkning både positiv och negativ. Hon lägger stor vikt vid att tid och engagemang inte finns för ordinarie personal att presentera sig själv och verksamheten. När bemötandet enligt informanten är ”bra”, ges en snabb genomgång av verksamheten och dess rutiner. Vi tolkar det som att vikarien inte får den tid som behövs för att komma in i arbetet. Det kan medföra att hon får svårt att orientera sig; det blir därmed svårt för vikarien att skapa en bild av den värld hon befinner sig i. Om vikarien hade fått tid och ett visat engagemang hade hon haft lättare att förstå och därmed kunna komma in i verksamheten.

Vissa förskolor upplevs som bättre p g a trevligare personal. Sedan har jag förståelse för om man har det stressigt/varit underbemannade länge så kan det påverka bemötandet. Upplever dock det som värst när man var helt ny och inte kände till personal, barn och rutiner så bra. Nu när man är ”varm i kläderna” är det lättare att hoppa in i en verksamhet då många har liknande rutiner.

På grund av att tiden inte alltid finns för ordinarie personal att presentera sig själv och verksamheten, menar informanten ovan att det är lättare att komma in i verksamheten om man som vikarie inte är helt ny. Vikarien har efter ett tag sett mönster i rutiner och vardagliga arbetsuppgifter, vilket gör att hon lättare kan komma in i arbetet på en ny avdelning. Vi tolkar det som att informanten använder sig av sin intention när hon

20

”hoppar in” i olika verksamheter. Om inte tiden finns för presentation av verksamheten, använder vikarien sig av sina erfarenheter från tidigare arbetsplatser, där hon skapat sig typifieringar kring hur hon brukar arbeta på andra ställen. I citatet nämner informanten att förskolor oftast har liknande rutiner och arbetssätt, vilket gör att vikarien lätt kan använda sig av sina common sense-kunskaper. Vikarien får därmed lättare att följa rutiner och utföra uppgifter på en ny förskola eller avdelning.

Informanten nämner, precis som många andra i vår studie, att bemötandet skiljer sig från förskola till förskola. Hon beskriver att det handlar om hur enskilda pedagoger agerar i möte med vikarien, att det på ”vissa förskolor upplevs bättre p g a trevligare personal”. Informanten uttrycker en förståelse för att pedagogerna kanske inte har den tid för vikarien som önskas och/eller behövs, för att vikarien ska kunna utföra sitt arbete på bästa sätt. Förskolepersonalens arbetsvillkor kan utifrån informantens upplevelse tolkas som avgörande för hur vikarien bemöts. Om personalen har varit underbemannad under en längre period tär det på ork och prestation, vilket gör att vikarien inte får det bemötande som hon önskar. Vikarien som kommer in helt ny på en avdelning skannar snabbt av läget med hjälp av sina common sense-kunskaper. Då vikarien använder sig av sina tidigare erfarenheter skapas snabbt en bild av situationen och de personer som finns i omgivningen. Om den ordinarie personalen befinner sig i en stressad situation blir det svårt att bemöta vikarien på ett positivt sätt. Beroende på hur vikarien bemöts skapas antingen en negativ eller positiv bild av situationen.

”På vissa förskolor får man ett jättebra bemötande och på vissa är det så att man bara vill gå hem.”

Informanten beskriver att hon på vissa förskolor får så pass dåligt bemötande, att hon inte vill stanna kvar på arbetsplatsen. Inom bara några sekunder har hon skapat sig en negativ uppfattning kring hur hon kommer att trivas. Vikarien skapar en känsla utifrån det bemötande hon får. Om vikarien blir sedd och bekräftad utifrån en vi-inställning känner vikarien sig som en i arbetslaget och får känslan av att vilja stanna kvar på arbetsplatsen. Om ordinarie personal, till skillnad från ovan, ser vikarien utifrån en du-inställning, skapas ett utanförskap som gör att vikarien inte trivs.

Nedanstående informant har allt annat än en positiv känsla och erfarenhet.

21

För oss blir det tydligt att informanten ovan önskar att känna sig sedd när hon kommer till sin tillfälliga arbetsplats. Hon beskriver att ordinarie personal är stressad och att hon inte får den introduktion och information som hon önskar. Precis som många av våra informanter nämner är stressen hos den ordinarie personalen en avgörande del när det kommer till hur vikarien bemöts i förskolan. Något som vi uppmärksammat i

enkätsvaren är att några av informanterna upplever en minskad stressnivå på mindre förskolor och i landsbygden, vilket gör att bemötandet där upplevs som bra.

”Ja, har upplevt att mer inne i staden/ centralt är dom mer restriktiva mot vikarier. Menar ute på landsbygden är dom mer välkomnande.”

Inte jättestor, men på större förskolor, där det är fler barn o mer stressigt, kanske det blir lite annorlunda än på en mindre förskola där personalen är mer lugna o har tid.

Ja det har känts skillnad på så sätt att när jag är lite utanför staden tar dom mer hand om en än inne i kommunen. Kan ju beror på att de som är utanför kommunen är lite rädda om en för att man har svårare att ta sig ut till dem område, som vikarie.

Ovanstående citat innehåller intressanta aspekter som kan vara avgörande för var vikarien ”väljer” att trivas. Informanterna nämner att personalen på landsbygden och på de mindre förskolorna, är mer välkomnande och har mer tid till att presentera sig själva och verksamheten. Informanterna skapar typifieringar utifrån de olika förskolor som de arbetat på. Det blir utifrån citaten tydligt att en del vikarier föredrar mindre förskolor på landsbygden, istället för större förskolor i städerna. Informanterna har bildat sig en uppfattning utifrån sina common sense-kunskaper, vilka grundar sig i typifieringar som vikarierna skapar när de upplever samma struktur på förskolor av liknande storlek. Vi tolkar utifrån ovanstående att vikarien bildar sig en uppfattning av bemötandet beroende på var de arbetar.

Sammanfattning

I vårt första tema såg vi att vikarier ofta upplever bemötandet olika, beroende på vilken verksamhet de kommer till. Informanterna nämner flera faktorer som är avgörande för vilken upplevelse de skapar sig. Den ordinarie pedagogens tid och arbetsvillkor samt förskolans storlek och var förskolan ligger är några faktorer som informanterna menar har stor betydelse för hur vikarien blir bemött. Vikarien får använda sin intention för att klara av sitt uppdrag på bästa sätt, särskilt då vikarien ofta inte blir bemött på ett, för

22

dem, yrkesfrämjande sätt. Fenomenologin gör att en förståelse skapas för att vikarierna ser olika på vad ett gott bemötande är, utifrån den livsvärld de lever i.

Den osynliga vikarien

”Kul undersökning ni gör! Känns som vi vikarier glöms bort när man pratar om förskolor och deras verksamhet.”

Precis som i citatet ovan, uttrycker en del informanter att de i sin yrkeskategori glöms bort. Vi har valt Den osynliga vikarien som tema, då flertalet informanter uttrycker att de inte blir sedda och får den bekräftelse som de behöver i sin yrkesroll. I temat analyserar vi kring hur och varför vikarien blir osynlig. Med temat hoppas vi kunna göra skillnad för vikarierna i förskolan. Temat blir betydelsefullt, inte minst då

informanterna uttrycker en uppskattning när ljuset riktas mot just dem i vår studie. En annan informant upplever, precis som ovan, att vikarierna ofta glöms bort:

Kommunerna borde ha möten och berätta vad som gäller i tjänsten man tar och se till att kolla upp ibland så att alla mår bra och att det funkar bra. Jag har inte hört ett ord ifrån dom sedan jag började min vikarietjänst.

Vikarien ovan saknar återkoppling från sin arbetsgivare. Hon uttrycker att ingen verkar bry sig om hur hon mår i sitt arbete, att arbetsgivaren borde höra av sig kring hur det fungerar för henne i tjänsten. Vikariens osynlighet kan utifrån vår tolkning orsaka en desorientering i livsvärlden; vikarien får ingen återkoppling och kan därför få svårt att veta vad som vidare förväntas av henne i tjänsten. Flera av informanternas svar tyder på upplevelser kring att vara osynlig som vikarie. Ordinarie förskolepedagoger har

kontinuerliga arbetsplatsträffar och medarbetarsamtal, vilket inte vikarierna har på samma vis. Det gör att arbetsvillkoren automatiskt blir sämre för vikariens del. Vikarierna uttrycker att de i deras vardag upplever utanförskap och en tysthetskultur, vilket gör att de känner sig osynliga och inte lika viktiga för och i verksamheten. En större del av informanterna uttrycker sig missnöjt, men vi ser även de som har positiva upplevelser kring återkoppling i tjänsten.

En informant nämner att hon blivit uppringd av en förskolechef för att höra hur hon upplevde att vara vikarie på deras förskola. ”Positivt tycker jag och kanske något som fler chefer kan göra.”, skriver informanten. Som vi tidigare nämnt är det stora skillnader på vikariernas upplevelser av hur det är att vara vikarie i förskolan och hur vikarien tas emot och behandlas av pedagoger, chefer och kommuner överlag. En naturlig

23

inställning skapas vid situationer som dessa; vikarien får en obetydlig känsla av sig själv och sin verklighet.

Det är inte enbart i organisationen och i det stora som vikarien känner sig ”osynlig”, utan även i arbetet tillsammans med ordinarie personal. Flertalet informanter upplever att de inte blir sedda så som de önskar.

Det varierar från förskola till förskola. Vissa är väldigt trevliga och bemötande, medan vissa knappt pratar med en. Vissa försöker få en att känna sig

välkommen medan vissa inte ens vill hälsa och låtsas som att man inte är där.

Informanten ovan uttrycker, precis som många andra, att hon vill känna sig välkommen och önskar att ordinarie personal pratar med henne. Hon beskriver att bemötandet varierar mellan olika förskolor, där en del personal gör allt för att vikarien ska känna sig välkommen medan andra ignorerar hennes existens på förskolan. Precis som vi nämnt i inledningen, befinner sig förskolepedagoger ofta i stressade situationer vilket är

avgörande för hur synlig vikarien blir. Informanten nedan påpekar dock att det inte enbart beror på stress, utan att det i ett arbetslag arbetar olika individer, vilket kan vara avgörande för vilket bemötande vikarien får.

Ja det märkt från arbetslag till arbetslag, men de är ju sammansatta av olika individer. Vissa arbetslag uppmuntrar, peppar och talar om för en att man är välkommen och uppskattad och då vill man gärna göra ett bra jobb. I andra arbetslag känner man sig mest i vägen.

Informanten menar att hon i det arbetslag där hon känner sig välkommen, gärna vill göra ett bra arbete. Hon uttrycker förståelse för en skillnad som så tydligt visar sig mellan olika individer och arbetslag. De olika grupperna är sammansatta av olika individer, vilket även skapar skillnad i bemötande och social interaktion. Varje enskild individ utgår från sin egen livsvärld i mötet med andra människor. Både vikarier och ordinarie personal använder sig av sin intention (naturliga inställning), vilket skapar kontraster i vardagens sociala sammanhang. Olika individer har olika naturliga inställningar beroende på tidigare erfarenheter. Det blir därför mer förståeligt att

informanten uttrycker att hon känner större samhörighet med vissa pedagoger än andra. I en del citat uttrycks att informanterna ofta känner sig som ”bara” en vikarie. Ordet beskrivs av en informant som ”en negativ klang”, vilket gör att vikarien ofta får ett minimalt förtroende av ordinarie personal; synen på vikarien är ofta undermålig.

24

Blir jag betraktad som vikarien får jag ett dåligt första intryck och det är aldrig bra. Jag är väldigt självgående (mycket erfarenhet samt läser till förskollärare) så jag brukar inte behöva mycket vägledning (det är ju dock viktigt att man ska känna att man får det). Många tar för givet att vikarier inte har erfarenhet av förskolan och blir bemött därefter. [...] Hur bemöter personalen vikarier på ett öppet och inte mästrande sätt?

Informanten ovan uttrycker att hon får ett dåligt första intryck, om hon blir sedd som ”vikarien”, utifrån förståelse att vikarien är i en roll med lägre status än övrig personal. Hon menar att många av den ordinarie personalen bemöter vikarier utifrån att de inte har någon erfarenhet eller utbildning i yrket. Vikarien kan vara helt ny i arbetet, eller utbildad med många års erfarenhet; information som av olika anledningar inte alltid kommer fram till ordinarie personal. Vi tolkar det som att pedagogerna skapar

typifieringar utifrån sin naturliga inställning ”intention”. Om ordinarie personal inte har tid för samtal med vikarien, förblir vikarien osynlig. Genom att pedagogerna utgår ifrån sina common sense-kunskaper (förutfattade meningar) får vikarien inte chans att visa vad hon går för eller vem hon är. Informanten ställer frågan kring hur pedagogerna istället kan bemöta vikarierna på ett öppet och respektfullt sätt. Vi tolkar det som att vikarien känner sig i ett underläge, där ordinarie personal har makten. Likväl som informanten ovan nämner den ordinarie personalens vikariesyn, förklarar informanten nedan sin upplevelse kring att känna sig sedd och bekräftad.

Även om jag är väldigt självständig i mitt arbete behöver jag också känna mig sedd och bekräftad, som vilken anställd som helst. Det är också ganska vanligt att personal inte hälsar och försöker undvika ögonkontakt (för att slippa hälsa).

Informanten nämner att hon önskar bli bemött och sedd som övriga anställda. Hon har erfarenhet av att inte alltid bli hälsad på och att personal undviker kontakt med henne. Det vikarien möter skapar synen på livsvärlden (Dahlberg, 2019). Om vikarien ofta blir ignorerad i sitt arbete skapas en negativ bild av vardagsverkligheten. Vi ser det som att vikariens syn på sin egen verklighet skadas när de inte blir sedda på det sätt som de borde.

Sammanfattning

Då tiden inte finns för ordinarie personal att fokusera på vikarien skapas en

omedvetenhet kring vikarierna och deras erfarenhet. Pedagogerna upplevs inte ha tid, engagemang eller intresse att ta reda på vem vikarien är eller vilken bakgrund vikarien har. På så vis kan ordinarie personal inte skapa sig en uppfattning om vikarien och den eventuella erfarenhet som vikarien har. Vikarien hamnar då ofta i ett slags underläge när

25

de blir betraktade som ”bara vikarie” eller ”vikarien”. Vilket gör att vikarien ofta känner sig förbisedd och mindre värd i jämförelse med ordinarie personal. Vi har utifrån

informanternas upplevelser, uppmärksammat en generalisering av pedagogernas syn på vikarien. Vi tolkar det ur ett fenomenologiskt perspektiv att ordinarie personal skapar en typifiering av vikarien.

Vikariens förutsättningar

Vikariens förutsättningar har vi valt som ett tredje tema, vilket gör att vi kommer kunna få svar på vår andra forskningsfråga. För att känna trivsel och en god arbetsmiljö, nämner våra informanter främst tre faktorer som påverkar förutsättningarna för att kunna utföra sitt arbete på ett tillfredsställande sätt: bemötande, inkludering och vägledning (information). I texten nedan kommer vi att skriva om hur vikarierna upplever att ovanstående tre faktorer påverkar deras trivsel och arbetsmiljö.

”Presenterar sig och verksamheten. Vara tydlig med vad man förväntas göra. Bjud in till samtal och låt vikarien vara en i gänget.”

Informanten nämner att en förutsättning för att hon ska kunna trivas och göra ett bra arbete, är att den ordinarie personalen presenterar sig själva och verksamheten. Hon uttrycker ett behov av att tydligt få veta vilka förväntningar personalen har på henne. I citatet önskar informanten att bli inbjuden till samtal, vilket då kan leda till att hon känner sig som ”en i gänget”. Om vikarien bjuds in till samtal, där båda parterna aktivt deltar för verksamhetens bästa, skapas en vi-relation vilken är betydelsefull för

verksamhet och närvarande individer. Det blir tydligt att vikarien saknar ovanstående förutsättningar. Hur vikarien ser på sin vardagsverklighet beror på de förutsättningar hon har och ges av ordinarie personal i sitt uppdrag. Pedagogerna har alltså en avgörande roll för hur vikarien kommer att trivas och kunna utföra sitt arbete. I enkätsvaren är det flera vikarier som menar att ovanstående är ett problem för dem i deras uppdrag.

”Vikarier behöver få känna sig inkluderade i arbetslaget, trots att de kanske bara hoppar in enstaka dagar.”

Precis som tidigare informant, nämner informanten ovan vikten av att känna sig inkluderad i arbetslaget. Hon uttrycker att tiden inte ska vara avgörande för huruvida hon bör bli inkluderad eller ej. Den ordinarie personalen och vikarien behöver enligt en annan informant arbeta ihop sig som ett team. För barnens bästa behöver vikarien och

26

den ordinarie personalen samarbeta och föra god dialog kring verksamheten. Som ovan nämnt krockar det med tiden som inte alltid finns i förskolan. Det blir tydligt att det är just tiden som inte finns till att skapa ett bra samarbete. Tiden som bristvara gör att vikarien saknar förutsättningar, vilket leder till att barnen inte får de förutsättningar som de behöver för att kunna bli sitt bästa jag i den vardagliga verksamheten. Just detta påpekar en del informanter i undersökningen.

En förutsättning för att jag ska kunna utföra mitt arbete på ett bra och

tillfredsställande sätt är att jag får information om barn, lokaler och rutiner. Det blir svårt att vinna barnens respekt och tillit när man till exempel inte vet reglerna på gården eller hur rutinen är kring maten.

Informanten nämner att hon behöver viss information för att vinna barnens respekt. Precis som tidigare informanter nämnt en önskan om att bli inkluderad i arbetslaget, kan även ovanstående citat ses utifrån samma perspektiv. Vikarien behöver få information kring till exempel olika bestämmelser på gården, för att kunna bli sedd som en av de andra pedagogerna. Vikarien är där för att utföra arbetet så att det inte blir annorlunda för barnen. För att vikarier och barn ska få rätt förutsättningar i förskolan, krävs det vad Schütz (2002) skulle kalla en vi-relation. De ordinarie pedagogerna och vikarien

behöver på något vis skapa en vi-relation för att verksamheten ska fungera som vanligt. Förskolan är en verklighet som delas av många aktörer och för barnens trygghet och kontinuitet, vilket är allas uppdrag.

När det är stressigt kastas man in i något utan att veta vad nästa steg är. Vissa är trevliga ändå och försöker prata med en och förklara dagens plan och då är det lättare att göra ett bra jobb.

I citatet nämner en informant att hon i stressiga situationer upplever att hon ”kastas in” i verksamheten. Hon menar att den stressade personalen inte hinner delge information kring bland annat dagens planering; en förutsättning för att hon ska kunna utföra sitt arbete på ett bra sätt. Informanten upplever att några pedagoger, trots stressen, ”är trevliga” och tar sig tid att prata med henne, vilket gör att hon lättare kan anpassa sig till verksamheten och dess rutiner. När pedagogerna delger vikarien väsentlig information får vikarien grepp om den verklighet som hon befinner sig i; hon får lättare att orientera sig i sin livsvärld. Däremot blir vikarien desorienterad och får svårt att utföra sitt arbete om hon i bemötandet inte får de rätta verktygen för att göra ett bra arbete. När ordinarie personal tar sig tid att bemöta och informera vikarien, skapas förutsättningar för

27

I ovanstående stycke kan vi se vikarien som observatör och den ordinarie personalen som aktör. Vikarien som observatör är inte är delaktig i den ordinarie personalens förväntan kring hur vikarien bör agera. Då tiden inte alltid finns behöver vikarien anstränga sig och utnyttja kunskap kring typiskt liknande samspelsmönster från

liknande situationer; vikarien använder med andra ord sig av typifieringar för att förstå sin omvärld.

Här nedan svarar en informant på frågan om hon får den information som hon behöver för att kunna utföra sitt arbete.

På vissa verksamheter får jag det och på vissa får man inte det. Om jag inte får det påverkar det min arbetssituation negativt då jag blir förvirrad och måste fråga 100 frågor hela tiden vilket får mig att känna mig i vägen.

Informanten nämner att det skiljer sig från verksamhet till verksamhet, huruvida vikarien får den information som hon behöver eller ej. Hon beskriver att det påverkar hennes arbetssituation negativt, om hon inte får den information kring verksamheten som hon behöver. Informanten uttrycker att hon ofta behöver fråga om verksamhetens rutiner, etcetera, vilket leder till att vikarien känner sig besvärlig och i vägen. Vi tolkar det som att informanten känner sig desorienterad i sin livsvärld vid avsaknad av information. Det blir svårt för vikarien att skapa förståelse för verksamheten och att orientera sig, om vikarien inte får den information som hon behöver.

Cirka en fjärdedel av alla informanter uttrycker att de inte får den information som de skulle behöva. Informanterna beskriver att mycket av tiden går till att komma in i arbetssätt och rutiner. Många beskriver en förvirrande känsla och som vi tolkar det önskas mer struktur och tydlighet. Vikarier är ofta runt på olika förskolor, vilket gör att de behöver anpassa sig på ett annat sätt än övriga anställda. Som vi tidigare nämnt skiljer det sig mellan förskolorna och det blir svårt för vikarien att arbeta om vikarien inte får rätt verktyg, som till exempel information vid ankomst. De tidigare erfarenheter som vikarierna har med sig och arbetar utifrån, kanske inte stämmer överens med den verklighet som vikarien är i för tillfället. Det behövs alltså en tydlig kommunikation mellan vikarie och ordinarie personal för att vikarierna ska få de förutsättningar som behövs i arbetet.

Som vi tidigare nämnt kan det i förskolepedagogers vardag vara stressigt, vilket gör att tid ofta inte finns till att informera vikarien om verksamheten. Utifrån flertalet citat kan vi se att vikarier förutsätter att de ska få information direkt vid ankomst, men

28

verkligheten ser annorlunda ut. För att kunna göra sitt arbete på bästa sätt, behöver vikarien själv ta initiativ och fråga kring verksamheten, när inte tid finns. Det visar inte minst nedanstående citat.

Jag är inte rädd för att fråga [...]. Jag ställer kanske för många frågor ibland, men vill göra ett så bra och effektivt jobb som möjligt den tiden jag är där.

Informanten nämner att hon ofta frågar för att få den information hon behöver. För att kunna göra ett effektivt arbete behöver hon ta reda på saker själv, vilket kanske inte sker hos alla vikarier. Vi är alla olika individer, vilket gör att vi upplever livsvärlden olika beroende på de erfarenheter vi tillhandahåller (Schütz, 2002). Några informanter arbetar precis som ovanstående, men det finns även de som upplever en känsla av osäkerhet, där de står och väger om de ska fråga personalen eller ej. Ordinarie personal har oftast förväntningar på vikarien, men vikarien behöver förutsättningar för att kunna leva upp till dem.

Många gånger får jag inte veta var till exempel SOS-pärmen är eller allergier och det gör att jag antingen får fråga i en stressig situation när jag behöver veta, eller att jag riskerar att göra fel.

Informanten beskriver att hon många gånger får otillräckligt med information, kring till exempel allergier och rutiner vid brand. Vikarien beskriver att hon står mellan att fråga personalen eller riskera att göra fel i olika situationer. Just avsaknad av information är något som flera informanter nämner i sina enkätsvar. Det uttrycks bland annat att vikarien behöver information för att känna sig trygg i sitt arbete. Precis som

ovanstående informant eftersöker information kring ”SOS-pärmen”, antyder flera andra att de sällan får information kring rutiner gällande brandsäkerhet på förskolan där de vikarierar. Olika personer och olika miljöer skapar förutsättningar för vikarien i deras uppdrag, beroende på den vardagsverklighet som vikarien befinner sig i. Som vi förstår det väger vikarier ofta mellan att fråga eller att göra fel i vardagliga situationer i

förskolan.

Vår tolkning utifrån en fenomenologisk aspekt är att vikarien agerar utifrån den verklighet som hon befinner sig i. Är personalen kommunikativ och hjälpsam skapas bättre förutsättningar för vikarien att kunna följa arbetet. Om vikarien i tidigt skede, till exempel, får till sig information om brandsäkerheten på förskolan, kan vikarien också vara till stor hjälp vid en sådan nödsituation. Många av informanterna menar att de behöver information för att känna sig trygg i sitt arbete, samtidigt som det handlar om

29

att som vikarie ta egna initiativ. Vissa vikarier tar för sig mer än andra, vilket gör att de troligtvis får information som de annars inte hade fått.

Flertalet informanter nämner att de saknar en ”vikariepärm” eller liknande, med relevant information kring verksamheten. Om det finns en vikariepärm, menar informanterna, att det blir lättare att komma in i avdelningens arbete och rutiner. Vikariens förutsättningar ökar på så vis att det inte behöver läggas tid på att oavbrutet fråga personalen. I

vikariens livsvärld skapas en tydlighet vilket medför att hon kan lägga tid på andra, mer väsentliga, saker än att försöka förstå hur det går till på just den avdelningen. En

informant har skarpt påpekat att hon saknar en policy för hur vikarier ska bemötas när de kommer till en ny förskola/avdelning.

Jag önskar att det fanns en vikariepolicy på varje förskola där alla är

införstådda i hur man tar emot vikarier. I policyn ska det vara tydligt att man hälsar ordentligt, är allmänt trevlig samt berättar om hur dagen ska se ut.

Vikarien ovan önskar en vikariepolicy på alla förskolor, där det tydligt framgår hur vikarien ska bemötas och vilken information vikarien ska delges. Vid tolkning av ovanstående citat är att vikarien önskar en likvärdighet gällande bemötande av vikarien; bemötandet ska inte skilja sig åt beroende på var vikarien arbetar. Då informanten skriver om vikariepolicy i förskolan, blir det för oss väl synligt att det idag saknas tydliga riktlinjer för hur vikarierna ska bemötas. Frågan är om vikariens upprepade bekymmer kring förutsättningarna i arbetet hade minskat om det funnits en

vikariepolicy. Alla är vi olika, så även i förskolan; oavsett om det finns en vikariepolicy eller ej. Utifrån ett livsvärldsperspektiv handlar det om hur varje individ ser på vår omvärld och de människor som befinner sig i den (Dahlberg, 2019)

Sammanfattning

I temat har vikten av goda förutsättningar synliggjorts. Informanterna har beskrivit bemötande, inkludering och information som tre bidragande faktorer för god trivsel och arbetsmiljö. Genom våra tre teman har vi sett att ovanstående faktorer gått in i varandra. Ett gott bemötande innebär för vikarierna att bli inkluderad och att få väsentlig

information kring verksamheten, vilket skapar goda förutsättningar för att kunna utföra sitt arbete på ett bra sätt. Om vikarierna blir sedda och får den information de behöver blir vikarien synlig och en del av arbetslaget.

30

Diskussion

I detta kapitel diskuterar vi vårt resultat och drar paralleller till relevant tidigare forskning. I vår resultatdiskussion framkommer de skillnader och likheter, som uppmärksammats genom att ha läst andra studier inom området. I kapitlet diskuteras även den metod som vi använt oss av under studiens gång, där vi lyfter för och nackdelar med metoden. Vi diskuterar även kort kring studiens yrkesrelevans, då vi anser att studien är betydelsefull både för vår profession och för vikarierna. I slutet av diskussionen diskuterar vi kring vidare forskning inom området.

Resultatdiskussion

Vår studie visar att vikarier överlag bemöts på ett välkomnande sätt i förskolan,

samtidigt som en motsats har visat sig. Vikarien saknar ofta förutsättningar för att kunna komma in i arbetet på en avdelning, vilket grundar sig i ordinarie pedagogers

arbetsvillkor, men också i själva bemötandet och synen på vikarien. Det i sin tur

grundar sig i den livsvärld människan lever i. Den dagliga stressen i förskolepedagogers vardag gör, precis som vi nämnde i inledningen, att tiden inte räcker till för att möta vikarien på det sätt som vikarien önskar och behöver för att kunna utföra sitt arbete. Resultatet av undersökningen visar att tidsbristen bidrar till att skapa en bristfällig relation mellan vikarie och tillsvidareanställd personal.

Duggleby och Badali (2007) nämner liksom Alfonsson (2015) att vikariens brist på kontinuitet, gör att den sociala gemenskapen blir lidande då vikarien inte är på samma arbetsplats varje dag. Just inkludering är en av de tre faktorer som vi nämnt varit

betydelsefull för vikariens trivsel och arbetsmiljö. Vikarien behöver få känna sig som en del i arbetslaget, för att må bra i sin arbetssituation, något som våra informanter nämner att de ofta saknar. Alfonsson (2015) liksom andra forskare inom området, beskriver att det skapas en distans mellan vikarie och tillsvidareanställda då vikarien befinner sig i en ytterst flexibel verklighet. Vikarier känner mindre samhörighet än tillsvidareanställda, vilket enligt Wajer (2015) beror på det ständiga miljöombyte som vikarierna dagligen är med om. De kan däremot komma att känna sig delaktiga i arbetslagets gemenskap, om de återkommande vistas på en och samma arbetsplats, vilket även några av våra informanter påpekat som en fördel. En vi-relation (Schütz, 2002) kan alltså skapas om

31

vikarien får chans att vara på en och samma förskola flera gånger eller under en längre tid. Trivsel och välmående skapas om arbetet upplevs som glädjefyllt och

meningsskapande (Wajer, 2015), vilket utifrån vårt resultat grundar sig i hur vikarierna blir bemötta och introducerade i verksamheten.

Utifrån enkätsvaren har vi uppmärksammat att en bristande interaktion mellan vikarier och tillsvidareanställda, kan orsaka att förutfattade meningar skapas om vikarien, vilket även Alfonsson (2015) kommit fram till i sin studie. Vikarien riskerar på så vis att bli utfryst eller åsidosatt (ibid). Tiden för möjlighet till interaktion saknas, vilket gör att både ordinarie personal och vikarier utgår ifrån sin naturliga inställning och sina common sense-kunskaper, för att skapa sig en bild av sin verklighet. Om inte vikarien får rätt förutsättningar och möjligheter till interaktion med ordinarie personal, kan det bli svårt för vikarien att förstå normer och sociala koder på arbetsplatsen. Genom informanternas enkätsvar har vi förstått att de, liksom vikarierna i Alfonssons studie, använder sig av olika strategier för att bli en del av arbetslaget. Vi har uppmärksammat att vikarierna i vår studie använder sig av strategierna ”social ansträngning” och

”arbetsmässig ansträngning”, för att komma in i gemenskap och arbete. En del av våra informanter påpekar att de själv behöver ta för sig genom att ta egna initiativ. På så vis menar de att de får bättre förutsättningar att kunna komma in i rutiner, känna

gemenskap och på samma villkor som övrig personal samspela med barnen på avdelningen.

Att behöva skapa strategier för att få vardagen att fungera, kan vara en bidragande orsak till att vikarier är stressade i sin yrkesroll. Vorell (2012) nämner att vikarien hittar egna strategier för att kunna orientera sig och minska stressen i olika situationer. Flera av vikarierna som deltagit i vår studie, påpekar att förskolan är en miljö som i många situationer är stressig. Stressen är en av anledningarna till att vikarien inte blir bemött på ett optimalt sätt för vikariens roll och uppdrag. Att hitta egna strategier för att minska stressnivån tar både tid och energi som kunde lagts på något mer väsentligt (Vorell, 2012) - i vårt fall barnen. Utifrån informanternas svar, ser vi liksom Vorell (2012), att bra information i kombination med ett bra bemötande kan bidra till att minska vikariens desorientering och stress.

Att få ett gott bemötande och en god introduktion, har flera informanter beskrivit som en förutsättning för att kunna göra ett bra arbete. Om tiden finns till samtal med vikarien

32

skapas också en rättvis bild av vem vikarien är och vilken yrkesmässig bakgrund vikarien har. Vi har i vår analys nämnt att den ordinarie personalens beteende, kan göra att vikarier ofta blir betraktade som ”vikarien”, där de blir tagna för att varken ha utbildning eller erfarenhet. Vikarien med utbildning och mer erfarenhet blir däremot automatiskt synlig i verksamheten och ges bättre förutsättningar i sitt arbete. Alfonsson (2015) nämner att vi människor identifierar oss med likasinnade personer, vilket gör att vikarien som kommer i kontakt med en ordinarie pedagog med samma utbildning och visioner, lättare hamnar i den kollegiala gemenskapen.

Totalt sett, har vi liksom Alfonsson (2015) med flera, kommit fram till att vikarier befinner sig i en situation där de behövs, men inte är betrodda. Trots att vikarier är viktiga för verksamheten, blir de ofta klassade som oprofessionella. Vikarier har inte samma möjligheter som ordinarie personal och hamnar automatiskt längst ner i

hierarkin (Vorell, 2012). Duggleby och Badali (2007) beskriver att tjänsten som vikarie ofta kopplas och jämförs med andra lågstatusyrken, som utnyttjas i verksamheten. Vi drar en parallell mellan ovanstående och vår egen studie, där en del informanter beskriver en upplevelse av att få de uppgifter som ingen som annan vill ha. Vorell (2012) såg att vikarier ofta känner en maktlöshet som just grundar sig i utanförskapet. Om vikarien får tiden och ett visat engagemang från den ordinarie personalen, skapas goda förutsättningar för vikarien, som ska vara med i arbetet att ”främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.” (Läroplan för förskolan (2018, s. 5). För att kunna vara med och bidra till ovanstående behöver vikarien få information kring både barn och verksamhet. Genom studiens gång har vi kunnat utläsa att vikarier upplever att de ofta förväntas infinna sig och vara ett stöd för ordinarie pedagoger, utan någon direkt introduktion. Det skapar ofta en krock, då ingen kommunikation sker. Nämnvärt i detta är att det råder stora skillnader vid hantering samt organisering av vikarier i förskolan (Bigsten, et al. 2017), inte minst utifrån nedanstående aspekt. Våra informanter har uttryckt en enorm skillnad kring hur vikarien introduceras i förskolan. Bigsten, et al. (2017) har i sin studie sett samma problematik, då de tittade på hantering och organisering kring vikarier i två olika länder. Deras resultat visar att det bara inom Sverige fanns stora skillnader på hur vikarien tas emot i förskolan.

Informanterna i vår studie har uttryckt en avsaknad av både vikariepärm och