Rektorers uppfattning om specialpedagogens yrkesroll

58  Download (0)

Full text

(1)

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap

Huvudområde: pedagogik

____________________________________________________________________________

Rektorers uppfattning om specialpedagogens yrkesroll

Josefin Olander

Pedagogik på avancerad nivå/Specialpedagogik som forskningsområde

Uppsats, avancerad nivå, 15 högskolepoäng

(2)

1

Sammanfattning

Specialpedagogprogrammet uppkom 1990 men trots detta finns fortfarande oklarheter på skolorna vad specialpedagogens arbetsuppgifter är. Det märks att det på flera skolor råder en viss förvirring och i många fall bristande kunskap kring vad en specialpedagog ska göra. Vad jag också har uppmärksammat är att det finns olika förväntningar på yrket. Rektorns förståelse och intresse är viktigt för hur skolan organiserar upp arbetsuppgifterna för denna yrkesroll. De tilldelade arbetsuppgifterna som specialpedagogen får handlar om rektorns kunskap inom området.

Syftet med studien var att undersöka hur rektorer uppfattar specialpedagogers funktion och vad specialpedagogens arbetsuppgifter är, samt vad specialpedagogens betydelse är för elevhälsans arbete. Jag ville också veta vad rektorerna hade för vision av sin verksamhet. Det är en kvalitativ studie med hjälp av åtta intervjuer som genomfördes utifrån ett hermeneutiskt perspektiv då jag tolkar rektorernas svar om hur de samtalar och diskuterar om frågorna jag ställer.

Resultatet visar att det fortfarande finns en osäkerhet kring specialpedagogers arbetsuppgifter och roll på skolan vilket påverkar både skolan och specialpedagogens roll. Både specialpedagogens och speciallärarens arbetsuppgifter formas av den kultur som råder på skolan. Rektorerna är överlag överens om vad de vill att en specialpedagog ska arbeta med och vilka kvalifikationer de vill se hos en specialpedagog. Visionen om hur man som rektor vill att det ska vara skiljer sig ofta ifrån hur det ser ut i verkligheten. Vid en ny anställning tenderar rektorer att först se till skolans behov och det lokala behovet innan man tittar på examensförordningen när de utformar specialpedagogers arbetsuppgifter. I diskussionen lyfter jag vikten av att rektorer har en väl förankrad beskrivning utav specialpedagogtjänster och att det finns tydliga uppdrag för yrket för att yrket så få sitt rätta mandat för sin utbildning. I resultatet av studien kan man se att rektorernas vision om specialpedagogens uppdrag på skolan är lika varandra, och att det finns en strävan om hur man vill använda specialpedagogens kompetens. Det framkommer däremot också att det inte alltid är så enkelt att upprätthålla den visionen, utan att specialpedagogen många gånger är en tillgång i andra

(3)

2

uppdrag som egentligen inte är tillskriven specialpedagogen. Det kan exempelvis handla om att specialpedagogen arbetar till större del med elever istället för att arbeta för elever.

Nyckelord specialpedagog, rektor, skolutveckling, SENCO, specialpedagogik, ledarskap,

(4)

3

Inledning ... 5

Syfte ... 6

Studiens disposition ... 6

Bakgrund ... 8

Specialpedagog som profession ... 8

Historiskt perspektiv på yrkesrollen ... 11

Skolans organisering och utveckling ... 12

Elevhälsans betydelse ... 12

Tidigare forskning ... 14

Rollen som specialpedagog ... 14

5. Teoretiska utgångspunkter... 19

Systemteori ... 19

6. Metod och tillvägagångssätt ... 21

Kvalitativa intervjuer ... 21

Genomförande, urval och etiskt förhållningssätt ... 22

Trovärdighet och tillförlitlighet ... 23

Analysförfarande ... 24

Bakgrund av rektorerna och skolorna ... 28

7. Resultat ... 30

(5)

4

Relationell kompetens ... 31

Ämnesspecifik kunskap ... 32

Specialpedagogisk kompetens ... 33

7.2 Rektorernas vision av sin verksamhet ... 34

Miljön ... 35

Uppmärksamma varandras styrkor för en bättre verksamhet ... 35

7.3 Rektorernas syn på specialpedagogens arbetsuppgifter ... 36

Allt-i-allo ... 36

Rektorns högra hand ... 37

Specialpedagog blir speciallärare ... 38

7.4 Specialpedagogens relation till elevhälsan ... 40

Elevhälsan är A och O. ... 40

Skolans nuläge styrs av arbetsuppgifterna ... 41

7.5 Resultatsammanfattning och teoretisk tolkning ... 42

8. Diskussion ... 44

8.1 Metoddiskussion ... 44

8.2 Resultatdiskussion ... 45

Sammanfattande slutsatser och förslag till vidare forskning... 48

Referenser ... 50

(6)

5

Inledning

I skollagen (2010:800) står det skrivet att specialpedagogiska insatser ska ingå i elevhälsans

sammansättning men det framgår inte vad för insatser som elevhälsan ska omfattas utav.

Elevhälsans arbete finns inte preciserat i de nationella styrdokumenten och inte heller hur arbetet ska utformas för att undvika risken att elever inte uppnår kunskapskraven.

Liksom skollagen som säger att elevhälsans roll inte framgår i nationella styrdokument och inte heller vilka specialpedagogiska insatser som ska ingå i elevhälsans roll, har vi även under utbildningens gång diskuterat och ifrågasatt specialpedagogens roll. I dagens arbetsplatsannonser kan man ofta se att tjänsten som efterfrågas är specialpedagog/speciallärare. Anledningen är att både specialpedagoger och speciallärare har komplexa uppdrag i skolan. Ofta blandas dessa yrken ihop och ibland ska en av yrkesrollerna vara både och, vilket såklart kan bli väldigt svårt. Specialpedagogens roll är så diffus och det finns inte någon riktig definition om specialpedagogens uppdrag, utan detta är upp till varje rektor att bestämma, vilket leder till slöseri med både resurser och tid. Specialpedagogutbildningen har funnits ända sedan 1990 men trots det så finns en osäkerhet kring vilka arbetsuppgifter en specialpedagog ska ha.

I examensordningen för specialpedagoger (SFS 2007:638) står det bland annat att:

För specialpedagogexamen skall studenten

– visa förmåga att kritiskt och självständigt identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete och i arbetet med att undanröja hinder och svårigheter i olika lärmiljöer,

– visa förmåga att kritiskt och självständigt genomföra pedagogiska utredningar och analysera svårigheter på organisations-, grupp- och individnivå,

– visa förmåga att utforma och delta i arbetet med att genomföra åtgärdsprogram i samverkan med berörda aktörer samt förmåga att stödja barn och elever och utveckla verksamhetens lärmiljöer,

– visa fördjupad förmåga att vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för kollegor, föräldrar och andra berörda, och

– visa förmåga att självständigt genomföra uppföljning och utvärdering samt leda utveckling av det pedagogiska arbetet med målet att kunna möta behoven hos alla barn och elever.

Ann Ahlberg (2013) skriver att det specialpedagogiska fältet och forskningen är styrd och kopplad till olika utbildningspolitiska syften. Specialpedagogens arbete ska utgå ifrån politiska beslut och syften, vilket betyder att det kan se olika ut över tid vad specialpedagogens funktion innebär. Både

(7)

6

Ahlberg och Gunilla Lindkvist (2013a) poängterar att arbetsuppgifterna är otydliga och att det är svårdefinierat om vad specialpedagogens arbetsuppgifter egentligen är.

Studien är fokuserad på rektorers syn när det gäller specialpedagogers roll och kompetens. Det har framkommit att det finns rektorer som har svårt att skilja på specialpedagog och speciallärare, och rektorns inblick i specialpedagogens arbete kan vara till stor hjälp i skolutvecklingsfrågor och handledningsarbete. Det blir då lättare för specialpedagoger i sin yrkesroll hur denne ska tackla sina arbetsuppgifter samt de dilemman som man kommer att möta i rollen som specialpedagog.

Jag har genomfört åtta intervjuer med rektorer ifrån olika verksamheter för att se hur rektorer ser på specialpedagogens roll och hur en sådan tjänst utformas, samt vilken betydelse som elevhälsans arbete har och rektorernas vision av sin verksamhet. Jag anser att studien är viktig för det specialpedagogiska området eftersom det är rektorns ansvar att leda skolan och tilldela uppgifter till de anställda på skolan. Hen har det yttersta ansvaret att alla gör det de är utbildade för och att alla elevers behov tillgodoses. Min förhoppning är att specialpedagogens roll blir tydligare efter min studie.

Syfte

Syftet med uppsatsen är att få kunskap om rektorernas syn på specialpedagogens roll, samt vad specialpedagogens uppdrag är och dess relation till elevhälsan. Men även rektorernas vision av sin verksamhet. Följande frågor är utgångspunkten för mitt arbete:

- Vad är rektorernas syn på specialpedagogens arbetsuppgifter samt kompetens? - Vad är specialpedagogens relation till elevhälsan samt vad rektorerna har för

vision för sin verksamhet?

Studiens disposition

Ingången till den här studien är hur rektorer uppfattar specialpedagogers roll i verksamheten och vad elevhälsan spelar för roll på skolan. I bakgrunden presenterar jag specialpedagog som profession, historiskt perspektiv på yrkesrollen, skolans organisering och utveckling samt

(8)

7

elevhälsans betydelse. Under rubriken tidigare forskning presenteras rollen som specialpedagog och rektorns syn på specialpedagogen. Fortsättningsvis finner ni teoretiska utgångspunkter samt systemteori, vilket jag utgått ifrån i min studie. Metoddelen beskriver hur jag har gått tillväga i min studie, hur jag genomfört den och en kort presentation av hermeneutiken. Här beskriver jag också en kort bakgrundsinformation om respondenterna i studien. Jag diskuterar även studiens tillförlitlighet och etiska ställningstaganden. Resultatet presenteras i olika teman, som redovisas i löpande text tillsammans med citat från respondenterna i studien. I diskussionen följer först en metoddiskussion och sedan en resultatdiskussion där jag jämför tidigare forskning tillsammans med studiens resultat samt sammanfattade slutsatser och förslag på vidare forskning.

(9)

8

Bakgrund

I det här avsnittet ger jag en bakgrund till yrket som specialpedagog. Inledningsvis hittar du specialpedagog som profession, till följd av historiskt perspektiv på yrkesrollen, sedan skolans organisering och utveckling och slutligen elevhälsans betydelse. Man får även en historisk bakgrundsinformation till specialpedagogyrket och hur det såg ut med utbildningarna i mitten av 1900-talet. Jag fortsätter sedan med skolans organisering och utveckling kring specialpedagogens roll och avslutar med elevhälsans roll.

Specialpedagog som profession

Ifall man tittar på vad examensordningen för specialpedagoger säger (SFS 2007:638) står det att specialpedagogen ska:

Kunskap och förståelse

För specialpedagogexamen ska studenten

– visa kunskap om områdets vetenskapliga grund och insikt i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete samt kunskap om sambandet mellan vetenskap och beprövad erfarenhet och sambandets betydelse för yrkesutövningen,

– visa kunskap om funktionsnedsättningar, inbegripet neuropsykiatriska svårigheter, och – visa fördjupad kunskap och förståelse inom specialpedagogik.

Färdighet och förmåga

För specialpedagogexamen ska studenten

– visa förmåga att kritiskt och självständigt identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete och i arbetet med att undanröja hinder och svårigheter i olika lärmiljöer,

– visa förmåga att kritiskt och självständigt genomföra pedagogiska utredningar och analysera svårigheter på organisations-, grupp- och individnivå,

– visa förmåga att utforma och delta i arbetet med att genomföra åtgärdsprogram i samverkan med berörda aktörer samt förmåga att stödja barn och elever och utveckla verksamhetens lärmiljöer, – visa förmåga att kritiskt granska olika vetenskapliga perspektiv på neuropsykiatriska svårigheter samt tillämpa kunskaper om neuropsykiatriska svårigheter i olika lärmiljöer,

visa fördjupad förmåga att vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för kollegor, föräldrar och andra berörda, och

– visa förmåga att självständigt genomföra uppföljning och utvärdering samt leda utveckling av det pedagogiska arbetet med målet att kunna möta behoven hos alla barn och elever.

Värderingsförmåga och förhållningssätt För specialpedagogexamen ska studenten – visa självkännedom och empatisk förmåga,

(10)

9

– visa förmåga att inom det specialpedagogiska området göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter med särskilt beaktande av de mänskliga rättigheterna,

– visa förmåga att identifiera etiska aspekter på eget forsknings- och utvecklingsarbete, – visa insikt om betydelsen av lagarbete och samverkan med andra yrkesgrupper, och

– visa förmåga att identifiera sitt behov av ytterligare kunskap och att fortlöpande utveckla sin kompetens.

Möllås et al. (2017) skriver att rektorns kompetens, förmågan att organisera och leda samt visioner för verksamheten är en viktig komponent för hur specialpedagogernas tjänst utformas. För att kunna skapa legitimitet behövs både grundutbildningen men framförallt livs- och yrkeserfarenheterna. Arbetsfördelningen inom olika yrkesgrupper syns också igenom vilken kultur som råder på skolan och rektorers ledarskap. Författaren skriver vidare att så länge specialpedagoger arbetar med enskilda elever eller grupper kommer inte dennes tid att räcka till för något skolutvecklande arbete vilket egentligen ingår i specialpedagogens uppdrag. Det visar också att det saknas kunskap om specialpedagogisk kompetens hos vissa rektorer. Begreppet kvalificerad samtalspartner började användas så sent som på 2000-talet i Sverige och tidigare använde man sig utav specialpedagogisk handledning. Liksom Bladini (2004) beskriver detta i sin studie och att många pedagoger i sin yrkesroll känner en osäkerhet i sin roll som samtalspartner.

Rönnerman (2007) menar att begreppet kvalificerad samtalspartner används i olika sammanhang och blir därför väldigt otydlig. Författaren menar att det däremot alltid handlar om ett ämne som ska behandlas och ett möte som skall ske. Sahlin (2004) menar att begreppet handledning är mångskiftande och ett paraplybegrepp. Det finns ingen definition på kvalificerade samtal i examensordningen vilket betyder att det är upp till utbildarna att ta ett beslut kring detta. Under olika skolreformer har också detta begrepp fått olika innebörd. Näslund (2004) påpekar att handledning är beroende på vilket yrke man har men ska i alla fall bidra till ett lärande och ett syfte. Liksom Bladini (2004) skriver att begreppet finns i olika kontexter och har olika innebörd. Specialpedagogens roll i handledning är mer att lyssna och ställa frågor än att ge råd.

Ahlefeld Von Nisser (2014) skriver att det finns brist på arbetsbeskrivningar eller professionella kännetecken och detta kan ha betydelse eftersom det finns olika föreställningar om specialpedagogens uppdrag och roll. Författaren menar att specialpedagogens främsta uppgift ska vara att se över hur skolan arbetar och om det överensstämmer med de lagar och regler som finns. Specialpedagogen ska också se att handlingar på skolan är korrekta och om dessa verkligen följs (Ahlefeld Von Nisser, 2014). Enligt examensordningen (SFS 2007:638) ska specialpedagogen

(11)

10

kunna möta alla elevers behov och vara delaktig i att leda utvecklingen av det pedagogiska arbetet. Som specialpedagog arbetar man också med att handleda såväl kollegor som elever. Bjørndal och Sjösten (2017) poängterar att människor som kommer i kontakt med begreppet handledning ställer sig frågan om vad det innebär. Författaren förklarar att han under åren har mött många olika människor som just har försökt förklara vad begreppet handledning innebär. Han menar att det verkar finnas en förvirring kring begreppet, vilket han inte tycker är konstigt om man även fördjupar sig i den litteratur som finns inom området. Det finns en uppsjö av olika definitioner som är både spretiga och oklara. Författaren hänvisar till Kaare Skagen som skriver att ”Vid en första anblick tycks det nästintill omöjligt att säga vad handledning är” (Skagen, 2004, s. 38). Även Bladini (2004) poängterar att det inte finns någon tydlig definition av begreppet och därför tolkas det fritt i de olika verksamheterna.

Lauvlås och Handal (2016) skriver att det är viktigt att handledningen har sin grund i teorin och i beprövad erfarenhet. Däremot är det ofta som handledning inte kräver ytterligare kompetens på det ämne som man handleder i. Sundqvist (2014) menar vidare att det finns två olika former av handledning. Direkt handledning fokuserar då på själva pedagogens dilemma och svårigheter, medan den indirekta handledningen fokuserar på att lösa problemen tillsammans med handledaren. Syftet med detta är att den som blir handledd ska utveckla sin förståelse och kompetens att stötta andra. Enligt Näslund (1995) betraktas handledning som en nästan nödvändig förutsättning för utveckling inom yrkeslivet. Enligt Tveiten (2014) så ska specialpedagogen fungera som spindeln i nätet och handledning ska sträcka sig under en längre tid på ett bestämt schema. Berg i Berg och Sherp (2003) fortsätter med att säga att det inte är ovanligt att handledning kan pågå i flera år. Tveiten (2014) poängterar att handledningens syfte är att kvalitetssäkra yrkespraktiken. De som arbetar med handledning säger att man utvecklar förmågan att kommunicera med människor med hjälp av handledningen.

Claes Nilholm (2007) skriver om olika slags dilemmans för specialpedagogiken och en av dessa är skolans egen kultur. Han menar då att specialpedagogiken utformas olika beroende på vilken skola det är och beroende på vilka skolkulturer som finns. Den generas av den politiska makten i samhället men även den inre makten på varje skola. Utifrån ledningens och lärarnas förväntningar konstrueras specialpedagogens och speciallärarens uppdrag. Författaren skriver vidare att goda specialpedagogiska förutsättningar sitter ihop med tolkningar av ordet inkludering; vilket sätt inkludering behövs och vad det betyder. Det finns olika tolkningar som skapar olika sorters

(12)

11

konflikter kring hur de olika specialpedagogiska insatserna ska utformas beroende på elevernas alla olikheter. Kompensation gentemot deltagande, olikhet gentemot brist och individ gentemot kategori.

Historiskt perspektiv på yrkesrollen

I Sverige år 1962 till 1989 utbildades endast speciallärare som på individ- och gruppnivå arbetade med elever som på något sätt avvek från normen. En ny utbildningsplan kom år 1990 där

handledning och uppdrag på organisationsnivå tillkom. År 2001 ändrades

specialpedagogprogrammet och olika specialiseringar togs bort och sedan 2008 finns en ny speciallärarutbildning som har två olika inriktningar; en mot språk-, skriv- och läsutveckling och en mot matematikutveckling. Från och med år 2012 finns även inriktningar mot hörselskada, synskada, dövhet och utvecklingsstörning, alltså sex olika specialiseringar (SFS 2011:186). Detta för att en rapport från högskoleverket (2006:10) kritiserade att utbildningen för specialpedagoger var för mycket mot handledning och skolutveckling och för lite med elever i skolsvårigheter. Enligt (SFS 2007:638; SFS 2011:186) ska både specialpedagoger och speciallärare vara en kvalificerad samtalspartner samt medverka i förebyggande arbete. Dessa yrkesgrupper ska verka för inkludering men på olika sätt. Man skulle kunna säga att speciallärare arbetar med elever medan specialpedagoger arbetar för elever enligt Högskoleverket (2012:11). Göransson (2015) anser att man lade mer tid på dokumentation, handledning och rådgivning under 2000-talet och det fanns då mindre tid till eleverna. Likt Möllås et al. (2017) som hänvisar till en utredning från Högskoleverket (2006) som skriver att utbildningen koncentrerar sig på handledning och utvecklingsarbete.

Ahlefeld von Nisser (2014) menar även att syftet med specialpedagogutbildningen var att på ett mer inkluderande sätt ta hand om elevernas lärandeproblematik. En förskjutning från att ha arbetat med särlösningar med enstaka elever till att se skolan ur ett helhetsperspektiv/helikopterperspektiv sker. När professionaliteten utvidgats så ökar även kraven på handledning, konsultation och rådgivning, vilket lyser igenom i examensordningen för specialpedagoger (SFS 2007:638) med bland annat begreppet ”kvalificerad samtalspartner”.

(13)

12

Skolans organisering och utveckling

Hur skolan och ledarskapet är organiserat påverkar skolan och betydelsen av framgång. I många kommuner används förändringsagenter för att utveckla ledarskapet. De kallas även för processledare, lärledare eller utvecklingspedagoger. De har till uppgift att höja elevernas måluppfyllelse och driva på skolans förbättringsprocesser. Eftersom dessa agenter känner till skolan har de också större möjlighet att förändra och utveckla den. Dessa ledare har också en handledande roll och de behöver en tydlig kommunikation och relationen till ledarna är av stor betydelse. Författaren nämner också att vissa svårigheter i att förändra och utveckla organisationen handlar om tidsbrist (Blossing, 2013).

Enligt Maria Jarl (2018) är rektorns personliga egenskaper det som är en betydande roll i skolans förbättringsarbete. Forskning kring skolförbättring har en stor betydelse inom skolans interna organisation (2018). SPSM (2019) menar att hur en organisation eller verksamhet fungerar för elever handlar om hur tillgänglig lärmiljön är. En nödvändig förutsättning för att samtliga elever, oavsett svårigheter, ska kunna inkluderas i skolan är tillgänglighet. Alla elever ska kunna utveckla sina kunskaper utifrån hur lärmiljön är utformad (2019).

Jarl (2018) menar att rektorns ledarskap är en annan viktig egenskap för skolframgång och det är således värdefullt för att kunna utveckla skolan, vilket i sin tur påverkar elevernas skolresultat (2018). Det är rektorns uppgift att utreda och vidta de åtgärder som krävs för att möjliggöra måluppfyllelse för de elever som har svårt att uppnå skolans mål. Att kunna skapa ett samarbete kring elevhälsan samt dokumentera, utarbeta och besluta om åtgärdsprogram men även ta ett ansvar för att åtgärdsprogrammen genomförs, följs upp och utvärderas. I detta arbete ska elevhälsans professioner gå in och stötta rektorn. Det betyder att rektorn har fått ett större ansvar med den nya lagen när det handlar om att påbörja utredningar och olika åtgärder för elever som riskerar att inte nå målen (Hylander och Guvå, 2007).

Elevhälsans betydelse

Hylander och Guvå (2017) skriver att elevhälsans mål är att främja elevernas utveckling mot skolans mål och då måste varje profession som finns i elevhälsan bidra med specifika kompetenser. Den ska också fungera som en ny kunskapsdomän. Alla professioner behöver lära av varandra och ta sitt eget ansvar till att definiera vad ett hälsofrämjande och förebyggande arbete är på olika

(14)

13

nivåer, både enskilt och tillsammans. En samlad elevhälsa kan då utvecklas där det pedagogiska uppdraget står i fokus (2017).

Det är huvudmannens uppgift och ansvar att skapa förutsättningar för att alla i elevhälsan kan utföra sina uppdrag. Organisationen och resursfördelningen ska ha som grund i elevernas behov. Elevhälsans arbete syftar till att säkerhetsställa elevernas rätt till utveckling och lärande och detta genom olika kompetenser. Elevhälsan ska arbeta både hälsofrämjande och förebyggande och även finnas som stöd vid arbetet med elevernas olika utveckling mot skolans mål. I skollagen står det också att elevhälsan ska utgå ifrån ett elevperspektiv (Johnsson, 2013).

Fortsättningsvis enligt skollagen SFS 2010:800 är det rektorn som kallar till möten i elevhälsan ifall problemen kring en elev blir så pass stora att man ska ta ställning till om eleven är i behov av särskilt stöd. Protokoll ska föras och elev och föräldrar ska tillkallas skriftligt, detta tillfälle ska ses som rådgivande och det är rektorn som är ansvarig för alla beslut som tas. Reglerna är till för att skapa rättssäkerhet och skolan fungerar här som en myndighet, vilket ger trygghet både för eleven och dennes familj. Det är också rektorns ansvar att det finns en fungerande elevhälsa, och det är upp till rektorn att ta beslut om skolans alla resurser. Av den anledningen är rektorns närvaro betydelsefull. Alla organisationer ska ha en elevhälsa som är uppbyggd på olika sätt men man bör vara försäkrad om att skolan har ett elevhälsoteam som är sitt eget. Varje elevhälsoteam bör också ha en plan där tydliga mål sätts upp och utvärderas varje år. Målet för elevhälsan ska vara att elevens lärandesituation ska bli så positiv som möjligt. Utifrån en elevs sociala situation samt elevens hälsa ska man kunna bedöma hur man bäst möter denna elev i undervisningssituationer. Målet är också att det ska mynna ut i specialpedagogiska insatser för eleven (2010).

Skolledaren är en värdefull samarbetspartner för elever i behov av särskilt stöd. Det är skolledarens ansvar att eleverna i utmanande skolsituationer får det de har rätt till. För att samarbetet ska fungera är det viktigt att lärare och skolledning samt elevhälsan har en öppen och bra kommunikation. Elevhälsan ska arbeta för att alla elever ska ha en god miljö på skolan. Förutsättningarna ökar för att möta alla elevers behov om varje lärare har stöd ifrån ledning och elevhälsa. Det kan betyda att lärare vågar pröva sig fram och ta steget till att gå utanför ramarna. Med det här kapitlet vill jag säga att lärarens samarbete med specialpedagoger eller elevhälsan i stort kan ha en avgörande faktor för hur elevens skolsituation utvecklar sig (Ahlberg, 2013).

(15)

14

Tidigare forskning

I detta avsnitt kommer det att framgå vad tidigare forskning säger om specialpedagogers uppdrag. Jag började leta i olika databaser, såsom diva och primo, och de sökord som använts av mig är;

specialpedagogers yrkesroll. Genom snöbollseffekten hittade jag en del examensarbeten kring

ämnet och har genom deras referenslistor kunnat söka mig vidare till andra referenser som varit användbara för mig. Jag har inte avgränsat mig till några årtal eftersom sökningarna gav mig fem träffar samt endast en träff på primo. Jag använde mig utav sökorden rektorers uppfattningar av

specialpedagogens roll samt specialpedagogers yrkesroll, och då blev träffarna 59 på diva och

endast 4 stycken på primo. Den internationella motsvarigheten till specialpedagog är SENCO, vilket också finns med i sökorden i databaserna. I mitt arbete väljer jag dock att använda ordet specialpedagog. Kapitlet delas in i två kategorier; rollen som specialpedagog och rektorns syn på specialpedagogen.

Rollen som specialpedagog

Styrdokumenten säger att det inte framgår specifikt om specialpedagogers och speciallärares yrkesroller och uppdrag. Ahlefeldts (2014) studie syftar till att belysa olika föreställningar kring speciallärares och specialpedagogers uppdrag och roller samt att förstå varför dessa olikheter finns. En av frågeställningarna som hon använder sig av är vilka arbetsuppgifter som ingår i specialpedagogers vardagspraktik? Hennes syfte är att problematisera dessa och synliggöra olika dilemman som kommer till uttryck i de båda yrkesgrupperna specialpedagog samt speciallärare. Hon har därför fört samtal med sammanlagt 24 rektorer, 23 specialpedagoger och 12 speciallärare Ahlefeldt (2014), Göransson (2015) samt Möllås et al. (2017).

Ahlefeldt (2014) skriver vidare i sitt resultat att det är beroende på hur läsaren uppfattar texten och hur den är skriven, vilket kan ses som en självklarhet. Men det märks också att det finns en hel del olika uppfattningar om hur speciallärare och specialpedagoger ska sköta sina uppdrag och vad de ska ägna sig åt. Hon menar att både specialpedagoger och speciallärare beskrivs av rektorer att de ska ha någon slags spindelfunktion på skolor, fast med olika roller. Av hennes resultat framkommer

(16)

15

det också att det handlar om att utveckla lärandemiljöer och vara en del av likvärdigheten på skolan och bevaka detta på olika sätt så att detta sker.

Enligt Möllås, et al. (2013) så är relationen mellan rektor och specialpedagog av stor vikt för hur yrkesrollen konstitueras och det mandat som specialpedagogen får då denne anställs får konsekvenser för hur uppdraget sedan iscensätts. (Möllås et al. 2013) är en studie där Gunvie Möllås, Katarina Gustafsson, Nina Klang och Kerstin Göransson har dokumenterat specialpedagogers dagliga arbeten. Det är en enkätstudie som genomförts av sex specialpedagoger i tio kommuner. Studiens övergripande syfte är att undersöka hur specialpedagogrollen konstitueras i grundskolans vardagliga och lokala praktiker. Författarna skriver att specialpedagogen är den undervisande mångsysslaren och det bekräftar även deras studie och som också visar på en stor variation av arbetsuppgifter trots att alla i deras studie har en anställning som specialpedagog. Författarna menar att utbildningen ger ingen garanti för vilka arbetsuppgifter man kan ställas inför, men även om en utbildning saknas kan det trots allt ges en anställning som specialpedagog beroende på sin anställning och beteckning i den formella utbildningen. Det finns även andra faktorer som spelar in i den här yrkesrollen menar Möllås et al. (2017).

Göransson (2015) gjorde en enkätstudie till alla som tagit svensk specialpedagog- eller speciallärarexamen enligt 2001/2007/2008 års examensordning vilket resulterade i 4252 personer. Syftet med rapporten var att visa en övergripande bild över specialpedagogers och speciallärares yrkesroll. Resultatet visar att skolans främsta uppgift är att bidra till ett jämlikt och likvärdigt samhälle men också att man bidrar till en personlig utveckling. Det är ingen markant skillnad mellan speciallärare och specialpedagog i frågorna. På frågan vilka arbetsuppgifter vardera yrkesrollen har så framträder vissa skillnader i studien. I specialpedagogrollen ingår rådgivning, kvalificerade samtal och konsultation med lärarlag samt skolledning, men även med parter utanför skolan såsom habilitering, barn- och ungdomspsykiatrin och specialpedagogiska skolmyndigheten. Specialläraren kännetecknas med av undervisning i mindre grupper men rådgivning och kvalificerade samtal kännetecknas inte av speciallärarrollen. De upplevde också sin yrkesroll som oklar och att inte kunna utföra sitt arbete på bästa sätt på grund av tidsbrist, otillräcklig utbildning och låg status. De poängterar dock att specialpedagoger och speciallärare även utför andra sorters arbetsuppgifter men att det inte är utmärkande för den generella rollen av yrkesrollerna. I Sverige är det dock olika arbetsuppgifter för specialpedagoger beroende på om de är anställda inom

(17)

16

grundsärskolan eller grundskola samt om de har en skolanknytning eller om man är mer centralt placerad. Bilden är illustrerad utifrån Göranssons (2015) studie.

Figur 1: Bilden är illustrerad utifrån Göranssons (2015) studie. En översikt som visar de olika yrkesrollernas arbetsuppgifter.

Ingemar Gerrbo (2012) har gjort en studie för att analysera och ge en beskrivning av specialpedagogisk organisering i skolverksamheter. Författaren använde sig utav narrativa/sociala berättelse från det dagliga arbetet från lärares, specialpedagogers och skolledares arbete. Studiens syfte är bland annat att ta reda på vad lärare berättar om specialpedagogiska insatser i grundskolan och vilka situationer som ger upphov till dessa samt hur lärares handlingar ger uttryck i det vardagliga arbetet. I resultatet beskriver han vikten av ömsesidighet för att lyckas och nå resultat. Lärarna i undersökningen är överens om att det inte bara är eleverna som är direkt inblandade utan också omgivningen som är i behov av specialpedagogiska insatser. Han menar att den största utmaningen är de sociala svårigheterna och han har använt sig utav fem olika skolor i sin studie.

Marjatta Takala och Astrid Ahl (2014) har gjort en studie där syftet är att studera innehållet i två specialpedagogiska yrken i Sverige, speciallärare och specialpedagoger. De jämför sedan deras arbete med finska speciallärares arbete. I Finland finns nämligen ingen motsvarighet till specialpedagog. De svenska deltagande bestod av 27 speciallärare samt 47 specialpedagoger och i Finland 133 speciallärare. Resultatet visade att svenska specialpedagoger utför ett mer konsultativt arbete. Finska speciallärare har en mindre rådgivande roll. Dessa två yrken ses som lika i arbetsuppgifterna och sättet att arbeta på diskuteras i praktiken. Även i Elizabeth Cownes artikel

(18)

17

(2005) från London kan man läsa att specialpedagoger får ständigt nya uppgifter och roller såsom att arbeta både med elever, föräldrar, lärare, assistenter och andra externa instanser. Hon gjorde en studie av organisatoriska och specialpedagogiska behov. Det var ett frågeformulär som samlades in under en treårsperiod. Sedan fortsatte det i fokusgrupper i London i fyra olika distrikt för att titta på specialpedagogers olika arbetsuppgifter och roller.

Takala och Ahl (2014) skriver vidare att svenska speciallärare ägnar mer tid åt enskilda elever. I Finland ägnar man nästan 70 procent av arbetet med enskilda elever eller i små grupper och resterande procent går åt till administrativt arbete och planering. Det som specialläraren och specialpedagogen gör i Sverige är snarlika kommer de fram till i sin studie. Att vara en länk till skolledningen och att bidra med skolutveckling ser de som uppdrag i specialpedagogtjänster. Likaså pedagogiskt stöd och testning av elever.

Sarah M. Rosenwebb (2011) studerade diverse karriärvägar för nio olika specialpedagoger så kallad SENCO i nio olika gymnasieskolor i England. Hon skriver att rollen som specialpedagog är otydlig både i forskningslitteratur och i politiska sammanhang. Hennes studie visar på ett glapp mellan det vardagliga arbetet och SENCO-rollen i teorin. Det finns oklarheteter kring specialpedagogens uppdrag om vilka förväntningar som finns på yrket men även vad som ingår i skolutvecklingsbegreppet. Hon ser i sin studie att de deltagande speciallärarna/specialpedagogerna upplevde sin yrkesroll som oklar och kunde inte utföra sitt arbete på bästa sätt på grund av otillräcklig utbildning, låg status och tidsbrist.

Resultat i Catherine Tissots (2013) studie från London pekar på skillnader i urvalet mellan de som ingick i det ledande teamet alltså i ledningsgruppen, vad gäller deras syn på att leda, resurshantering och olika strategiska mål för rollen. Hon skriver vidare att förväntningarna som är så skiftande gör att det finns stora variationer i arbetsuppgifterna. Författaren skriver att beroende på om de engelska specialpedagogerna är med i ledningsgruppen eller inte så får de en annan typ av arbetsuppgifter. Genom att man är med i ledningsgruppen ökar möjligheterna för pedagogen att stärka sin roll inom yrket. Författaren skickade ut frågeformulär till alla specialpedagoger för att sedan följa upp tio semistrukturerade intervjuer. Hon undersöker och jämför det som står i regeringens dokument med det specialpedagogerna säger Tissot (2013).

(19)

18

Rektorns syn på specialpedagogen

Lindqvist (2013b) har insamlat information kring hur åtta olika yrkesgrupper inom skolverksamheten besvarat frågor kring specialpedagogens uppdrag och yrkesroll. De flesta av skolledarna som deltagit i undersökningen anser att undervisning av enskilda elever inte ingår i specialpedagogens uppdrag. Författaren menar vidare att eftersom det saknas professionella kännetecken så skapas det egna föreställningar om vad specialpedagogens uppdrag är. Att arbeta med skolutveckling inom skolan anser specialpedagoger och rektorer att specialpedagogen ska göra.

Barbara Ann Cole (2005) har gjort en studie i England och Wales där hon intervjuade och skickade ut frågeformulär som besvarades av specialpedagoger i England och Wales där de svarar på sina upplevelser om sina arbetsuppgifter. Hennes resultat visar att rektorns roll har stor betydelse för hur specialpedagogen arbetar och för att denne ska utveckla skolan på ett bra sätt. Utan rektors stöd så har specialpedagogen sämre förutsättningar för ett lyckat arbete och detta drabbar de elever som är störst behov av stöd. Hon poängterar också att många specialpedagoger fortfarande ha för lite tid för att planera inkludering och att arbeta systematiskt.

Byström och Nilsson (2003) har frågat 687 specialpedagoger och rektorer i enkätstudie om specialpedagogisk kompetens och hur det används i skolan. Resultatet visade att rektorerna inte riktigt kunnat säga vad som ingår i specialpedagogens uppdrag. Trots utbildning har specialpedagoger inte fått arbeta med skolutveckling i den grad som de är behöriga att göra och inte heller handledning eller forskning utan ägnat en stor del utav specialundervisning.

Sammanfattningsvis kan man säga att tidigare forskning visar att man kan se att det inte finns en markant skillnad mellan specialpedagog eller speciallärare. Specialpedagogerna använder sin tid till specialundervisning lika mycket som speciallärarna gör. Hur rektorerna på de olika skolorna utformar specialpedagogers uppdrag är av betydelse inte bara för specialpedagogen utan även för eleverna och deras resultat. Detta anser jag saknas på forskningsfältet och det är det denna studie kommer att bidra med hur rektorer ser på elevhälsan och hur denna är uppbyggd samt hur specialpedagogens uppdrag är utformat.

(20)

19

5.

Teoretiska utgångspunkter

Svensson (2015) skriver att olika teorier är betydelsefulla i samhällsvetenskaplig forskning på grund av att de begränsar och vägleder på hur vi förstår och upplever världen. Det är en utgångspunkt att läsaren förstår forskarens perspektiv. Det empiriska materialet förstås också lättare med teorier menar författaren. I detta avsnitt redovisas systemteorin eftersom det är den som studien har sin utgångspunkt i.

Systemteori

Inom specialpedagogisk forskning refereras det ofta till en systemteoretiker vid namn Urie Bronfenbrenner. Hans tolkning benämns som ekologisk systemteori (Nilholm, 2016). Bronfenbrenner beskriver att det finns ett samband mellan organisationer, grupper och samhälle som påverkar individen på olika sätt. Författaren visar på hur man kan förstå kopplingarna mellan samhälle och individen. Han beskriver de olika systemen via namn så som mikro-, meso-, exo-, och makrosystemet. Den första beskriver närmiljön så som familjen eller arbetsplatsen runt omkring, Mesosystemet menar han vidare att det är relationerna runt individen medan exosystemet så finns miljön utav betydelse. Det handlar dock inte om individens egen miljö utan det som indirekt påverkar individen så som aktiviteter och relationer i närmiljön. Makrosystemet handlar i sin tur om olika politiska beslut och sådant som sker i samhället och som lagar (Hwang och Nilsson, 2011).

Enligt Oscar Öquist (2008) hänger allt ihop som ett kretslopp och det finns ett samspel mellan funktion och form. Man ser helheter istället för delarna och ser relationer, mönster, funktioner och sammanhang och hur detta rör sig tillsammans. Relationer, mönster och sammanhang hänger samman med hur det fungerar i skolans värld och som specialpedagog vill man att läraren ska komma fram till en lösning utan att man har sagt den själv eftersom den få bli mer förmögen att genomföra lösningen. För att man ska kunna komma fram till en sådan lösning själv behövs

(21)

20

trygghet gentemot kollegor men ändå inte hamna för nära eftersom det då kan vara svårt att ta till sig kritik, enligt Senge (2008) så kan det vara problematiskt för en specialpedagog att ha en balans mellan närhet och distans. Man ska vara nära och där i de rollen som specialpedagog men ändå ha distans till lärarna och kollegorna för att de själva ska kunna komma fram till olika lösningar och att hitta ett sätt att utvecklas i sitt yrke.

Liv Gjems (1997) beskriver i sin tur systemteorin som tvärvetenskaplig och att det sociala systemet består av olika delar där delarna är människor som samverkar och de olika delarna samt kvalitén på relationen och kommunikationen som sätter samman systemet. Precis som Öquist (2003) skriver också Gjems (1997) att det finns en yttre och inre styrning, den yttre styrningen beskriver systemets anpassning till omgivningen medan den inre är en samverkan mellan människorna. Författaren skriver också att alla delar i systemet samverkar på olika sätt. Enligt Bo Ahrenfeldt (2013) är ett systemteoretiskt perspektiv något man ska använda vid ett utvecklings- och förändringsarbete eftersom det fokuserar på interaktionen och att kunna beskriva processer. Författaren menar att det behövs flera perspektiv för att kunna förstå den värld vi lever i eftersom olika politiska beslut fattas och tekniken utvecklas. Han skriver vidare att olika organisationer kontinuerligt behöver utvecklas eftersom den påverkas av den egna livsvärlden.

Studien utgår ifrån systemteorin och studeras därför efter mikro-, meso-, exo- och makrosystem. I denna studie ser jag att specialpedagogen finns i mikrosystemet men även arbetslaget där specialpedagogen finns med och elevhälsoteamet. De olika relationerna som finns i mikrosystemet blir sedan mesosystemet. Lärare, elever, vårdnadshavare och rektorer finner vi i exosystemet medan övriga funktioner av samhället som påverkar specialpedagogens funktion finns i makrosystemet så som olika lagar att förhålla sig till samt skolverket och examensförordningen. Alla delar är beroende utav varandra och påverkar också varandra på olika sätt. I min studie använder jag mig dock utav de tre första nivåerna vilka är; mikro-, meso,- och exosystemet.

(22)

21

6. Metod och tillvägagångssätt

I detta avsnitt beskriver jag min valda metod och hur urvalet har gått till samt datainsamlingens tillvägagångssätt, vilka etiska principer jag har följt samt analysförfarande.

Mitt syfte är att ta reda på vad rektorer anser är specialpedagogens uppdrag och för att få en förståelse hur rektorer uppfattar specialpedagogernas roll. Jag har följt vetenskapsrådet (2014) forskningsetiska principer om informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekrav, vilket presenteras längre ner i texten. Detta har jag gjort för att respondenterna ska vara så öppna och ärliga som möjligt men också för att skydda respondenten. I detta avsnitt finns också en bakgrundsinformation om de åtta intervjuade rektorerna.

Kvalitativa intervjuer

Mitt syfte är att få kunskap om rektorers syn på specialpedagogik med betoning på specialpedagogisk kompetens samt deras syn på elevhälsans arbete. Jag har valt att göra en kvalitativ forskningsintervju då detta motiverar mitt syfte. Jag anser att semistrukturerade intervjuer passar bäst in på min studie med frågor som ska besvaras av rektorerna som jag kan utgå ifrån (Denscombe, 2018). Jag har varit flexibel vid intervjun och låtit respondenten utveckla sina svar för att få en förståelse om vad rektorerna anser är specialpedagogens faktiska uppdrag.

Vidare menar Bryman (2011) att det som används mest inom kvalitativ forskning är intervjuer. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver intervjuer på detta sätt;

[…] den är en intervju där kunskap konstrueras i interaktionen mellan intervjuaren och den intervjuade. En intervju är ett utbyte av åsikter mellan två personer som samtalar om ett tema av ömsesidigt intresse (Kvale och Brinkmann, 2014, s.18).

(23)

22

För att undersöka vad rektorerna anser är specialpedagogens uppdrag intervjuade jag åtta rektorer på olika skolor i en kommun i södra Sverige för att få en förståelse om specialpedagogens arbetsuppgifter och vad som styr dessa. I den kvalitativa forskningsintervjun är syftet att upplevelsen av respondenten samt att ämnet undersöks (Kvale, 2017). Det är också av största vikt att visa öppenhet och vara lyhörd för det som respondenterna berättar eftersom författaren anser att respondentens upplevelse av ämnet som är betydelsefull för att kunna nå ett sanningsenligt resultat.

En kvalitativ intervju är ett samtal mellan två personer som talar om ett gemensamt intresse och ämne. Intervjuaren tolkar sedan vad och hur det sägs. Enligt Bryman (2011) så är fördelarna med semistrukturerade intervjuer att man kan ha flexibilitet under intervjutillfället och då finns även möjligheten att lägga till följdfrågor. Detta ser han som nödvändigt eftersom det innebär att få en förståelse för den svarande. Kvale och Brinkman (2014) lyfter däremot fram att det finns risk för att den som intervjuar inte är tillräckligt förberedd eftersom intervjuerna ses som enkla att utföra eftersom man har grundfrågor att utgå ifrån men har inte förberett följdfrågor till respondenten.

Genomförande, urval och etiskt förhållningssätt

Inledningsvis kontaktades rektorerna via telefon där de tillfrågades om de önskar delta i min studie. Jag informerade också om mitt syfte med studien, att deltagandet är helt frivilligt, att de när som helst kan avbryta deltagandet utan att behöva ange en särskild orsak. Alla rektorer gav sitt medgivande att spela in intervjuerna. Detta meddelades också vid första kontakten med rektorerna men också i början av intervjun och därmed uppfylldes informationskravet. Respondenterna fick information kring mitt syfte och att det var frivilligt att delta i undersökningen men även att de kunde avbryta intervjun när de ville i enlighet med samtyckeskravet. I enlighet med

konfidentialitetskravet informerades de åtta respondenterna att ljudupptagningen skulle användas

vid transkribering och skrivandet av uppsatsen och sedan kommer att raderas. Allt kommer också att ske konfidentiellt då allt kommer att avidentifieras både personer och skolan samt är det är bara jag som skriver studien som enbart kommer att veta vem som säger vad. Jag bestämde intervjutid med sex personer direkt på telefon och de övriga två mailade jag och bestämde en tid. Två utav de tillfrågade ville endast göra intervjun på telefon på grund av samhällstillståndet av Covid- 19, därmed är två av intervjuerna telefonintervjuer. Jag tillfrågade nio rektorer varav en avböjde på

(24)

23

grund av brist på tid i början av intervjun. Jag valde både små och stora skolor till antalet elever. Jag genomförde samtliga intervjuer i deras arbetsrum. I enlighet med nyttjandekravet används samtliga uppgifter endast i forskningssyfte och dessa raderas när studien är klar och godkänd (Vetenskapsrådet, 2018).

Jag har valt att inte offentliggöra var skolan ligger, om det är en skola i centrum eller på landsbygden. Före mina intervjuer gjordes en pilotintervju där en rektor intervjuades för att se hur väl jag kunde få svar på frågorna och vilka frågor som eventuellt behövde följdfrågor. Samtliga intervjupersoner intervjuades med en semistrukturerad intervju. Vid en sådan intervju utgår den som intervjuar ifrån ett antal bestämda frågor som ska behandlas. Men intervjuaren ställer sedan fördjupade frågor under intervjuernas gång för att låta respondenten utveckla sitt svar. Frågorna är inte heller bestämda i ordning utan detta kan komma att förändras beroende på vad respondenten svarar (Denscombe, 2018).

Enligt Kvale och Brinkman (2014) är en viktig förmåga hos den som intervjuar att intervjupersonen känner sig säker för att prata om privata händelser för att dessa sedan kunna användas i ett offentligt sammanhang som en studie och detta understryker även Bryman (2011) som menar att hur man är som person som intervjuare spelar roll och få konsekvenser för hur studien genomförs och att värderingar är därmed viktiga för undersökningen. Det finns också risker med intervjuer eftersom denna kan bli väldigt öppen och Kvale och Brinkman (2014) menar att detta ställer höga krav på intervjuaren och vilka frågor som ställs under intervjutillfället så att det samtalet inte blir privat och intimt och att deltagarna kan avslöja saker som de senare ångrar att de delade med sig utav. Utifrån mina intervjuer och min egen tolkning så ansåg jag inte att detta var svårt eller ett problem.

Trovärdighet och tillförlitlighet

Reliabilitet handlar om att kunna göra undersökningen vid andra tillfällen och då få likvärdiga resultat. Det handlar alltså om att få en tillförlitlighet i undersökningen (Kvale och Brinkman, 2014). Tillförlitligheten ökade i studien då jag spelade in mina intervjuer och tolkade dessa senare genom att lyssna på dem flera gånger.

(25)

24

Validitet, trovärdighet är att som man påstår sig att mäta, att det verkligen mäts. Fejes och Thornberg (2015) poängterar att man måste säkerhetsställa att det som man undersöker är det som ska undersökas. Samtliga intervjuer genomfördes med en god och öppen stämning vilket kan betyda att studiens validitet har ökat eftersom intervjupersonerna kände sig avslappnade för att kunna uttrycka sina tankar. Validiteten har stärkts genom att ha en intervjuguide att utgå ifrån men också ställa följdfrågor samt att alla intervjuer spelades in.

Andersson (2014) poängterar att verkligheten inte kan avbildas utan en påverkan av den individ som gör undersökningen (2014). Den tolkningen som jag gör under undersökningen färgas av min personliga påverkan av individen jag intervjuar. Kvale och Brinkman (2017) menar i sin tur att det ska ifrågasättas det man undersöker och att ständigt kontrollera detta. Enligt Bryman (2011) ska man som forskare titta på kvaliteten av slutsatserna istället för intervjupersonerna som representerar studien eftersom kvalitén påverkar generaliserbarheten. Jag anser att min undersökning bygger på tolkningar utav de åtta rektorerna som jag har intervjuat, och någonstans blir mina egna värderingar avspeglade i hur jag tolkar mina intervjuer. Som tidigare nämnt så har jag i mitt yrkesliv upplevt att specialpedagogens arbetsuppgifter ofta är diffusa ur en rektors synpunkt, men trots min egen uppfattning är det viktigt att komma ihåg att förhålla sig så neutral som möjligt under intervjutillfällena. Enligt Bryman (2011) ska man istället titta på kvaliteten i studien vid bedömning av generaliserbarhet. Studien bygger inte på intervjupersonerna i sig utan att man faktiskt ser de teoretiska slutsatserna istället, vilket påverkar generaliserbarheten i min studie eftersom den bygger på uppfattningen av de tillfrågade respondenterna. Med min studie kan jag bidra med kunskap till hur olika rektorer väljer att organisera elevhälsans och specialpedagogens uppdrag eftersom den då bygger på mina tolkningar av de åtta intervjuade rektorernas uppfattning.

Analysförfarande

Min studie utgår ifrån en hermeneutisk ansats och systemteorin med tanke på studiens syfte är att se vad rektorerna anser är specialpedagogens uppdrag samt vad som utformar deras arbete men även rektorernas vision av sin verksamhet. För att förstå en helhet behöver alla delar analyseras och detta mynnar mest ut tolkning och förståelsen utav hermeneutiken (Westlund, 2015). Man

(26)

25

måste sedan fortsätta att tolka och förmedla det man hört (Ödman, 2017) vilket sedan syns i resultatet.

Fejes och Thornberg (2012) skriver att för att förstå det som analyseras i intervjumaterialet kan man använda sig utav den kvalitativa ansatsen att utgå ifrån grundfrågor men också ställa följdfrågor till den intervjuade. En första del av analys har gjorts genom att lyssna igenom alla intervjuer som har spelats in och sedan transkribera dessa för att kunna registrera viktiga delar i samtalen och för att kunna se en helhetsbild. Intervjuerna har transkriberats i sin helhet. Jag har sedan försökt att hitta mönster och olika underrubriker som har passat in i de olika frågeställningarna utifrån vad intervjupersonen har svarat och som har passat för studiens syfte enligt Denscombe (2018). Författaren skriver att intervjuaren behöver vara flexibel vid intervjun och kunna ändra frågorna samt kunna ställa följdfrågor för att respondenten ska kunna utveckla sina svar. Vid intervjuer som är semistrukturerade används en färdig mall för frågorna.

I andra delen försökte jag sedan hitta likheter och skillnader mellan utsagorna hos rektorerna för att kunna kategorisera upp resultatet och i nästa steg så kopplade jag resultatet till systemteorin som jag har valt att använda mig utav i studien. Att tolka en helhet under en process är inte en sorts metod utan det kan istället vara olika vägledningar, såsom tolkningarna i min studie som mynnar ut i systemteorin och i de tre olika nivåerna som jag använder mig utav. Den som tolkar gör inte heller detta opartiskt och det behöver man ha i åtanke (Kvale och Brinkman, 2014). Att ens personliga värderingar kan komma att färgas eller att man tolkar det respondenten säger på ett visst sätt. Med detta menar jag att det till stor del handlar om vad jag som intervjuare har för förväntningar på svaren, och hur jag sedan tar till mig och behandlar den informationen som jag mottar.

Enligt Kvale (2017) är att skriva intervjuer ett steg i den tolkande processen och en transformering till en skriftlig diskurs ifrån en muntlig. Arbetet med att transkribera så autentiskt som möjligt är tidskrävande men ett viktigt steg i processen. Efter att jag genomfört mina intervjuer transkriberade jag dessa. Det innebär att jag skrev ut ordagrant vad rektorerna sa, med både suckar, pauser och skratt för att få en förståelse av det som sagts.

I resultatdelen jämfördes sedan de olika kategorierna för att kunna hitta underkategorier eller för att kunna slå samman fler kategorier. Fortsättningsvis i diskussionen har resultatet jämförts med

(27)

26

tidigare forskning gentemot studiens syfte, teorier och tidigare forskning för att kunna skapa en helhetsbild av specialpedagogens arbetsuppgifter. De delar som inte var relevanta för studien skalades därmed bort (Trost, 2005).

Enligt Gjems (1997) hänger alla delar samman och påverkar varandra ömsesidigt vilket är grundläggande i den hermeneutiska teorin. Precis som Bronfenbrenner (1977) bekräftar att när ett system förändras påverkar även detta de andra. Specialpedagogens arbetsuppgifter eller specialpedagogens roll och uppdrag påverkas av omgivningen och professionen har många olika aktörer att förhålla sig till. Det handlar om eleven, elevens vårdnadshavare, elevgruppen men även aktörer runt omkring, såsom lärare, elevhälsan och rektorn på skolan. Utöver det finns det i sin tur även politiska aktörer, lagar och Skolverket att förhålla sig till och det är det som författaren delar upp efter mikro-, meso-, exo- och makrosystem. Däremot använder jag mig endast utav mikro, - meso- och exosystemet. Fortsättningsvis förklarar författaren att det finns en yttre och inre styrning, den yttre styrningen beskriver systemets anpassning till omgivningen medan den inre är en samverkan mellan människorna. Författaren skriver också att alla delar i systemet samverkar på olika sätt

I Ödmans cirkel (2007) finns det enskilda delar och betydelser men att det är först i sitt sammanhang som man kommer förstå helheten. Det sker hela tiden förändringar i olika kunskapsprocesser och det man redan vet blandas med både erfarenheter och förståelse. I den hermeneutiska teorin blir cirkeln trovärdig om den beskriver den livsvärld som den är avsedd att beskriva (Hartman, 2004). Det som sägs och görs skapar sedan en helt ny förståelse eftersom tolkningen är utifrån en själv, dvs. det jag som intervjuare redan vet eller förstår kan utvecklas till en helt ny fråga eller förståelse när svaren tolkats.

Cirkeln symboliserar att hela kunskapsprocessen förändras ständigt och blir sedan till en ny förförståelse och detta påverkar de andra delarna eftersom en ny förståelse cirkulerar runt. Enligt Andersson (2014) ska man öppet visa vem man är och på vilket sätt förståelsen har visat sig samt hur jag har tänkt. Jag har varit medveten att materialet som jag har samlat in och det som jag tolkar är utifrån mina egna uppfattningar. Detta görs i metoden där jag visar hur varje del har vuxit fram. Men man behöver ta i beaktning att varje skola är unik både till rektorns uppdrag samt specialpedagogen/specialläraren som arbetar där och dennes uppgifter samt att varje skola är unik i sig med olika sorts skolkulturer och detta har jag med i min förståelse under tiden jag skriver.

(28)

27

Ordet hermeneutik kommer från grekiskan och betyder tolka (Ödman, 2017). Författaren skriver vidare att man behöver ställa följdfrågor och analysera det som sägs under intervjun på ett djupare plan. En sådan här ansats betyder att man ska hitta en betydelse, det är viktigt att komma fram till något som är meningsfullt (Andersson, 2014). Min utgångspunkt är alltså min tolkning utav vad rektorerna säger och hermeneutiken strävar inte alltid efter sanning utan mer av att förstå vad intervjupersonerna säger (Alveson och Sköldberg, 1994). Ödman (2017) beskriver tolkning som att ge det en mening.

Denhermeneutiska cirkeln (Ödman, 2007) passar väl in att utgå ifrån i min studie sker det hela

tiden förändringar i olika kunskapsprocesser. Denna cirkel innebär en pendling mellan det vi redan vet av bland annat tidigare erfarenheter och vår förståelse. Detta gör att man kommer att förstå det som sägs på ett nytt sätt och en ny förståelse kommer att skapas och denna kan komma att förändras eftersom tolkningen är utifrån vår förståelse och detta går sedan runt som i en cirkel.

Figur 2: Den hermeneutiska cirkeln, illustrerad utifrån Ödman (2017).

Det finns en enskild del och betydelse men det är i sitt sammanhang som man kommer att förstå bilden. Först då förstår man helheten.

Likaså beskriver Inger Westlund (2015) hermeneutiken att det är en tolkning och förståelse och för att förstå en helhet måste man analysera alla olika delar och det betyder att man måste förstå, tolka och förmedla och beskriver detta som en cirkel likt Ödman (2017).

(29)

28

Bakgrund av rektorerna och skolorna

Här ges en kort presentation av de intervjuade rektorerna samt deras bakgrund i yrket. Bakgrundsinformationen har inget direkt syfte kopplat till min studie utan fungerar mer som ren information.

Anna var fritidspedagog från början och var klar med denna 1992. Har sedan arbetet på skolan i 18 år. Vidareutbildade sig till lärare och sedan rektor 2014. Var klar 2017 och har ett stort intresse för ledarskap. Det finns en klass i varje åldersgrupp med två fritidshem, ett kök och skolsköterska på 40 % och en specialpedagog 100 %.

Bo var fritidspedagog från början. Har tidigare arbetat på arbetsförmedlingen, personalkontor, högstadiet och olika fritids- och ungdomsgårdar och har en bred bakgrund. Rektor 7-9 skola och 3 biträdande rektor och F-6 samt 7-9 och en på fritidshem och är rektor för 706 elever.

Carl är gymnasielärare i språk, engelska och franska. Har arbetet som lärare från år 1997 till 2005 på olika grundskolor i Göteborg. År 2006 som lärare i grundskolan och från 2012 som rektor och då även rektorsutbildningen. Rektor för 370 elever. Det finns även en biträdande rektor. Det är en F-9 en parallell. 4 paralleller i år 7-9. 35 anställda plus elevhälsoteam. Socialpedagog och två specialpedagoger. Skolläkare på 5 %. Skolsköterska på 90 %. Tar också hjälp av stödteamet när det behövs.

David är utbildad lärare åk 1-7 och efter detta rektorsutbildningen och var sedan klar 2015. Rektor för F-6. Har arbetat som rektor här i 7,5 år. Rektor tidigare på en annan skola i kommunen samt särskola. Har varit lärare i 15 år på kommunen. Skolan har ca 875 elever totalt F-9, hennes ansvar är 539 elever. Det finns sedan biträdande rektor för fritidshem. De arbetar i arbetslag. Homogent i arbetslagen skulle hon beskriva det, 1-3 är arbetslagen. Fritids i arbetslagen i de yngre åldrarna. Varje arbetslag leds av en utvecklingsledare. År 7-9 har en egen rektor. Det finns ett elevhälsoteam för F-6 och ett för år 7-9 och även ett övergripande F-9. F-6 elevärende och F-9 mer förebyggande. I dessa elevhälsoteam finns det speciallärare, kurator, rektor, socialpedagog, skolsköterska och skolläkare.

Ellinor är utbildad 1-7 lärare, sv, so och idrott. Var färdig 1992 och har arbetet i kommunen sedan dess. Har gått rektorsutbildningen och var klar 2002. Skrivit magisteruppsats i utbildningsledarskap

(30)

29

2004. Grundade skolan 1998 och det är en F-9 skola med arbetslag F-3, 4-5 och 6-9. Kök och ledning och elevhälsan. Skolan har 262 elever.

Frida har arbetat 11 år som grundskollärare och därefter gått rektorsutbildningen. Är en F-9 skola med ca 600 elever och då finns det två specialpedagoger, tre speciallärare och en socialpedagog.

Gunnar tog från början realexamen och studenten och sedan lärarprogrammet. Arbetade sedan som vikarie med barn på förskolor fortsatte sedan som vikarie på gymnasiet i svenska och engelska och sedan dagmamma. Startade egen skola med fem egna barn som elever och har nu 120 anställda och har arbetat som rektor sedan dess vilket blir nu 30 år. Det började med förskola men är nu till år 9 och två paralleller. Det finns två spår och fyra olika fritidsverksamheter.

Helen är fritidspedagog i grunden och har jobbat på förskola samt på fritids. Arbetat som biträdande rektor och de sista tre åren som rektor. Har varit inom verksamheten i 30 år. Det är en F-6 skola med två klasser i varje årskurs med ca 35-40 % av eleverna med utländsk bakgrund. En speciallärare och en specialpedagog. En 100 % och en 90 % där den ena riktar sig mot F-3 och den andra 4-6.

(31)

30

7.

Resultat

I detta avsnitt kommer jag att presentera resultatet av mina åtta intervjuer med rektorerna där jag har valt att redovisa detta utifrån mina frågeställningar. Redovisningen görs i löpande text med infogade citat. Rektorerna benämns med fiktiva namn.

7. 1 Rektorernas syn på specialpedagogisk kompetens

Av resultatet som framkom kunde jag utläsa tre större kategorier, vilka är människans relationella

kompetens, specialpedagogisk kompetens och ämnesspecifik kunskap. Som specialpedagog är det

grundläggande att kunna skapa hållbara relationer till såväl elever som till kollegor. Att bygga relationer och vara duktig på relationell kompetens i det förebyggande arbetet är värdefullt. Specialpedagoger ska kunna bygga bort de svårigheter som barn har, såsom att anpassa miljön och undervisningen, och att göra anpassningar som passar för hela elevgruppen. Specialpedagogen ska genom observation och kartläggning av eleverna kunna sätta in det stöd som behövs (Bo, David och Ellinor).

Det är ingenting som säger att alla måste ha en utbildning som specialpedagog eller speciallärare. Därmed är det inte självklart vilken utbildning man har, även om det är önskvärt att ett sådant uppdrag utförs av någon som har utbildning i sin sak. Det förekommer nämligen att speciallärarna utför specialpedagoguppdrag och vice versa. Titeln verkar ha mindre betydelse i de allra flesta fall. Anna säger t.ex. att deras specialpedagog är utbildad i repulse och arbetar med detta samtidigt som hon arbetar som specialpedagog och använder sin repulse i halvklass, handleder både lärare och fritidshemspersonal. Specialpedagogen kan också hålla i kvällsmöten, workshops och föreläsningar. Anna poängterar att man inte ska ha så mycket anpassningar man jobbar kring utan detta ska man göra för alla elever.

(32)

31

Relationell kompetens

Alla rektorerna var eniga om att det beror på vilken typ av person man är och att de personliga kvaliteterna är det som är viktigt för hur du är som människa. Oavsett hur professionell man är så behöver man också ha kvaliteter såsom att vara inkännande, empatisk och ha hjärtat på rätt plats. För att lyckas skapa relationer behöver man ha förståelse för eleven. Det krävs en trygg relation mellan pedagogen och eleven för att kunna arbeta med specialpedagogiska insatser. Flera av rektorerna anser att det inte enbart handlar om utbildningen utan också hur man är som människa. David tar upp människovärdet och uttrycker sig på följande sätt:

Människan är otroligt viktig. Man ska vara lyhörd, flexibel och man ska ha mycket människokärlek. Man ska ha lätt för att skapa relationer och kunna möta olika människor i olika skeenden i livet. Som specialpedagog ska man också ha lätt för att samtala, lyssna, bygga och vilja se möjligheter istället för hinder. Att kunna göra alla människor trygga är viktigt (David).

Med detta menar David att det är de kvalifikationerna och den kompetensen så som att vara lyhörd, flexibel och att ha människokärlek, samt att det ska vara lätt att kunna skapa relationer som han utgår ifrån att man har om man söker ett arbete som specialpedagog. Han tycker också att det var värdefullt att vara intresserad och påläst och följa den senaste forskningen.

En specialpedagog ska kunna lite mer än andra om olika specialvägar för eleverna, säger Helen, samtidigt som David beskriver vikten av att se barnets bästa under hela dagen i skolan och på fritids. Carl uttrycker att det är viktigt att skapa trygga relationer och att man bör ha kunskaper om olika inlärningssvårigheter.

Det gäller att ha mycket god social kompetens eftersom man har mycket kontakt med vårdnadshavare och man behöver också ha god förmåga att kunna strukturera sig och lägga upp sitt eget arbete (Carl).

En värdefull kvalifikation är att ha fingertoppskänsla och kunna se vad som behövs göras. Man ska kunna möta och känna in barnet, att se helheten. Att möta pedagogen på ett bra sätt och ha insikt hur dessa arbetar och kunna känna av vårdnadshavares problematik. De ska alltså kunna lite mer än vad andra pedagoger kan i yrket, menar Frida och Gunnar.

(33)

32

Helen förklarar vidare att hon menar att specialpedagogen ska kunna veta olika sorters vägar som man elever med särskilda behov kan ta för att lyckas i skolgången.

Endast en av skolorna har en socialpedagog anställd som arbetar med att skapa en trygg tillvaro för eleverna, till största del på gruppnivå.

Om det finns en grupp som behöver hjälp med att skapa trygghet och studiero, så tar socialpedagogen på skolan hand om ärendet och arbetar med det. Socialpedagogen jobbar med gruppsamtal, konflikthantering och förebyggande arbete för att skapa stämning och trivsel (Carl).

Med andra ord verkar det vara enigt bland rektorer att en specialpedagogisk utbildning är att föredra, men att det som är primärt är människans personliga egenskaper.

Ämnesspecifik kunskap

En primär förmåga som anses är att kunna handleda personalen och kunna ge dem tips och idéer om hur man kan arbeta. Att komma med förslag för att stötta lärarna ser de som betydelsefullt. Alla rektorerna ser specialpedagog/speciallärarutbildningen som given men att det är personen i sig som är allra viktigast. Erfarenheten ser inte många som avgörande utan det är egenskaperna hos människan. (Anna, Bo och Ellinor).

Komma med förslag till lärare och stötta denna i svårigheter. Att ha eleven i fokus och inte elevens bästa för kollegan (Anna).

Skapa möjligheter för barn med svårigheter, handleda personal och ge dem tips och idéer (Bo).

Våga handleda kollegor, att våga göra det man tror på. Det är arbetssättet och grundsynen som spelar roll (David).

Specialpedagogen är spindeln i nätet kring alla elever, man samordnar insatser, man har kontakt med både föräldrar och personal, man har också hand om utredningar och man är en inspiratör till att tänka rätt (Ellinor).

Figure

Updating...

References

Related subjects :