Självständigt arbete i krigsvetenskap (15hp)
Krigsvetenskap; metod och självständigt arbete OP 10-13, 18 högskolepoäng
Författare: Daniel Olsen SA VT 2013
Program: OP 10-13
Handledare: Pia Molander Kurskod: 1OP147
Boerkriget och Kilcullen; En analys av Kilcullens COIN teorier på boerkriget 1899- 1902
Antal ord: 9587
Abstrakt
Syftet med denna analys är att främja COIN teorier (counter insurgency) som applicerats som en upprorsåtgärd under boerkrigen. Uppsatsens fokus kommer vara på vikten av dynamiken inom COIN teorierna. Begreppet omfattar åtgärder som vidtas av regeringen i en nation kring hanteringen av uppror. I denna analys kommer även viktiga aspekter av David Kilcullens syn på just teorierna inom COIN och dess användande i boerkrigen att granskas. Kilcullens teorier kring COIN fokuserar främst på den mänskliga säkerheten. Således är det möjligt att påstå att denna analys kommer främst att fokusera på de kritiska boerförhållanden som rått i Sydafrika. Processen utgår bland annat ifrån en kvalitativ textanalys av litteratur som beskriver skeendet. Teorin om kulturskillnader ger ett antal nyckelindikatorer samt källor som används i analysen av materialet. Resultatet visar att det taktiska beslutsfattandet under striderna främst baserades på nyttjande av COIN. Slutligen förs ett resonemang kring teorins taktiska handlande och nytta, samt huruvida analysen visar på gynnande eller destruktiva faktorer i vald taktik av upprorsbekämpning.
Abstract
The purpose of this analysis is to promote the COIN theories that were applied as a single insurgency operation during the Boer Wars. The essential dynamics of COIN (counter insurgency) will be considered as the analysis also includes actions taken by a nation´s government to contain or suppress counterinsurgency. As well as key aspects of David Kilcullens analysis being specifically concentrated on the COIN theories and its use in the Anglo-Boer Wars, Kilcullens COIN theories also focuses on human security. This analysis will mainly focus on the critical Boer wars taking place in South Africa. It also contemplates the question of why modern COIN theory was considered an alternative in the Anglo-Boer Wars. The process is based on a qualitative textual analysis of relevant literature that vividly describes the action of the war. The theory of cultural differences provides a number of key indicators and sources used in the analysis of the material. The results show that the tactical decision-making used during the conflict was mainly based on COIN theories. Furthermore, a discussion of the operational theory and its usefulness will be presented in this analysis, and whether the analysis identifies a beneficial or destructive scene of chosen COIN tactics.
Keywords: COIN, Culture, David Kilcullen, South Africa, Boer wars
Innehåll
1. Inledning...5
1.1 Bakgrund ...5
1.2 Problemformulering...7
1.3 Syfte och Frågeställning ...8
1.4 Avgränsningar...8
1.5 Disposition...9
1.6 Centrala begrepp...9
2. Teori och tidigare forskning ...11
2.1 Teori ...11 2.2 Tidigare forskning...13 3. Forskningssdesign ...15 3.1 Metodval ...15 3.2 Källkritik...17 3.2.1 Validitet ...18 3.2.2 Reliabilitet ...18
4. Analys och Resultat ...18
4.1 Säkerhet ...19 4.1.1 Kilcullen ...19 4.1.2 Boerkriget...19 4.1.3 Resultat ...22 4.2 Politik...23 4.2.1 Kilcullen ...23 4.2.2 Boerkriget...24 4.2.3 Resultat ...26 4.3 Ekonomi...27 4.3.1 Kilcullen ...27 4.3.2 Boerkriget...27 4.3.3 Resultat ...28
4.4 Information och kontroll ...29
5. Slutdiskussion...29
5.1 Vidare forskning ...31
6. Källförteckning ...32
6.2 Artiklar...32 6.3 Internetkällor ...33
1.
Inledning
“Det brittiska imperiet marscherade ut för ett nytt kolonialkrig 1899. I stället mötte man en beslutsam gerillaarmé med för sin tid toppmoderna vapen som vägrade att ge upp.”1
Citatet är hämtat från en artikel angående Boerkriget i tidskriften Militärhistoria och sammanfattar kort och koncist Boerkriget sett ur både ett brittiskt perspektiv samt ett boerskt perspektiv.
1.1 Bakgrund
År 1652 grundades Kapstaden i nuvarande Sydafrika av holländska Ostindiska Kompaniet. Befolkningen bestod till största delen av flamländska och holländska bönder som långsamt bidrog till att Kapkolonin runtom Kapstaden tog form. Här börjar dessa nybyggare att anamma en egen identitet; boer, och utvecklar ett eget språk som de kallar afrikaans, en dialekt sprungen ur det holländska språket. Boerna ser sig själva som ett av Guds utvalda folk och var beredda att kämpa för det vilda landet Gud givit dem. De holländska nybyggarna såg på de svarta infödingarna som slavar.2
Storbritannien erövrar Kapkolonin år 1795, men de envisa och härdade boerna kom omedelbart i konflikt med britterna då de senare avskaffar slaveriet och notoriskt blandar sig i allt som rör boerna. Under åren som följer utvandrar många boer från Kapkolonin. Utvandringen mynnar till slut ut i ”die groot trek”, den stora vandringen, som sker under 1830- och 40- talet och resulterar i bildandet av republiken Natal på östkusten. Det inhemska zulufolket, som var mycket krigiskt, gjorde motstånd men var chanslösa mot boernas moderna skjutvapen. Resultatet från slaget vid Bloodriver, 1838, talar sitt tydliga språk; 3000 döda zulukrigare men endast 3 sårade boerkrigare.3 I Natal återfinns från början mycket interna
konflikter mellan boerna, zulufolket och även britterna som till sist annekterar staten under det Brittiska imperiet. Följden blir att nya boerstater växer fram i den mer otillgängliga terrängen längre norrut. År 1854 erkänns Oranjefristaten av britterna och tre år senare bildas republiken Transvaal genom en sammanslagning av tre mindre områden norr om Oranjefri.4
1 Militärhistoria, 2010, Boerkriget bitter kamp om Sydafrikas guld 2 Ibid
3 Ibid 4 Ibid
Diamantfyndigheter och guldådror lokaliseras på ett flertal ställen i södra Afrika i början på 1860- talet vilket i sin tur medför att antalet kolonialister ökar markant samtidigt som det görs stora investeringar i järnvägsutbyggnad5. Plötsligt finner boerna att deras land översvämmas av guldgrävare. I samma period erbjuder Kapstaden en sydafrikansk union med rösträtt för alla - även svarta medborgare. Guldfyndigheterna har inneburit att många vita icke- boerska guldgrävare strömmat till landet, boerna kallar dem ouitlanders. Ouitlanders krävde också rösträtt samtidigt som Transvaal var beroende av brittiska järnvägar och hamnar för att kunna omsätta guldfyndigheterna.6
Zulufolket gör under 1870- talets slut en sista kraftansträngning för att mota bort de vita bosättarna med våld. Varken boer eller britter går säkra. Men till britternas fördel var att de kunde be om hjälp från Brittiska imperiet. Boerna, i egenskap av ett sedan länge utvandrat folk, var ensamma. Britterna får till slut övertaget och ockuperar den uttröttade Transvaal republiken.7 År 1881 gör boerna uppror mot britternas ockupation, de leds av sin religiösa och
mycket karismatiske president Paul Kreuger. Boernas uppror, också kallat det första boerkriget, var egentligen inget annat än sammanstötningar där boerna agerade dolda prickskyttar mot britternas rödklädda soldater som ställde upp sig i raka led. Då de brittiska befälhavarna möttes av ett krig som de var oförberedda på så reagerade de med brutalitet vilket visade sig t.ex. i nedbrända lantbruk och byar.8 Det brittiska imperiet väljer att befästa sitt grepp över resten av södra Afrika och lämnar boerna i Transvaal ifred. Dessvärre varade inte lugnet länge då boerna år 1886 hittar det stora guldfyndigheterna nära Transvaals huvudstad, Pretoria. Transvaal förvandlas därmed till Afrikas rikaste land. President Kreuger vägrar dock ge ouitlanders rösträtt vilket ledde till ett misslyckat upprorsförsök av ouitlanders befolkningen årsskiftet 1895- 1896. Upproret initierades av en brittisk statstjänsteman vid namn Leander Starr Jamesson. Upprorsförsöket blev snabbt en skandal då det uppdagas att det hela planerats av den brittiske premiärministern i Kapkolonin, Cecil Rhodes.9
Krig undveks men läget mellan boerna och britterna i Transvaal förblir spänt. Boerna anklagas för att vara primitiva, odemokratiska och giriga medan britterna i sin tur anklagas för
5 Smith, 1996, s. 326
6 Militärhistoria, 2010, Boerkriget bitter kamp om Sydafrikas guld 7 Ibid
8 Davenport, 1977, s. 140
att vara precis lika giriga och dessutom ogudaktiga.10 Följden blir att det bildas en försvarsallians mellan Transvaal och Oranjenfristaten där båda parter införskaffar stora mängder moderna gevär och artilleripjäser. President Kreuger vill skydda Transvaal.11 I september år 1899 kommer ett formellt brittiskt krav till förmån för Transvaals ouitlanders; de vill ha samma rättigheter som boerna. Brittiska politiker talar nu högt om att annektera Transvaal samtidigt som brittiska trupper samlas i Natal. I England avgår en armékår med slutdestination Kapkolonin.12 Den tionde oktober kräver Transvaals president Paul Kreuger att britterna drar tillbaka sina trupper annars kommer Transvaal förklara krig.13 Kreugers ultimatum bemöts av skratt i London och Daily Telegraph skriver att “President Kreuger har bett om krig och krig ska han få.”14
1.2 Problemformulering
Efter att ha läst om boerkonflikten och forskat om hur mycket det finns skrivet om ämnet så väcktes intresset hos författaren att undersöka huruvida britterna för drygt hundra år sedan använde sig av en eller flera av det som senare blev känt som Kilcullens COIN teorier, närmare bestämt Kilcullens tre stöttepelare för upprorsbekämpning, säkerhet, politik och ekonomi. Analysen skall handla om just detta; om, och i så fall hur, britterna använde sig av en eller flera av Kilcullens tre stöttepelare för att bekämpa uppror. Kilcullens tre stöttepelare för upprorsbekämpning är relativt konkreta i sitt förhållningssätt och författaren anser att de är enkla att applicera på varierande situationer och händelser. Författaren kommer kortfattat att gå igenom och beskriva samtliga av David Kilcullens tre stöttepelare för upprorsbekämpning, säkerhet, politik och ekonomi. Kilcullen är en erfaren rådgivare inom upprorsbekämpning för multinationella militära styrkor. Under tjänstgöring i Irak medförde han stor medvind inom bekämpningen av terrorism som strateg för det amerikanska utrikesdepartementet, ett arbete som involverat fältarbete i förutom Irak även Afghanistan, nordvästra gränsen i Pakistan och Sydafrika. Författaren skall också undersöka om Kilcullen har påverkats av det engelska förhållningssättet till säkerhetsfrågor samt inkludera fokus på den mänskliga faktorn. I de tre stöttepelarna läggs mycket vikt på officerare samt deras förmåga att prägla sin verksamhet
10 Militärhistoria, 2010, Boerkriget bitter kamp om Sydafrikas guld 11 Ibid
12 Ibid 13 Ibid 14 Ibid
under de mest underliga omständigheterna där säkerheten för befolkningen i konfliktområdet är en prioritet. Resultatet av valda metoder kring upprorsbekämpningen är ett område som definitivt är av intresse för denna analys då författaren främst har använt Kilcullen som en främjande teoretiker för COIN begreppet, att se närmare på Kilcullens perspektiv kring COIN är det som är intressant då han använder ett personligt objektiv på begreppet i sig. Han anammar ett tänk och teoretiska analyser baserade på sina egna erfarenheter. Vilken eftermatematik kan man sammanfattningsvis argumentera för att ha påverkat Sydafrika efter boerkrigen – hade COIN metoden kunnat användas annorlunda då för hundra år sedan jämfört med hur den används idag? Hade den taktiska upprorsbekämpningsmetoden medvetet fortfarande haft en engelsk prägel på användandet av metod samt resultat på individer och nation?
1.3 Syfte och Frågeställning
Syftet med uppsatsen är att utifrån Kilcullen och hans teorier kring de tre stöttepelarna gällande upprorsbekämpning att undersöka om dessa är moderna företeelser eller om de är tidlösa vilket leder till följande två frågeställningar.
1. Hur var britternas agerande under boerkriget 1899- 1902 utifrån Kilcullens tre stöttepelare för upprorsbekämpning?
2. Var det en lyckad eller misslyckad upprorsbekämpning sett till Kilcullens tre stöttepelare för upprorsbekämpning?
1.4 Avgränsningar
Arbetet är avgränsat till Boerkriget mellan år 1899- 1902. Vidare har författaren avgränsat källorna till två stycken, Ian R Smith och TRH Davenport. Det teoretiska ramverket består av David Kilcullen och hans tre stöttepelare för upprorsbekämpning. De områden som är i fokus kommer att behandlas ur ett krigsvetenskapligt perspektiv. Primärt kommer David Kilcullens bok samt litteratur av T.R.H. Davenport och Ian R. Smith att vara källor till uppsatsen. Skälet till endast två primära litteraturkällor är att de gemensamt ger ett omfattande äkthetsbevis kring Boerkrigen. Skälet till valet av Kilcullen som teoretiker är hans breda erfarenhet av upprorsbekämpning vilket tillhandahåller analysen en inblick in i modern upprorsbekämpning och synen på COIN teorierna som kärnfokus. De doktriner som används för den komparativa textanalysen är hämtade från COIN teorierna vilka innehåller vår moderna tids riktlinjer för
hur uppror bör hanteras. Fastställandet av COIN är ingen implementerad regel som måste följas minutiöst utan används snarare som ett hjälpmedel i komplexa krigs- och konfliktsituationer. Samtliga begrepp som används i analysen av kärnfokuset COIN och även Boerkrigen kommer att definieras successivt under och i analysen. Vidare är uppsatsen avgränsad till max 14500 ord, vilket ger författaren precis det omfång och utrymme för att presentera relevant fakta, litteratur, analys och egna argument.
1.5 Disposition
I kapitel 1 återfinns en kort inledning som följs av en mer omfattande bakgrundsbeskrivning och en problemformulering. Vidare hittar läsaren syftet och de frågeställningar författaren vill besvara, avgränsningar, disposition och några centrala begrepp som författaren har valt att definiera närmare.
I kapitel 2 hittar läsaren det teoretiska ramverk författaren använts och den tidigare forskning som författaren tagit del av.
Kapitel 3 består av forskningsdesign, det vill säga författarens metodval och författarens förhållningssätt till empirin och materialet samt källkritik.
Kapitel 4 består av analysen av materialet samt de slutsatser författaren kommit fram till baserat på fakta från analysen.
I kapitel 5 hittar läsaren författarens egna reflektioner och diskussioner angående analys och resultatdelen i föregående kapitel.
Kapitel 6 avslutar arbetet med käll- och litteraturförteckning.
1.6 Centrala begrepp
Boer- ”Benämning på de bönder, hantverkare och arbetare som från mitten av 1600-talet utvandrade till Sydafrika från Nederländerna, Tyskland och Frankrike.”15
Kilcullen- Adjungerad professor vid School of Advanced Intenational Studies vid Johns
Hopkins universitetet, hade en lyckad karriär först som officer inom den Australienska armén
15 Nationalencyklopedin, 2013 [Elektronisk]
och därefter som rådgivare åt Amerikanska staten rörande upprorsfrågor både i Irak och i Afghanistan.16 Kilcullen beskrivs mer detaljerat i kapitel 2.1, teori.
COIN, counterinsurgency/ Insurgency, engelska.
Insurgent, svenska- upprorsmakare i ett inbördeskrig eller en mindre intern konflikt.17
Uppror- ”Högmålsbrott som innebär att någon med vapenmakt eller annat våld företar handling för att omstörta statsskicket eller agerar så att fara för uppsåtets förverkligande uppstår.”18
Gerilla/ Guerilla- ”Gerillakrigföring (av sp. guerrilla, eg. 'litet krig', diminutivform av guerra 'krig', ursprungligen ett germanskt ord), krigföring som avser att beröva motståndaren en etablerad kontroll över ett område, främst genom rörlig strid av talrika mindre förband, vilka under lång tid utför sabotage och eldöverfall. Striden samordnas som regel med en omfattande offensiv politisk verksamhet.”19
Säkerhet- ”I allmän betydelse resultatet av åtgärder eller egenskaper som minskar sannolikheten för att olyckor eller andra oönskade händelser skall inträffa.”20
Ekonomi- ”Vetenskaplig disciplin som omfattar studiet av resursers bildande, organisation och användning, dvs. av alla de arrangemang inom vilka människor söker sin bärgning och försöker tillfredsställa sina behov.”21
Politik- ”Politi´k (franska politique, av grekiska politikē´ (te´chnē) 'statskonst', av politiko´s 'medborgerlig', av poli´tēs 'medborgare', av polis), statskonst, processen att erövra och utöva makt i offentliga sammanhang. Aristoteles beskrev politik som ett samhälles gemensamma strävan efter "ett gott liv" att lösa konflikter mellan det gemensamma bästa och avvikande intressen. På svenska har ordet politik två grundbetydelser: dels de processer genom vilka
16 Center for new American security, Dr. David Kilcullen president and CEO 17 Nationalencyklopedin, 2013 [Elektronisk]
18 Ibid 19 Ibid 20 Ibid 21 Ibid
makt utövas och politiska beslut fattas (engelska politics), dels den förda politikens principer och faktiska sakinnehåll (engelska policy).”22
2. Teori och tidigare forskning
Uppsatsen har som primärt fokus att belysa frågeställningarna ur ett teoretiskt perspektiv och i samma veva låta COIN doktrinen analyseras med teorier inom krigsvetenskapliga analyser – detta för att stödja konstruktionen av ett antal dimensioner med indikatorer som formar en grund för de verktyg och relevant fakta som använts i analysen. Analysen, enligt författaren, koncentrerar sig på Sydafrika och utgår från storleken på boerkriget. Bearbetningen är en subjektiv analys av textdokument kring COIN teorier med stor del baserade på David Kilcullens erfarenheter och verklighetsbaserade metoder. Upprorsbekämpning, som är Kilcullens expertis, anammar också vikten av den kulturella sfären. Styrkan i uppsatsen ligger just i att läsaren får en omfattande inblick till bakgrunden av boerkrigen samt en möjlighet att helt och fullt anamma den hermeneutiska spiralen.23
2.1 Teori
Figur 1, Kilcullens tre stöttepelare för upprorsbekämpning24
Uppsatsens teoretiska ramverk är uppbyggt efter David Kilcullens tre stöttepelare gällande upprorsbekämpning och därför är det författarens avsikt att prova dessa på ett historiskt fall, nämligen Boerkriget 1899- 1902 mellan Storbritannien och boerna i nuvarande Sydafrika.
22 Nationalencyklopedin, 2013 [Elektronisk] 23 Ejvegård, 2003, s 23
Med tanke på att David Kilcullen har haft ett flertal inflytelserika poster inom upprorsbekämpning i moderna konfliktzoner, inklusive Irak och Afghanistan, anser författaren att Kilcullens teorier är relevanta och dessutom framförallt intressanta. David Kilcullen, adjungerad professor vid School of Advanced Intenational Studies vid Johns Hopkins universitetet, hade en lyckad karriär först som officer inom den Australienska armén och därefter som rådgivare åt Amerikanska staten rörande upprorsfrågor i Irak och i Afghanistan.25 Han teorier blir intressanta eftersom Kilcullen, med bakgrund som en australiensisk officer, har utfört arbete under den amerikanska regeringen, det vill säga en regering tillhörande en annan nation än hans egen. Det amerikanska försvaret bör i relativt stor utsträckning ha påverkat Kilcullens syn på upprorsbekämpning. Men det kan givetvis vara precis tvärtom, nämligen att Kilcullen har påverkat det moderna amerikanska försvarstänket. Att tillämpa en modern engelsk/amerikansk försvarssyn på användandet av den metodik som senare skulle bli känd som COIN på ett krig som utfördes för dryga hundra år sedan och därefter jämföra den med ett användande av COIN idag blir onekligen intressant. Kilcullens perspektiv på upprorsbekämpning liknar den utav Davenports, som närmare beskrivs i kapitel 2.2, tidigare forskning, om den sammankopplas med den politiska stöttepelaren Kilcullen anammar så väldigt. Davenport påvisar i sin bok att britternas politiska handlingarna i Transvaal, trots de åtgärder som vidtagits av vita nybyggare att säkra arbetskraft främjade tillgången på afrikansk arbetskraft och blev ett avgörande problem samt grunden till en stor konflikt under denna period. Detta tvingade myndigheterna i Transvaal att inleda en undersökning i ärenden som skapade en brist på säkerhet samt diplomatisk oro.26 Detta i sin tur kommer att påvisa ytterligare nödvändigheten i att tre stöttepelare växer i balans och parallellt med varandra för att undvika ett misslyckande i COIN teorin och praktiken av teorin i sig.
David Kilcullen skrev sina tre stöttepelare för upprorsbekämpning, säkerhet, politik och ekonomi, år 2006 med utgångspunkt ur sina egna upplevelser och observationer inom rollen som officer på plats i Irak och Östtimor. De tre stöttepelarna har sin utgångspunkt i faktiska händelser och erfarenhet av dessa – Kilcullen har alltså baserat och framarbetat sina teorier utifrån sina egna självupplevda erfarenheter.27 I Östtimor bevittnade Kilcullen hur den indonesiska armén fick jobba med att bekämpa upproret och i Irak fick Kilcullen uppleva
25 Center for new American security, Dr. David Kilcullen president and CEO 26 Davenport, 1977, s. 157ff-162
andra exempel på uppror.28 Från dessa iakttagelser fick David Kilcullen så småningom chansen att utveckla sina tre stöttepelare kring upprorsbekämpning eftersom att han noterade en uppenbar brist på vad som saknades i oroligt drabbade områden - gällande reglement avsett för upprorsbekämpning.29
Det är vanskligt att helt och fullt applicera Kilcullens tre stöttepelare för upprorsbekämpning på alla situationer som kan dra paralleller med Boerkriget 1899- 1902 då varje situation är unik. Det är viktigt att också inkludera omkringliggande faktorer som kan påverka, såsom tidsperiod och tillvägagångssätt. Inget krig är likt ett annat krig och inget uppror är likt ett annat.30 Kilcullen utarbetade sina tre stöttepelare för upprorsbekämpning som han baserade på sina erfarenheter och därför bör man ha i åtanke att slutsatserna som han har dragit och det som framarbetats har skett utifrån en människas egna personliga åsikter. De tre stöttepelarna bearbetades för upprorsbekämpning kring en förbättring av tillvägagångssättet gällande bekämpandet av uppror. De tillkom som en reaktion till följd av att de brister som fanns i hanterandet av upprorsbekämpningen – värderingarna är en reflektion av hans reaktion på detta. De värderingarna har påverkat Kilcullens teori och perspektiv och han har gjort egna, subjektiva, tolkningar av vad som fungerat bra och vad som har fungerat mindre bra i rådande situationer.31 År 2004 avslutade Kilcullen sin tjänst som officer och boken ”Counter insurgency”32 författades först 6 år senare. På grund av hur Kilcullen kan ha uppfattat en upplevelse vid insamlingstillfället kan teorierna ha påverkats.33
2.2 Tidigare forskning
Iain Smith är historiker vid Warwick Universitet, Storbritannien, och hans bok The Origins of the South Africa War, 1899-1902 publicerades 1996 och avhandlar orsaker, förlopp och konsekvenser av det sydafrikanska kriget och dess plats både i den sydafrikanska och brittiska imperialistiska historien. Smith har ägnat sin karriär som historiker åt brittisk och europeisk kolonial historia, med särskild hänvisning till Afrika. Tidigare arbetade han med frågor som rörde Sudan och östra Afrikas förflutna, men har, under de senaste årtiondena, kommit att
28 Kilcullen, 2010, s18ff 29 Ibid, 2010, s 20 30 Denscombe, 2009, s 399 31 Ibid, 2009, s 399 32 Kilcullen, 2010, s18ff 33 Denscombe, 2009, s 400
specialisera sig på Sydafrikas historia. På grund av nischen i Sydafrikas historia har Smith ägnat mycket tid i arkiv i olika delar av landet, men även i Storbritannien. Efter publiceringen av ”The Origins of the South Africa War, 1899-1902” så undersöker Smith också närmare de koncentrations- och interneringsläger som inrättades av britterna under kriget för boer och svarta civila. Omkring 50 000 personer dog i dessa läger. Smith tittar också vidare på efterdyningarna av kriget och perioden fram till unionens bildande 1910 och första världskriget. 34
Rodney Davenport är historiker vid Rhodes Universitet, varifrån han pensionerades 1990.35 Boken ”South Africa: a modern history”, som publicerades 1977, utgör en omfattande undersökning av hela den sydafrikanska historien från tidig kolonialtid och framåt. Davenport har lång erfarenhet av akademisk undervisning och har publicerat en hel del inom området.36 Boken ”South Africa: a modern history” har använts som lärobok i sydafrikansk
historia för studenter i den engelskspråkiga världen och har även hjälpt till att skapa en förståelse för landets nutid likväl som för dess historia. Emellertid så har den kommit att ifrågasättas men Davenports eleganta prosa och de insikter han presenterade gällande det förflutna, har gjort att boken har fortsatt att vara den viktigaste texten om sydafrikansk historia. 37
FHS uppsatser;
- Alexander Elmgren, Taktik i Malaya konflikten kopplat till Kilcullens 28 artiklar: En undersökning om Kilcullens tillämpbarhet på den taktiska nivån i Malaya konflikten 1948-1960
Uppsatsen har bidragit till författarens bakgrundsforskning i valt ämne och varit en stor inspirationskälla för författaren angående att applicera moderna teorier på historiska händelser inom krigsvetenskapen.
34 Smith, Department of history
35 South African historical journal, 1992, Interview with T.R.H Davenport 36 Ibid
3. Forskningssdesign
Författaren väljer att använda sig av en kvalitativ textanalys för att genomföra en teoriprövande fallstudie med hjälp av David Kilcullens tre stöttepelare som analysverktyg på Boerkriget 1899- 1902. Fallstudie är en datainsamlingsmetod inom främst samhällsvetenskaplig, beteendevetenskaplig och medicinsk forskning38, men författaren anser metoden ytterst lämplig även inom krigsvetenskaplig forskning såsom denna uppsatsen eftersom fallstudien genererar att författaren endast fokuserar på ett specifikt fall, nämligen boerkriget 1899- 1902. Författaren anser att vald strategi, fallstudie, innebär möjligheten till få fram mer djupgående kunskap angående boerkriget 1899- 1902.
Den kvalitativa textanalysen innebär att problemformuleringen med tillhörande syfte och frågeställningar är föremål för förändringar och nya synsätt och förhållningssätt enligt den hermeneutiska spiralen, allteftersom uppsatsen tar form med hjälp av seminariebehandling
och genom personlig handledning.39
3.1
Metodval
Uppsatsen är en teoriprövande fallstudie av Kilcullens tre stöttepelare för upprorsbekämpning där dessa prövas på Boerkriget 1899-1902, utifrån Britternas perspektiv. Studien vilar på en kvalitativ textanalys. Analysen innehåller en förankring i material och analys då dessa har sin utgångspunkt i verkligheten. Den kvalitativa forskningen är således verklighetsförankrad. Emellertid skildras den inte på ett förenklat sätt trots att den har sin grund i faktiska händelser. Ett rikt och detaljerat datamaterial återfinns, vilket är fördelaktigt då det handlar om komplexa sociala situationer. Den är väldigt användbar då man har att göra med invecklade situationer som tagit plats på ett relativt begränsat område. Den kvalitativa forskningen har en tolerans för tvetydigheter och motsägelser då som ger utrymme för eventuell osäkerhet som kan förekomma då det rör sig om ett undersökande av en social verklighet. Det går dock inte att råda bot på den subjektivitet som onekligen infinner sig trots att författaren försöker vara ständigt objektiv i sina analyser.
Den kvantitativa forskningen, däremot, har sämre förutsättningar för att kunna göra detta. Alternativa förklaringar ges ett större utrymme då det accepteras att olika forskare kan komma
38 Nationalencyklopedin, 2013 [Elektronisk]
39 Ejvegård, 2003, s 23
fram till olika slutsatser oavsett om de har använt sig av likvärdiga metoder. Det ges mer än en förklaring då analysen bygger på forskarens skicklighet i sitt tolkande. Forskningen innehåller också mindre representativ fakta eftersom det kan vara problematiskt att avgöra om den specifika kvalitativa studien går att generalisera till andra enheter av liknande karaktär eller om de är övervägande representativa enbart för studien i fråga. Forskarens "jag" är nära kopplat till tolkningen eftersom forskningen står i samband med identiteten, bakgrunden och de övertygelser som forskaren själv har då han eftersöker och analyserar sina insamlade data. Resultaten blomstrar därför inte med fakta utan snarare utav en produkt av forskaren i fråga. Därför måste resultaten av kvalitativ forskning hanteras försiktigt då det är utsatt för "jagets" inblandning samtidigt som resultaten kan balanseras upp av den kvantitativa forskningen som minimerar inblandningen av egna referenser i datamaterialet.40
Då data avskiljs från sitt egentliga sammanhang blir risken stor att den egentliga innebörden går förlorad. Att ta datainsamlingen ur sitt specifika sammanhang och omgivningsförhållanden kan påverka betydelsen av att anamma den ursprungliga uppfattningen vid insamlingstillfället om hur det egentligen var. Förklaringen riskerar dock att bli för förenklad då man i sin strävan efter att komma fram till allmängiltiga slutsatser kan bli återhållsam eller vara förbiseende med vissa data som inte riktigt passar in. Strävan efter att slutsatsen ska vara klar och tydlig kan åsidosätta det faktum att det sociala livet inte är entydigt. Att sammanställa teorier för att en upprorsbekämpning ska bli framgångsrik låter enkelt och bra, men sociala fenomen är komplicerade och det är omöjligt att kunna följa ett specifikt mönster fullt ut när det handlar om den mänskliga faktorn och komplicerade oförutsägbara situationer.
Analysen kräver mer tid eftersom kvalitativa data såsom fältanteckningar och fotografier vanligtvis är ostrukturerade och de tekniker som finns för att analysera dem är tidskrävande. Därpå följer också beslutsfattandet vilket kan vara svårt att beskriva. Gällande kvantitativa data så går analysen av dessa att förklara på ett kortfattat och exakt sätt då man kan använda sig av dataprogram i större utsträckning än vid kvalitativ forskning.41 Ett av fallstudiens syften är att låta en relevant situation, som är en liten del av ett stort förlopp, få representera verkligheten. Med hänsyn till detta bör man också vara lite förbehållsam med de slutsatser
40 Denscombe, 2009, s 398ff- 399 41 Ibid, s 400ff- 401
man drar och för att pröva dessa måste man jämföra med andra forskningsmetoder.42 Författarens syfte är att undersöka om, och isåfall hur, britterna använde sig av en eller flera av Kilcullens tre stöttepelare för upprorsbekämpning och till detta anser författaren att den kvalitativa analysen är bäst lämpad.
3.2 Källkritik
Analysen består av underlag från främst utländsk och relevant litteratur med ett inslag av svensk teori. Avsikten kring användningen av relevanta internetkällor är också påtaglig till en insamling av empiri. Sortering av information samt konkretiserat urval av källor har varit relativt. Litteraturvalet består främst av två böcker inom det huvudsakliga teoriområdet boerkrigen. Eftersom de är skrivna av kvalitativa forskare bekräftar detta att problemet kring äkthet inte existerar. Huvudsakliga källor kommer att presenteras i källförteckningen där läsare också ser de två huvudsakliga litteraturobjekten till denna analys, nämligen “The south African War 1899-1902” av Ian R. Smith samt “South Africa A modern history” av T.R.H Davenport. Urval har gjorts baserat på ett strategiskt urval där exemplifiering i empirin är invald av författaren med avsikt att ge uppsatsen chans till att få vara en avgörande forskningsanalys. Författaren har valt, efter främjat fokus i analys, att koncentrera sig på Dr David Kilcullen då hans teorier kring de tre stöttepelarna samt upprorsbekämpning är kärnan i denna forskning. Kilcullen främjas som en revolutionerande teoretiker inom upprorsbekämpning men också i den mån att hans egna erfarenheter har färgat hans syn på metoder kring bekämpningen av uppror. Forskningen av Kilcullen, Smith samt Davenport visar en viktig aspekt av kulturella underrättelser som gör det lättare för läsaren att förstå vilken påverkan kulturskillnader har på krigssituationer.
Empirin som behandlar boerkrigen består av webbaserade artiklar samt rapporter, men också relevant studielitteratur. Källkritiskt har det inte funnits anledningar att ifrågasätta äktheten i valda källor, däremot i den slutgiltiga resultatdiskussionen samt sammanfattningen kommer läsare se att författare pekar på egna värderingar kring valt ämne. Äkthet och sanning finns I valda källor och inga egna värderingar den omfattande delen av texten. Källor anammar fakta och analyser från lika tidsperspektiv, författare har också varit noga med referenser för textanalysen.
42 Ejvegård, 2003, s 35
3.2.1 Validitet
Här vill författaren använda sig av en passande metod för att identifiera Kilcullens tre stöttepelare för upprorsbekämpning i Britternas handlingar under Boerkriget, 1899- 1902. Genom att författaren använder lika analysinstrument, Kilcullens tre stöttepelare för upprorsbekämpning, i både empirin och teorin hoppas författaren kunna belysa de likheter och skillnader som återfinns. Instrumenten för analysen tas från Kilcullens tre stöttepelare för upprorsbekämpning för att sedan användas som empiriunderlag, därmed, anser författaren, att det som skall mätas faktiskt mäts.
3.2.2 Reliabilitet
Tillförlitligheten och användbarheten på instrumentet och måttenheten mäts i Reliabilitet.43
Reliabilitet är ett uttryck som påvisas I användningen av att ge en mätning av en analys en tillförlitlighet, men även nyttan av de verktyg som appliceras I analysen som valda metoder för att genomföra mätningen. I reliabilitetsanvändningen är det fördelaktigt om valda forskare i analys har liknande resultatanalys för att det påvisa god intersubjektivitet. Det teoretiska ramverket, Kilcullens och hans tre stöttepelare för upprorsbekämpning, är måttenheten i uppsatsen och författaren får en fast måttstock att jobba med genom att använda sig av
analysenheterna vilket också medför att uppsatsen erhåller reliabilitet44 Konkret innebär
reliabilitet kontinuerligt upprepade mått med samma instrument och samma materialunderlag – sammanfattningsvis skall resultatet bli detsamma oavsett utförande person av mätningen.
4. Analys och Resultat
Kilcullens tre stöttepelare utgör viktiga analysverktyg i denna analys av upprorsbekämpning – deras primära syfte är att de skall användas som teoretiska riktlinjer och inte som en lathund. De skall anammas som hjälpmedel till att få en djupare förståelse kring de befintliga framgångsfaktorerna i pågående operationer samt hur en lyckas operation – lyckad upprorsbekämpning – går till. Alltså inte som ett facit på hur man generellt bör agera. Kilcullen bygger sin teori på erfarenheter från genomförda operationer. Uppfattningen av att skapa kontroll är avgörande för att pelarna skall anses som fulländade – kan man balansera de säkerhetsmässiga, politiska och ekonomiska delarna kan den styrande operationen också
43 Ejvegård, 2003, s 70
sprida ett inflytande i de olika befolkningsgrupperna. Politiska, ekonomiska och säkerhetsåtgärder är som nämnt ovan avgörande men effektiviseras också vi en integration av ett bredare nät av informationsflöde – ett strategiskt sätt att nå ut till befolkningen och inflytelserika invånare. Vikten i spridningen av information ligger i att de handlingar som görs i upprorsbekämpningar sänder viktiga budskap – strategisk sändning av sådan information skulle då kunna belysa och sammansvetsa detta budskap men också eventuellt ena befolkningsgrupper. I Kilcullens artikel beskriver han i stora drag hur han själv har valt att se på de moderna uppror som återfinns i Afghanistan och i Irak kontra de som pågick under kalla krigets dagar mellan år 1948- 1982, befrielsekrigen. Vidare pratar Kilcullen om att upprorsbekämpningen har vaknat till nytt liv i och med krigen och konflikterna i Afghanistan och Irak jämfört med 1990-talet då upprorsbekämpning som begrepp var tämligen slumrande.45
4.1 Säkerhet
4.1.1 Kilcullen
I stöttepelaren för säkerhet ingår militären vars roll är att skydda befolkningen från angrepp av olika beväpnade grupper och reducera deras fruktan för dessa beväpnade grupper. Polis ingår också och polisen ska stå för underrättelseverksamhet och paramilitära enheter. Ett annat begrepp Kilcullen använder sig av under punkten säkerhet är ”human security”. Med detta menar Kilcullen att det ska byggas ett ramverk för upprätthållandet av civila institutioner, försvaret av individens rättigheter och de mänskliga rättigheterna. ”Public safety” innebär övriga uniformsyrken som till exempel räddningstjänst och ambulanssjukvård, men även det civila försvaret och sanitära åtgärder.46
4.1.2 Boerkriget
Den brittiska militären var utrustad med alldeles för få ridande män och var dessutom ganska ovana med den sortens krigföring som uppstod. De blev emellertid snart mästare på att sabotera järnvägslinjerna och lärde sig att använda flygning som ett offensivt vapen genom att plötsligt ge sig på sina utmattade förföljare. Då de brittiska befälhavarna möttes av ett krig
45 Kilcullen, 2000, Political Consequenses of Military Operations in Indonesia 1945- 99 46 Kilcullen, 2006, The Three Pillars of Counterinsurgency [Elektronisk]
som de var oförberedda på så reagerade de med brutalitet vilket visade sig till exempel i nedbrända lantbruk och byar.47 Britterna utförde obeskrivlig förstörelse då de även förde bort all nötkreatur och allt livsmedel samt att de tog männen till fånga. Eftersom lantbruken låg i frontlinjen i det rörliga kriget kunde nedbrännande handlingar vara militärt motiverade. Dessvärre ledde illviljan till spridning av berättelser om grymhet. Förstörande av tåg blev så vanligt att det behandlades som ett brott. I ett försök, som var förgäves, försökte de militära myndigheterna stoppa detta genom att låta boerfolk, tagna som gisslan, åka med tågen. Det förekom också förstörelse av gårdar som låg nära platser där sabotage inträffat. I och med dessa tågattacker så blev det uppenbart att den brittiska tillförsellinjen hade blivit enormt försvagat. Ibland skedde avrättningar av boer som bar brittiska militäruniformer, även militära domstolar hölls då skyldiga för justitiemord.48 År 1901 upplevde människor över hela landet
verklig förlust av frihet och materiell fattigdom. Bönderna visste inte vilka de fruktade mest av boerna som flyttade in och lade beslag på deras lager, eller de militära myndigheterna som tog deras lager och förstörde deras grödor för att förhindra dem från att falla i boernas händer.49
Både i omfattning och i sätt så var kriget väldigt annorlunda från alla tidigare Anglo-boerska militära möten.50 Lagar förbjöd svarta att bära vapen och de boerska myndigheterna såg till att tillämpa denna regel som begränsande de svartas tjänstgöring, som åtföljde kommandosoldaterna, till vagns kuskar eller betjänter. Svarta tillgavs ofta order att rycka in på gårdarna som borgarna hade tvångsrekvirerat.51 Britterna använde svarta från gårdarna och gruvorna bl.a. som arbetare, chaufförer och konvojvakter.52 Under åren 1901-1902 då de brittiska trupperna drog fram över landet och lämnade det utarmat och förstört, och när kriget hade förlorat all tillstymmelse av reguljär krigföring, så behandlade boerna nästan undantagslöst de brittiska sårade som föll i deras händer med största möjliga hänsyn.53 1901-1902 utfördes också de anmärkningsvärda nattattackerna av boerna mot brittiska läger. Förutom i detta fall så kan det knappt gå att hitta ett ytterligare exempel då en liknande attack
47 Davenport, 1977, s. 140 48 Ibid, s. 141 49 Ibid, 1977, s. 143 50 Ibid, s. 144 51 Ibid, s. 144 52 Ibid, s. 145 53 Callwell, xxxx, s. 95-96
har lyckats. Det finns inte heller många fall där sådana nattattacker överhuvudtaget har orsakat någon allvarlig fara.
Dessa beundransvärt utförda nattattacker inleddes först när fälttåget hade upphört att ha någon likhet med regelrätt krigföring, och framgången i somliga av deras djärva åtaganden var häpnadsväckande. Samtidigt som boerna kan krediteras för den skicklighet med vilken operationerna utfördes samt med deras resurser och förutseende, så måste det ändå understrykas att deras framgångar nästan undantagslöst var följden av britternas brister i säkerheten. Ibland försummades de mest allmänna försiktighetsåtgärderna och utposterna misslyckades med att vara vaksamma, vilket ovillkorligen krävdes. Trupperna bestod till stor del av män som inte var tränade för krig och med enbart vag kunskap om det ansvar som åligger både på befälhavaren och i det privata. Dessa omständigheter gynnade otvivelaktigt boerna.54 För britterna så var kriget en militär operation av nya och oanade dimensioner. Den
nya teknologin som militären använde sig av i krigföringen ledde till höga dödssiffror, det blev svårt att komma nära de brittiska linjerna. Innan kriget så hade Storbritannien en förutfattad mening om att kolonialkrig var små åtaganden där de icke-europeiska motståndarna skulle vara lätta att besegra. Dessvärre så chockerade boerna som var vana ryttare med god kunskap om landet. De visade sig vara de första välbeväpnade europeiska motståndare som den brittiska armen hade mött sedan 1856. Den brittiska armén brände ner och förstörde lantbruk och dödade boskap, runt 30 000 gårdar brändes ned, och civilbefolkningen behandlades barbariskt.55
Kriget uppvisade den största armén som britterna hade sänt utomlands. Båda sidorna använde de senaste bössorna och maskingevären, importerade från Tyskland, och användandet av hästar som också spelade en betydande roll.56 Det har nog aldrig funnits ett krig i vilken den enskilda soldaten mer fullständigt förtjänat sitt lands tacksamhet än i det sydafrikanska kriget och där de brittiska soldaternas förträfflighet har hedrats så intensivt.57 Den enda bok som boerna kände till var Bibeln och det var utifrån dess föreskrifter som de agerade. I motsats till engelsmännen så trodde de att de gjorde uppror mot den Allsmäktiges fiender. De trodde att de var ett "utvalt folk" och som sådant så var de säkra på att de hade gudomligt beskydd. De
54 Callwell, xxxx, s. 444-446 55 Smith, 1996, s. 3
56 Ibid, s. 4
hade främst studerat det Gamla Testamentet, och de ändrade ibland sammanhanget till sin egen fördel när de citerade Nya Testamentet.58
Den brittiska militära apparaten som med mycket omsorg och tanke hade utarbetats hemma men inte tidigare prövats i krig kom att gå i bitar i Sydafrika.59 Armén hade ett dåligt försvar och var sårbart för attacker.60 Krigets första fas kännetecknades av ett tungt artilleri och skyttegravar. Då gerillafasen tog sin början så blev boernas kvinnor och barn, vilka kommandosoldaterna var oförmögna att ta hand om, ihopsamlade i läger vilka hade blivit hastigt uppförda av de brittiska myndigheterna. Dessa läger blev överbefolkade, försummade och osanitära, vilket resulterade i förödande epidemier där uppskattningsvis 25-28 000 människor dog. Civilbefolkningens dödssiffror på båda sidor numrerade ut ett stort antal stridande som dödades på båda sidor under kriget och uppgick till ungefär 10 % av boerbefolkningen. Detta faktum kastade en lång skugga över de Anglo-Boer relationerna långt efter det att kriget var slut. Koncentrationslägren som uppkom under gerillakrigandet i syfte att befolkningen inte skulle kunna assistera de som krigade, var inte nya, men väl de första i sitt slag i Sydafrika, och det var britterna som först gav termen koncentrationsläger (concentration camp) sin ökändhet.61
4.1.3 Resultat
Ur en synvinkel var kriget ett tidstypiskt 1800-tals krig, tre fjärdedelar av de brittiska soldater som dog gjorde det av smittsamma sjukdomar, många i tyfus epidemier, och infekterade sår tog också många människoliv. Fältsjukhusen var elementära angelägenheter i provisoriska byggnader eller tält och operationer utfördes ofta under bar himmel. Det fanns ingen antibiotika och bedövning innebar vanligen kloroform som droppades från en tuss på patientens ansikte. Hundratals afrikaner dog av svält och ett stort antal i koncentrations- och arbetsläger, förmodligen långt fler än det uppskattade antalet om 15 000.62 Uteslutande av afrikaner och färgade från några som helst politiska rättigheter var särskilt inkorporerat i varje försök till fredsförhandlingar under kriget, detta en direkt produkt av det brittiska herraväldet i
58 Gale and Polden, A handbook of the Boerwar, s. 3 59 Ibid, s. 54
60 Ibid, s. 86
61 Smith, Iain, 1996, s. 5 62 Ibid, s. 9
Sydafrika.63 Inga grundläggande förändringar i relationerna mellan vita och svarta blev ett resultat av den brittiska segern över Boerna. Det vita herraväldet tog företrädesrätt över alla förslag rörande icke-rasrelaterat medborgarskap.64 Innan kriget bröt ut så var militären orolig över att politikerna skulle dra in dem i ett krig i Sydafrika för vilket inga lämpliga förberedelser hade gjorts, då den brittiska regeringen inte medvetet hade planerat för ett krig. Detta ledde till att den brittiska armén fick utstå förnedrande bakslag och förluster under de första 3 månaderna.65 Anledningarna till varför den brittiska regeringen misslyckades så med att förbereda sig för krig har studerats mycket,66 och enligt Kilcullen går enligt analys att fastställa att de tre pelarna som är av lika stor betydelse inte utvecklades parallellt med varandra vilket gav en obalans i deras effekt. Krigen gjorde att det brast i ekonomin vilket reducerade säkerhetsnivån. Bristande säkerhet öppnar upp en rad mjuka mål för rebellerna. Den mänskliga säkerheten undantrycktes, inte bara med vidtaganden som koncentrationsläger men byggandet av ramverket för de mänskliga rättigheterna samt medborgerliga institutioner slopas indirekt undan vid krigstider. Säkerhetspelaren under Boerkrigen fokuserade på militär uppmärksamhet, kanske är säkerheten svår att bistå med i en defensiv samt offensiv attack.
4.2 Politik
4.2.1 Kilcullen
Den politiska pelaren fokuserar på att mobilisera stöd och kan konkritiseras i det mån att de styrande makternas auktoritet blir större i förhållande till lagar och institutioner fastslås. I samma veva lagverket spikar fast lagar och främjar nya integreras alltid nya upprorsmakare in i samhället. Syftet med att reducera uppror är att finna en stabilitet i vardagen och i samhället. Vikten i den politiska pelaren ligger i diplomati. Politikens syfte ska vara att erbjuda stöd till upprorsbekämpningen och politiken är avgörande för både upprorsmakarna och upprorsbekämparna.67 Diplomatin har syftet att anamma insatser för att kalla in parter med
regeringsstöd, marginalisera rebeller samt att skapa en större utsträckning i nationsstyrandet och ytterligare rättsväsen. Liksom säkerhetspelaren för militära styrkor, är den politiska
63 Smith, 1996, s. 10 64 Ibid, s. 11 65 Ibid, s. 337 66 Ibid, s. 339
pelaren det primära verktyget för diplomatisk regim. Inte bara för ledningen i en nation utan också för de civila myndigheter, säkerheten spelar en viktig roll, för båda pelarna också. Identitetspolitik främjas också som ett sätt att avleda uppmärksamheten från regeringens misslyckanden och den våldsamma mänskliga kostnaden av en sådan strategi, här blir också flödet av information avgörande. De sanningar som når ut till befolkningsgrupper uppmanar också till ett ställningstagande både i rollsökning men också i tyckande av hur upprorsbekämpningen faktiskt hanteras.
4.2.2 Boerkriget
För att ta itu med de gäckande boerna så spärrade de brittiska myndigheterna av enorma områden i Sydafrika med staket som övervakades och genomförde organiserade "sweeps". Britterna använde sig också av boer som hade utgett sig för att vara fredsförespråkare. Man inrättade så kallade fredskommittéer, där "National Scouts" bestod av boer som hade gett upp med övertygelsen om att deras sak var hopplös och bara ett överlämnande kunde ge lättnad.68 Dessa ”National Scouts" och deras familjer var särskilt sårbara för boernas vedergällning och det var i första hand för att skydda dem som de brittiska militära myndigheterna beslutade att inrätta koncentrationslägren. Snart utvidgades dock konceptet till att omfatta civila som fått sina hem och lantbruk nedbrända och blivit utsatta för militära "sweeps". De två kategorier som återfanns i lägren var de som var icke-patrioter eller som hade svurit ed av trohet till drottningen och de vars makar eller söner var commandosoldater och som betraktades fientligt inställda till Imperiet. Lägren gav britternas syfte negativ publicitet. De militära myndigheterna skulle ha haft färre problem om de hade tillåtits sluta fred med boerna och lämna dem ett visst mått av självständighet.69
Även svarta afrikaner hamnade i koncentrationslägren, dock utan att få lika mycket publicitet som de vita. Utöver det så existerade det sedan tidigare läger skapade av britterna ämnade för endast svarta afrikaner. I allmänhet så stördes inte afrikanska platser, men de afrikaner som levde på boergårdar flyttades därifrån; kvinnor och barn hamnade i läger och männen blev arbetspliktiga.70 Dödssiffran i de här lägren var under de första månaderna inte lika hög som i de vita men mot slutet av kriget var den betydligt högre. De afrikanska lägren förblev under
68 Davenport, 1977, s. 141
69 Ibid, s. 142 70 Ibid, s. 145
militär kontroll efter det att de vita hade överförts till civila.71 Boerkriget utkämpades för att avgöra vilken vit auktoritet som hade den verkliga makten i Sydafrika.72 År 1902 så förkastade boerregeringarna ett holländskt erbjudande om medling, vilket klargjorde att de åter igen fick britternas erkännande som talesmän för sina folk. Boer och britter kom överens om vilka villkor som skulle gälla och kriget fick ett slut.73
Boerna ville ha fortsatt självständighet. De skulle demilitarisera republikerna men bad om ett vänskapsfördrag som skulle reglera framtida ekonomiska relationer och politiska rättigheter, samt stå för medlingsförfarandet i tvister, jämställda språkrättigheter, och en ömsesidig amnesti.74 Dessa krav fick de emellertid inte igenom utan man gav upp sin självständighet i utbyte mot återsändandet och frisläppandet av krigsfångar, deras begränsade skydd för sitt språk i domstol och skola, en sannolik framtida politisk autonomi, och vissa ekonomiska garantier. Britterna lovade också att inte ens överväga rösträtt för den svarta ursprungsbefolkningen tills självstyre hade införts, vilket gav boerna ett avgörande inflytande i frågan.75 Eftersom det var ett krig mellan vita, så var det inte tillåtet, utom i marginell
betydelse, att bli "den svarta mannens" krig. Följaktligen så var det som för en femtedel av befolkningen ett fullkomligt krig, i teorin, inget krig överhuvudtaget för resterande fyra femtedelar. Men de svartas roll var ingalunda passiv eller immun.76 Ökande fattigdom gjorde att relationerna mellan boer och svarta blev mer spända, och i samma takt som boernas förmögenheter minskade, så ökade deras rädsla för svarta ofredande.77 Upphöjandet av "segregation" till en politisk doktrin var en produkt, inte av 1800-talet, utan av det tidiga 1900-talet, och förefaller ha haft sin utgångspunkt i årtiondet mellan boerkriget och unionen.78
Kriget beräknades pågå i 3-4 månader men kom att hålla på i 2 år och 8 månader.79 Den brittiska militären ockuperade de två republikerna Oranjenfri och Transvaal under 1900-talets första halva som beslagtagna kolonier. Britterna hade stora svårigheter med att få slut på
71 Davenport, 1977, s. 146 72 Ibid, s. 144 73 Ibid, s. 144 74 Ibid, s. 147 75 Ibid, s. 148 76 Ibid, s. 144 77 Ibid, s. 145 78 Ibid, s. 332 79 Smith, 1996, s. 2
kriget trots att man hade en armé som var tio gånger så stor som motståndarnas.80 Det var kostsamt att erövra och inlemma motståndarna i det Brittiska imperiet.81 Kriget har sina rötter i Transvaal, som hade varit den fattigaste och svagaste av Sydafrikas fyra största delstater - och det var där som en av de snabbaste och mest häpnadsväckande ekonomiska förvandlingarna i världshistorien skedde.82
4.2.3 Resultat
För att förklara varför och när kriget började så måste man se till mål, handlingar, uppfattning, personligheter, handlingssätt, beräkningar, förväntningar och illusioner av regeringsbeslutsfattare i relation till Transvaal år 1895-1899. Rollen hos dessa individer måste förstås utifrån intressekonflikten mellan den brittiska och Transvaal republikens regeringar under 1800-talets slut. Storbritanniens position i världen genomgick under denna period en förändring; det uppkom nya kolonirivaler i Afrika, i synnerhet Tyskland, och förändrade effekter på mineralrevolutionen gav styrka och betydelse till Transvaal, samtidigt som makten inom det brittiska imperiet försvagades. Det här var inte ett krig som plötsligt blossade upp utan något som legat och grott under en längre tid och kom till slut inte helt oväntat. Båda sidorna gjorde det medvetna valet att tillgripa krig och förberedde sina respektive ultimatum.83 Det hade däremot inte varit den brittiska regeringens ursprungliga mål att annektera Transvaal. År 1899 var britterna egentligen i behov av en vänligt inställd och underdånig regering i Transvaal, inte av suveränitet över territoriet. Man försökte, men misslyckades med, att få inflytande över statsformen, något som inte längre var nödvändigt efter etablerandet av en brittisk koloni.84 Sammanfattningsvid kunde inte krigets slut uppnås
genom diplomati – den politiska aspekten av de tre stöttepelarna fulländades därmed aldrig.85
80 Smith, 1996, s. 3 81 Ibid, s. 4 82 Ibid, s. 11 83 Ibid, s. 390 84 Ibid, s. 422 85 Ibid, s. xi
4.3 Ekonomi
4.3.1 Kilcullen
Under den ekonomiska stöttepelaren återfinns det omedelbara biståndet av humanitär karaktär likväl som de långsiktiga planerna och strategierna för att föra ekonomin i samhället framåt. I princip är det helt avgörande om man kan hantera och planera användandet av de tillförda resurser som finns samt att det finns en utveckling inom infrastrukturen. Den ekonomiska pelaren behöver på kort sikt ett ständigt samt tvärt humanitärt stöd men även program som är långsiktiga för utvecklingen av bistånd inom bl.a. jordbruks-, industri- och affärsmässiga verksamheter. Att effektivisera hjälp inom intressanta området av infrastruktur är oerhört viktigt samt att vara flexibel nog att kunna skräddarsy insatser till samhällets anammande av kostnader. Att finna en balans mellan att öka insatserna med förmågan att hantera utgifterna skulle öppna upp möjligheter till att kunna stödja andra utvecklingsaktiviteter.86
4.3.2 Boerkriget
Boernas relationer med svarta hövdingadömen berodde till stor del på graden av deras ekonomiska nöd, och boerna klagade mycket över att britterna försåg de svarta med vapen, något som orsakade problem för dem.87 Guldgruvorna blev aldrig en så kontrollerad industri som diamantgruvdriften blev. Efter Anglo-boerkriget så ökade spänningen mellan kapitalister och de vita arbetarna i gruvorna och gruvarbetarförbundet bildades.88 Kriget betydde för många av Boerna en boom i arbetsmöjligheter, med högre löner och bättre betalning för jordbruksprodukter, boskap, hästar och olika sorters service som den enorma brittiska armen behövde.89 I en tid med nyligen infallen torka och boskapspest, tillsammans med upphörande
av arbete i guldgruvorna, så hade de agrara områdena påverkats mycket allvarligt.
Britterna njöt av vidsträckt stöd och assistans från afrikaner och färgade under kriget, inte enbart för att de ökade möjligheterna till arbete gagnade afrikanerna, utan för att också de önskade besegra boerna då de var övertygade om att det skulle leda till en ny och bättre
86 Kilcullen, 2006, The Three Pillars of Counterinsurgency [Elektronisk] 87 Davenport, 1977, s. 145
88 Ibid, s. 356 89 Smith, 1996, s. 9
framtid om det brittiska styret skulle inrättas i regionen.90 Kriget spelade en avgörande roll i etablerandet av den rekonstruerade moderna stat som existerar idag, och bidrog dessutom till ökningen av kapitalistiska metoder gällande en samhällelig och ekonomisk struktur inom staten.91 Då diamantfynd inträffade 1867 så övertalades lokalinvånarna att sälja sina landområden till de vita. Detta upprepades på många platser runt om i landet och i slutet av århundradet hade lokalinvånarna blivit degraderade till arbetare och det organiserade samhälle som de en gång hade varit del av hade upphört att existera. Det var på detta sätt som det brittiska imperiet lyckades komma över de viktigaste diamantfälten i världen.92 1890 hade ett monopol upprättats och diamantindustrin pekade i den riktning som guldet skulle följa: mot mobiliserandet av Sydafrikas andra livsviktiga tillgång - ett överflöd av billig afrikansk arbetskraft. Även europeiska immigranter, till största del britter, 23 000, anlände till kolonin för att arbeta mellan åren 1873- 83. Diamantgruvorna stimulerade ett övergripande påskyndande i ekonomin. Kapitalinvesteringar flödade in i landet och det utvecklades ett mer kapitalistiskt jordbruk som svar på marknadens krav på en snabb produktionsökning.93 År 1898 stod Sydafrika för 27.55% av världens guldproduktion och var ett ledande land i samma avseende.94
4.3.3 Resultat
För imperialismteorierna, i synnerhet för de imperialistiska ekonomiska teorierna, så var rollen som ägare till guldgruvor, Randlords eller kapitalister, spelade viktig genom de händelser som ledde till tillgripandet av kriget, den exceptionella betydelse som Sydafrika spelade för det brittiska imperiet genom sin strategiska position och genom brittiska investeringar och handel där och den brittiska andelen i Transvaals guldtillförsel.95 Efter kriget överförde britterna makten i Sydafrika till den dominerande styrande eliten, vilken ansågs vara det bästa sättet för att kunna behålla de brittiska intressena, inkluderat ekonomiska intressen, i området.96
90 Smith, 1996, s. 10 91 Ibid, s. 11 92 Ibid, s. 21 93 Ibid, s. 22 94 Ibid, s. 326 95 Ibid, s. 395 96 Ibid, s 422ff
