En översikt av ESPON

Full text

(1)Boverket. En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap.

(2)

(3) . En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap. . Boverket mars 2008.

(4) 2 . En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . . . Titel: En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap Utgivare: Boverket mars 2008 Upplaga: 1:2 Antal ex: 100 Tryck: Boverket internt PDF: ISBN: 978-91-85751-89-1 Sökord: ESPON, EU, europeiska kommissionen, forskning, fysisk planering, regional planering, regional utvecklingsplanering, Europa, projekt, översikt, redovisning, sammanfattning Omslag: Euro Geographics Associations for the administrative boundaries Rapporten finns att ladda ner som pdf på www.boverket.se Rapporten kan på begäran beställas i alternativt format som Daisy, inläst på kassett m.m. © Boverket 2008.

(5) En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . 3. . Förord Politiska beslut och ställningstaganden om hur det geografiska rummet skall användas för olika ändamål ställer krav på en noggrann kunskap om rumsliga/territoriella strukturer, trender och på basis av tillförlitliga data utarbetade scenarier och målbilder för en sannolik och önskvärd framtida utveckling. Det europeiska forskningsnätverket ESPON (European Spatial Planning Observation Network) är ett av den europeiska kommissionen lanserat program som i transnationella projekt analyserar och beskriver den rumsliga utvecklingen utifrån olika aspekter och teman. Det samlade kunskapsunderlaget är digert men svåröverblickbart – mer än 50 000 sidor text och kartor. Resultaten av ESPON har väckt stor uppmärksamhet både inom den europeiska kommissionen och i EU: s medlemsländer. Underlag från ESPON har bl.a. använts för utformningen av den tredje och fjärde sammanhållningsrapporten, något som understryker den betydelse som ESPON utgör. I Sverige är kunskapen om ESPON dock mindre utbredd. Boverket har fått regeringens uppdrag att förmedla kunskap till berörda lokala, regionala och nationella planeringsaktörer om ESPON och dess arbete med territoriella utvecklingsfrågor, strategier, analyser, scenarier och datauppbyggnad på europeisk, nationell och regional nivå. Med föreliggande skrift har verket för avsikt att ge en kortfattad och översiktlig redovisning av vad ESPON utgör och dess resultat. I en uppföljningsstudie kommer en nedbrytning av ESPON-data göras för ett antal teman med särskild relevans för Sverige och dess regioner. Boverket avser även genomföra ett praktiskt inriktat tillämpningsarbete tillsammans med företrädare för den regionala och lokala nivån för att vinna erfarenheter om hur ESPON-underlag kan användas i det lokala och regionala utvecklingsarbetet. Föreliggande rapport har i huvudsak utarbetats av docent Mats Johansson vid Kungliga Tekniska Högskolan, tillika svensk kontaktperson för ESPON. Kajetonas Čeginskas, Boverket, har bidragit med kompletteringar och redigerat skriften. Boverket hoppas att med föreliggande skrift och de planerade insatserna främja en ökad kunskap om ESPON hos svenska planerare och andra aktörer med intresse för territoriella utvecklingsfrågor samt att stimulera nationella aktörer på olika planeringsnivåer att starkare engagera sig i en bred diskussion om hur den framtida praktiskt inriktade territoriella forskningen inom ESPON i än högre grad kan berika vår kunskap om den territoriella utvecklingen i Europa och hur utvecklingen i Sverige relaterar till denna. Med ett jämförande perspektiv är det möjligt att både få nya impulser för utvecklingsarbetet och att se att de utmaningar som planeringen ställs inför inte är specifika för Sverige, utan kan återfinnas på olika håll i Europa. Det är önskvärt att ESPON bättre tas tillvara inom Sverige och att Sverige, svenska regioner och det svenska territoriella utvecklingsarbetet sätts in i den europeiska kontext som vi alla verkar inom.. Micaela Schulman divisionschef . .

(6) 4 . En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . . .

(7) En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . Innehållsförteckning 1. 1.1 2. 2.1 2.1.1 2.1.2 3. 3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 3.6 3.6.1 3.6.2 4. 4.1 4.2 4.3 4.4 5. 5.1 5.1.1 5.1.2 5.1.3 6. 6.1 6.2 6.3 6.4 6.5 6.6 . Bakgrund Organisatorisk struktur Europa, Sverige och ESPON ESPON 2006 – mål, utgångspunkter och fokus Skal‐ och nivåproblem Fokus på tillämpad och policyrelevant forskning Huvudsakliga resultat Strukturer och utvecklingstendenser – en kort exposé Polycentrisk eller monocentrisk utveckling – olika förutsättningar, olika förlopp Målkonflikter och nivåproblem Polycentrism, monocentrism och tillväxt Sverige och polycentrismen – struktur och förutsättningar Migrationen allt viktigare för den regionala befolkningsutvecklingen Hållbar befolkningsutveckling – olika regioner, olika utfall Strukturell avfolkning EU: s sektorspolitik och dess territoriella effekter Transporter och ICT – splittrat regionalt mönster Forskning och utveckling – små effekter på tillväxt och sammanhållning CAP och EU: s jordbrukspolitik – en satsning på de starka? Strukturfondernas fördelning och dess territoriella effekter Scenarier om Europas territoriella framtid Aktuella trender Trend scenario Sammanhållningsscenario Konkurrensscenario Vetenskapliga hjälpmedel och verktyg Data Navigator ESPON HyperAtlas ESPON Web‐GIS ESPON basic indicators ESPON Project Indicators ESPON‐rapporter Rekommenderad läsning Webblänkar . 5.

(8) 6 . En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . . Kartor Karta 1 Karta 2 Karta 3 Karta 4   Karta 5 Karta 6 Karta 7   Karta 8 Karta 9 Karta 10 Karta 11 Karta 12 Karta 13 Karta 14 Karta 15 Karta 16 Tabeller Tabell 1 Tabell 2 FIGURER Figur 1 . . ESPON 2006 och dess forskningskonstellationer Pentagonen Funktionella regioner inom EU 29 Potential Polycentric Integration Areas Ekonomisk konkurrenskraft enligt Lissabonstrategin Nettomigration 1996‐1999 Andelen (%) över 65 år i befolkningen inom EU 29 Befolkningsutvecklingen fördelat på naturlig befolkningsförändring och migration1996‐1999 Strukturell avfolkning år 2000 De samlade territoriella effekterna med avseende på regionala välfärdsförändringar vid ett genomförande av TEN/TINA 2001‐2021 FoU‐intensiteten inom EU 27 Strukturfondsmedel per capita som andel (%) av BNP per capita Strukturfondssatsningar per capita och ekonomisk tillväxt Schematisk karta över trendscenariot Schematisk karta över sammanhållningsscenariot Schematisk karta över konkurrensscenariot . Målkonflikter och polycentrisk utveckling med avseende på mål och medel ESPON‐mål och skalproblem . ESPON: s organisatoriska struktur .

(9) En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . 7. . 1.. Bakgrund . Med antagandet av den Europeiska enhetsakten 1986 infördes en gemensam politik för ekonomisk och social sammanhållning inom EU som har till syfte att motverka de negativa verkningarna av genomförandet av den inre marknaden för de minst utvecklade medlemsstaterna och att minska skillnaderna i utvecklingsnivå mellan regionerna. Efter detta har ett grundläggande mål för EU varit att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna inom unionen. Med antagandet av enhetsakten gavs regionalpolitiken en grund i EU: s fördrag. Det har också över tiden lett till att rumsliga/territoriella frågor vunnit insteg på den politiska agendan, inte minst på grund av dess ekonomiska betydelse. Näst efter jordbrukspolitiken tar regionalpolitiken den största andelen av EU: s budget i anspråk.   I slutet av 1980‐talet börjades det alltmer uppmärksammas vad för rumsliga/territoriella effekter gemenskapens regionalekonomiska politik – särskilt avseende Strukturfonderna – ger upphov till. Ansvariga ministrar för regionalekonomisk utvecklingsplanering (Spatial Planning and Development 1 ) började föra en diskussion om instrumentens territoriella påverkan. Utifrån en gemensam europeisk horisont fanns det entydiga signaler om bristande projektkoordinering och förekomsten av negativa sidoeffekter. Diskussionerna utmynnade i ett beslut i Korfu år 1994 att påbörja ett gemensamt utvecklingsarbete mellan medlemsländerna och i samverkan med den europeiska kommissionen. Det regionala utvecklingsperspektivet inom den Europeiska unionen 2 som titeln kom att lyda på svenska antogs i Potsdam år 1999 efter gemensamt utvecklingsarbete mellan EU: s medlemsländer och den Europeiska kommissionen.                                                                1.   Begreppet Spatial Planning (SP) är ett ”Euro‐english” uttryck som började användas mer frekvent under 1990‐ talet. Spatial Planning är en översättning av den tyska och nederländska planeringsterminologin (”raumordnung”, ”ruimteijlike plannen”) och är nära besläktat med det franska begreppet ”amégenament du territoire”. Karakteristiskt för SP är att markanvändningsplaneringen är nära länkat till ekonomisk, social och miljöinriktad utvecklingspolitik. I Sverige omfattar begreppet två politikområden som traditionellt är åtskilda och som hanteras på skilda planeringsnivåer: fysisk planering och regionalekonomisk utveckling. På svenska översätts begreppet oftast som regionalekonomisk utvecklingsplanering, något som bortser från den starka komponent av markanvändningsplanering som det ursprungliga begreppet innehar. Om än SP kan appliceras på alla planeringsnivåer, dvs. global, nationell, regional, subregional till lokal nivå, är det på regional nivå som det mest kommit till användning. På senare år har begreppet Spatial Planning alltmer ersatts av begreppet ”territorial” i olika sammansättningar, som i t.ex. ”territoriell sammanhållning”, ”territoriellt kapital” eller ”territoriell utvecklingsplanering”. . 2.   Svensk översättning av European Spatial Development Perspective (ESDP). Utvecklingsarbetet påbörjades officiellt 1994 och avslutades i och med antagandet i Potsdam 1999. ESDP har dock en förhistoria som sträcker sig bakåt ända till 1988. Som policydokument har ESDP: s mål och principer betydelse än idag för den diskussion som förs inom EU och dess medlemsländer rörande utvecklingen EU: s territorium. För en detaljerad redogörelse för ESDP: s tillkomst och utveckling se Faludi & Waterhout. .

(10) 8 . En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . Bristen på jämförbara data – om det överhuvudtaget fanns någon data – och grundläggande rumslig/territoriell kunskap om tillståndet och utvecklingstendenser inom den europeiska gemenskapen var något som tidigt noterats under arbetet med ESDP. Det stod klart att det behövdes en bättre vetenskaplig grund för framtida beslutsfattande och policyskapande inom området. För att åtgärda problemet och för att kunna lansera ett europeiskt forskningsprogram för att komma tillrätta med databristen genomfördes en förstudie under åren 1998‐2000 3 . Utifrån förstudiens resultat inrättades 2002 på basen av ett gemenskapsinitiativ (INTERREG III Initiative, Art 53), det s.k. ESPON‐ programmet (European Spatial Planning Observation Network). Med tyngdpunkt i tillämpad forskning med hög grad av policyrelevans studerar ESPON olika aspekter och teman rörande rumslig utveckling i EU. Förutom de 25 medlemsländerna medverkade även Norge och Schweiz i forskningsarbetet. Det första ESPON‐programmet var i kraft till år 2006. (Se ESPON: s hemsida för information om alla genomförda projekt, www.espon.eu). Ett uppföljningsprogram till ESPON godkändes av den Europeiska kommissionen i november 2007. Programmet lanserades den 21 januari 2008. Det nya ESPON 2013 programmet syftar till att stödja policyutveckling inom ramen för territoriell sammanhållning och utveckling av EU‐territoriet. Programmet skall genom olika transnationellt sammansatta forskningsprojekt producera jämförbar information, fakta, analyser och scenarier om utvecklingsförutsättningarna för europeiska regioner, städer och territorier. Dess funktion som informationsverktyg för beslutsfattare på europeisk, nationell och regional nivå avser att understödja formuleringen och implementeringen av territoriell politik inom såväl EU: s medlemsländer som inom den Europeiska kommissionen.   Programmet är förändrat i vissa avseenden, bland annat är det numer möjligt att göra fördjupningsstudier som inte behöver omfatta hela unionens territorium. En annan nyhet är att programmet är mer användarorienterat i den meningen att målinriktade analyser kan göras baserat på användarnas behov (offentliga aktörer) för olika typer av territorier men med ett europeiskt perspektiv.    I det nya programmet deltar förutom EU: s medlemsländer även Norge, Schweiz, Island och Lichenstein. Programmets finansiella bas har även kraftigt förstärkts och uppgår numer till drygt 45 miljoner euro. . 1.1 . Organisatorisk struktur . Centrala aktörer inom ESPON är den Europeiska kommissionen, Övervakningskommittén (Monitoring Committee, MC) och Coordinating Unit (CU) med säte i Luxemburg och det organ som sköter det löpande arbetet ESPON kan – något hårdraget – ses som ESDP: s forskningspolitiska Det första programmet ‐ ESPON 2006 – har avslutats i och med att samtliga projekt – drygt ett trettiotal – har avrapporterats och godkänts. ESPON 2006 följs av ESPON 2013 som startade år 2007 (se ESPON:s hemsida för information om alla projekt, www.espon.eu). .                                                              3.   SPESP (Study Programme on European Spatial Planning) genomfördes i samarbete mellan EU: s medlemsländer och den Europeiska kommissionen. I fokus för SPESP: s arbete låg att: 1) välja ut indikatorer för rumslig utveckling och 2) att föreslå möjliga strategier för rumslig utveckling som är uppföljningsbara och kan omsättas i politiska termer. Programmet var också en testverksamhet för hur ett framtida europeiskt forskningsnätverk kunde komma att utformas. .

(11) En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . 9. . Figur 1 . ESPON: s organisatoriska struktur Källa: Neubauer.  . överbyggnad där kopplingen till ESDP (European Spatial Development Perspective) har varit – och är – en central ingrediens i de olika projekten. I varje medlemsland finns en ”ESPON Contact Point” (ECP) med syfte att vara en länk mellan CU och de olika forskningsprojekten men som även kan – och i möjligaste mån bör – delta som partner i olika forskningsprojekt. Svensk ECP är Institutet för Tillväxtpolitiska Studier (ITPS) i samarbete med Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). Under den första ESPON‐perioden hade det nordiska ministerrådet (NCM) sekonderat en expert till CU (se figur 1).   Forskningen utförs av olika transnationella forskningskonstellationer där forskare från minst tre länder är involverade varav en partner fungerar som ”Lead Partner”. Projekten omfattar i regel betydligt fler än tre partners och är också oftast geografiskt jämnt fördelade även om det finns en slagsida åt vissa länder där t.ex. Sverige har varit väl representerat framför allt genom Nordregio och ITPS/KTH (se karta 1). Forskningsinsatserna inom ESPON 2006 har bedrivits inom fyra huvudområden:   • tematiska studier om övergripande rumsliga utvecklingstrender inom europeiska regioner, • studier som analyserade den territoriella påverkan EU: s sektorspolitik har i det fysiskt‐ geografiska rummet, • tvärtematiska studier som försöker dra slutsatser om den territoriella utvecklingen inom EU, trender och potentialer,   • studier som utforskade synergier mellan nationella och EU källor för tillämpad forskning genom vetenskapliga nätverk. .

(12) 10 . En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . . Karta 1 . ESPON 2006 och dess forskningskonstellationer. Källa: ESPON  .

(13) En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . 11. . 2.. Europa, Sverige och ESPON . Sverige har en relativt lång tradition av rumslig planering, vilket även gäller för många av de övriga medlemmarna i EU, även om premisserna, målen och medlen har varit helt annorlunda. Många av de nya medlemmarna var ända fram till början av 1990‐talet mer eller mindre uttalade planekonomier där marknadskrafternas inflytande var negligerbart. Bortsett från olika skillnader i tradition och erfarenhet har en medvetenhet vuxit sig allt starkare om att en övergripande rumslig planering – mer indikativ än imperativ – kommit att bli allt mera nödvändigt för att undvika koncentrationstendenser och avfolkning samt stimulera en balanserad tillväxt och regional utveckling.   Europa och dess utveckling är i dagens läge i mångas ögon alltför mycket koncentrerad till den s.k. Pentagonen – d.v.s. den femhörning som omfattar London, Paris, Milano, München, Hamburg och London (se karta 2). Den kommande östutvidgningen med en på sikt ökad rörlighet av produktionsfaktorerna kan på goda grunder antas förstärka dessa koncentrationstendenser. Det ökade intresset för rumslig planering – där polycentrisk utveckling och sammanhållning utgör centrala komponenter – kan ses som ett utslag för att ”stämma i bäcken”.   Även om man kunnat konstatera en utveckling mot konvergens på internationell nivå inom EU så gäller detta inte inom nationerna där snarare de divergerande regionala tendenserna tycks dominera. Detta tycks i synnerhet gälla inom de nya medlemsstaterna. De asymmetriska relationer som befaras uppkomma med avseende på bl.a. faktorrörlighet på grund av stora skillnader i levnadsstandard och inkomstnivåer bör motverkas så att symmetriska relationer uppkommer och utvecklas. Faran är annars uppenbar att det forna Östeuropa blir ett ”hinterland” med en stagnerande utveckling och på sikt även en hämsko för det utvidgade EU: s utveckling och konkurrenskraft. Det är i detta perspektiv man – åtminstone delvis – bör se det ökade intresset för rumslig planering inom EU och dess medlemsstater. Svensk rumslig planering har hittills varit – med en del undantag – inriktad på det regionala och nationella. I samband med den tilltagande internationaliseringen och globaliseringen har emellertid medvetenheten vuxit sig allt starkare att Sverige och dess regioner inte utvecklas i ett vakuum utan till sist och slutligen är beroende av vad som händer i omvärlden. Därför kommer ESPON även att vara ett medel och analysinstrument då det gäller att tolka den utveckling som sker i EU och Europa.   Sverige – bortsett från några regioner – riskerar att hamna i en perifer situation – inte endast bokstavligt utan även bildligt – ifall man inte beaktar de utvecklingstendenser som ESPON‐ programmet kommer att visa på. Med andra ord – det är väsentligt att redan idag föra ut de resultat som de olika ESPON‐projekten kommer fram till och de konsekvenser detta kan ha för de svenska regionernas utveckling. Ett utslag av detta är föreliggande studie som i tre delar och en slutrapport försöker anlägga ett svenskt perspektiv på ESPON‐projekten och resultaten.   Föreliggande rapport ger inledningsvis en kort exposé av trender och utvecklingstendenser inom det europeiska territoriet baserade på ett antal ESPON‐rapporter. Därpå redovisas översiktligt innehållet i vissa studier med avseende på EU: s sektorspolitik. Det följande avsnittet behandlar den sammanfattande scenariostudien följt av en redovisning av de olika vetenskapliga hjälpmedel och verktyg som utarbetats inom ramen för ESPON.  Sist i rapporten förtecknas alla ESPON‐studier samt ges tips på fortsatt läsning och användbara webb‐länkar. .

(14) 12 . En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . . Karta 2 . Pentagonen Källa: ESPON 3.2 .

(15) En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . 13. . 2.1 . ESPON 2006 – mål, utgångspunkter och fokus . Tre övergripande mål kan sägas prägla regional planering och regional utvecklingspolitik inom EU och ESPON – konkurrenskraft, territoriell sammanhållning samt hållbar utveckling. Konkurrenskraften prioriteras genom Lissabon‐processen och hållbar utveckling eller hållbar tillväxt lanserades genom Göteborgs‐deklarationen 2001 4 . Ett annat centralt begrepp är polycentrisk utveckling som har blivit ett honnörsord inom EU med avseende på bl.a. balanserad regional utveckling, territoriell sammanhållning och konkurrenskraft. Polycentrisk utveckling ses också som ett mål i sig (se t.ex. ESDP) eftersom det anses leda till såväl en mera balanserad regional utveckling som ökad konkurrenskraft.   ESDP har till syfte att främja en balanserad flerkärnig urban utveckling och är ett av de mest citerade policymålen. Intresset för en polycentrisk utveckling är betingat av hypotesen att flerkärniga urbana system är mer effektiva, uthålliga och balanserade än ett monocentriskt system eller ett system bestående av små utsprida tätorter. ESPON: s grundstenar för en polycentrisk utveckling består av att stimulera ett rumsligt mönster av funktionella stadsregioner (Functional Urban Areas eller FUA: s) och därmed motverka de tendenser till monocentrism och monocentrisk utveckling (Pentagonen) som existerar och kan tänkas utvecklas och då resultera i en obalanserad regional utveckling dominerad av ett fåtal stora städer. Liksom polycentrism och hållbar utveckling kan territoriell sammanhållning ses som ett normativt mål inom EU. Territoriell sammanhållning är ett begrepp som förenar de rumsliga eller territoriella dimensionerna av social och ekonomisk sammanhållning. Syftet med territoriell sammanhållning är att minska befintliga skillnader i utveckling av regioner och förebygga obalanser inom och mellan regioner i Europa. Territoriell sammanhållning är också ett politiskt begrepp som har som mål att skapa konsensus och samstämmighet. Förutsättningen är en balanserad regional utveckling där en polycentrisk utveckling utgör en av grundbultarna och består av såväl ekonomisk som social sammanhållning. Målet är att minska skillnaderna mellan länder och regioner. Följden blir i sin tur att både konvergens och divergens är centrala begrepp för att beskriva och analysera olika utvecklingsförlopp. Detta implicerar också att den eventuella konflikt som råder mellan nationell tillväxt och tillväxtpooler å ena sidan och utvecklandet av mindre konkurrenskraftiga regioner med svag tillväxt och utveckling å den andra inte kan förbigås, utan utvecklingen får ses i ett helhetsperspektiv med de eventuella plus och minus som kan tänkas existera. Att det råder målkonflikter inom ESPON‐programmet är naturligtvis ofrånkomligt. Dessa är framför allt av tre slag: • Målen – är dessa förenliga och i så fall hur och på vilken nivå? • Skal‐ och nivåproblem – är det som är positivt för utvecklingen på en viss regional nivå automatiskt också bra på en annan? • Tidsdimensionen – d.v.s. konflikten mellan kort och lång sikt, där kortsiktiga åtgärder kan få negativa konsekvenser på lång sikt och vice versa. .                                                              4. Lissabonprocessen har som politiskt mål att göra Europa till världens mest konkurrenskraftiga, dynamiska och kunskapsbaserade ekonomi till år 2010. Göteborgs deklarationen avser att ge Lissabonprocessen en ekologisk dimension.  .

(16) 14 . En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . . 2.1.1 . Skal‐ och nivåproblem . Den regionala analysnivån har oftast varit NUTS 2 eller NUTS 3 vilket medför svårigheter och restriktioner då man vill tolka resultaten på en mer disaggregerad nivå. Dessa nivåer är nämligen oftast alltför stora och aggregerade och döljer olikartade tendenser och utvecklingsförlopp, vilket är en brist i ytstora och glest befolkade länder som t.ex. Sverige.   Ett annat problem är att regionerna är olika stora, vilket försvårar jämförelser mellan olika regioner och då i synnerhet mellan regioner i olika länder. Det är emellertid möjligt – åtminstone för Sverige och en del andra länder – att bryta ner NUTS 2‐ och NUTS 3‐data till NUTS 4‐ eller NUTS 5‐nivåer för en hel del indikatorer och därmed få en mer nyanserad bild av den territoriella utvecklingen utifrån olika perspektiv. NUTS 4 är liktydigt med funktionella arbetsmarknadsregioner (LA‐ eller FA‐regioner) med kommunerna (NUTS 5) som byggstenar (kommundata), vilket gör det möjligt att aggregera NUTS 5‐nivån till NUTS 4‐nivån – d.v.s. från kommuner till funktionella arbetsmarknadsregioner. Därmed skulle man kunna få en mer diversifierad och nyanserad bild av utvecklingen utifrån ett mera funktionellt perspektiv. Att bryta ned trender och utvecklingstendenser till lägre regionala nivåer har fördelen att skalproblemen reduceras och divergerande utvecklingsförlopp upptäcks. Detta är inte minst värdefullt utifrån ett informationsperspektiv. De ESPON‐data som har redovisats har gjort det allt för vanligt att man tolkar utvecklingen i en arbetsmarknadsregion (NUTS 4) eller en kommun (NUTS 5) utifrån utvecklingen på länsnivå (NUTS 3), eftersom man endast har analyserat utveckling och förutsättningar utifrån den större regionens förutsättningar och utvecklingstendenser. Detta medför att divergerande inomregionala utvecklingstendenser kommer att döljas och att man får en falsk bild av ”sanningen”. Att det går bra för en region på aggregerad nivå innebär inte per automatik att det går bra för samtliga regioner på disaggregerad nivå och vice versa. Därför är det väsentligt att lyfta fram olika NUTS 4 och NUTS 5‐regioners utveckling för att få en mer mångfacetterad bild av (inom)regionala problem, trender samt konvergerande och divergerande utvecklingstendenser. Detta bör inte minst utredare, planerare och beslutsfattare på regional och lokal nivå eftersträva för att få en fördjupad bild av hur de olika delregionerna förhåller sig till dels andra regioner i landet, dels hur de utvecklas sett ur ett europeiskt perspektiv. . 2.1.2 . Fokus på tillämpad och policyrelevant forskning . Med avseende på själva forskningen är denna uppdelad i olika projekt som från olika utgångspunkter belyser och analyserar den rumsliga utvecklingen inom EU 29 och i det nya programmet EU 31. Dessa är – som tidigare nämndes – uppbyggda som transnationella forskningsprojekt med minst tre partners från tre olika länder involverade, varav en partner intar rollen som ”Lead Partner”. Forskningsprojekten är inriktade på tillämpad forskning och resultaten skall ha hög policyrelevans och riktade till såväl ”forskarsamhället” som beslutsfattare och praktiker. Policyimplikationer och policyrekommendationer är viktiga inslag i dessa projekt och studier. Det bör även betonas att det är EU och EU‐perspektivet som skall vara i fokus och inte nationella eller regionala särintressen. Ifall fallstudier görs skall dessa vara av intresse och ha relevans för utvecklingen på europeisk nivå och inte motiveras utifrån några särintressen vare sig regionalt eller nationellt. Ett centralt inslag i målsättningen med ESPON är att skapa ett bättre samspel och bättre kommunikation mellan forskare, politiker, planerare och beslutsfattare. ESPON skall bidra med underlag för en bättre och mera sammanhållande politik med avseende på rumslig utveckling och tillväxt. Denna praktiskt orienterade målsättning kommer att prioriteras upp och vidareutvecklas i det nya ESPON‐programmet (ESPON 2013).   Det nya ESPON‐programmet kommer dessutom att bli mer avnämar‐ och målgruppsstyrt med ett större inslag av regionala studier. Detta innebär att man inte enbart måste koncentrera sig på .

(17) En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . 15. utvecklingen i hela EU 31, utan även studier och analyser av utvecklingen i t.ex. de Nordiska länderna eller Östersjöregionen utifrån ett EU‐perspektiv och med EU‐relevans kan föreslås och utföras. Genom att lokalisera och analysera utvecklingstendenser som existerar i Europa antas att man kan få grepp om de medel som kan planera och därmed stimulera en utveckling där dessa mål uppnås. Genom EU: s utvidgning har dessutom sammanhållningsaspekten alltmer kommit i förgrunden. Den målkonflikt som eventuellt kan finnas mellan konkurrenskraft och sammanhållning diskuteras i de avsnitt som behandlar policyimplikationer och policyrekommendationer inom de olika projekten och här kan även finnas skillnader i synsätt mellan olika projekt. För att undvika alltför stora variationer i rekommendationerna har en gemensam ”plattform” utarbetats som de olika projekten i största möjliga mån skall anpassa sig till.   Utgångspunkten är att analyserna skall utgår från tre regionala nivåer – makro (global, internationell), meso (nationell) samt mikro (regional). Den gemensamma plattformen går även ut på att skapa en gemensam databas och gemensamma begrepp, i möjligaste mån anpassa analyserna efter gemensamma typologier, visualisera trender och utvecklingsförlopp med avseende på olika typologier och regioner samt utifrån trender och analyser dra policyrelevanta slutsatser. Som nämndes ovan är polycentrism och polycentrisk utveckling centrala begrepp i det mesta av ESPON‐arbetet. En polycentrisk utveckling anses gagna sammanhållningen inom Unionen samtidigt som det på sikt leder till en hållbar tillväxt och ökad konkurrenskraft. Navet i denna utvecklingsprocess är utvecklingen av polycentriska stadsregioner där dock inte den rurala dimensionen bör negligeras. Som tillväxt‐ och konkurrensskapande faktor ligger dock fokus på funktionella stadsregioner och dess betydelse för såväl den rumsliga som den ekonomiska utvecklingen.   Funktionella stadsregioner i avseendet polycentrisk utveckling av stadsregionerna befinner sig dock i ett motsatsförhållande till en monocentrisk stadsutveckling där koncentrationstendenserna alltmer förstärks. De monocentriska utvecklingstendenserna anses inte önskvärda och på sikt även undergräva en hållbar rumslig utveckling. Sammanfattningsvis och kortfattat kan sägas att ESPON‐studierna är inriktade på följande aspekter som anses vara av positiv betydelse för utvecklingen inom EU och Europa: • Faktorer som utvecklar och stimulerar den rumsliga utvecklingen i en alltmer polycentrisk riktning. • Metoder för att stödja och underlätta en polycentrisk utveckling. • Utveckla territoriella indikatorer och typologier för att bättre analysera den rumsliga utvecklingen inom EU och Europa. • Identifiera, mäta och analysera utvecklingstrender. • Finna och diagnostisera strukturella problem och utvecklingspotentialer. • Den rumsliga dimensionen och de territoriella effekterna av strukturomvandling – inklusive sektorspolitik – och strukturpolitik som t.ex. effekterna av strukturfonderna, CAP, olika infrastruktursatsningar, etc. • Utvecklandet av rumsliga scenarier. .

(18) 16 . . En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap .

(19) En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . 17. . 3.. Huvudsakliga resultat . Nedan redovisas en starkt sammanfattande exposé över aktuella utvecklingstrender som har bäring för och som kan härledas från ESPON‐arbetet och vilka har bedömts vara av relevans för Sverige och svenska regioner. Vissa av trenderna och tendenserna och de studier som dessa grundar sig på behandlas mer utförligt i det följande kapitlet. . 3.1 . Strukturer och utvecklingstendenser – en kort exposé . •. Geografisk koncentration med avseende på centrum och periferi. Från ett antal ESPON‐ projekt kan man utläsa att det skett en polycentrisk utveckling i centrum (Pentagon) medan det motsatta varit fallet i de mera perifera områdena (t. ex. Nord‐ och Östeuropa) där de stora städerna har uppvisat en fortsatt tillväxt beroende på en kraftig inflyttning av ungdomar. Detta framgår inte minst av projekten ESPON 1.1.1 Potentials for Polycentric Development in Europe och ESPON 1.1.4 Demographic Trends and Migration. ESPON 1.1.1 är framför allt inriktad på att analysera stora städer och stora funktionella stadsregioner och där kan man klart urskilja ett centrumperiferi mönster med Pentagonen som den helt dominerande polycentriska regionen i Europa. . •. Polycentrism på europeisk nivå är således sammankopplad med centrum‐periferi relationen. Detta har speciellt betydelse för glesbefolkade länder med stor yta som befinner sig geografiskt och i vissa anseende vid den funktionella utkanten av Europa, t.ex. Sverige. I och med EU: s utvidgning befinner sig Sverige – och de övriga Nordiska länderna – dock mer rumsligt centrerad än tidigare i det europeiska systemet trots sitt fortsatta perifera läge. . •. De polycentriska regionerna i Pentagonen uppvisar den högsta ekonomiska konkurrenskraften, medan den snabbaste tillväxten sker i områden där tillväxten sker från en låg nivå – se t. ex. ESPON 3.3 Territorial dimension of the Lisbon‐Gothenburg strategy samt 1.4.3 Study on Urban Functions. I den senare studien konstateras till och med att det finns ett svagt samband mellan monocentrism och ekonomisk effektivitet som tycks var konsistent med den rådande trenden mot en mer globaliserad värld som favoriserar avancerade servicenoder i världsekonomin. Enligt ESPON 1.4.3 ger en kort analys snarare intrycket av att det inte finns några direkta fördelar för polycentriska regioner mätt i den relativa BNP‐ tillväxten sett i ett europeiskt perspektiv. Snabbväxande regioner är dock ofta belägna i perifera regioner och länder som präglas av monocentrism snarare än polycentrism och då företrädesvis i Östeuropa. Att utifrån detta dra slutsatsen att monocentrisk utveckling är att föredra bygger dock på ett felslut där man inte tar hänsyn till det s.k. ”starting from scratch fenomenet”. . •. Stadsregionerna och då i synnerhet storstadsregionerna är en kraftig drivkraft bakom den ekonomiska utvecklingen och viktig för att underhålla och öka konkurrenskraften. En förutsättning för en fortsatt ekonomisk tillväxt och ökad konkurrenskraft är att storstadsregionernas expansion inte hämmas. Även städer utanför storstadsregionerna bidrar till en ökad tillväxt och även till en ökad territoriell sammanhållning och en utveckling i polycentrisk riktning. Här bör man emellertid beakta att förutsättningarna skiljer sig åt mellan olika regioner i Europa. Städer i glesbefolkade och monocentriska regioner kan fungera som tillväxtpooler ifall den omgivande landsbygden kan utvecklas i symbios med dessa mer eller mindre isolerade städer. . •. I regioner med en polycentrisk utveckling har man dels upplevt en mer balanserad regional utveckling, dels att den ”nya ruraliteten” har gjort sig alltmer påmind. Den ”nya ruraliteten” . . . . .

(20) En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . 18 . kan ses som en typ av urbanisering där urbana livsstilar och näringar alltmer vinner insteg på landsbygden samt där bra boende har hög prioritet – detta brukar även gå under benämningen rural gentrifiering. Landsbygdsområden i närheten av stora städer har också upplevt en god befolkningstillväxt, vilken dock inte är betingad av jordbrukets eller primärnäringarnas expansion, utan snarare på grund av nya boendepreferenser och förbättrad tillgänglighet samt att ”stadsnäringarna” alltmer har kommit att dominera näringslivsstrukturen och den ekonomiska utvecklingen även på landsbygden. •. Den ”nya ruraliteten” är som mest utbredd i ”Pentagon” och tätbefolkade områden i Centraleuropa. Detta framgår klart av ESPON 1.1.2 Urban‐rural relations där man har arbetat med två typer av indikatorer – dels urban påverkan (urban influence), dels mänsklig inverkan (human intervention). Dessa indikatorer samverkar i regel och de högsta värdena finner man i just Pentagonen och Centraleuropa. Detta är i och för sig inte överraskande – dels är förutsättningarna för den ”nya ruraliteten” störst i tätbefolkade områden, dels är glesbefolkade områden mer eller mindre per definition glesbefolkade på grund av ingen eller mycket lite av urban påverkan och mänsklig inverkan. Det är således inte förvånande att perifera områden – t.ex. den Nordiska periferin bortsett från landsbygdsområdena kring storstadsregionerna – faller ut med låga värden. . •. Globaliseringen och strukturförändringarna resulterar i att gapet mellan storstäder och små och medelstora städer växer. Europa – särskilt Västeuropa – är emellertid jämfört med t.ex. stadsstrukturen i många andra världsdelar mycket mer balanserad och består av såväl storstäder som små och mellanstora städer i betydligt större utsträckning än i t.ex. USA. Dikotomin storstäder‐glesbygd äger således endast en viss giltighet vid analyser av polycentriska eller monocentriska stadssystem och stadsregioner i Europa. I ESPON 1.4.1 The Role of Small and Medium‐Sized Towns (SMESTO) har analysen utvidgats till att även inkludera de små och medelstora städernas betydelse för regional utveckling och territoriell sammanhållning. Detta görs utifrån tre aspekter och utgångspunkter – den morfologiska, den funktionella samt den administrativa. Den europeiska småstadsstrukturen och dess betydelse för tillväxt och dynamik är dock i mycket beroende av läge och tillgänglighet. Små städer i närheten av storstäder riskerar att ”kvävas” av dessa genom att storstäderna tar över många av dess servicefunktioner. Stora städer och befolkningsagglomerationer behöver emellertid länkar till små och mindre städer för att konkurrera effektivt på den internationella arenan. . •. Små och medelstora städer är ofta mer beroende av internationell handel än storstäder eftersom de är mer beroende av produktion för export. Många av de små och medelstora städerna har vuxit fram som produktionscentra baserade på råvaror och företagsamhet. Detta gäller framför allt i glesbefolkade områden där de fortfarande betyder en del för invånarnas försörjning och fungerar som servicenod för den omkringliggande lands‐ och glesbygden. Detta kan ses utifrån en funktionell aspekt – en koncentration av urbana aktiviteter där man förser den omkringliggande lands‐ och glesbygden med produkter och service. Många av dessa genomgår dock en utveckling mot avindustrialisering och avfolkning. . •. Födelsetalen – såväl de nationella som de regionala – har uppvisat en trendmässig nedgång sedan 1960‐talet (ESPON 1.1.4). Under perioden 1960‐1980 resulterade detta i en divergerande utveckling medan utvecklingen av födelsetalen 1980‐2000 präglades av en konvergerande utveckling. Resultatet av detta har blivit att nationer och regioner som hade hög fertilitet 1960 idag har låga och vice versa. Detta gäller framförallt om man jämför Nord‐ med Sydeuropa. Irland har fortfarande relativt höga födelsetal, även om nedgången sedan 1960 har varit en av de snabbaste och mest drastiska. Nedgången har även varit snabb i Östeuropa där födelsetalen är bland de lägsta inom EU idag. Detta – tillsammans med . . . .

(21) En översikt av ESPON – trender, sektorspolitik och analytiska redskap . 19. utflyttning – leder till att reproduktionspotentialen urholkas samt befolkningsminskning och regional avfolkning. •. Europa håller på att åldras samtidigt som många regioner upplever en naturlig folkningsminskning – d.v.s. antalet döda överstiger antalet födda. Detta beror dels på låga födelsetal, dels på utflyttning av personer i fertil ålder. Båda resulterar i en skev åldersstruktur där utflyttningsregionerna i perifera områden alltmer kommit att karakteriseras som avfolkningsregioner. Åldrandefenomenet är också beroende av medellivslängden och dess förändringar. Särskilt i Nord‐ och Sydeuropa är den starka tillväxten av äldre befolkning en realitet och detta får också effekter på reproduktionspotentialen och därmed även på den framtida reproduktionen. Samma utveckling kommer även att ske i många regioner i Östeuropa där födelsetalen är låga, utflyttningen av ungdomar till storstäder och utlandet är omfattande samtidigt som medellivslängden höjs. . •. Vad gäller den regionala befolkningsutvecklingen betyder migrationen mer än den naturliga befolkningsutvecklingen. Migrationen uppvisar dels ett typiskt centrum‐periferi mönster på nationell nivå (särskilt i Nord‐ och Östeuropa), dels på internationell nivå där ”Pentagon” och Europas höginkomstområden drar till sig folk från bland annat Östeuropa, men även från övriga perifera områden. Inom Pentagon präglas dock migrationen av symmetriska flöden och därmed en alltmer polycentrisk utveckling med peri‐urbanisering och utflyttning från storstadsregionernas kärnor. Det omvända gäller för de perifera länderna i framför allt Nord‐ och Östeuropa där migrationsströmmarna snarare accentuerar den monocentriska utvecklingen. . •. Som en konsekvens av skillnader i levnadsstandard och inkomster mellan Öst och Väst är migrationsströmmarna asymmetriska och enkelriktade. Immigrationen från övriga världen är till största delen betingad av krig, förtryck och förföljelser men även familjerelaterad invandring är av stor betydelse med avseende på den utomeuropeiska invandringen. Inkomstskillnaderna mellan olika länder tycks dock ha minskat medan skillnaderna inom länderna verkar ha tilltagit – särskilt gäller detta i Östeuropa. Konvergensen har varit särskilt märkbar i gränsregioner mellan Västeuropa och gränsregionerna i det forna Östblocket. Detta framgår inte minst av resultaten i ESPON 1.1.3 Spatial Effects of the EU‐enlargement där just gränsregionerna mellan de gamla och nya medlemsländerna framställs som utvidgningens vinnare och då framför allt regionerna på den ”gamla” sidan. . •. ESPON 1.1.3 har dock även visat att EU‐utvidgningen har resulterat i en snabb ekonomisk tillväxt i många av de forna planekonomierna i Östeuropa, men detta har delvis skett till ”priset” av en ökad monocentrism och regional divergens inom länderna med avseende på befolkning och levnadsstandard. Storstadsregionerna drar till sig en stor del av tillväxtpotentialen på de perifera regionernas bekostnad. Regioner som ligger nära tillväxtregioner drar också nytta av detta med en god ekonomisk utveckling som följd. . •. Tillgängligheten är som störst och transportsystemens påverkan på den regionala utvecklingen har varit mest positiv i Pentagonen.  Detta är en funktion av de ekonomiska krafter som verkar i en marknadsekonomi. Att från detta dra slutsatsen att det finns ett starkt samband mellan investeringar i transportsystemen och tillväxt låter sig dock inte göras. Tillgängligheten är emellertid en stark lokaliseringsfaktor med avseende på befolkning och investeringar och detta är något som bl.a. Pentagonen och dess närliggande regioner har tagit del av (ESPON 1.2.1, ESPON 2.1.1 och Final ESPON Synthesis Report, 2006). . . . . . .

No results found