• No results found

TV och bokläsning - samspel eller konkurrens? Bokens ställning i mediekonkurrensen över tre decennier

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "TV och bokläsning - samspel eller konkurrens? Bokens ställning i mediekonkurrensen över tre decennier"

Copied!
32
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

TV och bokläsning –

samspel eller konkurrens?

Bokens ställning

i mediekonkurrensen

över tre decennier

Ulla Johnsson-Smaragdi och Annelis Jönsson

3/2002

rappor

(2)
(3)

TV och bokläsning –

samspel eller konkurrens?

Bokens ställning i mediekonkurrensen

över tre decennier

(4)

© Ulla Johnsson-Smaragdi och Annelis Jönsson Tryck: Lärarutbildningens reprocentral

Malmö Högskola Lärarutbildningen 205 06 Malmö ISSN 1101-7643

(5)

Innehållsförteckning

1 Inledning 5

2 Empiriska data 8

3 Hur mycket tid ägnas åt böcker på fritiden 10 3.1 Skilda läsvanor för pojkar och flickor 11 3.2 Skilda läsvanor i olika socioekonomiska grupper 12

4 Barn och ungdomar som aldrig läser böcker på sin fritid

– en jämförelse över en tioårsperiod 14 4.1 Tonåringar som aldrig läser böcker 16

5 Att läsa eller se på TV – konkurrerande aktiviteter? 19 5.1 Hur mycket tid ägnas åt olika medier? 19 5.2 Konkurrerar medierna med varandra? 22

6 Reflexioner 25

(6)
(7)

1 Inledning

Mediasituationen i Sverige har förändrats avsevärt under de tre senaste decen-nierna i såväl fråga om utbud och tillgång som den tid vi ägnar medierna (Johnsson-Smaragdi & Jönsson, 2001; Hadenius & Weibull, 1999).

I Sverige introducerades TV successivt på 60-talet och nådde total eller nästan total spridning i befolkningen omkring 1970 (Ivre, 1980). De som växte upp på 70-talet är således den första verkliga TV-generationen i Sverige, dvs en gene-ration som såg TV:n som ett mer eller mindre självklart och integrerat inslag i vardagslivet.

Under 80-talet introducerades videon. Tillgången till video i svenska hem var låg i början av 80-talet. 1981 hade t ex endast 8 procent av de svenska hushållen video (Strid & Weibull, 1983). Tillgången ökade emellertid snabbt och i mitten på 80-talet hade mer än en tredjedel av hushållen med ungdomar tillgång till video i hemmet och i slutet av decenniet hade siffran ökat till 74 procent (Johnsson-Smaragdi & Jönsson, 2001a).

Synen på mediernas kraft att påverka förändrades också successivt från slutet av 1970-talet och början av 1980-talet (Asp, 1999) samtidigt som insikten om mediernas allt större roll i barns och ungdomars liv ökade. Medieforsk-ningen dominerades vid denna tid av amerikansk forskning om hur under-hållningsvåld påverkar åskådarna och då i första hand barn och ungdomar. Det faktum att många barn och ungdomar visade sig ägna mycket tid åt vuxen-program och vuxen-program med våldsinslag skapade en debatt med en hel del moral-iska övertoner.

Inriktningen på medieforskningen är i dag mer fokuserad på hur människor tolkar och använder olika medieinnehåll och mindre på vilka konsekvenser det kan tänkas få (Kivikuru, 1998; Alasuutari, 1999; Holm Sørensen & Jessen, 2000). Novak (1999) konstaterar att inom den internationella medie-forsknin-gen har studier av mediernas publik alltid varit ett framträdande område men under de senaste 15–20 åren har den teoretiska diskussionen om mediean-vändningen och dess plats i vardagslivet varit omfattande, framför allt under rubriker som receptionsforskning och medieetnografi. Uppmärksamheten har däremot, enligt samma källa, i mindre utsträckning riktats mot betydelsen av medieförändringarna för användningen och dess betingelser. I de studier där

(8)

man har försökt belysa kommunikationsteknologins plats i vardagslivet har man vanligtvis saknat ett tidsperspektiv för att belysa förändringarna (a a).

I debatten kring litteraturens ställning och läsvanorna bland barn och ung-domar framställs ofta bildmedierna som ett hot mot boken och läsningen. TV, men även video beskrivs ofta som konkurrenter till de tryckta medierna och anklagas bl a för att ta tid från barns och ungdomars bokläsande genom att er-bjuda mer lättillgängliga alternativ men också skapa behov av action och tempo för att upprätthålla ett intresse. Larmrapporter om att elever lämnar skolan som funktionella analfabeter och att många barn och ungdomar inte uppnår målen för godkänt betyg i flera skolämnen och därmed riskerar att lämna grundskolan med en bristfällig läs- och skrivförmåga har TV och video inte sällan också fått klä skott för.

Att läsa värderas vanligtvis högre av vuxenvärlden än att se på TV eller video. Böcker anses kräva mer av läsaren än vad TV och video gör av tittaren. Detta förklaras vanligtvis med mediernas skilda formspråk, att de använder olika typer av symboler, analoga respektive digitala. De analoga symbolerna har ett reellt och nära samband med vad de symboliserar, medan de digitala är helt och hållet abstrakta och saknar yttre överensstämmelse med vad de representerar. Ord tillhör således ett helt annat abstraktionssystem än bilden och kräver därmed en annan form av mental ansträngning än TV-tittandet och dessutom träning.

Tidigare forskning (se t ex Hansson, 1975; Jönsson, 1985; von Feilitzen m fl, 1989; Roberts m fl, 1999) har visat att intresset för böcker och den tid vi ägnar åt att läsa böcker till stor del hänger samman med ålder, kön och social bakgrund. Åldern mellan 9 och 12 år brukar betecknas som ”bokslukaråldern” varefter intresset för läsning vanligtvis avtar. Flickor ägnar oavsett ålder mer tid åt böcker än pojkar och dessa skillnader kvarstår i den vuxna befolknin-gen, dvs kvinnor i alla åldersgrupper läser mer än män. Bokläsandet ökar dessutom med utbildningsgraden (Kulturbarometern, 2001).

Hemmiljön har också visat sig också ha betydelse för barns och ungdomar-nas läsintresse. Det finns forskning (se t ex Svensson, 1993, 1998; Wells, 1985) som visar att föräldrar som läser för sina barn i förskoleåldern stimulerar inte bara barnens språkutveckling, utan bidrar också till ett ökat intresse hos bar-nen för skriftspråket. I en longitudinell studie över barns läsvanor från tidig skolålder till vuxen ålder framgår det också att läsvanorna i stor utsträckning grundläggs under de tidiga skolåren (Johnsson-Smaragdi & Jönsson, 2002).

(9)

medier som då vanligtvis beskrivs som konkurrenter till boken. I sin bok ”Den motsägelsefulla bildningen” (1995) diskuterar Thavenius de nya medlen och bakgrunden till rivaliteten mellan de gamla och nya bildnings-medlen. Han konstaterar samtidigt att när bildmedierna jämförs med läsning utfaller det oftast till bildmediernas nackdel och att många ser dem som ett hot mot bl a läs- och skrivkunnigheten. De hypoteser som har dominerat kring frågan om relationen mellan t ex TV- och läsvanorna är den s k reduktions-eller displacement-hypotesen som innebär ett antagande om att TV-tittandet skulle leda till en nedgång för bokläsningen bl a genom att ta tid från bokläs-ningen (se t.ex. Beentjes & van der Vort, 1989; Neuman, 1988). En nedgång i bokläsandet anses i förlängningen också bidra till sämre läsinlärning och läs-förståelse.

Den andra hypotesen utgår från motsatsen, nämligen att TV-tittandet och vissa TV-program istället stimulerar läsandet, väcker nyfikenhet och ökar intresset för det tryckta ordet (Ball & Bogatz, 1973; Beentjes & van der Vort, 1989; Fisch & Truglio, 2001; Howe, 1983).

Fokus i denna studie är barns och ungdomars läsvanor och intresse för bok-läsning samt hur läsvanorna har utvecklats och förändrats över tid. I studien jämförs två åldersgrupper i skilda mediekontexter, nämligen 1976, 1980, 1989, 1994 och 1998.

De centrala frågeställningarna i studien sammanfattas under två punkter:

• Har läsvanorna bland barn och ungdomar förändrats under de tre senaste decennierna? Hur är läsvanorna relaterade till social bakgrund, ålder och kön samt övriga medievanor med hänsyn till mediekontext?

• Finns det fog för påståendet att TV stjäl tid från bokläsningen och anled-ning att känna oro för bokens ställanled-ning i den allt hårdare mediekonkur-rensen? Ser förhållandet mellan TV respektive andra medier och boken olika ut med hänsyn till mediekontext och med hänsyn till ålder, kön och social bakgrund?

(10)

2 Empiriska data

De empiriska data som resultaten i studien baseras på härrör från forsknings-programmet Mediapanels databas. Denna databas har sedan mitten av 1970-talet byggts upp vid Medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds uni-versitet och drivs sedan ett par år vidare vid Växjö uniuni-versitet. I databasen finns data som sträcker sig över snart 25 år. Totalt innehåller basen data om drygt 5000 barns och ungdomars familjebakgrund och uppväxtmiljö, aktiviteter, medie-användning och attityder till medierna.

Mediapanel-programmets design (Rosengren, 1994) bygger på en kombina-tion av longitudinella studier och tvärsnittsstudier vilket gör det möjligt att jämföra jämnåriga kohorter av barn och ungdomar från olika tidsperioder, t ex ungdomar på 70-talet med ungdomar i samma ålder på 80- respektive 90-talet. Det är även möjligt att longitudinellt följa samma barn från förskole- och låg-stadieåldern, genom skolåldern och ungdomstiden, upp till vuxen ålder.

I den här rapporten redovisas läsvanor för två åldersgrupper, 11/12-åringar och 15/16-åringar, i olika mediekontexter som sträcker sig över tre decennier, från 1976 till 1998. Varje åldersgrupp omfattar mellan 250 och 500 individer som alla är uppvuxna i Växjö kommun.

Mediekontexterna har i en tidigare studie (Johnsson-Smaragdi & Jönsson, 2001a) karaktäriserats utifrån de nya medier som introducerades och som suc-cessivt kom att bli mer eller mindre vanligt förekommande i de svenska hem-men. Dessa är TV-generationen som i denna studie omfattar år 1976 och 1980, videogenerationen omfattande åren 1985 och 1989 samt IT-generationen 1994 och 1998.

Utöver ålder, kön och socialbakgrund ingår i studien bl a uppgifter om läs-vanor samt uppgifter om hur mycket tid som ägnas åt audiovisuella medier som TV och video samt på 90-talet även datorer och dataspel. I tabell 1 till höger presenteras de olika ålderskohorterna fördelade på kön. Svarsandelen har legat mellan 90 och 95 procent, vilket får bedömas som mycket till-fredsställande.

(11)

Tabell 1 Antal barn och ungdomar som ingår i studien

_____________________________________________________________

Mediekontext TV-generation Videogeneration IT-generation

År 1976 1980 1985 1989 1994 1998 11/12-åringar 509 247 iu 411 419 443 pojkar 265 129 iu 205 221 234 flickor 244 118 iu 206 198 209 15/16-åringar 244 463 247 513 462 434 pojkar 129 262 129 256 245 231 flickor 115 247 118 257 217 203

(12)

3 Hur mycket tid ägnas åt böcker

på fritiden

Barns och ungdomars läsvanor beskrivs här relaterat till mediekontext samt till kön, social bakgrund och övriga medievanor. I tabell 2 redovisas läsvanorna i form av genomsnittligt antal lästa böcker i veckan respektive genomsnittligt antal timmar i veckan som ägnats åt att läsa skönlitteratur under 70-, 80- och 90-talet.

Tabell 2 Bokläsning bland 11/12-åringar och 15/16-åringar

Antal lästa böcker (/vecka) Tid med böcker (tim/vecka)

År 76 80 89 94 98

11/12-åringar 0,6 0,7 2,2 2,8 2,9 15/16-åringar 0,5 0,5 2,0 1,9 2,1

På 70- och början av 80-talet läste 15/16-åringar i genomsnitt en halv bok i veckan och 11/12-åringar något mer. Från slutet av 80-talet och fram till slutet av 90-talet har den genomsnittliga lästiden legat på omkring två timmar i veck-an för tonåringarna och mellveck-an två och tre timmar för 11/12-åringarna.

I tid räknat har bokläsningen ökat något från 1989 fram till 1998. Öknin-gen förekommer över tid i båda åldersgrupperna men är något mer uttalad bland de yngre. Det är förvisso långt ifrån någon dramatisk ökning. Men i ljuset av den starkt förändrade mediekontexten under framför allt 90-talet (Johnsson-Smaragdi & Jönsson, 2001a) och de farhågor om bokens ställning som har uttryckts och fortfarande uttrycks från flera håll, är även oförändrad status för bokens del intressant att notera. Utifrån detta kan vi fastslå att bok-läsningen i de två aktuella åldersgrupperna inte har minskat utan istället, om än i relativt blygsam utsträckning, stärkt sin ställning något trots den ökade mediekonkurrensen.

Att man från skolans och bibliotekens sida arbetar mycket aktivt och metodiskt för att stimulera barns och ungdomars intresse för skönlitteratur har

(13)

sannolikt bidragit till den ökning som vi har kunnat notera. Det har t ex blivit vanligare att man från skolans sida ersätter traditionella läromedel med skön-litteratur i olika ämnen. Skolans och bibliotekens ökade engagemang för att stimulera barn och ungdomar till att läsa mer skönlitteratur är förmodligen delvis en reaktion på den ökade mediakonsumtionen som många, inte minst skolfolk i olika sammanhang, uttryckt oro inför.

3.1 Skilda läsvanor för pojkar och flickor

Tidigare forskningen har visat att vid sidan om ålder har framför allt kön men även social bakgrund betydelse för i vilken utsträckning vi läser böcker på fritiden. Genom att jämföra läsvanorna i de två åldersgrupperna med hänsyn till elevernas kön och sociala bakgrund har vi möjlighet att studera om skill-naderna har förändrats i något avseende under de knappt tre decennier som våra data omfattar.

En inte orimlig hypotes är att skillnaderna i läsvanorna mellan pojkar och flickor minskar under den aktuella tidsperioden på motsvarande sätt som skett inom en rad andra områden. I början av 90-talet dominerades t ex datoranvänd-ningen nästan helt av pojkar men under 90-talet har denna dominans minskat något. Pojkar dominerar fortfarande men det finns en tendens mot ökad utjäm-ning i fråga om datoranvändutjäm-ningen (Johnsson-Smaragdi & Jönsson, 2001a).

Tabell 3 Bokläsning med hänsyn till kön och ålder (medelvärde)

Antal lästa böcker (/vecka) Tid med böcker (tim/vecka)

År 76 80 89 94 98 11/12-åringar Pojkar 0,6c 0,6b 1,6c 1,9c 2,0c Flickor 0,8c 0,8b 2,8c 3,7c 3,9c 15/16-åringar Pojkar 0,4c 0,3c 1,6c 1,5c 1,6c Flickor 0,7c 0,5c 2,4c 2,4c 2,7c

(14)

Som i så många tidigare studier kan vi konstatera att läsvanorna skiljer sig mellan pojkar och flickor. Flickorna läser oavsett ålder mer än jämnåriga pojkar och det resultatet upprepas i samtliga kohorter från mitten av 70-talet fram till slutet av 90-talet.

Ser vi närmare på hur bokläsningen i tid räknat har utvecklats över åren 1989, 1994 och 1998 visar det sig att ökningen har varit något större bland flickorna än bland pojkarna. Ökningen är särskilt märkbar bland de yngre flickorna som i genomsnitt ägnade närmare fyra timmar i veckan åt att läsa böcker 1998. Det är nästan dubbelt så mycket tid som jämnåriga pojkar ägnar bokläsning, och mer än dubbelt så mycket tid som tonårspojkar anslår åt böck-er på sin fritid.

Det finns inget i våra data som tyder på att flickor och pojkar skulle ha när-mat sig varandra då det gäller läsvanorna. Könsskillnaderna förefaller vara mycket stabila i detta avseendet. Att läsa böcker är och tycks förbli en ”kvinnlig vana” i första hand.

3.2 Skilda läsvanor i olika socioekonomiska grupper

Det finns en generell trend (tabell 3) som pekar på att ju högre socioekonomisk nivå desto mer tid ägnas åt bokläsning på fritiden. Skillnaderna är emellertid över lag små och endast i två fall signifikanta nämligen bland 11/12-åringarna 1994 och 1998. Att hemmiljön återspeglar sig mer i de yngres vanor än i ton-åringarnas är naturligtvis inte särskilt överraskande.

Tittar man närmare på hur läsvanorna har utvecklats i de olika socioeko-nomiska grupperna under den aktuella tidsperioden kan man konstatera att bok-läsningen ökat i samtliga, med ett undantag, nämligen bland tonåringarna med lägst socioekonomisk status. Där är trenden istället den motsatta, dvs en minsk-ning av tiden man ägnar åt att läsa böcker på fritiden. Skillnaderna är dock, som påpekats tidigare, små.

Analyser av bokläsning med hänsyn till såväl kön som social bakgrund för-ändrar inte resultatbilden. Flickor läser oavsett social bakgrund mer än pojkar.

(15)

Tabell 4 Bokläsning med hänsyn till socioekonomisk bakgrund och ålder.

Antal lästa böcker i veckan Tid (tim/vecka) till böcker

År 76 80 89 94 98 11/12-åringar Låg 0,6 0,7 2,1 2,0b 2,4b Medel 0,7 0,6 2,1 2,7b 2,8b Hög 0,8 0,8 2,6 3,8b 3,8b 15/16-åringar Låg 0,4 0,4 2,0 1,9 1,6 Medel 0,7 0,5 1,9 1,9 2,8 Hög 0,5 0,5 2,1 2,0 2,3

Anm: signifikanta skillnader betecknas med a= .05; b= .01 och c = .001

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att tiden barn och ungdomar ägnar åt att läsa böcker på sin fritid har ökat något, och det trots den ökade medie-tillgången och medieutbudet under 80- och 90-talet. Men ser vi till andelen barn och ungdomar som aldrig läser böcker på sin fritid blir resultatbilden däremot en annan.

(16)

4 Barn och ungdomar som aldrig läser

böcker på sin fritid – en jämförelse

över en tioårsperiod

Andelen barn och ungdomar som aldrig brukar läsa böcker på sin fritid har ökat och i det närmaste fördubblats mellan åren 1989 och 1998 och det gäller för såväl 11/12-åringarna som 15/16-åringarna. De barn och ungdomar som uppgivit att de brukar läsa böcker på sin fritid läste 1998 lika mycket eller något mer än vad deras jämnåriga uppgav att de gjorde tio år tidigare. Resultaten tyder på ökade klyftor bland barn och ungdomar avseende bokläsning, d v s fler som överhuvud-taget inte läser på sin fritid medan de som läser böcker läser mer. Vi har ingen förklaring till de ökade klyftorna eller vetskap om det är en tidsbegränsad och tillfällig trend vi ser eller en fortsatt trend mot ökade kulturella klyftor.

Tabell 5 Andelen som aldrig läser böcker på sin fritid i de två ålders-grupperna under åren 1989, 1994 och 1998 (procent).

År 1989 1994 1998

11/12-åringar 5 3 10 15/16-åringar 13 14 24

Ökningen av andelen som aldrig läser böcker under den aktuella tioårsperioden är procentuellt sett lika stor i de båda åldersgrupperna. Men totalt sett är skill-naderna stora. Andelen som aldrig läser böcker på sin fritid är avsevärt högre i tonårsgruppen, där 1998 nästan en fjärdedel svarade att de aldrig läser böcker på sin fritid.

Andelen barn och ungdomar som aldrig läser böcker domineras inte över-raskande av tonårspojkarna. 1998 uppgav drygt en tredjedel av tonårspojkarna att de aldrig läste böcker. Ökningen från 1989 till 1998 var också procentuellt sett något större bland tonårspojkarna även om trenden, d v s en ökad andel som aldrig läser böcker, var densamma bland tonårsflickorna.

(17)

Tabell 6 Andelen som aldrig läser böcker på sin fritid bland pojkar och flickor i de två åldersgrupperna, under åren 1989, 1994 och 1998 (procent icke-läsare). År 1989 1994 1998 11/12-åringar pojkar 8 5 14 flickor 3 0 5 15/16-åringar pojkar 20 23 33 flickor 6 5 15

Hur stor andel av ungdomarna i de olika socioekonomiska grupperna som inte läser böcker framgår av tabell 7. Resultatet pekar på ökade sociala klyftor när det gäller bokläsning framför allt i tonårsgruppen. Andelen som aldrig läser har således inte bara ökat rejält från slutet av 80-talet till slutet av 90-talet utan ökningen är dessutom socialt snedfördelad. Det är avsevärt större skillnader mellan de socioekonomiska grupperna i antalet icke-läsare 1998 jämfört med under åren 1989 och 1994.

Tabell 7 Andelen som aldrig läser böcker på sin fritid i olika socioekonomiska grupper, under åren 1989, 1994 och 1998 (procent icke-läsare).

År 1989 1994 1998 11/12-åringar Låg 7 5 12 Medel 4 1 9 Hög 3 1 7 15/16-åringar Låg 14 15 33 Medel 14 16 25 Hög 11 11 17

(18)

4.1 Tonåringar som aldrig läser böcker

Ökningen av andelen som inte läser böcker är särskilt markant i tonårsgruppen och tar vi hänsyn till såväl kön som socialbakgrund kan vi konstatera att det i första hand är tonårspojkarna i de lägre socialgrupperna som utmärker sig som ”de som aldrig läser på sin fritid”. Närmare hälften eller 48 procent av dem uppgav 1998 att de aldrig ägnade någon tid åt böcker på sin fritid. Den andra ytterligheten var flickor i de högre socialgrupperna där 90 procent svarade att de läste böcker på sin fritid och gruppen ”som aldrig läser på sin fritid” till-hörde en liten minoritet.

Klyftorna avseende bokläsning har ökat något i nära nog samtliga grupper från 1989 till 1998, men är särskilt markant bland tonårspojkarna från lägre socialgrupp. Här har andelen som aldrig läser på sin fritid mer än fördubblats från 20 procent 1989 till 48 procent 1998. Den stora ökningen väcker naturligtvis en rad frågor om vad som kan tänkas ligga bakom.

Tabell 8 Andelen som aldrig läser böcker på sin fritid i tonårsgruppen fördelat på kön och socioekonomisk bakgrund, under åren 1989, 1994 och 1998 (procent). År 1989 1994 1998 Pojkar 15/16 år Låg 20 25 48 Medel 21 25 36 Hög 18 18 22 Flickor 15/16 år Låg 9 5 20 Medel 4 6 14 Hög 4 3 10

De överlägset största bokläsarna är, har vi kunnat konstatera flickor. De ägnar avsevärt mycket mer tid åt att läsa böcker på sin fritid än jämnåriga pojkar. Detta är för övrigt ett mönster som återkommer inte bara i barn- och

(19)

ungdomsåren utan även i vuxen ålder. Skillnaderna är också mycket stabila över tid från 70-talet och framåt. Motsvarande stabilitet förekommer även när det gäller TV- och videovanorna, men åt motsatt håll, d v s pojkar ägnar mer tid åt TV och video än flickorna och de gäller i samtliga tre aktuella media-kontexter (Johnsson-Smaragdi & Jönsson, 2001a). Men frågan vad som ligger bakom de stora könsskillnaderna kvarstår. Varför dras flickor mer till böcker än pojkar som i större utsträckning väljer audiovisuella medier är fortfarande obesvarad.

Per T. Ohlsson, chefredaktör på Sydsvenska Dagbladet refererade i tidningen den 9 december 2001 svenska Akademins ständige sekreterare Horace Engdahl som i en tidigare intervju hade försökt förklara varför kvinnor i Sverige läser fler böcker än män med följande: ”I USA är kultur inte riktigt manlig, det är någonting kvinnor kan hålla på med. Och vi har blivit det mest amerikaniserade landet i Europa och det slår igenom i de allmänna värderingarna ... I Frankrike och Tyskland är det nödvändigt med litterär bildning om man vill tillhöra infly-telserika kretsar.” Hans uttalande står i överensstämmelse med de resultat som presenteras i en studie av Malmgren (1992). I intervjuer med en grupp elever i gymnasieskolan framkom det att de manliga gymnasisterna ofta kopplade bokläsning och bokklubbar till flickor. Böcker fick på så sätt kvinnliga över-toner till skillnad från t ex serier och kvällstidningar som beskrevs som man-ligt av pojkarna. Malmgren refererar också till Dahlgren (1979) som visar att pojkar från arbetarklassen i större utsträckning än andra uppfattade skol-världen som en feminin värld och här fanns även exempel på hur man bland arbetarklassens män beskrev boklig kunskap som något kvinnligt.

I Trondmans studie (1991) diskuteras också pojkars syn på skolan och böcker. I intervjuer med en grupp högstadiepojkar framkom det att flera av de inter-vjuade pojkarna aldrig hade läst en bok. Detta motiverade flera av dem med att de inte ville läsa och att det inte var roligt att läsa med några få undantag. Ett exempel på undantag som nämndes var lastbilstidningen ”Trailor”.

Werner (1996) konstaterar i sin bok att det faktum att pojkar läser mindre överensstämmer med ”det mönster som brukar kallas för en feminisering av det litterära området, dvs att kvinnorna ökar och utvidgar sin aktivitet inom förlagsbranschen, både som författare och som läsare” (s 42).

Våra attityder till böcker och hur vi värderar bokläsning liksom omgivnin-gens förväntningar på flickors och pojkars beteende är sannolikt en bidra-gande förklaringar till att lite tillspetsat flickor läser böcker medan pojkar ägnar sig åt bildmedierna och fysiska aktiviteter. En annan förklaring är att

(20)

läsning kräver mer koncentration än t ex TV-tittande men också förmåga att kunna skjuta upp behovstillfredsställelsen, egenskaper som vanligtvis till-skrivs flickor i större utsträckning än pojkar. Det finns också forskning som visar att flickor som grupp betraktat är överlägsna pojkar då det gäller läs-och skrivförmågan (Holmberg, 1989, 1994; Jönsson, 1985). Variationen i dessa olika förmågor bidrar sannolikt också delvis till pojkars och flickors olika läs-vanor.

(21)

5 Att läsa eller se på TV –

konkurrerande aktiviteter?

I mediedebatten framförs tidvis tanken att de elektroniska och digitala medi-erna riskerar att konkurrera ut läsningen som en fritidsaktivitet bland barn och ungdomar. Bakom dessa farhågor ligger uppfattningen att bokläsning är mer värdefullt att än att se på TV eller video, vanligtvis utan att man närmare pre-ciserar på vilket sätt. Ibland är det själva läsförmågan som poängteras och som man oroar sig för, ibland är medieinnehållet som man ställer sig tveksam in-för och åter andra gånger handlar det om den mentala och kognitiva aktiviteten.

Vi har kunnat konstatera att andelen barn och ungdomar som aldrig öpp-nar en bok på fritiden har ökat medan tiden bokläsarna ägöpp-nar åt läsning har varit relativt stabil under de tre senaste decennierna. Tiden som ägnas böcker är dock generellt sett mycket låg i jämförelse med den tid som ägnas framför allt TV men även video (se diagram 1).

5.1 Hur mycket tid ägnas åt olika medier?

I genomsnitt ägnade 11/12-åringarna närmare tre timmar åt bokläsning i veckan och tonåringarna omkring två timmar 1989 såväl som 1994 och 1998. Tiden framför TV var under motsvarande tidsperioder mellan 14 och drygt 17 tim-mar. Tiden som ägnades videon var något lägre. I tonårsgruppen har tiden med video legat relativt stabilt på omkring fem timmar i veckan under hela 1990-talet medan man ser en ökning bland de yngre från drygt tre timmar i veckan 1989 till närmare sju timmar 1998.

(22)

Diagram 1 Medieanvändning bland barn och ungdomar (timmar/veckan)

Den tid barn och ungdomar ägnar medierna räknat i timmar per vecka före-faller för övrigt ha ökat totalt sett för nära nog samtliga redovisade medier (tabell 9 ). 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 1989 1994 1998 TV 11/12 år TV 15/16 år video 11/12 år video 15/16 år bok 11/12 år bok 15/16 år

(23)

Tabell 9 Mediaanvändning bland barn och ungdomar (timmar/veckan) År 1976 1980 1989 1994 1998 11/12-åringar Böcker 0,6 0,7 2,2 2,8 2,9 TV 15,9 14,0 15,0 17,4 16,7 Video - - 3,5 5,2 6,8 TV/dataspel - - - 2,8 6,2 Dator - - - 2,2 2,3 15/16-åringar Böcker 0,5 0,5 2,0 1,9 2,1 TV 10,3 9,6 13,7 16,1 16,0 Video - - 4,9 5,3 5,3 Dataspel - - - 1,7 4,3 Dator - - - 2,2 3,9

Anm: -76 och -80 antal böcker/veckan. -89, -94 och -98 timmar i veckan som ägnas böcker.

Siffrorna i tabell 9 och i diagram 1 visar tiden barn och ungdomar ägnar olika medier men säger inget om i vilken utsträckning de konkurrerar om elev-ernas tid och om det finns något motsatsförhållande.

(24)

5.2 Konkurrerar medierna med varandra?

I tabell 10 redovisas sambanden mellan tiden barn och ungdomar ägnar åt bokläsning och tiden de ägnar andra medier och hur förhållandet har utveck-lats över tid.

Tabell 10 Samband mellan bokläsning och annan medieanvändning (Pearson corr.)

Antal lästa böcker (/vecka) Tid med böcker (tim/vecka)

År 1976 1980 1989 1994 1998 11/12-åringar TV -.12 -.02 -.04 -.02 -.13 video -.01 -.05 -.02 dataspel .01 -.04 dator .06 .12 15/16-åringar TV -.19b -.03 -.01 -.02 -.13 video -.08 -.07 -.07 dataspel .02 .06 dator -.02 .11

Anm: signifikanta skillnader betecknas med a = .05; b = .01 och c = .001

Data i tabell 10 tyder inte på något konkurrensförhållande mellan barns och ungdomars läsvanor och deras övriga medievanor, d v s att de som ägnar mer tid åt att läsa böcker skulle se mindre på TV och video eller tvärtom under de aktuella åren. Sambanden mellan den tid barn och ungdomar ägnar åt TV och den tid de läser böcker är i huvudsak svagt negativa eller närmast obefintli-ga i samtliobefintli-ga åldersgrupper med ett undantag, nämligen 1976, då för övrigt TV var det utan konkurrens dominerande bildmediet i vårt samhälle.

Det finns med andra ord inget direkt stöd i våra data för tesen att TV och bokläsning skulle vara konkurrenter eller stöd för den s k displacement teorin. Trots att det tillkommit en rad nya medier under 80- och framför allt 90-talet

(25)

förefaller inte hotet mot bokläsningen komma från det hållet. Att läsa böcker och se på TV är inte direkt utbytbara aktiviteter utan de har sannolikt olika funktioner. Skälen till att en del barn och ungdomar aldrig läser böcker måste vi nog mer söka i omgivningens attityder och föreställningar om bokläsning men också i hur hemmet och skolan förhåller sig till litteraturen och barn och ungdomars litteraturläsning.

Frånvaron av statistiskt signifikanta samband innebär att det inte finns några linjära samband mellan tiden barn och ungdomar i allmänhet ägnar åt böcker och den tid de ägnar åt övriga medier. Däremot kan det mycket väl finnas sam-band inom olika undergrupper.

I tabell 11 har undersökningsgruppen 1998 delats upp i fyra undergrupper nämligen ”lätta” och ”tunga” läsare respektive TV-tittare med hänsyn till den tid de ägnar dessa två medier. I gruppen ”lätta” läsare ingår de som aldrig eller nästan aldrig läser böcker på sin fritid, d v s i genomsnitt mindre än fem (15/16-åringarna) respektive tio minuter i veckan (11/12-åringarna) och i grup-pen ”tunga” läsare finns de som läser relativt mycket på sin fritid, dvs i genom-snitt tre timmar (15/16-åringarna) respektive tre och en halv timme i veckan (11/12-åringarna) eller mer. På motsvarande sått ingår i gruppen ”lätta” TV-tittarna de som ägnar TV relativt lite tid, d v s tio timmar eller mindre per vecka och i den ”tunga” gruppen de som ser förhållandevis mycket på TV, d v s 21 respektive 25 timmar eller mer i veckan. De ”lätta” respektive ”tunga” läsarna och tittarna utgör vardera omkring en fjärdedel av de totala åldersgrupperna.

Tabell 11 Samband mellan typ av bokläsare och typ av TV-tittare, 1998 (procent).

Lätta bokläsare Tunga bokläsare

(0- 5/10 min/vecka) (3/3,5 tim/vecka eller mer)

11/12-åringar

Lätta TV-tittare (<10 tim/v) 13 33 Tunga TV-tittare (>25 tim/v) 35 17

15/16-åringar

Lätta TV-tittare (<10 tim/v) 18 39 Tunga TV-tittare(>21 tim/v) 37 12

(26)

Av resultaten att döma skiljer sig medieanvändningen en del i undergrup-perna. Bland de ”tunga” bokläsarna ser 33 respektive 39 procent tio minuter eller mindre på TV i veckan medan förhållandet är närmast det omvända bland de ”lätta” läsarna där 35 respektive 37 procent ägnar mer än 21/25 timmar i veckan åt att titta på TV. Det finns således när det gäller mer extrema under-grupper ett visst stöd för displacementteorin i så motto att det bland dem som ägnar mycket tid åt bokläsning finns en större andel som tillhör de s k ”lätta” TV-tittarna medan förhållandet är det motsatta bland de som läser lite eller inte alls.

Man kan dock inte utifrån dessa resultat utan vidare dra slutsatsen att TV och böcker konkurrerar med varandra. Bokläsning och TV-tittande, är sanno-likt inte utbytbara aktiviteter utan fyller förmodligen olika funktioner för olika användare. Även om de tunga TV-tittarna hade minskat sin TV-konsumtion skulle de nog inte med någon direkt automatik ersätta TV-tiden med bokläsning. Vanor, attityder och förväntningar men också personligt intresse spelar sanno-likt en central roll i våra medieval.

(27)

6

Reflexioner

Vår utgångspunkt i denna studie är att människor är aktiva medieanvändare och att såväl barn som vuxna vänder sig till olika medier, såväl textmedier och bildmedier som interaktiva datormedier, för att tillfredsställa olika indi-viduella och sociala behov som utvecklats i samverkan med det omgivande samhället. I vilken utsträckning barn och ungdomar väljer det ena eller det andra mediet, d v s varför de väljer att sätta sig framför TV eller att läsa en bok, förklaras sannolikt av såväl mediernas tillgänglighet, form och innehåll som av olika individuella behov präglade av den sociala situationen och person-ligheten, men också av omgivningens förväntningar och normer och de tidi-gare erfarenheter man gjort av olika medier.

I denna delstudie har vi försökt närma oss frågan varför en del vänder sig till litteraturen och böckernas värld på sin fritid medan andra vänder sig från dem och aldrig ägnar tid åt böcker. Vi är naturligtvis medvetna om att frågan är komplex och att det finns en rad samverkande omständigheter och orsaker till hur våra vanor utvecklas varav sannolikt hemmiljön och föräldrarnas vanor är några. I en tidigare studie (Johnsson-Smaragdi & Jönsson, 2001b) visade sig föräldrarnas TV-vanor under barnens uppväxt vara en kritisk faktor för vilka TV-vanor barnen själva utvecklade som vuxna. Vi saknar dessvärre möj-lighet att göra en motsvarande jämförelse för läsvanorna eftersom vi inte har några uppgifter om föräldrarnas läsvanor.

Det faktum att bokläsning till skillnad från en hel del annan mediekon-sumtion är en aktivitet som vuxenvärlden, inte minst skolan, premierar för-klara sannolikt delvis varför en del elever känner en viss ovilja gentemot böcker. För många är också bokläsning förenat med skola, krav och prestation och inget som hör fritiden till. I Jönsson (1999) ges en rad exempel på hur f d elever minns sin skoltid tio år efter att de lämnat grundskolan. De minnes-bilder som lyftes fram visar att skolerfarenheterna lever kvar långt efter att man har lämnat skolan och de påverkar ens bild av sig själv och ens förmåga i olika avseenden.

I den kulturpolitiska debatten uttrycks bl a ambitioner om att försöka öka barns och ungdomars bokläsande och minska kulturklyftorna mellan barn och ungdomar från olika miljöer. Ett led i satsningen på ett ökat läsande är den

(28)

sedan årsskiftet sänkta bokmomsen. Men för att nå den målgrupp som kultur-ministern Marita Ulvskog i en radiointervju särskilt lyfte fram, nämligen tonårs-pojkar i lägre socialgrupper, krävs med största sannolikhet även andra åtgärder utöver att göra boken mer tillgänglig och överkomlig. Förslag som att stärka och utveckla bibliotekens verksamhet är exempel på åtgärder som har disku-terats, liksom satsningar på olika läsfrämjande åtgärder. Här står naturligtvis skolan men även lärarutbildningen inför en stor utmaning som inte bara innebär att stimulera bokintresset bland olika elevgrupper utan även ändra attityderna till läsning som något feminint och närmast omanligt.

Resultaten i studien tyder på ökade klyftor mellan barn och ungdomar avseende bokläsning, d v s fler som överhuvudtaget inte läser på sin fritid medan de som läser böcker läser mer. Under våren 2002 planeras en ny kohort-studie med elever som i dag går i årskurs 5 och 9. Den planerade kohort-studien kan förhoppningsvis ge svar på frågan om de kulturella klyftor avseende bokläs-ning är en tillfällig trend eller ej.

(29)

Referenser

Alasuutari, P. (1999) Rethinking the Media Audience. London: Sage. Asp, K. (1999) Mäktiga eller Maktlösa? Medierna inför 2000-talet. I U.

Carlsson (red) Medierna i samhället. Kontinuitet och förändring. NORDICOM-SVERIGE.

Ball, S. & Bogatz, G. A. (1973) Reading with Television: An Evaluation of

”The Electric Company”. Princeton, New Jersey.

Beentjes, W.J. & van der Voort, T. (1989) Television and Young People’s Reading Behavior: A Review of Research. European Journal of

Communication. Vol 4, 51-77.

Dahlgren, A. (1979) Två världar. Om ungdomar och könsroller. Ett

kunskaps-sociologiskt perspektiv. Stockholm: Rabén & Sjögren.

Hadenius, S. & Weibull, L. (1999) Massmedier: en bok om press, radio och

TV. Stockholm: Bonniers.

von Feilitzen, C., Filipson, L., Rydin, I. & Schyller, I. (1989) Barn och unga

i medieåldern. Fakta i ord och siffror. Stockholm: Rabén & Sjögren.

Fisch, S. & Truglio, R. (2001) ”G” is for Growing: Thirty Years of Research

on Children and Sesame Street. London: Lawrence Erlbaum Associates.

Hansson, G. (1975). Litteraturen och mottagarna. Lund: Liber Läromedel. SOU 1972:20 (1972). Läsvanor och bokvanor i fem svenska samhällen. Holm Sørensen, B. & Jessen, C. 2000. Det er bare noget, der er lavet ...

København, Medierådet for Børn og Unge.

Holmberg, L. (1989) Utvärdering av bild och svenska i årskurs 5.

Pedagogisk-Psykologiska problem. Malmö: Lärarhögskolan, Nr 201. Holmberg, L. (1994) Betingelser för god läsfardighet på mellanstadiet. En

studie inom projektet Meta. Pedagogisk-Psykologiska problem.

Malmö: Lärarhögskolan, Nr 590.

Howe, M. (1983) Learning from Television Psychological and Educational

Research. London: Academic Press.

Ivre, I. (1980) Massmedier i Sverige. Sveriges Radio, Publik och program-forskningsavdelningen Nr 6.

(30)

Johnsson-Smaragdi, U. & Jönsson, A. (2001a) From a homogeneous to a

heterogeneous media world. Access and use of media among teenagers over three decades. Rapport nr 10, Institutionen för

samhällsvetenskap, Växjö universitet.

Johnsson-Smaragdi, U. & Jönsson, A. (2001b) Tidsanda eller mediearv?

Tidskriften Barn, Nr. 4, 2001:63-77, NAVS Senter for barneforskning.

Johnsson-Smaragdi, U. & Jönsson, A. (2002) Skola, TV och bokläsning –

samspel eller konkurrens? (opublicerat manus)

Jönsson, A. (1985) TV – ett hot eller en resurs för barn? Malmö: Gleerup. Jönsson, A. (1999) Skolans ”problemelever” – hur ser de på sin skoltid

retrospektivt? Pedagogisk-psykologiska problem, Nr 658, Malmö

Högskola: Lärarutbildningen.

Kivikuru, U. (1998) Communication Research. Is There Such a Thing? In: Carlsson, U (Ed) The XIII Nordic Conference on Mass

Communication Research, Nordicom Review, vol 19:1. NORDICOM. Kulturbarometern (2001). Stockholm: Statens kulturråd 2001:1

Malmgren, G. (1992) Gymnasiekulturer. Lärare och elever om svenska och

kultur. Didaktikseminariet, Pedagogiska utvecklingsarbete vid Lunds

universitet nr 92:188.

Neuman, S. (1988) The Displacement Effect: Assessing the Relation Between Television Viewing and Reading Performance. Reading

Research Quarterly, 23(4):414-440.

Novak, K. (1999) Medieutvecklingen och vardagen. I: U. Carlsson (red),

Medierna i samhället. Kontinuitet och förändring. Göteborg:

Nordicom-Sverige.

Ohlsson, Per T. (2001) Ledarsidan, Sydsvenska Dagbladet 9 december. Roberts, D., Foehr, U., Rideout, V. & Brodie, M. (1999) Kids & Media. The

new millennium. A Kaiser Family Foundation Report.

Rosengren, K-E., (1994) The Media Panel Program and related research. I K-E. Rosengren (ed), Media effects and beyond. London: Routledge. Svensson, A-K. (1993) Tidig språkstimulans av barn. Stockholm: Almqvist

& Wiksell International.

Svensson, A-K. (1998) Barnet, språket och miljön från ord till mening. Lund: Studentlitteratur.

Thavenius, J. (1995) Den motsägelsefulla bildningen. Stockholm: Symposim./ Trondman, M. (1991) Den panerade grytlappen. I A. Löfgren & M. Norell

(31)

Wells, G. (1985) Pre-school literacy-related activities and success in school. In Olson, D. R., Torrance, N. & Hildyard, A. (Eds) Literacy,

Language, and learning. The nature and consequences of reading and writing. Cambridge university press.

(32)

M

ediasituationen i Sverige har förändrats avsevärt under de tre senaste decennierna i såväl fråga om utbud och tillgång som den tid vi ägnar medierna. Den förändrade mediesituationen har inte sällan lett till debatt kring bl a litteraturens ställning och barns och ungdomars läsvanor. I debatten framställs ofta bildmedierna som ett hot mot boken och läs-ningen. TV, men även video beskrivs ofta som konkurrenter till de tryckta medierna och anklagas bl a för att ta tid från barns och ungdomars bok-läsande genom att erbjuda mer lättillgängliga alternativ men också skapa behov av action och tempo för att upprätthålla ett intresse.

Fokus i denna studie är barns och ungdomars läsvanor och intresse för bokläsning samt hur läsvanorna har utvecklats och förändrats över tid. I studien jämförs läsvanorna i två åldersgrupper, 11/12-åringar och 15/16-åringar, i skilda mediekontexter, nämligen 1976, 1980, 1989, 1994 och 1998.

Studien ingår som en delstudie i projektet ”Medier och socialisation” finansierat av HSFR, ungdomsforskning.

Figure

Tabell 1    Antal barn och ungdomar som ingår i studien
Tabell 2    Bokläsning bland 11/12-åringar och 15/16-åringar
Tabell 3    Bokläsning med hänsyn till kön och ålder (medelvärde)
Tabell 4    Bokläsning med hänsyn till socioekonomisk bakgrund och ålder.
+7

References

Related documents

Det finns inga statistiskt säkerställda skillnader mellan svaren till män respektive kvinnor vad gäller andelen förfrågningar som fått svar inom en vecka från när frågan

Predočeni su svi tjedni za novi raspored, a čak je i u ovom slučaju moguće raspored kopirati na braću i sestre.. Sada sva deca imaju

Também pode cópiar/repetir a semana 39, por exemplo, para cada segunda ou terceira semana, se tiver um horário que se repete... Envie

Toate săptămânile pentru noul orar sunt prezentate, și chiar și în acest caz există posibilitatea de a copia orarul la frați.. Acum ambii frați au un

Hälften så många barn har kanin som husdjur än vad det är som har hund som husdjur?. Hur många husdjur av

Hur många husdjur av varje sort har barnen i klass 1A..

[r]

[r]