Estetisk-filosofiska fakulteten Svenska
Elisabeth Andersson
Elevers litterära
föreställningsvärldar
Envisioning literature with school children
Examensarbete 15 högskolepoäng
Lärarprogrammet
Datum: 10-05-12 Handledare: Björn Bilh
Abstract
The essay points out the importance of reading literature, as through reading and discussions about the texts, you widen your frames of references. In our increasing multicultural society, it is particularly important to stimulate children to take parts in all kinds of literature.
I have built my study on Judith A. Langer´s book Envisioning literature and Aidan Chamber´s book, Books inside of us and I have used them as a basis of my analysis of two tales, one written by Selma Lagerlöf and the other by Astrid Lindgren. I wanted to investigate similarities and differences between the two tales, based on the various frames of references of the two writers. In the essay I also discuss the importance of reading literature and the necessity of discussions and reflections about texts. We need to talk about a text both before reading it, and afterwards, in order to later go on with it, on the basis of our own frames, and keep in mind that we all have got different experiences of life, writers as well as readers. The essay also touches the linguistic development of the individual and illustrates the importance of different kinds of feedback, e.g. talks about the book. Feedback is also important when you writing a paper and authenticate it. To link my work to the school world, I prepared a questionnaire for a school class, (children of the seventh form). To begin with the pupils read the two tales, (Nils Holgerssons underbara resa av Selma Lagerlöf och Nils Karlsson Pyssling av Astrid Lindgren), and later on they answered questions concerning the texts.
Sammandrag
Uppsatsen Föreställningsvärldar handlar om hur viktigt det är med litteraturläsning och att man genom läsningen och samtalet om det man läst vidgar sina referensramar, nog så viktigt i vårt allt mer mångkulturella samhälle för att kunna fängsla barn till att ta till sig all form av litteratur. Jag har utgått ifrån Judith A. Langers bok Litterära föreställningsvärldar Aidan Chambers bok Böcker inom oss vilka sedan har varit grunden till underlag för mina vidare jämförelser av de två sagorna av Lagerlöf och Lindgren, när jag undersökte om de båda sagorna hade likheter och skillnader utifrån författarnas olika referensramar. Vikten av att läsa litterära verk diskuteras i uppsatsen liksom hur nödvändigt det är med samtal och reflektion av det man har läst. Vi behöver samtala om texter både före vi läser och efteråt, för att sedan bearbeta det vi läst med var och ens egna referensramar, samt ha i minnet att alla har olika livserfarenheter, både som författare och läsare, och detta bygger var och en vidare på.
Uppsatsen berör också individens språkutveckling och hur viktigt det är med respons av olika slag av det man har läst t.ex. ett boksamtal. Det är viktigt med respons även när det gäller att skriva ett arbete och när det gäller att befästa det. För att kunna knyta an min litteraturundersökning till skolans värld har jag gjort en enkätundersökning i en grundskoleklass årskurs 7, där de först fick läsa (Nils Holgerssons underbara resa av Selma Lagerlöf och Nils Karlsson Pyssling av Astrid Lindgren), för att därefter besvara enkäten.
Innehåll
1. Inledning………1 1.1 Bakgrund ... 2 1.2 Syfte………....3 1.3 Frågeställningar.………..3 2. Metod ... 4 2.1 Avgränsningar ... 5 3. Tidigare forskning ... 63.1 Lagerlöfs samtid och världsbild ... ..6
3.2 Sagan om Nils Holgerssons underbara resa………9
3.3 Lindgrens samtid och världsbild……….12
3.4 Nils Karlsson-pyssling………15
3.5 Arvet från folkskolan……….18
3.6 Vad säger styrdokumenten angående litteraturläsningen……….20
4. Teoretiska utgångspunkter... 21 4.1 Föreställningsvärldar ... 261 4.2 Vikten av litteraturläsning ... 24 4.3 Läsares läsning ... 25 4.4 Vikten av samtal ... 25 4.5 Barnlitteraturforskning ... 26 4.6 Språkutvecklingen ... 28 4.7 Sagans betydelse... 29 5. Diskussion ... 31
5.1 Resultat och diskussion ………...31
5.2 Diagramöversikt………..35
5.3 Diagram 1 Lättlästa eller inte……….35
5.4 Diagram 2 Favoritsag………36
5.5 Diagram 3 Finns det likheter………..36
5.6 Diagram 4 Epoker………37
5.7 Diagram 5 Hört talas om sagorna……….37
5.9 Diagram 7 Nils Holgerssons förvandling………38
5.10 Diagram 8 Selma Lagerlöf……….39
5.11 Diagram 9 Astrid Lindgren………39
6. Slutsatser ... 40
6.1 De gemensamma paralleller och likheter och skillnader som finns i sagorna och det sätt de framställs på. ... 41
6.2 De klara dragen som påvisar vilka epoker sagorna är skrivna på och huruvida de lyser igenom. ... 41
6.3 I Styrdokumenten kan följande band knytas till de båda författarna och deras sagor ... 43
7. Källförteckning………..46 Bilagor
1. Inledning
För mig ter det sig som extra viktigt att få dagens elever att förstå vitsen av att läsa, inte då bara att knäcka koden, utan att både läsa och kunna ta till sig det man har läst för att därefter vidga sina egna referensramar, genom läsning av såväl gamla som nya texter. Det är genom läsningen man får ett grepp om hur språket fungerar och man ökar sin kunskap genom att bearbeta det man läser. För mig kändes det som om Langer talade direkt till mig med sina teorier om föreställningsvärldar, då det inte bara handlar om att kunna läsa texten utan också att kunna bearbeta det man läst och då ha i minnet att alla upplever saker olika. Jag började fundera på hur man skulle kunna förankra hennes idéer i andra forskares teorier, så som Chambers boksamtal, jag såg hur det hela hängde samman, då jag även upplevde en aha upplevelse när jag läste Chambers Böcker inom oss om boksamtal, det vill säga att det är genom samtal av det vi läst vi får en större insikt i det vi har läst. För att sedan ytterligare vidga perspektivet har jag även tittat på vad Rosenblatt tar upp, då hon omnämns i Langers bok och vad Bergsten nämner om detta ämne, det vill säga litteraturvetenskap där det kommer fram att perspektivet har förskjutits under de gångna decennierna. Vidare framkommer det vad en litterär text är för något och här omnämns barnlitteratur m.m. För mig som kvinna föll det sig helt naturligt att titta närmare på två av våra största författarinnor, med dess kunskap om föreställningsvärldar, boksamtal och litteraturkunskap i ryggen. Det vill säga Selma Lagerlöf, som hävdade att sagoberättelser bejakar barnens fantasi, och sedan dra en parallell till Astrid Lindgren, som är vår tids stora sagoberättare; detta trots att hon ofta skrev om svunnen tid, då hon själv var liten. Hon skrev även fiktiva texter, som jag är övertygad om kommer att hålla en lång tid framöver. Här vill jag slå ett extra slag för samarbetet mellan styrdokument, läroplan, Langers och Chambers teorier.
Båda två författarna har skrivit varsin saga om en människa som blir liten, men med lite olika knep, vilka jag tycker är intressanta. Vidare har flera forskare lyft fram hur Lindgren influeras av Lagerlöf. Det är en stor skillnad i de här berättelserna, då Lagerlöfs är betydligt längre mot vad Lindgrens är, men det är temat som har fängslat mig. Hur kan man med hjälp av styrdokumenten fånga elevernas intresse av att inhämta glädjen i läsningen och därefter bygger vidare på sina referensramar med hjälp av föreställningsvärldar, boksamtal och eget reflekterande.
1.1 Bakgrund
Under en av mina praktiker, hade vi en genomgång av Shakespeare och då kunde jag tidigt konstatera att det var svårt att motivera eleverna till varför vi skulle läsa om en författare som varit död sedan länge och vad som skulle vara bra med detta. Unga människor lever i nuet och när jag tänkte tillbaka på min tid i högstadiet, kunde jag erinra mig att det var många gånger då jag undrade varför man ska lära sig vissa saker och läsa om de äldre författarna och deras texter, t.ex. Dan Andersson, Strindberg m.fl. Det kunde väl inte finnas något hos det de skrivit som vi tyckte var intressant och viktigt. Detta trots att jag är uppvuxen i en familj som alltid läst mycket. En anledning som slog mig då under praktiken var hur viktigt det är att lyfta fram hur den äldre litteraturen går igen i den nya litteraturen eller i filmerna, ja även i datorns värld. Som jag ser det är det lättare att förstå hela samhällsbilden utifrån den kulturella skatt vi får med oss oavsett om vi är medvetna om det eller inte, med denna kunskap förstår man långt mer om man har dessa referensramar med sig. Vilket skolan med hjälp av sina styrdokument och kursplaner vill förmedla till alla dagens elever. Det svåra är bara att få alla elever att inse detta, eller snarare att fängsla dem med den glädje som man kan uppleva genom att läsa all den litterära skatt vi har. Det bästa vore om vi kunde hitta en väg som gör att de inser hela vidden av denna kunskap. Då är jag övertygad om att de kommer att tycka det är lika spännande att läsa av och om äldre litteratur, som det är att surfa på internet, som 2000- talets barn gör idag, både när de söker kunskap och när de talar med kompisar eller spelar spel. Detta har jag kommit fram till genom egna iakttagelser genom livet, ute på min praktik och genom att ständigt hålla uppsikt på vad forskningen säger om elevers och ungdomars minskade läsförmåga och hur debatterna går kring att få eleverna uppmärksammade på läs- och skrivkunnigheten.
1.2 Syfte
Mitt syfte är att påvisa berättartekniker som grundlägger ett större läsintresse och ger en ökad läsförståelse både för äldre och nyare texter. Alla individer har olika referensramar och föreställningsvärldar. Jag vill poängtera nödvändigheten av reflektion och samtal om såväl lästa som berättade texter. Jag har valt att rikta in mig på sagor och gör en jämförelse mellan två olika epoker utifrån Selma Lagerlöf och hennes berättelse om Nils Holgersson och Astrid Lindgren och hennes saga om Nils Karlsson- Pyssling. Paralleller i båda berättelserna ska jag sedan anknyta till styrdokument och skolplaner inom ramen för svenskämnet.
1.3 Frågeställningar
1. Vad finns det för paralleller, likheter och skillnader i sagorna och sättet som de framställs på?
2. Finns det några klara drag som påvisar vilket århundrade sagan är skriven på, lyser de olika tidsepokerna igenom?
3. Hur kan vi knyta an styrdokumenten till dessa båda författare och deras sagor?
2. Metod
I min uppsats har jag utgått ifrån Judith A. Langers bok, Föreställningsvärldar . Uppslaget till min uppsats fick jag efter det att jag hade läst Judith A. Langers bok, det vill säga att undersöka två författare och deras verk. Jag ville studera vilka skillnader och likheter det finns i två sagor som är skrivna av två olika författare. Går det att se de olika tids- epokerna i berättelserna? Vidare ville jag se om författarnas yrkesval påverkar texten och om deras livserfarenheter m.m. spelar in i deras författande. Jag blev nyfiken på att testa Langers teorier.
Jag började min undersökning med en djupstudie det vill säga en kvalitativ undersökning av vad som fanns att läsa om de båda författarna och deras leverne och det som de hade skrivit. Redan från början hade jag klart för mig att jag ville jämföra de båda sagorna Nils Karlsson pyssling av Astrid Lindgren och Nils Holgerssons underbara resa av Selma Lagerlöf. Jag valde jag att göra en litteratur studie av dessa författare och av deras nämnda verk. I dessa djupstudier jämförde jag uppväxtförhållanden, tidsepokerna och deras utbildningar och hur de skrev sina berättelser parallellt med vad experterna säger i sina teorier.
För att sedan kunna knyta ihop min uppsats med skolans värld har jag valt att undersöka hur eleverna i en årskurs sju upplevde dessa berättelser genom en kvantitativ undersökning. Där har eleverna fått ta del av och läsa de båda sagorna och sedan har de fått svara på en enkät. För att delge föräldrarna om vad som pågick skickade jag ett brev, se Bilaga 3. (Patel, Davidsson, 2003). Nu kunde jag bara genomföra undersökningen i en klass, då det tar sin tid att få alla att läsa det önskade materialet. Här anammade jag högläsning, då det är lättare att ha koll på att alla hinner med att läsa och ta till sig texten. Varje bok tog en lektion och vi började med Lagerlöf saga men i en förenklad barnversion, därefter tog vi Lindgrens bok. Jag inledde högläsningen av de båda böckerna med att läsa första stycket. Därefter fick alla elever läsa varsitt stycke, och så avslutade jag med att läsa det sista stycket själv. Därefter gjorde vi på samma sätt med Lindgrens saga. När sedan de båda böckerna var lästa fick eleverna i slutet av den sista lektionen svara på min enkät med tre olika alternativ. Därefter sammanställde min handledare och jag svaren och jag gjorde ett diagram för att kunna redovisa dessa på ett tydligt vis i min uppsats. Från början var det tolv frågor men jag redovisar bara elva då en av frågorna inte riktigt hade relevans i min uppsats. Efter att ha tagit del av mitt material har jag sedan resonerat fram svar till mina frågeställningar.
För att lyfta fram Langers teorier i ljuset har jag även tittat på Bergsten, Hole, Nilsson och Rosenblatt som via sina teorier är inne på liknande spår. Efter att ha tagit del av mitt material har jag sedan resonerat fram svar till mina frågeställningar.
2.1 Avgränsningar
Det jag främst kommer att inrikta min undersökning på är att jämföra två författarinnors sätt att lyfta fram sina karaktärer, det vill säga huvudpersoner, i sina texter. Sagorna är Nils Holgerssons underbara resa av Selma Lagerlöf och Nils Karlsson- pyssling av Astrid Lindgren. Dessa sagor kommer ifrån två olika tidsepoker.
Avsikten är att jag vill lyfta fram de båda epokerna för att sedan lättare kunna särskilja likheter och skillnader mellan de båda författarnas berättelsekonst. Jag har valt att begränsa mig till dessa två författarinnor eftersom de har referensramar i sitt liv som påminner om varandra. Jag kommer främst att använda mig av de teorier om föreställningsvärldar som Judith Langer framlägger i sin bok Litterära föreställningsvärldar . Då jag skulle bilda mig en uppfattning om vad klassen tyckte om dessa sagor, begränsade jag mig till att bara använda mig av en enkät. Troligtvis hade jag fått fram mycket mer genom en intervju.
3. Tidigare forskning
Nedan kommer jag att redogöra den fakta som behövs för att lyfta fram Langers teorier om föreställningsvärldar.
3.1 Lagerlöfs samtid och världsbild
I Elin Wägners bok, Selma Lagerlöf, framkommer det att Lagerlöf hade en stor berättargåva och var uppfödd med sägner och sagor från barnsben. Detta gav hennes författarskap ett livfullt och färgstarkt språk. Vidare framgår det att Lagerlöf hade utbildat sig till lärare och jobbat som det. När hon sedan började skriva ville hon inte bara skriva små berättelser utan en riktig saga. Dessutom ville hon skriva böckerna själv, det vill säga från pärm till pärm.
Selma Lagerlöf blev som 43- åring ombedd att skriva en ny läsebok för folkskolans räkning. Det dröjde två år efter det att hon börjat fundera på sin läsebok innan hon fick uppslaget till Nils Holgerssons underbara resa, även om idén om en fågelfärd över Sverige hela tiden hade funnits. Det var gåskarlen på Mårbacka som gett henne idén till att Nils Holgersson skulle flyga över landet på en gåsrygg.1 Nils var en liten odåga och inget bet på honom, varken aga eller förmaningar. På det här viset skulle han lära känna och hedra sitt land. Resan byggde Lagerlöf upp med hjälp av barndomsminnen, tidningsnotiser, reseminnen och sägner. Idéerna frodades allt eftersom berättelsen tog form.2Hon påbörjade en resa genom landet med karta bredvid sig, och hon flydde som ”Nils” bort ifrån bekymmer och sorger. Däremot fick hon inte arbeta ostört under några längre perioder. I berättelsen möter vi tamgåsen Mårten gåskarl som härdar ut, därför att han inte vill skilja sig ifrån de vilda gässen, det vill säga inte vara en bortskämd tamfågel. Akka, som är den ledande gåsen, håller sträng ordning på flocken. Då Lagerlöf är en erfaren pedagog och vet att många barn slår dövörat till när man vädjar till deras ambitioner, låter hon Nils bli en sådan pojke, när berättelsen tar sin början. Han får en rungande och förödmjukande örfil. Då inga förmaningar hjälper menar Lagerlöf att man fostras av det hårda öde man möter genom livet. Även om vi måste ha det i åtanke, enligt Wägner, att det är den här tidens stämning som flyter in i författarens djur och barn som vill visa sig duktiga och genom hela sin bok visar hon gång på gång att det lönar sig att vara skötsam och hedersam. På det viset har hennes läsebok fått ett unikt syfte och det är hennes bidrag till förnyelse i de nya läseböckerna.3 För att kunna berätta sin saga på ett korrekt vis
1
Elin Wägner, Selma Lagerlöf (Stockholm 1958) s. 209
2 Wägner, s. 210 3
begav hon sig vid ett tillfälle ner i ett gruvschakt i Falun och drog där på sig en kraftig förkylning. Efter det återhämtade hon sig aldrig helt, då hon ständigt fick nya infektioner. Under sitt arbete med Nils Holgerssons underbara resa gick hon även med i föreningen för kvinnors politiska rösträtt och hon ansåg att författningsreformen skulle genomföras först när kvinnorna omfattades. Vidare menade hon att det sociala välfärdssamhället inte kunde förverkligas förrän kvinnorna själva fått tillfälle att bidra med sina erfarenheter.4
Det var många som hade åsikter om hennes bok och Lagerlöf lade stor vikt vid läsebokskommitténs omdöme och hon var mycket orolig då Dahlin skulle meddela sitt beslut och trodde att det skulle bli ett avslag. Då Möller läst hennes bok och kritiserat att gossen alltför fort blev en mönstergosse omarbetade hon den och fördröjde ”Nils” omvändelse. Boken fick hård kritik och Lagerlöf fick kämpa för att vissa bitar skulle vara intakta, det gällde även titeln. När boken väl utkom, gjorde den ögonblickligen succé. Hon hade åstadkommit det hon velat och både roade och undervisade barn av olika åldrar och nationaliteter, då den översattes till andra språk. Lagerlöf själv föreslog att en karta över Sverige borde ingå i boken när den översattes.5 När Selma Lagerlöf började med den andra delen i början av år 1907 räknade hon på fingrarna vilket landskap som saknades. Hon blev dessvärre sjuk i nyårsinfluensa, vilket påverkade hennes författarskap. Det var en slitsam tid för henne också därför att hennes faster Lovisa dog. När hon följde sin släkting till graven återbesökte hon sitt bardoms Värmland, något hon inte gjort på flera år. Selma Lagerlöf hedrades i Sunne. Tack vare detta besök fick hon veta att hennes barndomshem Mårbacka var till salu. Trots att det var förfallet köpte hon tillbaka gården. Hon ville på så vis knyta ihop dåtid med nutid och binda ihop generationerna igen. Under den här tiden var det stora förändringar i Sverige.6
Efter att köpet gått i lås återtog hon skrivandet som gick som en dans. Hon betade av landskap efter landskap. Den andra delen gick fortare att skriva då hon använde sig av tidigare förarbete. Den var klar efter sex månader, vilket var en stor bedrift, som tagit mycket kraft ifrån henne.7Efter det första världskrigets slut hade hon svårt att komma igång med sitt författarskap och det tycktes som om hennes kraft försvunnit.8
4 Wägner, s. 214 5 Wägner, s. 218 6 Wägner, s. 221 7 Wägner, s. 226 8 Wägner, s. 300 7
För Selma Lagerlöf blev det viktigt, enligt Wivel, att ge sanningen ett sammanhang. Hon upplevde att hennes berömmelse startade en myt runt hennes person, något hon inte accepterade, då hon ville skapa sin egen myt.9 Som liten var Lagerlöf förlamad, något som aldrig har fått sin medicinska förklaring. 10 Genom sin diktning har Lagerlöf fått kvinnan att framstå som dynamisk och hon påverkar mannen med sin vilja och uppoffring. Maria Karlsson som är litteraturvetenskaps forskare i Uppsala har analyserat Lagerlöfs brev som män skrev till henne under 1915 och där Karlsson undrar vilken bild män har av författarinnan.11 Wivel nämner även att Lagerlöf ifrån Fredrika- Bremer- förbundet erhöll stipendiepengar som hon använde för att ta ledigt ifrån lärartjänsten, när hon skrev den uppseendeväckande debutromanen Gösta Berlings saga.12 Genom sin tilltagande berömmelse för sitt författarskap tog hon sig fram som första kvinnan i en lång rad manliga institutioner. Kulmen nåddes då hon som första kvinna fick motta Nobelpriset i litteratur (1909) och valdes in i den Svenska akademin (1914).13 Birgitta Holm professor i litteraturvetenskap berättar i en artikel angående när Lagerlöf nås av beskedet om att hon 1909 blivit tilldelat Nobelpriset, något som florerat i pressen.14 Dessutom var hon ett föredöme för självförsörjande kvinnor.15 Henrik Wivel tar i Snödrottningen upp hur Lagerlöf vänder sig till sin far i tacktalet, då hon fick motta Nobelpriset 1909. Detta ansågs som lite udda, då fadern varit död i tjugo år och inte varit speciellt mycket att hylla. Men hon beskriver enligt Wivel upplevelsen som en tågresa. Det var inte verklighetens tankar utan själens minnen som gjorde sig påminda för att sedan gå rakt upp i himlen, där hennes far satt på barndomshemmets veranda. Hon vänder sig till honom med en stor skuld, dock ingen ekonomisk skuld utan en själslig sådan, som innefattar alla som gjort henne till den firade och aktade författarinna som hon blivit. Hennes tal anses som ett av de mest berömda i litteratursammanhang under Nobelprisets historia, då hon överskred normerna men ändå vann på det och gled in på den mytologi som hon under livet som författare byggt upp.16 Det är också tack vare de inkomster hon fick för arvodet av böckerna Jerusalem och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, som hon kunde köpa tillbaka sitt älskade Mårbacka.17 När hon slog sig ner på sin fars plats är det inte för att
9 Henrik Wivel, Snödrottningen (Udervalla 1990) s. 25 10 Wivel, s. 29-30 11 www.Selmalagerlof.nu/lasrummet.html. 2009-05-26 12 Wivel, s.189 13 Wivel, s. 191 14 www. Selmalagerlof.nu/lasrummet.html. 15 Wivel, s. 197 16 Wivel, s. 11-12 17 Wivel, s. 17 8
återupprätta ordningen för hans räkning utan mer för att bekräfta sin egen storhet enligt Wivel.18 Till den svenska kvinnorörelsen skrev Lagerlöf 1891 enligt Wivel, att böckerna har tagit mer plats i hennes liv jämfört med vad människorna har gjort.19
Författarinnan Lagerlöf kom att bli en världskändis. Hon fick motta inbjudningar, hedersbevis och tiggarbrev i mängder.20Dessutom fick hon motta många besökare. Wivel har sammanställt vad tre av dessa besökare ansåg vara viktigt om Selma Lagerlöf för att ge en bild av hennes personlighet. Jeanna Otterdahl var en god vän som i ett brev från Lagerlöf får till sig hur Selma Lagerlöf sitter i sin ensamhet och diktar; även om huset kryllar av folk är hon sitt eget inre närmast. Den norske författaren Francis Bull upplevde detta då han besökte henne på Mårbacka. Han ringde på dörren och det var ingen som öppnade, men av trädgårdsmästaren fick han veta att hon endast kunde nås på telefon i sitt arbetsrum.21 Den danske förläggaren Fredrik Hegel besökte henne 1933 på hennes 75- årsdag och han upplevde födelsedagen som en begravning.22
Dessutom nämner han att det ifrån skolans håll började bli angeläget att höja ribban, då folkskolan på allvar hade etablerat sig och lärarna började etablera sig som en kulturell maktfaktor. Genom detta kom Nils Holgerssons underbara resa till och barnen i skolan fick för första gången ta del av en episk version av läsebok. Dock var det inte helt igenom populärt enligt, Edström, då Lagerlöf fick ta emot en del kritik, då det inte uppskattades av alla att barnen fick läsa om tomtar i sin geografibok. Några frireligiösa grupper satte likhetstecken mellan sagor och gudlöshet. Även om Lagerlöf fick slåss för sin titel drev hon igenom, den och boken kan ses som ett uttryck för den stora sagovågen då den kom ut 1906-07 och den bygger på ett moralisktmönster. Boken är unik som läro- uppfostringsbok. Kärleken går som en röd tråd rakt igenom boken och en av de viktigaste saker Nils får lära sig är att tycka om andra varelser.
3.2 Sagan om Nils Holgerssons underbara resa
Boken inleds som en dagbok, själva händelsen med tomten skedde den 20 mars. Sagan börjar som sig bör med; ”Det var en gång en pojke. Han var så där en fjorton åt gammal, lång och ranglig och linhårig. Inte stort dugde han till: han hade mest av allt lust att sova och äta, och 18 Wivel, s. 19 19 Wivel, s. 20 20 Wivel, s. 331 21 Wivel, s. 332 22 Wivel, s. 333 9
därnäst tyckte han om att ställa till odygd.”23
Händelsen utspelade sig på en söndag och pojkens föräldrar skulle till kyrkan, vilket gjorde att pojken trodde han skulle få rå sig själv, men där bedrog han sig, då fadern genomskådade hans tankar. Därför fick Nils en uppgift att läsa dagens predikan hemma och det var fjorton sidor att läsa och när föräldrarna kom hem skulle de förhöra honom och kunde han då inte svara för sig skulle det inte gå väl för honom.
24
När föräldrarna hade gått och han försökte läsa, blev han snart sömnig och nickade till, han vaknade av ett buller. Det stod en spegel framför honom och då han vaknade till, var det i spegeln han först fick syn på den lilla tomten, men först hade han trott att det var en tjuv inne i huset som hade öppnat hans mors kista. Pojken tänkte det skulle vara kul att spela tomten ett spratt, men han vågade inte röra honom själv, utan fann flugfångaren efter att ha tittat sig om kring. Han tog den och fångade tomten med den, utan att riktigt förstå att det var så han gjort. Tomten bad att bli frigiven då han gjort mycket gott för familjen genom åren och dessutom blev Nils lovad smärre skatter om han släpptes fri. Han nappade på det men ångrade sig sedan då han kom på att han kunnat begära finare skatter, då gav tomten honom en örfil och han trodde huvudet skulle gå i bitar och sedan blev han liggande sanslös mitt på golvet.25
Nu hade förvandlingen av Nils ägt rum och när han sedan vaknade upp och skulle leta rätt på tomten för att kunna bli stor igen, då han var ångerköpt och grät över det som skett, lite rädd var han allt också men det hjälpte inte då han inte kunde finna tomten någon stans. Ingen av djuren på gården hade lust att hjälpa honom, även fast han förstod vad de sade och kunde tala med dem, alla mindes de hur elak han hade varit. Efter att ha sökt efter tomten och inte lyckats finna honom satte han sig uppgivet ute på stengärdsgården och såg hur vildgässen flög över gården. De lockade och skrek till tamgässen och de äldsta brydde sig inte särskilt mycket, medan en och annan av de yngre kände sig manad till att testa att flyga med. En ung gåskarl flaxade så målmedvetet med vingarna och Nils slängde sig fram för att stoppa det hela, men befann sig snart i luften och pojken hissnade.26Så börjar äventyret med Nils Holgersson som reser över Sverige på en gåsrygg.
Genom sin resa fick Nils träffa flera olika djur och under hela färden lära sig både hur landet som sådant såg ut och hur man ska förhålla sig till folk och fä. Där han tidigt i berättelsen räddar en vildgås ifrån räven och senare en ekorres barn, då några bondbarn fångat ekorren för att ha den i en bur. Lagerlöf kallar Nils ofta för parveln i sin berättelse. Hela boken
23
Selma Lagerlöf, Nils Holgerssons underbara resa (Stockholm 1989) s. 5
24
Lagerlöf, s. 6
25 Lagerlöf, s. 9 26
genomsyras av naturberättelser, där djur och natur skildras på ett sätt som ett naturprogram. Där läsaren får ta del av upplevelser så som, trandansen på Kullaberg och det tas även upp historiska anblickar i denna berättelse, det vill säga råttfångaren. Vidare binder Lagerlöf samman berättelsen med hur djuren upplever äventyret och hur de olika platserna ser ut i landet och vad som hänt där historiskt, t.ex. när de befann sig i Karlskrona och Nils står framför kyrkan på torget, där han såg Tyska kyrkan, rådhuset och storkyrkan. Vidare synade pojken en staty, föreställande en stor grov karl i trekantig hatt, denna staty jagar sedan pojken genom staden och Lagerlöf beskriver vad de passerar. ”Pojken går genom ett djupt portvalv och kommer in på en stor, trekantig gård, som är omgiven av låga hus. Det ser inte så särdeles förnämliga ut, och pojken bryr sig inte om att gå in i dem… Han kommer till stora, gammaldags rum, med tvärbjälkar synliga i taket och alla väggar täckta av höga, mörka tavlor, där allvarsamma herrar och damer är avbildade i besynnerliga, styva dräkter.”
27
Vidare förmedlas det hur folk och fä levde ute i landsbygden under den här tiden. Det mesta som skedde i landet finns med i berättelsen och trotts det finns även äventyret med Nils och gässen med som en röd tråd och inte att förglömma Smirre räv som ideligen dyker upp i berättelsen. Det är en ramberättelse med flera olika berättelser mitt i allt samman och hela tiden knyts alla olika tåtar ihop av en röd tråd, såväl geografiskt som historiskt och samhällsenligt i det äventyr den lilla parveln möter. Under hela berättelsen märker man hur pojken, parveln utvecklas från att ha varit egoistisk och elak till att bli omtänksam och snäll. En annan sak som är fascinerande och lite annorlunda är hur Lagerlöf väver in sig själv och sitt älskade Mårbacka i historien när de är uppe i Värmland. När de närmade sig Skåne och hemmet hade pojken hemlängtan, däremot vågade han sig inte hem, då han antagligen skulle få förbli liten och därmed inte vara till någon glädje i hemmet. Nu ansåg förargåsen Akka, att det inte skulle skada att se hur det var ställt i hemmet. Akka förde hem pojken och sedan samtalade de en del, det var som om de inte skulle mötas mer. Nils rusade till korna och blev först mottagen lite avvaktande, för att sedan få kon Majros godkännande, då pojken förändrats till det bättre. Föräldrarna hade trott att det var Nils som rövat bort gåsen och det hade de tagit mycket hårt. Pojken fann ut vad det var för fel på hästen och när far och mor kom in i stallet, hörde Nils hur det kom en vagn och det var Åsa gåsapiga och hennes far som ville tacka Nils föräldrar för den hjälp han givit dem. Under tiden hade Mårten gås inte kunnat låta bli att ta sin familj med hem, till gården för att visa dem för de andra gässen. Mor fann dem och ville att de skulle slakta dem för att ta dem med till torget, nu var goda råd dyra för Nils. ”Mor, ni
27
får inte röra gåsakarlen!” ropade pojken, och med detsamma gav gåskarlen och Dunfin, som låg bundna på en bänk, till ett glädjeskri, så att han hörde, att de ännu var vid liv. Den, som också gav till ett glädjeskrik, det var mor.”Nej, vad du har blivit stor och grann!” ropade hon.”28
Efter ett tag förstod Nils att han hade blivit stor, att han var en människa igen. 3.3 Lindgrens samtid och världsbild
Lindgrens berättelser t.ex. Barnen i Bullerbyn har provocerat många människor som inte haft berättelsens lyckliga barndom. Margaretha Strömstedt är en av dem och hon menar dessutom att hon egentligen aldrig har läst boken ordentligt utan felaktigt har satt likhetstecknet med dem och stora barnfamiljer som liten. När hon som vuxen började ta sig an dessa böcker blev hon på det klara med att böckerna innehöll både harmoniska och komplicerade barndomsbilder.29 Vidare lyfter Strömstedt fram att Lindgren hade erfarenheter ifrån sorg och mörker och menar att man kan uppleva det starkt genom att läsa hennes böcker. Det handlar inte om att solen går i moln tillfälligt utan hon menar följande; ”Sorgen går som en vind över sidorna: att ondskan ska få finnas!”30 Det är inte alla förunnat att ha förbindelse med sin barndom då den oftast är avklippt och vuxna värderingar har tagit över. Strömstedt menar att om man har upplevt en lycklig barndom blandar man gärna in lite nostalgi, medan om den har varit olycklig blandar man in självmedlidande. Inom författare som Astrid Lindgren finns alltid ett levande barn, vilket gör att hon kan fånga så många med sina berättelser.31
Enligt Strömstedt var det en trångsynt värld Astrid Lindgren föddes till. Dagarna före hennes födelse gick det att läsa i Vimmerbytidning hur en lärare i Skanör bestraffades då hon för barnen läste högt ur Nils Holgerssons underbara resa. Detta skulle Lindgren själv råka ut för, det vill säga att en lärare i Tyskland blev avskedad för att hon hade läst om ”Pippi” i skolan år 1975. Lindgren har självmant utnämnt sig till väktare för moralen och den goda smaken och de utsatta barnens beskyddare.32Margaretha Strömstedt, som skrivit om författarinnans leverne, tar upp att berättarglädjen har funnits i Lindgrens släkt på hennes fars sida.33Vidare nämner hon att Lindgrens far hade stor betydelse för henne både som privatperson och som författare. I många av hennes berättelser hör man hennes fars återberättande av berättelser.
28
Lagerlöf, s. 592-593
29 Margareta Strömstedt, Astrid Lindgren (Kristianstad 1977) s. 6 30 Strömstedt, s. 21 31 Strömstedt, s. 26 32 Strömstedt, s. 48 33 Strömstedt, s. 52 12
Lindgren själv har påtalat detta som en form att föra vidare levande stoff. Kerstin Ljunggren instämmer i detta men nämner även att det under den här tiden då Astrid Lindgren var barn även fanns många originella människor och många goda berättare. Dessutom fanns det varken tv, radioprogram eller datorer, utan man satt runt bordet på kvällarna och förde samtal under tiden som man gjorde sina läxor eller sysslade med handarbeten eller lagade och putsade skor m.m.34Vidare menar Strömstedt att magiska uttryck återkommer på samma sätt gång på gång i Lindgrens berättelser. Ett exempel som nämnts är hämtat ur Nils Karlsson-pyssling, där ordet ”killivippen” myntades, när den ensamme Bertil väntar på att hans föräldrar ska komma hem: Han väntar så förskräckligt, så det var konstigt, att de inte dök upp där borta vid gatlyktan, bara för att han väntade så dant.35Det som är hemligheten till hennes framgångar är att hon kunde tränga in i barnens värld och återge den, då hon förstår barns psykologi och människors kärlek, som hon sedan kunde förmedla till oss.36För att kunna beskriva ett område i sina böcker måste hon känna till det området väl och det kunde ta flera år att bli bekant med området. Sagan om Nils Karlsson- pyssling härstammar ifrån området runt Vasaparken och berättelserna om Saltkråkan är vyerna runt om författarens lantställe i Furusund.37Vivi Edström menar att Lindgren närmar sig Lagerlöf i sina texters spännvid mellan himmelsglädje och bråddjup.38 När sagan om Nils Karlsson- pyssling ser dagens ljus menar Edström att det
sker något nytt, då innehållet i sagan utgår ifrån vardagen, i nutid och oftast i huvudstaden Stockholm. Verkligheten ställs på huvudet och världen skapas ny på varje barns scen och med en magisk skönhet skimrar och skingrar skymningen och allt blir ”underligt”- ett ord som tillhör favoriterna och därmed förbereder sagans förvandlande makt. Det vill säga att sagan blir lekfull och leken förvandlas till en saga.39Dessutom förhåller sig Lindgren mångsidig och spännande och vi möter ett ständigt växelspel av skönhet och godhet, men även det grymma, mörka och riskfyllda finns med och sagan angår oss alla här och nu; och fantasi och verklighet går hand i hand.40
I Edströms bok kan vi läsa en intervju som gjordes på 50-talet där Astrid Lindgren nämner att riktiga sagor tar upp skillnaden mellan gott och ont samt livet och döden. Det vill säga att det aldrig är lätt att vara människa och på så sätt säger hon något om sina egna sagor. Hon kan ses
34
Kerstin Ljunggren, Läs om Astrid lindgren (Stockholm 1992) s. 21
35 Strömstedt, s. 151 36 Strömstedt, s. 285 37 Ljunggren, s. 59-61 38
Vivi Edström, Astrid Lindgren- Vildtoring och lägereld (Kristianstad 1992) s. 15
39 Edström, s. 16 40
som en utbrytare till den sagotradition som var mellan 1890 fram till 1900-talet. Det var omkring sekelskiftet 1900 som sagan fick ett högre värde som en egen genre.41Enligt Edström var det under den tid då pedagogiken och moralen började präglas av optimism som sagan blev en stor genre och fantasin fick från 1890 en nystart.42 Enligt Edström är det denna moraliska tradition som Lindgren tar vid och där Nils Karlsson- pyssling, som ingår i en av Lindgrens första sagosamlingar, är en modern hälsning till ”Nils” gåsapågen.43
Astrid Lindgrens sagor började enligt Edström att gnistra med just sagan om Nils Karlsson- pyssling 1949 och den belönades också med den första Nils Holgersson-plaketten 1950. De sagor som ingick i hennes samling blev även uppmärksammade internationellt. Vidare anser Edström att detta inte bara är barnsagor utan något som alla människor kan ta del av, då det handlar om saker som alla människor drömmer om och tänker på. Det handlar om livssorg och livströst men på ett mer personligt sätt, där barnets tankar och upplevelser står i centrum på ett lekfullt och graciöst vis. Lindgren går in i sagan och låter sedan sagan ta över. Hon väjer inte för några svåra ämnen inte ens för döden, vilket gör henne unik.44
Genom sagan om Nils Karlsson- pyssling visar Lindgren på vilket brett register hon behärskar, från skira älvsagor till bullrande och ystra berättelser. Vidare menar Edström att det finns både dysterhet och humor i de sagor hon berättar, även om den muntra tonen balanseras av vedmod. Då satsbyggnaden är enkel ser man på skrivsättet att sagorna är ämnade för små barn, enligt Edström, samt att texten håller sig nära barnets horisonter utan att för den skull imitera barnspråk. Det finns mångtydighet och enkelhet och där finns slussar mellan fantasi och verklighet även om verklighetsgränserna hela tiden tänjs ut.45Just sagan om pysslingen fångar Bertils utsatthet, då han är ensam och saknar sin döda syster, vars dockskåp spelar en viktig roll, när fantasin tar över och verkligheten förvandlas. För att överleva skapar pojken en egen vän i skymningsstunden. En vän som är liten som en tummetott och som sedan visar hur Bertil ska kunna bli lika liten. Ett av Lindgrens genomslagskraftiga uttryck kommer till, ”killivippen”. Sagan är något mer än bara en humoristisk lilleputtsaga, då den skildrar fina psykologiska sidor av hur vänskapen växer fram mellan de båda pojkarna. Vikten läggs på det lyckliga mötet och pysslingen blir Bertils spegelbild och frigörare. Denna saga är skriven i tredje person och även om småfolk är ett gammalt sagomotiv så gör författaren det 41 Edström, s. 18 42 Edström, s. 29 43 Edström, s. 31 44 Edström, s. 60 45 Edström, s. 71 14
på sitt eget vis, och även om sagan påminner om Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa hamnar Lindgrens kvicka och lätta handling ljusår ifrån Lagerlöfs skrivsätt. Lindgren skildrar det mer på ett komiskt vis och inte i en bestraffande form.46
I boken I Skymningslandet är sagan Nils Karlsson- pyssling den mest kända sagan enligt Edström och den djärvaste av dem. Den innehåller allt det en saga ska innehålla. Vi kan se barnet alldeles ensamt framför oss i ett rum, redo för det spännande som ska ske när skymningen kommer.47
3.4 Nils Karlsson- Pyssling
Bertil stod i fönstret och tittade ut. Det började mörkna. Det såg dimmigt och kallt och otäckt ut på gatan. Bertil väntade på att mamma och pappa skulle komma hem48
Hans väntan blev lång och jobbig, även om han visste att de inte kunde komma förrän fabriken stängt. Hans föräldrar gick dit varje dag och då blev han ensam, även om han inte alltid varit det. Han hade haft en syster, men hon var numera död och hennes leksaker stod fortfarande kvar i deras rum. Märta hade kommit hem från skolan och haft feber, efter någon vecka var hon död. Böcker fanns det gått om, men Bertil hade läst dem alla och det var bara grått och trist i rummet tyckte han.
Kallt var det också och efter ett tag gick han och lade sig på sängen. Där låg han och tänkte på sin syster och tårarna rann ner för hans kind. Det var då han hörde det.
Han hörde små trippande steg under sängen. Spökar det här, tänkte Bertil och böjde sig över sängkanten för att titta.49
Det var då han fick se den lilla underliga varelsen, det var en liten pojke, men han var lika liten som en tumme. Pojken hälsade och presenterade sig som Nils Karlsson- pyssling och när Bertil sagt vad han hette undrade den lille pojken om inte Bertil ville följa med ned till honom. Bertil skrattade, det verkade omöjligt, då han var så stor. Men pysslingen stod på sig och ville visa den bostad han hyrde av en råtta och menade att om bara Bertil höll på spiken och sade ”killivippen” så skulle han bli liten och kunna följa med ner till pysslingen. Efter att Bertil blivit lovad att han på samma sätt skulle kunna bli stor igen var han redo att prova detta. 46 Edström, s. 77 47 Edström, s. 78
48 Astrid Lindgren, Nils Karlsson- pyssling (Södertälje 1993) s. 9 49
Han kröp in under sängen, satte fingret på spiken och sa killivippen. Och verkligen! Där stod han framför råtthålet lika liten som pysslingen.50
Nu brann Bertil av äventyrslust att följa med pysslingen in i hålet och ner för trappan. De kom till en ruskig bostad där det fanns ett visitkort på dörren med ”Nils Karlsson- Pyssling” textat på. När de kom in i bostaden och Nisse tände lampan kunde de se att detta var en ruskig bostad. Det fans inga möbler och rummet var mycket kalt, med en kakelugn och ett fönster, Bertil medgav att det kunde vara trevligare. När sedan Bertil fick höra att Nisse sov på golvet och var tvungen att ge sig upp och springa en gång i timmen för att inte frysa ihjäl tyckte Bertil synd om honom.
Nu fick Bertil en idé, ved kan vi skaffa och detta gjorde att Nisse blev alldeles tagen då han förstod att de kunde bli varma igen. Det enda som Bertil tyckte var problematiskt var att han inte fick tända, men det ansåg Nisse var det minsta problemet. När Bertil sprang upp till spiken hade han glömt vad han skulle säga, men efter hjälp av pysslingen förstod han till slut att det endast var ”killivippen” han skulle säga. Bertil kunde både vara liten och stor, genom detta uttryck. Bertil plockade rätt på tändstickor som han sedan bröt sönder i små bitar och staplade upp bredvid rått hålet. Han sa det magiska ordet och så ropade han på Nisse för att få hjälp ner med veden, som var för tung för honom. Nisse var så lycklig och han satte sig på huk framför kakelungen efter att de travat upp veden och han blåste in i spisen och ”Vips, började det spraka och brinna!”51
Detta tyckte Bertil var praktiskt och pysslingen instämde, samt meddelade att det skulle bli skönt att bli varm, något han inte varit sedan i somras. När de satt framför brasan och värmde sina händer samtalade de om lite av varje och så kröp det fram att Nisse inget ätit den dagen och att han var hungrig. Då blev Nisse salig och meddelade att i så fall skulle han tycka om Bertil så länge han lever, med anledning av att få äta sig mätt. Bertil rusade upp och sade ”killivippen” så fort han kunde och så rusade han fram till skafferiet, för att hämta en liten ostbit och en liten bit av en brödbit efter det att han brett smör på den. Han tog även en köttbulle och två russin, sedan staplade han alltsammans bredvid råtthålet och när han åter var liten ropade han på Nisse. Nu visade det sig att Nisse redan stod där och med gemensamma krafter bar de ner maten och Nisses ögon lyste som stjärnor. Köttbullen var nästan lika stor som Nisses huvud och de började med att äta den, ifrån varsitt håll i en tävling för att se vem som kom fram till mitten först. När de festat på allt
50 Lindgren, s. 15 51
sammans och Nisse fått klart för sig att han inte behövde spara osten till hyran åt råttan, eftersom Bertil kunde fixa det senare kom Nisse fram till att han i alla fall ville spara sitt russin, för att äta det framför brasan på morgonen. Då kom Bertil på en lysande idé och försvann upp för trappan och, straxt därpå hördes ett rop efter Nisse. Bertil hade lånat sin systers docksäng, en vit söt sådan ifrån Märtas dockskåp. Dessutom hade han tagit med ett nattlinne som var till en av dockorna och bomull att ligga på och en flanelltygbit ifrån Bertils pyjamas som hans mor sytt åt honom. Nu ville Nisse mätt och belåten lägga sig omgående, vilket Bertil inte hade något emot.
”Å”, sa han om igen. ”Jag är alldeles mätt. Och alldeles varm. Och alldeles förfärligt sömnig”52Nisse hörde inte att Bertil sade god natt och att han skulle
komma tillbaka i morgon, då han redan sov.
Följande dag hade Bertil svårt att vänta tills hans föräldrar gått till sitt arbete, han tyckte de sölade och när de skulle gå brukade han stå i hallen och se ledsen ut. När de väl hade gått kröp han in under sängen och sprang ner till nisse efter att ha sagt det magiska ordet. Nisse var redan uppe och hade eldat i kakelugnen, efter att ha tagit en tipp på rummet konstaterade Bertil att det behövdes snyggas upp. Bertil sprang upp för att hämta en skurborste och en balja, borsten fick bli en gammal tandborste som han bröt av skaftet på och i skåpet hittade han en liten geléskål som han fyllde med varmt vatten och en liten klick sopa i. Han ställde detta vid råtthålet och hämtade även in liten trasa som han rev av ett hörn på. Efter att de burit ner detta konstaterade Nisse att skurborsten var väldigt stor, men den gjorde ett gott jobb och vattnet blev alldeles svart. Därefter ville Bertil överraska Nisse och bad honom sätta sig vid trappan och hålla för sina ögon. Efter ett tag fick Nisse titta och där stod det ett bord, två stolar och ett hörnskåp med en matta ifrån Märtas dockskåp. Nisse undrade om Bertil kunde trolla, men så var ju inte fallet. Först lade de ut mattan som nästan täckte hela rummet och sedan ställde de bordet och stolarna mitt på och hörnskåpet i hörnet, sedan sattes de två pallarna framför brasan och båda tyckte de att allt genast såg mycket hemtrevligt ut. ”Tänk att man kan bo så här fint”, sa Nisse andäktigt”.53
Därefter nämnde Nisse att han önskade att även han var ren, i ett så fint hem, sagt och gjort Bertil såg till att de hämtade nytt varmvatten och en gammal frottéhandduk blev ett fint badlakan. De skyndade sig ner i badet och hjälpte varandra med att tvätta varandras ryggar. De hade rullat ihop mattan så det gjorde inget att vatten skvalpade ut och de hade en mycket
52 Lindgren, s. 21-22 53
trevlig stund i badet. När de badat klart virade de badlakanet om sig och satte sig framför brasan och pratade om allt och inget. Vidare stekte de en äppelbit som Bertil hämtat, men så fick han brått då han förstod att hans föräldrar skulle komma hem snart och skyndade sig att klä på sig, samtidigt som han bad Nisse att följa med upp. Ett förslag som Nisse tyckte var spännande och genast nappade på, samtidigt som han lovade att sitta alldeles tyst innanför Bertils tröja. När de satt och åt, undrade mamma varför Bertil var blöt i håret och då svarade han att han badat, i geléskålen. Hans föräldrar trodde han skojade och för dem var det bara viktigt att Bertil var glad igen. Bertil bad sin mor att sluta oroa sig över att han var ensam hela dagarna.
Och så stack han in pekfingret under tröjan och klappade försiktigt Nils Karlsson- Pyssling54
3.5 Arvet från folkskolan
Innehållet i övningarna bör så långt lämpligen ske kan, väljas från det sakinnehåll, som meddelas vid undervisningen i andra ämnen, varigenom denna erhåller ett värdefullt stöd och en ensidig formell uppläggning av undervisningen i modersmålet förekommes.
Talövningarnas huvudändamål, att uppöva barnens förmåga att finna ord för vad de vilja säga, bör oavlåtligen uppmärksammas vid övningarnas och lämpligt sätt tillgodoses.
Då i allmänhet talövningarnas ändamål lättare vinnes, ju mera intresserade lärjungarna äro för det ämne, som behandlas, bör övningens innehåll för dem framstå som det väsentliga och språkets vård närmast som ett medel att rätt fatta innehållet.
Texternas innehåll bör vara hämtat från sådant, som på grund av erfarenhet eller undervisning tillhör barnens föreställningskrets eller som låter sig osökt anknytas till densamma.
De höga fodringar, som måste ställas på lästexterna, leda till att sådana texter böra väljas, som äro författade av personer med skapande förmåga och förtrolig kännedom om barnanaturen.55
Just detta har Thavenius hämtat ifrån 1919 modersmålets anvisningar och dess undervisningsplan, som fick sin prägel och form under första världskriget och var starkt präglad av den samhällsdebatt som rådde under den här tiden, där kraven ställdes att samhällsutvecklingen skulle gå mot en demokratisk riktning. Människor i alla grupper skulle kunna ha rätt till inflytande i arbetslivet, vars utveckling och fostran diskuterade och intensiva
54
Lindgren, s. 26-29
55 Jan Thavenius, Svenskämnets historia (Lund 1999) s. 36
strider om rösträtt fortskred. Vidare diskuterades barns utveckling och fostran. Ellen Keys Barnets århundrade, kom ut och den speglade misstro mot den auktoritära skolan som fanns med i de debatter som fördes under den här tiden. Långt ifrån alla gick lika långt som Ellen Key, det fanns de som ansåg att underdånighet och lydnad hörde skolan till. 56Det som skedde var att en rad nya läseböcker följde med reformkraven, de var präglade av tidens nationalistiska strömningar. Den tidens nya tankar, där det framkom att skolans läseböcker skulle vara ren barnlitteratur, det vill säga innehålla både realistiska verklighetsskildringar och äventyr i sagans tecken, märks i Selma Lagerlöfs bok om Nils Holgersson. Kursplanen blev ett utryck för förhoppningar om ett nytt samhälle och en ny skola, där det skulle finnas respekt för barnet. Samtidigt poängteras det att barnet måste lära sig att uttrycka sig, både i tal och i skrift.57
Med stöd av kursplanen i 1980 års läroplan kunde lärare hävda skönlitteraturens betydelse, och det blev på många håll ett snabbt uppsving för arbetet med sagor och myter eller litteratur som knöts till hemstudier, historia, livsfrågor, samhällsfrågor. Författare inbjöds att medverka i läseböcker som skulle ersätta traditionella läsläror och läseböcker – som Selma Lagerlöf 70 år tidigare.58
Dikter och drama var viktiga ingredienser och det poetiska språket stod i centrum för både elever och lärare. Genom dessa förnyade arbetsformer upptäckte många lärare att eleverna hade en stor kapacitet och det förvånade en del av lärarna och det nya nyckelordet blev ”kultur”. Kritiken mot skolans litteraturundervisning bestod av att man ansåg undervisningen vara allt för kronologisk. Debattörerna kunde inte ge konkreta exempel på vilka verk som skulle bli utvalda till obligatoriska i grundskolan. Däremot brukade svensklärarföreningens ordförande, Britt- Marie Arhammar uppge – Fröding, Karlfeldt, Lagerlöf och Strindberg i dessa sammanhang. Ana Maria Narti som var kulturskribent använde sig av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige i sitt huvudexempel. Det fanns de som ansåg att tidsbrist var en del av hindret och att man inte borde låsa sig vid enbart de böcker som redan betecknades som klassiker, då det fanns annan litteratur som eventuellt i framtiden kunde ingå i den kategorin. Här menade många att det var bättre att barnen läste, och då kanske det vore bra om de tillsammans med läraren valde böcker utifrån den individuella nivå de befann sig i, mot att inte läsa als. 59
56 Thavenius, s. 36 57 Thavenius, s. 37 58 Thavenius, s. 66 59 Thavenius, 67 19
3.6 Vad säger styrdokumenten angående litteraturläsningen
När vi tittar på grundläggande värden har skolan en viktig uppgift, nämligen att förmedla och förankra grundläggande värden som samhället vilar på. Samtidigt är det viktigt att varje enskild elev får finna sin unika egenart. Vidare ska skolan främja förståelsen för andra människor och elevernas inlevelseförmåga. 60Alla grundskoleämnen har en kursplan med riktlinjer som läraren ska arbeta med i sin undervisning ute i skolorna. Målen finns klart och tydligt utstakade, men läraren måste i samråd med eleverna välja det arbetssätt som passar dem bäst. Enligt Lpo -94 ska skolan sträva efter att varje elev utvecklar sitt sätt att uttrycka sig i tankar och känslor i form av en dialog, efter det att olika texter har bearbetats. Det är viktigt att eleverna kan reflektera över det lästa och värdera det utifrån de egna referensramarna. Det handlar om att utveckla sin fantasi, nyfikenhet och lust att lära sig nya saker genom läsning av litteratur. Dessutom lyfts vikten fram av att väcka elevernas nyfikenhet på att läsa självmant. Genom läsningen ska skolan sträva efter att eleverna utveckla sin läsförståelse och kan tolka och uppleva texter av olika slag och förstår dess syfte. Genom skönlitteraturen och författarskap från olika tider och i skilda former ifrån världen och det egna landet får eleverna möjlighet till att förstå mångfalden.61
Enligt kursplanerna ska eleverna gärna ta del av skönlitteratur i olika former, då detta utvecklar deras tänkande och kommunikationsförmågor. Vidare ska skolan försöka förmedla ett intresse för att läsa skönlitteratur utanför skolan, något som jag tror är något bland det svåraste, men än nog så viktig punkt. Det är här jag vill slå ett slag för Langers föreställningsvärldar, där man inte behöver ha fel i sina upplevelser och kan vidga dem med hjälp av Chambers boksamtal. Genom att använda sig av dessa olika teorier kan vi förhoppningsvis väcka elevers nyfikenhet, iakttagelseförmåga och ge dem möjlighet till att föra en dialog omkring det de har läst, tolkat och inte förstår. Detta är inte helt lätt då läsning och skrivning är sent påkomna språkliga processer i mänsklighetens historia, enligt Nils-Erik Nilsson. I boken Läsares läsning tar han även upp vikten av att förstå det man läser. Nilsson menar att man måste förstå hela vidden av läs- och skrivinlärning då det är en sorts socialisering in i en kulturell miljö, där vårt agerande beror på vilket syfte vi har.
60 Lpo -94 61
4. Teoretiska utgångspunkter
Nedan följer de fakta som Langer anser behövs för att kunna bejaka de föreställningsvärldar varje människa har skaffat sig genom sina referensramar. Dessutom kan vi se hur Rosenblatt m.fl. anknyter till Langers teorier.
4.1 Föreställningsvärldar
I inledningen av sin bok skriver Judith Langer att litteraturen och litteraturundervisningen är viktig under skolgången ändå underskattas ofta den personliga, sociala och intellektuella utveckling för eleven som tagit del av olika form av litteratur, utan ofta ignoreras just det.62Man måste utforska och skaffa sig en inlevelse i de litterär erfarenhet som man skaffar sig genom litteraturläsning. Genom att utforska en text så långt man kan och samtidigt vara öppen för nya vinklar binder man ihop sina tidigare referensramar med de nyförvärvade. Langer lutar sig mot ett sjuårigt forskningsprojekt för sin beskrivning av hur litterär fantasi kan användas.63
Elever lär sig att utforska mänsklighetens möjligheter och sina egna utifrån den litteratur som eleven läser. Då man som läsare kan få en inblick i andras liv och på så vis få ett vidgat perspektiv på det egna livet och se skillnaderna, enligt Langer, är detta det som behövs för att skapa framtida förutsättningar för att eleverna ska blir de litterära tänkare som morgondagens samhälle behöver.64 Vi kan enligt henne ta till oss litteratur på flera olika sätt oavsett om det handlar om olika händelser eller religioner. Samtidigt lyfter Langer fram att detta inte är något nytt utan något som lyfts fram av såväl psykologer som språkforskare och filosofer. Dessa i sin tur har delat upp litterära och icke litterära erfarenheter i två olika kategorier när det handlar om människors sätt att tänka. Det handlar om narrativt eller paradigmatiskt tänkande som två skilda sätt att se på verkligheten, där man kommer längst genom att använda dem båda i sitt tänkande.65Kort menar Langer att det måste finnas ett givande och ett tagande för att båda sidorna ska kunna utvecklas. Dessutom menar hon att vi måste ta del av informationen, distansera oss från den för att sedan få nya perspektiv på det vi har tagit till oss. Genom en forskares roll kan vi vara sakliga och logiska i vårt tänkande för att sedan analysera och utvärdera vad som är det egentliga värdet i det texten vill förmedla.66Hon menar att varje erfarenhet, även om det är i olika former, både när vi söker erfarenhet inom oss själva
62 A. Judith Langer, Litterära föreställningsvärldars, (Göteborg 2005) s. 9 63 Langer, s. 9 64 Langer, s. 13 65 Langer, s. 18 66 Langer, s. 18 21
eller när vi söker erfarenhet utanför oss själva, behandlar betydelsen och är viktiga för läsningen. Varje erfarenhet ger oss relativt två olika uppfattningar. Precis som Langer lyfter fram, lever vi vårt liv genom att berätta om vårt liv i olika berättelser, där det förflutna spelar roll. Genom att ta del av de egna erfarenheterna och leva genom en litterär erfarenhet krävs det att vi ser saken i sin helhet och använder vårt förstånd så långt som det är möjligt. Genom detta blir fantasin inbjuden och det är här vi kanske bortom sakens egentliga betydelse måste finna nya ochandra vinklarpå det hela och på så vis berika vårt perspektiv.67
Langer menar att vi människor söker efter meningen under tiden vi läser. Dessutom menar hon att föreställningsvärldarna ser väldigt olika ut hos var och en av oss och det är t.ex. världar i våra sinnen, då det är byggt på en persons privata erfarenheter och det man vet om den pågående upplevelsen som man tar del av genom läsningen. Dessutom är det med hjälp av våra inre bilder, föraningar, berättelser, frågor, förväntningar och argument som fyller våra tankar när vi läser som detta kommer till uttryck och detta tillsammans gör att våra föreställningsvärldar är väldigt dynamiska och innehåller både saker vi inte förstår och sådant vi förstår.68De första idéerna man som läsare har, ändras under tiden som man läser och föreställningsvärldarna förändras, man bejakar och förkastar de tankar man har allt eftersom man läser och genom tanke och erfarenhet förändras och berikas de olika föreställningsvärldarna. Vi lär samtidigt som vi läser och genom livet får vi ständigt nya tankar att bearbeta.69Samtidigt menar Langer att en föreställningsvärld inte bara är en form av bildning eller en språkupplevelse, utan omfattar mer vad en person känner, tänker eller anar, det vill säga en persons privata referensramar. Detta sker inte alltid medvetet utan ofta sker det obemärkt under tiden som personen bygger upp sin förståelse för det nya som tas in genom läsningen.70
Kort och gott kan man säga att läsaren har en föreställningsvärld före läsning av en dikt, bok eller pjäs. Under tiden personen läser boken kommer en annan föreställningsvärld. Därefter kommer det ytterligare en föreställningsvärld efter det att boken är läst, därför att då har man summerat vad man kunde innan och vad man lärt sig under läsningen.71 Fas ett är när man befinner sig utanför texten och ska kliva in i den. Fas två är när man har klivit in i texten. Fas tre är när man har läst och klivit ur texten, för att bearbeta det man vet. Fas fyra är när man 67 Langer, s. 21 68 Langer, s. 23 69 Langer, s. 24 70 Langer, s. 29 71 Langer, s. 30 22
har reflekterat över det man har läst och det man kunde innan. Fas fem är den sista av Langers faser och det är härifrån man sedan bygger vidare på sina reflektioner av det man just läst och det man i framtiden kommer att läsa. Samtidigt påpekar Langer att man inte använder de olika faserna i en linjär sekvens, då det kan poppa upp nya tankar i olika sammanhang, det vill säga allt kan pågå i en utdragen upplevelse, då våra föreställningsvärldar hela tiden utvecklas emellan jaget och texten. 72Det är genom förståelse för hur föreställningsvärldar skapas och utvecklas hos eleverna som vi sedan kan använda oss av dessa världar när vi hjälper dem vidare i sin utveckling. Enligt Langer är:
att förstå är att tolka, och människor har vissa valmöjligheter när de ska utveckla sina tolkningar. 73 I den första och andra fasen är våra tankar fokuserade på själva föreställningsvärlden. I den tredje fokuserar vi på vår egen erfarenhet och kunskap om verkligheten. I den fjärde fasen objektiverar vi våra föreställningar, håller isär dem för att kunna inspektera dem. Dessa faser gör det möjligt att tänka på samma företeelse på olika sätt. 74
När det handlar om undervisning är denna kunskap extra viktig anser Langer, eftersom den kunskapen hjälper till att skapa en bild av hur man ska kunna hjälpa elever att hela tiden bejaka och undersöka nya tankar och idéer och på så vis utvecklas i sitt läsande och tänkande.75Det är huvudsakligen genom de inre upplevelserna som litterära erfarenheter skiljer sig, enligt Langer och genom vardagslivet påverkas människor av flera olika referensramar. De kan välja vad de vill säga allt utifrån vad deras syften eller aktiviteter går ut på.76Vidare menar Langer att sättet vi tolkar föreställningsvärldar på ser olika ut beroende på om vi läser för att få nya tankar, mot vad det gör när vi delar med oss av den befintliga kunskap vi har och det är enligt Langer sättet vi behandlar helheten på som skiljer dem åt.77Dessutom menar hon att det är genom utforskning som eleverna använder sin fantasi för att pröva nya idéer och förklaringar av de karaktärer som de möter i litteraturen. De kan då pröva sig fram mot olika möjligheter för att sedan välja den som de tror passar syftet bäst. Som pedagog handlar det om att ge eleverna en spegel, där de kan spegla sina olika tolkningar och funderingar och få dem bekräftade.78
72 Langer, s. 35 73 Langer, s. 36 74 Langer, s. 36 75 Langer, s.36 76 Langer, s. 41 77 Langer, s. 48 78 Langer, s. 52 23
Även om jag vill betona den litterära erfarenhetens betydelse för det intelligenta tänkandet, menar jag inte att tänkandet någonsin sker isolerat. 79 4.2 Vikten av litteraturläsning
Jag har valt att ta med Louise M. Rosenblatt, som är professor och har skrivit en bok om Litteraturläsning för att belysa att det finns fler som är inne på Langers teori om föreställningsvärldar, även om det är i andra termer. Litteraturen är enligt Rosenblatt en oändlig källa till kunskap för oss människor, så att vi ska kunna klara av vårt vardagsliv och då spelar det inte någon roll i vilken form litteraturen presenteras. Det är genom litteraturen som vi människor får kunskap om alla otaliga sätt som vi kan ta del av livets erfarenheter.80Vidare menar hon att läsningen är en process i konstruktiv och selektiv anda över tiden i ett speciellt sammanhang, då läsaren hela tiden påverkas av vad skribenten har skrivit. Vidare menar Rosenblatt att det är för att uppnå ett visst syfte, infria vissa förväntningar, som läsaren närmar sig texten och därför väljer ut sina erfarenhetsförråd vilka erfarenheter vederbörande vill använda sig av. Det är ett givande och ett tagande under hela läsningen. Inom sig skapar läsaren egna inre bilder och enligt Rosenblatt kan detta många gånger ske omedvetet för den erfarne läsaren.81Genom detta kan jag dra paralleller till Langers föreställningsvärldar, även om nu inte Rosenblatt använder sådana termer. Däremot är båda införstådda med vikten av kunskapen man har före en textläsning och kunskapen man får av att läsa texten.
Litteraturen erbjuder ett genomlevande och inte bara vetandet om […..] 82
Även om vi får ta del av ny kunskap när vi läser, kan det även vara en form av verklighetsflykt för en del läsare, där vardagen är för tung. Men även läsare som är nöjda med sitt liv kan få utbyte av ett stort verk. Vidare tar Rosenblatt upp att människan har möjlighet att pröva olika handlings- och levnadssätt genom litteraturen som hon i normala fall inte skulle använda sig av. Samtidigt tar hon upp att människans förmåga att sympatisera med andra är en del av vår natur och kan vara en faktor som gör det möjligt för oss att vidga våra erfarenheter genom att läsa litteratur.83
79 Langer, s. 143 80
Louise M Rosenblatt, Litteraturläsning som utforskning och upptäcktsresa, (2002) s. 20
81
Rosenblatt, s. 36-37
82 Rosenblatt, s. 45 83
