Vilken bild av Malmö stad förmedlar svenska tidningar? - en
kritisk diskursanalys av den mediala representationen av
bombdådet på Rättscentrum i Malmö stad
What image does swedish newspapers conveys of the city of
Malmo? – A critical discourse analysis of the medial
representation of the bombing on judicial center in the city of
Malmo
Författare: Liridona Haxhija Universitet: Malmö Högskola
Kurs: Masterprogram i kriminologi – Examensarbete Termin och år: Vårterminen 2015
Abstract
In this study, the main focus has been the medias construction of Malmo in conjunction with the bombing of the judical center the night of 1 December 2014. This is done through a discourse analysis of six swedish tabloid newspapers, evening and daily newspapers. The thesis uses the theoretical points from Stanley Cohen, Moral panic, and Ernesto Laclau and Chantal Mouffe's
discourse theory. The six tabloid newspapers are the very first reports that indicate the bombing in
Malmo. The tabloid newspapers has been analysed by sic different discourses. These discourses are:
Bombing of the judical center in the city of Malmo, the wonder about who/what is behind the attack, police, witnesses' statements and the first bombing. The results shows that the newspapers
constructs reports in a way that provokes and will make the audience react. The newspapers also uses a number of terms and phrases that create pictures of Malmo as an unsafe city.
Keyword: The city of Malmo, Bombing, Judical center, Papers
Sammanfattning
Den här uppsatsen syftar till att undersöka hur media framställer Malmö stad i samband med bombdådet på Rättscentrum natten till den 1 december 2014. Detta sker genom en diskursanalys av sex svenska kvälls- och dagstidningar. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter är Stanley Cohen's
Moralpanik samt Ernesto Laclau's och Chantal Mouffe's Diskursteori. De sex kvälls- och
dagstidningar som valts ut är de allra första rapporteringarna om bombdådet i Malmö. Under analysen har tidningarna analyserats utifrån sex olika diskurser. Dessa diskurser är: Bombdådet på
Rättscentrum i Malmö stad, undran om vem/vilka som ligger bakom dådet, polisstyrkan, vittnenas talan samt första bombdådet. Resultatet visar bland annat att tidningarna konstruerar
rapporteringarna på ett sätt som framkallar och får publiken att reagera. Tidningarna använder även ett antal begrepp och fraser som skapar bilen av Malmö som en otrygg stad.
Introduktion
...5Syfte och frågeställningar...6
Avgränsning och urval av material...6
Brottsligheten i Malmö, Göteborg och Stockholm – en jämförelse...7
Tidigare forskning
...8Book review eassy: exploring the media and crime...8
Media construction of crime...8
Mediekultur, mediesamhälle...9
Brott som nyheter...9
Hur väljer vi olika medier?...10
Medialisering...10
Teoretiska utgångspunkter
...12 Moralpanik...12 Kritik...13 Diskursteori...14Metod
...15 Kritisk diskursanalys...15 Kritik...16Fördel med kritisk diskursanalys...16
Forskarens roll...17 Urval... Nodalpunkter...17 Etiska överväganden...18
Analys
...19 Nodalpunkter...19Bombdådet på Rättscentrum i Malmö stad...19
Undran om vem/vilka som ligger bakom dådet...21
Polisstyrka...23
Första bombdådet...25
Kvälls- och dagstidningar – en jämförelse...26
En jämförelse mellan Malmös, Stockholms och Göteborgs tidningarna...27
Avslutande diskussion
...28Relationen mellan tidigare forskning, teoretiska utgångspunkter och analysen...29
Svagheter och Styrkor...30
Förslag till framtida forskning...31
Referenser
...32Introduktion
Medier har idag ett stort inflytande och makt som påverkar individer på olika sätt1
. En förutsättning för att medier ska ha möjligheten till att utöva någon som helst makt över dagordningen och
individers tankar är att individer tar del av medierna och deras innehåll2
. För att medier ska kunna utöva makt över individer handlar det därför om att individer väljer att låta dem göra det3
. Ett
exempel på detta är att människors bild och uppfattningar om brottsligheten i Malmö som förmedlas genom media inte stämmer överens med verkligheten4
. Statistiken visar att den totala
kriminaliteten, men även grova våldsbrott, är högre i stadsdelen Östermalm i Stockholm, än i stadsdelen Rosengård i Malmö5
. Malmö lyfts alltså ofta fram som en stad med mycket problem, där också Malmö under de senaste tre åren varit representativ i nyhetsrapporteringar. Författaren vill därför fördjupa kunskapen om den bild av Malmö som ofta framställs av media.
Malmö stad har väckt stor uppmärksamhet i mediala sammanhang de senaste tre åren. Malmö stad har varit representativ i rapporteringar om brott i nyhetstidningar. Rapporteringarna har till större del handlat om Malmö stad än själva brotten. Malmö har utsetts som en stad av mer utsatthet för brott än andra städer i Sverige. Olika studier om brott i Malmö stad har lett till flera slutsatser, vilket påverkar människors uppfattning om staden6
. Olika upplevelser kan därför vara anledningen till att stadens attraktionskraft, människor, kompetens och företag påverkas. Medias rapporteringar om Malmö stad är en stor grund till att dessa faktorer påverkas. Därför har media en stor roll i följande uppsats. Människor påverkas idag av medier eftersom media blivit en stark och ledande faktor. Det är också en svår faktor att undvika eftersom den finns överallt – i telefonen, tv, radio,
gratistidningarna på bussen/tåget mm. Media har också makten ”att ”spruta in” värderingar,
attityder, tankesätt och handlingssätt direkt i huvudet på den försvarslösa publiken”7
.
Följande uppsats kommer problematisera denna skeva bild om Malmö stad som media skapar ur en kritisk diskursanalys. Vad gäller undersökningen av statistiken är det snarare ”uppfattningarna till
brottslighet som ger skäl till oro och inte brottsligheten”8
. En väldig andel av vad som rapporteras om Malmö ger en missledande vision av brottsligheten i staden och hur dess brottsstatistik förhåller
1 Pollack (2001) 2 Strömbäck (2004) 3 Strömbäck (2004) 4 Handelskammarens rapport nr 1.2012 5 Handelskammarens rapport nr 1.2012 6 Handelskammarens rapport nr 1.2012 7 Gripsrund (2002) 8 Handelskammarens rapport nr 1.2012
”sig till resten av Sverige och till andra städer i världen”9
. Följande uppsats kommer därför granska sex svenska tidningar med hjälp av en kritisk diskursanalys. Det ligger en vikt i att analysera
tidningar på djupet eftersom media har fått en allt större inflytande och större kraft som stimulerar individers vardagliga tankar och diskussioner10
.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att kritiskt granska sex svenska tidningar som skrivit om bombningen på Rättscentrum i Malmö stad, och på så vis lyfta upp hur Malmö stad framställs av media. Med en kritisk diskursanalys till hands kommer uppsatsen analysera och problematisera rapporteringarna om brottet som tidningarna rapporterat om.
De frågeställningar som uppsatsen kommer besvara är:
• På vilket sätt konstruerar tidningsrapporteringarna bombningen på Rättscentrum i Malmö stad?
• Vilken bild konstrueras av Malmö gällande rapporteringarna från tidningsartiklarna?
• Vilka diskurser synliggörs i mitt empiriska material gällande bombningen på Rättscentrum i Malmö stad?
Avgränsning och urval av material
Materialet i följande uppsats har valts utifrån författarens egna erfarenheter av mediekonsumtion. Tidningarna som författaren valt ut består av sex nyhetssidor från rikstäckande dags- och
kvällstidning; Dagens Nyheter, Sydsvenskan, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Aftonbladet och Kvällsposten. Tidningarna är Sveriges största dags- och kvällstidningar som når en bred och blandad publik. Materialet består också av en variation av dags- och kvällstidningar eftersom det består en viss skillnad i hur rapporteringarna ser ut beroende på om det är en dags- eller
kvällstidning. Kvällstidningar rapporterar om ett fall i stora drag medan en dagstidning gör mer djupgrävande journalistik. Denna variation är relevant att nämna eftersom det ger en vision av hur tidningsartiklarna kategoriserar ett brott exempelvis. En djupgående och lång rapportering av ett fall skapar bilden av att tidningsartikeln är seriös.
Behovet av en avgränsning är aktuellt i följande uppsats då benämningen av endast exempelvis
brott är för brett och komplext att utgå ifrån. Avgränsningen sker därför inom ramen för ett specifikt
9 Handelskammarens rapport nr 1.2012 10 Greer (2010)
brottsfall i Malmö. Brottsfallet som uppsatsen kommer analysera och problematisera kring är bombningen på Rättscentrum i Malmö stad natten till den 1 december 2014. Bombningarna i
Malmö har fyllt tidningsartiklar med rapporteringar, varav bombningen på Rättscentrum är ett av de senaste bombningarna som ägt rum. Detta hot är det andra hotet mot Rättscentrum under år 2014. En sprängladdning detonerade på samma plats natten mellan den 2 och 3 februari 2014. Samtidigt kan polisen inte göra några kopplingar till händelserna eftersom det inte finns någon extra hotbild mot Rättscentrum just nu11
. Det är därför intressant att analysera just denna specifika händelse i Malmö stad eftersom det finns en oklar bild över brottet trots samma typ av brottsfall på samma plats under samma år.
Viktigt att nämna är också att materialet endast består av de allra första tidningsrapporteringarna om bombdådet i Malmö stad. Vanligtvis följer tidningarna och rapporterar om dådet i dagar eller
veckovis, men författaren har valt att endast rikta fokus på de första rapporteringarna om fallet. Denna begränsning beror på att vikten ligger i hur den allra första bilden av bombdådet på Rättscentrum i Malmö stad ser ut. Hur pass allvarlig bild skapar media av Malmö stad i de första rapporteringarna i samband med bombdådet?
Brottsligheten i Malmö, Göteborg och Stockholm – en jämförelse
Som tidigare nämnt, stämmer ibland inte medias bild överens med verkligheten vad gäller rapporteringar om brott i Malmö12
. Studier har gjorts som påvisar att brottsligheten i vissa fall kan vara högre i Malmö än övriga städer i Sverige, men detta helt beroende på vad för typ av brott det rör sig om. Brå:s rapport Brottslighet och Trygghet, tyder på att den ”självrapporterade utsattheten
för olika brott ser olika ut mellan städer beroende på vilken brottskategori en studerar”13
. Under perioden 2005-2010 var andelen som ”blivit utsatta för misshandel högst i Göteborg, där utsatthet
för hot och trakasserier var högst i Malmö”14
. I Stockholm var sexualbrott representativt15
. ”Egendomsbrott och och känsla för otrygghet samt oro var högst i Malmö stad än de två övriga
städer”16
. Likaså vad gäller förtroende på rättsväsendet – i Brå:s Nationella trygghetsundersökning (NTU) frågade man personer om förtroendet för rättsväsendet, bland annat för polisen, åklagarna, domstolarna och Kriminalvården17
. Andelen som angav att de hade stort förtroende för rättsväsendet
11 Sydsvenskan 02-02-2015 12 Handelskammarens rapport nr 1.2012 13 Brå 2012 14 Brå 2012 15 Brå 2012 16 Brå 2012 17 Brå 2012
var ”60 procent i Göteborg, 59 i Stockholm och 55 i Malmö”18
. Även under denna kategori ligger Malmö lägst. Det kan ligga många varierande förklaringar till att Brå:s resultat ser ut som den gör. Ett exempel är att Malmö inte har ”förorter på samma sätt som Stockholm och Göteborg”19
. ”Problemen som förknippas med storstädernas förorter, blir i Malmös fall mer synliga i
stadskärnan – då Stockholm har förorter som bildat egna kommuner och som inte ingår i Brå:s analys”20
. Även media har en stor påverkan huruvida individer känner sig otrygga i en stad eller inte. Alltså, mycket av den otrygghet kan bero på de mediala rapporteringar och bilder om Malmö som förmedlas ut till allmänheten.
Tidigare forskning
Detta avsnitt presenterar litteratur som författaren anser relevant ur studiens hänseende. Detta kapitel tar bland annat upp medias förhållningsätt till brott, medias förmedling i samband med kontext, forskningens försök att beskriva och bedöma påverkan av media, jämförelser mellan TV-Nyheter, mediers lämplighet i situationer samt medialiserat samhälle.
Book review essay: exploring the media and crime
Jana Bufkin (2001) följer i sin studie den framväxande traditionen med betoning på nyhetstidningar, tv och film som täcker kriminalitet och rättsväsendet. Studien tar upp ett exempel om bombningen i Oklahoma City, där sändningen reflekterade den typiska konstruktionen av gärningsmannen som ”andra”, genom att utländska terrorister var skyldiga för illdådet21
. Gärningsmännens porträtt är alltför ofta utanför den vita, medelklass mainstream, vilket tyder på att dessa grupper utgör det största hotet mot säkerheten. Avslutningsvis menar Bufkin att det uppstår en ”brotts våg” där flera betingelser möts. Först måste synen på det presenterade problemet vara acceptabel för publiken, inklusive företagsenheter som kan påverkas av kontroll över problemet22
. För det andra måste straffrättsliga och regeringstjänstemän komma överens om att det är ett problem. Slutligen, måste media förmedla berättelsen. Efter dessa steg får en ”moralpanik” ett utbrott och kontrollinsatser påverkas när grupperna reagerar på en upplevd socialt problem23
.
Media construction of crime
Vincent F. Sacco (1995) uttrycker sig om nyhetsmedia som en viktig del av process genom vilken
18 Brå 2012 19 Brå 2012 20 Brå 2012 21 Bufkin (2001) 22 Bufkin (2001) 23 Bufkin (2001)
individers privata problem med kriminalitet – offer eller gärningsmän – omvandlas till offentliga frågor och problem. De sociala konstruktionerna av brottsproblem kan avspegla de typer av relationer som länkar nyhetsbyråer på deras källor, och de organisatoriska begränsningar som strukturerar nyhetsinsamlingen. Enligt Sacco är det troligt att de mest betydande effekterna av mediernas rapporteringar är i stort sett ideologiska snarare än snäva attityder24
. Citatet nedan är taget ur Sacco's studie, då han menar att oron uppstår mer eller mindre beroende på vart brottet uppstår;
While people avidly read and watch crime news, it is unclear that in so doing they extract lessons relating to their own safety. Such lessons, it appears, are more effectively learned in other contexts. The relevant research indicates that the news about crime that travels through interpersonal channels may be more likely to induce fear than is the news that travels through mass channels. To learn about crime by talking to one's neighbours is to learn about victims whose experiences cannot be easily dismissed because they are nameless or faceless or live somewhere else (Sacco F. Vincent, 1995).
Sacco menar alltså att kontexten spelar en stor roll i samband med brott25
. Studiens fokus ligger i stort sätt på känslor, huruvida människor känner oro eller inte beroende på hur nära ett brott uppstår från en själv eller ens hem.
Mediekultur, mediesamhälle
1910 tog lärarföreningen i Stavanger initiativet i att forska om mediepåverkan. Ett frågeformulär skickades ut till alla folkskollärare där man bad dem undersöka hur ofta eleverna gick på bio och vad det medförde26
. Resultaten som de fick, visade bland annat att biobesöken bland eleverna hade allvarliga effekter27
. Det drabbade speciellt moralen – filmerna inspirerade eleverna till diverse förbrytelser, från stöld av tomflaskor till mer allvarlig kriminalitet – detta för att få pengar till biobiljetter28
. Eleverna började även bli rastlösa vilket bidrog till svårigheter i att engagera sig i något som inte tillhörde filmens värld – som skolarbete29
.
Med denna forskning kom man fram till att medierna kunde ”spruta in” värderingar, attityder,
24 Sacco (1995) 25 Sacco (1995) 26 Gripsrund (2002) 27 Gripsrund (2002) 28 Gripsrund (2002) 29 Gripsrund (2002)
tankesätt och handlingssätt direkt i huvudet på den försvarslösa publiken30
. Forskarna kallade detta för injektionsteorier31
.
Brott som nyheter
Medieforskaren Håkan Hvitfelt (1994) har undersökt nyhetsprogrammen Aktuellt och Rapport i publicservice kanalerna samt kommersiella TV4-Nyheterna för år 1994 och sedan gjort jämförelser med föregående år32
. TV4-Nyheterna var dock det program som mest exploaterade brott som nyhet33
. Det visade sig även att TV4-Nyheterna favoriserade våldsbrott då aktuellt fokuserade på sexualbrott34
. Rapport presenterade blandade nyheter, men intresset låg i högre grad för stöld- och rånbrottslighet än de två övriga nyhetsprogrammen35
. Hvitfelt menar att Aktuellt och Rapport kan förstås som en form av dramatisering: våldsbrottsligheten passade bättre för dramatiserande
journalistiska tekniker och därmed för TV4:s nyhetskoncept, sexualbrottsligheten var mer relaterad till juridiska diskussioner och frågor om lagstiftning och var därför bättre anpassad till Aktuellts nyhetsprofil36
.
Hur väljer vi olika medier?
De tre amerikanska forskarna John E. Short, Ederyn Williams och Bruce Christie (2003) fann 1976 medier som har sämre förmåga att transportera och hantera icke-verbal kommunikation om den sociala situationen i kommunikationen37. Begreppet social närvaro lanserades då av forskarna38. De
fann att elektroniska medier filtrerar bort viktiga sociala ledtrådar, vilket gör att närvaron inte uppfattas som lika stark av den andre personen som när personer samtalar öga mot öga39
. Därför blev slutsatsen att vissa medier är mindre lämpliga i vissa situationer, det är exempelvis svårt att fatta beslut och lösa konflikter med medier som har en låg social närvaro40
.
Medialisering
Det brukar hävdas att vi idag lever i ett medialiserat samhälle. Kent Asp (2003) som är
medieforskare är grundaren till begreppet medialisering41. Detta begrepp förklaras i samband med
30 Gripsrund (2002) 31 Gripsrund (2002) 32 Pollack (2001) 33 Pollack (2001) 34 Pollack (2001) 35 Pollack (2001) 36 Pollack (2001)
37 Falkheimer & Heide (2003) 38 Falkheimer & Heide (2003) 39 Falkheimer & Heide (2003) 40 Falkheimer & Heide (2003) 41 Falkheimer & Heide (2003)
att samhället genomsyras av mediernas föreställningar, tecken och symboler42
. Detta bidrar med konsekvenser som bland annat blir att medierna får en stor symboliskt makt; vilket ofta är genom de bilder av händelser och ting som kommuniceras, som människor skapar sig sin uppfattning43
. Medialisering symboliserar också ”makt över offentligheten”. Medierna får makt eftersom de ges makt44
. Makten stärks varje gång någon fastslår att massmedierna bestämmer vad människor ska tänka eller tycka45
. Medialiseringen består av tre krafter; Publicitetskraften, Inspektionskraften och
Anpassningskraften46. Den första kraften menar att publicering leder till uppmärksamhet, alltså att
en fråga hamnar på dagordningen och börjar diskuteras47
. Den andra kraften förklarar att samhälle och organisationer övervakas av medierna, och kan i demokratiska system offentliggöra händelser och skeenden utan att det juridiska systemet begränsar särskilt mycket48
. Tredje och sista kraften
menar att olika aktörer anpassar sitt beteende efter den tilltro som finns till massmediernas makt, efter både publiceringsmakten och inspektionsmakten. Detta kan innebära att en politiker säger det som tycks passa in i massmediernas former och överdrivna berättelser49.
Sammanfattningsvis visar dessa forskningar att media har en stor makt vid sin sida som bidrar till att publiken som läser mediernas rapporteringar påverkas på ett och annat sätt. Media rapporterar även olika beroende på vad som anses vara viktigt att informera om, där ”oviktig” information filtreras bort. Dessa studier tar upp viktig forskning vad gäller media och dess påverkan på publiken. Ovan nämnda forskningar som författaren sammanfattat är relevanta för denna uppsats eftersom de generellt tar upp forskning om medias påverkan på publiken samt att medierna har makten att ”spruta in” värderingar på publiken. Detta är en mycket viktig grund till denna uppsats, eftersom denna uppsats kommer gå djupare in på vad det är som gör att publiken påverkas.
Uppsatsens författare har uppmärksammat bristerna i ovan nämnda forskningar och kommer därför lägga sin fokus i det som dessa forskningar inte gjort. Forskningarna tar inte upp vart grunden ligger i att publiken påverkas av media eller vad det är som får publiken att reagera. Därför kommer uppsatsens författare göra detta. Författaren kommer använda sig av en kritisk diskursanalys för att gå in på djupet i tidningarnas texter – vilket synliggör konstruktioner som tidningarna skapat. De tidigare forskningarna har inte tagit upp hur media konstruerar nyheter för att publiken ska reagera. Det är diskurser, ordval, språk och tecken som är en stor grund till att tidningstexter påverkar
42 Falkheimer & Heide (2003) 43 Falkheimer & Heide (2003) 44 Falkheimer & Heide (2003) 45 Falkheimer & Heide (2003) 46 Falkheimer & Heide (2003) 47 Falkheimer & Heide (2003) 48 Falkheimer & Heide (2003) 49 Falkheimer & Heide (2003)
publiken50
. Nyckeln till makt och påverkan ligger alltså i språket – hur media väljer att formulera sig för att kunna påverka publiken.
Teoretiska utgångspunkter
Författarens teoretiska utgångspunkter grundar sig i Stanley Cohens (1987) teori Moralpanik samt Ernesto Laclau's och Chantal Mouffe's (1985) Diskursteori. Nedan presenterar författaren dessa två teoretiska utgångspunkter som författaren kommer använda i samband med uppsatsens material.
Moralpanik
Stanley Cohen (1987) som är grundaren av teorin förklarar den som nedan:
Societies appear to be subject, every now and then, to periods of moral panic. A condition, episode, person or group of persons emerges to become defined as a threat to societal values and interests; its nature is presented in a stylized and stereotypical fashion by the mass media (Cohen, Stanley 1987).
Moralpanik som teori, som även motiverades i citatet, är central i forskningsfält som berör media och brott. Massmediernas speglingar av brottslighetens och straffmätningens uttryck, koder, symboler och praktiker studeras av teorin51
. Cohen menar att kommunikation, och särskilt masskommunikation av stereotyper, beror på den symboliska kraften i ord och bilder52
. Neutrala ord som ortnamn kan göras för att symbolisera komplexa idéer och känslor; exempelvis, Pearl Harbor, Hiroshima, Dallas och Aberfan53
. Moralpanik karakteriseras av tal, predikan, förhandlingar, förhandlingar, debatter, lagstiftning, prioriteringar av brottsbekämpning mm54
. Moralpanikens process beskrivs som ett drama där problemet först inventeras av media, som betyder att det överdrivs och fördrivs, folkdjävlar utses och stereotypiseras55
. Cohens studie av
sammandrabbningar mellan ”mods” och ”rockers” i Brighton på 1960-talet visar skildringar av den rädsla från publiken och de överdrivna reaktioner som medierna i samspel med polisen skapade56
. Medias roll är central i agenda-sättandet för de problem eller socialt avvikande beteenden som har nyhetsvärde samt i att bryta tystnaden och peka ut den skyldige – folkdjävulen57
. Moralpaniken 50 Malmström (2007) 51 Cohen (2002) 52 Cohen (1987) 53 Cohen (1987) 54 Ben-Yehuda, Nachman (2009) 55 Gustafsson & Arnberg (2013) 56 Pollack (2001)
består av ett antal aktörer och mekanismer där folkdjävlar är en av aktörerna. Folkdjävlar kännetecknar individer och grupper men ibland också medieprodukten i sig, som stereotypiseras och utses till samhällsfiender58
. Det förklaras även som den passande fienden, det vill säga den aktör eller det fenomen som pekas ut som ansvarig för att ha stört ordningen och framkallat fara59
.
Moralentreprenörer är en andra aktör som kännetecknar personer som framställs (av sig själva eller
av andra) som experter på det kritiserade mediet och på (miss)brukarna av mediet. Personerna eller grupperna under denna kategori har tillträde till det offentliga rummet och kan genom sina
expertroller få ett tolkningsföreträde över det uppfattade problemet60
. Den tredje aktören är
missbrukare och offer, där barn och ungdomar ofta anses vara detsamma som offren till de utpekade
medieprodukterna61
.
Moralpanikens mekanismer består av aktivt ingripande och social kontroll vilket innebär att krav ställs på att något måste göras för att stoppa fenomenet, exempelvis genom ny lag eller att den befintliga lagstiftningen på området tillämpas hårdare62
. Disproportionalitet innefattar tendenser till att överdriva antalet personer som drabbas av fenomenet, problemets räckvidd, konsekvenser mm63.
Kritiker som fokuserar på de upplevda symptomen från exempelvis lågkulturella medier, istället för på bakomliggande sociala problem innefattas inom objektivism64
. Slutligen är det överdrivna exempel där de värsta exemplen lyfts fram som om de vore generella65
.
Moralpaniken består även av två reaktionsfaser. Den första reaktionsfasen följs där medier och allmänhet orienterar sig och reagerar, bland annat genom att kräva ut ansvar av myndigheter och lagstiftare66
. Sedan uppstår den andra reaktionsfasen då den sociala kontrollen står i fokus och där problemet som orsakat moralpaniken antingen åtgärdas genom polismakt och regelrätta
lagändringar eller på ett symboliskt sätt67
.
Kritik
Kritiker menar att en komplikation med Cohens idé om att mediernas intensiva rapportering bidrar
58 Gustafsson & Arnberg (2013) 59 Gustafsson & Arnberg (2013) 60 Gustafsson & Arnberg (2013) 61 Gustafsson & Arnberg (2013) 62 Gustafsson & Arnberg (2013) 63 Gustafsson & Arnberg (2013) 64 Gustafsson & Arnberg (2013) 65 Gustafsson & Arnberg (2013) 66 Gustafsson & Arnberg (2013) 67 Gustafsson & Arnberg (2013)
till en ökning av det avvikande beteende som orsakar den grundliga reaktionen efter en händelse68
. Kritikerna menar alltså att alla objekt för moralpaniker inte är skuldfritt utpekade. De menar att det finns olika typer av avvikelse som riskerar att osynliggöra om man applicerar Cohens övergripande och förenklade begrepp69
.
Diskursteori
Diskursteorin bygger Ernesto Laclau och Chantal Mouffe (1985) upp genom att föra samman och anpassa två teoretiska traditioner, marxismen och strukturalismen/poststrukturalismen70
. Marxismen ger avstamp för tänkandet om det sociala och strukturalismen/poststrukturalismen erbjuder en teori om betydelse71
. Laclau och Mouffe smälter samman dessa traditioner till ett teoribygge, där det sociala fältet uppfattas som en väv av betydelsebildningsprocesser72
. Syftet med diskursanalysen är att ”kartlägga de processer där vi kämpar om hur teckens betydelse ska fastställas och där vissa
betydelsefixeringar blir så konventionaliserade att vi uppfattar dem som naturliga”73
.
Laclau och Mouffe förklarar diskurs som en fixering av betydelse inom en bestämd domän, där alla tecknen i en diskurs är moment: de är knutar i ett fisknät, och deras betydelse fixeras genom att de skiljer sig från varandra på bestämda sätt74. Laclau och Mouffe exemplifierar diskurs utifrån medicinsk diskurs – där kropp, sjukdom, och behandling framställs på bestämda sätt75
. Den medicinska forskningen går ut på att dela upp kropp, sjukdom och behandling i beståndsdelar och beskriva relationerna mellan delarna på ett entydigt sätt76
. Diskurser etableras genom att betydelse definieras kring några nodalpunkter77
. En nodalpunkt, som senare presenteras djupare i
metodavsnittet, är ett privilegierat tecken kring vilket de andra tecknen ordnas och från vilket de får sin betydelse. Tecken som ”symptom”, ”vävnad” och ”skalpell” är i den medicinska diskursen fixerad genom att ha ett samband till kroppen på bestämda sätt78
. Diskurser är alltså oundgängliga redskap där vi gör tankar, erfarenheter och känslor meningsfulla för oss själva, men också för andra79
.
68 Lindgren (2008) 69 Lindgren (2008)
70 Jörgensen & Philips (2000) 71 Jörgensen & Philips (2000) 72 Jörgensen & Philips (2000) 73 Jörgensen & Philips (2000) 74 Jörgensen & Philips (2000) 75 Jörgensen & Philips (2000) 76 Jörgensen & Philips (2000) 77 Jörgensen & Philips (2000) 78 Jörgensen & Philips (2000) 79 Lindqvist (2004)
Metod
Detta avsnitt presenterar metodanvändningen i denna uppsats. I följande uppsats används en kritisk diskursanalys som nedan presenteras mer utförligt.
Kritisk diskuranalys
Diskursanalytiska angreppssätt bygger på strukturalistisk och poststrukturalistisk språkfilosofi, som hävdar att ens tillträde till verkligheten alltid går genom språket80
. Representationer av verkligheten skapas med hjälp av språket81
, som inte bara är avspeglingar av en redan existerande verklighet – representationerna bidrar till att skapa den82
. För den kritiska diskursanalysen är språket i sig inte maktfullt – den får makt med hjälp av människor83
. Ett enda tal kan ha ett stort inflytande och påverkan, medan tal som repeteras varje dag kan vara svår att märkas av84
. Men även hur människor använder språket påverkar mer eller mindre andra människor:
Power is signalled not only by grammatical forms within a text, but also by a person's control of a social occasion, by means of the genre of a text, or by access to certain public spheres (Wodak, Ruth, 2013).
En diskurs uppfattas som en fixering av betydelse inom en bestämd domän – den är alltså ett försök att hejda tecknens glidning i förhållande till varandra och därmed ett försök att skapa entydighet85
. Teorier och metoder ställs upp av den kritiska diskursanalysen för att teoretiskt problematisera och empiriskt granska förhållandet mellan diskursiv praktik och social och kulturell utveckling i olika sociala sammanhang86
. Norman Fairclough (1995) använder begreppet diskurs på två olika sätt. Det abstrakta bruket definierar han av substantivet diskurs som språkbruk såsom social praktik, då han menar att diskurs är både konstituerande och konstituerad87
. Fairclough definierar även bruket av substantivet med artikel (en diskurs, diskurser, diskurserna) ”som ett sätt att tala som ger betydelse
åt upplevelser utifrån ett bestämt perspektiv”88
- alltså en bestämd diskurs som kan skiljas från andra diskurser, exempelvis feministisk diskurs. Vidare menar Fairclough att diskurs bidrar till att konstruera sociala identiteter, sociala relationer och kunskaps- och betydelsesystem. Men
80 Jörgensen & Philips (2000) 81 Malmström (2007) 82 Jörgensen & Philips (2000) 83 Wodak (2013)
84 Wodak (2013)
85 Jörgensen & Philips (2000) 86 Jörgensen & Philips (2000) 87 Jörgensen & Philips (2000) 88 Jörgensen & Philips (2000)
konstruktioner och kommunikatörer sysselsätter sig sällan med absoluta sanningar89
. Alla sätt att kommunicera innebär någon form av urval, anpassning till en språklig kod och någon form av medium, eftersom människor tolkar budskap olika90
. Kritiken i Kritisk diskursanalys ska avslöja rollen som en diskursiv praktik spelar för upprätthållandet av bland annat ojämlika
maktförhållanden – ”dessutom är avsikten att resultaten av kritisk diskursanalys ska kunna
användas i kampen för social förändring”91
.
Uppsatsens författare har inspirerats av filmen Reservoir Dogs (sv. De hänsynslösa), där filmen följer ett antal människors olika berättelser om samma händelse92
. Händelsen är verklig i filmens värld, men de olika vinklar och perspektiv som människorna har, ger olika beskrivningar av det som skett93
. Likaså är följande uppsats upplagd. Materialet består av sex olika dags- och kvällstidningar som rapporterar om samma sak. Diskursanalysen kommer vara till hjälp då författaren kommer söka efter diskurser och perspektiv i materialet.
Kritik
Metoden har även fått en del kritik då kritikerna menar att den är oanvändbar – både vetenskapligt och politiskt. Vad gäller vetenskaplig oanvändbar handlar det om att den inte kan avgöra vad som är riktigt: varje resultat är bara en historia om verkligheten bland många andra möjliga94
. Ur det politiska perspektivet menar man att den inte kan säga vad som är bra eller dåligt95.
Fördel med kritisk diskursanalys
Den kritiska diskursanalysen bidrar med att enklare visa hur olika praktiker bidrar till att kunna konstituera och förändra den sociala världen96
. Vad gäller studeranden av texter så är denna metod lämplig och relevant eftersom den grundar sig i hur språket används i olika sammanhang, främst media. Fairclough menar att media har en makt i att påverka sociala relationer, identiteter, värderingar, kunskap samt tro genom att använda språket ”rätt”97
. Denna metod är därför lämplig i denna uppsats eftersom författaren tittar noga på språket och konstruktioner i tidningar – vilket ska hjälpa författaren att besvara uppsatsens frågeställningar.
89 Falkheimer & Heide (2003) 90 Falkheimer & Heide (2003) 91 Jörgensen & Philips (2000) 92 Falkheimer & Heide (2003) 93 Falkheimer & Heide (2003) 94 Jörgensen & Philips (2000) 95 Jörgensen & Philips (2000) 96 Jörgensen & Philips (2000) 97 Fairclough (1995)
Forskarens roll
En diskursanalytikers uppgift är att fundera ut vad människor verkligen menar när de säger något, eller att fundera ut hur verkligheten egentligen är bakom diskursen98
. Utgångspunkten är att man aldrig kan nå verkligheten utanför diskurserna, därför är det diskursen som är föremål för
analysen99
. I undersökningen handlar det alltså inte om att sortera uttalandena om världen i dem som är riktiga och dem som är felaktiga100
. Det handlar alltså om man ska arbeta med det som faktiskt har sagts eller skrivits för att kunna undersöka vilka mönster det finns i det uttalandet – ”samt vilka sociala konsekvenser som olika diskursiva framställningar av verkligheten får”101
. Det kan vara en utmaning för en diskursanalytiker att undersöka diskurser som en själv står nära till och har en åsikt om. Därför är det viktigt att diskursanalytikern försöker sätta parentes kring sig själv och sin ”kunskap”, så att risken inte blir att analytikerns egna värderingar inte överlappar
analysen102
. Står en analytiker nära en diskurs kan det vara svårt att se dem som diskurser, ”alltså
som socialt konstruerade betydelsesystem som kunde ha varit annorlunda”103. En forskare är en del
av den kultur han/hon forskar om, vilket betyder att han/hon delar många av de självklarheter som ligger i ens material – och det är precis självklarheterna som forskaren är ute efter att avslöja104.
Forskarens intresse ligger i hur vissa uttalanden helt ”naturligt” blir accepterade som sanna och andra inte105. Det är därför viktigt som forskare att försöka ställa sig främmande inför materialet106. Undersökningsområdet intas av forskaren i förhållande till en position, där positionen bestämmer mer eller mindre vad han/hon kan se och vad han/hon framlägger som resultat107.
Urval
Författaren har tidigare nämnt uppsatsens begränsning, som är fokuset på endast ett specifikt fall i Malmö stad, men också endast de första publiceringarna om fallet. Författaren har kommit fram till och beslutat sig för att fokusera på bombdådet på Rättscentrum i Malmö stad utifrån ett visst tillvägagångssätt. Författaren började söka efter sökord på google.com som kunde relateras till Malmö och brott. Författaren började med sökord som: Brott i Malmö, skottlossning i Malmö, bombning i Malmö. Genom dessa sökord fick författaren upp många tidningsartiklar om olika fall i Malmö. Författaren utgick sedan utifrån eget intresse samt ett fall som inte var för nytt eller för
98 Jörgensen & Philips (2000) 99 Jörgensen & Philips (2000) 100Jörgensen & Philips (2000) 101 Jörgensen & Philips (2000) 102 Jörgensen & Philips (2000) 103 Jörgensen & Philips (2000) 104 Jörgensen & Philips (2000) 105 Jörgensen & Philips (2000) 106 Jörgensen & Philips (2000) 107 Jörgensen & Philips (2000)
gammalt, vilket då blev bombdådet på Rättcentrum i Malmö stad.
Nodalpunkter
Som tidigare nämnt, handlar nodalpunkter mycket konkret om att de organiserar diskurser108
.
Mästersignifikanter organiserar identiteter (exempelvis ”man” eller ”kvinna”) och myter organiserar
ett socialt rum (exempelvis ”syd” eller ”samhället”)109
. Alla dessa nämnda begrepp leder en till knutpunkter i den sociala organiseringen av betydelse. När en lokaliserat dessa knutpunkter i ett konkret material kan en också börja utgöra hur diskurserna, identiteter och det sociala rummet är diskursivt organiserade110
. Genom att undersöka hur knuttecken (nodalpunkter och myter som kallas för knuttecken i den diskursiva organiseringen111
) knyts samman med andra tecken kan en utgöra hur diskurserna, identiteter samt sociala rum är diskursivt organiserade. Knuttecken är tomma tecken som inte säger något innan de genom ekvivalenskedjor sätts i förbindelse med andra tecken som ger dem betydelse112
. Ett exempel är att ”liberal demokrati” blir liberal demokrati genom att kopplas till andra betydelsebärare, som exempelvis ”fria val” och ”yttrandefrihet”113
. En kan efter hand karakterisera diskurser genom att klarlägga de kedjor av betydelser som är likvärdiga114.
Etiska övervägande
Etiska överägande är en aning mer komplicerat att applicera i en diskursanalys än exempelvis i en kvalitativ metod där intervjuer är aktuellt. Insamlat data från intervjuer är extra känsliga till skillnad från offentlig material som tidningsrapporteringar. Men samtidigt kan det också vara mycket viktigt att föra in etiska aspekter i en kritisk diskursanalys. Huvudsaken ligger i vad en ska analysera med en kritisk diskursanalys. Om materialet berör individer är det viktigt att titta på de etiska aspekterna eftersom ingen individs integritet ska kränkas. Ett exempel är om en ska använda en kritisk
diskursanalys på offentliga domslut. Vad gäller etiska överväganden för denna uppsats kommer författaren inte att nämna några namn i uppsatsen som framkommer i tidningarna.
108Jörgensen & Philips (2000) 109Jörgensen & Philips (2000) 110Jörgensen & Philips (2000) 111Jörgensen & Philips (2000) 112Jörgensen & Philips (2000) 113Jörgensen & Philips (2000) 114Jörgensen & Philips (2000)
Analys
Nedan under rubriken ”nodalpunkter” finner ni fyra diskurser samt vardera nodalpunkter som författaren hämtat ur materialet. Författaren har med noggrannhet läst igenom alla sex
nyhetstidningar flera gånger och sedan hittat diskurser samt diskursernas nodalpunkter. Analysen är uppbyggd på det viset att diskurserna är de rubriker som finns nedan i analysen. Författaren
kommer diskutera diskurserna på djupet i relation till teoretiska utgångspunkterna, moralpanik och diskursteorin samt tidigare forskningar som presenterats i uppsatsens inledningsdel. I analysens slut kommer författaren i stora drag även att diskutera och jämföra dags- och kvällstidningarna med varandra, men också göra en jämförelse av tidningarna vars stad de ursprungligen kommer ifrån.
Nodalpunkter
Under diskurteorin motiverades nodalpunkt som en diskurs som etableras genom att betydelse definieras kring just en nodalpunkt. I materialet som författaren granskar finns fem diskurser. En diskurs behandlar bombdådet på Rättscentrum i Malmö stad som något mycket allvarligt. I denna diskurs, bildar själva bombningen nodalpunkten. En andra diskurs som uppmärksammats av författaren är undran om vem/vilka som ligger bakom dådet, vilket utgör att den/de misstänkta är
nodalpunkten. En tredje diskurs som framkommit i materialet är polisstyrkan, där polisen/er är nodalpunkten. Den fjärde diskursen är vittnenas talan, där känslor och rädsla uttrycks,
nodalpunkten är vittnen i denna diskurs. Den femte och sista diskursen är bombdådet i Malmö, där nodalpunkten i denna diskurs är första bombdådet.
Bombdådet på Rättscentrum i Malmö stad
Kvällsposten, Aftonbladet, Sydsvenskan, Göteborgs-Posten och Dagens Nyheter nämner alla sprängladdningen som detonerade på samma plats i februari tidigare samma år. Detta ger en bild av att det riktas ett hot mot Rättscentrum i Malmö stad. Fyra tidningsartiklar av de ovan nämnda skriver att det inte känts till om något särskilt hot mot Rättscentrum, trots att samma typ av dåd uppstått på samma plats under samma år. Till skillnad från Dagens Nyheter, Sydsvenskan, Göteborgs-Posten och Kvällsposten skriver Aftonbladet om att polisen tror att det handlar om en hämndaktion från kriminella grupperingar – samtidigt menar en polismästare som blir intervjuad av Sydsvenskan, att det är för tidigt att göra kopplingar mellan det tidigare och det nya bombdådet mot Rättscentrum. Likt Sydsvenskan, skriver också Kvällsposten och Dagens Nyheter att något tidigare hot inte förgåtts mot Rättscentrum. Detta visar en oklar bild av situationen, eftersom två bombdåd skedde på samma plats under samma år, och fortfarande kan man inte göra någon koppling. Det kan ligga många skäl till att kopplingar inte har gjorts. Bland annat kan det handla om att
polismyndigheterna inte vill sprida för mycket information, man vill inte avslöja något eller för mycket än. Då Sydsvenskan exempelvis skriver att polisen i nuläget inte vill göra några kopplingar mellan händelserna tyder det på att det finns något bakom de orden. När en politiker exempelvis säger ”jag vill inte kommentera denna fråga”, säger han/hon egentligen: ”Jag kan inte försvara det misstag som begåtts” eller ”jag är skyldig”115
. Ordet vill till skillnad från ordet kan ger bland annat tolkningen av att polisen kan göra kopplingar men inte vill. Polisen och polisstyrkan symboliserar säkerhet och trygghet116
, men det blir förvirrande när publiken får läsa att polisen inte vill göra några kopplingar än. Om tidningen ersätter ordet vill till kan istället, ger det en bild av att polisen försöker men inte kan göra några kopplingar.
Själva brottet mot Rättscentrum i Malmö skapade en ”brotts våg”117
, där bland annat reaktionerna från vittnena framställs som starka i tidningsrapporteringarna samt polisstyrkan som extra stark och noggrann. ”Brotts vågen” som framkommer har även fått några av tidningsrapporteringarna att framställa några av moralpanikens mekanismer. Göteborgs-Posten exempelvis skriver:
Sex av landets tingsrätter har hittills genomfört dagliga säkerhetskontroller. Nu utökas skaran till sju stycken.
– Från och med i dag så kommer även Örebro tingsrätt att genomföra dagliga säkerhetskontroller (Göteborgs-Posten)
Göteborgs-Posten visar att ett krav på att något måste göras för att hindra att fenomenet ska hända igen har satts in genom extra säkerhetskontroller. Detta utgör själva moralpanikens mekanism om
aktivt ingripande och social kontroll118
. Moralpanikens andra mekanism, Disproportionalitet, som handlar om tendenser till överdrift, konsekvenser med problemet mm. Finner författaren i Svenska Dagbladets rapportering:
Nyligen hotades ett team från SVT:s Sydnytt i Kroksbäck i Malmö. Teamet skulle rapportera från området efter skottlossning, men en ung man uppmanade dem att avlägsna sig. När situationen blev alltför hotfull tvangs teamet lyda. SVT är nu ingen representant för rättsstaten, men däremot för det ordnade samhället, det där lagarna gäller och medborgarna har rättigheter. I så måtto hakar de båda
115 Falkheimer och Heide (2003) 116 Mellgren & Kronkvist (2013) 117 Falkheimer och Heide (2003) 118 Gustafsson & Arnberg (2013)
händelserna i varandra och tecknar en bild av en samhällsuppfattning där maktdemonstrationerna och den starkes rätt att anses trumfa de regler vi kommit överens om. Det är en katastrofal utveckling (Svenska Dagbladet)
Som det tydligt syns i citatet, har Svenska dagbladet inte bara rapporterat om bombdådet på Rättscentrum i Malmö – men också skottlossning samt hotet som teamet utsattes för.
Disporportionaliteten uttrycks när en aning överdriven bild lyfts fram av Svenska dagbladet. Men
detta citat uttrycker mycket mer än bara moralpanikens Disporportionalitet. Den uttrycker bland en maktordning mellan den unge mannen och teamet, där den unge mannen har makten vid sin sida och får teamet att lämna platsen som mannen beordrat. Även ett genusperspektiv syns i citatet, där unga mäns hot om våld varit i fokus när nya massmedier debatterats119
. Problemet med unga mäns och pojkars våldsamhet har gjort dem lättare att utmåla som samhällsfarliga förövare och detta har ofta resulterat i att pojkars och unga mäns konsumtion av våldskultur har hamnat i fokus120
, som och syns i citatet ovan.
Undran om vem/vilka som ligger bakom dådet
Aftonbladet och Svenska Dagbladet skriver om gärningspersoner i samband med bombdådet på Rättscentrum i Malmö stad. Gärningspersonerna beskrivs ur ett perspektiv som tyder på att gärningen kan vara en hämdaktion från kriminella grupperingar. Till skillnad från Aftonbladet skriver Svenska Dagbladet mycket djupt vad gäller gärningspersonerna och kriminella
grupperingar:
När den undre världen krigar brukar det vanligen vara med sig själv. Gängkrig, uppgörelser, hämdmotiv. Ofta kan man rentav höra våldets art nyttjas som lugnande argument av polisen. Allmänheten behöver inte oroas, sägs det då, den här typen av kriminellt våld drabbar främst andra kriminella (Svenska Dagbladet)
Detta citat kan tolkas på ett och annat sätt. Utifrån författarens tolkning menar man att bombdådet på Rättscentrum i Malmö stad handlar om hämnd mellan kriminella grupperingar och därav ska ”vanliga, icke kriminella” individer inte visa någon oro eller rädsla för händelsen eftersom det inte berör dem. I citatet benämns de generella gärningspersonerna samt kriminella grupperingar som
den undre världen, vilket är intressant. Den undre världen är inte detsamma för alla individer. Den
119 Gustafsson & Arnberg (2013) 120 Gustafsson & Arnberg (2013)
undre världen kan exempelvis vara en ung person med nazistiska budskap som brutalt misshandlat
personer med annan etnicitet, en ung individ med rasistiska böjelser och ett våldsamt beteende, där denne individs livsstil utgår från huliganismen, den undre världen kan också vara en ung individ med invandrarbakgrund, en värsting som slåss i tunnelbanan121
. Den undre världen kan alltså innebära en mängd olika variationer beroende på vem det är som tolkar det. I
tidningsrapporteringarna syns inget spår om vem som kan vara den undre världen i samband med bombdådet på Rättscentrum. Samtidigt intervjuar Aftonbladet en polis som menar att ”de inte kan
utesluta att gärningen kan vara en hämdaktion från kriminella grupperingar. När de är offensiva mot kriminella miljöer så har de sett att det kan ge den här typen av reaktioner”. En kan då komma
att undra vart dessa kriminella miljöer finns?. Utgår man från tidigare brott i Malmö stad, så har skottlossningar och bombningar varit i fokus som bland annat skett i stadsdelen Rosengård i Malmö, som betraktas som kriminell miljö. Därför har extra polisstyrka satts in i dessa områden. Denna polis som nämnder kriminella miljöer kan alltså tyda på att reaktionen (bombdådet) kommer ifrån kriminella grupperingar från Rosengård.
Ovan nämnda citat om kriminella miljöer finns i Svenska Dagbladets första sida. Nästa sida säger då emot detta citat, där man sedan skriver att det ”argumentet är föga betryggande för den som fått
balkongdörren intryckt av en tryckvåg. Inte ens den vars fönster klarade sig har skäl att vara lugn”.
Man menar alltså att det inte finns några skäl till att inte vara otrygg, rädd eller orolig. Första citatet ovan uttrycker en bit av sarkasm genom att lyfta fram polisens argument om att ”icke kriminella” individer ska hålla sig lugna eftersom det inte drabbar dem. Vilket sedan argumenteras emot genom uttrycket av att ”inte ens den vars fönster klarade sig har skäl att vara lugn”. Moralpaniken är då aktuell utifrån detta sistnämnda citat som påvisar att oro är något som individer borde känna, även gärningspersonerna som utövat bombdådet framställs som folkdjävlar som stört ordningen och framkallat fara122
– som är ytterligare ett skäl för individer att känna oro. Till följd av det sistnämnda citatet från Svenska Dagbladets artikel fortsätter tidningen att skriva och ställa en frågeställning som kan få publiken att reagera stort:
Och framför allt – vad händer om den undre världen flyttar fram positionerna så mycket att den inte längre räds lagen och
offentligheten? Om den börjar se rättsväsendet inte som den man försöker komma undan, utan som bara ännu ett gäng att bekriga och kuva? (Svenska Dagbladet)
121 Pollack (2001)
Svenska Dagbladet avslutar slutligen med att ställa sig dessa frågor. Vilket ger en förmedling om att alla bör tänka på att situationen kan bli värre.
Polisstyrkan
Alla sex tidningar skriver flitigt om polisens medverkan efter bombdådet. Tidigare i analysen nämndes polisens uttryck om att de inte vill göra några kopplingar, då de menade att det var för tidigt att göra sådana kopplingar. Eftersom det redan diskuterats kommer detta stycke diskutera resterande uttalanden som polisen gjort samt hur tidningarna skriver om polisen.
Rent generellt har alla tidningar sitt huvudfokus hos polisen, där polisen får mycket plats. I
Göteborgs-Posten nämner en polis Operation Olivia, som också kallas för Oliviaprojektet, som ett hjälpmedel för att komma åt den organiserade grova brottsligheten och öka tryggheten i Malmö. Polisen nämner vidare att Malmö ”hade närmare 100 skjutningar” förra året – vilket påminner publiken som läser detta att ”Malmö är otrygg”. Även uttrycket om ”den grova brottsligheten” i Malmö stad skapar ytterligare en bild av staden som otrygg och farlig. Denna upptagenhet av nya och gamla brott i Malmö som tidningsrapporteringarna skapar, utvecklar rädsla vilket påverkar individers sätt att leva123
. Det första bombdådet på Rättscentrum i Malmö februari 2014 beskrivs av en polis ”som ett angrepp mot demokratin”, som visar på att även yttrandefriheten är/kan vara i fara enligt denna polis. Otryggheten och oron ökar när polisen (som bland annat är en symbol för
trygghet124
) uttrycker sig indirekt om Malmö som en otrygg stad. Otryggheten och oron som publiken känner kan leda till en mängd konsekvenser. Bland annat kan det leda till att människor börjar undvika vissa platser som är kända som brottsplatser och som media rapporterat om (Rättscentrum i detta fall)125
. Det kan även leda till att människor väljer att flytta ifrån området126
, eftersom en bomb detonerade på samma plats två gånger under samma år – vilket kan ge misstankar om att det kan hända igen.
I Sydsvenskan rapporteras om hur polisen gått ut med uppmaningar i radio om att folk skulle hålla sig undan ifrån området innan allt var säkrat. Moralpanikens första och andra reaktionsfas finns tydligt med i denna rapportering. Den första reaktionsfasen framkommer när vittnen men också andra personer som representerar olika myndigheter orienterar sig och reagerar av bombdådet. Det
123 Mellgren & Kronkvist (2013) 124 Mellgren & Kronkvist (2013) 125 Mellgren & Kronkvist (2013) 126 Mellgren & Kronkvist (2013)
skapar en typ av oro och rädsla hos publiken som läser tidningen – eftersom myndigheter, framförallt polisen som symboliserar skydd127
, som i detta fall visar tecken på osäkerhet i tidningen.
Den andra reaktionsfasen framkommer när Sydsvenskan skriver om hur polisens avspärrningar kommer att vara kvar under många timmar efter dådet, som visar att polisen åtgärdar händelsen.
Vittnenas talan
Vissa av tidningsrapporteringarna lägger mer fokus på vittnena än på andra faktorer. Vittnenas känslor och oro får exempelvis stor plats i Sydsvenskans rapportering om dådet. Även Dagens Nyheter, Kvällsposten och Aftonbladet skriver om vittnenas talan och känslor. Men till skillnad från dessa tre sistnämnda rapporteringar, uttrycks oron och rädslan betydligt starkare i Sydsvenskan. Informationen som läsaren får av Sydsvenskan innehåller ingen bestämd betydelse utan skapas av vittnenas aktiva tolkningar128
. Informationen kan se olika ut beroende på personernas olika erfarenheter, tidigare kunskaper och värderingar – därför kan informationen tolkas på olika sätt129
. En kvinna som blev intervjuad av Sydsvenskan säger att hon är jätteskärrad av händelsen medan en man mer beskriver händelsen där han hörde att det inte var en raket utan det var mer kompakt:
”Jag är naturligtvis jätteskärrad av det här, säger hon till Sydsvenskan (…) Man hörde direkt att det var något helt annat än en raket. Det var mer kompakt, säger han” (Sydsvenskan)
Vi kan tydligt se i citatet att kvinnan markeras som sårbar och rädd för situationen som uppstått och mannen inte markeras på något vis utan mer beskriver bombdådets läte. Kvinnan som Sydsvenskan intervjuat framstår mer än mannen som ett offer. En vanlig roll som kvinnor har i brottsskildringar är som offer130
. Men, Aftonbladet har till skillnad från övriga nyhetsartiklar gjort ett undantag och citerat en ung man som säger att ”hela huset skakade”, vittnet fortsätter med att säga trots att han gjort lumpen och sprängt handgranater så är han alldeles uppskärrad. Detta visar en annan sida, där en man ”som till och med gjort lumpen” uttrycker sin oro för Aftonbladet. Man har förstärkt rapporteringen ett snäpp högre genom att använda sig av en manlig vittnes citat som enligt normen inte är rätt. Stereotypen stämmer inte in i vittnets roll av en man som gjort lumpen. Cohen menar enligt moralpaniken att kommunikation av stereotyper beror på den symboliska kraften i ord131
– de orden som detta vittne använde skapar en motsatt bild, vilket gör att innebörden förstärks betydligt
127 Mellgren & Kronkvist (2013) 128 Falkheimer & Heide (2003) 129 Falkheimer & Heide (2003) 130 Pollack (2001)
mer än om vittnet hade varit en kvinna. Det skapar en mer allvarlig bild av bombdådet i Malmö, som på så vis skapar moralpanik. Oro är något som ständigt dyker upp hos vittnena i
tidningsrapporteringarna – oron uppstår då individer blir oroliga över att en händelse upprepas:
First, there must be a heightened level of concern over the behavior of a certain group or category and the consequences that that behavior presumably causes for one or more sectors of the society. Such concern can be engendered by a range of factors, including the media, but if it is felt, we can feel confident that we have a moral panic on our hands (Goode & Ben-Yehuda, 2009).
Utifrån citatet, stämmer det mycket riktigt överens med vittnenas uttalanden i
tidningsrapporteringarna. Ett av många vittnen uttrycker sin oro och rädsla genom att förklara för Aftonbladet att smällen var väldigt hög och det första de gjorde var att springa ut för att se vad som hade hänt. Vidare förklarar kvinnan att poliser hade samlats överallt samt att hon tyckte det var oerhört läskigt att de händer så nära där de bor – att någon hade lätt kunnat skadats eller dö. Kvinnans uttryck om att ”det är oerhört läskigt att det händer så nära” kopplar samman kontext som Sacco nämnder som togs upp under tidigare forskning. Kontext är också en viktig faktor som nyhetsrapporteringarna belyser. Några av rapporteringarna har en sammankoppling till kontext och vittnen. Sydsvenskan exempelvis (vars kontor ligger i Malmö stad) talar mycket för kontexten då exempelvis Göteborgs-Posten inte har någon som helst koppling till kontext vad gäller bombningen i Malmö stad. Moralpaniken utlöses alltså mer eller mindre beroende på distans – alltså hur långt bort/nära uppstod brottet som nyheten rapporterade om?. Enligt Sacco kan media påverka
individers oro och rädsla helt beroende på hur en nyhetsrapportering skriver132
. Då Sydsvenskan fokuserat mycket på vittnen, deras oro samt rädsla tyder det på att Sydsvenskan som har
huvudkontoret i Malmö menar att kontexten är en viktig faktor.
Första bombdådet
Det första bombdådet på Rättscentrum i februari 2014 i Malmö stad har nämnts ett antal gånger tidigare i analysen. Fyra av sex tidningar nämner det första bombdådet mot Rättscentrum. Göteborgs-posten som tillhör de två tidningar som inte skriver om det första dådet, nämner det endast indirekt. Göteborgs-postens rubrik lyder ”Nytt bomblarm i Malmö avblåst”, vilket avslöjar att det inte är första gången detta händer eftersom ordet nytt förklarar för publiken att det hänt tidigare. Dagens Nyheter, Sydsvenskan, Aftonbladet och Kvällsposten är de fyra tidningar som i sina texter nämner det första bombdådet i Malmö stad i februari 2014. Sydsvenskan, Aftonbladet
och Kvällsposten skriver mer om det första dådet till skillnad från Dagens Nyheter som bara nämner att en sprängladdning detonerade på samma plats den 3 februari. Tidigare i analysen nämnde författaren ett uttalande från en polis som löd ”det är ett angrepp mot demokratin”, denna polis uttalade detta för Sydsvenskan i samband med det första bombdådet på Rättscentrum i Malmö stad. Detta uttal är starkt eftersom angreppet som polisen talar om berör demokratin vilket också berör alla individer. Vidare nämner Aftonbladet dådet till följd av ett uttal från en
informationsansvarig vid Skånepolisen, där hen menar att det är tydligt att målet för bombdådet var tingsrätten. Samtidigt skriver Aftonbladet att polisen uppger att de inte har någon kännedom om någon hotbild mot tingsrätten som kan kopplas till sprängningen. Detta missleder publiken en aning eftersom man först menar att det tydligt synliggörs att tingsrätten var målet men att det inte finns kännedom om hotbild. Osäkerheten kring om det finns ett hot eller inte är stort men samtidigt skriver man i Kvällsposten att polisen misstänkte att explosionen kunde kopplas till polisens arbete mot kriminella nätverk. Det ger en bild av att polisen gjort en koppling mellan det första bombdådet och kriminella nätverk/grupperingar. Vilket tyder på att misstankarna trots allt ligger i att kriminella nätverk är grunden till det första och andra dådet mot Rättscentrum i Malmö stad.
Kvälls- och dagstidningar – en jämförelse
Materialet som uppsatsen undersökt består av sex tidningar, där tidningarna består av en variation mellan kvälls- och dagstidningar. Till skillnad från dagstidningarna visar det sig att det är
kvällstidningarna som har de längsta artiklarna och att de även presenterar fler bilder än dagstidningarna133
. Kvällstidningarna lägger mycket fokus, till skillnad från dagstidningarna, på att skriva om skadegörelser, hur mycket och stora skadegörelserna blev efter bombdådet. Båda
kvällstidningarna börjar rapporten med en kort notis där kort information finns om skadegörelserna på Rättscentrum och lägenheter. Därefter inleds båda tidningarna med att polisen larmades klockan 23:23. Tidningarna skriver mycket lika – en skillnad är att Kvällsposten skriver om att man lättade på avspärrningarna vid 01:30-tiden efter att det inte fanns något farligt föremål vid
detonationsplatsen. Kvällsposten avslutar alltså rapporteringen med en information som ska förmedla trygghet. Aftonbladet avslutar rapporteringen lite mer annorlunda. Det avslutas med ett uttalande från en polis som menar att det uppstår sådana här reaktioner när polisen är offensiva mot kriminella miljöer. Till skillnad från Kvällspostens avslut är detta inget avslut som förmedlar trygghet. Det kan skapa mer frågor och olika uppfattningar, vilket kan tyda på att det snarare är uppfattningarna till brottsligheten som ger skäl till oro och inte brottsligheten134
.
133 Pollack (2001)
Rubrikerna på kvällstidningarna är väldigt lika varandra. De uttrycker sig om en kraftig explosion i Malmö. Till skillnad från kvällstidningarnas är dagstidningarnas rubriker varierande. Svenska Dagbladets rubrik exempelvis lyder ”De angriper det ordnade samhället”, där denna rubrik skapar en ”vi och dem” känsla. Det var även denna tidning som mycket mer än resterande tidningar skrev om kriminella grupperingar samt tog upp fallet om hotet mot SVT:s team. För övrigt skriver dagstidningarna mer varierande till skillnad från kvällstidningarna. Dagstidningarna skiljer sig åt på olika plan. En del tidningars rapporteringar är mycket långa och rapporterar kring många faktorer medan den andra delen håller sig kort och koncist.
En jämförelse mellan Malmös, Stockholms och Göteborgs tidningarna
Tidningarna kommer ursprungligen från Stockholms, Göteborgs och Malmös huvudkontor. För att göra en generell jämförelse mellan tidningarna och vars städer de kommer ifrån så börjar författaren med tidningarna från Stockholm. Dagens Nyheter, Aftonbladet och Svenska Dagbladet är de tre av sex tidningar som kommer från Stockholm. Dessa tidningar har inte alltför långa texter i
rapporteringarna om dådet i Malmö. Det har lagts stor vikt i att ha med bilder i tidningarna, där bilderna visar avspärrade områden samt poliser och polisbilar i lägenhetsområden och på Rättscentrum.
Göteborgs Götborgs-Post har till skillnad från de övriga tidningarna även intervjuat personer som arbetar på Rättscentrum. Publiken får här inte bara läsa om vittnen som bor nära området där bomben exploderade, utan även myndighetspersoner vars arbetsplats utsattes för bombdådet. Publiken får på detta vis ett annat perspektiv av bombdådet. Göteborgs-posten har inte bilder med i sin rapportering om dådet, likaså Malmös två tidningar, Sydsvenskan och Kvällsposten.
Sydsvenskan och Kvällsposten har till skillnad från de övriga tidningarna mycket långa
rapporteringar om bombdådet i Malmö. I dessa tidningar har rapporteringarna informerat om det första bombdådet i Malmö i februari, skadegörelsen som bombdådet orsakat, citat från vittnen samt polisers uttalanden om fallet. Tidningarna från Malmö har alltså lagt stor vikt i många faktorer som berörts efter bombdådet. Detta tyder på att kontexten har en stor roll. Beroende på vart ett brott händer ser den lokala tidningsrapporteringen annorlunda ut till skillnad från övriga tidningar.
Avslutande diskussion
Författarens syfte med uppsatsen var att kritiskt granska sex svenska tidningar som skrivit om bombningen på Rättscentrum i Malmö stad, och på så vis lyfta fram hur Malmö stad framställs av media. Under analysen har författaren med hjälp av sitt material som bestod av sex svenska tidningar kommit fram till resultat som kommer summeras nedan. Efter författarens analys av tidningarna är resultaten på uppsatsens frågeställningar mångtydiga. Det visade bland annat sig att tidningarna konstruerade rapporteringarna på ett sätt som framkallar publiken och får en att reagera. Författaren använde sig av en kritisk diskursanalys som har vart till hjälp för att besvara uppsatsens frågeställningar:
Tidningsrapporteringarnas sätt att konstruera bombningen på Rättscentrum i Malmö stad får en att
reagera. Bara tidningarnas rubriker har konstruerats på ett vis för att snabbt fångas upp och
uppmärksammas. Ett antal begrepp och fraser har använts i tidningarna som konstruerat bombdådet till ett mystiskt brott, där tidigare hot inte förekommit mot Rättscentrum, men samtidigt har
Rättscentrum utsatts för två bombdåd på samma år. Ett antal bilder konstrueras av Malmö stad då dessa begrepp och fraser används i tidningarna. Lumpen, kriminella grupperingar/gäng, ”SVT team
blev hotade”, ”andra gången Rättscentrum utsätts för bombdåd” är några exempel på begrepp och
fraser som skapar en bild av Malmö som publiken kan uppfatta som en otrygg stad. Tidningarna har även använt sig av citat från vittnen om bombdådet, som är en ytterligare konstruktion i att skapa bilden av Malmö som otrygg. Citaten som använts i tidningarna har uttryckt rädsla och oro, men också skapat frågor huruvida tryggt det är i Malmö. Följande diskurser som synliggörs i författarens empiriska material gällande bombdådet på Rättscentrum i Malmö stad är: Det första och andra bombdådet på Rättscentrum i Malmö stad, Polisstyrka, kriminella grupperingar samt vittnens känslor och uttryck om bombdådet. Dessa diskurser har diskuterats djupare i analysen vilket visar på att tidningarna skriver kring dessa diskurser på ett sätt som får publiken att reagera. Man
skriver/informerar om dessa diskurser extra mycket som väcker starka känslor hos en. Ett exempel är vittnen, hur mycket vittnen uppmärksammas i tidningarna. Vittnena i tidningarna är ”vanliga” människor som berättar om sina oroligheter och rädsla – vilket blir mer verkligt135
.
Går vi tillbaka till inledningen där uppsatsen diskuterade en jämförelse mellan brottsligheten i Malmö, Göteborg och Stockholm, kunde vi se att brottsstatistiken såg annorlunda ut i städerna beroende på vad för brott det rörde sig om. Men andelen som angav att de hade stort förtroende för rättsväsendet var lägst i Malmö. Detta tyder på att det snarare är ”uppfattningarna till brottsligheten
som ger skäl till oro och inte brottsligheten”136
. Dessa uppfattningar förmedlas ut till publiken av media. Förmedlingarna kan se olika ut, författaren har i analysen använt sig av en diskursanalys för att analysera tidningarnas förmedlingar – där dessa har konstruerats på ett sätt som skapar
reaktioner, men även en illustration av Malmö som symboliserar otrygghet.
Relationen mellan tidigare forskning, teoretiska utgångspunkter och analysen
Uppsatsens syfte har varit att kritiskt granska sex svenska tidningar med hjälp av en diskursanalys, och på så sätt besvara hur Malmö framställs av tidningarna. Till detta, har författaren gjort en undersökning på vad som forskats tidigare. I den tidigare forskningen som presenterades under inledningen fann författaren generell forskning om medias påverkan på publiken. Men enligt författaren ligger inte alla nämnda tidigare forskningar i linje med uppsatsens resultat och slutsats. Den forskning som faller under den kategori som inte går i linje med uppsatsens resultat och slutsats, har visat forskning på att media skapar en konstruktion av gärningspersonen/er som andra, genom att benämna i rapporteringarna om gärningspersonernas ursprung – där gärningspersonens porträtt är alltför ofta utanför den vita, medelklass mainstream137. Detta framkommer inte i
uppsatsens resultat och analys eftersom de sex tidningarna som författaren analyserat inte rapporterar om gärningspersonens/personernas misstänkta ursprung. En orsak är bland annat att tidningarnas rapporteringar publicerades strax efter händelsen, och då det inte hunnit komma in information om gärningspersonen/personerna.
Delar av resterande forskningar som presenterats i uppsatsen går i linje med uppsatsens resultat och slutsats i olika aspekter. Forskningarna tar bland annat upp kontextens roll i samband med ett brott. I analysen diskuterar författaren ett citat som handlar om ett vittne som uttryckt sig om att ”det är
skrämmande att det händer här”, vilket sätter kontexten i fokus138
. Vidare menar den tidigare forskningen att medier har makten vid sin sida där de kan ”spruta in” värderingar, attityder, tankesätt och handlingssätt direkt i huvudet på den försvarslösa publiken139
. Det framkommer tydligt i uppsatsens analys att citat från vittnen används för att få fram värderingar, attityder och tankesätt från ”vanliga” människor som vittnat om brottet – Detta för att skapa en mer verklig bild av bombdådet140
. Även forskningen om hur vissa typer av medier väljer att filtrera bort information141
– vilket författaren också uppmärksammat i de sex tidningarna: Kvällstidningarna var
136 Handelskammarens rapport nr 1.2012 137 Bufkin (2001) 138 Sacco (1995) 139 Gripsrund (2002) 140 Sacco (1995) 141 Pollack (2001)
betydligt längre och innehöll mer information än dagstidningarna.
Dessa forskningar är en relevant bakgrund till denna uppsats, eftersom de ger en generell bild av medias makt och påverkan på publiken. Men författaren ville komma mer in på djupet om vad det är som påverkar publiken. Tidigare nämnde författaren att delar av resterande forskningar som presenterats i uppsatsen går i linje med uppsatsens resultat och slutsats. Den del som inte går i linje med uppsatsens resultat och slutsats är alltså att forskningen inte visat för oss vad det är som gör att publiken påverkas. Forskningen har inte skrivit om konstruktioner och bilder som skapas av de rapporteringar/förmedlingar de sänder ut till publiken – vilken kan vara en orsak till att publiken påverkas av media. Uppsatsens författare har därför fokuserat på medias konstruktion och
framställning av Malmö i samband med diskursteorin samt teorin om moralpanik. I förhållande till diskursteorin, handlar det mycket om att språket, skrifter, symboler och tecken är grunden till att människor tar åt sig och reagerar och blir påverkade142
. I några av tidningarna får exempelvis vittnen en stor plats i rapporteringarna och beroende på tidningens ordval påverkar det hur positiv eller negativ bild det skapas av Malmö, som också påverkar publikens syn på staden. Även uppsatsens andra teori, moralpanik, går i linje med uppsatsens resultat och slutsats då
moralpanikens process beskrivs som ett drama där problemet först inventeras av media, som sedan överdrivs och fördrivs, och folkdjävlar utses som blir samhällsfiender143
. Samhällsfienderna var i detta fallet, som också tidningarna skrev, den undre världen och/eller kriminella grupperingar – där misstankar låg hos dessa. Avslutningsvis har uppsatsens författare sett att de teoretiska
utgångspunkterna går i linje med denna uppsats, och likaså delar av den tidigare forskningen.
Svagheter och styrkor
Uppsatsens begränsning av att endast fokusera på de allra första rapporteringarna om fallet skapar en bristfällighet som inte tillåter den att utveckla sig ytterligare. Eftersom de allra första
rapporteringarna om bombdådet på Rättscentrum är det enda författaren utgår ifrån skapar det en begränsning vilket är uppsatsens svaghet.
Styrkan med uppsatsen är att den mycket djupgående fokuserar på sex tidningsartiklar. Genom en kritisk diskursanalys analyseras materialet mycket djupt vilket bidrar med en ordentlig och relevant analys av materialet.
142 Jörgensen & Philips (2000) 143 Cohen (1987)
