Dtourist: Historieskapande, interaktion och planering med rörlig media på webben

med rörlig media på webben

Skriven av: Håkan Carlsson

Kandidatexamen i Interaktionsdesign, Vårterminen 2007 Institutionen för Konst, Kultur & Kommunikation

Malmö Högskola Handledare Per-Anders Hillgren

Examinator Erling Björgvinsson Uppdragsgivare Radon

Bachelor thesis in Interaction Design by Håkan Carlsson, spring term 2007, Malmö University, School of Arts & Communication.

The climate for video sharing online is somewhere in the border of becoming a place for only the big companies to distribute material with general interest, or small communities with genre-specific interest to attract a larger audience. In this article I will look at the travel industry to see what possibilities can be implemented into communities with interest in planning and travelling. I will argue that the importance of collaboration with different media can create a bigger picture so that more people can use and discover each other’s travel videos and experiences. I have also taken a closer look at social interaction at online communities such as MySpace and YouTube.

The concept Dtourist is an online travel planner so that people can share experiences and use video as a part of their planning for trips and vacations. If we are to understand what kind of experiences we are publishing we must first look at our own material and understand them fully before we expect that a larger audience can be attracted.

Keywords:

Interaction design, social interaction, travelling, video, film, online communities Nyckelord:

INLEDNING ... 5

BAKGRUND... 6

RADON RPVR... 6

FORSKNINGSOMRÅDE... 6

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING... 6

TILLKÄNNAGIVANDEN... 6

KONTEXT ... 7

FILM PÅ WEBBEN... 7

Utveckling... 7

Konkurrenter ... 8

Experiment med film på webben... 9

VAD GÖR EN WEBBPLATS POPULÄR?... 11

RESRELATERADE VIDEOCOMMUNITYS ... 13

DEN ENSAMMA PLANETEN OCH VÄGVAL... 14

DESIGNPROCESS OCH GENOMFÖRANDE ... 14

FILMANALYSER – PACKAT OCH KLART... 15

Metod ... 15

Analys ... 16

ETT RESANDE FOLK – INTERVJUER ... 17

MÅLGRUPP... 17

DIGITAL OCH FYSISK DOKUMENTATION... 18

Dokumentation ... 18

Tidsfördriv ... 19

DET EGENPRODUCERADE MATERIALET... 20

PERSONAS OCH SCENARION... 21

Anna ... 21 Markus ... 21 David... 21 SCENARION... 22 Annas scenario ... 22 Markus scenario ... 22 Davids scenario... 22

EXPERIMENT MED RESFILMER... 23

FILMERNA... 23

FÖRSTA UTFORSKANDET AV MÖJLIGA KONCEPT ... 25

DTOURIST ... 26

RESPLANERAREN... 26

DESIGNLÖSNINGAR... 28

Dtourist resplaneraren scenario... 28

DEN DIGITALA KLIPPBOKEN... 30

RESULTAT OCH ANALYS AV PROTOTYPEN... 32

SLUTDISKUSSION... 34

REFERENSER ... 36

TRYCKTA KÄLLOR... 36

ANALYSER AV RESFILMER PÅ PACKAT & KLART (WWW.SVT.SE)... 40

Bankok Streetfood ... 40

Jul i New York City... 40

Tre veckor i Afrika... 40

En kompis i Italien... 41

RESEFILMER, EXPERIMENT... 41

DTOURIST, FÖRSTA VERSIONEN... 42

Inledning

Ett nytt klimat har växt fram på webben genom möjligheten att publicera video i större utsträckning. Jag vill i denna rapport utforska film som är kopplade till resupplevelser.

Inspiration till att resa och upptäcka nya platser kan komma i många former och jag tänker här beskriva hur vi kan göra det med portaler på internet. Att resa brukar förknippas med en mängd olika känslor som kan vara svåra att delge till andra människor. Vid hemkomsten är det ofta lätt att glömma bort att andra ser på våra bilder och videofilmer och ger sig ut på en egen tankeexpedition till att själva försöka hitta något som betyder lika mycket för dom. Ofta hittar vi platser när vi reser som inte någon annan varit på och som betyder mer än turistmål miljoner och åter miljoner människor har besökt i hundra år.

Många av oss kommer iväg på en resa minst ett par gånger om året och vi har olika

favoritställen och upplevelser vi uppskattar högt. Om vi har tillgång till en kamera är den det vanligaste medium vi dokumenterar våra resor med. Hur ofta går man tillbaka och tittar på fotoalbum, och hur ofta tittar vi på andras bilder? Är det intressant att bara se en rad uppställda bilder på olika turistattraktioner eller kan vi dag kräva att folk gör mer av sina upplevelser. Att till exempel visa sin videofilm eller sitt egna resereportage på en av alla olika videocommunitys på internet är ett sätt.

2006 var definitivt ett år där video och film slog igenom på webben. Aldrig förr har det bloggats och laddats upp så mycket film, och det dyker ständigt upp nya webbportaler för video över hela världen. Vi sitter inte längre och konsumerar redan fabricerat material och tv-program utan ger oss ut på nya vägar att synas och dela med oss. Till viss del är det inte längre tv-bolagen som styr vad vi ska se utan det är vi själva som letar upp vad vi vill se. Den möjlighet som vi nu står inför är ett led i den fascinationen av att vi faktiskt kan och har möjlighet att dela med oss av vårt material. Time Magazine utsåg i slutet av år 2006 oss själva som årets människa. Aldrig har det funnits så många mediaproducerande människor runt om vårt jordklot (Grossman, Time Magazine, 2006). Så idag, när fler medium vävs in i varandra och till exempel mobiltelefoner slutat att bara vara ett telekommunikativt verktyg, finns det plötsligt en hel rad nya användningsområden med vad vi kan göra av våra upplevelser (Jenkins, 2006). Funktionen som jag främst tänker på är den inbyggda kameran i mobiltelefonen. Med den kan vi enkelt skapa historier som vi sedan med ett par knapptryckningar kan publicera till omvärlden.

När vi reser för att komma bort från vår vardag vill vi upptäcka nya miljöer och platser som vi på ett eller annat sätt även kan dokumentera till eftervärlden. Vad vi väljer att dela med oss av hör i stor utsträckning samman med vilka vi är som människor och resandet är en väg att gå för att upptäcka saker om oss själva. Jag kommer att presentera ett koncept utifrån min designprocess som dels gör det möjligt för resande att dela med sig av sitt producerade material och dels är en inspirationskälla för resande. Till att börja med kommer jag först att diskutera bakgrunden till så kallade videocommunitys såsom YouTube, gå vidare till resande och slutligen presentera mitt slutkoncept. Jag kommer att diskutera huruvida det behövs en tydlig målgrupp och genre för att videocommunitys ska kunna slå igenom till en bred publik.

Bakgrund

Till grund för mitt examensarbete ligger den webbportal som Radon under våren och sommaren 2007 utvecklar. Som en del av vårt samarbete har vi utbytt material mellan varandra och gett feedback. Dock har det varit svårt för mig att sitta med i deras

designprocess vilket föranleder detta examensjobb. Jag har jobbat på egen hand och valt en lite annorlunda vinkel. Vi har jobbat med samma målgrupp och fokus på resor och video på webben. Projektet började under arbetsnamnet ”Rasmus”, sedermera ändrat till ”IUGO”. Fokus har varit resor, video och amatörjournalism och det är utifrån dessa infallsvinklar jag har arbetat.

Radon Rpvr

Radon är baserat i Stockholm och deras huvudfokus är film och marknadsföring. Som en del av Radon finns nu även den nystartade kanalen iugo. En resportal med fokus på resande och upplevelser men även användargenererat och redaktionellt videomaterial. Detta

examensarbete i interaktionsdesign är en rapport som till största delen består av argument för egenproducerad media på internet.

Forskningsområde

Mitt forskningsområde har i huvudsak varit resande, social navigation på webben samt tv och film. Ett intressant område i flera aspekter då vi under ungefär ett års tid har sett en enorm utveckling i det som kommit att kallas webb 2.0. YouTube, MySpace och last.fm är ett fåtal exempel på sidor som genom sin fokus på social navigation och nätverk mellan människor blivit otroligt populära. Min idé är att iugo ska fungera på ett liknande sätt, med interaktion mellan människor som den största och vikigaste delen.

Syfte och frågeställning

Jag har jobbat i ett brett område i ett försök att ta in så stort spektra som möjligt inom resande, film och webben. Min frågeställning och det som jag i huvudsak vill ta reda på är hur man kan skapa en webbportal med fokus på video och samtidigt specialisera sig inom en genre, såsom resfilmer. Om utvecklingen med video fortsätter eskalera i samma takt som idag, kommer det då vara nödvändigt med en tydligare fokusering på en snävare målgrupp? Jag kommer att fokusera på så kallade smultronställen, och inte stora turistmål. Jag kommer att ha ett såkallat ”off-track”– fokus på turistande och påvisa möjligheterna att upptäcka så mycket man kan på egen hand. Jag vill visa att det finns mycket mer möjligheter i att visa ställen som man kanske inte tänker på som turistmål som bör lyftas fram. Mitt mål är också att inspirera och

uppmuntra till att resa och dokumentera sin kontext på sina egna villkor.

Tillkännagivanden

Jag vill tacka Radon för samarbetet. Hade vi varit på plats i samma stad hade vi kanske arbetat på ett annorlunda sätt. Men jag hoppas ändå att denna rapport ger ytterligare infallsvinklar till det fortsatta arbetet. Jag vill även tacka Per-Anders Hillgren för excellent handledning och stöd när jag i fastnat i mina egna tankegångar. Tack även övriga K3 med personal för tre år av design, elektronik, programmering och inspiration att fortsätta med ut i yrkeslivet.

Kontext

Under arbetsgången har jag skiftat fokus ett par gånger. Från att gå ifrån film och YouTube har jag via Lonely Planet och reseprogrammet på Sveriges television, Packat och Klart, arbetat mig igenom specifika reseupplevelser. Allt medan projektet fortskridit har jag lagt fokus på planering och dokumentation av resor vilket mina intervjuer visar på. För att ge en bakgrund till kontexten behandlar jag här ett avsnitt om fenomenet YouTube och en rad andra videocommunitys på webben.

Film på webben

YouTube.com är idag den ledande aktören inom videocommunitys. Enligt portalens egna trafikanalyser om vad som händer på deras sajt är det häpnadsväckande 100 miljoner videos som visas per dag. 65 000 nya videofilmer laddas upp dagligen och 20 miljoner unika

besökare besöker YouTube i månaden. De har ändå bara figurerat på webben i två år februari 2007 (YouTube.com, 2007).

Vad all denna uppståndelse kring egenproducerad video då? Världen blir uppkopplad mot internet i allt snabbare takt. Sedan Kina tog steget in i 2000-talet och censuren släpptes fri blev en helt ny marknad plötsligt tillgänglig. En annan, och mer relevant åskådning är såklart att tekniken blivit billigare och fler upptäcker dess potential. Video är ett medium med stort användningsområde även inom utbildning och inte bara underhållning. Vi kan med några enkla klipp visa världen vår omgivning via rörliga bilder som både förklarar och ger mening åt vår situation. Men kan verkligen 65 000 nya videofilmer varje dag hålla någon kvalitet och vad har dom egentligen för innehåll? Mycket av den film som visas idag görs i rent

underhållningssyfte. I slutändan tror jag att systemet reglerar sig själv genom att

kvalitetskontrollen görs av användarna själva. En dålig film är det ingen som tittar på. E-handeln har även den genom sin korta existens genomgått anmärkningsvärda förändringar. För att synliggöra all den film som laddas upp på olika webbplatser kan man tala om ”The Long Tail”. Det är en ekonomisk aspekt som gör att kurvan för försäljningsframgångar hos till exempel böcker och musik bara fokuserar på vad som säljer mest för tillfället, så kallade ”hits”. Men i själva verket är det de små upplagorna som säljer mer tillsammans än vad som är attraktivt för tillfället. Chefredaktören för Wired Magazine, Chris Anderson, har skrivit artiklar och böcker i ämnet och diskuterar detta ämne mer ingående (Andersson, 2006). På samma sätt fungerar allt som kommer i fokus på internet. Att bli utvald till en ”feature” på YouTube är precis det samma som att få en hitlåt i radion. Man får tid i rampljuset med sin film, samtidigt som all annan film som laddas ner tillsammans ger fler nedladdningar än vad som är populärt just nu.

Utveckling

YouTube förbättrar successivt sin portal gentemot användarna. Detta till exempel genom att gå samman med Google och bygga ut sin sökmotor. Men även en ny feature grundaren Chad

Hurley meddelat kommer hända är att sidan kommer att betala filmskapare som laddar upp

film på deras sida. Detta för att återgälda en del av pengarna som sajtens popularitet har genererat (USA Today, 2006). Exakt hur detta system kommer att implementeras är än så länge oklart, men faktum kvarstår att detta även kommer att ge en kvalitetshöjning bland allt uppladdat material. Deras konkurrent Revver.com har betalat ut arvoden till sina filmskapare en längre tid. YouTube fungerar som en community med användare i ett nätverk. Man skapar

ett konto och kan sedan fritt lägga upp de filmklipp man vill. Videofilmen är alltid i fokus, och många använder YouTube som vlog för att ge bloggen mera liv. En vlog är en blogg där användaren filmar videosnuttar av sig själv där dom berättar om en händelse i deras liv. Antalet filmer från resor är klart underrepresenterat och ur ett resperspektiv är inte YouTube den ultimata sidan att använda sig av för att göra en analys om resereportage, men en bra inramning på videosajternas funktioner. Deras koncept har influerat en strid ström konkurrenter som alla vill ha en del av kakan. Den plattform som video på webben har genererat medför att det mesta publiceras, och det blir svårt att hitta i mängden. Men å andra sidan kan man argumentera att hur man värdesätter en företeelse (t.ex. en konsert) beror på om det finns ett videoklipp av det. Om inte, har man inte lyckats nå ut.

Är det först möjligheten att kunna producera materialet som är viktigt i detta skede, och kommer kvaliteten senare? Vi kan också ställa oss frågan hur många videosajter vi kommer att se i slutet av år 2007, eller om marknaden domineras av ett par stora aktörer.

I augusti 2006 gjorde nättidningen Light Reading en sammanställning av dom tio mest

populära videosajterna. På deras lista hamnade uppstickaren blip.tv högst upp, tack vare deras enklare och lätthanterligare gränssnitt, följd av VideoEgg, DailyMotion och YouTube först på fjärde plats. Listan har sedan dess reviderats och uppdaterats ett flertal gånger och nu är listan uppe i nästan 72 olika videosajter, med snarlikt innehåll men med en variation i utbud. En överslagsberäkning på hur snabbt det har gått ger oss en klar indikation på hur många olika sajter vi kommer att ha (om trenden håller i sig) i slutet av år 2007 (Harvey, 2006).

Konkurrenter

Övriga konkurrenter som kommit ut på marknaden de senaste åren har en hel del bra och nyttiga funktioner. Men de flesta är upprepningar av storebror YouTube. Fejmtv.se, tubeit.se och bubblare.se är tre svenska sidor som ger användare möjlighet att ladda upp video. Här blandas material som man kan se på de flesta andra sidor. Porkolt.com och metacafe.com har fokus på tidsfördriv på webben så deras klipp behandlar mest roliga händelser runt om vår jord. Google video som en del av deras webbportal är starkt sökmotorbaserat men har en bättre möjlighet for kortfilmsproducenter att visa sin film.

När Viddler (www.viddler.com) lanserade sin videoportal tog dom ett steg i rätt riktning genom att införa flera möjligheter att tagga händelser inne i en film. En tagg beskriver innehållet i en film och är det som styr vad sökmotorn letar efter.

Man kan alltså här kommentera vad som händer inne i en film utan att behöva se hela filmen för att ta reda på det. Deras trend ser det inte ut som flera aktörer hakat på, och Viddler är i stort sett ensamma om detta tilltag. GlanceTV (www.glance.tv) ger användare möjlighet att med mobilen ta filmer och direkt ladda upp på deras portal utan att redigera filmerna i förväg. Revver (”upload original videos, earn big bucks”) har sedan starten gjort det som YouTube nu ger sig in på, att ge filmskapare en möjlighet att tjäna pengar på att ladda upp sina filmer.

Bob & Bri (deras efternamn har förblivit anonymt) släppte i september 2006 en hemvideo av

attackerna på World Trade Center 2001 (Aftonbladet, 2007). De valde Revver för att

distribuera filmen och skriver i öppningstexten till filmen: ”we chose revver to distribute our

video because of it´s artist friendly licensing terms and support for the creative common”

(Google video, 2006). Filmen är ett skakande dokument på nära håll den 11 september 2001 i en intilliggande byggnad till WTC. Den är också ett viktigt dokument i det faktum att vi som konsumenter faktiskt har möjlighet att visa våra historier utan inblandning av tv-bolag och andra aktörer. Genom YouTube sprids en hel del licensierat material som ägs av stora tv-bolag i USA. YouTubes initiativ att betala filmskapare skulle möjligtvis kunna påverka den

trenden att avta. Men det blir en motsättning då sajten lever mycket på att det mesta materialet ska vara tillgängligt.

Glance.tv är intressant ur ett resperspektiv. Sajten erbjuder uppladdning av videofilm direkt från användares mobiltelefon, och det skulle vara användbart för en resesajt att snabbt kunna ladda upp film på det viset. Glance.tv konkurrerar först och främst med YouTube Mobile vilket kan vara en nog så stor risk att ta. Jag ser möjligheter i detta då det kan innebära att man med mobilens hjälp snabbt kan visa världen sina filmer. Det skulle även kunna innebära en möjlighet för resande att sända livebilder från svåråtkomliga platser. Pete Cashmore på

mashable kommenterar svårigheterna för nya sajter att bygga en community kring sina filmer.

Enligt Pete går ens vänner dit andra redan är och viddlers och glance.tvs möjligheter att utöka faller på att dom bygger sina communitys runt sig själva utan att ta in externa aktörer som kan hjälpa till att bygga ut sajten (Cashmore, 2006). På (nästan) alla sidor på webben välj

”features” ut genom att producenterna plockar upp de filmer som det klickas på mest. Detta gör att trender kan starta och stanna av helt på egen hand och återspegla videoklimat på webben.

På alla dessa sajter skapar man gratiskonton för att kunna ladda upp film. Mycket material spelas in från tv (humorklipp, nyheter) men största delen egenproducerad film är roliga händelser och klipp. På Google video finns ett större utbud av spelfilm och kortfilmer, oftast med högre kvalitet och kunnigare filmskapare vilket gör att den professionella känslan framhävs. Google videos teknik med större filmruta och snabbare nedladdningshastighet gör det även betydligt mer njutbart att titta på filmerna.

Ska man satsa på videocommunitys idag krävs i min teori någonting nyskapande. Vilka alternativ för användarna kan vi erbjuda och vilken slags input är mest lämplig för resesajter? Hur söker man sig bäst fram till önskat material och vad finns? Måste man som användare gå igenom 30 sajter för att uppnå resultat eller kan vi samla allt under ett tak?

Experiment med film på webben

Det blir mer och mer vanligt att företag och forskare använder den potential som video på webben faktiskt har för att locka tittare. The Iam experiment av Tripp Millican innebar att Tripp under en månad bar en kamera kopplad till en dator på sitt huvud. Han filmade allt i sin vardag och laddade upp materialet till sin webbplats. Det system han utvecklat bygger på att ta emot en ström av video med möjlighet att söka på olika kapitel i det oredigerade materialet (Millican, 2004). Millican upptäckte en rad intressanta saker med sitt experiment, förutom att det var en pina att dag in och ut bära en videokamera på huvudet.1

Det främsta argumentet var dock att sådana här experiment kan bli otroligt abstrakta och innehållslösa om vi inte ger publiken mer stoff att inspireras av. Vem skulle egentligen vilja titta på hans liv i en månad? Han ville till slut förmedla en historia om sitt liv till sina tittare utan att egentligen ha en story förutom sitt dagliga liv. Jerome Bruner, som är en amerikansk forskare och psykolog är välkänd inom narrativ forskning, menar i sin bok ”Making stories, law, Litterature Life” att vi människor gör historier av våra upplevelser för att kunna förstå och reflektera över dom själva (Bruner, Jerome, 2002). Genom en kameralins kan vi göra en enkel historia och sedan

publicera, men för att andra ska uppfatta våra upplevelser måste vi först rannsaka oss själva och se betydelsen i våra filmer.

1 _{Under detta arbetes gång lanserade en student i USA ”Justin.tv”. Huvudpersonen och utvecklaren Justin bär en}

kamera monterad på sin keps och filmar allt i sin vardag under obestämd tid. I skrivande stund har Justin streamat livevideo i 49 dagar utan att sätta en gräns för hur lång tid han kommer att fortsätta (www.justin.tv).

I många fall är det dock en fördel om man som producent har mycket material att ta av för att göra en historia mer levande och innehållsrik. Man kan således sålla ut det bästa materialet. Ett lite mer nutida experiment, och en smart marknadsföringskampanj stod klädföretaget Diesel för i januari 2007. En välplanerad reklamkampanj, om än ganska genomskinlig sådan i vilken Diesel använde sig av multimediala knep och ny teknik att bygga upp historier kring sitt varumärke. Genom att publicera valda delar av filmerna på YouTube och integrera deras sajt med MySpace ville man på så sätt nå ut med sin reklam i nya kanaler och komma åt publik från många olika håll.

Fig. 1, Tripp McMillan och hans utrustning i sitt projekt iam.

Fig. 2, Skärmdump från Diesels reklamkampanj i januari – februari 2007 i vilken olika typer av forum på internet användes för att locka tittare.

Vad gör en webbplats populär?

Hur gör vi som användare när vi navigerar oss runt på olika webbplatser? Internetanvändandet ökade från 61 miljoner användare år 1996 till smått ofattbara 400 miljoner år 2000. Idag är siffran uppe i 1 miljard användare över hela världen, varav största andelen finns i Asien (Internet World Statistics, 2007). Kinas inmarsch på webben har gjort att en ny marknad plötsligt öppnat sig för både annonsörer och användare och de stundade Olympiska spelen i Peking 2008 kommer att göra ökningen ännu större fram till dess.

Internet består av många små element snarare än få stora. Det finns enligt Adamic et al. en matematisk formel som visar på popularitet vilket kan sammanfattas i att populariteten för en hemsida består i variationen för dagliga besök till proportion av besökare som besöker en hemsida på en vanlig dag (Adamic & Huberman 2001). Det som räknas mest är antalet återbesök en webbplats får och om innehållet är så pass intressant att vi väljer att gå tillbaka och följa utvecklingen. Har en webbplats många återbesök beror det på att sajten är

välproducerad och ofta uppdaterad.

Man kan även dela in användare i två sorters kategorier. Den första kategorin är medvetna om en webbplats och besöker den frekvent och sedan kanske återvänder. Den andra kategorien är dom som besöker webbplatsen för första gången eller återupptäcker den.

Den första typen är bekant med webbplatsen och influerar nya användare att besöka den genom dels direkt influens, (Användare 1 berättar för användare 2) eller indirekt (Användare 1 upptäcker webbplatsen, publicerar en länk på sin egen webbplats som sedan fungerar som en pekare åt användare 2).

En webbplats med mediabevakning i någon form ökar trafiken och antalet länkar från andra webbplatser, den växer utåt i flera kanaler samtidigt. Antalet annonser som webbplatsen bekostar tas också i beräkning på hur många tänkta besökare annonsen kommer att bidra till. Webbplatser växer upp vid olika tidpunkter och har olika utvecklingshastighet. Att vissa växer fortare och blir mer populära beror på följande orsaker.

1. Webbplatsen tar upp ämnen som intresserar många användare samtidigt och håller en

hög kvalitet i servicen dom erbjuder.

2. Många användare väljer att peka på webbplatsen genom att länka från sina egna sidor.

Om vi tar webbplatser som fungerar som sociala nätverk (YouTube, MySpace) beror också antalet ”in-links”, alltså antalet länkar som pekar inom den givna webbplatsens ramar på sidans popularitet. I forum och i kommentarer sprids materialet via användare till användare till dess att många snappat upp materialet och det blir självförsörjande. På så sätt växer vissa webbplatser enbart genom kundlojalitet och med hjälp av marknadsföring mellan användare.

MySpace har i många avseenden delat av användare i två läger. Antingen använder man

tjänsten som en del i ens vardag och skaffar sig vänner eller så använder man den inte alls och struntar i att följa med utvecklingen. Detta grundar jag på min egen undersökning i

fenomenet. De mest frekventa svaren jag tagit del av gör gällande att MySpace är opersonligt, svårnavigerat och ointressant i dess nuvarande form.

Kavassalis et al. frågar sig var och varför ekonomisk aktivitet uppstår. Detta hör till stor del samman med hur webbplatsers popularitet ökar och byggs ut (Kavassalis et al. 2001). Den kritiska rollen av ökande av återbesök på webbplatser är i stor grad knutet till detta. Återbesök på webbplatser med hög kvalitet är en slags feedback från användaren som besöker och stärker således elementen av framgång. Det förstärker också svagheterna hos webbplatser

med inte lika hög kvalitet vilka snabbt hamnar i bakvattnet genom att strömmen av besökare minskar. Koncentrationen av besökare och deras aktivitet på sidan ökar och bibehålles i någon form när återbesöken ökar i antal. Kavassalis et al. liknar internet och webbens miljö likt ett samhälle med ett nätverk av sidor och användare som invånare och stadsplanering.

Det finns två klara nätverk. Det första länkar samman alla sidor med varandra och

”transporterar” människor från sida till sida. Det andra organiserar människorna i en social interaktion via direkt influens om olika webbplatser (word-of-mouth). Båda nätverken ramar in valen användarna gör och distribuerar om information och feedback mellan webbplatser. Stora webbplatser får således fler länkar pekade på sig än de mindre och växer fortare. En internetanvändare kommer med en enkel beräkning sannolikt snabbare höra talas om en populär sida än en mindre populär.

Resrelaterade videocommunitys

”See the destination… Before you see it!”

Geobeats (www.geobeats.com) är en videosajt med inriktning mot resande och turism. Här

samlas videofilmer gjorda av folk runt om hela världen. Till skillnad från YouTube finns här en skara utvalda människor som har gjort filmerna, vilka visas som resereportage i stil med Packat och klart. Dock med ett mer intressant och ovanligt innehåll. Man kan som

filmskapare kontakta redaktionen och bli utvald att göra filmerna och det är ett bra grepp för ”vanligt” folk att visa upp sin hemstad eller en plats dom gillar. Platserna som Geobeats skildrar har ett intressant och ovanligt innehåll, samt som dom själva beskriver det med en ”down-to-earth” känsla. De vill visa platser och destinationer gratis och utan reklam. Filmerna är välproducerade och välskrivna och har alltid en programledare som fungerar som

huvudrollsinnehavare som visar oss runt på platserna. Det blir en bra inramning av reportagen och filmerna engagerar och inspirerar. Dessvärre finns inte alla världsdelar och länder

representerade i deras databaser, men eftersom den endast är en betaversion av sidan får vi hoppas att fler filmer kommer att läggas till inom den närmaste framtiden. Någon möjlighet för egenproducerad media finns tyvärr inte, vilket skulle ge sidan ytterligare en dimension till det bättre. Således skiljer den sig från en vanlig videocommunity där användare bidrar med material men ger dessa en möjlighet att se resereportage att bli inspirerade av.

Men det finns en mängd andra videosajter som specialiserat sig på resindustrin och video som samtidigt ger möjligheten att som användare publicera film. Tripadvisor (”get the truth, then

go”) (http://www.tripadvisor.com), Travelistic (www.travelistic.com) och flixya

(www.flixya.com) för att nämna några. Dessa fungerar som egna varianter av YouTube för resande. Tripadvisor är även kopplat till en reseguide som ger mycket matnyttigt stoff för den som söker information. Här kan man söka igenom material filmat på resor av användare och ge kommentarer, samtidigt som sidan är kopplad till ett forum där man kan ge tips och råd inför resor. Tripadvisor är ett steg ifrån YouTube men samtidigt har mycket av den

funktionalitet som gjort det möjligt att ladda upp filmer. Tripadvisor är ett ställe man lätt kan fastna i och ta del av andras historier. Compete, ett företag som på webben som gör

undersökningar för att se hur konkurrensen mellan företag i resebranschen ser ut, rankar olika sidor beroende på innehåll. En av delägarna, Greg Saks anser att deras service är helt unik med att hjälpa reseföretag med undersökningar online (www.compete.com). Företagens kan på så sätt förbättra sin marknadsföring på webben (M-travel, 2005). Saks väljer att titta närmare på Travelistic i en artikel och kommenterar även vad som bör göras inom den här genren av hemsidor. Enligt Saks har populariteten hos YouTube ökat tack vare de roliga och chockerande videor som sajten publicerar (Saks, 2007). Han gör en även en statistisk

jämförelse med YouTube och ställer sig frågande till om en liknande utveckling skulle kunna hända en webbportal med filmer om resor som det har gjort med YouTube. Det finns ingen klar indikation på att det skulle kunna bli så, men i travelistics fall har det visat sig vara genomförbart att ha ett tydligare fokus på resor. Men man måste kanske ta in annat stoff för att få sidan att lyfta från början. En funktionalitet som på en sida om resor skulle kunna innebära den nya tekniken med kameror i mobiltelefonen och möjligheten att kunna sända live vart man än befinner sig.

Fans av olika slags genrer har alltid vara snabba på att plocka upp ny teknologi och göra sitt yttersta att förädla och ge sin egen synvinkel på något han eller hon tycker bra om. Inom

videosfären brukar det handla om att göra en tolkning av ens favoritfilm eller tv-serie. På detta sätt börjar också människor göra sina egna resereportage. Det är på gräsrotsmiljö dom största förändringar sker och således skapar nya trender. YouTube och andra aktörer har sett till att skapa en plattform för denna utveckling. Att låta fans ta del av och påverka

slutresultaten i stora mediaområden som film och internet är något som blivit en del av vår vardag. Som amatörjournalist kan du skapa en film och publicera på internet och skaffa dig en publik genom enkel marknadsföring och förhoppningsvis nå ut till en större publik som kan fortsätta följa dina filmer.

Den ensamma planeten och vägval

Skulle man slå ihop YouTube med resebolaget Lonely Planet, skulle en modell för användare att göra resereportage kunna växa fram. Lonely Planet är nu ett världsomspännande företag med kontor över hela världen från början grundat av Tony och Maureen Wheeler

(www.lonelyplanet.com ). Efter en resa som tog dom genom Europa och Asien ända ner till Australien över land började dom skriva på en reseguide där dom udda resmålen och off-track platser blev placerade i fokus. En resa som även resulterade i total ekonomiskt utblottning men även en ny syn på livet och ett glädjerus som hållit i sig i mer än 30 år enligt dom själva. Lonely Planet har specialiserat sig på att hitta små undangömda ställen för att ge deras läsare en utmaning att själva upptäcka och rannsaka sig själva. Med deras böcker kan man oftast hitta undangömda och ”skruffiga” ställena runt jorden och dessa har blivit populära bland backpackers för deras budgetalternativ. Lonely Planet är idag världens största oberoendeägda bokförlag för resande. Dom visar oftast vad de större bokförlagen inte gör. Med rikt innehåll från journalister har Lonely Planet förmågan att leta upp guldkorn i stora turistmål och allt de skriver om är självupplevt. Lonely Planets forum – thornTree (thorntree.lonelyplanet.com) är en bra resurs om man vill söka vidare information kring ett resmål eller en plats. På företagets webbplats kan man nu söka information om länder, städer och platser och få ett rikt innehåll samt se alla resfilmer som deras egna journalister gör. Det är välproducerat och ger samtidigt en bild av alla resmål som unika på sitt egna vis. Journalister jobbar tätt med fotograferna för att få fram en välsmakande blandning bilder av ”icke-turism” och udda platser.

Lonelyplanet.com har sin tur utvecklats med den nya teknologin till att bli en utmärkt

sökportal om man vill kolla upp länder och deras attraktioner samt en hel del kringliggande information såsom valuta och annan viktig fakta. Men det är deras fokus på att själv upptäcka platser som oftast inte stämmer överens med de stora turistattraktionerna som jag med denna undersökning vill komma åt. Att visa platser som inte har hunnit bli exploaterade är det fokus jag vill visa, och med det tankesättet stämmer Lonely Planet väl överens. På deras sajt skulle en community för egenproducerad media mycket väl kunna växa fram. Personer som följer reshandböckerna skulle kunna filma företeelser som finns nämnda och ge ytterligare en bild av de omskrivna platserna. På forumet vore det även bra att snabbt kunna visa vilka platser man rekommenderar genom att bifoga en länk till en film.

Designprocess och genomförande

Min designprocess har bestått i att genomgå en grundläggande analys av resfilmer och communitys på webben. Jag har sökt mig igenom filmer och skaffat mig en uppfattning för hur dom fungerar och hur vi interagerar med dom.

Att arbeta som designer innebär att ständigt iterera sig själv och sin design, samt att återkoppla till materialet som man samlar in. Att ständigt växla mellan detaljer och en helhetslösning är något som jag ägnat stor tid till. Löwgren och Stolterman menar i sin bok

Design av Informationsteknik – materialet utan egenskaper att hoppandet mellan nivåer och

tänkande är nödvändigt i en designprocess (Löwgren & Stolterman, 1998: 57). I detta fall har det inneburit att jag hela tiden gått tillbaka och blickat på dom lösningar som redan finns och tittat på vad intervjuerna har gett mig för stoff att arbeta med. Jag har sedan följt upp mina designlösningar med vad användartesterna och intervjuerna har gett mig.

Att som designer hitta en lösning att inspirera människor att hitta skultronställen har varit mitt stora mål, samt att på ett enkelt sätt kunna visa historierna för omvärlden.

Det första ledet i utvecklandet i min prototyp har varit att titta på alla möjliga sorters

communitys med video som starkt fokus. Det är ett myller av sidor, funktioner och användare med olika vinklar och intressen. Jag ville även göra en kort analys av resereportage som är gjorda av tittare och besökare på resesidor vilket har resulterat i ett par argument som jag senare kommer att ta upp. Packat och klart på svt lockar t.ex. med möjligheterna att få filma ett riktigt resereportage i ett av deras program vilket väljs ut av en jury. Då blir det en bra morot att producera en bra film. Jag har sedan intervjuat människor om deras resvanor och relationer till resfilmer på webben, och utifrån den informationen skapat möjliga personas och scenarion som grund för mitt designarbete. Jag har försökt få en uppfattning om vad resande blir inspirerade av och hur dom söker information om sina resmål. Jag har även utfört ett experiment med att låta vänner till mig använda sin videokamera på sina resor. Sedan har jag samlat in materialet och tittat på vilken typ av lösning som skulle kunna fungera till mitt koncept.

Oavsett vad man tycker om YouTube och deras suveränitet på webben känns det omöjligt att inte använda dom som en måttstock när man tittar på andra communitys. Det är därför jag väljer att fokusera mycket på deras koncept att förmedla video till användare på webben. Deras gränssnitt med att hantera film ifrån användares perspektiv och enkelheten i att ladda upp alster är något jag vill ta med mig in min lösning. I följande kapitel redovisar jag hur mina analyser av resereportage på Packat och klarts hemsida, gjorda av amatörer, gick till. Detta för att få en blick över tillvägagångssätten när vi gör våra egna filmer.

Filmanalyser – packat och klart

Genom att analysera film gjorda av människor som inte har som yrke att producera film (amatörer), vill jag se vad dessa användare fokuserar på. Jag jämför dessa med ett riktigt reportage för att se vilken typ av bilder som används, vilket innehåll de har och hur dom upplevs. Den typ av film jag har analyserat är av den genre som jag tänker mig ska finnas i min designlösning och är således av relevant intresse för denna studie.

Metoden jag har använt mig av för att studera filmerna bygger på undersökande av innehåll och vad upphovsmännen vill förmedla med sina filmer. Den bygger även på modellen för innehållsanalys inom film och tv (Andersson, 1999)(Ohlsson, 1983).

Metod

1. Vad handlar det om?

2. Vad vill upphovsmannen uppnå? 3. I vilket sammanhang görs reportaget? 4. Vem ska titta på reportaget?

a. Dess tillkomst och mottagande b. Kontext

c. Stil och form

d. Stoffet (bildmaterialet)

6. Hur kan innehållet lära användare att själva skapa ett bra innehåll?

Analys

Filmerna på webben är av skiftande kvalitet, en del är väldigt välgjorda medan den större majoriteten inte är det. Jag har tittat på en mängd filmer varav jag valt ut fyra att granska lite mer ingående. De skiljer sig i kvalitet, längd och redigering. De fyra skiljer sig även i

berättarteknik och stil. Därför har jag valt ut en av varje modell (Se appendix för kompletta analyser).

I de fall där vi ser en programledare kan jag känna en bättre koppling till publiken, vi som tittar vill gärna se ett ansikte på den som leder oss igenom berättelsen. Att även göra en bra research innan filmarbetet börjar höjer kvaliteten avsevärt. Resereportage tenderar att bli ganska urvattnade, men dessa filmer fokuserar på små unika platser och företeelser vilket är bra. Med mitt tema smultronställen behöver filmerna som i slutändan laddas upp inte vara långa resereportage, utan skulle kunna vara kortare klipp redigerat direkt i videokameran. Det viktiga är att publiken kan få en känsla för platsen och vad producenten har upplevt. Jag jämförde packat och klartreportagen med ett professionellt producerat reportage från När och fjärran, ursprungligen sänt på tv i september 2006.

Programledaren Vigor Sörman åker på bilsemester genom USA. Tv4 har som reklamkanal en yngre publik jämfört med den statliga televisionen, vilket också speglar sig i de program dom gör. Dock fokuserar just det här programmet på de stora turistattraktionerna och

programledaren är trevlig och välartikulerad med en ungdomlig blink i ögat. Vigor besöker Grand Canyon, åker vattenskoter i Lake Powell, besöker en Vilda Västern-stad och satsar pengar på casino i Las Vegas. Det är mycket naturbilder och redigeringen är rapp och trendig. Programmet fokuserar på att skrapa lite på ytan på många olika ställen vilket gör att det inte känns helt genuint. Eftersom programmen ska göra en sugen på att sticka ut på resa gör bildspråket att man skickas runt på olika ställen. Tv4s reseprogram innefattade den här säsongen även en resa till Island där programledaren testar Reykjaviks uteliv.

Ett resande folk – Intervjuer

”Alla händelser är delar av mitt liv idag och många av mina resor har gett mig perspektiv på mitt eget liv och det samhälle jag lever i”

Från intervju med resenär

Intervjuer och samtal är en bra metod att på ett avslappnat vis diskutera olika folks synsätt inom ett ämne. Det öppnar upp för en diskussion och genom följdfrågor kan man styra in samtalet till större kontext. Intervjuer är en del av en etnografisk metod inom

interaktionsdesign och lämpar sig i ett inledande skede av ett designprojekt för att undersöka vad de tänkta användarna i slutändan vill ha (Blomberg et al. 1993). Genom att intervjua ett tiotal människor med olika bakgrund ville jag få en liten klarare bild om vad människor söker efter i sina reseupplevelser. Jag skulle inte ha kunnat grunda detta på egna erfarenheter. Däremot har jag själv deltagit med egna synpunkter när jag hållit i samtal med

intervjupersonerna. Första delen av intervjun behandlade resandet som fristående upplevelse. Här har vi pratat fritt kring ett par frågor såsom hur frekvent man reser, vart man bor och hur länge man normalt är borta. En viktig del har varit huruvida den resande skriver dagbok på resor. Mest frekvent svar är nej, och på följdfrågan varför, har den resande svarat att man har glömt bort at göra det. Andra skriver väldigt mycket på sina resor vilket har lett till att dom i slutändan inte haft någon struktur alls på sitt material. Jag har också bett varje person att berätta om en extra spännande episod på någon av deras resor. Dels för att få dom minnas tillbaka och bli inspirerade och dels för att reaktionen på min fråga gjorde att dom slappnade av när dom berättar om något dom varit med om. Det vanligaste sättet att söka inspiration från är resekataloger och på resebolagens hemsidor, men med en sådan vinkel blir det inte lätt att skapa en rikare bild som man skulle kunna få med hjälp av andras resfilmer.

Målgrupp

Min tänkta målgrupp är alla människor med ett intresse för resor inom åldrarna 18-35. Vissa har rest mycket medan andra bara gjort ett par resor under sina liv. Uppdelningen bland de intervjuade är en majoritet av kvinnor med 60% och ålderskategorin bland samtliga spänner från 22 till 34 år.

Varför och vart vi människor reser hör i stor grad samman med dom sociala sammanhang vi befinner oss i. Kanske åker vi iväg för att träffa en gammal vän eller har fått tips från en kollega om ett fint resmål. Vi skapar sedan en bild av målet och vad vi kan tänkas uppleva. Fotografiet har varit med länge och är det vanligaste sättet att dokumentera vad vi upplever. Det är idag ett billigt och enkelt sätt att ta hand om våra upplevelser och arkivera dom. En mer personlig del av dokumenterandet är det stoff vi samlar på oss genom tidningar, biljettstumpar och fina ölunderlägg till exempel. Vi använder dom inte hemma, men vi slänger dom ogärna utan ser tillbaka på tillfällena då den till synes meningslösa lilla pappbiten införskaffades. Genom att samla på oss dessa artefakter skapar vi ytterligare en bild av vår resa som vi sedan återskapar. Ett fysiskt objekt från platsen kan i vissa fall bidra mer än ett fotografi och i dagens digitala samhälle kan det vara en viktig del i vår dokumentation. Något vi kan ta på och minnas tillbaka, samtidigt som vi vet att den kommer från en plats vi förmodligen värderar antingen väldigt högt eller en plats vi bara passerade på vägen.

Alla intryck vi upplever och bär med oss på vår resa får sedan en plats i vårt medvetande som vi gärna förmedlar ut till våra nära och kära. En viktig bit som har kommit upp i

undersökningen är just kontakten till dom man känner. Flertalet av dom jag har intervjuat vill ha fler och bättre möjligheter att visa sin foto- eller videodokumentation från sina resor men vill inte att dom ska vara publika för allmänheten. Dom vill kunna kontrollera innehållet och ha koll på vem som tittar på vad. Jag tolkar det som en självklar communitybaserad sida där man inte är anonym utan även känner varandra i ”verkliga” livet. Dock utesluter inte det att man genom en community lär känna nytt folk man inte träffat men som har liknande intressen och drömmar. Det är också viktigt att påpeka vikten av intresse och ambitioner från den resandes sida. Oftast leder ett stort intresse till ökad mängd material och en vilja av att dela med sig mer. Det är idag väldigt lätt att starta en blogg och dela med sig av sina bilder. Problemet som många ser det är vem som helst kan börja följa ditt liv och det är en fråga om hur mycket man är villig är dela med sig.

”Det var speciellt en dag när vi var ute och seglade i Medelhavet. Vi gled fram genom dödslungt vatten. Plötsligt dyker det upp 20 delfiner och leker runt båten, säkert en 20 minuter. Helt plötsligt sticker de iväg. Ger sig på en haj, som de slaktar. Sen kom de tillbaka och lekte vidare. Dom var som ett vilt moppegäng”

Från intervju med resenär

Digital och fysisk dokumentation

”Jag brukar använda mig av ´själslig dokumentation´. Dock dokumenterade jag när jag gjorde en väggmålning en gång, men det var min process att måla som drev mig till det. Har annars inget behov att dokumentera.”

Från intervju med resenär

I undersökningen gör en resande 2-3 längre resor om året. Restiden varierar givetvis men varar i ungefär en vecka. Längsta resan var 4 månader. Att resa för att hälsa på vänner är den vanligaste orsaken samt att upptäcka nya kulturer och miljöer och få tillfälle att dyka ner i andras vardag. Det är självklart en fråga om smak, men vissa vill inte göra någonting mer än att besöka stränder samt göra så lite som möjligt. Andra vill vara aktiva varje vaken stund. Resandet är ju en högst personlig sak som i vissa fall gör att man får en bättre kännedom om sig själv. Längre resor har i min undersökning betytt att den resande antingen har engagerat sig aktivt som volontär eller besökt platser som ligger väldigt långt bort ifrån där man bor. Då vill man ju ha mer tid på sig för att upptäcka miljön runtomkring och få en bättre kännedom om dom som lever där.

Dokumentation

90 % av dom jag intervjuade brukar dokumentera sina resor genom fotografering, En ägnar sig enbart åt ”själslig” dokumentation och några samlar minnen genom stoff såsom

biljettstumpar. En intressant aspekt är killen som enbart dokumenterar ljud från platserna han besöker med sin mp3-spelare för att sedan använda i olika musikstycken. Medan några skriver dagbok kontinuerligt under resans gång har vissa bara översikt på flygtider och bussavgångar genom sina anteckningar. När det kommer till att visa sina bilder sker det nästan enbart för vänner och familj. Några använder flickr.com som portal för att visa sina bilder. Då brukar ungefär 10 % av bilderna bli publicerade, samtidigt som resten antingen göms eller kastas då motiven anses icke publicerbart eller tråkiga. Vissa använder sig även av två olika

webbplatser för att lägga ut sitt material. Flickr.com är den mest vanliga för den yngre publiken medan T.ex. canon.com fungerar bra för att visa bilder för familjen. Att se andras bilder är det många som gör och finner inspiration i, men en slutsats jag drar är att man måste ha en personlig relation till den som tagit bilder för att dom ska bli intressanta. Att bara kasta sig ut i ett ostrukturerat myller av bilder går sällan väl hem. Att bli hembjuden att titta på någons resbilder är heller inte något vi gör utan att känna en viss distans till materialet. Via YouTube är det många som fått upp ögonen för video. Men det är ingen som med hjälp av YouTube försökt att starta en videoblogg och dokumentera sina resor på det sättet. Det är ett genomgående tema att det är ett intressant forum, viss skepsis råder dock till mängden material och den avsaknaden av personliga intryck. Dessutom kommer ordet förvirring ofta upp i sökandet efter filmer på videosajter. Det är lätt att gå vilse i systemet anser många och en mer personlig prägel är att önska både från publicerat material samt de användare som laddar upp filmer. I undersökningen är det nästan uteslutande videoklipp relaterade till musik och humor som uppmärksammas. En del resmål har kollats upp men det är ingen tydlig trend. Oftast kommer länkar på roliga klipp via e-post eller chatprogram, vilket gör att populära klipp sprids bland olika communitys. Gruppens relation till videosajter såsom YouTube är således blandad, men majoriteten är positivt inställd.

Att ”videogoogla” är även ett begrepp som lyfts fram. Detta innebär att man vet en ungefärlig händelse som ägt rum någonstans i världen, gammal eller ny, och söker på taggar för att se om händelsen blivit fångad på video. En trend som blivit populär är att söka efter fotbollsmatcher för att se målen innan tv-stationer hinner sända dom. Vi kan helt enkelt inte vänta, utan har blivit mer och mer kräsna på att allting finns fångat på YouTube. Få har kollat upp sina resmål på YouTube eller liknande sajter innan dom rest, men om så har skett har Google

Earth även blivit inkluderad i sökningen för att se vart man är i världen. Google Earth har

med sina kartor över världen gjort att många platser på webben använder sig av deras modell och kopplar funktioner till kartor. Portfolio-sajten Nice To Meet You (http://ntmy.org)

använder sig till exempel av Google Earth för att visa en grafisk representation av vart deras användare befinner sig och vilka som uppdaterat sin portfolio senast. En sådan modell med kartfunktioner är något jag ville använda mig av för att respresentera ett reseperpektiv i mitt koncept. Det medför även en bättre överblick för platserna och möjligheten att planera avstånden mellan sevärdheter.

Tidsfördriv

YouTube är ett bra tidsfördriv för folk att göra sig hörda på. Det är ett komplement till den vanliga bloggen, och man slipper långa nedladdningstider. Den personliga prägelns avsaknad är tydlig dock. Många upplever det även som ett problem att man på sidor som YouTube inte har kontroll över systemet. Ofta leder en sökning efter en film till att man snubblar över något helt annat än det man först sökte på. När man efter ett tag vill se samma film igen har den försvunnit ner i systemet och är svår att hitta. Ingen skulle vilja se resereportage som inte var gjorda av någon de känner sedan tidigare. Vilket leder mig till en slutsats att en typ av medietränad ”amatörjournalist” snabbt skulle kunna skaffa sig en tittarskara om man samtidigt bibehåller den personliga prägeln.

Det egenproducerade materialet

Vi har så smått börjat intressera oss mer i egenproducerat material. Vi kan och har möjligheter att publicera material. Den generation som växer upp idag kommer inte att ha rader av

fotoalbum i bokhyllan som vi är vana att se hos den äldre generationen. Vi sparar mer och mer digitalt och mängden möjligheter gör det även svårare för oss att finna ett sammanhang i vilken vi trivs. Men det behövs en mer personlig kontext om man väljer att visa sina

semesterbilder digitalt för en publik över hela världen. Vissa vill inte behöva känna sig som en förföljare när dom ser på andras semesterbilder på t.ex. flickr. Hur man designar en kontext som är personlig, men samtidigt passar in i helheten och har en enkel väg att komma dit är det vi borde fokusera på.

Man reser för att komma ifrån sin vardag, och om man kommunicerar hem för mycket riskerar förtrollningen att brytas. Vi är så vana att det finns forum och digitala medel att dela med oss av våra upplevelser på att vi kanske glömmer att vi är på resande fot för våran egen skull. Här är det kanske viktigt att fokus i första hand läggs på resandet och inte de snygga bilderna man kommer att ta i jakt å nya, häftiga saker att skicka hem via en webbplats. I intervjuundersökningen såg man en ny funktion i att få möjlighet i att redigera bild och video direkt på webbplatsen, eftersom inte alla reser med sin dator.

För att främja videosajter måste vi kanske se till att amatörjournalisten får mer utrymme och på så sätt öka kvalitén och den personliga prägeln på de videoklipp vi sprider till omvärlden. Att använda YouTube eller video som en väg in mot nya resmål har en oerhört stor potential. Om vi väljer att fokusera på små specifika händelser som kanske betyder jättemycket för någon och som är roligare och intressantare för andra att se, kanske budskapet om ett nytt smultronställe någonstans ute i världen kan sprida sig. Upplevelser är samtidigt något som människan vill dela med sig av och video är en bra metod att göra det med. Det gäller bara att veta hur vi ska förmedla det på bästa sätt.

Här är träning i att se bilder är en viktig del och ett intresse för fördjupning måste givetvis finnas. Om vi genom internet och video kan främja skapandet av egna resereportage och få fler folk intresserade av mediet, kan alla bli producenter av sina egna tv-program. Det behövs en utbildning i hur man hanterar mediet först och främst, men också en tillgänglighet som YouTube med flera hjälpt till att skapa. Två viktiga ingångar till varför man som konsument vill se och upptäcka vad andra gjort är dels den personliga relationen och dels en

platsrelaterad relation. En plats vi nyligen besökt brukar bli extra intressant när den uppmärksammas i media fast i något helt annat sammanhang.

Personas och Scenarion

För att sammanfatta mina intervjuer och få dom lite mer bekanta för mig har jag skapat följande personas för att söka mig mot målet. Att skapa personas kan i många fall kännas befriande eftersom de ger en möjlighet att lära känna personer som inte finns i verkligheten. Dessutom har man stor frihet i att själv utveckla karaktärerna åt den målgrupp man i slutändan söker efter (Cooper, 1999).

Jag ville utveckla ett par karaktärer som kan hjälpa mig i designprocess och titta på vad som är viktigt när människor är ute och reser. Karaktärerna är baserade på de fakta som min intervjustudie har gett mig.

Anna

”Anna är en 23-årig student som gillar att resa mycket och se nya platser. Hon läser till förskolelärare, men innan hon börjar sitt yrkesliv vill hon resa runt mycket eftersom det är nu medan hon studerar som hon har chansen. Annas favoritplatser ligger i Asien och Europa och det är ställen hon gärna återvänder till i sitt resande. Anna är en van resenär och gillar att avvika ifrån dom utstakade turiststråken och upptäcka saker på egen hand. Det händer att Anna tar bilder på sina resor, men oftast glömmer hon bort att göra det eftersom det brukar hända en massa saker som kommer i vägen. Anna kan även filma med sin digitalkamera och sin mobiltelefon men det gör hon i väldigt enstaka fall”

Markus

”Markus, 19, är även han trots sin ringa ålder en van resenär. Tillsammans med familjen har han rest i större delen av Europa och USA. De senaste resorna har han gjort tillsammans med sina kompisar, och då har resmålen varit soliga och varma ställen med ett rikt uteliv. Markus och hans kompisar gillar att göra en del galna saker och lägga ut filmerna på

videocommunitys. Markus åker skateboard och är van att hantera en videokamera. Den åker i de flesta fall med på hans resor. Han har ingen vanlig digitalkamera för stillbilder utan nöjer sig med att dokumentera sina vänners upptåg i rörlig media. Sina resmål letar han upp genom att upptäcka nya platser på internet och på olika forum, men han väljer alltid i samspråk med sina kompisar.”

David

”David är 30 år, är gift och har ett barn på 3 år. Han jobbar som annonssäljare och har större delen av Skandinavien som arbetsområde. Han reser därför utomlands minst 1 gång i

månaden och stannar oftast kvar på platsen en längre period. David och hans fru reste mycket även innan dom fick barn, och nu när Embla, deras dotter, är så pass stor längtar dom båda till deras första semester som familj. Dom har ännu inte bestämt sig för resmål men det får den här gången inte vara i en alltför obekväm miljö som deras tidigare resor till Afrika t.ex. David använder reskataloger för att hitta hotell och kollar sedan upp och läser på mycket om

resmålen på internet.”

Utifrån dessa tre personas har jag skapat ett par tänkta scenarion som skulle kunna utspela sig innan karaktärerna ger sig ut på resande fot.

Scenarion

Scenarierna har kommit till som en del av förarbetet innan man ger sig ut på en resa. Jag vill med dessa belysa de svårigheter och villrådighet som kan råda innan man bestämmer sig för ett resmål. Vissa människor kastar sig ut på sista minuten biljetter medan andra planerar i månader i förväg vart som ska åka. Här har jag försökt finna en balans genom att blanda olika typer av scenarion.

Annas scenario

Anna och hennes kompis Eva har pluggat hårt den senaste tiden och känner nu sig sugna på att ge sig ut i världen. Dessutom klarade de båda den senaste tentan och kan nu unna sig lite ledighet inför den hårda vårterminen. Men eftersom dom bara har en dryg veckas ledighet kan dom inte ge sig iväg så väldigt långt. Dom bestämmer sig därför för att ta en veckas semester i Rom, Italien. Ingen av dom har varit där tidigare och dom vill åka dit för att äta god mat och utöva lite shopping. Dom letar upp ett par billiga biljetter på en lågprissajt men väntar med att hitta boende förrän dom är på plats. Dom brukar aldrig bo på hotell utan räknar med att hitta ett billigt vandrarhem en bit utanför stan. För säkerhets skull letar dom upp adresser till ett par möjliga ställen som dom tar med sig, utöver det planerar dom inget mer än hemresan. Ett par turistmål vill dom gärna kolla in men vill hellre promenera runt stan i jakt på mindre ställen och smultronställen. Det hade varit bra om man kunde söka på lite mindre platser och

utflykter som kanske inte kostar så mycket tänker Anna men finner inget speciellt av intresse när hon söker på internet.

Markus scenario

Markus har tagit ledigt från sitt jobb på en lagerterminal i tre veckor för att unna sig lite ledighet. De två första veckorna vill han ut och resa och den sista veckan vill han inte göra så mycket mer än att ta det lugnt och hänga med sina polare hemma i Sandviken. Micke, Stefan, Karin och Therese har också tagit ledigt från sina jobb och studier och tänker hänga med på resan. Dom har planerat i några veckor att åka till Grekland på solsemester. De fem har bokat resa och hotell på Mykonos och tänker sola, bada och festa i två veckor. Markus har kollat upp möjliga uteställen och barer och vet precis vart dom ska gå för att få så roligt som möjligt. Han har även hört från vänner som varit där tidigare att det brukar gå vilt till på nätterna och ser fram emot alla fester. Markus ska som vanligt ta med sig sin videokamera och

dokumentera deras semester. Micke och Stefan, som är vana skateboardåkare tar även med sig sina brädor och hoppas finna lite sköna platser att åka på. Det hade varit bra om man kunde kolla om det fanns några andra som varit där och hade gjort ett par skatefilmer tänker Markus. Han hittar ett par från Mykonos på YouTube, men då det är trista filmer om turistmål tröttnar han snart och sticker ut och åker lite själv. Nu har han bara två dagar kvar att jobba innan ledigheten och kan knappt vänta med att komma iväg.

Davids scenario

David, hans fru Mette och tre år gamla Embla ska för första gången ge sig ut på en långsemester tillsammans. Dom har länge letat resmål och diskuterat för och nackdelar så länge att David börjat tröttna lite på att leta. Till sist, efter letande i broschyrer, internet och tipsande från vänner har dom bestämt sig för att åka till Algarve i Portugal. Det erbjuder sol, strand och är barnvänligt samtidigt som det finns mycket annat att göra. Dom har bokat ett litet hus nära inpå en liten strand. Huset ligger nära ett litet område med butiker där många

turister bor. På så sätt kanske Embla kan hitta några jämnåriga vänner att leka med tänker Markus, som även har planerat att åka på några bilfärder men mest ta det lugnt i solen och äta och dricka gott. Det finns gott om reseforum som beskriver hur trevligt Algarve är med dess varierande miljöer, men som filmintresserad hade Markus gärna sett hur andra människor bott och vad dom har gjort när dom varit där. En del resfilmer hittar han på internet men dom är oftast spridda runt på olika sidor vilket gör honom förvirrad och osäker på om det verkligen är det bästa sättet att ta reda på saker. Han skulle ha uppskattat en mer lättöverskådlig sida, men med mycket information på varierande teman. Först om tre veckor åker de, och innan dess måste Markus tillbringa 1 vecka i Oslo på jobb. Han behöver verkligen komma ner till solen nu efter den kalla vintern i Norden men skulle helst av allt velat slippa att flyga. En

bilsemester hade passat honom bättre men har insett hur jobbigt det skulle ha blivit för familjen att bila ner eftersom dom ändå har ganska begränsad ledig tid.

Dessa scenarion ligger till stöd för min utveckling av en möjlig prototyp inom reseplanering och jag kommer att återknyta till dessa personas i avsnitt i senare kapitel. Jag vill på så sätt skapa en stringens genom min design och se vad jag kan göra för dessa karaktärer inom flera led.

Experiment med resfilmer

Vi kan i vissa fall känna oss begränsade i att filma platser vi besöker. Vissa beskriver

upplevelsen av att ta upp sin videokamera mitt ibland en folkmassa som ångestfylld och svår. Andra har inga problem med att göra det. Många är heller inte vana att hantera video och det kan kännas för personligt att berätta en historia genom att använda sig själv som

huvudrollsinnehavare.

Jag bad tre resenärer att dokumentera sina resor med video. De jag rekryterade till att filma sina upplevelser är inte vana med att själva hantera videokameror, men till min glädje kom resultaten tillbaka med en spontanitet i bildspråket. Det märktes att dom tyckte det var kul att filma även om dom har undvikit att ta upp sina kameror i situationer med en större mängd människor runt omkring dem.

Filmerna

För att se och studera vad man som resande vill dokumentera har jag gjort följande experiment med egenproducerad video. Experimentet är delvis lånat från Cultural Probes (Gaver et al. 1999) där jag har bett försökspersoner att fritt försöka fånga saker de tyckt om eller upplevt intressanta på film under sina resor. Jag använde mig av tre försökspersoner som vardera under våren rest till Grekland, Barcelona och Istanbul. Fler och fler börjar upptäcka att det är roligt att fånga händelser på film med en mobiltelefon, och det är något jag vill utnyttja. Jag gav dom instruktioner att leta upp små platser som kanske inte klassas som turistställen utan mer små pittoreska miljöer. Jag bad dom även berätta en liten historia utifrån en plats dom besökt och fick ta del av deras fotografier från platserna dom varit på. (Se

appendix för screenshots från de olika filmerna)

En av mina försökspersoner använde en digitalkamera för att filma och de två andra använde sin mobiltelefon för att fånga saker på film. Den som använt digitalkamera har högre kvalitet på sin videofilm än de två andra. Denna film blev en bra berättad historia i vilken

huvudpersonen använder sig själv i sina bilder, och även ger en klar och tydlig bild av sin miljö. Man skulle med enkelhet kunna publicera denna film på en blogg och en

dokumentation om en händelse. Ett problem kan vara att människor som inte är vana att filma på en frekvent basis i viss mån drar sig för att använda sin filmkamera eller mobiltelefon för att fånga en upplevelse. Men genom att släppa lite av distansen till att tycka att video är jobbigt att skapa blir upplevelsen som tittare mer genuin om skaparen använder sig själv i bilderna. Som komplement fick jag ta del av en skriven beskrivning om de bilder och filmer jag tittat på, vilket ledde till en bättre förståelse för helheten.

Försöksperson två filmade kortare klipp från 4 platser hon besökte. Klippen är ungefär 30 sekunder vardera. Det finns ingen beskrivning tillgänglig och heller inget tal till videofilmerna vilket gör att det blir lite anonymt. Däremot gör de olika klippen att jag kan bilda en

uppfattning om sammanhanget och hur lång resan har varit. Klippen i sig är fragmentariska, men jag kan ändå se en röd tråd genom resan.

Ingen av filmerna är redigerade utan filmade i ett långt klipp. I ett större sammanhang skulle dessa dock fungera bra som att knyta ihop en historia, med olika fragment som ger en bättre helhet. Att hitta smultronställen kräver att man dels kan anamma ett bildspråk som gör det personligt och att man helt enkelt vågar plocka upp sin kamera utan att känna sig obekväm. Dessvärre fick jag inte ta del av filmer från den tredje resande, vilket jag tolkar som att mitt experiment kan ha varit lite för öppet och svårt att gestalta på film. Frågor som kom upp i samband med experimentet var vad som egentligen är ett smultronställe? Hur kan vi göra mallar för hur dom ska se ut för att resande ska utnyttja video som medium att skapa historier och känna sig bekväma med?

Första utforskandet av möjliga koncept

Video är ett utmärkt medium att leverera upplevelser med. Tilldragelsen gäller såväl rörliga bilder och det faktum att vi kan skapa historier av perioder i våra liv. Vi kan även numer med enkla medel skaffa oss en stor publik om det material vi levererar är tillräckligt intressant för andra att titta på. Då många av mina intervjupersoner uppskattade film på webben som något positivt och kan finna inspiration i ville jag finna ett sätt att få dom att söka efter resmål inom en videocommunity. Det är ett bra sätt att snabbt skaffa sig en uppfattning om platserna man vill besöka. Dokumentation från resor med fotografiets hjälp och dagböcker har funnits långt innan rörlig media kom in i bilden. Få är dock dom tillfällen då vi verkligen njuter av att titta på någons semestervideos och verkligen ta oss tid att låta dom sjunka in. Det krävs mycket för att media ska falla igenom bruset och lyftas fram. En feature på YouTube kan dock räcka ganska långt för att bli erkänd som filmskapare på internet. Det är en chans vi kan utnyttja när vi reser runt världen och upplever saker. Det finns även en möjlighet att utnyttja flera olika företeelser och få dom att interagera med varandra. Det sociala klimatet på internet har idag gjort att vi kan sammanföra människor och media och skapa nya forum för oss själva.

Som amatörjournalist har man många vägar att gå, men som huvudaspekt vill jag argumentera för att vi bör ta på oss huvudrollen i våra egna filmer och prägla dom genom dom vi själva är. Det blir svårt och abstrakt att följa en historia som inte har innehåll att väcka åtanke hos andra människor. De flesta resvideor på webben idag är fragmentariska och ger inget bra

helhetsintryck. Det är svårt att som utomstående se ett sammanhang och mening i dessa filmer. En viktig ingrediens i historieskapandet enligt Bruner är att vi först måste förstå vad vi själva gör innan någon annan kan göra det. En film måste ha en mening och ett mål för att vi ska kunna skaffa oss en publik. Men genom att sammanföra till synes olika fragmentariska klipp från våra resor och favoritplatser och skapa en ny kontext för dem, behöver inte varje film ha en inledning, mittendel och ett slut. Vi kan istället skapa en samlingsplats där varje del bygger på helheten som sådan. Och det behöver inte nödvändigtvis ske med enbart video. Lonely Planets reseguider berättar för oss vart vi kan åka och se, men vi skaffar oss våra erfarenheter på egen hand. Jag vill mena att ett off-track perspektiv kombinerat med viss mått av turistfälla fungerar bäst. Självklart kan populära platser inte ignoreras eftersom dom är en del av vår värld. Mina intervjuer visar att vi oftast söker oss till platser med mycket att göra samtidigt som vi gärna upptäcker saker på egen hand. Vi kan kombinera det sociala livet på webben med vårt verkliga liv och såsom Kavassalis beskriver låta ordet spridas mellan människa till människa.

Jag ville till stor del undvika att låta mina koncept bli så breda som exempelvis YouTube är. Jag vill behålla det personliga och beskrivande som mina två huvudfokus och låta människor skapa sina egna berättelser utifrån sina egna förutsättningar, och utforska om en genrespecifik site med inriktning mot resande skulle kunna utvecklas. Efter att ha intervjuat och diskuterat resvanor, analyserat resereportage och klickat mig runt på webben otaliga gånger har jag utvecklat två olika koncept. Ett av dom kommer jag i fortsättningen kommer att fokusera lite mera ingående på.

1. Dtourist resplanerare med användargenererat videomaterial 2. En digital klippbok

Dtourist

Dtourist Resplanerare är ett sätt att hitta den röda tråden genom våra resor. Genom att på förhand planera sin resa med hjälp av andras videofilmer kan vi bilda en uppfattning om platserna och se historierna människor väljer att dela med sig av. Då jag i mina intervjuer noterade att människor är villrådiga i sina val att söka resmål har jag utvecklat följande koncept för att möjliggöra att resande ska få mer alternativ med egenproducerad media. Genom att strukturera upp sin resa kan man utnyttja andras material som en inspirationskälla för sin egen resa. En färdväg kan ritas upp antingen för en utflykt för dagen eller en längre resa med flera stopp på vägen. Här kan man söka på de parametrar som finns i systemet vilka bygger på de taggar och beskrivningar som användare sätter på filmerna. Mellanlandar man i en stadsdel ska man med en enkel överblick kunna se vilka smultronställen som finns i det närliggande området. Här kan vi bygga historier runt våra resor och skapa en handling där vi själva har huvudrollen.

Dtourist resplanerare fokuserar på smultronställen som kan vara svåra att finna i en större kontext. Jag har valt att koncentrera på mig på stadsmiljön och se hur vi kan påverka

materialet där. Då nya webbportaler dyker upp var och varannan dag vill jag göra något som är överskådligt men samtidigt rymmer mycket material och stoff för den resande att ta till sig. Det ska vara innehållsrikt och med fördel producerat av andra resande som har gett tips och bidragit med egna reseberättelser. Genom att söka igenom materialet på Dtourist kan man hitta sin egen röda tråd utan att behöva komplettera med film från till exempel andra sidor på internet. Intervjuer, vilka jag har beskrivit i ett tidigare stycke, ville jag göra i ett inledande skede för att skaffa mig en bild av hur olika människor reser. Det skulle som tidigare nämnt visa sig på en stor variation i budget, tidsspann och aktiviteter på resande fot. Därför har jag valt att utnyttja en stor mängd alternativ så att de resande kan skräddarsy sina resmål efter eget intresse.

Genom olika scenarion har jag lyft fram de olika möjligheter som användare kan tänkas ställas inför. Det ska vara enkelt att planera upp sin resa utan långa nedladdningstider och all information ska vara enkel att komma åt. Scenarion och personas har jag använt som ett stöd för mig själv i min process att söka relevanta målgrupper samt att i viss mån förstå hur olika människor tänker i sitt dokumenterande. Genom de olika filmanalyserna av resereportage har jag sett hur svårt det kan vara att omsätta bilder till en historia som helhet. Jag vill därför även komplettera med en innehållsrik guide som belyser enkla men viktiga grepp man som

filmskapare kan göra. En sådan guide skulle till exempel kunna innehålla information om klippning och hur man komponerar bilder med kameran. Det är svårt och tidsödande men genom att ge filmandet mera tid kan man fånga en publik genom enkla medel. Vill man sedan enbart filma kortare klipp som en dagbok går det alldeles utmärkt, men då är det viktigt att vi sätter in dessa i en kontext som andra kan relatera till. I Dtourist resplanerare bygger man sin egen kontext och har till sin hjälp material av andra resande.

Resplaneraren

Internet är av min undersökning det mest använda forumet att leta efter resor men sällan används YouTube eller andra videosajter som resurs till detta utan det brukar letas i forum och på resebyråers hemsidor efter ställen. Dtourist är en kombinerad planerare och

community. Genom att använda den sociala navigationen som genom andra sidor blivit något av en standard kan man se vad andra har rest, samt ge kommentarer och feedback på