”Ibland går dagen endast ut på att släcka bränder!” En studie om samarbetet mellan förskolläraren och specialpedagogen i förskolans verksamhet

FAKULTETEN FÖR

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE Barn unga samhälle

Examensarbete i Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

”Ibland går dagen endast ut på att släcka

bränder!”

En studie om samarbetet mellan förskolläraren och specialpedagogen i

förskolans verksamhet

“Sometime the only thing I can do is to put out the fire!”

preschool

Emma Andersson

Emma Hansen

Förskollärarexamen, 210 högskolepoäng Examinator: Ingegerd Tallberg Broman

2

Förord

Vi vill inleda med att rikta ett stort tack till alla förskollärare och specialpedagoger som medverkade i vår studie. Vi är tacksamma att ni tog er tid att delta i våra intervjuer och att ni delade med er av era personliga upplevelser och erfarenheter. Det är tack vare ert engagemang i ert arbete och viljan att hjälpa oss som gjorde vår studie möjlig. Vi vill även tacka vår

handledare Linda Palla som har varit ett stöd och en stor hjälp när vi har behövt guidning i rätt riktning under processens gång. Till sist vill vi ge varandra ett stort tack, vägen har inte varit rak och lätt men vi har haft ett gott stöd och samarbete av varandra. Vi har båda två varit delaktiga i alla delar av uppsatsen och burit lika stort ansvar under arbetets gång. Det har varit en intensiv men en rolig och mycketlärorik period.

3

Abstrakt

Syftet med studien är att bidra med ökad förståelse för hur samarbetet mellan förskolläraren och specialpedagogen upplevs mellan professionerna. Förskollärare står med ett stort ansvar och många arbetsuppgifter. Det framkommer i tidigare studier att förskollärare ibland upplever det svårt att uppfylla målen som förskolans läroplan eftersträvar. Förskollärarna i studierna upplever stor stress och att stressen i verksamheten gör det svårt att anpassa vissa pedagogiska aktiviteter efter barns olika behov av särskilt stöd. Stressen som förskollärarna upplever påverkar dem negativt och som följd av stressen kan, enligt tidigare forskning, resultera i att barns förutsättningar till en likvärdig förskoletid påverkas. Vår studie är uppbyggd på en kvalitativ metod där empirin är insamlad från tre olika förskolor i tre grannkommuner till varandra. Intervjuerna är genomförda med tre förskollärare och en specialpedagog per förskola. Intervjuerna har vi analyserat utifrån specialpedagogiska perspektiv och begreppen. Studiens resultat visar att många av förskollärarna upplever pågående stress i sitt arbete och är i behov av utomstående profession som ger stöd i att se möjligheterna i verksamheten. Resultatet av studien visar även att de bästa förutsättningar för barn i behov av särskilt stöd skapas i verksamheten genom en tydlig och öppen

kommunikation samt regelbunden kontakt mellan förskolläraren och specialpedagogen.

Nyckel ord: Barn i behov av särskilt stöd, bemötande, En förskola för alla, förhållningssätt, inkludering och samarbete.

5

Innehåll

Förord ... 2

Abstrakt ... 3

Inledning ... 9

Syfte och frågeställningar ... 11

Tidigare forskning ... 12

Förhållningssätt och kategorisering ... 12

Perspektiv och yrkeskategorier ... 14

Förskolans förutsättningar ... 15

Analys av tidigare forskning ... 16

Teoretiska perspektiv ... 18

Det kategoriska perspektivet ... 19

Det relationella perspektivet ... 19

Kategoriska perspektivet i relation till de relationella perspektivet ... 19

Tre perspektiv ... 20 Kompensatoriska perspektivet ... 20 Kritiska perspektivet ... 21 Dilemmaperspektivet ... 21 Centrala Begrepp ... 22 Inkludering ... 22

En förskola och skola för alla ... 22

Barn i behov av särskilt stöd ... 22

Metod ... 24

Metod och urval ... 24

Beskrivning av förskolor ... 25

Tillvägagångssätt ... 25

Forskningsetiska principer ... 27

Diskussion kring metodval ... 28

Resultat och analys ... 29

Förskollärarna i kommun ett ... 29

Värdefullt stöd ... 29

6

Behov av stöd i hela barngruppen ... 30

Specialpedagogen i kommun ett ... 31

Tidsbrist och stress ... 31

Obalans och förutsättningar ... 31

Givande och tagande ... 32

Analys ... 33

Förskollärarna i kommun två ... 34

Värdefullt stöd ... 34

Tidsbrist och stress ... 34

Hemmablind ... 35

Specialpedagogen i kommun 2 ... 36

Förutsättningar kontra inställningar ... 36

Närvarande vuxen i barngruppen ... 37

Analys ... 37

Förskollärarna i kommun tre ... 38

Nära samarbete ... 38

Värdefullt stöd ... 39

Tydlig kommunikation ... 40

Specialpedagogen i kommun tre ... 40

Samarbetet ... 40

Förutsättningar ... 41

Möjligheter att tillgodose behov av stöd ... 42

Analys ... 43

Diskussion ... 44

Metod och urvalsdiskussion ... 44

Resultatdiskussion ... 45

Hur upplever förskolläraren och specialpedagogen samarbetet med varandra i förskolans verksamhet för att skapa goda förutsättningar för barn i behov av särskilt stöd? ... 45

Hur upplever förskolläraren och specialpedagogen förutsättningarna i verksamheten för att skapa ett gott samarbetet? ... 47

Hur upplever förskolläraren och specialpedagogen att deras kompetens bemöts av varandra i samarbetet? ... 48

Vad innebär vårt resultat för vår roll som blivande förskollärare? ... 49

7

Referenser ... 50 Bilaga 1 ... 53 Bilaga 2 ... 54

9

Inledning

Barn har olika behov och förutsättningar för att lära och utvecklas. Förskolans läroplan lyfter fram och betonar att det är förskolans ansvar att upprätthålla en verksamhet som bemöter barns enskilda behov och förutsättningar. Förskolans läroplan markerar verksamhetens ansvar i det enskilda barnets rättighet,

Omsorg om det enskilda barnets välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande ska prägla arbetet i förskolan. Hänsyn ska tas till barnens olika förutsättningar och behov. [...] Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet (Lpfö 98/10:5)

Förskolans läroplan 2010 framhäver förskollärarens specifika ansvar i att alla barn ska få sina enskilda behov respekterade och tillgodosedda i verksamheten. Förskolläraren har även ansvaret att alla barn ska få uppleva sitt eget värde och ges förutsättningar för utveckling och lärande där barnets hela förmåga stimuleras. Vi vill via studien uppmärksamma samarbetets betydande roll mellan förskollärare och specialpedagog. Studien ger en inblick i huruvida samarbetet ger förskolläraren det stöd och handledning i sitt arbete för att skapa en verksamhet där alla barn ges samma möjligheteter till ett rättvist lärande och en god utveckling.

Björck- Åkersson (2014) betonar att det ställs höga krav på personalen på förskolan då de ska skapa en verksamhet som tillgodoser alla barns olika behov och utveckling. Björck- Åkersson tar upp betydelsen av att varje barn som är i behov av särskilt stöd ska få denna hjälp

tillgodosedd av personal som har goda kunskaper inom området. En betydelsefull faktor för pedagogerna i arbetet med barn i behov av särskilt stöd betonar Björck- Åkersson är att pedagogerna får stöd och handledning utifrån. Stödet bör vara tillgängligt när pedagogerna upplever att deras kunskaper och erfarenheter inte räcker till. I Sandberg m.fl. (2010) studie nämns att förskolepersonal kan uppleva en ensamhet i sitt arbete och efterfrågar fortbildning för att ge barn i behov av särskilt stöd ett bra och professionellt bemötande.

En bidragande faktor till vår inriktning av studie grundar sig på egna arbetslivs erfarenheter där vi har stött på specialpedagogikens betydelse i förskolan. Vi har upplevt hur bemötandet och förhållningssättet gentemot barnet utgör goda förutsättningar för barnets lärande och utveckling. Men vi har också upplevt hur bemötande och förhållningssätt kan skapa en mer exkluderande miljö än en inkluderad för barnet i behov av särskilt stöd. Vi upplever att ett

10

gott samarbete mellan förskollärare och specialpedagog kan bidra till att alla barns behov blir tillgodosedda och att det då skapas en förskola för alla.

11

Syfte och frågeställningar

Syftet med föreliggande studie är att bidra med förståelse för hur förskolläraren och

specialpedagogen upplever samarbetet med varandra i förskolans verksamhet med inriktning på inkludering för barn i behov av särskilt stöd i barngruppen. Studien bidrar även med en förståelse av hur professionerna upplever att deras kompetens bemöts av varandra och hur samarbetets förutsättningar kan ser ut i förskoleverksamheten.

● Hur upplever förskolläraren och specialpedagogen samarbetet med varandra i förskolans verksamhet för att skapa goda förutsättningar för barn i behov av särskilt stöd?

● Hur upplever förskolläraren och specialpedagogen förutsättningarna i verksamheten för att skapa ett gott samarbetet?

● Hur upplever förskolläraren och specialpedagogen att deras kompetens bemöts av varandra i samarbetet?

12

Tidigare forskning

Vi kommer här att redogöra för studier med relevans för vårt syfte samt frågeställningar. Den tidigare forskningsdelen är indelad i tre rubriker. Under respektive rubrik presenteras två studier inom rubrikens forskningsområde.

Under “förhållningssätt och kategorisering”gör vi ett nedslag i två studier där den första lyfter fram pedagogers förhållningssätt gentemot barn som utmanar genom sitt uppförande i olika situationer. I den andra studien synliggör och problematiseras pedagogers sätt att kategorisera barn i behov av särskilt stöd i verksamheten. Under rubriken “perspektiv och yrkeskategorier” redogör vi för två studier som riktar blicken åt olika perspektiv som pedagoger och ledningen intar i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Under rubriken “förskolans förutsättningar” beskrivs två studier som visar på hur förskolans intentioner tenderar att krocka med verkligheten. Vi avslutar kapitlet tidigare forskning med en analys av föreliggande studier med relevans till vår egen undersökning.

I vår redogörelse av den tidigare forskning vill vi vara tydliga med att informera att de begrepp och uttryck som nämns i nedanstående text är tagna från författarens egna ordval i sina studier.

Förhållningssätt och kategorisering

Drugli, Clifford och Larsson (2008) har i en kvalitativ studie undersökt vad anledningar kan vara till barns så kallade beteendeproblem i skolan samt förskolan. Studien undersöker även samarbetet med föräldrar, kolleger och andra yrkeskategorier. Drugli, Clifford & Larsson har genom intervjuer närmat sig pedagogernas upplevelse av hur bemötande och samarbetet sker i verksamheten. Intervjufrågorna med lärarna i studien bygger på att lärarna ska ge sina

beskrivningar av de uppförandeproblem som uppstod i förskolan samt skolan. Resultatet i studien visar att majoriteten av pedagogerna samt lärarna beskrev relationen med föräldrarna som positiv och viktig i arbetet med barn där pedagogerna upplever så kallade

beteendeproblem i verksamheten. Pedagogerna uttrycker i studien att de upplever att föräldrasamarbetet endast genomförs i en begränsad omfattning och att pedagogerna skulle vilja ha mer föräldrasamarbete än vad som är möjligt i nuläget. Pedagogerna samt lärarna i studien delar med sig av sina erfarenheter och upplevelser när det gäller eventuella orsaker

13

som kan vara en bidragande faktor för barnets beteende. Resultatet av upplevelserna grundades på följande sätt, en fjärdedel av pedagogerna som medverkade uttryckte att

beteendeproblemen var något som orsakades av att barnet hade en diagnos, mindre hjärnskada eller neurologiska problem. Medan en fjärdedel menade att barnets beteendeproblem berodde på föräldrarna eller familjesituationen som barnet befinner sig i, det kan handla om

exempelvis en skilsmässa eller om det är mycket konflikter hemma. Denna kategori menar även att barnets beteende påverkas av mängden stöd barnet upplever i hemmet från

föräldrarna. Övriga pedagoger i studien svarade att barnets så kallade beteendeproblem berodde på både barnet och föräldrarna. Ledningen av verksamheten menade däremot att pedagogerna samt lärarna måste finna lösningar som fungerar bäst för det enskilda barnet. Ledningen upplevde utifrån tidigare erfarenheter att pedagogerna ska utgå från två olika arbetssätt för att nå det som fungerar bäst för det enskilda barnet. Ledningen ansåg därför att det är upp till pedagogerna att själva välja om de ska arbeta med det enskilda barnet med beteendeproblem eller med den övriga barngruppen eller klassen. Pedagogernas arbetssätt enligt ledingen ska grunda sig på att stödja barnet när det behövs och snabbt ingripa om negativa situationer och beteende uppstår. Pedagogerna i studien menar att de får det största stödet från kollegor men att samarbetet brister med andra utomstående yrkeskategorier. Det framkommer i studien att lärarna och pedagogerna är engagerade i sitt arbete med barnen men grundar sina tillvägagångssätt utifrån sitt eget individuella perspektiv samt

arbetslivserfarenheter. Majoriteten upplever att verksamheten brister i att erbjuda personalen fortbildning inom området beteendeproblem hos barn. Vilket medför att personalens

tillvägagångssätt blir baserat på ett individuellt perspektiv istället för professionella utvärderingar.

Lutz (2009) studie har som syfte att synliggöra samt problematisera kategoriseringen av barn i behov av särskilt stöd. Studien riktar blicken mot hur barn i behov av särskilt stöd definieras i den pedagogiska verksamheten. Studien genomförs via en fallstudie som metodval.

Studien visar att pedagogerna intar ett relationellt perspektiv i arbetet med att definiera avvikelser hos barn. Pedagogerna anpassar sig efter de arbetstekniker som kräver och därmed arbetar utifrån en mer individbaserad praktik. Lutz tar även upp i sitt resultat att

verksamhetens ekonomiska grund och resursaspekt dominerar kring åtgärder för barn i behov av särskilt stöd. Specialister på ämnet talar om den insats som ska påbörjas i förhållande till det enskilda barnet och i förhållandet mellan barnet och hjälppedagogerna minskas till en fråga om antalet timmar.

14

Perspektiv och yrkeskategorier

Sandberg, Lillvist, Eriksson, Björck-Åkesson och Granlund (2010) riktar sin studie till att undersöka den pedagogiska verksamheten som barn mellan ett och fem i behov av särskilt stöd erbjuds i svensk förskola. Resultatet av intervjun definierades i två teman,

barnperspektivet och organisatoriskt perspektiv. Barnperspektivet består av tre kategorier:

alla barn är i behov av särskild support, barn som har en formell identifierad diagnos, och barn som behöver extra stöd utan att ha en diagnos. Organisatoriska perspektivet bygger på organisationens krav, detta perspektiv innehåller tre kategorier: personal, tid och resurs. I resultatet visar det sig att det finns ett samband mellan förskolans perspektiv och antal rapporterade barn i behov av särskilt stöd. I de förskolor som intog ett barnperspektiv var det fler barn i behov av särskilt stöd och det visar även att de flesta barnen var flickor. I de förskolor som visade upp ett organisatoriskt perspektiv var det tre gånger vanligare att personalen identifierade pojkar i jämförelse med flickor bland barnen som var i behov av särskilt stöd. Studien uppmärksammade även att pedagogerna på flertalet av förskolor grundade sina observationer i sammanhang med funderingar kring barn i behov av särskilt stöd både på den sociala konstruktionen samt verksamhetens miljö. Pedagogernas svar i studien visar att det är betydelsefullt för dem att se över barnets förmågor, den sociala funktionen samt verksamheten i observationer kring om ett barn är i behov av särskilt stöd. Studien visade att 30 % av förskolepersonalen angav barn i behov av särskilt stöd utifrån beskrivningar av de tjänster verksamheten kan ge barnen istället för att fokusera på barnets egenskaper. I de här fallen kan utgångspunkten för barnen bli att pedagogerna i verksamheten baserar barnets behov på organisationens mål för förskolan istället för på barnets individuella behov. Det framkommer även i studien att om antalet barn i behov av särskilt stöd utgör en större del av andelen barn i verksamheten visar personalen större ansatser till ett inkluderande klimat och adderar barnets behov i den allmänna verksamheten. I de förskolor som barn i behov av särskilt stöd utgör en minoritet av barnen i verksamheten är det större sannolikhet att personalen exkluderar barnet i verksamheten.

Lindqvist (2013) studie har som syfte att bidra med kunskap om olika yrkesgruppers

uppfattning om arbete med barn i behov av särskilt stöd i förskolan och skolan. Professioner som ingår i studien är pedagoger, specialpedagoger, speciallärare, klasslärare samt

förskolechefer och skolchefer. Studiens tillvägagångssätt genomfördes genom intervjuer med olika yrkesgrupper. Intervjustudien var en uppföljningsstudie av en enkät som tidigare delats

15

ut till fem grundskolerektorer. Studien visar i sitt resultat att olika yrkesgrupper har både samma och olik uppfattning om hur barn i förskolan och förskoleklasser behöver extra stöd och hur arbetet med barnen då bör utföras. Den största andelen av grupperna menar att specialpedagoger bör vara placerade ute på förskolor samt skolor. Resultatet av studien visar en varierande uppfattning av huruvida specialpedagogen behöver vara utplacerad i

verksamheten då specialpedagogens ansvar anses vara att handleda annan personal. Studiens resultat visar också att majoriteten av respondenterna i alla yrkesgrupper ansåg att barns individuella svagheter var en övergripande orsak till att barn behöver extra stöd på förskolan samt i förskoleklasser. Lindqvist menar att de tillhör den vanliga uppfattningen om att stöd bör ges individuellt med separata lösningar, det på grund av att göra arbetet på förskolor och i förskoleklasser mer inkluderande.

Förskolans förutsättningar

Pramling Samuelsson, William och Sheridan (2015) studie bygger på hur förskollärare upplever möjligheter av att uppnå läroplanens mål i större barngrupper samt hur barns möjligheter till utveckling och lärande ser ut i förhållande till barngruppens storlek. Empirin är insamlad genom enkätsvar och intervjuer med förskollärare. Analysen är riktad på

förskollärarens beskrivningar, uttryck och kritiska reflektioner kring deras möjligheter att uppnå läroplanens intentioner i förhållande till barngruppens storlek. Resultatet visar att majoriteten av förskollärarna anser att de har större möjlighet att arbeta efter läroplanens intention i mindre barngrupper. Studien uppmärksammar att den övergripande delen av förskollärarna upplever att de inte kan agera professionellt i stora barngrupper då de anser att de inte hinner planera innehållet i verksamheten. En problematik som förskollärarna påvisar i studien är mötet med barn i behov av särskilt stöd. Förskollärarna upplever att antalet barn i barngrupperna kan bli ett hinder i mötet med barn i behov av särskilt stöd i verksamheten. Förskollärarna ger uttryck av att inte ha möjligheterna att på ett professionellt och engagerat sätt möta barn som är i behov av särskilt stöd på grund av ett stort antal barn i barngruppen. Förskollärarna upplever även att de vid upprepande gånger väljer bort specifika innehåll och mål från läroplanen på grund av att de anser att barn i behov av särskilt stöd behöver och kräver mer vuxet stöd än vad pedagogerna kan ge i relation till barngruppens storlek. I studien lyfts det fram att förskollärarna erfar att deras ambitioner inte alltid går att uppfylla i en större

16

barngrupp. Förskollärarna beskriver själva att de inte hinner gå in på djupet i olika aktiviteter utan förenklar arbetet, vilket medför en känsla av att inte kunna agera professionellt.

Renblad och Brodin (2013) har i en studie undersökt specialpedagogens roll i verksamheten för att underlätta för barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Syftet med studien är att se hur verkligheten ser ut parallellt med målen som förskolans läroplan står för och vilken roll som specialpedagogen anser sig ha i förskolan. Studien har genomförts i en kommun där det arbetar tre specialpedagoger som ansvarar för barn i behov av särskilt stöd både i skolan och i förskolan. Tillvägagångssättet sker genom en kvalitativ metod där empirin består av intervjuer med specialpedagogerna. Resultatet kring studien visade bland annat att alla tre

specialpedagoger anser att de blir inkopplade när den vanliga pedagogiken inte räcker till för att ge barnet de bästa möjligheterna för utveckling och lärande. Specialpedagogerna upplever även gemensamt att deras viktigaste roll i förskolan är att vara en handledare, rådgivare samt vara ett bollplank för personalens funderingar. Specialpedagogerna i studien menar på att det finns en rädsla från förskollärarnas sida att bedöma barnet. Specialpedagogerna upplever även ett undvikande bemötande från förskollärarna när föräldrar uttrycker oro över deras barns utveckling. Denna rädsla anser alla tre specialpedagoger kan resultera i att barnet inte får det rätta stödet som ger barnet den optimala utvecklingen. Syftet med studien resulterade i ett klart ja på frågan om specialpedagogen behövs i arbetet med barn i behov av särskilt stöd i förskolansverksamhet.

Analys av tidigare forskning

Vi har i tidigare forskningskapitlet valt studier som uppmärksammar barn i behov av särskilt stöds och deras förutsättningar i förskolan och skolans verksamhet. De olika studierna belyser hur pedagogers förhållningssätt och perspektiv påverkar barnets möjligheter till en

utvecklande tid i förskolan samt skolan. Vi kommer i vår studie att undersöka hur samarbetet mellan förskolläraren och specialpedagogen bidrar till en likvärdig förskoletid för barn i behov av särskilt stöd. Studierna som vi har tagit upp i kapitlet tidigare forskning visar hur olika förutsättningar kan se ut i förskolans verksamhet för barn i behov av särskilt stöd. Studierna visar på hur viktigt och efterfrågat samarbetet mellan olika yrkeskategorier är. Samarbetet mellan olika yrkeskategorier kan vara en bidragande faktor för att ge barn i behov av särskilt stöd de bästa förutsättningar till utveckling i förskolan. Genom den tidigare

forskningen uppmärksammade vi att pedagogernas förhållningssätt är en grundläggande utgångspunkt för att barn i behov av särskilt stöd ska få en utvecklande förskoletid. I vår

17

studie kommer vi uppmärksamma hur förhållningssätt samt olika perspektiv kan vara en bidragande faktor till hur samarbetets förutsättningar ser ut. I den tidigare forskningen kan vi se en frånvaro av att pedagogerna inte riktar blicken emot sig själva och verksamhetens uppbyggda miljö. Saknaden av att ifrågasätta verksamheten skapade en motivering att utföra en studie med fokus på både verksamhetens förutsättningar samt professioners samarbete för att skapa ett inkluderande klimat för barn i behov av särskilt stöd.

Vi kommer i teoridelen ta upp perspektiv och begrepp som vi kommer använda som analytiska och teoretiska verktyg i vår analys av empirin.

18

Teoretiska perspektiv

Vi kommer i föreliggande kapitel presentera en beskrivning av de specialpedagogiska perspektiv som vi har använt oss av i studien. Därefter kommer vi förklara tre centrala begrepp som vi menar kan vara av betydelse för förståelsen av vårt resultat.

Ahlberg (2013) betonar att inom det specialpedagogiska fältet försöker forskare kontinuerligt utveckla och granska det vetenskapliga arbetet av att identifiera och även etablera nya

perspektiv för att bidra med utveckling inom fältet. Perspektiv utgör olika synsätt som påverkar forskarnas överblick inom kunskapsområdet. Specialpedagogiska perspektiv bidrar med skillnader för hur exempelvis forskare och pedagoger upplever och bemöter barns olika behov av stöd. Ahlberg beskriver att det finns ett stort antal begrepp inom det

specialpedagogiska forskningsområdet som tas om hand av forskare. Forskarna fyller begreppen med innehåll och använder begreppen utifrån den egna utvalda blicken och redogör på så vis för forskningsfältet. Genom att tillvarata mer kunskaper om

specialpedagogiska perspektiv och begrepp som finns i förskolans och skolans verksamhet har forskarna bidragit med ökad förståelse. Kunskapen har ökat förståelsen för både

förskollärarnas och specialpedagogernas upplevelser av samarbetet med varandra. Barn i behov av särskilt stöd och deras förutsättningar anser Ahlberg har en betydelsefull grund i pedagogers synsätt, det vill säga vilket perspektiv pedagogerna intar i den pedagogiska verksamheten.

Nedanstående kommer olika perspektiv inom fältet specialpedagogiska perspektiv att beskrivas. Vi kommer att börja med att presentera det kategoriska perspektivet samt det relationella för att sedan ställa de i relation till varandra. Vi kommer därefter göra ett nedslag i Nilholms (2007) förklaringar kring tre olika perspektiv som enligt honom dominerar inom specialpedagogik. Perspektiven som Nilholm betonar som dominerande är det

kompensatoriska, det kritiska och dilemmaperspektivet. Vi har genom arbetets gång ökat vår kunskap om likheter mellan perspektiven som vi i studien har valt att fokusera på. Vi kan se likheter mellan det kategoriska och det kompensatoriska perspektivet samt det relationella och det kritiska perspektivet. Trots likheter väljer vi att presentera alla fem perspektiv var för sig då respektive perspektiv utgör en viktig del och bidrar med kunskap i förskolans verksamhet och är även en tillgång i relation till vår studie.

19

Det kategoriska perspektivet

Palla (2011) betonar att inom det kategoriska perspektivet är åtgärderna inriktade på att det är barnet som har svårigheter. Miljön som barnet befinner sig i anses här med inte vara av avgörande faktor för barnets svårigheter. Palla menar att inom det kategoriska perspektivet sker individuella åtgärder genom särskilda lösningar av barnets svårigheter, exempelvis specialundervisning. Emanuelsson, Persson och Rosenqvist (2001) lyfter fram att inom det kategoriska perspektivet är det traditionellt att benämna barnets avvikelser med hjälp av diagnoser. Barnets avvikelser betraktas utifrån vad som ses normalt ur ett medicinsk- psykologiskt synsätt.

Det relationella perspektivet

Emanuelsson, Persson och Rosenqvist (2001) understryker att det relationella perspektivet innebär att barnet ses vara i svårigheter och de stödjande insatserna ska ske på olika nivåer i verksamheten. Specialpedagogik ska användas som en naturlig del i den dagliga

verksamheten. Emanuelsson m.fl. menar att det relationella perspektivet understryker att svårigheter hos barn måste studeras utifrån relationer och interaktioner som sker i barnets miljö. Emanuelsson m.fl. framhäver att synsättet innebär att hitta lösningar och granska hela verksamheten genom att problematisera miljön som barnet befinner sig i. Arbetsstrategierna innebär utmaningar för pedagogerna då det ställer högre krav på kunskaper som exempelvis komplexiteten av miljöns påverkan. En viktig del av arbetsmiljön inom ett relationellt perspektiv är att pedagogerna både tänker och planerar i längre tidsperspektiv för att skapa förutsättningar till ett livslångt lärande för barnet.

Kategoriska perspektivet i relation till det relationella

perspektivet

Ahlberg (2013) menar att skillnaderna mellan det kategoriska och det relationella perspektivet handlar om pedagogens förhållningssätt och bemötande av barnet som är i behov av extra stöd. Ahlberg menar att det handlar om hur pedagoger ser på svårigheterna som barnet upplever. Skillnaderna mellan perspektiven blir även synliga när det gäller insatserna som sätts in för att stödja barnet. Det relationella perspektivet, menar Ahlberg representerar en syn

20

på funktionsvariationer som något eftersträvansvärt. Medan det kategoriska perspektivet består av ett synsätt där barns funktionsvariationer anses som något icke-önskvärt. Ahlberg menar att kunskapen om perspektivens olikheter medför en medvetenhet och skapar därmed reflektioner kring förhållningssätt och bemötande i den praktiska verksamheten.

Lutz (2013) beskriver det relationella perspektivet utifrån att barns svårigheter inte är något som endast kan placeras hos barnet, vilket det kategoriska perspektivet utgör. Lutz menar att det relationella perspektivet kan innebära att barns svårigheter och behov ses utifrån påverkan av miljön som barnet befinner sig i.

Tre perspektiv

Nilholm (2007) menar att de följande tre perspektiven har en dominerande och viktig roll i hur specialpedagogik upplevs och därmed medför avgörande konsekvenser i verksamheten. De tre dominerande perspektiv enligt Nilhom är; det kompensatoriska, det kritiska och dilemmaperspektivet. Vi kommer först göra ett nedslag i det kompensatoriska perspektivet därefter kommer en beskrivning av det kritiska perspektivet och slutligen redogör vi för dilemmaperspektivet utifrån Nilholms förklaringar.

Kompensatoriska perspektivet

Det kompensatoriska perspektivet anser Nilholm(2007) är det perspektiv som dominerar forskningsfältet inom specialpedagogik. Nilholm menar även att det kompensatoriska perspektivet har ett dominerande inflytande i vardagen inom specialpedagogik. Det

kompensatoriska perspektivets grundläggande idé är att människan ska kompenseras för sina så kallade problem. Nilholm betonar att inom det kompensatoriska perspektivet söks det främst svar på människors så kallade problem i det neurologiska och psykologiska fältet. Genom avgränsning och kartläggning av olika problemgrupper anses det inom det kompensatoriska perspektivet att det medför kunskaper vilket leder till anpassade

pedagogiska ansatser. Grupperna delas in genom att identifiera problemet, därefter söks det efter grundläggande processer som kan öka förståelsen av gruppernas svårigheter. Processen leder därmed till metoder och åtgärder för att individernas svårigheter kan kompenseras. Diagnostisering är en central del av detta perspektiv. Då gruppavgränsningen kan upplevas problematiskt i specifika fall finns det utformade system för diagnosmanualer.

21

Diagnosmanualerna skapar och möjliggör identifikationen av olika problemgrupper. Inom det kompensatoriska perspektivet hävdar Nilholm att specialpedagogik blir ett rationellt svar på svårigheter hos barn. Genom att identifiera barnets problem anser det kompensatoriska perspektivet att barnet ges möjlighet att träna inför en anpassning till omgivningens krav.

Kritiska perspektivet

Inom det kritiska perspektivet menar Nilholm (2007) att det är den sociala verksamheten som ska granskas och vara i fokus vid utredning av svårigheter som barnet upplever. Miljön runt om barnet ska utredas och förbättras efter barnets särskilda behov av stöd, ansvaret ligger inte på barnet att förändra och anpassa sig efter verksamheten. Det kritiska perspektivet

ifrågasätter det kompensatoriska tillvägagångssättet att se barnets problem utifrån medicinska och psykologiska termer. Nilholm betonar att inom det kritiska perspektivets är ansatsen ideologisk i den meningen att grunderna för specialpedagogik ifrågasätts.Kritiken till

specialpedagogiken har sin grund i att inom det kritiska perspektivet ses inte specialpedagogik som ett rationellt svar på barns olikheter utan ett sätt att kategorisera barn efter svårigheter. Inom det kritiska perspektivet menar Nilholm att specialpedagogik ses som ett sätt att benämna det normala respektive det onormala. Diagnostisering ser inte det kritiska perspektivet som en fördel för barnet, utan snarare en fördel för förskole samt skolverksamheten.

Dilemmaperspektivet

Nilholm (2007) benämner dilemmaperspektivet som ett grundläggande dilemma som utbildningssystemet står inför i det moderna samhället. Dilemmaperspektivet har vuxit fram samt har sin styrka i kritiken som är riktat till det kritiska perspektivet. Nilholm betonar att dilemmaperspektivet har sin centrala grund i att inom utbildningssystem ska alla elever uppnå en jämlik kunskapsnivå genom utbildningen. Dilemmat kommer fram då utbildningen

samtidigt ska vara anpassad efter elevernas olika behov. Med dilemma menar Nilholm att i utbildningssystemet och i skolans vardag finns det motsättningar som är svåra att lösa. Nilholm uttrycker att lärare står inför svåra valsituationer i skolan eftersom det är lärarens ansvar att uppfylla motsägelsefulla krav som utbildningssystemet ställer.

22

Centrala Begrepp

Vi kommer här nedan ge en beskrivning av de teoretiska begrepp som vi har använt oss av i analyseringen av empirin; inkludering, en förskola och skola för alla och barn i behov av särskilt stöd.

Inkludering

Inkludering enligt Ahlberg (2013) betyder att förskolan samt skolan ska vara organiserad utifrån det synsätt att barn är olika. Ahlberg beskriver begreppet inkludering som ett system- och organisationsförändring, det vill säga att det är verksamheten som ska anpassas till barnets behov och förutsättningar. Ahlberg betonar också att grunden till begreppet ger uttryck för alla människors lika värde och rätt att delta i samhällets och skolans gemenskap. Lutz (2013) förklarar att inkludering är ett begrepp som har vidarutvecklats från begreppet integrering. Skillnaden menar Lutz är att inkluderings begrepp har ett fokus på miljöns anpassning till människors olikheter, tillskillnad från integrering där fokus enligt Lutz ligger på individens anpassning gentemot miljön individen befinner sig i.

En förskola och skola för alla

Ahlberg (2013) menar att den specialpedagogiska verksamheten är kopplad till en

likvärdighet och demokratiska värdegrund och de är det som begreppet; en förskola och skola för alla belyser. Ahlberg betonar att specialpedagogiska insatser ska ge stöd åt barn och elever i svårigheter. Insatserna ska därmed bidra till att skolors arbetssätt visar riktning mot en skola för alla. Det arbete kan innebära att förskolan samt skolan utvecklas till en plats där alla barn och elever blir sedda och att alla barn samt elever får en tillfredställd undervisning, där pedagogerna tillgodoser alla barns olika behov. Ahlberg betonar också att

specialpedagogikens samhällsuppdrag ses som ett viktigt verktyg för att skapa en ökad jämlikhet, social rättvisa och lika värde för alla barn i förskolan och skolan.

Barn i behov av särskilt stöd

Lutz (2013) poängterar att olika former av bedömning av barn sker i en viss del av all pedagogisk verksamhet. Lutz menar att genom att möta barn med en pedagogik som är

23

anpassad efter barnets kunskapsmässiga nivå ges det möjlighet att hitta lämpligt material för barnets lärande och utveckling. En betydelsefull utgångspunkt av definieringen för barnets särskilda behov anser Lutz är att skapa en så kallad problembild som gynnar barnet. Ordet problembild är ett begrepp som Lutz använder sig av i sin definiering av begreppet barn i behov av särskilt stöd. Lutz menar att den så kallade problembilden av barnet som är i behov av särskilt stöd ska gynna barnet i bemötande och rätten till stöd i förskolans verksamhet samt på lång sikt i samhället. En viktig del att tänka på när barn betraktas inom kategorin barn i behov av särskilt stöd menar Lutz är att barnen blir bedömda och definierade ur ett

vuxenperspektiv. Definitionen och direktiv av kategoriseringen barn i behov av särskilt stöd betonar Lutz som otydlig och bred, detta kan i sin tur leda till att flertalet barn placeras inom begreppet, barn i behov av särskilt stöd.

24

Metod

Metod och urval

Studien är uppbyggd av en kvalitativ metod grundad i intervjuer med förskollärare och specialpedagoger. Vi har valt ut tre kommuner där varje kommun representerar en förskola där vi har genomfört intervjuer med tre förskollärare samt en tillhörande specialpedagog till den specifika förskolan. Förskolorna kommer vi genomgående benämna som kommun ett, kommun två och kommun tre. Vi har valt antalet kommuner samt antal respondenter med avseende att samla in en bra grund i förhållande till studiens syfte och frågeställning.

Genom intervjuerna har vi samlat in primärdata och därefter relaterat det till studiens syfte. Alvehus (2014) nämner att primärdata är empiriskt material som samlas in för den

föreliggande undersökningen av studiens forskare. Genom att samla in primärdata har det gett oss en större möjlighet att komma förskollärarna och specialpedagogerna närmre, vilket har gett oss en djupare förståelse för deras upplevelser kring samarbetet i verksamheten.

Intervjumaterialet inkluderade både förskollärare och specialpedagoger för att skapa en

djupare förståelse för hur samarbetet mellan förskolläraren och specialpedagogen upplevs. För att skapa en större förståelse av samarbetet har vi utgått ifrån både förskollärarens samt

specialpedagogens perspektiv kring förutsättningarna och samarbetet yrkeskategorierna emellan. Vid mötena med respondenter har vi utgått ifrån strukturerade intervjuer. Det gav oss en bättre möjlighet att analysera empirin då materialet blev begränsat av de strukturerade intervjuerna. Larsen (2012) beskriver strukturerade intervjuer där intervjuformuläret är gjort med färdigskrivna frågor och att frågorna i intervju kommer att ställas i en bestämd

ordningsföljd. Vi har som Larsen beskriver ställt samman ett intervjuformulär med

färdigformulerade frågor i förhand, för att förskollärarna och specialpedagogerna skulle få samma frågor. Intervjufrågorna är formulerade utifrån studiens syfte och frågeställningar för att tillsammans utgöra ett bra underlag för vår studie.

Alla förskollärare samt specialpedagoger gick med på att intervjun ljudinspelades. I bearbetningen av empirin har vi analyserat förskollärarnas och specialpedagogernas

upplevelser kring samarbetet med varandra och förutsättningarna i verksamheten för att skapa ett bra samarbete. Vi har även i analysen utforskat om det framkommer likartade mönster förskolorna emellan i samarbetet mellan yrkeskategorierna. Larsen (2012) skriver att

25

innehållsanalys är det mest använda analyssättet och att innehållsanalys syftar till att identifiera mönster, samband samt att finna gemensamma drag eller skillnader.

Beskrivning av förskolor

Studien är som vi tidigare nämnt uppbyggd på intervjuer med förskollärare samt

specialpedagoger på tre olika kommunala förskolor som är belägna i grannkommuner till varandra. Förskolorna är placerade i villaområden och är mångkulturella förskolor. Vi valde de specifika förskolorna för att alla tre har likartade förutsättningar till specialpedagogens handledning och stöd i verksamheten utifrån ett yrkesperspektiv. Med likartade

förutsättningar menar vi att specialpedagogen inte är fast placerad på de tre specifika förskolorna. Specialpedagogens arbetsområde innehåller ett flertal förskolor som är inkluderade i specialpedagogens ansvarsområden. Vi ville genom studien bidra med en förståelse av hur samarbetet kan se ut i verksamheten, därför valde att genomföra tolv intervjuer sammanlagt från tre olika förskolor. Vi hade först valt ut två utav de kommunala förskolor som vi använder oss av i studien samt en specialförskola, men på den förskolan var förutsättningarna till specialpedagogs stöd annorlunda. Specialpedagogen var fast placerad på förskolan och hade endast den förskolan som ansvarsområde. Det skiljde sig till de

kommunala förskolorna som vi redan hade valt i studien då deras specialpedagoger har mer än ett ansvarsområde och är inte fast placerade på någon specifik förskola. Av denna anledning valde vi att endast använda oss av förskolor där specialpedagogen inte är fast placerad samt har flera förskolor i sitt ansvarsområde. Vi valde bort specialförskolan och valde därefter tre kommunala förskolor där förskollärarna har samma förutsättningar till specialpedagogens handledning och stöd.

Tillvägagångssätt

Som tidigare nämnts bygger studiens metodval på kvalitativa strukturerade intervjuer, som underlag till det empiriska materialet. I början av arbetet diskuterade vi metodvalet

fokusgrupper istället för individuella intervjuer, det hade möjligtvis gett oss en större

möjlighet till diskussioner i arbetslaget kring personliga upplevelser professionerna emellan. Fokusintervjuer som metodval ansåg vi inte var möjligt rent praktiskt då flera av

26

kunna medverka i fokusintervjuer. Frågorna sammanställde vi i relevans till studiens syfte och frågeställningar. Efter att vi färdigställt intervjuformuläret delade vi upp oss och genomförde intervjuerna individuellt med olika förskollärare samt specialpedagoger. Undantagsvis

intervjuades en specialpedagog av oss båda. De övriga intervjuerna delade vi upp och utförde individuellt, då vi ansåg detta som genomförbart då alla intervjuer spelades in med hjälp av ljudinspelningar. Vi valde att spela in alla intervjuer eftersom vi inte ville missa eller missförstå något vid intervjutillfället samt att vi ville vara mer fokuserade på deltagaren i samtalet. Efter alla intervjutillfällen transkriberade vi hela intervjun. Ljudinspelningarna gav oss även möjligheten att gå tillbaka till materialet vid behov för att tydliggöra analysen. Larsen (2012) benämner också att ljudbanden måste skrivas om till text. Hon nämner även att det är ett tidskrävande arbete, men att de måste genomföras för att resultatet ska bli så rättvist som möjligt. Det är därför viktigt att avsätta tid till denna fas i skrivprocessen. Larsen

beskriver att kvalitativa metoder medför bra och relevant data men metoden gör även att irrelevant data samlas in under intervjutillfällena. Här är det viktigt som forskare, menar Larsen, att belysa den relevanta empirin i relation till studiens syfte och frågeställningar. Intervjuformuläret har gett oss den fördelen att alla respondenter har svarat på samma frågor vilket har underlättat analyseringen av empirin i relaterat till studiens syfte.

Fokusen i arbetet har varit att belysa materialet som rör studiens syfte och frågeställning. Intervjuformuläret ställdes i samma ordningsföljd till alla förskollärare och specialpedagoger förutom till en av specialpedagogerna, som upplevde att hon hade lättare att svara på frågorna om de kom i en annan ordningsföljd. Det kändes mest naturligt för henne och det såg vi inga hinder i och tillät henne att ändra ordningsföljd. När alla intervjuer var gjorda delade vi upp ljudinspelningarna jämnt mellan varandra, vi satt var för sig och transkriberade varje intervju för sig. Efter transkriberingen sammanställde vi varje kommun var för sig genom att skriva utifrån upplevelserna som framkom i intervjuerna av båda professionerna.

Sammanställningarna av intervjuerna stärktes genom citat av förskollärarnas och

specialpedagogernas upplevelser som yttrades i intervjuerna I sammanställningen arbetade vi utifrån Larsen (2012) metod att lägga fokus på innehållet från intervjuer som är relevant för studiens syfte och frågeställningar. Vid sammanställningen av intervjuerna valde vi därför ut delar som vi menade skulle kunna var relevanta till vår studie. Denna metod innebär även att delar av intervjuerna väljes bort på grund av mindre relevans till studiens syfte och

27

analys efter vardera kommun med koppling till de teoretiska perspektiven och begreppen som vi har som teoretiska utgångspunkter i studien.

Forskningsetiska principer

Inför varje intervju var vi noga med att informera respondenten att vår studie är utformad efter Vetenskapsrådets (2002) riktlinjer och anvisningar. Vi gav respondenten en muntlig samt skriftlig förklaring av innebörden av principerna och vilka rättigheter respondenten har genom sitt deltagande. Vi kommer här nedan kort förklara hur vi har arbetat utifrån de fyra

forskningsetiska principerna. Utifrån informationskravet har vi lagt upp tillvägagångssättet i studien på följande sätt. Inför intervjuerna skickade vi ut mail med genomgång av studiens syfte samt hur genomförandet av examensarbetet är planerat. Vi erbjöd respondenterna möjlighet att i förhand förbereda sig inför intervjun genom att få intervjufrågorna via mail. Respondenterna förhöll sig olika till detta, vissa såg det som en tillgång medan andra inte ansåg det nödvändigt samt att tidsbristen dominerade. Vi började varje intervju med att informera respondenten om att intervjun var frivillig och att hen kunde avsluta sin medverkan i studien utan en förklaring till orsak. Med hänsyn till samtyckeskravet har vi lagt upp

arbetssättet i studien på följande sätt. Vid planeringen av medverkande förskolor gick vi ut och informerade om vår studie samt frågade förskollärarna på förskolorna om de hade intresse och möjlighet att medverka. En av förskolorna tackade nej, då förskollärarna ansåg att de inte hade tillräckligt med arbetserfarenhet av ett samarbete med specialpedagogen på grund av att de var relativt nya i förskoleverksamheten. Vi informerade alla respondenter om att deras namn kommer att vara fingerade och att den aktuella förskolan samt kommunen kommer att anonymiseras i studien. Vi informerade om att vi tänker spela in intervjuerna och frågade varje respondent om det var godtagbart. Vi var tydliga med att ljudfilerna endast kommer att lyssnas av oss och när studien är färdigskriven kommer ljudfilerna att raderas. Med

utgångspunkt i konfidentialitetskravet har vi lagt upp arbetssättet i studien på följande sätt. I studien är kommunerna benämnda som kommun ett, kommun två och kommun tre för att inte vara igenkännbara för utomstående, likaså är respondenternas namn fingerade. Detta

arbetssätt gör det omöjligt för utomstående att komma åt var empirin är utförd. Utifrån nyttjandekravet har vi lagt upp arbetssättet i studien på följande sätt. Som tidigare nämnt är respondenterna informerade om att empirin endast kommer att användas till det här specifika arbetet samt att även inspelningarna kommer att raderas när slutförandet av arbete är gjort.

28

Diskussion kring metodval

Metoden har gett oss ett positivt resultat eftersom syftet med studien är att bidra med förståelse för hur samarbetet mellan förskolläraren och specialpedagogen upplevs på tre kommunala förskolor. Alla respondenter har gett oss ett välvilligt mottagande. Det indikerar att det finns ett behov av att uppmärksamma samarbetet mellan professionerna i förskolans verksamhet. Vi ser även vid intervjutillfällena ett behov av att diskutera samarbetet mellan förskolläraren och specialpedagogen gällande inkludering av barn i behov av särskilt stöd, som förskolans läroplan betonar. För att komma åt upplevelserna kring samarbetet fokuserade vi på varje kommun för sig. Resultat och analysdelen bygger på de olika kommunernas upplevelser. Respektive kommun representerar tre förskollärare och en specialpedagogs upplevelser kring deras samarbete på en förskola. Det här arbetssättet har gett oss en bredare översikt hur ett samarbete kan se ut professioner emellan i en och samma verksamhet.

Upplägget i resultat och analys delen har vi valt att bygga upp på följande sätt, kommun per kommun med förskollärarnas upplevelser först för att sedan belysa specialpedagogens

upplevelser. Vi kommer under respektive kommun att lyfta fram underrubriker som består av olika aspekter av upplevelser som professionerna betonar i empirin. Tillvägagångssättet har vi valt genomgående för alla kommuner för att skapa en tydligare översikt av empirin och analysen. Vi har valt att dela in resultatdelen efter kommuner då vi i studiens syfte ville bidra med förståelse för hur samarbetet upplevs av båda yrkeskategorierna. I diskussionsdelen kommer vi föra diskussion utifrån alla kommuners upplevelser med varandra med hjälp av teoretiska begrepp.

29

Resultat och analys

Vi kommer att presentera varje kommun för sig och även professionerna var för sig. Under respektive kommun börjar vi med en sammanfattande text utifrån upplevelserna som förskollärarna delade med sig av i intervjuerna Därefter ger vi en sammanfattning av specialpedagogens upplevelser av samarbetet med förskollärare i verksamheten. Den sammanfattande texten styrks upp med citat av professionernas upplevelser.

Förskollärarna i kommun ett

Förskollärarna går under namnen Angelika, Lisa och Marie. Specialpedagogen går under namnet Anette.

Värdefullt stöd

Förskollärarna Angelika och Marie betonar att de värdesätter att specialpedagogen kommer ut i verksamheten och observerar deras förhållningssätt samt arbetssätt i barngruppen.

Förskollärarna beskriver att de upplever att specialpedagogen kan bidra med mycket tankar och idéer som de själva inte lagt märke till. Angelika uttrycker att hon uppskattar när specialpedagogen ifrågasätter hennes förhållningssätt, genom att ställa frågor kring olika situationer som uppstår i det dagliga arbetet i verksamheten. Angelika ger här exempel på frågor som specialpedagogen kan ställa,

”Såg du de där? Lade du märke till det? Varför gjorde du så? Det blir aha upplevelser för mig”.

Det framkommer i intervjuerna att förskollärarna Angelika och Maria anser att

specialpedagogen ger dem en bra handledning och att stödet utifrån behövs i förskolans verksamhet. Maria uttrycker liknande upplevelser som Angelika kring samarbetet med specialpedagogen. Maria understycker i intervjun att hon upplever att antalet barn som är i behov av särskilt stöd ökar i verksamheten och menar på att specialpedagogen utgör en viktig del i förskolans verksamhet.

Tidsbrist och stress

Som tidigare nämnts betonar Marie att specialpedagogen är ett bra stöd i verksamheten men hon nämner även att tiden inte riktigt räcker till. Marie uttrycker sig så här:

30

“Jag skulle ju önska att det fanns fler specialpedagoger … så att de hann med att vara ute

mer och fick se lite mer hur det enskilda barnet fungerar. Så jag tycker definitivt att de behövs och att det är bra att de finns”.

Förskollärarna som medverkade i intervjun är eniga om att tiden inte riktigt räcker till och att de skulle vilja göra mer än vad de hinner med. Förskollärarna upplever också att samarbetet med specialpedagogen påverkas på grund av att stress och tidsbrist ofta dominerar i deras arbete. Angelika uttrycker sig så här:

“Specialpedagogik i sig tycker jag är väldigt bra men det är inte alltid det fungerar rent

praktiskt här på förskolan. Hade man haft andra förutsättningar hade man kanske byggt upp verksamheten mer kring specialpedagogik så hade det kanske sett helt annorlunda ut.”

Marie uttrycker även hon upplever att tidsbrist och stress dominerar i arbetet och att samarbetet mellan henne och specialpedagogen då brister. Hon uttrycker att hon ibland upplever att det känns som att specialpedagogen tror att arbetslaget bara har ett barn och att hon upplever att specialpedagogen vill att de ska träna dagligen med det enskilda barnet. Marie förklarar att hon har berättat för specialpedagogen att det ibland är svårt att hinna med den dagliga träningen. Marie upplever brist i samarbetet då hon i de här situationerna känner att hon inte når fram till specialpedagogen när hon förklarar att hon upplever att tiden inte räcker till. Marie uttrycker sig på följande sätt:

“Specialpedagogen tycker att vi ska hinna med det, men vi får knappt ihop dagarna som

det är nu. Men så fort man får en chans till ett träningstillfälle så kan man ju göra det“.

Förskollärarna uttrycker att de upplever att läroplanens mål krockar med verksamhetens förutsättningar att tillgodose barns behov av särskilt stöd. Alla tre förskollärare i kommun ett anser att verksamhetens stress och tidsbrist dominerar nästan dagligen. Stressen och

tidsbristen medför regelbundet en upplevelse enligt förskollärarna av att barn i behov av särskilt stöd inte får det stöd de behöver.

Behov av stöd i hela barngruppen

När vi ställer frågan om hur förskollärarna i kommun ett upplever samarbetet med specialpedagogen samt om samarbetet bidrar med en ökad möjlighet till ett inkluderande klimat. Två av förskollärarna betonar att de inte upplever att specialpedagogen ökar deras möjligheter till ett inkluderande klimat i verksamheten. Lisa uttrycker sig på följande sätt:

31

“Hon är ju inte här hela tiden, och när hon är här så ser hon inte hela gruppen utan då ser

hon endast det enskilda barnet”.

Marie nämner även i intervjun att hon inte heller tycker specialpedagogen kan öka möjligheterna till ett inkluderande klimat. Båda förskollärarna betonar att de upplever att specialpedagogen lägger mest fokus på det enskilda barnet som är i behov av extra stöd. Förskollärarna uttrycker en önskan av mer handledning kopplat till hela barngruppen, de anser att detta hade ökat deras möjligheter till ett inkluderande klimat i verksamheten. Marie

uttrycker sig på följande sätt:

“Jag tycker att hon mer går inför att hjälpa enskilda barn och det är ju jättebra men ibland

skulle man kanske ha lite mer hjälp till hela barngruppen.

Specialpedagogen i kommun ett

Tidsbrist och stress

Anette som är specialpedagogen i kommun ett uttrycker upprepande gånger iintervjunatt tidsbristen i verksamheten påverkarhennes möjligheter till handledning. Tidsbristen och stressen som finns i verksamheten anser Anette påverkar samarbetet mellan henne och förskollärarna negativt. Anette uttrycker sig på följande sätt,

”Jag tycker att en förutsättning är tid, att det finns tid att hitta handledningstillfällen, för

det uppfattas som ett återkommande problem att hitta tiden”.

Anette betonar att även om tiden finns för handledning så upplever hon att den inte räcker till för reflektioner kring händelser. Reflektion menar hon behövs gemensamt med förskollärare men även sin egen reflektion kring handledningen i arbetslaget. Även här betonar hon att tiden är en avgörande faktor för samarbetet och för att handledningen ska tillgodoses fullt ut.

Obalans och förutsättningar

Anette upplever att hennes besök på förskolan ibland kan orsaka osäkerhet hos förskollärarna. Hon uttrycker att hon kan uppleva en viss oro hos personalen när hon besöker förskolan. Anette betonar att hon upplever att förskollärarna undrar vad som ska hända med hennes observationer och vad de ska leda till. Anette menar att en viss obalans finns i

32

grundförutsättningarna men hon upplever att ett samarbete i en längre period bidrar med att obalansen minskar. Anette uttrycker följande i intervjun,

”... när man lär känna varandra som yrkesmänniskor och man utvecklar en yrkesrelation

så tycker jag att förståelsen och respekten växer fram, men att det i grund och botten finns en viss obalans.”

Anette beskriver att en tydlig kommunikation är grunden för samförstånd samt att känna respekt och förståelse för varandra i olika händelser. Anette upplever att hennes kompetens värdesätts av förskollärarna men uttrycker att förutsättningarna till samarbetet ser väldigt olika ut. Hon menar på att situationerna på förskolorna ser olika ut och att det är

verksamhetens förutsättningar och arbetslagets bemötande som påverkar i samarbetet. Anette uttrycker sig på följande sätt:

”Ibland är det så tufft och kan kännas kravfyllt när jag kommer och har synpunkter eller

föreslår saker som känns lite omöjliga att genomföra för att energin fokuseras på ett annat håll”.

Specialpedagogen återgår i intervjun till att tiden är en bristvara i samarbetet. Anette menar på att om båda parterna är tydliga i kommunikationen med varandra samt ges möjlighet att förbereda sig till handledningen blir resultatet oftast bättre. Anette betonar värdefulla frågor som hon anser är viktiga för både hon själv och förskolläraren att reflektera över inför mötena,

“Varför är vi här? Vad förväntar ni er av mig? Vad förväntar jag mig av er? Vad förväntar

chefen av oss? när man lägger tid på de här frågorna då blir det oftast mycket bättre.

När inte tiden finns att reflektera innan och efter mötena ger det en sämre utgångspunkt för att gott samarbete anser Anette.

Givande och tagande

Anette anser att en positiv inställning till varandras kompetens är grunden till att det blir ett givande och tagande i samarbetet. Anette betonar följande i intervjun:

“Tydlig kommunikation, kompetens och teoretisk kontra praktisk kunskap och tid, det ser

33

Anette tar upp i intervjun att förutsättningarna ser olika ut på förskolor och är beroende av förskollärarnas kompetens och bemötande. Anette menar även hennes eget förhållningssätt påverkar förutsättningarna till ett bra samarbete. Anette uttrycker sig på följande sätt i intervjun:

“Vissa jobb gör sig själv då förskolläraren är väl pålästa, vi kan föra ett samtal på en nivå där man inte behöver gå in så mycket på det grundläggande”.

Hon nämner även att om förskollärarens kompetens är mindre blir processen längre, då behovet av fortbildning och teoretisk kunskap tillgodoses först innan professionerna emellan kan föra resonemang på en likartad nivå.

Analys

Vår intervju med förskollärarna i kommun ett visar stor samstämmighet när det gäller behovet av en mer närvarande specialpedagog som riktar fokus på hela barngruppen. Förskollärarna anser att om handledningen hade varit riktad till hela barngruppen hade det gett dem större möjligheter till att utveckla ett mer inkluderande klimat för barn i behov av särskilt stöd i verksamheten. Genom förskollärarnas upplevelser av specialpedagogens handledning kan vi se att ett mer relationellt perspektiv efterfrågas. Förskollärarna uttrycker upprepande gånger att handledning i hela barngruppen anses betydelsefull för inkluderingen för alla barn i barngruppen. Förskollärarna efterfrågar hjälp av specialpedagogen att hitta möjligheter att anpassa verksamheten efter barnens behov. Nilholm (2007) menar att ett relationellt perspektiv lägger tonvikten på ett synsätt där ansvaret ligger hos verksamheten att finna lösningar och att anpassa verksamheten efter barnens olika behov, vilket förskollärarna i kommun ett efterfrågar. Förskollärarna uttrycker i intervjuerna en efterfråga av stöd från specialpedagogen med inriktning på hela barngruppen, vilket representerar synsättet inom det relationella perspektivet. Upplevelserna som intervjuerna visade är att specialpedagogen inriktar stödet mer på individuell träning och fokusering av det enskilda barnet vilket för oss visar på ett kategoriska samt det kompensatoriska arbetssätt. Genom att inrikta stödet på det enskilda barnet visar detta på ett kategoriskt synsätt menar Nilholm (2007) då barnet ska individuellt anpassas efter särskilda lösningar. Vi kan se detta perspektiv exempelvis genom

34

förskollärarnas upplevelser av de enskilda träningstillfällena som specialpedagogen förespråkar.

Förskollärarna uttrycker att målen som förskolans läroplan betonar angående inkludering och verksamhetens skyldighet att skapa förutsättningar för barn i behov av särskilt stöd, inte alltid är lätt att genomföra i verkligheten. Förskollärarna i kommun ett, upplever denna situation på förskolan som ett dilemma som är svårt att finna lösning till. Vi ser här en tydlig koppling till dilemmaperspektivet (Nilholm 2007).

Förskollärarna i kommun två

Förskollärarna går under namnen Malin, Anna och Saga. Specialpedagogen går under namnet Sara.

Värdefullt stöd

Förskollärarna visar upp en stor tilltro till deras nuvarande specialpedagog och upplever en trygghet med hennes arbete och tillvägagångssätt i verksamheten. Förskollärarna upplever att samarbetet med specialpedagogen är ett viktigt stöd i verksamenheten för barn i behov av särskilt stöd. När vi i intervjun frågar förskollärarna om det finns en förståelse och respekt för varandras profession möts vi av positiva erfarenheter från alla tre förskollärare. Alla tre upplever att samarbetet med specialpedagogen består av en förståelse och respekt för

varandras förutsättningar och möjligheter i verksamheten. Förskollärarna upplever henne som en förstärkning i arbetslaget, en utomstående som finns där som ett bollplank. Förskolläraren Malin framför följande om specialpedagogens tillgång i förskolans verksamhet,

”Specialpedagogen backar upp oss, vi har inte massa böcker om diagnoser, vi har ju inte det så då behöver vi specialpedagogen så vi kan få rätt information så vi kan ge barnet rätt möjligheter till att utvecklas och en bra förskoletid.”

Tidsbrist och stress

Även om förskollärarna värdesätter specialpedagogens handledning och den kunskapsutveckling som hon tillför i personalgruppen, upplever Saga att råden och tillvägagångssätten kan vara svåra att fullfölja. Samtidigt som Saga har förståelse och full

35

tilltro till specialpedagogens råd, upplever hon hinder i verksamheten vid genomförandet och uppföljningen som handledningen har till följd. Saga uttrycker sig på följande sätt,

”… specialpedagogen kommer och säger att det här barnet behöver sitta med en pedagog och ett barn till och göra de här övningarna eller något spel, så är det just det att tiden att kunna sitta i smågrupper med ett eller två barn finns inte alltid för oss”.

Förskollärarna Saga och Malin är överens om att vid upprepade gånger blir barnets behov åsidosatt på grund av verksamhetens stress och krav som förskollärarna upplever. Saga upplever att

”… hade vi haft fler personal hade vi kunnat dela oss mer, det är inte att det är för mycket barn per yta utan det är för mycket barn per personal känner jag”. Saga anser att ”… specialpedagogen behöver ha färre förskolor för att kunna ge barnen bättre stöd tänker jag”.

Malin delar Sagas upplevelser av stressen i verksamheten och vilken medförande påverkan den har på arbetet med barngruppen,

”… det är så mycket stress runt omkring och det blir bara mer och mer, allt ska skrivas ner, mycket som tar tid och samtidigt ha en verksamhet med barnen, det blir en hel cirkus när man ska från A till Ö”.

Malin ger följande förklaring kring stressmoment i verksamheten som förskollärare står inför. Malin delar med sig i intervjun av sina upplevelser kring stressen som hennes vardag på förskolan består av i relation till vad uppdraget som förskollärare innebär,

“... som förskollärare står man inför dokumentation, utvecklingssamtal, planering och

genomförandet av alla strävansmål från läroplanen samtidigt som du måste hantera denna stress har du en barngrupp som behöver dig. All stress gör det svårt för dig att nå alla barn i behov av särskilt stöd”.

Hemmablind

Alla tre förskollärare uppmärksammar i sina intervjuer att de upplever att det är en stor risk att bli ”hemmablind” i sitt arbete och till följd därav fastna i rutiner. När stunderna inträffar ser alla tre förskollärare specialpedagogen som en utomstående kollega som kommer med en inblick utifrån sitt specifika kunskapsområde och sin profession. Förskollärarna upplever specialpedagogen som ett värdefullt stöd i verksamheten. Malin uttrycker sig på följande sätt,

36

”Man ser samma sak för vi går i det i 8 timmar, man blir hemmablind, man vet alla beteende och alla händelser och till sist så känner man bara att vad gör jag nu, jag har testat allt”.

Anna ser specialpedagogens kunskaper i förskolan på följande sätt,

”… hennes profession är en förstärkning för oss. Så vi kan säga att hon är till för oss, för att vi ska få det stöd och hjälp i de situationer som vi kanske inte kan allting om”.

Specialpedagogen i kommun två

Förutsättningar kontra inställningar

I intervjuerna med specialpedagogerna riktade vi delvis fokus på hur de upplever sina möjligheter att tillgodose förskollärarnas behov av stöd och handledning i verksamheten. Specialpedagogen i kommun två anser att hon har bra förutsättningar i sitt arbete att möta och tillgodose behoven som förskollärarna efterfrågar. De tillfällen som hon stöter på hinder för handledning med förskolläraren handlar mestadels om bristande möjligheter ifrån

förskollärarna sida. Sara möter i de fall oftast kommentarer ifrån förskollärare som följer,

“Det enda vi har tid med är att släcka bränder och så, se till att dagen fungerar”.

Vid de här tillfällena när Sara möter denna sorts inställning i verksamheten använder hon sig av förskolechefens hjälp och tillsammans ser de till att skapa möjligheter för personalgruppen att få handledning. Sara upplever en stor skillnad mellan förskollärarnas bemötande på de olika förskolor som hon har ansvar för som specialpedagog.

“Det finns förskollärare och arbetslag som har en väldigt hög kompetens och många gånger har prövat saker själva innan jag har kommit ut”.

Även om Sara oftast blir bemött med positiva inställningar, händer det att hon möter arbetslag som endast ser hinder som verksamheten består av, istället för att se möjligheterna som finns. Här anser Sara att det är viktigt att hon utgår från grundkraven som hon själv anser är

37

“... när vi skriver handlingsplan får jag sänka kraven, där jag vet att det inte är lönt att göra några avancerade krav utan vi får sänka kraven… vi får börja på en lägre nivå så att någonting görs i alla fall”.

Sara upplever att om hon ställer för höga krav på pedagogerna som redan är negativt inställda är risken hög att ingeting blir gjort. Sara berättar att hennes ansvar ligger i att komma ut till arbetslagen med råd och handledning genom att berätta vilket arbetssätt som är det bästa för det här barnet. Sara är tydlig med att betona att hon inte kan kolla upp arbetslagen och kräva att de följer hennes råd. I situationer där Sara upplever att pedagogerna inte har

förutsättningarna att reda upp olika situationer tar hon hjälp av förskolechefen. Tillsammans försöker de ge den hjälp och handledning som behövs för att arbetslaget ska få de bästa förutsättningarna i sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd.

Närvarande vuxen i barngruppen

Sara lägger stor prioritering i sitt arbete på att vara ute i verksamheterna, två gånger varje termin använder hon sig vad hon kallar “öppen dörr”, här bokar hon in minst 2 timmar på varje förskola. Tiden hon spenderar på varje förskola går ut på att hon är en närvarande vuxen i barngrupperna. Detta arbetssätt menar Sara ger henne en bra chans att möta alla barn och pedagoger utan att det behöver vara via observationer eller handledning. Sara uttrycker sina tankar om arbetssättet på följande vis:

“Jag vill också bara vara ute i förskolorna bara för att få vara med och visa upp mig så det inte blir så himla dramatisk att ” nu kommer Sara”. Jag vill bara gå runt lite så jag får se vem de är och de får se vem jag är”.

Analys

Samarbetet i kommun två mellan förskollärarna och specialpedagogen består till största del av positiva erfarenheter. Det råder dock en övergripande känsla från två av förskollärarna att tidsbristen och stressen i verksamheten övertar deras möjligheter att tillgodose barns olika behov av stöd. Situationen representerar för oss ett dilemma som pedagoger står inför, Nilholm (2007) betonar att dilemmaperspektiv kan ses utifrån att motsättningar som finns i verksamheten är komplicerade att lösa. Det nämns i intervjuerna av förskollärarna i kommun två att de upplever att läroplanens mål samt riktlinjer för förskolan inte alltid är enkla att genomföra i den praktiska verksamheten. Förskollärarna menar att personalbrist utgör en

38

bidragande faktor till dilemmat mellan läroplanens mål och verksamhetens förutsättningar. Dilemmat som vi ser här i denna situation är att förskolans läroplan (Lpfö 98/10) markerar tydligt att förskolans verksamhet ska anpassas till alla barn. Barn i behov av särskilt stöd som vistas i verksamheten ska ges den hjälp och förutsättningar som krävs för att barnet ska utvecklas så långt som möjligt. Dilemmat som sker i praktiken, vilket vår empiri tyder på, är att verksamhetens stress och tidsbrist bidrar med en upplevelse av otillräcklighet för

förskollärarna. Upplevelsen av otillräcklighet beskrivs av förskollärarna men känslan av vanmakt över stressen i verksamheten, uppmärksammas även från specialpedagogen i intervjun.

Förskollärarna i kommun tre

Förskollärarna går under namnen Savannah, Nathalie och Patrik. Specialpedagogen går under namnet Susanne.

Nära samarbete

Förskollärarna i kommun tre upplever att de har ett bra och nära samarbete med specialpedagogen. I samarbete med specialpedagogen har förskollärarna gjort en egen pedagogisk kartläggning som de kan använda sig av i vardagen i barngruppen. Savannah upplever att tillgången till kartläggningsunderlaget ger henne ett tydligt tillvägagångssätt vid upplevelser av oro för barngruppen eller ett specifikt barn. Savannah förklarar kartläggningen så här,

“Den pedagogiska kartläggningen kan vi använda oss av om vi känner oss oroliga för

något barn eller om det är en situation och då gör arbetslaget en kartläggning på den situationen och ställer frågor som; vad är det som gör den situationen så rörig? Vad gör vi som personal?”?

Förskolläraren Patrik menar på att specialpedagogen bygger upp ett stort förtroende både hos personalen samt barnen, då hon prioriterar att vara närvarande ute i verksamheten flertal gånger i veckan. Patrik fortsätter i intervjun att beskriva specialpedagogen som en naturlig och viktig del i organisationen. Patrik säger följande,