Linköpings universitet | Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling Kandidatuppsats, 15 hp | Politices Kandidatprogrammet - Statsvetenskap Vårterminen 2021 | LIU-IEI-FIL-G--21/02522--SE
Saudiarabien och Iran:
Från rentierstat till
senrentierstat eller
predatorstat?
– En komparativ fallstudie över oljeintäkternas effekter på
den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen
Saudi Arabia and Iran: From Rentier State to Late Rentier
State or Predatory State?
– A Comparative Case Study about The Effects of Oil
Revenues on the Economic, Social and Political
Development
Karl Johansson Albin Karlsson
Handledare: Khalid Khayati Examinator: Per Jansson
Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige 013-28 10 00, www.liu.se
Förord
Vi vill rikta ett varmt tack till vår handledare Khalid Khayati som visat ett stort engagemang för vårt arbete och varit en stor inspirationskälla och betydelsefull mentor under processens gång.
Linköping, 2021-05-31
Abstract
For decades, the two biggest oil producers in the Middle East have been Saudi Arabia and Iran, two autocratic states that are also rivals in the region. With time, oil revenues have lowered and public discontent has risen. Through the use of a qualitative, comparative case study, this Bachelor’s Thesis aims to examine how the economic, social and political development in these countries has been affected by the oil revenues.
From the theoretical viewpoints of Rentier State Theory and Assabiyya, the study concludes that oil revenues, as a considerable source of national income, has created undiversified economies in both Saudi Arabia and Iran. This has caused demands for economic, social and political change, leading to different responses from the respective states. Saudi Arabia has begun to diversify its economy to create several sources of income. The country has also initiated to loosen up its strict religious social codes in the public sphere. This is in contrast to Iran, where the government faces significant financial deficits and has started to exploit its population to compensate for the strained public economy. Additionally, no indication of political reforms towards a more democratic system of governance is seen in any of the two states.
Keywords: assabiyya, comparative case study, Iran, oil revenue, rentierism, rentier state, Saudi Arabia
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ...2
1.2 Avgränsningar ...2
1.3 Disposition ... 3
2. Teoretiska utgångspunkter ... 5
2.1 Rentier State Theory (RST) ... 5
2.2 Forskningsläge: Studier om rentierism ... 7
2.3 Assabiyya ... 8
3. Historisk och politisk överblick ... 10
3.1 Saudiarabien: En sunnimuslimsk, absolut monarki ... 10
3.2 Iran: En teokratisk, shiamuslimsk republik ... 11
4. Metod ... 13
4.1 Kunskapssyn och perspektiv på sociala aktörer ... 13
4.2 Den komparativa fallstudien som kvalitativ forskningsdesign ... 13
4.3 Material och tillvägagångssätt ... 15
4.4 Bearbetning av materialet genom kvalitativ innehållsanalys ... 16
4.5 Metodkritik ... 17
4.6 Kvalitetskriterier ... 18
5. Analys ... 20
5.1 Saudiarabien: Från rentierstat till senrentierstat? ... 20
5.1.1 Släktskapsbaserad assabiyya som grund för den saudiska staten ... 20
5.1.2 Upptäckten av olja och expansionen av byråkratin ... 20
5.1.3 Ökat statligt beroende bland de saudiska medborgarna ... 21
5.1.4 Protester under den arabiska våren ... 22
5.1.5 Reformagendan under Mohammed bin Salman ... 23
5.1.6 Ekonomiska reformer för att diversifiera den saudiska ekonomin ... 23
5.1.7 Social liberalisering av det saudiska samhället ... 24
5.1.8 Uteblivna politiska reformer... 25
5.2 Iran: Från rentierstat till predatorstat? ... 25
5.2.1 Missnöjet med shahregimen och upprinnelsen till den iranska revolutionen ... 25
5.2.2 Den religiösa assabiyyan och den “valbara diktaturen” under islamiska republiken ... 27
5.2.3 Politiskt missnöje med den islamiska republiken och viljan till förändring ... 29
5.2.4 Utvecklingen mot predatorstat ... 30
5.3 Komparativ analys: Likheter och skillnader mellan Saudiarabien och Iran ... 30
5.3.2 Den ekonomiska utvecklingen ... 32
5.3.3 Den sociala utvecklingen ...33
5.3.4 Den politiska utvecklingen ...33
6. Avslutande diskussion ... 35
6.1 Vad kännetecknar uppkomsten av rentierstaten i Saudiarabien respektive Iran? ... 35
6.2 Hur påverkar rentierstaten den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen i Saudiarabien respektive Iran? ... 35
6.3 Hur förhåller sig regimerna i Saudiarabien och Iran till den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen i respektive stat? ... 36
6.4 Egna reflektioner ... 37
6.5 Vidare forskning ... 37
Källförteckning ... 38
Bilaga ... 45
Diagram 1: Överblick över studiens urval av källor. ... 45
Diagram 2: Ränteinkomster från olja som procent av BNP för Saudiarabien och Iran. 1970-2018. ... 45
Diagram 3: Produktion av råolja i Saudiarabien och Iran. År 1960-2019. ... 46
Diagram 4: Skatteintäkter som procent av BNP för Saudiarabien, Iran och genomsnittet för världen. År 1972-2019. ... 46
1
1. Inledning
Mellanöstern är en region som länge har präglats av konflikter och religiös fundamentalism (Zakaria 2004, s. 3). Karaktäristiskt för Mellanöstern är också stater som erhåller sina statsintäkter från ränteinkomster av naturresurser samt tullavgifter, bistånd och remitteringar (Zakaria 2004, s. 10). När ränteinkomster räcker för att finansiera hela, eller den stora andelen, av statens utgifter blir staten mer eller mindre ekonomiskt oberoende av sina medborgare som inte behöver beskattas för att få ta del av den offentliga välfärd som staten erbjuder. Därmed fyller staten främst en distributiv funktion som spenderar och förser medborgarna med resurser. Således legitimeras staten utifrån sin distributiva generositet och inte genom politisk representation (Luciani 2016, ss. 117–118).
Naturresurser såsom olja är dock ändliga, vilket innebär att flödet av ränteinkomster inte är
permanent. Över tid ställer detta krav på ekonomiska förändringar för att finansiera statsapparaten, vilket vidare får konsekvenser för statens relation till medborgarna (Gray 2011, s. 21). Två stater som vilar på stark religiös grund och erhåller sina statsintäkter på detta sätt är Saudiarabien och Iran (Zakaria 2004, s. 15; Gray 2011, ss. 1–2). Anledningen till att studien fokuserar på dessa stater är för att de utgör två regionala stormakter i Mellanöstern som till stor del finansieras av
ränteinkomster från olja, men samtidigt representerar olika religiösa inriktningar, där Saudiarabien är sunnimuslimskt och Iran är shiamuslimskt. Vidare har staterna olika ekonomiska och politiska intressen i regionen, vilket exempelvis tar sig uttryck i konflikten i Jemen där Saudiarabien och Iran stöttar olika parter (Hodali, 2021). Dessa olika religiösa, politiska och ekonomiska motsättningar skapar således en antagonism staterna emellan.
Under det senaste decenniet har staterna också präglats av interna motsättningar. I Saudiarabien skedde protester i samband med den arabiska våren 2011, som grundades i en vilja till politisk förändring. Bland annat protesterades det mot den höga arbetslösheten, där universitetsutbildade hade svårt att hitta arbete och fick konkurrera om låglönejobb med migranter (Reuters, 2011). Protesterna rörde också diskrimineringen av shiiter, en muslimsk minoritet (BBC, 2014). I Iran har motsättningarna bland annat manifesterats i stora protester mot valfusk, korruption och en svår ekonomisk situation (BBC, 2018a).
Ämnet är inomvetenskapligt relevant genom att jämförelsen bidrar till att nyansera de likheter och skillnader som föreligger mellan dessa antagonistiska stater. Genom att lyfta fram ett intranationellt perspektiv som fokuserar på de ekonomiska, sociala och politiska effekterna av rentierstaten, det vill säga att staterna erhåller en betydande del av sina statsintäkter genom ränteinkomster från olja,
2 hoppas vi kunna bidra till den kumulativa teoribildningen på området (Svensson & Teorell 2007, s. 18).
Vidare är forskningsämnet utomvetenskapligt relevant (Svensson & Teorell 2007, s. 18).
Saudiarabien och Iran är Mellanösterns två stormakter som ofta figurerar och diskuteras i media. Vidare är staterna stora exportörer av olja, vilket innebär att staternas oljetillgångar och produktion påverkar oljepriset på världsmarknaden och därigenom den globala ekonomin. Genom att belysa hur oljeintäkterna påverkar statens ekonomiska, sociala och politiska utveckling söker uppsatsen att lyfta fram ett teoretiskt perspektiv på Saudiarabien och Iran som inte är särskilt framträdande i den västerländska debatten. Som regionala stormakter i Mellanöstern får den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen i Saudiarabien och Iran vidare följder för den internationella politiken och den humanitära situationen för människor i regionen. Således är uppsatsens ämne relevant för många människor och deras livssituation.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att studera Saudiarabien och Iran som två rentierstater och jämföra hur detta påverkar den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen i respektive stat, från upptäckten av olja under första halvan av 1900-talet till nutid. För att uppfylla syftet ska följande
frågeställningar besvaras:
1. Vad kännetecknar uppkomsten av rentierstaten i Saudiarabien respektive Iran?
2. Hur påverkar rentierstaten den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen i Saudiarabien respektive Iran?
3. Hur förhåller sig regimerna i Saudiarabien och Iran till den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen i respektive stat?
1.2 Avgränsningar
Uppsatsen avgränsas till att analysera effekterna av staternas statsintäkter på den ekonomiska, politiska och sociala utvecklingen i staterna utifrån Rentier State Theory (RST). Vår studie definierar rentierism i enlighet med Hazem Beblawis klassiska definition, nämligen en ekonomi som är beroende av externa ränteinkomster. En rentierstat, vilket är en särskild typ av rentier ekonomi, karaktäriseras vidare av att endast ett fåtal individer genererar dessa externa
3 ränteinkomster, medan majoriteten endast är delaktiga i distributionen eller utnyttjandet av dessa resurser (Beblawi 1987, ss. 384-385).
Vidare är det centralt att avgränsa begrepp som förekommer i uppsatsens frågeställningar. Med ekonomisk, social och politisk utveckling avses den nuvarande ekonomiska ordningens effekter på statens relation till sina medborgare över tid. Det är viktigt att betona att utveckling som begrepp inte per definition har en positiv innebörd i detta sammanhang, utan istället bör förstås som en förändringsprocess som sker löpande.
För att förklara maktstrukturerna mellan staten och medborgarna i rentierstaten, där en elitgrupp kontrollerar statens resurser, kommer det teoretiska perspektivet assabiyya att användas som ett stödbegrepp till RST. Begreppet skulle ungefär kunna översättas till “gruppkänsla” eller
“solidaritet” och söker att förklara framväxt och fall av politiska dynastier som vilar på en grund av social samhörighet (Gierer 2001, ss. 1, 4)1.
1.3 Disposition
Uppsatsen består av sex kapitel. Efter detta inledande kapitel fortsätter uppsatsen med att redovisa studiens teoretiska utgångspunkter i kapitel 2. Här presenteras först huvudteorin, Rentier State Theory (RST), följt av ett kort avsnitt om tidigare studier med rentierism i fokus. Därefter introduceras assabiyya, ett teoretiskt perspektiv som kan användas för att förklara hur politiska dynastier, grundade på någon form av social samhörighet, uppkommer och faller.
Vidare ämnar kapitel 3 att presentera en övergripande bakgrundsbeskrivning över Saudiarabien och Iran, där staternas respektive statsskick står i fokus.
Kapitel 4 redogör för studiens metodologiska utgångspunkter. Kapitlet inleds med ett avsnitt om uppsatsens perspektiv på kunskap och sociala aktörer. Vidare presenteras den komparativa
fallstudien som kvalitativ forskningsdesign, följt av materialet som ligger till grund för studien och den kvalitativa innehållsanalysen som analysmetod. Kapitlet avslutas med en problematisering av den valda metodologin och en diskussion utifrån fyra kvalitetskriterier.
1 Uppsatsen hänvisar till de sidnummer som förekommer i den enskilda artikeln av Gierer (2001) som följer
av länken under Källförteckning. Dessa är inte desamma som sidnumreringarna för publikationen i den vetenskapliga tidskriften. För att tydliggöra denna skillnad kompletteras referensen med en avslutande parentes över den enskilda artikelns sidnummer.
4 Kapitel 5 avhandlar studiens analys. Här ligger de teoretiska utgångspunkterna om RST och
assabiyya till grund för en analys av vad som kännetecknar rentierstaten i Saudiarabien och Iran, dess effekter på den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen i respektive stat samt hur regimerna i vardera stat förhåller sig till utvecklingen. Analysen kommer göras i tre olika avsnitt. Först analyseras Saudiarabien som sedan följs av Iran. Det tredje och sista avsnittet utgör studiens komparativa kärna, där likheter och skillnader mellan de båda staterna diskuteras.
I kapitel 6 avrundas uppsatsen genom en avslutande diskussion som ämnar att besvara studiens frågeställningar tillsammans med ett kort avsnitt om egna reflektioner samt ett resonemang om hur vidare forskning kan bidra till den kumulativa teoribildningen om RST.
5
2. Teoretiska utgångspunkter
2.1 Rentier State Theory (RST)
Rentier State Theory (RST) är en teori inom politisk ekonomi som söker att förklara relationen mellan stat och samhälle i stater som erhåller sina huvudsakliga statsintäkter från ränteinkomster av olika slag (Gray 2011, s. 1). Teorin lägger således tonvikt vid statens fiskala funktion och skiljer därigenom på så kallade produktionsstater och rentierstater (Luciani 2016, s. 117).
En produktionsstat finansieras genom beskattning av medborgarna. Detta innebär att det är
medborgarna som bekostar statsapparaten genom att betala en del av det värde som produceras till det offentliga. Produktionsstatens grundläggande funktion är således att extrahera resurser från de ursprungliga ägarna och sedan omfördela resurserna inom samhället på ett sätt som de tidigare ägarna inte själva hade valt. Detta legitimeras genom att medborgarna erhåller politisk
representation genom demokratiska institutioner och möjlighet till ansvarsutkrävande av staten (Luciani 2016, s. 117).
En rentierstat, å andra sidan, finansieras huvudsakligen genom ränteinkomster från omvärlden för inhemska naturresurser. Detta innebär att staten inte behöver beskatta sina medborgare alls, alternativt i liten utsträckning, för att bekosta sina utgifter. Således är staten tämligen ekonomiskt oberoende av medborgarna och syftar till att spendera och förse medborgarna med resurser utan att medborgarna betalar för dessa. Statens ekonomiska oberoende av sina medborgare innebär således att den inte behöver söka folkets legitimitet genom att erbjuda politisk representation. Därmed kan rentierstatens relation till beskattning och politisk representation väl illustreras med det talande ordspråket “no taxation without representation, no representation without taxation” (Ibid, ss. 117– 118).
Den som introducerade RST var den iranske forskaren Hossein Mahdavy. Bland annat lyfter Mahdavy att rentierstaten tenderar att centrera ekonomiska investeringar till sektorer som är
relaterade till naturresurser, medan resterande delar av ekonomin eftersätts (Mahdavy 1970, s. 437). Oljeberoendet fördröjer således investeringar i andra sektorer, inte minst utbildning, som är viktiga för att säkra långsiktig ekonomisk tillväxt. Till följd av att rentierstaten inte behöver ett
skattesystem, eller endast i liten utsträckning, utvecklas inte heller en byråkrati som kan
administrera staten på ett effektivt sätt. Avsaknaden av skattesystem gör också staten känslig för om ränteinkomsterna skulle försvinna (Ibid, ss. 466–467).
6 Giacomo Luciani och Hazem Beblawi är två andra forskare som har bidragit till den tidiga
utvecklingen av RST genom att identifiera de politiska konsekvenserna av rentierstaten. Deras forskning argumenterar för att rentierstaten är ekonomiskt oberoende av sina medborgare och endast syftar till att distribuera resurser till medborgarna. Genom den ekonomiska generositeten “betalar” staten sina medborgare för deras lojalitet, vilket medför att staten slipper söka legitimitet genom att erbjuda politisk representation (Luciani 2016, s. 117).
Trots att rentierstater är relativt ekonomiskt oberoende av sina medborgare och därför inte behöver legitimeras genom att folket erbjuds politisk representation hotas dessa av andra utmaningar. Först och främst är naturtillgångar som olja ändliga resurser, vilket innebär att flödet av de
ränteinkomster som staterna inbringar inte varar för evigt. Vidare innebär en växande befolkning ökade anspråk på arbetstillfällen från medborgarna, samtidigt som globaliseringen ställer nya krav på liberalisering och politiska reformer (Gray 2011, ss. 20–21). Således beror den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen i varje enskild rentierstat på dess förmåga att anpassa sig till de utmaningar som hotar dess existens.
För att bemöta dessa utmaningar kan en rentierstat utvecklas till en senrentierstat. I detta fall erhåller staten fortfarande en stor andel av statsintäkterna från icke-produktiva källor såsom ränteinkomster från oljetillgångar. Dock öppnar senrentierstaten försiktigt upp för globalisering genom internationell handel och utländska investeringar med syfte att diversifiera den ekonomiska sektorn för att minska beroendet av naturresurser (Gray 2011, ss. 25–26). Karaktäristiskt för senrentierstaten är vidare att den tillåter ett visst utrymme för politisk pluralism, dock bara i sådan utsträckning att den politiska elitens makt inte äventyras2. Dessutom bedriver senrentierstaten ofta en aktiv ekonomisk politik utifrån en långsiktig utvecklingsplan för att lyckas möta medborgarnas behov (Ibid, ss. 23, 28).
En forskare som har haft stor betydelse för det teoretiska tillskottet om senrentierism till RST är Matthew Gray. Liksom Luciani och Beblawis tidigare fas av RST, instämmer Gray att det tycks finnas ett samband mellan rentierism och avsaknad av demokrati. Däremot kritiserar Gray att staten skulle vara helt autonom i relation till samhället endast för att medborgarna inte beskattas. Gray argumenterar för att staten fortfarande behöver vara responsiv och möta samhällets utmaningar för att kunna upprätthålla statsmakten. För att förklara hur vissa rentierstater försöker anpassa sig till
2 I både Saudiarabien och Iran kontrolleras statsmakten av olika typer av assabiyya. Se kap. 2.3 nedan för en
7 nya utmaningar, såsom globalisering, vidareutvecklade Gray RST till att inkludera senrentierism som en fas av rentierism för den moderna staten (Gray 2011, s. 15).
En rentierstat som inte lyckas hantera globaliseringens utmaningar samt det faktum att naturresurser såsom olja är ändliga riskerar istället att övergå till att bli en predatorstat. Således sker denna övergång när staten inte längre besitter tillräckligt med resurser för att uppfylla de mål om
ekonomisk utveckling som medborgarna kräver. Detta leder vidare till att staten börjar exploatera medborgarna för att finansiera sina utgifter (Levins 2013, s. 397).
Rentier State Theory appliceras ofta på stater i Mellanöstern, med rika tillgångar på olja och naturgas, där dessa stater erhåller ränta för export av naturtillgångarna till omvärlden. Både
Saudiarabien och Iran är stora exportörer av olja, vilket gör staterna till lämpliga fall för applikation av teorin (Gray 2011, ss. 1–2).
2.2 Forskningsläge: Studier om rentierism
En studie av betydelse för forskningen om rentierism är Ross (2001). Utifrån tidsseriedata över 113 nationer mellan åren 1971–1977 undersöker Ross kausala mekanismer för att förklara varför oljetillgångar verkar hindra demokrati (Ross 2001, s. 325). Studiens övergripande slutsats är att oljans negativa effekt på demokratin är statistiskt signifikant och att oljan är mer skadlig för demokratin i fattigare länder än rika. Vidare finner Ross ett visst stöd för tre kausala mekanismer som förklarar oljans negativa påverkan på demokratin: (1) en rentiereffekt, där statens distribution av resurser till medborgarna i kombination med låg beskattning leder till lojalitet gentemot staten (2) en repressionseffekt, där statens oljetillgångar skapar resurser för att förtrycka politiska
motståndare samt (3) en moderniseringseffekt, där den ekonomiska utvecklingen av oljetillgångarna inte leder till ökad utbildningsnivå (Ross 2001, ss. 336-337, 356-357).
I en studie diskuterar Levins (2013) vilken mentalitet som rentierstaten skapar hos sin befolkning samt vilken roll som islam och tribalism spelar (Levins 2013, s. 388). Hon menar att medborgarnas inkomst, som i rentierstaten huvudsakligen delas ut från staten till medborgarna snarare än intjänas av medborgarna själva, leder till en särskild sorts mentalitet där invånarna blir främmande inför kopplingen mellan lön och arbete (Levins 2013, s. 393). Levins diskuterar vidare hur islam utgör ett hot mot de styrande eftersom civilsamhället till stor del utgörs av religiösa platser, exempelvis moskéer, som således utgör samlingspunkter för politisk diskussion och politiskt motstånd (Ibid, s. 401). Levins lyfter också att de arabiska monarkierna troligen kommer överleva så länge som
8 rentierstaten överlever. Oljan är dock en ändlig naturresurs, vilket enligt Levins medför att
monarkerna i viss mån måste släppa på sin absoluta makt för att behålla sin legitimitet (Ibid, ss. 418–419).
RST har även mött kritik, bland annat från Ross (2001, s. 331) och Okruhlik (1999, s. 308), som menar att teorin har blivit såpass generell att den tappar förklaringskraft. För att teorin skall komma till användning är det också viktigt att den appliceras i kontext. Här påpekar Herb (2005, s. 311) betydelsen av fallstudier som kombinerar RST med andra intressanta variabler för att kunna förklara specifika kontexter för olika fall. Ett svar på kritiken är Gray (2011) och utvecklingen av senrentierismen, vilken kan ses som ett teoretiskt tillskott som ökar förklaringskraften för RST gällande rentierstater som befinner sig i en moderniseringsprocess.
2.3 Assabiyya
Assabiyya är ett teoretiskt perspektiv som utgår från psykologiska och materiella faktorer för att förklara framväxt och fall av politiska dynastier som vilar på en grund av social samhörighet (Gierer 2001, s. 1). Perspektivet utvecklades på 1300-talet av den arabiske historikern och filosofen Ibn Khaldun, men som begrepp förekommer assabiyya redan i Koranen. Den bakgrunden medför att teorin framförallt appliceras på muslimska samhällen (Halim et al. 2012, ss. 1232–1233).
Vissa forskare har argumenterat för att inte försöka översätta assabiyya som begrepp till följd av risken att inte lyckas fånga dess sanna betydelse, medan andra har sökt en mer generell definition. Franz Rosenthal översätter assabiyya till “gruppkänsla”, medan Mushin Mahdi hävdar att
“solidaritet” är den närmaste översättningen som kan tillskrivas begreppet (Halim et al. 2012, s. 1234).
Enligt Ibn Khaldun är assabiyya (“gruppkänsla”, “solidaritet”, “social samhörighet” etc.) särskilt stark i små politiska enheter, framförallt i nomadsamhällen där gruppens medlemmar är beroende av varandras hjälp och stöd för att överleva. Det är dock inte individernas gemensamma ursprung i sig som ger upphov till en stark sammanhållning, utan snarare att de socialiseras tillsammans (Gierer 2001, s. 4). Här spelar religion en viktig roll, där tro kan vara ett sätt att stärka utsatta människor i deras livssituation genom spirituell praktik, men också för att undanröja avundsjuka och främja gemenskap mellan gruppens medlemmar (Halim et al. 2012, s. 1234).
9 Vidare kan solidariteten utvidgas till större grupper om individerna delar gemensamma upplevelser och på så vis lägga grunden för politisk makt i stora urbana områden, särskilt under en karismatisk ledare som gruppen kan ställa sig bakom. På det sättet kan makten i samhället koncentreras till ett ledarskap. Dock riskerar en utvidgad assabiyya att eroderas om inte ledaren utövar makten på ett rättfärdigt vis som accepteras av gruppen. Detta riskerar att leda till den styrande assabiyyans fall. Det är därför av största vikt att ledaren hela tiden grundar sitt ledarskap i gruppen för att försäkra sig om stöd och därmed assabiyyans fortlevnad (Gierer 2001, s. 4).
10
3. Historisk och politisk överblick
3.1 Saudiarabien: En sunnimuslimsk, absolut monarki
Saudiarabien är en absolut monarki med drygt 34 miljoner invånare (2019) som är belägen på Arabiska halvön (World Bank, 2021a). Som grund för statsbildningsprocessen föreligger en allians mellan den styrande klanfamiljen Al Saud och religiösa ledare som förespråkar wahhabism, en fundamentalistisk tolkning av sunnitisk islam (Mandaville 2016, s. 182). Relationen mellan klanfamiljen och de religiösa ledarna kan härledas tillbaka till 1700-talet (Ayoob & Kosebalaban 2008, s. 2) då klanfamiljen erbjöds religiös legitimitet av wahhabiterna för att försöka ena olika klansamhällen till en enhetlig stat. Efter det Osmanska rikets fall lyckades Abdul Aziz Al Saud (Ibn Saud) ena Arabiska halvön från Persiska viken till Hijazprovinsen och 1932 upprättades den
moderna staten som kungadömet Saudiarabien (Mandaville 2016, s. 182). Vid denna tidpunkt var den saudiska statsmakten starkt centraliserad med en underutvecklad byråkrati som huvudsakligen förvaltades genom klienternas personliga kontakter med klanfamiljen (Hertog 2010, s. 41).
Alliansen mellan wahhabiterna och den politiska makten utgör fortfarande en viktig grundpelare inom den saudiska staten. Den 1 mars 1992 utfärdades en kunglig förordning, Basic Law of
Government, som reglerar Saudiarabiens styrelseskick. Här fastslås att statens konstitution utgörs av Koranen, islams heliga bok, samt sunna, traditioner från profeten Muhammeds liv. Därmed utgör sharia, den islamiska lagen, den högsta lagmässiga grunden för såväl den rättsliga som den politiska makten (Mandaville 2016, s. 182). Vidare lagstadgas att den politiska makten begränsas till sönerna av Ibn Saud, Saudiarabiens grundare, och deras söner i nedstigande led (Royal Decree No. (A/90) 1992). Således saknar Saudiarabien ett demokratiskt valt lagstiftande organ. Dock finns ett konsultativt råd, Majlis Al-Shura, bestående av 150 ledamöter som utses av kungen.
Institutionen har mandat att politiskt rådge kungen och ändra redan existerande lagar (The Embassy of the Kingdom of Saudi Arabia, u.å.).
Al Saud-familjen legitimerar sin makt dels genom erövringen av de områden på 1920- och 1930-talen som ledde till statsbildningen, dels genom samröret med de islamiska institutionerna som ligger till grund för Saudiarabiens styrelseskick samt genom distributionen av resurser till medborgarna (Okruhlik 1999, s. 301). Vidare ligger de två heliga städerna Mecka och Medina i Saudiarabien, till vilka miljontals muslimer vallfärdar varje år på pilgrimsfärd (Levins 2013, s. 403). Detta ger Saudiarabien en central position inom den muslimska världen.
11 Vidare var Saudiarabien med och grundade The Organization of the Petroleum Exporting Countries (OPEC) 1960, en mellanstatlig organisation där främst oljeproducerande länder från Mellanöstern och Afrika ingår. OPEC, som tillsammans besitter ca 80 % av världens oljereserver (OPEC, 2021a) söker att koordinera och likrikta oljeproduktionen, med syfte att oljepriset ska vara stabilt för producenter och att leverans av olja och avkastning för investerare ska säkerställas (OPEC, 2021b).
3.2 Iran: En teokratisk, shiamuslimsk republik
Iran är en islamisk republik med knappt 83 miljoner invånare (2019) som är belägen i Mellanöstern (World Bank, 2021a). Landets nuvarande politiska statsskick institutionaliserades 1979 i samband med den iranska revolutionen, där den tidigare diktatoriska shahregimen ersattes av den nuvarande islamiska republiken (Denk & Anckar 2018, s. 301).
Iran har en lång tradition av politiska dynastier genom historien. Landet grundades som det persiska imperiet under 500-talet f. Kr med flera dynastier som avlöste varandra. En viktig historisk dynasti för Irans moderna identitet är safaviddyanstin som rådde 1501–1722. I samband med
maktövertagandet upphöjde safaviderna shiaislam till statsreligion och inledde en
tvångskonvertering av sina sunnimuslimska undersåtar, en process som pågick till mitten av 1600-talet. Minoriteter som kurder och turkmener förblev dock sunniter. Safaviderna rekryterade perser till sina hov som därmed fick en upphöjd roll i byråkratin. Än idag utgör den persiska etniciteten och shiaislam dominerande särdrag för Iran (Denk & Anckar 2018, ss. 301–303). Ett exempel som visar på den persiska hegemonin i landet är det faktum att perserna endast utgör en knapp majoritet av landets befolkning, samtidigt som persiska är landets officiella språk (Katouzian 2014, s. 169).
Irans politiska system har beskrivits med flera termer, såväl “auktoritärt” och “diktatoriskt” som en “valbaserad diktatur”. En vanligt förekommande beskrivning är att landet är en teokrati, det vill säga en religiös diktatur. Det politiska systemet är dock inte helt lätt att klassificera då det finns inslag av folkvalda institutioner (Denk & Anckar 2018, s. 305). Även om landet organiserar president- och parlamentsval är dessa inte rättvisa och fria eftersom det inte finns någon
yttrandefrihet eller mötesfrihet, vilket är centralt i en demokrati. Regimkritiska röster tystas och även om det finns politiska alternativ att rösta på så är dessa krafter inte regimförändrande, utan är istället måna om att behålla den nuvarande politiska ordningen (Denk & Anckar 2018, ss. 301, 305). Rätten till rättvis rättegång kränks också systematiskt, där dödsstraff används som ett verktyg för politiskt förtryck (Amnesty International, 2021).
12 Iran är den enda teokratin i världen som har shiitisk islam som grund för sin samhällsordning (Denk & Anckar 2018, s. 322) och med en shiamuslimsk befolkning i klar majoritet (ca 90 %) konkurrerar Iran med det sunnimuslimska Saudiarabien om vilket land som ska leda den muslimska världen (Mandaville 2016, s. 183). Det som skiljer shiitisk och sunnitisk islam gäller synen på vem som kan sägas vara profeten Muhammeds rättfärdige efterträdare. Shiamuslimer anser att profetens
rättfärdige efterträdare måste vara ättling till profetens svärson Ali, medan sunnimuslimer istället hävdar att den som är bäst lämpad att leda muslimerna ska göra det, oberoende släktskap med profeten (Denk & Anckar 2018, ss. 301–302).
13
4. Metod
4.1 Kunskapssyn och perspektiv på sociala aktörer
Denna uppsats intar en interpretivistisk syn på kunskap och ett konstruktivistiskt perspektiv på sociala aktörer. För att förklara den interpretivistiska kunskapssynen är det lämpligt att först redogöra den positivistiska kunskapssynen, nämligen att den sociala verkligheten kan förstås naturvetenskapligt. Detta innebär att forskningen kan vara värderingsfri och att kunskap kan erhållas genom insamling av fakta som grund för lagmässiga regelbundenheter (Bryman 2011, s. 40). Den interpretivistiska kunskapssynen, i kontrast till positivismen, innebär istället att man i sin kunskapssyn måste ta hänsyn till den subjektiva uppfattningen av omvärlden (Bryman 2011, s. 30). Saudiarabien och Iran är två stater med olika historia och förutsättningar. Således följer inte deras ekonomiska, sociala och politiska utveckling några regelmässiga lagbundenheter, utan är snarare kontextberoende och partikulära. Därför är interpretivismen en lämplig kunskapssyn i detta arbete.
Det konstruktivistiska perspektivet framhåller att verkligheten är i ständig förändring och kontinuerligt omformas av sociala aktörer som interagerar med varandra. Således finns ingen definitiv och värderingsfri version av verkligheten, utan istället omkonstrueras den alltjämt. Detta innebär i sin tur att individen presenterar sin version av den sociala verkligheten snarare än en värderingsfri syn på världen (Bryman 2016, s. 29). Denna uppsats analyserar Saudiarabien och Iran utifrån de personliga referensramar som präglar oss som uppsatsförfattare. Dessa påverkas såväl av våra tidigare erfarenheter och fördomar som av den tidigare forskningen kring ämnet som vi tar del av. Således påverkas vi oundvikligen av omvärlden i vårt arbete och detta bör därför
uppmärksammas, vilket motiverar den konstruktivistiska kunskapssynen.
4.2 Den komparativa fallstudien som kvalitativ forskningsdesign
Inom metodologin råder en diskussion om vad som utgör skillnaden mellan en fallstudie och en komparativ fallstudie. Detta kräver först och främst ett klargörande över vad som utgör ett fall och vad som är en analysenhet. Bryman (2016) menar att ett fall relaterar till ett särskilt avgränsat sammanhang, exempelvis en organisation eller plats, som studeras intensivt. Den intensiva studien handlar om att det empiriska materialet ska studeras detaljerat och i slutändan generera teori, något som Yin (2009) kallar för analytisk generalisering (Bryman 2016, ss. 60, 64). Denna teoribildning söker inte nödvändigtvis att kunna generaliseras till ett allmänt resonemang, utan snarare att kunna erbjuda förklaringskraft för en särskild kontext samt närliggande fall (Esaiasson et al. 2017, s. 159).
14 Vidare kan en analysenhet beskrivas som de objekt (eller subjekt) som studeras för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Utifrån analysenheten kan olika variabler studeras, vilka beskriver hur särskilda egenskaper hos analysenheten varierar (Esaiasson et al. 2017, s. 48). Det är denna variation som visar på fallets särskilda särdrag.
Vissa likställer antalet fall med antalet analysenheter, vilket innebär att en enfallstudie endast kan ha en analysenhet (Esaiasson et al. 2017, s. 50). För att kunna göra en jämförelse krävs dock minst två analysenheter, vilket därmed skulle medföra att en komparativ studie inte skulle kunna sägas vara en fallstudie. Yin menar dock att ett fall kan bestå av flera analysenheter, vilket således öppnar upp för komparativa fallstudier. Utifrån Yins perspektiv innebär detta vidare att en komparativ fallstudie skiljer sig från en fallstudie genom att analysenheterna studeras inom olika kontexter (Esaiasson et al. 2017, s. 109). Syftet med den komparativa fallstudien är alltså att söka förklaringar till likheter och skillnader för att på så vis främja medvetenhet och en djupare förståelse för de olika sociala verkligheter som de olika fallen representerar (Bryman 2016, ss. 61, 64–65).
I denna studie utgör Saudiarabien och Iran de två separata fall som studeras. Dessa är båda autonoma stater som kontrollerar ett avgränsat geografiskt område. Gemensamt för båda är också att de är fall av rentierstater. Dock skiljer sig staterna åt när det gäller religiös, ekonomisk och politisk inriktning. För att lyckas uppfylla studiens jämförande syfte, detta genom att studera eventuella likheter och skillnader staterna emellan, krävs att flera olika analysenheter studeras i respektive stat. Således blir antalet analysenheter fler än antalet fall, vilket medför att studien, i likhet med Yin, utgår från att ett fall kan ha flera analysenheter. Med detta som bakgrund utgör studien en komparativ fallstudie som mer specifikt faller under kategorin cross-national research3 (Bryman 2016, ss. 64–65).
Vidare bör studien anses vara kvalitativ av ett flertal orsaker. Först och främst har uppsatsen en induktiv ansats, där resultatet söker att ligga till grund för teoribildning som bidrar till den
kumulativa forskningen om Saudiarabien och Iran. Uppsatsen utgår även från ett interpretivistiskt sätt att se på kunskap samt en konstruktivistisk syn på sociala aktörer. Dessa två perspektiv är karaktäristiska för en kvalitativ forskningsdesign (Bryman 2016, s. 32).
3 En definition av Hantrais (1996) fastslår att cross-national research omfattar studier som undersöker ett
problem eller fenomen i två eller flera stater i syfte att jämföra hur dessa manifesteras i olika socio-kulturella förhållanden. Denna studie faller inom ramen för denna definition genom jämförelsen av Saudiarabien och Iran utifrån den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen i respektive stat.
15
4.3 Material och tillvägagångssätt
För att utföra denna komparativa fallstudie finns uppenbara hinder för att genomföra
direktobservationer, intervjuer samt enkätundersökningar för att samla in material. Detta beror såväl på den rådande coronapandemin som kostnader för att genomföra direktobservationer på plats i Mellanöstern. Till följd av detta är studien hänvisad till existerande källor för materialinsamlingen och är således icke-experimentell, det vill säga att redan inträffade händelser analyseras i efterhand (Svensson & Teorell 2007, ss. 80, 87).
Mer specifikt baseras studien på nyhetsartiklar, webbsidor, vetenskapliga artiklar, facklitteratur och lagtext. Som urvalsmetod för källmaterialet bygger studien på ett så kallat subjektivt urval
(purposive sampling), vilket innebär att källmaterialet väljs ut för att generera värdefull information för att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar. Vad som anses vara värdefull information bedöms av oss som uppsatsförfattare utifrån vår ämneskunskap (Denscombe 2009, s. 37; Bryman 2016, s. 410). För att finna urvalet av facklitteratur och vetenskapliga artiklar för studien används databaser såsom Unisearch via Linköpings universitetsbibliotek och Google Scholar, där nyckelord såsom assabiyya, rentierism och rentier state, ofta i kombination med Saudi Arabia och Iran, utgör utgångspunkter för att finna relevanta sökträffar. När det gäller nyhetsartiklar, webbsidor och lagtext tar informationssökningen istället sin utgångspunkt från sökmotorn Google, där nyckelorden varierar beroende på vilken händelse som står i centrum för sökningen.
Vetenskapliga artiklar och facklitteratur är särskilt viktiga för att säkerställa att materialet som ligger till grund för studiens analys är vetenskapligt förankrat. För att säkra vetenskapligheten har all facklitteratur och artiklar som är publicerade i vetenskapliga tidskrifter kontrollerats,
huvudsakligen genom NSD och deras vetenskapliga register4, men också genom kompletterande
webbsökningar. Resultatet visade att samtliga av dessa källor är peer-reviewed5 och minst uppfyller
kravet för grundläggande vetenskaplighet.
4 Norsk senter for forskningsdata (NSD). (2021). Register over vitenskapelige publiceringskanaler.
https://dbh.nsd.uib.no/publiseringskanaler/Forside [hämtad 2021-05-11]. Registret innehåller information om klassificerad vetenskaplig nivå hos olika typer av publikationer.
5 Peer-reviewed innebär att vetenskapliga publikationer läses och externt granskas av ämnesexperter innan
16
Diagram 1: Överblick över studiens urval av källor
Diagram 1 ovan visar en kategoriserad sammanställning över urvalet av källor som ligger till grund för studien. Detta ämnar skapa en tydlig överblick över det insamlade materialet för läsaren.
4.4 Bearbetning av materialet genom kvalitativ innehållsanalys
För att bearbeta källmaterialet som ligger till grund för studien genomförs en kvalitativ
innehållsanalys. Enligt Bryman (2016) syftar denna analysmetod till att identifiera underliggande teman som kan urskiljas ur det källmaterial som studeras och ofta klassificeras i olika kategorier (Bryman 2016, ss. 563, 694). Detta görs genom noggrann läsning av materialet som vidare
resulterar i ett urval av särskilt relevanta avsnitt som kopplar till studiens syfte och frågeställningar (Esaiasson et al. 2017, s. 211). Processen för att identifiera dessa teman beskrivs inte nödvändigtvis i detalj, utan snarare brukar de tematiska fynden illustreras genom exempel eller citat. Vidare framhålls betydelsen av den som studerar dokumenten för att tolka innebörden av materialet (Bryman 2016, s. 694).
Precis som Bryman (2016) och Esaiasson et al. (2017) påpekar bygger den kvalitativa
innehållsanalysen i denna studie initialt på en grundlig genomläsning av det utvalda källmaterialet. Därefter sammanställs avsnitt ur respektive källa som är betydelsefulla för att besvara
frågeställningarna på ett nyanserat sätt. De sammanställda avsnitten klassificeras därefter i
kategorier. Den första kategorin relaterar till studiens första frågeställning och söker att identifiera (1) kännetecken för uppkomsten av rentierstaten. Vidare följer tre kategorier som kopplar till
17 studiens andra och tredje frågeställning och som vardera söker att urskilja effekter av rentierstatens oljeintäkter för (2) den ekonomiska utvecklingen (3) den sociala utvecklingen och (4) den politiska utvecklingen. Slutligen ligger de kännetecken och effekter som har identifierats utifrån kategorierna till grund för en jämförelse av likheter och skillnader mellan Saudiarabien och Iran.
4.5 Metodkritik
De metodologiska överväganden som ligger till grund för uppsatsen influerar otvetydigt resultatet av studien. Därmed är det rimligt att kritiskt analysera dessa vägval. Först och främst leder de interpretivistiska och konstruktivistiska perspektiven på kunskap och sociala aktörer uppsatsen i en riktning mot ett kontextbaserat fokus. En nackdel med detta är att resultatet är avhängigt de
specifika sammanhang som studeras och därför riskerar att tappa generell förklaringskraft. Detta behöver dock inte vara problematiskt eftersom uppsatsen är en kvalitativ, komparativ fallstudie där kontexten står i centrum snarare än den empiriska generaliserbarheten. Dessutom kan studien fortfarande uppnå analytisk generalisering, vilket betyder att de kunskaper som förvärvats från undersökningen kan användas i en mer generell diskussion som knyter an till närliggande fall (Esaiasson et al. 2017, s. 159). Möjligheten till analytisk generalisering går även hand i hand med studiens induktiva ansats, nämligen att generera teori och bidra till den kumulativa forskningen om Saudiarabien och Irans ekonomiska, sociala och politiska utveckling.
Vidare lider den kvalitativa innehållsanalysen av vissa begränsningar som analysmetod. Dels är innehållsanalysen uppenbarligen beroende av andra källor och kan endast bli så ansenlig som informationen på vilken den vilar. Detta ställer vidare krav på att källorna som nyttjas är såväl autentiska som representativa för den information som finns tillgänglig (Bryman 2016, s. 305). För att möta dessa krav utgörs källmaterialet till stor del av externt granskade vetenskapliga artiklar och facklitteratur för att säkerställa just autenciteten. Vidare söker studien också att inkludera källor som belyser olika perspektiv, såväl gällande de teoretiska utgångspunkterna som det empiriska
materialet över Saudiarabien och Iran. På så vis skapas en variation med olika infallsvinklar som minskar risken för att källmaterialet blir onyanserat och bristfälligt.
Av diagram 16 framgår att studien baseras på fler nyhetsartiklar och webbsidor än vetenskapliga artiklar och facklitterära böcker. Detta kräver dock att problematiseras en aning. Det kan verka som en brist vid en första anblick, men viktigt att betona är att diagrammet inte redogör för hur mycket varje källa har använts. Därför är det viktigt att påpeka att vetenskapliga artiklar och facklitteratur är
18 de källor som uteslutande ligger till grund för kapitlen om teoretiska utgångspunkter och metod samt en betydande del av analyskapitlet. Med detta i åtanke bör inte diagram 1 tolkas som att studiens saknar tydlig vetenskaplig förankring, utan endast som en nominell fördelning över antalet källor.
En annan utmaning med den kvalitativa innehållsanalysen är att förhålla sig till tidigare kunskap och fördomar vid bearbetningen av källmaterialet eftersom uppsatsförfattaren tvingas att fatta beslut om klassificering baserat på tolkningar utifrån den personliga referensramen. Således är det rimligt att ifrågasätta om uppsatsförfattarens tolkning av materialet verkligen stämmer överens med den tilltänkta innebörden i det som analyseras (Bryman 2016, s. 305). Detta är en kritik som är mycket svår att avfärda. Det bästa sättet för oss som uppsatsförfattare att hantera detta är att tydligt klargöra vilka förutsättningar och utgångspunkter som präglar vår förståelse i arbetet med denna studie. Vid tiden för uppsatsprocessen har ingen av oss uppsatsförfattare besökt vare sig Saudiarabien eller Iran, vilket gör oss distanserade från de studerade kontexterna. Istället präglas vår förståelse dels av det urval av källor som används i denna uppsats, dels av tidigare undervisning om Mellanöstern som presenterats i en västerländsk kontext genom den svenska skolan, men också av svensk och
internationell media. Således är det tydligt att vår referensram utgår från de normer och värderingar som dominerar i Sverige, vilket påverkar vår förståelse av Saudiarabien och Iran.
4.6 Kvalitetskriterier
För att anpassa diskussionen om metodens kvalitet till vår kvalitativa uppsatsdesign har vi valt att resonera kring följande tre kriterier som presenteras i Larsson (2005): (1) perspektivmedvetenhet (2) heuristiskt värde (3) empirisk förankring. Vi kommer också att inkludera reflexivitet som ett fjärde kvalitetskriterium.
Perspektivmedvetenhet avser att uppsatsförfattaren ska redovisa sin förförståelse om uppsatsens ämne. Genom att redogöra för detta delges läsaren de perspektiv som ligger till grund för arbetet, vilket är viktigt för att kritiskt kunna granska uppsatsen (Larsson 2005, s. 4) 7. I denna studie redogörs för teori och forskningsläge som utgör uppsatsens faktamässiga grund.
Informationssökningen har särskilt sökt en variation i källmaterialet som både belyser olika perspektiv, men som också kritiserar bristerna med uppsatsens teoretiska ramverk. På så vis avser
7 Uppsatsen hänvisar till de sidnummer som förekommer i den enskilda artikeln av Larsson (2005) som
följer av länken under Källförteckning. Dessa är inte desamma som sidnumreringarna i
originalpublikationen. För att tydliggöra denna skillnad kompletteras referensen med en avslutande parentes över den enskilda artikelns sidnummer.
19 studien att tydliggöra vilka teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för uppsatsens analys och avslutande diskussion.
Heuristiskt värde handlar om att studien ska delge läsaren nya perspektiv att förstå ämnet på ett nytt sätt (Larsson 2005, s. 18). Huruvida denna uppsats lyckas med att bidra till den kumulativa
forskningen och således bidra till ny förståelse är upp till den enskilda läsaren att bedöma, men ambitionen är att skapa en ökad förståelse för den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen i Saudiarabien och Iran samt likheter och skillnader staterna emellan.
Den empiriska förankringen säkerställs genom ett rikt antal källor som uppfyller kraven för vetenskapliga publikationer. En stor del av studien baseras på vetenskapliga artiklar och
facklitteratur. Detta säkerställer att det finns förankring i vetenskapen, inte minst eftersom samtliga artiklar som är publicerade i vetenskapliga tidskrifter och facklitteratur som används i studien har granskats externt innan godkännande för publikation.
Reflexivitet innebär att uppsatsförfattaren klargör sina självmedvetna uppfattningar, förutfattade meningar och sin personliga relation till det som studeras (Bryman 2016, s. 388). I denna studie präglas uppsatsen således av att vi som uppsatsförfattare är uppvuxna i en sekulär produktionsstat i norra Europa. Detta gör oss distanserade från den synnerligen annorlunda kontext i Mellanöstern som studeras, där rentierism och religion spelar en stor roll i samhället. Våra tidigare erfarenheter och föreställningar skiljer sig troligen från medborgarna i Saudiarabien och Iran och denna
kulturella begränsning påverkar med största sannolikhet hur vi tolkar källmaterialet som ligger till grund för uppsatsen. Avsikten med att belysa reflexiviteten är därför att visa att vi är medvetna om dessa begränsningar.
20
5. Analys
5.1 Saudiarabien: Från rentierstat till senrentierstat?
5.1.1 Släktskapsbaserad assabiyya som grund för den saudiska staten
För att analysera vilka faktorer som ligger till grund för rentierstaten i Saudiarabien är det först och främst intressant att belysa de övergripande maktstrukturerna som har styrt sedan statsbildningen 1932. Al Saud-familjen utgör en mycket gammal assabiyya, där gruppens solidaritet bygger på klanens mångåriga släktskap. Innan upprättandet av den moderna staten dominerades området av olika klanbaserade samhällen. I enlighet med Ibn Khalduns tankar kan det historiska samhället ha skapat ett ömsesidigt beroende mellan klanens medlemmar, något som vidare lagt grunden för en särskilt stark känsla av samhörighet. För att skapa förutsättningar för ett kungadöme behövde Al Saud således utvidga gruppens solidaritet till att även omfatta andra konkurrerande klansamhällen. Att använda religionen som verktyg för att skapa gemenskap och undanröja spänningar inom gruppen är något som framförs av Halim et al. (2012). Precis detta gjorde Al Saud genom att ingå allians med de sunnimuslimska wahhabiterna, där de religiösa ledarna erbjöd klanen legitimitet i utbyte mot att det saudiska styret skulle präglas av en fundamentalistisk, sunnimuslimsk agenda.
5.1.2 Upptäckten av olja och expansionen av byråkratin
I Saudiarabien gjordes de första oljeupptäckterna 1938 och redan samma år inleddes export under amerikansk översyn genom agenten Aramco, vilket snabbt genererade växande statsinkomster under klanfamiljens kontroll (Sluglett 2016, s. 67; Hertog 2010, ss. 44–45). Precis som Mahdavy (1970) beskriver minskade oljeinkomsterna statens behov av att utveckla ett skattesystem eftersom beskattning av medborgarna inte fyllde någon avgörande funktion för att finansiera statens utgifter. Detta perspektiv kan vidare förklara utvecklingen av det politiska systemet med stöd i Luciani och Beblawis forskning. Till följd av att staten innehade tillräckliga finansiella resurser för att finansiera sin egen verksamhet blev Al Saud-familjen ekonomiskt oberoende av de saudiska medborgarna. Genom att staten distribuerade välfärdsresurser till samhället hade medborgarna således inga fordringar på staten, samtidigt som de delvis blev beroende av statens generositet för sin välfärd. Detta undanröjde Al Saud-familjens behov av att legitimera sig själv genom att erbjuda
21 De växande oljeintäkterna skapade således förutsättningar för rentierstaten och resulterade vidare i en expansion av byråkratin, där Al Saud-familjen innehade omfattande makt att forma utvecklingen av statens institutioner. En central händelse för den saudiska rentierstaten var Jom Kippur-kriget 1973, där Saudiarabien tillsammans med övriga OPEC inledde en bojkott mot västerländska stater som stöttade Israel i kriget mot Egypten och Syrien. I samband med denna bojkott så fyrdubblades oljepriset (BBC, 2019), vilket genererade enorma oljeintäkter till Saudiarabien8. Även om Al Saud-familjens makt bestod, så skapade detta samtidigt utmaningar för klanens assabiyya. De ökade finansiella tillgångarna gjorde dels klanmedlemmarna alltmer oberoende av varandra, tvärtemot den situation av ömsesidigt beroende som rådde i det historiska klansamhället. Vidare skapade den absoluta kontrollen över staten en konkurrens mellan medlemmarna om den politiska makten. Expansionen av byråkratin blev därför inte bara ett sätt att åtgärda statens undermåliga
administrativa kapacitet, utan också ett alternativ för att undvika interna stridigheter inom klanen genom att fördela makten mellan klanmedlemmarna (Hertog 2010, ss. 15-16). Denna fragmentering av byråkratin innebar allt fler statliga institutioner som kontrollerades av olika politiska eliter med deras respektive klientelistiska nätverk, präglad av dålig kommunikation mellan de politiskt ansvariga samt svårigheter att koordinera policies inom organisationen (Hertog 2010, ss. 4–5, 14).
Expansionen av byråkratin resulterade visserligen i en utvidgning av Al Saud-familjens assabiyya genom att alltfler blev involverade i statens byråkrati, men också en försvagning av densamma, där individer utan släktskap med den politiska eliten gjorde sig beroende av statens resurser genom informella relationer med klanfamiljen. Tanken om att klientelismen utvidgade och vidare urholkade solidariteten inom klanfamiljens assabiyya kan härledas till Ibn Khaldun.
5.1.3 Ökat statligt beroende bland de saudiska medborgarna
Ökade oljeintäkter ledde vidare till att staten ökade distributionen av välfärd till samhället, bland annat genom att erbjuda statliga arbeten, fri sjukvård och utbildning. Detta skapade en rentiereffekt som nämns av Ross (2001), där statens ökade distributiva åtaganden i kombination med låg
beskattning ledde till politisk lojalitet bland medborgarna gentemot klanfamiljen. Samtidigt gav den ökade distributionen av välfärd upphov till ökat statligt beroende och anspråk på ännu mer resurser från folkets sida. Denna klientelism skapade utmaningar för staten att upprätthålla sina distributiva
8 Se Diagram 2: Ränteinkomster från olja som procent av BNP för Saudiarabien och Iran. 1970-2018 under
22 åtaganden gentemot medborgarna när oljeboomen slutade i mitten på 1980-talet (Hertog 2010, ss. 17–18; OPEC, 2020a)9.
När statens intäkter minskade växte medborgarnas förväntningar och beroende av statens utökade distributiva åtaganden, dels genom expansionen av byråkratin som förstärkte klientelismen genom skapade arbetstillfällen, men också av de statligt subventionerade välfärdstjänsterna såsom sjukvård och utbildning (Hertog 2010, ss. 18–19). Detta anknyter till Levins (2013) föreställning om den passiva inställningen till lön och arbete som ofta skapas i rentierstater. Eftersom solidariteten mellan den saudiska staten och dess medborgare bygger på en offentlig distribution av resurser minskar medborgarnas incitament att ta ansvar för den egna försörjningen. Detta ekonomiska beroende hotade således Al Sauds assabiyya och gjorde det svårt för staten att dra tillbaka sina utökade distributiva åtaganden gentemot medborgarna, detta med risk för protester. Detta indikerar att staten ändå inte var helt oberoende av sina medborgare utan tvingades att anpassa sig till omgivningen, något som framförs av Gray (2011).
De minskade oljeintäkterna efter oljeboomens slut i kombination med ett ökat beroende bland medborgarna av statens distribution av resurser gav därmed upphov till ett behov av ekonomisk förändring i Saudiarabien. Trots detta präglades varken 1980- eller 1990-talen av några omvälvande ekonomiska reformer. Istället dröjde det fram till 2000-talet innan den politiska makten i
Saudiarabien inledde implementering av betydande ekonomiska reformer som började öppna upp ekonomin för globalisering och privatisering. Ett tydligt steg i denna riktning illustreras av att Saudiarabien fick medlemskap i världshandelsorganisationen WTO 2005 (Hertog 2010, ss. 1, 9).
5.1.4 Protester under den arabiska våren
I samband med den arabiska våren 2011 blossade demonstrationer upp till följd av hög arbetslöshet, framför allt bland unga, men också till följd av anklagelser om korruption, politiskt förtryck och diskriminering av shiiter. För att neutralisera de politiska strömningarna i landet så utökade dåvarande kung Abdullah de offentliga utgifterna med ett statligt subventionsprogram på 130 miljarder US$, samt ökningar av offentliganställdas löner och mer omfattande sociala förmåner till medborgarna (Benli Altunışık 2014, s. 86). Detta vittnar om en form av den repressionseffekt som Ross (2001) presenterar, nämligen att oljetillgångarna skapar resurser som staten kan använda för att förtrycka politiska motståndare. Även om subventionsprogrammet i sig inte innebar direkt våldsanvändning mot protesterna från statens sida var lösningen att använda finansiella tillgångar
9 Se Diagram 3: Produktion av råolja i Saudiarabien och Iran. År 1960–2019 under Bilaga för statistiskt underlag
23 för att undergräva det politiska motståndet. Detta visar också på den mentala inställningen till lön och arbete som Levins (2013) diskuterar samt medborgarnas statliga beroende, där protesterna skingrades när staten ökade distributionen av resurser. Detta ger återigen stöd för Gray (2011) och hans tes att rentierstaten inte är fullkomligt autonom från sina medborgare eftersom den saudiska staten i detta fall var tvungen att reagera på protesterna för att inte äventyra sin makt.
5.1.5 Reformagendan under Mohammed bin Salman
Under det senaste decenniet har Saudiarabiens ränteinkomster från oljan varit betydligt lägre än under rekordnivåerna kring 1980 och utgjorde knappt 29 % av Saudiarabiens BNP under 2017 (World Bank, 2021b)10. År 2015 medförde ett lågt oljepris ett budgetunderskott på nära 100 miljarder US$. Detta erbjuder en förklaring till den förändring som nu tagit fart, där Saudiarabien vill komma bort från oljeberoende och utveckla andra ekonomiska sektorer (Rashad, 2016).
I juni 2017 utsågs Mohammed bin Salman, en av den nuvarande kungen Salman bin Abdulazizs söner, till kronprins (Al-Shihri och Batrawy, 2017). Under hans ledning har Saudiarabien börjat implementera en långsiktig utvecklingsplan, Saudi Vision 2030, med ekonomiska och sociala
reformer som syftar till att diversifiera landets ekonomi och stärka den nationella identiteten (Vision 2030, 2021). Saudiarabien har också ändrat sig i utrikespolitiken och de senaste åren börjat närma sig Israel, landets tidigare geopolitiska fiende. 2018 uttalade Mohammed bin Salman bland annat att såväl israelerna som palestinierna har rätt till ett eget land. Detta ses av bedömare som en del i en strategi för att kunna enas mot Iran, en gemensam fiende för både Saudiarabien och Israel (Reuters, 2018).
5.1.6 Ekonomiska reformer för att diversifiera den saudiska ekonomin
För att kunna finansiera den omfattande utvecklingsplanen som representeras av Saudi Vision 2030 börsnoterades det statliga oljebolaget Saudi Aramco, vilket varit under den saudiska statens kontroll sedan 1980. Även om den saudiska staten fortfarande äger mer än 98 % av bolagets aktier (Ng, 2021; Hertog 2010, s. 128) visar detta att landet börjat öppna upp för privatisering. Reformerna har bland annat handlat om att underlätta regler för utländska investerare, höja skatter och öppna upp kapitalmarknaden (Reuters, 2019). Från 2017 har skatteintäkterna i Saudiarabien samtidigt ökat från knappt 4 % till dryga 7 % som del av BNP, vilket dock fortfarande är klart mindre än världens
10 Se Diagram 2: Ränteinkomster från olja som procent av BNP för Saudiarabien och Iran. 1970–2018 under
24 genomsnitt på drygt 15% (World Bank, 2021c)11. Genom reformer som dessa söker den politiska
eliten att modernisera ekonomin. Detta är i enlighet med Gray (2011) och teorin om senrentierstaten som pekar på att ett land som utvecklas i riktning mot senrentierism tillåter en högre grad av
öppenhet inför världsekonomin. Ännu ett exempel på inslag av senrentierismen illustreras av att Mohammed bin Salman, i fotspåren av Qatar och Förenade Arabemiraten, gjorde ett misslyckat försök att investera i fotbollsvärlden genom att lägga bud på storklubben Newcastle United under 2020 (Wintour, 2021). Budet bör dock inte bara ses som ett sätt att diversifiera ekonomin genom att sprida investeringar utomlands, utan också ett försök att skapa ett internationellt skyltfönster för Saudiarabien som kan förbättra statens rykte.
Ytterligare ett steg i Mohammed bin Salmans reformistiska agenda har varit att driva kampanjer för att ta itu med korruptionen, där Saudiarabien är på plats 52 av 180 i Transparency Internationals korruptionsindex, vilket gör att landet kan betraktas som medelkorrupt (Transparency International, 2021). Ett exempel på en åtgärd mot korruptionen är isoleringen av över 200 kungligheter, politiker och affärsmän på lyxhotellet Ritz-Carlton i huvudstaden Riyadh under slutet av 2017. Syftet med insatsen var att tvinga medlemmar av den politiska och ekonomiska eliten att betala tillbaka resurser till staten som intjänats genom decennier av systematisk korruption, finanser som enligt den
saudiska statsåklagaren uppgått till minst 100 miljarder US$ (BBC, 2018b).
5.1.7 Social liberalisering av det saudiska samhället
Vid sidan av förändringarna i den ekonomiska politiken har flera sociala reformer drivits igenom under de senaste åren. Bland annat har de religiösa inslagen i samhället tonats ned, inte minst genom att makten hos den religiösa polisen, som tidigare patrullerade offentliga platser för att kontrollera att strikta regler gällande kvinnors klädsel, alkoholförbud, bönetider och
könsöverskridande umgänge efterföljdes, begränsades 2016. Sedan Mohammed bin Salmans tillträde 2017 har staten vidare lyft ett förbud mot biografer, givit kvinnor tillåtelse att köra bil samt minskat det traditionella manliga förmyndarskapet genom att tillåta kvinnor över 21 års ålder att ansöka om pass utan en manlig förmyndares godkännande. Vidare får kvinnor resa utan tillstånd och inneha mer inflytande över familjerelaterade frågor. Som ett steg för att attrahera turister har staten också infört ett turistvisum och slopat kravet på heltäckande klädsel för turistande kvinnor, samtidigt som utländska kvinnor och män utanför äktenskap tillåts att dela hotellrum. Dessutom tillåts musik på restauranger, vilket öppnar upp för underhållning i det offentliga rummet (Reuters,
11 Se Diagram 4: Skatteintäkter som procent av BNP för Saudiarabien, Iran och genomsnittet för
25 2019; Freedom House, 2021a). En normativ förändring märks även i det saudiska
utbildningsväsendet, där antisemitiska och misogyna avsnitt i läroböcker i viss mån tonats ned (Dadouch, 2021).
5.1.8 Uteblivna politiska reformer
Utvecklingen i Saudiarabien kan härledas till RST och perspektivet på senrentierstaten från Gray (2011), där rentierstaten successivt övergår till att öppna upp samhället såväl ekonomiskt som socialt, dock endast i sådan utsträckning att den politiska makten inte riskerar att utsättas för konkurrens. Trots de ekonomiska och sociala reformer som Mohammed bin Salman har
implementerat som en del av Saudi Vision 2030 är den politiska situationen i princip oförändrad, där politisk konkurrens kraftfullt motarbetas och politiska dissidenter förtrycks. Ett tydligt exempel på detta är anklagelserna mot Mohammed bin Salman för beställning av mordet på Jamal
Khashoggi, en internationell saudisk journalist som öppet kritiserat den saudiska ledningen för politiskt förtryck och som mördades på Saudiarabiens konsulat i Istanbul i oktober 2018 (Cochran 2019, s. 373).
Vidare är politiska partier förbjudna och politiska aktivister riskerar att dömas till långa
fängelsestraff. Exempelvis dömdes de två kvinnorättsaktivisterna Loujain al-Hathloul och Maya’a al-Zahrani till nästan sex års fängelse i en domstol för terrorbrott i december 2020. Dessutom kontrollerar staten nationell media och har utvecklat ett omfattande övervakningssystem som reglerar och kan influera sociala medier. Till detta hör att bloggar och webbsidor behöver licens från statens informationsministerium för att få existera (Freedom House, 2021a). Detta visar på att de styrande i Saudiarabien, under ledning av kronprinsen, söker att balansera reformer som främjar landets ekonomi och som ger folket ett visst mått av frihet under förutsättning att dessa förändringar inte utmanar elitens politiska makt.
5.2 Iran: Från rentierstat till predatorstat?
5.2.1 Missnöjet med shahregimen och upprinnelsen till den iranska revolutionen
Redan 1908 gjordes de första oljefynden i Iran (Benli Altunışik 2014, s. 76) och genom oljebolaget Anglo-Persian Oil Company (idag British Petroleum, BP), vilket kontrollerades av den brittiska staten, blev landet först i Gulfområdet att exportera olja 1913 (Kuiken 2014, s. 276; Luciani 2016, s. 106). Fram till början av 1950-talet var landet den ledande oljeexportören i regionen, men när landets nyblivne regeringschef, Muhammad Mussadiq, drev igenom ett förstatligande av oljebolaget valde alla internationella oljebolag att bojkotta iransk olja. Detta gjorde att oljeproduktionen26 kollapsade till nästan obefintliga nivåer under 1952–53. Detta visar på utsattheten hos rentierstaten som framförs av Mahdavy (1970), nämligen att en ekonomi som är centrerad kring oljesektorn riskerar att påverkas drastiskt om ränteinkomsterna upphör. Oljeproduktionen återhämtade sig dock efter kuppen, ledd av amerikanska CIA, som avsatte Mussadiq och återgav shahen, Mohammad Reza Pahlavi, kontroll över regeringen. Irans oljeproduktion nådde sin kulmen under 1974, men föll kraftigt efter iranska revolutionen 1979 och utbrottet av kriget med Irak 1980 (Luciani 2016, ss. 107, 111; OPEC, 2020a)12.
Revolutionens upprinnelse kan hänföras till ett allmänt missnöje med den dåvarande shahen Mohammad Reza Pahlavi. Till följd av Jom Kippur-kriget 1973 fyrdubblades oljepriset, vilket genererade kraftigt växande statsintäkter för den oljeproducerande regimen i Iran, något som i sin tur resulterade i en kraftig ökning av statens offentliga konsumtion. Effekten av statens expansiva finanspolitik blev således ökad konsumtion och växande investeringar som vidare medförde problematisk efterfrågedriven inflation då inhemska resurser inte räckte för att producera
efterfrågad kvantitet. På kort sikt kunde heller inte utbudsunderskottet kompenseras med import till följd av bristande infrastruktur för att förvara och transportera varor. Trots att inflationen och de medföljande problemen orsakades av statens omåttliga offentliga konsumtion skyllde staten på handlare och affärsmän. Dessa bestraffades på olika vis, vissa genom sanktioner som sänkte priset på deras varor, andra genom böter eller arresteringar. Dessa åtgärder lyckades inte dämpa
inflationen i någon större utsträckning utan spred snarare ett förakt mot regeringen bland samhällets olika klasser (Katouzian 2013, s. 100). Även detta är analogt med Mahdavy (1970) då det visar att oljeintäkterna har fördröjt utvecklingen av andra nödvändiga sektorer i Irans ekonomi och orsakat en efterfrågedriven inflation som inte kunde hanteras genom import till följd av bristande
infrastruktur, utan istället ledde till ekonomiskt och politiskt missnöje.
Ett annat resultat av de kraftigt växande oljeintäkterna blev framväxten av en stor samhällsklass med dräglig levnadsstandard och utbildning. Den höga ekonomiska tillväxten förbättrade således levnadsvillkoren för många iranier som därmed blev mer självständiga och distanserade från staten som alltmer betraktades som en förtryckande regim. En anledning till detta var att den redan begränsade politiska friheten inskränktes ytterligare 1975, när regimen övergav ett hårt kontrollerat flerpartisystem till förmån för ett enpartisystem under shahens ledning (Denk & Anckar 2018, s. 313). Samtidigt började många unga iranier att inta revolutionära attityder och kritiserade regimen för att vara en marionett för västvärldens intressen till följd av shahens nära relation med USA.
12 Se Diagram 3: Produktion av råolja i Saudiarabien och Iran. År 1960–2019 under Bilaga för statistiskt underlag
27 Detta lade grunden för en stark opposition bland den yngre befolkningen, såväl mot shahregimen som mot västerlandet (Katouzian 2013, s. 99). Utifrån detta perspektiv kan de växande
oljeintäkterna sägas ha bidragit till eroderingen av shahregimens stöd.
Sammantaget resulterade inflationen, folkets växande autonomi och regimens auktoritära politik i ett ökat missnöje mot shahregimen som mobiliserades kring den shiamuslimska imamen Ayatollah Ruhollah Khomeini. I enlighet med idén om assabiyya så ledde den minskande legitimiteten hos den styrande shahen till den då sekulära, aristokratiska assabiyyans fall. Khomeini kritiserade regimen för att styras av västerländska värderingar som enligt honom endast kunde ersättas med ett politiskt system baserat på islamiska värden. Khomeini tog senare makten som statschef genom revolutionen 1979 och upprättade den islamiska republiken genom att implementera ett politiskt styre under ledning av det shiamuslimska prästerskapet. Detta styrelseskick baserade Khomeini på vilayat-i faqih, en doktrin som fastslår att den politiska makten ska tillhöra de som har den bästa förståelsen för den islamiska lagen (Mandaville 2016, ss. 183, 186).
5.2.2 Den religiösa assabiyyan och den “valbara diktaturen” under islamiska
republiken
Irans befolkning består av många olika etniciteter (Denk & Anckar 2018, s. 301), men en enande faktor är religionen där en betydande majoritet identifierar sig som shiamuslimer (Mandaville 2016, s. 183). Utifrån Ibn Khalduns teori om assabiyya är det därför inte förvånande att landets ledare söker legitimitet genom att försöka bygga den nationella identiteten på en shiamuslimsk tolkning av islam, särskilt eftersom shiaislam varit statsreligion i 500 år. Den regionala maktkampen mot det sunnimuslimska Saudiarabien är också ett sätt för prästerskapet att skapa en nationell samhörighet gentemot en gemensam fiende. I enlighet med resonemanget som framförs av Halim et al. (2012) anspelar religionen på ett kulturellt inslag som de flesta medborgarna i Iran kan identifiera sig med. På så sätt kan den politiska ledningen använda sig av islam som ett verktyg för att skapa
sammanhållning i Irans heterogena samhälle.
Det politiska systemet under den islamiska republiken är designat för att befästa den politiska och dömande makten hos den religiösa ledningen. Presidenten väljs i direkta val på fyra år och besitter den verkställande makten, ansvarar för statens budget, nominerar ministrar samt sätter tonen i utrikespolitiken, även om statschefen, den högste andlige ledaren, har det avgörande inflytandet. Det lagstiftande arbetet bedrivs av parlamentet som är folkvalt och väljs vart fjärde år. I praktiken kontrollerar dock statschefen såväl den dömande som den lagstiftande och verkställande makten. Detta grundar sig i att statschefen utser medlemmarna till de högst dömande myndigheterna samt
