Hur manliga byggnadsarbetares upplevda
stressorer påverkar deras självskattade
arbetsprestationer under Coronapandemin
Evelyn Armas
Kandidatuppsats i psykologi, VT 2021 Kurskod: PSA122
Program: Beteendevetenskapliga programmet Handledare: Farah Moniri
Examinator: Magnus Elfström
Akademin för hälsa, vård och välfärd Avdelningen för psykologi
Hur manliga byggnadsarbetares upplevda stressorer påverkar deras
självskattade arbetsprestationer under Coronapandemin
Evelyn Armas
Stress och dess påverkan på människans arbetsprestationer är väldokumenterade sedan tidigare. Hur den påverkar manliga byggnadsarbetare specifikt under en pandemi är däremot okänt och har därför valts att i denna studie närmare undersökas. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med åtta byggnadsarbetare. Den insamlade datan analyserades därefter genom en tematisk analysprocess där materialet slutligen kom att delas in i sex teman. Temana benämndes: oförutsedda händelser, att tillfredsställa kundens krav, oro över att bli smittad, ökad arbetsbelastning, minskad noggrannhet och säkerhet samt försening av tidsplan. De fyra förstnämnda temana var de stressorer som deltagarna upplevde och de två sistnämnda temana var hur deltagarna upplevde att stressorerna påverkade deras arbetsprestationer. Varje funnet tema i resultatet presenterades av citat ifrån flera deltagare i studien. Den slutsats som kan dras är att byggnadsbranschen hade gynnats av att förbättra byggnadsarbetares psykosociala arbetsmiljö genom exempelvis ökat inflytande för att arbeta förebyggande mot byggnadsarbetares mentala ohälsa.
Keywords: construction workers, work-related stress, perceived job performance
Inledning
Att behöva prestera på arbetet är en känsla de flesta säkerligen är bekanta med. Att prestera kan vara hälsosamt och få individer att känna sig nöjda med sig själva samt stolta över det dem åstadkommit (Viotti, 2018). När stress däremot blir en allt större faktor i det vardagliga arbetet kan dessa förväntningar på att prestera, både från individen själv och andra, bli alltmer betungande.
Stress, stressreaktioner och copingstrategier
Stressorer är de faktorer vilka leder till stress och definieras av Lazarus och Folkman (1984) som stimuli som individen, antingen beteendemässigt eller psykologiskt reagerar på, till följd av krav, hot, belastning eller skada. En närståendes bortgång, en skilsmässa eller en flytt är enbart ett fåtal exempel på vad som kan anses vara en stressor. Siu (2003) menar att en individ upplever stress när stressorernas omfattning överträffar individens kapacitet att kunna hantera dem. Allvin, Aronsson, Hagström, Johansson och Lundberg (2006) lyfter även stressen som en individs föreställning om en disharmoni och obalans mellan sin förmåga och de utifrånkommande kraven. De psykiska- samt fysiska problem som medföljer vid en alldeles för långvarig stress är därmed ett uttryck för den kroppsliga överansträngningen, då individen försöker möta dessa krav. Det är alltså inte stressen i sig som är farlig, utan den långvariga stressen samt att inte ha möjlighet till någon återhämtning.
Individen kan vid överväldigande stress välja att hantera den med hjälp av enligt Lazarus och Folkman (1984) olika copingstrategier. Individen kan dels använda sig av en problemfokuserad coping, där denne antingen försöker minimera den stressfyllda situationen
eller också försöker lösa problemet. Detta handlar därmed om mer konfrontativa strategier enligt Hawkins, Jeong och Smith (2021). Individen kan å andra sidan också använda sig av en emotionsfokuserad coping, som istället används för att minimera de emotionella effekterna som stressen frambringar. Enligt författarna innefattar de emotionsfokuserade copingstrategierna både undvikande, sökande efter socialt stöd, acceptans samt en positiv omvärdering av situationen.
Då människan utsätts för situationer som tolkas som stressfyllda, så reagerar kroppen på denna stress genom att utsöndra adrenalin. Adrenalinet är ett stresshormon som gör kroppen redo för antingen kamp eller flykt eftersom kroppen tolkar denna stress som ett hot, vilket enligt Clemente-Suarez, Palomera och Robles-Pérez (2018) också medför en förhöjd puls och ökad muskelstyrka. Detta adrenalinpåslag, förutsatt att individen gör sig redo för kamp, kan vidare leda till ökad fokus och i förlängningen bättre prestationer. Däremot inträffar denna ökade prestationsförmåga till följd av stress och adrenalinpåslag enbart då stressnivåerna befinner sig under en viss gräns enligt Weman-Josefsson och Berggren (2016). Överstiger däremot stressen denna gräns så försämras istället prestationsförmågan. Denna gräns bör nämnas är individuell och skiljer sig från person till person, eftersom att stress är en subjektiv upplevelse. Detta innebär att en situation av en person kan upplevas som helt obetydlig i avseende till hur stressfylld den är, medan samma situation av någon annan istället kan upplevas som oerhört stressfylld. Det finns därmed inga objektivt stressfyllda situationer utan det handlar alltså om en subjektiv bedömning. Det finns däremot individuella riskfaktorer som kan vara med och bidra till en ökad risk att drabbas av ohälsa till följd av alldeles för höga stressnivåer under en längre period. Dessa är exempelvis perfektionism i kombination med en starkt prestationsbaserad självkänsla enligt Weman-Josefsson och Berggren. För att kunna prestera, hantera en hög arbetsbelastning samt bibehålla en god hälsa är arbetsglädjen på arbetsplatsen av oerhörd vikt (Angelöw, 2015). Författaren menar vidare att den fungerar som en stressbuffert, och att individen därmed tål högre stressnivåer samt högre arbetsbelastning om arbetsglädjen genomsyrar arbetsplatsen.
På grund av stressens negativa effekter bör det vara i arbetsgivares största intresse att också vilja behålla sina anställda vid god hälsa genom att inte betunga dem med mer arbete än vad de klarar av för att på så sätt försöka förhindra ohälsa hos sina anställda. Enligt Keech, Hagger, O’Callaghan och Hamilton (2018) har individers individuella tro på stressens antingen negativa eller positiva konsekvenser också visat sig ha betydelse för individers både fysiska och psykiska hälsa. Författarna skriver att individens tro om att stress har en positiv betydelse för individens hälsa och självskattade prestation faktiskt har visat sig leda till förbättrade prestationer samt lägre upplevda stressnivåer. Författarna menar vidare i motsats till detta att individer som därmed tror att stress har en negativ inverkan på deras hälsa och prestation, i förlängningen leder till att de faktiskt också presterar sämre under stress.
Arbetsprestation och betydelsen av stress för arbetsprestationen
Vad som är en bra arbetsprestation bedöms enligt Holbeche (2005) av hur den anställde utför sina tilldelade arbetsuppgifter. Prestationen mäts därefter i relation till de mål och krav, som företaget där den anställde arbetar har satt, för att se till vilken grad den anställde har uppfyllt dessa. Därför kan de anställdas kompetens, och i den utsträckning som denna utnyttjas, i och med detta anses motsvara arbetsprestationen. I denna studie har det däremot valts att istället fokusera på hur de anställda själva upplever att de presterar på arbetet, och därmed inte utgå ifrån arbetsgivarens perspektiv gällande de anställdas prestationer.
Det är oerhört viktigt enligt Viotti (2018) för människan att känna att den presterar eftersom hjärnans belöningssystem då stimuleras och individen därefter får en positiv upplevelse. Denna positiva upplevelse fås på grund av att kroppen utsöndrar dopamin, vilket
har en stor betydelse för både individens hälsa och välmående. Däremot är det av vikt att också belysa att det hälsosamma behov individen kan uppleva när denne presterar på arbetet också kan övergå i en prestationshets, som bidrar till att individen istället drivs av känslan av att hela tiden behöva vara bäst. Mellifont (2019) skriver att arbetsplatsstress samt oro över att inte kunna prestera tillräckligt i arbetet, kan försämra individers prestation i arbetet. I och med detta kan det därmed skapas en konflikt mellan människans olika behov såsom att prestera, att må bra, men också att skapa tid för att återhämta sig.
Enligt Viotti (2018) är det däremot varken prestationerna i sig, eller stressen som dessa prestationer ibland kan medföra som är själva problemet, utan snarare kan bristen på balans och återhämtning medföra problem för oss i form av negativa hälsoeffekter när detta adrenalinpåslag är aktiverat under en lång tid. Intensiva aktiviteter är i sig alltså inte skadliga för kroppen om de bara återföljs av tillräckligt mycket vila efteråt. Annars finns det risk att kroppen inte kan återgå till sin ursprungliga vilonivå när den stressade situationen upphört (Allvin et al., 2006). Både kropp och hjärna behöver med andra ord få en paus för att kunna vila och återhämta sig.
Enligt den allostasiska modellen (McEwen, 1998), vilket har en biologisk syn på stress, sker en allostatisk respons när kroppen utsätts för påfrestning, samt en avstängning av responsen då påfrestningen är över. Enligt denna modell är det optimala för individen därför att uppnå en balans mellan både ansträngning och återhämtning (Allvin et al., 2006). Om individen å andra sidan inte lyckas behålla en balans mellan både ansträngning och återhämtning, kan då en så kallad allostatisk belastning uppstå (McEwen, 1998). Om denna kroppsliga respons är aktiverad för länge till följd av stress, kan detta vidare innebära skada för individen i fråga och bland annat leda till en ökad risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar. Enligt Doan (2021) kan den allostatiska belastningen fysiskt uttrycka sig på så vis att individen kan mista förmågan att kunna anpassa sig efter stressorerna, vilket vidare kan leda till en långsam återhämtning eller en otillräcklig fysisk respons på stressorer.
När människan motionerar, eller är i fysisk aktivitet på något annat vis, så tränar individen också upp sitt stressystem så att den på ett bättre sätt kan tåla och hantera de effekter som tillkommer till följd av den stressfysiologiska reaktionen (Weman-Josefsson & Berggren, 2016). Genom att exempelvis införa en möjlighet att träna på arbetsplatsen eller någon annanstans på arbetstid kan detta för de anställda vidare ge positiva effekter eftersom motion visat sig bland annat bidra till ökat välmående, ökad självkänsla, minskade stressnivåer med mera, vilket i förlängningen även kan leda till bättre arbetsprestationer. Det har även visat sig att en stillasittande person löper dubbelt så stor risk att dö i förtid i hjärt- och kärlsjukdomar som en jämnårig regelbundet fysiskt aktiv person (Weman-Josefsson & Berggren, 2016). Därför kan en insats som främjar ökad fysisk aktivitet bland anställda på arbetsplatsen tänkas vara ett synnerligt bra initiativ. Det är däremot också av vikt att belysa att träningen kan bli ytterligare ett måste i livet, och därmed ett åtagande där man förväntas prestera.
Det är även påvisat att vårt beslutsfattande är något som kan påverkas negativt av akut stress, som i förlängningen påverkar våra arbetsprestationer på ett negativt sätt (Weman-Josefsson & Berggren, 2016). När människor är stressade har de nämligen en tendens att mista sin kapacitet att se helhetsbilder, vilket därmed kan leda till att individer gör felprioriteringar i arbetet på grund av avsaknaden av denna så kallade överblick. Höga stressnivåer kan alltså leda till att en individ tar sämre beslut, vilket därmed också påverkar slutresultaten hos dennes arbetsprestation på ett negativt sätt. Enligt Abualrub och Al-Zaru (2008) påverkar däremot erkännandet av individens prestationer på arbetsplatsen denne på ett positivt sätt, då detta faktiskt minskar den upplevda stressen. Erkännandet av arbetsprestationerna leder även i sin tur till en ökad arbetstillfredsställelse, vilket också minskar viljan att eventuellt vilja byta arbete. Därför kan det konstateras att det inte enbart är av betydelse för människan hur den själv upplever att den presterar på arbetet, utan att det är
av minst lika stor betydelse att individen får uppleva att den blir uppskattad och erkänd av andra för sina arbetsprestationer.
Byggnadsarbetares arbetssituation
Många byggnadsarbetare arbetar idag i en arbetsmiljö med både hög risk och hög mental stress (He, Jia, McCabe, Chen & Sun, 2019). Att hela tiden behöva vara fokuserad och under full beredskap är ingen ovanlighet inom denna bransch. Detta eftersom minsta snedsteg eller misstag kan få förödande konsekvenser, inte enbart för individens hälsa och säkerhet i sig, utan också för företaget där byggnadsarbetaren arbetar samt för företagets kunder. Denna stress och press som byggnadsarbetare kan uppleva kan vidare påverka deras psykologiska tillstånd (He et al., 2019). Byggnadsarbetares arbetssituation kan variera beroende på var det är som arbetstagaren arbetar och vilka arbetsuppgifter som denne har. I vissa fall arbetar byggnadsarbetaren själv eller tillsammans med kollegor och utför jobb hemma hos privatpersoner som anlitat företaget där byggnadsarbetaren arbetar för att utföra ett jobb. I andra fall arbetar byggnadsarbetaren på större byggen och arbetsplatser där många yrkesgrupper som kommer ifrån flertalet olika firmor, arbetar med olika typer av arbetsuppgifter samtidigt. I det senare fallet har de större byggena ofta en platschef som ser till att bygget fortskrider som planerat, att varje yrkesgrupp gör vad de ska och håller sig till byggets tidsplan (NCC, 2021). Platschefen är också den person som samtliga yrkesgrupper bör vända sig till gällande inköp, eventuella problem, då stora beslut behöver tas med mera, samtidigt som denne även har kontakt med samtliga underentreprenörer. Med andra ord svarar byggnadsarbetarna till platschefen på de större byggena och chefen på arbetstagarens firma är därmed inte särskilt involverad. Byggena planeras av platschefen tillsammans med underentreprenörerna vilket innebär att byggnadsarbetarna ofta inte har särskilt mycket att säga till om. Varje bygge ser också väldigt olika ut men kan bland annat präglas av höga ljudnivåer, farligt avfall, stora mängder damm, enorma maskiner, höga höjder, höga temperaturer etc.
Under Coronapandemin har byggbranschen inte avstannat utan fortsatt precis som större delen av samhället även gjort. Däremot har detta inneburit en del förändringar i byggnadsarbetarnas arbetssituation specifikt under pandemin. Vid många av de större byggena har det exempelvis införts vissa säkerhetsåtgärder, utöver de som finns i vanliga fall, för att försöka förhindra eventuell spridning av viruset. På vissa byggen är det till exempel bestämt av platschefen att samtliga byggnadsarbetare regelbundet ska testa sig för Corona-viruset samt så har de försökt undvika att för många yrkesgrupper befinner sig på bygget samtidigt genom att planera om byggen. På vissa byggen är det också bestämt att munskydd bör bäras vid alla tillfällen av samtlig personal då de vistas på bygget, medan det vid andra mindre byggen i vissa fall inte har skett någon särskilt stor förändring alls förutom att de nationella rekommendationerna följts gällande att hålla avstånd samt ha en god handhygien. På grund av det faktum att vissa byggnadsarbetare reser långt för att komma till de byggen där de blir utstationerade och har traktamente, kan det å andra sidan vara svårt att förhindra eventuell smittspridning runtom i landet eftersom också asymtomatiska personer kan smitta (Folkhälsomyndigheten, 2021). Med tanke på att rekommendationerna även är att isolera sig och hålla sig inomhus vid eventuella covid-19 symptom kan detta vidare ha lett till fler sjukskrivningar på de olika byggena, vilket också är något som i förlängningen kan ha påverkat byggarbetarnas arbetssituation drastiskt.
Tidigare forskning (Jex, 1998) visar att höga stressnivåer har en direkt negativ inverkan på människans arbetsprestationer, och i ljuset av detta kan det därför konstateras att den stress som upplevs, faktiskt påverkar hur människor presterar i arbetet. Stressen individer upplever både i, men också utanför arbetslivet, har därmed stor inverkan på dess välmående och
generella hälsa. He et al. (2019) skriver att byggbranschen är en av de farligaste branscherna att arbeta inom på grund av det höga antalet säkerhetsolyckor och arbetsskador som där inom sker. Med tanke på att detta yrke är ett riskfyllt sådant även när en pandemi inte råder i världen, kan den däremot eventuellt ha inneburit en ytterligare risk för byggnadsarbetarna. Detta främst eftersom många av dessa byggnadsarbetare under pandemin också varit tvungna att arbeta i bostäder som är bebodda, vilket vidare kunnat innebära en förhöjd hälsorisk för både arbetare och boende. Därmed kan det anses ha upptäckts en kunskapslucka gällande hur upplevda stressorer kan tänkas påverka byggnadsarbetares arbetsprestationer specifikt under en pandemi. Pandemin har ju inte enbart påverkat yrkesgrupper inom sjukvården utan också många andra sådana, inklusive byggnadsarbetarna. Eftersom olika byggen också fått fortsätta trots pandemins utbrytning, kan det därför vara av intresse att undersöka vilka ytterligare stressorer detta eventuellt har medfört hos byggnadsarbetarna samt hur dessa kan tänkas påverka deras arbetsprestationer.
Enligt Leung, Chan och Yu (2012) har byggnadsarbetare en begränsad kontroll i sitt vardagliga arbete där de vid många tillfällen faktiskt tvingas att fokusera på att producera, och detta på bekostnad av sin egen säkerhet. Tidigare forskning (Lim, Chi, Lee, Lee, & Choi, 2017) visar att byggnadsarbetares mentala hälsa kan orsaka negativa effekter på byggarbetarnas arbetsprestation och att förbättra de psykologiska förhållandena på arbetsplatsen, kan därmed bidra till att uppnå både produktivare och säkrare arbetsplatser. Författarna belyser vidare även att byggnadsarbetarnas mentala hälsa, tillsammans med den arbetsrelaterade stressen, är de två viktigaste faktorerna som påverkar arbetsplatsens säkerhet och produktivitet. I och med detta kan denna studie även för läsaren belysa hur arbetsplatser inom byggbranschen också kan tänkas kunna förbättras för att därmed arbeta mer hälsofrämjande under pandemin, vilket i förlängningen kan innebära en ökad produktivitet hos de anställda.
Eftersom relationen mellan stress och prestation är väldokumenterad sedan tidigare så kan det vara av vikt att belysa att denna studie särskiljer sig på så vis att den istället vänt sig till en mindre utforskad målgrupp, samt att det också valts att fokuseras på upplevda stressorer och självskattade arbetsprestationer specifikt under en pandemi. Tidigare forskning (Abualrub & Al-Zaru, 2008; Leung et al., 2012) som gjorts inom området är främst genomförd med en kvantitativ metod, vilket i förlängningen lett till att detta även kan tänkas behövas studeras närmare istället med hjälp av en kvalitativ metod. På så vis kan varje deltagare i denna undersökning även tänkas kunna bidra med en mer fördjupad insikt kring hur stressen påverkar byggnadsarbetares självskattade prestation i arbetet under en pandemi. Anledningen till att studien enbart inriktar sig på just manliga byggnadsarbetare och deras arbetssituation är för att byggbranschen är en oerhört mansdominerad sådan och att eventuella svårigheter med att försöka finna kvinnliga byggnadsarbetare som deltagare därmed kunnat undvikas.
Syfte och frågeställning
Syftet med denna studie är att skapa en djupare förståelse kring vilka de upplevda stressorerna på arbetsplatsen är hos just manliga byggnadsarbetare och hur dessa vidare kan upplevas påverka deras arbetsprestation. Eftersom byggnadsarbetarna redan arbetar i en bransch med oerhört höga säkerhetsrisker och i farliga arbetsmiljöer, är det därmed ännu mer intressant att empiriskt undersöka hur upplevelsen av deras arbetssituation eventuellt har förändrats i och med pandemin. Därför lyder studiens frågeställning: ”Vilka stressorer upplever manliga byggnadsarbetare under en pandemi, och hur påverkar dessa stressorer deras upplevda arbetsprestation?”.
Deltagare
Deltagarna i denna studie bestod av åtta manliga handplockade individer i arbetsför ålder som alla hade en nuvarande heltidsanställning på ett byggnadsföretag i Sverige med varierande arbetsuppgifter. Trots att alla deltagare arbetade inom samma bransch varierade yrkestitlarna mellan rivare, byggnadssmed, betonghåltagare, asbestsanerare, arbetsledare och svetsare. Åldrarna på deltagarna varierade mellan 19-56 år (M= 37.13, SD = 13.23) och antalet år av arbetserfarenheter inom branschen varierade mellan 1-35 år hos deltagarna (M = 18.75, SD = 12.88). Anledningen till att det i denna studie enbart valts att intervjua manliga byggnadsarbetare är för att byggbranschen är en oerhört mansdominerad bransch och de flesta inom den därmed faktiskt är män. Samtliga deltagare i studien mottog inte någon form av kompensation för sitt deltagande.
Material
Intervjuguiden formulerades med hjälp av hämtad inspiration ifrån Berglund och Martinsson (2017) samt Kvale och Brinkmann (2014). Intervjuerna bestod av 23 huvudfrågor varav de fyra inledande frågorna var av mer demografisk natur för att få en kontext gällande individens arbetssituation, arbetsuppgifter, erfarenheter inom branschen med mera. Efterkommande frågor var däremot mer öppet ställda för att ge möjlighet för individen att själv på ett mer djupgående sätt berätta om sina upplevelser av stress i relation till dennes självskattade arbetsprestation under pandemin. Frågorna i intervjuguiden var även utformade för att främja så uttömmande svar som möjligt från intervjudeltagarna om hur den upplevda stressen påverkar deras självskattade arbetsprestation under pandemin, för att därmed kunna besvara studiens frågeställningar. Frågorna som ställdes var exempelvis: ”vad är en bra arbetsprestation enligt dig?”, ”hur anser du att du presterar när du är stressad?” och ” på vilket sätt har pandemin eventuellt påverkat den mängd stress du upplever på jobbet?”. Utöver de 23 huvudfrågorna i intervjuguiden formulerades det även under intervjuns gång följdfrågor för att få intervjudeltagarna att utveckla sina svar ytterligare. Följdfrågorna varierade i de olika intervjuerna med tanke på att dessa också var beroende av den riktning som intervjun tog.
Procedur
Datainsamlingen genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer som på grund av pandemin skedde via kommunikationsverktyget Zoom, för att därmed på ett säkert sätt ändå kunna genomföras. Samtliga intervjudeltagare tillfrågades om att medverka i studien via ett missivbrev som skickades till samtliga deltagares e-postadresser. Missivbrevet innehöll dels information om studiens huvudsakliga syfte, och dels de forskningsetiska principer som det i denna studie togs hänsyn till. När deltagarna jakande svarat på att vara med i studien efter att ha mottagit missivbrevet så skedde en överenskommelse angående en passande tidpunkt för genomförandet av intervjun. I intervjuns inledande skede delgavs samtliga deltagare återigen information angående hur det under hela undersökningens gång togs hänsyn till de forskningsetiska principerna (Vetenskapsrådet, 2017). Intervjudeltagarna blev informerade om att deras deltagande var frivilligt samt att de närsomhelst kunde välja att avsluta sitt deltagande, om så skulle önskas. Deltagarna informerades även om att ingen obehörig skulle ges tillgång till den insamlade datan och att inspelningen skulle raderas efter avslutad studie. Studiens syfte, samt det faktum att alla uppgifter enbart skulle användas i forskningssyfte delgavs återigen för ytterligare ett klargörande. Samtliga intervjuer spelades därefter in med hjälp av inspelningsfunktionen i mobiltelefonen efter att ett godkännande av deltagarna hade angetts. Ljudinspelningarna gjordes på en mobiltelefon med ett påslaget flygplansläge för att
sedan överföras till en lösenordskyddad enhet som förvarades säkert. Under samtliga intervjuer fanns även en märkbart lättsam stämning vilket också främjade uttömmande svar hos deltagarna i och med det tillitsingivande klimatet mellan intervjuare och deltagare. Samtliga intervjuer tog cirka 45 minuter att genomföra.
Databearbetning
Efter att intervjuerna genomförts transkriberades dessa i det digitala dokumentverktyget Word och blev sammanlagt 41 sidor långt med textstorlek 12 i teckensnitt Times New Roman. Intervjuerna transkriberades genom att lyssna på samtliga ljudinspelningar från intervjuerna flertalet gånger och skriva ner allt som sades. När transkriberingen var slutförd togs ifyllnadsord bort ur texten. Egennamn såsom städer, personer och platser abstraherades också i samtliga transkriptioner. Innan tematiseringen påbörjades så kodades även intervjudeltagarna från R1 till och med R8. Efter detta genomfördes det därefter en tematisering enligt Braun och Clarks (2006) sex-stegsmodell som är den analysmetod som valts till denna undersökning. Samtliga transkriptioner lästes igenom flertalet gånger för att till en början bli väl bekant med den insamlade datan. Efter detta försöktes det hittas gemensamma teman ur deltagarnas utsagor genom att försöka finna olika närliggande abstrakta begrepp som framkommit under intervjuernas gång. Ett konkret exempel på hur tematiseringen gick till är att beskrivningar som under intervjun formulerades som: ” mer slarv”, ”noggrannheten försvinner”, ”du fuskar mer” och ”säkerheten dras ner” ringades in och delades in i en specifik grupp. Dessa grupper, bestående av olika meningsenheter, kom därefter att kodas i olika färger för att senare kunna bli potentiella teman. När samtligt material gåtts igenom och olika meningsenheter kodats och grupperats försökte essensen i de olika meningsenheterna hittas för att kunna benämna dessa potentiella teman, med essensen som utgångspunkt. Exemplet med formuleringarna ovan kom exempelvis först att benämnas som ”mer slarv och mindre säkerhetsrutiner”, men benämndes i slutändan efter korrigering som: ”minskad noggrannhet och säkerhet”. Alltså var det de olika inringade meningsenheterna som kodades och delades in i grupper, som senare i analysprocessen skapade de teman som funnits i denna studie. Till en början fanns enbart fyra olika teman. Vid vidare genomläsning av den insamlade datan och vidare tematisk analys kodades istället den insamlade datan i sex olika delar och potentiella teman. Dessa sex delar blev därmed sedan de sex olika temana som tillsammans besvarade studiens tvådelade frågeställning. För att säkerställa att allt material som framkom i intervjuerna också täcktes av de funna potentiella temana så genomlästes samtligt material återigen för att eventuellt upptäcka om det hade missats att koda in något i någon av grupperingarna. Detta steg var även av betydelse för att se så att de funna temana också på ett korrekt sätt kunde anses representera det som framkom i samtliga intervjuer. När essensen i varje potentiellt tema hade definierats och temana också hade jämförts med varandra för att se så att det även fanns en tydlig skillnad mellan dem, kom samtliga sex funna teman att benämnas som: ”oförutsedda händelser”, ”att tillfredsställa kundens krav”, ”oro över att bli smittad”, ”ökad arbetsbelastning”, ”minskad noggrannhet och säkerhet” samt ”försening av tidsplan”. Av dessa sex teman så besvarar de fyra första temana den första frågan i studien, medan de sista två temana besvarar den andra. Efter avslutad tematisering och då slutsatser dragits kring resultatet genomfördes det en deltagarvalidering där några av deltagarna ombads att läsa igenom resultatet för att se om de kunde känna igen sig i det studien kommit fram till. Deltagarvalideringen visade att samtliga deltagare som tillfrågats läsa igenom resultatet kände igen sig i det som belystes och de ansåg att många byggnadsarbetare därför hade behövt läsa texten.
Resultat
Efter genomförd analys genom tematisering, kunde det som svar på undersökningens frågeställning hittas sex olika teman. Dessa teman benämndes som: (1) Oförutsedda
händelser, (2) Att tillfredsställa kundens krav, (3) Oro över att bli smittad, (4) Ökad arbetsbelastning, (5) Minskad noggrannhet och säkerhet samt (6) Försening av tidsplan.
Eftersom frågeställningen är tvådelad så bör det förtydligas att tema 1-4 besvarar första delen av studiens frågeställning och tema 5 och 6 besvarar den andra. Det som framkom under intervjuerna och det deltagarna uttryckte under dessa följer nedan.
Oförutsedda händelser
Flertalet deltagare i denna studie upplevde att oförutsedda händelser i arbetet som de därmed inte kunde räkna med, förutse eller planera inför innebar en oerhörd stress för dem. Dessa oförutsedda händelser kunde bland annat vara att maskiner slutade fungera eller att yrkesgrupper som befann sig före dem på bygget inte var klara när de kom dit med mera. En deltagare uttryckte: ”…situationer som inte går som planerat skapar stress på arbetet…”.
Eftersom varje jobb planerades att ta en viss tid utifrån vad det var som behövdes göras på det specifika bygget samt utifrån hur många arbetare som var på plats, så fanns det därmed inte ett så stort utrymme för felmarginaler. En deltagare beskrev:” …ibland kan det bli något som i vanliga fall tar två timmar, och det händer något som gör att det tar fem, sex timmar, då blir det ju fördröjt allting och då blir det stressigt…”. När oförutsedda ting skedde och byggnadsarbetarna behövde eventuell assistans fanns det oftast inte heller särskilt mycket hjälp att få eftersom resterande arbetare befann sig på andra byggen och därmed inte kunde ingripa som hjälp eftersom de själva inte heller kunde hamna på efterkälken på deras bygge. En deltagare uttryckte:
…vi har ju dem killar vi har på företaget och chefen planerar ju jobben så att varje kille ska ha jobb. Så tar man en kille ifrån ett projekt för att hjälpa ett projekt, då blir det ju brist någonstans… (R8)
Därmed innebar en oförutsebar händelse dels en ökad stress för att hinna med projektet i tid, men också stress på grund av efterkommande yrkesgrupper, som i och med eventuell försening på grund av den oförutsedda händelsen behövde vänta på att dem blev färdiga innan de själva skulle kunna påbörja sitt arbete. En deltagare uttryckte:
…det är jättestressigt för vi har fem arbetsdagar på oss på att göra klart tre lägenheter, annars håller vi de andra arbetsgrupperna där så vi måste verkligen vara klara under de arbetsdagarna. Jag har faktiskt gått in i väggen för att oförutsedda grejer uppstått… (R3) En annan deltagare uttryckte även att motivationen påverkades negativt när dessa oförutsedda händelser uppstått och stressen blev överväldigande. Han berättade: ”…då kände jag, varför ens försöka, det kommer inte gå, man tappar motivationen helt…”.
För att summera uppgav flertalet byggnadsarbetare att oförutsedda händelser innebar en ökad stressnivå för dem. De förhöjda stressnivåerna då dessa oförutsedda händelser skedde kunde också innebära att deltagarna var tvungna att försöka hinna jobba ifatt förlorad tid eftersom det ofta inte heller fanns särskilt mycket hjälp att få ifrån andra på firman, då kollegorna befann sig på andra projekt. Denna överväldigande stress som dessa oförutsedda
händelser bidrog till kunde även medföra en försämrad motivation och känslor av hopplöshet hos byggnadsarbetarna.
Att tillfredsställa kundens krav
Byggnadsarbetarna kunde även uppleva stress i och med att dem behövde uppfylla kundens utifrånkommande krav för att bibehålla firmans rykte samt säkerställa att kunderna även kom tillbaka för framtida jobb. En deltagare beskrev: ”…det går fort att förstöra ett företags rykte genom att göra ett dåligt jobb men en nöjd kund kommer alltid tillbaka när de behöver göra något annat…”. Vissa deltagare uttryckte också att de behövde tillfredsställa kundens krav och därmed göra kunden nöjd för att också själva kunna vara nöjda med sina egna arbetsprestationer. En av dessa deltagare uttryckte: ”…en bra arbetsprestation är när man håller kunden nöjd. Det är det viktigaste i och med att vi ändå jobbar inom service på ett sätt…”.
Att behöva tillfredsställa kundernas krav kunde vidare innebära för byggnadsarbetarna att dem kunde få ta emot en del klagomål då något inte gått som planerat och kunden blivit missnöjd. Vissa deltagare beskrev att kunderna vid vissa tillfällen hade svårt att förstå arbetet som dessa byggnadsarbetare faktiskt gjorde och hur pass mycket som faktiskt kunde gå fel i processen. Denna brist på förståelse för byggnadsarbetarnas jobb och arbetsuppgifter kunde i förlängningen, i och med kunders klagomål, också påverka vissa av byggnadsarbetarnas stressnivåer och upplevda arbetsprestationer negativt då vissa byggnadsarbetare också värderade sin egen arbetsprestation baserat utifrån kundens tillfredsställelse. En deltagare beskrev:
…vissa kunder har inte varit i byggbranschen och sett processer. I deras ögon kan det vara så att, han ska bara borra hål, vad kan gå fel? Så vissa kunder har väldigt svårt att förstå vårt jobb och hur mycket som kan gå fel…(R8)
Sammanfattningsvis så menade samtliga deltagare att det var kunden som var i fokus och att kundens krav därmed var av högsta prioritet. Detta beskrevs vara av oerhörd vikt eftersom deras prestationer också skapade firmans rykte och att det därmed kunde ligga i deras händer ifall firman återigen skulle få företaget som kund. Det uttrycktes även att byggnadsarbetarna vid vissa tillfällen kunde få klagomål på grund av att kunden inte hade särskilt stor förståelse för byggnadsarbetarnas arbete och hur pass mycket i processen som kunde gå fel. Då vissa av byggnadsarbetarna också bedömde sina egna arbetsprestationer utifrån kundens tillfredsställelse med det utförda arbetet, kunde detta därmed utgöra en stressor för byggnadsarbetarna.
Oro över att bli smittad
Vissa byggnadsarbetare upplevde en ökad oro över att bli smittade på arbetet i och med den rådande pandemin. En deltagare uttryckte:
...man känner lite mera oro själv, och på vissa arbetsplatser vet man att det har varit utbrott och då får man ju information om det när man kommer dit att veckan innan kan dem ha skickat hem tjugo man... (R4)
En annan deltagare som vid vissa tillfällen utförde arbeten i bebodda bostäder beskrev att han upplevde en ökad oro kring detta, men att han inte lät detta påverka eller gå ut över sitt
arbete och att arbetsprestationen därmed förblev oförändrad. Deltagaren uttryckte: ”…jag jobbar mycket hemma hos folk, så man går och tänker att här kan det finnas folk som kan smitta mig. Men det är inte något jag låter påverka mitt arbete...”. Vissa av byggnadsarbetarna lyfte att det även hade införts olika säkerhetsåtgärder, i och med pandemin, på de byggen de befann sig på. Åtgärderna var bland annat att regelbundet testa sig för Coronaviruset, vid alla tillfällen bära mask på bygget, åka till byggena i egen firmabil, inte sitta samlade i lunchrummet med mera. Av samtliga deltagare upplevdes dessa säkerhetsåtgärder inte som något särskilt stort problem utan det sågs som något oerhört självklart att behöva ta sitt samhälleliga ansvar. En deltagare berättade:
…när man är ute på jobb, som nu när vi är på ett stort företag, då måste man ha mask hela tiden där, och en gång i veckan på ett annat jobb då måste man Corona-testa sig varje tisdag… (R5)
För att summera så har pandemin inneburit ett orosmoment för vissa byggnadsarbetare när de befann sig på olika byggen eller i privatpersoners hem. Det framgick även att vissa byggen infört olika säkerhetsåtgärder för att minska risk för eventuell spridning. Däremot var det ingen av deltagarna som uttryckte att denna oro och stressor i förlängningen påverkade deras arbetsprestation på något sätt.
Ökad arbetsbelastning
Vissa av byggnadsarbetarna upplevde en ökad arbetsbelastning specifikt under pandemin. Detta upplevdes av vissa deltagare kunna ha berott på att byggnadsarbetarna vid minsta covid-19 symtom varit tvungna att stanna hemma för att förhindra eventuell smitta och spridning av coronaviruset, vilket därmed inneburit en ökad arbetsbelastning och till och med dubbelarbete för resterande byggnadsarbetare. En deltagare berättade: ”…har varit hemma för minsta lilla för att det inte ska spridas […] när någon blir sjukskriven blir det ju stressigare för oss andra, då får man i princip göra dubbeljobb...”. I och med att flertalet deltagare uttryckte att pandemin bidragit till ett högre antal sjukskrivningar för att försöka förhindra eventuell spridning av coronaviruset på arbetsplatsen så uttryckte deltagarna att de ibland försökte finna olika lösningar för att undvika att kvarvarande byggnadsarbetare skulle få dubbel arbetsbelastning. En deltagare berättade:
…vi försöker se om det går att lösa om någon kille kanske har lugnt så han kan komma dit det är stressigt. Annars är det bara att bita i det sura äpplet, finns inget man kan göra om någon blivit sjuk. Det är bara att göra sitt bästa… (R6)
En annan deltagare uttryckte att man på hans firma outsourcat byggnadsarbetare som täckte upp då någon blivit tillfälligt sjuk eller också sjukskriven en längre tid. Han berättade: ”…vi har två stycken som är inlånade just nu från andra firmor för att några är sjukskrivna...”. Det var därmed enklare på vissa arbetsplatser att reglera arbetsbelastningen utifrån den tillgängliga bemanningen. Å andra sidan menade andra deltagare att stress och en hög arbetsbelastning var någonting positivt eftersom det också höll dem fokuserade och mer effektiva på arbetet. En deltagare uttryckte: ”…desto mer det finns att göra desto bättre mår jag. Med positiv stress jobbar man bättre och mer fokuserat…”. En annan deltagare beskrev att han under hög arbetsbelastning och stress: ”…jobbar mer effektivt och slutar hålla på med telefonen, slutar prata och pausar inte, utan jag köttar klart…”. Däremot beskrev flertalet byggnadsarbetare att den höga arbetsbelastningen och stressnivåerna som medföljde enbart till en viss gräns kunde vara någonting positivt. En deltagare berättade:
…till en viss del kan det ju vara bra med stress, men det får inte gå till överdrift. Det är alltid bra att ha en liten hets på sig, liksom att det här måste vara klart inom en snar framtid…(R3)
När arbetsbelastningen däremot för byggnadsarbetarna blev överväldigande och stressnivåerna blev alldeles för höga så beskrev dem bland annat känslor av irritation och panik. En deltagare beskrev att han: ”…blir irriterad, magen går som en centrifug, man kan känna svårt att andas, man kan få panikångest, se stjärnor…”. Samtliga byggnadsarbetare hade olika sätt att hantera denna typ av överväldigande arbetsbelastning och stress på. Det kunde delvis handla om kommunikation, men också om att förändra sitt sätt att se på situationen genom att inse att jobbet måste få ta den tid det tar. En deltagare beskrev att han istället behövde få utlopp för sina känslor när arbetsbelastningen och stressen blev alldeles för hög. Han berättade att han vid ett tillfälle: ”…ringde en kompis så jag fick skrika och svära i fem minuter, och sen var det bra…”. Vissa av deltagarna lyfte återhämtningens stora betydelse för dem efter en stressig arbetsdag med hög arbetsbelastning för att också orka arbeta dagen efter. En deltagare uttryckte:
…jag försöker koppla av så mycket jag kan när jag kommer hem. Oftast blir det ju att bara sitta och spela tv-spel hela kvällen. Det får mig att slappna av, i alla fall för att orka fortsätta jobba dagen efter…(R3)
Sammanfattningsvis upplevde vissa deltagare att pandemin fört med sig en ökad arbetsbelastning, vilket i förlängningen därmed kunde innebära en ökad stress för de kvarvarande byggnadsarbetarna på bygget. Vid vissa tillfällen hade byggnadsarbetarna inte möjlighet till extra hjälp ifrån andra på firman vilket bidrog till att denne fick en fördubblad arbetsbelastning och därmed var tvungen att arbeta för två. Vid vissa tillfällen kunde firman eventuellt omfördela byggnadsarbetarnas placering på de olika byggena så att denne kunde få hjälp en kortare period om det för tillfället var lugnare på ett annat bygge. En annan möjlig lösning som uppgavs då byggnadsarbetarna i högre utsträckning stannade hemma vid eventuella Corona-symtom var att tillfälligt outsourca byggnadsarbetare ifrån andra firmor för att minska resterande byggnadsarbetares stress och arbetsbelastning. Däremot upplevdes det av vissa byggnadsarbetare att den höga arbetsbelastningen och stressen till viss grad kunde vara någonting positivt som bidrog till ökad fokus och effektivitet hos byggnadsarbetarna. När arbetsbelastningen och stressen däremot blev överväldigande för dem belystes olika sätt att hantera stressen på såsom att förändra sitt tankesätt kring situationen eftersom den inte alltid går att påverka, medan en annan uttryckte behovet av att ringa en vän och skrika av sig. Slutligen belystes även återhämtningens betydelse för byggnadsarbetarna för att också orka prestera på arbetet vid hög arbetsbelastning och höga stressnivåer.
Minskad noggrannhet och säkerhet
De upplevda stressorerna påverkade även byggnadsarbetarnas arbetsprestationer negativt i och med att det blev lättare för byggnadsarbetarna att slarva och att misstag i större utsträckning begicks, vilket innebar att slutresultatet blev sämre. En deltagare beskrev: ”…noggrannheten försvinner, det blir fel för du hoppar över en del för att du vill komma vidare, så du fuskar mer när du är stressad...”. Deltagarna beskrev att stressen försämrade slutresultatet och att det i vidare mening påverkade den upplevda arbetsprestationen negativt. En av deltagarna uttryckte: ”…ju mer stressad du är, desto mer slarv […] du hinner inte göra smådetaljerna, så slutresultatet blir sämre för att du varit stressad…”.
Det belystes även att det var lätt hänt för byggnadsarbetarna att dra in på raster och nödvändiga säkerhetsrutiner vid stress, vilket också ökade riskerna för eventuella skador i ett redan riskfyllt yrke. Att ha drabbats av en arbetsskada påverkade arbetsprestationen oerhört mycket eftersom det kunde innebära vissa begränsningar och var något som inte alls var ovanligt i branschen. En deltagare uttryckte: ”…att ta på sig sele fram och tillbaka det tar tio minuter, då kan jag likagärna klättra upp och göra grejen så har jag tjänat åtta minuter på det…”. En annan deltagare berättade:
…det ska bara gå fort, så du börjar tumma på säkerheten, du skippar nödvändiga raster som finns för att din kropp ska få den vila som behövs, du lyfter fel för att det går fortare, för att vinna tid… (R8)
För att summera så försämrades slutresultatet av det utförda jobbet eftersom konsekvenserna av stressen vidare påverkade byggarbetarnas upplevda arbetsprestation i form av minskad noggrannhet och säkerhet. Deltagarna uppgav att fler misstag begicks, slarvet ökade och noggrannheten därmed minskade. Den upplevda arbetsprestationen hos byggnadsarbetarna påverkades negativt eftersom de var medvetna om att slutresultatet kunde ha blivit bättre vid lägre stressnivåer. Det framgick även att flertalet byggnadsarbetare hade en tendens att förbise nödvändiga säkerhetsrutiner som eventuellt kunde ha lett till svåra arbetsskador och att deras arbetsprestationer därmed i förlängningen kunnat ha försämrats ytterligare på grund av begränsningarna som dessa skador hade kunnat medföra.
Försening av tidsplan
Byggnadsarbetarna kunde uppleva att deras arbetsprestation även var låg när tidsplanen inte hölls utan istället blev försenad. Byggnadsarbetarnas upplevda arbetsprestationer var därmed lägre när jobbet blev utfört under en längre tidsperiod än vad som var planerat, vilket vidare bidrog till olika känslor såsom att de exempelvis var värdelösa. En deltagare uttryckte:
…jobbet var räknat på att det skulle ta tre timmar, det tog två dagar istället […] även fast det är tydligt för mig att jag gjort det jag kan, på pappret syns ju bara vad man gjort och hur lång tid det tog, så då kände man sig värdelös…(R8)
Även andra yrkesgruppers försening som befann sig på bygget före dem kunde medföra lägre upplevda arbetsprestationer hos byggnadsarbetarna på grund av att dem inte hade hunnit klart med sitt jobb när de väl kom till bygget. En deltagare beskrev:
…om en yrkesgrupp innan dig inte gjort helt klart […] eller att du inte kunnat göra någonting för det bara är saker i vägen när du ska jobba och du måste flytta grejer för att komma igång och det tar en hel dag bara det. Då är prestationen väldigt låg…(R6) Ofta var också nästa bygge som byggnadsarbetaren behövde befinna sig på även planerat i förväg, vilket medförde att de därmed inte hade något annat val än att jobba ikapp tid på det nuvarande bygget för att också hinna i tid till nästa. En deltagare beskrev: ”…om det tillkommer två dagars jobb på veckans tidsplan, då får vi stressa en tid framåt för att komma ikapp…”. Flertalet byggnadsarbetare lyfte däremot att de med hjälp av god kommunikation med chefen samt bra arbetskollegor kunde finna motivation i arbetet och därmed bibehålla en fortsatt bra arbetsprestation trots eventuell försening. En deltagare berättade: ”…bra dialog med chefen och kollegorna gör väldigt mycket, har du bra kollegor går du med bra motivation till jobbet och med bra motivation så presterar du och jobbar effektivt...”.
Sammanfattningsvis kunde prestationerna därmed upplevas vara sämre när tidsplanen blev försenad enligt byggnadsarbetarna. Eftersom de upplevda arbetsprestationerna upplevdes vara sämre i och med fördröjningen av projektet, så uppstod flertalet negativa känslor såsom värdelöshet och en försämrad motivation hos vissa byggnadsarbetare. Det lyftes däremot att bra arbetskollegor och en god dialog med chefen återigen kunde höja motivationen och vidare bidra till en ökad arbetsprestation eftersom de arbetade mer effektivt tack vare det.
Diskussion
Temana som presenteras i resultatet påvisar därmed vilka de upplevda stressorerna är, samt hur dessa vidare påverkar arbetsprestationerna hos byggnadsarbetare i en pandemi. Eftersom det i tidigare forskning (Jex, 1998) konstaterats att höga stressnivåer faktiskt har en direkt negativ inverkan på människans arbetsprestationer kan det vidare utifrån resultatet i denna studie också bekräftas att de upplevda stressorerna till största del anses påverka arbetsprestationerna negativt. Resultatet visade även specifikt att just oförutsedda händelser är den stressor som påverkar byggnadsarbetares upplevelse av arbetsprestationen negativt även när en pandemi inte råder, vilket medför ett konstant orosmoment för byggnadsarbetarna. Trots att det oförutsedda som uppstått många gånger inte berott på byggnadsarbetarna, verkar det ändå uppstå ett skuldbeläggande på dem själva hos flertalet av dem. Det framgår även att denna stressor också hanteras på olika sätt av byggnadsarbetarna. Vissa deltagare använder sig av en mer emotionsfokuserad copingstrategi då de väljer att förändra sitt sätt att se på problemet genom att göra en positiv omvärdering av situationen (Hawkins et al., 2021). Att göra på detta sätt leder hos vissa till en insikt om att det som uppstår inte alltid är deras fel och att de därmed kan skilja på den egna arbetsprestationen, ifrån kundens eventuella negativa upplevelser av den. Denna copingstrategi kan anses vara effektiv eftersom byggnadsarbetarna då också kan undvika upplevelsen av att exempelvis känna sig värdelösa, trots att projekten inte går som planerat.
Det kan även konstateras att bra arbetskollegor samt en god dialog med chefen är av oerhörd betydelse för byggnadsarbetarna. Detta kan vidare också kopplas till en emotionsfokuserad copingstrategi i form av socialt stöd ifrån kollegor och chef på arbetsplatsen (Hawkins et al., 2021) samt arbetsglädje som en buffert mot stress (Angelöw, 2015). Flertalet byggnadsarbetare uppger vidare att det sociala stödet som kollegorna och chefen erbjuder kan bidra till en ökad motivation i arbetet och att de i förlängningen blir mer effektiva, och därmed presterar bättre tack vare det. Holbeche (2005) skriver att hög motivation i kombination med arbetstagarens individuella färdigheter och effektivitet också är vad som resulterar i ett produktivt beteende. Detta styrks därmed av det som framkommer i intervjuerna om att deltagarna presterar bättre tack vare den ökade motivationen och effektiviteten som de goda kollegorna och chefen medför. Det lyfts även att vissa byggnadsarbetare använder sig av mer problemfokuserade copingstrategier och istället försöker lösa problemet konfrontativt (Lazarus & Folkman, 1984) genom att exempelvis ringa chefen för att försöka få denne att omfördela arbetarna på de olika byggena eller eventuellt hyra in fler arbetare för att minska stress och arbetsbelastning. Enligt Weman-Josefsson och Berggren (2016) finns det dock ingen copingstrategi som anses vara mer effektiv än en annan, utan att det istället ofta är bäst att anpassa copingstrategin efter den specifika situationen. Därför kan individernas olika sätt att hantera denna stressor därmed anses vara lika effektiva förutsatt att den är anpassad till den specifika situationen.
Flertalet byggnadsarbetare anser även att det under pandemin uppstått en ökad arbetsbelastning, vilket skett till följd av att byggnadsarbetarna vid minsta symptom är tvungna att stanna hemma för att förhindra eventuell smittspridning (Folkhälsomyndigheten, 2021). Därför kan det konstateras att även den ökade arbetsbelastningen som skett till följd av pandemin ytterligare är en stressor som påverkar byggnadsarbetarnas upplevda arbetsprestation på så vis att de blir mindre noggranna och upplever att de hade kunnat prestera bättre med en mindre arbetsbelastning. I och med detta kan det konstateras att fler firmor hade behövt ha möjlighet att kunna outsourca byggnadsarbetare för att därmed kunna erbjuda sina medarbetare mer avlastning och i och med detta minska stressoren. Byggnadsarbetarna uppger däremot också att en hög arbetsbelastning till viss grad faktiskt är stimulerande för dem och att den höjer deras fokus och effektivitet. Detta kan ha att göra med stressens till viss del prestationshöjande effekt samt att känslor av skuld ofta uppstår när individen slutar att vara produktiv. Skulden kan däremot leda till en drivkraft hos individen att hela tiden försöka sträva mot att överträffa sina egna arbetsprestationer på grund av individens ansvarskänslor kring det utförda arbetet (Mellifont, 2019). På grund av den förhöjda arbetsbelastningen som pandemin medfört uppger även byggnadsarbetarna det vara av vikt för dem att kompensera denna med tillräcklig återhämtning för att orka prestera på arbetet. Detta bekräftas av den allostatiska modellen (Allvin et al., 2006; McEwen, 1998) eftersom individen enligt denna behöver uppnå en balans mellan ansträngning och återhämtning, för att vidare också förebygga ohälsa hos byggnadsarbetarna till följd av stress under en längre period (Doan, 2021).
Vad som också kan dras slutsatser om utifrån resultatet är att även kundernas krav bör vara uppfyllda och tillfredsställda, vilket medför att detta upplevs vara en stressor hos byggnadsarbetarna. Detta eftersom en missnöjd kund eventuellt kan förstöra firmans rykte, vilket vidare kan leda till minskade antal jobb som kommer in till firman. Detta blir därmed ett stort ansvar som kan upplevas vara betungande för vissa byggnadsarbetare. Denna stressor uppger flertalet byggnadsarbetare också anses påverka deras upplevda arbetsprestationer eftersom vissa av deltagarna också bedömer sina egna arbetsprestationer utifrån hur pass tillfredsställd kunden är med det utförda arbetet. Weman-Josefsson och Berggren (2016) belyser att en starkt prestationsbaserad självkänsla i kombination med perfektionism kan ge en ökad risk att drabbas av ohälsa. Detta innebär att denna prestationsbaserade självkänsla och syn på den egna arbetsprestationen därför kan anses vara oerhört problematisk i längden. Det är därför av vikt att belysa att det ändå är fullt möjligt att ha gjort en god arbetsprestation, trots att kunden inte håller med om det. Som det lyfts i resultatet så har nämligen vissa kunder svårt att också förstå det jobb som byggnadsarbetarna gör och hur mycket som kan gå fel i processen, vilket därmed underlättar för dem att vara kritiska. Detta kan med andra ord bidra till känslor av skuld och skam som inte är befogade eftersom anledningen till att kunden blivit missnöjd med jobbet, inte alltid är byggnadsarbetarens fel. Därför kan en omvärdering av vad en god arbetsprestation faktiskt är behöva göras hos byggnadsarbetarna i fråga.
Enligt Keech et al. (2018) har också deltagarnas tro och synsätt på stress visat sig ha betydelse för individers hälsa och upplevda prestationer. Det tydliggjordes i intervjuerna att de deltagare som hade ett positivt synsätt på stress och en generellt mer positiv livsinställning även upplevde stress som något prestationshöjande, vilket bekräftar detta. Detta kan bero på att stressen också leder till ett ökat adrenalinpåslag då kroppen tolkar stress som ett hot som den reagerar på (Clemente-Suarez et al., 2018). Keech et al. (2018) intygar denna prestationshöjande effekt eftersom att individens tro om att stress har en positiv betydelse för dennes hälsa och prestation, faktiskt också har visat sig leda till förbättrade prestationer och lägre upplevda stressnivåer hos individer. För människan är det nämligen hälsosamt att känna att den presterar på jobbet (Viotti, 2018), vilket också bekräftas av flertalet utsagor hos deltagarna. Det framkommer att vissa mår bra ju mer de har att göra på arbetet så länge
stressen inte blir överväldigande för dem. Eftersom upplevelsen av stress däremot är subjektiv är det långt ifrån alla deltagare som känner på detta vis eftersom en vanlig arbetsdag för vissa är överväldigande stress nog. Även här är alltså det sociala stödet i form av erkännande från kollegor samt chef på arbetsplatsen som copingstrategi oerhört effektiv för att kunna hantera stressen då den vidare kan bidra till att minska den upplevda stressen och leda till en ökad arbetstillfredsställelse. (Abualrub & Al-Zaru, 2008; Hawkins et al., 2021).
Angående den stressor som byggnadsarbetare upplever, på grund av oro över att bli smittad på jobbet under pandemin, kan det dras slutsatsen om att den i vidare mening inte kan anses påverka byggnadsarbetarnas upplevda arbetsprestationer. Trots att vissa av byggnadsarbetarna har en underliggande oro då de befinner sig på arbetet, menar samtliga deltagare att de inte låter detta påverka deras arbetsprestationer. Detta kan vidare tänkas ha att göra med att det ändå införts en del säkerhetsåtgärder på flertalet byggen under pandemin för att förhindra spridningen av viruset, vilket minskat oron men tyvärr inte eliminerat den helt. Detta kan realistiskt sett inte heller anses vara möjligt eftersom risken att blir smittad alltid kommer att finnas där, trots vidtagna åtgärder.
Gällande stressorernas påverkan på arbetsprestationerna belyses det i resultatet att dessa leder till minskad noggrannhet och säkerhet samt förseningar i tidsplanen. Detta ökade slarv och förhöjda risktagande till följd av stressen som byggnadsarbetarna upplever är inte ovanlig inom byggbranschen enligt He, et al. (2019), då det är en bransch med hög mental stress, vilket leder till höga antal säkerhetsolyckor och arbetsskador. Eftersom större byggen också ofta planeras av platschefen tillsammans med underentreprenörerna (NCC, 2021), medför detta att byggnadsarbetarna därmed har en väldigt begränsad kontroll i sitt vardagliga arbete (Leung et al., 2012). Detta kan vidare leda till att byggnadsarbetarna även i större utsträckning fokuserar på att producera, istället för att prioritera sin egen säkerhet, vilket också framkommer vara fallet i flertalet deltagares utsagor. Vid många tillfällen så prioriterar byggnadsarbetare inte den egna säkerheten utan försöker utföra sitt arbete så snabbt som möjligt för att därmed bland annat hinna bli klara i tid, göra kunden nöjd och hinna i tid till nästa bygge. Med andra ord prioriteras mycket annat före den egna säkerheten dagligen hos många byggnadsarbetare. Genom att exempelvis se till att byggnadsarbetarna har en god mental hälsa så kan man dels faktiskt förbättra deras prestationer men dels också se till att de arbetar mer produktivt och säkert (Lim et al., 2017). Detta innebär att eventuella olyckor och arbetsskador därmed kan undvikas genom att fokusera på att förbättra byggnadsarbetares mentala hälsa. Då den fysiska arbetsmiljön kan vara svår att förbättra på grund av ofta väldigt smutsiga byggen, dålig luft, tunga lyft med mera, så går däremot den psykosociala arbetsmiljön att förbättra genom att exempelvis öka byggnadsarbetarnas inflytande på arbetsplatsen (Siu, 2003). Att eventuellt involvera dem mer i planeringsprocessen skulle exempelvis även kunna förbättra deras mentala hälsa och på så vis förhindra eventuella olyckor eller slarv som sker till följd av ett alldeles för pressat tidsschema.
Angående metodvalet som används i denna studie kan den kvalitativa metoden anses vara rätt val av metod för att därmed uppfylla studiens syfte, vilket är att skapa en djupare förståelse kring vilka de upplevda stressorerna på arbetsplatsen är hos byggnadsarbetare samt hur dessa upplevs påverka deras arbetsprestation. Under studiens gång har författaren varit medveten om sin eventuella påverkan av resultatet och därmed försökt bibehålla ett neutralt angreppssätt och försökt se bortom sin egen förförståelse och istället främja byggnadsarbetarnas upplevelser. Detta har gjorts genom att författaren exempelvis varit mån om att under intervjuerna försöka undvika att ställa ledande frågor för att därmed låta deltagarna själva beskriva sina upplevelser fritt. Intervjuguiden var också utformad med öppna frågor för att ge deltagarna ett så stort utrymme som möjligt att själva välja vilka olika ämnen som berördes för att besvara de frågor som ställdes under intervjun. Med hjälp av de efterkommande följdfrågorna som formulerades under intervjuns gång så bidrog detta vidare
till ytterligare uttömmande svar samt eventuella klargöranden angående vad deltagaren precis beskrivit. Tack vare intervjuarens sammanfattningar samt speglingar i intervjuerna säkerställdes det även att det som deltagaren uppgett också förstods på det sätt som var menat av deltagaren. Detta för att behålla en hög validitet i studien och se till att både frågor och svar hade tolkats på ett korrekt sätt av båda parter. Det bör även nämnas att det under samtliga intervjuer upplevdes finnas en avslappnad stämning mellan intervjuare och deltagare, vilket underlättade datainsamlingen trots att deltagarna var olika pratsamma.
Den analys som därefter genomfördes av den insamlade datan kan i och med författarens eventuella omedvetna påverkan till följd av dennes tidigare förförståelse, anses ha påverkat studiens resultat. Eftersom författaren däremot varit medveten om förförståelsen under hela undersökningsprocessen och också har försökt förhindra dess påverkan, kan den ändå anses vara minimal. Det bör också belysas att en analys helt fri ifrån värdering realistiskt sett inte heller är möjlig. Författaren har även i denna studie tagit hänsyn till, samt följt Vetenskapsrådets (2017) forskningsetiska principer, vilket kan anses vara en styrka. Gällande det valda urvalet i undersökningen kan det även lyftas att det är ett brett sådant som bestått av byggnadsarbetare med olika befattningar, arbetsuppgifter och erfarenheter vilket därmed också bidragit till en ökad överförbarhet. Det bör även nämnas att undersökningen anses uppnått mättnad, eftersom data ifrån de sista intervjuerna tillslut bekräftade det som framkommit i tidigare intervjuer. Överförbarheten i studien kan även, tack vare fylliga beskrivningar av de olika stegen i analysprocessen och noggranna redogörelser av byggnadsarbetarna, anses vara hög. Detta är däremot en bedömning som i kvalitativa studier enligt Bryman (2011) bör göras av läsaren.
Gällande studiens validitet så bekräftar också flertalet studier (Jex, 1998; Siu, 2003) att stress har en direkt negativ inverkan på arbetsprestationerna, vilket också framkommer i resultatet. Eftersom det valda studieområdet gällande upplevelser av stress och självskattade arbetsprestationer specifikt under en pandemi inte är särskilt beforskat sedan tidigare, och inte heller undersökt med just manliga byggnadsarbetare, kan studien anses ha bidragit till en utökad förståelse kring detta och därmed anses vara samhällsnyttig. För framtida forskning kan det eventuellt vara av intresse att försöka finna kvinnliga byggnadsarbetare för att därmed kunna jämföra om de olika stressupplevelserna och självskattade arbetsprestationerna skiljt sig åt mellan könen under covid-19 pandemin. Vidare kan det i framtida forskning även vara intressant att på nära håll även studera andra yrkesgrupper med en liknande metod för att därmed undersöka om covid-19 pandemin påverkat dessa yrkesgrupper på något annat sätt än det sätt som byggnadsarbetarna i denna studie uppgett, samt huruvida detta eventuellt lett till bestående men. På så vis kan dessa studier tillsammans i framtiden anses kunna bidra till en utökad förståelse kring vilka eventuella följder covid-19 pandemin kan upplevas ha gett arbetstagare inom olika branscher.
Referenser
Abualrub, R. F., & Al-Zaru, I. M. (2008). Job stress, recognition, job performance and intention to stay at work among Jordanian hospital nurses. Journal of Nursing
Management, 16(3), 227-236. doi:10.1111/j.1365-2834.2007.00810.x
Allvin, M., Aronsson, G., Hagström, T., Johansson, G., & Lundberg, U. (2006). Gränslöst
arbete: Socialpsykologiska perspektiv på det nya arbetslivet. Liber.
Angelöw, B. (2015). Mera arbetsglädje: Att utveckla och stärka arbetslusten. Natur & Kultur. Berglund, A., & Martinsson, E. (2017). Sjuksköterskors upplevelser av arbetsrelaterad stress
i sjukhusmiljö (Kandidatuppsats). Linnéuniversitetet. Hämtad 2021-06-14 från
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1121033/FULLTEXT01.pdf
Braun, V., & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research
in Psychology, 3(2), 77–101. doi: 10.1191/1478088706qp063oa
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Liber.
Clemente-Suarez, V. J., Palomera, P. R., & Robles-Pérez, J. J. (2018). Psychophysiological response to acute-high-stress combat situations in professional soldiers. Stress and Health,
34(2), 247-252. doi: 10.1002/smi.2778
Doan, S. N. (2021). Allostatic load: Developmental and conceptual considerations in a multi-system physiological indicator of chronic stress exposure. Developmental Psychobiology.
doi:10.1002/dev.22107
Folkhälsomyndigheten. (2021). Smittspridning. Hämtad 2021-06-13 från https://www.folkhalsomyndigheten.se
Hawkins, N., Jeong, S., & Smith, T. (2021). Negative workplace behaviour and coping strategies among nurses: A cross-sectional study. Nursing & Health Sciences, 23(1), 123-135. doi:10.1111/nhs.12769
He, C., Jia, G., McCabe, B., Chen, Y., & Sun, J. (2019). Impact of psychological capital on construction worker safety behavior: Communication competence as a mediator. Journal
of Safety Research, 71, 231-241. doi: 10.1016/j.jsr.2019.09.007
Holbeche, L. (2005). High performance organization: Creating dynamic stability and
sustainable sucess [Elektronisk resurs]. Routledge.
Jex, S. M. (1998). Stress and job performance: Theory, research and implications for
managerial practice. Sage Publications.
Keech, J. J., Hagger, M. S., O’Callaghan, F. V., & Hamilton, K. (2018). The influence of university students’ stress mindsets on health and performance outcomes. Annals of
Behavioral Medicine, 52(12), 1046-1059. doi:10.1093/abm/kay008
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur Lazarus, R. S., & Folkman, S. (1984). Stress, appraisal and coping. Springer Publishing
Company.
Leung, M.-Y., Chan, I. Y. S., & Yu, J. (2012). Preventing construction worker injury through the management of personal stress and organizational stressors. Accident Analysis and
Prevention, 48, 156-166. doi:10.1016/j.aap.2011.03.017
Lim, S., Chi, S., Lee, J. D., Lee, H.-J., & Choi, H. (2017). Analyzing psychological conditions of field-workers in the construction industry. International Journal of Occupational and Environmental Health, 23(4), 261-281. doi:10.1080/10773525.2018.1474419
McEwen, B. S.(1998). Stress, adaptation and disease: Allostasis and allostatic load. Annals of
the New York Academy of Sciences, 840, 33-44.
Mellifont, D. (2019). Neuro magnifico! An exploratory study critically reviewing news text reporting of anxiety-related work performance strengths, challenges and support measures.
Work: A Journal of Prevention, Assessment & Rehabilitation, 63(3), 435-446.
NCC. (2021). Platschef. Hämtad 2021-06-13från 13/6https://www.ncc.se/jobba-pa-ncc/mot-vara-medarbetare/platschef/
Siu, O. (2003). Job stress and job performance among employees in Hong Kong: The role of Chinese work values and organizational commitment. International Journal of Psychology,
38(6), 337-347. doi:10.1080/00207590344000024
Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed. Vetenskapsrådet.
Viotti, S. (2018). Utan press: Om medkänsla, prestation och stress. Natur & Kultur.
Weman-Josefsson, K., & Berggren, T. (2016). Psykosocial arbetsmiljö och hälsa. Studentlitteratur.
