"Det som är i rörelse, fortsätter vara i rörelse" : Varför förlorande projekt inte termineras

”DET SOM ÄR I RÖRELSE,

FORTSÄTTER VARA I RÖRELSE”

- Varför förlorande projekt inte termineras

ANDRÉN, AXEL MILD, LINUS

Akademin för Ekonomi, Samhälle & Teknik

Kurs: Kandidatuppsats i företagsekonomi Kurskod: FOA300

15 hp

Handledare: Johan Grinbergs Datum: 2020-06-09

Förord

Vi vill ta tillfället i akt och rikta ett tack för allt stöd och all hjälp vi har fått under hela uppsatsperioden. Först och främst vill vi tacka vår handledare, Johan Grinbergs, för dina idéer, konstruktiva tankar och engagemang att ta oss vidare i skrivandet. Vi vill även rikta ett stort tack till våra opponenter som gett oss konstruktiv och rik feedback för att förfina uppsatsen ytterligare. Tack även till våra nära och kära för det stöd de gett oss och den förståelse vi fått under uppsatsskrivandet.

Slutligen vill vi även vända oss till våra respondenter som tagit sig tid till att ställa upp på intervjuer och på så sätt hjälpa oss framåt i undersökningen. Tack, utan er hade denna uppsats inte varit möjlig att genomföra.

Ett ytterligare tack vill vi rikta till en av respondenterna som med sitt citat kom att döpa denna studie efter ett resonemang om fysikens lagar.

ABSTRACT

Date: 2020-06-09

Level: Bachelor thesis in Business Administration, 15 cr

Institution: School of Business, Society and Engineering, Mälardalen University Authors: Axel Andrén Linus Mild

(93/09/24) (93/10/19)

Title: “What's in motion, remains in motion” - Why losing projects aren’t terminated

Tutor: Johan Grinbergs

Keywords: Behavioral biases, losing projects, terminate, permissive climate, rationalization

Research

questions: How does behavioral biases contribute to the continuation of losing projects?

What is the general consciousness about the biases within larger organizations and is there any signs of post rationalization of irrational actions?

Purpose: The purpose of this study is to identify and examine in what ways behavioral biases cause irrational decision making in larger companies. The study also intends to examine project managers consciousness about these biases and weather any deficiency indicates post-rationalization.

Method: This study is based on a qualitative method with a deductive approach where the primary data was collected via semi-structured interviews. The theoretical framework with relevance to the purpose of the study formed an interview guide as well as formed the analysis chapter together with the collected empirical data. The analysis made the basis for the study's conclusion.

Conclusion: The behavioral biases are mainly consistent of prestige and sunk costs. The reason for this is can be related to the size of the organization. Other biases are not as evident within larger organizations as these are more apparent in individuals. The consciousness about what impact the behavioral biases have on decisions is found to be low among the respondents. They would like to think of their decisions as rational while we can distinguish behavioral biases causing post rationalization of irrational actions.

SAMMANFATTNING

Datum: 2020-06-09

Nivå: Kandidatuppsats i företagsekonomi, 15 hp

Institution: Akademin för Ekonomi, Samhälle och Teknik, Mälardalens högskola Författare: Axel Andrén Linus Mild

(93/09/24) (93/10/19)

Titel: “Det som är i rörelse, fortsätter att vara i rörelse” - Varför förlorande projekt inte termineras

Handledare: Johan Grinbergs

Nyckelord: Psykologiska fallgropar, förlorande projekt, terminering, tillåtande klimat, rationalisering.

Frågeställning: Hur bidrar psykologiska fallgropar till att förlorande projekt inte termineras?

Hur ser medvetenheten ut kring detta inom större företag och finns det en tendens till efterrationalisering av irrationella beslut?

Syfte: Syftet med denna studie är att identifiera och undersöka på vilka sätt

psykologiska fallgropar bidrar till irrationellt beslutsfattande i större företag. Studien ämnar även till att undersöka projektledares medvetenhet kring detta och om eventuell brist tyder på efterrationalisering.

Metod: Denna studie utgick från en kvalitativ metod med en deduktiv ansats där primärdata samlades in via semistrukturerade intervjuer. Den teoretiska referensram med relevans för studiens syfte formade sedan intervjufrågorna och utgjorde tillsammans med den insamlade empirin, analyskapitlet. Analysen låg sedan till grund för studiens slutsats.

Slutsats: De psykologiska fallgroparna består till största del av prestige och sunk costs. Anledningen kan vara organisationens storlek. Övriga fallgropar är inte lika påtagliga inom större organisationer då dessa är mer uppenbara på individnivå. Medvetenheten kring psykologiska fallgropars påverkan på beslut är låg hos respondenterna. De vill tro att deras beslut är rationella medan vi kan se tendenser på psykologiska fallgropar och att de därmed efterrationaliserar irrationella handlingar.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1 1.1 Bakgrund ... 1 1.2 Problemformulering ... 2 1.3 Syfte ... 3 1.4 Frågeställning ... 3 1.5 Avgränsning ... 4 1.6 Disposition ... 4 2. Teoretisk referensram ... 5 2.1 Projekt ... 5 2.2. Tillåtande klimat ... 6 2.3 Beslutsteori ... 8 2.4 Psykologiska fallgropar ... 9 2.4.1 Övertro av egen förmåga ... 9 2.4.2 Överdriven optimism ... 10 2.4.3 Inbillad kontroll ... 11 2.4.4 Prestige ... 12 2.4.5 Sunk costs ... 13 2.4.6 Subjektiv bekräftelse och igenkännlighet ... 15 2.4.7 Magkänsla ... 15 2.5 Rationalisering ... 16 3. Metod ... 17 3.1 Val av metod ... 17 3.2 Urval ... 18 3.2.1 Urvalsstrategi ... 18 3.2.2 Urvalsstorlek ... 19 3.3 Sekundärkällor och primärdata ... 19 3.3.1 Insamling av Sekundärkällor ... 20 3.3.2 Insamling av primärdata: ... 21 3.4 Semistrukturerade intervjuer ... 23 3.4.1 Operationalisering ... 24 3.5 Analysmetod ... 24 3.5.1 Inspelning och transkribering ... 24 3.5.2 Kodning ... 25 3.6 Etik ... 26 4. Empiri ... 29 4.1 Ledarskap och självbild ... 30 4.2 Beslutsfattande och kommunikation ... 31 4.3 Magkänsla och riskbenägenhet ... 32 4.4 Erfarenheter kring projektterminering ... 33 4.5 Varför termineras inte förlorande projekt? ... 34 4.6 Råder acceptans - väcks frågan om terminering och är ökade investeringar vanligt? ... 36

4.7 Har du något att tillägga? ... 38 5. Analys ... 39 5.1 Ledarskap och självbild ... 39 5.2 Beslut och kommunikation ... 40 5.3 Magkänsla och riskbenägenhet ... 41 5.4 Erfarenheter kring projektterminering ... 42 5.5 Varför termineras inte förlorande projekt? ... 43 5.6 Råder acceptans - väcks frågan om terminering och är ökade investeringar vanligt? ... 46 6 Slutsats ... 48 6.1 Bidrag till litteraturen ... 50 6.2 Förslag till framtida forskning ... 50 Referenslista ... 52 Bilagor ... 57 Bilaga 1. Intervjuguide ... 57 Bilaga 2. Operationaliseringstabell ... 59

1. Inledning

I detta kapitel presenteras ämnet som studien avser att undersöka. En beskrivande bakgrund till varför ämnet studeras leder in på studiens problemdiskussion vilket mynnar ut i syfte och frågeställning. Till sist redogörs de avgränsningar studien begränsas till samt en disposition över studiens upplägg.

1.1 Bakgrund

I fysikens värld innebär Newtons första lag att det som är försatt i rörelse, fortsätter vara i rörelse. Föreställ er att det inom företagsekonomin kan fungera på liknande sätt gällande projektarbete, där ett projekt som är i rörelse tenderar att fortsätta löpa vidare och vidare trots att det kan innebära oanade konsekvenser. För att få stopp på rörelsen inom fysiken behövs friktion men inom företagsekonomin behövs istället ett rationellt beslutsfattande och en medvetenhet om situationen.

Många företag använder idag projektgrupper för att rikta ett fokus på ett problem eller

möjlighet inom organisationen (Svenska Projektakademien, u.å.). Stark (2013) menar även att arbete i projektliknande former kan hjälpa företag att få en tydligare överblick på situationen då tidsplaner, avstämningar och milstolpar blir enklare att se över inom ett projekt än över hela organisationen. Denna studie kommer avgränsas mot ett internt organisatoriskt projektdrivande som Stark (2013) förklarar, avser att förbättra interna processer eller produkter inom organisationen för att öka företagets lönsamhet. Shefrin (2018) förklarar internt projektarbete som en sammansatt styrgrupp bestående av flera mindre projektgrupper inom olika avdelningar, även kallad intressenter. Det är styrgruppen som tillsammans tar besluten och projektgruppen som tar fram underlaget (Shefrin, 2018). På så vis utnyttjas organisationens spetskompetens för att lösa komplexa problem och besluten baseras på vad som är mest lönsamt för företaget (Stark, 2013; Shefrin, 2018).

Även om detta gör problemets komplexitet mer hanterbart så är även projektet i sig en process som måste hanteras. Var företaget än befinner sig i processen så är det beslut som måste tas under projektets gång. I en allt mer konkurrenskraftig marknad kan det vara direkt avgörande för företag att ta rätt beslut och satsa på rätt typ av projekt. Trots detta finns det många

faktorer som gör att förlorande projekt, d.v.s. projekt som inte tillfredsställer uppsatta lönsamhetsmål och/eller tidsplan, ändå fortskrider (Shefrin, 2018).

Shepherd, Patzelt, Williams, och Warnecke (2014) menar att verktyg och styrmedel kan ge indikationer att projektet inte är lönsamt och att frågan om terminering därför är aktuell. Med terminering syftar denna studie på ett förtida projektavslut av ett hittills aktivt och pågående projekt, ofta förekommande på grund av att projektet är förlorande. Shepherd et al. (2014) menar dock att dessa beslut till sist fattas av ledare som är påverkade av psykologiska

fallgropar, vilket i denna studie definieras som mänskliga, psykologiska beteenden som ligger till grund för irrationella beslut. Dessa fallgropar kan till exempel göra att fler resurser

investeras i hopp om att rädda projektet (Shefrin, 2018). Ett tillåtande företagsklimat kan begränsa möjligheten till att psykologiska fallgropar får fäste kring projektbeslut inom organisationer (Engström, 2017).

Ett exempel på ett lyckat beslut om terminering av ett förlorande projekt är Coca-Cola som år 1984 startade vad som idag anses som ett av världens mest misslyckade företagsprojekt (The Coca-Cola Company, u.å.). Projektet innebar en ändring av Coca-Colas originalrecept men till skillnad från många andra stora företag i dagens samhälle, insåg Coca-Cola snabbt sitt

misstag och terminerade projektet i god tid. Beslutet har i efterhand visat sig göra företaget mer framgångsrikt än någonsin och det studien vill belysa med fallet är inte anledningen till projektets uppkomst, utan snarare beslutet som fattades. Vi låter detta statuera som ett exempel på en organisation som kan ha överkommit de psykologiska fallgropar som i liknande fall ofta fungerar som barriärer kring rationellt beslutsfattande.

1.2 Problemformulering

Galli (2020) menar att projektledning på senare tid blivit en mer aktuell metod för att bemöta framtidens utmaningar. Därmed blir även forskning ur ett projektledningsperspektiv allt mer aktuellt. Havila, Medlin och Salmi(2013) menar att litteraturen om projektledning i princip enbart fokuserar på de tidiga parterna och planering av ett projekt. Vidare skriver författarna att det däremot finns för lite forskning kring just varför och när projekt bör termineras vilket även styrks av Hormozi, McMinn och Nzeogwu (2000). Denna brist på forskning inom projektledning gör det intressant att studera ett projekts slutfas. Det som däremot gör oss mer

konfunderade är den större bristen på forskning kring varför just projekt som kanske bör läggas ner, inte läggs ner alls. Om förlorande projekt som inte uppfyller lönsamhetskrav ändå fortlöper, vad är då anledningarna till det?

Denna studie syftar därför till att identifiera och undersöka hur psykologiska fallgropar påverkar beslut om förlorande projektets fortlöpande. Detta är intressant ur ett

företagsekonomiskt perspektiv då dessa fallgropar bidrar till irrationella beslut inom projekt som därmed kan hindra en organisations lönsamhet. Ett projekt kan överleva med begränsade resurser, men det kan aldrig överleva ett systematiskt felaktigt beslutsfattande (Powell & Buede, 2009). Att skapa en förståelse över dessa faktorer och på så sätt synliggöra vad som kan ligga bakom ett beslutsfattande skulle kunna vara ovärderligt menar Galli (2020).

På grund av bristen kring ämnet i litteraturen om projektledning kan det därför finnas en problematik i svårigheten om att över huvud taget uppmärksamma och vara medveten om de psykologiska fallgroparnas påverkan inom organisationen och de beslut som fattas inom projekt. Det gör det även intressant att undersöka medvetenheten kring ämnet.

1.3 Syfte

Syftet med denna studie är att identifiera och undersöka på vilka sätt psykologiska fallgropar bidrar till irrationellt beslutsfattande inom större organisationer. Dessa beslut har en påverkan som ligger till grund för förlorande projekts fortlöpande, trots att det inte uppfyller

lönsamhetsmålen. Studien ämnar även till att undersöka projektledares medvetenhet kring detta och om eventuell brist tyder på efterrationalisering.

1.4 Frågeställning

à Hur bidrar psykologiska fallgropar till att förlorande projekt inte termineras?

à Hur ser medvetenheten ut kring detta inom större organisationer och finns det en tendens till efterrationalisering av irrationella beslut?

1.5 Avgränsning

Studien är i huvudsak avgränsad till valet av respondenter för att säkerställa de krav av kunskap och erfarenhet som krävs för att ge svar på frågeställningen. Detta har resulterat i valet om att endast intervjua projektledare eftersom de ofta är eller har en påverkan på

beslutfattande organ inom projekt. Vidare har de även kontakt med medarbetare både upp och ned i företagshierarkin vilket ger ett nödvändigt perspektiv hos respondenterna. Projektledare har troligtvis även en längre erfarenhet inom projekt och projektledning vilket underlättar för kunskapskravet för att kunna besvara frågorna samt ge tillräckligt med material att analysera.

Avgränsningar har även gjorts till att endast undersöka större globala företag inom teknik- och industrisektorn med stor del av verksamheten baserad i Sverige. Anledningar till detta är att det inom valda branschområdet finns en hög intensitet av FoU (forskning och utveckling) som även bidrar till ett stort behov av arbetande inom projektgrupper.

1.6 Disposition

2. Teoretisk referensram

I följande kapitel introduceras den referensram som är relevant för studiens syfte. Kapitlet inleds med en definition av projekt och hur det används idag. Därefter förklaras hur organisationens klimat kan påverka beslutsfattande som sedan övergår i avsnittet om hur psykologiska fallgropar kan påverka beslutsfattande inom projekt. I det sista avsnittet presenteras begreppet rationalisering. Utifrån denna teori har intervjufrågor formulerats och teorin ligger även till grund för analys av empiriinsamlingen.

2.1 Projekt

Enligt Ahlin, Arnesson och Marcusson (2014) beskrivs projekt i allmänhet kortfattat som “en

idé och utkast för metod att uppnå visst resultat” som på senare år har kommit att innebära

utförandet av själva planen inom förutbestämda ramar med ett bestämt mål i sikte. Nilsson (2008) menar likväl att det finns lika många sätt att definiera begreppet som det finns

författare som skriver om det. Shenhar (2001) skriver att eftersom projekt ser ut på så många olika sätt så bör även hanteringen av projektet anpassas utifrån dess form. Det som dock verkar vara gemensamt i den breda litteraturen är att ett projekt ska ha en avtalad budget, ett mål förbestämt och begränsat till att pågå inom en viss tidsram (Nilsson, 2008).

Trots att Holmberg och Naessén (1995) förklarar att syftet med projektbaserade arbetsformer är att göra det komplexa mindre komplext, kan svårigheter uppstå i de beslut som ska fattas. Stark (2013) förklarar två vanligt förekommande former inom projektledning, projekt som rör sig externt och projekt som rör sig internt och projektformen definieras av vilka projektets olika intressenter är. Externa intressenter innefattas av aktörer utan direkt koppling till processerna inom organisationen menar Shefrin (2018). De kan exempelvis bestå av aktieägare, kunder eller aktörer med politisk anknytning, gemensamt är att de har ett visst inflytande i de beslut som tas. Skillnaden med det interna projektets intressenter är att de endast utgörs av organisationens olika avdelningar. Typiskt för interna projekt är att organisationens olika avdelningar samverkar för att, somStark (2013) förklarar, förbättra interna processer eller produkter inom organisationen för att öka lönsamheten.Därmed nås en mer koncentrerad och högre effektivitet hos medarbetarna och en riktad energi på en prioritet från företaget. Det leder till att både medarbetaren och organisationen främjas av

arbetsformen (Holmberg & Naessén, 1995) och har bidragit till projektformens popularitet (Stark, 2013).

2.2. Tillåtande klimat

Projektarbete kan liknas vid mindre, relativt självstyrande teams inom organisationen och påverkas således också av det rådande företagsklimatet (Stark, 2013). Gray (2001) beskriver att ett välmående, tillåtande företagsklimat har en stor påverkan på ett projekts positiva utgång. Om klimatet inom företaget är format så att projektets medarbetare känner en högre grad av trygghet och tillfredsställelse så bidrar det även till att samspelet frodas (Gray, 2001). Det menar Shefrin (2018) är avgörande för organisationens fortsatta lönsamhet.

Ett företags miljö eller klimat kan av misstag förknippas med ett företags kultur. Även om de påminner om varandra kan det dock vara av prioritet att skilja dessa begrepp åt. Ng och Ng (2014) beskriver företagskultur som de värderingar, normer och uppfattningar som

genomsyrar organisationen. Vidare beskriver de dock att organisatorisk kulturforskning inte kan definieras på ett enda sätt då det råder meningsskiljaktigheter bland forskare i området om vad företagskultur verkligen är. Facktidningen Chef (u.å.) beskriver dock begreppet likartat och syftar på att företagskultur ofta definieras som normer och värderingar inom

verksamheten. Vidare menar de även att mer ytliga saker som klädkod på arbetsplatsen och det interna språkbruket är något som formas av företagskulturen.

Likt forskningen kring företagskultur finns det inte heller en enda överenskommande

definition av hur företagsklimat skulle beskrivas. Ng och Ng (2014) menar dock att den mest rådande bilden över hur organisatorisk klimatforskning skiljer sig från forskningen om företagskultur, är att företagsklimatet fokuserar och baseras på medarbetarnas uppfattning kring förfaranden, rutiner och kultur inom företaget. Att detta sedan uppfattas på ett bra sätt är väsentligt för medarbetarnas välbefinnande och därmed även organisationens välmående som bidrar till en högre lönsamhet (Appelbaum, Louis, Makarenko, Saluja, Maleshko &

Kulbashian, 2013).

För att skapa ett positivt klimat och en miljö där medarbetarna trivs behövs det enligt

medveten om detta och veta hur du bör leda gruppen på rätt sätt. Kilhammar (2017) skriver vidare att ett sätt för att nå ett väl utvecklat medarbetarskap inom organisationen liksom ett öppet klimat kan vara genom ett stödjande ledarskap. Att visa sig lyhörd och ge rätt stöd åt medarbetarna likt ett coachande tillvägagångssätt leder högst troligt till att medarbetarna känner sig sedda och hörda vilket i sin tur genererar ett mer öppet och tillåtande klimat inom företaget (Lindberg, 2017). Ladegard och Gjerde (2014) menar även de att ett coachande ledarskap och ett engagemang i individen bidrar till ett ökat förtroende och en trygghet inom organisationen.

En ledare som är lyhörd och intresserad av medarbetarnas åsikter kan i och med det antas vara inbjudande till samtal, idéer och reflektioner från medarbetarna. Att genom ett sådant

ledarskap få medarbetare att känna sig delaktiga i beslut och idéer på arbetsplatsen är en annan viktig aspekt för att skapa ett öppet och trivsamt klimat (Kilhammar, 2017). Uppmuntrandet av delaktighet och att kunna få medarbetarna att känna sig involverade i beslutsfattanden är även något som Appelbaum et al. (2013) trycker på som viktigt för att främja klimatet i organisationen. De lyfter delaktigheten som en positiv påverkan på medarbetarnas engagemang och tillfredsställelse på arbetsplatsen.

Denti, Hemlin och Tengblad (2013) skriver i sin tur om vikten av att utveckla relationerna på arbetsplatsen. Arbetsplatstillfredsställelsen och klimatet främjas då ett gott samspel och en välfungerande kommunikation råder mellan de olika leden inom organisationen (Denti et al., 2013). Just samspelet inom organisationen är även något som Engström (2017) lyfter fram för att skapa ett öppet och tillåtande företagsklimat. Hon menar att samspelet är en betydande faktor för att bygga upp en trygg miljö och som gör det möjligt att kritiskt reflektera över det som sker inom verksamheten. På så sätt ökar chansen att rätt prioriteringar kring beslut tas inom projekt och avvikelser vågar lyftas fram (Engström, 2017). Skulle samspelet mot förmodan inte fungera på ett bra sätt eller om något annat motverkar det tillåtande företagsklimatet menar istället Engström (2017) att risken finns för att avvikelser inom projekt inte lyfts upp till ytan i och med att tryggheten saknas. Därför får inte heller avvikelserna utrymme att redas ut.

Swathi, Reddy och Reddy (2014) skriver även de om hur ett öppet klimat inom organisationer påverkar medarbetarna. I det här fallet menar de att ett rådande öppet och tillåtande klimat påverkar medarbetarnas motivation och därmed prestation på ett positivt sätt. Detta leder till

att det positiva företagsklimatet i sin tur även bidrar till organisationens framgång (Swathi et al., 2014). Vidare menar de att ett tillåtande klimat där en delaktighet i organisationens arbete finns, kan leda till ett ökat bidrag av idéer och reflektioner från medarbetarna till ledningen. Det gör i sin tur att sannolikheten för att våga ta upp saker till sina ledare ökar i ett rådande tillåtande företagsklimat (Swathi et al., 2014). Inne på samma spår är Denti et al. (2013) som tydliggör att ett öppet, tillåtande klimat krävs för att medarbetare ska våga säga sin mening och kommunicera på ett företagsamt sätt inom organisationen.

Likväl som att ett otillåtande klimat kan påverka projektledare till att inte ta upp

projektavvikelser i tid, menar Statman och Caldwell (1987) att ett otillåtande klimat kan få djupare konsekvenser än så. Om det till exempel förekommer bestraffning inom företaget, kan det skapa personliga incitament hos ansvariga projektledare. Inte bara att de undviker att presentera stora avvikelser för ledningen utan även att de investerar ännu mer resurser i ett projekt med negativa resultat för att rädda sitt eget skinn, vilket skadar företaget (Statman och Caldwell, 1987).

2.3 Beslutsteori

Beslutsteori innebär enligt Brunsson (2007) ett ramverk av processer och normer där besluten fattas enligt vad individen själv anser vara önskvärt. Galli (2020) beskriver beslutsfattande som en komplex situation där det allt som oftast kräver mental ansträngning. Den komplexitet Galli (2020) beskriver diskuteras inom beslutsteorin som handlar om hur beslut bör fattas, samt om hur beslut faktiskt fattas (Hansson, 1994; Brunsson, 2007). Målet är alltid att fatta rationella beslut och beslutseori kan hjälpa individer att förstå vad som bidrar till rationalitet i de olika processerna och normerna (Brunsson, 2007).

Inom internorganisatoriska projekt är de olika intressenterna representerade i en styrgrupp vars uppgift är att fatta beslut inom projektet (Shefrin, 2018). Trots att organisationens mål bör vara det samma för samtliga intressentgrupper, finns ändå personliga incitament och viljor hos framför allt projektledare menar Shefrin (2018). Brunsson (2007) förklarar att

styrgruppen är representerade av projektledare från de olika intressentgrupperna som alla har olika grad av partiska incitament och att det därför kan uppstå intressekonflikter som

där det mellan intressentgrupperna debatteras för hur och vilka beslut som ska tas. Vidare menar författaren att det i ett sådant beslutsfattande även behöver kompromissas för att alla intressenters individuella önskan ska leda till ett kollektivt beslut, vilket kan vara en utmaning för organisationen. Detta är även något som Hansson (1994) håller med om.

Moon, Conlon, Humphrey, Quigley, Devers, och Nowakowski (2003) förklarar att om styrgruppens olika medlemmar har tid att individuellt reflektera kring beslutet innan gruppen fattar beslutet tillsammans, löper alla individer större chans att bli påverkade av psykologiska fallgropar. Det menar Moon et al. (2003) bidrar till irrationella beslut då samtliga individer i styrgruppen hinner reflektera hur beslutet kan formas utefter deras egen vinning. Om istället styrgruppen för första gången reflekterar kring beslutet tillsammans och inte individuellt finns större chans att beslutet har högre grad av rationalitet menar Moon et al. (2003).

2.4 Psykologiska fallgropar

Den traditionella neoklassiska ekonomin säger att marknaden är perfekt och att ledare fattar rationella beslut baserat på fakta (Moosa & Ramia, 2017). Behavioral finance belyser dock brister i mänskliga psykologiska beteenden som gör att marknaden är imperfekt (Moosa & Ramia, 2017). Shefrin (2018) förklarar att detta beror på att beslutsfattare både subjektivt och medvetet, grundar en del av varje beslut på dessa beteenden som i denna studie benämns som psykologiska fallgropar. Det innebär att alla beslut inte är grundade på fakta utan mänskliga psykologiska beteenden, vilket i sin tur leder till irrationella beslut (Moosa & Ramia, 2017). Behavioral finance syftar till att finna en förklaring till irrationellt beslutsfattande hos

projektledare (Shefrin, 2018). Genom att bygga en medvetenhet kring relevanta teoretiska begrepp kan det bidra med en förståelse för vanliga psykologiska fallgropar som grundar sig i mänskligt beteende och hur projektledare kan undvika dem (Hens & Rieger, 2016).

2.4.1 Övertro av egen förmåga

I denna studien syftar övertro på individens eller gruppens överdrivna tro på sin förmåga att driva projekt. De handlar främst om att gruppen eller individen ser sig själv som bättre och besitter mer kunskap än genomsnittet (Shefrin, 2018). Det är en feltolkning av individens eller gruppens bidragande värde till projektet och kan leda till oönskade utfall menar Moosa och

Ramia (2017). De kategoriserar övertro av sin egen förmåga i tre delar som består av övertro av; sin egen prestation, sin egen prestation i jämförelse med andra och övertro av sin egen övertygelse. Moosa och Ramia (2017) menar att den sistnämnda är vanlig och bidrar till en övertygelse om att beslut som fattas, stora som små, är rätttrots att de inte grundar sig i fakta eller vad som är konkret. I en undersökning av Lavallo och Kahneman (2003) visade det sig att 70% av undersökta studenter anser sig själva vara över medel när det gäller sin

ledarskapsförmåga och bara 2% ansåg sig vara under medel.

Trots att Lavallo och Kahnemans (2003) undersökning är ett bevis på att övertro är vanligt och inte bara hos ledare behöver övertro inte alltid vara dåligt. Det kan bidra med högre ambition, moral, beslutsamhet och ihärdighet som är egenskaper förknippade med större chans till framgång menar Moosa och Ramia (2017). Författarna förklarar dock att en ledare med övertro av sin egen förmåga och sig själv kan uppfattas som självupptagen, oförsiktig, stöddig och övermodig, egenskaper som inte är typiska för en ledare. Moosa och Ramia (2017) menar att dessa egenskaper försämrar individens självinsikt då denne realiserar

positiva utfall till deras egna egenskaper och karaktär samtidigt som de skyller negativa utfall på externa omständigheter bortom deras kontroll. Shefrin (2018) understryker att ledare med övertro till den egna och gruppens förmåga att driva projekt kan innebära bristfälliga och kanske till och med katastrofala beslut som påverkar företagets möjlighet till utveckling och till och med överlevnad. Ett vanligt drag hos en ledare med övertro är att de överskattar möjligheter på marknaden menar Malmendier och Tate (2005). Författarna menar att ledare på så sätt upplever en inbillad kontroll och överdriven optimism om att ledaren själv besitter en större möjlighet att utnyttja marknadens brister än övriga marknadsaktörer (Malmendier & Tate, 2005)

2.4.2 Överdriven optimism

Överdriven optimism är starkt besläktat med övertro av egen förmåga då den senare ofta grundar sig i en överskattad tro om gynnsamma utfall (Shefrin, 2018). Moosa och Ramia (2017) beskriver överdriven optimism som en överskattning på hur ofta gynnsamma utfall inträffar samt underskattning av hur ofta ogynnsamma utfall inträffar. Detta är den vanligaste definitionen av överdriven optimism vilket styrks av Heaton (2002) som även menar att människor i allmänhet är överdrivet optimistiska. Heaton (2002) menar även att människor i

allmänhet tenderar att vara särskilt optimistiska i två fall, i situationer de tros ha kontroll över, samt i situationer de är personligt engagerade i.

Royer (2003) menar att en överoptimistisk projektledare som har direkt inblandning i upprättandet av projektet, tenderar att vara överdrivet optimistisk till projektets slutliga framgång. Vidare menar författaren att det kan bidra med en optimistisk övertygelse som lätt smittar av sig på andra, särskilt då ledaren besitter karismatiska och trovärdiga personliga drag eller har en högre hierarkisk position inom företaget. Royer (2003) benämner det som kollektiv övertygelse och menar att den kan ha en inverkan på beslutsfattande organ inom företaget som därför riskerar att fatta irrationella beslut baserat på en kollektiv övertygelse som råder inom organisationen. Med andra ord ett överdrivet optimistiskt synsätt hos en större grupp som grundas i en mindre grupps övertygelse om ett positivt utfall.

Lavallo och Kahneman (2003) menar att när pessimistiska beslut undervärderas samtidigt som optimistiska beslut belönas, förlorar organisationer sin förmåga till kritiskt ifrågasättande. Detta styrks av Royer (2003) som menar att en kollektiv övertygelse underminerar

standardiserade protokoll, procedurer och skyddsnät vars anledning är att förhindra

irrationella beslut. Undermineras dessa, banar det väg till att förlorande projekt fortlöper med anledning till att den kollektiva inställningen är överdrivet optimistisk och övervärderar sin tro på ett positivt utfall (Royer, 2003).

2.4.3 Inbillad kontroll

Moosa och Ramia (2017) menar att det ofta finns en viss kombination av tur och skicklighet som gör ett projekt lönsamt. Då en individ upplever inbillad kontroll, skyller den ofta tur på skicklighet och överskattar på så vis sin förmåga att kontrollera framtida situationer.

Inbillad kontroll kan beskrivas som ett naturligt andra steg efter att individen upplever övertro i form av kunskap och förmåga samt överdriven optimism av gynnsamma utfall menar

Shefrin (2018). Vidare menar författaren att dessa två beteenden skapar en illusion på så vis att individen upplever sig kunna påverka och ha kontroll över de externa faktorer som gör utfallet till gynnsamt, trots att dessa inte kan påverkas av individen, som exempelvis tur. Detta styrks av Lavallo och Kahneman (2003) som även menar att detta likväl gäller för negativa utfall då individen istället upplever att de negativt bidragande orsakerna ligger bortom deras kontroll och ses som otur. En projektledare som är påverkad av inbillad kontroll har alltså en

optimistisk tro och sållar i såväl positiva som negativa föreställningar för att fokusera på det alternativ som är mest attraktivt (Lavallo & Kahneman, 2003).

Moosa och Ramia (2017) återger en undersökning som visar att människor i genomsnitt tror sig löpa nästan dubbelt så liten risk att själva vara inblandade i en bilolycka då de själva kör, än när de är passagerare. Det tyder på att individerna upplever överdriven optimism och övertro av egen förmåga i en situation de själva är i kontroll över (Moosa & Ramia, 2017). Med andra ord underskattar människor risken att råka ut för något negativt vilket kan känneteckna inbillad kontroll menar Shefrin (2018).

Lavallo och Kahneman (2003) understryker att ledare som upplever inbillad kontroll även åberopar projekts eventuella framgång på sig själv. Det kan bidra med övertro av ledarens egen förmåga och därför en tendens att vinkla projektprognoser genom att bortse från slumpmässiga och okontrollerbara aspekter för att nå deras personliga mål (Lavallo & Kahneman, 2003). Vidare menar författarna att människor är inkapabla att förutse alla problem som kan uppstå. Risken är därför hög och nästintill oundviklig att undervärdera framtida problem i projektets planeringsfas (Lavallo & Kahneman, 2003). Royer (2003) menar att ledare måste inse att inbillad kontroll är ett problem innan projektets existens kan ifrågasättas och passar på att understryka vikten av ett ifrågasättande perspektiv.

2.4.4 Prestige

Garrard och Robinson (2016) beskriver att prestige ger upphov till en viss status som författarna menar, är en social belöning och bekräftelse på självbeaktande kvaliteter. Vidare menar författarna att makt antingen bygger på oaktsam dominans eller prestige. Det

förstnämnda kan antas vara ovanligt hos en genomsnittlig ledare inom dagens företagsklimat medans prestige däremot ses som vanligt. Garrard och Robinson (2016) benämner vidare att företagsledare ofta besitter en kombination av status, makt och prestige.

Garrard och Robinson (2016) menar att prestige, makt och status kan vara av högre värde för ledare än det gemensamma målet, samtidigt som de menar att prestige har blivit mer

symboliskt. Statman och Caldwell (1987) menar att projektledare känner ett visst mått av ansvar och därmed status och prestige som påverkas positivt vid framgång men samtidigt negativt vid ett misslyckande. Ett misslyckande innebär en psykisk smärta samt en känsla av

skam och ånger som även förstärks om misslyckandet är uppmärksammat av fler individer, slår Statman och Caldwell (1987) fast. Författarna menar även att det därför är vanligt att projektledare inte vill inse misslyckanden, eftersom ett misslyckande innebär en realisation av skam och ånger. Statman och Caldwell (1987) förklarar att detta får projektledare att fatta irrationella beslut som att medvetet prokrastinera avgörande beslutsfattanden. Det är inte ovanligt att projektledare därför känner sig låsta till att fortsätta ett förlorande projekt.

Malmendier och Tate (2015) menar att den senare litteraturen inom området tyder på att ledare har en tendens att fatta partiska beslut och syftar på partiskhet som

självförtroendehöjande tendenser som intensifierar övertro av egen förmåga. Prestige är enligt Garrard och Robinson (2016) en väsentlig aspekt som bidrar till en inbillad övertro av ledares egen förmåga att fatta rationella beslut.

2.4.5 Sunk costs

Sunk costs är ett vedertaget engelskt begrepp inom ekonomi och innebär i denna studie, två olika synsätt när det kommer till misslyckade investeringar. Shefrin (2018) beskriver begreppet som ett mentalt konto där individer antingen ser kontot som öppet eller stängt beroende på individens egen inställning.Shefrin (2018) förklarar att ett öppet mentalt konto innebär att sunk costs, eller förlusten, ännu inte är realiserad och möjligheten finns därför att tjäna in förlusten igen. Författaren menar att det innebär att sunk costs därmed är aktiva och kan förändras ända tills det att det mentala kontot stängs. Sunk cost är därför inte heller ignorerade eftersom de fortfarande kan påverkas (Shefrin, 2018). Ett stängt mentalt konto innebär däremot att sunk costs är realiserade och kontot avslutat. Med andra ord kan sunk costs ignoreras eftersom de inte påverkar framtida beslut (Shefrin, 2018).

Prospect theory är ett begrepp utvecklat av Kahneman och Tversky (1979) som förklarar individers psykologiska närmande av riskhantering och belyser hur mänskligt beteende påverkar beslut. Shefrin (2018) menar att begreppet har lagt grunden för litteraturstudier om mänskligt beteende vid hantering av investeringar. Duxbury (2012) menar att sunk cost-effekten är en kombination av prospect theory och ett eskalerande av insatser i tron om ett positivt utfall. Med andra ord innebär sunk costs att människor undermedvetet påverkas av psykologiska beteenden som fostrar en irrationell idé om att en ökad investering får ett negativt utfall att istället bli positivt. Projektledare ställs väldigt ofta inför beslut att antingen

ignorera eller beakta sunk costs menar Duxbury (2012) som även understryker att valen inte alltid är baserade på fakta utan personligt tycke, intuition och magkänsla som bidrar till ökad riskbenägenhet. För att återkoppla till Shefrin (2018) så är ökade investeringar inte möjliga om sunk costs eller förluster är realiserade eftersom det mentala kontot därmed är stängt. Är kontot å andra sidan öppet, menar Shefrin (2018) att ökade investeringar fortfarande är möjliga.

Statman och Caldwell (1987) menar att sunk costs behöver ignoreras för att förlorande projekt ska kunna termineras. Författarna förklarar att projektledare annars tenderar att “throw good

money after bad” i förhoppning om att rädda projektet och på så vis köra fast i en negativ

nedåtgång. Statman och Caldwell (1987) menar att detta är ett resultat av prestige och motviljan till att inse förlust som även förstärks av en ledares övertro. Duxbury (2012) konkluderar i sin studie att projektledare är ekonomiskt irrationella och beslutar om att investera ytterligare i förlorande projekt om de faller offer för sunk cost-effekten.

Statman och Caldwell (1987) menar även att undvikande av säker förlust leder till att människor är mer riskbenägna och villiga att chansa för att minska förlusten ännu mer.

Författarna menar att detta beror på att ett misslyckande är förenat med skam och ånger, vilket förstärker motviljan till att ignorera sunk cost som därmed blir ett stort problem. Detta styrks även av Duxbury (2012). Vidare förklarar Statman och Caldwell (1987) att stort personligt ansvar och personlig emotionell investering i ett projekt försvårar beslut om terminering, oavsett om det är förlorande eller ej.

2.4.5.1 Eskalerande av investeringar

Malmendier och Tate (2005) menar att individer blir mer optimistiska till ett projekts utfall om de investerar mycket tid i eller upplever att de har personlig kontroll över projektet. Shefrin (2018) förklarar att studier visar på att ledare ofta investerar mer resurser i redan förlorande projekt där de känner sig personligt ansvariga. Författaren understryker att det däremot inte är lika vanligt att investera mer resurser i framgångsrika projekt vilket även styrks av Malmendier och Tate (2005). Samtidigt söker ledare i efterhand anledningar som bevisar att deras agerande var befogat som Shefrin (2018) menar bidrar till subjektiv

bekräftelse. Vidare är övertro, prestige och optimism hos projektledare en stor anledning till irrationellt ökade investeringar som har en tendens att eskalera mer och mer ju längre

projektet fortlöper menar Shefrin (2018). Royer (2003) menar att det därför är viktigt att projektledare och organisationer rannsakar sig själva och sitt agerande. Hon menar att den kollektiva övertygelsen om projektets framgång, hela tiden måste testas mot data och fakta under projektets gång.

2.4.6 Subjektiv bekräftelse och igenkännlighet

Moosa och Ramia (2017) menar att subjektiv bekräftelse grundas i det som känns familjärt, relaterbart och lättillgängligt. Av den anledningen har vi människor en förmåga att komma ihåg minnen selektivt och uppfatta situationer enligt det sätt som passar oss bäst (Shefrin, 2018). Billet och Qian (2008) förklarar vidare att ett tidigare lyckat utfall skapar en benägenhet att försöka igen samt en övertro att nästa utfall blir lika lyckat. Det innebär att projektledare i detta hänseende tenderar att fatta irrationella beslut. Tidigare beslutsunderlag är inte alltid relevanta för nästa beslut, tvärtom eftersom marknaden hela tiden förändras (Billet & Qian, 2008). Shefrin (2018) menar därför att beslutsfattare inom projekt som är påverkade av detta beteende tenderar att underskatta och missbedöma problem i tron om att

“one size fits all”, vilket sällan är fallet.

Moosa och Ramia (2017) lägger till att igenkännlighetsfaktorn gör att människor föredrar att låta saker förbli oförändrade och gärna inte avviker ifrån den ursprungliga planen eftersom en avvikelse är förknippat med ovisshet och därför en risk. Författarna menar att detta

riskundvikande beteende förklarar varför människor föredrar igenkännlighet och kontinuitet före förändring, oavsett hur dåligt det än kan vara (Moosa & Ramia, 2017).

2.4.7 Magkänsla

Ytterligare en stor anledning till att projektledare fattar irrationella beslut beror på personlig smak och tycke menar Shefrin (2018). Detta benämns i denna studie som magkänsla från engelskans “affect heuristic” som ofta fungerar som en snabb och intuitiv mental genväg i form av beslutsfattande (Shefrin, 2018). Det logiska vore för ledare att basera beslut efter noga analyserade fakta och data. Så är ofta inte fallet då magkänslan främst fungerar för att fylla informationsgap eller agera som den slutgiltiga orsaken till beslutsfattandet (Shefrin, 2018).

Statman, Fisher och Anginer (2008) förklarar att övertro till viss del grundar sig i magkänsla och förklarar det som en abstrakt känsla utan vetenskaplig grund. Författarna menar därmed att magkänsla ger utrymme till riskbenägenhet. Shefrin (2018) menar att “Out of sight is

usually out of mind” och Statman et al. (2008) påpekar att subjektiv bekräftelse ofta skapar

illusionen att magkänslan inte grundar sig i risk utan andra faktorer individerna har kontroll över. Vidare förklarar Shefrin (2018) att ledare efter en nylig vinst, tenderar att vara mer riskbenägna medans de efter en förlust, ofta undviker att ta risker eftersom ett ytterligare misslyckande skulle förstärka känslan av det förra misslyckandet.

2.5 Rationalisering

Människor har ett starkt behov av att förklara de val de gör vilket inom studiens ämne benämns som rationalisering. Cherepanov, Feddersen och Sandroni (2013) menar att

förklaringen ofta tenderar att vara partiskt motiverad för att försköna den egentliga sanningen för oss själva, och framför allt för andra. Författarna understryker att motiveringarna ofta sker subjektivt och är väldigt skickligt utförda för vad som egentligen är omotiverat beteende. Det kan tyda på att människor i större utsträckning efterrationaliserar irrationella beslut.

Psykologiguiden (u.å.) menar att rationalisering kan fungera som en försvarsmekanism, särskilt då människor blir varse om att vårt val egentligen är förknippat med skam eller

ångest. Cherepanov et al. (2013) menar att det är vanligt att människor framhäver andra motiv än de verkliga genom att synliggöra de mer positiva samtidigt som vi förtränger de som är förknippat med negativitet och på så vis blir valet lättare att leva med.

3. Metod

Följande kapitel redogör för valet av forskningsmetod och ansats samt dess beståndsdelar som urval, datainsamling, intervju och analysmetod. Till sist presenteras hanteringen av de etiska problem som kan uppstå.

3.1 Val av metod

Metoden i denna studie är utformad för att på bästa sätt svara på studiens syfte och frågeställning. Det har resulterat i en kvalitativ forskningsmetod med en deduktiv ansats. Bryman och Bell (2017) menar att en kvalitativ forskningsmetod ofta används för att bidra med en fördjupad förståelse kring ett fenomen. Detta stämmer väl överens med vårt syfte för studien och dess strävan efter djupare resonemang.

Det hade även varit möjligt att tyda mänskligt beteende med ett kvantitativt tillvägagångssätt, till exempel genom olika experiment. Detta tillvägagångssätt skulle kunna användas om strävan fanns att nå en uppfattning om en yttre, objektiv verklighet. Vi vill däremot i denna studie lägga större vikt på hur individer tolkar och uppfattar denna verklighet. Den kvalitativa forskningsstrategin ansågs därmed mer lämpad för att undersöka ett djupare resonemang kring projektledares reflektioner för att kunna tolka praktiken (Bryman & Bell, 2017).

Valet av forskningsmetod är även motiverat i studiens frågeställning då Bryman och Bell (2017) menar att kvalitativ forskning handlar om att förstå just bakomliggande faktorer till ett problem. Eftersom studiens problem kräver en djupare förklaring till mänskligt beteende, bör rimligtvis även studien göra en undersökning på ett djupare plan. Kvalitativa forskare strävar allt som oftast efter just detta och efter förståelsen bakom åsikter, beteenden och värderingar (Bryman & Bell, 2017). På så vis utgår den kvalitativa forskningsmetoden ifrån

respondenternas perspektiv och världsbild (Holme & Solvang, 1997), och så även i vår studie.

I vår studie ville vi tidigt skapa oss mer kunskap och förståelse kring det ämne vi valt att undersöka. Därför gjordes en teoriinsamling innan utformandet av studien, för att på så sätt även kunna forma utförliga intervjufrågor som respondenten kan sätta sig in i. Det ger oss även kunskapen att kunna ställa relevanta följdfrågor. Detta angreppssätt beskriver Bryman

och Bell (2017) som en deduktiv ansats. De menar att forskning med deduktiv ansats visar på förhållandet mellan teori och praktik genom att identifiera, undersöka och sedan empiriskt granska ett samhällsenligt problem. Den deduktiva ansatsen ger en bred teoretisk kunskapsbas för att förstå och tyda primärdata både under och efter insamlingen, vilken även underlättar analysen av densamma (Bryman & Bell, 2017).

3.2 Urval

3.2.1 Urvalsstrategi

Urvalsstrategin till denna studie benämns av Bryman och Bell (2017) som ett icke sekventiellt urval vilket innebär att forskningsfrågan bestämmer urvalsmetod men att urvalet mer eller mindre är fastställt tidigt under forskningsprocessen. Urvalet i denna studie är så kallat målstyrt vilket innebär att respondenterna är strategiskt utvalda utifrån vissa forskningsmål i åtanke. Tre centrala aspekter i valet av respondent för målstyrt urval är organisation, plats och individ. Alltså har målstyrt urval inte bara fokus på individen utan lägger även vikt på andra faktorer som kan bidra till att få ett sådant utvecklat svar på studiens syfte som möjligt (Bryman & Bell, 2017).

Studien lägger i detta urval stort fokus på organisation som bakomliggande faktor till individen. Begreppet plats finner vi inte vara en aspekt som hjälper att tillgodose ett mer utförligt svar på forskningsfrågan. Därför har vi valt att negligera den i studiens urval trots att den enligt Bryman och Bell (2017) är en av tre centrala aspekter i målstyrt urval.

Tack vare detta har vi istället utrymme att lägga större fokus på individen men även

organisation. Ett aktivt val gjordes om att endast inkludera större organisationer inom teknik- och tillverkningsindustrin. Det motiveras med att den sektorn är utmärkande för att bedriva mycket FoU (forskning och utveckling), som vi anser signalerar en stark projektdrivande företagskultur. Därmed finner vi en trygghet i att även nästkommande aspekt, val av individ, besitter den kompetens vi eftersöker med erfarenhet inom projekt vilket ökar studiens validitet.

Bryman och Bell (2017) skriver att ett målstyrt urval ofta innefattar fler urvalsmetoder. Vanligt är att använda ett så kallat snöbollsurval. Att med hjälp av ett mindre antal

respondenter med kunskap och erfarenhet inom branschen, hänvisas till ytterligare respondenter med relevans till forskningsfrågan. Att vi delvis inte själva direkt valt ut respondenterna kan bidra till en subjektivitet i urvalet och därmed en minskad validitet i undersökningen. Vi har dock resonerat i att denna urvalsmetod främjar undersökningen mer än hämmar den då det till exempel gett upphov till möjligheten att ur en större urvalsgrupp sålla bort de minst erfarna projektledarna. Studiens anpassning av urvalsmetod har gjorts i syfte att nå respondenter som besitter det kunskaps- och erfarenhetskrav som studien kräver för att säkra en hög kvalité i svaret på forskningsfrågan.

Problem som forskare ställs inför gällande urvalsstorlek är att det kan vara svårt att uppnå teoretisk mättnad och på så vis ett utförligt svar på forskningsfrågan, vilket ett för litet urval kan medföra menar Bryman och Bell (2017). Samtidigt menar Bryman och Bell (2017) att urvalet inte bör vara alltför stort så att svårigheter att genomföra analysen på ett djupare plan skulle uppstå.

3.2.2 Urvalsstorlek

Till en början ansågs sex till åtta respondenter vara ett godtyckligt urval för studien. Urvalet representerar en tillräcklig mängd data för att kunna se ett beteendemönster i

empiriinsamlingen samt på ett bra sätt avgränsa datainsamlingen för att enklare kunna orientera sig i en djupare, snarare än en bred analys.

Studien landade i en begränsning till sex stycken respondenter vilket ansågs godtyckligt för att data skulle kunna analyseras. Tre av dessa tillhör samma organisation men inom olika avdelningar och hierarkiska positioner, varav de övriga tre tillhör varsin organisation.

Samtliga organisationer är globala och verkar inom teknik- och industrisektorn men beskrivs inte närmare än så för att värna om anonymitetskravet.

3.3 Sekundärkällor och primärdata

Björklund och Paulsson (2012) beskriver primärdata som antingen av forskaren eller i

sidan räknas som redan publicerad information, likt de i litteratur eller artiklar, som framtagits i ett annat syfte än till just den undersökande studien i fråga (Björklund & Paulsson, 2012).

Bryman och Bell (2017) skriver att det är forskarna själva som är det viktigaste redskapet i datainsamlingen och att deras egna uppfattningar står till grund för vad de själva anser vara av betydelse för studien, vilket bidrar till subjektivitet. Detta har varit av stor vikt och bidragit till ett större självkritiskt perspektiv under insamlingen av både primär- som sekundärdata som även påpekas nedan.

3.3.1 Insamling av Sekundärkällor

Litteraturundersökning i form av vetenskapliga artiklar, ämnesinriktade webbsidor,

nyhetsartiklar, böcker m.m. har skapat bred kunskapsbas och kartläggning av den existerande teorin. Nyckelord formulerades och användes som sökord utifrån existerande litteratur men även utifrån erfarenheter inom ämnet samt vad vi ansåg relevant för studien. De mest använda var: management, project, rejection, termination, bias, heuristic, organizational climate, overconfidence, employee participation, optimism för att nämna några. Sökorden har använts för att hitta relevanta artiklar i databaser som ABI/INFORM Global, Google Scholar, Primo (Mälardalens högskolas biblioteks databas) som i största mån ligger som grund till studiens sekundärkällor. De vetenskapliga artiklar som undersöktes har endast varit “peer reviewed”, dvs. vetenskapligt granskade för att garantera en högre nivå av trovärdighet och validitet i studien.

Vidare diskuterades vilket år artikeln publicerats för att kunna anta en rimlig nivå av relevans. Psykologiskt grundade beteenden kan anses vara relevanta över en längre tid eftersom de kan klassas som bestående begrepp. Studier som undersöker själva fenomenet kan däremot behöva ligga närmare i tiden. Under granskandet av befintliga artiklar undersöktes även dess referenser. Dels för att säkerställa trovärdigheten hos källan men även för att kunna finna användbar sekundärkälla från dem.

3.3.2 Insamling av primärdata:

Studiens primärdata samlades in via semistrukturerade intervjuer där varje respondent intervjuades var och en för sig. Även i de fall det förekom fler respondenter från samma företag så var det viktigt att intervjua en i taget då vi inte ville riskera att deras svar skulle påverka varandra. Enligt Bryman och Bell (2017) så bör alla störningsmoment minskas så gått det går när respondenten ska ge sina svar, vilket troligtvis en annan respondent i rummet skulle öka till. Ett genomförande av en intervju med flera respondenter var dessutom mer svåruppnåeligt i dagsläget, med tanke på det rådande omständigheterna kring Covid-19.

Intervjuerna pågick mellan 30 till 40 minuter, vilket berodde på längden av respektive respondents utläggningar och resonemang kring intervjufrågorna. Eftersom intervjuerna och respondenterna inte begränsades till en viss tidsram kunde relevant information kring andra frågor uppmärksammas i utläggningarna som i sin tur bidrog till en mer berikad empiri att analysera. Trots att intervjutiderna skiljde sig åt ansågs tillräckligt med data vara insamlat i samtliga intervjuer för att kunna analyseras på ett djupare plan och utan att extra

kompletteringar var nödvändiga.

För att optimera kvalitén och resultatet av intervjuerna var det viktigt för oss att vi båda var fysiskt närvarande under samtliga intervjuer. En av oss utsågs till att ansvara över och leda intervjun framåt genom att ställa de huvudsakliga frågorna från intervjuguiden. Det ledde till att den andre av oss på ett mer systematiskt sätt skulle kunna hålla koll på vilka frågor som ställts och vilka områden som berörts. Den mer passiva av oss kunde på så sätt även

koncentrera sig mer på vilka svar som bör följas upp, vilket är något som Kvale och Brinkman (2014) nämner som fördelaktigt för att nå ett gott intervjuresultat. Att vi båda medverkade under intervjun var även positivt i den bemärkelsen att det kan bidra till en mer avslappnad stämning under intervjun (Bryman & Bell, 2017). På så sätt kunde vi få igång ett mer öppet samtal kring intervjufrågorna.

Intervjuerna med undersökningens respondenter hade varit idealiskt att göra via ett fysiskt möte med tanke på studiens ämne. På grund av den rådande situationen med utbrottet av Covid-19, folkhälsomyndighetens rekommendationer samt vår och respondenternas säkerhet valdes dock att istället utföra intervjuerna via videochatt. Det valet ökade tyvärr risken av att gå miste om stora delar av respondentens kroppsspråk, vilket enligt Kvale och Brinkmann

(2014) är en viktig part i samtal och intervjuer. Med det i åtanke var vi därför väldigt måna om att genomföra samtliga intervjuer via videochatt. På så vis kunde vi ändå uppfatta möjliga rörelser, grimaser och ansiktsuttryck som enligt Kvale och Brinkman (2014) kan avslöja en hel del om respondenten och dennes svar. Av samma anledning var medvetenheten hög hos oss själva, att som intervjuare vara så neutrala i vårt minspel som möjligt under samtliga intervjuer. Allt för att inte lägga någon värdering i respondentens svar och på så sätt riskera att påverka kommande utläggningar och en försämrad validitet. Att intervjuerna genomfördes via videochatt var även positivt i den bemärkelsen att respondenten själv kunde anpassa

intervjumiljön utefter dennes vilja. Det skapar på så vis en trygghet hos respondenten och ökar bekvämligheten hos densamme, vilket är viktigt att förhålla sig till i en situation som annars kan kännas obekväm för vissa (Bryman & Bell, 2017).

Under studien har samtliga respondenter förblivit anonyma. Anledningen till det är att respondenterna ska känna sig bekväma i att uttrycka sina tankar utan att en rädsla av att offentliggöras uppstår. Det kan enligt Bryman och Bell (2017) ge upphov till mer ärliga och pålitliga svar från respondenterna, och därmed öka studiens trovärdighet. Däremot menar Kvale och Brinkmann (2014) att anonymisering i sin tur kan sänka primärdatas tillförlitlighet samtidigt som det leder till en svårare återupprepning av studier i allmänhet. Vi anser dock att valet till anonymisering inte har någon större inverkan på den externa reliabiliteten. Av samma anledning påverkas inte heller studiens syfte eller frågeställning märkbart negativt.

För att skapa en ytterligare nivå av trygghet hos respondenterna var intervjuguiden uppbyggd på så sätt att det först ställdes bakgrundsfrågor innan vi började leda in på forskningsämnet. På så vis avdramatiserade vi situationen och gjorde respondenterna lite mer bekväma i den kanske ovana sitsen de satt i.

Varje intervju avslutades med att fråga om respondenten hade något mer att tillägga för att se till att ingenting viktigt missats att tas upp under våra diskussioner och för att de ska få en chans att utveckla något resonemang ytterligare. Det kan vara ett bra sätt att få studien ännu mer berikad (Kvale & Brinkman, 2014). Vidare skriver Kvale och Brinkman (2014) att respondenter vid slutet av en intervju lätt kan känna en typ av tomhet och ställa sig själva frågan om vad som nu kommer att hända. Därför avslutade vi varje intervju med att förklara hur vi kommer att gå till väga med informationen vi fått från intervjun, vad nästa steg i vår

studie var, samtidigt som vi återigen klargjorde att den data vi samlat in endast är för studiens syfte.

3.4 Semistrukturerade intervjuer

Den absolut vanligaste formen att samla in primärdata i kvalitativa studier är genom intervjuer (Bryman & Bell, 2017). Intervjuer kan även som tidigare nämnt bidra med förståelse kring beteende och värderingar vilket återspeglas väl i studiens syfte.

Bryman och Bell (2017) skriver vidare att intervjuer kan återspeglas på tre olika sätt.

Antingen som ostrukturerade, semistrukturerade eller strukturerade.Björklund och Paulsson (2012) beskriver den strukturerade formen som intervjuer med tydlig struktur där en bestämd ordning för varje fråga råder med knappt något utrymme för längre utläggningar. Motsatsen är ostrukturerade intervjuer och kan betraktas som ett avslappnat samtal för att få respondenten att öppna upp sig menar Björklund och Paulsson (2012).Däremellan finner vi

semistrukturerade intervjuer som Bryman och Bell (2017) hävdar, till skillnad från en strukturerad intervju, ger en djupare inblick i bakomliggande faktorer. I förstadiet till den semistrukturerade formen skapas ofta en intervjuguide som påminner om en strukturerad form. Skillnaden är däremot att guiden innehåller öppna frågor som samtidigt ger utrymme för följdfrågor och diskussioner likt en ostrukturerad intervjuform (Björklund & Paulsson, 2012). I denna studie är intervjuerna av semistrukturerad karaktär för att hålla oss till studiens relevans men även kunna undersöka respondentens svar på ett djupare plan.

För att få fram det bakomliggande beteendet till ett problem vill vi försöka sätta oss in i vad respondenten uppfattar som viktigt och betydelsefullt. Vi vill också veta vad respondenten anser vara extra relevant och viktigt utifrån dennes perspektiv då vi undersöker de

bakomliggande faktorerna till beslutsfattande. Därför är det viktigt att vara flexibla under intervjun och likt vad Bryman och Bell (2017) beskriver som tydligt för en semistrukturerad intervju, låta samtalet gå i olika riktningar. Flexibiliteten ger även utrymme för intervjuaren att ta fasta på eventuell information som tidigare varit okänd för att öka kunskapen och ge möjlighet att ändra ämnets riktning om så önskas (Bryman & Bell, 2017).

Bryman och Bell (2017) menar att semistrukturerade intervjuer ofta bidrar till en närmre relation till de personer som studeras. Detta bidrar i sin tur till att forskaren enklare kan

uppfatta världen på samma sätt som respondenten, vilket är av högsta vikt för studiens syfte. Detta samt respondentens bekvämlighet var några av anledningarna till att samtliga intervjuer startades med enklare bakgrundsfrågor.

3.4.1 Operationalisering

Intervjufrågorna i denna studie är noga framtagna utefter studiens teorikapitel. På så sätt kan den insamlade empirin på ett tydligt sätt kopplas samman med studiens teoretiska

referensram, vilket ger oss goda förutsättningar till en berikad analys.

Studiens frågeställningar har även varit i beaktande i framtagandet av intervjufrågorna eftersom det ansågs av största vikt för att lyckas uppnå studiens syfte. Dessa frågor skapade en intervjuguide (se bilaga 1) att förhålla sig till under intervjuerna. Det upprättades även en operationaliseringstabell (se bilaga 2) för att försäkra varje enskild frågas förankring till både teori och syfte. Tabellen bidrog även med en tydlig utgångspunkt för spontana följdfrågor.

3.5 Analysmetod

3.5.1 Inspelning och transkribering

Varje intervju spelades in i syfte att på ett metodiskt sätt kunna bryta ner den insamlade data och därmed underlätta identifiering av viktiga fraser och citat. Alla intervjuer spelades in på två enheter, en enskild dator än den som användes till videochat samt en mobiltelefon, för att säkerställa att inspelningen inte skulle gå förlorad av olika anledningar. Vidare så

säkerställdes det även att programmet vi använde oss av till videochatten fungerade som det skulle inför varje intervju. Respondenterna erbjöds även möjlighet till att i efterhand få godkänna det empiriska materialet innan intervjun spelades in och det klargjordes även i samma skede att inspelningen endast skulle användas för att underlätta kodningen. På så vis bidrar detta till respondentvalidering som Bryman och Bell (2017) menar säkerställer en viss trovärdighet.

I och med att intervjuerna spelades in så kunde även långa anteckningar kring respondentens svar undvikas. På så vis var vi som intervjuare båda två uppmärksamma på eventuella svar som respondenten skulle kunna utveckla och vi kunde uppträda som goda lyssnare med

uppmärksamhet och intresse för samtalet, vilket kan öppna upp för ytterligare resonemang från respondenten (Ryen, 2004). Det inspelade materialet resulterade i en transkribering av varje intervju.

Transkriberingen av alla intervjuer utfördes av oss båda direkt efter att intervjun genomförts medans den var färsk i minne vilket även rekommenderas av Bryman och Bell (2017). Då vi båda transkriberade materialet tillsammans kunde även eventuella tonlägen, uttryck och andra svårtolkade beteenden diskuteras för att säkra ett högre mått av trovärdighet och relevans. Detta blev särskilt viktigt eftersom det rådande utbrottet av Covid-19 begränsade intervjuerna till videochat.

Tack vare transkriberingen av intervjuerna kunde sedan även citat appliceras ordagrant i empiriavsnittet. Transkriberingen uppmärksammade även vissa brister i intervjuguiden som exempelvis fackspråk i vissa formuleringar. En av dessa var ordet “terminering” som ersatte “nedläggning” i frasen “terminering av projekt” vilket gjorde att vi kunde få mer specifika svar och dessutom närmre relation med urvalets respondenter.

Transkriberingen hjälper oss även mot eventuell kritik om att anonymiteten i studien gör den mindre trovärdig (Bryman & Bell, 2017). Transkribering gör det enkelt att gå tillbaka och studera de exakta svaren från respondenterna.

3.5.2 Kodning

Kodning utgör startpunkten för kvalitativ analys av data enligt Bryman och Bell (2017). Det innebär att nyckelord, teman och mönster definieras enligt färger, namn och etikett som sedan sorteras in i kategorier av vad som kan vara av teoretisk eller praktisk betydelse (Bryman & Bell, 2017).

Efter att transkriberingen genomförts påbörjades kodningsprocessen vilket startade med att transkriberingsmaterialet analyserades och granskades överskådligt av oss båda samtidigt. Det kunde även då diskuteras om vad som sades för att uppdatera vårt minne och överensstämma att vi upplevde situationen på samma sätt. Bryman och Bell (2017) beskriver det som att den interna reliabiliteten på så vis ökar. Därefter lästes transkriberingen igenom en andra gång för att uppmärksamma och identifiera olika nyckelord och fraser som kunde relateras till tidigare

forskning och studiens teoriavsnitt. Vidare uppmärksammades även i detta stadie det vi fann relevant för studiens syfte och det respektive respondent själv uttryckt som viktigt för undersökningen. Dessa ord och fraser markerades och kommenterades i marginalerna i det gemensamma arbetsdokumentet som i ett nästa steg granskades. Det som återfanns i marginalerna flyttades till ett nytt dokument för att kunna bearbetas intill den ursprungliga transkriberingen av anledning till att inte tappa bort innehållets kontext. I det nya dokumentet färgkodades sedan materialet i olika färger, där de nyckelord och fraser som tycktes höra ihop fick en gemensam färg. På så vis skapades olika teman. Därefter bearbetades den del av kodningen som inte ännu markerats med någon färg för att se om något relevant kunde urskiljas. Det som återigen blev utan en färgkodning sållades bort. I nästa steg parades ämneskategorierna ihop med de intervjufrågor som var relevant för varje kategori för att sedan namnges. Dessa namngivna kategorier bildade därmed rubriker till empiriavsnittet, som även ligger till grund för rubrikerna i analysen. Slutligen granskades innehållet under varje rubrik där etiketter och kommentarer användes för att koda det som uppfattades vara av teoretisk vikt och därmed skulle kunna länkas samman med den teoretiska referensramen i studiens analysavsnitt.

Det kan finnas en problematik för författare i att vara helt oberoende vid tolkning av kodning. Bryman och Bell (2017) menar att författares oberoende äventyras vid tolkning av kodningen och studiens analys. Med det i åtanke närvarade vi båda under hela kodningsprocessen och hade därför möjlighet att stämma av med varandra och kontrollera tolkningen av materialet. Det leder till en ökad intern reliabilitet och validitet då författarna är mindre utsatta för personliga tolkningar och inriktning (Bryman & Bell, 2017).

3.6 Etik

Vid genomförandet av en kvalitativ studie, där ofta intervjuer sker, uppstår det ideligen etiska problem som måste hanteras (Kvale & Brinkmann, 2014). Dessa problem får av respekt till respondenterna inte nonchaleras och eftersom etiska problem har en tendens till att

förekomma under hela intervjuundersökningen så gäller det att vara medveten om dessa redan från undersökningens start (Kvale & Brinkmann, 2014; Bryman & Bell, 2017).

Med tanke på studiens ämne, där vi undersökt psykologiska fallgropar, är vi medvetna om problematiken att det kan vara ett känsligt ämne att röra vid och att respondenternas svar i vissa fall kan vara väldigt självutlämnande. På grund av detta har det varit av ännu större vikt för oss att ha etiska ställningstaganden i beaktande under hela intervjuundersökningen. Nedan presenterar vi hur dessa etiska problem hanterats och vad vi gjort för att öka tryggheten hos respondenterna.

I en första mejlkontakt med respondenten presenteras uppsatsens syfte i en kort version. Vi valde att inte beskriva syftet så utförligt till en början av den anledningen att upprätthålla en objektivitet från respondenternas sida. Innan varje intervju skulle starta utvecklades dock beskrivningen och uppsatsens syfte förklarades mer utförligt samtidigt som vi gjorde det klart för respondenterna hur undersökningen skulle gå till. På så vis levde vi upp till

Informationskravet (Bryman & Bell, 2017). I och med transparensen av studiens syfte och att

intervjuns upplägg presenterades så motverkade vi även det Bryman och Bell (2017) beskriver som falska förespeglingar, det vill säga vilseledning av information.

När respondenterna kontaktades så gav vi en förklaring till varför vi kontaktat dem och varför vi trodde att deras medverkan skulle vara idealiskt för vår studie. Vidare så fick de frågan om de ville ställa upp på en intervju för att bidra till vår undersökning och det framkom på ett tydligt sätt att valet var frivilligt. Därmed levde vi upp till Samtyckeskravet (Bryman & Bell, 2017).

En annan viktig aspekt kring etiken i denna studie var konfidentialitets- och

anonymitetskravet. Bryman och Bell (2017) förklarar att det ska göras klart för

respondenterna att deras uppgifter behandlas konfidentiellt. Vi hade denna etiska regel i åtanke när vi tydliggjorde för respondenterna, både skriftligt i en första mejlkontakt och muntligt innan intervjuns start, att både deras namn och organisationer skulle hållas anonymt genom studien. Det klargjordes även att vi, studiens författare, var de enda som skulle ha tillgång till intervjumaterialet. Vi försäkrade även respondenterna att intervjumaterialet endast skulle användas för studiens ändamål. Det klargjordes innan, men även efter intervjun och på så sätt levde vi upp till Nyttjandekravet (Bryman & Bell, 2017).

Genom att ta hänsyn till kraven ovan och vårt agerande för att hantera dessa så har vi upplevt ett ökat förtroende från respondenterna. Det har varit särskilt viktigt för oss med tanke på

studiens ämne. Känner de att vi gör allt för att de ska känna sig trygga och vårdar deras anonymitet så ökar det chansen att få så bra, utförliga svar som möjligt.

4. Empiri

Den insamlade primärdata som erhållits från studiens intervjuer har genom transkribering och kodning resulterat i det empiriska materialet nedan. Rubrikerna är utformade efter de teman som uppkommit av operationaliseringen.

Nedan presenteras studiens respondenter. På grund av anonymitetsvädjan ges ingen

beskrivning av respondenternas organisation och samtliga respondenter benämns som R1-R6.

Respondent Ålder Antal år på företaget

År och erfarenhet inom projekt och projektledning.

R1 58 34 34 års erfarenhet av jobb inom projekt och projektledning.

R2 36 6 10 års erfarenhet av projekt och projektledning samt projektportföljs-manager.

R3 35 5 Konsult: 7 år inom projekt och projektledning i små och stora företag.

R4 51 7 2 år som projektledare. Tidigare 5 år i chefsposition. R5 47 2 17 år inom projektledning. Även arbetat som:

konsult, chef inom projektkontor, projektportföljs-manager.

R6 31 4 4 års arbete inom projekt. Ca 2 år som projektledare.