Specialistsjuksköterskors strategier för att omhänderta postoperativa patienter
med annat språk än svenska eller engelska
Sara Gullstén
Simon Lundberg
Specialistsjuksköterska, Intensivvård 2019
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Abstrakt
Introduktion: En patient som genomgår en operation har många behov. De vaknar upp i en
ny främmande miljö där sjuksköterskan ansvarar för att säkerställa patientens mående. Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle med människor med olika bakgrund och språk. Studier visar att språkbrister i vårdmötet mellan sjuksköterska och patient leder till ett sämre omhändertagande och minskar patientsäkerheten.
Syfte: Syftet med studien var att identifiera strategier hos specialistsjuksköterskor vid
omhändertagande av patienter med annat språk än svenska eller engelska på en postoperativ avdelning.
Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ, icke-experimentell deskriptiv design.
Femton semi-strukturerade intervjuer genomfördes. All insamlade data analyserades med hjälp av Critical Incident Technique.
Resultat: Fem generella strategier vid omhändertagande av patienter med annat språk än
svenska eller engelska på en postoperativ vårdavdelning identifierades; att kommunicera utan ord, att kommunicera med ord, att nyttja någon som förstår, att skapa en säker vårdmiljö, att använda hjälpmedel. Resultatet visade att omhändertagande av patienter med ett annat språk än svenska eller engelska i en postoperativ kontext, är komplext.
Slutsats: Specialistsjuksköterskor upplevde att omhändertagandet fungerade bra i sin
nuvarande form, trots språkliga svårigheter i kommunikationen med patienter. Då vissa situationer ändå beskrevs kunna förekomma går det inte dra slutsatsen att de strategier som framkom i denna studie fungerar fullt ut för att skapa en trygg och säker vård. Forskning bör utföras på patienternas upplevelse av situationen i denna kontext.
Nyckelord: Omvårdnad, Postoperativ avdelning, specialistsjuksköterska, strategier,
språkbarriärer, kommunikation, Critical Incident Technique
Keywords: Nursing, PACU, Nurse specialist, strategies, language barriers, communication,
Innehållsförteckning
INTRODUKTION ... 4 RATIONAL ... 6 SYFTE ... 7 METODBESKRIVNING ... 7 DESIGN ... 7 URVAL ... 7 DATAINSAMLING ... 8 DATAANALYS ... 9 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 9 RESULTAT ... 11ATT KOMMUNICERA UTAN ORD ... 11
ATT KOMMUNICERA MED ORD ... 12
ATT HA NÅGON SOM FÖRSTÅR EN ... 13
ATT SKAPA EN SÄKER VÅRDMILJÖ ... 15
ATT ANVÄNDA HJÄLPMEDEL ... 17 DISKUSSION ... 18 RESULTATDISKUSSION ... 18 SLUTSATS ... 22 KLINISKA IMPLIKATIONER ... 23 REFERENSLISTA ... 24
Introduktion
En patient som genomgår en operation har många behov. Det är en annorlunda miljö med många människor och maskiner som patienten har kort tid på sig för att bekanta sig med. En rädsla kan finnas hos patienterna för att inte vakna upp från narkosen. Patienternas integritet kan kännas hotad då deras kroppar ska blottas inför flertalet okända människor (Costa, 2001). Efter operationen vaknar de i en främmande miljö med ny personal och flera patienter runtom sig. Patientens medvetande är i de flesta fall nedsatt på grund av anestesin som gör det svårare för patienten att uppfatta situationen (Parkosewich, Curran, Cartiera & Knobf, 2015; Worster & Holmes, 2009). De upplever en osäkerhet kring hur operationen har gått och hur de ska bete sig i rollen som patient (Worster & Holmes, 2009). Många har gått ifrån att vara självständiga personer som i det postoperativa skedet blir beroende av hjälp (Parkosewich et al., 2015; Worster & Holmes, 2009). Patienterna kan uppleva en rädsla för att känna smärta eller illamående, men vet inte om de har lov att fråga om smärtlindring eller hjälp mot illamåendet (Parkosewich et al., 2015). Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) är målet att hela befolkningen får en vård på lika villkor. Alla människor oavsett ålder, kön, etnicitet, sexuell läggning eller religiös tillhörighet skall vårdas med respekt, vilket innebär att oavsett vilken verksamhet patienten vårdas i, ska denne ges utrymme att uttrycka sina behov. Genom ett personcentrerat förhållningssätt kan sjuksköterskor främja en tillitsfull relation med patienten (Svensk sjuksköterskeförening, 2012).
Ansvarig sjuksköterska på den postoperativa avdelningen måste planera sitt arbete och vara snabb på att kunna prioritera när behov uppkommer. Akuta situationer kan snabbt uppstå och sjuksköterskan måste mentalt förbereda sig på vilka situationer som kan uppstå och hur de ska behandlas hos varje enskild patient. Sjuksköterskan måste ha en förmåga att snabbt genom observationer och kommunikation få en överblick av patientens tillstånd för att kunna prioritera omhändertagandet (Levada, 2016). Den postoperativa vården syftar till att övervaka patienten, förebygga och behandla sviktande vitala funktioner, förebygga och behandla smärta och illamående samt i ett tidigt skede upptäcka komplikationer relaterat till kirurgin eller anestesin (Brenner & Kautz, 2015). Enligt kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot
kommunikationsmetoder för att kunna kommunicera med svårt sjuka patienter (Svensk sjuksköterskeförening, 2012). När informationsöverföring och kommunikationen brister medför det risker för missförstånd och patientsäkerhet inom sjukvården (Wieslander et al., 2015).
Språkliga barriärer kan utgöra en risk för ett patientsäkert omhändertagande (Schulson, Novack, Smulowitz, Dechen och Landon (2018). Med tanke på att Sverige idag är ett mångkulturellt samhälle och att det år 2017 fanns cirka 900 000 utländska medborgare i Sverige (SCB, 2019) med olika bakgrund och troligtvis olika modersmål, kan språket utgöra ett hinder i deras kontakt med hälso- och sjukvården. De hade kommit till Sverige av olika anledningar såsom för att arbeta, studera, komma närmare sin familj och/eller för att fly från krigshärdar. Det årliga flyktingmottagandet efter flyktingkrisen 2015 har varit över 100 000 personer (Migrationsverket, 2019). Vi finner inga säkra källor på hur många som lever i Sverige och som varken kan prata eller förstå svenska eller engelska. Med personliga erfarenheter från sjukvården vet vi att det finns flertalet individer med denna språkbarriär, vilket kan leda till att omhändertagande inom vård och omsorg blir än mer komplext. Schulson et al,(2018) studerade användandet av diagnostiska hjälpmedel såsom röntgen och ultraljud samt antal patienter som blev inlagda och återbesök av patienter med språkbarriär på en akutmottagning. Resultatet visade att patienter med språkbarriär blev i högre utsträckning inlagda samt att de fick genomgå en röntgenundersökning oftare än patienter som pratade samma språk som personalen.
Att bemöta en patient med annat språk postoperativt kan vara en svår situation för både personal och patient. Sjuksköterskor är i behov av få veta så mycket som möjligt om patientens mående. Vitalparameter berättar mycket om patientens uppmätta värden, men inte om hur patienten mår och svårigheter uppstår om patienten inte kan tillfrågas eller förstås. Sjuksköterskor upplever att kommunikation är avgörande för ett gott
omhändertagande och utan den är blir det svårt att bygga en relation och tillit mellan patient och sjuksköterska (Ali & Watson, 2018). Patienten som har genomgått en operation behöver stöttning, information och att känna sig delaktig. Informationen ska enligt
Patientlagen (SFS 2014:821) ges på ett sådant sätt att den som lämnar informationen så långt som möjligt försäkrar sig om att mottagaren har förstått innehållet i och betydelsen av den lämnade informationen. Information ska anpassas till mottagarens språkliga bakgrund. Detta har också betydelse för patientens aktiva deltagande i sin postoperativa vård vilket
har visat sig minska vårdtiden och påskynda återhämtningen (Lee, Seo, Choi & Min, 2018). I Al-Harasis (2013) studie från Saudi-Arabien framkom att nästan alla patienter tyckte att det kändes jobbigt att bli vårdad av en sjuksköterska med ett annat språk än det som de själva förstod vilket påverkade deras upplevelse av vården i sin helhet. Dowsey, Broadhead, Stoney och Choong (2009) visar i sin studie att den postoperativa
återhämtningen försämras av språkbarriärer.
Sjuksköterskor har beskrivit sig uppleva att allt stöd och vård de ger påverkas av
språkbarriärer (Hemberg & Vilander, 2017; Nkulu Kalengayi, Hurtig, Ahlm & Ahlberg, 2012, Sevnic, 2018;), samt att det tar längre tid att ta hand om patienter när det saknas ett gemensamtspråk (Ian, Nakamura-Florez & Lee, 2015; Sevnic, 2018). Adekvata
bedömningar av patientens hälsotillstånd har beskrivit som svårare då de saknas ett gemensamt språk (Hultsjö & Hjelm, 2005; McCarthy, Cassidy, Graham & Tuohy, 2013) och Van Rosse, De Bruijne, Suurmond, Essink-Bot och Wagner (2016) visade att
sjuksköterskor upplevde att smärta var svår att bedöma trots visuella skalor. Då obehandlad smärta kan leda till allvarliga komplikationer såsom respirationssvikt,
cirkulationssvikt, ökat traumasvar i kroppen samt en ökad oro och ångest, är detta en viktig postoperativ komplikation som är mycket viktig att kunna bedöma och behandla (Wahila, Odimba & Ngoma, 2018).
Rational
Mångkulturalitet i Sverige är ett faktum och vi måste garantera god vård även till de patienter som inte talar samma språk som vårdpersonalen. Patienter har däremot rätt enligt lag att få en likvärdig vård på lika villkor vilket ställer krav på hälso- och
sjukvårdspersonalens förmåga att kommunicera och möjliggöra patientens delaktighet i sin vård. Vår litteraturgenomgång visar att språkbarriärer kan utgöra en risk för ett
patientsäkert omhändertagande. Att patienten därtill är i en postoperativ vårdmiljö som kan kännas än mer hotfull och skrämmande än andra vårdkontext utgör ytterligare krav på att specialistsjuksköterskor och annan vårdpersonal skapar en tillitsfull relation med patienten för att främja kommunikationen. Det aktuella forskningsläget inom språkbarriärers
påverkan på vården är utfört på vårdavdelningar, akutmottagningar, öppenvård samt prehospital sjukvård. Många av dessa studier har fokuserat både på kultur och språkbarriärer, medan vi i denna studie har avgränsat oss till att enbart fokusera på
språkbarriärer. Flertalet studier visar också att kommunikationssvårigheter mellan personal och patienter försämrar patientens upplevelse av given vård. Därför är det viktigt att öka kunskapen om specialistsjuksköterskors erfarenheter av de strategier de använder vid omhändertagandet av patienter med annat språk än svenska eller engelska på postoperativa avdelningar. Baserat på detta kan behov av att nya rutiner skapas identifieras för att
säkerställa en säkrare och bättre vård för patienter oavsett språkliga kunskaper
Syfte
Syftet med studien var att identifiera strategier hos specialistsjuksköterskor vid omhändertagande av patienter med annat språk än svenska eller engelska på en postoperativ vårdavdelning.
Metod
Design
Studien har en kvalitativ icke-experimentell deskriptiv design baserad på Flanagan (1954) Critical incident technique (CIT). CIT metoden används för att analysera beteenden eller handlingar i kritiska situationer. Metoden är lämplig att använda för att samla in praktiska erfarenheter och kunskap. Datainsamlingen kan ske genom antingen intervjuer,
observationer eller enkäter. Analysen utgår ifrån ett retrospektivt perspektiv för att identifiera kritiska incidenter som påverkade situationen positivt eller negativt. Kritisk incident definieras som ett signifikant bidrag antingen positivt eller negativt till utfallet av händelsen (Flanagan, 1954). Kritisk incident i denna studie utgörs beteenden eller
handlingar som är avgörande för en lyckad eller misslyckad postoperativt omhändertagande av en patient med annat språk än svenska eller engelska.
Urval
Ett ändamålsmässigt urval utfördes för att rekrytera deltagare. Inklusionskriterier var: Specialistsjuksköterska med minst 6 månaders erfarenhet av postoperativ vård, samt erfarenhet av att i sitt arbete kommit i kontakt med patienter med ett modersmål annat än svenska och engelska. Innan datainsamlingen påbörjades inhämtades skriftligt tillstånd av verksamhetschefen på en postoperativavdelning och en uppvakningsavdelning i Norra Sverige för att genomföra studien. Efter godkännandet skickades en inbjudan ut till de specialistsjuksköterskor som uppfyllde inklusionskriterierna om att delta i studien. Deltagarna blev erbjudna att delta via ett informationsbrev där studiens syfte,
genomförande samt hur länge intervjuerna väntades pågå presenterades. Innan intervjuerna utfördes gav deltagarna sitt muntliga och skriftliga godkännande att delta i studien. Totalt 46 specialistsjuksköterskor tillfrågades varav 15 tackade ja till att medverka i studien. En studiedeltagare var anestesisjuksköterska och resten av deltagarna var
intensivvårdssjuksköterskor. Studiedeltagarna hade en medelålder på 44 år, medelvärde för antal år som sjuksköterska var 19,5 år och som specialistsjuksköterska 14 år. Av de 15 studiedeltagare var 11 kvinnor och 4 män.
Datainsamling
Data samlades in med semistrukturerade intervjuer med stöd av en intervjuguide (Se tabell 1). Två pilotintervjuer genomfördes innan datainsamlingen påbörjades för att säkerställa att frågorna var adekvat formulerade och gav data som svarade mot syftet. Detta ledde till en liten justering i ordningen på frågor. Intervjuerna tog mellan 6-17 minuter och
genomfördes under mars 2019. Intervjuerna spelades in med hjälp av mobiltelefon. Deltagarna blev erbjudna att välja tid och plats för intervjun. Samtliga deltagare valde att genomföra intervjun på deras arbetsplats. Intervjuerna skedde i enskilda rum där det fanns möjlighet att genomföra intervjuerna ostört.
Tabell 1 – Intervjuguide
Hur gammal är du? Hur länge har du jobbat som sjuksköterska? Hur länge har du jobbat som specialistsjuksköterska? Vilka språk talar du eller förstår du?
När det kommer en patient till uppvaket som talar ett annat språk som du inte behärskar, hur planerar du omhändertagandet?
• Hur planerar du vården? • Vad är viktigt att tänka på?
• Har du haft möjlighet att tillkalla tolk? • Har du gjort det någon gång?
• När brukar du få veta att det kommer en patient som inte talar svenska?
När du tar hand om patient vad har du för strategier för att få fram informationen om patientens mående? • Hjälpmedel?
• Anhörig? • Tolk? • Kroppsspråk? • Annat?
Vad har du för strategier att kunna ge allmän information om operation, förloppet och olika undersökningar? • Integritetskänsliga undersökningar? Tex bladder scan?
Har du varit med någon gång då det har gått dåligt i omhändertagandet av en patient på grund av språkbrister? • Tex kräkning, synkope
• Vad hände? • Vad gjorde du?
• Vad hade du gjort annorlunda?
Har du varit med någon gång då att allt har gått bra? • Hur gjorde du då?
• Hjälpmedel? • Kroppsspråk?
• Vad tar du med dig från detta? • Råd till kollegor?
Dataanalys
Med hjälp av kritisk incidentteknik (CIT) analyserades all insamlat data. Intervjuerna lyssnades igenom flertal gånger för att kunna förstå helheten. Därefter transkriberades intervjuerna till textform. I enlighet med Flanagan (1954) analyserades data i tre steg. I steg ett formulerades en referensram. Referensramen i denna studie är studiedeltagarnas strategier, tankar, handlingar samt avgörande beteende i omhändertagandet av patienten med annat språk än svenska eller engelska på en postoperativ vårdavdelning. I steg två extraherades totalt 226 kritiska incidenter från data. Kritiska incidenterna sorterades så att strategier som liknar varandra fördes ihop och bildade subkategorier. Varje subkategori fick ett namn och en kort beskrivning för att sedan stegvis föras samman med liknande strategier från vilket fem slutkategorier framkom (tabell 2). I steg tre beslutades datas specificitet, det vill säga hur data skulle presenteras. I denna studie beslutades det att data skulle redovisas på ett generellt och brett sätt i enlighet med Flanagan (1954).
Tabell 2 - Slutkategorier
Subkategorier Slutkategorier
Att använda mimik Att använda gester Att visa på sig själv Att ha ögonkontakt Att använda kroppsspråk Att visa utrustning
Att använda den kliniska blicken
Att kommunicera utan ord
Att endast ge basal information Att använda nyckelord Att använda globala uttryck Att fortsätta att prata med patienten Att prata tydligt
Att kommunicera med ord
Att använda tolk eller inte Att ta hjälp av närstående
Att ta hjälp av en kollega med samma språk
Att nyttja någon som förstår
Att ha kännedom om patienten Att använda mer tid
Att ha tålamod Att vara kreativ Att skapa en trygg miljö Att vara medveten om bristerna
Att skapa en säker vårdmiljö
Att använda visuella hjälpmedel Att använda översättningsteknik eller inte
Att använda hjälpmedel
Etiska överväganden
Genomförande av studien gjordes efter att författarna hade fått samtycke från
verksamhetschef i aktuell verksamhet om att studien fick genomföras. Informationsbrev där det framkom studiens syfte samt tillvägagångssätt skickades ut till personalen via mail. I informationsbrevet uppgavs framkom studiens syfte, genomförande och vad det innebär
för deltagarna. Intervjuerna utfördes efter att studiedeltagarna hade skrivit på en samtyckesblankett. Samtyckesblanketten förvarades inlåsta i två olika skåp som endast författarna hade tillgång till. Studiedeltagarna hade även rätt att återkalla sitt samtycke, när som helst, till att delta i studien. Efter att projektplanen samt etisk ansökan granskades och godkändes av doktorand vid Luleå tekniska universitetet påbörjades datainsamlingen (jfr. Sandman & Kjellström, 2013, s.326-330.)
Enligt lag om etikprövning av forskning som avser människor (2003:460) får man utföra forskningen endast om studiepersonen har samtyckt till den forskning som avser henne eller honom och att personen har fått information om forskningen. Forskningen kan godkännas bara om den utförs med respekt för människovärdet samt att det förväntade resultatet kan uppnås utan att riskera forskningspersonernas hälsa, säkerhet eller personliga integritet. Intervjuerna spelades in med hjälp av mobiltelefoner och transkriberades av författarna till textform. De transkriberade texter förvarades på ett USB-minne med yttersta försiktighet som endast författarna hade tillgång till. Deltagarna har garanterats
konfidentiellt hanterande av materialet och att all data är avidentifierat. Efter publicering av uppsatsen makulerades data (jfr. Kvale & Brinkmann, 2014, s. 109).
De risker som forskarna kunnat se var att intervjusituationen skulle kunna upplevas känslomässigt negativt då det fanns frågor om negativa händelser. Deltagarna kan känna sig utpekade vad gäller brister vid omhändertagande av den specifika patientgrupp som studien avser. Risken kan även vara att deltagarna kände sig tvingade att delta i studien då forskarna arbetat med deltagarna. Detta kunde förhoppningsvis undvikas genom att garantera valfrihet och att de hade rätt att när som helst avsluta deltagande i studien.
Nyttan för studiedeltagarna bedömdes vara att denne bidrar med viktig information inom ämnet som förhoppningsvis kan leda till förbättringar samt stöd i deras fortsatta arbete i omhändertagandet av patienter med annat språk. Dessa förbättringar kan även leda till ett bättre omhändertagande för patienter med annat språk.
Resultat
Totalt 15 specialistsjuksköterskor intervjuades och 226 kritiska incidenter identifierades. I analysprocessen formulerades fem generella strategier i omhändertagandet av patienter med annat språk än svenska eller engelska på postoperativ vårdavdelning (se tabell 3).
Tabell 3 – Generella strategier
Att kommunicera utan ord Att kommunicera med ord Att nyttja någon som förstår Att skapa en säker vårdmiljö Att använda hjälpmedel
Att kommunicera utan ord
Alla specialistsjuksköterskor beskrev att när de omhändertar patient med annat språk kommunicerar de mycket utan ord. Kroppsspråket var en strategi som alla beskrev sig använda vilket kunde innefatta allt från mimik till att använda den kliniska blicken. Specialistsjuksköterskorna tyckte att den första stunden när patienten kommer till
postoperativa avdelning från operation inte är så viktig vad det gäller att kommunicera, då patienten oftast är trött och har inte lika stort behov av att kommunicera. Vid ankomsten gällde samma som med vilken annan patienten som helst - använda kliniska blicken och observera hur patienten mår genom att läsa av vitala parametrar men även patientens kroppsspråk.
…det finns så många andra sätt att tolka patienten… Hur de ser ut i ansiktet, ansiktsuttryck, ljud, kroppsställning, kroppshållning, pupiller, puls, blodtryck… och då kan man förbereda sig
oavsett om patienten pratar svenska eller arabiska. SS11
Den allmänna kommunikationen med en patient med annat språk löstes med gester, mimik, peka, le och att ha ögonkontakt. Vissa deltagare tyckte att det inte krävdes så mycket ansträngning att kunna kommunicera om det allmänna såsom törst, trötthet eller nöjdhet. Detta kunde också läsas av genom att titta på patienten men även med små gester och grimaser. För att förklara till patienten om undersökningar eller omvårdnadsåtgärder
beskrev specialistsjuksköterskorna att det bästa sättet var via kroppsspråket; att visa utrustningen, peka och visa på sig själv.
... eller om man är trött lägger jag händerna mot kinderna och blundar... kanske visar lite miner såhär har du ont... kniper ihop ansiktet lite grann... SS14
Så kan man som göra tummen upp eller tummen ned som… som ett universalspråk… om jag pekar på operationsförbandet och så gör man tummen upp då förstår de att då har det som gått
bra. SS13
Att kommunicera med ord
Trots att patienten och specialistsjuksköterskorna inte hade gemensamt språk att
kommunicera med beskrev de sig ändå kommunicera med patienten med ord. Detta kunde vara allt från att använda nyckelord till att fortsätta att prata svenska eller engelska med patienten trots de visste att patienten inte förstår. De beskrev sig få en lyckad känsla när de kunde något ord eller en fras på patientens språk och kunde använda den. Detta beskrevs skapa trygghet och hjälpte vid omhändertagandet av patienten. Även patienterna beskrevs uppskatta de få gemensamma ord de hade vilket de visade med sitt kroppsspråk.
Jag kan ju som lite finska och det är absolut en fördel för vi har många äldre finsktalande patienter… då är det bra att i alla fall kunna några fraser på finska så brukar dom bli lite
tryggare de patienterna. SS14
Specialistsjuksköterskorna använde även globala uttryck tillsammans med kroppsspråk och på det sättet förstärkte sin omhändertagande av denna patientgrupp. Genom att förstärka kroppsspråket med ljud eller ord upplevdes leda till att de fick fram mer information till patienten.
... till exempel ont kan man peka och säga “aj aj” eller när man kommer så säger man “okej” och klappar lite så här på kroppen... Okej är ju ett ord som alla förstår. SS8
Några deltagare beskrev sig börja prata mer tydligt när det kom en patient som pratade ett annat språk. De upplevde oftast att patienterna förstod något ord även på engelska eller svenska men genom att prata mer tydligt lyckades de få fram informationen och även
förstå patientens behov. Deltagare beskrev även att de fortsatte prata och berätta på svenska utifall att patienten skulle förstå något.
...om man pratar riktigt högt, kanske de förstår, hahaha. Nej men inte prata högt men prata tydligt… att försöker använda enkla ord, nyckelord med kombination med kroppsspråk. SS6
Att nyttja någon som förstår
De vanligaste strategierna för att kommunicera med patienten var att använda sig utav närstående till patienten eller en kollega som talar samma språk som patienten.
Specialistsjuksköterskorna brukade kontrollera om det fanns någon kollega som pratar samma språk och se om de har möjlighet att ta hand om patienten eller komma snabbt förbi och tolka. Vid ankomst av finsktalande patienter beskrev de som naturligt att ta hjälp av en kollega då det fanns relativt många finsktalande i arbetsgruppen.
Jag brukar försöka kolla om det är någon annan i personalstyrkan som talar det språket som patienten talar. SS14
När deltagarna fick veta vilket språk som patienten pratade brukade de direkt tänka på om de kände till någon på sjukhuset som kunde språket och kunde hjälpa att tolka. De beskrev sig också höra efter på andra avdelningar och mottagningar för att se om personen var i tjänst.
...vi hade ju någon som pratade thailändska och då visste jag att på akuten så var det en som kan thai… Då har vi ringt efter hen. SS2
Deltagarna tyckte att det var en trygghet att ha någon kollega närvarande som kunde språket. De fick hjälp att tolka patienten och underlätta bedömningen av patientens mående snabbt och enkelt. Det upplevdes som en vinst att det fanns personal som kunde tolka. Patienterna verkade även uppskatta närvaro av personal som kunde samma språk vilket gav en lugnande effekt. Ett fåtal deltagare poängterade dock att man egentligen inte ska använda sig utav personal som tolk men att det görs ändå.
... annan gång så förstod jag att personen hade ont men det var oklart vad det rörde sig om för smärta och… Var det som postoperativ smärta eller var det bröstsmärta. Därför att språket och
kroppsspråket var… det var jättesvårt att tyda vad det var för typ av smärta, och då var det en personal som kunde komma och tolka. Men där kändes det som att det hade kunnat vara farligt
att inte kunna prata. Då löste vi det bra… SS6
Fanns det ingen personal att tillgå kontrollerade specialistsjuksköterskorna om det fanns någon närstående som kunde komma till avdelningen eller delta via telefon. De tyckte att anhöriga var en bra strategi att använda sig utav för att kunna få svar på frågor om patientens nuvarande mående samt att det gav en trygghet till patienten. De undersökte snabbt om de hade med sig någon närstående som fanns tillgänglig och frångick därmed rutinen att närstående inte får vara på den postoperativa vårdavdelningen. Närstående beskrevs också vara viktigt stöd för patienterna så de via dem kunde förmedla sina tankar och funderingar kring operationen och planeringen framöver. Det var ett verktyg för patienten att kunna berätta hur de kände och gav en möjlighet att fråga om det var ett normalt symptom efter operationen.
Jag hade en dam som pratade något annat språk… hon var otroligt missnöjd och irriterad att vi inte förstod vad hon sa och då fick hon ringa och prata me nån släkting eller om det var så att släktingen fick komma in. Hon kände sig dåligt omhändertagen. Med hjälp av den anhöriga så
kunde hon få fram det hon ville. SS6
Ett fåtal deltagare var negativt inställda till att använda sig utav anhöriga i omhändertagandet. De tyckte att det var en risk att det blir missförstånd i
kommunikationen och information blir felaktigt tolkad eller missuppfattad. De upplevde att situationen med närstående kunde gå riktigt fel och att omhändertagandet kunde bli lidande.
Ja ibland har dom ju anhöriga men det är ju det att man ska vara försiktig med anhöriga… det beror på vad det är för frågor är det bara fråga har du ont ja eller nej... Men är det andra
svårare så ska man tänka sig för. SS 2
I studien tillfrågades specialistsjuksköterskor om de hade använt tolk i samband med det postoperativa omhändertagandet av patienter med annat språk än svenska eller engelska. Ingen av deltagarna hade använt tolk i samband med det postoperativa omhändertagandet av denna patientgrupp. Deltagarna beskrev att de inte hade behövt använda tolk för att ta hand om patienten, de beskrev att det gick för långsamt att få tag på en telefontolk då de
behöver få informationen snabbt. De tyckte även att tolken inte fyllde sitt syfte då
patienterna är för trötta och medtagna för att få ut något ifrån samtalet och att personalen endast vill få svar på enklare frågor.Deltagarna hade vid ett fåtal gånger använt sig av tolk i slutet utav den postoperativa vården när patienten ska rondas och mer information ska ges till patienten om den fortsatta planeringen eller hur operationen har gått. På en av
avdelningarna hade alla patienter tolksamtal preoperativt och deltagarna tyckte att det var bra att delta på det samtalet för att få information om patienten och kunna delge
information om det postoperativa förloppet. De beskrev att det blev lättare att hantera den postoperativa vården när de hade deltagit på tolksamtalet preoperativt.
När det blir liksom den allmänna stora informationen då är det väl tolksamtal som gäller men då väntar man in i det sista tills det verkligen behövs... tolken tar jag till kanske till rond eller liknande om det ska förmedlas viktig information som måste gå fram, men jag har aldrig tagit
till tolk för liksom det akuta omhändertagandet. SS1
... Sen har vi oftast tolksamtal innan operation. Där finns det faktiskt möjlighet att vara med, även som sjuksköterska... Kunna berätta hela förloppet. Det utnyttjar vi kanske inte alltid, det
kanske skulle vara bra. SS12
Att skapa en säker vårdmiljö
När specialistsjuksköterskorna fick veta att det kommer en patient som pratar ett annat språk än svenska eller engelska beskrev de sig förbereda sig baserat på detta. Det framkom dock skillnader i beskrivningarna om och när de fick kännedom om eventuella
språkbarriärer hos patienten, beroende på vilken av de postoperativa avdelningarna de arbetade på. Den postoperativa vårdavdelningen fick veta det vid rapporten från
operationspersonalen, uppvakningsavdelningen fick oftast reda på det från morgonen då patienten togs emot preoperativt. De läste sig också till informationen via väntelistan samt operationsprogrammet och hade då bättre kontroll på när patienten kommer vilket gav dem möjlighet att förbereda inför omhändertagandet.
Jag tycker att det oftast är i den omedelbara rapporten man får i samband när patienten kommer, att man får veta personnamnet, personnummer, operationsindikationen och i den korta
rapporten bara ja, förresten pratar bara somali. Skit! Det gör inte jag. SS6
Specialistsjuksköterskorna poängterade vikten av att trygghet är nyckeln till
omhändertagandet av postoperativa patienter med annat språk än svenska eller engelska. De beskrev att omhändertagandet oftast löser sig om patienten upplever en trygghet i situationen. Tryggheten skapades genom att de som sjuksköterskor rörde patienten på ett lugnt och respektfullt sätt, de förmedlade en vänlighet via sin kroppshållning och sitt tonläge samt genom att se och bekräfta patienten.
...att man ändå finns där och är där å försöker liksom se och bekräfta den människan, man känner ju när dom söker en med blicken att man går dit även om man inte kan prata deras språk... Inte att man bara tycker att jamen jag förstår ju inte jag kan inte göra någonting utan
att man ska ju finnas där för dom också. SS7
Deltagarna poängterade att det tar längre tid i omhändertagandet av patienter med annat språk. Det var viktigt att specialistsjuksköterskorna var uppmärksamma i
omhändertagandet för att förstå vad patienten menar. Tålamodet var en nyckelfaktor till en säkrare vård då mötet tar längre tid och de som sjuksköterskor behövde vara
uppfinningsrika. Inställningen hos några deltagare var att man måste lösa problemet för att skapa en trygg och säker vård för patienten. Då gällde det att vara kreativ och använda flera strategier i omhändertagandet.
Jag fick rapporterat av sköterskan innan att den här patienten är jätteorolig och otrevlig… Mycket var ju för att han själv var orolig för han hade fått en ryggmärgsbedövning å trodde att
han hade blivit förlamad… å han förstod inte att det kommer ge med sig men jag stod där ganska länge och förklarade både som på svenska å på engelska och… lite kroppsspråk där
också... då förstod han ja okej det kommer gå över ja sa jag å då var han lugn å han var jättetrevlig resten av passet. SS14
Det framkom i intervjuerna att specialistsjuksköterskorna tog in de kulturella och etiska aspekterna i omhändertagandet av dessa patienter. Eftersom de inte kunde kommunicera med patienterna garderade sig oftast och försökte ordna så att patienten och sjuksköterskan var av samma kön trots de inte vara säkra på att det var nödvändigt. Gick det inte att ordna försökte de ordna någon av samma kön som kom tillfälligt och gjorde mer
integritetskänsliga undersökningar.
Om jag är en kvinna och vårdar en man från ett annat land så begriper jag också att… jag undviker tex bladder scan eller sätta en kateter det gör inte jag då tar jag en karl som får göra
det om vi har… för har man en svensktalande så blir det ju lättare att förstå…om de verkligen inte vill eller tycker att det är okej… Jag tror jag blir lite mer hänsynstagande då det är
utländsktalande. SS10
Att använda hjälpmedel
Specialistsjuksköterskorna använde eller hade provat använda olika hjälpmedel vid omhändertagande av postoperativa patienter med annat språk än svenska eller engelska. Dessa hjälpmedel var olika översättningstekniker såsom telefonapplikationer eller internetöversättning. Även VAS-skalor användes för att mäta smärta samt pektavlor. Deltagarna hade varierande åsikter och erfarenheter om dessa hjälpmedel och dess funktionalitet. Två specialistsjuksköterskor beskrev:
Nån gång har det hänt att jag använder google translate om man vill förmedla något lite längre och hoppas på att det blir rätt översatt. SS1
Språk i vården appen använde jag ibland med begränsat resultat. Jag tyckte inte att patienterna jag provade den på, responderade så bra helt enkelt…SS6
På uppvakningsavdelning hade personalen funderat på att eventuellt köpa en pekplatta med översättningsapplikation. De hade varit runt och tittat på andra ställen men då fått en uppfattning om att personalen som använde detta hjälpmedel var negativt inställda till den.
...uppfattningen där var att risken är att man förlitar sig att appen ger korrekt information och gör den inte det så kan man hamna i ännu värre problem än när man inte kan kommunicera
alls… då blir det felaktigt information istället. SS11
Även VAS-skalor och pektavlor gav uppdelade åsikter. Deltagarna hade inte hittat något hjälpmedel som kunde användas som en pålitlig kommunikationsmetod.
Vi har ju egentligen olika kommunikationshjälpmedel som är anpassade för… inte bara för typ trackade patienter, utan det finns bildhjälpmedel som är tänkt att användas när man har kommunikationssvårigheter av språklig natur också... Jag tycker inte att de är bra utformade,
Diskussion
Resultatdiskussion
Syftet med studien var att identifiera strategier hos specialistsjuksköterskor vid omhändertagande av patienter med annat språk än svenska eller engelska på en postoperativ vårdavdelning. Resultatet visar att specialistsjuksköterskor använder
kroppsspråk, röst, andra personer och hjälpmedel för att försöka skapa en säker och trygg vårdmiljö till en patient som pratar ett annat språk än svenska eller engelska på en
postoperativ vårdavdelning.
I resultatet framkom att den vanligaste strategin var att använda sitt kroppsspråk för att kommunicera med patienten och att kombinera kroppsspråket med att använda sin röst. Denna strategi överensstämmer med resultatet från Alm, Vicente, Falk och Lindström. (2018). Deras studie syftade till att studera strategier hos sjuksköterskor inom
ambulanssjukvården i mötet med patienter som inte pratar svenska eller engelska. Av den studien framkom att den vanligaste strategin var att använda sitt kroppsspråk samt röst för att bedöma patientens behov. Även i Cioffi (2003) studie framkom att sjuksköterskor använder sig av kroppsspråk i mötet med patienter med annat språk på akutmottagningen. Skillnaden i denna studie var att sjuksköterskorna i första hand använde sig av tolk och endast använde sig utav kroppsspråk i andra hand. Mehmet, Yasin och Betul (2019) studerade anestesiologers strategier vid mötet med patienter med annan kultur och språk. Den vanligaste strategin hos deltagarna var att använda sig utav kroppsspråk. I
Timmermann, Uhrenfeldt och Birkelund (2017) studerade de allvarligt sjuka patienters upplevelse av personalens kroppsspråk. Personalens kroppsspråk hade en stor betydelse för patientens upplevda trygghet och säkerhet. Genom att personalen hade ögonkontakt och visade med sitt kroppsspråk att de hade tid med patienten upplevde de sig sedda. Tonen i rösten var även en viktig faktor för att ingjuta trygghet och förtroende hos patienterna. Resultatet av denna studie visar på betydelsen av kroppsspråket i mötet med patienter.
I resultatet framkom att en av de strategier specialistsjuksköterskor använde i mötet med personer med annat språk var hjälpmedel. Telefonapplikationer eller internetöversättning var hjälpmedel som deltagarna hade provat eller använde ofta vid omhändertagandet av patienter med annat språk än svenska eller engelska. Dessa upplevdes dock inte som
pålitliga men beskrevs vara bättre än ingenting, speciellt om de skulle ge kort information eller fråga något enkelt. Patil och Davies (2014) studerade Google translates funktion inom sjukvården. 10 medicinska fraser översattes till 26 olika språk. Fraserna bedömdes av personer med respektive språk som modersmål. 57,7% av fraserna översattes korrekt medan 42,3 % översattes fel. De upptäckte några allvarliga missar i översättningen bland annat då frasen “Your child is fitting” översattes till swahili blev “Your child is dead”. Detta styrker vår studies resultat om att översättningstekniker inte går att lita på fullständigt.
Studiens resultat visade att specialistsjuksköterskor tog hjälp av närstående samt annan personal vid omhändertagandet av postoperativa patienter med annat språk än svenska eller engelska. Det ansågs som ett bra sätt att ge mer säker vård då den basala informationen kunde ges via någon annan som förstod patienten. Liknande resultat beskrevs av Cioffi (2003) som visade att det uppskattades att ha någon av personalen som tolk och att de anlitades ofta vid det akuta omhändertagandet inom akutsjukvården. Hudelson och Vilpert (2009) har intervjuat läkare och sjuksköterskor i slutenvården och visade att 66% av deltagarna föredrog att använda sig av närstående eller tvåspråkig personal eftersom det var enkelt att få tag i dem snabbt. Liknande fynd visar även Jones (2008) i sin studie där det framkom att majoriteten av sjuksköterskor på akutmottagning använde personal eller närstående för att kunna kommunicera med patienten. Det fanns dock en osäkerhet kring användandet av personal och närstående som tolk, då de var osäkra om all information blev korrekt översatt, framförallt den medicinska informationen. Enligt Fors (2019) bör endast auktoriserade tolkar användas för att tolka. Det finns en missuppfattning om att personen som behärskar två språk också kan tolka. Sjukvårdpersonalen ska inte förvänta sig att anhöriga eller vänner tolkar allt som sägs och användning av tvåspråkig personal är inte heller säkert. Det kan brista i exempelvis sjukvårdsterminologin på modersmålet hos en tvåspråkig person som gått sin vårdutbildning i Sverige. Liknande resultat framkom även i vår studie, där det framkom att specialistsjuksköterskor tyckte att det går bra att använda närstående eller annan personal vid den basala omvårdnaden men inte när det skulle ges mer information.
Resultatet i vår studie visade att användning av tolk på postoperativa avdelningar är mycket begränsat. Ingen av specialistsjuksköterskorna hade använt tolk vid
alla patienter som inte behärskade svenska eller engelska ett tolksamtal innan operation och då fanns det möjlighet för personalen att vara med och även använda tolk vid premedicinering av patient om det fanns kvar tolktid. Detta var alltså vid preoperativa vård, inte postoperativt. Enligt patientlagen (2014:821) samt förvaltningslagen (2017:900) har patienten rätt till språktolk i all kontakt med myndigheter i de fall denne inte behärskar svenska språket. I vår studies resultat framkom dock att specialistsjuksköterskor inte såg användning av tolk som en bra strategi vid omhändertagande av patienter med annat språk än svenska eller engelska. Det upplevdes som besvärligt och tidskrävande men även för att behovet av tolk oftast kom oväntat och spontant inom den postoperativa vården. Detta överensstämmer med resultatet i Alm, Vicente, Falk och Lindström (2018) där det framkom att ambulanssjuksköterskor inte använde professionella tolkar i
omhändertagandet av patient med begränsad språklig kunskap inom svenska eller
engelska. Ambulanssjuksköterskorna ansåg att det inte fanns möjlighet till att använda de inom den prehospitala sjukvården. I Cioffi (2003) hade deltagarna en helt annan inställning till tolk där tolk användes som förstaval vid omhändertagandet av patienter med
språkbarriärer på en akutmottagning. Som vi kan se skiljer sig inställningen till tolkar i vårdkedjan. Den postoperativa vården har mer likheter med akutmottagningen än den prehospitala sjukvården men inställningen skiljer sig. Den största skillnaden mellan studierna är att vår studie och Alm, Vicente, Falk och Lindström. (2018) är utförda i Sverige medan Cioffi (2003) är utförd i Australien. Detta gör att resultaten inte är överförbara då kontexten skiljer sig och författarna inte har kunskap inom hur den australiensiska sjukvården är uppbyggd och vilka resurser de har att tillgå.
Ett intressant bifynd framkom i vår studies resultat. Detta var att det fanns stora skillnader mellan när och hur specialistsjuksköterskor och deras kollegor fick veta att de skulle få en patient till postoperativ avdelning som pratar ett annat språk än svenska eller engelska. De flesta fick veta först då patienten kom till avdelningen. Stor skillnad fanns även mellan den postoperativa avdelningen och uppvakningsavdelningen. På uppvakningsavdelning hade de som personlig rutin att läsa igenom operationsprogrammet på morgonen och oftast då fick kännedom från väntelistan att personen inte talar svenska eller engelska. Kelleher et al. (2014) studerade skillnaden i följsamheten av rutiner vid återupplivning på en
akutmottagning då personalen inte fick veta att patienten kommer, gentemot när de fick veta innan. Resultatet visade att personalen var sämre på att följa rutinen då de inte fick en notifikation innan samt att resultatet av återupplivningen fick oftare en sämre utgång. Det
framkom även att den första bedömningen tog längre tid, arbetsbelastningen för personalen blev högre och följsamheten till basala hygienrutiner försämrades. Trots att Kelleher et al. (2014) och vår studie skiljer sig relativt mycket i studieområde, går resultatet delvis att appliceras på vår studie. Att inte veta att patienten som pratar ett annat språk än svenska eller engelska kommer till avdelningen kan påverka omhändertagandet negativt. Vid en tidig kännedom om att en patient med annat språk än svenska eller engelska kommer kan sjuksköterskorna få bättre möjlighet att förbereda omhändertagandet.
Metoddiskussion
Kvalitativ ansats ansågs som lämplig för att undersöka specialistsjuksköterskors strategier vid omhändertagandet av patienter med annat språk än svenska eller engelska på en postoperativ vårdavdelning. Deltagare till studien rekryterades med ett ändamålsenligt urval från ett sjukhus i Norra Sverige. De är beskrivna på gruppnivå för att bevara konfidentialiteten
Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer efter två pilotintervjuer.
Dataanalysen utfördes i tre steg enligt Flanagan (1954) vilket var den metod vi ansåg som lämplig då syftet var att studera strategier och beteenden. Nackdelen med valet av
analysmetod var att det var en ny metod för författarna som inte hade arbetat med denna tidigare. Detta kan ha påverkat studiens reliabilitet. Enligt Kvale och Brinkman (2014, s. 295 - 297) handlar reliabiliteten om studiens reproducerbarhet. För att säkerställa detta har vi försökt ge en så tydlig och detaljerad beskrivning som möjligt av analysprocessen.
I denna studie har författarna egna erfarenheter från arbete inom postoperativa avdelningar samt en av författarna är ursprungligen från Finland och har erfarenhet att vara den
personen som blir tillkallad när det behövs tolkning på postoperativa avdelningar. Att ha erfarenheten och förförståelsen inom ämnet kan leda till att författare inte ställer
uppföljningsfrågor då de tror sig förstå vad deltagarna menar. Författarna till den här studien har varit medvetna om risken och har vid intervjuerna ställt uppföljningsfrågor så deltagarna fått möjlighet att tydliggöra sina beskrivningar Det finns ytterligare faktorer i vår metodik som kan påverka reliabiliteten negativt såsom att deltagare till studien är kollegor till forskarna, de har kunnat känna sig manad att delta i studien för att inte svika
oss som kollegor. Detta förhållande kan dock ses som en fördel i samband med intervjuerna, då det kan kännas tryggare att prata med någon de har en relation med.
En svaghet i denna studie som kan påverka reliabilitet och validiteten är att författarna inte har utfört forskningsintervjuer innan. Detta kan resultera i att frågorna ställs ledande och att deltagarna inte ges nog betänketid för att svara grundligt. Som Polit och Beck (2012, s. 543) beskriver är det viktigt att intervjuaren ger tid till deltagaren att svara utan att avbryta och guida. För att uppnå validitet utförde författarna två pilotintervjuer för att säkerställa frågornas kvalitet. Vi utförde även dom två första intervjuerna tillsammans för att
säkerställa liknande intervjuteknik innan enskilda intervjuer utfördes. Deltagaren fick i slutet av intervjun tillägga om det var något som de tyckte inte framkom under intervjun såsom förbättringar eller allmänna tankar kring ämnet vilket innebar att de fick uppföljning av intervjun. Kvale och Brinkmann (2014, s.170-171) beskriver att den här delen är viktig och bör finnas med på intervjun. Det var flera deltagare som kom på ytterligare saker när vi ställde denna fråga.
Att studien är utförd på samma sjukhus kan ses som en svaghet gällande resultatets
överförbarhet. För att öka resultatets överförbarhet har vi dock valt att utföra studien på två separata avdelningar. Vi valde också att presentera resultatet generellt och brett med citat från de transkriberade texterna. Överförbarheten av resultatet till andra kontexter är upp till läsaren att bestämma. Forskarna ska ge en bra bild av kontexten så att läsaren enkelt kan avgöra om det är applicerbart i deras kontext (Polit & Beck, 2012, s. 525-526)
Slutsats
Att omhänderta patienter med ett annat språk än svenska eller engelska på en postoperativ vårdavdelning innebär att hamna i en komplex situation. Resultatet av studien visar att specialistsjuksköterskor använder flertalet strategier i mötet med patienter med annat språk och då främst kroppsspråket och annan personal eller anhöriga för att skapa en trygg och säker vård, trots språkbarriärer. Målet är att göra det bästa av situationen med den tid och med de resurser som finns tillgängliga. Omhändertagandet beskrevs fungera i sin
nuvarande utformning men en viss osäkerhet fanns vid användningen av kroppsspråket och anhöriga som tolk då de inte kan vara säkra på att budskapet blir korrekt framfört. Dessa strategier används ändå bland specialistsjuksköterskorna då de anses vara bästa tillgängliga
metoderna. Detta överensstämmer med tidigare studier. Författarna har dock inte kunnat hitta en enda studie som handlar om strategier för att omhänderta en patient med annat språk på postoperativa avdelningar, vilket gör det svårt att dra någon slutsats om
strategierna fungerar. För att kunna se om dessa strategier fungerar bör forskning utföras på patienternas upplevelse av situationen i denna kontext.
Kliniska implikationer
Strategierna i resultatet kan användas som ett stöd för vårdpersonal i omhändertagandet av patienter med annat språk än svenska eller engelska på en postoperativ vårdavdelning. Resultatet kan användas av kliniker som underlag för att revidera eller skapa rutiner i omhändertagandet av denna patientgrupp. Klinker bör överväga att se över sina visuella hjälpmedel samt behovet av en surfplatta med översättningsapplikationer. Bifyndet i resultatet visade att det finns skillnader mellan när och hur personalen får veta att de ska få en patient till postoperativ avdelning som pratar ett annat språk än svenska eller engelska. Bifyndet bör leda till att kliniker ser över kommunikationen mellan ansvarig läkare, avdelning, operationsavdelning och postoperativ avdelning. Sjuksköterskor,
undersköterskor och läkare bör få möjlighet att förbereda inför dessa patientmöten för att skapa en säkrare vård.
Referenslista
Al-Harasis, S. (2013). Impact of Language Barrier on Quality of Nursing Care at Armed Forces Hospitals, Taif, Saudi Arabia. Middle East Journal of Nursing, 7(4), 17–24. Hämtad från databasen CINAHL with Full Text
Ali, P. A., & Watson, R. (2018). Language barriers and their impact on provision of care to patients with limited English proficiency: Nurses’ perspectives. Journal of Clinical
Nursing, 27(5–6), e1152–e1160. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1111/jocn.14204
Alm, P. A. B., Vicente, V., Falk, A., & Lindström, V. (2018). Prehospital emergency care nurses’ strategies while caring for patients with limited Swedish–English proficiency.
Journal of Clinical Nursing, 27(19–20), 3699–3705.
https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1111/jocn.14484
Brenner, P., & Kautz, D. D. (2015). Postoperative Care of Patients Undergoing Same-Day Laparoscopic Cholecystectomy 3.0. AORN Journal, 102(1), 15–32.
https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.aorn.2015.04.021
Cioffi, J. (2003). Communicating with culturally and linguistically diverse patients in an acute care setting: nurses’ experiences. International Journal of Nursing Studies, 40(3), 299–306. https://doi.org/10.1016/S0020-7489(02)00089-5
Costa MJ. (2001). The lived perioperative experience of ambulatory surgery patients.
AORN Journal, 74(6), 874–881.
https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/S0001-2092(06)61505-6
Dowsey, MM, Broadhead, ML, Stoney, JD., & Choong, PF. (2009). Outcomes of total knee arthroplasty in English- versus non-English-speaking patients. Journal of
Orthopaedic Surgery (10225536), 17(3), 305–309.
https://doi.org/10.1177/230949900901700312
Fagerberg, A.& Odenstedt- Herges, H. (2016). Postoperativ vård. I S. GE Lindahl., O. Winsö. & J. Åkeson (Red.), Anestesi (s. 338- 348). Stockholm: Liber AB
Flanagan, J. (1954). The critical incident technique. Psychological Bulletin, 51, 327–358.
Fors, J. (2019).Att kommunicera med hjälp av tolk. I B. Fossum (Red.), Kommunikation:
samtal och bemötande i vården. (s.309-328). Lund: Studentlitteratur AB
Hemberg, J. A. V., & Vilander, S. (2017). Cultural and communicative competence in the caring relationship with patients from another culture. Scandinavian Journal of Caring
Sciences, 31(4), 822–829. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1111/scs.12403
Hudelson P, & Vilpert S. (2009). Overcoming language barriers with foreign-language speaking patients: a survey to investigate intra-hospital variation in attitudes and practices.
BMC Health Services Research, 9, 187.
https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1186/1472-6963-9-187
Hultsjö, S, & Hjelm K. (2005). Immigrants in emergency care: Swedish health care staff’s experiences. International Nursing Review, 52(4), 276–285.
doi10.1111/j.1466-7657.2005.00418.x
Ian, C., Nakamura-Florez, E., & Young-Me Lee. (2016). Registered nurses’ experiences with caring for non-English speaking patients. Applied Nursing Research, 30, 257–260.
https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.apnr.2015.11.009
Jones SM. (2008). Emergency nurses’ caring experiences with Mexican American patients.
JEN: Journal of Emergency Nursing, 34(3), 199–204. Hämtad från
http://search.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/login.aspx?direct=true&db=c8h&AN=105789 878&site=ehost-live&scope=site
Kelleher, D. C., Jagadeesh Chandra Bose, R. P., Waterhouse, L. J., Carter, E. A., & Burd, R. S. (2014). Effect of a Checklist on Advanced Trauma Life Support Workflow
Deviations during Trauma Resuscitations without Pre-Arrival Notification. Journal of the
American College of Surgeons, 218(3), 459–466.
https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.jamcollsurg.2013.11.021
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. (3. [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Lee, J., Seo, E., Choi, J., & Min, J. (2018). Effects of patient participation in the
management of daily nursing goals on function recovery and resilience in surgical patients.
Journal of Clinical Nursing (John Wiley & Sons, Inc.), 27(13–14), 2795–2803.
https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1111/jocn.14302
Levada, L. (2016). Updating ACORN standard “Post Anaesthesia Care Unit nurse.”
ACORN: The Journal of Perioperative Nursing in Australia, 29(3), 48–50. Hämtad från
databasen CINAHL with Full Text
McCarthy, J., Cassidy, I., Graham, M. M., & Tuohy, D. (2013). Conversations through barriers of language and interpretation. British Journal of Nursing, 22(6), 335–339. doi10.12968/bjon.2013.22.6.335
Mehmet, AY., Yasin, T. & Betul, K. (2019). Communication difficulties in perioperative anesthesia management for immigrant and refugee patients. Medicine Science
International Medical Journal, doi:10.5455/medscience.2018.07.8992
Migrationsverket. (2019). Historik. Hämtad 2019-01-29 från
https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Migration-till-Sverige/Historik.html
Nkulu Kalengayi, F. K., Hurtig, A.-K., Ahlm, C., & Ahlberg, B. M. (2012). “It is a challenge to do it the right way”: an interpretive description of caregivers’ experiences in
caring for migrant patients in Northern Sweden. BMC Health Services Research, 12(1), 433. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1186/1472-6963-12-433
Parkosewich, J., Curran, J., Cartiera, K., & Knobf, M. T. (2015). Getting used to being a patient: the postoperative experience of living liver transplant donors. Progress in
Transplantation, 25(2), 153–159. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.7182/pit2015298
Patil, S., & Davies, P. (2014). Use of Google Translate in medical communication: evaluation of accuracy. BMJ: British Medical Journal (Clinical Research Edition), 349, g7392. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1136/bmj.g7392
Polit, D. F., & Beck, C.T. (2012). Nursing research. Generating and assessing evidence for nursing (9th ed.). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Sandman, L. & Kjellström, S. (2013). Etikboken: etik för vårdande yrken. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
SCB. (2019). Snabba fakta - Utländska medborgare i Sverige. Hämtad 2019-04-03 från https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/utlandska-medborgare-i-sverige/
Schulson, L., Novack, V., Smulowitz, P. B., Dechen, T., & Landon, B. E. (2018). Emergency Department Care for Patients with Limited English Proficiency: a
Retrospective Cohort Study. JGIM: Journal of General Internal Medicine, 33(12), 2113– 2119. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1007/s11606-018-4493-8
SFS 2017:900. Förvaltningslagen. Stockholm: Justitiedepartementet L6. Hämtad 2019-04-23 från
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forvaltningslag-2017900_sfs-2017-900
SFS 2014:821. Patientlagen. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad 2019-04-23 från
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientlag-2014821_sfs-2014-821
SFS 2003:460. Lagen om etikprövning av forskning som avser människor. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Hämtad 2019-01-28 från
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2003460-om-etikprovning-av-forskning-som_sfs-2003-460
SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad 2019-01-30 från
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30
Sevinç, S. (2018). Nurses’ Experiences in a Turkish Internal Medicine Clinic With Syrian Refugees. Journal of Transcultural Nursing, 29(3), 258–264.
Svensk sjuksköterskeförening. (2012). Sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen
med inriktning mot intensivvård. Stockholm. Hämtad 2019-02-01 från
https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-
svensk-sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/anestesi.och.intensivvard.kompbeskr.pdf
Timmermann, C., Uhrenfeldt, L., & Birkelund, R. (2017). Ethics in the communicative encounter: seriously ill patients’ experiences of health professionals’ nonverbal
communication. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 31(1), 63–71. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1111/scs.12316
Van Rosse, F., de Bruijne, M., Suurmond, J., Essink-Bot, M.-L., & Wagner, C. (2016). Language barriers and patient safety risks in hospital care. A mixed methods study.
International Journal of Nursing Studies, 54, 45–53.
https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.ijnurstu.2015.03.012
Wahila, R., Odimba, E., & Ngoma, C. (2018). Developing a pain assessment tool for patients after major abdominal surgery. British Journal of Nursing, 27(9), 503–507. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.12968/bjon.2018.27.9.503
Wieslander, C. K., Alas, A., Dunivan, G. C., Sevilla, C., Cichowski, S., Malinski, S., ...Anger, J. T. (2015). Misconceptions and miscommunication among women with pelvic organ prolapse. International Urogynecology Journal, 26(4), 597-604. doi:
10.1007/s00192-014-2562-z
Worster B, & Holmes S. (2009). A phenomenological study of the postoperative experiences of patients undergoing surgery for colorectal cancer. European Journal of
Oncology Nursing, 13(5), 315–322.
https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.ejon.2009.04.008
Wieslander, C. K., Alas, A., Dunivan, G. C., Sevilla, C., Cichowski, S., Malinski, S., ...Anger, J. T. (2015). Misconceptions and miscommunication among women with pelvic organ prolapse. International Urogynecology Journal, 26(4), 597-604. doi:
10.1007/s00192-014-2562-z
Worster B, & Holmes S. (2009). A phenomenological study of the postoperative experiences of patients undergoing surgery for colorectal cancer. European Journal of
Oncology Nursing, 13(5), 315–322.
