K
ATALANSK
S
EPARATISM
Med fokus på politiska organisationers förhållningsätt och argument
Hichem Hatira & Kevin Johansson
Handledare: Björn Hammar Seminariedatum: 2021-01-15 Statskunskap kandidat Självständigt arbete 15 hp
Abstract
Separatism movements are widespread across the world; however, the European continent contains several regions who wish to become independent sovereign states. The autonomous region of Catalonia is one of Europe's many separatist regions, where a separatism movement is present. This study analyses the active separatism of Catalonia, with an emphasis on
regional Catalan as well as national Spanish political organization’s attitude towards a Catalan independent state, and also which argument they have regarding an independent Catalonia. The purpose is to describe the regional Catalan as well as the national Spanish political organization’s position within the debate regarding a Catalan separation from Spain. The utilized method for this study is a describing analysis of ideas, in order to analyze and understand the empirical material.
This essay implements, based on the essay's theoretical framework, two analytical tools in order to analyze the empirical material of the political organization’s which are two ideal types of the phenomena nationalism and separatism.
The study concludes that the regional Catalan political organizations, CiU and ERC, have more tendencies of separatism in their pro-independence rhetoric’s, and they have moved away from their former nationalistic political platforms because of failed dialogs with the Spanish national government. Regarding the national Spanish political organizations, on the other hand, the study concludes that both PSOE and PP have strong tendencies of nationalism in their rhetoric against Catalan independence, much in due to their alignment to the Spanish constitution and their political goal of a more united Spain.
Keywords:
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1 Problemformulering 1
1.2 Syfte och frågeställningar 2
1.3 Avgränsningar 3
1.4 Disposition 4
2. Teoretiskt ramverk 4
2.1 Separatism 4
2.2 Nationalism 8
2.3 Medborgerlig och Etnisk nationalism 11
3. Metod och material 12
3.1 Metod 12
3.2 Metodologisk diskussion 14
3.3 Idealtyper för Separatism och Nationalism 15
3.4 Material 16
3.5 Validitet och Reliabilitet 18
4. Regionala Katalanska Politiska Organisationer 19
4.1 Convergència i Unió 19
4.1.1 Förhållningssätt gentemot självständighet 20
4.1.2 Argument för självständighet 22
4.2 Esquerra Republicana de Catalunya 223
4.2.1 Förhållningssätt gentemot självständighet 24
4.2.2 Argument för självständighet 25
5. Nationella Spanska Politiska Organisationer 26
5.1 Partido Socialista Obrero Español 27
5.1.1 Förhållningssätt gentemot självständighet 27
5.1.2 Argument mot självständighet 28
5.2 Partido Popular 29
5.2.1 Förhållningssätt gentemot självständighet 30
5.2.2 Argument mot självständighet 31
6. Analys 32
6.1 Convergència i Unió 32
6.3 Partido Socialista Obrero Español 35
6.4 Partido Popular 36
7. Slutsatser och avslutande diskussion 37
7.1 Slutsatser 37
7.2 Avslutande diskussion 41
1. Inledning
1.1 Problemformulering
Mänskligheten har aldrig tidigare upplevt en liknande fred och frihet som vi gör i den nutida internationella sfären. Majoriteten av världens invånare lever i en suverän stat som
respekterar mänskliga rättigheter, samt de lagar och principer som skyddar människor från diskriminering. Detta är tack vare demokrati som tillförser den suveräna makten till statens folk. Emellertid kan demokratin även hjälpa människor runt om i världen att skapa sin egen framtid, vilket är något som dock kan skada en stat. Kärnan av den demokratiska idéen är att den statliga legitimiteten är beroende av befolkningens samtycke (Orentlicher, 2003, s. 26). Vad händer ifall befolkningen inte samtycker med staten? Vad händer ifall en demografisk grupp av människor är missnöjd med staten, och vad händer om deras röst inte blir hörd i statens legislativa eller exekutiva organ? Ett tillvägagångssätt för ett folk att bli självständiga från den stat som dem anser har försummat deras nation eller rättigheter kan benämnas som separatism.
Separatism kännetecknas av ett generellt missnöje inom en grupp av människor i en stat, vilket alltid är en grupp som utgörs av nationella minoriteter (Horowitz, 2003, s. 54). Ett sådant missnöje kan väckas om en nationell minoritet finner att staten försummar deras region eller nation, inom aspekter som ekonomi, kultur och politik (Sorens, 2012, s. 6). Den nationella gruppens anknytning till dess historia och kultur kan även vara en avgörande faktor till missnöje. Om den nationella minoriteten anser att dem är tillräckligt olika resten av staten, ligger det i så fall inom den nationella minoritetens identitet och intressen att sträva efter självständighet (Sorens, 2012). Vissa menar att separatism är en konsekvens av nationalism (Sorens, 2012, s. 8-9), då nationalism, enligt Anthony D. Smiths definition, kan betecknas som en ideologisk rörelse med syfte att bevara autonomi, identitet, och gemenskap för en nationell grupp som anses utgöra en nation eller en potentiell nation (Duerr, 2015, s. 7).
I Europa finns det en region, enligt andra en nation, som strävar efter att bli självständigt från en av EU:s och världens mest inflytelserikaste stater. Denna region har en utmärkande kultur
och språk som är unikt för dess nation, och har en anrik historia som har skildrats av krig, diskriminering, och förlust. Regionen i fråga, vilket kommer utgöra detta arbetes
problemområde, är Katalonien och den katalanska separatismen.
Sedan år 1714 har flera aktörer i Katalonien strävat efter att separera från Spanien. Den katalanska separatismen har tagit många riktningar, exempelvis via referendum och politisk aktivitet. Det katalanska folkets identitet har markant förändrats sedan år 1714, i form av immigration, kulturell diskriminering, samt den tidigare diktatorn Francisco Franco och dennes regims förtryck av det katalanska språket, kulturen och identiteten (Crameri, 2014). Detta har resulterat i ett heterogent Katalonien där vissa aktörer i regionen strävar efter
självständighet för att skydda katalansk historia, kultur och levnadssätt, vilket oftast resulterar i en separatiströrelse (Horowitz, 2003, s. 54). Det finns även andra politiska aktörer i
Katalonien som inte strävar efter självständighet eller är emot självständighet.
Inom den spanska politiska sfären existerar det en omfattande debatt kring ett självständigt Katalonien. Inom debatten återfinns aktörer som katalanska såväl spanska politiska
organisationer med olika förhållningssätt och argument kring en katalansk självständighet. Frågor som uppstår, och är relevanta för denna uppsats, är hur dessa politiska organisationer förhåller sig gentemot katalansk separatism, samt vilka argument de åberopar, gällande ett potentiellt självständigt Katalonien?
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att analysera katalansk separatism, med betoning på regionala katalanska samt nationella spanska politiska organisationers förhållningssätt, samt deras argument gällande en potentiell katalansk självständighet.
Detta forskningsområde är intressant att undersöka eftersom katalansk separatism är framstående, och speglar ett dussintals andra regioner runt om i världen som strävar efter självständighet. Slutsatserna i denna studie kan således belysa debatten i Spanien och Ktalonien kring Kataloniens potentiella självständighet, samt andra regioner i världens strävan efter en självständig suverän stat.
Studiens frågeställningar är således:
(1) Hur förhåller sig regionala politiska organisationer i Katalonien, respektive nationella politiska organisationer i Spanien sig gentemot Kataloniens potentiella
självständighet?
(2) Vilka argument har politiska organisationer i Katalonien såväl i Spanien gällande ett potentiellt självständigt Katalonien?
1.3 Avgränsningar
I denna uppsats har vi valt att avgränsa vår studie till att undersöka delar av den spanska och katalanska debatten gällande Kataloniens separatism och potentiella självständighet från Spanien. Den huvudsakliga motiveringen till denna avgränsning är att den katalanska separatismen är relevant och aktuell i förhållande till fenomenet separatism, samt till andra separatiströrelser världen över.
Vidare är studien avgränsad till att undersöka politiska organisationers förhållningssätt, samt vilka argument de har i förhållande till en potentiell katalansk separation från Spanien. Således är vår undersökning avgränsad till fyra stycken politiska organisationer.
Två regionala katalanska politiska organisationer i form av; Convergència I Unió (CiU) som var en koalition av de två grupperingarna Convergència Democràtica De Catalunya (CDC) och Unió Democràtica de Catalunya (UDC) fram tills koalitionen upplöstes år 2015, och partiet Esquerra Republicana de Catalunya (ERC). Samt två nationella spanska politiska organisationer i form av; partiet Partido Socialista Obrero Español (PSOE) och partiet Partido Popular (PP). Den bakomliggande faktorn till att vi valt att avgränsa oss till dessa fyra organisationer är för att; koalitionen CiU och partiet ERC har varit de två största
nationalistiska politiska organisationerna i Katalonien, och ansetts varit de mest framstående aktörerna i processen för en katalansk självständighet; samt för att de nationella partierna PP och PSOE varit innehavande av makten i Spanien sedan inrättandet av den spanska
konstitutionen år 1978, efter Francisco Francos död år 1975.
Den tidsepok studien är avgränsad till sträcker sig från år 2005 fram till år 2015. Anledningen till valet av tidsepok är att år 2005 påbörjades arbetet för att uppdatera den nuvarande
Stadgan för den Katalanska Autonomin, vilket var ett stort steg mot radikaliseringen av katalansk separatism, samt att år 2015 upplöstes partikoalitionen CiU.
1.4 Disposition
Uppsatsens inledande avsnitt innehåller problemformulering, syfte och frågeställningar, samt avgränsningar som gjorts i förhållande till uppsatsämnet. I uppsatsens andra avsnitt följer en redovisning av det teoretiska ramverket med fokus på de statsvetenskapliga fenomenen separatism och nationalism. Därefter i det tredje avsnittet presenteras val av metod och diskussion kring metod, samt studiens konstruerade idealtyper, material, och ett resonemang kring validitet och reliabilitet. I avsnitt fyra presenteras det empiriska materialet kring de regionala katalanska politiska organisationernas, som utgör två av studiens fyra
forskningsobjekt. I avsnitt fem presenteras det empiriska materialet gällande de nationella spanska politiska organisationerna, vilka utgör de andra två av studiens fyra forskningsobjekt. I uppsatsens sjätte avsnitt analyseras det empiriska materialet i förhållande till studiens
analytiska verktyg. Uppsatsens sjunde avsnitt innehåller slutsatser, samt en avslutande diskussion. Slutligen i uppsatsen framgår referenslista med samtliga källor som använts i uppsatsarbetet.
2. Teoretiskt ramverk
I detta avsnitt presenteras denna studies statsvetenskapliga teoretiska ramverk, i form av underrubriker för respektive fenomen. De statsvetenskapliga fenomenen som redovisas skall fungera som denna studies grund och teoretiska infallsvinklar, för att på så vis validera studiens statsvetenskapliga sammanhang. I detta avsnitt följer en grundläggande beskrivning av dessa fenomen, samt ytterligare nationalistiska perspektiv som är viktigt för denna studie att redovisa.
2.1 Separatism
Separatism är ett statsvetenskapligt fenomen som huvudsakligen är en anti-statrörelse som tar sin form i en region vars population är missnöjda med den suveräna staten. Ett sådant
missnöje kan ta form i olika aspekter som ekonomi, politik samt demografi, samt att inom denna population växer det fram en strävan att skapa sin egen suveräna stat självständig från den ursprungliga staten (Horowitz, 2003, s.70).
Detta är en väldigt kort introduktion till fenomenet separatism, men det teoretiskt viktiga för denna studies syfte samt frågeställningar, berör frågor gällande tillväxten av en
separatiströrelse och anledningar till varför en separatistregion strävar efter självständighet? Inom den befintliga statsvetenskapliga litteraturen finns det ett brett spektrum kring vad som
orsakar tillväxten av separatiströrelser runt om i världen. Det finns dock en gemensam nämnare för alla separatiströrelser och regioner, vilket är att det alltid involverar en etnisk eller kulturell minoritetsgrupp (Horowitz, 2003, s. 51). Utifrån den befintliga litteraturen finns det två huvudsakliga orsaker bakom tillväxten av en separatiströrelse och dessa är, som Jason Sorens (2012, s. 5) förklarar, relaterade till kontextuella faktorer som politik, ekonomi och demografi, samt frågor gällande minoritetsgruppens kultur och etnicitet (Crameri, 2014, s. 2–3).
Vi vill gärna kasta en anblick mot Jason Sorens syn på att kontextuella faktorer bakom tillväxten av en separatiströrelse, vilket är politik, ekonomi och geografi. Låt oss diskutera dessa politiska faktorer närmare.
Den främsta politiska faktorn bakom en separatiströrelse är relaterat till minoritetsgruppens strävan efter politiskt självstyre (Sorens, 2012, s. 27–28). Strävan efter politiskt självstyre kan väckas i fall där staten agerar missgynnande mot den nationella minoritetsgruppen i form av diskriminerande lagar och policys gällande exempelvis språk, ekonomiska reformer och minimal representation inom den statliga politiken (Sorens, 2012, s. 27–31). Sentimentet kring att den nationella minoritetsgruppen ska stifta sina egna politiska lagar som inte missgynnar deras region, är en stark anledning varför regioner med separatism strävar efter självständighet. Även regioner som inte innehar några betydande minoritetsgrupper eller distinkt kultur kan möjligtvis vilja bli självständig endast på grund av dessa politiska faktorer, dock resulterar detta missnöje till en separatiströrelse (2012, s. 30).
Utöver dessa politiska aspekter spelar ekonomiska aspekter en betydande roll för en
separatiströrelsesträvan efter självständighet, specifikt gällande uppfattningen om ekonomisk försummelse av staten (Crameri, 2014, s. 3). Sorens (2012, s. 32) menar att regioner som är Net-förlorare av den existerande staten är mer angelägna att söka efter ekonomisk autonomi eller självständighet för regionen, vilket utifrån deras egen syn, skulle driva ett mer effektivt ekonomiskt system. Net-förlorare i denna kontext innebär att regionen betalar mer i skatt till staten än vad dem får tillbaka, vilket kan bidra till ett generellt missnöje inom
separatistregionen gentemot statens ekonomiska politik (Sorens, 2012, s. 32–33). Sorens (2012, s. 35) betonar även innebörden av separatistregionens geografiska position i förhållande till potentiella handelsrutter och tillgång till andra suveräna stater. I fall en separatistregion har tillgång till havet, samt är närliggande till ett flertal stater, anser Sorens (2012, s. 35–36) att denna region är mer angelägen att bli självständig. Med tanke på dessa
förutsättningar kan en separatistregion argumentera för att deras nya självständiga stat kan bedriva en effektiv internationell handel samt prestera bättre ekonomiskt.
Separatistregioner måste även övertyga omvärlden, samt sina egna medborgare, att en självständig stat är ekonomiskt och politiskt lockande. En separatiströrelse kan inte enbart bygga sina argument för självständighet på etniska eller kulturella skillnader, den måste även erbjuda regionens medborgare en säker ekonomisk framtid och ett stabilt politiskt system i den potentiella självständiga staten, annars kan inte en separatiströrelse ta fart (Sorens, 2012, s. 19–20, 31).
Emellertid är dessa kontextuella faktorer endast en av två huvudsakliga faktorer bakom tillväxten av en separatiströrelse. Vid en beskrivning av tillväxten av separatiströrelser är det synnerligen viktigt att åberopa innebörden av minoritetsgruppens etniska samt kulturella identitet. Jason Sorens (2012, s. 19) argument gällande innebörden av kontextuella faktorer i tillväxten av separatiströrelser är endast en sida av myntet, han menar även att
separatiströrelser alltid innehar etniska karaktärsdrag där minoritetsgruppens identitet blandat med intresse är väsentliga komponenter av en separatiströrelse. Minoritetsgruppens kulturella och etniska identitet skildrar deras strävan efter självständighet, där Sorens (2012, s. 19) hävdar att denna identitet kan ta sin form i språk, etnicitet, historia, och religion. I sin studie av separatism förklarar Jason Sorens (2012, s. 62) att faktorer som diskriminering gentemot minoritetsgrupper av staten, samt en historia av förlorad autonomi för minoritetsgruppens region är bidragande faktorer bakom tillväxten av en separatiströrelse och strävan för denna minoritetsgrupp att skapa sin egen suveräna stat.
Slutligen finner vi det viktigt att redovisa hur separatism förhåller sig till demokrati och dess principer. Detta för att ge en inblick på hur en separatiströrelse kan legitimeras samt förkastas av befintlig internationell rätt och hur demokratiska principer präglar nutidens samhälle. Diane F. Orentlicher beskriver att internationell rätt generellt har haft en negativ inställning till separatism och självstyre, men att sedan 1990-talet har internationell rätt erkänt vissa demokratiska rättigheter för självstyre samt potentiell självständighet som folkgrupper har att tillgå (2003, s. 24–25). Artikel 1 i Förenta Nationernas Konvention om Medborgerliga och Politiska Rättigheter (Förenta nationerna, 1966) stiftar att alla människor har rättigheten till självstyre med hänsyn till deras rättighet att frivilligt välja deras politiska status och
principen att folket ska styras av en folkvald politisk institution är ett grundläggande argument för separatiströrelser samt rätten till självstyre i modern tid. Jamin Raskin hävdar att hjärtat av det demokratiska idealet är att statens legitimitet beror på folkets medgivande av dem som styr (Orentlicher, 2003, s. 26). Såvida befolkningen i en separatistregion är
missnöjda med statens politiska institutioner finns det vissa tänkare som anser att det är deras demokratiska rättighet att sträva efter självstyre eller, som sista utväg, självständighet
(Orentlichter, 2003, s. 27). Separatism och självstyre ses enligt vissa statsvetenskapliga tänkare som en integralrättighet för alla människor att välja deras egen politiska regering ifall dem är missnöjda med den nuvarande statliga regeringen (Horowitz, 2003, s.52).
Det finns ett fall där den supranationella organisationen EC, föregångaren av nutidens EU, försökte möjliggöra en fridfull, snarare än en våldsam, självständighetsprocess för nya stater i Östeuropa och Sovjetunionen efter dess fall. Den mest välkända konventionen framfört av EC var Badinter Kommissionen år 1991 (Orentlicher, 2003, s. 34). Badinter Kommissionen stiftade deklarationer baserade på demokratiska principer som en icke-självständig stat ska sträva efter att uppnå för att EC skall erkänna deras existens. Några av dessa krav var att staten måste vara konstruerad på en demokratisk grund, accepterat internationella
obligationer, samt engagerat sig för att deras transiton till en självständig stat ska präglas av fridfulla förhandlingar (2003, s. 334–35. Emellertid misslyckades Badinter Kommissionen med sitt mål, på grund av deras erkännande av Bosnien som en självständig stat startade bosniska-serber en massiv attack mot bosniakerna vilket påbörjade det bosniska kriget (2003, s. 35-37).
Således finns det argument inom den befintliga statsvetenskapen samt internationella konventioner för att separatiströrelser innehar en demokratisk rättighet att bli självständiga, EC baserade två deklarationer samt en kommission på demokratiska principer i syfte av att erkänna stater som följer demokratiska principer.
Vi vill även åberopa att separatism innehar ett annat karaktärsdrag. Separatism delar många ideologier och syner med ett annat fenomen som präglar världen, vilket är nationalism. Jason Sorens (2012, s. 8–9) anser att separatismen är en konsekvens av nationalism och att dessa två statsvetenskapliga fenomen kompletterar varandra. I nästföljande rubrik redovisas därav det statsvetenskapliga fenomenet nationalism. Separatism kännetecknas således alltid av en minoritetsgrupps strävan efter självständighet, vilket kan bero på kontextuella faktorer som
önskan för politiskt självstyre, makten att driva sin egen ekonomi, samt möjligheten att skydda gruppens kultur och språk.
2.2 Nationalism
Nationalism är ett fenomen, som utöver att det förekommer i olika strukturer och
sammanhang, även medför olika politiska och moraliska värderingar (Calhoun, 1997, s. 86). Nationalism är på så vis en företeelse som kan definieras utifrån flera olika perspektiv. En erkänd definition som Glen M. E. Duerr (2015, s. 7), forskare inom internationella relationer, framhåller, är att nationalism kan symboliseras som en ideologisk rörelse, med syfte att bevara autonomi, identitet och gemenskap för en nationell grupp som anses utgöra en nation eller en potentiell nation. Vissa forskare, däribland Jason Sorens, hävdar att fenomenet separatism är en konsekvens av nationalismens framfart i den moderna eran (Sorens, 2012, s. 8–9). Detta belyser det faktum att nationalism är betydelsefullt att integrera i vår studies teoretiska ramverk med tanke på dess förhållande till separatism, samt dess relevans för vår studies forskningsproblem.
Nationalism som begrepp påträffas ofta i kontexter där krig och konflikt är närvarande. Likväl är det betydelsefullt att betona att nationalism är grundläggande för kollektiv identitet, och för den specifika form av stat som dominerat de senaste århundradena (Calhoun, 1997, s. 1–2). Utifrån detta menar Craig J. Calhoun (1997, s. 3) att nationalism är en viktig fråga beträffande kultur och personlig identitet, och därmed inte enbart en politisk fråga. Passion och identifikation är några av de främsta avseenden som speglar nationers sammanhängande diskurs, till skillnad från staters diskurs som framgår mer i aspekter som förnuft och intressen (Calhoun 2017, s. 3).
Vidare menar Calhoun (1997) att nationalism har en emotionell kraft. Delvis för att nationalism leder människor till att uppfatta vilka de är, och dels för att nationalism ger människor en länk till historien. Craig Calhoun framhåller även social solidaritet i förhållande till nationers erkännande. Calhoun (1997, s. 4) menar att social solidaritet i form av;
integration mellan nationens medlemmar, en kollektiv identitet, och ett erkännande av dess medlemmar krävs vid ett erkännande av en nation. I denna kontext spelar social solidaritet och kollektiv identitet en väsentlig roll vid erkännandet av nationalistiska påståenden, samt vid skapandet av nationalistiska tendenser (Calhoun, 1997).
Nationalism, i betydelsen av nationers erkännande, innehar har tre olika dimensioner. Den första dimensionen skildrar nationalism som en diskurs. Calhoun (1997, s. 6) beskriver att nationalism utifrån denna synvinkel kan betraktas som ett skapande av en kulturell förståelse som leder människor världen över till att tänka och uttrycka sin vilja i termer om nationell identitet, samt ett verktyg för människors nationalistiska tänkande i specifika traditioner och miljöer. Den andra dimension Calhoun (1997) beskriver i sitt verk, framhåller nationalism som ett projekt. Nationalism betraktas således i denna dimension som en social rörelse där människor försöker främja intressen för den kollektiva enheten, alltså nationer, där det vanligtvis strävas efter att öka deltagande för självständighet eller ökat självbestämmande. Den tredje dimension som nationalism verkar inom är uppfattning om nationalism som en utvärdering. I denna tredje bemärkelse ges nationalism en innebörd som är av etisk imperativ natur; dels att nationella gränser skall sammanfalla med statsgränser, och dels att medlemmar av en nation bör anpassa sig till de moraliska värderingar som lyder inom nationen. Dessa etiska imperativ kan dock bidra till att nationalism kan förknippas med handlingar som bland annat etnisk rensning, vilket kan tillskrivas som handlingar med överdriven lojalitet
(Calhoun, 1997, s. 6).
Vidare konstaterar Craig J. Calhoun att nationalism, i synnerhet nationalkänslan, inte helt kan förstås i termer av den kulturella egenarten hos nationer, och inte heller i termer gällande de moderna stater som givit nationalismen sin mest utmärkande politiska innebörd. Kulturella mönster som existerat under lång tid har bidragit till att nationella identiteter skapas, dock menar Calhoun (1997, s. 10) att “innebörden och formen av dessa kulturella mönster har förändrats under den moderna eran”.
I forskningslitteratur beskrivs nationalism, bland andra av Elie Kedourie, som en doktrin. Craig Calhoun (1997, s. 11) skriver att nationalism inte enbart kan klassificeras som en doktrin, utan hävdar att nationalism är för människan ett grundläggande sätt att prata, tänka och agera. Calhoun utvecklar detta resonemang och menar att begränsa nationalism till en doktrin av politisk natur är att begränsa förståelsen för fenomenet nationalism. Således medför detta inte rättvisa för nationalism och nationella identiteter i förhållande till den utsträckning dessa formar våra liv utifrån politiska bekymmer, och i synnerhet gällande struktureringen av statliga gränser (Calhoun, 1997).
Forskare har vidare försökt ge ett flertal förklaringar av nationalism. Förklaringar som uppkommit har bland annat tolkat nationalism som ett resultat: av bestående identiteter; eller
av separatistiska svar på ojämlik ekonomisk utveckling och fördelning. Dessa två nämnda faktorer, tillsammans med andra omständigheter, är starkt bidragande till skapandet av nationalistiska rörelser och spridningen av den nationalistiska diskursen. I förhållande till detta skriver Craig Calhoun att den internationella diskussionen om nationalism stödjer förklaringar till varför människor formar sina strider inom nationalismens retoriska struktur. Dessa strider kan exempelvis ta utgångspunkt i ekonomiska, politiska, samt kulturella aspekter vid en kamp och strävan efter en nations självständighet (Calhoun, 1997, s. 25). Nationalism är enligt Calhoun också ett sätt att konstruera kollektiva identiteter. Specifika nationalistiska projekt och identiteter har dragit nytt av etniska identiteter sedan lång tid tillbaka, och nationalism har varit en källa till kulturellt innehåll, emotionellt engagemang, samt organisatorisk styrka för kollektiva identiteter och projekt (Calhoun, 1997, s. 29). Anthony Smith menar att nationalism kan förklaras av etnicitet som redan existerar. Tänkare, däribland Comaroff och Hobsbawm, har på olika sätt utmanat Smiths uppfattning genom att hävda att nationalism är enbart ett fenomen som uppkommit i den moderna eran. Anthony Smith har, å andra sidan, försökt visa att nationalism har starkare rötter i den förmoderna etniciteten, samt att nationer är rotade i äldre historia och etnisk medvetenhet, än vad tänkare som Comaroff och Hobsbawm tidigare har medgett. Anthony Smith instämmer med att nationalism härstammar från den senare delen av 1700-talet, men gör gällande att nationers etniska ursprung är mycket äldre. I Smiths resonemang betonas etnicitet, där Smith åsyftar att etniska samhällen existerar i både pre modern och modern tid, där en betydande kontinuitet speglat historien (Calhoun, 1997, s. 55).
Nationalism och i synnerhet nationens idés förändring växte delvis ut ur människors utmaningar för auktoritet och legitimitet, och är därmed inte enbart ett resultat av
statsbildning. En avgörande del i utvecklingen av nationalism var enligt Calhoun (1997, s. 69) själva föreställningen att politisk makt endast kunde vara legitim när den återspeglade ämnets vilja eller gynnade intressen.
Således är nationalismen ett fenomen där en gemensam känsla av identitet sammansluter en etnisk grupp i strävan efter ytterligare autonomi eller självständighet. Denna gemensamma identitet kan ta form i etniska och kulturella likheter eller i form av en kollektiv identitet där lojaliteten gentemot nationen innehar största vikt.
2.3 Medborgerlig och Etnisk nationalism
Nationalism innehar flera olika karaktärsdrag, och för att komplettera denna studies teoretiska ramverk, samt för att besvara forskningsfrågorna finner vi det ytterst viktigt att föra en
redovisning av vad medborglig (“civic nationalism” på engelska) och etnisk nationalism innebär. Detta med anledning av att dessa begrepp kommer inneha en fundamental innebörd för studiens resultat och slutsatser. Således kommer vi i följande rubrik fokusera på vad dessa fenomen är och dess skillnader.
Medborgerlig och etnisk nationalism är två komponenter av fenomenet nationalism, och den befintliga statsvetenskapen har en klar definition av dessa två begrepp. Medborgerlig
nationalism är när nationalism består av folkets lojalitet gentemot staten, oberoende av ras, kultur, religion, ideologi och etnicitet. Utöver detta kan medborgerlig nationalism definieras som att alla människor i staten är medborgare och det råder en nationell kollektivet mellan alla invånare trots etniska skillnader (Duerr, 2015, s. 7–8).
Etnisk nationalism är till skillnad från medborgerlig nationalism mer angelägen att hänvisa till en enskild etnisk homogen grupp, där dess historia och kulturella identitet är
grundläggande faktorer för att bevara nationen (2015, s. 7–8). Glen M E Duerr hävdar även att etnisk nationalism innebär att nationalkänslan är ärftligt från den etniska gruppen, samt att människor utanför denna etniska grupp inte kan ta del av denna nationalkänsla (2015, s. 7). Etnisk nationalism lägger mer fokus på en specifik etnisk grupps kamp och strävan efter att upprätthålla samt skydda deras gemensamma kultur, språk, territorium samt att uppnå självständighet (Duerr, 2015, s. 111–112). Detta är en stereotyp syn av nationalism som kan åskådas i majoriteten av den befintliga litteraturen, dock hur ska, exempelvis, en relativt etnisk heterogen nation samla sina invånare i en separatiströrelse i fall dem etniska och kulturella skillnaderna är bestående? Glen M E Duerr förklarar att medborgerlig nationalism kan samla alla invånare i en separatistregion i strävan efter självständighet, snarare än endast en etnisk grupp som den etniska nationalismen är begränsad (2015, s. 111–113). Jason Sorens hävdar att nationer som strävar efter självständighet kan ej enbart förlita sig på etniska
komponenter (2015, s. 9), exempelvis Katalonien som är en etniskt heterogen nation kan inte förlita sig enbart på det katalanska språket och kulturen i dess strävan efter självständighet.
3. Metod och material
I följande avsnitt presenteras och diskuteras denna studies metod för att finna, analysera och tolka det empiriska materialet. Metodavsnittet är uppdelat i fem underrubriker. I den första rubriken beskriver vi denna studies metod, i nästkommande diskuteras studiens metodologi, därefter presenterar vi denna studies idealtyper, material, samt ett resonemang kring validitet och reliabilitet.
3.1 Metod
Denna uppsats är en fallstudie med en kvalitativ ansats. Enligt Halperin & Heath (2017, s. 214) är en fallstudie relevant för en studie där fokus ligger på ett enskilt fall, vilket medför att ett specifikt fall kan undersökas intensivt. Således är valet av en fallstudie väl lämpligt i förhållande till vår studie. Uppsatsen syftar till att analysera katalansk separatism med betoning på regionala katalanska samt nationella spanska politiska organisationers
förhållningssätt, samt argument beträffande en potentiell katalansk separation från Spanien. Utifrån detta är en kvalitativ analysmetod mest lämplig för vår undersökning, i och med att en kvalitativ metod är användbar för att belysa ett samhällsvetenskapligt forskningsproblem där ett större textmaterial behöver analyseras (Bergström & Boréus, 2018, s. 38). Den inriktning av kvalitativ analysmetod vi valt att tillämpa för att analysera det empiriska materialet i denna uppsats är en idéanalys av beskrivande natur.
En idéanalys ingår i den övergripande analysmetoden idé- och ideologianalys. Termen idé är ett omfattande begrepp som är mångtydigt och som kan ta många olika former. Bergström och Svärd (2018, s. 133–134) hävdar att en idé är en tankekonstruktion som innefattar tre huvudsakliga begrepp; verklighetsomdömen, värdeomdömen och handlingsföreskrifter. Denna uppsats, med syfte och frågeställningar i åtanke, kommer att analysera det empiriska materialet utifrån en verklighetsomdömlig synvinkel. Motiveringen bakom valet av en verklighetsomdömlig synvinkel är att den innefattar, likt Bergström & Svärd (2018, s. 133) beskriver: “människors föreställningar om hur världen är eller samhället är”. En av studiens frågeställningar söker efter att besvara hur politiska partier på regional katalansk nivå, samt nationell spansk nivå förhåller sig gentemot katalansk separatism. Således är det ytterst viktigt att vi i denna uppsats analyserar det empiriska materialet och de valda studieobjekten utifrån deras argument gällande katalansk separatism.
Idéanalysen som helhet är den mest lämpliga metodologiska ansatsen för vår uppsats, i och med att en idéanalys strävar efter att analysera idéer i olika texter eller material. Likt Bergström & Svärd (2018, s. 138) hävdar kan en idéanalys studera idéer i material som partidokument och policydokument, vilket är relevant för vår specifika studie. Vi finner därmed att denna metodologiska ansats kan ge svar på studiens frågeställningar. Idéanalysen är dock en bred analysmetod med flertal olika inriktningar, Bergström & Svärd (2018, s. 140) påpekar att det finns tre huvudsakliga syften bakom en idéanalys, vilka är beskrivande, förklarande och idékritisk. För detta arbete kommer en idéanalys med beskrivande inriktning att tillämpas, motiveringen bakom denna inriktning åberopas nedan i den metodologiska diskussionen under rubrik 3.2.
En beskrivande idéanalys, enligt Bergström & Svärd (2018, s. 139–140), är en analysmetod som syftar till att beskriva de huvudsakliga idéerna som undersöks i en studie, och tolka dessa idéer utifrån den hermeneutiska insikten att människan är en meningsskapande varelse vars språk hjälper att skapa mening till dess närvaro. Således utgör denna analys även vår egen tolkning och argumentation av materialet, samt varför den bör förstås på ett visst sätt
(Bergström & Svärd, 2018, s. 141). Utöver detta ställer en beskrivande idéanalys frågor som; hur idéer förhåller sig till varandra eller vilka idéer som uttrycks i materialet, vilket är frågor som kan uppstå under analysen av det empiriska materialet (Bergström & Svärd, 2018). Dessa frågor kan i vårt fall bidra till en nyanserad studie av de regionala katalanska partiernas såväl som de nationella spanska partiernas verklighetsomdömen gällande katalansk
separatism.
Slutligen kommer vi i denna studie använda konstruerade idealtyper som analytiska verktyg för att operationalisera centrala teoretiska begrepp. Detta i syftet att underlätta analysen av det empiriska materialet. En idealtyp består av ett antal typiska egenskaper för ett fenomen, vilket sedan ska jämföras med det empiriska materialet (Bergström & Svärd, 2018, s. 148). Syftet med att konstruera en idealtyp av ett fenomen är att isolera, samt lyfta fram aspekter av fenomenet som är mest relevant i förhållande till studien och dess forskningsproblem
(Bergström & Svärd, 2018). En idealtyp är av hermeneutisk natur, eftersom det är studiens forskare, med andra ord tankekonstruktören, som konstruerar en idealtyp utifrån
forskningsintresse och egenintressen (Bergström & Svärd, 2018, s. 148–149). Således är det viktigt betona att idealtyperna i denna studie inte nödvändigtvis speglar verklighetens definition av ett fenomen då vi har komprimerat ett stort urval av egenskaper till tre
indikatorer för varje teoretiskt fenomen. De fenomen som ska operationaliseras till idealtyper i denna studie är de teoretiska begreppen separatism och nationalism. De fullständiga
idealtyperna redovisas nedan i detta avsnitt under rubrik 3.3. 3.2 Metodologisk diskussion
I denna uppsats används, likt nämnt ovan i rubrik 3.1, en kvalitativ ansats gentemot forskningsproblemet och det empiriska materialet. Vår huvudsakliga motivering till att vi väljer en kvalitativ inriktning i denna studie, snarare än en kvantitativ inriktning, grundar sig i att vi vill undersöka ett större och bredare empiriskt textmaterial. Detta av anledningen att vi vill förskaffa oss en djupare förståelse för vårt specifika fall, för att således kunna besvara vårt forskningsproblem och våra formulerade frågeställningar (Bergström & Boréus, 2018, s. 38).
Denna studie kommer, likt tidigare nämnt, tillämpa en beskrivande idéanalys som
analysmetod av det empiriska materialet för att finna svar till studiens formulerade syfte och frågeställningar. Vår metod har, liksom andra metoder, för- och nackdelar gällande analys av empiriska material. Vi anser dock att en idéanalys är den mest lämpliga analysmetod för denna studie. Idéanalysen möjliggör en genomgående analys av våra utvalda
forskningsobjektet föreställningar gällande ett visst fenomen eller problem utifrån deras meningsskapande och språk (Bergström & Svärd, 2018, s. 139–140). I förhållande till denna studie kan en idéanalys således beskriva hur de nationella spanska politiska organisationers förhållningssätt och argument kan åtskiljas från de regionala katalanska politiska
organisationeras förhållningssätt och argument gällande katalansk separatism. Detta utifrån deras ställningstagande inom, bland annat, politiska frågor eller kulturella problem.
Likväl anser vi att en tillämpning av en kvalitativ innehållsanalys som analysmetod hade kunnat fungerat väl för studien. En innehållsanalys skiljer sig från idéanalysen, eftersom innehållsanalysen strävar efter att uppnå en bred förståelse av textinnehållet, på bekostnad av en mer djupgående analys (Boréus & Kohl, 2018, s. 49). I denna studie strävar vi författare efter att uppnå en djup förståelse angående regionala katalanska respektive nationella spanska politiska organisationers förhållningssätt, samt deras argument gällande katalansk separatism och ett potentiellt självständigt Katalonien. Det är följaktligen ytterst viktigt att analysen av det empiriska materialet är djupgående och detaljerad, och därav inte bred.
En av innehållsanalysens centrala aspekter gällande studierna av en text är
innebördsaspekten, vilket Boréus och Kohl (2018, s. 51) anser ställer frågor om; vad säger texten, vad är dess innebörd och vad vill den förmedla. Denna aspekt av innehållsanalysen har sin liknelse i idéanalysen som söker efter att besvara, bland annat, forskningsobjektens idéer, föreställningar och världsbild (Bergström & Svärd, 2018, s. 139–140). En väsentlig skillnad varför vi anser att innebördsaspekten i idéanalysen är mer lämplig för denna studie är relaterat till studiens syfte och frågeställningar. Idéanalysen tillåter en djupgående analys av forskningsobjektens förhållningssätt, samt deras argument i förhållande till separatism i Katalonien och dess potentiella självständighet, vilket är syftet med denna studie. I fall denna studies syfte och frågeställningar var utformat på ett sätt som inte söker efter en djupgående förståelse angående katalansk separatism, hade en innehållsanalys varit en lämplig
analysmetod, då dess innebördsaspekt samt strävan efter att uppnå en bred förståelse av textinnehållet är väl användbara (Boréus & Kohl, 2018, s.49–51).
Slutligen vill vi framhålla studiens analytiska verktyg, vilket är idealtyper. Vi finner att idealtyper är lämpliga analytiska verktyg, i och med att en idealtyp tillåter en jämförelse mellan olika egendefinierade egenskaper för fenomenet med det empiriska materialet (Bergström & Svärd, 2018, 148). Idealtyper är av hermeneutisk natur, emellertid kan den hermeneutiska natur en idealtyp besitter anses vara en nackdel vid användning av idealtyper, eftersom idealtyper är egendefinierade tolkningar utifrån teoretiska perspektiv av ett fenomen (Bergström & Svärd, 2018). Emellertid vill vi åberopa att idealtyperna är konstruerade utifrån statsvetenskaplig litteratur samt artiklar gällande separatism samt nationalism vilket innebär att denna studies idealtyper består av generellt accepterade egenskaper för de båda teoretiska perspektiv som är tillämpade i denna studie.
3.3 Idealtyper för Separatism och Nationalism
Med syfte att besvara våra formulerade frågeställningar utifrån vårt empiriska material behöver vi förankra vår studie med pålitliga analytiska verktyg. Vi har således valt att konstruera idealtyper av det mest signifikanta från de två olika statsvetenskapliga fenomen som beskrivs i det teoretiska avsnittet; nationalism och separatism.
Separatism:
- I en region med en aktiv separatiströrelse finns det alltid en kulturell eller etnisk minoritetsgrupp som strävar efter att bli självständiga eller vinna autonomi.
- De etniska och kulturella skillnaderna mellan minoritetsgruppen och resten av staten kan bidra till tillväxten av en separatiströrelse i området som denna minoritetsgrupp tar anspråk på.
- Kontextuella faktorer som minoritetsgruppens rätt till självstyre, att stifta sina egna lagar, driva sin egen ekonomi och vara den enda suveräna politiska enheten i regionen är bidragande faktorer bakom en separatiströrelse.
Nationalism:
- En känsla av identitet är påtaglig och sammansluter folket i nationen, där både den kollektiva samt den personliga identiteten är närvarande inom aspekter som språk och kultur.
- Etnisk nationalism som hänvisar till endast en etnisk grupp och deras strävan efter självständighet. Enbart medlemmarna av denna etniska grupp är en del av nationen och en etnisk homogenitet eftersträvas.
- Medborgerlig nationalism som hänvisar till alla invånare i nationen oavsett etnicitet och kultur, där invånarnas lojalitet gentemot nationen är av största vikt.
3.4 Material
Det empiriska material som analyseras i denna studie utgörs främst av befintlig litteratur i form av litterära verk och vetenskapliga artiklar med relevans till vårt formulerade
forskningsproblem med katalansk separatism och Kataloniens potentiella självständighet. Vidare kommer empiriskt material från de utvalda forskningsobjektens, det vill säga de regionala och nationella politiska organisationernas, respektive partiprogram till viss del att analyseras. Detta med anledning av att en del av organisationernas idéprogram endast är på det spanska språket, vilket medfört att vi behövt avgränsa oss till material som framgår på ett språk vi behärskar. Vi har lagt stor vikt på att i största mån finna pålitliga källor till denna uppsats, därav var det väldigt angeläget att de artiklar vi ämnar analysera är publicerade i vetenskapliga tidskrifter, samt bedömda av andra forskare.
Ett vetenskapligt verk som ska analyseras utgörs av; Kathryn Crameris verk, `Goodbye Spain´: The question of independence for Catalonia. Vi valde att analysera detta verk
eftersom den beskriver den katalanska separatiströrelsen, samt den politiska diskursen mellan regionala katalanska partier och nationella spanska partiernas förhållningssätt och
föreställningar gentemot politiska, kulturella och ekonomiska aspekter i förhållande till katalansk separatism.
Ett annat vetenskapligt verk som är av syfte att analyseras är; Glen M. E. Duerrs verk, `Secessionism and the European Union´: The future of Flanders, Scotland, and Catalonia. Motiveringen till att vi valde att analysera detta verk för att den redovisar separatiströrelser i Europa, och i synnerhet för vår studie värdefullt material från de två regionala katanska partierna CiU och ERC, angående deras historia, argument och föreställningar gentemot en katalansk självständighet.
En vetenskaplig artikel vi har valt i syfte av att analysera är; Lucie Coufalovás artikel benämnt, ‘Lost credibility: Who should be blamed for the increasing support for separatism in Catalonia’. Coufalová redovisar ökningen av den Katalanska populationens nationalistiska tendenser, den minskande trovärdigheten för den spanska regeringen i Katalonien samt åberopar hon till flertal opinionsmätningar i Katalonien vilket är ovärderlig information för att uppfylla studiens syfte samt frågeställningar.
En annan vetenskaplig artikel vi har valt att analysera är; Astrid Barrios och Bonnie N. Fields; ‘The push for independence in Catalonia’. Anledningen till att vi valde att infoga denna artikel är för att den berör en övergripande beskrivning av den katalanska
separatiströrelsen process i form av politiska förändringar, referendum, demonstrationer, samt den ökade strävan efter självständighet, vilket är signifikativ information för denna studie. Slutligen har vi valt att inkludera ytterligare en vetenskaplig artikel i det insamlade
materialet, vilken är; Catalan Independence and the challenges of credibility: The causes and consequences of Catalan nationalist parties’ strategic behaviour´. Artikeln är skriven av Elias Anwen, och den berör i huvudsak de regionala katalanska politiska organisationernas strategiska beteenden i förhållande till en katalansk självständighet.
Valet av det empiriska materialet motiveras också genom att det innefattar relevant och aktuell information för denna uppsats avgränsade tidsepok, vilken är från år 2005 till nutid år 2020. Detta eftersom arbetet för den nuvarande Stadgan för den Katalanska Autonomin påbörjades år 2005, vilket var ett stort steg för den radikaliseringen av katalansk separatism.
Vidare motiveras valet av empiriskt material från våra utvalda forskningsobjekt, det vill säga de politiska organisationerna, med att samtliga organisationer haft en signifikant och
framträdande roll i förhållande till katalansk separatism. Det framtagna materialet för detta arbete är huvudsakligen sekundära källor, samtliga är dock så kallade “peer reviewed” och funna på skrifter med vetenskapliga artiklar. Motiveringen bakom tillämpandet av ett flertal sekundärkällor är för att den huvudsakliga informationen vi sökte för denna studie berör de politiska organisationernas förhållningssätt samt argument i förhållande till en katalansk självständighet. Således kunde vi finna det nödvändiga materialet för denna studies empiriska undersökning även om antalet tillämpade primärkällor är få.
3.5 Validitet och Reliabilitet
För att denna uppsats skall anses vara valid är det viktigt att metodologin i vår studie mäter vad den är avsedd att mäta, annorlunda uttryckt, att vår studie undersöker det som är av syfte att undersökas. Vidare är det av största vikt att det empiriska material som skall analyseras i studien är väl karaktäriserat i förhållande till förmågan att besvara vår forskningsfråga (Bergström & Boreus, 2018, s. 138–139). Vi kommer i denna studie utföra en beskrivande idéanalys med idealtyper av de två statsvetenskapliga fenomenen nationalism respektive separatism, vilket i denna studie skall utgöra pålitliga analysverktyg. Anledningen till att vi anser att våra analytiska verktyg är pålitliga, och således valida, beror på att våra idealtyper är konstruerade med utgångspunkt i information som återfinns i vetenskaplig litteratur som belyser viktiga kännetecken för separatism respektive nationalism. En ytterligare aspekt som i vår mening stärker trovärdigheten i vår studies idealtyper är att författarna till den
vetenskapliga litteraturen vi förlitar oss på är välkända statsvetare och forskare inom området. Vår analys kommer således att mäta hur kännetecken för de statsvetenskapliga fenomenen nationalism respektive separatism kan urskiljas i det empiriska materialet, samt undersöka vår studies forskningsobjekts förhållningssätt, samt deras argument gällande katalansk separatism och Kataloniens potentiella självständighet.
Denna studies validitet är oväsentlig ifall reliabiliteten är frånvarande. Reliabilitet är en aspekt som förhåller sig till studiens noggrannhet i urvalet av korrekta källor, i studiens mätningar och beräkningar, samt att arbetet ska erhålla en tydlig röd tråd (Bergström & Boréus, 2018, s. 40). I fall en forskare förhåller sig till krav för reliabilitet, kan dess
Vi anser att denna studies reliabilitet är god i förhållande till vår metod samt analytiska verktyg. Däremot finns det en aspekt i vårt urval av material som kan anses skada arbetets reliabilitet. Denna aspekt är vår medvetna uteslutning av material från våra forskningsobjekts partiprogram som enbart finns på det spanska språket, vilket är ett språk vi författare av uppsatsen ej behärskar. Detta medvetna val att utesluta ett visst material och i stora drag förlita oss på sekundärkällor kan skada studiens reliabilitet. Det kan vidare medföra att vi riskerar att gå miste om värdefull information gällande forskningsobjektens förhållningssätt, samt deras argument gällande en potentiell katalansk självständighet. I vår mening finns det dock en övervägande risk för att översättningar inte alltid är helt korrekt översatta från det ursprungliga språket till ett annat språk, vilket vi anser ökar risken för felaktigheter. Emellertid finns det forskare eller studenter som är villiga att översätta empiriskt material med hjälp av exempelvis Google eller lexikon. Vi kommer dock att bortse från dessa
alternativ, eftersom en sådan översättning kan vara tidskonsumerande, och med tanke på den övervägande risken för att det översatta materialet blir felaktigt.
4. Regionala Katalanska Politiska Organisationer
I följande avsnitt presenteras det empiriska materialet angående de regionala katalanska politiska organisationer förhållningssätt gällande en potentiell katalansk självständighet, samt vilka argument de har beträffande detta. De två regionala katalanska politiska
organisationerna redovisas var för sig under respektive rubrik i avsnittet, för att på så vis tydliggöra varje enskild politisk organisations ståndpunkt i frågan kring katalansk separatism samt deras bakgrund.
4.1 Convergència i Unió
Den första regionala katalanska politiska organisationen som analyseras i denna studie är Convergència i Unió (förktn. CiU), som var en politisk koalition av två partier som skapades år 1978, när Unió Democràtica de Catalunya (förktn. UDC) och Convergència Democràtica de Catalunya (förktn. CDC) blev allierade under ett och samma parti (Elias, 2015 s. 85). UDC är det äldsta partiet i denna koalition då det grundades år 1931 i samband med formeringen av den Andra Spanska Republiken (Elias, 2015), dock blev UDC och andra politiska partier i Spanien förtryckta och förklarade illegala under den forne spanske diktatorn Francisco Francos regim från år 1939–1975 (Crameri, 2014, s. 14–15).
Francos regim förtryckte icke-spanska identiteter med restriktioner på språk, kultur och förklarade politisk aktivitet av icke-spanska partier illegalt (Crameri, 2014, s. 55). Politiska ledare och nationalister runt om i Katalonien fängslades eller dödades av Francos regim enbart på grund av deras politiska ståndpunkt, detta resulterade i att partier som UDC gick under jord (Crameri, 2014, s. 54–55). Demokratiseringsprocessen som påbörjades i Spanien år 1974 var startskottet för regionala nationalistiska katalanska partier att återuppta politisk aktivitet, detta var även året då CDC skapades av den katalanska aktivisten Jordi Pujol (Elias, 2015, s. 85).
Med den spanska demokratin konsoliderad deltog både CDC och UDC i det första allmänna valet för den spanska kongressen år 1977, dock presterade inte någon av partierna avsevärt i det allmänna valet (Elias, 2015). Ett år efter valet gick CDC och UDC samman i en politisk allians, koalition, för att vinna mer politisk makt och föra diskussionen om en katalansk självständighet vidare (Elias, 2015). Från år 1980 fram till 2015 har CiU haft betydande politisk makt i det katalanska parlamentet Generalitat och hållit makten ett flertal gånger, nämnvärt är att CiU har konsekvent vunnit mandat i det spanska parlamentet sedan dess formation (Crameri, 2014, s. 19).
CiU samarbetade med Partido Popular, vilket är ett högerinriktat parti i Spanien som är emot decentraliseringen av Spaniens regioner, år 1999 då CiU misslyckades med att vinna majoriteten av mandat i den Katalanska regeringen (Elias, 2015. s. 88). Detta samarbete hade redan påbörjats med CiU:s stödjande av en Partido Popular-ledd minoritetsregering,
stödjandet av PP:s regering gav CiU möjligheten att förhandla om ytterligare autonomi för Katalonien (2015, s. 88).
CiU upplöstes år 2015, en bakomliggande faktor till detta kan vara den interna oenighet i CiU gällande Kataloniens framtid, vilket uppstod då CDC ändrade synsätt från att stärka den katalanska autonomin till att yrka om självständighet vilket UDC var emot (Duerr, 2015, s 101; Crameri 2014, s. 65).
4.1.1 Förhållningssätt gentemot självständighet
CiU var under majoriteten av deras existens sett som ett nationalistiskt parti, då deras politiska agenda förespråkade utökad autonomi och förstärkta rättigheter för den katalanska kulturen framför en självständighet (Duerr, 2015, s. 102). Under Jordi Pujols styre av CiU
yrkade han om att stärka den politiska relationen mellan Katalonien och Spanien, för att på så vis kunna stärka rättigheterna för det katalanska språket och kulturen (Duerr, 2015).
Förhållningssättet CiU har gentemot ett självständigt Katalonien är präglat av en intern kamp mellan koalitionens partier UDC och CDC. UDC var ett parti som sökte efter utökad
autonomi för Katalonien inom den spanska staten, dock var frågan om full självständighet något UDC ställer sig tveksamma till (Duerr, 2015, s.101). CDC har på senare år skiftat politiskt fokus från utökad autonomi till fullständig självständighet. Duerr (2015, s. 101) beskriver att detta beror på kommunikationen mellan CDC och den spanska staten som försummas under 2000-talet, då flera lagförslag gällande Kataloniens autonomi framförda av CDC har slagits ner av den spanska staten. Denna förändring har även påverkat CiU:s
generella förhållningssätt gentemot självständighet, vilket beror på att förhandlingar gällande autonomi för Katalonien mellan CiU och den spanska staten misslyckades (Duerr, 2015, s. 121).
Det skilda förhållningssättet UDC och CDC har gentemot självständighet har skadat CiU:s integritet som en partikoalition, eftersom två olika synsätt har uppstått inom samma politiska organisation (Crameri, 2014, s. 65). Medlemmar av CiU anklagar den spanska staten för att förtrycka och diskriminera de språkliga rättigheterna som det katalanska språket innehar inom utbildning och media i Katalonien, vilket har bidragit till sentimentet att sträva efter självständighet för att skydda det katalanska språket och kulturen från spanska staten (Duerr, 2015, s. 105). Duerr (2015) hävdar också att stödjare för en katalansk självständighet ser det katalanska språket och dess rättigheter som en central komponent för den katalanska
nationella identiteten.
Trots denna skillnad mellan CDC och UDC i förhållande till en katalansk självständighet, delar båda partier samma tankar gällande det katalanska folkets kulturella rättigheter. Sedan formationen av CiU har koalitionen formulerat en pågående diskurs i Katalonien, vilken primärt gäller det katalanska språket, kulturen och strävan efter att skapa ett inkluderande katalanskt samhälle (Crameri, 2014, s. 55). Det var Jordi Pujol, CDC:s grundare, som startade denna ideologiska ståndpunkt inom CiU och förespråkade stärkt autonomi före
självständighet, dock har detta förändrats på senare år (Crameri, 2014, s. 55–56). CiU har sedan deras uppkomst varit den självutnämnda väktaren av den katalanska
språkliga rättigheter för det katalanska språket samt en grundläggande rättighet för det
Katalanska folket att ta del av sin kultur utan den spanska statens involvering (Duerr, 2015, s. 105).
4.1.2 Argument för självständighet
Argumenten som CiU framför gällande en potentiell Katalansk självständighet kan delas in i tre olika faktorer; politiska, kulturella samt politiska. Det första av CiU:s argument som kommer redovisas är gällande de ekonomiska faktorerna.
Först och främst är det viktigt att åberopa att Katalonien är en av Spaniens rikaste regioner och därmed anses vara Spaniens ekonomiska motor. Den rikedom Katalonien har i
förhållande till andra spanska regioner har resulterat i att Katalonien är en nettobetalare till den spanska staten (Coufalova, 2015, s. 137). CiU:s ekonomiska argument för självständighet kan summeras av Artur Mas, CiU:s tidigare generalsekreterare, uttalanden som hävdar att ett självständigt Katalonien hade blivit fri från den spanska statens ekonomiska politik, och således kunna lyfta Katalonien från en av Spaniens främsta problem, arbetslösheten (Carcía, 2018, s. 290). Den nationella arbetslösheten i Spanien låg på 20% år 2015, Mas hävdar att ett självständigt Katalonien kan sänka arbetslösheten då dem har total makt över sin egen
ekonomi (Carcía, 2018).
Låt oss gå tillbaka till att Katalonien är en nettobetalare till den spanska staten, vilket innebär att Katalonien betalar mer än vad dem får tillbaka. Detta är ett argument som CiU framför reguljärt i deras strävan efter självständighet (Duerr, 2015, s. 123). CiU menar att för varje 2€ som skickas från Katalonien till den spanska staten får Katalonien endast 1€ tillbaka, vilket har bidragit till den generella känslan inom CiU att den spanska staten missköter katalanska skattepengar (Duerr, 2015). Utöver detta menar CiU att ifall Katalonien blir en självständig stat skall dem fortfarande vara en medlemsstat i den Europeiska unionen, då Katalonien har en strategisk placering i medelhavet, samt att Katalonien är rent ekonomiskt sett den rikaste regionen i södra Europa (Duerr, 2015, s. 123–124).
Vad framför CiU för politiska argument i försvar för katalansk självständighet? Som tidigare nämnt i detta avsnitt existerade det en intern konflikt inom CiU, då koalitionspartierna CDC och UDC har skilda syner på Kataloniens politiska framtid. CDC yrkade på självständighet
Trots denna oenighet var CiU:s förhållningssätt att Katalonien ska sträva efter självständighet och en av dessa anledningar är den misslyckade förhandlingen med den spanska staten
gällande Kataloniens autonomi (Duerr, 2015, s. 121). År 2010 var det år som CiU definitivt ändrade förhållningssätt från stärkt autonomi till fullständig självständighet, detta beror på stadgan gällande den Katalanska Autonomin (Elias, 2015, s. 93). Stadgan gällande den Katalanska Autonomin var ett försök från den katalanska regeringen att stärka Kataloniens autonomi och andra rättigheter gentemot Spanien. Stadgan innehöll 223 stycken artiklar (Crameri, 2014, s. 44). Den spanska staten fann att 14 artiklar i denna stadga var
författningsstridig och bad den katalanska regeringen att omformulera 27 andra artiklar (Crameri, 2014, s. 44). Några av dessa artiklar som den spanska staten såg som
författningsstridig var att Katalonien skall hänvisas till att vara en nation, detta var tidpunkten då CiU:s dåvarande ledare Artur Mas offentliggjorde att CiU ändrar policy från att sträva efter utökad autonomi till självständighet (Elias, 2015, s. 93).
Vad kännetecknar CiU:s kulturella argument för självständighet, då CiU trots allt var den självutnämnde väktaren av katalansk kultur så vad framförde partiet för argument? CiU var ett parti som förespråkar stärkta rättigheter för den katalanska kulturen och i
synnerlighet det katalanska språket, CiU hade tankesättet att användningen av det Katalanska språket inom utbildningen och media i Katalonien är ett intrång av den spanska staten mot Kataloniens rättighet att använda dess inhemska språk (Duerr, 2015, s. 105). CiU ansåg att den spanska staten inte har medgivit tillräcklig autonomi för Katalonien och detta har bidragit till att den katalanska kulturen samt språket är i fara. Det katalanska språket är en central komponent av CiU:s kulturella argument för självständighet (Duerr, 2015).
CiU lyfte även att det katalanska språkets och kulturens illegalitet under Francisco Francos regim som hotade deras överlevnad. Nutida medlemmar i CiU och andra katalanska
nationalister lyfter argumentet att den katalanska kulturen och språket måste ha ett institutionellt skydd för att förtrycken som uppkom under Francos regim aldrig sker igen (Duerr, 2015).
4.2 Esquerra Republicana de Catalunya
Esquerra Republicana de Catalunya (förktn. ERC) är en katalansk politisk organisation som uppstod genom en sammanslagning av politiska vänstergrupperingar, den 19 mars år 1931. Sammanslagningen inkluderade bland annat en av ERC:s historiska förgrundsfigurers, Francesc Maciàs, nationalistiska parti; Estat Català (Crameri, 2014, s. 20).
Under den fascistiska diktatorn Francisco Francos regim år 1939–1975, diskriminerades ERC, samt den katalanska identiteten, språket och kulturen genom våld. ERC led även i stor utsträckning förluster i form av intellektuellt och känslomässigt stöd under det spanska inbördeskriget, där minst 70 000 aktivister med koppling till ERC antingen dödades, fängslades eller gick i exil (Duerr, 2015, s. 128). ERC som politisk organisation överlevde således nätt och jämnt under Francoregimen, och var vidare ett av de politiska partier som i hemlighet arbetade för att säkerställa autonomi för regionen Katalonien. Detta arbete var en del av den politiska agenda som i slutändan skulle återställa demokratin (Crameri, 2014, s. 21).
I nutida kontext kännetecknas ERC som ett icke-dogmatiskt republikanskt,
socialdemokratiskt politiskt parti, som aktivt verkar för en katalansk självständighet. Vidare i nutida kontext är ERC:s huvudsakliga mål att “uppnå ett rättvisare och mer
solidariskt samhälle, fritt från ojämlikheter mellan människor och territorier” (ERC, 2019).
4.2.1 Förhållningssätt gentemot självständighet
Sedan ERC:s uppkomst har partiet varit en av de mest framträdande aktörerna gällande katalansk nationalism, och har historiskt sett alltid verkat för en katalansk autonomi (Crameri, 2014, s. 21). Sedan den spanska demokratin återupprättades i slutet av 1970-talet efter
Francos död, har ERC ansetts varit det parti som främst förespråkat en katalansk
självständighet (Duerr, 2015, s. 129). Kathryn Crameri skriver dock att ERC, trots sin tidiga hegemoniska ställning inom katalansk nationalism, haft en oförmåga att helt tydliggöra sitt förhållningssätt i frågan om en katalansk självständighet. Crameri hänvisar gällande detta till Klaus-Jürgen Nagel. Enligt Nagel skapade denna oförmåga en slags desorientering kring partiets förhållningssätt i frågan om en katalansk självständighet och att ERC, utan ett tydligt förhållningssätt, existerade i en gråzon under perioden direkt efter återupprättandet av
demokratin (Crameri, 2014). Partiets förhållningssätt gentemot en katalansk självständighet klargjordes rejält när nya ansikten som Àngel Colom och Josep-Lluís Carod-Rivera inträdde i partiet. Med början år 1991, under ledning av Colom, började partiet anta sitt nuvarande förhållningssätt gentemot en katalansk självständighet, vilket bidrog till att partiet blev den primära institutionella företrädaren för katalansk nationalism och separatism (Crameri, 2014). Det förhållningssätt ERC har gentemot en katalansk självständighet är att Katalonien skall vara en självständig stat. Detta förhållningssätt innefattar en tydlig uppfattning om att
diskursen (Crameri, 2014, s. 55). Vidare hävdar ERC att partiets huvudsakliga mål att; “uppnå ett rättvisare och mer solidariskt samhälle, fritt från ojämlikheter mellan människor och territorier”, enbart kan uppnås genom ett bildande av “en självständig stat för nationen Katalonien som en integral del av Europa” (ERC, 2019).
Det framgår även gällande partiets förhållningssätt gentemot en katalansk självständighet, att frågan kring självständighet är fundamental för partiet. Denna fråga är också en synnerligen viktig drivkraft för partiets politik, där partiets engagemang och förhållningssätt i förhållande till en katalansk suveränitet har varit en stadig utgångspunkt för partiet under många
decennier av dess existens (Duerr, 2015, s. 128).
4.2.2 Argument för självständighet
De argument ERC har i förhållande till en katalansk självständighet omfattar flera olika aspekter. Ett betydande argument är gällande den ekonomiska kontexten, som ERC beskriver som `dèficit fiscal´, vilket hänvisar till den finansiella obalansen mellan Katalonien och den spanska staten. ERC presenterar två tydliga beståndsdelar i detta ekonomiska argument i förhållande till den ekonomiska aspekten kring att en katalansk självständighet skulle vara gynnsam (Crameri, 2014, s. 42). Den första delen som framförs berör missnöjet kring avsaknaden av en katalansk skatteautonomi, där regionen Baskiens ekonomiska
överenskommelse, som innebär att de tar ut sina egna skatter samt betalar en överenskommen andel till staten, ses som en förebild för ERC:s vision. Den andra delen av argumentet ERC framför omfattar det faktum att regionen Katalonien betalar en betydligt större andel än den summa som regionen får tillbaka i form av tjänster och investeringar från den spanska staten. Situationen med `dèficit fiscal´ är ett argument för självständighet ERC åberopat i flera år, och uttryckt ett stort missnöje kring (Crameri, 2014, s. 43). Stora brister inom infrastrukturen i Katalonien ses som konsekvenser av denna finansiella obalans, vilket har skapat irritation hos ERC och även hos andra aktörer som verkar för katalansk separatism, eftersom
infrastruktur är ett policyområde som skall bekostas av statliga spanska investeringar. I förhållande till denna `infrastrukturkris´, menar ERC att Katalonien “betalar skandinaviska skatter men återfår latinamerikansk infrastruktur”, där det största problemet har påträffats inom regionens transportmedel (Crameri, 2014).
Crameri skriver att ERC framhåller att det katalanska folket bör bestämma huruvida
Katalonien skall vara självständigt eller inte (Crameri, 2014, s. 67). ERC menar ytterligare att en katalansk självständighet är nödvändig för Kataloniens utveckling.
Carme Forcadell, partimedlem i ERC uttrycker partiets resonemang kring detta argument; “det katalanska folket är förberedda, och vi behöver att vår regering och institutioner tar ett steg framåt i utveckling, eftersom vi vill ha en fri och suverän nation, vi vill ha
självständighet” (Crameri, 2014, s. 48–49).
Glen M.E. Duerr skriver att ERC oftast åberopar argument för en katalansk självständighet i termer av ekonomi och politisk autonomi, vilket innebär att partiets nationalistiska inriktning är medborgerlig snarare än etnisk (Duerr, 2015, s. 136–137). Trots detta faktum har ERC ett ytterligare argument, vilket bygger på partiets långvariga engagemang för ett erkännande av den katalanska kulturen. ERC bildades med syftet att främja och skydda katalansk kultur inom den utbredda spanska staten. Detta har skett i en utsträckning som har lett till att det alltid har varit partiets huvudsyfte att skapa en självständig katalansk stat, med anledning av att ERC menar att det enda sättet att skydda katalansk kultur är genom ett institutionellt skydd i en självständig katalansk stat (Duerr, 2015, s. 138).
Partiet har, förutom att främja vissa skydd för katalansk kultur, inte ägnat lika stort fokus på frågan gällande katalansk kultur efter år 2005. Trots detta är katalansk kultur fortfarande en viktig anledning och ett fundamentalt argument till varför partiet förespråkar en katalansk självständighet. Detta grundar sig att partiet anser att katalansk kultur samt historia är distinkt och separat, och således är en viktig faktor i den katalanska identitet som bör främjas och bevaras (Duerr, 2015).
5. Nationella Spanska Politiska Organisationer
I följande avsnitt presenteras det empiriska materialet, angående de nationella spanska politiska organisationernas förhållningssätt gällande en potentiell katalansk självständighet, samt vilka argument de har beträffande detta. De nationella spanska politiska
organisationerna redovisas var för sig under respektive rubrik i avsnittet, för att på så vis tydliggöra varje enskild politisk organisations ståndpunkt i frågan kring katalansk separatism samt deras bakgrund.
