FÖRSKOLAN
En kvalitativ studie om vad några förskollärare anser kring professionalism i förskolan samt vad deras professionella ansvar handlar om.
INAAM YAKOUB
Akademin för utbildning, kultur och Handledare: Anette Sandberg kommunikation Examinator: Olle Tivenius Pedagogik Vårtermin År: 2015 Examensarbete i lärarutbildningen
Examensarbete på grundnivå SAMMANFATTNING 15 högskolepoäng Inaam Yakoub Professionalism i förskolan
- En kvalitativ studie om några förskollärares upplevelser kring professionalism i förskolan samt vad deras professionella ansvar handlar om.
Årtal 2015 Antal sidor: 29
Syftet med denna studie är att undersöka några förskollärares
upplevelser kring professionalism i förskolan avseende förskollärares uppdrag och svårigheter i arbetet samt vad deras professionella ansvar handlar om. Studien är kvalitativ och datainsamlingen består av fokusgruppsintervjuer och individuella intervjuer. Resultatet visade att uppfattningar kring professionalism i förskolan utgick ifrån tre områden. Dessa områden var ansvar, uppdrag och
svårigheter. Studiens slutsatser är att förskolläraryrket är komplext och även om förskolläraryrket är professionellt är det inte alltid enkelt att agera på ett professionellt sätt i alla situationer.
Nyckelord: Profession, professionaliering, professionalism, professionell, kompetens.
Innehållsförteckning
1 Inledning...5 1.1 Syfte...5 1.2 Forskningsfrågor...5 1.3 Begreppsdefinitioner...6 1.4 Läroplan för förskolan...7 2. Tidigare/Aktuell forskning...72.1 Det professionella uppdraget i förskolan...7
2.2 Det professionella ansvaret i förskolan...8
2.3 Svårigheter i det professionella arbetet i förskolan...9
3. Metod...11 3.1 Datainsamlingsmetod...11 3.2 Genomförande...11 3.2.1 Fokusgruppsintervjuer...12 3.2.2 Individuella intervjuer...12 3.3 Urval...12
3.5 Reliabilitet och validitet...14
3.6 Etiska ställningstaganden...14 4. Resultat...15 4.1 Uppdrag...15 4.1.2 Utveckling...15 4.1.3 Lärande...16 4.1.4 Synliggörande...16 4.2 Ansvar...16 4.2.2 Läroplan...16
4.2.3 Barn och kollegor...17
4.3 Svårigheter...17
4.3.2 Föräldrar...18
4.3.3 Tid...18
4.3.4 Barn i behov av särskilt stöd...18
5. Analys...19
5.1.3 Lärande...19
5.1.4 Synliggörande...19
5.2 Ansvar i det professionella arbetet...20
5.2.3 Barn och kollegor...20
5.2.4 Reflektion...20
5.3 Svårigheter i det professionella arbetet...21
5.3.2 Föräldrar...21
5.3.3 Tid...21
5.3.4 Barn i behov av särskilt stöd...21
6. Diskussion...22
6.2 Förskollärarens professionella ansvar...22
6.3 Förskollärarens svårigheter i professionella arbetet...23
7. Metoddiskussion...23
7.1 Resultatdiskussion...23
7.2 Nya forskningsfrågor...24
Referenser...25
Bilaga 1 -Missivbrev fokusgrupp intervju...27
Bilaga 2– Frågeformulär...28
Uppvärmning...28
1 Inledning
Förskolläraryrket är ett yrke som det talas mycket om. Det har skett en förändring sedan barnträdgårdens tid fram till idag. Förskollärare har i sitt arbete genomgått en stor utveckling genom åren. Många förknippar förskolan med barnpassning och inser inte att förskolläraryrket handlar om många fler bitar. Syftet med detta arbete är att belysa förskolans viktiga roll, påvisa att förskolans arbete innebär dokumentation, måluppfyllelse, lärande och
utveckling hos barnen. För att förskollärare skall kunna klara av dagens arbetsuppgifter och det ansvar det för med sig krävs ett professionellt arbetssätt. Studien vill påvisa hur professionalism ser ut i förskolan utifrån vad ett antal verksamma förskollärare anser.
I skolverkets Allmänna råd (2013) står det att förskolans uppdrag handlar om: ”Enligt skollagen ska förskolan stimulera barns utveckling och lärande och erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnen och barnens behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Förskolan ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och förbereda barnen för fortsatt utbildning” (s.8).
Denna studie ingår i ett större projekt som heter: ”Negotiation or Professional Identity. Global and Local Constructions of the Teacher Work Space in the Multiprofessional Context of Early Childhood Education”. Det är ett nordiskt forskningssamarbete där dessa fyra olika länder ingår: Sverige, Finland, Estland och Norge. Projektet handlar om att studera förskollärares professionalism och professionella identitet.
1.1 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka ett antal förskollärares upplevelser kring professionalism i förskolan avseende förskollärares uppdrag och svårigheter i arbetet samt vad deras professionella ansvar handlar om.
1.2 Forskningsfrågor
I denna studiefinns tre forskningsfrågor formulerade. Dessa är:
1. Vad anser förskollärare kring sin professionalism avseende deras uppdrag i förskolan?
2. Vad anser förskollärare kring sin professionalism avseende ansvar i arbetet som förskollärare?
3. Vad anser förskollärare kring sin professionalism avseende svårigheter i arbetet som förskollärare?
1.3 Begreppsdefinitioner
I studien kommer dessa begrepp att nämnas: Profession,
professionalisering, professionalism, professionell, kompetens.
Nedanstående definitioner är hämtade från Nationalencyklopedin (2014-05-29).
Profession betyder ett yrke vars auktoritet och status bygger på hög formell
utbildning, ofta universitetsbaserad(Nationalencyklopedin, 2014-05-29). Enligt Gross, E (1955) identifieras ett professionellt yrke utifrån följande kriterier:
a. Den ostandardiserade produkten
b. Graden av personligt engagemang i arbetet c. En bred kunskap om speciella tekniker d. Känslan av lojalitet/skyldighet mot sin konst e. Känslan av att tillhöra en viss grupp
f. Arbetets vikt för samhället(s.7)
Professionalisering är en process som leder till att en yrkesgrupp tillägnar sig
de kännetecken och den kompetens som är utmärkande för en profession. Professionalisering leder ofta till att yrkesgruppen erhåller legitimation, vilken tillsammans med regler för utövande av yrket innebär monopol på yrket och därmed också möjligheter att ställa högre krav på samhälleliga belöningar. Professionalisering som allmän tendens framträder oftast i samhällen med en hög grad av specialisering.
Professionalism innebär en yrkesmässighet med förvärvsinriktning.
Professionell handlar om att personen i fråga är yrkesmässig, yrkesskicklig
som yrkesman.
Kompetensinnebär utbildning eller erfarenhet som krävs för viss tjänst eller
befattning.
Dessa begrepp är lika och svåra att skilja åt. Begreppet professionalism
handlar om att en yrkesgrupp har ett gemensamt yrkesspråk, ett språk som är specifikt för just den yrkesgruppen. Att vara professionell i sitt yrke handlar om att hela tiden utvecklas i sin roll och hela tiden sträva efter att uppnå mål. Professionalism handlar även om att träda in i en roll, i rollen finns regler för hur bemötande av andra människor skall ske, detta utifrån förhållningssätt och attityder och att visa respekt mot sina medmänniskor. En professionell person bör även kunna hantera olika situationer som uppstår på ett
professionellt yrkesmässigt sätt, och att stå upp för sitt yrke, vara stolt och lyfta upp det.
Kompetens är en viktig del av ens yrkesprofession. Det är nödvändigt att ha
inom sitt yrke, för att klara av yrket på bästa sätt. För att göra ett bra arbete krävs kompetens och kompetens fås genom erfarenhet och utbildning.
1.4 Läroplan för förskolan
I läroplanen för förskolan Lpfö98 (utbildningsdepartementet 2010) står det att förskolans kvalitet kontinuerligt och systematiskt bör dokumenteras, följas upp, utvärderas och utvecklas. Barns utveckling och lärande behöver följas, dokumenteras och analyseras, detta för att utvärdera förskolans kvalitet och skapa goda villkor för lärande. Kunskap om varje barns erfarenheter,
kunnande, delaktighet och inflytande över och intresse för de olika
målområdena behövs för att stödja och utmana barn i deras lärande. Kunskap behövs även om hur barns utforskande, frågor, erfarenheter och engagemang tas till vara i verksamheten. Även hur barnens kunnande förändras och när de upplever verksamheten som intressant, rolig och meningsfull.
I den aktuella läroplanen för förskolan Lpfö98
(utbildningsdepartementet 2010) står det att det är förskolechefens ansvar att personalen på förskolan får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt skall kunna utföra sina uppgifter.
2. Tidigare/Aktuell forskning
I detta avsnitt presenteras tidigare forskning och ny forskning kring området. Det som kommer att diskuteras är svårigheter i det
professionella arbetet i förskolan, det professionella ansvaret i förskolan och det professionella uppdraget i förskolan.
2.1 Det professionella uppdraget i förskolan
Bygdeson-Larsson (2010) har gjort en avhandling som handlar om PPR
(Pedagogisk processreflektion) forskning. Syftet med forskningen i sin helhet har varit att vinna kunskap om samspelsdimensionen i förskolans arbete och utveckla en modell för kompetens och verksamhetsutveckling, eller en
konsultationsmodell för elevhälsoarbete i pedagogisk verksamhet med förskolan som exempel. Det specifika syftet med studien som presenteras i avhandlingen är att undersöka om det kan vara möjligt för förskolepersonalen att med stöd av PPR modellen stärka sin professionalitet i arbetet med
samspelsdimensionen och där igenom ge barnen bättre möjligheter att bemästra lek- och samspelprocesser inom förskolan på ett för alla barn hälsofrämjande, lärande och utvecklande sätt. Bygdeson-Larsson (2010) skriver att kompetensutveckling i form av en lärandeprocess enligt
PPR-modellen handlar om hur förskolepersonalen själva kan göra sig medvetna om vad som sker i samspelet. Kompetensutveckling handlar vidare om hur
förskolepersonalen kan utveckla sin kompetens. Detta gör de genom att observera och tolka lek och samspelsprocesser i sitt vardagliga arbete på förskolan och på så sätt öka sin professionalitet. Förskollärarna blir bättre på att uppfatta och tolka barnens signaler och kommunikativa tecken. De blir även bättre på att förstå barnens perspektiv och affektiva kommunikation och kan därmed skapa en medveten utgångspunkt för sin egen del i dialogen med barnen.
Kuisma & Sandberg (2008) hänvisar till skolverket som betonar att den
pedagogiska verksamheten som härrör från läroplanen kräver yrkeskompetens i det professionella uppdraget, vilket är formulerat genom tre grundläggande idéer:
1. Kompetens att konkretisera målen i läroplanen, välja och organisera innehåll för att kunna utvärdera verksamheten och lärandeprocesser.
2. Lärande för att skapa goda förutsättningar för att lära sig, att skapa situationer som främjar lärande, och att veta hur man ska leda undervisningen mot det pedagogiska syftet.
3. Att formulera en etisk hållning och utifrån denna ha en tydlig etisk
attityd.
Kuisma och Sandberg (2008) skriver i sin artikel att resultatet från både förskollärare och studerande stärkte uppfattningen att begreppet
professionalism handlar om kunskap. Professionalism behandlar också
praktiska åtgärder på ett kompetent sätt. Dessutom var även orden ”förmåga” och ”erfarenhet” i fokus. Därmed kunde konceptet professionalism tolkas på två sätt. På det ena sättet kan förmågan ses som kunskap på vetenskaplig nivå som lärarexamen, på det andra sättet kan möjligheten mätas genom
erfarenheter från praktisk verksamhet med flera medarbetare som barn, kollegor och föräldrar, och genom samarbete med socialtjänsten i samhället. Colnerud och Granström (1996) menar att förskollärarens professionella uppdrag består av att läraren konkret skall kunna beskriva sitt yrkesområde med hjälp av språket och professionella begrepp. Detta språk gör
kommunikationen i yrket lättare och det har en viktig funktion i utveckling av identitet. Förskolläraren har förmågan att beskriva yrkesområdet med viktiga begrepp. Mål, lärande, och processen för planering och etiskt förhållningssätt ingår i detta område. Yrkesspråk är viktigt för professionen. För att veta hur förskolläraren skall kommunicera sina kunskaper inom yrkesområdet, måste förskolläraren ha en väl utvecklad språklig kompetens. Idag är detta ännu viktigare att förskollärare konstruerar sin egen praktik utifrån arenan av information med utgångspunkt av förväntningarna från läroplanen. En potentiell risk är att förskollärare kan bli personliga om de inte delar en gemensam syn på fackspråk. För att få status och legitimitet i samhället, måste yrkeskompetens artikuleras och kommuniceras till allmänheten.
2.2 Det professionella ansvaret i förskolan
Den 1 juli 2011 trädde dessa föreskrifter i kraft kring kompetensprofiler för förskollärare: Ansvar för lärande och yrkesutveckling:
28 § Förskolläraren ska kunna ta ansvar för sitt eget lärande och sin egen yrkesutveckling, genom att
1. på ett systematiskt sätt reflektera över sitt praktiska arbete enskilt och tillsammans med andra,
2. bedöma vilken effekt olika metoder har för barns lärande och utveckling och anpassa arbetet därefter,
3.tillägna sig aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete, och
4. bedöma sitt eget behov av kompetensutveckling.” (Skolverket, 2014, s.6)
Det betonas att det är viktigt att förskollärare reflekterar över sitt arbete tillsammans med sina kollegor, det är ett professionellt ansvar som
anpassa arbetet utifrån barnens behov, utveckla sitt arbete och själv kunna bedöma det egna behovet av kompetensutveckling.
Lillvist, Sandberg, Sheridan och Williams (2014) har gjort en studie om förskollärarkompetens. Undersökningen gick ut på att upptäcka olika dimensioner utav förskollärarkompetensen, svaren kom från 810
förskollärarstudenter från 15 svenska universitet. Lillvist m.fl. (2014) skriver att resultat av studien visade på sex olika dimensioner utav
förskollärarkompetens. Dessa var en generell pedagogiskkompetens, specifikt innehållkompetens, distinkt förskollärarkompetens, lekkompetens, kompetens av barnperspektiv samt socialkompetens. Det blev en variation av
studenternas svar om deras definition av förskollärarens kompetens. Lillvist m.fl. (2014) betonar att 2011 introducerades ett nytt
förskollärarprogram i Sverige. Programmet infördes på alla universitet som utbildar förskollärare, för att det ska vara likvärdigt och inneha en hög kvalitet för framtida förskollärare. Det nya programmet betonar starkt den
vetenskapliga grunden och samarbete med det omgivande samhället. Genom utbildningsprogrammet förväntas studenterna utveckla en professionell identitet som förskollärare. De förväntas utveckla kunskaper och färdigheter som behövs för att självständigt ta ansvar för pedagogisk verksamhet i
förskolan och förse barn rättigheter att leka, ge omsorg, och bidra till utveckling och lärande. Forslund och Jacobsen (2010) skriver att en
yrkesutövare som är professionell bemästrar två förmågor. Den ena förmågan innebär den professionellas roll och den andra de funktioner hon fyller i sin yrkesutövning. Den professionellas auktoritet och ansvar berörs också direkt av dessa frågor. När det handlar om de professionellas ansvar inkluderar det framförallt fyra dimensioner. Den första dimensionen gäller ansvar i
förhållande till avnämarna, exempelvis eleverna, patienterna, kunderna m.m. Den andra dimensionen gäller ansvaret i förhållande till kollegor, andra
samarbetspartners och verksamheten. Tredje dimensionen gäller ansvaret inför professionen, det yrke som företräds, och den fjärde berör
samhällsansvaret. Forslund och Jacobsen (2010) anser att det ses som en självklarhet inom de flesta professioner att på ett kunnigt, välgrundat sätt svara an mot avnämarnas behov. Detta är den professionella utbildad på, tränad för och har erfarenhet ifrån. I förhållande till samarbetspartners och verksamhet är ansvaret oftast också närliggande. Men detta kan störas av konkurrensförhållanden, karriärambitioner och revirtänkande samtidigt som en stark kåranda kan få negativa påföljder för de hjälpbehövande. Genom de etiska normer som fastställts av de professionella organisationerna uttrycks oftast ansvaret. När det gäller samhällsansvaret tillåts exempelvis att inte låta verksamhetens egenintressen sättas före det gemensammas bästa.
Kihlström, S (1998) skriver i sin undersökning att förskollärarna anser att det är viktigt att vara lyhörd inför varje barn och dess behov, det är ett
professionellt ansvar varje förskollärare har. Hela barngruppen måste uppmärksammas men samtidigt måste varje barn ses som en individ och förskollärare bör visa lyhördhet. Förskollärarna anser att de bör vara lyhörda för vad barnen tycker och önskar och menar att arbetet ska utgå från barnen och att förskollärarna har ansvaret att lyssna till, respektera och ta hänsyn till dem i verksamheten.
2.3 Svårigheter i det professionella arbetet i förskolan
Kuisma och Sandberg (2008) genomförde en studie om professionalism i Sverige. I studien tar de upp vad begreppet professionalism innebär förförskollärare och förskollärarstudenter. Kuisma och Sandberg (2008) refererar till Carlgren och Marton (2000) som menar att det första steget in i
professionen är att problematisera saker som oftast tas för givet och att ifrågasätta meningen med att lära sig olika saker och att ena koncept som ”hur” och ”vad” för att lära sig. Förskolläraren skall hantera grupper med barn och i situationer som tillåter uppmuntra till lärande. Detta är
förskollärarens pedagogiska uppgift.
Carlgren och Marton (2000) anser att det har skett framsteg i förskollärarens profession, och framhåller att förskollärare måste hantera förändringar över tid. Exempel på detta är faktiska betydelser som kan ändras beroende på olika omständigheter som förekommer i förskolan eller mentala betydelser som förändras beroende på hur förskollärare uppfattar och reagerar olika till nya krav. En av mekanismerna genom vilket yrket utvecklas är den ojämlika fördelningen av lärarnas yrkesstatus. Svårigheter som förekommer är att en del förskollärare tar mer progressiva positioner och förnyar sig genom nya lösningar medan andra kämpar emot förändring och utveckling i sin
profession.
Löfdahl och Pérez Prieto (2009) gjorde en studie under perioden 1999-2005. Det var en period då de svenska förskolorna genomförde sin första läroplan och var föremål för många nya förändringar, bland annat decentralisering, marknadsanpassning och konkurrens. Sammantaget medförde detta nya krav på synlighet. Det övergripande syftet i studien var att undersöka och beskriva innebörden av innehåll och formuleringar i texterna i förhållande till lärarnas professionalism. Deras slutsats av studien är att yrket förskollärare förändras och att nya sätt att vara professionell tillkommer. Löfdahl och Pérez Prieto (2009) refererar till Ball (2006) som har gjort en del studier om aspekter av marknaden inom utbildning. Studierna visar hur lärarna relaterar till den nya professionalismen och hur arbetsmarknaden uppmuntrar kommersiella svar och marginaliserar yrkesetik. Konsekvenserna av detta är att ett etiskt dilemma tillkommer för förskollärare i deras dagliga arbete och även andra svårigheter.
Sheridan, Williams, Sandberg och Vuorinen (2011) genomförde en studie där syftet var att undersöka betydelsen av förskollärares kompetens. Fokus
riktades mot förskollärarnas beskrivningar av deras inställning och deras kommunikation och interaktion med barnen i förhållande till de övergripande målen i förskolans läroplan. Sheridan m.fl. (2011) skriver att den svenska förskolan har införts som en del av utbildningssystemet, och har fått en egen nationell läroplan som nyligen har reviderats. Även en ny
förskollärarutbildning har införts. Alla dessa förändringar påverkar förskolans praxis, förutsättningar för lärarens pedagogiska arbete och barns lärande och en följd av detta är att förskollärarnas kompetens ökar.
Forslund och Jacobsen (2010) skriver att inom alla yrken och på alla arbetsplatser finns det faktorer som stör eller till och med hindrar den professionella från att använda sin kompetens på bästa sätt. Forslund och
Jacobsen (2010) gjorde en undersökning med en grupp pedagoger inom förskolan. Undersökningen gick ut på att ta reda på hur pedagogerna beskriver och reflekterar över hindrande och främjande faktorer i det
professionella arbetet i förskolan. Resultatet av undersökningen visade att de hinder som försvårar det professionella arbetet och som pedagogerna möter i sin vardag bland annat är stress och källor till stress. Andra svårigheter som pedagogerna möter i sin vardag är hinder i ledningen och tidsbrist. Även planering, uppföljning, hinder hos pedagogen själv och barngruppens storlek och sammansättning nämns av pedagogerna som svårigheter i det
professionella arbetet. När det handlar om stress och källor till stress betonar pedagogerna att de ofta känner sig kluvna. Detta påverkar även barnen. Till detta bör tilläggas att personalen ofta är tvungna att ta snabba beslut och att det är svårt att veta hur man ska prioritera. Det som också kan försvåra arbetet är när det kommer nya barn till förskolan och personal respektive föräldrar som fördröjer arbetet.
Forslund och Jacobsen (2010) skriver vidare att personalen känner sig stressade av alla ”måsten”. Dessa ”måsten” gör det svårt att leva upp till kraven i det vardagliga arbetet. Hinder i arbetslaget kan försvåra för pedagogen att göra bra ifrån sig, då handlar det främst om personalbrist. Hinder i arbetslaget kan också handla om brister i kommunikation, eftersom att personalens olika åsikter inte alltid diskuteras och tydliggöras. Ofta kan missförstånd ske som leder till konflikter mellan personalen. Pedagogerna som deltog i undersökningen påpekade även bristande kontakt mellan skilda
yrkesgrupper inom verksamheten; att exempelvis logoped och förskollärare inte samarbetar. När det gäller hinder i ledningen handlar det om
omständigheter där personalen inte kan påverka sin situation och upplever att de är maktlösa. Det kan exempelvis handla om omstruktureringar i kommunen med beslut som arbetsgruppen inte kan kontrollera över, och hot om
nedläggningar som ger upphov till stress. Pedagogerna menar att
motivationen sjunker när arbetet hela tiden besväras och styrs uppifrån, exempelvis i form av ideligen nya riktlinjer från kommunen. De känner att vid dessa tillfällen är det svårt att hålla arbetsglädjen och energin uppe.
Forslund och Jacobsen (2010) betonar att tidsbristen hos personalen handlar om brist på planeringstiden och tid för utvärdering av sig själva och barnen. Personalen saknar även tid för att sitta ned och arbeta med barn som behöver enskild träning eftersom det inte finns lediga ”luckor” i arbetet. När det gäller planering och uppföljning upplever personalen att det ”det svänger fort”, ena stunden kan all personal finnas på plats och i nästa sekund är någon sjuk och då behövs det planeras om snabbt. Hinder hos förskolläraren själv kan även utgöra hinder i det dagliga professionella arbetet. Det kan handla om att en förskollärare känner att hen inte har tillräckligt med kunskap för att utföra ett så bra arbete som möjligt, eller dagsformen, exempelvis att en förskollärare är på dåligt humör och har en dålig dag. Ett problem i förskolan som återkommer ofta är stora barngrupper där personalen måste se till alla barnens olika
behov.
3. Metod
databearbetning, analysmetod, reliabilitet och validitet och etiska
ställningstaganden. Fem studenter ingick i detta internationella projekt. Vi hade alla samma handledare. Genom att gå tillväga på detta sätt möjliggjorde att jag och de andra studenterna kunde dela med oss av varandras intervjuer.
3.1 Datainsamlingsmetod
Den datainsamlingsmetod som jag använt mig av för att samla in data är kvalitativ och metoden är semistrukturerade intervjuer. Denscombe (2009) skriver att intervjuer är en passande datainsamlingsmetod när forskaren
behöver få kännedom om saker som människors åsikter, uppfattningar, känslor och erfarenheter. Intervjuerna spelades in med hjälp av diktafon.
Från början var vi två studenter som skrev examensarbetet tillsammans.
Fokusgruppsintervjuerna utfördes av mig och en till student. Men vi splittrade på oss sedan och bestämde att vi ville skriva examensarbetet enskilt istället. Vi genomförde två fokusgruppsintervjuer, i varje grupp hade vi fyra deltagare. Egentligen skulle fokusgruppsintervjuerna innehålla 6 personer men vi fick bortfall på grund av sjukdom och förhinder att delta i fokusgruppsintervjun. Men vi ansåg att det fungerade bra trots bortfallet. Trost (2010) skriver att en gruppintervju inte får vara så stor att det blir svårt att hålla reda på alla som deltar och menar att runt femdeltagare är lagom. En fördel med
fokusgruppsintervjuer är att deltagarna kan bygga vidare på varandras förslag och tankar (Trost, 2010). Detta lade jag märke till under intervjun, deltagarna byggde vidare på varandras tankar och idéer och vi fick på så sätt många givande svar och en bra helhet. Nackdelar med fokusgruppsintervjuer är att de pratsamma framträder starkast och att endast deras åsikter kommer fram. De som är skygga och fåordiga av sig ställs lätt åt sidan (Trost, 2010). Våra fokusgruppsintervjuer skilde sig åt. I den ena fokusgruppsintervjun var alla deltagare nästan lika pratsamma och aktiva i diskussionen. Orsaken kan vara att deltagarna lockade fram åsikter och tankar hos varandra. I den andra fokusgruppsintervjun var inte deltagarna lika aktiva och intresserade av att prata. De var fåordiga. Eftersom alla deltagare var främmande för varandra kan det vara en anledning till varför de var så fåordiga. Det kan även vara att de inte förstod alla frågor så bra.
3.2 Genomförande
Fokusgrupperna utfördes av mig och min skrivkamrat eftersom vi fortfarande skrev tillsammans vid den tidpunkten. De individuella intervjuerna utfördes däremot enbart av mig.
3.2.1 Fokusgruppsintervjuer
Jag och min dåvarande skrivpartner kontaktade olika förskolor och frågade om det fanns intresse hos förskollärarna att delta i vår fokusgruppsintervju. Vi fann det svårt att försöka hitta förskollärare som kunde delta i intervjun. När vi e-mailade förskolorna om eventuellt intresse att delta i vår studie bifogade vi även via e-mail ett missivbrev till alla deltagare1. Vi kom överens om tider
som passade oss alla och fokusgruppsintervjuerna skedde på två olika
förskolor. Denscombe (2009) anser att moderatorn bland annat har ansvaret
att organisera fokusgruppens möte, och ordna en mötesplats vid en tid och plats då alla gruppdeltagare kan närvara. Andra ansvarsuppgifter som
moderatorn har är att göra anteckningar under intervjun, spela in intervjun på band och uppmuntra deltagarna till att tala med varandra. Observatörens uppgift innebär att vara delaktig i diskussionen, uttrycka sina åsikter och att reflektera över andras synpunkter.
Det ordnades så att vi kunde sitta i tysta rum där vi inte blev störda. Stukát (2011) menar att miljön skall vara så ostörd som möjligt och kännas trygg för alla. En säker och lugn miljö skall strävas efter för informanten och intervjun bör ske på dennes hemmaplan. Jag och min skrivpartner befann oss i rummet en halvtimme innan för att förbereda intervjuerna. Vi välkomnade alla
deltagare och beskrev vad vårt examensarbete handlade om, vi berättade att studien ingår i ett större projekt och syftet med den aktuella studien. Först ställdes bakgrundsfrågor till deltagarna följd av frågor som gav information om deltagarnas erfarenheter, attityder och uppfattningar2. Denscombe (2009)
menar att den första frågan är viktig för intervjun eftersom det är den som skall få intervjudeltagarna att känna sig avslappnade och finna sig till rätta. Därmed kan det vara bra att börja med en ”enkel” fråga, något som
deltagarna har en uppfattning om och som ligger de nära. En moderator har ansvaret att framkalla en behaglig stämning, uppmuntra deltagarna, hålla diskussionen på rätt linje och fokusera på temat och se till att det inte sker några hånande ord eller hot (Denscombe, 2009) Vi såg till att alla deltagare kom till tals under intervjuerna och att de alla kände sig bekväma.
3.2.2 Individuella intervjuer
De individuella intervjuerna utfördes enbart av mig, jag intervjuade tre
personer. En person som varit verksam som förskollärare i 1-5 år, en som varit verksam i 6-15 år och en som varit verksam i mer än 15 år. Innan intervjuerna började gav jag deltagarna missivbrevet som innehöll information om studien och de etiska principerna3. När jag gjorde intervjuerna satt vi även då i ett
ostört rum och intervjuerna tog ca 30 min. Denscombe (2009) skriver att den vanligaste sorten av semistrukturerade eller ostrukturerade intervjuer är den personliga intervjun. En fördel med de individuella intervjuerna är att alla de uppfattningar och synpunkter som kommer till uttryck under intervjun
kommer från en enda källa, vilket är från den intervjuade. Det för med sig att det blir lättare för undersökaren att inringa speciella idéer till vissa bestämda människor (Denscombe 2009).
3.3 Urval
Vi är flera studenter som ingår i detta projekt och vi skriver alla på något sätt om professionalism i förskolan, vi har därmed fått ta del av varandras
intervjuer. Urval har därmed utgåtts utifrån ett större material. Sammanlagt utgår arbetet från fjorton intervjuer, där 10 är individuella intervjuer och där 4 är fokusgruppsintervjuer. Totalt är deltagarna i denna studie 18 förskollärare. I den ena fokusgruppen är det enbart kvinnor med, i den andra är det tre kvinnor och en man med.
2 Se bilaga 2 3 Se bilaga 3
Tabell 1. Antal förskollärare som deltagit i intervjuerna
Kön Individuell
intervju Fokusgruppsintervju
Kvinnor 5 7
Män - 1
Totalt 5 8
Denscombe (2009) uttrycker att vid intervjuer är det bra om forskaren har någon kännedom om de personerna som ska intervjuas. Att göra på detta sätt kallas för subjektivt urval. Det betyder att deltagarna väljs ut på grund av en del kännetecken som är relevanta för studien. När det handlar om de
individuella intervjuerna fick jag själv välja vilka förskollärare som jag ville intervjua. Vid fokusgruppsintervjuerna fanns inte samma möjlighet vid urval, men en sak hade intervjudeltagarna gemensamt, de var alla förskollärare. På grund av risk för bortfall kontaktades upp mot sex förskolor för deltagande i fokusgruppsintervjuerna. Stukát (2011) menar att orsaken till bortfall kan handla om att deltagarna på grund av olika orsaker inte kan eller vill vara med i undersökningen. Med bortfall kan det även menas att deltagarna i intervjun bestämmer sig för att inte svara på vissa frågor. En ytterligare orsak till bortfall handlar om att de svar som givits under intervjun inte passar in för undersökningens syfte. Alla dessa typer av bortfall har förekommit i denna studie.
3.4 Databearbetning och analys
All data bearbetades genom transkribering. Genom att transkribera materialet blev det lättare att minnas intervjudeltagarnas svar. Stukát (2011) menar att vid transkribering ska allting som sägas skrivas ner. Allt som
intervjudeltagaren yttrar sig om skall finnas med i transkribering, dvs. alla skratt, pauser, hummanden, tvekanden osv.
I analysen utnyttjades endast de svar som ansågs relevanta för studiens syfte och frågeställningar. Jag började med att dela upp mina svar i olika högar för att få överblick över vad respondenterna hade svarat. För att kunna uppfatta likheter, skillnader och mönster läste jag svaren flera gånger. Efter detta jämförde och sammanställde jag all data. Det blev sammanlagt 12 kategorier: stora barngrupper, föräldrar, tid, barn i behov av särskilt stöd,
förhållningssätt, läroplan, barn och kollegor, reflektion, trygghet, utveckling, lärande och synliggörande. Efter detta blev gjort delades kategorier i tre relevanta områden. Dessa områden var: svårigheter, ansvar och uppdrag. Kategorierna delades in i dessa områden beroende på hur väl de passade in och berörde det specifika området. Dessa kategorier presenteras i
resultatdelen. Det som presenteras i analysdelen är studiens resultat som ses i jämförelse med resultat från andra studier som i sin tur presenteras i
litteraturdelen. Under diskussion förs en argumentation om de slutsatser som kan dras av analysen i relation till tidigare forskning. Där resonerar
författaren slutsatserna i ett vidare perspektiv än just den undersökta situationen.
Tabell 2. Kategorier vid analysen av data.
Svårigheter Ansvar Uppdrag
Stora barngrupper Förhållningssätt Trygghet
Föräldrar Läroplan Utveckling
Tid Barn och kollegor Lärande
Barn i behov av
särskilt stöd Reflektion Synliggörande
3.5 Reliabilitet och validitet
Reliabilitet handlar om kvaliteten på mätinstrumentet. I detta fall och i denna studie handlar det om kvaliteten på intervjuerna. Om det är bra kvalité på intervjuerna eller inte, om de är bra och hur de tolkas. Vid intervjuer kan många brister ske, det kan vara att frågor och svar tolkas fel både av
intervjudeltagaren och den som utför undersökningen. Det kan även handla om yttre störningar som sker under undersökningens gång, tur eller otur beroende på vilka frågor som ställs, dagsformen på deltagaren och om
forskaren gör många fel när hen sedan skall behandla svaren (Stukát, 2011). Stukát (2011) skriver att validitet handlar om hur bra ett mätinstrument mäter det som skall undersökas. Reliabilitet går lite hand i hand med validitet, den är nödvändig för validiteten men inte tillräcklig. Om mätinstrumentet inte mäter säkert är det dålig reliabilitet och då kan det inte heller helt säkert mäta det som efterfrågas. Även om reliabiliteten är hög är det inte tillräckligt för att validiteten skall vara hög eftersom fel saker kan mätas. Det som kan minska validiteten är om forskaren frågar snäva frågor, för stora frågor eller frågor som syftar till något annat.
Denna studie förhåller sig till reliabilitet på så sätt att intervjuernas kvalité var ganska bra. En del intervjufrågor tyckte deltagarna var svåra att förstå. Några intervjufrågor tolkades annorlunda när intervjun var slut. Detta kan ha berott på att deltagarna inte kunde se frågan framför sig på ett papper utan endast fick höra den. Efter intervjun kände jag och min skrivpartner att vi borde ha kopierat upp intervjufrågeformuläret så att alla deltagare kunde se frågorna framför sig.
Denna studie förhåller sig till validitet genom att intervjufrågorna ibland var lite för snäva och för stora enligt deltagarna. En del frågor var väldigt lika och svåra för deltagarna att skilja åt. Vissa frågor kunde sättas ihop till en enda fråga. Från min sida kunde några frågor läggas till och några tas bort för ännu bättre validitet.
3.6 Etiska ställningstaganden
Stukát (2011) skriver att studiens etiska principer ofta är en viktig och nödvändig diskussion. Individen har ett skyddskrav vilket leder till att forskarens studie måste ifrågasättas. Individsskyddet kan delas in i fyra allmänna huvudkrav på studien. Dessa är: informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet, och nyttjandekravet. I denna studie
har alla fyra huvudkrav använts. Informationskravet handlar om att de personer som är med i studien bör informeras om syftet med studien, att deltagandet är frivilligt och att de när som helst har rätten att avbryta sin medverkan. Innan intervjuerna påbörjades informerades
deltagaren/deltagarna om informationskravet och det stod även tydligt om det i missivbrevet som deltagarna fick innan intervjun.
Konfidentialitetskravet handlar om de medverkades anonymitet. Deltagaren bör vara införstådd med att alla uppgifter tas om hand på ett konfidentiellt sätt och att privata data som identifierar deltagaren inte kommer att
redovisas. Forskaren/forskarna som utför undersökningen har tystnadsplikt gentemot deltagarna och deras yttranden. Enskilda människor skall inte kunna identifieras av utomstående. Detta gäller särskilt för uppgifter som kan ses som etiskt känsliga. Information om konfidentialitetskravet fanns med i missivbrevet som alla deltagare mottog någon vecka innan intervjuerna
påbörjades. Alla deltagare som deltagit i denna undersökning framställs på ett anonymt sätt och inga personuppgifter har lagrats.
Nyttjandekravet innebär att den information som samlats endast får användas som forskningsändamål. Den information som kommer fram får inte utnyttjas eller lånas ut för kommersiellt bruk eller till syften som inte är vetenskapliga. Även detta framgick i missivbrevet. Alla intervjudeltagare gav sitt samtycke till studiens etiska principer genom att skriva under missivbrevet.
4. Resultat
Det resultat som studien kom fram till presenteras i denna del. Under varje rubrik finns sammanfattat förskollärarnas redogörelser kring området. Baserat på förskollärarnas yttranden, består området uppdrag av fyra
kategorier som är: Trygghet, utveckling, lärande och synliggörande. Området ansvar består av: Läroplanen, förhållningssätt, barn och kollegor och
reflektion. Sista temat är svårigheter och kategorierna är: Stora barngrupper, föräldrar, tid, och barn i behov av särskilt stöd.
4.1 Uppdrag
4.1.1 Trygghet
Förskollärarna betonade klart och tydligt att i deras uppdrag ingår först och främst barnens trygghet. Att barnen är trygga på förskolan är grunden i deras professionella uppdrag. Barn blir trygga genom ett bra bemötande och genom en bra relation med tillit. En förskollärare betonade:
(…)aa att lära dem självständighet och tryggheten. Att man är så trygg i sig själv så att jag törs vara självständig och ta för mig för det här jag är
Förskollärarna menar att det är viktigt att verksamheten genomsyras av
trygghet för barnet. När föräldrarna lämnar sitt barn på förskolan skall barnet genast kunna känna sig tryggt omhändertaget. De menar att trygghet leder till att barnet vågar ta för sig och bli självständigt.
4.1.2 Utveckling
Förskollärarna anser att deras professionella uppdrag handlar om att se en utveckling hos barnen. Denna utveckling kan handla om sådana enkla
vardagliga saker som att kunna klä på sig själv till att kunna skriva sitt namn. Det viktigaste är att en utveckling sker. Förskollärarna menar att genom stöttning och uppmuntring motiveras barnen till att vilja mer och utvecklas ännu mer. En förskollärare ansåg:
(…)Frihet åt barnen men det är viktigt att vara med som pedagog och se deras utveckling(…)
Förskollärarna anser därmed att rätt förutsättningar medför att barnen kan utvecklas på allra bästa sätt. Det betonades även att det är viktigt att vara en närvarande förskollärare. Dagen har många händelser och hos en
förskollärare krävs en god uppmärksamhet för att inte missa det sker hos barnen.
4.1.3 Lärande
Förskollärarna ser lärande hos barnen som ett viktigt professionellt uppdrag. De anser att förskolan ska lära barnen grunderna och förbereda de inför skolan. Det betonades även att det är viktigt med ett syfte med aktiviteterna som barnen gör. De vill att barnen ska erfara, uppleva och samtidigt reflektera kring detta och därmed bli medvetna om sitt eget lärande. En förskollärare uttryckte:
(…)Mitt uppdrag att ge barnen förutsättningar att lära sig och utvecklas och att se på sitt lärande och förstå sig själv i läroprocessen och ja det tycker jag det här uppdraget, det är det som ger mig status tycker jag själv för min egen del(…)
Förskollärarna menar att förskollärare har möjlighet att ge barnen
förutsättningar och verktyg för att de själva skall vilja lära sig och kunna lära sig på egen hand. Barnen kan lära sig på egen hand genom leken eller
tillsammans med pedagoger och barngruppen i en gemensam aktivitet. Förskollärarna menar att det finns många sätt att lära barnen på, det viktiga är att de får de rätta förutsättningarna.
4.1.4 Synliggörande
Förskollärarna i intervjuerna menar att synliggöra det barnen gör är viktigt i förskolan. Förskollärarna anser att genom synliggörande väcks intresse hos barnen att vilja och upptäcka mer. Förskollärare menar att deras
professionella uppdrag även handlar om att synliggöra för barnens föräldrar och andra människor ute i samhället att yrket som förskollärare handlar om mycket mer än att bara ”byta blöja”. De tror att yrkets status därmed kan höjas. En förskollärare betonade:
(…)Ja det är ju ingen annan än vi som kan synliggöra, det är ju så. Har vi varit för dåliga, berätta vad vi gör och varför, och fått dåliga resultat i någon
enkät eller så då är det för att vi inte kunnat visa, för vi vet ju vad vi gör. Då måste vi också visa det(…)
Förskollärarna anser att det är upp till de att påvisa vad förskolläraryrket handlar om. Genom dokumentationer, genom att berätta verbalt och synliggöra på olika sätt och att berätta varför de gör som de gör kommer människor att inse att förskolläraryrket handlar om mer än ”blöjbyte” och att ta hand om barnen.
4.2 Ansvar
4.2.1 Förhållningssätt
Förskollärarna som deltog i studien ansåg att i deras professionella ansvar ingår att de har ett bra förhållningssätt gentemot alla människor som de möter under sitt arbete. De uttryckte att det är viktigt att ha ett bra och professionellt förhållningssätt vid möten med barn, kollegor och föräldrar. En förskollärare menade:
(…)Jag har naturligtvis ett stort pedagogiskt ansvar och ett stort ansvar gällande vårt förhållningssätt och hur man är mot varandra, vad man gör och hur man tänker(…)
Förskollärarna ansåg att deras förhållningssätt var av yttersta vikt i det dagliga arbetet men betonade även att det ibland kan vara svårt att förhålla sig på ett professionellt sätt. Det kan vara i situationer med föräldrar, barn eller kollegor när missförstånd sker, det blir brist i kommunikationen eller när någon är upprörd.
4.2.2 Läroplan
Förskollärarna som deltog i undersökningen uttryckte sig om hur viktig läroplanen är för deras dagliga arbete i förskolan, och för deras profession. Det är läroplanen som har de mål som
förskollärarna skall arbeta mot och därför är de beroende av den hela tiden. En förskollärare uttryckte:
(…)Jag har styrdokumenten att gå efter, där står det hur mitt arbete skall utföras. Jag har ju ett ansvar också att se till att arbetet flyter på efter styrdokumenten(…)
Förskollärarna som deltagit i studien anser att i deras professionella ansvar ingår Läroplanen i allra högsta grad. Flera förskollärare uttryckte även att den nya läroplanen har gjort yrket förskollärare ännu mer professionellt än
tidigare. Detta eftersom att den nya Läroplanen Lpfö 98 innehåller mer lärande och utvecklingsmål som ska uppnås, och dokumentationer än den tidigare läroplanen.
4.2.3 Barn och kollegor
Förskollärarna ansåg att i deras professionella ansvar ingick det först och främst att ha ansvar över barnen och sina kollegor. Detta så att verksamheten fungerar på allra bästa sätt, där alla trivs och mår bra. När det gäller barnen handlar det om att se barnen, vara närvarande, bevaka de osv. enligt
förskollärarna. En förskollärare uttryckte sig:
(…)Mitt professionella ansvar är i första hand gentemot barnen och i andra hand om man ska ranka det så mot mina kollegor också(…)
Det är viktigt att hela tiden vaka över barnen och se till att de inte gör illa varandra, retar eller utsätter varandra för andra kränkningar. Detta tyckte förskollärarna var mycket viktigt. Speciellt viktigt är detta för de allra minsta barnen, där övervakning behövs hela tiden. Förskollärarna uttryckte även att de har ett stort ansvar gentemot barnen och deras hemförhållanden, om ett barn blir utsatt för kränkningar, misshandel eller liknande hemifrån måste de agera och anmäla detta. De menar att barnen alltid bör komma på första plats, det är därför de är där, det finns möten, dokumentationer osv. som bör göras men barnen bör ändå prioriteras i första hand. Ansvaret förskollärarna har gentemot sina kollegor handlar om samarbete i arbetet med barnen, lyssna på varandra, delge sina åsikter och ta till sig av kollegornas osv. Förskollärarna menar att det är viktigt att ha en bra dialog med sina kollegor, där varje
kollega har ett professionellt ansvar att stötta, uppmuntra och hjälpa varandra framåt . På detta sätt fås ett gott arbetsklimat enligt förskollärarna.
4.2.4 Reflektion
Förskollärarna påpekade att reflektion är ett viktigt verktyg som varje
förskollärare bör utnyttja för att leda verksamheten framåt. För att utvecklas i sitt arbete och för att leda verksamheten framåt är det nödvändigt med egen reflektion eller reflektion i arbetslaget. En förskollärare uttrycker sig:
(…)Man tänker och funderar om saker som inte blir som man tänkt sig och försöker tänka om till nästa gång. Man måste vara självkritisk på den
punkten och ha dialog med sina kollegor som säger till om jag gör något fel, det har vi jobbat mycket med(…)
Förskollärarna menar att reflektion är mycket nyttigt för ens egen profession. De anser att det inte är självklart för alla att reflektera kring sitt yrke, sin profession, vad läroplanen säger eller vad politikerna säger. Förskollärarna anser att genom att samtala och reflektera med sina kollegor i arbetslaget har de möjlighet att diskutera om sina arbetsuppgifter och vad som förväntas från dem. Genom att reflektera på detta sätt över sitt eget förhållningssätt gör att förskollärarna utvecklas i sin professionella roll.
4.3 Svårigheter
4.3.1 Stora barngrupper
Förskollärarna anser att de för stora barngrupperna försvårar det dagliga arbetet. Detta eftersom att de inte hinner lägga ner den tid som de skulle vilja på varje enskilt barn, de hinner inte se varje barn och tillgodose dennes behov så ofta som de skulle vilja. Förskollärarna är överens om att barngruppens storlek påverkar det dagliga arbetet. Förskollärarna känner att de kan brista i sin profession i dessa situationer. En förskollärare uttryckte sig:
(…)Det finns många svårigheter faktiskt, om man tittar på barnen idag också, så är det väldigt många barn som har, alltså mycket speciella barn, de kräver väldigt mycket och tack vare att det är så stora barngrupper så hinner man inte tillgodose alla barnen olika saker som de behöver(…)
Förskollärarna anser att det brister allra mest i deras profession när det handlar om barn med språksvårigheter, barn med sociala problem och barn som egentligen skulle behöva en resurs. Eftersom att det är många barn i
barngruppen hinner inte förskollärarna finnas där för de barn som behöver de allra mest.
4.3.2 Föräldrar
Förskollärarna kände att en svårighet med arbetet är relationen med föräldrarna. Förskollärarna menar att de ofta hamnar i konflikter med
föräldrar, detta beroende på olika händelser som skett med deras barn eller på grund utav annat som föräldern inte är nöjd med. Ett citat som belyser är:
(…)Gentemot föräldrarna, föräldrar som inte mår bra, eller föräldrar som av olika anledningar ställer orimliga krav, just föräldrar biten är mycket som är svårt(…)
Förskollärarna betonade att de ofta får agera psykologer åt föräldrar som av någon anledning mår dåligt. De menar att det inte ingår i deras yrke eller profession att agera psykolog utan kan stötta och uppmuntra i viss mån. Förskollärarna känner att de ofta får ta emot mycket kritik och skäll från föräldrar kring deras barn. Genom att agera professionellt försöker
förskollärarna förklara olika händelser som skett för föräldrarna och få dem att förstå situationen.
4.3.3 Tid
Förskollärarna anser att tiden inte räcker till. Eftersom nya läroplaner
tillkommit och måste eftersträvas, dokumentationer som bör bli ifyllda, möten osv. känner förskollärarna att tiden inte räcker till. De anser att tiden främst borde läggas på det som är viktigast i verksamheten: barnen. En förskollärare uttryckte sig:
(…)Jag tycker fortfarande att det är tiden, att man inte hinner, man känner sig inte till freds alltid att man inte hinner slutföra, reflektera och gå vidare(…)
Förskollärarna anser att de ofta får göra sysslor som de anser inte ingår i deras yrke som förskollärare eller i deras profession. Detta kan vara sysslor så som att diska, städa och andra liknande sysslor. De anser att dessa sysslor tar tid ifrån barnen, att vara barnen nära till hands.
4.3.4 Barn i behov av särskilt stöd
Förskollärarna anser att barn i behov av särskilt stöd kräver väldigt mycket tid. Det handlar om barn som egentligen skulle behöva en resurs men av någon anledning inte har någon. Dessa barn kräver mycket hjälp och behöver ha en förskollärare bredvid sig nästan hela tiden:
(…)Det är samma sak, vi räcker inte till, vi är tre pedagoger på tjugofyra barn. Om vi tittar på barn gruppen så är det säkert halva gruppen som har språksvårigheter, det finns kanske tre barn som har social problematik och så har vi ett barn som behöver en diagnos, som skulle behöva en resurs för att vi inte räcker till(…)
Förskollärarna känner att de kan brista i sin profession när det handlar om barn som kräver extra mycket tid av dem. Detta eftersom de känner att de inte räcker till hos alla barn.
5. Analys
I denna del av arbetet presenteras en analys av studiens resultat som jämförs med resultat från andra studier som presenteras i litteraturdelen. Analysen är utarbetad utifrån arbetets forskningsfrågor.
5.1 Uppdrag i det professionella arbetet
5.1.1 Trygghet
Förskollärarna anser att deras professionella uppdrag främst handlar om barnens trygghet. Att finnas där för barnen och att få barnen att känna sig trygga, både med sig själva men även med de andra barnen och med
personalen. Kihlström (1998) skriver i sin undersökning att förskollärarna har som allmänt mål att barnen skall må bra. Förskollärarnas uppgift är att skapa förutsättningar så att barnen är glada och trivs på förskolan. Barnen skall vara trygga med de övriga barnen och med all personal som vistas på
verksamheten. Förskollärarna har koll på att barnen är aktiva under dagen och hjälper de barn som har det svårt att få kontakt med dem andra barnen.
5.1.2 Utveckling
Förskollärarna i denna undersökning anser att deras professionella uppdrag handlar om att hela tiden se en utveckling hos barnen. Det kan handla om att se en utveckling i motoriken, det sociala beteendet eller det verbala.
Förskollärarna vill se barnen utvecklas mot rätt riktning. I arbetet strävar förskollärarna att uppnå de mål som står skrivna i läroplanen. Kuisma & Sandberg (2008) skriver att deltagarna i deras undersökning arbetar utifrån Läroplanen och de beskrivna målen. De dokumenterade och reflekterade tillsammans med barnen med syftet att utveckla lärande. Barnens tankar, frågor och idéer togs på allvar.
5.1.3 Lärande
Förskollärarna anser att det ingår i deras professionella uppdrag att se att barnens lärande utvecklas åt rätt håll. För att lärande skall kunna ske anser de att barnen behöver de rätta förutsättningarna. Förskollärarna anser att det är en förskollärares uppgift att lära barnet grunderna så att barnet blir redo för skolstart. Forslund & Jacobsen (2010) skriver att förskollärarna i deras
undersökning utgår från barnens erfarenheter och kunskaper när de arbetar med barnens kunskapsutveckling. Med det menas att förskolläraren utgår från barnens behov och möter barnen där de befinner sig just då. För att lyckas med detta krävs att de skaffar sig kunskaper om det enskilda barnets
situation. Förskollärarna vill ta reda på vad barnen tycker är roligt och därmed arbeta utifrån det, samtidigt som de vill anpassa kraven efter varje enskilt barn eftersom människor är olika och har olika föreställningar. Förskollärarna vill även stödja lärandet genom att låta barnen lära med alla sina sinnen.
5.1.4 Synliggörande
Förskollärarna i denna undersökning anser att synliggörande behöver ske för att människor ska se att förskolläraryrket innebär väldigt mycket och inte bara att ”byta blöja”. Förskollärarna upplever det som att många människor tror att förskolan endast är ett ”daghem” där förskollärare tar hand om barn och där föräldrar lämnar och hämtar sina barn. Synliggörandet bör även ske med barnen anser förskollärarna, genom att synliggöra tror de att barnen kommer
att vilja lära sig mer och bli desto mer nyfikna. Kihlström (1998) refererar till Pramling (1994) som menar att det är pedagogen som skapar förutsättningar i form av att hon anordnar eller fångar situationer i vardagen för att få barn att tänka och reflektera.
5.2 Ansvar i det professionella arbetet
5.2.1 Förhållningssätt
Förskollärarna i denna undersökning ansåg att positivt förhållningssätt spelar en stor och en viktig roll i det dagliga arbetet och är ett stort professionellt ansvar som varje förskollärare har. Varje dag möts många olika människor och hur man förhåller sig gentemot varandra spelar roll för hur bra det
professionella arbetet flyter på. Kuisma och Sandberg (2008) skriver att deltagarna i deras undersökning ansåg att det var enkelt att samarbeta med kollegor och föräldrar. Detta på grund av att förskollärarna var känsliga och ansvarsfulla. En student som deltog i undersökningen menade att
förskollärarna betedde sig på ett sätt där de fick ömsesidig respekt för deras arbete av barn, föräldrar och kollegor.
5.2.2 Läroplanen
Läroplanen är det dokument som förskollärarna går efter i sitt dagliga
professionella arbete och de känner att det är deras ansvar att följa den för att barnen skall uppnå de mål som står skrivna och för att verksamheten skall utvecklas framåt. Kuisma och Sandberg (2008) anser att läroplanen ger en självklar och synlig uppgift till förskollärarna. Den allmänna bilden av förskolan i det Svenska samhället är att vara det första steget in i utbildningssystemet och att influera livslångt lärande.
5.2.3 Barn och kollegor
Förskollärarna i denna undersökning ansåg att ansvar över barnen bör komma i första hand. Att ha översikt över barnen, uträtta deras behov, utföra
pedagogiska aktiviteter osv. är huvuduppgiften. Professionellt ansvar finns även gentemot ens kollegor. Det är viktigt med lyhördhet för sina kollegors åsikter, tankar och funderingar, delgivande av sina egna och att aktivt arbeta mot gemensamma mål för att verksamheten skall gå mot rätt riktning. Kuisma och Sandberg (2008) skriver att i deras undersökning uttryckte förskollärarna kunskap, vilket menas det förskollärarna visste när de lärde ut. Förskollärarna var skickliga, de visste hur förskollärare borde behandla och svara på barn, och hur aktiviteter formuleras med barnens perspektiv i åtanke. De kunde tillämpa sina kunskaper som svar på olika situationer. Förskollärare kunde samarbeta med både föräldrar och övrig personal. De betonade även den sociala funktionen av yrket.
5.2.4 Reflektion
Förskollärarna ansåg att reflektion är ett viktigt tankeredskap för att komma vidare i verksamheten och mot rätt riktning. De ansåg att det är viktigt med egen reflektion över situationer som sker i förskolan men betonade att det även är viktigt med reflektion i grupp och bland sina kollegor. De menar att genom att lyssna på varandra och reflektera tillsammans bidrar det till en starkare sammanhållning och arbetet flyter på lättare. Forslund & Jacobsen (2010) anser att lärandet i arbetslivet och utvecklingen av den professionella kompetensen är nära förenade med analys och reflektion. De skriver vidare att
det emellertid inte räcker med att utvärdera och att skapa tillfällen för
reflektion. Det är nödvändigt att även komma fram till vilka direkta slutsatser och lärdomar som kan dras av dem och hur dessa kan användas konkret i det fortsatta arbetet. Om det görs på det viset kan det skapas förutsättningar för förbättringar inom den specifika verksamheten, i de specifika fallen och för de konkreta arbetsuppgifterna.
5.3 Svårigheter i det professionella arbetet
5.3.1 Stora barngrupper
De flesta förskollärare uttryckte sig negativt mot de stora barngrupperna och menade att de stora barngrupperna försvårar det professionella arbetet. Arbetet försvåras eftersom att förskollärarna inte alltid hinner med det som var tänkt under arbetsdagen. Det var även svårt att agera professionellt vid vissa situationer på grund av barngruppens storlek. Kihlström (1998) skriver att förskollärare ofta anser att anledningen till att de inte hinner med varje individuellt barn handlar om att barngruppen är för stor. En annan orsak är barn med extra stora behov som kräver mycket av förskollärarnas
uppmärksamhet.
5.3.2 Föräldrar
Många av förskollärarna uttryckte att relationen med föräldrarna kunde vara svår ibland. Detta resulterade i att förskollärarna ibland hade svårt att agera på ett professionellt sätt i kommunikationen med föräldrarna. Kuisma och Sandberg (2008) skriver i sin studie att både studenterna som deltog i studien och förskollärarna ansåg att alla människor som befinner sig i verksamheten måste samarbeta för att det professionella arbetet skall fortgå. Detta gäller barn, kollegor, föräldrar och handledare. Många gånger handlar det om att föräldrar påpekar saker och ting för förskollärarna som de är missnöjda med. Förskollärarna känner då att deras tålamod kan ta slut och att det därmed blir svårt att agera på ett professionellt sätt.
5.3.3 Tid
Flera av förskollärarna ansåg att tiden inte räcker till. Orsaken till tidsbristen är att förskollärarna anser att de inte hinner med alla sina arbetsuppgifter. I första hand handlar arbetsuppgifterna om att ta hand om barnen men idag tillkommer även mycket administrativt arbete så som dokumentation. Forslund och Jacobsen (2010) skriver att den tidsbrist som uppstår gör intrång på olika uppgifter som förskollärarna anser är viktiga. De förskollärare som är med i författarnas undersökning anser att det främst handlar om brist på
planeringstiden och utvärdering av sig själva och barnen. Förskollärarna anser även att tiden inte räcker till åt de barn som behöver enskild träning. De anser att det vore bäst om det fanns mer tid för reflektion av arbetet, då kunde dokumentation av ens kunskaper ske därifrån. Förskollärarna menar att de då kan finna sig själva, dra slutsatser och kunna tänka framåt. Barnen är de som blir mest ”lidande” av tidsbristen menar förskollärarna i denna studie. Detta eftersom att förskollärarna inte hinner sitta ner och ha kvalitetstid med varje barn.
5.3.4 Barn i behov av särskilt stöd
Förskollärarna i denna undersökning ansåg att de barn som var i behov av särskilt stöd inte fick den tid som deras behov krävde. Eftersom att
barngrupperna är stora kan inte förskollärarna tillgodose alla barnens behov och det tycker de är väldigt synd. Kihlström (1998) skriver att förskollärarna i hennes undersökning anser att verksamheten inte är organiserad så att
barnen kan delas in i små grupper. Den stora barngruppen består mest hela dagen och detta upplevs då som stimmigt och rörigt. För att arbetet skall kunna fungera och flyta på har det ibland varit nödvändigt att tillgripa mycket styrning och många regler.
Sammanfattning:
I detta avsnitt redovisas arbetets resultat. Resultaten visar att förskollärarna anser att deras professionella uppdrag handlar om att få barnen att känna sig trygga, att se en utveckling hos barnen, att lära barnen saker och att
synliggöra för barnen. Området ansvar visar att förskollärarnas professionella ansvar handlar om deras förhållningssätt gentemot barn, föräldrar och
kollegor, att verksamheten genomsyras utifrån läroplanens intentioner, att ta hand om barn och vara en god kollega så att ett gott arbetsklimat skapas, att reflektera ensam och tillsammans med kollegor. Resultaten visar att de
svårigheter som förskollärarna möter i det dagliga professionella arbetet handlar om för stora barngrupper där förskollärarna inte känner sig
tillräckliga, föräldrar som är oroliga och som jagar upp sig kring händelser som skett med barnen, att tiden inte räcker till och barn i behov av särkilt stöd som kräver mycket tillsyn av förskollärarna.
6. Diskussion
6.1 Förskollärarnas professionella uppdrag
Många av respondenterna ansåg att deras professionella uppdrag handlar om att synliggöra vad deras arbete går ut på. Detta synliggörande skall göras för barnen i deras lärande men även för föräldrar och andra människor ute i samhället. Effekten av detta är att läraryrkets status kommer öka.
Respondenterna menar att det är viktigt att människor inser att förskolläraryrket handlar om mer än att sköta om barn. När den nya
läroplanen börjat gälla ökade samtidigt all administrativt arbete med bland annat dokumentation. Kihlström (1998) menar att uttrycka sig personligt om sitt arbete är någonting som förskollärare har gemensamt med andra lärare. Den personliga kunskapen för med sig en risk, vilket innebär att den betraktas som privat och inte offentlig eller vetenskaplig. Den vetenskapliga kunskapen har också högre status än den praktiska. Vidare resonerar Kihlström (1998) att förskollärarnas sätt att uttrycka sig inte fått gehör eftersom att deras kunskap kan anses vara ovetenskaplig. Konsekvensen av detta är att
yrkeskunskapen inte utvecklas och att yrket stagnerar. Kan detta vara orsaken till förskolläraryrkets status i samhället? Förskollärarnas personliga kunskap betraktas för privat och det tror jag minskar förskolläraryrkets status ute i samhället.
6.2 Förskollärarens professionella ansvar
Förskollärarna ansåg att ens förhållningssätt spelar en stor roll för ett så professionellt arbete som möjligt. Forslund & Jacobsen (2010) anser att för att
få arbetet att fungera krävs det engagemang och ett bra samarbete. De kärnpunkter som nämns är: följa verksamhetens mål, fördelning av arbetsuppgifter och ett tillåtande arbetssätt. Ett gott förhållande till
arbetskollegorna är beroende av ett klimat där uppmuntran och hjälpsamhet finns. När det gäller förhållningssättet gentemot barnen skriver Forslund & Jacobsen (2010) att hela verksamheten ska genomsyras av en attityd av tilltro till barnens utvecklingspotential. Förskollärarna i undersökningen menar att det är viktigt och avgörande med rätt inställning ochen positiv grundsyn i sitt förhållande till barnen. I förhållningssättet till barnen är det viktigt att i första hand försöka se barnets behov, inte vad som är den vuxnes behov. Det är
viktigt att pedagogerna: 1. Tar barnen på allvar
2. Får barnen att känna sig trygga i sin grupp och i kontakten med personalen så att de vågar visa sina känslor och säga vad de tycker
3. Ordnar en miljö som bejakar och främjar närkontakt 4. Är medvetna om att de bör vara bra förebilder
I min mening känns det oerhört viktigt att en professionell förskollärare har ett gott förhållningssätt till barnen, sina kollegor och till alla föräldrar. Genom att uppmuntra varandra och hjälpa varandra utvecklas verksamheten åt rätt håll.
6.3 Förskollärarens svårigheter i professionella arbetet
De svårigheter i det professionella arbetet som pedagogerna nämnde handlade om tidsbrist, konflikter med föräldrar, för stora barngrupper och barn i behov av särskilt stöd. När det gäller tidsbristen handlar det om att pedagogerna känner att väldigt mycket tid går åt det administrativa arbetet och att de inte hinner få någon kvalitetstid med barnen. Forslund & Jacobsen (2010) skriver att vid tidsbrist är det viktigt att veta hur prioritering av tid skall ske. Detta håller jag med om. Det är viktigt att veta vad som börprioriteras i första hand, i andra hand osv. Förskollärare har många bollar i luften, därmed är vikten av prioritering extra stor.
När det gäller stora barngrupper menar respondenterna att de inte hinner se alla barnen och tillgodose deras behov så mycket som de skulle vilja.
Kihlström (1998) skriver i sin undersökning att förskollärarna uttryckt att deras viktigaste uppgift är att hinna med det enskilda barnet, att ha individuell kontakt med alla barn varje dag. Vidare menar de att det enskilda barnets behov måste tillgodoses för att gruppsamhörighet ska kunna utvecklas. Det är viktigt att förskollärare försöker lägga ner tid på varje enskilt barn, detta även om det endast handlar om 5 min för varje barn. För att barnen skall utvecklas åt rätt håll tror jag det är nödvändigt att förskollärarna försöker få kvalitetstid med dem.
7. Metoddiskussion
Utifrån studiens syfte var valet av kvalitativ metod med intervjuer ett bra val av metod. Meningen med det intervjuformulär som användes var att få
utförliga svar. Men eftersom denna studie skrevs inom ramen för ett projekt som handledaren arbetar med, var vissa av utgångspunkterna redan
fastslagna som till exempel typen av intervjuer, vissa frågor i frågeformulären och urval av deltagare. Möjlighet att lägga till egna frågor fanns men till detta arbete fanns inte det behovet. Till denna studie användes endast ett antal av de transkriberade intervjuerna. Detta eftersom datamaterialet blev alldeles för stort på grund av alltför många intervjusvar. Tidsbristen var även en anledning till valet att endast använda ett begränsat antal intervjuer till detta arbete. Det blev till slut rätt mycket datamaterial att utgå från i detta arbete. Till detta arbete användes fokusgruppsintervjuer och individuella intervjuer. För att få fram uppfattningar om ämnet i fråga är dessa metoder bra att använda sig av. De individuella intervjuerna var lite enklare att utföra än
fokusgruppsintervjuerna. Detta eftersom att vid de individuella intervjuerna fokuseras det endast på en person, i fokusgruppsintervjun handlar det om 4-6 personer. På grund av bekantskap kände jag att jag skulle få öppna, ärliga, användbara och utförliga svar. Under fokusgruppsintervjuerna var det flera som ville att frågorna skulle upprepas då de inte förstod intervjufrågan. Ibland fick vi förklara intervjufrågan och upprepa den. Efteråt kände vi att vi borde ha gett en kopia på alla intervjufrågor till alla deltagare så att de skulle kunna ge utförligare svar. Men eftersom vi var flera som genomförde intervjuerna påverkades inte resultaten namnvärt eftersom det var möjligt att själv välja de svar som berörde examensarbetets syfte.
7.1 Resultatdiskussion
Under denna skrivprocess har jag reflekterat kring förskollärarrollen i ett professionellt sammanhang och insett att det är väldigt komplext. Att vara förskollärare och inneha den professionen som följer med är inte enkelt. Förskollärare har många ”bollar” i luften och det har fått mig att inse vikten av prioritering för att arbetet skall fortgå. Det är därmed väldigt viktigt med ett bra arbetslag där stöttning, uppmuntran och upplyftning finns för att
arbetet skall kunna fungera och för att orken att vara professionell skall finnas där. Jag har även insett att det inte alltid är enkelt att vara professionell i alla situationer. I situationer med exempelvis föräldrar kan det vara svårt att agera på ett professionellt sätt alla gånger. Det är viktigt att inte glömma sin roll och att det ingår i ens ansvar och uppdrag att vara professionell gentemot
människor.
Min förhoppning är att mitt arbete skall hjälpa verksamma förskollärare och förskollärarstudenter att få en tydligare bild av professionalism i förskolan. Jag anser att genom att ta del av andra förskollärares tankar och erfarenheter leder det till att det egna arbetssättet kan utvecklas och att ens egen profession utvecklas.
7.2 Nya forskningsfrågor
Vidare forskning inom detta område skulle vara att undersöka mer på djupet hur förskollärarnas profession utvecklats genom åren. Från barnträdgården till dagens förskola.
Referenser
Ball, S.J. (2006). Education policy and social class: The selected works of
Stephen, J Ball. London: Routledge.
Bygdeson Larsson, K. (2010). Vi började se barnen och deras samspel på ett
nytt sätt: Utveckling av samspelsdimensionen i förskolan med hjälp av Pedagogisk processreflektion. Doktorsavhandling. Umeå: universitet,
Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap.
Carlgren, I. & F. Marton, F. (2000). Lärare av imorgon. Kristianstad: Lärarförbundet.
Colnerud, G. & Granström, K. (2002). Respekt för läraryrket. Om lärares
yrkesspråk och yrkesetik. Stockholm: HLS förlag.
Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken för småskaliga
forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.
Forslund, K. (1993). Professionell kompetens. Fyra essäer om inlärning och
utveckling för professionalitet. Universitetet i Linköping: Institutionen för
pedagogik och psykologi.
Forslund, K.& Jacobsen, M. (2010). Professionell kompetens för arbete med
barn. Malmö: Gleerups Utbildning.
Gross, E. (1955). Work and society. New York
Karlsson, M. Löfdahl, A. & Pérez Prieto, H. (2010). Promoting professional
freedom. Public preschools dealing with the market. Educação, Sociedade &
Culturas, 29, 73-87.
Kihlström, S. (1998). Förskollärare – om yrkets pedagogiska innehåll. Lund: Studentlitteratur.
Kuisma, M. & Sandberg, A. (2008). Preschool teachers´and student preschool teachers´ thoughts about professionalism in Sweden I: European Early
Childhood Education Research Journal, 16(2), s.186-195.
Lillvist, A; Sandberg, A; Sheridan, S. & Williams, P. (2014). Preschool teacher competence viewed from the perspective of students in early childhood
education I: Journal of Education for Teaching, 40(1), s. 1-19.
Löfdahl, A & Pérez Prieto, H (2009). Between control and resistance: planning and evaluation texts in the Swedish preschool. I: Journal of Education Policy, 24(4), s.393-408.
Nationalencyklopedin (2014-05-29):
