Deltagande i internationellt beslutsfattande
En studie om sambandet mellan demokrati och staters närvaro
i transnationella samarbeten
Agnes Andersson
Kandidatuppsats i statsvetenskap, 15hp, VT21
Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala Universitet
Handledare: Lina Eriksson
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 5
1.
Inledning ... 7
2. Syfte och frågeställning ... 9
2.1 Disposition ... 10
3. Begreppsdefinitioner och tidigare forskning ... 11
3.1 TGI:s ... 11
3.2. Tidigare forskning om TGI ... 13
3.3 Demokrati... 14
3.4 Sambandet mellan demokrati och staters deltagande i transnationellt samarbete ... 16
4. Teori ... 18
4.1 Analysram ... 18 4.2 Hypoteser ... 195.Metod ... 20
5.1 Val av fall ... 20 5.2 Forskningsdesign ... 24 5.3 Operationalisering ... 25 5.3.1 Beroende variabel ... 25 5.3.2 Oberoende variabel ... 27 5.3.3 Kontrollvariabler ... 28 5.4. Datasetskonstruktion ... 29 5.5 Metodkritik... 316.Resultat och analys ... 33
6.1 Resultat... 33
6.2 Analys: ... 36
6.2.1 Hypotes 1; en ökad demokratigrad ökar staters benägenhet att ingå i transnationella samarbeten” ... 36
6.2.2 Hypotes 2; en minskad demokratigrad minskar staters benägenhet att ingå i transnationella samarbeten” ... 38
6.3 Slutlig diskussion ... 40
7.Slutsats ... 42
Sammanfattning
Uppsatsen berör en relativt outforskad men viktig del av internationellt beslutsfat-tande, vilket handlar om huruvida en stats demokratigrad påverkar dess benägen-het att ingå i transnationella samarbeten. Studien bygger på tidigare forskning och utgår från den operationalisering av transnationella samarbeten som konstruerats av Westerwinter (2019b) för att testa sambandet. Operationaliseringen kallas för TGI:s och är en speciell form av transnationella samarbeten där stater och/eller mellanstatliga organisationer, företagsaktörer och aktörer från civilsamhället ingår i samarbetet. Det empiriska bidraget består i att två nya fall av länder undersöks för att testa generaliserbarheten av forskningen av TGI:s. För att kunna göra det konstruerar jag ett nytt dataset innehållande Tunisien och Ungern över en elva-årig tidsperiod (2010 – 2020). Min undersökning täcker därför en del av en tidspe-riod, av min kännedom, som hittills är outforskad (från 2018 till 2020) och stärker därmed empirin ytterligare. Jag har valt att utgå från Westerwinters (2019b) defi-nition då det hittills finns begränsat material kring de samarbeten som ingår i hans definition, trots att dessa samarbeten utgör en stor del av det internationella be-slutsfattandet (Westerwinter, 2019b:138). Resultaten visar emellertid inte tillräck-ligt stöd för sambandet och betonar behovet för vidare studier för att kunna göra anspråk för kausalitet. Studiens bidrag till forskningsområdet utgörs således dels av att nya data konstrueras och testas, dels av att en tidsdimension lyfts in och visar därför på nya resultat som ställs i relation till tidigare forskning.
1. Inledning
I en alltmer sammankopplad värld har vi människor flyttats närmare varandra i många dimensioner, bland annat politiskt, ekonomiskt och kulturellt. Vi lever närmare och mer beroende av varandra idag än vad vi någonsin gjort och varit, vilket manifesterar sig i olika delar av våra liv. Vår globaliserade värld idag har även tagit sig i uttryck på den globala politiska arenan. Den traditionella national-staten och dess autonomi har förändrats och ingår numera i en internationell världsordning där olika former av internationella institutioner vuxit fram. Ett re-sultat av de nya komplexa internationella styrelseformerna är de nya koalitionerna av aktörer som blivit allt vanligare. Nationalstaterna är inte längre de enda aktö-rerna i beslutsprocesser, då aktörer från olika delar av samhället har fått tagit ste-get in i de nya styrelseformerna. De nya formerna av styrande sker både inom och mellan stater och staterna själva har blivit tvungna att bli involverade och anpassa sig. Att beskriva den nya världen som transnationell i stället för global beskriver just de nya komplexa förändringar som skett inom det internationella beslutsfat-tandet (Djelic & Sahlin, 2006).
Beslutsfattande och styrelseformer ser numera annorlunda ut och har utveck-lats från att vara begränsade och framför allt behandutveck-lats strikt inom nationalstaten, till en ny arena där stater är beroende av varandra och även andra typer av aktörer. Den förändrade världsordningen påverkar alla människor och vi styrs inte längre endast av de befattningshavare som röstats fram i vårt eget land, utan av andra stater såväl som andra typer av aktörer. Då vi alla påverkas av de nya styrelsefor-merna anser jag det vara av intresse för oss att förstå vad som motiverar aktörer att ingå i samarbeten som påverkar oss, samt att förstå vilka egenskaper och vär-deringar de aktörerna generellt besitter. Det kan även argumenteras vara viktig
information för personer i styrande positioner, som kan få en djupare förståelse för hur de ska kunna samarbeta på ett så bra sätt som möjligt med övriga aktörer.
Den här uppsatsen kommer fokusera på en relativt outforskad del av transnat-ionella samarbeten, så kallade ”transnational governance initiatives” (TGI). Tidi-gare forskning har lyft fram demokrati som en viktig faktor för staters inblandning i sådana samarbeten, och den här uppsatsen fokuserar framför allt på demokratins påverkan på staters deltagande i TGI:s. Det främsta syftet för min uppsats är att bidra med ny empiri för att öka förståelsen kring demokrati som drivande mekan-ism i staters deltagande i samarbeten av transnationell karaktär. Utöver att utöka empirin kring TGI:s genom att konstruera ett dataset över en delvis ny tidsperiod som direkt kan relatera till tidigare forskning, lyfts även en ny dimension in ge-nom att testa det tidigare utforskade sambandet på två nya fall.
2. Syfte och frågeställning
Uppsatsens huvudsakliga syfte är därmed att undersöka sambandet mellan demo-krati och staters benägenhet att ingå i transnationella samarbeten för att se om det kan föreligga kausalitet mellan dessa. Tidigare forskning illustrerar att det finns en teoretisk enighet kring sambandet, och har delvis kunnat påvisa att det finns empi-riskt belägg för korrelation, men har ännu inte lyckats fastställa kausalitet (Wes-terwinter, 2019b). Emellertid så är antalet studier som undersöker sambandet få. Därför behövs ytterligare empiriska studier, som dels testar om sambandet finns i andra sammanhang, dels undersöker i vilken orsaksriktning det kausala sambandet rör sig. Forskningsfältet befinner sig alltså i en fas där det är värt att undersöka generaliserbarheten av tidigare studier samt att identifiera om kausalitet kan tän-kas föreligga, vilket är vad denna uppsats ämnar bidra med. Syftet med uppsatsen är därmed inte att med säkerhet kunna fastslå att demokrati påverkar staters benä-genhet att ingå i transnationella samarbeten då arbetets omfattning inte tillåter det, för det krävs ett större antal intensiva och extensiva studier som kontrollerar för olika typer av mellan- och bakomliggande variabler. Däremot är min ambition att kunna ge ett bidrag till forskningen kring internationellt beslutsfattande och bidra med ny empiri för den teoribildning som ligger till grund för det samband jag ska undersöka. Sammanfattningsvis är därmed det övergripande syftet med uppsatsen att undersöka om en stats demokratigrad påverkar dess benägenhet att ingå i transnationella samarbeten och arbetets forskningsproblem utgörs därför av föl-jande frågeställning;
”Leder en ökad demokratigrad hos en stat till ökad närvaro i transnationellt samarbete?
2.1 Disposition
Uppsatsen inleds med en begreppsdefinition och en redogörelse för tidigare forsk-ning av TGI:s. Därefter följer en begreppsdefinition av demokrati samt en över-blick av tidigare forskning. Tidigare forskning berör, likt denna uppsats, specifikt sambandet mellan demokrati och staters deltagande i TGI:s. Den första delen av-slutas med en sammanfattning av den analytiska ramen och mynnar ut i uppsat-sens två hypoteser. Vidare följer en presentation och diskussion kring val av fall samt metod, operationalisering av den beroende variabeln, oberoende variabeln och kontrollvariabler. Avslutningsvis presenteras en analys och resultaten av undersökningen.
3. Begreppsdefinitioner och tidigare forskning
3.1 TGI:s
För att kunna studera effekten mellan demokrati och staters närvaro i TGI:s är det nödvändigt med en begreppslig definition av en TGI. Djelic och Sahlin (2006) betonar utvecklingen från centralt nationellt styrande där stater har haft möjlighet att enskilt kunnat påverka sina egna beslut, sin styrning och sina förordningar, till en värld där olika aktörer nu påverkar varandra både direkt och indirekt. Gränser mellan stater är suddigare och olika aktörer är nu aktiva i det internationella be-slutsfattandet, vilket sker via nya typer av organisationer och nätverk som innefat-tar en rad olika aktörer: företag, civila organisationer, internationella organisat-ioner och mellanstatliga organisatorganisat-ioner (Djelic & Sahlin, 2006). Forskningsdebat-ten kring dessa nya typer av styrande är emellertid bred och innefattar många olika organisationer och nätverk. En central forskare är Westerwinter (2019b) som har identifierat en ny typ av transnationella samarbeten som benämns ”Transnat-ional governance initiatives” (TGI). Westerwinters (2019b) definition av TGI be-skrivs som följande:
1. En TGI involverar minst en stat och/eller mellanstatlig organisation, en företagsaktör samt en aktör från civilsamhället.
2. Deltagare och deras aktiviteter i en TGI bör definieras av transnationell karaktär.
3. Samarbetet ska utföra uppgifter som syftar till att lösa transnationella pro-blem och samarbetet ska även handla utanför ramarna av en nationalstat.
4. Organisationen ska vara institutionaliserad till den grad att det finns möj-lighet till regelbunden kommunikation mellan medlemmarna (Westerwin-ters 2019b:141).
Som framgår av den begreppsliga definitionen ovan så innefattar definitionen av en TGI fyra dimensioner. För att läsaren ska få en klarare bild av hur en TGI kan vara uppbyggd, vill jag illustrera det med ett exempel på en existerande TGI som tidigare forskning har redogjort för. Exemplet på en TGI återfinns i en studie av Avant (2016) och samarbetet heter ”International Code of Conduct Association (ICoCA). Den första dimensionen i definitionen berör här vilka aktörer som bör vara med för att man ska kunna definiera en organisation som en TGI. Westerwin-ter (2019b) menar att en TGI bör innefatta minst en statlig aktör och/eller en mel-lanstatlig organisation, en företagsaktör samt en aktör från civilsamhället. Den första dimensionen i exemplet med ICoCA uppfylls genom att det är ett initiativ som involverar stater, privata säkerhetsföretag och civilsamhällsorganisationer. Det här initiativet uppfyller därmed kraven på vilka aktörer som bör involveras i en TGI. Tillsammans arbetar aktörerna i ICoCA transnationellt över flera länder för att de standarder och praxis som finns i den privata säkerhetsindustrin ska re-spektera mänskliga rättigheter och följa internationell humanitär lag. Därmed kan anses att även den andra dimensionen uppfylls av ICoCA, då den säger att både deltagarna i en TGI samt deras aktiviteter bör vara transnationella. Vidare utför samarbetet uppgifter som syftar till att lösa problem över flera länder och därför kan även den tredje dimensionen anses vara uppfylld, vilken syftar till att organi-sationen ska utföra uppgifter som syftar till att lösa transnationella problem och som handlar utanför ramarna av en nationalstat.
Därutöver så är även arbetet som ICoCA utför institutionaliserat till den grad att de har en generalförsamling, en styrelse och ett sekretariat, samt att arbetet är institutionaliserade på ett sätt att det finns en regelbundenhet. Den fjärde dimens-ionen kan därmed också anses vara uppfylld då den säger att organisatdimens-ionen ska vara institutionaliserad till den grad att det finns möjlighet till regelbunden kom-munikation mellan medlemmarna (Westerwinter, 2019b). Sammanfattningsvis kan sägas att det framför allt är kravet på både en företagsaktör och en aktör från
civilsamhället som skiljer en TGI från andra transnationella samarbeten. Denna gränsdragning är viktig då det är relevant att rent begreppsmässigt kunna skilja mellan en TGI och andra former av transnationella samarbeten.
3.2. Tidigare forskning om TGI
Tidigare forskning om TGI:s är emellertid bred men bör trots det anses som ett relativt ungt forskningsfält. Nedan sammanfattas och ges en översikt av detta forskningsfält som ämnesmässigt faller inom statsvetenskap och internationella relationer (IR). Exempelvis så betonar Schärferhoff, Campe & Kaan (2009:452) att transnationella publika-privata samarbeten har ökat betydligt och har därför blivit utforskade från olika teoretiska perspektiv just inom IR. Utifrån olika teore-tiska IR perspektiv har vissa antaganden kring deras uppkomst diskuterats. Bland annat diskuteras uppkomsten som ett resultat av en efterfrågan på effektiva lös-ningar kring styrning, eller av att aktörer drivs av en form av rationalitet där egen-nyttan fungerar som drivkraft och samarbete uppstår när flera aktörer delar samma intressen. Vidare diskuteras även den heterogenitet som finns bland transnation-ella samarbeten, då de finns i många olika former och utför många olika uppgifter (Schäferhoff, Campe & Kaan, 2009).
Tidigare forskning kring transnationella samarbeten har saknat en gemensam definition, men det har genomförts både extensiva och intensiva studier kring transnationella samarbeten som liknar TGI:s (Westerwinter, 2019b:138–139). Westerwinter (2019b:138) tillhandahåller en bra övergripande sammanfattning över tidigare forskningen kring TGI:s. Han redogör för att de utgör en central roll inom det internationella beslutsfattandet, där de återfinns inom många olika frå-geområden. Som ett resultat av dess centrala roll i internationellt beslutsfattande redogör Westerwinter (2019b) för att ett antal tidigare forskare betonar betydelsen att studera uppkomsten, designen och effekten för att få en utökad förståelse för den komplexitet som utgör det globala styrandet (Lake 2010; Avant et al. 2010; Barnett et al. 2016; Krisch 2017; Kahler 2018). Vidare pekar han på att forskning-en kring TGI:s främst utgörs av intforskning-ensiva fallstudier och betonar bristforskning-en på extforskning-en- exten-siva databaser. De få extenexten-siva databaser som återfinns är koncentrerade på
speci-fika frågeområden. Han listar ett urval av dessa som är gjorda av bland annat Pattberg et al. (2012); Hoffmann (2011); Bulkeley et al. (2014); Hale and Roger (2014); och Chan et al. (2018). Ett konkret exempel på en sådan extensiv studie är Andonova och Levys (2003) studie där de samlar in data kring transnationella samarbeten med inriktning på miljöarbete som uppkommit efter the World Sum-mit on Sustainable Development (WSSD). Studien undersöker mönster i struk-turerna kring samarbetena, kring staters deltagande samt kring effektiv styrning.
Då tidigare forskning på området emellertid är begränsat så avser den här uppsatsen att utgå ifrån forskningen av Westerwinter (2019b) för att leverera ett bidrag till fältet. Specifikt så fokuserar uppsatsen på Westerwinters (2019b) iden-tifiering av en ny specifik form av transnationellt samarbete som han benämner TGI:s, vilken begreppsligt redogjorts för i föregående avsnitt. Han har konstruerat ett nytt dataset som innehåller information om 636 TGI:s, vilka bildades mellan 1885 och 2017. Han utgår från tidigare forskning och identifierar problematiken med att det saknas dokumentation som samlar ett större urval av TGI:s. Bidraget som Westerwinter (2019b) gör är därmed till stor del att konstruera ett dataset. Tidigare forskning har fokuserat på mindre urval eller områdesspecifika dataset, där större urval av TGI:s endast finns inom till exempel miljösektorn. Westerwin-ter (2019b) motiverar därför sin insamling av data med att det finns en brist på systematiska data kring transnationella samarbeten. Han formulerar därefter en mer snäv definition av transnationellt samarbete som han väljer att kalla ”Trans-national governance initiatives” (TGI). Jag anser att snävheten i hans definition är intressant och fångar upp en outforskad del av transnationella samarbeten. Hans dataset visar på att sådana här typer av samarbeten finns i stor omfattning (636 identifierade TGI:s) och det illustrerar att sådana samarbeten måste anses vara relevanta för forskningen kring transnationella samarbeten.
3.3 Demokrati
För att kunna undersöka sambandet mellan demokrati och staters benägenhet att ingå i transnationellt samarbete är det också nödvändigt med en begreppslig defi-nition av demokrati. Det är nödvändigt för att kunna förstå vad det är för specifika
egenskaper som präglar en demokratisk stat och hur de här egenskaperna fungerar som drivande mekanismer i det sambandet vi vill studera. Jag kommer att be-gränsa mig till att redogöra för Dahls (1989) definition av demokrati, då uppsat-sens omfattning inte tillåter mig att redogöra för alla olika definitioner av demo-krati som finns. Dahls definition är ett bra val då det är en välkänd och etablerad definition av demokrati som täcker in de teoretiska egenskaper som kommer op-erationaliseras och bearbetas rent empiriskt i uppsatsens analysdel. Dahl (1989) föreslår ett bredare demokratibegrepp som innefattar mer än bara fria val. Han konstruerar ett nytt demokratibegrepp som han kallar för ”polyarki”, där han före-slår att följande sju specifika institutioner bör finnas för att en stat ska kunna anses som en demokrati;
1. Valda befattningshavare: kontrollen över myndigheternas politiska beslut ligger enligt författningen hos valda befattningshavare.
2. Fria och opartiska val: de valda befattningshavarna utses i regelbundet återkommande och opartiska val, där tvångsinslag är mycket begränsade. 3. Allmän rösträtt: praktiskt taget alla vuxna har rösträtt vid valen av
befatt-ningshavare.
4. Rätt att kandidera i val: praktiskt taget alla vuxna har rätt att kandidera till de offentligt valda befattningarna, även om åldersgränsen kan vara högre för att inneha en vald befattning än för att rösta.
5. Yttrandefrihet: medborgarna har rätt att utrycka sina åsikter om politiska frågor i vid bemärkelse, utan att riskera allvarliga straff. Detta innefattar kritik av makthavarna, staten, regeringen, det socioekonomiska systemet och den förhärskande ideologin.
6. Alternativa informationskällor: medborgarna har rätt att söka alternativa informationskällor. Sådana finns och är lagligt skyddade.
7. Föreningsfrihet: för att säkra sina olika rättigheter, inklusive dem som an-getts ovan, har medborgarna också rätt att bilda relativt oberoende före-ningar och organisationer, däribland partier och intressegrupper (Dahl, 1989, s.221).
Dahls (1989) definition är bred och illustrerar vikten av öppenhet, transparens och självständighet för medborgare och organisationer i den demokratiska staten.
3.4 Sambandet mellan demokrati och staters deltagande i
transnationellt samarbete
Den teoretiska debatten som berör demokratins effekt på staters närvaro i trans-nationellt samarbete handlar om betydelsen av den öppenhet och frihet som präg-lar demokratiska stater. Andonova et al. (2017) menar att stater som har fria och öppna system är mer benägna att samarbeta med icke-statliga aktörer i transnat-ionella samarbeten. De menar även att icke-statliga aktörer tillåts ha större infly-tande i demokratiska stater som ett resultat av de civila och politiska rättigheter som finns, vilket också främjar deltagande i transnationella samarbeten. Kahler (2017) menar i linje med Andonova et al. att demokratiska stater är mer benägna att samarbeta med andra aktörer, vilket främjar transnationellt samarbete. Vidare menar även Andonova (2014) att demokratin har en viktig betydelse för att stater ska involveras i transnationella samarbeten, då hon genom tidigare litteratur ar-gumenterar för att både de inhemska och internationella institutionella strukturer-na formar samarbete och möjligheter mellan stater och andra aktörer. Liberala demokratier antas därmed vara speciellt benägna att ingå i transnationella samar-beten.
Jag skulle vilja betona en viss problematik i den tidigare litteraturen kring demokrati och staters benägenhet att ingå i transnationella samarbeten som tas upp av Westerwinter (2019b). Problemet utgörs av att det saknas systematiska empiriska undersökningar kring just sambandet av att liberala demokratier de facto är speciellt benägna att ingå i transnationella samarbeten. Detta trots att det finns en tung empirisk betoning i litteraturen. Även om det kan vara rimligt att anta att öppna liberala demokratier är mer villiga till internationellt samarbete, är det viktigt att det finns konkreta bevis för att det ska gå att säkerställa ett orsaks-samband. Viktigt i sammanhanget är också att Andonovas (2014) se Westerwinter (2019b:163) hypotes kring sambandet mellan demokrati och staters benägenhet att
ingå i transnationella miljöinitiativ inte får något faktiskt stöd i hennes egen undersökning.
För att kunna förstå den empiriska kontexten bättre så väljer därmed Wester-winter (2019b:162–167) att göra en första tillämpning av sitt nya dataset genom att undersöka sambandet mellan just demokrati och staters benägenhet att ingå i TGI:s. Han betonar att hans undersökning är en replikering av tidigare forskning som varit begränsad till ämnesspecifika transnationella samarbeten. Westerwinter (2019b) menar att tillämpningen med hans dataset kommer kunna ge nya insikter kring sambandet. Han genomför en multivariat regressionsanalys av sambandet tillsammans med kontrollvariabler och finner att sambandet är både positivt och statistiskt signifikant. Resultatet går i linje med tidigare forskning och stärker där-för hypotesen kring sambandet mellan demokrati och staters benägenhet att ingå i transnationellt samarbete. Emellertid så används inte hela datasetet i Westerwin-ters (2019b) undersökning då han endast analyserar en korrelation över 20 länder för år 2015, vilket är svårt att förstå när det finns data för flera år. Han fastställer därmed en korrelation och inte kausalitet, eftersom vi inte kan veta i vilken rikt-ning ett eventuellt orsakssamband rör sig. Det sambandet som han ser kan därmed tänkas vara ett resultat av skevhet, där det är möjligt att samband endast finns i vissa av de länder som han undersöker men saknas i vissa andra. För att kunna utesluta att sambandet egentligen går i den andra riktningen, där en ökad närvaro i samarbeten som grundar sig i demokratiska värden ökar demokrativärdet, är det viktigt att undersöka sambandet över tid. Vidare är det även viktigt att testa sam-bandet i två riktningar för att kunna utesluta det omvända samsam-bandet. En under-sökning som lyfter in en längre tidsdimension samt undersöker sambandet från två riktningar, lägger en tydligare grund för att vi ska kunna göra anspråk på kausali-tet mellan demokrati och staters närvaro i transnationella samarbeten (Teorell och Svensson, 2016:159–182).
4. Teori
4.1 Analysram
Inom den tidigare forskningen finns det en teoretisk enighet kring hypotesen att demokratin är betydelsefull för staters beslut att ingå i transnationella samarbeten, och det är en stark betoning på flera demokratiska egenskaper som drivande mek-anismer. Det som är viktigt för den här undersökningen är just den här enigheten. Mer specifikt så utgör enigheten den teoretiska grunden för uppsatsens analys.
För att kunna bygga upp en analysram och välja de fall som kommer använ-das i undersökningen, är det nödvändigt att konkretisera vad det är för demokra-tiska egenskaper som enligt tidigare forskning ökar staters benägenhet att ingå i transnationella samarbeten. Tidigare forskning menar att icke-statliga aktörer har mer utrymme som ett resultat av de rättigheter som finns i demokratiska stater, och tillåts därför engagera sig både nationellt och transnationellt. Det här resulte-rar i att demokratiska stater har en högre tolerans och har lättare att samarbeta med icke-statliga aktörer i transnationella samarbeten (Andonova et al., 2017:254; Kahler, 2017:161). Det är de institutionella strukturerna inom demokratiska stater som formar möjligheter och samarbeten mellan andra stater och aktörer (An-donova, 2014). I Dahls (1989) definition av demokrati illustreras det att demokra-tiska stater tillåter medborgare och aktörer inom staten att fritt organisera sig och göra sina röster hörda. De civila och politiska rättigheterna, som till exempel ytt-randefrihet och föreningsfrihet (Dahl, 1989), möjliggör samarbeten inom och ut-anför nationalstaten (även när de valda beslutsfattarna inte deltar).
Utifrån ovan redogörelse av nuvarande forskningsbild och Dahls definition av demokrati, vill jag argumentera för att det är tre egenskaper som är av betydelse för demokratins effekt på transnationellt samarbete; 1) Öppenhet. De institution-ella strukturerna i en demokratisk stat möjliggör samarbete med andra aktörer, då
delta i sådana samarbeten; 2) Civila och politiska rättigheter. De rättigheter som präglar en demokratisk stat (yttrandefrihet, rätten att organisera sig, rösträtt) främ-jar icke-statliga aktörer och låter dem verka både på nationell och internationell nivå; och till sist 3) Tolerans. Då demokratiska stater tillåter och stöttar icke-statliga aktörer från olika delar av samhället att engagera sig politiskt, är de även mer toleranta mot olika typer av aktörer även utanför staten, vilket även ökar san-nolikheten för ett samarbete med olika typer av aktörer internationellt. Det främjar därför deras närvaro i transnationella samarbeten.
4.2 Hypoteser
Som tidigare nämnts så har tidigare forskning inte kunnat se att det finns en kau-salitet mellan sambandet, däremot har korrelation identifierats. Utifrån den här vetskapen, bör vi även kunna teoretisera om att det finns ett omvänt samband i icke-demokratier. En avsaknad eller försämring av egenskaperna öppenhet, civila och politiska rättigheter och tolerans bör därför minska staters benägenhet att ingå i transnationella samarbeten, vilket föreslagits av Westerwinter (2019b:162–163). Det kan därför antas vara relevant att undersöka det omvända sambandet och se om det ger ett omvänt resultat. Utifrån argumentationerna kring de tre demokra-tiska egenskaperna, öppenhet, civila och polidemokra-tiska rättigheter och tolerans som hypotetiska drivande mekanismer för staters benägenhet att ingå i TGI:s, kan alltså även det omvända orsakssambandet antas finnas. Mer precist så kan en minskad demokratigrad, dvs en minskning i öppenhet, civila och politiska rättig-heter och tolerans, inom ett land antas föranleda en minskad närvaro inom olika TGI:s. Denna uppsats ämnar därför att testa följande hypoteser:
H1: ”En ökad demokratigrad ökar staters benägenhet att ingå i TGI:s.”
H2: ”En minskad demokratigrad minskar staters benägenhet att ingå i TGI:s.”
5.Metod
Den här delen av uppsatsen redogör och argumenterar för mina val av fall, vilka ligger till grund för det nya dataset som jag själv konstruerat. Här redogör jag även för mina operationaliseringar av den oberoende variabeln och den beroende variabeln som gör sambandet som ska testas mätbart. Jag redogör även för de kon-trollvariabler som inkluderas i undersökningen för att kunna isolera orsakssam-bandet, samt för hur datasetets konstruktion har gått till. Att konstruera det dataset som uppsatsen lutar sig mot en stor del av uppsatsens arbete och har varit väldigt tidskonsumerande. Detta eftersom konstruktionen här är direkt modellerad på hur tidigare forskning genomfört tidigare konstruktion av dataset. Att genomföra kon-struktionen på exakt samma vis är viktigt för att kunna hävda en direkt jämförbar-het till de resultat som tidigare forskning redovisat. Den data som studien tillför undersökningen och forskningsfältet skall därmed förstås som ett viktigt bidrag i sig eftersom den också utökar existerande dataset.
5.1 Val av fall
I den här uppsatsen har ett selektivt urval gjorts. Urvalet utgörs av två länder, Tu-nisien och Ungern. De här två länderna lämpar sig bra för att testa de två hypote-serna av sambandet mellan demokrati och staters benägenhet att ingå i transnat-ionellt samarbete, eftersom de kan antas utgöra sannolika fall av sambandet i båda riktningarna. Valet av dessa två länder motiveras utifrån den så kallade ”most-likely”-metoden. Metoden är som ett verktyg för att välja ut de fall som ligger till grund för analys och går ut på att man väljer fall utifrån det resultat man förväntar sig att få i undersökningen. De fall som väljs är de fall som man anser kunna max-imera sannolikheten för att få de resultat man förväntar sig (Teorell och Svensson 2007: 154–156). Både Tunisien och Ungern har genomgått stora demokratiska
utvecklingar. Demokratin i Tunisien har nyligen förbättrats medan den har för-sämrats i Ungern. De båda ländernas utvecklingar är kraftiga och visar på en stor förändring i demokratigrad (Freedom House, 2021c); Freedom House, 2021d). Därför argumenterar jag, utifrån teorin i denna uppsats, för att det också bör vara en stor sannolikhet att dessa länders närvaro i TGI:s också har förändrats i olika riktningar.
Mitt val av fall motiveras därför med att både Tunisien och Ungern är två län-der som kan antas maximera sannolikheten att jag kan finna en förändring i när-varo i TGI:s utifrån en förändrad demokratigrad. Vidare vill jag nämna att det selektiva urvalet, där jag begränsat mig till två länder och en tidsperiod på elva år, dels motiveras genom uppsatsens begränsade omfattning (det finns varken tid eller utrymme för att täcka flera länder), dels för att det tillåter mig att undersöka de två länderna mer ingående under en längre tidsperiod.
De två länderna var även inkluderade i Westerwinters (2019b) dataset men endast fram till 2017, och då min undersökning sträcker sig fram till 2020, bidrar denna uppsats till forskningsfältet genom ny empiri. Mer specifikt så har jag kon-struerat ett dataset för dessa två länder utifrån hur Westerwinter (2019b) konstrue-rade sitt dataset, vilket ger nya data för dessa två länder vars närvaro i TGI:s inte tidigare undersökts under tidsperioden 2018 och 2020. Mitt val av fall bidrar där-för även med kompletterande data till hans dataset, vilket gör att resultaten direkt kan relateras till tidigare forskning eftersom operationaliseringen är densamma.
Tunisien kommer vara det landet som testas för den första hypotesen, som sä-ger att en ökad demokratigrad leder till en ökad benägenhet att ingå i TGI:s. Valet av Tunisien motiveras med att landet har sedan 2010 gått från att vara en autokra-tisk stat till att utvecklas till en demokrati (Freedom house, 2021d). I figur 1.1 illustreras den kraftiga demokratiska utvecklingen som skett i Tunisien de senaste 10 åren. Vi kan se att landet hade en mycket låg demokratigrad (23 i värde på Freedom House skala) och klassades därför inte heller som en demokrati. Utifrån figuren kan vi sedan se att demokrativärdet kraftigt förbättras och tar det största steget mellan 2011 och 2015, där demokrativärdet ökar från 23 till 79. Till sist kan vi se i tabellen att demokrativärdet har försämrats något mellan 2018 och 2020, då värdet ligger på 70 år 2020. Trots försämringen under de sista tre åren har
Tuni-sien fortfarande ett högt demokrativärde (Freedom House, 2021d). Då landets demokratigrad ökat kraftigt, är det rimligt att anta att de demokratiska egenskaper som diskuterats tidigare (öppenhet, tolerans och civila samt politiska rättigheter) som viktiga för en stats ökade benägenhet att ingå i transnationellt samarbete har förbättrats. För att kontrollera för det har jag tittat på de subkategorier som mäts i Freedom House index. För att kontrollera om öppenheten, toleransen och de civila samt politiska rättigheter har förbättrats, tittar jag först på kategorin ”politiska rättigheter” som består av tre subkategorier och utgör en skala som går från 0 till 40, där 40 är det bästa värdet. Summan av samtliga värden för de tre subkategori-erna visar att värdet för politiska rättigheter i Tunisien har ökat från 5 år 2010 till 32 år 2020, vilket är en kraftig ökning. Vidare tittar jag på kategorin ”civila frihet-er” som består av fyra subkategorier och mäts från en skala mellan 0 och 60, där 60 är det bästa värdet. Summan av de fyra subkategorierna visar att de civila fri-heterna har ökat från 18 år 2010 till 38 år 2020. Notera att öppenhet och tolerans är en del av de subkategorier som inräknas i de två kategorier jag nyss redogjort för (Freedom House, 2021a) Jag förväntar mig därför att deras ökade demokrati-grad och förbättring av de viktiga demokratiska egenskaperna har lett till en ökad närvaro i TGI:s. Förutsättningarna för att kunna se det resultat jag förväntar mig är därför maximerade och Tunisien kan därför argumenteras vara ett lämpligt val för att testa den första hypotesen.
Figur 1.1
På y-axeln mäts Tunisiens demokrativärde på en skala mellan 0 till 100 och x-axeln visar tidspe-rioden 2010 till 2020. Figuren visar därmed den demokratiutveckling som skett i Tunisien mellan 2010 och 2020.
Ungern är det land som valts för att testa den andra hypotesen, som säger att en minskad demokratigrad leder till minskad benägenhet att ingå i TGI:s. Ungern har valts ut då deras demokratigrad har minskat så pass mycket sedan 11 år till-baka att det numera räknas som en hybridregim (Freedom house, 2021a) Det här illustreras i figur 1.2 där vi kan se en minskning från värdet 90 vid år 2010 till värdet 70 vid år 2020. Förändringen i demokrativärde i Ungern är mindre extrem i jämförelse med Tunisien, men jag vill trots det argumentera för att Ungerns de-mokratiförändring är stor nog för att kunna lämpa sig som ett bra val för under-sökningen. Då Ungerns demokratigrad minskat är det rimligt att anta att de demo-kratiska egenskaper som diskuterats tidigare som viktiga för en stats ökade benä-genhet att ingå i TGI:s har försämrats. För att kontrollera för det har jag tittat på de subkategorier som mäts i Freedom House index. För att kontrollera om öppen-heten, toleransen och de civila samt politiska rättigheter har förbättrats, tittar jag även här på kategorin ”politiska rättigheter” först som består av tre subkategorier och utgör en skala som går från 0 till 40, där 40 är det bästa värdet. Summan av samtliga värden för de tre subkategorierna visar att värdet för politiska rättigheter i Ungern har minskat från 37 vid år 2010 till 27 vid år 2020, vilket är en relativt
stor minskning. Vidare tittar jag på kategorin ”civila friheter” som består av fyra subkategorier och mäts från en skala mellan 0 och 60, där 60 är det bästa värdet. Summan av de fyra subkategorierna visar att de civila friheterna har minskat från 54 år 2010 till 43 år 2020. Notera att öppenhet och tolerans är en del av de subka-tegorier som inräknas i de två kasubka-tegorier jag nyss redogjort för (Freedom House, 2021a). I enlighet med teorin som denna uppsats bygger på så förväntar jag mig därför att Ungerns minskade demokratigrad har lett till en för landet minskad när-varo i transnationella samarbeten. Förutsättningarna för att kunna se det resultat jag förväntar mig är därför maximerade och Ungern kan därför argumenteras vara ett lämpligt val för att testa den andra hypotesen.
Figur 1.2
På y-axeln mäts Ungerns demokrativärde på en skala mellan 0 till 100 och x-axeln visar tidspe-rioden 2010 till 2020. Figuren visar därmed den demokratiutveckling som skett i Ungern mellan 2010 och 2020.
5.2 Forskningsdesign
För att kunna besvara uppsatsens frågeställning och testa de två hypoteserna an-vänds forskningsdesignen ”beskrivande statistik”. Den här forskningsdesignen tillåter mig att sammanställa, beskriva och till slut analysera den data som an-vänds för att besvara uppsatsens frågeställning. Beskrivande statistik är ett bra
verktyg när den data som ska undersökas inte går att analyseras utan att samman-ställa den. I den här metoden använder man variabler, vilka består av den empi-riska data som ska analyseras uttryckt i text eller siffror (Österman & Folke, 2021:4).
Teorell och Svensson (2016:107) beskriver att den statistiska analystekniken är lämplig för extensiva studier. Den beskrivande statistiken tillåter en att reducera den stora mängden information som insamlas, vilket leder till möjligheter att kunna spåra mönster i den data som används i undersökningen. De hypoteser som testas i den här uppsatsen kräver insamling av data som ska analyseras, då jag ska se om det finns ett samband över tid. Syftet med uppsatsen är därför inte att stu-dera en eller flera specifika fall intensivt på djupet, utan snarare att hitta mönster i data över tid kring de två utvalda fallen. Med anledning av uppsatsens syfte och analytiska ramverk passar därför beskrivande statisk bra som forskningsdesign. Då uppsatsens syfte kräver att jag hittar mönster i data, skulle en regressionsana-lys kunna tänkas vara en passande metod. Men jag vill argumentera för att en regressionsanalys inte är nödvändig för den här uppsatsen då jag endast har två analysenheter. Jag ska, som tidigare nämnt, titta på Tunisiens och Ungerns när-varo i TGI:s över en elva-årig period och se om det skett någon förändring i den numeriska data som jag kommer samla in. Det är endast två länder som analyse-ras, vilket resulterar i att det är genomförbart att analysera materialet endast ge-nom att titta på de tabeller med beskrivande statistik som jag ska sammanställa. En regressionsanalys kan därför antas vara överflödig och kommer troligen att ge liknande svar. Hade uppsatsen haft ett mycket större antal analysenheter, hade det varit svårare att få en överblick över de mönster som ska urskiljas med endast beskrivande statistik, men den här undersökningen har endast två analysenheter vilket gör att beskrivande statistik är en lämplig metod.
5.3 Operationalisering
5.3.1 Beroende variabel
sam-transnationellt samarbete som skapats av Westerwinter (2019b). Den begreppsliga definitionen av TGI:s har redogjorts för tidigare i uppsatsen. Då jag på egen hand ska söka efter och identifiera TGI:s som inkluderar både Tunisien och Ungern har jag därför utgått ifrån de kriterier Westerwinter (2019b) ställt upp när han identifi-erade TGI:s till sitt eget dataset. För att kunna identifiera TGI:s använde han och ett team av forskare sig av 13 olika databaser. De sökte även på olika TGI:s hem-sidor för att kunna identifiera ytterligare samarbeten som inte fanns inkluderade i databaserna, samt identifierade samarbeten som fanns i existerande fallstudier (Westerwinter, 2019b:145). Jag använder samma kriterier då det är viktigt att identifieringen är så lika som möjligt, då en TGI omfattas av de kriterier han ställt upp. Om jag väljer att undgå de kriterier Westerwinter (2019b) ställt upp, kan jag inte definiera de transnationella samarbeten jag identifierar med mina valda länder som TGI:s. Jag sökte även igenom samma databaser som han och hans team an-vänt sig av, samt använde samma metod genom att identifiera ytterligare initiativ genom olika TGI:s hemsidor. De kriterier som Westerwinter (2019b) använt sig av för att definiera och identifiera TGI:s är följande;
1. Involverar minst en stat och/eller mellanstatlig organisation, en företagsak-tör samt en akföretagsak-tör från civilsamhället. För att en stat ska klassas som en stat bör det vara en regeringsaktör eller en statlig myndighet som är den aktiva aktören. Subnationella statliga aktörer, som till exempel en stad eller kommun, innefattas inte i definitionen. Definition av en mellanstatlig aktör följer definitionen enligt Correlates of war (COW) project (Pevehouse et al.2004) se Westerwinter (2019b:141), vilket innebär att den mellanstatliga organisationen bör ha minst tre medlemsstater, bör hålla plenum en gång minst vart tionde år och innehar ett permanent sekretariat och ett motsva-rande högkvarter. En företagsaktör innebär antingen företag, branschorga-nisationer eller stiftelser. En aktör från civilsamhället innefattar icke-statliga organisationer, samarbeten mellan icke-icke-statliga organisationer, universitet eller forskningsinstitut.
2. Deltagare och deras aktiviteter i en TGI bör definieras av transnationell karaktär. Det innebär att det bör finnas medlemmar från minst två stater och/eller en mellanstatlig organisation. Samarbetet bör vara aktivt i mer än ett land.
3. Samarbetet ska utföra uppgifter som syftar till att lösa transnationella pro-blem och som handlar utanför ramarna av en nationalstat. Sådana uppgif-ter kan till exempel vara skapande av standarder eller regler som styr sta-ters beteenden, finansiering av projekt, generering eller spridning av in-formation och kunskap samt dagordningsfunktion, övervakning, upprätt-hållande eller rättstillämpning av regler och standarder.
4. Organisationen ska vara institutionaliserad till den grad att det finns möj-lighet till regelbunden kommunikation mellan medlemmarna. För att en TGI ska räknas som institutionaliserad bör den ha någon form av organisa-torisk struktur, och ska inte vara ett samarbete som präglas av oregelbun-denhet. Samarbeten som är spontana och projekt-baserade som inte kan uppvisa regelbundenhet innefattas inte i definitionen (Westerwinter, 2019b)
Utifrån Westerwinters (2019b) definition och kriterier på vad för typer av ak-törer och egenskaper en TGI bör innefatta, kommer jag att skapa ett eget dataset. Jag konstruerar därmed ett eget dataset utifrån den tidigare operationaliseringen genom att applicera den på två länder. Mitt dataset kommer innehålla information om TGI:s där Tunisien och Ungern är involverade, vilket innefattar en elva-årig period från 2010 till 2020. Jag kommer identifiera de här ländernas TGI:s med hjälp av de kriterier som ställts upp, och använder utvalda databaser som tidigare använts för att kunna identifiera nya samarbeten.
5.3.2 Oberoende variabel
I uppsatsen fungerar demokrati som oberoende variabel, då det är demokratins effekt på staters benägenhet att ingå i TGI:s som undersöks. Jag väljer att
operat-ionalisera demokrati till Freedom House demokratiindex för att kunna mäta varia-beln empiriskt. Valet av Freedom House demokratiindex grundar sig i indexets omfattning, då det mäter egenskaper som tidigare redogjorts som relevanta för staters benägenhet att ingå i transnationella samarbeten, som till exempel öppen-het samt civila och politiska rättigöppen-heter. Freedom house mäter demokrati på två sätt, dels numeriskt, dels genom status. De mäter ett lands demokrati numeriskt genom 10 indikatorer på politiska rättigheter och 15 indikatorer på medborgarfri-het. Varje indikator mäts med en skala mellan noll och fyra, där fyra är det högsta värdet. Det högsta sammanlagda värdet för politiska rättigheter är 40, och 60 för medborgarfrihet. Sammanlagt blir därför 100 det högsta värdet av demokrati ett land kan bli tilldelad. Den sammanlagda kombinationen på värdena av båda kate-gorier av indikatorer avgör därefter vilken demokratistatus ett land tilldelas. Det finns tre olika demokratistatusar; fri, delvis fri och inte fri (Freedom House, 2021b)
5.3.3 Kontrollvariabler
Jag har valt att använda de kontrollvariabler som Westerwinter (2019b) använder i sin undersökning kring sambandet mellan demokrati och staters benägenhet att ingå i TGI:s Då jag ska undersöka ett likadant samband har jag därför valt att in-kludera de kontrollvariabler som han har identifierat som potentiella underlig-gande mekanismer. Jag kommer att använda alla variabler med undantag för två. Dels exkluderar jag regionala fixed effects, som i hans undersökning används för att kontrollera skillnader mellan regioner. Då min uppsats endast undersöker två länder har jag valt att exkludera den variabeln, då det inte kommer gå att urskilja ett mönster mellan olika regioner. Dels exkluderar jag även kontrollvariabeln ”viktat handelsflöde”, vilket motiveras med att uppsatsens omfattning inte tillåter detta. Samtliga variabler som används som kontrollvariabler har insamlats i linje med de källor som Westerwinter (2019b) inhämtat sin information från för att koda sina variabler. Följande variabler kommer användas;
1. Inblandning i mellanstatliga organisationer
3. Inblandning i internationella mellanstatliga organisationer (Wester-winter, 2019b:163–164).
Den första variabeln ”inblandning i mellanstatliga organisationer” antas vara bra att kontrollera då inblandning i mellanstatliga organisationer kan innebära en högre benägenhet för stater att ingå i TGI:S (Chan & Müller, 2012; Andonova, 2014) se Westerwinter (2019b:163). För att mäta just denna kontrollvariabel så använde Westerwinter (2019b:163) den senaste uppdaterade versionen av COW IGO data (Pevehouse et al., 2015) som innehåller information om mellanstatliga organisationer mellan 1816 och 2014. Då jag undersöker länder mellan 2010 och 2020 kan jag inte använda samma källa eftersom det då skulle fattas data för åren mellan 2015 och 2020. Jag har därför valt att söka efter mellanstatliga organisat-ioner med hjälp av the Yearbook of International Organizations (YIO), vilken anger data fram till och med 2021.
Den andra variabeln ”BNP” är inkluderad då tidigare forskning anser att ett lands ekonomiska makt påverkar deras intressen och kan därmed öka benägenhet-en (Andonova & Levy, 2003; Pattberg et al., 2012; Bulkeley et al., 2014) se Wes-terwinter (2019b:164). Han använder data från World Bank’s World Development Indicators, vilket jag också väljer att göra då den källan innehåller data som sträcker sig fram till 2021 (Westerwinter, 2019b:164).
Den tredje variabeln ”inblandning i internationella mellanstatliga organisat-ioner” är inkluderad då den kan antas följa liknande argumentation som för den första variabeln. Westerwinter (2019b:164) använder data från the Yearbook of International Organizations (YIO) för att hitta information om internationella mel-lanstatliga organisationer, vilket även jag väljer att göra då databasen innehåller data som sträcker sig fram till 2021.
5.4. Datasetskonstruktion
Som tidigare nämnts så utgör den data som studien tillför undersökningen och forskningsfältet ett viktigt bidrag. Det har varit tidskonsumerande att konstruera detta dataset. Nedan redovisar jag hur genomförandet gått till. Konstruktionen
utgår ifrån samma metod och kriterier som Westerwinter (2019b) använt för att identifiera TGI:s. Kriterierna fastställs i begreppsdefinitionen, som jag har re-dogjort för i den inledande delen av uppsatsen. Vidare använder jag samma data-baser som Westerwinter (2019b) för att identifiera samarbeten. De datadata-baser som har använts för att identifiera TGI:s är följande;
1. Global Solution Network (GSN) databas 2. The UNEP Climate Initiatives Platform
3. The UN Framework Convention on Climate Change International Cooperative Initiatives database
4. The UN Partnerships for the Sustainable Development Goals data-base
5. UN Small Island Developing Action Platform 6. Yearbook of International Organizations
Vidare söktes även samarbeten i databaser som gjorts av Pattberg et al. (2012), Andonova et al. (2017), Hale och Roger (2014), Eichenauer och Reins-berg (2017), Michaelowa och Michaleowa (2017) samt MSI Integrity & Duke Human Rights Center at the Kenan Institute for Ethics (2017). Samarbeten från ”The UN WSSD partnership database” och ”MSI Integrity & Duke Human Rights Center at the Kenan Institute for Ethics (2017) identifieras genom Westerwinters databas (Westerwinter, 2019a), då länken från hans källförteckning dirigerar mig till samma sida som ”the UN partnerships for the sustainable development goals database”. ”The UNFCC International Cooperative Initiatives Database” har slutat uppdateras efter 2013 och hjälper mig därför endast att identifiera samarbeten innan det året. Vidare har jag även kontrollerat för de initiativ i Westerwinters (2019a) dataset som identifierades slumpmässigt. Då en del av databaserna saknar sökfunktioner som tillåter mig att identifiera TGI:s direkt, har jag på egen hand behövt spåra initiativen och manuellt kolla om samarbetena uppfyllt de olika kri-terierna. Jag har även varit tvungen att följa Westerwinters (2019b) metod att spåra ytterligare samarbeten som inte redogörs för i databaserna, genom att manu-ellt leta på olika identifierade samarbetens hemsidor efter ytterligare samarbeten och vidare kontrollera för om de uppfyller kriterierna utifrån information på deras
respektive hemsidor. Den information om TGI:s i Tunisien och Ungern som jag har identifierat, kommer sammanställas och presenteras i tabeller tillsammans med informationen om kontrollvariablerna samt förändringarna i ländernas demo-krativärden. Informationen i tabellerna kommer därefter tillåta mig att studera sambandet mellan demokrati och de två ländernas närvaro i transnationella sam-arbeten.
5.5 Metodkritik
Det insamlandet av data som jag har genomfört har som tidigare nämnt gjorts med syfte att efterlikna den metod som Westerwinter (2019b) använt. Det är ett med-vetet val för att kunna utöka den empiri som redan finns kring TGI:s på exakt samma mätbara vis. Detta medför att jag kan relatera mina resultat direkt till tidi-gare forskning. Poängen med datasetskonstruktionen är därför att replikera insam-landet för att på samma sätt kunna testa sambandet mellan demokrati och staters benägenhet att ingå i TGI:s som även det testats tidigare. Jag har varit väldigt noga i mitt insamlande av data men vill trots det föra en diskussion kring brister som kan tänkas finnas. Som illustreras i det tidigare kapitlet har jag på ett meto-diskt sätt efterliknat Westerwinters (2019b) insamling av data, genom att använda mig av samma databaser och kriterier för att identifiera TGI:s. Dessutom väljer Westerwinter (2019b) och hans kollegor att även söka på redan identifierade TGI:s hemsidor för att vidare kunna identifiera ytterligare samarbeten, vilket är något även jag har gjort. Jag vill trots det betona att det finns en risk att jag inte lyckats identifiera samtliga TGI:s som Tunisien och Ungern är involverade i mel-lan 2010 och 2020, det går inte att utesluta risken att jag har kunnat missa vissa samarbeten. Det är något som bör finnas i åtanke för läsaren när jag sedan presen-terar mina resultat och analyserar dem. Den här risken kan givetvis även tänkas appliceras på den data som identifierats av tidigare forskning, och det krävs ytter-ligare arbete för att med säkerhet kunna fastställa att forskningen lyckats identifi-era samtliga TGI:s. Trots de riskerna som kan tänkas finnas, vill jag återigen be-tona att jag på ett metodiskt och noggrant sätt har konstruerat och samlat in min data på samma sätt som Westerwinter (2019b) och hans kollegor.
Emellertid så finns det en problematik med att direkt relatera mina resultat till Westerwinters (2019b) resultat. Som tidigare nämnts så fastställer Westerwinter (2019b) en korrelation. Problematiken utgörs av att han testar sambandet över flera länder men endast vid en tidpunkt (år 2015) så kan vi inte veta i vilken rikt-ning ett eventuellt orsakssamband kan tänkas röra sig. Dessutom så utgör korrelat-ionskoefficienten ett värde som representerar det genomsnittliga sambandet för samtliga länder. Detta innebär att det kan finnas en del länder med i undersök-ningen där sambandet de facto inte finns, men att dessa döljs av att det kan finnas väldigt starka samband i andra fall (Teorell och Svensson, 2016:159–182). När ett forskningsfält utvecklas, såsom detta håller på att göras, är det viktigt att bidra med kumulativa bidrag. Jag menar att en viktig del i detta är att genomföra fall-studier där enstaka länder analyseras över tid.
Angående kausalitet. En kritiker kan hävda att ökat deltagande i TGI:s kan bi-dra till en ökad demokratigrad genom samma mekanismer som teorin i stort anger. Genom transnationella samarbeten som faller utanför nationalstaten kan demokratiska värden öka. Vi kan inte utesluta att samarbeten hos icke-statliga aktörer som bygger på en ökad grad av öppenhet, civila och politiska rättigheter och tolerans på sikt bidrar till en demokratiseringsprocess i det civila samhället, därför är ett viktigt bidrag som denna uppsats levererar att just ta med tidsdimens-ionen i analysen. Genom att ta med tidsdimenstidsdimens-ionen och testa sambandet i två riktningar så kan vi komma närmare att göra anspråk på kausalitet (Teorell och Svensson, 2016:165-166).
6.Resultat och analys
6.1 Resultat
Tabell 1.1
Årtal TGI IGO BNP i miljarder US dollar INGO Demokrativärde 2010 2 5 44,1 1 23 2011 2 6 45,8 1 23 2012 5 1 45, 1 58 2013 1 0 46,3 1 59 2014 4 3 47,6 0 63 2015 6 2 43,2 3 79 2016 0 1 41,8 0 79 2017 0 1 39,8 2 78 2018 2 0 39,8 0 70 2019 1 0 39,8 0 69 2020 0 0 - 0 70
Insamlade data mellan 2010–2020 över Tunisiens närvaro i TGI:s, närvaro i IGO:s (mellanstat-liga organisationer), BNP, närvaro i INGO:s (internationella icke-statligs organisationer) och landets demokrativärde.
I tabell 1.1 ser vi sammanställningen av resultatet från min undersökning av Tunisien. För att kunna analysera sambandet mellan demokrativärdet och de två staternas närvaro i TGI:s är det fördelaktigt att plocka ut de resultat jag fått från varje land i bitar och beskriva vad de innebär. Jag inleder resultatdelen med att redogöra resultaten från undersökningen av Tunisien och börjar med TGI:s. I ta-bell 1.1 kan vi se att Tunisiens närvaro i TGI:s under den aktuella elva-åriga
peri-oden är relativt ojämn. Det går dock att urskilja en minskning efter år 2015, då Tunisien endast ingår i tre samarbeten under de sista fem åren, vilket kan jämföras med de första sex åren där de ingår i 20 samarbeten. Mellan 2016 och 2017 ingår Tunisien inte i några samarbeten, trots den höga demokratigraden under de åren. Mellan 2018 och 2020 har demokratigraden minskat igen, då den går från 78 un-der 2017 till 70 unun-der 2020.
För att isolera det huvudsakliga sambandet valde jag även att inkludera tre kontrollvariabler. I tabell 1.1 illustreras resultaten mellan samtliga kontrollvariab-ler och sambandet mellan demokratigrad och närvaro i TGI:s. I fallet Tunisien ser vi en samvariation när vi kontrollerar för ”IGO”, då Tunisien ingå i färre IGO:s under decenniets andra halva vilket även reflekteras bland deras närvaro i TGI:s, då den också minskar under den perioden. Under de första sex åren ingår de i 17 IGO:s, i jämförelse med de sista fem åren där de ingår i två IGO:s. Vi kan alltså se att Tunisiens närvaro i TGI:s och IGO:s samvarierar till en viss grad, då båda re-sultaten illustrerar en minskning under de sista fem åren. Vidare kontrollerar jag för BNP. Vi ser att det under de första fem åren fram till 2014 sker det en ökning i BNP, däremot vänder sedan utvecklingen och landets BNP försämras och hamnar på en lägre nivå 2019 i jämförelse med 2010. När vi isolerar för BNP ser vi därför en samvariation mellan variabeln och vår beroende variabel. Avslutningsvis kon-trollerar jag för INGO:s, där det inte går att urskilja en lika tydlig utveckling som tidigare variabler. Landet ingår i nästan lika många INGO:s under decenniets första halva som under den andra halvan, vilket innebär att vi inte kan se en sam-variation mellan den här kontrollvariabeln och vår beroende variabel. En obser-vation som kan nämnas är dock att Tunisien ingår i flest INGO:s under 2015, vil-ket även är fallet med deras närvaro i TGI:s. Sammanfattningsvis går det att se att Tunisien visar på en minskad närvaro i både TGI:s och IGO:s samt en minskning i BNP under de sista fem åren.
Tabell 1.2
Årtal TGI IGO BNP i miljarder US dollar INGO Demokrativärde
2010 3 8 131,9 4 91
2012 3 3 128,5 3 88 2013 0 3 135,4 0 88 2014 2 7 140,8 0 88 2015 3 1 125,1 1 82 2016 0 1 128,5 0 79 2017 1 1 143 0 76 2018 2 0 160,4 1 72 2019 1 1 163,5 0 70 2020 1 1 - 0 70
Insamlade data mellan 2010–2020 över Ungerns närvaro i TGI:s, närvaro i IGO:s (mellanstatliga organisationer), BNP, närvaro i INGO:s (internationella icke-statliga organisationer) och landets demokrativärde.
I tabell 1.2 ser vi sammanställningen av resultatet från min insamling av data från Ungern. Vi kan utifrån den första raden av variablerna, som redogör för TGI:s, undersöka vårt huvudsakliga samband. Där kan vi se att Ungerns närvaro i TGI:s är relativt jämn. Under den första delen av decenniet, mellan 2010 och 2015, är demokratigraden som högst och går från 91 till 82. Under den tidspe-rioden ingår Ungern i 12 TGI:s. Under den andra delen av decenniet (2016 till 2020) har demokratigraden minskat ytterligare (från 79 till 70), och Ungern ingår i fem samarbeten. Det sker därmed en liten minskning i Ungerns benägenhet att ingå i TGI:s.
För att isolera sambandet inkluderade jag även här de tre kontrollvariablerna. I tabell 1.2 illustreras resultaten från undersökningen av samtliga kontrollvariab-ler. I fallet Ungern ser vi en samvariation när vi kontrollerar för ”IGO”, då Ungern ingår i färre IGO:s under decenniets andra halva vilket även reflekteras bland de-ras närvaro i TGI:s, då den också minskar under den perioden. Vidare kontrollerar jag för BNP, där vi kan se i tabell 1.2 att Ungerns BNP ökar under decenniets andra halva, vilket inte överensstämmer med landets minskade närvaro i TGI:s. Avslutningsvis kontrollerar jag för INGO:s, där en samvariation med Ungerns närvaro i TGI:s kan observeras, då både närvaron i INGOs och TGI:s minskar under decenniets andra halva.
6.2 Analys:
I den här delen ska resultaten analyseras och därmed försöka besvara det forsk-ningsproblem som genomsyrat uppsatsen, vilket frågar om en ökad demokratigrad ökar staters närvaro i transnationella samarbeten. För att kunna svara på forsk-ningsproblemet är det nödvändigt att blicka tillbaka till de två hypoteser som ut-gör det analytiska ramverket och vilka grundas i teoretisk empiri från tidigare forskning. Följande hypoteser ställs upp i uppsatsen;
H1: ”En ökad demokratigrad ökar staters benägenhet att ingå i TGI:s.” H2: ”En minskad demokratigrad minskar staters benägenhet att ingå i TGI:s.”
Utifrån min operationalisering av demokratibegreppet och djupdykning i tidi-gare forskning kring sambandet mellan demokrati och staters närvaro i transnat-ionella samarbeten, lyfte jag fram tre specifika egenskaper i demokratier som fö-reslagna drivande mekanismer i sambandet som står i fokus för undersökningen. De tre egenskaperna var öppenhet, tolerans samt politiska och civila rättigheter.
6.2.1 Hypotes 1; en ökad demokratigrad ökar staters benägenhet att
ingå i transnationella samarbeten”
Inledningsvis vill jag börja med att analysera Tunisien som var det fall som jag använde för att testa den första hypotesen, vilken antar att en ökning i demokrati-värde ökar staters närvaro i TGI:s. Det åskådliggörs i kapitel 6.1 att Tunisien upp-levde ett kraftigt ökat demokrativärde under den aktuella perioden, där det gick från 23 till 79 mellan 2010 och 2020. Vidare hade även värdena i de subkategorier som jag operationaliserade för de tre viktiga demokratiska egenskaperna även ökat mycket i värde, vilket också kan utläsas i samma kapitel. Utifrån de kun-skaperna drogs slutsatsen att Tunisien är ett optimalt fall för den första föreslagna hypotesen och bör ha ökat sin närvaro i TGI:s. Min undersökning visar, trots de maximerade chanserna för positivt resultat, inte en tydlig korrelation. Mellan 2010 och 2015 ökar demokrativärdet med 56 poäng på skalan, vilket är en kraftig ök-ning. Där kan vi också se i tabell 1.1 att landet ingår i en relativt stor del TGI:s.
Mellan 2016 och 2017 ligger landet kvar på en relativt hög demokratinivå, men trots det ingå de inte i några nya samarbeten alls. Mellan 2018 och 2020 sjunker demokratigraden (men ligger trots det kvar på en relativt hög nivå), och landet väljer att endast ingå i tre nya samarbeten. Det beteendet går emot teorin och föl-jer inte min föreslagna hypotes. Det som sker mellan 2016 och 2020 kan därför inte förklaras utifrån de teoretiska utgångspunkter som använts i uppsatsen. Det innebär att vi inte kan se ett tydligt samband trots Tunisiens förbättrade förutsätt-ningar för demokrati (öppenhet, tolerans och politiska samt civila rättigheter) vil-ket måste tolkas som ett förvånande resultat. Förväntningarna på att landet skulle öka sin närvaro i TGI:s under decenniets andra halva med stöd av tidigare forsk-ning, kan därför inte anses vara uppfyllda.
Under rubriken 6.1 redogörs även resultaten för kontrollvariablerna. I fallet Tunisien visar två av kontrollvariablerna på samvariation med den beroende vari-abeln, vilket är IGO:s och BNP. Båda kontrollvariabler följer samma mönster som den beroende variabeln, vilket ger en implikation att de är två möjliga mellan- eller bakomliggande variabler. Den tredje kontrollvariabeln, INGO:s, visar inte på samvariation med den beroende variabeln. Det här resultatet ger därför intressanta implikationer, då tidigare forskning gjort anspråk på korrelation (Westerwinter, 2019b). När tidsdimensionen lyfts in, som jag gjort i min undersökning, observe-ras inte den tydliga korrelationen som tidigare forskning hävdar. Mina resultat stämmer snarare överens med Andonovas (2014) tidigare forskning som inte kun-nat se korrelation mellan demokrati och staters närvaro i TGI:s. Då resultaten inte visar på ett tydligt samband mellan demokratigrad och staters närvaro i TGI:s, trots att fallet som testats har maximerade förutsättningar (most-likely fall), kan jag inte med säkerhet göra anspråk på korrelation i fallet Tunisien. Sammanfatt-ningsvis kan vi i fallet Tunisien dra slutsatsen att vi inte kan observera ett starkt samband, trots att landet har kraftigt förbättrat de förutsättningar (öppenhet, tole-rans och politiska samt civila rättigheter) som tidigare forskning och den här upp-satsen har identifierat som drivande mekanismer i staters benägenhet att ingå i TGI:s.
De förvånande resultaten bör dock tolkas med försiktighet. Som tidigare nämnt under avsnittet metodkritik finns det en risk att jag har missat att identifiera
samarbeten som Tunisien valt att gå in i. Om så är fallet, skulle mitt resultat kunna ifrågasättas. Vidare vill jag nämna att mitt val av fall bör finnas i åtanke när vi observerar de förvånande resultaten. Jag anser att det är viktigt att diskutera kring den risk som finns att Tunisien inte var ett optimalt val. Det finns en risk att landet inte lyckats uppfylla kriterierna för vad ett ”most-likely” fall bör vara på ett till-räckligt sätt. Om så är fallet, kan de viktiga demokratiska egenskaperna inte ha förbättrats tillräckligt mycket för att påverka Tunisiens närvaro i TGI:s, vilket i sin tur kan ha påverkat resultatet kring sambandet. Däremot vill jag argumentera att jag valde landet utifrån de specifika kriterier som jag jobbade utifrån, där jag bedömde den demokratiska utvecklingen som tillräcklig. I det här fallet ansåg jag att landet var lämpligt för min undersökning, då Tunisien var ett av få länder som hade förändrats kraftigt i demokratigrad, inom ramen för Freedom House demo-kratiindex, under den aktuella perioden för undersökningen. Hade jag haft andra kriterier hade jag naturligtvis vägt in dem i mitt val av fall, men utifrån Freedom House demokratiindex ansåg jag att Tunisien var ett bra val. Trots ovanstående argumentation vill jag ändå flagga för de risker som skulle kunna tänkas vara bi-dragande orsaker till de förvånande resultaten.
6.2.2 Hypotes 2; en minskad demokratigrad minskar staters
benägen-het att ingå i transnationella samarbeten”
Vidare ska jag analysera fallet Ungern som var det fallet som jag använde för att testa den andra hypotesen, vilken antar att en minskning i demokrativärde minskar staters närvaro i TGI:s. I tabell 1.2 ser vi att Ungern inte visar på en lika kraftig minskning i demokrativärde som Tunisien. Landet tappar 21 poäng på Freedom House demokratiindex, vilket jag anser vara mycket över en elva-årig tidsperiod. Värdena för de subkategorierna som operationaliserats för de tre demokratiska egenskaperna som anses vara viktiga drivande mekanismer för staters ökade/minskade närvaro i TGI:s, har i fallet Ungern minskat vilket illustreras i kapitel 6.1. Utifrån de kunskaperna argumenterade jag för att Ungern kan anses vara ett ”most-likely” fall för en minskad närvaro i TGI:s mellan 2010 och 2020. Emellertid är det trots det svårt att urskilja ett tydligt samband i fallet Ungern. Det finns en liten minskning i deras närvaro i TGI:s under perioden, vilket illustreras i
tabell 1.2. Även i det här fallet är resultaten, trots minskningen, något förvånande. Resultaten följer, men med mycket små marginaler, den hypotes som underbyggts av den teoretiska empirin. Den tidsdimension som jag lyfter in visar även här att Westerwinters (2019b) slutsats om korrelation inte kan anses vara säker. Min undersökning av fallet Ungern hade för avsikt att undersöka om sambandet följde den andra riktningen, vilket jag vill argumentera för att det gör. Dock visas sam-bandet med så pass små marginaler att jag inte vill med säkerhet göra anspråk på korrelation. Som vi kunde se i kapitel 6.1 ingick Ungern i 12 samarbeten mellan 2010 och 2015, samt 5 samarbeten mellan 2016 och 2020. Jag vill argumentera för att det är så pass små marginaler, att det uppvisade sambandet skulle kunna bero på andra orsaker. Under rubriken 6.1 redogörs resultaten för kontrollvariab-lerna. I fallet Ungern visar två av kontrollvariablerna på samvariation med den beroende variabeln, vilket är IGO:s och INGO:s. Båda kontrollvariabler följer samma mönster som den beroende variabeln, vilket ger en implikation att de två kontrollvariablerna är möjliga mellan- eller bakomliggande variabler. Den tredje kontrollvariabeln, BNP, visar inte på samvariation med den beroende variabeln. Sammanfattningsvis kan vi även i fallet Ungern dra slutsatsen att vi inte kan ob-servera ett starkt samband, trots att landet har försämrats i de förutsättningar (öp-penhet, tolerans och politiska samt civila rättigheter) som tidigare forskning och den här uppsatsen har identifierat som drivande i staters benägenhet att ingå i TGI:s.
Jag vill även i fallet Ungern flagga för risken att jag inte lyckats identifiera samtliga samarbeten som landet ingått i under den aktuella perioden. Det finns en risk att jag inte lyckats identifiera samtliga samarbeten och om forskare skulle lyckas identifiera ytterligare sju samarbeten mellan 2016 och 2020 skulle korrelat-ion inte längre kunna fastställas. Av den anledningen för jag den ovanstående dis-kussionen om sambandet, där jag anser att de små marginalerna bör finnas i åtanke när jag gör ett försiktigt anspråk på korrelation. Med det sagt vill jag dock återigen betona att jag på ett mycket noggrant och metodiskt sätt samlat in min data, både för Tunisien och Ungern, där jag anser att jag trots risken för missar har lyckats identifiera de flesta samarbeten. Vidare kan även valet av fall diskuteras, då Ungerns demokratigrad inte förändrats lika kraftigt som Tunisiens. Det finns
