K A T E G O R I S E R I N G A R A V B A R N I F Ö R S K O L E Å L D E R N
Malmö Studies in Educational Scienses No. 44
© Kristian Lutz, 2009.
Omslagsbild: Melanie Rasmussen ISBN 978-91-977100-6-0 ISSN 1651-4513 Holmbergs, Malmö 2009
KRISTIAN LuTz
KATEGORISERINGAR AV
BARN I FÖRSKOLEÅLDERN
Styrning & administrativa processer
Malmö högskola, 2009
Lärarutbildningen
Publikationen finns även elektroniskt, se www.mah.se/muep
Det finns många som ska tackas för deras stöd under min process att skriva en avhand-ling. Kollegorna på enheten BUS, Malmö Högskola, ett speciellt tack till Göran Kvist som jag har kontinuerligt blött och stött mina tankar med. Marjanna de Jong som har hjälpt mig med översättningar och kommit med synpunkter. Annika Månsson och Ann-Christine Vallberg-Roth för mentalt stöd.
Doktoranderna i handledningsgruppen (särskilt Anna Sandell, Angerd Eilard & Camilla Löf för hjälp med korrekturläsning), samt Lena Rubinstein Reich och Sven Pers-son för värdefulla synpunkter.
Mina opponenter på olika seminarier Magnus Tideman, Peder Haug, Thomas Wahl och Jerry Rosenqvist. Mina biträdande handledare Maj Asplund-Carlsson och Anna- Lena Tvingstedt.
Den enskilda person som trots allt varit mest betydelsefull och funnits med som ett ovärderligt stöd hela vägen är min huvudhandledare Ingegerd Tallberg-Broman. Hon har haft förmågan att ”pusha” respektive bromsa mig när jag har behövt det, samt har givit mig förtroende att utforma mitt egna forskningsprojekt.
Afslutningvis et stort tak til Pia og Melanie som har støttet mig under det sidste vigtige år af denne utfodring.
INNEHÅLL
1. INLEdNINg ... 11
2. SyftE och ProbLEMforMuLErINg ... 18
Problemformulering ...18
Preciserade frågeställningar ...20
Avhandlingens disposition ...20
3. forSkNINgSdISkurSEr oM bArNS AvvIkELSEr ... 23
Normalitet, avvikelse och makt ...24
Nordiska perspektiv på integration, segregation och inkludering ...27
diskursanalyser inom svensk (special)pedagogisk forskning ...29
Specialpedagogik och förskola ...30
Studier kring specifika funktionsnedsättningar ...32
Interventionstudier ...32
Studier med utgångspunkt i läroplaner ...33
Inkluderingstudier ...35
kritiska perspektiv inom den internationella forskningen om förskolan ...36
4. tEorEtISkA utgåNgSPuNktEr och bEgrEPP ... 39
Social konstruktionism ...40
kritisk diskursanalys (cdA) ...42
Sociala institutioner och aktörer ...44
organisationer och legitimitet ...46
Synliggörande (visibility) ...50
tekniker (technical aspects) ...50
rationalitet, legitim kunskap och medveten aktivitet (rational and thoughtful activity) ...51
formandet av identiteter (formation of identities) ...51
diskurser och makt ...52
teoretiska implikationer för den egna studien ...54
Analysmatris ...54
5. MEtod och gENoMförANdE ... 58
fallstudie som metod ...58
Stadsdelen fågelsången ...60
förvaltning och förskoleverksamhet i stadsdelen ...61
genomförande ...64
Materialinsamling ...65
Samtalsobservation ...67
Arkivsökning ...68
Intervjuer ...69
Styrdokument och Sou-utredningar ...72
Analys av materialet, tillvägagångssätt ...72
Analytisk verktygslåda baserad på kritisk diskursanalys ...74
Analytikerns position ...75
Etiska överväganden...75
6. PoLIcytExtEr I Ett hIStorISkt PErSPEktIv ... 77
utvecklingspsykologins inträde i förskolans värld ...79
barnstugeutredningen (bu) och några kritiska uppföljningar ..81
utbyggnadsfasen av förskolan ...87
I den ekonomiska krisens kölvatten ...92
demokratisering och decentralisering ...98
7. utvEckLINgS- och AvvIkELSEbEdöMNINgAr: PEdAgogISkA PErSPEktIv...104
kategoriseringar och tekniker ...104
tekniker i mötet mellan pedagoger och barn ...106
observationer ...106
Program och projekt ...110
Individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram ...114
8. bArNS ProbLEM I ANSökNINgAr ...118
Språk och kommunikation ...121
koncentrationssvårigheter ...124
Sammanfattning koncentrationssvårigheter ...126
utagerande barn ...128
Sammanfattning utagerande barn ...130
åtgärder i ansökningarna ...131
Analys ...132
9. AvvIkELSEbEdöMNINgAr: AdMINIStrAtIvA PErSPEktIv ...137
Styrning och administrativa processer ...137
verksamhetsmöte ...141
Social förändring eller reproduktion ...152
10. I SkärNINgSPuNktEN MELLAN oLIkA ProfESSIoNELLA fäLt ...160
kunskap och disciplin ...160
barn i behov av särskilt stöd: kategoriseringens funktion i den pedagogiska organisationen ...162
verksamma kategorier i den diskursiva praktiken, administrativt perspektiv ...168
Legitimiteten att definiera begrepp ...172
utfall av ansökningar ...174
utredning, kategorisering och diagnos som legitimitetsskapare ...177
Ett exempel utifrån en ansökningshandling ...178
11. dISkuSSIoN ...184
Att synliggöra problemet ...185
kunskap och rationalitet ...189
Styrdokument som kunskapsförmedlare ...189
Makten att definiera barnens problem ...190
Administrativ erkännelse av viss kunskap ...192
tekniker i olika kontext ...193
Styrdokument som styrningsteknik...193
tekniker i förskoleverksamheten ...194
Ansökningar en teknik för resursfördelning på administrativ nivå? ...195
Subjektspositioner ...195
barnets subjektspositioner ...196
Subjektspositioner i mötet mellan föräldrar och institutionen ...198
Pedagogernas subjektspositioner ...199
Några avslutande reflektioner ...199
Analys baserat på ett teoretiskt begrepp ...199
behovet av pedagogisk forskning avseende barn i förskoleåldern ...200
förslag till framtida forskning ...202
12. ENgLISh SuMMAry ...203
background to the study ...204
research on special education in preschool ...205
theory and method...206
Empirical material...208
findings ...209
rEfErENSEr ...219
9
1. INLEDNING
Förskoleåldern är i realiteten människoblivandets och person-lighetsbildningens gyllene ålder. Under ingen period äro heller utvecklingsriskerna större. Men under ingen annan period äro möjligheterna större till verkligt resultatrika ingripanden, medi-cinskt och pedagogiskt, för att rätta till snedvriden utveckling, stimulera en försenad utveckling eller socialt anpassa individen till sin omgivning (SOU 1951:15, s. 73.)
Citatet är hämtat från en statlig utredning rörande barnträdgårdar i början av 1950-talet. Under denna period växte tilltron till ut-vecklingspsykologin som en diskurs för att vetenskapliggöra sam-hällets verksamheter för barn. Citatet avspeglar en tidsanda präg-lad av en vetenskapsoptimism i linje med modernitetsprojektets ra-tionalitet. Barnet framstår som ett individualiserat formbart ”ut-vecklingsprojekt” som ska anpassas till omgivningens krav. Formu-leringarna i texten känns idag troligen som otidsenliga och barnet framstår som passivt utan eget agentskap.
En annan läsning av citatet är att under denna period läggs grunden för ett speciellt sätt att se på barn, som kännetecknas av ett kompensatoriskt tänkande och förhållningssätt. Uttryck som
snedvriden utveckling formuleras idag på nya sätt, men de kunska-per och rationaliteter som betonar det individuella barnet som ett riskprojekt som via medicinskt och pedagogiskt bemötande ska kunna formas och anpassas till omgivningens krav, är i högsta grad en aktuell tankefigur. Som ett led i detta behövs någon form av be-dömning av barnets utveckling, som i nästa steg kan utmynna i att
10
avvikelser ”demaskeras”. Upptäckter av det ”onormala” utgör se-dan grunden för olika kategoriseringar av barnen.
Utvecklingsbedömningar av förskolebarn formaliserades via ka-tegorin barn med särskilda behov i Barnstugeutredningen (SOU 1972: 26, 27). Vid den tidpunkten var det ett sätt att ge förtur för vissa barn och deras familjer till förskolans verksamhet som då bara kunde erbjudas till ett begränsat antal barn. Under de kom-mande årtiondena skedde en kraftig utbyggnad av barnomsorgen varför den ursprungliga funktionen för kategoriseringen, att ge för-tur för vissa barn, tappade sin aktualitet. Under denna period skedde också en integration av barn med olika funktionsnedsätt-ningar och med undantag av några begränsade grupper av barn (t.ex. en del barn med grav utvecklingsstörning, autism, dövhet) finns i princip hela variationen av barn representerade i dagens för-skolverksamhet.
När förskolan organiserades tillsammans med grundskolan i slu-tet av 1990-talet blev Skolverket tillsyningsmyndighet även för för-skolans verksamhet. I Skolverkets rapport Tio år efter förskolere-formen kommenteras insatserna avseende barn i behov av särskilt stöd i förskolan. I rapporten konstateras:
Resultaten av fallstudierna tyder också på att insatser för sär-skilt stöd har vissa problematiska inslag. Det kan handla om att resurserna inte räcker till, att bedömningarna är godtyckliga el-ler att en diagnos i princip är en förutsättning för stödinsatser (Skolverket, 2008, s.51).
I rapporten görs inga analyser av den ökning som rapporteras ifrån kommuner och stadsdelar ifråga om andelen barn i behov av sär-skilt stöd. Att bedömningarna av barn i behov av särsär-skilt stöd upp-fattas godtyckliga, samtidigt som det hävdas att en diagnos krävs för att få extra stödinsatser, kan verka motsägelsefullt. Skolverkets rapport synliggör en problematik som härrör från hur empiriskt material samlas in, analyseras och presenteras i utredningar av denna typ. Resultaten blir fragmentariska då processer som sker i praktiken inte uppmärksammas eller blir föremål för djupare ana-lyser. Bakomliggande orsaker till detta kan vara att definitionen av
11
barn i behov av särskilt stöd är otydlig, i kombination med att de juridiska direktiv som styr praktiken ger ett stort tolkningsutrym-me för lokala aktörer på olika nivåer.
I denna avhandling studeras, problematiseras och analyseras ka-tegorin barn i behov av särskilt stöd i förskolan och de kategorise-ringsprocesser som knyter an till begreppet. Hur kategorin har växt fram och konstruerats, fyllts med olika innehåll är beroende av oli-ka ”sanningar” rörande barn i förhållande till historisoli-ka och kultu-rella förlopp i samhället.
För att ge nya perspektiv kring konstruktioner av normalitet och avvikelser rörande barn i förskoleåldern, utgår min studie från so-ciologiska och organisationsteoretiska teorier. Tidigare studier som gjorts kring utvecklings- och avvikelsebedömningar i förskolan har i stor utsträckning haft en psykologisk/pedagogisk utgångspunkt. Kategoriseringen barn i behov av särskilt stöd får olika betydelser och funktioner på olika nivåer. Studien utgår från tre nivåer:
• Samhällelig/policynivå, som berör aspekter rörande styr-ning av verksamheten i relation till ekonomi, ideologi och profession.
• Administrativ nivå, som avser processer på förvaltnings-nivå som formar avvikelsebedömningar av barn i försko-leåldern.
• Verksamhetsnivå, som utgår ifrån olika tekniker1
i mötet mellan barn och pedagoger som påverkar bedömningar av barns utveckling.
Studier som berör frågor kring normalitet och avvikelser är tämli-gen frekventa inom en rad socialvetenskapliga discipliner. Ett pro-blem i dessa studier är att de sällan baseras på empiriskt material och praktiker som direkt berör de processer som syftar till att skilja ut det avvikande från det normala. Genom att min undersökning företrädesvis tar utgångspunkt i de administrativa
1
Med begreppet tekniker avses aktörers utformning och anpassning av verksamheten i relation till ett beskrivet och synliggjort problem. Att utforma en läroplanstext utgör ett exempel på en teknik på samhällelig/policynivå som då exempelvis relaterar till befintlig praktik, forskning, ideologiska och ekonomiska villkor i samhället.
12
processer som formar praktiken synliggörs olika aktörers påverkan i processen. Samhälleliga institutioner producerar sina sanningar som ligger till grund för kategoriseringar och bedömningar av människor. Många beslut tas idag på en lokal, administrativ nivå som en effekt av decentraliseringen. I samhällen som bygger på li-berala styrningsmekanismer får kategoriseringar av denna typ ofta funktionen att fördela resurser.
Jag anser att kategorin barn i behov av särskilt stöd är central för de pedagogiska bedömningar som görs av barn i förskoleål-dern. Via kategoriseringen formas olika praktiker som bara margi-nellt beskrivits och analyserats inom forskningen. Viss forskning bedrevs under 1980-talet kring specialpedagogiska frågor i försko-lan (t.ex. Wiechel, 1981; Toshach, 1983; Lindh-Munther, 1986; Rabe & Hill, 1987). Intresset var i stor utsträckning beroende på den integrering1
som gjordes av barn med olika typer av funktions-nedsättningar. Min studie belyser de ”nya” praktiker som växte fram då centrala resurser på kommun- eller stadsdelsnivå avsattes för att kompensera barngrupper med barn i behov av särskilt stöd. För att närma mig dessa praktiker har jag valt att utgå ifrån hur språket används för att uppnå legitimitet, samt analyserat olika ak-törers och professioners påverkan i denna process.
Idag finns en variation mellan olika kommuner/stadsdelar rö-rande hur organisationen kring barn i behov av särskilt stöd är ut-formad. Skolverket (2008) pekar på att denna verksamhet förhål-landevis ofta har bibehållits centraliserad i kommunerna. Ett an-sökningsförfarande för att få tillgång till extra resurser har utveck-lats som medför att resursfördelningen ofta avgörs på förvaltnings-nivå i samråd med föreståndare/rektorer.
Specialpedagogisk forskning riktad mot förskolan har sedan slu-tet av 1980-talet varit sporadisk. I de forskningsöversikter som gjorts på början av 2000-talet inom det barnpedagogiska området (Lind, 2001; Asplund Carlsson, Pramling Samuelsson & Kärrby, 2001; Klerfeldt, 2002; Haug, 2003) återfinns bara enstaka forsk-ningsprojekt som är specialpedagogiskt inriktade med fokus på förskolan. Emanuelsson, Persson och Rosenqvist (2001)
1
När jag använder begreppet integrering i detta sammanhang så syftar jag på en rumslig integrering på en organisationsnivå.
13
rar att de inte kunnat finna något enda forskningsprojekt eller stu-die som i egentlig mening skulle kunna karakteriseras som försko-lestudie inom det specialpedagogiska området mellan åren 1995-2000. Ett nyvaknat intresse för frågor av specialpedagogisk karak-tär inom förskolan har dock kunnat märkas de senaste åren och direkt eller indirekt behandlas och problematiseras specialpedago-giska frågor i några studier (exempelvis Bladini, 2004; Nordin-Hultman, 2004; Markström, 2005; Lutz, 2006; Siljehag, 2007).
Den förändring som skett inom forskningen kring specialpeda-gogiska frågor i grundskolan, med allt fler studier som utgår ifrån senmoderna teorier med sociologiska influenser, förekommer i mindre utsträckning inom förskoleforskningen. På senare tid har flera avhandlingar skrivits som baseras på diskursanalytiska teori-er/metoder (t.ex. Hjörne, 2004; Asp Onsjö, 2006; Andreasson, 2007; Assarsson, 2007). Dessa studier är särskilt intressanta i för-hållande till denna avhandling då de berör frågor kring olika peda-gogiska/administrativa tekniker som direkt eller indirekt påverkar verksamheten rörande elever i behov av särskilt stöd, såsom elev-planer, åtgärdsprogram, elevvårdsamtal och policytexter. De empi-riska materialen analyseras avseende styrning, makt och problema-tiserande perspektiv på de rationaliteter och kunskaper som ligger till grund för praktiken att språkligt kategorisera elever i behov av särskilt stöd.
Den internationella forskningen kring specialpedagogiska frågor kopplade till förskolan bedrivs i stor utsträckning i USA. Då förut-sättningar mellan olika länders sätt att organisera barnomsorg skil-jer sig avsevärt är det svårt att göra direkta jämförelser. Utifrån ett svenskt perspektiv är den amerikanska forskningen av sådan ka-raktär att den skulle kunna bedrivas inom andra discipliner än (special)pedagogik, framförallt psykologi, psykiatri och socialt ar-bete. Den specialpedagogiska forskningen i USA bidrar starkt till att kategoriska och kompensatoriska synsätt på barns avvikelser har blivit en dominerande diskurs.
Internationell forskning som tar sin utgångspunkt i sociologiska och kritiska teorier finns i större utsträckning representerat i Au-stralien (MacNaughton, 2000, 2005; Woodrow & Brennan, 1999)
14
och i Storbritannien (Walkerdine, 1990, 2002; Miller & Rose, 1986; Rose, 1996, 1999).
Begreppen styrning och makt kan förefalla mindre centrala i ett postmodernt samhälle där individens särart och förmåga att själv göra rationella val är markerad. Utifrån ett kritiskt perspektiv så betonas dock att det finns gränser för dessa individuella val, exem-pelvis dimensioner som handlar om vuxnas/barns eller flick-ors/pojkars olika subjektspositioner som avspeglar maktstrukturer, vilka ofta överordnas individens autonomi. Styrningen har blivit mer subtil och makten är ofta svårare att lokalisera.
Ett centralt teoretiskt begrepp som används i avhandlingen är
governmentality. Genom att utgå från detta begrepp öppnas möj-ligheter att ge nya perspektiv på utvecklings- och avvikelsebedöm-ningar. Istället för att lägga fokus på individuella egenskaper hos barn, bidrar studien med nya perspektiv på praktiker och processer på en organisatorisk nivå. Jag utgår i stor utsträckning från Deans´ (1999) tolkning av begreppet. Han lyfter fram olika aspekter på hur styrning sker av samhälleliga praktiker. Han betonar att insti-tutionella verksamheter ofta utgår ifrån att ett problem först måste
synliggöras. Därefter utvecklas på olika nivåer inom institutionen eller för styrningen av densamma olika tekniker för att bemöta det definierade problemet. Teknikernas utformning utgår från olika
kunskaper och rationaliteter som bygger på praktiska eller teore-tiska utgångspunkter. För att styrning ska bli möjlig krävs också olika subjektspositioner för de inblandade aktörerna och dessa är stadda i en ständig förändring.
Inom forskningen rörande barn betonas idag allt mer barnet som en aktör med ett eget agentskap. När man betraktar kategorin barn i behov av särskilt stöd, är dessa barn bedömda och definierade från ett vuxenperspektiv. En utgångspunkt för vuxnas bedömning, är att dessa barn utgör ett problem. Syftet med att definiera dessa barn utifrån en problembild kan vara att de beskrivna problemen ska bemötas med rätt stöd som kan gynna barnet själv, verksamhe-ten och på lång sikt samhället i stort. Barnens agentskap blir där-med otydligt och barnens beteenden blir föremål för olika profes-sioners uppfattningar om normalitet/avvikelse. Normalitet är ett svårt begrepp att hantera, då det kan finnas olika kunskaper och
15
motiv som ligger till grund för de gränsdragningar som görs via begreppet.
I Lutz (2006) redovisas resultat från den fallstudie som också ligger till grund för den här avhandlingen. I det fortsatta arbetet har nya delar av det empiriska materialet bearbetats, men tyngd-punkten av arbetet har framförallt lagts på fördjupade analyser inom ett förändrat teoretiskt ramverk. En omstrukturering av ma-terialet har också gjorts och resultatskapitlen har lite skiftande upplägg vilket avspeglar den komplexitet som finns kring en kate-gorisering barn i behov av särskilt stöd. Utformning av avhand-lingen syftar till att skapa förståelse utifrån olika perspektiv och kontexter.
16
2. SYFTE OCH
PROBLEM-FORMULERING
Syftet med avhandlingen är att synliggöra och problematisera kate-goriseringen av barn i behov av särskilt stöd och att behandla olika perspektiv på praktiken att utvecklings- och avvikelsebedöma1 barn i förskoleåldern. Som en del av detta ingår att synliggöra hur grup-pen barn i behov av särskilt stöd definieras och processas administ-rativt genom den pedagogiska organisationen. En central inriktning i avhandlingen är vidare att undersöka hur legitimitet skapas för praktiken att definiera avvikelser bland barn i förskoleåldern, samt att analysera vilka kunskaper och rationaliteter som får genomslag i den diskursiva praktiken. Olika professioners tolkningsrätt ifråga om normalitet och avvikelse avspeglar olika kunskapsregimers legi-timitet för styrning av praktiken.
Studien innefattar pedagogers bedömningar/beskrivningar av barnens problem, processer för administrativ styrning och hur ka-tegorin barn i behov av särskilt stöd kan förstås i ett samhälleligt och historiskt perspektiv.
Problemformulering
Redan i dokument från verksamheten på barnträdgårdar under 1930-talet finns noteringar som bedömer barnens utveckling. Den-na praktik blommade ut i och med utvecklingspsykologins
1
Utvecklingsbedömning definierar jag som en pågående process där barnet bedöms mot en tänkt normalutveckling utifrån barnets ålder. En avvikelsebedömning däremot är när barnet kategoriseras som avvikande gentemot den tänkta normalutvecklingen. Dessa kategoriseringar kan vara i breda kategorier såsom barn i behov av särskilt stöd eller mer preciserade, exempelvis olika diagnoser.
17
siva intåg i den svenska förskolevärlden under 1930, 1940- och 1950-talen (Hultqvist, 1990; Tallberg Broman, 1991).
Kategorin barn med behov av särskilt stöd introducerades i Barnstugeutredningen (SOU 1972: 26, 27) och därmed formalise-rades utvecklingsbedömningarna. I läroplanstexter och andra offi-ciella dokument har det funnits en tendens att se barn i behov av särskilt stödsom en oproblematisk och enhetlig kategori, oberoen-de av oberoen-de situationsbundna variationer ifråga om bedömningsgrun-der som kan finnas.
Juridiskt sett finns få direktiv och styrningsmekanismer avseende kommuners (stadsdelars) sätt att definiera och hantera barn i be-hov av särskilt stöd. Decentraliseringen har ytterligare ökat möjlig-heten för lokala lösningar till hur man utformar praktiken, samt definierar begreppet. Enligt Skolverket (2004, 2008) rapporterar förskoleansvariga i kommuner och stadsdelar en tydlig ökning av andelen barn som bedöms vara i behov av stöd. Mest markant är ökningen i storstadsregionerna.
De flesta svenska forskningsarbeten som gjorts med förskolan som bas inom området specialpedagogik gjordes under 1980-talet (t.ex. Wiechel, 1981; Toshach, 1983; Lindh-Munther, 1986; Rabe & Hill, 1987). Dessa berörde olika frågor kopplat till integrering av barn med funktionsnedsättningar i förskolans verksamhet. Stu-dierna bidrog med kunskap kring pedagogiska anpassningar i för-hållande till gruppen barn med särskilda behov. Samtidigt proble-matiserades Barnstugeutredningens vaga definition av vilka barn som kan bedömas ingå i denna grupp.
I de statliga utredningar som gjorts efter Barnstugeutredningen har ytterligare försök gjorts att definiera begreppet barn i behov av särskilt stöd (Socialstyrelsen, 1987:3; Socialstyrelsen, 1995:2). På senare tid ger de statliga utredningarna uttryck för en mer proble-matiserande syn på utvecklings- och avvikelsebedömningar i för-skolan (SOU 1997:157; Skolverket, 2004, 2008). Även de enstaka forskningsarbeten som gjorts de senaste åren som berört specialpe-dagogiska frågor i förskolan, karaktäriseras av att frågornas kom-plexitet lyfts fram (exempelvis Bladini, 2004; Markström, 2005; Siljehag, 2007).
18
Preciserade frågeställningar
Den övergripande forskningsfrågan i avhandlingen är hur utveck-lings- och avvikelsebedömningar i förskolan, med utgångspunkt i kategorin barn i behov av särskilt stöd, kan förstås utifrån pedago-giska, administrativa och samhälleliga perspektiv. Hur olika pro-cesser formas via kategoriseringen utgör en viktig del av denna frå-ga. Genomgången av tidigare forskning, samt de utredningar som gjorts rörande utvecklings- och avvikelsebedömningar i förskolan, har lett fram till följande preciserade frågeställningar:
• Hur definieras barn i behov av särskilt stöd i förskolan? • Hur styrs denna kategoriseringspraktik?
• Hur legitimeras definitionerna som görs i olika kontexter? • Hur beskriver pedagoger de beteenden hos barn som ligger
till grund för att de kommer definieras som barn i behov av särskilt stöd?
Frågeställningarna i undersökningen behandlas i relation till empi-riskt material insamlat i en resurssvag1
stadsdel i en svensk stor-stad.
Avhandlingens disposition
Eftersom avvikelsebedömningar inom ramen för kategorin barn i behov av särskilt stöd sker i olika sammanhang med olika syften så har detta påverkat strukturen i avhandlingen. För att undvika ett alltför massivt och svårgenomträngligt teorikapitel tidigt i avhand-lingen har teoretiska utgångspunkter integrerats i några av resul-tatskapitlen.
Analyserna av det empiriska materialet görs i stor utsträckning parallellt med resultatredovisningen, men inte i alla kapitel. Genom att inte paketera det empiriska materialet i en förutbestämd form öppnas materialet för olika typer av analyser, vilket jag har ansett viktigt eftersom olika insamlingsmetoder har alstrat data av olika abstraktionsnivåer.
1
Resurssvag syftar på demografiska faktorer avseende befolkningen i stadsdelen.
19
Kapitel 3 tar utgångspunkt i socialvetenskaplig forskning rörande normalitet och avvikelser. Därefter lyfts några perspektiv som har betydelse för nordisk forskning inom specialpedagogik. Specialpe-dagogiska frågor har i liten omfattning berörts inom forskning av-seende förskolan i Norden. Med den bakgrunden presenteras ex-empel på internationell forskning som behandlar specialpedagogis-ka frågor.
Kapitel 4 utgår ifrån de övergripande teoretiska riktningar som lig-ger till grund för problemformulering, insamlandet av empiriskt material och analyser. Social konstruktionism och styrningsratio-nalitet är två centrala begrepp i genomgången. I kapitlet presente-ras också grunderna för en kritisk diskursanalys utifrån Fairclough (2001, 2003).
I kapitel 5 presenteras avhandlingens metod och genomförande. Diskursanalys som metod och teori tas upp liksom hur begreppet styrningsrationalitet i kombination med kritisk diskursanalys har används som ett analytiskt raster genom avhandlingen. Fallstudie som metod beskrivs liksom genomförandet av den egna fallstudien som ligger till grund för avhandlingen.
Kapitel 6 är det första kapitlet med empirisk presentation. I kapit-let görs nedslag i styrdokument och SOU-utredningar. Här ges en bild av hur kategorin barn i behov av särskilt stöd vuxit fram på en policynivå och hur begreppet bidrar till att synliggöra och legitime-ra avvikelsebedömningar i förskolan.
Kapitlen 7 och 8 behandlar tekniker i den pedagogiska organisa-tionen som utgår från kategorin barn i behov av särskilt stöd. I ka-pitel 8 ligger fokus på en av dessa tekniker, på ansökningshand-lingar, och hur pedagoger beskriver barns svårigheter.
Kapitel 9 behandlar utvecklings-/avvikelsebedömningar av barn i förskolan på en administrativ nivå. Extra vikt läggs vid ett verk-samhetsmöte som berör de avvägningar som finns kring att definie-ra gruppen barn i behov av särskilt stöd.
20
Kapitel 10 tar upp aspekter rörande olika professioners roll i pro-cessen att definiera, administrera och konstruera ”fakta” rörande förskolebarns avvikelser.
I kapitel 11 diskuteras min studie med utgångspunkt i begreppet styrningsrationalitet. Kapitlet innefattar också en kritisk gransk-ning av avhandlingen och förslag på framtida forskgransk-ning.
21
3. FORSKNINGSDISKURSER OM
BARNS AVVIKELSER
Internationella forskningskonferenser kan ofta synliggöra den diskrepans som kan finnas mellan olika riktningar inom ett forsk-ningsfält. Både när det gäller förskoleforskning och specialpedago-gisk forskning så skiljer ofta den nordiska forskningen ut sig ifråga om typen av forskningsfrågor, perspektiv, metoder och funktion gentemot verksamheten.
Avstamp i detta kapitel tas i en bred frågeställning som avser gränsdragning mellan normalitet och avvikelse. Studier som disku-terar denna gräns finns inom flera forskningsdiscipliner och kon-struktionistiska teorier har här bidragit med problematiserande perspektiv.
I den specialpedagogiska forskningen i Norden är frågan om gränsdragningar mellan normalitet och avvikelse av stor vikt. Detta märks i det fokus som finns på inkluderande teorier som bygger på en relationell syn på elevers avvikelser. Inom denna forsknings-diskurs har det på senare tid gjorts allt fler studier som belyser spe-cialpedagogikens egen roll som en normerande praktik. Diskurs-analyser som berör olika praktiker inom skolans verksamhet bidrar till att skapa en komplex bild av disciplinens roll i olika processer inom institutionen.
I den senare delen av kapitlet görs en internationell utblick som ger en schematisk bild av de dominerande internationella forsk-ningsperspektiv som präglar specialpedagogisk forskning om för-skola. Då den specialpedagogiska forskningen i Sverige i ringa om-fattning innefattat studier om förskolan presenteras inte någon
22
specifik genomgång med sådan fokus. Istället integreras dessa få studier i analyser av det empiriska materialet i avhandlingen.
Kapitlet avslutas med exempel på internationell förskoleforsk-ning som tar utgångspunkt i kritiska perspektiv med sociologiska förtecken, i linje med de perspektiv som utgör grunden för denna avhandling. Denna teoretiska ingång är förhållandevis blygsamt företrädd internationellt ifråga om omfång och genomslagskraft, men inriktningen har fått en ökad betydelse för svensk forskning inom flera socialvetenskapliga discipliner, exempelvis sociologi, so-cialt arbete och (special)pedagogik.
Normalitet, avvikelse och makt
En bred debatt pågår idag kring hur man kan se på begrepp som normalitet och avvikelser. Ifrågasättandet av gränserna mellan des-sa begrepp sker idag av forskare från en rad olika discipliner. Många arbeten som diskuterar dessa gränser hämtar influenser från Foucaults arbeten (t.ex. Vansinnets historia under den klassis-ka epoken, 1972/2001 och Övervakning och straff, 1974/2001). Enligt Skrtic (1995), (med influenser av Foucault), finns en stark koppling till olika professioners tolkningsrätt när det gäller att de-finiera normalitet. Vissa yrkesutövare kommer att ha makten att sätta gränsen mellan det normala och det avvikande.
Inom sociologin finns idag en rad forskare som diskuterar gränsdragningen mellan det normala och det avvikande. Kritiken riktar sig emot tanken om att klassificera, kategorisera och dia-gnostisera människor utifrån bedömda avvikelser. Detta ses ofta som ett försök att legitimera rådande ordning och syftar i stor ut-sträckning till att reproducera maktförhållanden (Börjesson, 1997, 2003; Kärfve, 2000; Börjesson & Palmblad, 2003; Börjesson, Palmblad & Wahl, 2005; Wahl, 2006).
En utveckling där beteendeproblem i allt större utsträckning be-skrivs i termer av biologiska avvikelser kallas ibland för en medika-lisering (Conrad & Schneider, 1992; Solvang, 1999). Denna medi-kalisering har ur ett sociologiskt perspektiv tolkats som en strävan mot att utveckla tekniker från samhällets sida för att kunna ge an-svarsbefrielse för avvikelser (t.ex. Scheff, 1969; Stone, 1984; Sol-vang, 1999). Solvang (1999) benämner detta som
23
ens framsida och pekar på hur diagnoser kan hjälpa både de barn som avviker och deras föräldrar. I relation till de tidigare alternati-ven då avvikelser ofta betecknades utifrån termer som lathet, dum-het och idioti kan denna utveckling uppfattas som human. Baksi-dan med medikaliseringen är att medicinska argument kan dölja social kontroll av grupper i samhället. Experterna definierar både gränser och formulerar problemen som på så vis kan flyttas ifrån samhället till de enskilda individerna. De administrativa experterna får en stor betydelse i denna process då de ofta blir de som avgör vilken tilldelning av samhälleliga resurser som kan motiveras via olika medicinskt definierade tillstånd.
Normalitet kan istället för att ses som en brist hos individen, utgå ifrån en föreställning om att det är ett relativt begrepp som definieras i förhållande till den miljö som individen möter.
När aktörer talar om ”upptäckter” av särskilda behov är det nästan alltid med skolans vardag som referens. Handikapp är en relation i meningen att det är i vissa situationer, miljöer, och i jämförelser som handikappet ”visar sig” (Börjesson, 1997, s. 19).
De olika synsätten kommer att påverka vilka åtgärder som anses adekvata i sammanhanget.
I Tidemans avhandling Normalisering och kategorisering (2000) presenteras tre sätt att se på normalitet:
Statistisk normalitet, det normala ses då som ett tillstånd som delas av en majoritet av befolkningen. Normalitet kan mätas och bedömas i relation till en normalfördelningskurva med hjälp av medelvärden och standardavvikelser.
Normativ normalitet, innebär att normaliteten bedöms utifrån de gängse värderingar som råder i ett samhälle under en viss tidpunkt.
Individuell eller medicinsk normalitet, normaliteten definieras i relation till sin motsats det vill säga avsaknad av det avvikande
24
eller det sjuka. Förenat med detta finns en tanke om att det krävs behandling av avvikelsen för att uppnå normalitet (Tide-man, 2000, s. 53).
Oavsett vilken definition som används finns det svårigheter att identifiera en gemensam referensram för vad som är normalt re-spektive avvikande. De definitioner som får genomslag blir uttryck för de diskurser som dominerar.
Utifrån en statistisk syn på normalitet krävs det instrument för att mäta skillnader mellan människor. Inte ens när det gäller ett fy-siskt attribut, som exempelvis kroppslängd, ger en normalfördel-ningskurva en självklar brytpunkt, mellan vad som ska anses nor-malt respektive avvikande. Avvikelsen konstrueras först när indivi-dens möte med omgivningen i nästa steg via andra aktörers försorg definieras som problematiskt. Om man vidare tar hänsyn till de mätinstrument som utgör grunden för psykologiska (psykiatriska) bedömningar av människor beteenden och egenskaper kompliceras denna bedömning ytterligare.
Wahl (2006) pekar på den reduktion som sker när barns kropps-lighet omvandlas till motoriska företeelser och begrepp, vilka i näs-ta steg blir ett instrument för olika sanningsregimers tolkning av normalitet och avvikelse. Kring detta kretsar en stor del av den kri-tik som idag riktas från olika håll rörande bedömning av barn i ett traditionellt utvecklingspsykologiskt perspektiv, där exempelvis motoriska oregelbundenheter tillskrivs en särskiljande betydelse.
Johansson (1992) har intresserat sig för förhållandet mellan in-divider och byråkratiska organisationer. Komplexiteten och det unika hos individer hindrar att organisationer och individer kan mötas. Genom att individer reduceras till enstaka enskilda egen-skaper och beteenden i mötet med organisationen skapas klienter. Diagnostisering av olika psykologiska tillstånd inom olika organi-sationer i samhället bygger på en klientbaserad praktik. Trots att få av dessa diagnoser bygger på fysiologiska och medicinska data är det läkarna (psykiatrerna) inom sjukvården som har legitimitet att ställa neuropsykiatriska diagnoser.
Utvecklingspsykologin och den kognitiva psykologin som för-klaringsmodeller till avvikelser är inte något som bara kritiseras
25
ifrån. Inom den psykologiska disciplinen finns också ett ifrågasät-tande av kategoriseringar och diagnostiseringar av människors av-vikelser, även om det samtidigt finns en stark tradition där den så kallade mainstream-psykologin fortfarande har en stark ställning. Inom denna finns en tilltro till att man via olika tester, mätningar och experiment kan klassificera människors problem på ett objek-tivt och dekontextualiserat vis.
Nordiska perspektiv på integration, segregation och
inklu-dering
Inom den specialpedagogiska forskningen bunden till skolans värld, har förhållandet mellan allmänpedagogik och specialpeda-gogik varit föremål för diskussion. Haug (1995) skiljer mellan ett kompensatoriskt och ett demokratiskt perspektiv inom specialpe-dagogiken. I det kompensatoriska perspektivet handlar det om att få barnet att nå upp till den nivå som andra barn har inom ett visst område. I grundskolan arbetar man med standardiserade uppnåen-demål gentemot olika styrdokument på nationell och lokal nivå. Förskolans mål är på motsvarande sätt formulerade men med strä-vansmål, vilka delvis utgår från samma rationalitet men samtidigt kan utgöra grund för en mer holistisk syn på barnets utveckling.
Det demokratiska perspektivet syftar istället till att institutionen (miljön) avnormaliseras, vilket innebär att gränserna för normalt beteende omformuleras så att fler barn inkluderas i den allmänna pedagogiken. Institutionen kommer då att bemästra en större vari-ation och heterogenitet. Om avvikande beteende ses som en brist i interaktionen mellan miljön och individen kommer också fokus ligga på att hitta nya vägar att omforma miljön så den kan passa det enskilda barnet. Persson (2001) pekar på en större medvetenhet om att specialpedagogiken tidigare, beroende på allt för snäva ut-gångspunkter teoretiskt och via praktiken, medverkat till avskilj-ning och segregering. Idag har dock en viss kursändring skett då större ifrågasättande och kritisk granskning av skolmiljön kan skönjas, som kan utgöra en motpol till den mer individfokuserade forskningen och praktiken. Utgår man ifrån en brist hos individen kommer detta att leda till en fokusering på att fördjupa kunskapen om problemet för att åtgärderna ska bli verksamma. Det leder ofta
26
till att barnen kategoriseras för att få en grund att stå på när man sedan ska anpassa individen i den givna miljön.
Inom specialpedagogiken finns nu i början av 2000-talet en aktiv debatt om hur kategoriseringar av barn görs, även om diskussionen i hög utsträckning har fokus på de effekter som denna praktik får på verksamheten. Skrtic (1991) går ett steg längre och menar att specialpedagogiken i våra skolor kan ses som ett uttryck för skol-väsendets misslyckande att realisera demokratiska ideal. Han me-nar vidare att specialpedagogiken och allmänpedagogiken har nyt-ta av varandras existens som discipliner. Specialpedagogikens exi-stensberättigande bygger på att specialpedagogerna arbetar med komplexa pedagogiska överväganden kring elever med olika typer av svårigheter. På så vis finns risker att de ”allmänna” pedagoger-na inte behöver förändra sin praktik och sitt förhållningssätt med utgångspunkt i elevernas heterogenitet. Genom att det speciella be-tonas kan det allmänna stå oförändrat. Haug (2004) menar att professionella gruppers önskan om speciella lösningar kring enskil-da barn blir associerat med en segregerande diskurs. Krav om att förändra lärarpraktiken för att möta variationen bland eleverna är istället knutet till ett inkluderande perspektiv.
Diagnoser och interventioner som grundar sig på en beteende- el-ler biologisk bedömning, ignorerar ofta sociala, politiska elel-ler kul-turella omständigheter som påverkar definitioner av olika funk-tionsnedsättningar (se exempelvis Solvang, 1999; Murphy, 2001; Sommer, 2005). I förlängningen kan detta ha en negativ inverkan på socialpolitiska intentioner för utsatta grupper i samhället. Många av de diskussioner som handlar om diagnostiseringen av barn riktar sig mot skolans verksamhet, vilket kan tyckas naturligt då många barn får diagnoser i skolåldern samt att specialpedago-giken i stor utsträckning är ansluten till grundskolans verksamhet. Utredningar och diagnoser riskerar ofta att fungera som ett argu-ment för att söka specialpedagogiska lösningar och segregera verk-samheten i skolan.
Bladini (2004) skiljer mellan två olika perspektiv som känne-tecknar specialpedagogisk forskning. Inom individperspektivet söks förklaringar till svårigheter hos den enskilda individen och baseras på ett psykologiskt, medicinskt, kategoriskt, eller kompensatoriskt
27
synsätt. I ett miljörelaterat perspektiv förstås svårigheterna som en relation mellan individens förutsättningar och omgivningens krav. Dessa olika utgångspunkter för forskningen har varit svåra att kombinera enligt författaren. Eftersom båda inriktningarna reduce-rar komplexiteten i specialpedagogiska frågor, förespråkar en del forskare bättre kommunikation mellan företrädare inom respektive inriktningar (t.ex. Hacking, 1992; Skidmore, 1996; Rosenqvist & Tideman, 2000; Murphy, 2001).
Diskursanalyser inom svensk (special)pedagogisk forskning
Diskursanalyser inom den pedagogiska forskningen har inneburit studier som rör olika praktiker (tekniker) i pedagogiskt arbete med barn och unga. Intresset har inte minst vuxit inom specialpedago-gisk forskning, ofta kring språkliga konstruktioner av barns svå-righeter i olika dokument (t.ex. Hellbom-Thibblin, 2004; Hjörne, 2004; Asp Onsjö, 2006; Andreasson, 2007; Assarsson, 2007).
Organisatoriska processer som ligger till grund för att skilja ut ”de avvikande eleverna” i grundskolan har studerats av Hjörne (2004). Hon har analyserat möten i elevvårdsteam och visat på en ensidighet där eleverna blir ensamma bärare av sina problem i för-hållande till skolans verksamhet. Redan när en elev introduceras på dessa möten sker en första kategorisering där eleven bedöms ha problem. Elevvårdsteamen, som består av olika professioner, visar en stor samstämmighet när det gäller att karaktärisera vad som kännetecknar de avvikande eleverna. De karaktärsdrag som lyfts fram på dessa möten är riktade mot elevernas tillkortakommanden som ofta förklaras med omognad och bristande intellektuell kapa-citet. Psykologiska och biomedicinska förklaringar på avvikelserna får ett stort värde för elevernas misslyckanden med skolarbetet. Neuropsykiatriska diagnoser får också en central roll i samman-hanget. Diagnoserna blir dessutom ett viktigt verktyg för pedago-gerna i diskussioner med föräldrarna.
Asp Onsjö (2006) pekar på åtgärdsprogrammens varierande funktion i skolan kopplat till elever i behov av särskilt stöd. Åt-gärdsprogrammen kan i vissa fall bli en form av skriftlig dokumen-tation med begränsad påverkan på den befintliga pedagogiken och
28
andra gånger ett reellt verktyg som underlättar för elever att uppnå skolans mål.
Andreassons studie (2007) visar på hur genus konstrueras i grundskolans elevplaner. Flickor beskrivs i stor utsträckning ut-ifrån problem kopplat till personliga egenskaper. Flickorna i mate-rialet anses exempelvis vara otrygga, osjälvständiga samt känsliga för stress och störningar. Pojkarnas problem beskrivs istället med utgångspunkt i de svårigheter som uppstår i mötet med olika mo-ment i skolarbetet.
Den specialpedagogiska forskningen i Sverige har i stor utsträck-ning varit inriktad på grundskolan vilket inneburit att få svenska förskolestudier av denna typ gjorts. Beskrivningar av barns svårig-heter finns dock ibland representerad i annan förskoleforskning men utgör då inte ett centralt tema i analyserna. Vallberg Roth och Månsson (2006, 2008) har exempelvis fokuserat på individuella utvecklingsplaner (IUP) inom förskolans verksamhet. Denna teknik introducerades i grundskolan under senare delen av 1990-talet, men har nu blivit allt vanligare också i förskolans verksamhet. En-ligt Skolverket (2008) görs IUP på ca 2/3 av förskolorna i stor-stadsregionerna.
Vallberg-Roth och Månsson (2006) pekar på planernas koppling till en utvecklingspsykologisk diskurs. De kan också ses som en ef-fekt av en styrningsrationalitet som ställer krav på skriftliga evalu-eringar som en kontrollfunktion gentemot verksamheten. I en de-centraliserad och ”marknadiserad” offentlig sektor utvecklas stan-dardiseringsverktyg för att mäta skillnader ifråga om kvalité och effektivitet.
Specialpedagogik och förskola
Att göra internationella jämförelser när det gäller forskning röran-de barnomsorg är svårt eftersom verksamheter är organiseraröran-de ut-ifrån olika premisser i olika länder. Som exempel kan nämnas att i USA så bedömdes endast ca 60 % av barn med olika funktionsned-sättningar vara integrerade i reguljär förskoleverksamhet vid mil-lennieskiftet (Odom & Beckman, 2002). Med andra ord finns det kvar många typer av segregerade verksamheter för barn med olika typer av funktionsnedsättningar. I Storbritannien har en mer
29
fattande integrering skett som närmar sig den svenska nivån. Det finns dock en hel del skillnader ifråga om organiseringen av barn-omsorgen mellan Storbritannien och de nordiska länderna. En på-taglig skillnad är att privatiseringen och ”marknadiseringen” har drivits långt i Storbritannien där hela 85 % av barnomsorgens verksamheter drivs kommersiellt nu i början på 2000-talet (Dahl-berg & Moss, 2005). I Storbritannien har också de olika institutio-nerna rörande barn och familjefrågor vanligtvis ett tätare samarbe-te än i de nordiska länderna (se exempelvis Roffey, 2001; Anning, Cullen & Fleer, 2004).
I den kultur (diskurs) som format mig som forskare, ter sig mycket av exempelvis den amerikanska forskningen som berör specialpedagogiska frågor i förskolan, som normerande och utgår ifrån en modernistisk tanke. Den internationella forskningen rö-rande avvikelser bland barn i förskoleåldern domineras kraftigt av USA. Där skrivs ca 50-70 avhandlingar per år som behandlar spe-cialpedagogiska frågor i förskolan. I min genomgång av den inter-nationella forskningen har jag utgått från dessa avhandlingar (un-der den senaste femårsperioden) men också kompletterat med ar-tiklar i vetenskapliga tidskrifter samt annan forskningslitteratur. Fokuseringen på avhandlingar kan uppfattas som lite ovanlig då dessa ofta har en mindre genomslag i ett internationellt perspektiv. Idag utgörs dock många av dessa avhandlingar av en sammanlägg-ning av flera artiklar som behandlar perspektiv på en forsksammanlägg-nings- forsknings-fråga och som publiceras i olika tidskrifter. Avhandlingarna ger också en bild av forskningens huvudfåra inom fältet, då forskarut-bildningar ofta följer denna och sannolikt begränsar utrymmet för alltför udda forskningsinriktningar.
Ofta saknas en kritisk granskning av de större sammanhang som forskningen är med och konstruerar och det är få studier som ex-empelvis låter barnens röster komma fram. Det kategoriska (kom-pensatoriska) perspektivet (se exempelvis Haug 1995; Skidmore 1996) är framträdande där problemen och svårigheterna placeras hos barnen. Kopplingen till förskolans verksamhet och dess ut-formning berörs sällan.
Studierna i materialet har jag grupperat utifrån de olika inrikt-ningar som är vanligt förekommande. Avsikten med denna
30
gång är att visa på vilka forskningsdiskurser som dominerar den internationella specialpedagogiska forskningen. Därefter görs en fördjupning i de inriktningar som tar ett avstamp i sociologiska te-orier med en kritisk inriktning. Denna gren av forskningen utgör en marginell del av den totala produktionen av forskning som be-handlar avvikelser bland barn. I förhållande till avhandlingen blir dock denna forskning betydelsefull då det är i denna tradition som min studie kan placeras.
Studier kring specifika funktionsnedsättningar
Det finns många internationella forskningsarbeten som behandlar olika pedagogiska metoder (ofta i form av program) för att bemöta barns olikheter. Ofta utgår dessa studier från en specifik funk-tionsnedsättning exempelvis autism (bl.a. Young, 2006; Shore, 2008; Stacy, 2008) och sedan analyseras olika pedagogiska meto-ders framgång för dessa barn. De empiriska materialen i studierna utgår i stor utsträckning från kvantitativa data och innefattar ofta olika modeller och matriser som verktyg för att mäta barnens för-mågor som evidens för programmens effekter.
Många av studierna syftar till att ge pedagoger kunskap för att planera sitt pedagogiska arbete med utgångspunkt i olika premisser kopplat till dessa barns beteenden. Den funktionsnedsättning som dominerar i den aktuella forskningen är just autism men också hörselnedsättning, Downs Syndrom och ADHD förekommer i stu-dierna.
Interventionstudier
Intervention och screening är två frekvent använda begrepp i forskning rörande förskolan i USA. Nu ska också framhållas att mycket av den specialpedagogiska forskningen som bedrivs i USA skulle kunna rymmas inom andra discipliner i Sverige företrädesvis psykologi, psykiatri och socialt arbete. Studierna syftar till att ut-veckla olika metoder att upptäcka och bemöta barns svårigheter antingen som ett led i en framtida diagnos (Hennen, 2005; Hix-Small, 2007) eller för att kompensera barn i olika sociala missför-hållanden (Destefano & Johnson, 2000; Raspa, 2004; O´Kelley, 2004; Garcia-Salas, 2005). Som ett led i detta finns också
31
ning kring föräldrarnas roll i förhållande till förskolan och andra aktörer kring barnen (Abbott, 2005; Geyer, 2006). Även i Storbri-tannien är denna typ av studier vanligt förkommande men i större utsträckning problematiseras kliniska bedömningar utanför bar-nens ”naturliga” miljö (Penn, 2000; McLean, Bailey & Wolery, 2004; Jones, 2004).
Penn (2000) tar upp fler dimensioner avseende dessa kliniska bedömningar. Barnen i hennes undersökningar underpresterar i bedömningar som genomförs utanför barnets ”naturliga” miljö. Medicinska och psykologiska bedömningar väger tungt när resur-ser ska tilldelas barn som bedöms sena i sin utveckling. I nästa steg blir föräldrars valmöjligheter begränsade när placering ska ske av de barn som bedöms ha olika former av försenad utveckling. Om ”specialisthjälp” bedöms som den mest adekvata åtgärden kan för-äldrarna mer eller mindre tvingas att placera barnet på specialför-skolor eftersom de annars själva får bekosta dessa insatser inom reguljär förskoleverksamhet.
Den samlade organiseringen av olika institutioner kring barn i förskoleåldern i så kallade familjecenter präglar också forskningen där olika institutioners relation till varandra och barnens familjer utreds ur olika perspektiv (Roffey, 2001; Jones, 2004).
Studier med utgångspunkt i läroplaner
Den brittiska specialpedagogiska forskningen tenderar ofta att be-drivas i förhållande till läroplaner och då med inriktningen att forskningen ska bidra till att utforma en förskolepraktik som kor-responderar tydligt mot läroplanens intentioner. Den typen av forskning är också väl representerad i svensk förskoleforskning inom pedagogikämnet och kan i ett kritiskt perspektiv uppfattas att okritiskt reproducera befintlig förskoleverksamhet och låsa tolkningar och bilder av praktiken från andra perspektiv. I Storbri-tannien där läroplanen för förskolan är detaljerad till sin karaktär kan denna problematik förstärkas ytterligare. Få studier baseras på genus-, etnicitets- och inkluderingsperspektiv som kan bidra med andra bilder av verksamheten vilka komplicerar praktikens förhål-lande gentemot läroplaners intentioner. Sådana studier är mer
32
kventa i Norden (exempelvis Vallberg Roth, 1998, Ytterhus, 2000, Markström, 2005).
I Storbritannien infördes i slutet av 1990-talet en nationell lä-roplan på motsvarande sätt som i Sverige. Till denna lälä-roplan in-fördes också ett centralt bedömningssystem av förskolebarnen. Detta kritiserades hårt bland pedagogerna inom barnomsorgen vil-ket resulterade i justeringar. Trots dessa justeringar finns fortfa-rande en kritik som utgår ifrån bedömningen som ett hot mot en inkluderande skola:
In summary, the former curriculum and assessment policies (SCAA, 1996,1997) - unpopular with the majority of early childhood educators – resulted in an assessment-led preschool curriculum that threatened the broadly inclusive nature of early childhood education provision (Clough & Nutbrown, 2004, s.192).
Kopplingar till denna förhållandevis detaljerade läroplan görs ofta inom forskningen (Drifte, 2001; Cook, Klein & Tessier, 2008) vars betydelse är extra stor då barnomsorgssektorn är privatiserad. Pa-rallellt med att realisera en inkluderande läroplan, görs bedöm-ningar av barn i förskolan, framskrivna i nationella direktiv, som utgår ifrån samma principer som screeningpraktiken i USA. I Stor-britannien finns i större utsträckning än i USA kritisk forskning som problematiserar praktiken och dess koppling till psykologi och psykiatri (t.ex. Walkerdine, 2002; Miller & Rose, 1986; Rose, 1999). Denna forskning bedrivs dock i stor utsträckning inom den sociologiska disciplinen.
I en studie av Taggart m.fl. (2006) analyseras samband mellan förskolors kvalitet (ECERS-metoder) och att barn ska identifieras som barn i behov av särskilt stöd. Studien identifierar olika bak-omliggande faktorer som har betydelse för att barn riskerar speci-alpedagogiska åtgärder i förskolan, exempelvis moderns utbild-ningsnivå och låg inkomst i familjen. Förskolor med hög pedago-gisk kvalitet minskar risken för att barn ska behöva specialpedago-giska åtgärder under förskolevistelsen, enligt studien.
33
Olika guider och ”föreskrifter” rörande hur pedagoger ska arbeta med barn i behov av särskilt stöd är tämligen frekventa (Drifte, 2001, 2003) och kan ibland vara detaljerade och instrumentella. Exempelvis i Driftes´ studie (2003) behandlas organisationen av arbetet med kategorin barn i behov av särskilt stöd och vad som krävs för att få upp tempot i pappersarbetet som skapas.
Inkluderingstudier
Inkluderingsstudier är tämligen utbredda internationellt och disku-terar hur inkludering som en ideologisk tankefigur på en policynivå ska realiseras i förskolepraktiken. Den form av inkludering som studierna avser är dock svår att skilja från en mer ”klassisk inte-grering” som genomfördes i Sverige på slutet av 80-talet. Studierna utgår ifrån att barn med olika svårigheter ska integreras i verksam-heten och forskningen behandlar sällan frågor om hur befintlig praktik ska förändras så en större heterogenitet av barn ska kunna rymmas inom verksamheten.
Inkluderingsbegreppet används i amerikanska studier framförallt i studier som ser på förhållandet mellan specialpedagoger och andra pedagoger, m.a.o. i ett professionsperspektiv (Greene, 2004; Molina, 2008). Några studier behandlar pedagogernas attityder till en inkluderande förskola där barn med funktionsnedsättningar in-kluderats (integrerats) (Morgan, 2006; Stansberry-Brusnahan, 2007).
Trots den massiva produktionen av forskning i USA är den kri-tiska forskningen med senmoderna förtecken marginell. Den ame-rikanska barnomsorgen är heterogen och organiserad utifrån olika driftsformer och huvudmän vilket också märks i forskningen om barn i behov av särskilt stöd. Marknadiseringen av barnomsorgen blir ett incitament för en segregerande verksamhet som står i kon-trast till den policy som utgår ifrån inkluderande perspektiv. Mot-svarande problematik finns i Storbritannien men det finns skillna-der då en förhållandevis detaljerad nationell läroplan har blivit ett viktigt instrument. I en omfattande litteraturgenomgång (forsk-ningsöversikt) av inkluderingsforskning i Storbritannien (Lindsay, 2007) framhålls två olika motiv till inkludering, att barn i behov av särskilt stöd utifrån ett rättighetsperspektiv ska inkluderas,
34
tivt att inkludering ska vara positivt för barnens utveckling. Förfat-taren konkluderar att effektiviteten i inkluderande undervisning inte är klarlagd via förbättrade resultat i förhållande till barns ut-veckling. Nu ska noteras att författaren av studien helt sonika väl-jer att underkänna majoriteten av den forskning som baseras på kvalitativa data.
Kritiska perspektiv inom den internationella forskningen om
förskolan
Då min egen forskning utgår från en sociologisk och kritisk ut-gångspunkt blir det extra relevant att se på den internationella forskningen som studerar förskolan baserat på dessa teoretiska ut-gångspunkter. Den australiensiska forskningen utmärker sig då de sociologiska, poststrukturella och kritiska perspektiven är starka inom den förskolepedagogiska forskningen (t.ex. Woodrow & Brennan, 1999, MacNaughton, 2000, 2005; MacFarlane & Lewis, 2004).
Dockett och Sumsion (2004) tar upp flera frågor kring de olika sammanhang, spänningar och utmaningar som finns inom Early Childhood Research i Australien idag. Australien har en ledande position enligt författarna när det gäller kritiska perspektiv inom forskning rörande barn i förskoleåldern. Detta märks bl.a. genom att tidskriften Contemporary Issues in Early Childhood, utges i Au-stralien. Den kan betecknas som den enda tidskrift inom forsk-ningen relaterad till barn i förskoleåldern som har en renodlad kri-tisk utgångspunkt. Forskningen inom fältet har fått betydelse, den individfokuserade forskningen utmanas och frågor rörande mötet mellan barn och skolmiljö producerar nya synsätt på barns avvi-kelser i praktiker och på policynivå. Pedagogikens multidisciplinä-ra kamultidisciplinä-raktär skapar en utgångspunkt för diskussioner kring episte-mologiska och ontologiska frågor.
MacNaughton (2005) utgår i sin studie från ett aktionsforsk-ningsprojekt där pedagoger inom förskolans verksamhet via post-strukturella teorier analyserar sitt beteende och förhållningssätt mot barnen i verksamheten. Studien synliggör hur utvecklingstan-ken fungerar som en sanningsregim inom praktiutvecklingstan-ken. Författaren tar upp ett antal processer inom verksamheten som är med och
35
stärker utvecklingspsykologiska teorier som en ideologisk produce-rad ”sanning”. I verksamheten utvecklas tekniker som utgår ifrån individuella jämförelser av barns beteende gentemot varandra. Be-teenden observeras vilket görs med referens till normer som baseras på teoretiska konstruktioner om barns utveckling kopplat till ålder och stadier. På så sätt produceras normalitet och avvikelser. Avvi-kelser beskrivs ofta som förseningar i utvecklingen vilka föranleder kategoriseringar av barnen och olika organisatoriska/rumsliga lös-ningar för att samla barnen utifrån utvecklingsnivå. Detta innebär också att det finns en förväntning kopplat till barnens ålder ifråga om hur långt utvecklingen ska ha framskridit. Sanningen som pro-duceras via utvecklingstanken stänger också gentemot andra sätt att se på barn. Som en viktig del i processen ingår också att peda-goger skolas in via utbildning och befintlig verksamhet i ett speci-fikt synsätt på sin yrkesroll. Studien problematiserar just denna ”inskolning” och ger pedagogerna alternativa sätt att betrakta sitt förhållande till barnen och verktyg för att utmana och problemati-sera sanningar som styrt deras verksamhet. Effekten utifrån studien blir ett mer reflekterande arbetssätt som utmanar och ställer krav på pedagogerna att inte låsa fast sig i specifika synsätt. Detta upp-lever pedagogerna som svårt men samtidigt ger det ny näring till deras yrkesroll, verksamheten och barnen.
I Storbritannien bedrivs också forskning som problematiserar utvecklingsbedömningar av barn i förskoleåldern men då företrä-desvis inom den sociologiska disciplinen (t.ex. Walkerdine, 1990, 2002; Miller & Rose, 1986; Rose, 1996, 1999), ofta med en kritisk och problematiserande hållning vars motsvarighet är begränsad men förekommer inom den amerikanska forskningen (t.ex. Canel-la, 1997, 1999).
Walkerdine (1995) problematiserar den barncentrerade pedago-giken som beskrivs som ett nätverk av praktiker vilka sammantag-na legitimerar sig själva. Hon mesammantag-nar att utvecklingstanken produ-ceras via olika tekniker som möjliggörs av praktiker som att obser-vera, använda specifik skriftlig dokumentation och fysisk design av klassrum. Det är svårt att gå utanför detta tänkande då det genom-syrar den pedagogiska verksamheten på olika nivåer som avspeglas i olika former av tekniker.
36
Den sociologiskt kritiska diskursen har haft en central betydelse i arbetet med denna avhandling, då den bl.a. bidrar med en proble-matisering av reducerande sanningar avseende komplexa begrepp.
37
4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
OCH BEGREPP
I detta kapitel redovisas de teoretiska perspektiv som varit ut-gångspunkt för planering, genomförande, bearbetning och analys i studien. Pedagogikämnet, som är min ämnesmässiga hemvist, är på många sätt ett sammansatt ämne som innefattar en stor bredd av ansatser och perspektiv. Själva ämnet för min studie, barn i behov av särskilt stöd i förskolan, kan placeras i det specialpedagogiska fältet. Specialpedagogiken kan lite förenklat ses som en gren av det allmänpedagogiska fältet1
. För att ringa in problemområdet har jag utgått från kritiska teorier inom sociologi och organisationsteorier. En flervetenskaplig ansats har varit nödvändig för att belysa ”fe-nomenets” komplexitet och att inte se utvecklings- och avvikelse-bedömningar i förskolan som en isolerad företeelse. Ekonomiska, ideologiska och administrativa avvägningar blir betydelsefulla för hur den sociala praktiken med att utvecklings- och avvikelsebedö-ma barnen foravvikelsebedö-mas och avspeglas på en diskursiv nivå.
Teorier/metoder som har format avhandlingen faller inom ramen för den diskursanalytiska traditionen. En kombination av ”klas-sisk” diskursanalys som i stor utsträckning utgår ifrån Foucaults teorier och kritisk diskursanalys (Fairclough, 2001) har använts i avhandlingen. Ett samlingsbegrepp för de teorier som präglat mitt forskningsprojekt är social konstruktionism. Att ge en heltäckande definition av begreppet är ogörligt, men vissa gemensamma drag
1
Förhållandet mellan specialpedagogiken och allmänpedagogiken är idag föremål för en omfattande diskussion (se exempelvis Skrtic, 1991, 1995; Haug, 1995; Persson, 1997, 1998, 2001; Armstrong, Armstrong & Barton, 2000).
38
finns inom forskning som utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt synsätt.
Social konstruktionism
I studier som utgår ifrån socialkonstruktionistiska teorier finns ofta ett antal gemensamma nämnare. För det första karaktäriseras de av en kritisk hållning till de kunskaper som ofta tas för givna. Objek-tiva tolkningar av verkligheten är en chimär och kategoriseringar av vår omvärld är inga direkta avspeglingar, utan en av många tänkbara berättelser. Sådana berättelser är kulturellt och historiskt bestämda vilket innebär att de kan ses som processer som formas i interaktion mellan aktörer. De kunskaper (tolkningar) som får be-tydelse runt olika samhälleliga fenomen påverkar socialt handlan-de, men kunskaperna formas också av praktiker. Språket blir cent-ralt för vår delade förståelse av hur kunskap skapas och hur legiti-mitet respektive ifrågasättande sker i social interaktion mellan ak-törer (Burr, 1995; Hacking, 1999; Winther-Jörgensen & Phillips, 2000; Abbot, 2001; Fairclough, 2001).
Studieobjekten i undersökningar som utgår ifrån ett socialkon-struktionistiskt perspektiv varierar. Det kan röra sig om exempelvis begrepp, känslor, fenomen och klassificeringar av människor. Kon-struktioner ses ofta som historiskt betingade men också kontextu-ellt beroende. I analyser av konstruktioner blir aspekter rörande hur kausala samband upprättas och får legitimitet centrala att be-akta. Focault (1972/1989) betecknar detta ”sanningsregimer” vil-ket avser de synsätt (idéer) som får tolkningsföreträde för att pro-ducera ”sanningar” och ”fakta” om verkligheten.
Hence by constructionism (or social constructionism if we need, on occasion, to emphasize the social) I shall mean various socio-logical, historical, and philosophical projects that aim at dis-playing or analyzing actual, historically situated, social interac-tions or causal routes that led to, or were involved in, the com-ing into becom-ing or establishcom-ing of some present entity or fact (Hacking, 1999, s. 48).
39
I stor utsträckning handlar sociala konstruktioner om idén avseen-de ett fenomen. Hacking menar vidare att inte heller begreppet idé täcker det komplexa nätverk som ligger till grund för konstruktio-nen av komplexa begrepp. För att fånga upp denna komplexitet introducerar han begreppet ”matrix”1 som syftar på konstruktio-ners ursprung. Som exempel använder han konstruktionen av ka-tegorin ”kvinnliga flyktingar”. Den matrix i vilket idén om de kvinnliga flyktingarna formas är ett nätverk av praktiker och insti-tutioner via exempelvis tidningsartiklar, domstolsutlåtanden och hantering av immigrationsärenden. Dessutom finns de mer materi-ella villkoren som också i sitt ursprung är socialt konstruerade så-som gränsbevakningsstationer, pass, domstolsbyggnader, flygplats-diskar osv.
Dean (1999) tar upp andra liknande kategoriseringar som han betecknar ”governmental categories”2
. Med detta avses att begrep-pen också är nödvändiga för att skapa en ram för fördelning av re-surser i demokratier som bygger på liberal styrning. Det är inte bara styrningen som påverkas av kategorierna utan dessa bygger på befintliga tekniker och kunskaper inom praktiken. De tekniker och kunskaper som premieras får också betydelse för kategoriernas stabilitet och/eller omvandling.
Det dialektiska förhållande som klassificeringar har enligt Hack-ing (1992, 1999), står till viss del i kontrast mot stämplHack-ings- och stigmatiseringsteorier (t.ex. Goffman, 1963). Stigmatisering är ett begrepp som kan associeras till ett mer strukturalistiskt paradigm där subjektet i större utsträckning ses som ett “offer” för makt-strukturer, med begränsat förhandlingsutrymme. När steget tas att kategorisera någon som avvikande, samt att avvikelsen definieras, kommer detta att innebära förändringar i relationen mellan indivi-den och omgivningen. Beteenindivi-den som faller inom ramen för det förväntade kommer att bli en bekräftelse, medan avvikande bete-ende från den definierade avvikelsen sannolikt inte kommer att
1
Ordet matrix är närbesläktat med ordet livmoder. Den metaforiska dimensionen av begreppet an-spelar på livmoderns funktion som ursprunget till liv. Matrixbegreppet symboliserar med andra ord det komplexa nätverk av sociala praktiker och institutioner, som exempelvis begrepp och fenomen ”växer fram” i.
2
Dean, 1999 exemplifierar med begrepp som ensamstående föräldrar och långtidsarbetslösa och kopplar resursfördelning till dessa kategorier.
40
stärkas. Den sociala roll som individen tillskrivits kommer på så vis att bekräfta sig själv (Scheff, 1969).
Diagnoser är andra språkliga kategoriseringar som genom sin ve-tenskapliga legitimitet ofta betraktas som faktakonstruktioner och direkta avspeglingar av omvärlden. Murphy (2001) har fört fram kritik mot det synsättet och betonar de sociala och tidsbundna fak-torer som omgärdar diagnoser. Murphy förespråkar en modell där alla diagnoser ska ses som en kombination av medicinska, psyko-logiska och sociopsyko-logiska överväganden.
Kritisk diskursanalys (CDA)
Diskursanalyser bygger på en konstruktionistisk syn på språkliga begrepp och deras användning. När jag använder begreppet diskurs avses socialt samspel via språket. Som en del av diskursen finns texter som både kan vara talade och skrivna. Men texter är kontextuellt producerade och i diskursanalyser blir också analyser av interaktion mellan olika texter, deltagare och interaktionsmöns-ter en viktig del av analysen.
Motivet till att jag väljer denna diskursiva inriktning är att an-satsen bygger på kombination av textnära analyser med öppningar mot bredare sociala analyser. Fairclough (2001, 2003) använder sig av begreppen text, diskursiv praktik och social praktik.
Diskursiv praktik utgörs av både det språk som används i en kontextuellt avgränsad miljö, men också de normer och värdering-ar som sätter gränser för vad som kan sägas och hur saker kan sä-gas. Hur texter konsumeras och produceras är av central betydelse för att förstå texten i sin kontext, men också för att förstå relatio-nen till den sociala praktiken. Den diskursiva praktiken utgör med andra ord en del av den sociala praktiken. Den sociala praktiken innefattar både diskursiva och ickediskursiva element1
enligt Fairc-lough (2001, 2003). I kritiska diskursanalyser läggs stor vikt vid språkets roll i upprätthållandet av den sociala ordningen, eller som ett verktyg för social förändring. Språket får på så sätt ett dialek-tiskt förhållande till den sociala praktiken. Å ena sidan är språket
1
Icke-diskursiva element kan utgöras av exempelvis materiella och ekonomiska villkor som ofta formas av ideologiska avvägningar.
