"Den Andre" En narrativ analys av hur underordnade grupper framställs i bilderböcker

BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

"Den Andre"

En narrativ analys av hur underordnade grupper framställs i

bilderböcker

"The Other"

A narrative analysis of how subordinate groups are portrayed in picture books

Rebecca Nilsson

Förskollärarexamen, 210hp Handledare: Ange handledare Datum för slutseminarium: 2019-06-04

Examinator: Robin Ekelund Handledare: Sara Berglund

Abstract

Denna studie är en bilderboksanalys som utifrån postkolonial teori och den narrativa metoden dekonstruktion syftar till att undersöka hur den Andre framställs i bilderböcker från två olika tidsepoker. Begreppet den Andre innebär de grupper som traditionellt sett är underordnade i samhället och som avviker från normen. Enligt läroplanen för förskolan (lpfö 18) ska pedagoger arbeta med litteratur med barnen, vilket i kombination med värdegrundsuppdraget gör att pedagoger måste vara medvetna om vilka normer som bilderböcker förmedlar. Detta blir ett argument för att studera bilderböcker. I analysen jämförs bilderböcker från en äldre (1918-1965) och en nutida (2006-2018) tidsepok, eftersom det går att säga att litteraturen avspeglar samhället och därför synliggör vilka normer som råder i en specifik tid. Resultatet visar att den Andre framställs som främmande och avvikande samt underordnas vithets- mans- och vuxennormen. Detta gestaltas på olika sätt beroende på vilken funktion den Andre har i berättelsen. När den Andre har rollen som antagonist eller om berättelsen kräver en karaktär som är annorlunda protagonisten så blir hon i högre grad porträtterad som avvikande. I äldre litteratur är den Andre ofta stereotypt framställd, negativt framställd eller exkluderad medan förhållandet i de nutida bilderböckerna framställs som lite mer jämlikt. Framförallt kategorin barn gestaltas som om de har förmåga att definiera sig själva och är inte motsatsen till normen längre. Det framgår av studien att bilderböckerna alltid framställer någon kategori som underordnad normen, oavsett vilken tid de är skrivna i. Den Andre blir stereotypt framställd i både äldre och nutida böcker. Slutsatsen blir således att den Andre som fenomen finns i alla bilderböcker, men att funktionen har ändrats över tid.

Förord

Tänk dig att du öppnar en bilderbok. Du drar in lukten av papper i näsan, känner sidorna under dina fingrar och dras in i bokens fantastiska värld. Under läsningen skrattar du åt karaktärernas upptåg och känner med dem när de har det svårt. Det är med spänning du vänder blad för att få reda på vad som händer på nästa uppslag. Samtidigt njuter du av och fascineras av bilderna och hur de tillsammans med texten berättar en unik historia du får ta del av. Ungefär så här känns det för mig när jag läser en ny bilderbok, så därför kändes det naturligt att mitt examensarbete skulle handla om just bilderböcker. Det har varit en spännande resa att under studiens gång djupdyka i bilderböckernas värld och analysera dem utifrån begrepp jag inte kommit i kontakt med tidigare på utbildningen.

Stort tack till min handledare Sara Berglund som på ett fenomenalt sätt hjälpt och stöttat mig genom denna studie. Tack även till min familj för all korrekturläsning samt för givande diskussioner om objektivitet, syftningsfel och synonymer.

Ett särskilt tack riktas till de förlag och de illustratörer som gett mig tillåtelse att använda bilder från sina bilderböcker i analysen. En bild säger mer än tusen ord så utan dessa bilder hade examensarbetet varit mycket mindre talande.

Innehåll

3.1 Studier om en marginaliserad grupp ... 9

3.2 Studier om flera marginaliserade grupper ... 10

3.3 Denna studies plats i forskningsfältet ... 10

4. Teori och metod ... 12

4.1 Postkolonial teori, den Andre och normen ... 12

4.2 Narrativ teori ... 13 4.2.1 Dekonstruktion ... 13 4.2.2 Narrativa begrepp ... 14 4.3 Val av metod ... 15 4.4 Urval ... 16 4.5 Analysmetod ... 17 5. Material ... 17 6. Analys ... 20 6.1 Avvikande hudfärg ... 20

6.1.1 När den Andre är antagonist ... 20

6.1.2 När den Andre är en del av gruppen ... 22

6.1.3 Den Andre som främmande i samhället ... 24

6.2 Stor och liten ... 26

6.2.1 När den Andre är huvudkaraktär ... 26

6.3 Avvikande på grund av genus ... 30

6.3.1 Mannen som norm ... 30

6.3.2 Stereotypa egenskaper ... 31

6.3.3 Både barn och flicka ... 31

6.4 Vem berättar? ... 33

6.5 Jämförelse över tid ... 34

6.6 Sammanfattning ... 36

7. Diskussion ... 38

7.1 Resultatdiskussion ... 38

7.1.1 Den Andres funktion påverkar huruvida hon är avvikande eller inte ... 38

7.1.2 Det är alltid någon kategori som framställs som underordnad ... 39

7.1.3 Yrkesrelevans ... 40

7.2 Metoddiskussion ... 40

7.3 Förslag till vidare forskning ... 40

Referenser ... 42

Skönlitteratur ... 44

Bilder ... 44

1. Inledning

"Jag låtsats att det är några från Kina.

- Hej Doris, säjer Eivor. Har du en för liten sjömanskostym idag?

Men hon pratar ju kinesiska, så det fattar väl inte jag." (Lindenbaum, 2015).

Vad är det som skiljer Doris och Eivor åt i detta citat och gör dem annorlunda i förhållande till varandra? Att Eivor är någon från Kina? Eller att Doris har en för liten sjömanskostym? Det förstnämnda är inte sant, vilket ordet "låtsats" säger läsaren medan Eivors fråga egentligen är ett påstående, hon ser att det stämmer. Trots sina olikheter signalerar både Eivor och Doris att det finns en skillnad mellan dem, de försöker göra den andre till något annat, något som inte är som dem. Något som är sämre, som man kan ifrågasätta (som Eivor gör) eller strunta i (som Doris gör).

Bilderböcker är korta böcker med bilder i som riktar sig till yngre barn. På grund av målgruppen har bilderboken därför länge ansetts vara "sämre" litteratur eller "enkel" litteratur (Nikolajeva, 2000). Men med ett sådant synsätt kan en vuxen läsare missa vad bilderböcker faktiskt kan förmedla till barnen. Edwards (2008) menar att bilderboken är en samhällsspegel som hjälper barn att få en förståelse för världen, lär dem människors olika roller och hur man ska agera i olika situationer. Bilderboken kan både befästa normer som redan finns och utmana dem. Edwards menar vidare att det på 2000-talet har blivit en allt större efterfrågan på bilderböcker som behandlar jämställdhet och mångfald på ett "bra" sätt, vilket tyder på att det finns en önskan från vuxet håll att barn ska lära sig få en bredare bild av världen där alla är inkluderade (2008). Detta kan tänkas innebära att äldre bilderböcker inte betraktas vara inkluderade för alla grupper i samhället eller att de tros ge en sämre bild av de grupper som ansågs vara främmande, till skillnad från nutida bilderböcker som utmanar normerna.

Edwards menar att bilderböcker är flitigt förekommande på förskolor och att både pedagoger och forskning gärna lyfter fram bokens språkutvecklande kvalitéer (2008), vilket även är min egen erfarenhet. Många pedagoger är antagligen noga med vilka böcker de väljer att läsa men med ett språkutvecklande syfte finns risken att man inte reflekterar över vilka normer boken förmedlar och hur karaktärerna framställs. Läroplanen för förskolan (lpfö 18) framhäver att förskolan ska vila på de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen, samt att barn ska lära sig verka för jämställdhet och mångfald. Dessutom ska förskolan enligt läroplanen arbeta med högläsning och boksamtal (lpfö 18). Detta ställer höga krav på att pedagoger i förskolan är medvetna om vilka normer bilderböcker förmedlar och hur olika grupper i samhället framställs i litteraturen, vilket är ett argument för att studera bilderböcker. Med utgångspunkten att bilderboken fungerar som samhällets spegel och påverkar barns föreställningar om världen som Edwards (2008) skriver om vill jag studera hur underordnade grupper framställs i bilderböcker. För att kunna studera detta har jag valt att använda mig av begreppet "den Andre" om underordnade grupper.

Begreppet den Andre kommer från den postkoloniala teorin och förklaras enligt Johansson (2005) som de grupper i samhället som är annorlunda och avvikande från normen. De är underordnade grupperna som tillhör normen och är inte en del av "vi" (2005). Bromseth förklarar att den Andre är de som är marginaliserade i samhället utifrån exempelvis kön, etnicitet,

sexualitet och klass (2010). Begreppet kommer att förklaras och diskuteras mer ingående i kapitlet teori och metod.

Nikolajeva skriver att text och möjligheten att uttrycka sig i tal och skrift värderas väldigt högt i vårt samhälle, vilket är anledningen till att bland annat förskollärare värderar språkutveckling högt (2000). Om ett barn "läser" en bok gör hon det däremot utifrån bilderna, eftersom hon vanligtvis inte kan läsa texten än. Bilderna kan kanske sägas bli viktigast för barnet medan texten blir sekundär. Av denna anledning kommer bilderböckerna att analyseras utifrån både text och bild.

1.1 Syfte

Studien syftar till att undersöka hur den Andre framställs i barnlitteraturen från två olika tidsepoker, för att se hur den Andre porträtteras och om det har skett någon förändring över tid. De nutida bilderböckerna i studien är skrivna mellan 2006 och 2018, de äldre mellan 1918 och 1965. Den nutida tidsepoken har valts utifrån att det är i detta samhälle vi lever i nu och de nutida böckerna kan därför tänkas att i någon mån avspegla dagens samhälle. Den äldre jämförelsegruppen har satts till att vara så gammal som möjligt, eftersom det kan tänkas att det blir en tydligare skillnad i hur grupperna framställs ju längre ifrån varandra tidsepokerna är. Dock sattes kriteriet att dagens barn fortfarande ska läsa de äldre böckerna, varför en ännu äldre tidsepok inte ansågs vara relevant.

Frågeställningarna är följande:

Hur porträtteras den Andre genom bilderna och texten? Vilken funktion har den Andre i berättelsen?

2. Bakgrund

Detta kapitel kommer att diskutera vad en bilderbok är samt ge en kort historik över bilderboken från 1600-talet fram till slutet av 1900-talet. Eftersom denna studie kommer undersöka bilderböcker blir det relevant att definiera vad som egentligen menas med en bilderbok. Då både äldre och nutida bilderböcker undersöks är även en kort genomgång av bilderbokens historia relevant.

Ulla Rhedin för en diskussion om vad en bilderbok är och definierar bilderboken som "en bok av begränsat omfång som i skönlitterärt syfte vill berätta en historia genom en kombination av text och bilder, så att det förekommer minst en bild per uppslag" (Rhedin, 2001, s. 17). Vidare menar hon att det finns olika sorters bilderböcker, exempelvis didaktiska bilderböcker som syftar att lära barnen något och illustrerade böcker som bara har bilder av estetiska skäl (Rhedin, 2001). Maria Nikolajeva utvecklar Rhedins diskussion då hon tycker att tidigare forskare har en för bred syn på vad en bilderbok är. Enligt Nikolajeva kan till exempel pekböcker, ordlösa bildböcker och illustrerade diktsamlingar räknas som bilderböcker om forskaren inte smalnar av sin definition av begreppet, och då fångas inte bilderbokens unika sätt att kombinera en berättelse visuellt och verbalt (2000). Lena Kåreland instämmer med Nikolajeva (2000) och menar även hon att en bilderbok kombinerar text och bild för att få fram sitt budskap. Detta skapar en enhet som gör att berättelsen inte blivit densamma om bara bilderna eller bara texten berättat historien (2015). Kristin Hallberg har skapat begreppet ikonotext för att förklara samspelet mellan bild och text. Hon menar att ikonotexten beskriver sammansmältningen av de ord och de bilder som bilderboken består av (Nikolajeva, 2000). I denna studie syftar en bilderbok på en skönlitterär bok av kort omfång där det finns text och bild på varje sida som avser att berätta en historia tillsammans. Faktaböcker för barn med bilder i och illustrerade böcker med rim- och ramsor räknas inte in som bilderböcker i min definition.

Enligt Rhedin (2001) är det inte helt enkelt att fastställa vilken som var den första bilderboken, eftersom det både beror på vad som definierar en bilderbok och huruvida den är riktad till barn eller inte. Många forskare menar emellertid att den första bilderboken för barn var Orbis Pictus av Comenius som utkom 1658, vilket är en illustrerad lärobok i latin. Oavsett vilken bilderbok som anses vara den första så menar Rhedin att de tidiga bilderböckerna huvudsakligen var läroböcker där bilderna hade ett didaktiskt syfte. Vidare menar hon att bilderböcker som ett medel för lärande utvecklades på 1700-talet då bilderna i böcker skulle roa barnen, i linje med Lockes filosofi som menade att barn lär sig bäst när de har roligt. Huvudsyftet med bilderböcker var dock fortfarande att barn skulle lära sig något. Under denna tid etablerades också begreppen barn och barndom vilket gör att barn blev en målgrupp för att tjäna pengar på böcker. Under 1700-talet och 1800-1700-talet utvecklades bilderboken ytterligare och kom att innefatta flera olika genrer, exempelvis satiriska bilderböcker. Samtidigt utvecklades tekniken vilket gjorde det billigare att producera böcker och gavs möjlighet att trycka mer konstnärliga bilder. Syftet var fortfarande pedagogiskt men böckerna tog andra vägar för att lära barn sådant som moral. Först under 1800-talets andra hälft började bilderna få en funktion att vara en del av berättelsen. Både bild och text blev viktigt för narrationen, och både text och bild behövdes för att berätta en historia. Tidigare hade bilderböcker varit illustrerade böcker för barn, men nu började text och bild samspela med

varandra och bilden fick en ny funktion genom att säga saker som inte står i texten. Rhedin menar att denna början till ett samspel mellan text och bild i bilderböcker är en viktig punkt i bilderbokens historia, att man kan tala om den moderna bilderbokens födelse.

Under 1900-talet utvecklades detta koncept med samspel mellan bild och text samtidigt som bilderböcker där bilderna fungerar som illustrationer blev mer komplicerade i sin dramaturgi. Under första halvan av 1900-talet blev antropomorfiserade djur i bilderböcker populärt med karaktärer som exempelvis Pelle Kanin av Beatrix Potter och Babar av Jean de Brunhoff. Under senare delen av 1900-talet blev bilderboksförfattare allt mer experimentella i sina bilder och nya, konstnärliga stilar utvecklades istället för att författarna lutade sig tillbaka mot en äldre tradition. Barnperspektivet blev också allt mer centralt. Parallellt med detta fanns det fortfarande pedagogiska bilderböcker och bilderböcker med ett mer traditionellt förhållningssätt till bilder, både i stil och i förhållande till texten (Rhedin, 2001).

Kåreland (2015) menar att det under 1900-talet finns en tydlig koppling mellan samhällsutvecklingen och barnlitteraturen i Sverige. Nationalismen var stark under sekelskiftet, med till exempel idylliska skildringar av naturen, men detta började under 1900-talet kritiseras som orealistiskt. Under efterkrigstiden slog barnperspektivet igenom på allvar och äldre tradition ifrågasattes som moraliserande och kritiserades för att ge en felaktig bild av synen på barn. Bilderböcker började visa på en vilja att respektera barnen och låta barnkaraktärer bryta mot normer och vända sig mot vuxenvärlden. På 1960-talet ifrågasattes det att barnböcker skildrade en ålderdomlig värld och inte var demokratiska. Det blev vanligt med mer realistiska bilderböcker, och handlingen utspelade sig i höghusområden istället för i en idyllisk natur. Barn framställdes som egna, tänkande individer och vuxna började tappa sin auktoritet. Kåreland menar slutligen att kategorierna barn-vuxna började suddas ut i slutet av 1900-talet i och med att barnet sågs som kompetent och fick allt fler vuxenegenskaper (2015). Dock instämmer Kåreland (2015) med Rhedin (2001) i att barnböcker fortsatte att vara didaktiska även under senare delen av 1900-talet. Hon tilläger att böckerna ville förmedla något särskilt till barnen på ett annat sätt än tidigare, men att de fortfarande var didaktiska även när barnperspektivet slog igenom.

3. Tidigare forskning

Detta kapitel inleds med en presentation av vad det finns för tidigare forskning om bilderböcker. Därefter beskrivs tidigare studier som undersöker hur olika grupper är framställda i bilderböcker. Kapitlet avslutas med att min studies relevans för forskningsfältet presenteras.

För att få en överblick över tidigare forskning som behandlar bilderböcker har sökningar gjorts på libsearch, Eric, SwePub och google scholar på svenska och engelska. Sökord som har använts är: bilderbok, bilderböcker, den andre, postkolonialism, picture books, children's picture books, children's literature, the other och postcolonialism.

Mycket forskning om bilderböcker har en pedagogisk intention och handlar om hur barn kan lära sig något av bilderböcker; språkligt, kognitivt eller socialt. Det har även gjorts många studier om hur pedagoger kan använda sig av bilderböcker för att lära barnen olika saker. Några exempel är: Massing (2018), Huang och Chen (2016), Azano, Tackett och Sigmon (2017), Freeman (2014) och Hsiao och Shih (2016). Rhedin (2001) menar att bilderboken historiskt sett framförallt har använts i didaktiskt och pedagogisk syfte. En genomgång av tidigare forskning visar att detta användningsområde fortfarande har starkt fäste.

Ingen studie som specifikt handlar om hur "den Andre" framställs i bilderböcker har hittats, däremot finns det en hel del forskning om hur bilderböcker skildrar olika grupper. En beskrivning av några av dessa studier görs här nedan. Presentationen av studierna är uppdelad i två delar, där den första behandlar undersökningar av en marginaliserad grupp och den andra undersökningar av flera grupper.

3.1 Studier om en marginaliserad grupp

En kvalitativ studie om hur pojkar med könsöverskridande identitet framställs i bilderböcker har gjorts av Sciurba (2017). Hon gör en kritisk läsning av tolv bilderböcker som är utvalda för att de handlar om pojkar med könsöverskridande karaktär. Sciurba jämför sitt material och kommer fram till att alla böckerna kretsar kring att huvudkaraktären har ett "problem" som är knutet till hans könsöverskridande identitet samt att huvudkaraktärerna utkämpar en ensam, tröttsam strid om denna identitet. Vidare menar Sciurba att böckerna kan användas i undervisning för att visa på att det finns en mångfald i könsidentitet. Pedagogen kan genom att diskutera utifrån bilderböckerna göra barnen medvetna om det spann som finns inom kategorin kön och öka barnens förståelse (2017).

En studie som liknar Sciurbas (2017) men som behandlar en annan marginaliserad grupp har gjorts av Sung (2009). Hon undersöker hur koreansk-amerikanska personer och Korea framställs i amerikanska bilderböcker. Hon använder sig av en kritisk innehållsanalys och postkolonial teori för att granska 24 amerikanska bilderböcker som handlar om koreansk-amerikanska karaktärer. Utifrån bland annat begreppet den Andre diskuterar hon hur koreaner framställs som avvikande från den amerikanska normen och hur bilderböcker förmedlar stereotyper. Hon kommer fram till

att bilderböcker hjälper till att förstärka bilden av Korea som något främmande samt att de ger en stereotyp och ibland felaktig bild av koreaner (2009).

Torres (2016) har gjort en kvalitativ studie om hur muslimer framställs i engelskspråkiga bilderböcker. Hon gör en induktiv innehållsanalys av 56 bilderböcker för att kunna analysera hur islam och muslimer framställs för barnläsare. Till skillnad från Sciurba (2017) och Sung (2009) har Torres (2016) inkluderat bilderböcker som inte är skönlitterära, vilket kanske är anledningen till att hennes resultat blir mer didaktiskt. Ungefär hälften av böckerna hon undersöker vill introducera barn till islam och har därför ett tydligt didaktiskt syfte medan övriga böcker framförallt vill berätta en historia. Gemensamt är att de flesta böckerna ger en smal, enhetlig bild av islam som religion samt att de muslimska karaktärerna oftast inte är tillsammans med andra grupper i samhället. Torres slutsats är att bilderböckerna i stor utsträckning framställer muslimer som den Andre, något exotiskt och främmande. Därför ser hon ett behov av böcker där muslimer är integrerade i exempelvis det amerikanska samhället (2016)..

De tre studierna kan sägas få fram ett liknande resultat där den grupp som forskarna undersöker framställs som annorlunda och underordnad normen. Både Sung (2009) och Torres (2016) menar att bilderböckerna förstärker gruppen de studerar som annorlunda och stereotyp.

3.2 Studier om flera marginaliserade grupper

Koss (2015) har gjort en studie om hur representativa olika grupper är i bilderböcker, utifrån karaktärernas och författarnas kön, etnicitet och funktionsnedsättning. Hon gör en deskriptiv innehållsanalys av 455 amerikanska bilderböcker från 2012 och undersöker dem utifrån kön, etnicitet och funktionsnedsättning. Hon kommer fram till att nutida bilderböcker saknar mångfald samt att de ofta ger en stereotyp bild av verkligheten. Hon menar också att studien kan hjälpa lärare att bli mer medvetna om mångfald i de böcker de använder i sin undervisning, både för att ge barn en förståelse för människor som är annorlunda dem själva och för att barn gärna läser böcker där de kan identifiera sig med karaktärerna (2015).

I likhet med Koss (2015) vill Lyngfelt (2005) studera mer än en marginaliserad grupp och gör därför en liten studie av fem svenska bilderböcker utifrån hur bilderna gestaltar barndom. Hon analyserar bilderna utifrån ett utvecklings- och genusperspektiv för att uppmärksamma vilket budskap ett barn tar till sig av att läsa en bok endast utifrån bilderna. Med hjälp av begreppen över- och underordning diskuterar hon hur det finns en spänning mellan flickor-pojkar och barn-vuxna. Lyngfelts slutsats blir att bilderna har ett barnperspektiv och barnen tillåts tillgodose sitt behov av att upptäcka. Samtidigt finns det enligt henne en tydlig skillnad mellan hur pojkar och flickor framställs, där pojkar är dominanta och flickor passiva (2005).

3.3 Denna studies plats i forskningsfältet

Föreliggande studie är en del av forskningen om bilderböcker men syftar inte till att ha en specifikt pedagogisk ingång. De studier om hur olika grupper framställs i bilderböcker som presenteras har valts ut för att de alla undersöker grupper som traditionellt sett är marginaliserade i samhället. Även de studier som inte använder begreppet den Andre handlar om hur en

underordnad grupp framställs i litteratur för yngre barn. Eftersom min studie vill undersöka hur den Andre framställs i bilderböcker blir denna tidigare forskning relevant. Vad min studie ämnar tillföra forskningen är kunskap om hur den Andre som fenomen, det vill säga flera olika grupper som är underordnade i samhället, framställs i bilderböcker.

4. Teori och metod

I detta kapitel presenteras de teorier och den metod som ligger till grund för analysen samt de centrala begrepp som kommer att användas i undersökningen. Först beskrivs och diskuteras postkolonial teori samt begreppen den Andre och norm, därefter den narrativa teorin dekonstruktion och begreppet binära oppositioner. Kapitlet avslutas med att analysmetoden dekonstruktion gås igenom samt en beskrivning av hur urvalet av material gått till. Denna studie är en bilderboksanalys, enligt Johansson (2005) kan teori och metod vara nästan samma sak när berättelser analyseras utifrån narrativ teori. Därför presenteras teori och metod tillsammans.

4.1 Postkolonial teori, den Andre och normen

Postkolonial teori studerar hur kolonialismen och imperialismen påverkar samhället idag, trots att det (med få undantag) inte finns några koloniserade länder kvar i världen. Enligt postkolonialism bygger kolonisering på ojämlikhet och på att världen är dualistisk. Ända sedan antikens Grekland räknades Europa som centrum och allt utanför var periferin, det Andra. Detta nådde sin kulmen under år 1800-1900 då till slut 85 % av världen var koloniserad av bland annat Storbritannien och Frankrike. Hur denna ojämlikhet finns kvar idag är vad postkolonial teori vill studera och problematisera (Berg, 2017). Forskning enligt postkolonial teori syftar till att synliggöra hur områden utanför Europa/västvärlden har underordnats och ses som de Andra i förhållande till normen, både historiskt sett och i vår nutid (Johansson, 2005).

Edward Said lägger grund för postkolonial teori, hans bok Orientalism visar genom en granskning av litteratur hur Orienten har skapats som Europas Andra (Berg, 2017). Said (1978) menar att Orienten är Europas/västerlandets motbild och har bidragit till att definiera Europa som överordnat. Orienten blev orientalisk eftersom Europa gjorde den orientalisk. Européer betonade att orientaliska människor var exempelvis irrationella och barnsliga, det vill säga annorlunda och motsatsen till européer, vilket skapade föreställningen om att orientaliska människor var så. Förutom att definiera vad Orienten var förstärkte synsättet Europas dominans över Orienten, men även andra koloniserade områden, genom att göra den ena parten stark och den andra svag och därmed i behov av att kontrolleras. Centralt inom teorin är även att den Andre inte definierar sig själv utan blir skapad av ett överordnat "vi” (1978). Johansson (2005) refererar till Spivak som menar att man kan tala om att den Andre inte ens har någon röst eftersom hon aldrig blir lyssnad till.

Enligt Said (1978) är den Andre specifikt knuten till etnicitet, men efterkommande forskare har utvidgat begreppet. De los Reyes och Mulinari (2005) diskuterar hur den postkoloniala teorin kan sammanflätas med feministisk teori genom synen på vi och de Andra. Som exempel lyfter de fram att de koloniserade folken tillskrevs kvinnliga egenskaper av européerna för att underordnas, till exempel att de var känslosamma och irrationella. Ojämlikheten mellan vi och de Andra handlar därmed inte bara om etnicitet utan även om andra kategorier såsom kön (2005). Den normkritiske författaren Janne Bromseth går ännu längre och hävdar att den Andre är alla grupper som traditionellt sett blivit förtryckta i samhället på grund av etnicitet, kön, sexualitet och klass. Det vill säga att de Andra är de som inte tillhör normen (2010). Johansson menar att den

Andre är de som står för annanhet, de som ses som avvikande och främmande och inte är "vi" (2005).

Då den Andre är avvikande och underordnad i förhållande till normen (Johansson, 2005) är det relevant att definiera vad normen egentligen är. Salmson och Ivarsson (2015) förklarar normer som osynliga regler som styr samhället eller grupper i samhället. Samhället sorterar in människor i två kategorier: de som tillhör normen och de som avviker från den. Vanligtvis är det majoriteten som tillhör normen, men det är inte nödvändigt. Ibland är det en privilegierad minoritet som sätter normen, till exempel att det kan vara norm att vara ljushyad fastän majoriteten i världen inte är vita (2015).

I denna studie kommer begreppet den Andre att användas för att beteckna de grupper i samhället som är avvikande och underordnade normen. Normen ses i detta fall som de grupper som traditionellt sett framställs som överordnade i samhället, vilket förklaras närmare under avsnittet analysmetod.

4.2 Narrativ teori

Narrativ teori är teorin om berättelser. Det är ett tvärvetenskapligt fält som innefattar olika teorier men har gemensamt att det är en tolkande aktivitet, att forskaren tolkar texter och försöker hitta en betydelse och mening i dem. Text betyder i detta fall skriven text men i en vidare mening även sådant som bilder, samtal och film (Johansson, 2005).

Enligt Johansson är det svårt att exakt definiera vad en berättelse är, och forskare har olika svar på den frågan. Hon menar dock att det finns ett antal kriterier som traditionellt sett måste uppfyllas för att det ska vara en berättelse, där de viktigaste är temporalitet och kausalitet. Temporalitet innebär att berättelsen har en början, en mitten och ett slut, att den består av ett antal händelser och där den sista händelsen hänger ihop med den första. Kausalitet är nära knutet till temporalitet och innebär att händelserna i berättelsen är kopplade till varandra och att de är påverkade av varandra (Johansson, 2005). Nikolajeva (2000) benämner kausalitet som orsak och verkan och menar i likhet med Johansson (2005) att detta begrepp samt temporalitet är nödvändigt för att konstruera en berättelse. Nikolajeva tillägger att det är omöjligt att endast med bild förmedla temporalitet och kausalitet, men att bilderböcker med sitt samspel mellan bild och text tar sig an att förmedla tid och rörelse på ett unikt sätt. Som exempel menar hon att vi i västerländsk kultur läser från vänster till höger, att vänster ses som hemma och höger som borta. Om karaktärerna i bilderboken är på väg någonstans går de åt höger som om de är på väg ut ur bilden. När de i nästa bild dyker upp på vänstersidan förstår läsaren att det är en ny sekvens, speciellt om texten bekräftar detta med ord (Nikolajeva, 2000).

4.2.1 Dekonstruktion

Gunnarson Payne och Öhlander (2017) förklarar dekonstruktion som en narrativ teori utvecklad av framförallt filosofen Jaques Derrida och som ett ifrågasättande av den äldre teorin strukturalism. Inom strukturalismen ser forskarna på språket som ett system av tecken, där mening skapas först när dessa tecken kombineras. Vidare anser strukturalisterna att världen bygger på underliggande strukturer som när de relateras till varandra bildar system av kategorier.

Dessa kategorier gör att något alltid hamnar utanför. Derridas dekonstruktionsteori använder sig av strukturalismens tanke om kategorier och binära oppositioner men utvecklar detta genom att ta fasta på inre motsägelser (Gunnarson Payne & Öhlander, 2017). Johansson (2005) förklarar dekonstruktion med att forskaren ser världen som ett kunskapssystem som är ordnat utifrån binära kategorier där den ena kategorin är överordnad och den andra exkluderad eller marginaliserad. Den underordnade kategorin definieras utifrån vad den överordnade kategorin inte är. Dekonstruktion syftar till att undersöka ifall de negativt framställda kategorierna i en text blir en förutsättning för den normativa kategorin och om man skulle kunna kasta om kategorierna. En dekonstruktiv läsare letar efter det dolda i texten och intertextuella mönster, det vill säga relationer till andra texter (Johansson, 2005). Cullhed (2002) menar att dekonstruktionens främsta kännetecken är att en dekonstruktiv läsning bygger på att texter är villkorliga och undanglidande till sin karaktär. Han förklarar det som att texten förutsätter att den återger en tanke eller en mening som fanns innan den skrevs ned, det vill säga avspeglar underliggande strukturer i ett samhälle. Vad dekonstruktionister menar är att normen alltid är godtycklig och beroende av en motsats, som också är godtycklig, för att beskriva sig själv. Detta innebär att kategorierna alltid blir beroende av varandra för att kunna åtskiljas (Cullhed, 2002). Alvesson och Sköldberg tillägger slutligen att dekonstruktionister lyfter fram det marginaliserade och dolda och gör det till det viktigaste (2017).

Det postkoloniala begreppet den Andre kan användas inom dekonstruktion. Om normen är "man" och den Andre är "kvinna" kan man se dem som ett binärt motsatspar. Tanken om att den Andre definieras utifrån normen stämmer väl överens med hur dekonstruktionister ser på binära oppositioner. Enligt Johansson (2005) använder därför postkoloniala teoretiker sig av dekonstruktion för att analysera texter. Johansson menar också att texter hjälper till att producera och reproducera makt och social kontroll samt bidrar till att skapa en bild av olika sociala grupper i samhället. Berättelser medverkar till att upprätthålla de som tillhör normen och de som avviker från den, det vill säga skapar "vi" och "de Andra". Slutligen bidrar berättelser till att den Andre kan förbli marginaliserad, osynliggjord och exotisk. Detta gör att det enligt henne finns en anledning till att undersöka litteratur (Johansson, 2005).

4.2.2 Narrativa begrepp

Som komplement till dekonstruktion har Nikolajevas böcker Bilderbokens pusselbitar (2000) och

Barnbokens byggklossar (2017) använts för att genomföra analysen. Här nedan beskrivs kortfattat

några narrativa begrepp som hon tar upp i sina böcker.

I en berättelse finns det någon som berättar, vilket kan delas in i berättarröst och synvinkel. I bilderböcker förmedlas berättarrösten huvudsakligen genom texten och synvinkeln huvudsakligen genom bilderna. Texten brukar berätta om händelser, kommentera dessa och karaktärernas beteende samt förmedla en viss ideologi. Bilderna berättar vanligtvis miljö- och personskildringar vilket även texten kan göra, ibland samspelar detta och ibland inte. Bilder kan bara förmedla ideologi på ett indirekt sätt. En berättarröst kan vara exempelvis allvetande eller från ett jag-perspektiv. En allvetande berättare är utanför texten, den ser och vet allt. En sådan här berättare kan förmedla berättelsen objektivt eller mer subjektivt, till exempel genom att föra in didaktiska kommentarer i texten. En jag-berättare förmedlar istället historian på ett mer subjektivt sätt utifrån hur karaktären upplever världen (Nikolajeva, 2000).

Om boken tolkas bokstavligt kallas det för en mimetisk tolkning, vilket betyder avspegling. Motsatsen är icke-mimetiskt som innebär en mer symbolisk tolkning. För att benämna graden av sanningshalt används begreppet modalitet. Texten uttrycker modalitet genom exempelvis verb som kan, bör och måste, medan bilder endast indirekt kan uttrycka modalitet. Ibland säger texten en sak medan bilden visar en annan, vilket kallas för kontrapunkt (Nikolajeva, 2000).

Huvudkaraktären i en bok är den karaktär som är huvudperson i berättelsen, detta kallas även protagonist. Enligt Nikolajeva är många böcker uppbyggda kring en konflikt, där huvudkaraktären ställs mot en motståndare som är en annan karaktär. Denna motståndare kallas även antagonist (Nikolajeva, 2017). Vidare menar Nikolajeva att när man undersöker bilderböcker så kan forskaren studera om karaktärerna är stereotypt framställda utifrån bland annat genus (2000). Eftersom stereotyper bidrar till att framställa människor som över- och underordnade i förhållande till varandra så blir detta relevant när den Andre studeras (Johansson, 2005).

4.3 Val av metod

Föreliggande studie är kvalitativ i sin metod. Enligt Alvehus (2013) är kvalitativ metod användbart när forskaren vill studera meningar och innebörder snarare än statistiska samband. Skillnaden gentemot kvantitativ forskning är att kvalitativ metod ser världen som komplex och nyanserad, vilket innebär att de samband som hittas måste tolkas av forskaren. Tolkningen görs för att bidra till en ökad förståelse av det fenomen forskaren undersöker, och använder sig av en viss teori i ett visst sammanhang vilket sätter in tolkningen i ett vetenskapligt fält (2013).

Studien är en bilderboksanalys där empirin består av tio bilderböcker från två tidsepoker. En nutida tidsepok där böckerna är skrivna mellan 2006 och 2018 samt en äldre tidsepok där böckerna är skrivna mellan 1918-1965. Detta diskuteras mer ingående under rubriken urval. Robertson (2012) anser att ett narrativt tillvägagångssätt kan användas på flera olika sätt, bland annat som en metod för att undersöka ett forskningsproblem. Beroende på vilken teori forskaren lutar sig mot kommer analysmetoden skilja sig åt. Robertson skriver att en av fördelarna med en narrativ metod är att forskaren med hjälp av narrativitet kan få syn på sociala och underliggande strukturer i samhället som är lättare att undersöka via berättelser än om man studerat dem utifrån verkliga aktörer (Robertson, 2012). Denscombe menar att narrativ analys kan användas för att undersöka hur berättelser konstruerar den sociala världen. Vidare beskriver han hur forskaren kan analysera bilder. Antingen kan de ses som en källa till faktisk information eller som en kulturell och symbolisk företeelse (2017).

Den analysmetod som används för att undersöka empirin i denna studie är den narrativa metoden dekonstruktion. Jag har tidigare beskrivit dekonstruktion som teori, men här beskrivs mer konkret hur teorin används som en metod. Dekonstruktion som metod innebär att forskaren bryter ner texten. Man utgår från att texten är uppbyggd av binära oppositioner där den ena är överordnad den andra (Johansson, 2005). Därefter vänder forskaren på denna struktur och gör den underordnade kategorin till den viktiga och den som studeras, detta innefattar även dolda,

underliggande strukturer i texten som kan läsas mellan raderna. Sedan ser man på de två kategorierna och analyserar dem utifrån om de verkligen är hierarkiska, huruvida man kan förstöra ordningen och om det går att skapa något nytt (Alvesson & Sköldberg, 2017). För att kunna få syn på olika över- och underordnade grupper har ett schema över binära oppositioner skapats utifrån olika författares exempel på binära motsatser, underordnade grupper samt egenskaper som betraktas som typiska för normen och den Andre (Said, 1978, Johansson, 2005, de los Reyes & Mulinari, 2005, Berg, 2017). Schemat återfinns i sin helhet under rubriken bilaga 1.

4.4 Urval

För att få fram ett resultat som är relevant för min yrkesroll som förskollärare ville jag studera böcker som barn kommer i kontakt med, både nutida böcker och äldre böcker. Jag kontaktade därför några olika bibliotek för att få statistik över deras mest utlånade bilderböcker samt tips om äldre bilderböcker som fortfarande är populära. Detta kompletterades med några bokhandlars topplistor över sina mest sålda bilderböcker som fanns tillgängliga på Internet. En svårighet uppstod då det mest utlånade på biblioteken var böcker av samma författare som ingår i långa serier, bland annat böckerna om Alfons Åberg. För att bredda urvalet kontaktades därför också några förskolepedagoger för att få tips om böcker som är populära bland barn. Listorna kombinerades för att få ett så objektivt urval som möjligt, böcker valdes som fanns med på mer än en lista eller som mer än en person tipsat om. Endast en bok av varje författare har valts ut för att få ett så brett urval som möjligt. Böcker som handlar om antropomorfiserade djur har också i så hög grad som möjligt valts bort eftersom syftet är att studera hur den Andre framställs. Enligt Nikolajeva kan författare genom att använda djur som huvudpersoner kringgå sådant som social status, kön och ålder (2000). När det gäller de äldre bilderböckerna har detta inte kunnat följas helt, då många av de äldre bilderboksförfattarna använder sig av djur som huvudpersoner och eftersom utbudet redan från början var mindre än bland de nutida böckerna.

Anledningen till att bilderböcker från två tidsepoker valdes ut är för att kunna undersöka ifall det har skett någon förändring i hur den Andre framställs över tid. De nutida böckerna, skrivna 2006-2018, kan sägas skildra samhället idag om man tänker att bilderböcker är en samhällsspegel, vilket Edwards (2008) och Kåreland (2015) skriver om. Eftersom Edwards också menar att det idag finns en ökad förfrågan efter bilderböcker som representerar exempelvis genus på ett "bra" sätt kan det tänkas att nutida bilderböcker representerar olika grupper på ett annat sätt än äldre (2008). Enligt de bibliotek som jag har varit i kontakt med finns det också ett stort utbud av nutida bilderböcker. De äldre bilderböckerna, skrivna 1918-1965, kan tänkas vara en samhällsspegel av ett äldre samhälle och skrevs när det kanske rådde andra normer. Exempelvis kan man inte tala om Sverige som ett invandrarland förrän 1960 (Dahlstedt & Olson, 2013) och synen på barn har ändrats så dramatiskt under senare delen av 1900-talet att forskare talar om ett paradigmskifte (Sommer, 2005). Anledningen till att tidsperioden är längre för de äldre böckerna är att det inte finns så många äldre bilderböcker som fortfarande är populära och som inte är skrivna av samma författare. Enligt biblioteken är sagosamlingar, som H. C. Andersons sagor, fortfarande populära men dessa kan i original inte definieras som bilderböcker.

4.5 Analysmetod

Analysen har utförts genom närläsning av mitt material utifrån den narrativa metoden dekonstruktion (Johansson, 2005, Alvesson & Sköldberg, 2017) samt med hjälp av Nikolajevas böcker Bilderbokens pusselbitar (2000) och Barnbokens byggklossar (2017). Texten, bilden och ikonotexten, det vill säga det unika samspelet mellan bild och text, har studerats. Med utgångspunkt från ett schema med binära oppositioner (se bilaga 1) har olika grupper som är överordnade respektive underordnade hittats och studerats utifrån frågeställningarna. De underordnade grupperna benämns som den Andre och är i denna studie de grupper som traditionellt sett framställs som avvikande och marginaliserade i samhället (Said, 1978, de los Reyes & Mulinari, 2005, Bromseth, 2010, Johansson, 2005). Detta innebär att den Andre blir mörkhyade, kvinnor, barn och flickor. Normen blir således vita, män, vuxna och pojkar.

Böckerna har jämförts och tematiserats utifrån hur den Andre är avvikande i förhållande till normen. Fyra binära oppositioner analyseras, vilka är följande: vit-mörkhyad, man-kvinna, vuxen-barn samt pojke-flicka. Motsatsparet vit-mörkhyad innefattar svensk-invandrare och vit-de som har annan hudfärg eftersom dessa kategorier anses vara så lika vit-mörkhyad att de kan analyseras som samma motsatspar. I två böcker förekommer karaktärer med grön hudfärg. Dessa ses i detta sammanhang som mörkhyade, det vill säga underordnade "vit". Huvudkaraktären Nicke i Nicke

Nyfiken (Rey, 1941) är en apa men är tolkad som om han vore ett barn och är därför underordnad

"vuxna".

För läsvänlighetens skull benämns samtliga bilderböcker endast med titel och årtal i kapitlen analys och diskussion. Vid citat eller vid beskrivning av bild har sidhänvisning återgivits i de fall sådan finns.

5. Material

För att underlätta förståelsen av resultatet görs här en sammanfattning av böckerna som ligger till grund för analysen. Böckerna presenteras efter utgivningsår från nyast till äldst. Anledningen till att de står i denna ordning är för att det enligt de bibliotek jag varit i kontakt med finns ett större utbud av nutida böcker samt att deras statistik visar att de lånas ut mer frekvent än äldre bilderböcker. Därför kan det tänkas att barn läser nutida böcker i större utsträckning än äldre och har en närmare relation till de förstnämnda.

Gropen av Emma Adbåge (2018)

Karaktären "jag" och hennes klass älskar att leka i en stor grop bakom gympahallen. De vuxna på skolan tycker däremot att gropen är farlig och förbjuder barnen från att gå dit. Barnen utmanar de vuxnas regler genom att hitta på nya lekar på kanten av gropen vilket leder till att gropen fylls igen. Då upptäcker barnen istället högen och börjar leka där, till de vuxnas missnöje.

Dom som bestämmer av Lisen Adbåge (2018)

Denna bok berättas av ett "vi" bestående av fem barn som inte får vara med och bestämma. Vad de än leker på gården mellan höghusen kommer "dom som bestämmer" och ändrar lekreglerna och kör sedan bort "vi". Gruppen "vi" blir större då fler barn får vara med men "dom som bestämmer" kommer fortfarande och domderar över dem. I slutändan byter rollerna plats då "dom som bestämmer" inte kan spela fotboll med bara fyra personer och "vi" bestämmer sig för att inte vara med.

Doris drar av Pija Lindenbaum (2015)

Boken handlar om barnet Doris som anser sig vara orättvist behandlad hemma, då hon måste följa med på ett tråkigt kalas, inte får ha på sig de kläder hon vill och inte känner sig lyssnad på. Hon rymmer därför hemifrån och går på upptäcktsfärd för att komma till ett roligare ställe. Efter att ha trillat ner i ett dike och nästan dött (enligt sig själv) bestämmer hon sig för att gå tillbaka hem. Då upptäcker hon att hennes familj inte har märkt att hon var borta.

Alfons och soldatpappan av Gunilla Bergström (2006)

Alfons har fått en ny kompis som heter Hamdi och har en pappa som är riktig soldat. Alfons och Hamdi är mycket intresserade av krig och brukar leka med vapen och se på krig på TV. Helst vill de att Hamdis pappa berättar om när han var soldat. Hamdis pappa vill hellre att de ska spela fotboll, vilket pojkarna också tycker är roligt. Till slut berättar ändå Hamdis pappa om kriget och Alfons förstår allvaret i det.

När prinsessor fyller år av Per Gustavsson (2006)

I boken berättar huvudkaraktären prinsessan hur det går till när prinsessor fyller år. Hon får jättemånga presenter och har viktiga gäster på sitt kalas. Men eftersom hon glömmer att bjuda trollkarlen kommer han och kidnappar hennes gäster. Prinsessan måste rädda sina gäster och får under äventyret användning för flera av presenterna för att ta sig till trollkarlens hus på ett högt berg. Boken slutar med att prinsessan vinner över trollkarlen och åker hem med sina gäster i en luftballong.

Sjörövarbok av Lennart Hellsing och Poul Ströyer (1965)

Boken är skriven på rim och skildrar ett gäng sjörövarkaptener på ett skepp. De slåss, bordar skepp, lider skeppsbrott och simmar iland. Väl iland roar de sig med att gå på krogen och dansa. De bestämmer sig för att sluta med sjörövarlivet och slå sig till ro iland, men i slutändan går alla ändå till sjöss igen.

Petter och hans 4 getter av Einar Norelius (1951)

I denna bok bor karaktären Petter i en stuga i skogen, har fyra getter i olika färger och en katt. Allt är frid och fröjd tills trollet Ludenben äter upp getterna. Petter blir ledsen men katten Murre Svart bestämmer sig för att rädda getterna. Boken slutar med att getterna kommer tillbaka då trollet trillar ner för en brant och spricker, vilket han får ont i magen av. Boken är skriven på rim.

Känner du Pippi Långstrump? av Astrid Lindgren och Ingrid Vang Nyman (1947)

Huvudkaraktären Pippi flyttar in i Villa Villekulla och blir vän med grannbarnen Tommy och Annika. Tillsammans upplever de olika äventyr där Pippi utmanar de vuxna i boken, som inte uppskattar hur hon uppför sig. Bland annat går barnen på sakletarjakt och cirkus. Pippi får också besök av tjuvar.

Nicke nyfiken av H. A. Rey (1941)

Denna bok handlar om apan Nicke som blir fångad av Mannen med den gula hatten och förd från Afrika till en stad på andra sidan havet. Nicke är en väldigt nyfiken apa och hans nyfikenhet leder till att han gör saker man inte bör. Till exempel råkar han ringa brandkåren och flyga iväg med ett knippe ballonger. Boken slutar med att Mannen med den gula hatten tar med Nicke till en djurpark och lämnar honom där.

Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin av Elsa Beskow (1918)

De tre tanterna Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin bor tillsammans i en liten stad och har inga bekymmer i världen. Men en dag försvinner deras hund lilla Prick under en promenad och tanterna måste ge sig ut och leta efter honom. Lilla Prick har egentligen blivit stulen av en gubbe. I sitt letande träffar Tant Brun de två föräldralösa barnen Petter och Lotta. De hjälper till att få tillbaka lilla Prick och hjälper tanterna som under berättelsens gång råkat ut för bekymmer. I slutändan får Petter och Lotta stanna kvar hos tanterna.

6. Analys

I detta kapitel genomförs analysen utifrån frågeställningarna. Kapitlet är tematiserat utifrån hur den Andre är avvikande från normen. Först analyseras när den Andre är avvikande på grund av sin hudfärg. Därefter analyseras hur det ser ut när den Andre är ett barn och slutligen analyseras den Andre utifrån genus. Sedan kommer ett avsnitt om hur berättarrösten påverkar hur den Andre framställs. Kapitlet avslutas med ett avsnitt om hur fenomenet den Andre har förändrats över tid i de studerade barnböckerna.

6.1 Avvikande hudfärg

Följande avsnitt analyserar den Andre utifrån att denne är annorlunda på grund av en hudfärg som avviker från normen. Detta kan framställas på olika sätt och ger den Andre olika funktioner i berättelsen. De olika funktionerna som har urskiljts är den Andre som antagonist, den Andre som en del av gruppen och den Andre som främmande i samhället.

6.1.1 När den Andre är antagonist

Antagonisten i en bok är den karaktär som är emot protagonisten och som denne måste övervinna i berättelsen för att uppnå något (Nikolajeva, 2017). Alla böcker har emellertid inte tydliga antagonister. Av de bilderböcker som ingår i studien finns det antagonister i åtta stycken, antingen i form av enskilda individer eller som en grupp. I fyra av böckerna är det "vuxna" som är antagonisten, det vill säga den överordnade gruppen. I en (Dom som bestämmer, 2018) handlar det om två till syntes ganska lika grupper som ställs mot varandra. Slutligen är det tre böcker där man säga att det är den Andre som är antagonisten. Dessa är Tant Grön, Tant Brun och Tant

Gredelin (1918), Petter och hans 4 getter (1951) och När Prinsessor fyller år (2006). I samtliga fall är den

Andre underordnad normen på grund av sin hudfärg.

I Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin (1918) blir huvudkaraktärernas hund stulen av en positivhalare. Texten beskriver positivhalaren som en gubbe som bär något på ryggen, som slår efter lilla Prick med en käpp och stjäl honom för att använda honom till att göra konster. Texten säger också att gubben är full och att han blir arg på Petter och Lotta när de ville klappa vad de tror är hans gris, vilket resulterar i att de tappar sin peng. Av denna beskrivning kan läsaren dra slutsatsen att antagonisten framställs med negativa egenskaper: han tycks vara självisk som stjäl en hund, han ger intryck av att vara elak på grund av detta och för att han blir arg på barnen. I förlängningen verkar det även vara hans fel att barnen tappar pengen och därför kommer att bli slagna av den gumma de bor hos. Han gestaltas dessutom som våldsam eftersom han vill slåss med sin käpp och utöver det är han onykter. I slutändan blir han av med hunden när han ligger och sover, vilket innebär att han inte heller framställs som vidare smart. I jämförelse gestaltas tanterna som givmilda och snälla, de delar ut kakor och pengar. Herr Blå framställs även han som snäll både i det faktum att han hindrar barn från att stjäla tanternas päron och vill hjälpa tanterna att rädda lilla Prick. Herr Blå tar även han till våld för att hålla efter de barn som vill stjäla tanternas päron, men eftersom hans avsikt är att hjälpa tanterna framställs det inte som fel av honom till skillnad från positivhalaren som har för avsikt att stjäla lilla Prick. Ingen av de vuxna karaktärerna ger intryck av att vara smarta, utan det är barnen som ser till att allt slutar lyckligt.

Texten benämner positivhalaren som "gubbe" och herr Blå som "herr" vilket hjälper till att sortera in dem som kriminella och hederliga personer. Texten framställer den Andre som elak genom hans handlingar och beskrivning av egenskaper, men säger ingenting om hur han ser ut. Bilden visar däremot en mörkhyad man med svart hår och skägg som är klädd i enkla, slitna och lappade kläder. Alla övriga karaktärer i boken, även bikaraktärer, är ljushyade och har ljust hår.

Den Andre framställs som avvikande och elak i bilden.

Bild ur Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin, Elsa Beskow. Utgiven av Bonnier Carlsen, 1994. Utkom första gången 1918.  Bonnier Carlsen bokförlag, 1994.

Berättelsen är uppbyggd så att text och bild ligger väldigt nära varandra, man kan tala om att bilderna illustrerar texten och att de inte tillför något nytt. Det finns inga kontrapunkter och inget som läsaren inte förstår av att inte titta på bilderna (Nikolajeva, 2000). Däremot är det bilderna som hjälper till att befästa normen att vara vit (svensk), vilket texten inte säger något om. Ikonotexten blir därför att vita människor är snälla och mörkhyade människor är onda. Hade positivhalaren varit vit hade han kanske blivit för lik Herr Blå, som också vill slå små barn när de gör något de vill men inte ska. Som jämförelse stoppar Herr Blå barnen från att stjäla päron och positivhalaren stoppar barnen från att klappa vad de tror är hans gris som ligger i en säck. I båda fallen gör barnen något de vuxna inte vill, men i Herr Blås fall framställs hans tillrättavisande rättfärdigat medan positivhalarens tillrättavisande porträtteras som elakt.

När prinsessor fyller år (2006) framställer antagonisten på ett liknande sätt som i Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin (1918). Texten säger att han är en trollkarl som är bortglömd, att han lätt

blir arg och då förvandlar folk. Detta kan tolkas som att han är avundsjuk (för att inte bli bjuden), självisk, hämndlysten (han kidnappar gästerna) och elak. I motsats är de övriga vuxna framställda som givmilda och snälla eftersom de ger huvudkaraktären presenter, hyllar henne och håller tal. Texten ger emellertid, till skillnad från positivhalaren i Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin (1918), antagonisten en anledning till sitt beteende. "När Prinsessor fyller år måste de komma

ihåg att bjuda alla. Annars kanske en bortglömd trollkarl dyker upp och trollar bort alla gäster." Detta citat säger att huvudkaraktären också har en skuld i det som händer, till skillnad från positivhalaren som ser en hund och då kommer på att han kan stjäla den. Bilderna i När prinsessor

fyller år (2006) illustrerar det texten säger och ikonotexten blir inte motsägelsefull. Dock gäller

samma sak i karaktärernas utseende som med Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin (1918) att den vita normen befäst via bilderna. Alla karaktärer är ljushyade/rosa, utom en utländsk gäst som är mörkhyad och antagonisten som är grön. Att göra antagonisten grönhyad får honom att framstå som ännu mer exotisk och annorlunda än om han varit mörkhyad. Han framställs som annorlunda och hör i likhet med positivhalaren inte hemma i "vi", detta betonas eftersom han inte ser ut som övriga karaktärer. Positivhalaren ingår inte i den gemenskap som finns i byn, ser inte ut som de som bor där och stjäl lilla Prick utanför byn, vilket skapar en intrig. Trollkarlen ingår inte i de övriga karaktärernas gemenskap, ser inte ut som dem och kidnappar gästerna, vilket också skapar en intrig. I bägge böckerna har således den Andre negativa karaktärsdrag, ser annorlunda ut och är inte en del av gruppen. Han blir också överlistad eller besegrad av ljushyade barn.

I Petter och hans 4 getter (1951) kan man säga att den Andre blivit helt annorlunda i och med att han är ett troll, han är inte ens en människa längre. Han framställs dock med liknade egenskaper som positivhalaren och trollkarlen. Han ger intryck av att vara arg, hungrig och självisk genom att äta upp getterna fastän han inte får. Gemensamt är också att antagonisten i alla tre böckerna tycks låta sina känslor styra deras handlingar. Här verkar positivhalaren vara mest rationell, då han har en tanke med att stjäla lilla Prick medan de två andra ger intryck av att handla på grund av känslor som arg, hungrig och avundsjuk.

Ytterligare en likhet i hur den Andre framställs i de tre bilderböckerna är att antagonisten är någon som kommer utifrån. I Tant Grön, Tant, Brun och Tant Gredelin (1918) verkar karaktärerna vara trygga i sin hemstad medan farorna finns ute på vägarna utanför staden. Antagonisten kidnappar lilla Prick utanför staden. I När Prinsessor fyller år (2006) börjar berättelsen i prinsessans slott, men när antagonisten kommer för han bort gästerna och prinsessan måste bege sig till hans slott för att få tillbaka dem. I Petter och hans 4 getter bor Petter i en stuga och vallar getterna däromkring, medan trollet bor mitt i skogen. Liksom i När Prinsessor fyller år (2006) uppstår konflikten när trollet kommer hem till Petter och löses först när katten Murre Svart beger sig bort till där trollet befinner sig (1951). Alla tre böckerna framställer antagonisten som någon som inte hör hemma där huvudkaraktärerna bor, vilket bidrar till att framställa den Andre som någon avvikande och inte en del av gruppen.

Sammanfattningsvis så porträtteras den Andre som antagonist som avvikande i utseende genom bilderna, medan texten främst förmedlar handlingar och egenskaper. Ikonotexten blir att han framställs som hotfull och främmande, att han har en annan hudfärg bidrar till att han inte är en del av gruppen och inte hör hemma i det samhälle huvudkaraktären befinner sig i.

6.1.2 När den Andre är en del av gruppen

När den Andre är antagonisten är det kanske befogat att denna har negativa egenskaper, även om man kan fråga sig varför dessa dåliga egenskaper måste upprätthållas av en hudfärg som är

annorlunda alla andra karaktärers. Men flera av bilderböckerna framställer även den Andre som protagonist eller som en del av den grupp protagonisten ingår i, det vill säga som en "snäll" karaktär. När det gäller den Andre som protagonist utifrån etnicitet är det Nicke i Nicke Nyfiken (1941) som är en brun apa från Afrika, och "vi" i Dom som bestämmer (2018) där en karaktär av fem är svart och resterande fyra har olika hudfärg från kritvit till ljusbrun. Alfons och soldatpappan (2006), När Prinsessor fyller år (2006), Doris drar (2015) och Gropen (2018) har alla bikaraktärer som är mörkhyade eller kommer från andra länder och som ingår i huvudkaraktärens grupp. Känner du

Pippi Långstrump? (1947) saknar helt karaktärer med annorlunda hudfärg, här kan man tala om att

den Andre i denna bemärkelse är osynliggjord (Johansson, 2005). Normen att vara vit är så stark att andra hudfärger inte ens finns representerade. I Sjörövarbok (1965) råder nästan samma sak, då den enda mörkhyade karaktären är en av de kvinnor kaptenerna dansar med, det vill säga en väldigt liten karaktär.

I de sex böcker där den Andre är en del av gruppen ser man på bilderna att de har en hudfärg som är annorlunda normen (och de flesta/alla andra karaktärer) och texten säger inte hur karaktärerna ser ut. Dock säger texten i Nicke Nyfiken (1941) att Nicke är från Afrika och maharadjan i När prinsessor fyller år (2006) benämns vara från Indien. I Gropen (2018), Doris drar (2015) samt Alfons och soldatpappan (2006) nämner texten att den Andre heter Karim, Armin och Hamdi vilket gör att läsaren förstår att de har en bakgrund utanför Sverige då detta inte är typiskt svenska namn. I Alfons och soldatpappan (2006) förtydligas detta genom att Hamdis familj benämns vara från ett annat land, där det bara finns berg och öken och där det var krig.

Huvudkaraktären i Gropen (2018) är ett barn med ljust långt hår och vit/rosa hudfärg som benämns som "jag". "Jag" ingår i en grupp om tio barn där två har svart hår och mörk hudfärg och resterande är ljushyade och har ljust/brunt/rött hår. Även om "jag" är berättare så berättar hon ofta utifrån hela gruppen: "Kanten är bra. Vi kommer på nya saker hela tiden som man kan göra där." Även om vissa karaktärer har namn är det inte alltid så lätt att koppla namnet i texten till rätt barn på bilden, detta bidrar till att alla barn ses som en grupp. Den Andre blir därför också helt inkluderad i denna grupp, till skillnad från i de böcker där den Andre är antagonist och blir avvikande och motsatsen till de "snälla" karaktärerna. Underordnade egenskaper som är typiska för att beskriva den Andre (Said, 1978, de los Reyes & Mulinari, 2005) går inte att applicera i denna situation, eftersom alla barnen har samma egenskaper, vilket även bilderna visar. De är glada när de leker i gropen och arga/besvikna när de inte får leka i gropen. I Gropen (2018) kan det därför sägas att den Andre i denna bemärkelse inte längre finns, alla karaktärerna är istället jämlika och alla tillhör gruppen "vi".

I Nicke Nyfiken (1941) är den Andre protagonist i form av Nicke, men till skillnad från Gropen (2018) är Nicke inte inkluderad i gruppen på ett sådant sätt att han inte längre uppfattas som annorlunda. Nicke är en apa från Afrika och alla andra karaktärer är vita människor från staden. Mellan raderna skildrar boken en vilde som kommer från djungeln till civilisationen. Mannen med den gula hatten förklarar saker för Nicke, men Nicke lyder inte eller är allt för nyfiken. Nicke beskrivs som nyfiken, klåfingrig och hittar på rackartyg. Den allvetande berättaren framställer det upprepade gånger som att det är Nickes eget fel att det händer saker: "Nicke såg på. Nu var han nyfiken igen. Han kände att han MÅSTE ha en grann röd ballong." Detta visar på att Nicke framställs som att han saknar självkontroll och förmågan till att tänka logiskt. Enligt den

postkoloniala teorin bygger världen på ojämlikhet (Berg, 2017) och Said betonar att den Andre är Europas motbild och görs svag och i behov av att kontrolleras eftersom han är irrationell och oorganiserad (1978). Eftersom Nicke i Nicke Nyfiken (1941) är från Afrika och kommer till civilisationen, blir ojämlikheten mellan den Andre och normen mycket tydlig i denna bok då Nicke framställs både som oförmögen att kontrollera sig själv och undvika faror. Varje gång Nicke benämns som nyfiken gör han något som försätter honom i problem; flyger iväg med ballonger, ringer brandkåren och blir fångad av Mannen med den gula hatten. På bilderna ser Nicke glad ut när han provar de spännande sakerna, även sådant som att flyga iväg med ballongerna. Bilderna visar att Nicke trivs med de nya sakerna han får göra i staden, både sådant som att äta vid ett matbord och ringa på en telefon. Men eftersom Nicke provar dessa saker för första gången förtydligas budskapet att han är en ociviliserad vilde som inte förstår sig på civilisationen.

Skillnaden mellan den Andre i Gropen (2018) och i Nicke Nyfiken (1941) är att Nicke är tydligt avvikande från alla andra och vare sig vet eller klarar av att bete sig som man bör. Även om han inte är elak så har han underordnade karaktärsdrag som irrationell, olydig, impulsiv och opålitlig. Han är beroende av Mannen med den gula hatten, som flera gånger måste rädda honom på grund av hans nyfikenhet. Eftersom Nicke är en apa blir det binära oppositionsparet kultur-natur också tydligt. Nicke förstår inte kulturen i staden, till exempel telefoner. Detta bidrar till att framställa honom som främmande och till någon som inte hör hemma i samhället. Detta kan jämföras med när den Andre fyller funktionen som antagonist, som i Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin (1918), och som liksom Nicke härstammar bortanför civilisationen. Men även om Nickes egenskaper i Nicke Nyfiken (1941) framställs som problematiska och att det tycks verka som han är ociviliserad så förblir allt naturbundet inte underordnat. När Nicke rymmer från fängelset, genom att vara liten och genom att kunna balansera på telefontrådarna, utnyttjar Nicke sin natur som apa för att använda kulturen på sina egna villkor. I just denna del av boken blir förhållandet omvänt, och Nicke kan använda sig av sin nyfikenhet/påhittighet och sin natur för att ta sig ur ett problem. Detta gör Nicke överordnad den vuxne vakten som istället framställs som stor och klumpig, men det inkluderar ändå inte honom i samhället. På grund av sina egenskaper och sitt utseende så är han fortfarande annorlunda.

6.1.3 Den Andre som främmande i samhället

Även om den Andre är en del av gruppen så kan man tala om att hon är en gäst eller främmande i samhället. Detta är tydligt i Nicke Nyfiken (1941) där protagonisten är en apa från Afrika som inte förstår hur saker fungerar i staden, men fenomenet är också tydligt i tre nutida böcker. I När

prinsessor fyller år (2006), Doris drar (2015) och Alfons och soldatpappan (2006) bidrar både texten och

bilden till att främmandegöra andra kulturer än den svenska och skapar ett "vi och dom" trots att den Andre tycks ingå in samma grupp som de andra "snälla" karaktärerna. I När prinsessor fyller år (2006) finns en karaktär som benämns vara en indisk maharadja. På bilden ser man att han är mörkhyad och klädd i traditionella indiska kläder, såsom turban. Detta gör att han skiljer sig från alla andra karaktärer som ingår i prinsessans grupp, vilka är ljushyade och iförda västerländska kläder. På så sätt blir karaktären främmandegjord genom bilden, trots att han beter sig som alla de andra gästerna. I Doris drar (2015) är det främst naturen och Doris tankar och repliker som blir exotiska. Detta följer också ett mönster där den Andre främmandegörs när Doris lämnar hemmet

och därför kan sägas tillhöra det som är motsatsen till hemma. Detta hänger ihop med bokens handling, Doris önskar att hon var någon annanstans där det är roligt och där ingen tjatar på henne: "Jag går över bergen. Sen kommer jag till andra länder, där jag inte förstår vad dom säjer. Och sen till Göteborg..." På bilderna syns höga berg, palmer och slingerväxter, en tant som är ute och går med en isbjörn och ett gyllene palats som från Tusen och en natt.

Doris exotiserar naturen under sin rymning.

Bild ur Doris drar, Pija Lindenbaum. Utgiven av Lilla Piratförlaget, 2015.  Pija Lindenbaum, 2015.

På nästa uppslag möter Doris tanten med isbjörnen, som nu är en liten hund. Doris struntar i att prata med tanten genom att låtsats att denna pratar kinesiska, vilket Doris inte förstår. Detta kan tolkas som att Doris hittar på en fantasivärld som är roligare än den hon har hemma, och att hon exotiserar den för att göra den så annorlunda som möjligt. Detta gör att andra kulturer gestaltas som konstiga, främmande och annorlunda till skillnad från den svenska som är "hemma". I Alfons

och soldatpappan (2006) är Alfons kompis Hamdi och hans familj mörkhyade och har svart hår,

vilket syns på bilderna. Texten nämner att de kommer från ett annat land. Den Andre framställs med positiva egenskaper: Hamdi är bra på fotboll, hans pappa bygger en målbur till barnens fotbollsspelande och att vara hemma hos Hamdi benämns som "roligt". Trots detta framställer ikonotexten den Andre som något annorlunda och inte som "hemma". Till exempel beskrivs Hamdis lägenhet som: "Där är många mattor och annorlunda fin-gardiner. Och på balkongen en parabol! Så man kan se främmande, utländska TV-program" (s. 15). Bilderna illustrerar detta med att visa stora, mönstrade mattor på golvet (s. 14-15). Och när familjen ska äta blir alla stilla: "Man ska be Alltings Stora Gudamakt välsigna maten. Det var nytt, tänker Alfons" (s. 26-27). Genom att beskriva vad huvudkaraktären Alfons upplever som annorlunda hos Hamdi bidrar det till att framställa Hamdi och hans familj som avvikande från normen. Alla tre böckerna kan därmed sägas gestalta den Andre som något främmande och avvikande, fastän de ingår i huvudkaraktärens umgängeskrets och tycks vara snälla och pålitliga.