Flickors syn på idrott i skolår 9

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Lek Fritid Hälsa

Examensarbete

10 poäng

Flickors syn på idrott i skolår 9

Girls perspective on physical activities in high school

Erika Engström

Jessica Gullstrand

Lärarexamen 140 poäng Barn och ungdomsvetenskap Höstterminen 2005

Examinator: Kristina Gustafsson Handledare: Maria Pålsson

Abstract

Syftet med denna studie var att undersöka vad flickor i skolår 9 har för föreställningar om skolämnet idrott och hälsa. Frågeställningarna var hur ser flickor i skolår 9 på skolämnet idrott och hälsa gällande följande områden: Intresse för ämnet? Samundervisning? Bollspelets eventuella prioritering? Självbestämmande och delaktighet. Studien inspireras av Askers artikel (2003) om tidigare forskning gjord vid Örebro universitet, som visar att flickor får lägre betyg i ämnet idrott och hälsa än pojkarna och att idrottsundervisningen i skolan är anpassad till pojkar. Vi gjorde vår undersökning hösten 2005 på en skola i Skåne. Undersökningsgruppen bestod av tio flickor. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer. Det huvudsakliga resultatet visade att flickorna trivdes till stor del med

skolämnet idrott och hälsa och att de visade ett stort intresse för det. Flickorna ville även ha mer gemensam idrottsundervisning med pojkarna. En av de stora nackdelarna som flickorna lyfte fram var att pojkarna kunde vara mer krävande än vad de uppfattar att de själv är och därmed tar pojkarna större plats i undervisningen. Flickorna ville även delta i

idrottsundervisningen trots att de var sjuka eller har någon skada. De kunde då styrketräna eller dylikt. De slutsatser vi drog av detta var att: Flickors intresse varierar mycket från flicka till flicka och att det finns många olika faktorer som påverkar flickornas intresse för ämnet idrott och hälsa.

Innehållsförteckning

Abstract... 3 Innehållsförteckning ... 5 1 Introduktion ... 7 1.1 Syfte... 8 2 Kunskapsbakgrund ... 9 2.1 Historik ... 9 2.2 Tidigare forskning ... 10 2.3 Puberteten ... 11 2.4 Idrottsintresse ... 12 2.5 Påföljd av för lite aktivitet ... 13 2.6 Val av aktivitet ... 13 2.7 Läroplanens bestämmelser ... 14 2.9 Centrala begrepp... 16 3 Problemprecisering... 17 4 Metod... 18 4.1 Metodval... 18 4.2 Undersökningsgrupp... 19 4.3 Genomförande ... 20 4.4 Analysbeskrivning ... 21 4.5 Forskningsetiska överväganden... 22 4.6 Genomförandet av arbetet ... 24 5 Resultat ... 24

5.1 Flickornas föreställningar om idrottsundervisningen i högstadiet ... 25

5.2 Deltagande i idrottslektionerna... 27

5.3 Bollspel... 28

5.5 Enskild eller gemensam idrottsundervisning... 31

5.6 Sammanfattning... 33

5.7 Slutsatser... 33

6 Diskussion ... 35

6.1 Kritisk granskning av genomförandet ... 38

Referenslista ... 40

1 Introduktion

Vi har valt att undersöka hur flickor ser på idrottsundervisningen i åk 9 och deras föreställningar om ämnet idrott och hälsa. Enligt Askers (2003) artikel om tidigare forskning gjord vid Örebro universitet, så har flickorna i åk 9 fått sämre och sämre betyg i ämnet idrott och hälsa och många av flickorna kommer inte ens till

idrottslektionerna på högstadiet. Flickorna verkar även trivas sämre med ämnet idrott och hälsa och det kan vara så att flickorna diskrimineras eftersom ämnet idrott och hälsa till större del kan vara anpassad till pojkarna. När vi väl bestämt vad vi skulle skriva om så märkte vi att det inte fanns mycket forskning om detta innan. Därför var det extra roligt men även problematiskt eftersom vi hade problem med att hitta tidigare forskning till vårt arbete. Den forskning som var gjord tidigare är till största delen baserad på enkätundersökningar så därför valde vi att göra intervjuer så att flickorna hade större möjlighet att uttrycka sina åsikter.

Vår undersökning är av betydelse för alla blivande pedagoger inom ämnet idrott och hälsa, eftersom ju mer dessa lär sig om sina elever desto bättre undervisning kan de bedriva. När vi studerade idrottsvetenskap vid lärarutbildningen i Malmö, så fick vi möjligheten att prova på en hel del olika aktiviteter som man kan göra på ämnet idrott och hälsa i skolan. Vi har även lärt oss mycket om hur man får in alla elever i undervisningen, även de som är tysta och de som är mindre intresserade och aktiva.

Vi är intresserade av flickors syn på idrott och hälsa i skolan, eftersom när vi tänker tillbaka på vår egen tid på högstadiet kom vi fram till att många flickor inte deltog i idrottsundervisningen och att ofta framhävdes de elever som var duktiga. Vi anser att undervisningen i idrott och hälsa borde anpassas lika mycket till både pojkar och flickor och att dessa ska ha samma möjligheter att utvecklas. Vi anser även att idrottslärare har ett fritt yrke och att undervisningen borde varieras mer.

Vi har varit på skolor där det för det mesta förekommer spökboll (som är en bollek som går ut på att man ska kasta bollen på varandra för att ”bränna” ut varandra) och detta motiveras med att gymnastiksalen är för liten för att göra något annat. Alldeles för många idrottslärare ser hinder istället för möjligheter i sin

undervisning enligt vår erfarenhet. Sammantaget verkar det finnas många hinder i vägen för att alla flickor i åk 9 ska trivas och utvecklas i ämnet idrott och hälsa.

Idrottsundervisningen måste framför allt inriktas på att aktivera de elever, inte minst många av flickorna som inte är fysiskt aktiva, och hjälpa dem att finna kravlösa och lustfyllda aktiviteter, som ändå ger den nödvändiga motionen (Westerberg 2002).

Lpo 94 Lärarförbundet (2001) betonar vikten av att eleverna bemöts på rätt sätt:

Skolan skall aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan och de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den skall ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla förmåga och intressen oberoende av könstillhörighet. Lärarförbundet (2001 s 10).

När man har kartlagt innehållet i undervisningen så har man funnit att

undervisningen bestod av bollspel till hela 70 %! Detta kan vara en orsak till att pojkarna främst tycker om ämnet. Om man väger det mot dansundervisningen så svarade eleverna att detta endast förekom ett par gånger om året (Hussain (1989).

1.1 Syfte

Syftet med denna studie är att försöka förstå föreställningarna hos flickor i åk 9 om skolämnet idrott och hälsa, med särskilt fokus på eget intresse för ämnet, pojkarnas intresse, bollspelets betydelse och delaktighet och självbestämmande. Vi ville undersöka om det var så att flickorna i åk 9 inte hade en bra relation till idrotten och hälsan i skolan och vad det kunde bero på. Förhoppningsvis kan vår studie bidra till att fler förstår vikten av att studera detta fenomen på djupet. Det var viktigt för oss som blivande pedagoger att undersöka vilka problem som låg

bakom dessa problem som vi kan komma att stöta på och hur dessa kan undvikas när vi själva ska undervisa.

2 Kunskapsbakgrund

Vi vill i detta kapitel ta upp historik och teorier om flickors roll i ämnet idrott och hälsa. Detta är viktigt för att vi ska kunna relatera och få perspektiv på hur andra ser på det och vad tidigare undersökningar visar.

2.1 Historik

Skolgymnastik för flickor i skolan kom igång under slutet av 1800-talet i Sverige. Det var först efter andra världskriget som undervisningen började fungera

tillfredställande. Mäns idrott sträcker sig ännu längre tillbaka eftersom idrott var ett ämne för pojkar och inte för flickor före 1800-talet. På den tiden skulle pojkarna lära sig hur man t ex utförde sporter som fäktning, ridning och andra sportsliga grenar som utfördes under olika århundrade. Flickornas roll var tvärtemot pojkarnas, de skulle hålla sig i hemmet. Hussain (1989) skriver vidare att i 1919 års undervisningsplan i ämnet idrott, så står det att pojkarna bör ha övningar som främjar deras kraft och uthållighet och flickorna ska öva mjukhet och behag i sina övningar (Hussain 1989).

Det första som kvinnorna tävlade i var krocket, som sedan följdes av konståkning, golf och tennis. Det var inte förrän 1945 som Riksidrottsförbundet accepterade den kvinnliga idrotten och såg kvinnor som idrottare. Innan dess hade kvinnorna haft ett eget idrottsförbund, men detta upplöstes i och med att kvinnorna fick vara med i Riksidrottsförbundet. Detta var ett stort framsteg för alla idrottande kvinnor, eftersom de nu blev bekräftade inom idrotten (Carlsson 2002).

Carlsson (2002) skriver att i slutet av 1960-talet avsatte Riksidrottsförbundet en summa pengar till ungdomsarbete inom ungdomsidrotten. Eftersom flickorna nu

var fullfjädrade medlemmar gynnade detta också flickorna. När detta hände förändrades skolorna radikalt. Nu ville man att flickor och pojkar skulle lära sig samma saker inom idrotten. Meningen var att det skulle stärka flickornas

självförtroende och nu blev det även vanligt att skolidrotten utövades tillsammans oavsett kön.1989 lade Riksidrottsförbundet fram en jämställdhetsplan som blev uppmärksammad av massmedia. Nu började sakta ett intresse växa för

kvinnoidrott. I vårt arbete har vi undersökt tio flickors syn på ämnet idrott och hälsa och deras tankar. Känner de att gemensam idrottsundervisning är bra eller ”jobbig och pinsam”. Carlsson (2002) skriver att många mäns åsikter har gjort att kvinnoidrotten har stött på många hinder i sin väg. De ansåg att kvinnor inte var tillräckligt bra inom idrott, att det var skadligt att idrotta för dem och att de saknade intresse. Carlsson (2002) skriver vidare att idag har kvinnoidrotten fått beröm för sitt engagemang. Men flickor får ändå kämpa dubbelt så hårt för att bevisa att de kan. Detta gjorde oss intresserade av att ta reda på om hur flickorna idag upplever idrottsundervisningen i skolan. Det är därför vi har undersökt hur flickorna tänker om och vilka föreställningar de har om idrottsundervisningen i åk 9.

2.2 Tidigare forskning

Asker (2003) skriver i en artikel om tidigare forskning inom ämnet idrott och hälsa i Svenska Dagbladet, att flickor får lägre betyg i skolan än pojkar.

Skillnaden mellan de två könen har ökat mycket på bara de senaste fem åren. En förklaring till problemet kan vara att undervisningen fortfarande är anpassad till pojkar med mycket bollspel på schemat. Vårterminen 2002 fick 24,1 % av

pojkarna som gick ut nian betyget MVG i idrott och hälsa. Motsvarande för flickor var 16,2 % Det är en väldig skillnad mellan pojkar och flickor till flickornas nackdel betygsmässigt enligt Askers artikel (2003).

Vi vill i vår undersökning intervjua flickorna om det verkligen ser ut så här i den skolan som vi har undersökt. Har flickorna har en negativ syn på ämnet idrott och hälsa och känner de att de får den hjälp de behöver? Kanske känner de att de inte får den uppmuntran som de behöver för att höja sina betyg?

Hälsa+Kunskap (2005) skriver att enligt Bunkeflomodellen, är det viktigt att ämnet idrott och hälsa är ett dagligt och obligatoriskt kärnämne i skolan. Det är lika viktigt som att skriva, läsa och räkna. Ungdomarna rör sig allt mindre idag. Spontan aktivitet utomhus har minskat drastiskt, allt är i organiserad form. Sådant som tv-tittande och dataspelande upptar en allt större del av ungdomarnas tid.

Många elever saknar betyg i ämnet idrott och hälsa i årskurs nio. Undersökningen som gjordes inom Bunkefloprojektet (Hälsa+Kunskap 2005) visade att landets grundskolor har alldeles för lite idrott och hälsa och detta gäller särskilt

storstäderna. Detta anser vi vara viktigt för vår studie eftersom vi kan se ett samband med betydelsen av fysiska aktiviteter och ett välmående. Vi har

undersökt vilka fysiska effekter som flickorna upplever att ämnet idrott och hälsa ger dem.

Björklund (2005) skriver att arbetsgivarna inte anställer utbildade lärare utan de använder kryphål och anställer obehöriga på lärartjänster. I svenska skolor

undervisas just nu var femte elev av obehöriga lärare. Det finns två starka skäl att göra något åt det växande antalet obehöriga lärare i svenska skolor: Forskning visar att skolresultaten blir bättre om lärarna är välutbildade. Man slipper betala ut den ”rätta” lärarlönen eftersom man har anställt obehöriga lärare och då sparar man pengar. Det är dock eleverna som får betala eftersom de får en sämre

utbildning i de flesta fallen. Björklund (2005) menar dock inte att obehöriga lärare måste vara sämre men han anser att man bör ge dem fortbildning så att de får den behörighet som krävs för att undervisa i skolan. Eftersom vi vill undersöka

flickornas syn på idrottsundervisningen i skolan så kan det vara relevant att se om detta är något som kan påverka undervisningens innehåll.

2.3 Puberteten

Något som kan påverka flickor mycket när det handlar om ämnet idrott och hälsa är puberteten. Det sker många förändringar i kroppen när flickor och pojkar kommer i puberteten. Många av flickorna känner sig feta, klumpiga, rädda och skäms för sina kroppar. De som tidigare idrottade kan känna en nergång i konditionen och se sämre resultat. Detta kan påverka dem som har haft en bra

relation till idrotten till att de inte tycker att det är lika roligt längre, många vill se förbättringar resultatmässigt. När de märker att resultaten börjar gå ner och de inte har samma förmåga, kan detta bero på att kroppsvikten ökar. Många flickor vet inte att de presterar som bäst när de når 20 årsåldern, problemet blir att många flickor slutar med sin idrott tidigare (Carlsson 2002).

Vi undrar om det är så att flickorna upplever att de får en bra

bakgrundsinformation om förändringen och utvecklingen i kroppen under åk 9.

Enligt Patriksson (1995) så är det inte konstigt att flickor vill se bra ut även när de idrottar eftersom det inom elitidrotten har fokuserats mer på idrottskvinnornas utseende och tyvärr mindre på deras prestationer. Om man ser bra ut är det även lättare att få personer som vill sponsra en. Det är alltid lättare att marknadsföra någon som ser bra ut eftersom personer ser upp till dessa idrottskvinnor.

2.4 Idrottsintresse

I högstadiet är det av stor betydelse att flickor får en bra relation till skolidrotten, eftersom det visar sig att deras intresse för idrotten bara blir mindre.

En färsk undersökning genomförd av Westerberg (2002) visar att nästan var femte flicka i gymnasiet deltar sällan eller aldrig i skolgymnastiken. Var fjärde flicka tränar eller motionerar aldrig heller på egen hand. Låg aktivitet ökar risken för svåra sjukdomar högre upp i åren. Riksidrottsförbundet kräver därför en ny skollag som garanterar eleverna 30 minuters organiserad fysisk aktivitet varje skoldag. En liknande undersökning har Riksidrottsförbundet nyligen låtit Ungdomsbarometern göra. Det var en undersökning av ungdomars (16-25 år) inställning till idrottsämnet. Det visade sig att nästan var femte flicka (18 procent) sällan eller aldrig deltar eller har deltagit i skolgymnastiken. Motsvarande siffra för pojkarna är knappt var tionde (8 procent). På frågan om vad de tycker om ämnet svarade nästan var fjärde flicka (24 procent) att det är ganska tråkigt eller jättetråkigt. Motsvarande för pojkar var tionde. Det är också dubbelt så många pojkar som tycker ämnet är ”jätteroligt”, 32 procent jämfört med 16 procent (Westerberg 2002).

Slutsatsen vi drar av dessa siffror är att det är hög tid att på allvar ta itu med omfattning och innehåll i skolans idrottsundervisning. Den får inte bara vara anpassad till ”idrottstokiga pojkar” – som ändå rör sig tillräckligt i

idrottsföreningar på fritiden.

Elever som uteblir från idrotten i skolan kan senare i livet kan påverkas väldigt negativt på grund av vårt levnadssätt idag. Westerberg (2002) skriver att

undersökningar idag visar att motionsvanorna hos ungdomarna har förbättrats under de senaste årtionden, men inte tillräckligt för att kompensera det ökande stillasittandet.

2.5 Påföljd av för lite aktivitet

Westerberg (2002) skriver att för lite aktivitet ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, diabetes II, benskörhet och belastningsskador – för att nämna bara några exempel. Detta är fakta som har varit kända länge men som kommit alltmer i fokus på senare tid. Den ena larmrapporten efter den andra pekar åt samma håll: folkhälsan riskerar att försämras i ”ligg- och sittsamhället”. Det gäller vuxna men också barn och ungdomar i det som Westerberg (2002) kallar skärmgenerationen.

Westerberg (2002) menar att det är i ungdomen som goda vanor grundläggs, det är under den tiden man måste få lära känna lusten och glädjen i att röra sig.

2.6 Val av aktivitet

Är det då så att dagens idrott i skolan vänder sig mest till killarna? Bollspel och andra krävande sporter står oftast på många av skolornas idrottsagenda. Detta är något som vi tyckte var intressant att intervjua flickorna om. Idrottslärarna verkar inte lägga så mycket tid på andra saker som kanske kan intressera flickorna mer. Det finns människor som aldrig har åkt skridskor eller skidor. De har inte heller kunskaper om saker som allemansrätten. Detta ingår oftast i skolundervisningen men det är lättare att påvisa om man samtidigt befinner sig i naturen (Lönnö 2003).

Lönnö (2003) skriver i sin artikel att ca 15 % av eleverna aldrig kommer på idrottslektionerna. Det som Lönnö (2003) kritiserar är att idrottslärarna är utbildade i musik och rörelse men de låter ändå inte eleverna välja saker som salsa, breakdance eller aerobics på idrottstimmarna. De vill göra saker som de är säkra på och då är oftast bollsporter det som dominerar. Det är trots allt så att många elever tycker att detta är roligt. I vår undersökning är vi intresserade av vad flickorna har för synpunkter kring innehållet på idrottslektionerna.

Enligt Engström och Redelius (2002) så är pojkar i större utsträckning medlemmar i någon idrottsförening. Detta gäller dock inte överallt utan när man har gjort nerslag på olika orter i landet, har man funnit att flickor i stor utsträckning söker sig till organiserade idrottsformer utanför de olika idrottsföreningarna. Flickor verkar dessutom betona den sociala gemenskapen i idrotten mer än vad pojkarna gör.

Engström och Redelius (2002) skriver att när de utvärderade ämnet idrott och hälsa så ansåg de elever som gick i åk 9 att idrotten var ett av de populäraste ämnena i skolan. Något som de även kom fram i denna utvärdering var att det fanns mycket negativ attityd till ämnet bland framför allt flickorna.

Är idrottsundervisningen till mesta delen gjord efter pojkars intressen eller har flickorna även ett stort inflytande? Kan det bero på undervisningens innehåll att flickor inte vill delta i idrotten? Studien visar även att eleverna inte ser på ämnet idrott och hälsa som kunskapsämne och det kan vi ju undra varför det är så.

2.7 Läroplanens bestämmelser

Engström och Redelius (2002) skriver att i samband med införandet av den nya läroplanen så minskades antalet idrottstimmar från 537 timmar till 460 timmar. Detta innebar att de 151 timmarna som var till för planering och friluftsdagar försvann. Detta ändrades dock ett par år senare, då man la till 40 timmar till ämnet idrott och hälsa i skolan. Ett förslag kom även från den dåvarande skolministern Göran Persson, han ville göra idrott och hälsa frivillig. Detta mötte dock så stora protester att idrott och hälsa behölls som obligatoriskt ämne. Som det ser ut idag

enligt Engström och Redelius (2002) så läser alla på gymnasiet Idrott och hälsa A som består av ca 86 klocktimmar per termin. Vi anser att detta är intressant att ta upp eftersom vi vill undersöka om flickorna anser att det är för mycket eller för lite idrottsundervisning som det är nu.

Lärarförbundet (2001) innehåller grundskolans läroplan (Lpo 94) där det står att målet med undervisningen i ämnet idrott och hälsa är att eleverna ska få en allsidig och varierad undervisning. Det står även att alla oavsett förutsättningar ska kunna delta och utvecklas på egna villkor. Idrott och hälsa ska dessutom innehålla kunskaper om hälsa och livsstil. Vi vill undersöka vad flickorna anser om sin undervisning, är den varierad?

2.8 Samundervisning

Engström och Redelius (2002) har funnit att enligt tidigare studier som är gjorda om samundervisning i ämnet idrott och hälsa, så har gemensam

idrottsundervisning inneburit mer så kallade manliga idrotter och dans och gymnastik har minskat drastiskt.

Carli (1990) skriver att när Lgr 80 (läroplanen för grundskolan 1980) kom inträffade det framför allt två stora förändringar. Den första förändringen var att gymnastik ändrades till att heta idrott och den andra ändringen var att det skulle vara en huvudprincip i undervisningen att flickor och pojkar bör undervisas

tillsammans, för att på så sätt utjämna könsrollerna och för att skolan ska verka för jämställdhet. Det var alltså på 1970 talet man började ha samundervisning på högstadiet och gymnasiet.

Carli (1990), skriver i sin avhandling att vid tidigare forskningsresultat har det visat sig att de flesta elever föredrar samundervisning. Samtidigt visade det sig att en del flickor upplever att de känner sig mer trygga, motiverade och känner större gemenskap vid undervisning var för sig. Patriksson (2002) skriver att pojkar och flickor är så olika när det gäller fysik, behov, intresse och vad de har för tidigare erfarenheter av idrott och därför är det inte lätt att veta om man ska ha

samundervisning eller inte. Det är ofta så att pojkarna tar mycket mer plats i undervisningen och det är också så att idrottslärarna även ger dem mycket utrymme.

2.9 Centrala begrepp

Idrott – Något som man gör för att träna kroppen och ibland för att tävla, t ex gymnastik eller löpning. (Norstedts ordbok, 2004)

Idrott och hälsa - Ämnet idrott och hälsa i skolan. Lpo 94 - Läroplanen för grundskolan 1994

Bollspel – Undervisning där bollen är i fokus i ett spel av något slag t. ex fotboll och handboll m.m.

3 Problemprecisering

I vår forskning vill vi undersöka flickors tankar och syn på ämnet idrott och hälsa i åk 9. Vi vill undersöka vad de har för föreställningar om ämnet idrott och hälsa i skolan. Vad känner de när de tänker på idrotten i skolan och hur är deras syn på dagens idrott i skolan? Vi tycker att det är viktigt att undersöka på grund av att många undersökningar idag visar att flickors intresse för idrotten i skolan börjar sjunka och många flickor idag inte ens vill vara med på idrottsundervisningen. Genom vår undersökning vill vi ta tag i problemet genom att låta flickornas egna röster bli hörda. Problemet med att flickorna idag inte vill vara med på idrotten ligger kanske inte hos dem själva utan hos oss som pedagoger.

I dagens samhälle upplyses vi dagligen hur viktigt det är att ha en bra hälsa och hur viktigt det är att vi rör på oss, på grund av allt stillasittande arbete. Ungdomar

är idag mycket mer stillasittande än vad de var förr. Därför är det viktigt att de informeras tidigt om hur viktigt det är att hålla igång och sköta sin egen hälsa.

Hur ser flickor på ämnet idrott och hälsa i åk 9 gällande följande områden: - intresse för ämnet?

- samundervisning?

- bollspelets eventuella prioritering? - självbestämmande och delaktighet?

4 Metod

I detta avsnitt presenterar vi vårt metodval, undersökningsgrupp, genomförande, analysbeskrivning, forskningsetiska överväganden och även vem som har huvudansvaret för vad i vårt arbete.

4.1 Metodval

Då frågeställningen i denna studie är att undersöka hur flickor ser på ämnet idrott och hälsa i åk 9, har vi valt att intervjua flickorna för att få veta mer om deras tankar och föreställningar kring detta. Kvalitativa intervjuer är den metod som vi har använt oss av.

Vi har använt oss av bandspelare vid våra intervjuer, detta har vi gjort för att få ett mer avslappnat klimat när vi intervjuar och för att vi ska kunna följa med i

samtalet hela tiden utan att riskera att gå miste om viktig information. Vi har på detta sätt kunnat gå tillbaka till intervjun när vi vill och kunnat lyssna igenom den många gånger för att uppfatta sådant som vi kanske missat den första gången vi hörde intervjun. För att komplettera vår inspelade intervju förde vi löpande anteckningar. Där antecknade vi relevanta ansiktsuttryck och annat kroppsspråk. Mycket kan utläsas av en persons kroppsspråk men under intervjun antecknade vi bara kroppsspråket om vi ansåg att det var relevant för vår forskning.

I vårt examensarbete har vi intervjuat flickorna om deras syn på ämnet idrott och hälsa två och två, eftersom vi trodde att de kände sig mer bekväma om de inte satt ensamma med två intervjuare. Repstad (1999), skriver att intervjumetoden har kritiserats för att den anses vara för fokuserad på enskilda individer och man ska vara väl medveten om detta när man analyserar sina intervjuer. Man ska även tänka på att frågorna inte ska vara för snäva. Då är det troligt att man får svar som redan är förväntade. För att undvika detta har vi ställt följdfrågor och haft en öppen dialog med flickorna eftersom Repstad (1999) skriver att om man intervjuar personer som redan är tystlåtna så kan man riskera att de blir ännu mer passiva om man har klara frågeformulär redan innan man börjar intervjun.

4.2 Undersökningsgrupp

Vi har valt att intervjua personer som vi inte känner och som inte känner oss. Vi är dock medvetna om att det kan vara en nackdel eftersom de kanske känner sig osäkra vid intervjun. Trots det så anser vi att denna metod var det bästa sättet för oss, på grund av att vi inte har någon förutfattad mening om personerna och de vet inte vad vi har för synpunkter på frågan. Eftersom Repstad (1999), skriver att det finns en del nackdelar med att känna personerna man ska intervjua, eller har en relation till.

Vi har intervjuat tio stycken högstadieflickor i åldern 15 år. De går i åk 9 på en högstadieskola i Skåne. Flickorna går i samma klass på idrottsundervisningen, annars kommer de från två olika klasser. Några av flickorna var med i någon

idrottsförening på fritiden men det fanns även de flickor som inte deltog i någon idrottsförening. På grund av tidsbrist så tyckte vi att 10 stycken flickor var alldeles lagom att intervjua, eftersom vi hade många frågor som vi ville ha besvarade. Flickorna kände varandra sedan tidigare och fick själv bestämma vem de ville bli intervjuade tillsammans med. På så sätt uppstod det en dialog mellan dem när de hade skilda åsikter om ämnet. Det kunde dock även vara så att de påverkades att hålla med varandra eftersom en av dem kunde vara dominant eller ha en stark åsikt i någon fråga. Personerna i undersökningen har kodade namn. De intervjuade personerna är: (F1 15 år, F2 15 år), (F3 15 år, F4 15 år), (F5 15 år, F6 15 år), ( F7 15 år, F8 15 år), (F9 15 år, F10, 15 år). De som är inom parantes med varandra har även intervjuats tillsammans.

4.3 Genomförande

Vi började med att ringa till olika skolor och fråga dem om de var intresserade av att medverka i vår undersökning. Vi fann dock att många av skolorna inte hade tid eller var intresserade. När vi äntligen hade fått tag i en skola som ville ställa upp, drog de sig ur några dagar innan vi skulle komma ut för att genomföra vår

undersökning. Detta ledde till att vi blev försenade med ungefär 1 ½ vecka och det är därför vi har valt att intervjua 10 stycken flickor. Vi ville ha gott om tid på oss att genomföra dessa intervjuer.

Skolan som medverkar i vår undersökning ligger i Skåne. Vi valde denna skola eftersom en vän till oss har gått på den tidigare och kände till den.

Vår vän känner en lärare på denna skola och det var genom honom som vi fick kontakt med skolan. Han ringde till läraren och frågade om de var intresserade av att delta i vår forskning. Efter detta så tog vi kontakt med dem och bestämde vilken dag våra intervjuer skulle ske. Vi berättade vad vi ville undersöka, flickors syn på idrottsundervisningen i åk 9. Våra intervjufrågor e-mailade vi till läraren ifråga så att hon kunde läsa igenom dem och godkänna dem. Vi poängterade även att alla intervjuer kommer att behandlas konfidentiellt och att inga namn kommer att nämnas utan att de kommer att vara kodade. Skolans namn kommer inte att nämnas i undersökningen. Vi talade även om att de när som helst kan dra sig ur samarbetet med oss. De kan även få tillbaka bandet med intervjuerna när som

helst. När vårt examensarbete är klart så kommer de självklart att få läsa vad vi kommit fram till i vår forskning.

När vi kom till skolan så presenterade vi oss för läraren ifråga och vi pratade lite om vårt arbete och vad det skulle handla om. Läraren visade oss sedan till cafeterian där vi satte oss vid ett bord och så skickade läraren ut eleverna till oss eftersom de hade en pågående lektion. Vi hade sagt till om att vi ville intervjua dem i par så de kom två och två till oss. Det fungerade bra, eftersom när de var klara så kallade de på nästa par. Intervjuerna gick bra flickorna var lätta att prata med. Vi intervjuade flickorna under tiden de hade idrottsundervisning. Varje intervju tog ca 20-30 min. Vi genomförde våra intervjuer under en och samma dag. Vi hade inga bortfall eftersom vi hade bestämt att vi skulle intervjua tio personer och det gjorde vi. Lärarna var väldigt samarbetsvilliga och det är vi tacksamma för.

4.4 Analysbeskrivning

Efter varje intervjutillfälle transkriberades materialet. Detta gjorde vi för att vi anser att om vi hade intervjun färskt i minnet så kommer vi bättre ihåg allt. Även om vi har en bandspelare att gå tillbaka till så kommer vi ihåg ansiktsuttryck och dylikt lättare om vi bearbetar vårt material direkt. Under intervjuerna antecknade vi kroppsspråk som kunde vara relevant för vår undersökning. Vi tittade hela tiden på våra frågeställningar under tiden när vi läste våra gjorda intervjuer. Detta gjorde vi för att det är lättare att se om vi har något som är speciellt relevant för vårt analyskapitel

För att få en annan blick på intervjusvaren, så har vi låtit en utomstående läsa dem. Personen som hjälpte till att läsa igenom var en av författarnas förälder. Vid

tillfället då föräldern läste arbetet var alla namn redan kodade. Detta för att få en annan bild på arbetet och intervjuerna. Personen kan tolka dem på ett annat sätt än vad vi har gjort, och upptäcka nya frågeställningar eller problem. Enligt Repstad (1999), kan detta vara bra eftersom man lätt kan bli blind när man läser sitt eget arbete och då kan det vara bra att få någon annans synpunkter på arbetet.

När vi gick igenom materialet så lyssnade vi först igenom våra intervjuer för att höra allt en gång till. Efter detta så skrev en av oss ner intervjuarens svar och en av oss flickornas svar. För att inte missa något så spolade vi fram och tillbaka för att få med allt. När vi skulle kategorisera alla frågor så valde vi att titta på frågorna en och en och ta ut alla svar på fråga ett och så gjorde vi hela vägen för att se om svaren stämde överens eller om de hade skilda åsikter. Vi valde sedan de svaren som bäst beskrev vad huvuddelen av flickorna svarade och om det fanns något som var tvärtemot.

4.5 Forskningsetiska överväganden

Det finns enligt Vetenskapsrådet (1991) fyra huvudprinciper man ska uppfylla som forskare och vi tänkte ta upp dessa för att visa hur vi har gjort för att uppfylla dessa krav. Det första kravet är informationskravet och det innebär att man som forskare ska upplysa deltagarna om vilken uppgift de har i projektet och vilka övriga villkor som gäller för deras deltagande. Vi ska även tala om att deltagarna medverkar frivilligt och att de när som helst kan avbryta samarbetet. Det är även viktigt att tala om att uppgifterna som de lämnar till oss endast kommer att användas i vår undersökning. Repstad (1999) poängterar att det är mycket viktigt att eleverna känner till att deras medverkan är frivillig och att uppgifterna enbart kommer att användas till forskningen. Innan vi började vår intervju så informerade vi dem om allt detta och vi poängterade att deras medverkan är frivillig. Vi talade

även om vad vi gjorde för något och vad vi forskade om. Vi berättade även varför vi var intresserade av detta.

Ett annat krav som ska uppfyllas är det så kallade samtyckeskravet och det innebär att om deltagarna är under femton år så bör man få ett samtycke av deras föräldrar, särskilt om det är ett känsligt ämne som man ska forska kring. Eftersom vi fick veta att det räcker med rektorns tillstånd, så valde vi den vägen. Vi fick ett skriftligt tillstånd av rektorn och det är bra eftersom det skyddar både skolan och oss om något skulle hända. Vi är mycket tacksamma för att rektorn ville underlätta vårt arbete (Vetenskapsrådet 1991).

Det tredje kravet är konfidentialitetskravet och det innebär att man ska behandla alla personuppgifter som man kan tänkas få reda på ska behandlas med största försiktighet. Det ska inte gå att identifiera de medverkande i undersökningen. Det ska vara omöjligt för någon annan än forskarna, att komma åt dessa uppgifter. Vi har gått tillväga på följande sätt, vi har kodat alla namn i undersökningen och vi har även valt att skriva att undersökningen ägde rum någonstans på en skola utanför en medelstor stad, detta för att det inte ska gå att identifiera någon eller något (Vetenskapsrådet 1991). När vi bad en av författarnas förälder läsa igenom vårt arbete så hade vi redan kodat alla namn som kunde härleda till skolan som deltog i vår undersökning

Det sista kravet är nyttjandekravet och det innebär att man som forskare ska tala om att uppgifterna endast ska användas i forskningssyfte och man får inte använda uppgifterna i andra syften

(

Vetenskapsrådet 1991). Detta krav uppfyllde vi genom att vi berättade att deras uppgifter endast kommer att användas till vårt examensarbete och inget annat.

Att man uppträder etiskt korrekt är viktigt för framtida lärarstuderande som vill komma ut och undersöka något. Om man har skapat goda relationer med skolan så kan man underlätta för andra studerande. Då känner skolan ett förtroende för lärarutbildningen. Genom att vi har strävat efter att uppträda etiskt korrekt och efter att uppfylla alla fyra krav så kommer det förhoppningsvis att underlätta för

framtida studenter. Vi har varit öppna med vårt syfte med forskningen och berättat allt som ska berättas.

4.6 Genomförandet av arbetet

Jessica har haft huvudansvaret för följande avsnitt, Introduktion, Historik, Kunskapsbakgrund, Val av aktivitet, Läroplanens bestämmelser,

Metodbeskrivning, Metodval, Deltagande i idrottslektionerna, Bollspel, Flickornas påverkan på idrottens innehåll och sammanfattning och slutsatser.

Erika har haft huvudansvaret för följande avsnitt: Tidigare forskning, Pubertet, Idrottsintresse, Påföljd av för lite aktivitet, Samundervisning,

Undersökningsgrupp, Genomförande, Flickornas föreställningar om

idrottsundervisning i åk 9 och enskild eller gemensam idrottsundervisning. Vi har skrivit följande avsnitt tillsammans: Centrala begrepp, Syfte, Problemprecisering, Analys, Diskussion och kritisk granskning av genomförandet.

5 Resultat

I detta avsnitt presenteras resultatet av studien. Vår huvudfråga är: Hur ser flickors föreställningar ut om ämnet idrott och hälsa i högstadiet gällande följande

områden?

- intresse för ämnet? - samundervisning?

- bollspelets eventuella prioritering? - självbestämmande och delaktighet?

5.1 Flickornas föreställningar om idrottsundervisningen i

högstadiet

Av de flickorna som vi intervjuade var alla positivt inställda till

idrottsundervisningen och de tyckte att ämnet idrott och hälsa var roligt, kul och många svarade att det var ett av ämnena i skolan som de flesta ville vara med på. En del av flickorna såg även på idrottsundervisningen som ett sätt att hålla sig i form, eftersom en del av dem inte motionerade på fritiden eller var med i någon idrottsförening.

F1: Ehh, jag tycker de e jätteroligt, jag vet inte. Mmm man måste ju hålla sig i form liksom. Det går ju inte bara att sitta still.

Det enda negativa som nämndes om idrottsundervisningen var att de som var duktiga på idrott, kände att de fick för lite beröm om de gjorde något bra.

Flickorna tyckte att om det var någon som är lite sämre så gav man allt beröm till den eleven, de tyckte i och för sig att det var bra men de duktiga ville även höra när de hade varit duktiga eller gjort något bra.

F7: det enda dåliga e att om det är någon som inte är så duktiga på gympan så får hon allt beröm men de duktiga får inget typ läraren är typ skit i det man kan ju själv känna att detta var bra men så tittar man på läraren så säger dom inget

Med detta citat så vill vi visa att det även är viktigt att uppmuntra de som redan är duktiga eftersom de känner att de också behöver stöd. Vad kan det bero på att man inte ger de redan duktiga stöd? Är det för att man känner att de redan är duktiga och att de vet om det? Varför känner dessa elever att de behöver uppmuntran? Kan det vara så att de inte är lika duktiga i andra ämnen? Det kan ju vara så att man behöver uppmuntran eftersom ämnet idrott och hälsa är det som man är bäst på. Då vill man någon gång känna att detta kan jag och då vill man ha bekräftelse på detta från lärarna.

Många av flickorna kände att idrottsundervisningen var en avkoppling från de andra ämnena och efter att de hade haft idrottsundervisning så tyckte huvuddelen av flickorna att det var mycket lättare att gå tillbaka till skolböckerna. De kände att de kunde koncentrera sig bättre och att de blev piggare och fick mer energi. De

kände även att de kunde prestera bättre på de andra lektionerna om de hade haft idrott under dagen. De märkte själva många positiva saker med att ha idrott och hälsa och vilka fördelar det gav dem i sin skoltid.

F5: ja mmm typ de e avslappning för hjärnan ja de e kroppen som jobbar man får springa av sig liksom ja… precis

F5: mmm jag tycker att mitt skolarbete påverkas de blir lättare att gå tillbaks till skolboken

F6: När vi skriver fysikprov så e de bara skit men när man då kommer till gympan så känner man fan va roligt man kommer igång igen F5: mmm man kan ju ha varit spänd över ett prov men man kan släppa allt under gympan.

Dessa uttalanden gör att vi frågar oss, varför har man inte mer idrott eller någon sorts rörelse på andra lektioner? Detta hade kanske kunnat leda till piggare elever, eftersom de själva känner av de positiva effekterna av ämnet idrott och hälsa.

Genom intervjuerna fick vi också fram att det var många av flickorna som såg på idrotten som ett sätt att lära sig samarbeta med personer som de inte brukade umgås med på de övriga lektionerna. På grund av detta lärde de känna varandra bättre och det ställde sig många av flickorna sig positiva till. De tyckte att det var kul och roligt att lära sig andra sätt att umgås på och genom idrotten blev det då bättre på grund av att själva idrottsämnet gör det möjligt. Hussain (1989) skriver att flickor och pojkar ansåg att samarbetet med lagkamraterna är viktigt och att komma överens.

F7: Ja mycket samarbete (fniss) man lär sig samarbete med personer som man kanske inte umgås med annars.

F8: man kommer närmare folk mmm..

F2: Ja samma sak, man arbetar ihop, man är mycket tillsammans och ja tycker att man lär känna alla bättre och man e inte bara med samma person.

Social gemenskap är enligt flickorna viktig och de tycker att det är roligt att samarbeta med personer som de annars inte brukar prata med. Det kan vara så att om man samarbetar så har man stöd från någon annan, och det är roligare att utföra något tillsammans med personer som man har en bra social gemenskap med. Det hade även varit intressant att undersöka om pojkarna hade betonat vikten av gemenskap lika tydligt som flickorna.

Vi kom även fram till att de flesta flickorna ville ha mer idrottsundervisning än vad de hade just nu. De tyckte att idrottsundervisningen som förekom två gånger i veckan, var för lite och att de istället hade velat ha någon timme till.

F7: jag vill ha idrott mer än två gånger i veckan.

F8: ja det hade varit bra med en dag på morgonen också en dag före lunchen.

Det är intressant att se att flickorna vill ha mer idrottsundervisning och detta är något som tål att tänka på eftersom idrott och hälsa verkar ge bättre studieresultat enligt flickorna själv.

En flicka menade även att idrotten kunde påverka flickors självförtroende så att det blev bättre.

F1: man blir piggare och att det är bra för vårt självförtroende.

Skolan ska stärka just elevers självförtroende enligt Lpo 94 (Lärarförbundet, 2001). Enligt F1 är det något som sker under idrottsundervisningen men vi undrar, hur känner sig de flickor som är mindre bra? Om man utgår från varje individ i undervisningen så borde alla känna att de utvecklas och blir bättre och därmed stärks självförtroendet. Vi tolkar även flickornas uttalanden som att de är nöjda med sina lärare eftersom de känner att de är positivt inställda till sin

idrottsundervisning.

5.2 Deltagande i idrottslektionerna

Genom vår intervju fick vi ett klart besked på att alla flickorna var med och om de inte var med var det på grund av skador, sjukdom eller om de någon gång hade glömt idrottskläder. På grund av att de såg positivt på idrott, tyckte vi inte att det var konstigt att de ville vara med på idrottslektionerna. Det enda som vissa tyckte var jobbigt var att vara med på idrottsundervisningen när de hade stora prov, för att de hellre hade velat läsa på dem.

F5: jo t.ex. om man har ett stort prov vill man hellre öva på det. F6: nej inte alltid för jag har en xxxxxx skada men läraren Är alltid förstående så jag får styrketräna istället.

Men vad är det som säger att idrottsundervisningen inte är lika viktig som alla andra ämnen? Detta är något som borde tas upp med eleverna, ämnet idrott och hälsa är lika viktigt som de andra ämnena och det borde ha samma status.

5.3 Bollspel

Vi har funnit att flickorna tycker att idrottsundervisningen till stor del består av bollspel, men trots detta var det bara några av flickorna som fann detta negativt. Många av flickorna tyckte det var roligt med bollsport. De bollspel som mest figurerar i undersökningen var fotboll, handboll och basket. Detta var även de sporter som flickorna sysslade med eller hade sysslat med på fritiden. Carli (1990) stödjer detta i sin avhandling, hon skriver att de senaste tre till fyra decennierna så har flickors idrottsvanor förändrats mycket och det är särskilt många flickor som har börjat spela fotboll.

För pojkar har resultatidrott som t ex bollspel, varit en stor motivationsfaktor. Carli (1990) skriver vidare att bollspel kan vara roligt oavsett elevgrupp även om det föreligger variation i tempo och färdighet. Men i vår intervju var några av flickorna irriterade över att när man väl spelade t ex fotboll så passade killarna aldrig till dem eller så gick de bara själv med bollen för att göra mål.

F3: ja killarna går alltid själva om man spelar fotboll. Passar aldrig eller jo mer nu än när vi fick i sjuan

F4: ja nu e de bättre F3: vill ha bollen själv

F1: ja negativt kan vara att vi har typ 90 % bollsporter. F2: ja, vi vill gärna leka lite, det finns ju många olika lekar. F1: jag bara HATAR innebandy.

F2: ja man blir jätte trött på bollspel.

Detta citat visar att vissa av flickorna anser att det är alldeles för mycket bollspel i skolan. Hur kan det vara så att de känner att de är trötta på bollspel? Eftersom de nämner att många av killarna aldrig passar när de spelar olika bollspel så kan detta vara en av anledningarna. Flickorna poängterar även att de vill ha mer roliga lekar, de tycker att det finns så många att variera mellan. Vi tolkar detta som ett uttryck för att de kanske inte tycker att bollspel är tråkigt men de tycker att det är

för mycket bollspel och de känner att de vill göra något annat ibland. Om de hade haft bollspel mer sällan hade de kanske uppskattat det mer.

Jällhage (2004) skriver i sin artikel att hon har funnit att flickornas betyg har sjunkit sedan 1980- talet och det var då lektionerna började vara gemensamma med pojkarna. Då började man fokusera på bollsporter men på bekostnad av annan rörelse så som sånglekar och dans. Bollsport och fysisk träning dominerar fortfarande. I högstadiet, årskurs nio så består idrottsundervisningen till 53 % av bollsporter och fysisk träning medan dans och rörelse var cirka 9 %. Detta bryter mot läroplanen, där det står att dans, rytm och rörelse ska vara ett av tre

huvudmoment.

Detta visar att det är många av flickornas behov som inte blir tillgodosedda på idrottsundervisningen i åk 9. I vår undersökning visade det sig att flickorna inte tyckte illa om bollsport men att de ansåg att det förekom alldeles för ofta. De hade gärna velat ha lite mer varierande undervisning.

I flickornas svar har vi inte funnit några direkta tecken på att idrotten inspirerar flickorna mindre än pojkarna. De flickor som vi intervjuade var intresserade av bollspel och enligt många av flickorna var det detta som undervisningen bestod till stor del av. Enligt våra tidigare teoristudier så visade dessa att undervisningen i skolan till mesta del inspirerade pojkarna. Hussain (1989) skriver att det viktigaste i idrottsundervisningen är att tänka på jämställdhet mellan män och kvinnor. På idrottsundervisningen är det inte meningen att man ska skapa blivande

elitidrottsmän/kvinnor. Det viktiga är att eleverna lär sig kunskap om olika idrottsgrenar och har möjlighet att pröva olika former av idrott.

5.4 Flickornas påverkan på idrottens innehåll

Många av flickorna tycker att idrottsämnet är ett av de roligaste eftersom de har stor möjlighet att påverka. De visar en förståelse för att lärarna har vissa moment de måste genomföra, t ex de kanske övar skott i innebandy men att eleverna sedan får bestämma om de ska spela innebandy eller fortsätta öva skott.

F5: de har ju saker dom måste gå igenom med oss men när dom har gjort det så kan vi bestämma vi lär oss kanske skott i handboll och sedan kan vi köra spel om vi vill det för då har vi lärt oss skott.

Citatet ovan visar att flickorna tycker att det är lärarna som till större delen bestämmer innehållet i undervisningen. Annerstedt (1995) menar att både flickor som pojkar behöver få samma uppmärksamhet och behandling. Båda könen måste bli uppmärksammade på vad de vill och kan göra i idrottsundervisning. Det är viktigt att klargöra denna sak tidigt, så att båda könen känner till vad de har rätt att påverka.

Huvuddelen av flickorna anser att de kan påverka idrottsundervisningens innehåll. Detta tolkar vi som att de inte uppfattar att deras bestämmande är till viss del lärarstyrt. De svarar att de kan säga till lärarna om de vill prova något speciellt. Lärarförbundet (2001) skriver att eleverna ska få möjlighet att ta ansvar och initiativ, genom detta ger det förutsättningar att eleverna lär sig att utveckla sin förmåga att arbeta med andra. De lär sig även arbeta självständigt och de lär sig lösa problem.

F1: om vi säger att typ vi har hört de så vi vill prova de, då säger killarna handboll men då säger vi nej och då brukar vi få som vi vill. (fniss)

Citatet ovan visar att flickorna får påverka innehållet i lektionerna och de känner att de är delaktiga. Några av flickorna anser att det till stor del är pojkarna som påverkar innehållet i undervisningen mest eftersom de är mest högljudda och därmed hörs mer. F9 och F10 visar med sin diskussion hur de uppfattar pojkarnas beteende:

F9: Killarna bestämmer mer de är mer högljudda än oss F10: skriker rakt ut

F9: läraren säger till dem och då brukar de bli bra

Vi undrar vad det är som gör att pojkarna skriker rakt ut när de vill säga något. Är det hur vi i skolan bemöter pojkar och flickor olika från början? Vi undrar hur pojkarna hade reagerat om flickorna hade gjort som dem under en period? Hade de också accepterat det precis som flickorna gör? Det ska inte behöva gå så långt att lärarna måste säga till dem, man måste respektera varandra oavsett kön.

5.5 Enskild eller gemensam idrottsundervisning

Många av flickorna tycker att det är tråkigt och synd att de är uppdelade för det mesta och de hade gärna hade sett att det hade varit mer gemensam idrott. En stor del tyckte de kunde ha friidrott och bollspel mer tillsammans, på grund av att det gav dem lite utmaning och att vissa klasser hade små flickgrupper. De tyckte att samarbetet mellan könen var bra och de har bra förtroende för varandra.

F8: ja men de e inte kul med killar för sig och tjejer för sig. När de e bollsporter e de inte kul vissa tjejer är mer idrottsintresserade och inte för att vara taskig men det blir mer spel om man e duktig läraren delar upp oss bara för att de tror att vi tävlar mot killarna men de gör vi inte.

Vi undrar varför det är så att idrotten i skolan är så prestationsinriktad. F8 har en bra synpunkt. Hon känner att det ger henne mer att spela med duktigare elever. Antagligen är F8 en duktig elev i idrotten eftersom hon kan känna att de mindre duktiga eleverna är jobbiga att spela med. Hon menar att det hade kunnat ge mer om de hade varit blandade med pojkarna på idrottsundervisningen. Detta är värt att tänka på eftersom hon vill utvecklas och det är svårt om man inte får spela med lika bra motstånd. Det kan vara så att flickan i fråga tröttnar och kanske inte ger lika mycket som hon hade gjort om hon hade fått spela med killarna. Det är även så att det är svårt för dem som är mindre bra, eftersom det är inte roligt att göra något som man inte är bra på. Det kan vara så att de tycker att det underlättar att spela med bara tjejer, de slipper göra bort sig inför pojkarna.

I vissa av grenarna tyckte en del av flickorna att det var bra att vara separerade från pojkarna, på grund vissa saker och situationer. Vissa grenar kunde kännas pinsamma och att man var rädd att misslyckas, fastän man kände pojkarna bra. Några av tjejerna tyckte även att det var bra att bara tävla mot tjejer.

F8: vissa tjejer känner att de e pinsamt i höjd om man hoppar fel men nej ingen retas men det blir mer en kul grej liksom kom igen

F7: ja men det kan vara jobbigt

Vi tolkar flickornas svar som att de kan känna att det är pinsamt men eftersom de ansåg att de hade en så bra sammanhållning i klassen så tyckte många av dem inte att det var lika jobbigt. F7 anser trots allt att det kunde vara jobbigt att hoppa höjd

inför killarna. Hussain (1989) skriver att de flickor som känner sig mest osäkra med gemensam idrottsundervisning är de som inte utför någon idrott på sin fritid. Motivet till osäkerheten i Hussains studie låg i att många av flickorna kände sig mindre bra och att de hade större frihet när de var med samma kön. Det var stor osäkerhet när det gällde bollspel i lag, eftersom det var stor risk att bli utanför. Misslyckande eller göra bort sig kändes bättre att göra inför sitt eget kön, än att göra det inför pojkar.

Annerstedt, Peitersen & Rönholt (2001) skriver att elever påverkas mycket av hur de presterar och jämför sig många gånger med andra. Att vara bra på något påverkar barns uppfattning om sig själv. Om de känner att de är sämre eller presterar mindre än andra kommer det till att bidra till en ”negativ

självuppfattning”. Vilket kan få inflytande på vad eleven kan och vågar göra.

Några av flickorna nämnde även att de vill göra samma saker som killarna på gymnastiken. De hade velat ha en chans till att pröva några av pojkarnas grenar och visa vad de kan klara av eller pröva bara av nyfikenhet.

F2: ja jag tycker att vi ska få göra ringarna men de får vi inte eftersom vi ska öva balans

Flickorna syftar här på ett redskapsprov där flickorna får utföra diverse moment på långmatta, räck och bom. Det som skiljer pojkarna ifrån flickorna är att pojkarna har ringar istället för bom, detta eftersom flickorna ska öva sin balans.

Lager (2001) frågar sig i sin artikel att varför delar man upp pojkarna och flickorna om man säger att vi är alla lika? Lager undrar vidare varför delar man upp flickor och pojkar i olika lag redan i sexårsåldern när de börjar i ett

fotbollslag? När barnen är så små så bryr de sig inte om könet på sina medspelare om vi vuxna inte gör det. Hon anser att barnen mycket väl kan samsas i samma lag när de är små. Däremot förstår hon att det finns dam och herrklasser i tävlingar eftersom förutsättningarna trots allt är så olika när man är vuxna. Då tävlar man ju inte längre på samma villkor.

5.6 Sammanfattning

I vår undersökning har vi funnit att de flickor vi har intervjuat, har tyckt att

idrotten är rolig och att de brukar delta i idrotten. Flickorna tycker även att idrotten fungerar som avkoppling ifrån de övriga ämnena och de tycker att det är mycket lättare att gå tillbaka till skolböckerna om de har haft fysisk aktivitet. Många av dem nämner att det är lättare att koncentrera sig och att de inte känner sig lika tröga eller trötta. Det enda negativa som nämndes var att de elever som är duktiga i idrott får för lite beröm. Flickorna ansåg att de som är ”mindre” bra får allt beröm. De ansåg att även om man är duktig så behöver man beröm för att bli mer motiverad.

I vår undersökning visade det sig att flickorna föredrar gemensam undervisning även om det fanns en del som kunde tycka att vissa saker var jobbiga att göra inför pojkarna. De tyckte även att de har en väldigt god sammanhållning inom klassen och många av flickorna tyckte att ämnet idrott och hälsa är roligt eftersom man då samarbetar med och pratar med personer man kanske inte brukar umgås med. Många av flickorna nämnde även att de inte är tillsammans på friidrotten för att det är lärarna som inte vill att de ska tävla och jämföra sig med pojkarna. Flickorna sa att det gör de inte men de hade tyckt att det hade varit kul att få chansen att utmana killarna eftersom det hade varit roligt att besegra dem. Flickorna sa även att de vet om att pojkarna är starkare, snabbare och så vidare, därför inser de att det är svårt att jämföra sina egna resultat med pojkarnas.

Vi fann att flickorna uppfattade det som att bollspel dominerar

idrottsundervisningen men det var bara någon enstaka som såg detta som negativt. Flickorna ansåg även att det är lärarna som bestämmer största delen av innehållet i idrottsundervisningen, men att de kan påverka undervisningen ibland. De kan säga till om de vill pröva något nytt. Vissa nämnde även att pojkarna ibland blir mer hörda eftersom de är mer högljudda, men att lärarna ändå lyssnar på flickorna.

De slutsatser vi har kommit fram till är att flickornas intresse och syn på idrott varierar mycket ifrån flicka till flicka. Det finns många olika saker som påverkar flickornas intresse, deras medverkande i idrottsundervisningen och de faktorer som bidrar. Vi kan även dra slutsatserna att om eleverna har en bra och engagerad lärare så trivs de och då är det större chans att de vill delta i gymnastiken.

Flickorna var glada över att deras lärare var förstående om de hade skador eller dylikt som gör att de inte kan delta i gymnastiken.

Vi kom även fram till att flickorna vill ha gemensam idrottsundervisning med pojkarna, inte för att tävla utan för att de känner att det är kul och det är bra för den sociala gemenskapen. Men också för att flickorna känner att de behöver varandra för att göra idrotten mer intressant och på grund av att de känner att de delas för mycket in i könsroller. Lpo 94 i Lärarförbundet (2001) skriver att skolans uppgift är att lära barn om jämställdhet mellan kvinnor och män. Men också att varje enskild elev finner sin egen personlighet för att kunna delta i samhällslivet. Eleven ska då kunna göra sitt bästa under eget ansvar. Detta visar att det är nyttigt för eleverna att ha samundervisning med varandra, om det går att genomföra. Men man måste även arbeta hårt för att få en bra gemenskap och sammanhållning i klassen. Detta kan leda till att alla kan känna sig trygga och bekväma med samundervisningen.

6 Diskussion

I vår undersökning har vi funnit att bollspel, enligt flickorna vi har intervjuat dominerar idrottsundervisningen. Flickorna ställde sig trots det inte negativa till undervisningen. Enligt Lönnö (2003) har många av idrottslärarna bollspel eftersom detta är något som de själva känner sig säkra på. Detta trots att

idrottslärarna har stora valmöjligheter att undervisa i saker som dansa salsa, ha aerobics, spela golf och åka skridskor. Lönnö (2003) skriver även att idrottslärarna väljer bollspel eftersom det trots allt är så att många av eleverna tycker att detta är det roligaste och att det krävs mod för att bryta den trenden. Trots att det är ca 60 % som tycker att innehållet i idrottsundervisningen är bra så är det ändå ca 15 % av eleverna som inte kommer till idrottsundervisningen.

Kan det ha stor betydelse att många av dagens skolor har obehöriga lärare i ämnet idrott och hälsa, enligt statistiken Björklund (2005). Kan det bli en stor klyfta i själva utbildningen till eleverna på grund av att läraren inte har den utbildning som behövs och inte känner till det pedagogiska bakom idrotten. Vi tror att om man har en outbildad lärare i en klass i idrott kan det göra stor skillnad i hur eleverna uppfattar idrott. T ex om flickorna redan har ett intresse i idrott är det bara för läraren att hänga på, men om han/hon möter motstånd tror vi att det är lätt att läraren tappar snabbt bort många av eleverna, flickor som pojkar.

I vår undersökning har vi funnit att flickorna är positivt inställda till

samundervisning och detta för att de känner att de har en bra sammanhållning. De skulle även vilja vara mer tillsammans även på friidrotten. Detta är helt i linje med vad Hussain (1989) anser. Enligt honom har ungdomar på högstadiet en positiv syn på samundervisning, de flesta ungdomar tycker att det är helt normalt att idrotta tillsammans eftersom de har gjort det under hela sin uppväxt. Ungdomarna tycker att de sociala relationerna är viktiga. Trots att de kan vara rädda för att göra bort sig så tycker de att fördelarna är fler än nackdelarna med samundervisning. I tidigare forskning har man även funnit att de som var negativt inställda till

samundervisning var de flickor som inte hade samundervisning på sin skola. I den undersökningen där alla hade samundervisning på sin skola så visade det sig att de flickor som var negativt inställda, var oftast helt ointresserade av idrott. De ansåg att de inte klarar av de krav som ställs på dem i t ex bollspel. De tyckte att de inte fick delta i spelet och detta gjorde att de så småningom tappade intresset. Även om de hade haft särundervisning har även de duktiga flickorna krav på idrotten, det hade inte varit säkert att de hade blivit mer delaktiga då. Det vi ser är alltså att många av flickorna tycker att det ska vara mer samundervisning, på grund av att de lär sig samarbeta mellan de två olika könen.

Enligt Hussain (1989) skapas det förtroende för varandra under de olika

idrottsaktiviteterna genom att ungdomarna samarbetar på olika sätt. Om man ska bedriva en bra samundervisning krävs det även att lärarna kan undervisa båda könen samtidigt, det vill säga att alla ska få möjlighet att utvecklas även om man är pojke eller flicka. Vissa anser att det kan vara svårt att ha samundervisning i lagbollspel men det finns sätt för att få alla att delta genom att t ex minska spelplanens yta och om man spelar hockey kan man förbjuda alltför hårda tacklingar. Eftersom Vi (författarna) har läst idrott som sidoämne då vi jobbade mycket med bollen som redskap har vi fått lära oss att det går att variera

undervisningen med hjälp av att man ändrar olika saker i spelen. Eftersom våra undersökningar bekräftar att det är mycket bollspel så kanske man ska tänka över vad det finns för alternativ och om det finns något man kanske gör väldigt sällan så som dans, aerobics eller liknande. I lärarutbildningen så borde man vara mer medvetna om att flickors syn på idrott skiljer sig mycket från pojkarnas och framför allt att man diskuterar dessa olika behov mer än vad man gör nu. Asker (2003) skriver i sin artikel om forskning som är gjord vid Örebros universitet, att de senaste 5 åren har inte flickorna nått målen inom idrott och hälsa, genom att de inte fick några betyg. Enkäten som forskarna håller på att sammanställa visar även det vi har kommit fram till, nämligen att det är en oerhörd skillnad på hur flickor och pojkar uppfattar ämnet idrott och hälsa. Enligt Asker (2003) bekräftas detta även av en enkät gjord av Folkhälsoinstitutet.

Enligt Skolverket (2005) så tycker de flesta elever om ämnet idrott och hälsa och de tycker även att det är intressant. I alla skolår är intresset högre bland pojkar än flickor. Det som eleverna tycker är viktigast i ämnet idrott och hälsa, är att ha roligt och att röra sig. Efter årskurs 6 framkommer det att många tycker att det är viktigt att få ett bättre självförtroende, känna att kroppen duger och få springa av sig. Pojkarna betonar att det är viktigt att kunna konkurrera med andra, men det tycker inte flickorna. I vår undersökning så nämnde flickorna att de gärna hade velat tävla med pojkarna även om de vet att de har olika utgångsläge. De sa att det hade varit roligt att få chansen att kunna slå dem. Några av flickorna nämnde även

det som Skolverket skriver, nämligen att idrottsundervisningen ger dem bättre självförtroende.

Flickorna upplevde i vår undersökning att det var alldeles för lite teori i ämnet idrott och hälsa. Detta är helt i linje med våra egna antaganden om att idrott och hälsa innehåller för lite teori som hör samman med ämnet. Om vi inför mer teori i ämnet kan detta leda till att eleverna ser det som mer relevant.

Enligt tidigare forskning så har det visat sig att pojkar alltid har fått idrotta, men flickorna har inte ansetts vara tillräckigt starka m.m. Deras plats ansågs vara i hemmet och det var inte förrän 1945 som Riksidrottsförbundet accepterade kvinnors idrott. Enligt Carlsson (2002) så har mäns åsikter gjort att kvinnorna har stött på många hinder i sin väg mot att utföra idrott på olika sätt. Vi har funderat kring om det kan vara så att dessa föreställningar finns kvar. Det kan i vissa fall fortfarande vara så att män anser sig vara bättre idrottsmän än kvinnor och många män anser enligt oss även idag, att kvinnor inte hör hemma inom idrottens värld. Om man jämför t.ex. herrfotboll och damfotboll så har dessa inte alls samma status, ofta anses damfotbollen vara för dålig och ointressant. Det enda som kunde göra damfotbollen mer intressant enligt en tidigare debatt, var att

damfotbollsspelare skulle bära tajtare och kortare dräkter för att locka fler åskådare till deras matcher.

6.1 Kritisk granskning av genomförandet

Vi tycker att vi skulle ha varit ute i mer god tid, när det gäller att få tag i en skola som skulle vilja ställa upp i vår undersökning. När vi kontaktade olika skolor så var det svårt att få någon att ställa upp och vi undrar om det kan vara på grund av att det kanske är ett känsligt ämne? Många skolor svarade även att de inte hade tid vare sig lärare eller elever. Vi tycker att det är konstigt att man inte vill ställa upp på detta eftersom undersökningen bara kan leda till att idrottsundervisningen blir bättre och att man får större förståelse för hur flickor ser på idrottsundervisningen i högstadiet. Eftersom vi hade problem med att få någon skola att ställa upp, så tog det mycket av vår tid, vi hade tänkt gå två gånger annars. Första gången så

intervjuar vi och andra gången för att följa upp vissa frågor och eventuella oklarheter.

När vi lyssnade igenom våra intervjuer så insåg att vi skulle ha ställt fler följdfrågor, för att få mer utförliga svar. På grund av detta så hade vårt arbete kunnat ge mer material att arbete med och vårt arbete hade kunnat bli ännu lite bättre. När det gäller vår litteratur så har vi funnit många äldre undersökningar, det hade varit intressant med lite färskare forskning. Vi har däremot hittat många bra artiklar som vi har använt oss av.

Eftersom de elever som vi intervjuade har samundervisning för det mesta så tycker de att det är det bästa. Om vi hade intervjuat flickor som bara haft särundervisning så hade kanske vårt resultat varit annorlunda. Det kan vara så att det man själv har tycker man är bäst. Det hade varit intressant att undersöka vad flickor som bara haft särundervisning hade ansett om samundervisning istället. Hade de fortfarande ansett att särundervisning är det bästa alternativet?

Våra intervjuer ägde rum i ett relativt lugnt område. Eleverna som vi intervjuade var alla mer eller mindre positivt inställda till idrottsundervisningen. Om vi hade intervjuat flickor i ett annat område så kanske vi inte hade fått samma positiva respons på idrottsundervisningen. Vi hade kanske även kunnat hitta skillnader mellan olika kommuner eller samhällen.

Vi hade tyckt att det hade varit intressant att även intervjua pojkar, för att se hur de ser på idrottsundervisningen och om de har relativt lika åsikter som flickorna. Det hade varit intressant att jämföra dessa resultat med varandra. Vi funderade även över vad det är som gör att många flickor enligt tidigare forskning inte vill delta på idrottsundervisningen? På vår skola tyckte alla flickorna som vi intervjuade att undervisningen var bra. De verkade nöjda med sina lärare och många av dem nämnde att lärarna lyssnade på dem, därför hade det varit roligt att jämföra våra resultat med några andra skolor för att se var problemet ligger?

Om man hade haft arbetet i ett halvår så hade vi kunnat vara med på lektionerna för att observera hur eleverna samspelar med varandra och man hade kunnat ha

mer underlag till en intervju sedan. Vi hade även kunnat ha ett antal lektioner både gemensamt och var för sig och sedan utvärderat arbetet för att se vad eleverna föredragit.

Referenslista

Annerstedt, Claes (1995). Idrottsdidaktisk reflektion. Varberg. Multicare.

Annerstedt, Claes, Peitersen, Birger, Rönholt, Helle (2001). Idrottsundervisning. Ämnet idrott och hälsas didaktik. Göteborg: Multicare.

Carli, Barbro (1990). Idrott tillsammans på samma villkor, flickors situation i skolans idrottsundervisning. Örebro; Örebro Högskola.

Engström, Lars-Magnus & Redelius, Karin (2002). Pedagogiska perspektiv på idrotten. Stockholm: HLS förlag Edita.

Hussain, Salah (1989). Samundervisning i idrott på grundskolan Högstadium. Mölndal: Institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet.

Lärarförbundet (2001). Lärarens handbok, skollag, läroplaner, yrkesetiska principer. Stockholm. Lärarförbundet.

Norstedts ordbok. (2004). Svensk skolordlista. Stockholm: Norstedts ordbok, 2004 (Danmark)

Patriksson, Göran (2002). Svebis årsbok: aktuell beteendevetenskaplig idrottsforskning. Lund Svebi.

Patriksson, Göran (1995). Svebis årsbok: aktuell beteendevetenskaplig idrottsforskning. Lund: Reprocentralen, Lunds universitet.

Repstad, Pål (1999). Närhet och distans kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund. Studentlitteratur.

Skolverket (2005). Idrott och hälsa. Ämnesrapport till rapport 253. Nationella

utvärderingen av grundskolan (2003) Stockholm: Skolverket: Fritzes (distributör), 2005 (Stockholm: Elanders Gotab

Vetenskapsrådet (1991). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Humanistisk-samhällsvetenskapliga

Internet

Asker, Anna (2003). Grabbig idrott får tjejers betyg att sjunka.

http://www.btj.se/sb/FrontServlet?jump=asok. 051130 Kl: 12.56.

Björklund, Jan (2005). Lagstifta om förbud för obehöriga lärare.

http://www.btj.se/sb/FrontServlet?jump=asok. 051221 Kl: 10.47.

Carlsson, Pernilla.(2002). Tjejer och skolidrott. Kul- Trist?

http://www.diva-portal.org/diva/getDocument?urn_nbn_se_liu_diva-1337-1__fulltext.pdf. 051027 Kl: 12.45.

Hälsa+Kunskap. (2005). Bunkeflomodellen.

http://www.bunkeflomodellen.com/bunke_model_long.aspx. 051220 Kl: 14.35.

Jällhage, Lenita (2004). Flickors betyg i idrott har sjunkit.

http://www.btj.se/sb/FrontServlet?jump=asok 051207 Kl: 14.10.

Lager, Hanna (2001). Ung idrott. Debatt: Låt flickor och pojkar idrotta tillsammans.

http://www.btj.se/sb/FrontServlet?jump=asok 051207 Kl: 14.20.

Lönnö, Madeleine (2003). Idrottslärarna måste våga se möjligheter.

http://www.btj.se/sb/FrontServlet?jump=asok 051121 Kl: 15.00

Westerberg, Bengt (2002). Larmrapport om ungdomar i hälsomässig riskzon : "Skolflickor nobbar gymnastiken.

Bilaga intervjufrågor

1. Beskriv med ord vad idrott betyder för dig

2. Känner du att idrottsundervisningen ger dig något? Om ja vad? Om nej varför? På vilket sätt?

3. Tycker du att idrotten inspirerar dig till ett hälsosammare liv? Hur? Varför inte?

4. Pratar ni på idrotten om: Er utveckling och hälsa? Vad pratar ni om? Vad har du lärt dig?

5. Hur påverkas du mest av idrotten? Både fysiskt och psykiskt? 6. Är du med i någon idrottsförening på din fritid? Vilken? Vilka?