Att växa upp i missbruk : vuxna barns upplevda aktörskap

ATT VÄXA UPP I 

MISSBRUK: VUXNA BARNS 

UPPLEVDA AKTÖRSKAP

JENNY LUNDMARK

Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet 15 hp Hälsa och samhälle Socionomprogrammet 205 06 Malmö Januari 2021

GROWING UP WITH PARENTAL 

SUBSTANCE ABUSE: ADULT 

CHILDREN'S EXPERIENCES OF 

AGENCY 

JENNY LUNDMARK

Lundmark, J. Growing Up With Parental Substance Abuse: Adult Children’s Experiences of Agency. _{​Degree project in Social Work 15 högskolepoäng.} Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2021.

The aim of this study was to examine how adult children of parents with substance abuse describe their agency during childhood. The study was conducted by examining podcasts on substance abuse using qualitative content analysis. Eight different podcast episodes were included in which adult children describe their experiences of growing up in a family environment with alcohol and/or drugs. The focus of the analysis was how the adult children position themselves in their story in terms of agency and constraint. The main findings of the study was that the adult children described a range of experiences but with a focus on their vulnerability. The adult children described how they were subjected to uncertainty, neglect and sometimes violence throughout their childhood. At the same time they also positioned themselves as competent agents in their recounts. In their narratives they described how they used different strategies to control their situation and complex process of disclosure. The strategies were also described as meaningful and used for a specific purpose even though they were sometimes understood as problematic later on. However the adult children also positioned themselves as powerless in their narratives as they often experienced that their agency was constrained by their subordinated position as a child. An important recurrent experience was that despite their attempts to tell of their situation, it rarely led to a change. The adult children described several barriers to disclosure and how they often felt that nobody listened to them.

Keywords_{​: agency, adult children, coping strategies, parental substance abuse,} children of alcoholics

Innehållsförteckning

2.3 ​Upplevelser av att växa upp med en missbrukande förälder.​…...7. 

2.4 Barns strategier………...8. 

2.5 Barn och unga som omsorgsgivare och föräldrafiering………….9.

2.6 Långsiktiga konsekvenser……….10.  

3 Teoretiska utgångspunkter……..………...…………....……...12. 

3.2 Barndomssociologiskt ramverk……….12. 

3.3 Struktur och aktör……….………...12. 

3.4 Aktörskap………..12. 

4 Metod och metodologiska överväganden……...……..………....…14. 

4.2Vetenskapsteoretisk utgångspunkt………..14.  4.3 Datainsamling………....14.  4.4 Urvalsmetod………..………....16.  4.5 Beskrivning av urval………..17.  4.6 Analys………...……….………....18.  4.7 Forskningsetiska överväganden……….18. 

5 Resultat och analys………...………..………....…....20. 

5.2 Att vara utsatt och sårbar……….…..…………....20. 

5.3 Strategier………...………..………..….22. 

5.4 Begränsningar i deras handlingsutrymme………….……….25. 

6. Avslutande diskussion………...………....28.  6.2. Metod reflektioner……….29.  7. Referenslista....………..……..31.  8. Bilaga 1……….……...34.

1 Inledning

Problemformulering

Det är svårt att uppskatta hur många barn som växer upp med missbruk i familjen. Alkoholbruk är socialt accepterat i Sverige vilket gör det svårare att dra en gräns när bruk övergår till ett missbruk. Enligt en rapport från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) så uppskattas ungefär en femtedel av alla barn i Sverige ha vid något tillfälle bott med minst en förälder med ett alkoholproblem (Ramstedt, 2019). Missbruk i familjen uttrycker sig olika och föräldrars missbruk påverkar barn på olika sätt. Några risker som är associerade med missbruk hos föräldrarna är en större risk att barnen utsätts för våld och vanvård. Brist på struktur och förutsägbarhet på grund av förälderns missbruk kan också leda till att barn upplever en kontinuerlig stress (Socialstyrelsen, 2012). Konsekvenserna av föräldrars missbruk varierar stort och många barn får inte några påtagliga negativa konsekvenser på lång sikt. Vad som utgör risk- och skyddsfaktorer är komplext, men några riskfaktorer är om det är en eller båda föräldrarna som missbrukar, om det finns psykisk ohälsa hos någon av föräldrarna samt familjens ekonomiska situation. Om det trots missbruket finns fungerande vardagliga rutiner och ett fungerande föräldraskap så utgör det ofta ett skydd (Alexanderson & Näsman, 2019). Andra skyddsfaktorer är att ha en positiv relation till sin förälder och en trygg anknytning till den nyktra föräldern samt även att få stöd från andra vuxna och vänner (Park & Schepp, 2014).

Föräldrarnas missbruk påverkar barn på olika sätt men för att få en djupare förståelse för hur barn påverkas av föräldrars missbruk så är det väsentligt att se barn som aktörer. Det är viktigt att se barns handlingar som meningsfulla och inte endast som problematiska utageranden. En del strategier kan anses vara destruktiva men som barn oftast uttrycker som meningsfulla, då strategin uppfyller ett visst syfte. Olika exempel på strategier kan vara att ha kontroll över missbruket i sig, strategier för att hantera känslor och att ta över omsorgsansvar (Alexanderson & Näsman, 2019). Forskning har visat att barn till föräldrar som har ett missbruk ofta tar över vuxnas ansvar i familjen då föräldrarna själva brister i omsorgen, något som kallas föräldrafiering (Alexanderson & Näsman, 2019). En utveckling som har skett senare tid är ett försök att synliggöra barn med föräldrar som har problem som länge ansetts som bortglömda i forskning. I den gruppen inkluderas bland annat barn som växer upp med missbruk i hemmet. I och med den utvecklingen så introducerades perspektivet på barn som anhöriga. Anhörigperspektivet utgår från ett familjeperspektiv då den som möter en person med missbruksproblematik inte endast ska se individen utan även de personer i individens närhet och då särskilt barnen. Ett anhörigperspektiv kan vara fördelaktigt inom socialtjänstens vuxenmottagning för att enklare identifiera att det finns barn som kan få konsekvenser som anhörig på grund av föräldrarnas problem. Att uppmärksamma barn utifrån ett anhörigperspektiv innebär att barnens delaktighet i familjen synliggörs. Däremot finns det en annan utveckling inom socialtjänstens barn- och familjeenhet som problematiserar synen på barn som anhöriga då de menar att det är viktigt att inte låta barnens behov och rättigheter hamna i skuggan av ett familjeperspektiv (Andersson, 2015). Heimer, Näsman och Palme (2018) kritiserar familjestödsperspektivet hos svenska socialtjänstens barn och familjeenhet. De problematiserar hur fokuset på samarbete med föräldrarna tenderar att ge företräde till föräldrarnas problemformulering i syfte att skapa allians. Konsekvensen blir dock att barnens

röster och syn på sin situation förminskas. Barn riskerar att själv bli problembärare då föräldrarna ofta flyttar över problemet på barnen när det är föräldrarnas beteende som är bakgrunden till socialtjänstens oro. Heimer, Näsman och Palme (2018) menar att det finns ett behov av ett starkare barnfokus inom socialtjänsten vilket kan uppnås genom att ge barn en större möjlighet att vara delaktig i socialtjänstens processer.

På senare tid så har ett större antal studier fokuserat på barnets perspektiv på missbruk i familjen. Forskning visar att i barns berättelser om föräldrarnas missbruk så beskriver de sig själv utifrån olika positioner. Mest framstående i berättelserna är barnens utsatthet på grund av förälderns missbruk. Barn uttrycker en hopplöshet och positionerar sig själva som “hjälpsökande offer”. Däremot så synliggörs barnen som kompetenta aktörer också i deras berättelser. Barnen beskriver olika strategier de använder sig utav för att hantera sin livssituation. En del barn berättar hur de aktivt försökt kontrollera förälderns missbruk genom att räkna antalet flaskor som föräldern drack eller hur de gömt flaskor för att begränsa drickandet (Silvén Hagström & Forinder, 2019). Det är dock viktigt att problematisera barns aktörskap och hur deras handlingsutrymme begränsas av deras underordnade maktposition. Myndigheter bör inte underskatta barns skyddsbehov och hur barns strategier kan innebära en risk för barnens utveckling (Näsman m fl . 2015). Som tidigare nämnt så har hur barn påverkas av föräldrars missbruk varit bortglömt i forskning. En anledning är att det kan vara svårt för barn att berätta om sin situation hemma. Forskning visar att barn är försiktiga när det kommer till hur och när det berättar och till vem. Valet att inte berätta är oftast en medveten handling av barn i syfte att dölja missbruket. Däremot så kan barn använda sig av både direkta och indirekta strategier för att berätta om situationen hemma. Föräldrarnas missbruk kan uttrycka sig hos barn på olika sätt exempelvis genom att barn drar sig tillbaka och är nedstämda eller att de agerar utåt genom aggressivt beteende (Tinnfält m.fl. 2011; Hill, 2015). Fokuset i denna studie är att fördjupa kunskapen om barns agerande under sin uppväxt med föräldrar som missbrukar genom att undersöka vuxna barns berättelser om sin barndom. Tidigare studier med vuxna barn tenderar att fokusera på långsiktiga konsekvenser av missbruk i familjen men få studier har tittat närmare på hur vuxna barn förstår sig själva som aktörer under sin uppväxt.

Syfte

Syftet med studien är att undersöka hur vuxna barn till föräldrar med missbruksproblematik beskriver sitt eget aktörskap under sin uppväxt.

Frågeställningar

- På vilket sätt uppfattar de att deras barndom påverkades av sin/a förälders missbruk?

- Hur beskriver de sitt aktörskap under sin uppväxt?

- Hur beskriver de begränsningar i sitt aktörskap under sin uppväxt?

Begrepp

Aktörskap

Med aktörskap menas i denna uppsats hur barn har möjlighet att agera utifrån deras egen vilja och hur barns handlingar påverkar deras omvärld. För barn som

lever i utsatthet kan aktörskap innebära olika hanteringsstrategier barn utvecklar. Begreppet aktörskap diskuteras närmare i avsnittet _{​Teoretiska utgångspunkter.} Föräldrafiering

Föräldrafiering eller parentifiering är ett begrepp som har uppkommit genom forskning på barn som anhöriga till föräldrar med en sjukdom, funktionshinder, psykisk ohälsa eller missbruk. Föräldrafiering innebär att barn byter roll med vuxna genom att ta över omsorgsansvar för hemmet, den vuxna eller för sina syskon. Föräldrafiering kan vara destruktiv om ansvaret barnet tar är för stort och barnets egna behov inte tillgodoses (Näsman m.fl. 2015).

Vuxna barn

Med vuxna barn menas i denna uppsats personer över 18 år som har växt upp med minst en förälder med ett missbruk.

Maskrosbarn

Maskrosbarn är ett samlingsnamn för de barn som växer upp eller har växt upp med en förälder som missbrukar, har psykisk ohälsa eller blir utsatt för våld i hemmet.

2 Tidigare forskning

Urval av litteratur

Vid insamlandet av forskning och annan kunskap över området barn som växer upp med en missbrukande förälder så har jag använt mig av olika sökmetoder. För att hitta relevanta rapporter inom socialt arbete så har sökorden: _{​föräldrar​, ​barn} och _{​missbruk ​använts på Socialstyrelsens hemsida. På databasen ​Swepub så har} sökorden: _{​barn, missbruk, föräldrar ​och föräldraskap ​använts ​för att söka efter} svenska tidskriftsartiklar. Där hittades två artiklar skrivna av Elisabet Näsman och Karin Alexanderson. I deras studier tog de upp begreppet anhörigskap och för att fördjupa mig i det området så letade jag efter rapporter från Nationellt kompetenscentrum anhöriga (NKA). För att hitta både nationell och internationell forskning på området så användes två databaser för att söka efter tidskriftsartiklar: Sociological abstracts _{​och ​Psycinfo. ​I sökningarna har följande sökord angetts:} Children of alcoholics, parental substance abuse, strategies, coping, behaviour och experiences_{​. Alla utvalda artiklar är peer-reviewed. De artiklar som valdes ut} var i första hand från nordiska länder som Sverige, Norge, Finland och Danmark. Forskning från anglosaxiska länder som USA, Storbritannien och Australien inkluderades också för att få möjlighet till att göra jämförelser med internationell forskning. Det är viktigt vid jämförelser av forskningen att ta hänsyn till att synen på barndom kan skilja sig åt mellan länderna och att de anglosaxiska länderna har en annan socialpolitisk modell. I exempelvis barn- och familjeomsorgen så arbetar Sverige utifrån ett familjeperspektiv där syftet är att ge stöd till familjen och bygger på ett samarbete med föräldrarna. I länder som USA arbetar det istället efter en barnskyddsmodell och fokus ligger på att skydda barnet, med statliga åtgärder när det krävs (Heimer, Näsman & Palme, 2018). Då uppsatsens huvudfokus har varit på barns upplevelser och aktörskap så har kunskapsinsamlingen centrerat kring dessa områden. Däremot så har andra sökord använts för att få en bredare överblick på området. Dessa sökord har inkluderats: Consequences, effects _{​och well-being. ​Vissa tidskriftsartiklar har även hittats} genom citeringar av de artiklar som dykt upp i sökningarna. Den utvalda forskningen har delats in i teman som diskuteras nedan.

Upplevelser av att växa upp med en missbrukande förälder

Upplevelser av att växa upp med en eller flera föräldrar som missbrukar är otroligt heterogent. Barn och vuxna barn till föräldrar med missbruksproblem beskriver hur de har påverkats av missbruket på olika sätt och det finns inget barn som har haft exakt samma upplevelser (Mackrill & Hesse, 2011). Däremot så berättar många som växt upp med en förälder med missbruk även om fysiskt och psykiskt våld i familjen samt suicid eller suicidförsök av någon familjemedlem (Mackrill & Hesse, 2011). I intervjuer har barn berättat om konflikter i hemmet, ofta riktat mot den andra föräldern men ibland även mot barnet själv. Barn har även berättat om hur deras förälder har försökt ta livet av sig eller hotat om att ta livet av sig (Alexanderson & Näsman 2017_​b​).

Mental och fysisk frånvaro är också teman som har nämnts i intervjuer med barn och deras föräldrar. I beskrivningar om hur missbruk hos föräldern uttrycker sig i familjen så berättar barn och föräldrar om hur föräldrarna blir frånvarande, antingen genom att föräldern som dricker sover mycket eller att de inte är hemma överhuvudtaget. Barn berättar hur de ofta blivit lämnade ensamma hemma och om

situationer där föräldrarna har druckit så mycket att de ej är kapabla att ta hand om sina barn (Alexanderson & Näsman, 2017 _​b_​: Silvén Hagström & Forinder, 2019). I intervjuer berättar föräldrar också om deras frånvaro och beskriver olika strategier som att lämna över barnen till någon annan för att själv kunna dricka (Näsman & Alexandersson, 2017). I Alexanderson & Näsmans (2017 _​b_​) studie tenderade föräldrarna att underskatta hur mycket barn är medveten om missbruket och hur mycket dem påverkas av det, medan barnens berättelser visade på en stor medvetenhet kring föräldrarnas missbruk. Silvén Hagström och Forinder (2019) redogör för liknande uppgifter om att barn i tidig ålder lägger märke till hur föräldrarnas beteende förändras i samband med alkohol eller drogintag. Barns aktörskap lyfts fram mer i barnens berättelser om sin barndom jämfört med föräldrarnas redogörelser för konsekvenserna av sitt missbruk. Föräldrarna hade en tendens att förminska den negativa påverkan missbruket hade på barnen och nämnde exempelvis inte barnens insatser i hemmet i samma omfattning (Alexanderson & Näsman 2017_​b_​).

Tidigare forskning belyser även vikten av att förstå hur vuxnas hågkomster av sin uppväxt berättas utifrån olika tolkningsperspektiv. Järvinen (2013) undersöker i sin studie hur olika synsätt och förklaringar på alkoholmissbruk kan kopplas till hur vuxna beskriver sin uppväxt och relationen till sina föräldrar. Järvinen beskriver tre dominerande förklaringar på alkoholmissbruk; alkoholism som en sjukdom, alkoholism som ett självvalt beteende och alkoholism som socialt betingad. De vuxna barn som förklarade föräldrarnas alkoholmissbruk som ett beteende föräldern själv hade valt beskrev föräldrarnas missbruk i mer negativa termer. Vuxna barn som istället ansåg att missbruket var en sjukdom som föräldern inte hade någon kontroll över beskrev mer ambivalenta känslor till sina föräldrar. Den sista gruppen som ansåg att alkoholmissbruk var socialt betingat berättade om både negativa och positiva känslor till sina föräldrar och upplevdes ha en större acceptans för missbruket (Järvinen, 2013).

Barns strategier

Studier där barn återger upplevelser av sin uppväxt i en familj med minst en förälder med missbruk illustrerar en oförutsägbar tillvaro som har lett till känslor av stress och osäkerhet. Den utsatthet som barnen befinner sig i har resulterat till att barn har utvecklat olika strategier för att skydda sig själv och andra familjemedlemmar (Silvén Hagström & Forinder, 2019). Återkommande strategier som barn har berättat om har varit att försöka kontrollera föräldrarnas drickande genom att gömma flaskor, späda ut alkohol samt gömma nycklar och plånbok (Silvén Hagström & Forinder, 2019; Tinnfält m.fl. 2018). I familjer där det förekom bråk berättar barn om hur de försökte kontrollera situationer när föräldrarna bråkade. Barnen nämnde olika strategier som att undvika och fly undan situationen genom att stänga in sig i sitt rum, eller att aktivt försöka förhindra bråk genom att be föräldrarna att sluta bråka (Tinnfält m. fl. 2018). I Silvén Hagström och Forinders (2019) studie positionerade sig barnen i sina berättelser både som sårbara offer och som kompetenta aktörer. Barnen beskrev hur deras aktörskap ökade med åldern. Exempelvis så berättade en del barn att de mer aktivt började konfrontera föräldern som drack i och med att de blev äldre. Både nationell och internationell forskning visar att avslöjandet av föräldrarnas missbruk är en komplex och ofta medveten process. Det är vanligt att barn väljer att inte berätta om vad som försiggår hemma på grund av stigma eller en vilja att

skydda sin förälder. Barn använder sig av olika strategier för att dölja sina föräldrars missbruk då det är rädda att andra ska få reda på det (Tinnfält m.fl 2018). Forskning visar dock att barn ibland väljer att berätta för någon annan och att de då medvetet väljer ut vem de ska berätta det för. Ofta så berättar det inte i syfte för att de ska ske en förändring utan snarare för att få stöd i den nuvarande situationen och en tillfällig fristad (Silvén Hagström & Forinder, 2019). Att inte berätta om föräldrarnas missbruk bör ses som ett aktivt val barn gör. Det kan vara svårt för barn att berätta för utomstående om föräldrarnas missbruk vilket kan bero på att de har blivit uppmanade av sina föräldrar att inte berätta. Däremot så visar forskning att barn kan använda sig av olika strategier för att berätta. Vissa barn väljer att berätta direkt och många gånger är en anledning för att direkt prata om familjesituationen att missbruket i sig har upphört eller att föräldrarna genomgår behandling. Vissa barn berättar om föräldrarnas missbruk indirekt genom att tala om det i tredje person eller att göra antydningar till att missbruk i familjen har skapat problem, snarare än att säga det mer konkret (Hill, 2015). I en studie av Tinnfält m. fl. (2011) där de intervjuade ungdomar om deras tankar kring att berätta för någon om problem hemma så fann dem att barn medvetet väljer när, hur och om de ska berätta om sin situation. Studien visade att processen för att berätta om sin situation såg annorlunda ut bland barnen men ett generellt mönster var att barn började med att visa mer interna och externa symptom eller beteenden. Exempelvis så uttryckte vissa hur de betedde sig annorlunda än andra barn som att ofta vara ledsen, ha lätt för att gråta eller ofta hade ont i magen. Andra ungdomar beskrev hur de utvecklade ett rebelliskt eller utagerande beteende. Motsatsvis så berättade vissa att de istället betedde sig normalt då de ville dölja att något var fel. I och med att barnens medvetenhet kring deras situation ökade så ändrades deras strategier till att indirekt berätta om sin familjesituation, exempelvis genom att att skriva en uppsats i skolan eller läsa böcker om missbruk i hopp om att deras lärare skulle förstå deras hintar. Studien visade även att barn gjorde en riskbedömning innan de direkt berättade för vuxna genom att bland annat först rådgöra med jämnåriga vänner (Tinnfält m. fl. 2011).

Barn och unga som omsorgsgivare och föräldrafiering

Barn som växer upp med en eller flera föräldrar med missbruk kan ta ett stort ansvar för omsorg för föräldrarna, syskon och för hemmet när föräldrarnas omsorg inte räcker till. Ung omsorgsgivare definieras som ett barn upp till 18 år som tar ett sådant stort ansvar för omsorg som vanligtvis associeras med vuxna. Ett alltför stort ansvarstagande för omsorg utgör en riskfaktor för barn när det kommer till deras hälsa, utbildning samt sociala och emotionella utveckling (Järkestig-Berggren m.fl, 2019).

Barns övertagande av vuxenansvar i familjen är även känd under benämningen parentifiering eller föräldrafiering (Näsman & Alexandersson, 2017). Föräldrar och barn har ofta olika uppfattningar kring hur mycket ansvar barn tar över i familjen. Föräldrar beskriver föräldrafiering ofta indirekt genom att beskriva deras barn som självständiga för sin ålder. Till skillnad från föräldrarna så beskriver barnen ett mer omfattande ansvarstagande i hemmet som att städa upp efter föräldern när hen har varit berusad och att inte våga gå till skolan över en oro för föräldern (Näsman & Alexandersson, 2017). I en norsk studie fann dem att majoriteten av barn till föräldrar med antingen sjukdom, funktionsnedsättning eller missbruksproblematik tog ansvar för vissa hushållssysslor i större utsträckning än barn i allmänhet (Kallander m. fl. 2018). Några andra vanliga

uppgifter var att ta hand om sina syskon och att ge emotionellt stöd. En av upptäckterna i den kvantitativa undersökningen var att en högre nivå av ansvarstagande var positivt associerat med en känsla av kontroll. Forskning visar hur barn ofta tar över vuxet ansvar i familjen när föräldrarna själva brister som en strategi för att undvika att hamna i en ännu mer utsatt situation. Barn, i deras berättelser kring det ansvar det tar, beskriver deras egen utsatthet och försummelse samtidigt som de lyfter sin egen kompetens som sociala aktörer (Silvén Hagström & Forinder, 2019). Kvantitativ forskning visar att det finns en koppling mellan oförutsägbarhet i familjen och föräldrafiering. Burnett m. fl. (2006) undersökte om oförutsägbarhet inom familjen och om missbruk hos föräldrarna kunde förutse föräldrafiering. De rekryterade vuxna från olika rådgivningsmottagningar i USA och bad dem svara på frågor kring deras föräldrars alkoholvanor och deras erfarenhet av att ta hand om vuxna ansvarsområden. För att mäta oförutsägbarhet fick informanterna svara på skalfrågor kring rutiner, uppfostran och pengar. Studien visade att både missbruk hos föräldrarna och oförutsägbarhet i familjen var positivt associerat med föräldrafiering oberoende av varandra. Burnett m. fl (2006) menar att barn som växer upp i en inkonsekvent och oförutsägbar hemmiljö skapar egna hanteringsstrategier genom att ta över vuxnas ansvar. Forskning har visat att barn vars föräldrar har ett missbruk också saknar rutiner och struktur hemma. När föräldrar dricker kan deras beteende också vara oberäknelig vilket kan skapa mer osäkerhet för barn. Föräldrafiering kan därmed vara en strategi många av dessa barn använder för att få kontroll. Däremot så fann Burnett m fl. (2006) att missbruk hos föräldrarna också associerades med föräldrafiering oberoende av missbruk, vilket antyder att de kan finnas andra faktorer kring missbruket som bidrar till föräldrafiering.

Föräldrafiering associeras med vissa risker för barnet. I en svensk studie frågade Järkestig-Berggren m. fl. (2019) barn till föräldrar med missbruk, psykisk ohälsa eller där det förekommer våld mot ena föräldern om deras erfarenheter av att ge omsorg. Syftet med studien var att undersöka omfattningen av barns omsorgstagande och hur det påverkar barns psykiska välmående. De fann att omfattningen av omsorgsansvar hos barnen i deras studie var lägre i en internationell jämförelse men att negativa associationer till omsorgsarbetet var högre för barnen i denna studie jämfört med andra. Barnen i denna studie uttryckte även ett lägre psykiskt välbefinnande (Järkestig-Berggren m. fl. 2019). Forskning visar hur föräldrafiering ofta blir problematiskt och har negativa konsekvenser för barn när ansvaret blir för mycket. Däremot så behöver ett ökat ansvarstagande inte enbart vara destruktivt utan barn kan också uppleva positiva fördelar med de förmågor och självständighet de har utvecklat (Alexanderson & Näsman, 2017a).

Långsiktiga konsekvenser

Forskning visar att barn som växer upp med en missbrukande förälder inte bara påverkas i nuet utan kan även få långsiktiga konsekvenser. Vuxna barn till alkoholister uttrycker att föräldrarnas missbruk har fortsatt att påverka dem sent in i vuxenlivet. I en undersökning av ett online forum så beskriver flera informanter svårigheter men att gå vidare från de trauman de har blivit utsatta för under sin barndom (Haverfield & Theiss, 2014). Vuxna barn till alkoholister berättar om hur deras utsatthet har hindrat utvecklandet av sitt eget jag och påverkat deras självbild. De beskriver hur de upplever stress i situationer av ovisshet och en oförmåga att hantera vissa stressfulla situationer. Vuxna barn berättar även om hur

interaktioner med sina föräldrar under uppväxten har resulterat i en inre osäkerhet och låg självkänsla. Ytterligare ett tema som lyfts av vuxna barn till alkoholister är svårigheter att kommunicera kring sina egna känslor. Föräldrar med missbruk tenderar att ha en kall föräldrastil vilket innebär att de ofta undviker eller avfärdar känslomässiga samtal (Haverfield & Theiss, 2014). I intervjuer med barn till föräldrar med missbruk så berättar barnen om psykiska problem som ätstörningar, depression och ångest. Barn berättar även om egna risk- och skadebeteenden (Alexanderson & Näsman, 2017b). Det är vanligare att vuxna barn till alkoholister får depressiva symptom än befolkningen i övrigt. Den här gruppen tenderar också att ha sämre hanteringsstrategier för sitt mående än andra och använder sig mer av undvikande strategier som rökning och drickande (Klostermann m. fl. 2011). Studier visar även att föräldrarnas missbruk fortsätter att påverka barn även efter det att missbruket har upphört. Barn får då tillfälle att reflektera mer över deras upplevelser och kan behöva hitta nya strategier för att hantera sin nya situation. Efter det att missbruket har upphört så beskriver barnen sig själv mer utifrån en offerroll. Efter det att förälderns missbruk upphört så upplevde barnen att de kunde fokusera mer på sig själva och hur de har påverkats mer långsiktigt av föräldrarnas missbruk (Alexanderson & Näsman, 2017a). Unga vuxna berättar även hur det är svårt att bygga upp relationen till sin förälder och att det är svårt att överge gamla strategier som att dölja sina känslor. De beskriver hur deras handlingsutrymme fortfarande begränsas även fast förälderns missbruk har upphört då det fortfarande finns en oro för återfall samt att barnen fortsätter att positionera föräldern som i behov av omsorg. En del barn fortsätter att ta ansvar för föräldern även efter det att föräldrarna har blivit nyktra (Alexanderson & Näsman, 2017a).

3 Teoretiska utgångspunkter

Barndomssociologiskt ramverk

Den här studien utgår från en barndomssociologisk teoriram. Historiskt sett så har barn som grupp exkluderats från sociologiska teorier och har istället ansetts som icke färdigutvecklade vuxna. Det primära intresset har alltså varit att förstå vad barn kan säga om vuxna, men barn och barndom i sig har under en lång tid inte varit av intresse att studera (James, 2009). Tidiga dominerande diskurser kring barndom, som James, Jenks och Prout (1998) benämner “presociological discourses of childhood”, har fokuserat på deterministiska förståelser av barndom. Med det menar dem diskurser från inflytande områden som filosofi, psykologi och psykoanalys där förståelsen av barn inte har inkluderat deras sociala och kulturella kontext. Även tidiga teorier kring socialisering inom sociologin fokuserade på deterministiska modeller där barnen delges en passiv roll (James, Jenks & Prout, 1998). Deterministiska modeller fokuserade mer på slutmålet av socialisering. Med andra ord, hur barn lär sig olika sociala normer och internaliserar dem för att till slut bli en bidragande samhällsmedlem (Corsaro, 2014). På senare tid så började en ny tankeutveckling inom barndomssociologin växa fram då olika fenomen som krig, svält samt uppmärksammandet av barnmisshandel illustrerade hur barndom skiljer sig åt. I och med det så utvecklades ett intresse av att studera barndom som en livsperiod (James, 2009). Synen på barn som “beings”, som en grupp med egna behov, intressen och rättigheter i nuet växte fram. Barn började även förstås som sociala aktörer i sin egen rätt, som också aktivt konstruerar sin omvärld (James, Jenks & Prout, 1998).

Struktur och aktör

Struktur och aktör ansatsen är en återkommande diskussion inom sociologin vilket syftar på hur den sociala världen påverkas å ena sidan av samhällsstrukturer och å andra sidan av människors handlande (Loyal, 2003). Sociologen Anthony Giddens introducerade struktureringsteorin där han sammankopplar struktur och aktörskap. Giddens menar att det finns en dubbelhet i strukturer och att strukturer kan både styra individens aktörskap genom reproduktion av strukturer samtidigt som individen har förmågan att förändra strukturer. Enligt Giddens teori så är strukturer inte bestämda utan formas av social handling (Loyal, 2003). Struktur-aktör debatten har även varit av intresse inom barndomsstudier och förståelser kring barns aktörskap. Jens Qvortrup (2009) menar att barndom kan förstås som en strukturell form som definieras utifrån intergenerationella relationer. Barndom är både en permanent struktur som alla barn vid något tillfälle befinner sig i medan den även kännetecknas av förändring genom övergången från barn till vuxen. Omständigheterna som kännetecknar barndom skiljer sig däremot åt genom olika historiska, kulturella och sociala förändringar (Qvortrup, 2009).

Aktörskap

Det finns olika sätt att förstå barns aktörskap utifrån sociala relationer. Vissa forskare har fokuserat på hur barn aktivt skapar egna kulturer med jämnåriga som kan vara helt annorlunda från vuxna kulturer. Andra har fokuserat mer på barns aktörskap i förhållande till deras relation till vuxna. Det gemensamma ideń dock är att barn inte är passiva deltagare i sin omgivning utan aktivt producerar och reproducerar sin omgivning genom sitt samspel med andra (James, 2009).

Bergnehr (2019) anser att barns aktörskap kan delas upp i två delar. För det första vilket inflytande barn har över en given situation och de beslut som tas. För det andra vad barn har för påverkan över sin omgivning. Bergnehr (2019) menar att barn endast genom att existera alltid påverkar sin omgivning både direkt och indirekt genom sina handlingar och samspel med andra människor. Det är dock viktigt i analyser av barn som sociala aktörer att problematisera begränsningarna av barns aktörskap utifrån deras position gentemot vuxna. Synen på barn som en minoritetsgrupp utmanar maktförhållanden mellan vuxna och barn och menar att barn är i en underordnad maktposition. Detta perspektiv fokuserar på barn som aktörer i en vuxen-centrerad värld. Enligt minioritetsperspektivet så begränsas barns aktiviteter av föreställningar kring barn och av olika maktrelationer i ett hierarkiskt samhällssystem. För att bättre förstå barn som sociala aktörer så behöver barns agerande tolkas utifrån hur de förhandlar i deras specifika sociala kontext (James, 2009). Synen på barn som aktörer har även genererat diskussioner kring vilket sorts aktörskap som barn bör ha och vilken frihet som bör tillåtas. Barndom kännetecknas av ett behov av att kontrollera barns aktörskap i ett syfte att skydda barn. Detta dilemma är tydligt i debatten kring barns användning och exponering genom internet (James, 2009). Ett annat fenomen där barns aktörskap ifrågasätts är diskussionen kring barn som omsorgsgivare. Barndom konstrueras socialt utifrån bland annat intergenerationella relationer. Det finns olika förväntningar kring vad individer ska eller bör göra utifrån deras ålder. När barn gör något som avviker från den sociala normen kring aktiviteter som tillskrivs barn, som exempelvis barn som tar över ett omsorgsansvar som anses tillhöra vuxna, så kommer samhället att uppfatta det som ett problem (Näsman m. fl. 2015).

Minoritetsperspektivet understryker vikten av att inte att bortse från att barn är i en underordnad maktposition. Detta synsätt är därmed viktigt att ha med i diskussioner kring barn som sociala aktörer. Däremot är syftet med att förstå barn som likvärdiga aktörer, som bidrar till att forma sin omvärld samma som vuxna, att bortse från synen på barn som passiva och maktlösa. Det är utifrån detta förhållningssätt som denna studie utgår ifrån i sin teoretiska analys.

4 Metod

Vetenskapsteoretisk utgångspunkt

Kvalitativ forskningsmetod

För att undersöka hur vuxna barn till föräldrar med missbruk beskriver hur de som barn har påverkats av förälderns missbruk och hur de beskriver sitt aktörskap som barn valdes ett kvalitativt tillvägagångssätt. Kvalitativ forskning används för att förstå betydelser, koncept, symboler och beskrivningar av olika sociala fenomen. Det är ett tillvägagångssätt som används för att undersöka hur människor förstår och ser på sig själv och andra samt hur de tillskriver mening i deras eget liv (Berg, 2004). Det som är av intresse att undersöka med hjälp av kvalitativa metoder är att undersöka personers subjektiva upplevelser och förståelser. En kritik mot kvantitativa tillvägagångssätt när det kommer till att undersöka komplexa sociala fenomen är att det är svårt att fånga hur den sociala världen ser ut genom statistiska och numerära undersökningar (Berg, 2004). Därmed så anses ett kvalitativt tillvägagångssätt fördelaktigt för denna undersökning.

Ontologiska och epistemologiska antaganden

En kvalitativ forskningsmetod har valts utifrån forskarens syn på hur kunskap kommer till och hur vi som människor förstår den sociala världen. För att tydliggöra det vetenskapsteoretiska perspektivet som studien utgår ifrån så kommer jag diskutera det ontologiska och epistemologiska utgångspunkterna. Detta är väsentligt för att förstå anledningen till den utvalda metoden och utformandet av de frågeställningar som undersökningen har. Det ontologiska antagandet i den här studien är att den sociala verkligheten är subjektiv. Till skillnad från ett positivistiskt perspektiv, så anser det interpretativa eller hermeneutiska perspektivet att det inte finns någon objektiv realitet bortom sociala aktörer. Det interpretativa perspektivet anser att den sociala världen skapas av människors tolkningar av sociala fenomen (Al-Ababneh, 2020). Den epistemologiska utgångspunkten är därmed att kunskap skapas genom hur vi interagerar med vår omvärld och med andra människor (Al-Ababneh, 2020). Med andra ord så påverkar jag som forskare forskningen under hela processen genom mina egna förförståelser och hur jag tolkar forskningsmaterialet. Jag påverkar däremot inte själva informationen som tas upp i podcasten i min roll som forskare då intervjuerna är gjorda utan min närvaro. Däremot så påverkar jag informationen som lyssnare då berättarna är medvetna om att någon kommer att lyssna på deras berättelser vilket kan påverka hur och vad personerna berättar.

Datainsamling

Livsberättelseforskning

Jag har valt att analysera podcasts där vuxna barn som har levt med minst en förälder med missbruksproblem berättar om sin uppväxt. Fördelen med att använda sig av en livshistorisk metod är det ger en djupare förståelse av komplexiteten av sociala relationer och hur informanter skapar mening genom deras berättelser. Utifrån ett konstruktionistiskt perspektiv så kan livsberättelser förstås som bundna av sin sociala kontext. En livsberättelse är en aktiv handling som sker i relation till en publik där lyssnarna är medskapare till berättelsen.

Syftet med metoden är är att undersöka hur människor presenterar sitt liv i skilda sammanhang (Johansson & Öberg, 2008).

Podcasts

Podcasts kan beskrivas som ett internet radio program som går att lyssna på vid självvalt tillfälle. Podcasts utvecklades som ett alternativ till radio som erbjöd större flexibilitet och autonomi för de som vill nå ut med information direkt till lyssnare. Idag anses podcasts vara en ny digital audiotyp som har medfört betydande kulturella effekter (Llinares, Fox & Berry, 2018). Podcasts finns tillgängliga i olika appar och hemsidor och en kan ladda ner avsnitt på mobilen och lyssna när en vill. De flesta podcasts är gratis för lyssnare och finansieras huvudsakligen genom reklam. Ett vanligt upplägg i en podd är att två eller fler personer diskuterar olika ämnen eller händelser. Andra poddar, som de som har analyserats i denna studie, så är det en person som håller i podden som sen gästas av olika personer. En fördel med en narrativ berättelse är att få en bild av informanternas egen tolkning av sina livserfarenheter. Det finns däremot en begränsning med att använda sig av podcasts i syfte att få tillgång till personers livsberättelser. Eftersom individerna som leder podcasten är olika och de inte har specifika frågeställningar så får deltagarna inte samma frågor ställda till sig. Samtalen kan därmed variera stort. Till skillnad från intervjuer så har jag som forskare inte heller någon möjlighet att styra berättelserna eller kommunicera till deltagarna vilken information jag är intresserad av. Jag kan heller inte ställa fördjupande frågor till informanterna för att få en djupare bild av vissa ämnen som tas upp (Berg, 2004). Däremot så finns det en annan person som medverkar i podden som själv kan ställa frågor och som ibland delar med sig av egna erfarenheter och synpunkter vilket kan påverka individens berättelse.

Internet som forskningsfält

Internet är en stor kunskapskälla där det finns mycket information att studera. Informationen som finns på internet och social media är ofta väldigt tillgängligt. Endast i vissa fall behöver en ett konto eller särskild tillåtelse att få tillgång till materialet. För det mesta kan vi öppet studera det som har publicerats på internet som exempelvis bilder, texter och filmer. Internet och social media som datainsamlingsmetod är fördelaktigt då det är flexibelt och tidssparande (Daneback & Månsson, 2008). Det är även en säker insamlingsmetod då forskaren inte utsätter sig för de risker som kan medfölja när man träffar okända personer. Däremot så finns det några frågor som bör tas i beaktning när det kommer till information som inhämtas genom denna metod. För det första så är informationen ofta anonym på internet. Individer kan utgöra sig för att vara vem som helst och det är därför svårt att veta vem informanterna är och om informationen är pålitlig (Daneback & Månsson, 2008). När det kommer till att studera podcasts så är personerna som deltar ofta öppen med vem dem är. Däremot så kan ju personer välja att ange ett annat namn och lyssnarna ser aldrig deltagarna personligen så det är svårt att verifiera deras identitet. Ytterligare en fråga att beakta är att fundera kring vem informationen är riktat mot och i vilket syfte. Är informationen interaktiv eller ej. I en podcast så är informationen till för att nå ut till lyssnare. Syftet med podcasts kan vara att ge underhållning eller som för de podcast jag har använt mig av så är syftet att sprida information om ett specifikt område. För mǻnga av deltagarna kanske motivet bakom att medverka i en podcast själva berättandet i sig. Med andra ord är det svårt att veta säkert anledningen till varför

individerna i fråga medverkar i podcasten. Till skillnad från en platsintervju så har jag även ingen möjlighet att analysera kroppsspråk och den externa miljön då det endast är ljudmaterial som jag kan analysera (Daneback & Månsson, 2008).

Urvalsmetod

Informationsmaterialet har valts ut främst utifrån dess tillgänglighet. De poddar som har valts ut är de som har dykt upp i mina internetsökningar på hemsidan

www.podcasts.nu _{​och ​}www.poddtoppen.se_​._{​För att hitta relevanta podcasts så har}

jag sökt på hemsidorna med sökorden: _{​missbruk​, ​beroende​, medberoende och} maskrosbarn_{​. Därefter läste jag igenom beskrivningarna på de olika poddarna} som dök upp i sökningen. Jag valde ut tre poddar totalt som jag bedömde var mest relevanta för mitt syfte. Det fanns andra poddar som hade liknande innehåll men där fokuset inte var relevant för mitt syfte. Kriterierna för urvalet var att det skulle vara en svensk podcast och avsnittet skulle handla om personer som berättar om sin uppväxt med minst en förälder med ett missbruk. De poddar som valdes ut till slut var; Missbrukspodden_{​, ​Beroendepodden och ​Maskrosbarnpodden​.} Inledningsvis inkluderade jag även en podcast som heter _{​Medberoendepodden.} Denna uteslöt jag senare då jag ansåg att jag hade tillräckligt med material och efter att ha lyssnat på några avsnitt så upplevde jag att innehållet inte var lika relevant för mina frågeställningar då de var väldigt fokuserade på temat medberoende. De andra poddarna ställde mer öppna frågor kring uppväxt till gästerna som medverkade. Urvalet har inte inkluderat alla podcasts av samma tema. Jag centrerade min sökning på podcasts som är nyligt publicerade för att materialet skulle vara så aktuellt som möjligt. Efter det att jag valde ut åtta avsnitt bedömde jag att jag hade ett tillräckligt stort material för att besvara mina frågeställningar och sökte därmed inte vidare.

Efter att jag valde ut en podcast så läste jag beskrivningarna av varje avsnitt. Om jag ansåg att avsnittet var relevant utifrån beskrivningen så valde jag att lyssna på avsnittet. Om fokuset i livshistorien var kring erfarenheter av att växa upp med en förälder med missbruk så inkluderades avsnittet till mitt urval. I Missbrukspodden så framgick det i beskrivningarna av avsnitten att endast två avsnitt handlade om upplevelser av att växa upp med en förälder med missbruk. Ett av avsnitten uteslöts då det var personen som drev podden som berättade om sina erfarenheter. Avsnittet uteslöts då hon blir lättare att identifiera än de andra då jag nämner hennes namn i beskrivningen av podden. Jag lyssnade därefter på det avsnittet som inte exkluderades utifrån beskrivningen och inkluderade den i mitt urval efter att jag bedömde att informationen var relevant för mitt syfte. I Maskrosbarnpodden så valde jag inledningsvis ut fem avsnitt utifrån beskrivningarna. Ett av avsnitten uteslöts efter det att jag lyssnade på den då den medverkande främst pratade om sitt liv som vuxen och väldigt lite om självaste uppväxten. Slutligen så valde jag att leta efter relevanta avsnitt i Beroendepodden. Utifrån beskrivningarna så uppfyllde fem avsnitt mina kriterier. Två uteslöts efter att jag lyssnade på dem då innehållet inte var lika relevant för mina frågeställningar samt att jag upplevde att jag redan hade tillräckligt med material. Urvalet är inte randomiserat utan jag har selektivt valt ut avsnitt utifrån de poddar som har dykt upp i mina sökningar. Därmed går det inte att generalisera resultatet till hela gruppen (Berg, 2004). Personerna som medverkar i poddarna representerar inte alla vuxna barn som har växt upp med en förälder med missbruksproblematik. De flesta som medverkar arbetar inom organisationer som ger stöd till barn till föräldrar med missbruk på olika sätt, vilket kan vara en anledning till att de har valt att dela med sig av sina erfarenheter.

Beskrivning av urval

Som tidigare nämnt valdes tre podcast ut: Missbrukspodden _{​, ​Beroendepodden och} Maskrosbarnpodden_{​. Från dessa tre podcasts valdes totalt åtta avsnitt ut. Sju av} informanterna var kvinnor. Majoriteten av deltagarna var i ung ålder där de endast gått några år sedan de var barn. I två av podavsnitten framkom aldrig åldern på deltagaren men utav de deltagare som angav sin ålder så var åldersspannet mellan 19 och 24 år.

Beroendepodden

En av de utvalda podcasterna heter _{​Beroendepodden​. Podden drivs av en kvinna} som heter Anneli som är 41 år gammal. Anneli har själv växt upp med en missbrukande förälder och också haft ett eget alkoholmissbruk men är nykter sedan 12 år tillbaka. Anneli berättar om hur hon med hjälp av tolvstegsmetoden och löpning tog sig ur sitt missbruk. Nu vill hon nå ut till andra i liknande situation som henne själv genom att sprida kunskap beroende, psykisk ohälsa och missbruk. Detta gör hon genom att bjuda in gäster med olika erfarenheter av missbruk, både människor som har varit eller fortfarande är i ett missbruk och även anhöriga. I podcasten samtalar de om varandras upplevelser och erfarenheter. Podden startades i april 2016 och senaste avsnittet då detta skrevs publicerades juli 2020.

​Missbrukspodden

Den andra utvalda podden drivs av Emelie Olsson. I första avsnittet berättar Emelie om hennes erfarenheter som vuxet barn till en förälder med missbruk och med ett syskon med missbruksproblem. I beskrivningen till podden förklarar Emelie att hon vill öppna upp för samtal om missbruk och krossa fördomar då missbruk är ett stigmatiserat ämne. Syftet med podden enligt Emelie är att skapa ett tryggt rum för människor att dela med sig om deras erfarenheter. Podden har varit aktiv sedan oktober 2018 och i avsnitten har hon intervjuat personer med olika bakgrunder och erfarenheter av missbruk. Senaste avsnittet då detta skrevs publicerades i mars 2020.

Maskrosbarnpodden

Maskrosbarnpodden är en podcast som drivs av barnrättsorganisationen Maskrosbarn som grundades 2005. Organisationen jobbar med att förbättra livsvillkor för maskrosbarn i Sverige, alltså barn som växer upp med föräldrar med missbruk, psykisk ohälsa och barn som blir utsatta för våld av sina föräldrar. I deras podcast tar det upp olika ämnen, men de intervjuar också maskrosbarn som är aktiva i organisationen. Många av de som arbetar som stödpersoner eller som ambassadör för organisationen identifierar sig själva som maskrosbarn. Podden började publicera avsnitt juli 2020 och senaste avsnittet då detta skrevs publicerades i december 2020. I podcasten varierar det vilka som medverkar men alla deltagare har någon koppling till organisationen Maskrosbarn. Jag har valt de avsnitt som handlar om vuxna barn vars föräldrar har haft ett missbruk. Det finns även vuxna barn som berättar om deras uppväxt med förälder med psykisk ohälsa vilket inte har varit relevant för denna uppsats och har därmed exkluderats från urvalet. Från denna podcast valdes fyra avsnitt ut.

Analys

Transkribering

För att analysera podcasten så har jag först lyssnat på alla podcastavsnitt och skrivit ner stödord för att organisera olika områden som tas upp. Efter att jag lyssnat klart på alla avsnitt så har jag transkriberat berättelserna. Eftersom att jag inte själv har kunnat välja vilka frågor som ställs eller på något sätt styra eller påverka innehållet så var en stor del av innehållet i poddavsnitten ej relevant för mina specifika frågeställningar. Exempelvis diskuterar informanterna olika projekt som de medverkar i. Det innehåll som inte ansågs vara relevant för uppsatsens frågeställningar beslöt jag därför att inte transkribera för att spara tid. Kodning och avgränsning av materialet

Efter transkriberingen så har jag använt kvalitativ innehållsanalys som metod för att analysera texten (Berg, 2004). Eftersom att jag inte har kunnat begränsa innehållet i de muntliga berättelserna så har jag avgränsat analysen till de områden som var relevant för mitt syfte. Efter att jag transkriberat materialet så har jag kodat materialet. Med kodning menar jag att jag har markerat i texten olika ord, idéer och begrepp (Rennstam & Wästerfors, 2011). Inledningsvis har min kodning varit öppen och har främst vägletts av mina frågeställningar. Analysstrategin har huvudsakligen varit induktiv då jag inte har velat begränsa kodningen till specifika teorier eller tidigare forskning (Berg, 2004). Under kodningsprocessen så identifierades vissa upprepande mönster. Jag sammanställde återkommande idéer till olika kategorier. De mönster som var mer återkommande särskiljdes från de som var mindre vanliga. Efter det att vissa mönster identifierats så blev analysen mer fokuserad (Rennstam & Wästerfors, 2011). Kategorierna delades in i större teman. De teman som valdes ut vägledde den resterande analysen vilket reducerade materialet ytterligare. Genom att läsa igenom texten flera gånger identifierade jag nya koncept som jag kunde koppla samman med de kategorier och teman som jag redan valt ut. Slutligen så sammanställdes utvalda kategorier och teman i ett analysschema (se bilaga 1.). För att avgränsa analysen så valde jag ut tre huvudteman: _{​Att vara utsatt och sårbar​, ​strategier och ​upplevda} begränsningar i sitt handlingsutrymme _{​. Dessa huvudteman delades därefter in i} vissa subteman för att underlätta läsningen. Temat _{​att vara utsatt och sårbar} delades in i subteman: F _{​örsummelse och avsaknaden av det “normala”} familjelivet _{​och Fysisk och psykisk misshandel ​då dessa var återkommande} koncept som beskrev deras utsatthet som barn_{​. ​Temat ​Strategier ​delades in i} Ansvar och föräldrafiering, Strategier för att berätta _{​och ​Strategier för att dölja} för att särskilja de olika typer av strategier informanterna beskrev. Till sist delades temat _{​upplevda begränsningar i sitt handlingsutrymme ​in i subteman: ​rädsla​,} ålder och brist på kunskap och _{​ingen som lyssnar ​för att mer konkret dela in de} faktorer som informanterna ansåg begränsade deras handlingsutrymme. De ideér och ämnen som jag valde ut under min kodning har därefter analyserats utifrån tidigare forskning och utifrån de teoretiska utgångspunkterna som presenterats tidigare i uppsatsen. Eftersom att jag hade begränsad demografisk information om deltagarna samt att alla utom en av de vuxna barnen är kvinnor analyserades berättelserna inte utifrån strukturer som klass, kön, etnicitet och sexualitet.

Forskningsetiska överväganden

När det kommer till forskning så har den som bedriver forskning en skyldighet att minska risker för att de som deltar i forskningen inte tar skada. Vetenskapsrådets etiska riktlinjer ger vägledning till en god forskningssed. De fyra grundläggande

principer som ska tas i beaktning under forskningsprocessen är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Att bedriva forskning anses dock vara väsentligt för samhället och individskyddskravet bör därför ställas i proportion till forskningskravet. Detta innebär att obetydliga skador inte bör hindra att forskning sker (Vetenskapsrådet, 2017). Principen om information och samtyckeskrav innebär att de som deltar i forskningen bör bli informerade om vad forskningen innebär och vilka villkor deras deltagande går ut på. Informerat samtycke bör eftersträvas i högsta möjliga mån men det finns situationer där samtycke inte inhämtas. Dessa undantag görs när man anser att vetskapen om att de blir observerade kommer att påverka informanternas beteende (Vetenskapsrådet, 2017). I min forskning så har ett etiskt dilemma uppstått. Internet som forskningsfält är ett relativt nytt område som medför komplexa etiska överväganden. Information på internet är enkelt att få tillgång till och det är lätt att ta del av informationen obemärkt . Det är svårare att få informerat samtycke på internet då personer som är aktiv på internet kan välja att vara anonyma (Meuwisse m. fl. 2008). I min studie är det svårt att få informerat samtycke då jag inte vet identiteten av vem som deltar i podden. Podcasts är också offentligt publicerat material som allmänheten får ta del av, så samtycke är i det här fallet inte nödvändigt. Jag har dock som forskare fortfarande ett ansvar att genomföra min forskning på ett etiskt godtagbart sätt. Enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk så har jag inte rätt att ändra innehållet i det publicerade materialet och jag får även inte använda informationen på ett sätt som kan kränka någon.

Podcasts är en relativ ny informationskälla i forskning och de finns inga direkta etiska riktlinjer om hur man bör gå tillväga i forskningsprocessen. Då personerna i poddarna är öppna med vad de heter i podden och alla berättelser är publicerade så har personerna medvetet gått med på att allmänheten får ta del av deras berättelser. Syftet med en podcast är också att nå ut till lyssnare och berättelserna är därför inte endast för personens eget bruk. Med andra ord går inte konfidentialitetskravet att uppfylla då all information är offentlig. Trots det så har jag valt att byta deras namn i min uppsats i syfte att göra det svårare att identifiera personerna. Det är inte nödvändigt för min studie att berätta exakt vem som berättat vad. Personerna i fråga berättar även om andra personer i sitt liv som inte nödvändigtvis vet om att de nämns i poddarna.

5 Resultat och analys

I denna del kommer resultatet från analysen av poddmaterialet att diskuteras utifrån uppsatsens frågeställningar. Syftet med uppsatsen är att förstå hur de vuxna barnen beskriver sitt aktörskap som barn utifrån deras upplevelser av att växa upp med en missbrukande förälder. Utifrån de vuxna barnens berättelser har tre huvudteman identifierats:_{​Att vara ​utsatt och sårbar, ​Strategier​samt ​Upplevda} begränsningar i sitt handlingsutrymme _{​. Dessa teman har sedan delats in i mindre} subteman. Berättelserna från poddarna kopplas även samman med tidigare forskning och teorier.

Eftersom att de vuxna barnens upplevelser berättades i form av en podcast där det samtalade med ett annat vuxet barn till en förälder med missbruk, så kan det har påverkat vad de vuxna barnen valde att berätta samt hur. Innan uppsatsens teman presenterats så ansåg jag att det var viktigt att lyfta hur de vuxna barnen förstod förälderns missbruk. Järvinen (2013) fann att hur vuxna barn förklarar förälderns missbruk påverkar hur de beskriver deras uppväxt. De vuxna barn som ansåg att missbruk är en sjukdom visade en större acceptans för förälderns beteende och beskrev sin uppväxt i mindre negativa termer än dem som ansåg att föräldrarna gjorde ett aktivt val. Alla vuxna barn inklusive de som intervjuade beskrev förälderns missbruk som en sjukdom som föräldern inte hade kontroll över. Däremot så upplevdes denna förklaring av missbruk som självklar för många av de vuxna barnen och särskilt några av de som höll i podcasten. Då alla höll med om att missbruk var en sjukdom så upplevdes vissa berättelser motsägande i denna fråga, då hur vissa uttryckte sig inte reflekterade det synsättet. Med andra ord så är det inte säkert att de vuxna barnens syn på förälderns missbruk i podcasten nödvändigtvis reflekterar deras egen åsikt. Många av deltagarna beskrev också hur deras syn på missbruket förändrats med åldern, och/eller i samband med att de själv fick ett missbruk. Flera vuxna barn nämnde att de inledningsvis förstod förälderns missbruk som ett aktivt val som föräldern tog och att de kände att föräldern hade svikit sin familj genom att prioritera drickandet.

Att vara utsatt och sårbar

F_{​örsummelse och avsaknaden av det “normala” familjelivet}

Beskrivningarna kring hur informanterna påverkades av sin förälders missbruk varierade men ett stort fokus i berättelserna var sin utsatthet och sårbara position som barn. Försummelse var ett återkommande tema i deras berättelser. Samtliga vuxna barn berättar att den missbrukande föräldern var frånvarande antingen fysiskt eller mentalt, eller ibland både och. Josefin (24 år) berättar om mammans fysiska frånvaro genom en händelse när hon blev lämnad ensam ute som litet barn: “Mitt första minne är från när jag är där nånstans 2-3 år, och det är när jag är ute på en lekplats och hittar inte hem för att jag är ensam och jag känner att jag behöver byta blöja liksom.” Josefin beskriver en stor sårbarhet att bli lämnad ensam utan någon vuxen och hur hon inte visste vad hon skulle ta sig till men får sedan till slut hjälp av en granne att hitta hem. Flera andra av de vuxna barnen beskriver en mer mental frånvaro som att föräldern sover mycket på dagarna, att föräldern inte gjorde någonting och en känsla av att föräldern inte riktigt var där. Anna (19 år) beskriver hur hon kände sig förbisedd:

Min mamma drack mycket och pappa jobbade, och jag och min syster var ensamma...hela tiden...och jag vet inte, mamma var hemma men hon gjorde inte så mycket så det blev väldigt jobbigt för jag kände väl inte att jag hade nån förälder som brydde sig så mycket om mig. (Anna, 19 år)

De vuxna barnens beskrivelser av sin uppväxt präglades av försummelse där de positionerade sig själva som utsatta och sårbara. Deras berättelser stämmer överens med tidigare forskning där barn berättar hur föräldern har varit frånvarande till följd av deras missbruk. Både rent fysiskt genom att bli lämnad ensam hemma, och mentalt då föräldern ofta inte längre kan hålla sig vid medvetande på grund av att de var berusad (Alexanderson & Näsman 2017 _​b​). I dessa beskrivelser positionerar sig informanterna som utsatta offer där föräldrarna misslyckas i deras ansvar att ta hand om sina barn.

Berättelserna visar även på en medvetenhet kring att situationen hemma inte var normal. En gemensam beskrivning av sin uppväxt hos den missbrukande föräldern var att den var dysfunktionell och att deras hem inte var som vanliga familjers. Särskilt de vuxna barn som bodde växelvis hos båda föräldrarna jämförde hur situationerna skilde sig åt. De beskrev hur tillvaron hos den icke missbrukande föräldern var normal i jämförelse. Anna (19 år) beskriver hur hon började förstå hur en normal familj ska vara när hon blev familjehemsplacerad: “det är som en familj, allt är bara väldigt tryggt och jag kände mig jättevälkommen och jag kände att det är så här en familj ska vara”. I deras berättelser framkommer det att det ofta förstod att något var fel från en ung ålder. Silvén Hagström och Forinder (2019) påpekar i deras studie hur barn ofta visar en större medvetenhet kring föräldrarnas missbruk än vad vuxna tror. Det visar även Alexanderson & Näsman (2017 _​b_​) i deras studie då föräldrarna ofta hade en felaktig uppfattning om att deras barn inte påverkats av missbruket då barnen inte var medvetna om det. I analysen av podavsnitten blev det tydligt att de flesta av de vuxna barnen förstod att något var fel från tidig ålder även om de inte förstod att föräldern hade ett missbruk.

Fysisk och psykisk misshandel

Barn som växer upp med föräldrar med missbruk rapporterar även om fysiskt och psykiskt våld, ofta riktat mot föräldern men ibland även mot dem själva (Mackrill & Hesse, 2011). Alla informanternas beskrivelser av deras barndom kännetecknades av försummelse och osäkerhet. Misshandel var däremot inte lika förekommande i deras berättelser. Två av de vuxna barnen berättade om fysisk våld under deras uppväxt. Josefin (24 år) beskriver hur det förekom mycket konflikter i hemmet och att mamman ibland blev aggressiv på grund av alkoholen vilket en gång ledde till grov misshandel mot Josefin. Kim (24 år) berättade om hur han blev utsatt för fysisk misshandel av sin mamma och hur han fick skulden på grund av sitt eget beteende:

Det hände ibland att mamma blev aggressiv, just när hon var full..och ja jag fick stryk så där ibland...men jag skyllde ofta det på mig själv, hon sa alltid..måste du vara så jobbig, måste du bete dig så här och skyllde på mig liksom, det måste vara något fel på dig. (Kim, 24 år).

Kim beskriver hur han inte endast fysiskt blev utsatt men även hur han påverkades mentalt genom att skuldbelägga sig själv. Det förekom ofta beskrivelser om hur de påverkades av förälderns missbruk genom att de mådde psykiskt dåligt, fick en

negativ självbild och dåligt självförtroende. Forskning visar att vuxna barn till en förälder med missbruk tenderar att rapportera en sämre psykisk hälsa än vuxna i allmänhet (Kallander m. fl. 2011). Detta är något som stöds av berättelserna i denna uppsats. Många berättade hur deras uppväxt kännetecknades av en generell otrygghet och beskrev sig själv som rädd och orolig som barn. De vuxna barnen informerar även om psykiskt våld riktat mot dem själva men även i form av hot om suicid. En annan informant berättar om hur hon blev utsatt för psykisk misshandel av sin pappa i form av kränkningar och hånfulla kommentarer:

Det har liksom varit konstant..idiot, är du sjuk i jävla huvet, du är totalt störd, du är en onormal människa och det har jag ju fått höra hela mitt liv.../../...jag känner ju alltid att jag duger aldrig. Oavsett vad jag gör, oavsett vad jag säger, oavsett hur jag mår så ingenting av det jag är, är okej för att allt är fel. _​(Malin, 24 år). I Malins berättelse beskriver hon sig själv som extremt utsatt både av sin pappa som genom den psykiska misshandeln och som något som kommer påverka henne resten av livet. Malin beskriver också en pågående utsatthet då hon fortfarande bor kvar hos sina föräldrar men anser att hon har ett annat ansvar för sina handlingar nu som vuxen. Ett gemensamt fokus i de vuxna barnens livshistorier var hur förälderns missbruk påverkade dem inte bara under sin uppväxt men även i vuxen ålder. Äldre barn och unga vuxna tenderar att berätta mer om långsiktiga konsekvenser av förälderns missbruk som att ha svårigheter att kommunicera om sina känslor eller psykisk ohälsa. Det är även vanligt att vuxna barn fortfarande känner att de har ett ansvar för sin förälder (Alexanderson & Näsman, 2017a). Med andra ord så positionerar sig de vuxna barnen som utsatta även som vuxen i deras berättelser. Däremot beskriver de en större utsatthet som barn då det inte hade samma möjlighet att söka stöd för sig själv som barn. Som vuxen upplevdes ett större aktörskap då de kunde fokusera mer på sitt eget mående när de inte längre var beroende av sina föräldrar. Utifrån ett minoritetsperspektiv så ansåg de vuxna barnen att de hade ett begränsat aktörskap som barn jämfört med deras nuvarande position som vuxen (James, 2009).

Strategier

Ansvar och föräldrafiering

Många av de vuxna barnen berättar om hur de tog över föräldrarnas ansvar i hemmet då föräldrarna själva brast. Exempelvis så var det vanligt att ta ansvar för sina yngre syskon. Ida (21 år) beskriver hur hon försökt skydda sin syster från pappans missbruk och försökt upprätthålla den struktur de hade hos sin mamma så att systern kunde få en normal uppväxt:

Med tiden så blev det mer av ett arbete att bo hos pappa, mer av ett jobb. Alltså jag hade mycket mer ansvar hos pappa. Mycket mer saker att sköta där även fast jag var väldigt liten, och framförallt för min lillasyster för att se till att hon hade det bra även när vi var där. Alltså redan då började de som att jag kunde slappna av mycket mer när jag var hos mamma...och vara barn och var tvungen att bli mycket större när jag var hos pappa. (Ida, 21 år).

Frida (okänd ålder), som växte upp med att bo växelvis hos sin mamma med ett alkoholmissbruk och psykisk ohälsa, beskriver också hur hon som äldsta barnet bytte roll med sin mamma och tog ett stort ansvar för sin lillasyster: ”jag eftersom att jag är äldst, förmodligen, tog jättemycket ansvar och började sköta om henne [min syster], jag såg helt enkelt alltid till att min lillasyster borstade tänderna,

gjorde sina läxor och kom i säng och sådär.” Det var också förekommande i berättelserna att de som barn tog ansvar över föräldrarnas hälsa och mående. Två av de vuxna barnen beskriver hur de kollade sin förälders puls när de hade tuppat av för att kontrollera att föräldern fortfarande levde. Maria (okänd ålder) berättar hur hon från ung ålder försökte ha koll på sin pappa när hon bodde hos honom: “Jag ville ofta vara med för att se om det skulle hända nånting, ehm.. pappa kunde ibland försvinna och inte komma hem”. Tidigare forskning visar hur barn till föräldrar med missbruk ofta känner ett behov av att ha kontroll då föräldrarnas beteende ofta kan vara oberäknelig på grund av missbruket (Burnett m. fl. 2006). De vuxna barnen beskriver hur de tog ansvar för både sina föräldrar och sina syskon då föräldrarna själva inte kunde ta ansvar. Detta var vanligt bland deltagarna, särskilt de vuxna barn som var ensambarn eller äldst av sina syskon. De vuxna barnen beskriver hur de tog ansvar för förälderns hälsa genom att kontrollera deras missbruk, men även för förälderns psykiska mående då föräldern mådde dåligt. I de vuxna barnens berättelser kring deras roll som barn i hemmet så positionerar de sig här som kompetenta aktörer. Ida (21 år) tog aktivt över föräldrarollen för att upprätthålla den struktur hon upplevde hos sin mamma. I forskning kring barns upplevelser av att växa upp med en missbrukande förälder så har barn berättat hur de ofta tog över ansvar som associeras med vuxna, också känt som föräldrafiering. Studier har visat att föräldrafiering är en vanlig strategi för barn som växer upp i en oförutsägbar miljö. Att bo med en förälder som har ett aktivt missbruk innebär ofta mindre struktur och fungerande vardagliga rutiner då föräldrarna ofta brister i deras omsorgsförmåga (Kallander m.fl. 2011). Detta illustreras tydligt i de vuxna barnens berättelser kring deras aktörskap som barn. Att växa upp i en oberäknelig miljö kan även leda till stress och oro för barn. Att ta över en vuxenroll kan vara ett sätt för barn att ta kontroll av sin situation och minska sin ångest (Burnett m. fl. 2006). Föräldrafiering anses ofta problematiskt då det går emot sociala förväntningar kring barns roll i familjen. Synen på barndom och barns roll definieras av intergenerationella relationer och vilka aktiviteter individer tillskrivs utifrån sin ålder (Qvortrup, 2009). Forskning har visat att föräldrafiering kan ha en negativ påverkan på barns välmående (Järkestig-Berggren m.fl. 2019). Däremot så kan antagandet av en omsorgs roll vara meningsfull för barn och leda till en positiv självbild (Alexanderson & Näsman, 2017_​a​). Det är med andra ord viktigt att det ansvar som barn tar och stöd som barn ger till sina föräldrar inte förminskas för att inte förminska barns kompetens som sociala aktörer.

Strategier för att berätta

I majoriteten av berättelserna framkom det att det inte var många som berättade direkt för en vuxen om sin situation förrän de var i senare tonåren. Detta mönster stämmer överens med tidigare forskning som visar att de flesta barn tenderar att dölja missbruket (Silvén Hagström & Forinder, 2019). Flera av de vuxna barnen berättade att de var öppen med sina vänner men få anförtrodde sig till en vuxen. Eva (22 år) beskrev hur hon kände att det var svårt att berätta men att när hon var 14 år så gick hon på en hälsokontroll och kryssade i ett formulär som frågade om hon kände sig trygg hemma och det var vid det tillfället hon valde att berätta: “Jag kryssade nej, jag känner mig inte trygg hemma, då så frågade skolsyster om det när hon fick se det och då bröt jag ihop totalt”. När de väl valde att berätta var det ofta att de fick en direkt fråga av en skolsköterska eller lärare. Vuxna barn beskrev dock hur de indirekt försökte ta kontakt med en annan vuxen för att få hjälp. Josefin (24 år) berättar om en händelse när hon och hennes mamma satt i