J U R I D I C U M
Tryck- och yttrandefrihetsprocessens förenlighet med artikel 6.1 och 13 EKMR
- med fokus på brottet förtal
Jonathan Lengyel
HT 2020
JU101A, Examensarbete inom juristprogrammet, 30 högskolepoäng Examinator: Erika Lunell
Sammanfattning
Brottslighet på internet i allmänhet och brottet förtal i synnerhet är idag ett vanligt
förekommande fenomen och förtalande uppgifter kan snabbt få stor spridning på olika typer av informationsplattformar. Förtalsbrottet begås inte bara på internet utan även i tryckta skrifter och andra medier. Enskilda som anser sig ha blivit utsatta för förtal kan söka upprättelse genom att få sin sak prövad av domstol. När ett förtal påstås ha begåtts i media som åtnjuter ett utökat grundlagsskydd, även kallad grundlagsskyddad media, skiljer sig de processuella reglerna i vissa hänseenden från vanliga brott- och tvistemål.
Uppsatsen behandlar först och främst vilken typ av media som kan åtnjuta ett utökat
grundlagsskydd och vilka processuella möjligheter enskilda har att göra gällande brottet förtal mot media som åtnjuter det utökade grundlagsskyddet. Vissa delar av tryck- och
yttrandefrihetsprocessen utreds sedan i förhållande till artikel 6.1 och 13 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna som stadgar rätten till en rättvis rättegång och rätten till effektiva rättsmedel. Här framträder till exempel det i tryck- och yttrandefrihetsmål omdiskuterade och ibland kritiserade juryinstitutet. Jurymännen, som ofta är valda på partipolitiska grunder, har till uppgift att avgöra ansvarsfrågan när ett förtal har begåtts i grundlagsskyddad media. En av utgångspunkterna för att en rättegång ska anses vara rättvis är att det dömande institutet ska vara opartiskt och oavhängigt. Uppsatsen visar att juryns opartiskhet och oavhängighet i vissa fall kan ifrågasättas. Juryns beslut i ansvarsfrågan, som saknar domskäl, kan skapa vissa problem i förhållande till rätten till en rättvis rättegång, inte minst överklagandeproblematiken som det medför.
I uppsatsen konstateras att det föreligger vissa ojämnheter mellan målsägande och tilltalad i tryck- och yttrandefrihetsmål som avser förtal. Dessa ojämnheter diskuteras mot bakgrund av Europadomstolens framarbetade princip ”equality of arms” som innebär att det ska finnas en jämn balans mellan parterna i både brott- och tvistemål.
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 1
1.1 BAKGRUND OCH SYFTE ... 1
1.2 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2
1.3 METOD OCH MATERIAL ... 2
1.4 AVGRÄNSNINGAR ... 5
1.5 DISPOSITION ... 6
2 DET UTÖKADE GRUNDLAGSSKYDDET ... 8
2.1 INLEDNING ... 8
2.2 GRUNDLAGSSKYDDET – AUTOMATISKT ELLER FRIVILLIGT ... 8
2.3 YTTRANDEFRIHETSBROTTET FÖRTAL OCH ENSAMANSVARET ... 9
2.4 GRUNDLAGSSKYDDETS PROCESSRÄTTSLIGA BETYDELSE ... 12
2.4.1 JK OCH ALLMÄNT ÅTAL ... 12
2.4.2 JURYN OCH PROCESSEN I TRYCK- OCH YTTRANDEFRIHETSMÅL ... 14
3 GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETER SOM KOLLIDERAR ... 17
3.1 INLEDNING ... 17
3.2 EKMR:S ROLL I FÖRHÅLLANDE TILL SVENSK RÄTT ... 17
3.3 YTTRANDEFRIHET OCH PERSONLIG INTEGRITET ... 19
3.4 RÄTT TILL EN RÄTTVIS RÄTTEGÅNG OCH RÄTT TILL EFFEKTIVA RÄTTSMEDEL ... 21
3.5 KONFLIKT MELLAN OLIKA RÄTTIGHETER ... 24
4 RÄTTEGÅNGEN I TRYCK- OCH YTTRANDEFRIHETSMÅL – ÄR DEN RÄTTVIS? ... 26
4.1 INLEDNING ... 26
4.2 POLITISKT TILLSATT JURY – ÄR DEN OPARTISK OCH OAVHÄNGIG? ... 26
4.3 DOMSKÄLENS BETYDELSE OCH ÖVERKLAGANDEPROBLEMATIKEN ... 29
4.4 UPPFYLLER TRYCK- OCH YTTRANDEFRIHETSRÄTTEGÅNGEN KRAVET PÅ ETT EFFEKTIVT RÄTTSMEDEL? ... 33
4.5 ÄR TRYCK- OCH YTTRANDEFRIHETSPROCESSEN FÖRENLIG MED PRINCIPEN EQUALITY OF ARMS? ... 34
5 ANALYS OCH SLUTSATSER ... 36
5.1 INLEDNING ... 36
5.2 TRYCK- OCH YTTRANDEFRIHETSPROCESSEN SOM AVSER FÖRTAL - ÄR DEN FÖRENLIG MED ARTIKEL 6.1 OCH 13 EKMR? ... 36
5.3 BETYDELSEN AV MOTSTÅENDE INTRESSEN OCH STATERNAS BEDÖMNINGSMARGINAL .... 39
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 41
LITTERATUR ... 41
BÖCKER ... 41
ARTIKLAR ... 41
OFFENTLIGT TRYCK ... 42 RÄTTSFALL ... 43 FÖRFATTNINGAR ... 44
Förkortningar
BrB Brottsbalk (1962:700)
EKMR Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
EU Europeiska Unionen
Europadomstolen Europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna
JK Justitiekanslern
RB Rättegångsbalk (1942:740) RF Regeringsform (1974:152)
TF Tryckfrihetsförordning (1949:105)
Tillämpningslag Lag (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
YGL Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)
1 Inledning
1.1 Bakgrund och syfte
Ända sedan internets stora genomslag på 1990-talet och under informationssamhällets framväxt har det blivit betydligt lättare att både söka och publicera information om allt möjligt. Information som publiceras på internet kan snabbt få stor spridning och nå ut till massvis med personer på kort tid. Ur ett yttrandefrihets- och informationsrättsligt perspektiv är det positivt eftersom det gynnar den fria åsiktsbildningen och den allmänna upplysningen. Yttrande- och informationsfrihet är en grundpelare i det svenska statsskicket.1 Det faktum att information kan få så pass snabb spridning i dagens samhälle skapar även vissa problem. Ett sådant problem är att nedlåtande uppgifter som publiceras på internet kan nå ut till många på väldigt kort tid och kan åsamka den som det skrivs om stor skada. I vissa fall kan den här typen av nedlåtande uppgifter utgöra brottet förtal.2 Förtal begås inte bara på Facebook, Instagram, bloggar och andra privata medier, utan förekommer även på stora tidningar och andra grundlagsskyddade medier.3 Det kan vara exempelvis stora mediabolag som Aftonbladet, Expressen eller Dagens Nyheter, men också andra typer av hemsidor som Lexbase och Mrkoll som bedriver sin verksamhet genom att tillhandahålla exempelvis databaser med allmänna handlingar.4 Samma år som Lexbase introducerades, 2014, mottog justitiekanslern [cit. JK] ett stort antal anmälningar om förtal.5 För många som anser sig blivit förtalade i grundlagsskyddad media kan det kännas svårt att få upprättelse eftersom skadan ofta redan har skett när uppgifterna publicerats och fått stor spridning.
För att få upprättelse kan man som brottsoffer behöva få sin sak prövad i domstol.6 Rätten till en rättvis rättegång är en grundläggande rättighet i Sverige och övriga Europeiska Unionen [cit. EU] och är, precis som yttrande- och informationsfrihet, en grundpelare i ett demokratiskt samhälle. Den innebär kort sagt att ”var och en ska, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.”7 De här orden är tagna från Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna [cit. EKMR] som stadgar om rätten till en rättvis rättegång. I EKMR stadgas även att var och en har rätt till effektiva rättsmedel inför en nationell myndighet när någon eller några
1 1 kap. 2 § andra stycket regeringsformen (1974:152) [cit. RF] och Axberger, Hans-Gunnar,
Yttrandefrihetsgrundlagarna, 3 u., Wolters Kluwer Sverige AB, Stockholm, 2017, s. 28.
2 Se 5 kap. 1 § brottsbalken (1962:700) [cit. BrB].
3 Se till exempel https://www.expressen.se/nyheter/otto-sjoberg-falld-for-fortal/ (2020-09-08).
4 Se https://www.lexbase.se/sida/varfor_finns_lexbase?s=f3c8bf6eb41a7f709057e646d09c5388 (2020-09-08). 5 JK:s beslut, 2014-03-26, diarienummer 699-14-31.
6 Se till exempel Kommittédirektiv 2011:31 Användningen av straffrätt, s. 2, där det framgår att bland annat
straff för gärningsmän som har begått brott kan fungera som upprättelse för brottsoffer.
7 Se artikel 6 i lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
av rättigheterna i konventionen har kränkts.8 Frågan är dock om de här rättigheterna avspeglar sig i det svenska rättssystemet för brottsoffer som påstår sig ha blivit utsatta för förtal i grundlagsskyddade medier. Med grundlagsskyddad media åsyftas sådan media som åtnjuter ett så kallat utökat grundlagsskydd enligt antingen tryckfrihetsförordningen (1949:105) [cit. TF] eller yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) [cit. YGL].9 Syftet med uppsatsen är att undersöka vilket processuellt skydd enskilda har inom det svenska rättssystemet i förhållande till media med utökat grundlagsskydd när det är fråga huruvida ett förtalsbrott har begåtts och om det skyddet uppfyller de krav som uppställs genom artikel 6.1 och 13 EKMR.
1.2 Frågeställningar
För att uppnå det uppställda syftet kommer följande frågeställningar att behöva besvaras i uppsatsen:
- Under vilka förutsättningar kan media åtnjuta ett utökat grundlagsskydd?
- Vilka processuella möjligheter har enskilda att göra gällande förtalsbrott mot media som åtnjuter det utökade grundlagsskyddet?
- Vilka krav ställer EKMR på rätten till en rättvis rättegång och rätten till effektiva rättsmedel?
1.3 Metod och material
För att svara på frågeställningarna och uppnå ovan nämnda syfte kommer ett antal rättskällor att undersökas i uppsatsen. Det kommer att göras genom en undersökning och systematisering av rättskällor som är allmänt accepterade vilket brukar kallas för rättsdogmatisk metod. De rättskällorna är lagar, förarbeten, prejudikat och doktrin. I doktrinen råder dock inte fullständig enighet om vad den rättsdogmatiska metoden innebär och innefattar, men det verkar åtminstone som att auktorativa rättskällor, det vill säga lag, förarbeten och prejudikat, är källor som kan undersökas inom ramen för den rättsdogmatiska metoden.10 Även vissa andra källor som inte klassas som auktorativa sådana har använts i uppsatsen.11 Det har gjorts mest för att belysa vissa argument och ståndpunkter som exempelvis JK har haft i vissa frågor som rör förtal i media med utökat grundlagsskydd men med medvetenhet om att det inte är en rättskälla som normalt sett undersöks inom ramen för den rättsdogmatiska metoden. Även om beslut från JK inte tillhör de traditionella rättskällorna som nämnts ovan tillmäts de i vissa fall stor betydelse, till exempel
8 Se artikel 13 EKMR.
9 Se kapitel två nedan för en beskrivning av det så kallade utökade grundlagsskyddet.
10 Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, 3 u.,
Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2015, s. 43.
i situationer inom den offentliga sektorn där det inte finns annan vägledande domstolspraxis i en viss fråga.12
I uppsatsen kommer även rättsanalytiska inslag förekomma även om det i doktrinen har framförts att man inom ramen för den rättsdogmatiska metoden bör göra skillnad på fastställande av vad som är gällande rätt och analyser av den gällande rätten.13 I doktrinen har det dock argumenterats för att även analys av gällande rätt kan göras inom ramen för den rättsdogmatiska metoden.14 Man kan ställa sig frågande till om det ens är möjligt att bedriva rättsdogmatisk metod utan rättsanalyserande inslag, bland annat på grund av att det inte alltid är möjligt att hitta tydliga svar på juridiska frågor i rättskällorna utan för att det snarare krävs en systematisering och analys av de olika rättskällorna för att kunna komma fram till vad som är gällande rätt i ett visst juridiskt spörsmål.
Eftersom uppsatsens syfte är att utreda hur grundlagsskyddet och dess processuella betydelse för enskilda vid påstådda förtalsbrott står sig i förhållande till kraven på en rättvis rättegång och effektiva rättsmedel i EKMR har relevanta bestämmelser i EKMR varit av stor betydelse. EKMR är en del av den svenska lagstiftningen genom lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, men rättigheternas innehåll och innebörd tolkas främst av den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna [cit. Europadomstolen]. Det innebär att konventionen och Europadomstolens praxis påverkar den svenska lagstiftningen genom att exempelvis sätta stopp för tillämpning av annan lag som står i strid med konventionsrättigheterna, men även genom att den används som grund för rättsbildning i svenska domstolars rättspraxis.15 För att fastställa tillämpningsområdet, innehållet och innebörden av de relativt kortfattade rättigheterna i EKMR krävs att rättspraxis från Europadomstolen studeras.16 I utredningen av de relevanta rättigheterna i EKMR har därför rättspraxis från Europadomstolen varit av stor betydelse. Förarbeten till EKMR är inte av lika stor vikt som förarbeten till svenska lagar och regler. Det beror på att EKMR ska kunna tolkas på ett dynamiskt sätt för att spegla den nutida samhällsutvecklingen, och för att i framtiden kunna ta hänsyn till förändringar i samhället.17 Det framgår exempelvis av artikel 32 i Wienkonventionen om traktaträtten att förarbeten till traktat ska användas som en sekundär rättskälla.18 Sammanfattningsvis kan sägas att när det gäller utredningen av rättigheterna i EKMR och dess innebörd och omfång har jag först och främst studerat konventionstexten, och för att utröna innehållet i de relevanta rättigheterna i EKMR har jag studerat rättspraxis från Europadomstolen och även doktrin på området.
12 Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, s. 39–40 och Bernitz, Ulf
m.fl., Finna rätt - Juristens källmaterial och arbetsmetoder, Norstedts Juridik AB, 13 u., Stockholm, 2014, s. 141.
13 Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, s. 43. 14 Jareborg, Nils, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT, 2004, s. 4.
15 Victor, Dag, Svenska domstolars hantering av Europakonventionen, SvJT, 2013, s. 356.
16 Åhman, Karin, Grundläggande rättigheter och juridisk metod, 2 u., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2019, s.
80–81.
17 Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis: En kommentar till Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna, 5 u., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2015, s. 55.
Europadomstolen har i sin rättspraxis även utvecklat vissa tolkningsprinciper som är av betydelse i uppsatsen, och de kommer beröras mer ingående i avsnitt 3.5 nedan.19
Europadomstolen kan i sin dömande verksamhet ha olika sammansättningar, vilket har viss betydelse för prejudikatvärdet av domen i det specifika fallet. Antingen kan domstolens sammansättning bestå av en ensam domare (1), en kommitté med tre ledamöter (2), en kammare med sju domare vilken benämns ”Chamber” (3) eller en stor kammare med sjutton domare vilken kallas ”Grand Chamber” (4). Huvudregeln är att domar meddelas av en Chamber eller Grand Chamber-sammansättning. Mål av enklare karaktär kan, om det finns en fast etablerad rättspraxis, avgöras av en kommitté bestående av tre ledamöter. Det är framför allt mål med särskilt prejudikatintresse som avgörs av en Grand Chamber-sammansättning, vilket innebär att domar av Europadomstolen i den sammansättningen kan sägas ha ett särskilt högt prejudikatvärde.20 Även om de viktigaste prejudikatfrågorna avgörs i Grand Chamber så finns det även exempel på att domstolen i en Chamber-sammansättning, det vill säga sju domare, inte dömer i linje med tidigare rättspraxis.21 Inom ramen för uppsatsens undersökning är det till störst del domar meddelade av Europadomstolen i antingen en Chamber eller Grand Chamber-sammansättning som använts för att uppnå syftet. Jag har valt att inrikta mig på sådana domar eftersom de kan sägas ha störst prejudikatvärde.
För att utreda det utökade grundlagsskyddet och dess processrättsliga betydelse i tryck- och yttrandefrihetsmål har lagtext varit den främsta rättskällan. För att få en djupare förståelse för bestämmelsernas betydelse och syfte har förarbeten även varit av vikt. Dessutom har den juridiska doktrinen varit av stor betydelse för att undersöka och fastställa hur olika bestämmelser i de omfattande grundlagarna relaterar till och kompletterar varandra. Rättsfall har inte varit av särskilt stor betydelse i det hänseendet eftersom det utökade grundlagsskyddet och den processrättsliga betydelsen det medför i tryck- och yttrandefrihetsmål har beskrivits på ett allmänt plan och särskilda rekvisit har inte utretts i detalj vilket rättsfall brukar kunna vara till stor hjälp med.
I utredningen av de grundläggande rättigheterna av relevans i uppsatsen har olika rättskällor använts för olika rättigheter. När det gäller rättigheterna som härstammar ur svensk rätt, till exempel de rättigheterna som finns stadgade i RF, har framför allt lag, förarbeten och doktrin använts för att förstå vad rättigheterna innebär och vad som är syftet bakom rättigheterna, samt bakgrunden till de avvägningar som gjorts mellan de grundläggande rättigheterna. För de rättigheterna som härstammar ur EKMR har rättspraxis från Europadomstolen, precis som nämnts ovan, varit av stor betydelse för att fastställa rättigheternas tillämpningsområde och innehåll. Även doktrin på området har varit av betydelse.
19 Mänskliga rättigheter i europeisk praxis: En kommentar till Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna, s. 55–56.
20 Mänskliga rättigheter i europeisk praxis: En kommentar till Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna, s. 22 och Ehrenkrona, Carl Henrik, Europadomstolen – vadan och varthän?, SvJT, 2012, s. 361.
För att utreda om de processuella egenheterna i tryck- och yttrandefrihetsmål som rör förtal är förenliga med rätten till en rättvis rättegång och rätten till effektiva rättsmedel i EKMR har både den svenska lagstiftningen och syftena bakom den och även konventionstexten i EKMR och Europadomstolens tolkningar av rättigheterna i rättspraxis varit av stor betydelse. Med den svenska processrättsliga regleringen avseende tryck- och yttrandefrihetsmål som avser påstådda förtal å ena sidan och de relevanta rättigheterna i EKMR och deras innehåll å andra sidan, har jag kunnat dra vissa slutsatser för att uppfylla det syfte som beskrivits i avsnitt 1.1 ovan.
1.4 Avgränsningar
Som tidigare nämnts under avsnitt 1.1 om bakgrund och syfte och 1.2 om frågeställningar kommer uppsatsen fokusera på de processuella aspekterna i samband med förtal som begåtts på medier som åtnjuter ett utökat grundlagsskydd22, det vill säga i tryck- och yttrandefrihetsmål som avser påstådda förtal. Det innebär således att det inte kommer göras någon utredning av det processuella regelverket vid förtal som begåtts utanför grundlagsskyddade medier. Anledningen till att brottet förtal har valts är för att det är ett av de vanligast förekommande brotten på internet.23 Dessutom är brottet förtal intressant ur ett processrättsligt perspektiv eftersom det är ett av brotten som inte lyder under allmänt åtal utan som huvudregel måste åtalas av målsäganden själv, vilket inte sällan innebär att målsägandens enda möjlighet till att föra process är att väcka enskilt åtal på grund av att JK beslutat att inte väcka allmänt åtal.24 Uppsatsen tar sikte på situationer i vilka tryck- och yttrandefrihetsmål prövas av en jury vilket blir fallet om åtminstone en av parterna vill det. Det innebär att situationer där båda parterna är överens om att målet prövas utan jury inte kommer att utredas i uppsatsen eftersom målet då handläggs som ett vanligt brottmål.25
Tryck- eller yttrandefrihetsmål som avser påstådda förtal kan innefatta yrkanden om både ansvar för brott och enskilda anspråk. För att ett enskilt anspråk ska kunna bifallas krävs dock att ansvar för tryck- eller yttrandefrihetsbrott föreligger.26 I uppsatsen kommer därför situationer där målsäganden yrkar på antingen ansvar för brott eller enskilt anspråk, eller både och, att utredas.
I vissa fall finns det möjlighet för enskilda, som påstår sig ha blivit utsatta för förtal eller i allmänhet påstår sig ha blivit kränkta i media, att vända sig till Medieombudsmannen och därigenom få upprättelse genom att Mediernas Etiknämnd kan klandra den berörda median i fråga. Det här är ett sorts självsanerande system som vissa medier själva har upprättat och ingår i.27 Det systemet kommer inte vara föremål för undersökning i uppsatsen, utan fokus kommer fästas på förhållandet mellan enskild och stat, det vill säga det processrättsliga området. 22 Se kapitel 2 nedan för beskrivning av det så kallade utökade grundlagsskyddet.
23 Jareborg, Nils och Friberg, Sandra, Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 1 u., Iustus Förlag AB,
Uppsala, 2010, s. 78.
24 Se 5 kap. 5 § första stycket BrB och avsnitt 2.3.1 nedan. 25 Se avsnitt 2.4.2 nedan.
26 Se avsnitt 2.4.2 nedan. 27 Se avsnitt 2.3 nedan.
I uppsatsen är det artikel 6.1 EKMR som kommer utredas och inte de andra delarna av artikel 6, det vill säga artikel 6.2 om oskuldspresumtion och artikel 6.3 om minimirättigheter för den som är anklagad för brott. Vidare är det endast vissa delar av artikel 6.1 som kommer vara föremål för undersökning i uppsatsen, och det är främst kravet på opartiskhet och oavhängighet i förhållande till juryn i tryck- och yttrandefrihetsmål, avsaknaden av domskäl i juryns beslut och överklagandeproblematiken som följer av det samt om tryck- och yttrandefrihetsprocessen som avser påstådda förtal är förenlig med principen ”equality of arms”.
1.5 Disposition
I uppsatsens första kapitel redogörs för bakgrunden till ämnet och syftet med uppsatsen. Här ställs frågeställningarna som sökes besvaras i uppsatsen. För att uppnå syftet med uppsatsen och för att svara på frågeställningarna krävs att arbetet genomförs utifrån en metod, och i det första kapitlet beskrivs därför vilken metod som tillämpas och hur metoden tillämpas i uppsatsen. I det första kapitlet görs även en del avgränsningar som syftar till att precisera frågeställningarna ytterligare.
I uppsatsens andra kapitel utreds grundlagsskyddet, både det automatiska och det frivilliga. Tryck- och yttrandefrihetsbrottet förtal och vilka särdrag just brottet förtal har när det begås i grundlagsskyddade medier beskrivs. I det andra kapitlet redogörs även för några viktiga processuella följder som grundlagsskyddet för med sig, bland annat JK:s exklusiva åklagarroll och jurysystemet i tryck- och yttrandefrihetsmål.
I uppsatsens tredje kapitel beskrivs de grundläggande fri- och rättigheterna yttrandefrihet, rätt till en rättvis rättegång och rätt till effektiva rättsmedel och hur de i uppsatsens sammanhang hamnar i konflikt med varandra. Här beskrivs även EKMR:s inflytande och roll i den svenska rättsordningen.
I uppsatsens fjärde kapitel utreds om de processuella egenheterna i tryck- och yttrandefrihetsmål som avser förtal är förenliga med rätten till en rättvis rättegång i artikel 6.1 EKMR och rätten till effektiva rättsmedel i artikel 13 EKMR. En av aspekterna som utreds är om juryn i tryck- och yttrandefrihetsmål kan anses uppfylla kraven på opartiskhet och oavhängighet som ställs i artikel 6.1 EKMR. En annan aspekt är om juryns beslut som saknar domskäl är förenlig med kraven i samma artikel. Det utreds även om tryck- och yttrandefrihetsprocessens andra särdrag, till exempel att ett fällande utslag kräver en kvalificerad majoritet av juryns röster, skulle kunna medföra att processen inte är förenlig med principen ”equality of arms” som har utarbetats i Europadomstolens rättspraxis.
I uppsatsens femte kapitel göres analyser och det dras slutsatser om de processuella aspekterna, som är föremål för undersökning, är förenliga med kraven som ställs i artikel 6.1 och 13 EKMR. Det diskuteras även vilken betydelse grundläggande rättigheter som yttrandefrihet, personlig integritet samt rätt till en rättvis rättegång och effektiva rättsmedel har och medlemsstaternas
bedömningsmarginal när det gäller avvägningar mellan dessa rättigheter i den inhemska rättsordningen.
2 Det utökade grundlagsskyddet
2.1 Inledning
TF och YGL bildar tillsammans vad som brukar kallas för yttrandefrihetsgrundlagarna. Den största skillnaden mellan lagarna är att TF gäller för tryckta skrifter (till exempel böcker och tidningar) medan YGL gäller för digitala medier (exempelvis dvd-skivor, databaser och hemsidor), det vill säga olika medieformer.28 En allmän förutsättning för att grundlagsskyddet ska gälla är att det avser offentliga yttranden. Grundlagsskyddet gäller alltså normalt sett inte för yttranden som görs privat eller i en sluten krets.29 Yttranden som görs i exempelvis massmedia är ofta ägnade att nå ut till större kretsar och kan därför åtnjuta grundlagsskydd. Skyddet som följer av TF och YGL kan sägas vara ett utökat grundlagsskydd utöver det grundlagsskydd som var och en är tillförsäkrade enligt 2 kap. RF. I det följande kommer media som åtnjuter det så kallade utökade grundlagsskyddet även att benämnas som grundlagsskyddad media.
För att en uppgift ska utgöra brottet förtal krävs det att rekvisiten i 5 kap. 1 § första stycket BrB är uppfyllda. Det innebär kort sagt att någon ska ha lämnat en uppgift eller flera uppgifter som är ägnade att utsätta någon annan för andras missaktning. Dessutom måste den tilltalade, efter en försvarlighetsbedömning samt en bedömning huruvida uppgiften i fråga var sann eller inte, eller om den tilltalade åtminstone haft skälig grund för den, kunna hållas ansvarig för förtalsbrott.30 Uppgifter som utgör brottet förtal kan förekomma i alla typer av medieformer, men torde vara vanligast och i synnerhet få störst spridning när de förekommer i digitala medier så som databaser och hemsidor. TF och YGL reglerar olika medieformer men i övrigt har lagarna en hel del gemensamt, exempelvis ensamansvaret, exklusivitetsprincipen, meddelarfriheten, censurförbudet, principen om dubbel kriminalisering och den speciella rättegångsordningen. I uppsatsen är det särskilt den speciella rättegångsordningen och de processrättsliga aspekterna av den som kommer vara av intresse. Yttrandefrihetsgrundlagarna skiljer på så kallat automatiskt och frivilligt grundlagsskydd31, vilket kommer redogöras för i nästa avsnitt.
2.2 Grundlagsskyddet – automatiskt eller frivilligt
I TF framgår av 1 kap. 2 § första stycket att det är skrifter som har framställts i tryckpress som kan omfattas av grundlagen och därmed åtnjuta grundlagsskydd. Regleringen innebär att det är fysiska skrifter som omfattas och därmed inte exempelvis elektroniska sådana.32 För att grundlagsskyddet ska gälla krävs även att den tryckta skriften är utgiven vilket framgår av 1 kap. 3 § första stycket TF. En skrift anses utgiven när den i Sverige lämnats ut till försäljning eller spridning på annat sätt, se 1 kap. 3 § andra stycket TF. När en tryckt skrift ges ut för att 28 Yttrandefrihetsgrundlagarna, s. 29.
29 A.a., s. 36.
30 Se en mer ingående beskrivning av förtalsbrottet och rekvisiten i avsnitt 2.3 nedan. 31 Yttrandefrihetsgrundlagarna, s. 36–37.
spridas till allmänheten gäller alltså grundlagsskyddet automatiskt på den tryckta skriften i fråga.33 Grundlagsskyddet kan under vissa förutsättningar gälla även för skrifter framställda genom andra former än tryckt skrift, till exempel fotokopiering, se 1 kap. 2 § andra stycket TF. I 1 kap. 4–5 §§ YGL regleras vad som kan åtnjuta grundlagsskydd i YGL:s mening. I 4 §, som kallas för databasregeln34, stadgas det automatiska grundlagsskyddet. Databasregeln gör att det som publiceras på hemsidor som tillhandahålls av klassiska tidningsföretag som exempelvis Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter är grundlagsskyddat. Termen databas används genomgående i YGL men det som åsyftas är de mer vardagliga orden webbplats och hemsida.35 I det följande kommer ordet hemsida att användas för enkelhetens skull.
Hemsidor som inte omfattas av det automatiska grundlagsskyddet i 1 kap. 4 § YGL har möjlighet att ansöka om så kallat utgivningsbevis i enlighet med 1 kap. 5 § YGL. För att utgivningsbevis ska utfärdas krävs att förutsättningarna i 1 kap. 4 § YGL är uppfyllda, att överföringarna utgår från Sverige, att det finns en utsedd behörig utgivare och att verksamheten har ett namn som inte kan förväxlas med någon annan som har automatiskt grundlagsskydd enligt 1 kap. 4 § YGL.
Sammantaget kan sägas att både tryckta skrifter och hemsidor kan åtnjuta grundlagsskydd enligt antingen TF eller YGL. Som nämnts ovan i avsnitt 2.1 är den största skillnaden att TF och YGL reglerar olika medieformer, medan de grundläggande principerna och bestämmelserna i TF och YGL är nästintill desamma. De grundläggande principerna är bland annat ensamansvaret, brottskatalogen, principen om dubbel kriminalisering, meddelarfriheten, censurförbudet och processordningen med JK och jury. En del av de grundläggande principerna och bestämmelserna i TF och YGL av relevans i uppsatsens sammanhang kommer att beskrivas mer ingående nedan.
2.3 Yttrandefrihetsbrottet förtal och ensamansvaret
I 7 kap. 1 § TF framgår att brott som anges i 2–20 §§ i samma kapitel utgör tryckfrihetsbrott, under förutsättning att de begås i tryckt skrift och att de är straffbara enligt lag. Det sistnämnda innebär ett krav på att brottet är angivet både i TF och i allmän lag, det vill säga att det föreligger dubbel kriminalisering för brottet i fråga, för att det ska kunna utgöra ett tryckfrihetsbrott.36 En viktig princip i sammanhanget är den så kallade exklusivitetsprincipen, vilken föreskrivs i 1 kap. 9 § TF, som innebär att framställningar som görs i grundlagsskyddade medier endast ska bedömas enligt TF och YGL och inga andra lagar. Det innebär exempelvis att ett brott som är stadgat i BrB men inte i TF eller YGL inte kan utgöra ett tryck- och yttrandefrihetsbrott. Ett exempel på ett sådant brott, bland många andra, är förargelseväckande beteende som föreskrivs i 16 kap. 16 § BrB men som inte föreskrivs i TF. Av exklusivitetsprincipen följer även att de
33 Yttrandefrihetsgrundlagarna, s. 36.
34 Axberger, Hans-Gunnar, YGL, kommentar till 1 kap. 4 §, JUNO (2020-09-11). 35 Axberger, Hans-Gunnar, YGL, kommentar till 1 kap. 2 §, JUNO (2020-09-11). 36 Axberger, Hans-Gunnar, TF, kommentar till 7 kap. 1 §, JUNO (2020-09-11).
särskilda processrättsliga reglerna i TF och YGL gäller framför rättegångsbalken (1942:740) [cit. RB]37, vilket behandlas mer ingående i avsnitt 2.4 nedan.
De brott som framgår av 7 kap. 2–20 §§ TF utgör även yttrandefrihetsbrott om de begås i ett program eller annan teknisk upptagning och kravet på dubbel kriminalisering är uppfyllt, se 5 kap. 1 § YGL. Termen program inbegriper i det här sammanhanget även hemsidor som är grundlagsskyddade.38 Tryck- och yttrandefrihetsbrott kan alltså begås både i tryckt skrift och på hemsidor som åtnjuter grundlagsskydd.
Ett av tryck- och yttrandefrihetsbrotten är brottet förtal vilket kan utläsas av 7 kap. 3 § TF och 5 kap. 1 § BrB. Kravet på dubbel kriminalisering är uppfyllt eftersom förtalsbrottet finns stadgat i både TF:s brottskatalog och i BrB. I 7 kap. 3 § TF framgår brottet förtal där följande föreskrivs:
”Som tryckfrihetsbrott anses förtal som innebär att någon utpekar någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar en uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning.
Förtal av avliden medför ansvar, om gärningen är sårande för de efterlevande eller annars kan anses kränka den frid som bör tillkomma den avlidne.
Det ska inte dömas till ansvar om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och den som har lämnat uppgiften visar att uppgiften var sann eller att han eller hon hade skälig grund för den.”
Brottet förtal har till syfte att skydda personers ära och det huvudsakliga rekvisitet för att förtal ska föreligga är att någon ska ha utsatts för andras missaktning på grund av uppgifter som har lämnats av någon annan. Om uppgiften är sann eller inte är inte helt avgörande; även sanna uppgifter som sprids kan utgöra förtal.39 För att uppgifter som lämnas ska omfattas av förtalsbestämmelsen krävs det att de är nedsättande och inte endast vanliga värdeomdömen. Det krävs inte nödvändigtvis att allmänheten tycker att uppgiften/uppgifterna som lämnats är nedsättande utan utgångspunkten är att uppgiften är ägnad att utsätta personen i fråga för andras missaktning. Det behöver inte heller bevisas att de uppgifter eller beskyllningar som lämnats de facto har medfört andras missaktning; det räcker att uppgiften är ägnad att utsätta någon för andras missaktning.40 I normalfallet är det en enskild person som kan utsättas för förtal, även om det i teorin skulle kunna ske även när en liten grupp av människor utpekas.41 Om det konstateras att uppgiften i fråga har lett till sådan missaktning som uppfyller rekvisiten i första stycket ska en bedömning huruvida det varit försvarligt att lämna uppgiften i fråga göras samt om den varit sann alternativt att uppgiftslämnaren haft skälig grund för den. Inom ramen för försvarlighetsbedömningen ska det avgöras om det varit försvarligt att lämna uppgifterna i fråga och många olika omständigheter kan vara av betydelse, till exempel vad för typ av uppgift det 37 Warnling Conradson, Wiweka och Bernitz, Hedvig, En orientering i tryckfrihet och yttrandefrihet, 6 u., Jure
Förlag AB, Stockholm, 2019, s. 28.
38 Axberger, Hans-Gunnar, YGL, kommentar till 1 kap. 2 §, JUNO (2020-09-11). 39 En orientering i tryckfrihet och yttrandefrihet, s. 81.
40 Bexar, Mikaela, BrB, kommentar till 5 kap. 1 §, JUNO (2020-11-04). 41 Axberger, Hans-Gunnar, TF, kommentar till 7 kap. 3 §, JUNO (2020-09-14).
rör sig om och i vilket syfte uppgiften har lämnats. När det gäller uppgifter publicerade av massmedia måste allmänintresset av att uppgifterna får publiceras vägas mot den enskilda personens intresse av personlig integritet och anseende.42 Om det konstateras att uppgiften i fråga varit försvarlig att lämna, måste även uppgiftslämnaren kunna visa att uppgiften var sann eller att uppgiftslämnaren åtminstone haft skälig grund för att den var sann.43 I den vidare utredningen kommer det inte vara av betydelse om ett förtalsbrott de facto har begåtts eller inte och av den anledningen är en djupare undersökning av rekvisiten i förtalsbrottet inte nödvändig. Utgångspunkten kommer istället vara att en enskild påstår sig ha blivit utsatt för förtal i media som åtnjuter ett utökat grundlagsskydd, även kallad grundlagsskyddad media.
När ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott har begåtts är det som huvudregel den ansvariga utgivaren som kan hållas straffrättsligt ansvarig, det framgår av 8 kap. 1 § TF och 6 kap. 1 § YGL. I vissa fall kan även ägare, tryckare och spridare av uppgiften bli straffrättsligt ansvariga, se 8 kap. 3–5 §§ TF och 6 kap. 3–4 §§ YGL. När det identifierats vem som kan hållas straffrättsligt ansvarig för tryck-eller yttrandefrihetsbrott, vilket i de allra flesta fall torde bli den ansvariga utgivaren, presumeras det att denne haft uppsåt till brottet, se 8 kap. 14 § TF. Både TF och YGL bygger alltså på ett så kallat ensamansvar, det vill säga att endast en person kan hållas straffrättsligt ansvarig när det har begåtts ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott i grundlagsskyddad media.44 Det torde därför inte vara särskilt problematiskt att i en process identifiera vem som eventuellt kan hållas ansvarig för ett påstått tryck- eller yttrandefrihetsbrott. I BrB, TF och YGL är förtalsbrottet, bland många andra brott, kriminaliserat. Det innebär att staten, efter en domstolsprocess och under vissa förutsättningar, kan hålla en tilltalad ansvarig för förtal och olika påföljder kan bli aktuella. För enskilda som anser sig ha blivit förtalade i media finns det i vissa fall möjlighet att vända sig till den så kallade Medieombudsmannen för att söka upprättelse. Flera svenska mediaorganisationer har nämligen gått samman och bildat Medieombudsmannen och Mediernas Etiknämnd (tidigare Pressombudsmannen och Pressens opinionsnämnd). Mediaorganisationerna har kommit överens om en del etiska regler som man avser att följa och syftet är att både skydda individer från oförsvarliga publicitetsskador och för att upprätthålla allmänhetens förtroende för medierna. Till medieombudsmannen kan enskilda som upplever sig ha blivit kränkta i media (press, TV eller radio) vända sig, och medieombudsmannen kan efter sin utredning vända sig till Mediernas Etiknämnd som i sin tur kan klandra publiceringen genom så kallade opinionsuttalanden, och då förväntas den klandrade median i fråga publicera opinionsuttalandet i sin skrift, på sin databas eller hemsida etc. Medieombudsmannen kan även ta upp ärenden till undersökning på eget bevåg.45 HD menar att det här är ett självsanerande system som bygger på pressetiska regler och är till för att stärka enskildas skydd.46 Det innebär att många seriösa mediebolag arbetar för att upprätthålla en god pressetik och kan därmed sägas ha som mål att inte kränka enskilda i deras publiceringar. Det innebär också att enskilda i vissa fall kan få upprättelse för exempelvis
42 Axberger, Hans-Gunnar, TF, kommentar till 7 kap. 3 §, JUNO (2020-09-14). 43 Se till exempel NJA 1987 s. 285 II där kravet på ”skälig grund” bedömdes. 44 Yttrandefrihetsgrundlagarna, s. 85.
45 En orientering i tryckfrihet och yttrandefrihet, s. 99. 46 Se NJA 2015 s. 166.
förtalande uppgifter i viss media, genom mediernas egna självsanerande system med Medieombudsmannen och Mediernas etiknämnd, istället för att söka upprättelse genom en domstolsprocess.
Givetvis finns det även mediebolag, eller andra publicister, som inte arbetar särskilt ambitiöst med pressetiska frågor. Oavsett om det är ett mediebolag som arbetar med att motverka kränkningar av enskilda eller inte så kan sådana kränkningar ske, exempelvis genom förtal, och en upprättelse genom domstolsprövning kan vara av intresse för den enskilde. Vilka sådana möjligheter till domstolsprövning en enskild, som påstår sig ha blivit utsatt för ett förtal i grundlagsskyddad media, har, redogörs för i nästa avsnitt. I den vidare utredningen kommer inte enskildas möjligheter till upprättelse genom Medieombudsmannen och Mediernas Etiknämnd att undersökas mer ingående utan fokus kommer ligga på den tryck- och yttrandefrihetsprocess, vad gäller förtal, som kan drivas i allmän domstol.
2.4 Grundlagsskyddets processrättsliga betydelse
2.4.1 JK och allmänt åtal
I tryck- och yttrandefrihetsmål gäller vissa speciella regler, i förhållande till den vanliga straff- och processrätten, när det kommer till bland annat förundersökning, rättegång och dom. I övrigt är det enligt 14 kap. 6 § TF och 12 kap. 4 § YGL vad som annars är föreskrivet i annan lag eller författning som gäller. Det innebär exempelvis att de processrättsliga reglerna i RB tillämpas så länge det inte finns några specialbestämmelser i TF eller YGL.47 Här ska även nämnas att den så kallade tillämpningslagen, lag (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden [cit. tillämpningslag], är av betydelse i tryck- och yttrandefrihetsmål. Enligt 9 kap. 2 § TF och 7 kap. 1 § YGL är JK ensam åklagare i både tryck- och yttrandefrihetsmål. JK har som uppgift att utöva tillsyn över tryck- och yttrandefriheten och inom ramen för det ska den som ensam åklagare ta emot anmälningar som avser brott mot TF och YGL. JK kan dessutom ta upp ärenden ex officio eller efter att regeringen anmält exempelvis en skrift eller en hemsida till åtal för tryck- eller yttrandefrihetsbrott.48 Eftersom JK är exklusiv åklagare på tryck- och yttrandefrihetens område är det endast den som får inleda förundersökning och besluta om att väcka åtal för tryck- och yttrandefrihetsbrott.49 De ordinarie brottsutredande myndigheterna, varken polis eller åklagare, har inte befogenheter inom det här området så länge inte JK delegerat uppgifter till dessa.50 Brottet förtal är, vilket beskrivits ovan, ett av tryck- och yttrandefrihetsbrotten. Just brottet förtal har vissa egenheter som är av betydelse i uppsatsens sammanhang. Först och främst är huvudregeln vid förtal att målsäganden själv ska väcka åtal för brottet, det är ett så kallat angivelsebrott (även kallat målsägandebrott), se 5 kap. 5 § första stycket BrB. Åklagare får 47 Se även 12 kap. 22 § TF.
48 Se 9 kap. 1 § och 4 § TF och Axberger, Hans-Gunnar, TF, kommentar till 9 kap. 1 §, JUNO (2020-09-17).
Även Riksdagens ombudsmän, JO, har en viss roll i sammanhanget, se 9 kap. 3 § tredje stycket TF.
49 Se dock 9 kap. 4 § andra stycket TF och 6 kap. 1 § tillämpningslagen, även om bestämmelsen inte får relevans
när det gäller tryck- och yttrandefrihetsbrottet förtal.
dock väcka allmänt åtal för förtal om det kan anses vara påkallat ur allmän synpunkt. Enligt förarbetena kan så vara fallet när det föreligger ett starkt samhällsintresse att ingripa mot brottet. Ett sådant starkt samhällsintresse kan anses föreligga när en förtalande uppgift innehåller grova uttryck eller när uppgiften får stor spridning, till exempel när det begås på internet. Även när en enskild, ur objektiv synvinkel, lidit stora skador av en förtalande uppgift kan ett sådant starkt samhällsintresse föreligga. Här måste den förtalande uppgiftens grovhet och spridning vägas in. Att den förtalade personen är ung kan också få betydelse. Det krävs dock generellt sett att det inte avser ett brott av mindre allvarlig karaktär.51 Förtalsbestämmelsen i 5 kap. 5 § BrB gäller även som tryck- och yttrandefrihetsbrott vilket innebär att JK har att ta hänsyn till bestämmelsen och motiven till denna. En väsentlig skillnad är dock att JK dessutom måste ta särskild hänsyn till yttrandefrihetens betydelse vid bedömningen huruvida det är påkallat ur allmän synpunkt att väcka allmänt åtal eller inte52, vilket i praktiken torde leda till att JK mer sällan än vanliga åklagare väcker talan för förtal.
Det är ytterst sällan JK väcker allmänt åtal i tryck- och yttrandefrihetsmål som avser förtal.53 Enligt 9 kap. 7 § TF och 7 kap. 1 § YGL har den som anser sig ha blivit förtalad dock möjlighet att väcka enskilt åtal. Det krävs inte att JK först beslutat om att inte väcka allmänt åtal när det gäller ärekränkningsbrotten förtal och förolämpning eftersom de är så kallade angivelsebrott eller målsägandebrott. Målsäganden har alltså möjlighet att väcka talan för ett påstått förtal i grundlagsskyddad media utan att först göra en anmälan till JK, vilket är en skillnad mot de flesta andra tryck- och yttrandefrihetsbrotten som kräver att JK beslutat att inte väcka allmänt åtal innan målsäganden kan gå vidare med ett enskilt åtal.54 Eftersom det är så pass ovanligt att JK väcker allmänt åtal i tryck- och yttrandefrihetsärenden som rör förtal är det i praktiken genom enskilt åtal som målsäganden har möjlighet att driva en process i domstol. Det faktumet torde indikera en särskild betydelse av en rättvis rättegång och effektiva rättsmedel i tryck- och yttrandefrihetsmål som avser påstådda förtal. Enligt 20 kap. 8 § fjärde stycket RB är målsäganden ”den mot vilken brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada”. I den här utredningen är det dock inte nödvändigt att definiera begreppet målsägande eftersom utredningen kommer utgå från den som påstår sig ha blivit utsatt för ett förtal i ett grundlagsskyddat medium. Det är alltså inte av relevans om den som påstås ha begått förtalet, normalt sett en ansvarig utgivare, är skyldig eller inte, eftersom uppsatsens fokus ligger på det processrättsliga som syftar till att avgöra om ansvar för brott kan anses föreligga eller inte. Begreppet målsäganden kommer fortsättningsvis, till och från, att användas i uppsatsen och syftar då till att beskriva enskilda som påstår sig ha blivit utsatta för förtal i grundlagsskyddad media.
51 Prop. 2013/14:47 Några ändringar på tryck- och yttrandefrihetens område, s. 38. 52 A.a., s. 38. Se även instruktionerna i 1 kap. 10 § TF respektive 1 kap. 15 § YGL.
53 Se till exempel JK:s beslut, 2009-03-06, diarienummer 1637-09-31 och De Basso, Sargon m.fl.,
Mediebolagens tryckfrihet går ut över den enskildes rättssäkerhet – ändra grundlagen, Dagens Juridik, 2017, s.
1.
2.4.2 Juryn och processen i tryck- och yttrandefrihetsmål
I Sverige har vi sedan lång tid tillbaka ett jurysystem när det kommer till tryck- och yttrandefrihetsmål. Idén om att införa jurysystemet växte fram efter den franska revolutionen och i liberalismens fotspår. Till en början diskuterades om ett jurysystem skulle införas generellt, det vill säga i alla brott- och tvistemål. Något sådant generellt jurysystem infördes dock aldrig; jurysystemet infördes endast i tryckfrihetsmål av 1815 års riksdag. Motiven kan sägas vara att tryckfrihetsmål är av mer moralisk karaktär än vanliga brott- och tvistemål och ska därför avgöras av lekmän som kan göra en friare bedömning än juristdomaren.55
De grundläggande reglerna om rättegången i tryckfrihetsmål återfinns i 12 kap. TF. Även yttrandefrihetsmål som avser program, till exempel hemsidor, och andra tekniska upptagningar omfattas av reglerna i 12 kap. TF, se 10 kap. 1 § YGL. Tryck- och yttrandefrihetsmål kan bland annat avse ansvar eller skadestånd på grund av ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott, se 12 kap. 1 § TF. Förtal är som tidigare nämnts ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott när det begås i grundlagsskyddad media.
I tryck- och yttrandefrihetsmål är utgångspunkten att en jury ska avgöra om ansvar för brott föreligger eller inte. Samma utgångspunkt gäller för mål som avser enskilt anspråk på grund av tryck- eller yttrandefrihetsbrott, i vilka det krävs att ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott de facto har begåtts för att det enskilda anspråket ska kunna bifallas, se 11 kap. 1 § första stycket TF och 9 kap. 1 § första stycket YGL. I praktiken måste målsäganden i ett tryck- eller yttrandefrihetsmål som avser förtal därmed få den tilltalade fälld till ansvar för brott även om målsäganden endast är intresserad av att erhålla skadestånd. Parterna kan komma överens om att målet inte ska prövas av en jury, se 12 kap. 3 § första och andra stycket TF. Om så är fallet prövas mål om straffansvar av en lagfaren domare och tre nämndemän och mål om enskilt anspråk av tre lagfarna domare.56 I fortsättningen av uppsatsen kommer jag att, precis som beskrivits i avsnitt 1.4 om avgränsningar, utgå ifrån mål som prövas av en jury eftersom det torde vara det vanligast förekommande i tryck- och yttrandefrihetsmål.
Juryn i tryck- och yttrandefrihetsmål består av jurymedlemmar som utsetts genom val i landstingsfullmäktige och i vissa fall även kommunfullmäktige och dessa väljs för en period om fyra år, se 12 kap. 8–9 §§ TF. Enligt 12 kap. 10 § TF ska juryledamöterna vara svenska medborgare och folkbokförda i det relevanta länet, och juryledamöterna bör vara kända för sin ”omdömesgillhet, självständighet och rättrådighet”. Man kan ställa sig frågande till vad som avgör och vem som avgör att en viss person är känd för att infria de nämnda egenskaperna, och inte minst innebörden av egenskaperna. Juryledamöterna bör dessutom företräda olika samhällsgrupper och olika politiska inriktningar. De två sistnämnda ”bör-kraven” torde bygga på idén om att juryn ska kunna göra en mer fri bedömning än vad den lagfarne domaren normalt
55 SOU 1979:49 Grundlagsskyddad yttrandefrihet, s. 191, Diesen, Christian, Lekmän som domare, 1 u.,
Norstedts Juridik AB, Stockholm, 1996, s. 115 och En orientering i tryck & yttrandefrihet, s. 102.
56 Se 8 kap. 7 § och 9 kap. 1§ tillämpningslagen och Axberger, Hans-Gunnar, TF, kommentar till 12 kap. 3 §,
sett gör och att juryns beslut ska spegla den rådande allmänna uppfattningen i stort.57 I förarbetena framgår även att polismän, advokater och domare endast i undantagsfall får inneha befattningen som juryman58, vilket också indikerar avsikten att det är lekmän som ska ingå i juryn.
Valda jurymedlemmar sätts upp på en så kallad jurymannalista och inför varje enskilt tryck- eller yttrandefrihetsmål bildas en jury bestående av nio jurymedlemmar, se 12 kap. 14–17 §§ TF. Jurymännen delas in i två grupper; den första gruppen består av sexton jurymän och den andra består av åtta. I den andra gruppen ska jurymännen vara eller ha varit nämndemän, antingen i allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol.59 En viktig aspekt under sammansättandet av juryn, i förhållande till rätten till en rättvis rättegång, är möjligheten att utesluta jäviga jurymän eftersom en jävig jury kan leda till en orättvis rättegång. Här kan det uppmärksammade fallet Holm mot Sverige nämnas där Holm väckte enskilt åtal mot en person som hade skrivit en bok som innehöll vissa högerextremistiska beskyllningar gentemot Holm. Juryn som valdes innehöll fem jurymedlemmar med socialdemokratisk anknytning. Personen som hade skrivit boken i fråga var själv socialdemokrat. Europadomstolen kom fram till att juryns opartiskhet kunde ifrågasättas med tanke på att personen som skrivit boken och delar av juryn hade liknande politiska åsikter.60 Inom ramen för sammansättandet av juryn i ett specifikt tryck- eller yttrandefrihetsmål ska sådana jurymedlemmar som är jäviga uteslutas. Vid prövningen av om en jurymedlem kan anses vara jävig gäller det som är föreskrivet i 4 kap. 13 § RB om domarjäv. Dessutom måste EKMR, som är svensk lag, beaktas.61 Prövningen görs genom att rätten föredrar vilka jurymän som finns på jurymannalistan och parterna får i samband med det påkalla om de anser någon eller några av jurymännen jäviga i målet. Om det finns några jäviga jurymän ska de tas bort från jurymannalistan. Vardera parten har sedan rätt att utesluta tre jurymän ur den första gruppen och en juryman ur den andra gruppen, och parterna behöver inte ange några skäl till att de utesluter en viss eller vissa jurymän till skillnad från vid jävsinvändningarna. De jurymän som är kvar efter jävsinvändningar och parternas uteslutande ska genom lottning bli nio stycken, sex från den första gruppen och tre från den andra.62
Prövningen om ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott föreligger görs av de nio jurymedlemmarna. Juryn ska svara med antingen ”ja” eller ”nej” på de frågor som rätten, efter huvudförhandling, har formulerat och juryns svar på frågorna får inte motiveras. Det faktum att juryn inte meddelar några domskäl kan vara problematiskt i förhållande till kraven som ställs av artikel 6.1 och 13 EKMR om rätten till en rättvis rättegång och rätten till effektiva rättsmedel.63 Frågan eller frågorna, beroende på om ett eller flera brott eller olika allvarlighetsgrader av ett brott kan
57 En orientering i tryck & yttrandefrihet, s. 102.
58 SOU 1947:60 Förslag till tryckfrihetsförordning, s. 280.
59 Se 12 kap. 7 § TF. Märk dock att i Stockholms län består den första gruppen av 24 stycken jurymän och den
andra gruppen av 12 stycken.
60 Holm mot Sverige, 14191//88, dom 25 november 1993.
61 Axberger, Hans-Gunnar, TF, kommentar till 12 kap. 15 §, JUNO (2020-09-22).
62 Se 12 kap. 16 § TF och Axberger, Hans-Gunnar, TF, kommentar till 12 kap. 16 §, JUNO (2020-10-20). 63 Se avsnitt 4.3 nedan för en djupare beskrivning av problematiken kring tryck- och yttrandefrihetsjuryns
tänkas ha begåtts, ska vara formulerade så att juryn kan svara antingen ”ja” eller ”nej” på om en bestämd uppgift utgör brott eller inte och de ska innehålla den eller de bestämmelser som JK alternativt målsäganden har åberopat.64 För att juryns beslut ska bli fällande krävs att sex av nio jurymedlemmar röstar för det. Är så fallet ska även rätten, bestående av tre lagfarna domare, pröva om brott föreligger eller inte.65 Det räcker således med att fyra av jurymedlemmarna röstar emot att brott föreligger för att den tilltalade ska frias utan att rätten gör en bedömning.66 Det är alltså endast när juryn anser att brott föreligger som även rätten ska göra en egen prövning. Rätten har möjlighet att tillämpa en lindrigare straffbestämmelse, men inte en strängare. Rätten ska i sitt domslut meddela domskäl67 till skillnad från juryn. Om målsäganden har ett enskilt anspråk kopplat till förtalet i fråga ska rätten även ta ställning till det. Som exempel kan nämnas Stockholms tingsrätts dom i mål B 11840-06 i vilket både juryn och rätten dömde den tilltalade till ansvar för förtal och rätten tillerkände målsäganden 75 000 kronor i skadestånd från den tilltalade. I det här målet meddelade tingsrätten relativt detaljerade domskäl avseende både frågan om den tilltalades ansvar för förtal och målsägandens skadeståndsanspråk.
Vid en eventuell överklagan av dom i ett tryck- eller yttrandefrihetsmål är högre instans alltid bunden av juryns bedömning vilket framgår av 12 kap. 6 § TF. Det innebär att hovrätten inte kan döma till ansvar för ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott om juryn dessförinnan friat för detsamma. I praktiken får det som följd att målsäganden inte har möjlighet att överklaga en friande dom i ett tryck- eller yttrandefrihetsmål.68 Om den tilltalade däremot blir fälld av både juryn och tingsrätten har denne möjlighet att överklaga domen till nästa instans, det vill säga hovrätten, som kan tillämpa en lindrigare straffbestämmelse eller fria från ansvar, men kan precis som tingsrätten inte tillämpa en strängare straffbestämmelse, se 12 kap. 6 § TF återigen. I teorin har målsäganden därför endast möjlighet att överklaga tingsrättens friande dom om det föreligger ett rättegångsfel eller om domen är ett resultat av en felaktig rättstillämpning, vilket kan vara problematiskt på grund av att inga domskäl anges i juryutslaget eftersom frågorna endast besvaras med ”ja” eller ”nej”.69
64 Se 9 kap. 7 § första stycket och 10 kap. 1 § andra stycket tillämpningslagen. 65 Se 12 kap. 4–5 § TF och 9 kap. 1 § tillämpningslagen.
66 Se 12 kap. 3–5 §§ TF och Yttrandefrihetsgrundlagarna, s. 201 f. Som ett exempel på ett mål där juryn
besvarade samtliga frågor från rätten nekande kan nämnas Stockholms tingsrätts dom i mål B 1560-14.
67 Se 17 kap. 7 § första stycket RB. 68 Yttrandefrihetsgrundlagarna, s. 203.
69 Jönsson, Torgny, Den svenska tryckfrihetsprocessen strider mot Europakonventionen, Dagens Juridik, 2016, s.
3 Grundläggande rättigheter som kolliderar
3.1 Inledning
I det här kapitlet beskrivs EKMR:s förhållande till svensk rätt för att belysa vilken påverkan rättigheterna i EKMR har på den svenska rättsordningen. För att göra det behandlas några grundläggande och viktiga principer, till exempel principen om ”margin of appreciation”, som måste beaktas vid tillämpningen av EKMR och den rättspraxis som är kopplad till rättigheterna däri. Utöver det beskrivs yttrandefriheten, den personliga integriteten, rätten till en rättvis rättegång, rätten till effektiva rättsmedel och det spänningsförhållande som föreligger mellan dessa olika rättigheter och intressen i uppsatsens sammanhang. Syftet är att ge läsaren en djupare förståelse för varför den svenska rättsordningen när det gäller tryck- och yttrandefrihetsmål som avser förtal är reglerad som den är.
3.2 EKMR:s roll i förhållande till svensk rätt
År 1953 ratificerade Sverige EKMR men inkorporerade den inte i svensk rätt. EKMR:s ställning och status i svensk rätt var vid den tiden inte helt klar.70 Sedan den 1 januari 1995 har EKMR däremot varit inkorporerad i svensk rätt och därmed haft status som svensk lag.71 Sveriges medlemskap i EU gör dessutom att EKMR, när den tillämpas i samband med EU-rätten, har företräde framför svensk rätt. Det eftersom EU genom Lissabonfördraget har anslutit sig till EKMR.72 I 2 kap. 19 § RF finns en bestämmelse som föreskriver att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med EKMR. EKMR:s ställning i svensk rätt är omdiskuterad och inte helt självklar, men det kan åtminstone sägas att svenska domstolar, framför allt högre instanser, har tillmätt EKMR:s bestämmelser relativt stor betydelse i rättsbildningen. Bestämmelserna i EKMR kan även sätta stopp för tillämpningen av annan lagstiftning.73 Som exempel på det kan nämnas NJA 2013 s. 502 där HD kom fram till att den svenska lagstiftningen, som tillät att både ansvar för skattebrott och skattetillägg kunde utdömas för samma gärning, inte var förenlig med EKMR:s förbud mot att bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott.74 Det har även skett förändringar i lagstiftning när det gäller överklaganden på det förvaltningsrättsliga området. Ett exempel på det är införandet av 22 a § i dåvarande förvaltningslagen (1986:223), där motiven bland andra var att den svenska förvaltningsrättsliga lagstiftningen skulle stå i överensstämmelse med internationella
70 Mänskliga rättigheter i europeisk praxis: En kommentar till Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna, s. 42.
71 Se lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna.
72 Se artikel 6.2 Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen (2007), Lissabonfördraget. För EU-rättens företräde, se förklaring nr. 17 i Lissabonfördragets slutakt och Bernitz, Ulf och Kjellgren, Anders, Europarättens grunder, 6 u., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2018, s. 100 ff.
73 Europarättens grunder, s. 44 och Svenska domstolars hantering av Europakonventionen, s. 356. 74 Se artikel 4.1 i protokoll nr. 7 EKMR.
åtaganden, till exempel EKMR.75 Det skulle alltså finnas en behörig domstol i de fallen en rätt till domstolsprövning förelåg enligt EKMR. Min mening är inte att inom ramen för den här uppsatsen på ett uttömmande sätt gå igenom hur EKMR har påverkat den svenska rättsordningen, utan snarare på ett övergripande plan visa att EKMR både tillmäts betydelse i rättstillämpningen och rättsbildningen i domstolar, och även i lagstiftningsarbetet.
De rättigheter som är av störst vikt i uppsatsen är rätten till en rättvis rättegång i artikel 6.1 EKMR och rätten till effektiva rättsmedel i artikel 13 EKMR. Rätten till en rättvis rättegång i artikel 6.1 är en absolut rättighet som inte kan begränsas förutom i den mån att rättegångens offentlighet i vissa fall kan begränsas. Rätten till effektiva rättsmedel är också en absolut rättighet.76 Rättigheterna i EKMR medför både positiva och negativa förpliktelser för medlemsstaterna. Ett exempel på en negativ förpliktelse är att medlemsstaterna inte får ingripa i enskildas privat- och familjeliv utan särskilt lagstöd. På andra sidan myntet av en negativ förpliktelse finns ibland en positiv förpliktelse, vilket innebär att staten måste se till att enskilda åtnjuter rättigheten gentemot andra enskilda och inte bara mot staten.77 Det kan till exempel ske genom lagstiftning, och ett exempel på det i den svenska rättsordningen är att förtal är kriminaliserat. I Europadomstolens rättspraxis har det framhållits att rättigheterna i EKMR måste bli praktiskt effektiva och inte bara teoretiskt eller illusoriskt uppfyllda.78
Två viktiga principer i sammanhanget är subsidiaritetsprincipen och principen om ”margin of appreciation”. Den första principen innebär att det är konventionsstaterna, det vill säga staterna som har ratificerat konventionen, som ansvarar för att rättigheterna i EKMR efterlevs. Europadomstolens uppgift är däremot att övervaka om konventionsstaterna uppfyller sina åtaganden enligt EKMR. Den andra principen innebär att konventionsstaterna har en viss bedömningsmarginal i utformandet av sina rättsordningar i förhållande till bestämmelserna i EKMR. Medlemsstaternas nationella lagstiftning, rättstradition, kultur och moral beaktas bland annat. Hur långtgående konventionsstaternas bedömningsmarginal enligt principen om ”margin of appreciation” är kan variera beroende på vilken typ av lagstiftning det gäller och vad syftena bakom den är. Europadomstolen har till exempel varit återhållsam med att underkänna avväganden som konventionsstater gjort med hänsyn till den nationella säkerheten. Även i situationer där konventionsstaterna gjort avvägningar mellan rättigheter enligt EKMR och den allmänna moralen i landet har Europadomstolen varit återhållsam med att peka på brister. Det på grund av att det enligt Europadomstolen är mest lämpligt att konventionsstaterna själva avgör vad som bör vara tillåtet eller förbjudet i det specifika landet i fråga.79 Sammantaget kan sägas att det är upp till konventionsstaterna att deras lagstiftning respekterar rättigheterna i EKMR och att konventionsstaterna själva har en viss bedömningsmarginal i förverkligandet av det arbetet samt att bedömningsmarginalen kan skilja sig åt beroende på vilken typ av 75 Prop. 1997/98:101, Översyn av förvaltningsprocessen; en allmän regel om domstolsprövning av
förvaltningsbeslut m.m.
76 Grundläggande rättigheter och juridisk metod, s. 51–52. Jfr till exempel artiklarna 8–11 EKMR som
uttryckligen kan begränsas under vissa förutsättningar.
77 Mänskliga rättigheter i europeisk praxis: En kommentar till Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna, s. 58.
78 A.a., s. 55. 79 A.a., s. 56–57.
lagstiftning det gäller och vilka motiv och syften som finns bakom lagstiftningen i fråga. JK, till exempel, menar att konventionsstaterna har en bred bedömningsmarginal när det kommer till hur den inhemska processordningen utformas.80
3.3 Yttrandefrihet och personlig integritet
Yttrandefrihet är, så som den stadgas i 2 kap. 1 § första stycket p. 1 RF, en frihet att gentemot det allmänna i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka åsikter, tankar och känslor och är en fundamental rättighet i ett demokratiskt statsskick, och är kanske även den viktigaste fri- och rättigheten av dem alla.81 Stadgandet i RF är den allmänna yttrandefriheten som var och en är tillförsäkrade. Yttrandefriheten stadgas även i artikel 10 EMKR. Yttranden som görs i grundlagsskyddade medier kan som tidigare nämnts i kapitel 2 sägas ha ett utökat grundlagsskydd utöver det som var och en är tillförsäkrade enligt RF och EKMR. Sådana yttranden åtnjuter vissa speciella skydd, till exempel genom den särskilda rättegångsordningen där en jury som huvudregel avgör om brott har begåtts eller inte.82 Den personliga integriteten, som framför allt på senare år har fått mycket fokus83, har ingen entydig definition men har beskrivits som enskildas rätt till skydd mot intrång i deras fredade sfär och att sådana intrång bör kunna avvisas.84 Vad enskildas fredade sfär innebär och innefattar är oklart. I 2 kap. 6 § andra stycket RF stadgas att enskilda, gentemot det allmänna, åtnjuter ett skydd mot betydande intrång i den personliga integriteten. Efter en e contrario-tolkning av bestämmelsen kan man konstatera att den endast träffar situationer mellan staten och enskilda och inte enskilda sinsemellan. I den här uppsatsen behandlas situationer där det påstås ha begåtts förtal på grundlagsskyddade medier, och de situationerna torde i de allra flesta fall vara mellan enskilda. I artikel 8 EKMR stadgas rätten till skydd för privat- och familjeliv och den omfattar, utöver enskildas skydd gentemot staten, även statens skyldighet att beivra intrång i rättigheten mellan enskilda.85 Artikeln innefattar ett skydd mot nedsättande och förtalande uppgifter som kan skada enskildas rykte, vilket innebär att medlemsstaterna har en positiv förpliktelse att beivra sådana handlingar. Däremot måste en avvägning göras mot yttrandefriheten vilket också är en rättighet som framgår av artikel 10 EKMR. Det innebär att skyddet mot ärekränkande uppgifter ibland måste sättas åt sidan under förutsättning att det finns ett tillräckligt starkt allmänintresse av att sådana uppgifter publiceras och sprids.86 Förtalsbrottet, som finns stadgat i 5 kap. 1 § BrB och som även är kriminaliserat som tryck- och yttrandefrihetsbrott, är ett sätt att beivra intrång i enskildas personliga integritet.
Eftersom yttrandefriheten är så viktig ska begränsningar av den göras med största möjliga restriktivitet. En följd av att yttrandefriheten är en av de mest omfattande fri- och rättigheterna
80 Se JK:s beslut, 2018-06-14, diarienummer 2672-17-4.3. 81 En orientering i tryckfrihet & yttrandefrihet, s. 158. 82 Se avsnitt 2.4.2 ovan.
83 Se till exempel prop. 2016/17:222 Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten, s. 1. 84 Prop. 2009/10:80, s. 175.
85 Ehrenkrona, Carl-Henrik, EKMR, kommentar till artikel 8, JUNO (2020-10-07).
86 Mänskliga rättigheter i europeisk praxis: En kommentar till Europakonventionen om de mänskliga
