En central fråga i uppsatsen rör juryns opartiskhet eftersom den formellt sett utses av och består av representanter för en lokalpolitisk institution, det vill säga antingen kommunfullmäktige eller i vissa fall landstingsfullmäktige. Syftet med politiskt tillvalda jurymän är att de bör spegla olika politiska inriktningar och olika samhällsgrupper och att de förväntas göra en friare bedömning än juristdomaren. Parterna i målet har rätt att göra jävsinvändningar mot jurymän upptagna på jurymannalistan och har även rätt att utesluta ett visst antal jurymän utan motivering eller skäl. Juryn har sedan att avgöra huruvida det föreligger ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott eller inte genom att svara ”ja” eller ”nej” på de frågor som ställts av rätten.116
I artikel 6.1 EMKR framgår bland annat att domstolar som prövar civila rättigheter och skyldigheter ska vara opartiska och oavhängiga. Att domstolar ska vara opartiska innebär att de inte får gynna eller missgynna en part till fördel eller nackdel för en annan. Domstolar ska dessutom vara oavhängiga vilket innebär att de inte får påverkas av yttre omständigheter. Det kan sägas att kraven på opartiskhet och oavhängighet sammanfaller, men att de innefattar olika delar av objektivitet och krav på att inte påverkas av irrelevanta och yttre omständigheter. Europadomstolen har utrönt två olika delar av opartiskhet, subjektiv opartiskhet och objektiv opartiskhet. Det första innebär att domarna de facto ska döma opartiskt mellan parterna i målet som är för handen. Den senare innebär att det ur en objektiv synvinkel inte får föreligga några legitima tvivel om domstolens opartiskhet i målet. Det som fått mest fokus i Europadomstolens
115 Se avsnitt 1.3 ovan angående metod och material.
rättspraxis är kravet på objektiv opartiskhet och anledningen till det torde vara att det generellt sett är svårt att bevisa att en enskild domare de facto dömt opartiskt.117 Det innebär att i de allra flesta fall, i vilka en domstols oavhängighet och opartiskhet kan ifrågasättas, kan det göras ur objektiv synvinkel.
I fallet Holm mot Sverige, som tidigare nämnts i avsnitt 2.4.2, ansåg Holm att han hade blivit förtalad i en bok skriven av person X och väckte därefter enskilt åtal. Boken i fråga hade givits ut av person X genom bokförlaget Tidens förlag. I boken fanns beskyllningar gentemot Holm för att ha deltagit i högerextremistisk verksamhet. Person X hade kopplingar till det socialdemokratiska partiet som ägde stora delar av bokförlaget Tidens förlag. Juryn i målet bestod, efter att en del jurymedlemmar valts bort och en del lottats enligt gällande regler, av fem socialdemokrater och fyra personer med andra politiska tillhörigheter. Juryn kom fram till att person X skulle frias från ansvar och därmed ogillades även den skadeståndstalan som Holm hade framfört gentemot person X. Europadomstolen framhöll att person X, de fem socialdemokratiska juryledamöterna och bokförlaget Tidens förlag hade kopplingar till det socialdemokratiska partiet. Europadomstolen menade även att bokens innehåll var av sådant slag att det var av intresse för det socialdemokratiska partiet. På grund av nämnda omständigheter kom Europadomstolen fram till att juryns sammansättning innebar att dess opartiskhet och oavhängighet kunde ifrågasättas och att Holms rättigheter enligt artikel 6.1 EKMR hade kränkts.118 I det här fallet var det just de omständigheterna att juryn och den tilltalade hade samma partitillhörigheter och liknande politiska åsikter som gjorde att juryns opartiskhet och oavhängighet kunde ifrågasättas. Europadomstolen framhöll dock att det svenska jurysystemet som sådant inte kunde sägas strida mot artikel 6.1 EKMR.119 En slutsats som torde kunna dras av fallet är att i mål där politik och ideologi på något sätt är iblandat kan juryns opartiskhet och oavhängighet ibland ifrågasättas, och anledningen till det är att jurymännen tillsätts på partipolitiska grunder och deras objektivitet kan därför löpa risk att ifrågasättas, både ur subjektiv och objektiv synvinkel.
Det är värt att nämna att Holm i det här fallet fullt ut utnyttjade sin möjlighet att utesluta jurymän, det vill säga tre från den första gruppen och en från den andra. Det gjorde även den tilltalade person X. Däremot beaktades inte vissa från Holm gjorda jävsinvändningar.120 Möjligheten att utesluta jurymän, vilket bland annat torde syfta till att juryn i målet ska bli oavhängig och opartisk, är inte alltid tillräckligt för att juryn ska anses vara oavhängig och opartisk.
Det är möjligt att tänka sig en omvänd situation än den som förelåg i fallet Holm mot Sverige där det var målsäganden som, ur en objektiv synvinkel, inte hade fått sin talan prövad av en oavhängig och opartisk domstol. Istället skulle det kunna vara den tilltalade i ett tryck- eller yttrandefrihetsmål som avser förtal som inte får tillgång till en oavhängig och opartisk
117 Mänskliga rättigheter i europeisk praxis: En kommentar till Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna, s. 213–214.
118 Holm mot Sverige. 119 A.a., p. 32. 120 A.a., p. 10–11.
domstolsprövning på grund av att målet innehåller politiska inslag och eftersom jurymännen är politisk tillsatta och därmed i vissa fall inte uppfyller kraven på oavhängighet och opartiskhet. Ponera att den tilltalade i ett sådant mål blir fälld till ansvar för förtal av juryn. I en sådan situation kan den tilltalade bli friad av rätten alternativt dömd utifrån en lindrigare straffbestämmelse. Om både juryn och rätten i första instans fäller den tilltalade till ansvar, har denne dessutom möjlighet att överklaga domen och bli friad eller dömd enligt en lindrigare straffbestämmelse i hovrätten.121 Europadomstolen har i vissa fall kommit fram till att en brist på oavhängighet och opartiskhet i första instans kan ”botas” genom att målet omprövas i högre instans.122 För att en högre instans ska kunna ”bota” en brist på oavhängighet och opartiskhet i första instans verkar det dock krävas att den högre instansen inte endast har en begränsad prövningsrätt utan har möjlighet att ompröva målet i sin helhet.123 Både rätten i tingsrätten och hovrätten kan fria den tilltalade från ansvar, döma utifrån en lindrigare straffbestämmelse eller döma till ett lindrigare straff, även om juryn i målet har meddelat ett fällande beslut. Om juryn inte uppfyllt kraven på oavhängighet och opartiskhet, torde det kunna ”botas” genom den prövning som rätten i tingsrätten gör eller som hovrätten vid ett eventuellt överklagande gör. Fallet Holm mot Sverige har analyserats i både SOU 1994:99 Domaren i Sverige inför framtiden och DS 1997:25 Jurymedverkan och fallet Holm. I SOU 1994:99 föreslogs att TF skulle ändras så att HD, i tryckfrihetsmål där jurymedverkan kunde befara domstolens opartiskhet och oavhängighet, skulle kunna avgöra om målet skulle prövas av jury eller inte. Någon lagändring i enlighet med förslaget gjordes aldrig. I DS 1997:25 föreslogs att val av jurymän i landstingsfullmäktige skulle ske proportionellt. Någon sådan lagändring gjordes inte heller.124
I brottmål där en jury har till uppgift att avgöra skuldfrågan kan juryns oavhängighet ibland ifrågasättas i mål som fått mycket uppmärksamhet och stor allmän spridning i media. I fallet Abdulla Ali mot Förenade Kungariket stod sökanden i fråga åtalad för att vara iblandad i en komplott som misstänktes ha förberett ett terrordåd. Mellan den första rättegången och den andra rättegången hade målet fått stor uppmärksamhet i media. Europadomstolen fick att avgöra om den stora mediala uppmärksamheten kunde göra att juryn i målet inte var oavhängig och opartisk. Europadomstolen konstaterade att medial uppmärksamhet kan påverka allmänheten och därmed även jurymedlemmar och att det ur ett rättviseperspektiv kan påverka en rättegång negativt. Däremot framhöll domstolen att riskerna för att juryn påverkas av information utifrån och därmed riskerar att döma partiskt kan undanröjas om det går en viss tid mellan den stora mediala uppmärksamheten och rättegången samt att jurymedlemmarna som ska döma i målet får tydliga anvisningar om att de inte får låta sig påverkas av information som de tagit del av utanför rättegången.125 Den här typen av medial uppståndelse kan tänkas uppstå även i fall som 121 Se avsnitt 2.4.2.
122 Se till exempel Mérigaud mot Franrike, 32976/04, dom den 24 september 2009.
123 Se De Haan mot Nederländerna, 22839/93, dom den 26 augusti 1997, Incal mot Turkiet, 22678/93, dom den 9
juni 1998 (Grand Chamber) och Mänskliga rättigheter i europeisk praxis: En kommentar till
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, s. 212.
124 Se prop. 1997/98:43 Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden -
barnpornografifrågan m.m., s. 133.
rör tryck- eller yttrandefrihetsbrottet förtal, vilket kan påverka juryn på ett oönskat sätt. För att juryn inte ska kunna anses partisk och icke-oavhängig bör det därför gå en viss tid mellan den mediala uppmärksamheten och juryn bör få klara instruktioner om att inte låta sig påverkas av sådan information som inte framgår av de frågor som ställs av rätten till juryn i tryck- och yttrandefrihetsmål.