Förskollärarens förändrade yrkesroll - En studie om hur förskollärarens förtydligade uppdrag har påverkat förskollärarens roll i aktiviteten samling

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Barn-unga-samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Förskollärarens förändrade yrkesroll

En studie om hur förskollärarens förtydligade uppdrag har

påverkat förskollärarens roll i aktiviteten samling

The changing role of the preeschool teacher

A study on how preschool teachers clarified assignment has affected

their role in the activity mat time

Linda Olsson

Marie Popovic

Förskollärarexamen 210 hp Examinationsdatum 2015-01-14

Examinator: Åse Piltz Handledare: Johan Dahlbeck

Förord

Först vill vi tacka vår handledare Johan Dahlbeck, universitetslektor vid Malmö högskola. Tack för ett kunnigt vägledande och för att du visat ett stort engagemang och intresse för vårt arbete, med din hjälp har vi kunnat utveckla och strukturera vårt arbete. Vi vill också tacka alla de pedagoger som ställt upp och tagit sig tid att medverka i våra intervjuer och att ni tillåtit oss observera er i ert arbete.

Undersökningen och skrivandet av detta arbete har fördelats lika och bearbetats av båda författarna.

Abstract

Arbetet handlar om förskollärarens roll i den förändrade verksamheten med utgångspunkt i aktiviteten samling. Genom intervjuer och observationer har vi försökt närma oss våra frågeställningar kring ämnet. Syftet var att undersöka om det skett en förändring i aktiviteten samling, finns det en förändring och vad kan den i så fall bero på. Syftet var också att undersöka i vilken mån samlingen speglar förskollärarens förändrade yrkesroll i strävan efter att bli en profession. Resultatet visar att det ser olika ut på de olika förskolorna där undersökningen gjordes. Pedagogerna uttrycker att de vill ge barnen mer inflytande i aktiviteterna samling. På de två förskolorna där undersökningen gjorts använder sig pedagogerna av olika benämningar när de talar kring aktiviteterna samling. Innehållet i dessa aktiviteter ser också olika ut beroende på vilken benämning förskollärarna väljer att använda sig av. Det har skett en viss utveckling i verksamheten som lett till en förändrad barnsyn vilket resulterar i att förskollärarnas yrkesroll har förändrats. Förändringen beror till stor del på vilken utbildning förskollärarna innehar. En annan förändring som blir tydlig i undersökningen är införandet av läroplanen i förskolan och dess revidering. Revideringen har bidragit till att höja förskollärarens yrkesstatus men det innebär också att kraven på de ansvariga förskollärarna har höjts. I takt med utvecklingen av dagens digitala samhälle uttrycker en del av de äldre förskollärarna att de tvivlar på sin egen kompetens i jämförelse med nyutexaminerade förskollärare.

Innehållsförteckning

2.3 Urval och genomförande ... 5

2.3.1 Bearbetning av material ... 6

2.3.2 Forskningsetiska övervägande... 6

3 Bakgrund och tidigare studier ... 8

3.1 Vad är en samling? ... 8

3.2 Samling ur ett historiskt perspektiv ... 8

3.3 Förskollärarens roll i samlingen ... 9

3.4 Förskolläraryrket som en profession ... 11

3.4.1 Professionsbegreppet ... 11

3.4.2 Förskollärarens professionella status ... 12

4 Resultat ... 14

4.1 Intervjufrågor ... 14

4.2 Innebörd av samlingen för pedagoger i dag ... 15

4.3 Hur ser pedagogerna på yrkesrollen ... 15

4.4 Förändringar under pedagogernas yrkesverksamma år ... 16

4.5 Facebookfrågorna ... 17 4.6 Observationer ... 18 5 Analys ... 21 5.1 Slutsats ... 24 5.2 Diskussion ... 24 6 Referenser ... 26

1

1 Inledning

Under en observation på en förskola i södra Sverige blev vi nyfikna på en lek som pågick med tre flickor som är fyra och fem år gamla. De pratade ivrigt med varandra och byggde tillsammans upp en arena för sin lek. Nyfikna närmade vi oss situationen och fick då till svar att detta inte var någon lek där vuxna fick delta. De skulle ha ett barnmöte och där var inte vuxna välkomna. Vi fick tillåtelse att observera men inte delta. Flickorna förklarar att på ett barnmöte pratar man om sådant som vuxna har gjort. Skillnaden mellan ett barnmöte och ett vuxenmöte är att vuxna har en dator på sina möten. Det var även viktigt att man skulle ha mat och kakor på barnmötet. De förklarar att arenan de bygger upp innan mötet är ett ”mötbygge” där mötet ska ta plats. De hämtar papper och pennor som de måste ha i sitt möte för på ett barnmöte ska man skriva ner saker som har skett och som de har upplevt. De diskuterar med varandra om vad de ska skriva och reflekterar över sådant de har upplevt under dagen. De skriver att de har haft samling och vi undrar nyfiket om det är en samling som flickorna har just nu? Till svar får vi att det är skillnad mellan samling och möte. Samling är något som de har varje dag när alla barnen samlas och på ett möte skriver man ner saker som hänt och det gör man inte på en samling. Barnen var väldigt tydliga med att det fanns en skillnad mellan de två olika aktiviteterna. I barns rollekar kan man ju ofta se att de leker vuxna, de härmar och de går in i olika vuxenroller och leker det de ser och upplever. Barnen i observationen verkade leka något som de upplever på den förskola där de vistas.

Att aktiviteten samling i förskolan benämns på olika sätt är något som vi uppmärksammat under våra verksamma år och genom observationen ovan kunde vi se att barnen skiljer på de olika aktiviteterna. Vi började nu fundera över om pedagogerna har förändrat sitt arbetssätt i aktiviteten samling. Tidigare forskning visar på att förskollärarens roll i samlingen var att styra och leda barnen utefter specifika ämnen som var förutbestämda av förskolläraren. Efter att ha reflekterat kring observationen ovan så ville vi undersöka vad förskolläraren har för roll i dagens samlingar på förskolan. Genom observationer i aktiviteten samling och intervjuer med pedagoger ville vi titta på skillnader och orsaker till eventuella förändringar.

2

1.1 Syfte

Syftet med arbetet är att ta reda på om det har skett en förändring i aktiviteten samling. Om det finns en förändring vad beror den i så fall på. Syftet är också att undersöka i vilken mån samlingen speglar förskollärarens förändrade yrkesroll i strävan efter att bli en profession.

1.2 Frågeställningar

• Vad är förskollärarens roll i aktiviteten samling i förskolan?

• Har förskollärarens roll i samlingen förändrats över tid och vad kan det i så fall

bero på?

• Upplever yrkesverksamma pedagoger i förskolan att det skett en förändring i aktiviteten samling?

3

2 Metod

Arbetet kommer att inledas med en mer generell metoddiskussion. Därefter beskriver vi hur vår undersökning gått till. I vår analys utgår vi från vår insamlade empiri och jämför den med tidigare forskning gjord av bland annat Lena Rubinstein Reich och Britta Olofsson. Vi lutar oss även mot Sterns teorier som presenteras i kapitlet bakgrund och tidigare studier.

Vid vetenskapliga undersökningar finns det olika metoder att använda sig av och Krag Jacobsen (1993) skriver att man måste ha ett kritiskt förhållningssätt vid metodvalet och en kunskap om vad som ska undersökas samt vara medveten om vad man vill ta reda på. Vi har använt oss av intervjuer för att ta reda på vilka förändringar som skett i aktiviteten samling samt observerat om samlingen har förändrats på grund av yrkets utveckling. Vi har också observerat pedagogerna i verksamheten för att komplettera intervjumaterialet.

Vi har använt oss av en kvalitativ intervjumetod som enligt Alvehus (2013) innebär att man tolkar ett fenomen. Våra tolkningar av svarsmaterialen ger oss möjlighet att se samband knutna till våra frågeställningar. Mer specifikt har vi använt oss av en semistrukturerad intervju. Alvehus (2013) menar att det är en av de vanligaste intervjuformerna som används. Han skriver vidare att intervjuaren då använder sig av några få öppna frågor som samtalet handlar om och genom denna intervjuform kan respondenten själv påverka innehållet. Vi har ställt följdfrågor till våra huvudfrågor och Alvehus (2013) påpekar att respondenten då ges möjlighet att utveckla sina svar genom att intervjuaren ställer frågor som uppmanar till att beskriva situationer samt hur det kändes i en viss situation. Han menar också att det är viktigt för intervjuaren att kunna lyssna aktivt och eftersom vi spelade in våra samtal så hade vi fullt fokus på respondenten till skillnad från om vi hade valt att anteckna i stället. Vi valde att intervjua pedagoger på två olika förskolor där vi även gjorde våra observationer. Vi ställde även en öppen fråga i två Facebookgrupper. Eftersom vi inte hade så gott om tid att intervjua flera förskollärare så använde vi oss av sociala medier och hoppades på att vi skulle få en bredare bild av pedagogers tankar kring vår frågeställning och på detta sätt få ett tillförlitligare undersökningsmaterial. Vi var tydliga med att svaren skulle

4

användas i vårt examensarbete och vår frågeställning var frivillig att besvara. Sedan gjorde vi en sammanställning av svaren vi fick in.

2.1 Observationer

Att observera innebär att titta på något som sker naturligt i ett visst sammanhang. Eftersom vi valt att titta på pedagogernas roll i aktiviteten samling ansåg vi att observationer i verksamhetens samlingstillfällen var ett bra verktyg att använda oss av. Observationerna gjordes under en treveckorsperiod. Tre av observationerna gjordes i en grupp med barn som är fem år och två observationer gjordes i en grupp med barn som är fyra år. Här använde vi oss också av ljudupptagningar som sedan transkriberades. En samtyckesblankett lämnades ut till alla föräldrar innan observationstillfällena och där presenterade vi syftet med observationerna. Alla observationer spelades in på förmiddagarna i det tematiska arbetet och det resulterade i femtioåtta sidor transkriberad text.

I våra observationer har vi valt att inte delta aktivt och Alvehus (2013) skriver att man måste ta ett beslut om hur mycket man själv ska delta. Han påpekar att man kan använda sig av en öppen observation vilket vi gjorde och detta innebär att de som observeras är medvetna om att de blir det. Vi informerade pedagogerna om att vi skulle göra ljudinspelningar och titta på deras agerande vid samlingstillfällena. Vi har transkriberat all vår insamlade empiri. Enligt Alvehus (2013) är det en tidskrävande uppgift som bör göras så snart som möjligt efter avslutad intervju. Vi har valt att skriva så detaljerat som möjligt men vi har inte transkriberat intonationer och pauser. Dessutom är transkriptionen ett sätt att tolka vad som sagts och därför kan man säga att det är ett första steg till analysarbetet.

2.2 Undersökningens tillförlitlighet

Genom våra intervjuer och observationer kan vi endast ge en bild av hur det ser ut på två av förskolorna i en stad. Observationernas tillförlitlighet kan också ifrågasättas i och med att vi utförde öppna observationer. Detta kan leda till att pedagogerna agerar på ett sätt som för dem inte är naturligt. Hur det ser ut på andra förskolor i samma stad och i resten av landet är inget vi kunnat få svar på. Vi försökte få en högre svarsfrekvens

5

genom att använda oss av sociala medier och därigenom få en större tillförlitlighet, detta gjorde vi genom att ställa en fråga till våra kurskamrater på Malmö högskola i vår Facebookgrupp. Vi valde att ställa frågan till våra kurskamrater eftersom de är yrkesverksamma i förskolan och har en arbetslivserfarenhet. Tio personer valde att besvara vår fråga. Det finns också en Facebookgrupp som heter Pedagogiska tips och

trix för förskollärare där man bland annat kan ställa frågor till andra förskollärare. Vi

ställde vår fråga även där och fick femton svar från pedagoger runt om i Sverige. Eftersom medlemmarna i Facebookgrupperna har läst och godkänt de villkor som gäller för användandet av detta forum anser vi att medlemmarna är medvetna om villkoren som gäller. Om du vill samla in uppgifter i detta forum står det i användarvillkoren att man ska få medgivande från medlemmarna och göra klart för dem att det är du och inte Facebook som samlar in uppgifterna och på vilket sätt de insamlade uppgifterna ska användas. Vi klargjorde i vår frågeställning att svaren på frågan skulle användas i vårt examensarbete.

2.3 Urval och genomförande

Vi har gjort en empirisk undersökning på två olika förskolor som ligger i en större stad i södra Sverige. Vi har valt att benämna förskolorna som förskola A och förskola B. Förskola A är kommunal och har en Reggio Emiliaprofilering. På de tre avdelningar är det totalt sextiosju barn inskrivna. Förskola B är en kommunal förskola utan speciell pedagogisk profilering som lägger stort fokus på språkutveckling och de sex avdelningar har plats för cirka hundra barn. Vi har valt att använda oss av intervjuer

med fem förskollärare och en barnskötare som läser andra året på

förskollärarutbildningen. Två av pedagogerna har jobbat sedan 1979, en pedagog har jobbat sedan 1975, en pedagog har jobbat sedan 1987, en pedagog har jobbat sedan 1994 och en har jobbat sedan 2001. Vi valde att intervjua pedagoger med olika lång yrkeserfarenhet. Vi var intresserade av att se om det fanns en skillnad i deras arbetssätt beroende på vilken utbildning de har. Intervjuerna genomfördes i en lugn och avskild miljö utan avbrott, samtalen spelades in och det resulterade i två och en halv timmes ljudinspelning. Rektorerna på de två förskolorna informerades skriftligt om att intervjuer skulle utföras enligt forskningsetiska principer samt om syftet med undersökningen. Pedagogerna informerades muntligt och fick information om att deras

6

medverkan var frivillig. Tre öppna huvudfrågor lämnades ut innan intervjun så att pedagogerna hade möjlighet att förbereda sig och fundera kring ämnet. En fördel med att lämna ut frågeställningarna innan intervjun kan vara att respondenterna kan förbereda sig och fundera kring ämnet. En nackdel kan däremot vara att respondenterna på detta sätt kan diskutera frågorna med andra pedagoger och då kan de bli påverkade av andras svar.

2.3.1 Bearbetning av material

Alla ljudupptagningar har transkriberats och för att göra materialet mer överskådligt så valde vi att skriva ut det pedagogerna säger i observationerna där barnen medverkade i fetstil. Vi valde att göra så för att lättare kunna få syn på hur fördelningen av talutrymme ser ut i dagens samling. Vi har sedan gått igenom allt det transkriberade materialet och reflekterat över den insamlade empirin utifrån relevant forskning om förskollärarens förändrade yrkesroll och professionsspråk.

2.3.2 Forskningsetiska övervägande

Löfdahl (2014) skriver om vilka forskningsetiska regler som gäller studenter. De fyra huvudkraven som ställs på forskning är informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. I Vetenskapsrådets dokument

Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (2002)

kan man ta del av dessa riktlinjer.

Informationskravet innebär att forskaren ska informera om underökningens syfte. Vilka

villkor som gäller för de som deltar och att deras medverkan är frivillig. De som deltar i undersökningen kan när som helst avbryta sin medverkan. Som vi redan nämnt ovan i urval och genomförande så informerades såväl förskolechefer som personal om att intervjuer skulle förekomma i vår undersökning.

Samtyckeskravet innebär att forskaren ska inhämta ett samtycke från de som deltar i

undersökningen. Om deltagarna är under femton år ska samtycke inhämtas från vårdnadshavare. Vi delade ut samtyckesblanketter till föräldrar där de fick ta ställning till om deras barn fick medverka vid ljudinspelningar. En förälder valde att inte ge sitt samtycke och vi valde då att inte observera i de samlingar där det barnet deltog.

7

Konfidentialitetskravet innebär att alla personuppgifter och insamlad empiri förvaras så

att obehöriga inte kan ta del av dessa. Vi har förhållit oss till dessa regler genom att inte ge ut några personuppgifter i vårt arbete. Vi har heller inte namngett de förskolor som vi utfört våra undersökningar på. Visserligen har vi angett profileringen på en förskola men det finns många förskolor i södra Sverige som har just den profileringen. Vi har inte lämnat ut några känsliga personuppgifter såsom etiskt ursprung, politiska åsikter eller vilken sorts religion de berörda i vår undersökning tillhör. Dessutom har det insamlade materialet förvarats på ett sätt att inga obehöriga personer haft tillgång till det.

Nyttjandekravet innebär att uppgifter om enskilda personer bara får användas i

forskningssyfte. I vårt informationsbrev till förskolecheferna och i samtyckes-blanketterna till vårdnadshavarna informerade vi att uppgifterna endast skulle användas i vårt examensarbete.

8

3 Bakgrund och tidigare studier

I denna del går vi igenom tidigare forskning och litteratur som rör förskolan och förskolläraryrkets förändring. Vi kommer här nedan att redogöra för hur samlingen i förskolan har förändrats över tid.

3.1 Vad är en samling?

Samling i förskolan kan beskrivas som en aktivitet där barn och pedagoger samlas i en cirkel enligt Rubinstein Reich (1996). Det är en gemensam aktivitet som alla närvarande barn på avdelningen deltar i tillsammans med pedagogerna på avdelningen. Samlingen förekommer vanligtvis på samma tid och plats och funktionen är ett tillfälle där alla kan komma till tals. Samlingstillfället kan se olika ut på olika förskolor. Det kan vara ett tillfälle där pedagoger förmedlar något som de vill att barnen ska ta del av eller ett tillfälle där barn och pedagoger utforskar något tillsammans. Åberg och Lenz Taguchi (2005) skriver att de har tagit ett steg tillbaka i samlingen och låter barnen ta större plats. Pedagogernas roll blir istället att stötta barnen i deras samling.

3.2 Samling ur ett historiskt perspektiv

Rubinstein Reich (1996) skriver att vi kan finna rötterna till samlingen i Fröbels pedagogik. Samling innebar att barnen samlades i grupp i en cirkel och innehållet var styrt av sång, rörelse och övningar med geometriska former.

Friedrich Fröbel föddes i Tyskland och år 1837 började han sitt arbete som pedagog då han startade en uppfostringsskola för små barn. Efter tre år fick skolan namnet Kindergarden. Rubinstein Reich (1996) skriver att Barnstugeutredningen kom ut 1972 och då skedde en förändring av den traditionella pedagogiken i förskolan. I den trehundra sidor långa utredningen benämns samlingen endast på en sida och efter denna sida så talar man i utredningen om samtal i grupp. Barnstugeutredningen skrevs 1968-1972 och som en följd av denna blev namnet samling ett fult begrepp eftersom det ansågs att en radikalt ny pedagogik behövdes i förskolan (Rubinstein Reich 1996). En av de pedagoger som intervjuades i Barnstugeutredningen berättade att de hade

9

aktiviteter med barnen samlade i grupp under 70-talet. De benämnde inte aktiviteten som samling eftersom de var missnöjda med att innehållet var för styrt och att barnens erfarenheter inte togs tillvara. Ett av namnen som de använde på 70-talet var stormöte. Det dröjde dock inte så lång tid tills samlingarna åter blev populära, de återkom på slutet av 80-talet enligt Rubinstein Reich (1996).

3.3 Förskollärarens roll i samlingen

I en rapport av Tallberg Broman (1988) kan man läsa om Fröbels syn på ledarinnans roll. Det var kvinnor som skulle vara ledarinnor i Barnträdgårdarna. Kvinnorna skulle känna sig kallade till yrket och dessutom ha en stor kunskap till skillnad från tidigare barnverksamheter på 1800-talet. Kunskapen framhävdes inte i de tidigare verksamheterna men i Fröbel-rörelsen betonades ”vikten av barnpedagogen-ledarinnans personliga och utbildningsmässiga kvalifikationer” (Tallberg Broman 1988). I rapporten på sidan 31 finns ett råd från Fröbel som är taget från Warne (1951) där han citerar Fröbel om hur ledarinnorna skulle förhålla sig till barnens kunskaper som löd: ”Svara ej barnet med ord mycket mera än det, utan edra ord själv kan finna ut - giv det förutsättningar att medelst sina egna erfarenheter själv leta sig fram till svaret”. Här ser vi likheter med dagens Läroplan för förskolan Lpfö 98 (2010, s.9) där det står att verksamheten ska utgå ifrån ” barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter”. Olofsson (2010) skriver att den förskollärare som arbetade på 70-talet och kunde ha samling för en grupp på 18 barn utan att komma av sig under en halvtimme var en duktig förskollärare. Att kunna hålla en samling var avgörande för den tidens lärarkandidater, det var en av uppgifterna som skulle klaras av för att bedömas som lämplig för sin blivande yrkesroll. Metodikläraren kom på besök och avgjorde hur den blivande pedagogen hade lyckats genom att titta på huruvida barnen kunde sitta stilla och koncentrerade. Att ha överblick och ögonkontakt med barnen var också avgörande för huruvida man skulle bli godkänd eller inte. Samlingen var detaljplanerad i förutbestämda punkter som förskolläraren skulle gå igenom. Varje dag skulle pedagogen ropa upp barnen för att se vilka barn som var närvarande/frånvarande, sedan var det dags att titta på almanackan för att se efter vilken dag, datum och år det var. Efter detta noterades vad det var för väder och sedan övergick man till veckans tema där

10

pedagogen hade förberett frågor som barnen skulle svara på. Till sist var det dags att sjunga och då skulle barnen ”komma på” en sång som knöt an till veckans tema. Olofsson (2010) påpekar också att pedagoger fortfarande förmedlar sina kunskaper till barn enligt många tidigare forskningsrapporter. Vilket även några av våra observationer bekräftade. Olofsson (2010) skriver att denna förmedlingskunskap inte riktigt är i enlighet med läroplanens strävansmål där det står att barnen själva ska vara aktiva och söka kunskap. Hon undrar om den styrda samlingen handlar om att legitimera och bekräfta förskollärarens yrkeskompetens och om denna bekräftelse är mera viktig än barnens lärprocesser. Linryd (2010) bekräftar den förmedlingspedagogik som fanns under 70-talet. Hon ger exempel på en läsårsplan från en förskola på 70-talet där det står vilka ämnen man skulle förmedla till barnen under läsåret. Det var en detaljerad plan som förskollärarna skulle gå igenom i en viss ordning knuten till årstiderna.

Åberg och Lenz Taguchi (2005) beskriver hur de själva arbetade med samlingen i förskolan. Vikten lades vid de vuxnas tänkande och det demokratiska förhållningssättet var inte i fokus. Det fanns ett annat synsätt kring barns lärande och det som förskollärarna förmedlade var per automatik viktigt att veta. I dag poängterar författarna att samlingen kan vara ett redskap för etik och demokrati i förskolan genom att fråga barnen vad de vill göra på samlingen. De beskriver själva sitt förändrade arbetsätt som att de tog ett steg tillbaka och blev ett stöd för barnen som hade fått ansvar att leda och vara delaktiga i samlingen. I och med att pedagogerna tog tillvara på barnens förslag så fick de syn på att samlingarna fungerade bättre i smågrupper, barnen fick bättre möjlighet att kunna fråga och diskutera med varandra enligt Åberg och Lenz Taguchi (2005).

Brodin och Hylander (1999) beskriver Daniel Sterns teorier om barns självutveckling de menar att det skedde en genomgripande förändring i slutet av 90-talet där nya tankar och teorier kom från olika håll samtidigt som de stämde överens och bekräftade varandra. Dessa nya tankar framhåller barnets kompetens istället för dess behov. Brodin och Hylander (1999) skriver att en av pedagogernas uppgift i förskolan är att betrakta barnen som kompetenta kunskapssökare. Barnet utvecklas och stimuleras med hjälp av den vuxne som fungerar som en slags följeslagare. Pedagogens uppgift blir att vägleda barnet till att utveckla sina kompetenser. Han påpekar också att ett nytt slags

11

lärande med en ny syn på utveckling håller på att växa fram som beror på att förskolan och skolan håller på att närma sig varandra (Brodin och Hylander 1999). De menar också att de som jobbat många år i förskolan inte längre har så stor användning av sin kunskap. Kunskap blir inaktuell i takt med att den tekniska utvecklingen går framåt i snabb takt. Numera ser man hellre på barns resurser än på deras behov och på grund av detta så måste den vuxen söka kunskap tillsammans med barnen för att ge dem stöd att kunna utvecklas (Brodin och Hylander 1999).

3.4 Förskolläraryrket som en profession

I det tidigare kapitlet beskrivs förskollärarens förändrade roll i samlingen. Samlingen är endast en del av förskolans verksamhet och i takt med att samhället förändras sker det också förändringar i förskolläraryrket. Här vill vi belysa hur förskolläraryrket har förändrats i takt med samhällets förändring och yrkeskårens strävan efter att ses som en profession.

3.4.1 Professionsbegreppet

Berntsson (1999) skriver om vilka definitioner som inom professionsforskningen avgör om ett yrke är en profession. Att vara professionell innebär att man har speciella uppgifter som ger en speciell legitimering beroende på att man har en speciell kunskap (Berntsson 1999). Professionell status grundas på att man har expertkunskap inom en högre utbildning enligt Smeby (2008). Fram till 1960-talet dominerar den traditionella professionsforskningen. Där används särskilda kriterier för att avgöra om ett yrke är en profession. Detta innebär att en yrkeskår och dess kunskaper ska vara vetenskapligt grundade och de som utövar yrket ska kunna behärska den forskning och de teorier som ligger till grund för yrkets praktik. Det innebär också att det ska finnas krav på specifik utbildning och legitimation. Traditionellt sett betraktas yrkeskategorier så som jurister och läkare som professioner. Berntsson (1999) skriver att det i dag finns en annan uppfattning kring vad som anses utgöra en profession och därför är det vanligt att man anser att det finns fler professioner. Selander (1989) menar att välfärdsstatens framväxt i landet har gjort att många av professionerna idag är inom den offentliga sektorn vilket innebär att många av de statligt anställda är beroende av staten när det gäller att bli

12

betraktade som professionella eftersom de utbildas och legitimeras av staten. Idag är förskollärarutbildningen en högskoleutbildning i Sverige och från och med 1977 infördes högskolereformen och det innebär att all högskoleutbildning ska vila på en vetenskaplig grund (Berntsson 1999).

3.4.2 Förskollärarens professionella status

Inom förskolan och grundskolan finns det en rangordning mellan omsorg och pedagogik där omsorg har en sämre status än pedagogik enligt Johansson och Pramling (2000). Förskollärare har länge kämpat för att höja statusen i sin yrkeskategori och till skillnad mot lärarna i skolan har förskollärare inte ansetts vara ett professionellt yrke. Eftersom yrkets innebörd oftast beskrivs som att ”passa barn” så är detta ju något som även föräldrarna själva kan utföra.

Om ett yrke ska kunna anses professionellt så ska det innebära att yrkesutövaren har speciella kunskaper som outbildade i ämnet inte innehar enligt Berntsson (1999). När läroplanen för förskolan kom ut 1998 förkastade skolverket Barnomsorg- och

skolkommitténs förslag om att förskolläraren skulle stå för det pedagogiska ansvaret.

Detta hade kunnat bidra till yrkets professionalisering men Skolverket menade att det räckte att det fanns pedagoger på förskolan med förskollärarutbildning och att man tillsammans med arbetslaget skulle ha ansvar för det pedagogiska arbetet (Berntsson 1999). När förskolan år 2010 blev en egen skolform så reviderades också läroplanen. I den reviderade läroplanen skrivs nu att förskolläraren har ett eget ansvar. Det är tydligt uppdelat vem som ska ansvara för vad. Det är inte längre hela arbetslaget som tillsammans ska ansvara för det pedagogiska arbetet utan det är tydligt indelat i stycken där det beskrivs vad arbetslaget ska göra och vad förskolläraren ska göra enligt Lpfö

98 (2010). Härmed blir det tydligt att utbildade förskollärare har en yrkeskompetens

som de outbildade inte har och det blir ett steg mot yrkesmonopol enligt Berntsson (2010). I Skollagen står att alla som undervisar i skolan måste vara legitimerade vilket även inbegriper förskollärare. Enligt Abbott (1988) finns det vissa uppgifter som har utgångspunkt i yrkets kunskapsbas och för att få utöva dessa ska det krävas behörighet eller kontroll. Därför måste alla som anställs som förskollärare ansöka om lärarlegitimation, detta innebär en legitimering av yrket och en höjning av

13

förskolläraryrkets status. Ett annat sätt att höja yrkesstatusen kan vara att medvetet använda sig av ett korrekt yrkesspråk. Granström beskriver innebörden av ett yrkesspråk i en artikel som publicerats i tidningen Pedagogiska magasinet:

Yrkesspråk är något mer än att kunna benämna olika saker. Yrkesspråkets viktigaste funktion är att vara kunskapsinstrument som hjälper till att strukturera den samlade kunskap som finns om yrkesutövandet. En sådan samlad kunskap kan hjälpa de yrkesverksamma att se samband, orsaksrelationer och förklaringar till sådant som dyker upp i arbetet. (Granström 2007)

14

4 Resultat

Vi kommer här att redovisa de övergripande frågorna som ställts till respondenterna samt presentera en sammanfattning av resultatet. Här följer även en sammanfattning av de observationer som gjorts i verksamheterna.

4.1 Intervjufrågor

• När du sitter i en grupp med barnen och har någon slags aktivitet, vad gör du då?

Fem pedagoger pratar om att de har en samlingsaktivitet där de vill göra barnen delaktiga. Tre pedagoger vill att aktiviteten ska utgå från barnen och deras intresse. Tre av pedagogerna svarar att de är ledare för gruppen. En pedagog benämner sig själv som medforskare. Två av pedagogerna säger att de försöker styra barnen till att vara delaktiga och att komma fram till något i aktiviteten.

• Vad kallar du aktiviteten för?

Alla respondenter säger att de har samling, men tre nämner att namnet kan variera beroende på vad det är för aktivitet. En pedagog tycker att benämningen samling är förlegad och vill hellre benämna aktiviteten möte eftersom hon tror att barnen känner sig mer delaktiga då. Två av pedagogerna säger till barnen att de ska samlas för att göra något. En av pedagogerna säger att de har samling och beskriver samlingen som ett ämne som ska läggas fram.

• Benämner du aktiviteten på samma sätt beroende på om det är fler eller färre barn som deltar.

Alla pedagogerna svarar att de benämner aktiviteten på samma sätt oavsett om det är fler eller färre barn när de samlas för att göra något. En respondent svarar att hon inte brukar ”köra” den samling som hon har i vanliga fall om det är jul och bara fem barn är närvarande. Hon väljer då att ha fruktstund i stället. Sedan säger två av respondenterna att efter den dagliga morgonsamlingen delas barnen så att de är färre till antalet och då kallar de aktiviteten för grupper. När pedagogerna talar om grupperna säger de att barnen är mer delaktiga om de jämför med den stora morgonsamlingen.

15

Efter våra tre huvudfrågor övergick intervjuerna till en mer samtalsliknande form och då valde vi att ställa flera öppna följdfrågor. Här följer en sammanfattning av pedagogernas svar med utgångspunkt i våra frågeställningar.

4.2 Innebörd av samlingen för pedagoger i dag

Under samtalen pratar pedagogerna om vad samlingen innebär för dem i dag och beskriver hur samlingen ser ut, de talar om att barnen är med och diskuterar. Barnen är med och planerar samlingarna utifrån deras intresse. Pedagogerna lyssnar därför på barns samtal, till exempel under måltiderna för att kunna spinna vidare på deras intresse och diskutera i kommande samlingar. En pedagog pratar om att de delar in barnen i smågrupper och mognadsgrupper för att barnen ska få ut så mycket som möjligt av aktiviteten. Det är ett mer undersökande arbetsätt och barnen får styra på ett annat sätt. En av pedagogerna talar om att hon och hennes kollegor är inne i en annan fas där de ser på barnet på ett annat sätt än tidigare, den pedagogiska synen har förändrats.

4.3 Hur ser pedagogerna på yrkesrollen

Pedagogerna talar också om hur deras egen yrkesroll har förändrats i aktiviteten samling under deras verksamma år, de beskriver hur samlingarna gick till när de började jobba. Alla respondenterna säger att förr var samlingen mer styrd av pedagoger som ville förmedla kunskap till barnen. Två av dem nämner att de arbetade efter en årsklocka som pedagogerna hade bestämt. De nämner att alla barn skulle göra samma sak för att det skulle vara rättvist och de hade färdigtryckta mallar som barnen skulle använda sig av för att lära sig något. En pedagog säger att de aldrig hade koll på om barnen hade lärt sig något. Några pratar också om att förändringar i yrkesrollen kan bero på att utbildningen är annorlunda jämfört när de själva läste till förskollärare. En annan förändring som respondenterna berättar att de gjort för att stärka sin yrkesroll är att de numera kallar sig för mentorer för barnen. Pedagogerna vill anamma lite av skolan, de upplever att skolans roll är viktigare än förskolans. Samtidigt tvekar de på om det är ett sätt att höja statusen i förskolan eftersom en pedagog säger ” vi får se om det hjälper”. Hon uttrycker att föräldrarna är nöjda bara de får en plats till sitt barn så att de kan gå till sitt arbete.

16

4.4 Förändringar under pedagogernas

yrkesverksamma år

Pedagogerna pratar om olika bidragande faktorer som har lett till förändring i aktiviteten samling under deras yrkesverksamma år. Två pedagoger talar om samhällets förändring och de tror att det är kan vara bidragande orsak till att förskolan väljer att ändra innehållet i aktiviteten samling. I alla intervjuerna nämner pedagogerna läroplanen för förskolan som en bidragande faktor till ett förändrat arbetssätt. I tre av intervjuerna säger pedagogerna att de tror att revideringen av densamma har gjort att en förändring har skett just i aktiviteten samling. De uttrycker att barnen ska få större ansvar och delaktighet. Två av pedagogerna uttrycker en svårighet att ändra sitt arbetssätt, en säger att barnen ska styra mer själva men har de svårt för det så kan man ge lite tips och ledtrådar så att de ändå går den vägen som förskolläraren hade planerat. En annan pedagog nämner läroplanen som en ram att använda sig av i verksamheten, ett redskap som barnen också har nytta av. En av pedagogerna säger att det kan vara ett generationsbyte bland pedagogerna som gör att aktiviteterna i förskolan förändras. En annan respondent säger att de som jobbat länge i förskolan och är villiga att följa med i utvecklingen visst kan ”hänga med” i samhällets utveckling och det som sker i förskolan. En annan bidragande faktor som nämns som orsak till att hänga med i förändringar är att det anställs nyutbildad personal med andra erfarenheter än vad de själv har. Att ta emot högskolestudenter nämns också som ett sätt att ”hänga med”. Att personalen är drivande och vill förändra nämner en pedagog som att pusha och sparka framåt, hon anser att det är en bidragande faktor till att det skett förändringar på hennes förskola.

En annan förändring som några av pedagogerna talar om är hur barnen är i dag jämfört med när de började jobba. En av pedagogerna säger att barn får lov att uttrycka sig och vara som de är, utforska mer på sitt eget sätt i dag om hon jämfört med hur det var för tio år sen. En av pedagogerna tycker att barnen är mycket mera egocentriska i dag precis som hela samhället och en annan säger att barnen inte är så lydiga som de var förr, på gott och ont. De nämner också att fokus för barnens intresse i dag mest ligger på Tv-spel och datorTv-spel och då vill pedagogerna komplettera i förskolan och göra något

17

annat. En pedagog berättar att hon hellre använder sig av flanosagor i samlingen än digitala verktyg, hon uttrycker en osäkerhet kring att använda sig av digitala verktyg. Förändringar i förskollärarens uppdrag är också ett samtalsämne som kom upp. De talar om andra förutsättningar med fler barn i barngrupperna och en ökad arbetsbelastning i fråga om pappersarbete och dokumentation vilket leder till de inte kan vara med barnen så mycket som de önskar.

4.5 Facebookfrågorna

Vi valde att utgå från en fråga som vi kunde använda oss av som ett redskap för att få syn på hur yrkesverksamma pedagoger uttrycker sig och talar kring aktiviteten samling. Frågan vi ställde löd: Vi har sett en förändring i förskolan kring aktiviteten samling. I dag benämner vissa förskolor samlingen med ett annat namn. Vad säger ni och varför? Sammanfattning av svaren:

Vi fick sammanlagt nio svar av våra kurskamrater, två benämner aktiviteten som att samlas, sex svarade samling och en sa att hon benämner det som att ha möte. Åtta personer svarar att det är en planerad aktivitet och fem personer svarar att aktiviteten kan innehålla allt.

En svarar att ingen förändring har skett på femton yrkesverksamma år. En av pedagogernas svar visar på ett förändrat förhållningssätt i aktiviteten samling om man jämför med hur det var förr. Hon talar om ett utbyte mellan barn och pedagoger som sker i jämlikhet. Detta svar visar på en pedagog som har genomgått en förändring eftersom hon jobbat ett antal år i förskolan.

I Facebookgruppen Pedagogiska tips och trix för förskollärare fick vi femton svar och elva pedagoger benämner aktiviteten som samling, två säger möte, en säger barnråd och en benämner det som reflektion. Tre av svaren visade på en lärarstyrd och väldigt traditionell inställning. En pedagog talar om att träna barnen i olika aktiviteter där en av aktiviteterna som barnen tränar på är att lyssna och visa respekt för varandra eftersom hon tycker att det råder brist på detta. En annan pedagog talar om den traditionella gången i samlingen och vill gärna följa barnens initiativ men menar att de inte kan få föreslå saker som de själva inte känner till. Pedagogen tycker därför att samlingen ska

18

vara tillfälle för introduktion samtidigt som hon anser att samlingen inte är mer ”lärande” än något annat som sker i förskolan. Hon poängterar dock att hon inte vill avbryta för samling om barnen är djupt inne i en lek och det visar på en respekt för barnens lek. En av de tre pedagogerna talar om att de äldre barnen får leda samlingen genom att lägga upp momenten själva och därigenom lär de sig de sociala koderna som förväntas i en samling.

De andra svaren ger en bild av pedagoger med ett förändrat förhållningsätt i förhållande till hur de flesta samlingar hölls förr där förskolläraren skulle förmedla kunskap till barnen. De ger en bild av sig själva som medupptäckare där de reflekterar tillsammans med barnen på barns villkor. De talar om demokrati och allas värde vilket tyder på att de själva tagit ett steg tillbaka från den barnsyn som rådde förr och att barnen nu är mer jämställda med de vuxna, de beskrivs som egna individer med eget inflytande. De ger också en bild av ett flexibelt arbetssätt där barnen är i fokus och inte den planerade aktiviteten.

4.6 Observationer

När vi observerade samlingarna på de båda förskolorna tittade vi på pedagogernas roll i aktiviteten. Vi observerade hur pedagogerna pratade och interagerade med barnen. Sammanfattning av observationerna:

På förskola B var samlingen en aktivitet där pedagogen hade det mesta talutrymmet. Detta säkerställde vi genom att räkna i vårt transkriberade material hur många gånger en vuxen pratar och hur många gånger ett barn pratar. Vi reflekterade även över vad som sades och på vilket sätt pedagogen pratar till eller med barnen. Det var en vuxenstyrd aktivitet där pedagogerna ville förmedla sin kunskap om saker som årstider, månader och dagar. Det kan liknas vid ett traditionellt läxförhör i skolan där pedagogen hela tiden är ute efter ett rätt svar. Om barnen inte ger det rätta svaret fortsätter pedagogen att fråga andra barn och fortsätter sin aktivitet tills hon får det svar hon vill ha. Pedagogen lyssnar inte in barnens svar utan är snabb med att försöka få fram det svar hon vill ha. Ett exempel på detta är när pedagogen frågar barnen varför man vänder blad i almanackan. Barnen svarar att dagarna är slut, men detta anses inte som ett rätt svar enligt pedagogen. Hon vill ha till svar att det är ny månad. Lyssnar man på barnens

19

tankegång så tänker barnen helt rätt, när dagarna i en månad är slut så börjar en ny. Det svaret borde kunna ses som ett ”rätt” svar beroende på hur man tolkar frågan.

Vi kan se ett tydligt mönster där pedagogerna delar in verksamheten i ämneskategorier, de benämner räkning och då tränas barnen i siffror på vita tavlan, de pratar kring veckodagar och då pratar de kring bokstäver. Pedagogen säger:

- Då är det torsdag, alla får tänka lite här, här hittade jag torsdagslappen och det börjar med bokstaven T och så var det ett O, där så då vet jag att där står torsdag, torsdag. (Observation förskola B, 2014-10-16)

Samlingstillfällena varar mellan fyrtio till femtio minuter och barnen förväntas sitta stilla och lyssna hela tiden, ändå upplever vi tillfällena som stressiga. Pedagogerna har planerat att få med mycket i denna långa samling. Aktiviteten stressas igenom eftersom den är planerad och måste slutföras inom en tidsram. Efter samlingen har de ännu en aktivitet som de vill att alla barnen ska göra och i slutet av samlingen säger de:

- Så nu kan ni få göra en sån så därför tyckte jag att vi kan äta frukt meddetsamma nu så vi kan börja på det här, så vi blir färdiga. (Observation förskola B, 2014-10-20)

De rör sig kring många olika ämnen i samma samling och skyndar på för att hinna med nästa aktivitet som pedagogerna planerat för barnen. De berättar också för barnen vad de ska göra sedan och förklarar för dem hur det ska gå till och att pedagogerna kommer behöva hjälpa dem med vissa moment i aktiviteten eftersom barnen inte kommer kunna klara av dessa själva. Hon håller upp en mall på det som ska tillverkas och förklarar steg för steg hur barnen ska göra:

- Den är lite svår att göra men man får använda sax och då klipper man runt så här, fröknarna ska hjälpa er att klippa ut ögon, näsa och munnen. Sen är här streck runt om ni ska klippa precis i strecket och man måste klippa två stycken. (Observation förskola B, 2014-10-29)

På förskola A ser samlingstillfällena ut på ett annat sätt. Pedagogerna här ger barnen ett helt annat utrymme i aktiviteten. När vi räknar i vårt transkriberade material så pratar barn och pedagoger ungefär vid lika många tillfällen. Den stora skillnaden vi kan se är när vi i vårt analysarbete börjar titta på vad som sägs och hur mycket som sägs. Detta kommer att diskuteras vidare i analyskapitlet. Samlingstillfällena kunde här pågå i tjugo

20

till fyrtio minuter men kändes inte stressiga till skillnad från den andra förskolan. Att det ibland tog tid berodde på att pedagogerna tillsammans med barnen försökte ta reda på saker som de var intresserade av. Det tog ibland lång tid eftersom barnen tilläts att tänka, fundera och komma med förslag som de alla undersökte tillsammans. Det fick lov att ta sin tid och varken pedagogerna eller barnen upplevdes som stressade. Pedagogerna gav hela tiden feedback tillbaka till barnen, lät dem känna efter och försöka sätta ord på sina känslor. De pratade inte om rätt eller fel utan försökte tillsammans komma fram till olika svar. Pedagogerna utgav aldrig sig själva för att vara någon som sitter inne med kunskapen utan ville tillsammans med barnen uppleva och söka svar. Det upplevs mer som ett samtal mellan barnen och pedagogerna där pedagogerna bekräftar att de hör barnens tankar och bollar idéer mellan sig och barnen, det kunde låta så här:

- P2: ja man kan göra en massa med saker med lera. - B1: Ja en matta.

- P2: men vad kommer leran ifrån då? Är det någon som vet det? - B5: Ingenting.

- B1: en butik.

- P2: en butik? Jaha men varför, varför, var får butiken leran ifrån? - B1: Ehh, det är bara för dom gör lera.

- B6: och så kör en bil det till, till affären. - P2: ok, och vart kommer bilen ifrån då? - B6: deeeen ehh, nån ser till att köra den.

- P2: det är någon som kör den ja, men vart hämtar han leran då? Han som kör bilen? (Observation förskola A, 2014-10-13)

I slutet av samlingen så kunde pedagogerna ibland sammanfatta och benämna alla de begrepp som de pratat kring under aktiviteten som någon slags bekräftelse på det barnet upplevt. Här blev det också tydligt för pedagogerna själva vilka ämneskategorier de rört sig kring på ett sätt utan att det blivit som en traditionell lektion.

21

5 Analys

Här kommer vi att analysera vårt material med utgångspunkt i tidigare forskning med relevans för vårt syfte och våra frågor:

• Vad är förskollärarens roll i aktiviteten samling i förskolan?

• Har förskollärarens roll i samlingen förändrats över tid och vad kan det i så fall

bero på?

• Upplever yrkesverksamma pedagoger i förskolan att det skett en förändring i aktiviteten samling?

Genom att jämföra vår litteraturstudie med våra intervjuer och observationer har vi sett en förändring i aktiviteten samling. I våra intervjuer beskriver pedagogerna aktiviteten samling som ett tillfälle där alla barn samlas, i denna samling deltar cirka tjugotre barn både på förskola A och på förskola B. En skillnad vi såg mellan de olika förskolorna var att på förskola B hade pedagogen en styrande roll vilket vi inte kunde se på förskola A. Några av de intervjuade pedagogerna benämner ibland aktiviteten som grupper, möte och att samlas, då består gruppen av cirka sex barn. I den aktiviteten ges barnen oftast större delaktighet och inflytande, där pedagogen ser sig själv som medforskare. Genom den historiska litteraturstudien kan vi se att en förändring av förskolan har skett i takt med samhällets förändring och i sin tur har den även påverkat yrkesrollen. Samlingen var detaljplanerad i förutbestämda punkter som förskolläraren skulle gå igenom enligt Olofsson (2010). Detta kan jämföras med Brodin och Hylander (1999) som menar att de som jobbat många år i förskolan inte längre har så stor användning av sin kunskap. Numera ser man hellre på barns resurser än på deras behov och på grund av detta så måste den vuxna söka kunskap tillsammans med barnen för att ge dem stöd att kunna utvecklas. En av respondenterna har valt att använda sig av benämningen möte istället för samling, hon tror att barnen känner större delaktighet i aktiviteten. Ett svar som vi fått av alla respondenter är att samlingen förr var mer pedagogstyrd och ett tillfälle där man ville förmedla sin kunskap till barnen. Under våra observationer såg vi en skillnad mellan de två förskolorna. På förskola B var fortfarande samlingstillfällena väldigt vuxenstyrda och pedagogerna hade mest talutrymme. Alla förskollärarna som

22

intervjuades på denna förskola säger att deras roll i samlingen är att leda barnen men samtidigt säger de att de vill ge barnen lite inflytande. Under våra observationer såg vi att barnen saknade inflytande över samlingen fast pedagogerna i intervjuerna påtalar att de vill ge inflytande. Vi såg också att innehållet i samlingen alltid var förutbestämd av de vuxna. Olofsson (2010) påpekar att pedagoger fortfarande förmedlar sina kunskaper, vilket resultatet av våra intervjuer och observationer på förskola B pekar på. På förskola A kunde vi se att pedagogerna hade gjort en förändring, här var barnen mer delaktiga i samlingen och pedagogerna hade helt gått ifrån den gamla förmedlingspedagogiken. Talutrymmet i samlingen var mer jämnt fördelat mellan barn och pedagoger eftersom det förs en dialog mellan den vuxne och barnen. Pedagogens roll blir alltså inte att vara informant utan medforskande med barnen. De verkade se barnen som kompetenta och mer jämställda med de vuxna. Brodin och Hylander (1999) skriver att en av pedagogernas uppgift i förskolan är att betrakta barnet som kompetenta kunskapssökare. Barnet utvecklas och stimuleras med hjälp av den vuxne som fungerar som en slags följeslagare. Pedagogerna på denna förskola benämner sig som medforskare och detta bekräftades genom våra observationer. I en del av svaren som vi fick in på vår frågeställning genom sociala medier pratar pedagogerna om att de ser barnen som mer jämställda med de vuxna.

Samling är en av förskolans aktiviteter som har förändrats och en orsak till förändringen kan bero på att förskollärarens yrkesroll och barnsyn har förändrats. Alla respondenterna nämner en förändring i samlingen och de säger också att läroplanen bidragit till ett för dem förändrat arbetssätt. Hälften av de som vi intervjuade säger att revideringen har gjort att en förändring skett i aktiviteten samling. En pedagog nämner att läroplanen fungerar som en ram att använda sig av och att barnen också har nytta av den. Revideringen innebär att förskolläraren har det övergripande ansvaret, förskolan har fått en egen skolform och att det numera krävs en lärarlegitimation för att bli anställd som förskollärare. Förskollärarna har länge kämpat med att höja statusen i sin yrkeskategori och till skillnad mot lärarna i skolan har förskollärare inte ansetts vara ett professionellt yrke enligt Berntsson (1999). Ett försök till att höja statusen nämns i en intervju där en av pedagogerna säger att de numera kallar sig för mentorer för barnen. Denna ändring gjorde de för att de ville anamma lite av skolans språk eftersom de upplever att skolans värld är viktigare än förskolans. Detta uttalande kan i och för sig

23

också tolkas som att lärarnas yrkesroll är viktigare än förskollärarnas. Något annat som blev tydligt för oss under våra intervjuer med pedagogerna var skillnaden i deras yrkesspråk. Granström (2007) skriver att yrkesspråk inte bara är att kunna benämna olika saker utan att även kunna se samband, orsaker och förklaringar till sådant som dyker upp i arbetet. Förskollärarna i våra intervjuer som har jobbat längst i verksamheterna har ett mer allmänt vardagsspråk när de pratar om förskolan och sin yrkesroll. De pedagoger som jobbat på de båda förskolorna inom en tidsram av 10 år har ett helt annat sätt att uttrycka sig på. I intervjuerna kan de koppla ihop sitt arbetssätt med rådande teorier, läroplanen och vetenskaplig grund. Detta ger ett professionellt intryck och kan ses som en strävan i att höja förskollärarnas status. En nackdel med att använda sig av sitt yrkesspråk kan leda till språkförbistringar mellan pedagoger och föräldrar.

De pedagoger vi intervjuade och som har jobbat länge i verksamheten pratar också kring sina svårigheter att hänga med i förskolans utveckling och hur viktiga de nyutexaminerade förskollärarna är i verksamheten. De ser stora skillnader på sin egen utbildning och dagens högskoleutbildning och uttrycker att deras kompetens inte alltid räcker till för de krav som idag ställs på förskolläraren. En yrkeskår och dess kunskaper ska vara vetenskapligt grundade och de som utövar yrket ska kunna behärska den forskning och de teorier som ligger till grund för yrkets praktik enligt Berntsson (1999). Respondenterna påtalar också vikten av att fortbilda sig för att kunna hänga med i aktuell forskning och för att kunna driva förskolans arbete framåt. En av respondenterna säger att det inte räcker med att gå korta kompetenshöjande kurser. Detta får oss att undra vilken slags kompetenshöjning som behövs för de pedagoger som har den äldre versionen av utbildning. Är deras utbildning tillräcklig för att kunna uppnå de krav som ställs på förskolläraren i dagens läroplan? Något annat som togs upp av de äldre pedagogerna på förskolorna var svårigheter att hänga med i samhällets och med det förskolans digitala utveckling. Brodin och Hylander (1999) skriver att kunskap blir inaktuell i takt med att den tekniska utvecklingen går framåt i snabb takt. Respondenterna uttrycker en svårighet med det tekniska, en pedagog hänger inte med inom IKT och har valt bort vissa digitala redskap i sitt arbete. Även detta innebär en svårighet för de äldre förskollärarna att kunna utföra sitt uppdrag eftersom det står i läroplanen att man i förskolan ska använda sig av media och informationsteknik.

24

5.1 Slutsats

Här kommer vi att redovisa de slutsatser vi kommit fram till i vårt arbete utefter syftet och frågeställningarna.

Vårt syfte var att försöka ta reda på om det skett en förändring i aktiviteten samling Vi undrade också om det fanns någon förändring i aktiviteterna samling och i så fall vad den förändringen kunde bero på. Syftet var också att undersöka i vilken mån samlingen speglar förskollärarens förändrade yrkesroll i strävan efter att bli en profession. De flesta pedagoger menar att samlingen är en mer vuxenstyrd aktivitet men de uttrycker samtidigt att de vill ge barnen mer inflytande. När några av pedagogerna talar om att samla barnen i mindre grupper så benämner de aktiviteten som ett tillfälle för barnen att vara delaktiga i sitt lärande och benämner också aktiviteten vid annat namn så som möte, grupper eller bara att samlas. Pedagogerna uttrycker vikten av kompetenshöjning och nyutbildad personal med utbildning som är mer relevant i förhållande till dagens samhälle och även till de digitala verktyg som används i dag. En påverkan på förskollärarens yrkesroll i strävan efter att bli en profession kan vara revideringen av förskolans läroplan, att förskolan blivit en egen skolform och att det numera krävs lärarlegitimation för att arbeta i förskolan. Pedagogerna talar om en samhällsförändring och de tror att det är en bidragande orsak till att förskolan väljer att ändra innehållet i aktiviteten samling.

5.2 Diskussion

Vi har sett att det har skett en stor förändring i aktiviteten samling genom förskolans historia. Pedagogens roll i samlingen har gått från att vara en tydlig förmedlingspedagog till en medforskare tillsammans med barnen. Pedagogens roll kan dock se olika ut på de olika förskolorna beroende på just den förskolans arbetssätt. I dagens samhälle och med dagens barn krävs det att man har ett förändrat arbetssätt men på den ena förskolan kunde vi inte se så mycket av denna förändring. Vi undrar om detta kan bero på en bristande inblick från ledningen i verksamheten och att det där finns många aktiva pedagoger med en äldre utbildningsform. Vi har också sett en skillnad mellan pedagogerna som har jobbat länge i verksamheten och på de som är relativt nyutbildade.

25

En skillnad vi har sett är sättet de talar med barnen i samlingstillfällena. En annan skillnad vi har sett är hur de talar om sitt yrke och sina arbetsuppgifter. De som arbetat länge använder sig oftare av ett mer vardagligt språk. De som är relativt nyutexaminerade har ett yrkesspråk, de använder sig av begrepp som är kopplade till aktuell forskning och som vilar på vetenskaplig grund. Att använda sig av ett yrkesspråk kan bidra till att höja statusen på förskolläraryrket. Jämfört med läkaryrket som alltid har varit en profession med eget yrkesspråk och hög status så kanske ett yrkesspråk inom förskolan kan bli ett sätt att höja förskollärarnas status? En nackdel kan vara att det kan leda till kommunikationssvårigheter i samtal mellan pedagoger och föräldrar. Pedagogerna på förskola B uttrycker att de hela tiden måste förenkla sitt språk i vissa samtalssituationer.

En slutsats som vi kunnat dra av allt vår insamlade empiri är att pedagogen själv måste ha ett intresse och vilja till att följa med i utvecklingen och förändringar inom förskollärarens uppdrag. Vi har sett att det är möjligt för pedagoger att följa med i utvecklingen trots att de har jobbat i många år. Det krävs en vilja att utveckla sina egna kunskaper och ett intresse för verksamheten. För att säkerställa att de praktiserande förskollärarna har tillräckligt med kompetens att utföra sitt uppdrag krävs det numera att de som arbetar i förskolan har lärarlegitimation. Något vi har reflekterat över som är värt att forska vidare kring skulle kunna vara förskollärarlegitimationens giltighet. Behöver pedagoger uppdatera sina kunskaper efter ett visst antal år för att kunna följa med i aktuell forskning och nya rön?

26

6 Referenser

Abbott, A (1988) The system of professions: An essay on the division of expert labor. Chicago: University of Chicago Press

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber

Berntsson, Paula, (1999) Förskolans läroplan och förskolläraryrkets professionalisering.

Pedagogisk forskning i Sverige 1999. Årg 4, NR 2, s 198-211. ISSN 1401–16788

Brodin, Marianne & Hylander, Ingrid (1998). Att bli sig själv: Daniel Sterns teori i

förskolans vardag. 1. uppl. Stockholm: Liber

Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002).

Stockholm: Vetenskapsrådet. Tillgänglig på internet: http://www.cn.se/webbshop_vr/ pdfer/etikreglerhs.pdf

Granström, Kjell (2007) Språket är tankens redskap. Pedagogiska magasinet 2007-02-13. Tillgänglig på internet: http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2007/02/13/spraket-ar-tankens-redskap

Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid. (2000) Omsorg- en central del av förskolepedagogiken: Exempel måltiden. Pedagogisk Forskning i Sverige. Årg 6, NR 2, s.81-101.

Krag Jacobsen, Jan (1993). Intervju: konsten att lyssna och fråga. Lund: Studentlitteratur

Linryd, Anna-Mi (red.) (2010). Från koltbarn till förskoleelev: femtio års tillbakablick

på förskolläraryrket och på barnomsorgen i Karlstad. Karlstad: Karlstads kommun Läroplan för förskolan Lpfö 98. (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på Internet:

http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Löfdahl, Annica, Hjalmarsson, Maria & Franzén, Karin (red.) (2014). Förskollärarens

27

Olofsson, Britta (2010). Meningsfull samling i förskolan. Stockholm: Lärarförbundets förlag

Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Rubinstein Reich, Lena (1996). Samling i förskolan. Lund: Studentlitteratur

Selander, S (1989): Förvetenskapligande av yrken och professionaliseringsstrategier. I S. Selander (red): Kampen om yrkesutövning, status och kunskap. Lund: studentlitteratur

Smeby, Jens-Christian (2011) Profesjonalisering av førskolelæreryrket? Arbetsmarknad

& arbetsliv 17(4), s.43-58 (15 s.)

Tallberg Broman, Ingegerd (1988). Fröbel, barnträdgården och kvinnorna. Malmö: Lärarhögskolan, Nr 494

Warne, Albin (1951). Förskoleåldern som pedagogiskt problem: en historisk översikt. Stockholm: Diakonistyr bokförlag

Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi (2005). Lyssnandets pedagogik: etik och