"Jo, men där är det ett glapp det är ju så..."

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

”Jo, men där är det ett glapp det är ju

så…”

Arbetsförmedlares perspektiv på arbetet med ungdomsarbetslöshet i

Landskrona stad

”Well, there is a gap, it´s like that…”

Employment officers perspective in their work with youth

unemployment in Landskrona stad

Mattias Lindgren

Helene Löfgren Larsson

Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp

Datum för slutseminarium: 2016-06-01

Examinator: Hilma Holm

Handledare: Johan Cato Fakulteten för

3

Sammanfattning

Syftet med uppsatsen är att undersöka arbetsförmedlare som arbetar med ungdomar i åldern 18-24 i Landskrona stad, hur deras perspektiv är på ungdomarnas möjligheter respektive hinder att få ett arbete, hur de kan öka sysselsättning för ungdomarna och även vilket stöd som finns för ungdomarna och om det möjligen behövs annat. Utifrån detta har tre frågeställningar formulerats: Vilka möjligheter respektive hinder ser arbetsförmedlare för ungdomar i åldern 18-24 i Landskrona stad att få arbete? Hur arbetar arbetsförmedlare i Landskrona stad för att öka möjligheterna till arbete för arbetslösa ungdomar i åldern 18-24? Vilket stöd utifrån arbetsförmedlarnas perspektiv har ungdomarna i åldern 18-24 och vad saknas möjligen? Tidigare forskning påvisar att socialt nätverk och utbildning är viktigt och att arbetslöshet leder till psykisk ohälsa och utanförskap. Vidare visar en internationell undersökning att svenska ungdomar får stort stöd av svenska myndigheter i jakten på ett arbete medan en svensk undersökning tar upp att arbetsförmedlare inte förmedlar arbete längre och är likgiltiga inför sitt arbete. Den teoretiska utgångspunkt som uppsatsen använder är Careership en karriärteori med bland annat begrepp som habitus,

fält och kapital. Därutöver används Erving Goffmans begrepp stigma för att analysera

empirin. Slutsatsen är att ungdomarnas arbetsmöjligheter beror på många variabler som socialt nätverk, arbetsmarknadsåtgärder, den egna viljan till förändring och arbetsförmedlares tid för ungdomarna. Allt detta inverkar till ungdomars framgång på arbetsmarknaden. Med andra ord är det en komplex situation där många saker ska stämma överens för att få rätsida på ungdomsarbetslösheten.

4

Förord

Först och främst vill vi tacka alla våra informanter som gjorde det möjligt för oss att genomföra vår undersökning. Ett stort tack till vår handledare universitetslektor Johan Cato för all feedback och utvecklande diskussioner. Vi vill även tacka våra respektive, Thea Bisgaard och Jim Larsson som möjliggjort vår skrivprocess även om den ibland inkräktat på familjetid.

Arbetsfördelning

Vi upplevde tidigt att våra skrivsätt kompletterade varandra därför valde vi att skriva samtliga delar i uppsatsen helt tillsammans. Vi har inte hela tiden haft samma tankar om vad vi skulle skriva men efter livliga diskussioner har vi alltid enats om den bästa lösningen för vår uppsats.

5

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 7

1.1 Syfte och frågeställningar ... 8

1.2 Arbetsförmedlingens uppgift ... 8

1.3 Disposition ... 8

2. Tidigare forskning ... 10

2.1 Det sociala nätverkets betydelse för att få arbete ... 10

2.2 Arbetslöshet – ett utanförskap och hinder i sig för arbetslösa att få arbete ... 12

2.3 Arbetsförmedlares roll som förmedlare av arbeten ... 12

2.4 Kunskapslucka ... 13 2.5 Sammanfattning ... 14 3.Teori ... 15 3.1 Careership ... 15 3.2 Stigma ... 16 3.3 Sammanfattning ... 17 4. Metod ... 18

4.1 Metodval och metoddiskussion ... 18

4.2 Urval ... 19 4.3 Datainsamling ... 19 4.4 Analysmetod ... 20 4.5 Etiska ställningstagande ... 21 4.5.1 Informanter ... 21 5. Resultat ... 22 5.1 Möjligheter ... 22 5.2 Hinder ... 24 5.3 Arbetsförmedlares arbetssätt ... 26

5.3.1 Arbetsförmedlarnas arbetssätt för att hjälpa ungdomar ut i arbete ... 26

5.3.2 Förbättringar av arbetssätt ... 26

5.4 Stöd ... 27

5.4.1 Hur arbetsförmedlarna stödjer arbetssökande ... 27

5.4.2 Arbetsförmedlares önskan om hur stödet bör utvecklas ... 28

5.5 Sammanfattning ... 28

6. Analys ... 31

6.1 Möjligheter ... 31

6.2 Hinder ... 32

6.3 Arbetsförmedlares arbetssätt ... 33

6.4 Arbetsförmedlarnas stöd till ungdomar ... 34

6.5 Sammanfattning ... 35

7. Diskussion ... 37

7.1 Metodens betydelse för resultatet ... 37

7.2 Teoriernas betydelse för analysen av resultatet ... 37

6

7.4 Förslag på vidare forskning ... 40 8. Referenslista ... 41 Bilaga 1 Intervjuguide

7

1. Inledning

Det har nog inte undgått någon att det idag råder hög ungdomsarbetslöshet i Sverige, och att det i folkmun råder skilda uppfattningar om hur den kan lösas. I Sverige är ungdomsarbetslösheten 12,7 procent och i Skåne är siffran ännu högre, hela 16,7 procent. Det finns många kommuner i Skåne som har problem, däribland Landskrona stad som uppnår 22,7 procent i Arbetsförmedlingens mätning från februari 2016 (Arbetsförmedlingen 2016). Geografiskt ligger Landskrona stad enligt deras hemsida ypperligt bra, med mindre än en timmes pendling till Köpenhamn och närheten med tåg till både Lund, Malmö och Helsingborg (Landskrona stad 2016). Arbetsförmedlingen i sin tur bidrar med olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att öka ungdomars möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden (Annetorp Hörnsten m.fl. 2015, 79). Trots detta hävdar Peter Håkansson (2014, 54) att sociala kontakter är den faktor som huvudsakligen genererar i arbete för ungdomar.

Arbetsförmedlingens prognoser visar att ungdomar med god utbildningsbakgrund står närmst arbetsmarknaden av det totala antalet arbetslösa (Annetorp Hörnsten m.fl. 2015, 79). Caroline Tovatt (2013, 39-40) framhåller emellertid att en gedigen utbildning inte är en garant för att någon ska få tillträde på arbetsmarknaden. Hennes studie pekar även på att kontaktnätet idag är ingången till arbetsmarknaden men även att andra kapital kan tänkas behövas, såsom ett rikligt ekonomiskt kapital. Håkansson (2014, 54) går ett steg ytterligare i sin argumentation och hävdar att tillgången på ett socialt kontaktnät i stor grad fråntagit Arbetsförmedlingen dess roll att slussa ut arbetskraft. Roland Paulsen (2015, 43) menar att Arbetsförmedlingen inte längre gör skäl för sitt namn och han hävdar även i sin artikel att rapporter visar att en arbetsförmedlare inte förmedlar mer än cirka ”…tio osubventionerade arbete per år.” (Paulsen 2015, 43). I sammanhanget ska också beaktning tas till Thomas Kieselbachs (2003, 72) forskning, på internationell basis som betonar att ungdomar får rikligt stöd ifrån de svenska myndigheterna i sitt arbetssökande. Det råder alltså en delad uppfattning om hur väl arbetsförmedlare förmår att hjälpa ungdomar ut i arbete. Utifrån denna bakgrund har syftet för undersökningen växt fram.

8

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att utifrån arbetsförmedlare som arbetar i Landskrona stad, undersöka hur de ser på sitt arbete att matcha ungdomar ut på arbetsmarknaden. Uppsatsen avser även att utifrån arbetsförmedlares perspektiv undersöka ungdomars möjligheter respektive hinder i sitt arbetssökande, samt vilket stöd ungdomarna får och/eller saknar. Följande frågor använder vi oss av i uppsatsen:

 Vilka möjligheter respektive hinder ser arbetsförmedlare för ungdomar i åldern 18-24 i Landskrona stad att få arbete?

 Hur arbetar arbetsförmedlare i Landskrona stad för att öka möjligheterna till arbete för arbetslösa ungdomar i åldern 18-24?

 Vilket stöd utifrån arbetsförmedlarnas perspektiv har ungdomarna i åldern 18-24 och vad saknas möjligen?

1.2 Arbetsförmedlingens uppgift

Arbetsförmedlingens uppgift enligt staten är att ”…motverka arbetslösheten och förbättra arbetsmarknadens funktionssätt.” (Nationalencyklopedin 2016). Regering och riksdag tilldelar Arbetsförmedlingen likviditet utifrån konjunkturen på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen har till sitt förfogande olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är ett samlingsnamn på olika tjänster de kan erbjuda arbetslösa människor, exempelvis arbetsmarknadsutbildningar som ska förenkla anställningsbarheten, nystartsarbete som är en typ av praktik och de bedriver även platsförmedling för att matcha ut arbetslösa. (Nationalencyklopedin 2016).

1.3 Disposition

Uppsatsen består av sju kapitel där kapitel ett är detta som inleder och talar om uppsatsens syfte och frågeställningar. Kapitlet ger även kort bakgrundsfakta om arbetsförmedlingen och dess uppdrag. Kapitel två presenterar tidigare forskning om socialt nätverks betydelse, hinder och arbetsförmedlares sätt att förmedla arbete. I kapitel tre återfinns uppsatsens teoretiska utgångspunkter – Careership och Stigma. Vidare i kapitel fyra finns uppsatsens

9

metodval, urval, datainsamling och analysmetod. I kapitel fem redovisas resultatet av uppsatsens empiri. Uppsatsens analys hittas i kapitel sex, som är en analys av resultatet och de valda teoretiska utgångspunkterna. Näst sista kapitlet, kapitel sju är en diskussion kring resultatet utifrån metodval, teoretiska utgångspunkter och slutsatserna av uppsatsen, även förslag på fortsatt forskning är en del som återfinns där. Utöver dessa kapitel finns referenslista samt en bilaga med intervjuguiden.

10

2. Tidigare forskning

Kapitlet redogör för den tidigare forskning som är relevant för uppsatsens syfte och frågeställningar.

När vi studerar den tidigare forskningen i relation till vår problemformulering över hur arbetsförmedlare förmår att bistå unga att få ett arbete fokuserar vi på tre olika områden: det sociala nätverkets betydelse för att få arbete, arbetslöshet – ett utanförskap och hinder i sig för arbetslösa att få arbete och arbetsförmedlares roll som förmedlare av arbeten. Dessa utgör också rubriker i detta kapitel.

Under 2.4 kunskapslucka ger vi en beskrivning av de kunskapsluckor som finns inom den tidigare forskningen gällande arbetsförmedlares synsätt att bistå ungdomar med stöd till arbete.

2.1 Det sociala nätverkets betydelse för att få arbete

Tovatts (2013) syfte med avhandlingen ”Erkännandets Janusansikte – Det sociala kapitalets betydelse i arbetslivskarriärer” är att undersöka de informella processerna i hur förloppet går till när tjänster tillsätts via sociala nätverk som leder till att människor med respektive utan akademisk utbildning, däribland ungdomar, idag får ett arbete och sitt erkännande på arbetsmarknaden (Tovatt 2013, 17, 217). Tillvägagångssättet som Tovatt (2013, 17) arbetar utifrån för att kunna presentera sina resultat är en större kvalitativ metod där femtio informanter berättar om sina arbetsliv och bakgrunden till deras nuvarande situation på arbetsmarknaden. Den teoretiska ansatsen som Tovatt (2013) använder sig av för att analysera sitt empiriska material är Pierre Bourdieus sociologiska teori och de olika fyra kapitalformerna, ekonomiskt, socialt, symboliskt och kulturellt kapital, med särskild uppmärksamhet riktad till det sociala kapitalet (Tovatt 2013, 43-57, 61). Tovatts (2013, 218-220) studie visar att högskoleutbildning är en förutsättning för yrken med höga kvalifikationskrav. Emellertid är utbildningen inte en garant för om en person ska tillägna sig ett yrke som en universitets- eller högskoleutbildning är avsedd för. Tovatt (2013, 218-220) menar vidare att de ungdomar vars föräldrar har en akademisk bakgrund med ett stort

11

ekonomiskt kapital har bättre förutsättningar till att få arbete. Dessa ungdomar från välbärgade familjeförhållanden har större möjligheter att delta i flera sociala sammanhang och skapa sig ett rikligt nätverk (Tovatt 2013, 218-220). För yrken med låga kvalifikationskrav betonar Tovatt (2013, 220) att en akademisk utbildning inte fyller samma funktion. Med stöd ifrån informanterna i sin studie framhålls att arbetsgivare ser fördelar med att anställa personer med hög såväl som låg utbildning (Tovatt 2013, 220). Tillskillnad från högutbildade menar Tovatt (2013, 220) att lågutbildade inte i samma omfattning söker sig vidare till andra arbetsplatser. Då arbetsgivare gärna vill ha en balans mellan antalet som stannar kvar på arbetsplatsen och som söker sig bort till arbeten med högre kvalifikationskrav anställs ofta personal som endera har akademisk utbildning eller avsaknad av densamma (Tovatt 2013, 220).

Håkanssons (2013) artikel ”Varför är ungdomsarbetslösheten så hög i Sverige?” har syftet att undersöka hur ungdomsarbetslösheten har förändrats från slutet av 1800- talet fram till artikeln publicerades år 2013. Studien inriktar sig på att undersöka vilken roll ungdomars sociala nätverk har för utgången av arbeten (Håkansson 2013, 27). Det skiljer sig ifrån vår studie som vill undersöka vilka insatser som görs av Arbetsförmedlingen för att unga arbetssökanden ska komma ut i arbete. Håkansson (2013, 27) använder Bourdieus sociologiska teori i sin artikel och med begreppet socialt kapital menar han att avsaknaden av detta är en förklaring till den höga ungdomsarbetslösheten.

Yves Zenous (2013) internationella forskningsartikel ”Social interactions and the labor market” stödjer Håkanssons (2013) resultat om att det sociala nätverket i väldigt hög mån genererar arbeten. Zenou (2013, 308) undersöker utifrån Mark Granovetters teoretiska utgångspunkt, de svaga bandens styrkor, vad det är som leder till arbete för invånarna i Frankrike och Storbritannien. Zenous (2013, 308) resultat visar att arbetssökanden främst får arbeten genom sina kontakter. Av de som får arbete är det 50 procent som får arbete via sina närmsta kontakter (Zenou 2013, 310). För arbetslösa är det däremot kontakterna utanför den närmsta bekantskapskretsen, de svaga bandens styrkor, som genererar i arbete då kontakterna på längre avstånd till skillnad från de närmre många gånger innehar ett arbete (Zenou 2013, 323, 326). För ungdomar är det de närmre kontakterna som ger arbeten, 80 procent av arbetena ungdomar lyckas få sker via bekantskapskretsen eller släktingar. (Zenou 2013, 310).

12

2.2 Arbetslöshet – ett utanförskap och hinder i sig för

arbetslösa att få arbete

Kieselbach (2003) undersöker i sin forskningsartikel ”Long-Term Unemployment Among Young People: The Risk of Social Exclusion.” samspelet mellan arbetslöshet och social exkludering bland ungdomar. Kieselbach (2003) problematiserar med stöd utifrån den teoretiska utgångspunkten social exkludering hur arbetslöshet bland ungdomar skapar ett utanförskap som leder till ohälsa i en rad europeiska länder, bland annat Sverige. Ett gemensamt mönster som Kieselbach (2003, 72-73) ser mellan de olika länderna är att ungdomar med starka meriter såsom hög utbildningsnivå och arbetslivserfarenheter har en gynnsam position på arbetsmarknaden. Denna grupp av ungdomar hamnar sällan i ett utanförskap som långtidsarbetslösa (Kieselbach 2003, 72-73). Det finansiella och ekonomiska stödet de får ifrån omgivningen bidrar till att de blir aktiva aktörer på arbetsmarknaden (Kieselbach 2003, 73). Heidi Shierholzs och Kathryn Anne Edwards (2011, 1-3) för liknande resonemang i sin artikel ”The Class of 2011 – young workers face a dire labor market without a safety net” och hävdar att avsaknaden av gymnasieutbildning är den främsta anledningen till ungdomarnas arbetslöshet. Shierholzs och Edwards (2011, 1-3) utreder orsakerna till att ungdomar i USA är arbetslösa. Siffran över arbetslösa på 18.4 procent år 2010 var den värsta på över 60 år (Shierholz och Edwards 2011, 1-3). Ungdomarna med en gymnasieutbildning har en avsevärt lägre arbetslöshet, 9,3 procent att jämföra med 22,5 procent för de som inte har gymnasieutbildning (Shierholz och Edwards 2011, 1-3).

Välmåendet för de ungdomarna med låg utbildningsnivå är ofta dåligt hävdar Kieselbach (2003, 71-73). Långtidsarbetslösheten som ofta blir följden av att stå utanför arbetsmarknaden framkallar en stor oro inför framtiden att inte självständigt kunna finansiera sig, vilket beskrivs som skadligt för deras hälsotillstånd (Kieselbach 2003, 73).

2.3 Arbetsförmedlares roll som förmedlare av arbeten

Vår undersökning inriktar sig på att undersöka hur Arbetsförmedlare arbetar för att öka möjligheterna till arbete för arbetssökanden. Den tidigare forskningen vi fördjupar oss i är lite tudelad då Paulsens (2015) artikel ”Lydnadsmodus på Arbetsförmedlingen - En

13

kontextualisering av funktionell dumhet” menar att Arbetsförmedlingen som myndighet inte förmår att hjälpa sina arbetssökanden på grund av den höga arbetsbelastningen. Kieselbach (2003) menar i sin tur att arbetssökanden, däri ungdomar, får stort stöd av svenska myndigheter i sitt arbetssökande. För att visa denna meningsåtskillnad återges resultat från vardera artikel i nedanstående stycken.

Kieselbach (2003, 71-74) visar resultat om att ungdomar i Sverige, till skillnad från många andra länder i Europa, får stort stöd av sitt lands nationella myndigheter. I sina resultat visar han att praktik ses som en nyckelfaktor för att ungdomar ska kunna få arbete (Kieselbach 2003, 74). Ungdomarna som fortfarande är arbetslösa efter 100 dagar får hjälp av landets myndigheter via olika projekt att tillgodogöra sig betydelsefulla erfarenheter (Kieselbach 2003, 74).

Paulsens (2015, 47-48) studie visar hur arbetsförmedlare arbetar idag. Med utgångspunkt ifrån det empiriska materialet synliggör Paulsen (2015, 47-48) hur Arbetsförmedlingen gått ifrån att vara en myndighet som förmedlat arbete till att bli en kontrollinstans som avser att kontrollera om de arbetssökande söker arbete. Arbetsomfattningen gör också att arbetsförmedlarna inte hinner med alla sökanden de önskar att hjälpa (Paulsen 2015, 47). Det tillsammans med ett omständligt IT-system och en orimlig administrationsbörda gör att arbetsbelastningen blir så pass hög att en del av personalen utvecklar en likgiltig attityd till de arbetssökandes ärenden (Paulsen 2015, 47-48).

2.4 Kunskapslucka

Zenou (2013), Håkansson (2013), Tovatt (2013) framhåller att socialt kapital är avgörande resurser för människor att inneha för att kunna komma in på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlares egna uppfattningar om resurserna de förfogar över som tjänstemän har vi inte kunnat utläsa i tidigare forskning i någon djupare mån. Kieselbach (2003, 71-74) visar överskådligt i sitt resultat att svenska myndigheter erbjuder praktikperioder till arbetssökanden i syfte att detta ska leda till arbete. Med tidigare förvärvade kunskap förstår vi att det rör sig om Arbetsförmedlingen och därför är vår avsikt att få en djupare inblick i hur arbetsförmedlare arbetar för att hjälpa ungdomar ut i arbete. Paulsens (2015, 47-48) resultat om att Arbetsförmedlingen inte förmedlar arbete utan endast är en överbelastad

14

kontrollinstans med anställda som tappat engagemanget att hjälpa sina arbetssökanden, öppnar upp nya frågor för oss om det är ett förhållningssätt som vanligen förekommer bland arbetsförmedlare. Ett område som vi finner som outforskat efter att ha gått igenom den tidigare forskningen är vilket stöd som tillämpas av arbetsförmedlare för att underlätta arbetssökandes väg mot arbete. Att med hjälp av kvalitativa intervjuer har vi sett en möjlighet att undersöka arbetsförmedlares egna utsagor av hur de stödjer sina arbetssökanden.

2.5 Sammanfattning

Delar av den tidigare forskning som uppsatsen bygger på undersöker likt vår studie hur instanser arbetar för att främja ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Tovatts (2013) avhandling använder sig av Bourdieus sociologiska teori med de fyra olika kapitalformerna, ekonomiskt, socialt, symboliskt och kulturellt kapital. Vidare är Tovatt (2013), Håkansson (2013) och Zenou (2013) rörande överens om att det sociala kapitalet spelar stor roll. Tovatt (2013, 218-220) framhåller även utbildningens betydelse för att få ett arbete. Kieselbach (2003), Shierholzs och Edwards (2011) hävdar i sina undersökningar att ungdomars arbetslöshet leder till utanförskap, ohälsa och är därmed ett hinder. Dock ser Shierholzs och Edwards (2011, 1-3) att ungdomar med en gymnasieutbildning inte i samma utsträckning är arbetslösa som motsvarande ungdomar utan gymnasieutbildning. Vidare tar uppsatsens tidigare forskning upp arbetsförmedlares roll, enligt Paulsen (2015 47-48) förmedlar inte de några arbete längre och är likgiltiga inför sitt arbete medan Kieselbach (2003, 71-74) menar att svenska ungdomar får stort stöd av svenska myndigheter i processen att söka ett arbete.

15

3.Teori

Kapitlet ämnar redogöra för de två utvalda teorierna i uppsatsen, Careership och Stigma. Vidare förklaras begreppen och teorierna i förhållande till arbetsförmedlarnas uppdrag för att visa på hur Careershipsteorin och Stigma kan användas för att utreda syftet och frågeställningarna i arbetet. Begreppen har kursiverats för att tydligt urskilja dem i den löpande texten.

3.1 Careership

Careership är Phil Hodkinson och Andrew C. Sparkes sociologiska karriärteori med rötter i Bourdieus sociologiska teori som bland annat innefattar habitus, fält och kapital (Hodkinson och Sparkes 1997, 29). Teorin ämnar förklara ur arbetsförmedlarnas perspektiv vilka hinder respektive möjligheter de arbetslösa ungdomarna har i sitt sökande av arbete och vilket stöd de kan tänkas behöva. Dessutom vad som påverkar arbetsförmedlares nuvarande arbetssätt.

Hodkinson och Sparkes (1997, 33-34) förklarar habitus som världen individen lever i som ligger till grund för personens uppfattningar, värderingar, kulturella härstamningar och sociala miljö. Med andra ord påverkar individens bakgrund hur individen tänker. Vidare menar Hodkinson och Sparkes (1997, 34-35) att habituset påverkar individens

handlingshorisont som beskriver vilka möjligheter individen ser för sig själv. Arbetslöshet

kan ur den här bemärkelsen förklaras utifrån familjebakgrunden. Har till exempel ingen i individens familj ett arbete eller till och med aldrig haft ett arbete är detta den personliga bakgrunden som utgör individens habitus. Det begränsar på samma gång möjligheten att kunna se en annan framtid. Hodkinson och Sparkes (1997, 34-35) menar även att

handlingshorisonten påverkas av strukturen på arbetsmarknaden. Hodkinson och Sparkes

(1997, 33) säger att de val ungdomar gör är pragmatiska och det betyder att det är den enda verklighet ungdomarna ser. På grund av detta kan de inte se bortom sitt habitus (Hodkinson och Sparkes 1997, 33-35). Hodkinson och Sparkes (1997, 39) talar även om

16

tar slut och individen måste välja nytt, självinitierad när en person själv väljer att sluta till förmån för ett nytt arbete. Sista kategorin är den påtvingade brytpunkten som kan ske vid en uppsägning, det vill säga yttre faktorer som påverkar brytpunkten (Hodkinson och Sparkes 1997, 39). Utöver nämnda begrepp finns enligt Hodkinson och Sparkes (1997, 36-38) även olika fält, som kan bestå av till exempel aktörer som med rätt sorts kapital har makt över fältet. Oskar Engdahl och Bengt Larsson (2011, 244) beskriver fält lite utförligare utifrån Bourdieus teori: ”… fält liknas vid en spelplan med regler som sätter ramarna för ett bestämt ’socialt spel’, oavsett om det kallas politik, … eller ekonomi”. Fält kan vara exempelvis arbetsmarknad och för att ytterligare beskriva det kan man kalla det

ekonomiskt fält (Hodkinson och Sparkes 1997, 39). Riksdag och regering kan i sin tur

beskrivas som ett politiskt fält (Engdahl och Larsson 2011, 252). Varje aktör på spelplanen innehar olika kapital såsom ekonomiskt, symboliskt, kulturellt och socialt (Hodkinson och Sparkes 1997, 36-38). Väsentliga exempel på kapital, fält och aktörer beskrivs nedan för att tydliggöra teoriernas relevans till uppsatsen. I det mer omfattande fältet spelplan som motsvarar arbetsmarknaden utgör Arbetsförmedlingen istället en aktör med ett ekonomiskt

kapital i form av arbetsmarknadsåtgärder, exempel på detta är praktik och

arbetsmarknadsutbildningar. I sin tur tar de arbetslösa ungdomarna med sig till exempel

symboliskt kapital motsvarande deras utbildningsnivå och det mer osynliga, social

kompetens. Ett eventuellt nätverk av familj, vänner och andra grupptillhörigheter kan betraktas som ungdomarnas sociala kapital. De olika kapitalformerna är tillgångar som varje aktör kan använda för att nå framgång på ett konkurrenskraftigt fält (Hodkinson och Sparkes 1997, 37). Aktörernas kapitalformer är inte alltid jämnt fördelade och kan föranleda till ojämna resurser på fältet. (Hodkinson och Sparkes 1997, 37).

Engdahl och Larsson (2011, 245) beskriver kulturellt kapital med att man är kultiverad, språkorienterad och uppväxt med rätt förutsättningar att uppträda på ett mer angenämt sätt. Detta menar de resulterar i ett större levnadsutrymme med bland annat titlar som ”signalerar innehav av ett visst utbildningskapital.” (Engdahl och Larsson 2011, 245).

3.2 Stigma

Stigma är ett teoretiskt begrepp Erving Goffman vidareutvecklat från antikens Grekland

17

perspektiv på det hinder utanförskap kan för med sig i ungdomarnas arbetssökande. Stigma beskriver en egenskap hos individen som är diskrediterande. I det avseendet menas att en person befinner sig i en situation som avviker från andra människors värderingar och normer vilka gemensamt blivit legitimerade i samhället bland majoriteten av medborgarna och ses i närmaste som en regel (Goffman 2011, 12-13). Gruppen som stadgar en

stigmatisering och avgör vad som ska betraktas som normalt har därigenom en makt att

stämpla och svartmåla andra individer (Engdahl och Larsson 2011, 111-112). Fenomenet gör att den berörda personen blir utstött. Följderna med den osynliga regeln

stigmatiseringen är att den stora gruppen betraktar den utstötta personen som personligen

skyldig till sin befintliga position i sociala kontexter. (Engdahl och Larsson 2011, 112). I Goffmans (2011, 12-13) teoretiska begrepp Stigma finns det tre olika stigman. Uppsatsen kommer fokusera på andra stigmat som innefattar arbetslöshet. Begreppet kallas för olika fläckar på den personliga karaktären (Goffman 2011, 12). Enligt Goffman (2011, 12-13) har dessa stigman en sak gemensamt och det är att människor i omgivningen eventuellt tar avstånd från individer som de anser avviker på ett eller annat sätt. Med den vetskapen kommer uppsatsen med stöd utifrån Goffmans begrepp stigmatisering undersöka arbetsförmedlares uppfattning om hur ungdomars arbetslöshet som en avvikande samhällsnorm kan vara ett hinder för dem att få ett arbete.

3.3 Sammanfattning

Begreppen habitus, ekonomiskt fält, politiskt fält, symboliskt kapital, socialt kapital,

kulturellt kapital, ekonomiskt kapital, handlingshorisont, pragmatisk, strukturell brytpunkt, självinitierad brytpunkt, påtvingad brytpunkt och aktör som är kursiverade i kapitlet är de

som kommer användas för att analysera resultatet. Careership kommer som tidigare nämnts förklara bland annat ungdomars hinder respektive möjligheter att söka ett arbete och vilket stöd de tillhandahåller men även vad de behöver utifrån arbetsförmedlares perspektiv. Vidare även vad som påverkar arbetsförmedlares nuvarande arbetssätt. Vi kommer med hjälp av begreppet stigma även förklara arbetsförmedlares uppfattning på hur ungdomars arbetslöshet kan försätta dem i utanförskap. Begreppen i teoridelen har i avsikt att ge svar på arbetsförmedlares syn över hur uppväxten kan påverka ungdomarnas arbetsutsikter.

18

4. Metod

Kapitlet behandlar valet av metod, urval, datainsamling och analysmetod. Det beskrivs även vad som användes och varför samt vilka fördelar och nackdelar till valen och hur det genomfördes. Denna del avser på så sätt att ge en beskrivning av arbetsmetoderna vi använt för att utföra uppsatsen

4.1 Metodval och metoddiskussion

I studien genomfördes kvalitativa intervjuer med sex stycken arbetsförmedlare som arbetar med arbetslösa ungdomar i åldern 18-24 år på Arbetsförmedlingen i Landskrona Stad. Vår upplevelse var att kvalitativa intervjuer lämpade sig bättre för att besvara våra frågeställningar än kvantitativ metod då det krävdes ett högre antal respondenter för att motsvara ett tillförlitligt svar. Ann-Kristin Larsen (2009, 40) anser att man bör ha minst 30 respondenter i en kvantitativ intervju, dessutom menar Larsen (2009, 26-27) att svaren man får från respondenten i en kvantitativ intervju ofta är begränsad medan med en kvalitativ intervju öppnar upp för att gå på djupet. Jan Trost (2010, 26) menar att handlar det om till exempel siffror eller ord som längre, fler och mer så bör man använda sig av kvantitativ metod. Därav upplevde vi inte heller att vår studie uppfyllde kriterierna för att använda en kvantitativ metod då frågeställningarna inte efterfrågar till exempel hur många eller inbegriper siffror. Enligt Trost (2010, 32-33) använder man sig ofta av kvalitativ studie för att förstå och hitta mönster i det man vill undersöka och han menar även att vald metod ska anknyta till valda teorier och frågeställningen. Larsen (2009, 27) menar dock att en nackdel med kvalitativ metod kan vara att informanterna inte svarar uppriktigt när man sitter öga mot öga, men att fördelen med kvalitativ metod är att svinnet inte är lika stort då informanter ofta kommer till en bokad intervju. De sex kvalitativa intervjuerna genomfördes med en relativt strukturerad intervjuguide med möjlighet till följdfrågor. Fördelen som vi särskilt såg med den semistrukturerade intervjuformen är detsamma som Steinar Kvale och Svend Brinkmann (2014, 45) menar, att det finns en möjlighet att kunna

19

ställa följdfrågor som kan uppkomma under själva intervjutillfället för att få informanterna att vidareutveckla sina resonemang.

4.2 Urval

Studiens urval av informanter gjordes med Snöbollsmetoden genom att lämpliga personer på Arbetsförmedlingen i Landskrona stad kontaktades för att finna möjliga informanter.

Snöbollsmetoden är när forskaren kontaktar personer med god inblick i studiens ämne och

som kan hänvisa till potentiella informanter (Larsen 2009, 78). Trost (2010, 140-141) kallar denna metod en variant av bekvämlighetsurval och ett problem kan vara att man får informanter som på ett vis är självselekterade och särpräglade. Det beskriver Larsen (2009, 78) med att “De personerna som kommer med i undersökningen är inte nödvändigtvis representativa för hela populationen”. De informanterna som intervjuades uppfyllde dock vårt kvoturval, det vill säga: ha anställning som Arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen i Landskrona och arbeta mot arbetslösa ungdomar i ålder 18-24 år. Kvoturval således när forskaren beslutar sig för hur informantgruppen ska väljas utifrån ett visst antal variabler till exempel yrke och kön (Larsen 2009, 78).

4.3 Datainsamling

I datainsamlingen tog vi hänsyn till den vetenskapliga forskningen som fanns internationellt inom området vilken hävdade att människor idag får arbete genom sitt kontaktnät, däribland ungdomar (Kieselbach 2003). Dock finns det ändå många ungdomar som är arbetslösa och inskrivna på Arbetsförmedlingen. I Landskrona stad är siffran 22.7 procent (Arbetsförmedlingen 2016). Mot den bakgrunden hittade vi ett intressant problemområde från vilken vi skapade syfte och frågeställningar med avsikten att undersöka hur arbetsförmedlare går tillväga för att få ungdomar i arbete i Landskrona stad. Utifrån denna skapade vi följande tre teman: möjligheter respektive hinder som arbetsförmedlarna ser för ungdomar i deras arbetssökande, arbetsförmedlares arbetssätt och arbetsförmedlares stöd till ungdomar. Med utgångspunkt ifrån dessa skapade vi en intervjuguide som låg till grund för den semistrukturerade intervjuformen som vi tillämpade. I detta skede lade vi stor fokus på frågornas validitet, det vill säga att frågorna

20

formulerades utifrån problemformuleringen och hade reliabilitet, nämligen att de inte vidrörde irrelevant information (Larsen 2009, 40-41). Samtliga intervjuer gjordes på Arbetsförmedlingen i Landskrona stad. Vi båda deltog vid alla intervjuerna som spelades in med diktafon. Arbetet delades upp genom att en person ledde intervjuerna medan den andra personen antecknade stödord under intervjuerna, vilket var gynnsamt för transkriberingsarbetet. Enligt Kvale och Brinkmann (2014, 122) kan inte intervjuare och informanter mötas fritt, ”Man kan också med Foucaults uttryck säga att den kvalitativa intervjun är en ’självteknologi’ som konstruerar individers identiteter och subjektiviteter på specifikt sätt.”. Av förekommen anledning beslutade vi att samma person intervjuade alla informanterna och samma person antecknade deras svar. Intervjuerna inleddes med bakgrundsfrågor om informanterna såsom utbildning, yrkeserfarenheter, kön och ålder. Upplägget följde på så vis Larsens (2009, 86) intervjustruktur med fokus på att skapa en välkomnande stämning. Detta underlättade för resterande delar av intervjuerna. Genomgående ställdes öppna frågor för att inte leda informanterna mot givna svar. Larsen (2009, 87) menar också att det är viktigt att ställa frågor som går i linje med frågeställningen. Det försökte vi vara väldigt konsekventa med vid samtliga intervjuer.

4.4 Analysmetod

Bearbetningen av intervjuerna inleddes med en datareduktion. Trots vår vetskap om betydelsen av att ha validitet i intervjufrågorna fick vi en del data som inte motsvarade varken syftet eller frågeställningarna. Bearbetningen inleddes därför med att reducera överflödig information. Därefter tillämpades metoden innehållsanalys för att först och främst skapa texter av den inhämtade empirin och sortera dessa till tillhörande teman. För att göra informationen från intervjuerna användbar påpekar Larsen (2009, 103) vikten av att empirin behöver kodas för att mönster ska kunna utläsas. Denna kan sedan ställas i relation till tidigare forskning och teorier som föranleder till att ny kunskap växer fram (Larsen 2009, 103). På detta sätt jämfördes informanternas svar med vartannat för att utläsa likheter och skillnader. Varpå analyserade vi resultatet ifrån informanterna med de valda begreppen. Således tillämpade vi en abduktiv arbetsmetod (Kvale och Brinkmann 2014, 239). Trost (2010, 37) beskriver abduktion som en förmodan, ”Den bygger på viss

21

form av erfarenhet och på just erfarenhet av att det brukar vara så.”. Kvale och Brinkmann (2014, 239) beskriver det som att man har en hypotes tills man hittar en bättre förklaring.

4.5 Etiska ställningstagande

Uppsatsen utgick från Vetenskapsrådets (2013, 6) fyra etiska huvudkrav:

informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet som

sammanfattar det grundläggande individsskyddskravet. När det gällde

informationskravet fick informanterna i samband med intervjun ta del av uppsatsens syfte

och frågeställningar samt informerades om deras rätt att när som helst avbryta sin medverkan i uppsatsen. Vidare delgavs informanterna att de själva kunde besluta om sin medverkan i uppsatsen utifrån samtyckeskravet. Informanternas anonymitet utlovades enligt konfidentialitetskravet och de fick även veta att intervjun endast kommer användas i uppsatsen och att efter examination kommer all data raderas, allt utifrån nyttjandekravet.

4.5.1 Informanter

Våra sex informanter döptes om för att upprätthålla deras anonymitet på bästa sätt i enlighet med konfidentialitetskravet. De namn som använts är Bertil, Berit, Karolina, Liselott, Hjördis och Kajsa. Det enda som verkligen avslöjas med namnen är deras biologiska kön.

22

5. Resultat

I denna del redovisas empirin ifrån arbetsförmedlarna, vilka är informanterna som uppsatsen bygger på. Kapitlet är indelat i fyra teman, möjligheter, hinder, arbetsförmedlares arbetssätt och stöd. För att tydligt skildra arbetsförmedlarnas syn kring sitt arbete med att få ut ungdomarna i återges deras uppfattningar i citat löpande i texten.

5.1 Möjligheter

Större delen av arbetsförmedlarna anser att ungdomarna inte är en likartad grupp då de bär på vitt skilda erfarenheter utifrån sin personliga historik. Men pratar vi om möjligheterna för ungdomarna som avslutat sin gymnasieutbildning inom yrkesprogrammen industri, restaurang och omvårdnad ser prognosen ljus ut förklarar Berit (2016) på följande sätt: ”Jag tror de som har gått industriprogrammet, restaurang, dom bitarna tror jag kommer få jobb … har du gått omvårdnadsprogrammet finns det jobb”. Har de ungdomar som gått ett yrkesprogram dessutom ett socialt nätverk har de mycket goda chanser till att få ett arbete. Detta poängteras av samtliga arbetsförmedlare. I intervjuerna har ett mönster kunnat urskönjas där arbetsförmedlarna har betonat behovet av arbetskraft i industrisektorn, vilket beror på stadens bakgrund som en industristad, om än något mindre än tidigare. Möjligheterna som ungdomarna har av att få arbete via internetsajter betonas också som en viktig faktor. De flesta arbetsförmedlarna menar att Arbetsförmedlingens platsbank erhåller en stor del av de arbeten som ungdomarna kan tillägna sig. De privata jobbsajterna omnämns också i sammanhanget förmedla en del arbeten tillsammans med socialt nätverk.

23

I nedanstående citat framgår en arbetsförmedlares uppfattning av hur möjligheterna idag ser ut för ungdomarna att få arbete:

…när man gör undersökningar så brukar man ju prata om att 35 procent söker via platsbanken och får jobb den vägen, 15 procent får jobb via dom privata jobbsajterna och då har vi alla Manpower, Adecco, Blocket, Jobsafari, vad du vill alla de privata och 50 procent får jobb via kontakter. Alltså hälften får du via annonsvägen och hälften via kontakter… (Bertil 2016)

Alla arbetsförmedlarna är eniga i sin uppfattning att socialt nätverk spelar en viktig roll för att få arbete idag. För att hjälpa de ungdomar som inte har ett utvidgat socialt nätverk för större delen av arbetsförmedlarna en dialog med olika företag för att göra det möjligt att matcha ungdomar mot arbetsgivare. I beskrivningen av arbetsmarknadsåtgärder som Arbetsförmedlingen har att erbjuda ges en skildring av hur arbetet går till:

Vi har ju mycket företagskontakter och hjälper ungdomar på olika sätt med olika projekt och så ... Vilket nätverk man har är jätteviktigt och de ungdomarna kanske får jobb ändå. Det är dom ungdomarna som har svårt att komma in på arbetsmarknaden som jag upplever vi jobbar med på Arbetsförmedlingen lite grann (Karolina 2016).

Alla arbetsförmedlarna är medvetna om den stora konkurrens och kvalifikationskrav som ungdomar har av andra sökande när de söker arbeten via annons. Framförallt för de ungdomar som har en problematisk social bakgrund är utgångsläget ännu svårare. Enligt de flesta arbetsförmedlarnas uppfattning är ungdomarnas förmåga till kreativitet och ett lösningsfokuserat förhållningssätt till sin situation viktiga färdigheter för att få ett arbete. De ungdomar som lägger tid på att granska sin egen profil och matchar sig själv mot relevanta arbeten har större möjligheter att få arbete.

24

Den personliga lämpligheten i form av social kompetens och skötsamhet betonar också arbetsförmedlare som en viktig faktor till att öka ungdomarnas chanser till arbete. Arbetsgivaren vill inte fostra sin personal utan vill ha individer som tar initiativ och tar sina arbetsuppgifter på allvar:

Många arbetsgivare är rätt trötta på … väldigt trött på att man efter 18 månaders utbildning hos oss står och glor i ett hörn. Tar inga initiativ, gör ingenting och det är inte okej. Så där finns det mycket att göra.” (Berit 2016)

Arbetsförmedlarnas gemensamma åsikt är att ungdomar med god svenska och ytterligare språkkunskaper har stora möjligheter att få arbete i olika branscher.

5.2 Hinder

De arbetssökanden som ligger långt ifrån arbetsmarknaden är i huvudsak arbetsförmedlarnas kundgrupp. Flertalet av arbetsförmedlarna menar dock att det största hindret är ungdomarna själva av olika orsaker. Ett stort antal ungdomar saknar fullständigt gymnasiebetyg som gör att de sållas bort av andra sökanden. Situationen är heller inte helt enkel för de med ett fullständigt betyg från ett högskoleförberedande gymnasieprogram eftersom de också har svårt för att göra sig attraktiva på arbetsmarknaden, då de enligt alla arbetsförmedlarna saknar en reell yrkeskompetens. Utifrån större delen av arbetsförmedlarnas perspektiv finns det en brist när det gäller ungdomarnas kompetens och det som efterfrågas i Landskrona Stad: ”Jo men där är det ett glapp det är ju så … med dom utbildningar som arbetsgivaren kräver för att man ska kunna bli anställningsbar” (Karolina 2016). Möjligheten till att matcha sig mot arbete minskar på grund av många ungdomars motvilja till att förflytta sig geografiskt.

Emellertid kan individernas tillbakadragna personlighet i sig utgöra ett hinder trots att den formella kompetensen finns. För andra kan problemet yttra sig i en alltför laid-back inställning som kan uppfattas som nonchalant. Det är en attityd som försämrar möjligheten till att få ett arbete men också att behålla ett.

25

De flesta arbetsförmedlares syn på ungdomarnas respektlösa inställning mot arbetsgivare visas tydligt i ett uttalande om deras sätt att bete sig på ett arbete:

… för dem som inte får jobb och som blir långtidsarbetslösa är att de inte ens kan klara att komma till arbetet. De är borta 1-2 dagar i veckan, ofta sjuka. Ibland hör de av sig. De som hör av sig är alltid sjuka. Hela tiden, varje vecka med olika saker. Eller hör de inte av sig alls. Det är absolut, absolut bottennivå. (Kajsa 2016)

Den arroganta inställningen kan i värsta fall föranleda till långtidsarbetslöshet. Kravet på körkort kan även utgöra ett hinder för många ungdomar att få arbete då ekonomiska tillgångarna inte är tillräckliga för att ta körkort. Denna socioekonomiska arbetslöshet påtalas av de flesta arbetsförmedlarna som hävdar att ungdomarna många gånger växer upp i familjer där försörjningsstöd är den enda verkligheten. På så sätt kan det vara svårt att bryta den destruktiva tillvaron av arbetslöshet något som hävdas av alla arbetsförmedlarna. Även att ta steget till att studera kan vara väldigt stort och främmande för dessa ungdomar utan någon studietradition. Detta försvårar möjligheten för ungdomarna att skapa sig kontakter, varför de har svårt att vidga sitt sociala nätverk. Olika neuropsykiatriska funktionshinder är en annan faktor till att en del har svårare att göra anspråk på arbeten. Nedanstående citat visar på problematiken som majoriteten av arbetsförmedlarna upplever är omfattande i Landskrona:

Stor grupp som har mycket med sig i sitt bagage som gör att de inte är så attraktiva, med kanske kriminalitet eller droger. En hel del med nedsättningar som kan påverka negativt, exempel med ADHD. Och Landskrona är ju så rent statistiskt en stor grupp som tillhör grupper som har lite svårare att komma ut på arbetsmarknaden. Just det här med utbildningsbakgrund. Den socioekonomiska statusen… Jag tror att det är ett jättestort hinder i Landskrona att man är infödd i arbetslöshet. Det skapas, du är uppvuxen med att dina föräldrar är arbetslösa, deras kompisar är arbetslösa. (Liselott 2016)

Längre arbetslöshet leder ofta till ett utanförskap vars följder kan skapa psykisk ohälsa på så sätt att ungdomarna blir deprimerade och känner sig mindre värda. Större delen av arbetsförmedlarna menar att inget arbete resulterar i ingen lön, inte möjlighet att flytta hemifrån och därmed får ungdomarna inget sammanhang: “Men viljan att bidra, viljan att va en del av någonting tror jag 99 procent av mänskligheten vill.” (Kajsa 2016). Samtliga arbetsförmedlare menar att ungdomarnas olika hinder är en utmaning.

26

5.3 Arbetsförmedlares arbetssätt

5.3.1 Arbetsförmedlarnas arbetssätt för att hjälpa ungdomar ut i arbete

Arbetsförmedlarna har olika arbetsmarknadsåtgärder att tillgå för att få ungdomar i arbete, men det man menar ger bäst resultat är praktik som kan utläsas i följande citat:

Det där med praktik är ju oerhört viktigt, till för att de ju också då liksom jobb som tillsätts icke via annonser. Där finns ju undersökningar på det också gjorda 2009 då såg man att 50 procent går till anställning via praktik i Sverige. (Bertil 2016)

Praktik är en viktig åtgärd betonar samtliga arbetsförmedlare, om man inte har tidigare arbetslivserfarenhet då det utöver erfarenheter tillförser ungdomarna med aktuella referenser. Större delen av arbetsförmedlarna menar att de arbetar för att ungdomarna ska vara aktiva och fylla ut luckorna i sin arbetslöshetsperiod med bland annat praktik men även med olika arbetsmarknadsutbildningar som är inköpta för att motsvara arbetsmarknaden där brist på kompetent personal finns. Vidare nämner de jobbcoach som ett alternativ också men att det är individuellt för varje ungdom. En del av arbetsförmedlarna använder sig av motiverande samtal, där fördelarna med att ha arbete betonas. Även vägledning omnämns i förbifarten som ett alternativt arbetssätt samt vikten av att etablera bra kontakter med arbetsgivare och underhålla de väl. Samtliga arbetsförmedlares arbetssätt och perspektiv kan förklaras med nedanstående citat:

Aktivitet är bättre än icke aktivitet, det är en grundfilosofi jag har, det är bättre att göra någonting än ingenting alls. Enkelt men så är det även när man är arbetslös på något sätt. Bättre vara i praktik än icke i praktik. Att vara i aktivitet ger ringar på vattnet. (Bertil 2016)

Men som tidigare tagits upp menar de att man individuellt måste bedöma varje ungdom vilket inte alltid finns utrymme till. Något som tas upp i nästa del när alla arbetsförmedlarna får ge sitt perspektiv på vad som saknas i deras nuvarande arbetssätt.

5.3.2 Förbättringar av arbetssätt

Återkommande problem för samtliga arbetsförmedlare är den knappa tid de har med ungdomarna. Man önskar färre arbetssökande för att ha möjlighet att följa upp och kanske

27

ha tid och ringa ungdomarna om de inte kommer till ett avtalat möte, även ha så pass öppet i kalendern så möjligheten finns att boka om inom ett par dagar. Flertalet arbetsförmedlare upplever att en alldeles för stor del av arbetstiden går åt till administration. En del av arbetsförmedlarna önskar att det fanns administratörer kopplade till de olika arbetslagen så de fick ägna sig mer åt planering och kontaktskapande med arbetsgivare:

Jag sitter för mycket bakom datorn och för lite ute bland ungdomar och ute bland arbetsgivare, det säger jag rätt ut att så är det. Jag skulle behöva mer tid att göra tvärtom då i egentligen … man skulle kunna träffa ungdomarna mer, kanske i grupp, jobba med vägledning, vara ute bland arbetsgivare, sälja in våra arbetssökande, hitta praktikplatser och så vidare. (Bertil 2016)

Dessutom uttrycker större delen av arbetsförmedlarna en önskan om att ha tid att arbeta mer proaktivt, såsom gå ut i grundskolan och prata om arbetsmarknaden tidigt och hur Arbetsförmedlingen arbetar. Något de flesta arbetsförmedlarna även är frustrerade över är att deras system är omoderna, då de byggs på med flera olika moduler hela tiden såsom sekretess, ekonomi, behörighetstjänster vilket även gör systemet långsamt. Utöver systemproblemet önskar de att regelverket ska vara mindre krångligt.

5.4 Stöd

5.4.1 Hur arbetsförmedlarna stödjer arbetssökande

Arbetsförmedlares kontaktskapande är som tidigare nämnts en insats som har i avsikt att stödja arbetssökande till att lättare få arbete. Det som dock inte framgått tidigare är att arbetssökanden lyfts av arbetsförmedlarnas rekrytering gentemot arbetsgivare på grund av att de känner sig utvalda och sedda. Administrationen och den rådande bristen på direktkontakt med arbetssökanden gör att större delen av arbetsförmedlarna fördelar arbetssökanden till bland annat jobbcoacher, allt för att stödja deras väg till arbete. En av arbetsförmedlarna uttrycker det på följande sätt: “Det är lite det som blir lite skumt i det hela för jag som arbetsförmedlare har mindre del i detta på något sätt.” (Bertil 2016). De andra arbetsförmedlarna ser ofta sig själv i rollen som “…spindeln i nätet.” (Hjördis, Bertil, Liselott och Kajsa 2016) när de endast förmedlar vidare till bland annat kompletterande aktörer. En ytterligare resurs som flertalet arbetsförmedlare uppfattar att de

28

förmår att ge arbetssökanden är studiemotiverande kurser vilket är så effektivt att ungdomarna sedan väljer att anstränga sig för att tillgodose sig en utbildning: “Får man bara den studiemotiverande kursen då får man så bra stöd att man väljer att läsa in sin gymnasiekompetens” (Liselott 2016). Utifrån den kan sedan ansvarig handläggare utforma en mer passande planering som gagnar individen i dess vidare arbetssökande.

5.4.2 Arbetsförmedlares önskan om hur stödet bör utvecklas

Samtliga arbetsförmedlare anser sig vägleda ungdomarna men inte på samma sätt som en studie- och yrkesvägledare. Något de menar hade underlättat deras arbete är om de kunde boka in ungdomarna direkt på arbetsförmedlingen, vilket går att se ur följande citat: “Sedan behöver de ju också stöd i det här med studie och yrkesvägledning … Så det upplever jag att vi skulle behöva mer av framförallt för ungdomar” (Hjördis 2016) Alla arbetsförmedlarna upplever att ungdomarna skulle behöva redskap för att inventera vilka kompetenser och kortsiktiga- och långsiktiga mål som dem saknar. Vidare menar majoriteten av arbetsförmedlarna att ungdomarna behöver vägledning med en utbildad vägledare som hade kunnat bidra till att de arbetssökande får en klarare kännedom om sig själv: “För att de inte vet så mycket, dom vet inte vad dom har för möjligheter” (Hjördis 2016). Att ungdomarna får en bättre uppfattning om sig själv ser flertalet arbetsförmedlare som en grundläggande förutsättning för att kunna sälja in sig själv. Studie- och yrkesvägledning motiveras på detta sätt kunna hjälpa ungdomarna att bli mer aktiva och angelägna om att söka arbeten. Frågorna som ungdomarna har är många gånger studierelaterade varför större delen av arbetsförmedlarna uttrycker att de inte förmår att besvara många av ärendena. I nuläget får de hoppas att arbetssökanden får hjälp på annat håll i kommunen: “... men visst har vi studie- och yrkesvägledare på kommunen men då måste de gå dit och då kan det vara att det tar emot att man ska behöva gå till ett annat ställe” (Hjördis 2016). Ur citat går det att utläsa att avsaknaden av studie- och yrkesvägledare på Arbetsförmedlingen komplicerar möjligheterna att få rätt stöd på plats.

5.5 Sammanfattning

Resultatet omfattar arbetsförmedlarnas perspektiv på vilka möjligheter ungdomarna har att skaffa sig ett arbete. Större delen av arbetsförmedlarna anser att en avslutad

29

gymnasieutbildning lättare genererar i att ungdomarna får arbete. Dock menar samtliga arbetsförmedlare att det bör vara ett yrkesprogram där brist inom yrket finns, som exempelvis omvårdnad, restaurang och industri. Anledningen att arbetsförmedlarna nämner industriprogrammet är att Landskrona stad tidigare var en stor industristad, något mindre nu men de ser ändå tillväxt i den branschen. Vidare resonerar flertalet arbetsförmedlare om vilka vägar de ser att ungdomarna använder för att söka arbete. Där framhåller man olika internetsajter såsom platsbanken men även privata jobbsajter som en möjlighet. Något alla arbetsförmedlarna även ser som en viktig faktor är att ungdomarnas sociala nätverk är stort, då de menar att det lättare leder till att ungdomarna hittar ett arbete. Personlig lämplighet och social kompetens är ytterligare faktorer som är viktiga när man pratar om ungdomarnas möjligheter att lättare hitta ett arbete enligt flertalet arbetsförmedlare.

När det talas om ungdomarnas hinder är det framförallt att de saknar fullständigt gymnasiebetyg. De ungdomar som har gått ett högskoleförberedande gymnasieprogram saknar enligt alla arbetsförmedlarna en reell yrkeskompetens. Ytterligare hinder för ungdomarna är om de inte vill förflytta sig geografiskt, även deras attityd kan ställa till problem. Övervägande delen arbetsförmedlare nämner även körkort som ett hinder då de flesta ungdomar inte har en ekonomisk möjlighet. Deras avsaknad av ett socialt nätverk med människor som innehar ett arbete skapar problem och en del med kriminell bakgrund och drogproblem har svårt att bryta mönstret menar flertalet arbetsförmedlare. Enligt arbetsförmedlarna är psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionshinder även hinder för ungdomarna.

Samtliga arbetsförmedlares perspektiv på sitt arbetssätt är att de har många arbetsmarknadsåtgärder att använda sig av och däribland är praktik något man framhåller som lyckat. En annan arbetsmarknadsåtgärd är att ungdomarna får träffa en jobbcoach eller gå en studiemotiverande kurs som eventuellt leder till vidare studier på ett eller annat sätt. Vidare framhåller flertalet arbetsförmedlare fördelarna med att ha motiverande samtal för att ungdomarna ska förstå vikten med att inneha ett arbete. Dock när man pratar om vad som kan förbättras i deras arbetssätt så anser de alla att de behöver tid med varje ungdom, mindre administration och mer tid till att arbeta förebyggande. De flesta arbetsförmedlarna menar att deras datasystem och regelverk är två irritationsfaktorer som krånglar till det och skapar onödig stress för dem.

30

På vilket sätt arbetsförmedlarna stödjer ungdomarna hänger enligt större delen av arbetsförmedlarna ihop med hur mycket tid de har för varje ungdom. Alla arbetsförmedlarnas perspektiv på det är att de är som ”spindeln i nätet” som kopplar samman ungdomarna med andra aktörer som exempelvis coacher.

Samtliga arbetsförmedlare menar att ungdomarna saknar stöd i form av studie- och yrkesvägledning på Arbetsförmedlingen för att få rätt redskap för framtiden och hjälp med att inventera vilka kompetenser de har och behöver.

31

6. Analys

Kapitlet innehåller en analys av uppsatsens empiriska material utifrån Careershipteorin och Stigma. Dessa teorier används för att förklara komplexiteten i arbetsförmedlarnas möjligheter av att få ut ungdomar i arbete på arbetsmarknaden.

6.1 Möjligheter

Det framgår av arbetsförmedlarna att det symboliska kapitalet spelar en viktig roll till att ungdomar ska få arbete. Återkommande har gymnasieutbildningens vikt påtalats och att det ger ungdomarna möjligheter att konkurrera på arbetsmarknaden. Detta sätt att värdera betydelsen av utbildning går i linje med Careershipteorin som omtalar det symboliska

kapitalet (Hodkinson & Sparkes 1997, 36-38) som ett utbildningsbevis och i samma gång

en förutsättning till att aktörer ska hävda sig på det ekonomiska fältet som arbetsmarknaden anses tillhöra (Engdahl och Larsson 2011, 244). Ungdomar som innehar ett yrkesprogram inom omvårdnad, industri eller restaurang- och livsmedel påpekar arbetsförmedlarna befinner sig i en ljus arbetsmarknadsprognos med en lägre konkurrens om arbetena.

En annan aspekt som det är viktigt att ta hänsyn till är att kapitalformen är beroende av

fältet aktörerna är verkande inom (Hodkinson och Sparkes 1997, 36-38). I vårt resultat

framgår det att arbetsförmedlare ser kontakter och ett socialt nätverk som särskilt viktigt för att ungdomar ska lyckas på arbetsmarknaden. Vad som kan konstateras av detta är att deras uppfattningar följer Hodkinson och Sparkes (1997) Careershipsteori som hävdar att det

sociala kapitalet är särskilt viktigt för utgången av aktörers möjligheter att få arbete på de

olika fälten, däribland det ekonomiska. Arbetsförmedlarnas sociala kapital har en viktig funktion i arbetsförmedlares arbetssätt då deras arbetsgivarkontakter fungerar som ett socialt nätverk för att underlätta för ungdomar att få arbete.

Arbetsförmedlare menar att arbetsgivare efterfrågar arbetskraft med flera språkkunskaper, vilket visar på vikten och av att inneha ett kulturellt kapital. Innehavet av kunskaper inom språk ökar därmed ungdomars möjligheter till att få arbete.

32

6.2 Hinder

Ur vårt resultat har vi kunnat utläsa att innebörden av begreppet habitus har betydelse för att ungdomar ska få arbete. Uppväxten formar enligt habitus hur människor ser på sig själv och sin omgivning (Hodkinson och Sparkes 1997, 33-35). Konsekvenserna som finns av att växa upp i familjer med socioekonomisk arbetslöshet uttrycker arbetsförmedlarna som betydande. Den sociala bakgrunden försätter ungdomar i arbetslöshet vilken de inte kan komma ur då omgivningen delar liknande bakgrund menar arbetsförmedlarna. Resonemanget bottnar utifrån habitus teoretiska ram i den mån att miljön där individerna lever i formar deras sätt att se på sin egen roll i samspelet med omgivande människor. På det här sättet menar Hodkinson och Sparkes (1997, 33-35) att val och beslut som människor tar är beroende av det sammanhang som den enskilda individen samspelar respektive lever inom. En konsekvens med ungdomarnas habitus blir att deras handlingshorisont begränsas (Hodkinson och Sparkes 1997, 33) som får följden att de har svårt att se yrkesmöjligheter som ligger bortom det närmsta synfältet. Det tillsammans med de höga kvalifikationskraven som råder på fältet kan förklara ungdomarnas problematik att göra sig till konkurrenskraftiga aktörer på arbetsmarknaden. Det ekonomiska kapitalet eller avsaknaden av densamma utgör ett hinder och begränsar ungdomarna ifrån att vara anställningsbara för yrken som kräver körkort. De ungdomar som växer upp i familjer med försörjningsstöd har ännu mindre finansiella resurser som aktörer på fältet.

Omfattande hinder som påtalas av arbetsförmedlarna är de som grundar sig i avsaknaden av symboliskt kapital. I vår undersökning har det i huvudsak rört sig om gymnasieutbildning. Förhållandena som råder på fältet gör att det inte är givet att innehavet av gymnasieutbildning leder till arbete. Det går att se i arbetsförmedlarnas svar då de framhåller att ungdomar innehavande en högskoleförberedande gymnasieutbildning har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Denna strukturella brytpunkt, alltså när en individ inte förmår att få ett arbete efter avslutad utbildning, framhålls som ett stort hinder för många ungdomar på den spelplan vilken arbetsmarknaden kan liknas vid.

För ungdomar som är arbetslösa menar arbetsförmedlarna att en känsla av utanförskap ofta kan infinna sig vilket kan leda till att de känner sig mindre värda som människor. Detta stöds av det teoretiska perspektivet stigma där människor med arbete utgör normen och omedvetet skapar osynliga regler om vad som förväntas i samhället (Goffman 2011, 13),

33

vilket nedtrycker ungdomarna. Stigmat som det rör sig om benämns för olika fläckar på

den personliga karaktären och kan skapa en känsla av mindervärde (Goffman 2011, 12-13)

som arbetsförmedlarna ger uttryck för gällande ungdomar som är arbetslösa.

6.3 Arbetsförmedlares arbetssätt

Det ekonomiska kapitalet som Arbetsförmedlingen tilldelas av riksdag och regering (Nationalencyklopedin 2016) utgör en väldigt viktig resurs för att arbetsförmedlare ska kunna hjälpa ungdomar till arbete. Med arbetsmarknadsåtgärder kan de skapa praktikplatser med avsikten att ett arbete kan bli aktuellt. Praktikperioderna menar arbetsförmedlarna ”…ger ringar på vattnet” (Bertil 2016), vilket är ett sätt för dem att få ungdomarna att se sin situation ifrån nya infallsvinklar i vilken oanade möjligheter kan uppstå. Enligt Hodkinson och Sparkes (1997) gör nya införlivade erfarenheter att människors handlingshorisont blir större. På detta sätt ger arbetsförmedlarna med arbetsmarknadsåtgärderna ungdomarna fler förutsättningar till att också få ökat socialt kapital med ökat kontaktnät på fältet, dock endast efter de behov som finns på arbetsmarknaden. I sin yrkesroll har därför arbetsförmedlare som aktör i det stora hela ett inflytande för ungdomarnas framgång på det

ekonomiska fältet. Arbetsförmedlare och ungdomar har på så vis en inbördes maktrelation.

Sättet de samspelar som aktörer grundar sig på ojämna resurser på grund av att det befinner

aktörer i olika maktpositioner på fältet.

Arbetsförmedlingen som myndighet påverkas av det politiska fältet i den grad att den styrs av lagar och ett bestämt regelverk (Nationalencyklopedin 2016). Lagarna och regelverket menar arbetsförmedlarna ålägger mycket administrativt arbete, vilket upplevs som invecklat. Regelverket gör också att arbetsförmedlare har begränsad tid med ungdomar och gör det svårare för dem att följa upp ungdomarnas arbetssökande. En administratör i varje arbetslag menar arbetsförmedlarna hade möjliggjort mer tid med varje inskriven ungdom. På grund av arbetsförmedlingens begränsade resurser tvingas de samarbeta med kompletterande aktörer där jobbcoacherna har förmånen att träffa ungdomarna i personliga träffar och vägleda dem mot arbete. Att ha mer tid med ungdomarna menar arbetsförmedlarna hade gjort att deras arbetsuppgifter hade kunnat präglas mer av vägledning något vi kunnat utläsa ifrån vårt resultat: ”… man skulle kunna träffa ungdomarna mer, kanske i grupp, jobba med vägledning …”. (Bertil 2016). Det mer

34

vägledande förhållningssättet hade möjligtvis kunnat hjälpa ungdomarna att gå utanför sin kontextrelaterade pragmatiska referensram för att se fler arbetsmöjligheter. Emellertid är det en utmaning då det som Hodkinson och Sparkes (1997, 33) hävdar är svårt för varje enskild individ att bryta sitt habitus. Ur resultatet har det framgått att arbetsförmedlarna har en målsättning av att förbereda ungdomar inför den strukturella brytpunkten som Hodkinson och Sparkes (1997, 35) menar att individer hamnar i då de går från skolan och ut i arbetsmarknaden. Det proaktiva arbetssättet av att gå ut i skolor och berätta om förutsättningarna på arbetsmarknaden förbereder ungdomarna om de spelregler som gäller när de inträder som aktörer på det ekonomiska fältet.

6.4 Arbetsförmedlarnas stöd till ungdomar

Arbetsförmedlarna upplever att de inte kan ge sitt fulla stöd till ungdomarna som de behöver, då det inte finns studie- och yrkesvägledare på deras kontor i Landskrona att tillgå. Begränsningen av ekonomiskt kapital på Arbetsförmedlingen i Landskrona gör att det inte finns en avskild avdelning som arbetar endast med studie- och yrkesvägledning. Det upplever arbetsförmedlare som ett tillkortakommande då de inte har resurserna att kartlägga ungdomarnas färdigheter och besvara studierelaterade frågor i samma mån som studie- och yrkesvägledarna i kommunen. Konsekvensen av det blir att ungdomarna inte får samma stöd att inventera sina kompetenser mot ett bredare spektrum av möjliga studier och yrken. Arbetsförmedlarna menar även att ungdomarna inte kan matchas utefter sin profil mot arbeten på arbetsmarknaden då självkännedomen inte är tillräckligt tydlig vilket studie- och yrkesvägledning kan avhjälpa. Även om arbetsförmedlare innehar symboliskt kapital i form av en studie- och yrkesvägledarexamen får de inte utrymme att använda sina kompetenser då arbetsförmedlingens uppdrag är att visa på den kortaste vägen till arbete. Det i sig försvårar ungdomarnas möjligheter att bli medvetna om sina resurser som de har som

aktörer på det ekonomiska fältet och hur de kan sälja in sig själva till olika arbetsgivare.

Bristen på studie- och yrkesvägledning på Arbetsförmedlingen i Landskrona gör också att ungdomarna inte får stöd för att kunna hantera en påtvingad brytpunkt som kan ske vid uppsägning från arbete (Hodkinson och Sparkes 1997, 36-38). Från arbetsförmedlarnas utsago har det visat sig att det finns ungdomar som hamnar i ofrivillig arbetslöshet då de inte kan sköta sig på arbetsplatser. De innehar därigenom varken det osynliga symboliska