Det är vi som är Piratpartiet

Högskolan i Halmstad

Sektionen för Hälsa och Samhälle Sociologi C 61-90

C-uppsats VT 2010

Det är vi som är Piratpartiet

– ett system för kollektiv handling

Handledare: Eva Schmitz Examinator: Lars-Olof Hilding Författare: Jan-Olof Ruuska

Abstract

Titel: Det är vi som är Piratpartiet – ett system för kollektiv handling

Författare: Jan-Olof Ruuska

Handledare: Eva Schmitz

Examinator: Lars-Olof Hilding Utbildningssäte: Högskolan i Halmstad

Sektion: Hälsa och Samhälle

Kurs: Sociologi C, 61-90 hp

Delkurs: C-uppsats, 15 hp

År: 2010

Syfte: Att beskriva och förstå Piratpartiet utifrån Alberto Meluccis teorier om kollektivt handlande.

Teori: Alberto Meluccis teori om kollektivt handlande

Metod: Kvalitativ metod, teorinära förhållningssätt, fallstudiedesign

Resultat: Piratpartiet beskrivs och förstås i uppsatsen utifrån Meluccis teorier om kollektivt handlande. Utifrån sex viktiga processer träder en bild fram av hur det går till när systemet för handling kontinuerligt förhandlas fram av aktörerna själva, i det sociala och historiska sammanhang i vilket de befinner sig i opposition mot makten. I och med denna interna förhandling om mål, medel och metoder, i opposition mot motståndaren, formas ett ”vi”, ramverket för vad som är en piratpartist, ramverket för kollektiv handling.

Nyckelord: Informationsåldern, sociala rörelser, kollektivt handlande, kollektiv identitet, system för handling, social konstruktion

”Contemporary movements are prophets of the present. What they possess is not the force of the apparatus but the power of the word.

They announce the commencement of change; not however, a change in the distant future but one that is already a presence. They

force the power out in the open and give it a shape and face. They speak a language that seems to be entirely their own, but they say something that transcends their particularity and speaks to us all.”

Alberto Melucci (1996, s.1)

Innehåll

Inledning ... 1

Bakgrund... 3

Slutet på industrisamhället – en profetia... 3

Identitet och livsstil som politisk handling ... 3

Internet... 4

Fildelning som politisk handling ... 5

Bildandet av Piratpartiet ... 5

Teori... 6

Hermeneutik, dubbel hermeneutik och begrepp långt från erfarenheten... 6

Sociala rörelser och strukturförändring ... 6

Resursmobiliseringsteorin, politiska processperspektivet och identitetsparadigmet ... 7

System för handling och kollektiv identitet... 8

Ideologier i Meluccis teori... 10

Kommunikationsformer i Meluccis teori... 10

Ledarskapsmodeller i Meluccis teori... 10

Mobiliseringsprocesser i Meluccis teori ... 11

Organisationsformer i Meluccis teori ... 12

Relationer med utomstående i Meluccis teori... 12

Sammanfattning av Meluccis teori ... 13

Metod ... 13

Teorinära förhållningssätt... 13

Tematiska forskningsfrågor ... 14

Fallstudie ... 14

Insamlingsperiod ... 15

Digitala dokument ... 15

Intervjuer ... 15

Deltagande och direkt observation ... 16

Analysmetod ... 17

Det är vi som är Piratpartiet ... 17

Att bli Pirat ... 17

Att tänka som en Pirat... 22

Att prata som en Pirat ... 24

Att agera som en Pirat... 26

Att strida som en Pirat ... 29

Sociologisk analys och tolkning ... 31

Reflektioner... 38

Källförteckning ... 39

Bild 1. Medlemsantalet i Piratpartiet 2009 1

Bild 2. Tillgång till Internet i hemmet 4

Tabell 1. Intressant Internetanvändning för personer i vissa åldrar 4

Tabell 2. Piratpartiets politik, sammanfattning 22

Bilaga 1. Intervjuguide

Inledning

Ett relativt nytt politiskt parti i Sverige, Piratpartiet, som bildades 2006 får 7,13 % av rösterna i valet till Europaparlamentet 2009, vilket senare ger 2 platser och har vid utgången av 2009, över 48 000 medlemmar, bara (s) och (m) är större. Partiets ungdomsförbund Ung Pirat har samtidigt fler än dubbelt så många medlemmar som det näst största ungdomsförbundet MUF.

Många människor, särskilt unga män, har under 2009 engagerat sig i ett nytt parti och blivit representerade i Europaparlamentet.

Partiets stöd förefaller vara kopplat till den samhällsförändring som skett i och med människors fria användning av Internet i sitt vardagsliv och den motreaktion från lagstiftarna som följt på detta i form av lagar med koppling till upphovsrätt och övervakning. Partiets medlemsbas ökade kraftigt (se bild nedan) i och med den fällande domen den 17 april 2009 mot grundarna av den världsledande svenska fildelningssajten The Pirate Bay. På bara sju dagar mellan den 17-23 april fick partiet fler än 24000 nya medlemmar.

Bild 1. Medlemsantalet i Piratpartiet 2009 Källa: Verksamhetsberättelse 2009¹.

Partiets självbild som social rörelse är kopplad till idéer om hur arbetarrörelsen och senare miljörörelsen började som enfrågepartier i sina egna och omgivningens ögon, men senare utvecklades till etablerade partier med politik för alla områden. Partiet är än så länge uttryckligen neutralt på höger-/vänsterskalan i politiken och vill inte ta ställning i sådana

frågor. Istället håller man sig till det formellt odefinierade begreppet ”informationspolitik”

och väljer att endast uttala sig om en höger-/vänsterfrågas informationspolitiska aspekt.

För att få genomslag i praktisk politik använder man sig uttalat av en vågmästarstrategi för riksdagsvalet och partiets riksdagskandidater får skriftligt försäkra att de kommer att följa det som efter förhandlingar blir partilinjen i alla frågor. Partiet är samtidigt en smältdegel av människor med olika bakgrund, med olika värderingar och människosyn. Detta är en grogrund för interna motsättningar när det gäller extern politik men i dagsläget framförallt när det gäller internt arbete och organisation.

Piratpartiet är sociologiskt intressant som en social rörelse/politiskt parti under konstruktion och omvandling. Det finns flera spänningsfält. Det finns en spänning mellan å ena sidan behovet av 4 % och riksdagsinträde, och å andra sidan behovet av internt samförstånd om mål, medel och metoder. Det finns också en intern kamp mellan individer och grupper om olika politisk inriktning, maktpositioner och ekonomi. I dessa spänningsfält omformas ständigt den kollektive aktören, ”piratpartisten”. Det accepterade sättet att vara och agera i Piratpartiet, det vill säga formen för kollektivt handlande.

Som medlem i Piratpartiet tycker jag det är viktigt att förstå vad partiet egentligen handlar om, hur vi medlemmar tillsammans påverkar partiet och hur partiet påverkar oss. Syftet med uppsatsen är, mer specifikt, att se om jag kan beskriva och förstå Piratpartiet utifrån Alberto Meluccis teorier om kollektivt handlande. Han menar att det alltid pågår förhandlingar kopplat till kollektiv handling. Precis så upplever jag att det är i Piratpartiet. I dessa förhandlingar formas ett ”vi”, ramverket för vad som är en piratpartist, ramverket för kollektiv handling. Undersökningen har fokuserat sex processer/teman: ideologier, kommunikationsformer, ledarskapsmodeller, mobiliseringsprocesser, organisationsformer och relationer med utomstående. Grundmaterialet är från fem intervjuer, en studie av hemsidor, bloggar och forum, samt deltagande observation på årsmötet online 2010. Resultatet presenteras under rubrikerna: Att bli, tänka, prata, agera och strida som en Pirat. Den sociologiska tolkningen utifrån Alberto Meluccis teorier och begrepp har förlagts till avsnittet

”Sociologisk analys och tolkning”.

Bakgrund

Slutet på industrisamhället – en profetia

1986 beskrev Ulrich Beck (1998) slutet på industrisamhällets traditionella levnadssätt och förutspådde att människorna inför millennieskiftet skulle komma att frigöras från klass, skikt, familj och könsroller (ibid: 119), vilket skulle komma att skapa en ambivalens. Beck fick kanske inte rätt i allt men i mycket. Han beskriver bland annat hur vi för varje gång vi kommer ut på arbetsmarknaden blir allt mer rörliga och frigörs från familjen, grannarna, tidigare arbetskamrater och tidigare bostadsort. Individen hänvisas till sitt eget osäkra öde på arbetsmarknaden i en individualiseringsspiral och tvingas sätta sig själv och sin egen ekonomi och livsplanering i centrum. Det som är samhälleliga kriser, med negativ inverkan på arbetsmarknaden, kommer att se ut och uppfattas som individuella misslyckanden. Ett stabilt familjeliv blir också svårt att upprätthålla, när arbetsmarknaden ställer stora krav på rörlighet och anpassning. Familjen riskerar därför att bli en mer tillfällig överenskommelse tills vidare, när individerna i första hand har sina egna självständiga liv att tänka på. Samhällsandan kan komma att skapa förväntningar på ”ett eget liv”, men det som kan beskrivas som en frigörelse av individen från sociala band, kan också ses som att individen istället blir mer beroende av arbetsmarknaden, samt i och med detta även beroende av en mängd andra förhållanden under välfärdsstatens kontroll. Detta kommer paradoxalt nog att innebära en standardisering och kollektivisering av individens sätt att leva. Beck ser därför de subkulturer som ungdomar skapar, som en form av protest mot samhällets intrång i den privata sfären. Genom att tillsammans protestera mot statens intrång i privatlivet, det egna livet, utvecklas en ny socio- kulturell samhörighet och en aggressivitet mot kränkningen (ibid: 119ff).

Identitet och livsstil som politisk handling

Detta avsnitt behandlar Anthony Giddens (1997) beskrivning av hur vi själva bygger upp vår egen identitet, genom att vi skapar berättelser om oss själva. Detta gör vi i interaktion med andra och mot bakgrund av vår biografi. Ett resultat av detta berättande om oss själva, som blivit allt viktigare i dagens samhälle, är att ”livspolitiken” vuxit fram. Livspolitik har självförverkligande som mål. Vi ser det i dagens samhälle som en grundläggande rättighet att utifrån vår personlighet och individualitet själva få välja livsstil, en livsstil som överensstämmer med den vi är och vill vara. Livspolitiken syftar till självförverkligande men har också kopplingar till sambanden mellan det globala och det lokala. Det vill säga det finns en ökande förståelse för att de globala riskerna och de globala problemen kräver att vi

anpassar vår egen privata livsstil. Vi skapar berättelser om oss själva utifrån vår biografi, men vi ställer oss också frågan: Vem vill jag vara i allt detta? Detta omfattar såväl moraliska som existentiella frågor. Vi är som aldrig tidigare själva ansvariga för att fortlöpande definiera oss själva och hantera vår situation i en allt mer komplicerad verklighet. Giddens (1997) menar att detta reflexiva byggande av den egna identiteten, genom producerandet av berättelser om oss själva i en global kontext, kan resultera i politiskt engagemang och att nya sociala rörelser växer fram, som handlar om självförverkligande och livsstil.

Internet

Det framgår av SCB:s publikation: ”Privatpersoners användning av datorer och Internet 2009”² att tillgången till bredband i hemmen har ökat kraftigt de senaste åren och nu är mycket hög i Sverige, se bild från SCB nedan.

Bild 2: Andelen personer i åldern 16-74 år med tillgång till Internet i hemmet via en bredbandsanslutning 2003-2009 efter kön, procent

Våren 2009 hade 83 procent i åldern 16–74 år tillgång till Internet i hemmet via en bredbandsanslutning, enligt SCB. Den för uppsatsen intressanta internetanvändningen, som skiljde ung från gammal, var framförallt användandet av chattar, bloggar, forum och nyhetsgrupper, se tabell nedan. Ungdomar och unga vuxna var klart överrepresenterade bland dem som chattat, bloggar och diskuterat på forum. I gruppen 16-24 år hade tre gånger så många varit aktiva på detta sätt än de i gruppen 45-54 år.

16–24 år 45–54 år 65–74 år

Män 75 20 7

Chattat, bloggat eller skickat meddelanden till

nyhetsgrupper/diskussionsforum Kvinnor 70 23 7

Tabell 1. Intressant internetanvändning för personer i vissa åldrar efter kön, i procent

2 Källa: http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0108_2009A01_BR_IT01BR1001.pdf

Fildelning som politisk handling

Illegal fildelning är en ständigt pågående civil olydnad. Kanske lika vanlig eller vanligare än att köra bil lite för fort. Ingen riskerar dock att dö av fildelning. Linde & Lindgren (2007) skriver om fildelning som en het kulturpolitisk fråga. De lyfter fram den stora mängden piratkopierat materiel som cirkulerar och vilken betydande roll fenomenet har för dagens ungdomskultur. De pekar också på att den utbredda och vardagliga fildelningen är en normöverträdelse som i vissa fall är olaglig och straffbar. De menar att den informationsteknologiska utvecklingen och fildelningskulturen tvingar fram en omförhandling av begrepp som ”äganderätt”, ”stöld” och ”upphovsrätt”. De flesta fildelare använder bara tekniken för sitt praktiska syfte, utan att själva göra några politiska kopplingar, men de som ser en koppling gör det utifrån en kollektiv identitet och ett delat kulturpolitiskt intresse. I själva verket kan fildelningens normbrytande handlingar alltid förstås som politiska utifrån perspektivet att politiska handlingar inte måste ske på en särskild plats, uttryckas på ett traditionellt sätt eller utföras av lätt igenkända kollektiva aktörer. Detta är tankar Linde &

Lindgen (2007, s.118-119) skriver att de hämtat från Alberto Melucci, som menar att det är viktigt att förstå detta för att förstå informationssamhällets sociala rörelser. Dessa sociala rörelser och deras kollektiva handlingar framstår ibland som abstrakta och fragmentiserade bara för att de i huvudsak håller till på nätet.

Bildandet av Piratpartiet

Grunden för bildandet av Piratpartiet 2006 var att så många människor redan var vana vid fri tillgång till digitalt material via Internet. Den tanken framförs i boken Piraterna - Historien om The Pirate Bay, Piratpartiet och Piratbyrån (Rydell & Sundberg, 2010). Att dela spel och musik med varandra framstod för många människor som en naturlig, självklar och dessutom rolig aktivitet. När de ekonomiska intressena slog tillbaka och nya lagar med koppling till upphovsrätt infördes upplevde många det som ett angrepp på den personliga friheten. Viljan att skydda och bevara den digitala friheten började växa sig stark. Till detta kan läggas införandet av de lagar som handlar om övervakning och kontroll som införts i Sverige med möjlig koppling till den världspolitiska utvecklingen efter den 11 september 2001, till exempel den allmänna avlyssningen av alla svenska medborgare som FRA får utföra sedan den 1 januari 2009 i all kabelburen kommunikation som passerar Sveriges gränser. Ulf Bjereld och Henrik Oskarsson ställer i DN den 18 maj 2009 frågan om FRA-striden i Sverige möjligen var:

”ett uttryck för en mer djupgående samhällsförändring, där den kommunikationsteknologiska utvecklingen skapar både nya politiska sakfrågor, som FRA och fildelning, som nya arenor för politisk mobilisering, som bloggosfären, Facebook, Twitter etcetera?”³

Samhällsförändringen hade inte bara skapat nya sakfrågor och nya arenor, det fanns ett nytt parti också. Rent konkret bildades partiet, enligt Rydell & Sundberg (2010), genom att Rick Falkvinge köpte domänen piratpartiet.se och la upp en hemsida på kvällen den 1 januari 2006 där det bland annat stod: ”Avskaffa upphovsrätten. På riktigt. Piratpartiet”. Dagen efter fanns det en artikel om detta i Dagens Industri, 1200 personer hade anmält sitt intresse på hemsidan och efter lunch ringde Aftonbladet för en intervju. Drygt tre år senare röstade svenska folket, framförallt yngre män, in den förste Piraten i EU-parlamentet.

Teori

Hermeneutik, dubbel hermeneutik och begrepp långt från erfarenheten För att kunna välja teori för studiet av ett nytt politiskt parti och dess aktiva medlemmar är det för det första viktigt att konstatera att det, i motsats till ett naturvetenskapligt fenomen, är ett meningsfullt fenomen (Gilje & Grimen, 1992, s.175), det vill säga det betyder någonting. För att förstå vad meningsfulla fenomen som Piratpartiet betyder krävs det mänsklig tolkning eller förklaringskonst. Sådan tolkningslära kallas hermeneutik. För det andra är det viktigt att teorin verkligen tillför något utöver människans egen förståelse och tolkning av sin erfarenhet.

Den sociologiska teorin och dess begrepp ska användas för att förstå och tolka den redan tolkade verkligheten. Det är detta som Anthony Giddens kallar dubbel hermeneutik (Gilje &

Grimen, 1992, s.181). Med hjälp av de sociologiska begreppen som befinner sig långt från erfarenheten, i motsats till aktörens egna begrepp som ligger nära erfarenheten, skall de vardagliga tolkningarna rekonstrueras inom ett samhällsvetenskapligt språk (ibid: 181ff)

Sociala rörelser och strukturförändring

Studiet av de sociala rörelserna är ett stort sociologiskt fält. Kanske är det stort för att det är sociologiskt intressant i all sin komplexitet. De sociala rörelserna har lyckats påverka våra samhällen. Arbetarrörelsen och miljörörelsen är exempel på sociala rörelser som påverkat samhällen och även levt vidare som politiska partier. De sociala rörelserna aktualiserar därför den sociologiskt intressanta frågan om hur strukturförändring egentligen går till. Om vi å ena sidan förstår samhället som ett stabilt enhetligt system, en organism där alla delar är beroende av varandra och har gemensamma intressen, då kommer frågan, hur förklara social

3 http://www.dn.se/debatt/nastan-varannan-svensk-struntar-i-fra-fragan-1.868277

förändring? Om vi å andra sidan förstår samhället som en arena för konflikter mellan olika motstridiga intressen, då kommer istället frågan, hur förklara social stabilitet? Att studera sociala rörelser är därför en möjlighet att få en inblick i hur strukturförändring går till i verkligheten och utmanar våra eventuellt ensidiga samhällsteorier. En social rörelse som till exempel blir parti och får politiskt inflytande kan ändra på statens institutioner. Detta gjorde arbetarrörelsen och miljörörelsen. Den kollektiva identiteten som ”arbetarklass” respektive

”miljövän” möjliggjorde upprepade kollektiva handlingar som till exempel demonstrationer och strejker, vilket senare ledde till strukturförändring, till exempel ny lagstiftning och nya departement. Nyckeln till strukturförändring är upprepad kollektiv handling. Kollektiv handling skulle dock bara vara en tillfällig och för makten ofarlig manifestation om det inte vore för den kollektiva identitet som aktörerna tillsammans skapat och fortsätter skapa. De har gjort denna kollektiva identitet till en del av sin egen identitet och bär omkring på den. Den kollektiva identiteten är på så sätt en handlingsstruktur som individerna bär inom sig. När tillräckligt många bär samma kollektiva identitet med sig och detta inympade ”system för handling” träder i kraft genom upprepade kollektiva handlingar, i en specifik riktning, då finns chans till strukturförändring. Så ser jag på strukturförändring kopplat till sociala rörelser.

Resursmobiliseringsteorin, politiska processperspektivet och identitetsparadigmet

Olika teorier om sociala rörelser förklarar strukturförändring eller sociala rörelsers framgång på olika sätt. Hur tre av dem gör det sammanfattas här utifrån presentationen i boken Sociala rörelser – Politik och kultur av Wettergren & Jamison (2006, s.14-28).

Resursmobiliseringsteorin, som den presenterades 1977 av Johan McCarthy och Mayer Zald, förklarar en rörelses påverkan utifrån rörelsens egna strategier, resurser och inflytande. För att rörelsen ska bli framgångsrik och kunna påverka krävs det pengar och arbetskraft samt allianser med makthavare och beslutsfattare. Dessa resurser måste också användas på ett strategiskt sätt. Det behövs med andra ord någon form av organisering. Ur en och samma rörelse kan flera organisationer uppstå som vill företräda rörelsen. En resurs vid denna organisering är problem-/rörelseentreprenörerna. Den typen av individer är skickliga på att, utifrån det aktuella missnöjet i ett samhälle, mobilisera rörelsens aktörer i olika organisationer, genom att formulera det befintliga missnöjet på ett vinnande sätt.

Miljörörelsen och kvinnorörelsen är exempel på rörelser som studerats utifrån resursmobiliseringsteorin (ibid: 14ff).

En utveckling av resursmobiliseringsteorin genom en integrering av delar från andra teorier resulterade i vad som kallas politiska processperspektivet (ibid: 17ff). Utifrån det perspektivet har till exempel anti-kärnkraftsrörelsen studerats i fyra olika länder, i en jämförande studie av den brittiska statsvetaren Herbert Kitschelt. Teoretikerna betonar något eller flera av tre olika begreppspaket: (1) de politiska möjlighetsstrukturerna i det omgivande samhället, (2) interna organisationsformer och mobiliseringsstrategier, samt (3) kulturell inramning, det vill säga ideologier och livsstilar. Beroende på vilket av de tre begreppspaketen man betonar mest förklaras strukturförändring och sociala rörelsers framgång på lite olika sätt. Om de politiska möjlighetsstrukturerna är goda finns möjligheten för rörelsen att snabbt förvandlas till politiskt parti, men om de är ofördelaktiga finns risken att rörelsen istället blir mer militant.

Att den interna organiseringen och mobiliseringen av olika resurser är viktig finns kvar som ett arv från resursmobiliseringsteorin. Nytt är istället fokus på den kulturella och ideologiska inramningen av rörelsens budskap. Snow och Benford har visat att det gäller för rörelsen att rama in problemet, lösningen och nödvändigheten att kämpa, med ord som ger rörelsen en hjälteroll i samhällsdramat (ibid: 20f). För att lyckas med detta måste inramningen knyta an till redan etablerade och positivt laddade begrepp, som till exempel frihet, rättvisa, jämlikhet och demokrati.

Utifrån identitetsparadigmet, som Melucci anses tillhöra, förklaras rörelsers påverkan på samhället utifrån deras egen konstruktion av en kollektiv identitet, som grund för deras kollektiva handlingar (ibid: 22). Det förtjänar att nämnas att detta perspektiv kan inkorporera de övriga perspektiven ovan eftersom det enligt min mening ligger på en högre abstraktionsnivå. Med det menar jag att alla processer som de övriga studerar även kan studeras utifrån identitetsparadigmet, men då som delprocesser i en huvudprocess som handlar om konstruktionen av ”systemet för handling”. Detta kapitel handlar fortsättningsvis om min förståelse och strukturering av Alberto Meluccis teori. Mer om mitt val av Melucci före andra teoretiker finns att läsa i sammanfattningen av detta teorikapitel.

System för handling och kollektiv identitet

Identitet är i samtida samhällsteori ett viktigt begrepp. Människor söker sin identitet. De som dessutom deltar i sociala rörelser, skapar tillsammans en kollektiv identitet och identifierar sig

delvis med denna. I den sociala rörelsen, om den är lyckosam, kommer man överens om hur man ska agera och det skapas stegvis ett gemensamt ”system för handling”. Det systemet har en viss stabilitet, men är hela tiden ett resultat av ett antal parallella processer. Den ”kollektiva identiteten” är intimt kopplad till detta ”system för handling”, som två sidor av samma mynt.

Den som agerar enligt ”systemet för handling” uppfattas tillhöra den ”kollektiva identiteten”

och den som säger sig tillhöra den ”kollektiva identiteten” förväntas agera enligt ”systemet för handling”. Aktörerna engagerar sig och deltar i en interaktion omkring de gemensamma handlingarnas mål, medel och metoder, i relation till omgivningen. Den kollektiva identiteten är enligt Melucci (1996, s.4, min översättning) ”resultatet av utbyten, förhandlingar, beslut och konflikter mellan aktörerna själva”.

Melucci ställer två grundläggande frågor (1996, s.382, min översättning): ”Genom vilka processer konstruerar aktörerna sin kollektiva handling? Hur är enigheten vi observerar i ett kollektivt fenomen producerad?” Han ger själv ett svar på den första frågan (ibid: 4) när han anger att de meningsfulla processerna för analys, för att rekonstruera ”systemet för handling”

är:

1. Ideologier

2. Kommunikationsformer 3. Ledarskapsmodeller 4. Mobiliseringsprocesser 5. Organisationsformer

6. Relationer med utomstående

Studien skall undersöka ovanstående delprocesser i konstruktionen av ”systemet för handling”

i Piratpartiet. Begreppet ”kollektiv handling” betecknar istället det vi kan observera, den synliga sidan av allt detta, som till exempel en demonstration. Den ”kollektiva handlingen” är ett resultat eller en produkt av att detta framförhandlade ”system för handling” manifesterat sig. Uppsatsen skall presentera en sammanhängande bild av hur det går till när ”systemet för handling” på detta sätt förhandlas fram och konstrueras av aktörerna själva, för att de ska kunna agera samfällt, som ett kollektivt ”Vi”, som ”kollektiva aktörer”, som Piratpartister.

Nedan följer för varje delprocess mitt urval och min egen förståelse av centrala teorier och begrepp, från Meluccis bok Challenging Codes, Collective Action in the information age från 1996.

Ideologier i Meluccis teori

Melucci skriver om ideologier ungefär på samma sätt som politiska processperspektivet beskriver begreppet kulturell inramning. Han ser det som symboliska ramar som man använder för att i positiva ordalag förklara varför man gör som man gör. Man använder det för att förklara för andra, men också för att förklara sitt handlande för sig själv (Melucci, 1996, s.349). Ideologin kan användas för att dölja eller försvara sina egna intressen. Ideologin fungerar då som en mask eller en roll som man ikläder sig när man kliver ut på scenen. Den gemensamma ideologin har skapats genom konflikter och förhandlingar och omvandlas ständigt, men långsamt. Detta tenderar aktörerna att glömma bort när de håller fram sina symboliska ramar för sig själva och för andra som om de vore självklara (ibid). Melucci menar att en rörelses symboliska ramar omfattar en beskrivning av den sociala gruppen som man representerar, den illegitime motståndaren och de behjärtansvärda målen som det är värt att kämpa för (ibid: 350). Ideologin i rörelsens begynnelse har två karakteristiska delar, förnekandet av alla svårigheter och ett tema om återfödelse. Allting verkar möjligt i den kollektiva entusiasmen och den nya identiteten försvaras med referenser till det förflutna som beskrivs som en gyllene tidsålder (ibid: 350f) .

Kommunikationsformer i Meluccis teori

Melucci anger att kommunikationsformer är en viktig analysnivå (Melucci, 1996, s. 4) men ägnar sedan inte något utrymme åt ämnet. Utifrån min förståelse av hela Meluccis bok vill jag därför presentera en tänkbar beskrivning av denna process som jag menar överensstämmer med Meluccis grundtankar.

En social rörelse kan använda sig av många olika kommunikationsformer internt och externt.

Valet av kommunikationsformer för olika budskap kommer att variera över tid och vara beroende av förhållandena i övriga interna och externa processer som pågår samtidigt. Vilka kommunikationsformer som accepteras för vilka budskap och till vilken mottagare vid varje given tidpunkt är en förhandlingsfråga. Med tiden kommer en accepterad praxis att utvecklas vars yttre gränser ramar in den kollektive aktörens handlingsutrymme för kommunikation.

Ledarskapsmodeller i Meluccis teori

Grunden för ledarskapet finns i relationen som håller samman aktörerna. Ledarskapet är en interaktion i vilken alla aktörer gör insatser och får något tillbaka. Ledarskapet består så länge de inblandade är nöjda. Det är därför som ledare för rörelser är beroende av sin förmåga att behålla en bra relation till rörelsens aktiva. Så länge rörelsens aktiva är nöjda kommer de att

stödja ledarna (Melucci, 1996, s.333). Ledarna måste se till att driva på rörelsen mot målet, representera rörelsen på ett bra sätt utåt och ta hand om och vårda rörelsen (ibid: 334).

Att organisera rörelsen till en nödvändig nivå med formaliserad fördelning av olika funktioner är viktigt för att det ska bli något resultat av aktiviteten och för att rörelsen ska stabiliseras och leva vidare. Detta är enligt Melucci ett svårt internt problem för sociala rörelser, eftersom det innebär en maktasymmetri, som i sin tur innebär ett hot om sammanbrott för solidariteten.

Olika typer av strategier kan användas vid olika tidpunkter för att hantera detta enligt Melucci (ibid: 345ff). För att hantera risken för sammanbrott för solidariteten i rörelsen kan man bland annat minimera och dölja beslutsfattandet, minska antalet tillfällen för beslut och fördröja genomförandet, sprida beslutsfattandet och rotera ledarskapet, låta de formellt utsedda hålla sig i bakgrunden och släppa fram andra individer och grupper. Tvärt emot dessa sätt att hantera risken för sammanbrott för den interna solidariteten, rekommenderar Melucci att rörelsen lär sig hantera intern makt så öppet som möjligt, eftersom är det ett sätt att utveckla förmågan att hantera makt över samhället på samma sätt (ibid: 347).

Mobiliseringsprocesser i Meluccis teori

När några som säger ”vi” om sig själva kommit i konflikt med en motståndare och har satt upp ett mål tillsammans, då kan det bli tal om mobilisering. När det gäller sociala rörelser har detta sitt ursprung i det dagliga livet. Närmare bestämt något som det politiska systemet inte förstått, inte lyckats fånga upp, inte tagit hänsyn till, eller behandlat negativt (Melucci, 1996, s.287). Om man tänker på industrisamhället och arbetarnas levnadsvillkor i fabrikerna, kvinnors situation som ekonomisk beroende hemmafruar, eller människors oro för kärnvapen och kärnkraft, så kan man få en bild av den vardag där den kollektiva identiteten har sitt ursprung. De som deltar i sociala rörelsers mobiliseringsprocesser skapar tillsammans en ny kollektiv identitet och de första att göra uppror är de som i sitt vardagsliv upplever konfliken med det politiska systemet som icke tolererbar. De grupper som är mest mottagliga för mobilisering är enligt Melucci de som redan är erfarna deltagare, välbekanta med kampens procedurer och metoder, de som redan har sitt eget ledarskap och någon grad av organisationsresurser från tidigare gemenskaper, eller band till sammanslutningar. De kan använda befintliga nätverk för kommunikation och det är lättare för dem att känna igen gemensamma intressen (ibid: 295f). För att förklara enskilda individers mobilisering måste framförallt deras egna subjektiva upplevelser beaktas, framförallt upplevelsen av den

intolerabla situationen och av den glädjerika och uppmuntrande upptäckten att det finns andra som lever med samma erfarenheter (ibid: 300f).

Organisationsformer i Meluccis teori

En social rörelse måste hålla ihop och stå emot sina motståndares handlingar. Rörelsen behöver därför utveckla en relativt stabil organisation och stabilt ledarskap för att kunna överleva en längre tid. Organisationen måste förena rörelsens olika komponenter och vara erkänd av sina medlemmar. Detta för att kunna institutionalisera beslutsprocessen till en nödvändig nivå och för att kunna fördela rörelsens resurser för att uppnå målen (Melucci, 1996, s.313). Organisationen behöver också förstärka sig själv och legitimera sig själv i det omgivande samhället (ibid: 315). Varje rörelse som organiserar sig själv skapar samtidigt ett normsystem som legitimeras och institutionaliseras. Detta normsystem drar upp gränserna innanför vilket kollektiv handling kan utvecklas. Det finns flera områden för normativ reglering. Medlemmen behöver till exempel veta vad som krävs och vad den kan vänta sig i retur. Viktigt är också att formulera specifika mål och medel för kollektiv handling utifrån rörelsens allmänna inriktning. Ingen av dessa normativa regleringar är statiska. De är känsligare för förändringar i och utanför rörelsen än hos andra typer av organisationer och kris i ett område kan sprida sig till de andra. En annan viktig organisationsfråga är hur man skall rekrytera ledare och reglera byte av ledarskap. Detta gäller alla nivåer. För att kunna rekrytera kunnigt folk behöver någon form av belöning erbjudas i utbyte (ibid: 317ff).

Relationer med utomstående i Meluccis teori

Det finns möjligheter och begränsningar för rörelsen. Framförallt är reaktionen från det politiska systemet och maktapparaten för social kontroll viktig. Även rörelsens medtävlare, allierade och meningsmotståndare är betydelsefulla (Melucci, 1996, s.4). Viktiga allierade är framförallt personer som jobbar i massmedia. Tyvärr har media möjlighet att manipulera nyheter och ”förvandla allmänt och politiskt liv till ett spektakel”, enligt Melucci (ibid: 225, min översättning). Ett träffande citat av Melucci kan åskådliggöra varför massmedias makt över informationen är så problematisk: ”När det väl är erkänt att makten över informationen egentligen är makten att namnge, då kan vi påbörja den enorma uppgiften att omdefiniera

’rätten till ordet’ som behövs i informationsåldern” (ibib: 228, min översättning). Det är de som har makt över informationen som har makten att namnge. De kan därmed, på ett delvis dolt sätt, styra människors tankar och det samhälleliga samtalet i olika riktningar. Detta är problematiskt för den plats där den sociala rörelsen behöver bli hörd med sina namn på företeelserna i samhället är i det allmänna samhälleliga samtalet. Den sociala rörelsen behöver

ta sig in i massmedia. Den ideologiska inramningen, hur man sätter namn på saker, är därför viktig. Med hjälp av sakfrågornas ideologiska inramning kan man få fler människor att engagera sig på rörelsens sida i konflikten (ibid: 352). Den ideologiska inramningen är dock ett tveeggat svärd av två skäl. Dels finns inte den fullständiga enighet i rörelsen som inramningen ger sken av, dels är rörelsens uppfattning en partsinlaga, en tolkning av det sociala fältet (ibid: 355ff).

Sammanfattning av Meluccis teori

När jag väljer att studera Piratpartiet utifrån Meluccis teori ser jag inte att jag behöver välja bort något väsentligt som finns i andra sociala rörelseteorier. Samtidigt ser jag att Melucci tydligt fokuserar den sociala konstruktionen, interaktionen och förhandlingen som sker. Det är i dessa möten mellan människor, som startar i konflikter om mål, medel och metoder och rör sig vidare via förhandlingar till kompromisser och voteringar, som individen gör sina känslomässiga investeringar och försök till kommunikation om gemensamma värden. Genom denna fortlöpande involvering i det gemensamma projektet kommer aktivisten att känna sig delaktig i någonting större än sig själv. Det framförhandlade ”systemet för handling” har efter en tid integrerats i individen. Om man då frågar individen varför hon agerar som hon gör, så hänvisar hon till den ”kollektiva identiteten” som blivit en del av hennes egen identitet, den kollektiva identiteten som individen kallar ”Vi”. Individens identitet smälter alltså delvis ihop med den kollektiva identiteten genom en interaktiv process. Utan denna identifikation skulle inte upprepad kollektiv handling ske. Med denna förståelse i botten tar jag mig an Piratpartiet genom att studera ovanstående sex viktiga delprocesser för kollektiv handling: ideologier, kommunikationsformer, ledarskapsmodeller, mobiliseringsprocesser, organisationsformer och relationer med utomstående.

Metod

Detta kapitel beskriver genomförandet av den kvalitativa studien och det teorinära förhållningssättet, samt motiverar metodvalen utifrån teoretiska och praktiska utgångspunkter.

Det omfattar avsnitten: teorinära förhållningssätt, tematiska forskningsfrågor, fallstudie, insamlingsperiod, digitala dokument, intervjuer, deltagande och direkt observation samt analysmetod.

Teorinära förhållningssätt

Syftet med undersökningen var att ta fram ett empiriskt underlag för att skriva en berättelse om Piratpartiet, utifrån min förståelse av Meluccis teori och begrepp. Jag kan inte påstå att jag

Piratpartiet utifrån min förståelse av den teorin, vilken jag redogjort för i föregående kapitel.

Min förståelse av Meluccis teori var alltså, inte mitt mätverktyg, men mitt ”undersöknings- och förståelseverktyg”. Undersökningen av Piratpartiet har på så sätt genomförts med ett

”teorinära förhållningssätt”. Det innebär generellt uttryckt att en specifik social rörelseteori har valts ut bland de andra, vilket har motiverats i föregående kapitel, och den utvalda teorin och dess begrepp låg till grund för undersökningens tematiska forskningsfrågor. Intresset riktade sig mot det som min förståelse av Meluccis teori i förväg hade angett som intressant att studera.

Tematiska forskningsfrågor

Teorin anger sex delprocesser i konstruktionen av ”systemet för handling”. Därför formulerades sex tematiska forskningsfrågor för att undersöka ”systemet för handling”, en fråga för varje delprocess:

1. Hur konstrueras Piratpartiets ideologier?

2. Hur konstrueras Piratpartiets kommunikationsformer?

3. Hur konstrueras Piratpartiets ledarskapsmodeller?

4. Hur konstrueras Piratpartiets mobiliseringsprocesser?

5. Hur konstrueras Piratpartiets organisationsformer?

6. Hur konstrueras Piratpartiets relationer med utomstående?

Det handlar alltså om att skapa förståelse för hur konstruktionen går till i dessa sex parallella processer och därför finns även frågan ”varför” med hela tiden, i varje tema.

Fallstudie

I valet av forskningsstrategi, det vill säga på vilket sätt jag skulle samla in empiriskt material och sedan analysera det, tog jag hänsyn till vilken typ av forskningsfrågor som formulerats, vilken kontroll jag hade över skeendet och om fokus var på aktuella eller historiska skeenden.

Om jag hade haft kontroll över skeendet hade jag kunna utföra ett experiment, vilket alltså inte var aktuellt. Om jag hade haft en forskningsfråga som handlade om ”hur många”, ”hur mycket”, ”vilka”, ”vad” eller ”var”, då hade jag kunnat göra en enkätundersökning. Det var heller inte aktuellt. Om jag hade haft fokus på historiska händelser, vilket jag inte hade, då hade jag kunnat göra en historisk studie. Jag hade fokus på aktuella händelser, ingen kontroll över skeendet och jag sökte svaren på frågorna ”hur” och ”varför”. Detta innebär enligt Yin (2007, s.22) att en fallstudie är lämplig som forskningsstrategi. En fallstudie är en empirisk undersökning som studerar en aktuell företeelse i sin kontext och den är särskilt lämplig när gränserna mellan företeelsen och kontexten är oklar, enligt Yin (2007, s.31). För att ta reda på

svaren på de tematiska forskningsfrågorna ovan och därmed kunna förstå hur ”systemet för handling” konstrueras har därför en fallstudiestrategi använts. I en fallstudie samlar man in material från flera datakällor om ett specifikt fall, för att man intresserar sig för det fallet.

Resultat från fallstudier kan även användas för att utveckla den teori som finns i ämnet, så kallad analytisk generalisering (Yin, 2007, s. 28). Det teorinära förhållningssättet som använts i undersökningen är ett sätt att pröva om Meluccis teori om kollektiv handling är tillämplig för att studera Piratpartiet.

Insamlingsperiod

De datakällor som använts är dokument, intervjuer och observation. Dokumentstudie av digitala dokument på hemsidor, bloggar och forum genomfördes fortlöpande: 17 januari – 23 maj 2010. Intervjuerna genomfördes mellan den 17 februari och den 3 mars 2010 i Uppsala, Västerås och Eskilstuna. Den deltagande observationen av årsmötet genomfördes online 12- 25 april 2010.

Digitala dokument

Huvudsakligen och inledningsvis har digitala dokument använts som datakälla, främst en omfattande läsning av Piratpartiets eget forum och hemsida samt piratpartisters hemsidor och bloggar. De digitala dokumenten omfattade material från 2006 och framåt.

Intervjuer

De fem intervjuerna har genomförts med hjälp av en intervjuguide med 27 frågor, se bilaga 1.

Stategin för formulerandet av intervjufrågorna var att utgå ifrån det nuvarande läget i de 6 olika processerna och sedan spåra bakåt hur och varför detta läge uppstod, själva konstruktionsprocessen. Frågorna konstruerades alltså med koppling till de sex temaområdena. Inledningsvis ställdes enkla faktafrågor om till exempel ålder som Lantz (1993) rekommenderar, innan intervjuguidens frågor tog vid. Ett tema behandlades i taget.

Frågorna inom varje tema ställdes i en särskild ordning för att leda fram respondenterna till att på ett naturligt sätt berätta om respektive process med sina egna ord. Följdfrågor ställdes för att få förtydliganden av intressanta punkter och vid några tillfällen för att leda tillbaka till ämnet. Mitt val av respondenter grundade sig på tre kriterier. För det första skulle respondenterna ha varit aktiva och väl insatta i rörelsen förhållandevis länge, så att de kunde tänkas ha något intressant att berätta om den process som skett sedan 2006. Detta var det viktigaste. För det andra fick de inte bo alltför långt bort av praktiska skäl och för det tredje så

styrelsen, riksdagskandidat/inte riksdagskandidat, aktiv i ung Pirat/inte aktiv i ung Pirat, centralt aktiv/lokalt aktiv och gärna vara från olika städer.

De intervjuade

De intervjuade har erbjudits anonymitet, men har valt att framträda under sina egna namn.

Mikael Nilson, 34 år och Stefan Flod, 24 år är båda bosatta och verksamma i Uppsala, samt ledamöter i partistyrelsen⁴ och riksdagskandidater. Stefan är även förbundsordförande för Ung Pirat. Johan Pettersson, 28 år, är bosatt i Eskilstuna och valkretsledare för Södermanland.

Johanna Julén 29 år, är riksdagskandidat och kommunledare i Västerås⁵. Hon blev även invald i partistyrelsen i april, efter intervjun. Hanna Dönsberg, 24 år är riksdagskandidat, vice distriktsledare östra distriktet, vice valkretsledare Västmanland, ledamot i distriktsstyrelsen Ung Pirat och ordförande Ung Pirat Västerås⁶. Samtliga intervjuade utom Johan är alltså riksdagskandidater. Han är också den ende som inte har en egen blogg. Alla är aktiva på det sociala mediet Facebook, men kommunicerar med partivänner främst via chatt-kanaler på Skype⁷. Jag upplevde intervjuerna som öppenhjärtiga, kanske beroende på att jag själv är med i partiet. Endast några gånger kunde jag märka av en önskan att styra undan från något kontroversiellt. Jag vill här passa på och tacka ovanstående för deras tid och bredvillighet att dela med sig av sina erfarenheter.

Deltagande och direkt observation

Som medlem i partiet observerade jag partiets årsmöte online. Den deltagande observationen begränsades till deltagande i en diskussion⁸ om införande av författningsdomstol och deltagande i de olika voteringarna. Huvudsakligen var jag passiv observatör av de olika diskussionerna (direkt observation). Genom att delta i årsmötet när det pågick fick jag uppleva hur man kunde följa röstresultatet hela tiden som staplar, antal och procent från att första rösten lades tills att voteringen stängde i varje delvotering och slutvotering. Försök att påverka resultaten gjordes av vissa, genom att blogga om utvalda voteringar och tillhandahålla direktlänkar, samt uppmaning att rösta enligt rekommendation. Förmodligen ledde detta till att fler hittade in till just dessa omröstningar i forumets alla trådar. Årsmötet hade ett större deltagande än tidigare år och kanske särskilt i dessa omröstningar som det bloggades om. Deltagande och direkt observation som datakälla anses av Yin (2007, s. 113)

4 Vid intervjutillfället den 17 februari

5 Vid intervjutillfället den 1 mars

6 Vid intervjutillfället den 3 mars

7 http://sv.wikipedia.org/wiki/Skype

8 http://vbulletin.piratpartiet.se/showthread.php?t=24532

ha vissa starka och vissa svaga sidor. Till de starka sidorna hör att källan är verklig och kontextuell i realtid samt att deltagande observation kan ge insikter i mellanpersonliga beteenden och motiv. Till de svaga sidorna kan höra urvalsproblem, om det är få respondenter, samt påverkan av observatören. Dessa svaga sidor var dock, enligt min bedömning, inget problem under denna onlineobservation. Observationen av årsmötet omfattade särskilt omröstningarna och slutdiskussionerna gällande: 16 motioner om stadgan, 36 motioner om principprogrammet och extern politik, 24 övriga motioner, verksamhetsplan och budget för 2010 och 11 nomineringsförslag till förtroendeuppdrag.

Analysmetod

Den empiriska undersökningens resultat presenteras i nästa kapitel, ”Det är vi som är Piratpartiet”. I den sociologiska analysen som redovisas i kapitlet ”Sociologisk analys och tolkning”, har avsikten varit att göra tydliga kopplingar till uppsatsens bakgrund, syfte och teoretiska infallsvinklar. Framförallt har kopplingar gjorts till Meluccis teori om kollektivt handlande, genom att rekonstruera aktörernas vardagliga tolkningar nära erfarenheten, med hjälp av hans analytiska begrepp långt från erfarenheten, i en sociologisk analys.

Det är vi som är Piratpartiet

I detta kapitel belyses sex delprocesser i konstruktionen av ”systemet för handling”, under fem rubriker. Att bli Pirat handlar om mobiliseringsprocesser, Att tänka som en Pirat handlar om ideologier, Att prata som en Pirat handlar om kommunikationsformer, Att agera som en Pirat handlar om ledarskapsmodeller och organisationsformer och Att strida som en Pirat handlar om relationer med utomstående, samt om hur man blir enig internt. Det framgår nedan att det är Piratpartisterna tillsammans, i intensiv social interaktion, som skapar sitt system för handling och samtidigt den kollektiva identiteten – ”Pirate”.

Att bli Pirat

Att bli Pirat handlar om att bli medlem, men framförallt om att bli en aktiv medlem, och att fortsätta vara aktiv. Att bli medlem i Piratpartiet är skenbart lätt. Det kostar ingenting och det går fort via ett formulär på hemsidan. Dock är det enligt stadgarna (version 1.3⁹) styrelsen som formellt godkänner medlemskapet och det är kopplat till ett antal krav. För att få bli medlem måste man acceptera alla människors lika värde, värna demokratin, godkänna stadgarna, vilja verka för partiets ändamål och värna partiets målsättningar. Att ha ett lågt medlemsnummer uppfattas positivt av andra pirater, det vill säga att vara medlem sedan 2006

eller ännu bättre vara bland de allra första som gick med i partiet när det bildades. Det är de medlemmar som fortsätter vara aktiva som på olika sätt formar partiet, eller systemet för kollektiv handling för att tala med Melucci (1996).

Gemensamt för piraterna som engagerat sig är en upprördhet över de integritetskränkande lagar som stiftats. Det handlar om övervakning av vanliga medborgare och maktutövning mot fildelare. Johanna Julén berättar om Pirate Bay razzian:

- Det stövlade in 50 poliser hos webbhotellet och tog alla deras servrar hej svejs. Ju mer man läste om det där desto galnare var det och till slut så sa jag bara: Nej nu skiter jag i det här nu går jag med i Piratpartiet (skrattar) och så gick jag med.

Mikael Nilsson som följde FRA-frågan i bloggvärlden fick en panikkänsla eftersom frågan inte kom ut i massmedia: - Jag kände att det kom ingenstans, det kom liksom inte ut till media, det blev ingen debatt, och varför i hela friden blir det inget, så jag kände en känsla av att jag måste göra någonting. Mikael skapade sedan tillsammans med andra den kända sajten www.stoppafralagen.nu vars historia beskrivs av Svenska Dagbladet 2008-08-11, under rubriken ”Nätverket som upplyste folket”¹⁰.

De framträdande texterna på hemsidan¹¹ är vanligen intresserade och nyfiknas första möte med Piratpartiet, platsen där man informerar sig, blir medlem och anmäler sitt intresse för olika typer av engagemang. Du blir engagerad Pirat utifrån kategorierna: aktivist, medlem, funktionär/nyckelperson. Aktivist kan man bli utan att vara medlem, då får man mejl och eller SMS när något är på gång som man kan delta i. Detta har en koppling till det odefinierade begreppet ”svärmen”, som omnämns i en del officiella dokument. Enligt uppgift ska det dock vara ytterst få som anmält sig som ”aktivist” på hemsidan, utan att också vara medlem.

Begreppet ”svärmen” används ibland när man talar om väldigt aktiva medlemmar som även besätter funktionärspositioner. Funktionärsrollerna är kommunledare, vice kommunledare, valkretsledare och vice valkretsledare. Dessa roller precis som de fem distriktsledarna ovanför dessa finns i ”en hierarkisk toppstyrd struktur som fördelar mandat och resurser”, enligt citat från dokumentet ”Piratpartiets värderingar”, beslutade av styrelsen den 13/12 2009¹². Partiledaren Rick Falkvinge är toppen i den funktionärspyramiden, med formell makt att på stående fot avsätta och tillsätta vem han vill. Detta gäller alla posterna från vice partiledare

10 http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/natverket-som-upplyste-folket_1548097.svd

11 http://www.piratpartiet.se/agera 2010-03-13

12 http://vbulletin.piratpartiet.se/showthread.php?t=22653&page=1

ner till vice kommunledare. De aktiva medlemmarna på dessa poster är på så sätt underlydande som förväntas lyda order uppifrån och inte formellt utsedda av medlemmarna i sitt distrikt, sin valkrets eller sin kommun. Dock jobbar nästan alla, med få undantag, helt ideellt och kan om de vill strunta i eventuella order uppifrån om de vill, med risk för att bli utbytta.

Det odefinierade begreppet ”svärmen” är populärt, men beskrivningar av hur man konkret skall få medlemmar att bygga piratgemenskaper och organisera sig lokalt i kommunerna saknas. Vanliga begrepp för att beskriva sammankomster som kommunledare ordnar är

”Piratfika” och ”Piratöl”. Stefan berättar att det är viktigt att träffas utan tangentbord och skärmar. Själv blev han aktiv efter ett möte på ett café i Umeå 2006:

- Det förändrade mig för alltid, verkligen! Det var ett jättebra möte … Vi hade kontinuerliga medlemsträffar, nu kallar vi det för piratfika, men då hette det medlemsträffar. Och så satte vi oss ner där och pratade om vad som händer i Piratrörelsen och om varandra. Vi spelade mycket brädspel i Umeå och vi satte upp affischer överallt (om Piratpartiet).

Det finns ett symbolvärde i ordet ”pirat” som är kopplat till konstruktionen av den kollektiva identiteten. Det är vanligt i Piratpartiet att skapa nya ord med förleden ”pirat-”. Det har med identitet att göra säger Stefan:

- Piratfika, Piratöl, PiratLan, vi tycker om att spinna… det är lite identitet liksom att kalla saker för pirat, för vi är pirater och vi är stolta över det. Och det blir vår interna identitetsgrej på något sätt. Som att vårt medlemssystem heter PirateWeb, det är inte en slump direkt.

Ett smått genialiskt knep med koppling till kollektiv identitet och att kalla saker för ”Pirat-”, är sättet som partiet finansierar sin verksamhet. Genom att alla som skänker valfri summa varje månad får kalla sig ”Guldpirat”, får partiet in pengar. Detta innebär att personen får använda en särskild digital ”Guldpirat”-skylt på sin hemsida/blogg. Detta gör många och det fungerar som ett tydligt ställningstagande inför sig själv och inför andra. Det är också lätt att köpa olika Piratsaker och Piratkläder från Piratshopen¹³. De flesta Pirater finns dessutom på det sociala mediet Facebook, där de i stor utsträckning lagt till varandra som vänner, och anger ”Pirate” som svar på frågan om politisk åsikt i sina profiler.

Vad är det som gör att medlemmarna blir kvar och fortsätter engagera sig aktivt som Pirater?

Mikael som är centralt engagerad i styrelsen berättar: - Det är ett otroligt driv just nu, det händer grejer och det är det som är kul att vara med och utveckla organisationen och vara

med och verkligen påverka. Engagemanget smittar också av sig berättar Stefan, som i egenskap av förbundsordförande i Ung Pirat reser runt i landet och hjälper ungdomar att starta nya lokalföreningar. Stefan är med på lokala Piratfikan och lokala årsmöten i Ung Pirat och träffar unga människor som han upplever verkligen vill förändra samhället. Ung Pirats medlemmar är oftast med även i Piratpartiet och de utgör ungefär 40 % av medlemmarna i moderpartiet. Ung Pirat är, i motsats till moderpartiet, organiserat i vanliga lokalföreningar, samt i en förbundsstruktur.

Vad är det som får Johan, Hanna och Johanna, som alla jobbar lokalt och på mellannivåer, att fortsätta engagera sig? Trots att det kan vara starka interna meningsskiljaktigheter mellan till exempel höger och vänsterinriktade på chatt-kanalerna fortsätter Johan engagera sig eftersom det positiva överväger. Framförallt ger det uppmuntran, kamratskap och insikt i hur andra människor tänker. Johan träffar också nya människor på detta sätt, som han menar är väldigt intelligenta och har helt andra åsikter än honom i många frågor, men att de ändå kan enas vilket ger hopp för framtiden. Hanna har alltid varit engagerad i olika slags frågor och alltid velat förändra, nu vill hon bevara vårt demokratiska samhälle och sätta (P) för övervaknings- samhället. Även Johanna får mycket av sin motivation från en önskan att påverka den nu negativa samhällsutvecklingen när det gäller integritetsfrågorna:

- Vi har inte kommit in i riksdagen än, vi har inte fått igenom våra frågor ännu, politikerna har ju fortfarande inte fattat, de står ju fortfarande och gör bort sig i TV.

Johanna refererar här till den tekniska okunskapen om hur Internet fungerar, som ofta lyser igenom när politiker och andra uttalar sig. Grundidén bakom Internet är militär och handlade om att alltid upprätthålla kommunikationen¹⁴, inte ens kärnvapenangrepp ska kunna stoppa den. Internet består därför av datorer sammankopplade kors och tvärs och har ingen central knytpunkt. Informationen skickas digitalt, som ettor och nollor. För att stoppa till exempel illegal fildelning skulle man därför behöva stänga Internet helt och hållet, eller införa ett enormt statligt/internationellt censurfilter som kontrollerar precis allt, med tillhörande massiv kränkning av den personliga integriteten. Piraterna uttrycker att det är okunskapen och oförståelsen hos beslutsfattarna i samhället som driver dem att fortsätta, samt att det känns positivt att umgås med andra som har samma erfarenheter och drivs av samma vilja till förändring.

14 http://w3.msi.vxu.se/multimedia/kurser/HUX121vt06/historik.htm#Harpa

Partiets ”system för handling” sätter ramarna för vad man kan göra som Pirat, men Piraterna själva sätter också gränser för vad partiet kan göra. Stefan skulle kunna hoppa av, om politiken skulle gå emot hans värdegrund: - Om Piratpartiet ställer sig emot invandring, säger att homosexuella inte ska få gifta sig, om vi helt plötsligt är för att prostitution ska bli lagligt, jag skulle aldrig kunna acceptera något sådant. Johan säger att han är tjockhudad, att han inte bryr sig om så kallade skandaler. Han tar inte heller så allvarligt på uttryckta vänster- och högeråsikter eller vad ledande företrädare gjort, men om det inte skulle bli något genomslag för politiken och det bara är interna stridigheter då skulle han kunna ta en paus och avvakta. Hanna uttrycker liknande tankar om att man istället för stridigheter behöver stöd och uppmuntran från varandra: - Får man inte tillräckligt med uppmuntran och stöd när man jobbar arslet av sig så är det inte så kul längre. Ideellt engagemang överhuvudtaget oavsett vad det är, det måste kännas givande fortfarande och inte bara slitigt. Det som är Piraternas gräns gentemot partiet är alltså om politiken ändras på ett sätt som innebär ett brott mot de grundläggande värderingarna, om stöd och uppmuntran uteblir, samt om det bara är interna stridigheter och inget genomslag för politiken. Om detta inträffar kan man tänka sig att hoppa av helt, eller sluta vara aktiv.

På årsmötet 2010 fanns det flera motioner med koppling till mobilisering av människor och pengar till Piratpartiet för partiets syften. En av motionerna som styrelsen yrkade avslag på handlade om att ”trepiratsregeln” skulle beskrivas i stadgarna. Den gick inte igenom med 75

% som krävs vid två tillfällen, dock är den redan beslutad av styrelsen i det tidigare nämnda värderingsdokumentet, formulerad såhär:

”om tre medlemmar är överens om att någon sorts opinionsbildning eller aktivism är rätt för partiet, så har de rätt att agera i partiets namn. De tre kan till och med få ersättning för utlägg i samband med aktivismen, så länge det är måttfullt (träpinnar, lim och färg är måttfullt;

datorutrustning och en jätteskärm är det inte)”.

Denna trepiratsregel är karakteristisk för Piratpartiets syn på lokal aktivism i partiets namn.

Tankarna finns redan dokumenterade i januari 2009 i ett annat dokument beslutat av styrelsen och då talas det även om att det är förbjudet att fråga om lov.¹⁵ ”Det är inte tillåtet att fråga om lov. (Det är faktiskt det enda som är förbjudet.)”. Pirater förväntas alltså vara driftiga och självgående, de får inte fråga någon överordnad om lov. Det är nog att komma överens med två andra pirater. Detta är internt ett mycket populärt ”system för handling”, som kan locka ungdomar och andra som vill göra saker och inte bara sitta i möten, som det uppfattas att man

gör i andra partier. Piratpartiet önskar sig alltså sig en svärm av lokala aktivister, som gör saker i grupper om tre eller fler, på eget initiativ, i partiets namn.

Att tänka som en Pirat

En Pirats politiska tankar stämmer väl med partiets Principprogram¹⁶. Det framgår av version 3.3 att piraterna förenar sig kring värnet om rätten till ett privatliv och i kritiken av upphovsrätt och patent. Här nedan en sammanfattning utifrån ledorden på hemsidan som är integritet, kultur och kunskap, sedan kommer slagorden, en viljeförklaring, sakpolitiken och längst ner några huvudargument.

integritet kultur kunskap

skyddat privatliv delad kultur fri kunskap

Vi vill skydda människor från godtycklig och kränkande övervakning.

Vi vill balansera upphovsrätten så att både skapare och nyttjare gynnas.

Vi vill ersätta patent med något som bättre främjar innovation.

Brevhemligheten skall upphöjas till en generell

kommunikationshemlighet

Upphäv datalagringsdirektivet.

Fri fildelning utan vinstmotiv. Fri sampling. Förbud mot DRM- tekniker. Slopa kassettavgiften.

Den ekonomiska upphovsrätten behöver moderniseras och anpassas till dagens villkor = 5 års

kommersiell ensamrätt.

Avskaffa patentsystemet successivt.

Principer som tortyrförbud, lagstiftningsintegritet,

rättssäkerhet, budbärarimmunitet och korrespondenshemlighet är okompromissbara.

Dagens skyddstid - livstid plus 70 år - är absurd. Ingen investerare gör någonsin kalkyler med så lång återbetalningstid

Patent orsakar stora problem för världens fattiga (medicinpatent), hämmar innovation (ex. mjukvara) och är miljöskadligt (ny teknik inlåst i patent)

Tabell 2: Piratpartiets politik, sammanfattning

Intervjuerna och de digitala dokumenten ger enligt min mening en bild av ett ungt parti som redan från första början 2006 varit en arena där politiskt engagerade personer med diametralt olika åsikter i fördelningspolitiska frågor ändå kunnat enas i frågor som uppfattats som viktigare än fördelningspolitisk inriktning för Sverige. Partiet är i den meningen grundat på konsensus om de sakpolitiska frågornas betydelse, eller annorlunda uttryckt, hjärtefrågorna engagerar mer än smärre justeringar i välfärdssystemen, som de två politiska blocken uppfattas stå för. För Mikael är den grundläggande idén med Piratpartiet kopplad till frågan om vem som ska ha kontroll över informationen:

16 http://www.piratpartiet.se/principer

- I det kommer alla andra frågor in om både upphovsrätt, övervakning och synen på kunskap och kontroll. Också frågor om rättssäkerhet, medborgarrätt och demokratifrågor.

Stefan menar att det idag handlar om att ta tillvara på det informationssamhälle som vi lever i och ta tillvara på de möjligheterna som finns där. Istället för att hindra utvecklingen till ett mer demokratiskt samhälle så ska vi uppmuntra utvecklingen. Fildelning är inget som någon tar upp som centralt, tvärtom säger Johan: - Ja … det är ju inte fildelning i alla fall, det skulle jag vilja framhäva. För att den, det känns som att den har vi lämnat lite bakom oss. Johanna menar istället att integritet är väldigt viktigt för de flesta. Det är där diskussionen oftast hamnar: - Jag menar pratar du fildelning så landar du i integriteten! Hanna tycker att det centrala budskapet är att inte begränsa medborgarna: - Det är inte förrän man är misstänkt för ett brott som man ska börja gräva i din personliga sfär. Hon menar att det är en viktig princip om man vill undvika självcensur och ett samhälle som styr hur individen får vara.

Från det första radikala ”Partiprogram 1.0” från 2006 (Rydell & Sundberg, 2009, s. 121f) enligt vilket all immaterialrätt skulle avskaffas och Thomas Bodström inte skulle få något nytt allmänt uppdrag annat än att sälja korv utanför riksdagshuset, har partiet modifierat sin politik. Istället för att avskaffa all immaterialrätt vill man reformera och stället för att vara emot ”Bodströmsamhället” vill man vara för det nya ”Kunskapssamhället¹⁷”. Partiets framtidsvision är ett samhälle med skyddat privatliv, delad kultur och fri kunskap.

Partiledaren är den som har huvudansvaret att presentera partiets ideologi och politik på ett strategiskt, taktiskt och därmed framgångsrikt sätt. Detta sker genom att driva sakpolitiska frågor grundade i principprogrammet i rätt förpackning vid rätt tidpunkt. Vid några tillfällen har det gjorts uttalanden och skrivits artiklar av framträdande piratpartister som sakpolitiskt är i utkanterna av principprogrammet, som en form av politisk trevare. Samtidigt finns det en punkt i det befintliga principprogrammet som flera har svårt att argumentera för eller tycker inte är så användbart som slagord i dagens läge och det är frågan om att avskaffa patentsystemet successivt.

- Jag förstår ju teorin, att patentsystemet som det är idag jobbar mest för att blockera nya uppfinningar, för att de stora företagen som har en massa patent ska kunna behålla sina inkomster, men exakt hur det skulle fungera eller vart man skulle börja, det har jag svårt att säga, för man är inte insatt i de frågorna.

Partiet har förändrat sin politik från 2006 och Mikael tycker att man har mognat vad det gäller synen på hur begränsad partiets politik är. Han menar att man ser att de tre huvudområdena