Malmö högskola
Lärarutbildningen
Kultur, Språk och Medier
C-uppsats
10 poäng
Pedagogiskt drama på
Montessoriskolor
Pedagogers berättelser om möjligheterna att kombinera pedagogiskt
drama med Montessoripedagogiken
Pedagogical Drama at Montessori Schools
Teachers´ Stories About the Combining Pedagogical Drama with the
Montessori Educational Method
Therese Enebrant
Pedagogiskt drama Handledare: Balli Lelinge 60 poäng
Malmö högskola Lärarutbildningen
Pedagogiskt drama fristående kurs 41- 60p Vårterminen 2006
Enebrant Therese (2006). Pedagogiskt drama på Montessoriskolor. Pedagoger som arbetar på Montessoriskolor berättar om sina upplevelser kring möjligheterna att kombinera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken med barn från 3 år till årskurs 5. Pedagogiskt drama fristående kurs, Lärarutbildningen, Malmö högskola.
Syfte
Studien har som övergripande syfte att undersöka vilka möjligheter det finns att kombinera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken.
Metod
För att få svar på mina frågor så har jag använt mig av intervju som metod samt observationer. Jag har intervjuat pedagoger som arbetar med barn från 3 års ålder och upp till 12 år. Barnen kommer från två Montessoriskolor.
Resultat
Mitt resultat visar att alla pedagogerna som jag har intervjuat tycker att barnen utvecklas personligt samt i grupp med hjälp av pedagogiskt drama. Det har också kommit fram att det är en oslagbar kombination att använda och integrera pedagogiskt drama med Maria Montessoris pedagogik. Pedagogerna tycker att pedagogiskt drama ger barnen många erfarenheter exempelvis ett bra självförtroende och att kunna samarbeta med andra.
Nyckelord: personlig utveckling, social kompetens, utveckling av gruppen, pedagogiskt drama, Montessoripedagogik.
Therese Enebrant Handledare: Balli Lelinge Examinator: Viveka Rasmusson
FÖRORD
Jag vill här tacka alla pedagoger på de olika Montessoriskolorna som lät mig få en inblick i hur deras pedagogiska arbete såg ut bland barngrupperna. Det var på ett mycket engagerande, och positivt sätt som jag fick svar på mina frågor om hur de använder samt integrerar pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken. De delade alla med sig frikostigt av sina erfarenheter. Även ett tack till alla Montessoribarnen för att jag fick bli en del av deras skoldag.
Min handledare Balli Lelinge vill jag rikta ett tack till för all tid som han har lagt ner på att hjälpa mig, samt alla hans givande kommentarer under den skrivande perioden.
Men de som jag mest vill tacka är min familj och mina vänner för att de på ett tålmodigt och förstående sätt stöttat och hjälpt mig under min studie.
INNEHÅLL
sidan
1 INLEDNING
7
1.1 Bakgrund 7 1.2 Syfte 9 1.3 Frågeställningar 92 LITTERATURGENOMGÅNG
10
2.1 Pedagogiskt drama 10 2.2 Montessoripedagogik 122.3 Kombinera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken 16
3 TEORETISK UTGÅNGSPUNKT
18
3.1 Holistiskt perspektiv 18 3.2 Personlighetsutvecklande perspektiv 184 METOD
20
4.1 Metodval 20 4.2 Intervjuobjekt 20 4.3 Undersökningsgrupper 22 4.4 Genomförande 22 4.5 Observationer 224.6 Reliabilitet och validitet 23
4.7 Etik 24
5 RESULTAT
25
5.1 Sammanställning av intervjuer 25
5.1.1 Vad anser pedagogerna att pedagogiskt drama är 25 5.1.2 På vilka sätt använder pedagogerna drama i undervisningen 26
5.1.3 Fördelar med drama 27
5.1.5 Går det att kombinera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken? 28 5.1.6 Vad vill pedagogerna uppnå med att använda och integrera drama i
undervisningen? 28
5.1.7 Personlig utveckling genom drama 28
5.1.8 Gruppens utveckling genom drama 29
5.1.9 Inställningen från arbetskamrater till att använda och integrera drama i
undervisningen 29 5.2 Sammanställning av observationer 30 5.2.1 EQ-lektion 30 5.2.2 Teaterföreställning 31
6 ANALYS AV RESULTAT
32
6.1 Pedagogiskt drama kombinerat med Montessoripedagogiken 32
6.2 Personlig utveckling 34
6.3 Utvecklingen av gruppen 35
7 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION
37
7.1 Studiens syfte 37
7.2 Vad har jag kommit fram till 37
7.3 Förslag till vidare forskning 39
7.4 Slutsatser 39 7.5 Slutord 40
REFERENSER 41
BILAGOR
Bilaga 1 Intervjufrågor 43 Bilaga 2 Artikel i Montessoritidningen 2 45Bilaga 3
Artikel i Montessoritidningen nr 2 46
2006 – Drama undervisningen är ett komplement till vanliga lektioner
1 INLEDNING
Min studie riktar sig i första hand till Montessoripedagoger, som vill använda och integrera pedagogiskt drama med Maria Montessoris pedagogik, men den kan också vara intressant för alla som arbetar inom förskola, skola och fritidshem.
Jag vill genom denna studie få en inblick i hur andra pedagoger ser på möjligheten att kombinera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken. Detta tror jag kan vara till hjälp om jag i framtiden vill handleda Montessoripedagoger till att använda samt integrera drama i skolans undervisning.
Min upplevelse är att många pedagoger alltför ofta saknar kunskap om hur man kan integrera pedagogiskt drama i undervisningen. Genom mina år som pedagog har jag på senare tid upplevt att många pedagoger är positivt inställda till att barnen arbeta med drama. Jag anser att flera pedagoger saknar kunskap om hur barn kan utvecklas kunskapsmässigt och som individer med hjälp av pedagogiskt drama.
Nu arbetar jag på en Montessoriskola där jag använder pedagogiskt drama som ett enskilt ämne. Dessutom integrerar jag pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken i min undervisning i vissa ämnen. Jag anser att skolorna i dag hjälper till att forma barnen till det de kommer att bli och är. Det är i grundskolan barnen i hög grad påverkas och ska finna ut vem de är. Maria Montessoris ena grundläggande princip lyder: ”Hjälp mig att göra det själv.” Marita Blomqvist, dramalärare menar i Montessori Tidningen nr 2, 2006, ”Här byggs självtilliten och nya kunskaper”, att man med drama i skolan kan skapa ytterligare ett uttryck nämligen: ”Hjälp mig att se mig själv” (s.6). Jag vill, som dramapedagog, kunna ge barn olika medel så att de känner att de är unika oberoende av vad andra människor tycker.
I min studie kommer jag ibland att skriva pedagogiskt drama och ibland drama men med samma innebörd.
1.1 Bakgrund
Jag har mångårig erfarenhet av att arbeta med barn (1-16 år), i förskolan, grundskolan och på fritidshem samt inom olika teaterföreningar och barnkolloverksamheter. Just nu arbetar jag på en Montessoriskola F-9, med åldersgruppen Förskoleklass - år 5 (6-11-åringar), där jag arbetar som Montessoriförskollärare och dramapedagog i två åldersblandade grupper, Förskoleklass – år 2 samt år 3-5. Efter skolans slut arbetar jag på ett fritidshem i årskursspannet F-5.
I föreliggande studie har jag intervjuat tre pedagoger som arbetar på två olika Montessoriskolor. Barnen som pedagogerna arbetar med är; förskolebarn 3-5 åringar, förskoleklass - år 2 samt år 3-5. Jag har valt att inrikta mig på en förskola och två skolor som arbetar efter Montessoripedagogiken, eftersom det är den pedagogiken jag själv arbetar efter. Maria Montessori (1998) skriver i Att bli en människa att Montessoripedagogiken syftar bl.a. till att hjälpa människan att hjälpa sig själv på ett sådant sätt att den mänskliga personligheten bli självständig.
Enligt mina erfarenheter är det få pedagoger som använder pedagogiskt drama som en metod i skolan. Många som jag har diskuterat med genom åren menar att tiden knappt räcker till för kärnämnena, som svenska och matematik, i skolan. Så detta gör, enligt vissa lärare, att pedagogiskt drama och ”att leka”, som en del kallar drama, inte får plats på schemat. Får dagens barn på Montessoriskolor uppleva pedagogiskt drama som en metod under sina skolår? Så här står det i läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshem Lpo94:
Eleverna skall få uppleva olika uttryck för kunskaper. De skall få prova på och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form skall vara inslag i skolans verksamhet (s.8 ).
Jag vill påstå att alltför många pedagoger saknar kunskap och förståelse för hur pedagogiskt drama som metod kan utveckla barns självkänsla. Barn lär sig på olika sätt, det vet många, men frågan jag ställer mig är: Hur kan man inspirera fler pedagoger i skolans värld till att vilja kombinera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken? Min ambition med denna rapport är att undersöka tänkbara orsaker till varför så få Montessoripedagoger använder pedagogiskt drama i sin undervisning.
Jag anser att man bland annat genom att använda pedagogiskt drama som metod på Montessoriskolor kan uppnå att barnen utvecklas personligt samt att deras kommunikationsförmåga ökar. Man stärker deras självförtroende samt självkänsla och kan på så sätt hjälpa barnen så de får lättare för att kommunicera med andra.
Genom Montessoripedagogers egna berättelser om att kombinera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken så vill jag som dramapedagog kunna utvecklas i min framtida profession.
1.2 Syfte
Mitt huvudsyfte med studien är att undersöka vilka möjligheter det finns i att kombinera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken.
1.3 Frågeställningar
Nedanstående frågeställningar söker jag svar på under arbetets gång:
• Går det att kombinera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken och i så fall hur?
• Vad innebär pedagogiskt drama för pedagogerna på Montessoriskolorna?
• Vad vill man uppnå med att använda pedagogiskt drama i undervisningen och vilken inställning har kollegerna till ovanstående?
2 LITTERATURGENOMGÅNG
Litteraturen som jag har läst under studiens gång kommer att urskiljas i tre rubriker som har betydelse för mitt område enligt följande:
• Pedagogiskt drama • Montessoripedagogik
• Kombinera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken
2.1 Pedagogiskt drama
Bodil Erberth och Viveka Rasmusson (1996) skriver i sin bok Undervisa i pedagogiskt drama att pedagogiskt drama sätter barnet och deras egna aktivitet i centrum. Erberth och Rasmusson menar följande:
• Man tränas i att uttrycka sig på olika sätt och att upptäcka och använda sina resurser. Detta ger ett ökat självförtroende och en säkerhet.
• Eleverna lär sig också att samspela med andra och att samarbeta i grupp. Att leva sig in i hur andra människor tänker och känner vilket gör att man utvecklar förståelse för sociala sammanhang.
• I rollspel och samtal kan man bearbeta barns attityder och bli medvetna om sina värderingar.
• Det ökade självförtroendet som man får när man upptäcker sina egna resurser, ger styrka att själv ta ställning och att påverka sin situation (sid.8).
Både Erberth och Rasmusson säger att det är eleven som är huvudpersonen i pedagogiskt drama. Många som jag har mött under åren anser att drama och teater är samma sak. Brian Way (1976) påstår i Montessoritidningen nr 2, 2006, ”Montessori och drama är en oslagbar kombination” att det finns en skillnad mellan pedagogiskt drama och teater. Way menar att teater handlar om en kommunikation mellan skådespelare och en publik. Drama däremot handlar i stort sett om deltagarnas upplevelser som är oberoende av att samtidigt kommunicera med en publik.
Anders Järleby (2005) beskriver i Spela roll hur en planering kan se ut till ett dramapass:
1. Uppvärmning och rörelselekar 2. Avspänning på golvet 3. Sinnesträning 4. Relationsimprovisationer 5. Gruppuppgifter (s.112)
Dessa fem punkter kan vara en mall att utgå ifrån, när man ska planera ett dramapass till en barngrupp i skolan. Järleby menar också att drama är en metod som ska medvetandegöra elevens mänskliga kreativitet utan att ha som målsättning att verksamheten ska leda fram till något teaterframträdande. En annan lärare och framstående dramapedagog, Dorothy Heathcote, citeras i Montessori Tidningen nr 2,2006, ”Här byggs självtillit och nya kunskaper”, att man med hjälp av olika dramaövningar och rollspel kan återskapa situationer ur det dagliga livet. Barnen utvecklas då genom att prova olika roller och får då en ökad förståelse för andra människor. Om man slå upp ordet pedagogiskt drama i Pedagogisk
uppslagsbok (1996), så kan man där läsa ordens betydelse såhär:
Pedagogiskt drama innebär ett arbete i grupp med låtsad (fiktiv) handling och med pedagogiska mål, där tyngdpunkten ligger antingen på elevens egna resurser, på budskapet eller på mottagaren (ett multimedialt språk med individerna som basmedier)(s.470).
Många undrar kanske vad drama egentligen kommer ifrån. Bodil Erberth och Viveka Rasmusson (1996) tar upp detta i Undervisa i pedagogiskt drama och menar att drama kan härledas till det grekiska ordet som betyder handling. Redan de gamla grekerna ville berätta om just denna betydelse och vår tids dramapedagogik nämligen att handlingen står i centrum. Tanken med att dramatisera är att gestalta en påhittad handling i rummet med hjälp av olika roller och rollspel. Erberth och Rasmusson säger att man kan distansera sig från sin roll och betrakta sin handling utifrån samtidigt som rollen kräver känslomässig inlevelse. Detta ger i sin tur möjlighet till reflektion samt nya insikter.
Brian Way (1976) skriver i sin bok Utveckling genom drama (sid.25) hur människor kan nå personlig utveckling genom pedagogiskt drama på detta sätt:
Bild 1. Personlighets cirkel
2.2 Montessoripedagogik
Maria Montessori (1870-1952)
I Kerstin Signerts (2000) bok Maria Montessori, Anteckningar ur ett liv kan man läsa att Maria Montessori föddes i Chirevelle, Italien 1870 och dog 1952. Hennes familj var medelklass och föräldrarna starka individualister. 1896 blev hon Italiens första kvinnliga läkare och fick sin första anställning vid San Giovanni sjukhus där hon arbetade med utvecklingsstörda barn men det var först när hon arbetade vid Roms universitetssjukhus på psykiatriska avdelningen som hon upptäckte att barnens sinnen var understimulerade och att handikappade blev svagt begåvade. För att underlätta inlärningen behövde barnen material i omgivningen som de kunde röra vid. Utifrån denna upptäckt utvecklade Maria Montessori sina metoder. Hennes teorier om att svag begåvning var ett pedagogiskt problem snarare än ett medicinskt lades fram 1898.
Signert skriver att Montessoris dröm var att använda sig av en undervisningsmetod som var avsedd för normala barn dvs. som inte hade något handikapp. Detta prövades 1906 och året därpå öppnades Casa dei Bambini som det första barnhemmet att använda sig av
Montessorimetoden. Barnhemmet var placerat i ett slumområde i San Lorenzo och tog emot barn i åldrarna tre till sju år.
Maria Montessori reste runt och föreläste berättar Signert i sin bok och när hon 1919 undervisade blivande lärare i London besöktes kursen av svensken Anna Pallin som tillsammans med Conni William startade den första Montessoriskolan i Sverige 1923.
Metoden var i första hand avsedd för förskolan men förekommer nu även i skolans tidigare och senare år, 1 tom 9.
Inom Montessoripedagogiken utgår man ifrån det stora för att sedan går in på detaljerna, till exempel så läser barnen först om världens alla länder för att sedan gå in på Skåne samt deras närmiljö. Det sensoriska, matematiska materialet, med mera som finns på Montessoriskolor, gör att barnen först får en konkret bild av ämnet, för att sedan längre upp i åldrarna arbeta utifrån ett mer abstrakt tänkandet. På Montessoriskolor är barnen indelade i åldersblandade grupper, detta bland annat för att de äldre barnen ska kunna hjälpa de yngre. Dessutom ska de yngre kunna se de äldre barnen som sina förebilder menar Montessori.
Maria Montessoris hade vissa grundtankar med sin pedagogik. Signert nämner några av dem i sin bok som jag här kommer att sammanfatta. Först vill hon att barnen ska mötas av en
förberedd miljö som är anpassad efter deras behov samt utveckling. De ska vistas i ett
klassrum som är rymligt, ljust, färgglatt och som är anpassat till barnens storlek. Varje sak har sin bestämda plats i rummet. De bör bestå av flera avdelningar, för att man ska kunna ha möjlighet att arbeta både i grupp och enskilt. Läraren ska vara en del av den förberedda miljön genom att hjälpa barnet att hjälpa sig själv.
Montessori menar också att man ska sträva efter att barnet ska bli självständigt vilket kan uppnås om man är fri. Barnet måste få utveckla sin speciella kraft i frihet och det viktigaste målet är att barnet skall bli oberoende av vuxna. För att detta ska kunna uppnås så ska materialet vara självrättande så att barnet själv kan kontrollera om uppgiften har blivit rätt. Maria Montessori (1998) skriver i Att bli en människa att det centrala när människan skall uppnå självständighet är genom egna försök göra något på egen hand. Det som Montessori antagligen ville visa med sin metod var att den passive kan bli aktiv, den oordnade kan bli ordningsam samt att den som stör andra kan bli en hjälpare. Det är inte i alla lägen som mildhet, grymhet eller medicinering är det rätta hjälpmedlet.
I Signerts bok kan man också läsa om utvecklingsperioder som en av Maria Montessoris grundtankar. Montessori anser att vi vuxna behöver öppna våra sinnen och möta barnen där de är i sin mognad. Detta menar hon är lättare om vi vuxna har kunskap om de olika utvecklingsperioderna. Barn genomgår nämligen olika stadier då de upprepar samma handling
om och om igen. De blir helt uppslukade av det som de håller på med och vi vuxna måste förstå och respektera detta. Denna upprepning ger barnet en inre utveckling. Maria Montessori kallar detta för en ”känslig period”. Enligt Maria Montessori finns det sex utvecklingsperioder, som är särskilt starka i olika åldrar. Dessa är känslighet för ordning, språk, att lära sig gå, social träning, små detaljer samt att lära sig med alla sinnen. Med kunskap om dessa perioder kan vi möta barnen där de befinner sig, eftersom alla barn är lika men mognar i olika takt. Om ett barn blir utsatt för alltför många begränsningar och inte får sina behov tillgodosedda kan detta, enligt Maria Montessori, leda till ilska och raseriutbrott.
På Montessoriskolor så spelar de sinnestränande materialen stor roll enligt Signerts bok. Maria Montessori menar att det är viktigt att barnen tränas att använda alla sina sinnen. Detta leder nämligen till att barnen blir mer mottagliga för nya saker i undervisningen.
På Montessoriskolor finns det mycket konkret material. Signert berättar att materialet är till för att barnet skall bli bekant med språkliga begrepp som stor, liten samt matematiska termer som ental, tiotal och då inte bara på det abstrakta planet utan med alla sinnen framförallt känseln. Materialet ska vara attraktivt, ha lämplig storlek och kunna rättas av eleverna själva. Undervisningen handlar också om praktiska vardagsövningar som till exempel att torka av bordet, damma eller sopa golvet vilket stimulera till ökad koncentration hos barnen.
Svenska Montessoriskolor följer den svenska läroplanen Lpo94. Signert skriver att Montessoripedagogiken bygger på att barnet själv ska styra sin utveckling och bestämma upplägget. Barnen ska arbeta i sin egen takt och ägna sig åt en uppgift så länge de vill. Metoden bygger på åldersblandade grupper eftersom barn i olika åldrar hjälper varandra. Elizabeth G Hainstock (1999) skriver i Montessori från grunden att när man är i ett Montessoriklassrum så upplever man en känsla av samhörighet snarare än konkurrens. Han menar att respekt kommer av att eleverna får uppleva frihet inom gruppen. Signert säger att man kan dela in undervisningen i tre steg: det första är att skapa intresse, något som lärarna hjälper till med. Det andra är att när intresset väckts ska barnen i fred få ägna sig åt sin uppgift och slutligen ska barnen få möjlighet att samtala och reflektera över det de lärt sig. Något som också är viktigt på en Montessoriskola är att visa barnet respekt genom att inte dela in dagen efter ett schema, utan bara ha en bestämd start- och sluttid och en tid för lunch.
Signert tar upp Maria Montessoris tanke om en kosmisk undervisning. Montessoribarnen får på skolan vara med om de fem stora lektionerna där de få lära sig saker om jorden, livet, människan, språket samt matematiken. Maria Montessori menar att vår kosmiska uppgift är att skapa sammanhållning mellan människor. Vårt mål ska vara att skapa
en förenad och fredlig värld. Det är viktigt att börja inlärningen individuellt, för att sedan när barnet blivit äldre gå över till att arbeta i grupp, för att då ge barnet möjligheten att uttrycka den kunskap de fått. Montessoribarnen ska även få kunskaper i livskunskap samt kreativitet.
Till sist vill jag nämna Marias Montessoris tankar om observationer. Signert skriver att enligt Montessori så ska pedagogerna börja med att se vad barnen vill göra genom att observera dem. Hon ansåg att det fanns tre viktiga delar i undervisningen nämligen; den förberedda miljön, den förberedda läraren samt frihet under ansvar. Nina Hedlund (1995) skriver om Montessoripedagogikens tankar i Följ barnet! (sid.11) såhär:
2.3 Kombinera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken
Vad finns det för möjligheter att kombinera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken? Lillemor Anterot – Johansson (1998) som är utbildad förskollärare och arbetar som dramapedagog, teaterledare och fritidspedagog, skriver i Drama i klassen hur man kan integrera drama i de flesta ämnena i undervisningen.
Språket har sin särskilda vikt i drama. I improvisationer och skådespel tränar man framför allt talet, uttrycken och att göra sig förstådd. Man får lära sig lyssna på andra och har möjlighet att uttrycka sina idéer (s.22).
Här nedan kommer jag att visa hur man kan integrera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken. Anterot – Johansson skriver att det går att utveckla det matematiska tänkandet med hjälp av drama från de enklaste additionerna och subtraktioner till att lösa andragradsekvationer. Jag håller med författaren att det är ett positivt sätt att integrera pedagogiskt drama med matematik, speciellt i de lägre åldrarna. Även när man ska lära sig ett nytt språk så menar Anterot – Johansson att man kan öka kunskaperna och barnens inlärningsmöjligheter genom att dramatisera lärobokens text. Ett annat sätt är också att låta barnen göra enkla charader och gissa med exempelvis, engelska ord om vad som försiggår. Det är många barn i de lägre åldrarna i skolan som för första gången kommer i kontakt med engelskan. Anterot – Johansson påstår att:
När man läser om andra kulturer är det enkelt att genom drama skapa förståelse och då inte minst för hur det är att vara invandrare från en annan kultur. Med hjälp av gibbrisch (ett dramats nonsensspråk) får man försöka kommunicera med varandra med gester och tonfall eftersom språket inte har någon betydelse (s.22).
Jag tror att det är viktigt för barn att förstå och leva sig in i hur barn i andra kulturer lever. Jag har själv tidigare arbetat på en skola med barn från många olika kulturer. Denna tid fick mig att fundera mycket på hur skolor bättre kan tillvarata barnens egna upplevelser av sina olika kulturer. Om barn med olika bakgrunder får möjligheten att träffas, lära känna varandra och ha roligt tillsammans med pedagogiskt drama, tror jag att förståelsen för andra kulturer ökar. Bodil Wennberg berättar på Internet www.EQ.nu om EQ-lektioner. Hon menar att barn som får lektioner i emotionell intelligens lär sig att kontrollera sina impulser genom att stanna upp och tänka efter innan han eller hon agera. Wennberg påstår att detta är ett sätt att minska
mobbning och aggressiva utbrott i skolorna. Anterot – Johansson påstår att vilket ämnesområde man än tänker ta upp i skolan så kan man sätta sig in i det genom drama. Med hjälp av olika improvisationer runt ämnena så får barnen en inlevelse i ämnet samt att andra människors situation blir tydligare. En bra form när man ska redovisa ett fördjupningsarbete inför sina klasskompisar kan vara att använda sig av drama.
I mars månad 2006 kunde jag läsa på RADs hemsida www.dramapedagogen.nu vad Viveka Rasmusson (2000) anser om dramaämnet i skolan samt att hennes uppfattning utgår från en helhetssyn på människan:
Det har både ett estetiskt och ett kommunikativt syfte. Förutom teatern som språk och konstform i barnens och ungdomarnas värld, behandlar det dramatisk gestaltning och rollspel i olika pedagogiska sammanhang i lek och skolarbete, där barn och unga skapar fiktioner för att undersöka sin egen verklighet.
3 TEORETISK UTGÅNGSPUNKT
I min undersökning har jag valt att se vilka möjligheter det finns att kombinera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken. Jag har valt att utgå ifrån ett holistiskt- samt ett personlighetsutvecklande perspektiv.
3.1 Holistiskt perspektiv
Anders Järleby (2005) skriver i Spela roll att reformpedagogerna på 1900-talet ville se människan som en helhet i det holistiska perspektivet. Det holistiska perspektivet ville inte beskriva människan som någon ensam varelse i samhället utan mer som en social person som formas när han eller hon kommer i kontakt med andra i olika situationer. Man kan helt enkelt säga att man som dramapedagog ska tänka på att se hela människan och deras samspel med andra för att kunna hjälpa barnen att utvecklas både personligt och i grupp. I boken Spela roll så skriver Järleby följande:
Utifrån denna helhetstanke så föddes olika pedagogiker: aktivitetspedagogik, konstpedagogik och dramapedagogik som formulerade ett undervisningsprogram som utgick ifrån att kunskap först uppstår i egen upplevelse och reflektion och inte genom förmedling av en lärares färdiga kunskapsmönster (sid. 23).
Mia Marie F. Sternudd (2000) menar att när man vill förmedla kunskaper så grundar sig det i en känslomässig- samt tankemässig insikt av ett ämne. Nina Hedlund (1995) beskriver i Följ
barnet att Maria Montessori ansåg att hjärtat, hjärnan och handen var viktiga delar för att
barnet inom sig längtar efter kärlek, trygghet och delaktighet, strävar mot självständighet samt har en medfödd lust till att lära sig saker om sin omvärld. Man kan säga att Montessori liksom det holistiska perspektivet förstod att barnet ville att man ska hjälpa dem att göra det själva. Sternudd påstår att den teoretiska värdegrund som präglar det holistiskt lärande perspektivet kommer från olika pedagogiska ställningstagande om fantasins samt konstnärliga symbolers betydelser för individens lärande i en kombination av dramapedagogisk kompetens.
3.2 Personlighetsutvecklande perspektiv
Järleby berättar om att engelskmannen Peter Slade inte ville koppla ordet drama till att arbeta med olika teater texter som skulle visas för en publik utan påstår att:
Drama kan födas spontant i barnets verkliga liv och kan få olika betydelser i relation till deltagarnas ålder och erfarenhet. Enligt Slade spelar leken, drömmen och låtsasleken en stor roll i barnets drama och den publika aspekten finns inte med i den naturliga medvetenheten förrän uppe i tonåren (sid.20).
Både Slade och hans medarbetare Brian Way ansåg att drama möjligtvis skulle kunna leda till olika teaterverksamheter för barn. Järleby skriver att målet med agerandet och det personlighetsutvecklande perspektivet är kunskapen om den egna personen samt om de olika relationerna med andra människor. Man kan säga att syftet är att kunna reflektera över sina egna upplevelser som man får när man agerar under dramatimmarna. Way beskriver enligt Järleby att för honom så är drama ”att öva sig i att leva”. Hedlund skriver i sin bok att Montessoripedagogiken vill hjälpa barnet att hitta sitt eget jag. Jag menar att det kan vara ett bra sätt att uppnå detta genom att kombinera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken. Enligt min uppfattning så är det få Montessoripedagoger som använder pedagogiskt drama i sina barngrupper. Sternudd beskriver att målet med detpersonlighetsutvecklande perspektivet är att utveckla individens medvetenhet om sina egna resurser samt vad som sker socialt mellan människor i olika situationer för att själv kunna vara delaktig i ett demokratiskt samhälle.
4 METOD
4.1 Metodval
Jag har valt att göra en kvalitativ undersökning, eftersom mitt mål med intervjuerna är att försöka få fram berättelser om erfarenheter i, och tankar om, att använda och integrera pedagogiskt drama på Montessoriskolor. Jan Trost (2005) beskriver i Kvalitativa intervjuer att man som intervjuare vill få en förståelse för hur den intervjuade tänker och känner samt vilka erfarenheter den har. Detta är viktigt för mig men jag upplevde att den personliga kontakten med pedagogerna var mycket positiv samt att jag har möjligheten att ställa följdfrågor och få fram förtydligande under intervjuns gång. Jag ville också få möjlighet att göra en fördjupning av intervjun vilket kräver den flexibilitet som den kvalitativa metoden erbjuder. Orsaken till varför jag valde just denna metod kan jag finna stöd i hos Trost som säger att om frågeställningen gäller att förstå eller att hitta mönster så skall man göra en kvalitativ studie. Genom den kvalitativa metoden får jag fram en mer djupgående information av den jag intervjuar än vad jag hade fått med en enkätundersökning, som är en bra metod att använda om många ska undersökas och om man ämnar skapa statistik. Om jag hade valt att undersöka fler Montessoriskolor i min studie så hade jag kunnat få fram ett bredare resultat. Men jag var ute efter att undersöka hur man använder eller integrerar pedagogiskt drama i undervisningen på två skolor, så då ansåg jag att de kvalitativa intervjuerna var ett bra alternativ.
4.2 Intervjuobjekt
Mitt mål med min studie var att undersöka om pedagogerna anser att drama kan utveckla barn både personligt och kunskapsmässigt. Därför var jag intresserad av att intervjua pedagoger som arbetar med ungefär samma åldrar som jag själv gör. För att komma i kontakt med de olika Montessoriskolorna och hitta deras telefonnummer, så använde jag mig av ett tidningsutklipp från Sydsvenskan som handlade om friskolor, gula sidorna på Internet samt viss hjälp från kolleger på skolan som jag själv arbetar på. När jag till slut hade fått fram alla telefonnummer som jag behövde så ringde jag skolorna jag ville komma i kontakt med. Jag pratade med tre personer och berättade om min studie samt om vem jag var. Allihop var positiva till att jag skulle besöka deras skolor och vi avtalade tid för intervju. Mitt mål var att komma ut till deras Montessoriskolor när det passade dem att gå iväg en stund, så jag kunde ställa mina frågor. Dessutom avtalade vi ytterligare en tid som var lämplig för observationer i deras barngrupper. Jag tycker det är viktigt att respektera de pedagoger som har deltagit i min
studie. Därför kommer personerna som jag har intervjuat att ha fingerade namn i min undersökning.
1. Ellen: arbetar på en Montessoriförskola, som är geografiskt bredvid en Montessoriskola. På förskolan finns det 6 anställda pedagoger varav tre är Montessoriförskollärare, och en av dem har 20p i pedagogiskt drama, en förskollärare, en Montessoribarnskötare och en Montessoripedagog.
2. Vera: arbetar i en årskurs F-3 på en Montessoriskola. Där är det 5 anställda varav en är Montessorilärare, en Montessoriförskollärare, en lärare (läser Montessori-pedagogik), en person utan pedagogisk utbildning samt en fritidspedagog.
3. Cecilia: arbetar med årskurs 3-5 på en Montessoriskola. Där arbetar 4 lärare varav tre av dem är Montessorilärare och den fjärde håller på att utbilda sig inom Montessoripedagogiken.
Här nedan följer en kort sammanfattning av hur den personliga kontakten till mina intervjuer har sett ut.
Ellen (Montessoriförskollärare med 20p pedagogiskt drama) - Min vision med alla intervjuerna var att kunna träffa personen i fråga för att kunna göra en kvalitativ intervju. Tyvärr så gick inte det att genomföra pga. influensatider som drabbade min intervjuperson, som jag kommer att kalla Ellen. Detta ledde till att vi fick ha en kontakt mellan oss med hjälp av Internet där intervjufrågor skickades samt telefonsamtal för att komplettera och förtydliga vissa svar och frågor. Ellen var mycket hjälpsam och intresserad av min studie och ville hjälpa till trots att tiden hennes nog inte räckte till alla gånger. Hon visade ett fantastiskt engagemang inför mitt studiearbete. Hon ville verkligen hjälpa mig med att försöka hitta en tid då jag kunde komma till hennes skola för att kunna intervjua henne, men pga. omständigheterna så lyckades inte detta. Under ca en sex veckors period var hon alltid vänlig och sa att jag kunde ringa och komplettera min undersökning.
Vera (Ingen pedagogisk utbildning) - Intervjun med Vera gjordes i personalrummet på den skolan som hon arbetar på. Där var det lugnt och inget som störde under intervjun gång. Vera var mycket tillmötesgående och hjälpsam om jag skulle behöva träffas igen för att kunna komplettera samt göra en fördjupning av mina frågor. Under studiens gång så hade jag 3 tillfällen då jag intervjuade samt gjorde observationer på Veras barngrupp.
Cecilia (Montessorilärare) - I denna grupp så intervjuade jag en pedagog som jag kallar Cecilia. Även här gjordes intervjun i skolans personalrum där jag kunde ställa mina frågor i en lugn och ostörd miljö. Cecilia var mycket intresserad och hjälpsam med att besvara frågorna runt min studie. I denna grupp var jag vid 2 tillfällen då jag gjorde både intervjuer samt observationer på Cecilias barngrupp.
4.3 Undersökningsgrupp
Min undersökningsgrupp består, som jag tidigare nämnt i punkt 1.1, av tre stycken åldersblandade barngrupper. För mig är det viktigt att värna om Montessoribarnens integritet vilket gör att alla skolorna är helt anonyma.
1. Grupp 1 : En barngrupp på 34 barn mellan 3-6 år som går på en Montessoriförskola, som ligger bredvid en Montessoriskola
2. Grupp 2 : En barngrupp på 54 barn i årskurs F-3, som går på en Montessoriskola
3. Grupp 3: En barngrupp på 53 barn i årskurs 3-5, som går på en Montessoriskola
4.4 Genomförande
Jag började med att ringa intervjupersonerna för att bestämma dag och lämplig tid då jag kunde komma ut till deras skola. Med hjälp av telefonkatalogen och kolleger på skolan jag arbetar på fick jag tag på de olika skolornas telefonnummer. På detta sätt fick jag olika namn på pedagoger som arbetade med drama på skolan. Målet för mig var att kunna intervjua personerna i en lugn miljö och när pedagogerna själva kände att de hade tid och möjlighet att besvara mina frågor.
4.5 Observationer
För att få större förståelse för pedagogernas arbete gjorde jag också observationer i de olika barngrupperna. I barngrupp 2 var jag under två förmiddagar mellan kl.9-10.30 med och såg hur barnen och deras pedagoger arbetade med en pjäs. Barnen och pedagogerna befann sig på olika platser i skolan där de ansåg att det fanns plats. Vid det ena tillfället repeterade barnen i personalrummet och vid det andra i ett stort tomt rum där alla 54 barnen fick plats.
Jag fick även vid ett tillfälle, men då en eftermiddag kl. 13-14.30, vara med Cecilia när hon hade EQ-lektion med några av barnen i grupp 3. Det var intressant och lärorikt att få möjlighet till att sitta med och observera och iaktta hur andra pedagoger arbetar.
Jag valde att observera barngrupperna med penna och papper för att jag tycker detta är ett enkelt sätt att få en insyn om hur pedagogerna arbetade med sina barngrupper. Jag tog hjälp av Lena Rubinstein Reich och Bodil Wesén (1986) bok Observera mera när jag skulle välja metod för mina observationer och valde att använda mig av ett löpande protokoll. Rubinstein Reich och Wesén beskriver innebörden av ett löpande protokoll med att man med egna ord skriva ner det som händer under en viss tid.
I en av grupperna så hade jag tyvärr inte möjlighet att göra någon observation pga. influensabakterien som jag nämnt i 4.2.
Jag var med barngrupperna under ca 2 timmar då jag satt vid sidan om vid ett bord eller på golvet. Mitt mål var att få en inblick i hur pedagogerna arbetade i de olika barngrupperna med drama. Innan observationerna berättade jag för eleverna att jag skulle sitta med på deras lektion för att jag var intresserad av hur de arbetade på sin skola. Jag berättade även lite kort om vem jag var och att jag också arbetade på en Montessoriskola. Jag upplevde inte att eleverna i de båda grupperna tog någon större notis av mig. Under observationen så förde jag anteckningar om det som jag såg och hörde, vilket jag sedan sammanställde. Patel och Davidson (2003) som är författare till Forskningsmetodikens grunder beskriver detta sätt att observera som ostrukturerat. Mitt syfte med observationerna var att få så mycket kunskap som möjligt om och kring pedagogernas dramapass, vilket för författarna utesluter ett färdigt observationsschema. Detta gjorde att jag var tvungen att förbereda mig noga, genom att tänka ut vad jag skulle observera, hur jag skulle registrera data samt hur jag skulle vara som observatör. För mig så handlar inte Veras teaterföreställning om att ha pedagogiskt drama. I två av grupperna gjorde jag kvalitativa intervjuer med pedagogerna och i en grupp blev det så att intervjuerna besvarades via mail av pedagogen samt genom telefonkontakt.
4.6 Reliabilitet och validitet
Jan Trost (2005) anser i Kvalitativa intervjuer att trovärdigheten utgör ett av de största problemen med kvalitativa studier och således också kvalitativa intervjuer. Jag anser att det är viktigt att man som intervjuare har det i minnet och inte lägger egna åsikter och tankar eftersom detta inte har någon betydelse för studien. Trost skriver att man traditionellt sett menar att en mätning ska vara stabil och att alla intervjuer ska frågas på samma sätt. Han anser också att man som intervjuare ska vara lyhörd och uppmärksam på tonfall, ansiktsskiftningar, ansiktsuttryck, kroppsrörelser samt olika kroppsställningar som den intervjuade har.
Det har varit intressant att få veta vad de olika pedagogerna i mina intervjuer anser att pedagogiskt drama är. På mina tidigare arbetsplatser så har jag träffat på många pedagoger som har många olika uppfattningar om vad pedagogiskt drama är och vad man kan vinna på att ha det i sina barngrupper. Genom den kvalitativa intervjun som jag använder mig av kan jag undersöka hur pedagogerna integrera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken på de olika Montessoriskolorna. Trost menar att man vid kvalitativa intervjuer strävar efter att få veta vad den intervjuade menar med eller uppfattar ett ord eller en företeelse.
4.7 Etik
I min studie har jag inte med vissa uppgifter för att skolorna inte ska kunna identifieras och alla namn på pedagogerna som används är fingerade. Jan Trost (2005) skriver i sin bok
Kvalitativa intervjuer att det är viktigt att personer man intervjua har rätt till sin integritet och
sin värdighet. Detta är även för mig mycket viktigt och jag håller med honom. Därför kommer jag att förvarar mitt studiematerial på ett betryggande sätt så att obehöriga inte kommer att få tillgång till det. Alla mina anteckningar kommer att förstöras efter att studien är slutförd. Under min första kontakt med berörda pedagoger så informerade jag om vad min intervju skulle handla om, nämligen att använda och integrera drama med Montessoripedagogiken. Detta finner jag stöd i hos Trost då han skriver: ” Idén om informerat samtycke ligger också att man skall tala om vad intervjun ska handla om” (s.105). Före mitt första intervjutillfälle med berörda pedagoger så fick de mitt löfte på min tystnadsplikt samt deras anonymitet och konfidentialitet, som innebär att ingen kan identifiera pedagogerna och deras skola. Trost skriver: ”Med mitt sätt att se det är det självklart att ansvariga på anstalter, skolor och liknade måste vara informerade om att man vill intervjua någon inom deras ansvarsområde” (s.104). All berörd personal fick upplysningar om att jag skulle komma ut och intervjua de olika personerna på Montessoriskolorna.
Jag hade inga som helst problem med att få pedagogernas samtyckt till intervjuerna samt att få lov att observera när de arbetar i sina barngrupper. Jag upplevde att alla pedagoger samt barn var mycket positiva till min studie och mina små besök på skolorna.
5 RESULTAT
Jag har valt att först göra en sammanställning av intervjuerna för att sedan gå in på olika intervjufrågor som är små underrubriker. Alla frågorna som jag ställde under studiens gång kommer inte att redovisas var och en för sig utan vissa kommer att vävas in i andra frågor. Observationerna kommer kort att redovisas från de två olika barngrupperna på Montessoriskolorna. Detta för att observationerna inte tillförde så mycket för studiens syfte.
5.1 Sammanställning av intervjuer
Mitt syfte med studien är att undersöka möjligheterna med att kombinera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken. Alla tre pedagogerna, Ellen, Vera och Cecilia, som jag har intervjuat har arbetat på en Montessoriskola mellan tre och tolv år. Två har Montessoriutbildning samt mellanstadielärare resp. förskollärareutbildning och en har gått estetisk linje på gymnasiet med inriktning dans/teater/musik. En av de tre pedagogerna har även 20 poäng pedagogiskt drama.
Här nedan kommer en sammanställning av resultaten från mina intervjuer med pedagogerna.
5.1.1 Vad anser pedagogerna att pedagogiskt drama är
Innebörden av pedagogiskt drama är olika för de tre pedagogerna. Jag kommer här nedan att sammanfatta svaren från pedagogerna:
• Personlig utveckling, kännedom om sig själv och andra, stärka individen, språkutveckling, barnens egna upplevelser samt att se likheter och skillnader.
• Samarbete, gemenskap, problemlösning, kamrat-temadagar, lära sig att tro på sina egna idéer och vara öppen för andras, möten och relationer
• Rörelseövningar och EQ- övningar (Emotionell intelligens) • Rollspel, improvisation, forumspel, teater och mim
• Inte spela teater
• Samt att processen är viktigare än resultatet
De tre pedagogerna som jag intervjuade under studien arbetade alla tre olika med att integrera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken i sina barngrupper. Många av svaren på mina frågor hade pedagogerna olika uppfattning om.
För mig är pedagogiskt drama en metod där man har möjlighet att utveckla både individen samt gruppen. Jag vill påstå att man kan använda sig av denna metod i stort sett alla ämnen i skolan för att utveckla undervisningen. Pedagogiskt drama kan till slut även utmynna i ett collage eller en teaterföreställning. Men jag vill starkt trycka på att pedagogiskt drama inte är att spela upp olika föreställningar för en publik. Det finns många olika sätt som pedagog att nå dessa syften bland annat genom olika stödövningar som t.ex. namn-, koncentrations-, rörelse-, kontakt-, röstövningar samt massage. Jag använder mig också av improvisationer, värderingsövningar, berättande/gestaltning, forumspel, lärare i roll, rollspel, dockor, magnérspel/socioanalys, performance, storyline, collage samt musikal i mitt arbete som dramapedagog. Jag vill påstå att det finns otroliga möjligheter att nå sitt syfte när man arbetar med pedagogiskt drama som ämne eller när man integrera det med något ämne i sin undervisning. Många övningar kan man även utveckla vidare för att nå sitt syfte med sin barngrupp.
5.1.2 På vilka sätt använder pedagogerna drama i undervisningen
En av pedagogerna, Cecilia, berättar att hon använder drama under gemensamma aktiviteter i gruppen. Ett sätt hon berättar om är EQ- övningar där hon har 12 barn varav 4 killar och 8 tjejer i årskurs 3-5 under ca 1,5 h efter lunch. När de har EQ så håller de till i något av barnens klassrum. Cecilia menar att barn idag tycker det är pinsamt med kroppen och att ta i varandra. Hon vill genom EQ-övningar motverka detta så att barnen tycker det är okej att ta i varandra. Cecilia använder även drama i ämnet kultur, där barnen har möjlighet att dramatisera för resten av gruppen när de ska redovisa efter ett fördjupningsarbete, inom ämnet. De har då använt sig av egentillverkade skyltar med olika namn på t.ex. Skåne samt att de visar för sina kompisar att det exempelvis rinner en å mitt på golvet under redovisningen.
Vera säger att hon använder drama genom att integrera det med engelskan. Hon låter barnen, som är från årskurs 1-3, utgå från färdiga rollspel som t.ex. sagan om Törnrosa, som spelas upp för resten av gruppen. De som är ettor har 30 minuter, tvåorna och treorna har 45 minuter engelska åt gången. Vera berättar också att hela gruppen, 54 barn, under 7 veckor, arbetar med en pjäs som utgå från det som barnen läser som tema just nu. Barnen, 13 st 3:or, fick förbereda sig inför sina roller och föreställningen med hjälp av olika improvisationer under en del av engelsklektionen. Vera berättar att de under engelskan samt när de repetera får vara i någon ledig lokal som t.ex. bildsalen, personalrum, rörelserum m.m. Men menar att skolan har små utrymmen till detta. Barnen i F-2 föreställer kulisserna i pjäsen och sjunger även med i de olika sångerna. Vera berättar att hon vill lyfta fram de blyga med hjälp av
teaterföreställningarna. Hon tycker att det är deras chans i rampljuset. Pjäsen är skriven av Vera och en kollega till henne och kommer att visas upp för barnens föräldrar på skolans scen. Barnen har blivit tilldelade sin roll av pedagogerna och kläderna fixar barnen och deras föräldrar eller så kan barnen tillverka dessa på skolans skapardagar. Vera säger under intervjun att hon ofta påpekar för barnen att ”Alla är lika viktiga i en föreställning”. Ellen berättar att hon använder sig av drama på samlingar cirka var tredje vecka, som introduktion till ett tema tillsammans med gruppens 6- åringar samt på musik och gymnastik samlingar. Hon har också använt sig av avslappningslekar på barnens vilostunder. Under cirka 30-50 minuter har hon drama i de olika grupperna. Ellen berättar att hon inte har hunnit med att ha drama så mycket som hon hade önskat pga. hög frånvaro av personal, personalförändringar i arbetslaget samt mycket annat som ska hinnas med på t.ex. samlingarna. Hon säger att hon inte har arbetat så länge med pedagogiskt drama vilket gör att hon inte har börjat arbeta efter någon speciell sorts arbetsmodell. Detta är emellertid något som hon på sikt hoppas kunna göra. Alla tre pedagogerna berättar under intervjuns gång att det inte finns någon speciell dramasal på deras skola utan att de är i de olika klassrummen, fritidshemmet eller andra rum på skolan. De upplever också att det inte finns så stora utrymmen som är lämpliga för att ha drama i.
5.1.3 Fördelar med drama
Alla pedagogerna anser att det är en fördel med att barnen tycker det är roligt med drama. Vera berättar att hon uppfattar att barnen lär sig engelska bättre genom att komplettera drama i sin undervisning. Ellen ser många fördelar med att använda drama. Hon nämner att det är ett bra komplement till Montessoripedagogiken, konflikt- och problemlösningar, samarbete, koncentration, motorik, kropps- och språkkännedom, lek samt att de barnen som inte brukar tar för sig gör det under dramapassen. Cecilia ser det som en fördel att både barnen och hon har det roligt samt att barnen lär sig bättre.
5.1.4 Nackdelar med drama
Pedagogerna ser en del nackdelar med drama. Vera anser att det lätt kan bli stimmigt när hon integrera drama i engelskan. Ellen ser det som en nackdel att det är svårt att få in drama i undervisningen på grund av bl.a. personalfrånvaro. Hon känner också att utrymmet av de små lokalerna är ett problem för att ha drama i. Cecilia ser inga nackdelar med drama men nämner att om barngruppen hade varit stor så hade det varit en nackdel. En grupp barn på 13-15
stycken är ett bra antal men att ha fler hade inte varit bra enligt Cecilia som själv har EQ-övningar med cirka 13 stycken idag.
5.1.5 Går det att kombinera pedagogiskt drama med Montessori-
pedagogiken?
När jag frågar pedagogen Ellen om hur hon ser på att kombinera drama med Montessoripedagogiken så svarar hon: - Jättebra! Hon berättar vidare att inom Montessori så arbetar barnen mycket enskilt, i par och i grupper men med drama som ett komplement kan man få barnen att samarbeta och se hela gruppen. Vera ser inga problem med det men kan känna att det är en nackdel att hon måste bryta dem i sitt arbete och gå iväg för att ha drama.
Cecilia tycker att barnen får ett bättre lärande då det gäller moral och etik. Barnen får t.ex. känna med kroppen om att bli vald sist eller att ingen valde mig.
5.1.6 Vad vill pedagogerna uppnå med att använda och integrera drama i
undervisningen?
Vera säger i intervjun att hon vill att barnen ska ha kul, våga och att barnen ska redovisa inför sina kompisar. Ellen vill genom drama uppnå att barnen får gott självförtroende, att de står upp för sina egna idéer men också för sina kompisars idéer. Att de inte ska vara blyga samt förstå vad som är rätt och fel i olika situationer Hon tycker också att drama är ett bra sätt att använda vid problemlösningar och konflikthantering. Under intervjun säger Ellen att barn som får jobba med drama blir mer känsliga genom att de får övningar där de får uppfatta och reagera på olika sinnesintryck. Det är också så att hon anser att barn som arbetar med drama får lättare att se likheter och skillnader. Hon vill också att barnen ska känna att det inte är resultatet som är viktig utan processen. Cecilia vill att barnen ska känna gemenskap och att de har glädje av varandra. Hon säger under intervjun att ”Det blir roligare med drama i skolan för barnen upptäcker andra sidor hos sina kompisar”
5.1.7 Personlig utveckling genom drama
Vera tycker att barnen våga mer och att det utvecklar deras personlighet med hjälp av pjäser samt improvisationer.
Ellen tycker att drama är bra för den personliga utvecklingen. Barnen får arbeta mycket med processen vilket som hon tror gör att barnen blir mer kreativa. Det är också bra för barnens motoriska utveckling samt deras kroppskännedom. Språkutvecklingen kan man också
uppnå med drama liksom att barnen får tillfälle att uttrycka sig på olika sätt. Bland annat så menar hon att barn får en större förståelse genom att dramatisera olika situationer som om det var på riktigt t.ex. i rollspel, forumspel och på detta sätt kunna förstå sina medmänniskor bättre. Hon nämner också att barnen blir trygga och att deras koncentration öka. Cecilia menar att barnen utvecklas personligt genom att de får en viss självkännedom genom att integrera emotionell intelligens i sin undervisning.
Alla pedagogerna är överrens om att Montessoribarnen tycker att det är roligt att ha pedagogiskt drama.
5.1.8 Gruppens utveckling genom drama
Vera tycker att gruppen utvecklas med hjälp av att barnen få göra pjäser tillsammans och deras gemensamma arbete dit.
Ellen menar att drama i undervisningen stärker gruppen vilket gör barnen mer samarbetsvilliga och gruppinriktade. Man kan genom drama skapa gruppkänsla genom olika övningar när barnen har inskolning
Cecilia tycker att hon upplever att gruppen har utvecklats genom åren tack vare de olika EQ- övningarna som hon använder i skolan.
5.1.9 Inställningen från arbetskamrater till att använda och integrera
drama i undervisningen.
Alla tre som jag intervjuade berättade att deras arbetskolleger är positiva till att de använder och integrerar drama i sin undervisning. Cecilia berättade att alla hennes kolleger, i samma arbetslag, använder sig av EQ- övningar precis som hon gör i barngruppen. Ellen säger att hon och hennes arbetskamrater sällan har haft tid att diskutera drama i undervisningen utan de har istället prioriterat annat. Hon har även erbjudit sig att hålla en inspirationskväll i drama för sina kolleger men ansåg att rätt läge ännu inte dykt upp bland annat pga. sjukskrivningar och ej inarbetade arbetslag. Det har också funnits tillfällen då hon har tipsat en del kolleger om bra litteratur. Ellen tog också upp att en kollega som tidigare varit ”negativ” en dag kom fram till henne och sa att hon hade missförstått vad drama är. Detta upplevde Ellen som positivt och nämner också att kollegan gärna ville veta mer om hur man kunde använda metoden.
5.2 Sammanställning av observationer
Här nedan kommer jag att berätta om två olika observationer som jag gjorde hos Cecilia och Vera på Montessoriskolorna som de arbetar på med sina barngrupper.
5.2.1 EQ-lektion
Jag fick under observationen med Cecilia vara med på när hon hade EQ dvs. emotionell intelligens med sina elever. Hon hade denna förmiddag en grupp som bestod av 10 barn varav 6 tjejer och 4 killar. Övningarna gick till på följande sätt:
Övning 1: Fem barn stod på varje sida med ca 3 meter mellan sig och mittemot stod en
kompis från gruppen. En av de båda skulle gå långsamt mot den andra som skulle försöka stoppa den:
1. endast med ögonen 2. därefter kroppen
3. och till sist med hjälp av rösten
Därefter turades barnen om att gå samt stoppa varandra på olika sätt. Cecilia hade därefter en diskussionsrunda där alla barnen kom till tals om hur det hade känts samt vilket de tyckte var lättast resp. svårast med övningen.
Övning 2: Alla satt i en ring och gjorde en berättelse tillsammans. Cecilia började genom att
säga: - ”Jag vaknade imorse och upptäckte att jag hade en svans”
Barnen fick sedan i tur och ordning fortsätta berättelsen med en mening var. En del var lite osäkra men Cecilia lyckades övertala dem så att alla vågade säga någonting.
Övning 3: Barnen delas in i 3 grupper med 3-4 personer i varje. Alla barnen tilldelades ett
varsitt randigt papper. Uppgiften var:
1. Att skriva en början på en berättelse 2. ” ” mitten ” ” 3. ” ” ett slut ” ”
Efter varje del så skickas lapparna ett steg åt höger vilket gjorde att barnen fick 3 stycken berättelser i gruppen.
Övning 4: Alla berättelserna läses upp i den lilla gruppen och barnen skulle sen hitta på en
rubrik till alla. Gruppen skulle sen välja ut en av berättelserna som de tyckte var bäst och läsas upp för de andra båda grupperna.
När alla grupperna hade läst sina berättelser fortsätter Cecilia med nästa övning.
Övning 5: Cecilia säger: - ”Tänk att du fick tre sanna önskningar: skriv ner dem på baksidan
av en av berättelserna”
1. Första önskningen är … o.s.v. 2.
3.
Barnen fick sedan berätta i gruppen om sina tre önskningar.
Övning 6: Värderingsövning: 3 skyltar med Ja/Nej/Kanske
Cecilia började med att berätta en historia. Därefter läste hon upp olika påstående som barnen skulle ta ställning till och tänka efter vad de ansåg om det som Cecilia påstod. Barnen skulle då gå till en skylt som visade vad de ansåg var mest rätt om just det påståendet t.ex. Man får slåss i ishockey på OS, alla vill vara snälla osv. Alla barnen fick komma till tals och berätta hur de tänkte och varför de hade ställt sig vid just den skylten.
5.2.2 Teaterföreställning
Under två tillfällen var jag med Vera och observerade hennes barngrupp inför deras föreställning på skolan. Första gången så tränade barnen i trean på sina repliker i skolans personalrum tillsammans med Vera. De tränade också på sångerna som fanns med i deras pjäs samt lite på var barnen skulle komma in samt gå ut från scenen under föreställningen.
Andra gången som jag observerade var alla pedagoger utom en i arbetslaget med. Vid detta tillfälle var det två pedagoger som man kan säga regisserade barnen under repetitionen. Alla 54 barnen var med under detta repetitions tillfälle som hölls i ett stort tomt rum på Montessoriskolan. Treorna tränade sina repliker samt ut och ingångar plus att alla barnen tränade på sångerna som skulle vara med i deras föreställning.
6 ANALYS AV RESULTAT
Jag ska nu analysera resultatet och kommer här nedan att behandla alla intervjuer under nedanstående kategorier. Detta för att göra det lättare för er läsare att kunna se det viktigaste med min studie.
6.1 Pedagogiskt drama kombinerat med Montessoripedagogiken
6.2 Personlig utveckling
6.3 Utvecklingen av gruppen
Under studiens gång har jag alltid haft som mål att få en insyn i hur andra pedagoger kombinerar pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken. Detta för att jag själv vill utvecklas i min yrkesroll som dramapedagog på min Montessoriskola. Jag ville undersöka om man kunde använda pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken och hur detta i så fall utvecklade Montessoribarnen personligt samt i grupp. Jag kommer att analysera skillnader, likheter, förändringar samt se vilka fördelar det finns genom att integrera pedagogiskt drama med Montessoripedagogiken.
6.1 Pedagogiskt drama kombinerat med Montessoripedagogiken
När jag intervjuade personerna i min studie så hade samtliga pedagogerna varierande syn på innebörden av pedagogiskt drama. Alla berättade under intervjuerna att de hade drama på schemat men att det förekom i olika utsträckningar. Pedagogen Ellen menar att pedagogiskt drama är ett bra komplement till Montessoripedagogiken. Hon påstår att det är positivt att kombinera just för att Montessoribarnen ska kunna samarbeta med alla i gruppen. Visst arbetar barnen på skolan både enskilt och i grupp, säger hon, men det är viktigt att se alla i gruppen. Cecilia som arbetar med de äldsta barnen i min studie tycker att de får ett mycket bättre lärande just för att hon kombinera drama med Montessoripedagogiken. Detta menar hon är när barnen ska arbeta med moral och etik. Under intervjuerna kommer också fram att alla pedagogernas arbetskamrater tycker att det är positivt till att de använder samt integrera drama i barngrupperna.
De tre pedagogerna, Ellen, Vera och Cecilia tycker att det är en fördel att Montessoribarnen har kul på dramatimmarna samt att de lär sig bättre. Alla är också överrens
om att det finns nackdelar med att få tid till att ha drama med orsaker som personalfrånvaro, större barngrupper än16 barn samt att det lätt kan bli stimmigt.
Cecilia har även integrerat drama i kulturämnerna och Vera har färdiga rollspel som barnen får spela upp på engelskan.
Ett svar som gjorde mig lite fundersam var att pedagogen Vera anser att pedagogiskt drama är teater medan Cecilia och Ellen menar motsatsen. Detta var en intressant åsikt att ta upp till analys just för att många pedagoger som jag har mött också tycker att pedagogiskt drama är att spela teater. Jag vill påstå att pedagogiskt drama inte alls handlar om att man ska spela teater inför en stor publik. Fast visst kan jag förstå att man genom olika slags improvisationer kan utveckla arbetet med pedagogiskt drama som kan utmynna i en teaterföreställning. Vissa barn och även många föräldrar upplever att ordet pedagogiskt drama har betydelsen att få spela upp en föreställning inför en publik. Men jag vill bestämt trycka på att det då handlar om ett teaterarbete. Detta kan barn få genom andra sätt som att exempelvis gå med i olika amatörteaterföreningar runt om i Sverige. Enligt min uppfattning är syftet med pedagogiskt drama att utveckla varje person genom att låta dem se sig själva i olika situationer som skulle kunna uppstå i verkligheten. Det är en metod där barnen verkligen lär sig något om t.ex. sig själv, gruppen eller något speciellt ämne. Teaterarbete däremot är att arbeta efter ett manus eller improvisationer och sätta upp en föreställning som visas för en publik.
Maria Montessori hade två huvudsyften med sin pedagogik nämligen ett biologiskt samt ett socialt. Jag anser att man med pedagogiskt drama kan komplettera detta fantastiskt bra. Vi vill ju hjälpa Montessoribarnen vi arbetar med att få en naturlig utveckling och att möta barnet där de befinner sig just nu oberoende av barnets ålder. Det ska inte ses som ett hinder om barnet har intresse och en individuell mognad om att t.ex. lära sig multiplikationstabellen. I stället bör man som lärare se möjligheten att ta tillvara på barnets lust trots att man inte hade tänkt gå igenom detta just i den årskursen. Läraren är ju till för att hjälpa barnet att göra det själv. Det är därför viktigt att se och kunna möta barnet där den befinner sig för att kunna lära sig mer. Genom pedagogiskt drama ser jag att man har många möjligheter till att nå Maria Montessoris andra syfte nämligen det sociala som handlar om att kunna förbereda Montessoribarnet inför det omgivande samhället samt den världen vi lever i nu år 2006. I dagens samhälle anser jag att människor som ”liknar varandra” bor ungefär på samma områden i en stad. Generellt så vill jag påstå att i de flesta fall så bor invandrare på ett ställe, svenskar på ett annat ställe, människor med mycket pengar på ett ställe, fattiga på ett, uteliggare på ett samt studenter på ett annat o.s.v. Med hjälp av pedagogiskt drama så kan
man ge barnen en bild och en egen upplevelse genom att dramatisera och gestalta olika förlopp samt förståelse för hur andra människor har det i världen. Bland annat genom olika forumspel, värderingsövningar samt rollspel kan barnen utveckla förståelse samt ändra attityder som de har eller har fått från sina föräldrar, TV m.m.
Två av pedagogerna berättar under intervjuerna att vissa av Montessoribarnen själva väljer att dramatisera. Detta förekommer bland annat när barnen har olika redovisningar av ett fördjupningsarbete inom kultur eller svenska. Jag kan tycka att detta är ett bra alternativ till den ofta tråkiga redovisningsformen som man själv som barn fick genomgå. Pedagogiskt drama var inget som man hade på schemat när jag började i skolan på slutet av 70-talet. Under mina ca 13 år som jag på olika sätt har arbetat med pedagogiskt drama så har jag många gånger funderat på hur jag själv som skolelev hade kunnat utvecklas genom åren. Jag vill påstå precis som Maria Montessori att barnen blir mer självständiga om vi pedagoger hjälper dem att hjälpa sig själva, vilket leder till självständighet. Vilket i sin tur gör att barnen tar ansvar för sitt eget lärande i skolan. Detta underlättas också enormt om barnen får lära sig på det sättet som just de lär sig bäst på, t.ex. att arbeta med hela kroppen, lyssna eller att läsa sig till kunskapen.
Som pedagogen Cecilia sa så håller jag med henne i att det är viktigt att man inte har för stora grupper när man har pedagogiskt drama just för att alla i gruppen ska få möjlighet att synas.
6.2 Personlig utveckling
Alla tre pedagogerna berättade under intervjuerna att barnen utvecklas personligt med hjälp av att de har pedagogiskt drama som ämne, men också genom att man integrerat det i vissa ämnen.
Vera berättade att hon tycker att barnen vågar mer och att deras personlighet utvecklas med hjälp av pjäser. När jag var på Montessoriskolan som Vera arbeta på så berättade barnen för mig att de tyckte det var roligt att få sätta upp en föreställning. Deras pedagog Vera berättade att nästan alla ville ha huvudrollen.
Ellen anser också att drama kan bidra till barnens personliga utveckling genom att de får arbeta med processen vilket gör att de blir mer kreativa. Hon tror att detta kan stärker individen samt gruppen vilket kan bidrar till att barnen blir mer samarbetsvilliga och gruppinriktade. Barnen får också bättre kroppskännedom enligt Ellen. Cecilia menade att barnen får en viss självkännedom genom olika EQ-övningar i skolan. Cecilia berättade efter
passet att hon tyckte att barnen hade utvecklats som individer genom de olika EQ-lektionerna som de hade haft på skolan. I början så menade hon att alla inte vågade lika mycket som de gör nu, och att det är tack vare de olika övningarna som barnen ha utvecklats som individer. Cecilia säger att hon har lärt känna barnen som hon har på EQ, som också är hennes ansvarsbarn i gruppen, på ett annat sätt genom de olika övningarna.
Under mina observationer så upplevde jag att många av barnen hade ett bra självförtroende i gruppen. Jag upplevde inte att de blev nervösa under mitt besök utan de tränade replikerna utan att visa minsta nervositet.
När barnen i grupp tre tränade emotionell intelligens med Cecilia så observerade jag att alla barnen vågade vara med på de olika övningarna. De hade en härlig kreativitet och fantasi när de t.ex. skulle göra en berättelse tillsammans i gruppen. Alla vågade säga något fast någon tvekade lite först. Vad händer egentligen med de barn som inte får pedagogiskt drama i jämförelser med de barn som arbetar med det på sin skola? Jag tror att man som dramapedagog kan lära känna barnen mer på djupet genom att integrera drama i skolan precis som Cecilia också tyckte. Här ger man dem en stor erfarenhet genom att faktiskt hjälpa dem att se sig själva och andra samt att ge dem ett gott självförtroende. Cecilia kombinerar också det med svenskan, vilket jag upplever vara ett positivt sätt att öka barnens självkänsla. Jag kan se många vinningar med att man använder och integrerar drama i skolorna idag. Idag så har ju forskningen visat att alla elever kan lära sig men att de lär sig på olika sätt. Givetvis så kan ju inte alla barn lära sig på samma sätt och på samma tidpunkt i livet. Jag anser att pedagogiskt drama kan vara en väg för många elever att lättare lära sig ny svår kunskap. Med drama kan jag hjälpa barnen att utvecklas personligen. Bland annat genom olika övningar så att de få självkännedom, självtillit, blir kreativa, vågar bjuda på sig själva, får social kompetens samt att deras inlevelseförmåga utvecklas.
6.3 Utvecklingen av gruppen
Ellen berättade att man kan skapa gruppkänsla genom olika övningar när man har inskolning. Hon ansåg även att man som pedagog kan ha användning för olika lära känna övningar, rörelseövningar, kontaktövningar m.m. för att skapa gruppkänsla.
Vera sa under intervjun att hon under engelsklektionerna jobbar med olika rollspel samt olika gruppövningar. Hon berättar också att det är viktigt att påpeka för barnen under processen att alla är lika viktiga i föreställningen trots stor eller liten roll med eventuellt få repliker. Vera berättade att de ibland har något som de kallar ”Kamrattemadagar”. Under
dessa dagar så finns det en låda som pedagogerna använder sig av. Denna låda har en kollega till Vera gjort på sin Montessoriutbildning. Där finns olika samarbetsövningar, diskussionsfrågor, forumspel, känslobilder samt massagekort i lådan som ska hjälpa till att utveckla gruppen. Syftet med korten är att stärka gruppen genom att visa barnen hur de kan bli en bra kamrat.
Cecilia tycker att hon ser en utveckling i gruppen efter att hon har haft EQ-övningar flera gånger. Under intervjun så nämnde hon också att hon har olika gruppövningar vilket också utvecklar barngruppen på den Montessoriskolan som hon arbetar på. Ellen berättade i studien att hon tycker det är viktigt att barnen får samarbeta samt att de ser hela gruppen. Hon tror också att barnen med hjälp av drama får lättare att se likheter och skillnader på olika sätt.
Jag kan hålla med Ellen att det är ett perfekt tillfälle att få barnen att lära känna varandra på ett spontant sätt genom drama när de kommer till en ny barngrupp. Men det är också en bra metod för barn när de ska lära sig ett nytt språk
När jag observerade Cecilias grupp så fick jag för första gången vara med om en EQ-lektion. Men när jag fick lära mig mer om vad övningarna hade för syfte så förstod jag att detta har ju jag gjort själv när jag har pedagogiskt drama men då kallar jag det för värderingsövningar. EQ är en förkortning som står för emotionell intelligens. Jag tycker att det verkar vara en bra metod att använda sig av när man vill att barnen ska förstå och kunna kontrollera sina impulser i skolan.
När jag observerade Veras barngrupp så tyckte jag verkligen att man kunde utveckla gruppen genom att de fick sätta upp en föreställning tillsammans alla de 54 barnen i denna F-3 gruppen. Jag tyckte under min observation att gruppen visade stor respekt för varandra och att det var ett tryggt klimat mellan barnen. Det är ofta jag har fått höra att just Montessoribarn har så svårt för att arbeta i grupp. Jag vill ta död på denna myt för jag tror att många barn idag måste träna sig i att samarbeta i grupp samt att kunna arbeta tillsammans två och två. Här tror jag att pedagogiskt drama kan utveckla många barn i sitt tänkande genom att utveckla gruppen de tillhör så att de kan samarbeta samt respektera varandra trots skillnader och likheter.
Genom drama anser jag att man kan utveckla gruppen så att alla känner sig trygga och respekterar varandra. Barnen får lära sig kommunicera och samarbetar. Pedagogiskt drama kan också vara till hjälp då man vill bearbeta barnens attityder och inställningar.
