SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Revolution

ellela

rattskontinuitet?

TIIH belysniag av det juridiska*, ntgangslaget f ö ~ d s stoiia f8~.fattnPngs&nd~Bnga~k~a i Sveriges nyare historia.

%%oatia-a~iiiieken i den svenska ï5tts11i\~ecklingen ar, i den

man den avses rattsnormernas Baanehill, ett av svenaska raitts- bistorilrer omtyckt motiv. ,"a%ldeles siirslcilt hamEriives den- s a m m a %r statsr5ltens 8-idicsmmande. Rans Jiirta under 1830-talet s c h kring sekelsltiftet Poaaibns Fahlbeek s c h Rudolf ICjellen tröttnade icke att upprepa att V&- gallaizde regerings-

form praktiskl laget uteslutande bygger p& inhemsk erfarenhet, Detsamma har 1 v a r tid med sammu iver %rku~zna%s i friga om fiihetstideirs ïegerlngsformer~ Att det gustavianska stats- skicket ankn6t ii91 den äldre storhetstidens firfeattniaag pro- klamerades av dess skapare sa fran1g5aigsrikt, att sedan va% qoesiio qsaomsdo men icke qiaestio an b3Ivlt e%lfbifattnings- historiskt problem. Sarnre sBii1Et har det karolinska enviildet varit. Lr synpenrakten av dess samband naed det F6r- gingna har dock 5s.m det haft $6rsvarase, SA fran1f6r allt I YBB" "rste %ifabtniragshåstcsrBIierI Jacob &Vilde.

Annorlunda saaHl?er sig förhallandet om, sAsoea2 i ovan- stående rtrbrik ar falaet, med r5ttskontin~ndtet avses ast riitts- normerna fastställts med iakttagande ~ l v de former, gallande ratt ~ 1 2 1 ~ anauisat f8r sin f6rriyelse. D i medges giirna Gre- fiiahllgl-ieten a r en rad ratisliga ~'krcua. Bade 17/22, 1789 och 1809 ars f6rfattwingsau-bdri~1gaa ha ahltid framsk5lPts som -e- volutioner. Om de nya Grfattningarna ocksi tippbyggdes av nnra8ea.ialy som sarn9ats h a n Sveriges f6regaenade "rhil-

ningslzisloria, sa var dock motsattningen ZilI den narrnoist

(2)

föreggende f6rfattningea; alltf6r stor, f6r att de skulle kunnz stiftas under fullt frivillig medyerkara av dem, som denna insatt som grundlagstiftare, Och H vhra dagar har ocksai 6719 &rs firfattningsandring stamplats som en revolution, Bir st5imci att Eiir sikt Sörfaringssatt finna ett stiid i positiv ratt eller otillfreds med vad den kunde h a att bjuda ha frihetstidens författniilgsmakare enligt et% 1929 utkommet3 mycket upp~narlisaiarnsstt och ofta citerat arbete i sökt sig

hiin till naturratleil, Arars iiara om harskarhrdraget de för- doinsfritt eyelat praktisera. Och icke nog Iiiirmed. Den na- taarrattsliga Bonslruktisnen

&ar

av samme aeiklor spårats soni-n ett viktigt inslag i hela vår f6rfattningsutvec1iling »fran Vasailden till frihetstiden», Icke minst skymtar der: bal;- o m tillkomsten av det karolir-nska envaldet.

Ar nia denna upphtining riktig? Finns del anledlainmg att tala om revolratisner i Sverige Uven "re 8732? H a r verkligen naiusriiitean oavlZbligen under var författningsint- veckling fatt supplera den positiva riitten'? Det ar de fr;- gor, som b5r skola tipptagas till h e s ~ a r a n d e . Ocla det finnes d5 infe% skil att skanna inför de Grfattningsaradringar, vilkas laglighet Sa. diskutabel, Cndersökililagen utstrackes ocksi till dem, vilkas olaglighet a p oomtvistad. Genom jani-

Grelser mellan de ratisliga argument och resonemang, som presterades vid de olika tillfillena, skola vi biist lara oss "rst5, i vad anin de generationer, som voro med om om- vgl~ningearna 1680 och 1719, i det avseende det har a r fr5ga om, voro samma andas barn som de, vilka verkade 1772 och 1809.

Nair Sverige med Gustav Vasas troritilliir5de intriidde i den nyare tiden, Tar det anaiea ett valrike, Det hade lyckats aristokratien att medeltiden igenom - bortsett fran episo-

x E r l a n d H j a r ~ i e , F r å n Vasatideii till frihetsbideii. Några drag u r den svenska k u i ~ s t i t u t i o a z a l i s m e ~ ~ s historia,

(3)

RevoEution eller r%tiskontiriuifet. 3

den 1520 -- be-vara en institution, sora3 den betraktade soam1 en forutsaftning for ean ~Eentligïattslig och kolaskitrntionell uppfattning av statsmakten, och uildgi det aarri-i8ce, som den alltid bekampat sasom en yttring av ett privatrattslig8 u& absoli~stistiskb betsaktelsesatt l, Forst 1544 nodgades den bita

--p

-'

Se minn avIiaiidling, Frihetstidens författ~iirig, de t i e första kapitlen.

- Dela uppfattnirig, jag i n a m n d a a r b e t e och i I<onung ocli adel gjorde giiP- laride i f r i g a o m Sveriges adel, naliiligen a t t den uiider cie tider, dessa ar- beten avsigo, varit den f r a m s i e Cörliimpen fCar sle Iioiistitiitionella idkerna, blev i b8rjan n t s a l t för m i n g a n~otliug;. Se Clasons ocli Stiiles vota till hiim. s e b h i L u n d protoiroll dei; 29 ma.j 1915, Staverioc-s rece~isioii av Fri- hetstidens författning i Ylist. Sidsiir. 1016 s a m t Edler, Börd och befordran uiiclei frihetstiden s, 18 n o t 4. J a m f ö r aven S. J. Boëthius, O m statslivet s, 103 n o t 1. - Senare lia itsliilliga a r b e t e n piibiicerats, vari s a m m a uppfattning s o m m i n i r a m s t i l l e s , oftast ocksa m e d lianvisnirig till min p r o d a k t i o i ~ . I fraga o m adeln såsom konstitutioilalismens målsman tycks ingeii meniiigs- slii1,jalitigiiet r å d a mellan mig och Erlaiid Hjiirsie t det arbete, mot vilketjag b i r polemiserar (s. 33). i sin frainsfiillrilng a v d e t svenska r i d d a r h u s e t s f ö r a t s a t t n i n g a r och tilliiomst i riddarliusets festskrift ay 1926 s. 52, h a r Ber- til BoC.tliirns eii teclinirig av den aristokratiska láoiistitutioiialismeri uncier.medeltiden, soiii jag til: s t o r del gillar. Genom Lönnrotlis avliaiidlirig, Sverige och iialmarunionen 1387-1457, g a r som err r ó d t r a d deii rippfaitiiirigen a t t aristolcratieii u n d e r niedeitideil eller 5tmiiistone s å l i n g t avhandliiigen s t r i c - Irer sig k a m p a t fUr e n med ralriliet sainman1;nuten i;oristitutionalisrni, ett regimera politieum, geritemot a r v r i k e och envälde, e t t regimera regale. d d e stycken d e n n a 6nppfa.ttnislg óverensstaiilmer med min tyclis deii ocksi gillas a v I<ax!-Gustav Mildebrand i uppsatseim Gustav iTasas arrföreriing i Hist. Tidskr. 1934. Se s. 134. Aven för n'ill~elnn Tham i h a n s biografi Uver Axel Oxenstierna s. 129 f r a m s t a r aristokratien som f ö r l i i m p e f ö r s t a t s ~ n a b i e i l s en- Iiet ocla lagbuiidenhet, m e d a n koniiiigamaktens staisuppfattning iir absolutis- tisk och patrirnoiiialt firgad. - Lii:lgsl i öveaerisstiimmelse m e d iniii tipp-

fattning Iiommer Hessler i uppsatseil Gustaf 11 Adolfs koricingaförs5liran i

Scandia 1933. »Det r a r » , sager liari s. 181, »radsaristokratien, soni f r i i i den me- deltida begyiirielsera u p p b u r i t de k o i ~ s t i t u t i o n a l i s t i s k a regeringsprograminei~))' Detsamma galler tydligen enligt Hessler ocksa Om dess fortsatta franitra- daiide. Regeringsrnaliieiis lagbinidiiiiig genom regeringsformen a r för Iioriom lika val s o m för inig e t t verk icke a v konungeii ritaii av aristoliratiela (Se Hessler bl. a. s. l 9 4 och 202 f. i a. a . ocli s. 31 i Den s v e ~ i s k a stancisriksda- gen i Seaiidia 1933 s a m t Frilieistideais fórfaitiiing s. " J - l O ( i ocli 421--142 siirslcilt s. 1221. iiven Gustav II .Acio!f a r - för Flessler lika viil som f 6 r mig (se resp. 203 ocii s. Ils) - eai målsinara f ö r »ciet personliga regementet». Jag s i g e r a. a. 3. 1 0 9 om riksdagen m e d Iiansyla till f o r m e r n a för dess

(4)

4 F r e d r i k Lagerrotli.

i det sura äpplet och meclrerlia till infirandet av arvsrätt till Itronan far Gustav 1:s descendenter

p5

sv8rdssidan, Dess iaastallnaing till arvriket hJev d i r m e d en annan utan att dar-

&L dess Hionstitutionella uppfattning som sådan rnnderglck

nagon förandring. Av e n situation, den icke liingre kunde andra, s ~ k t e den gora det basta mdjjliga genom att %åta arvsratten framsta son1 en forin ior kronans rekrytering, som intet utsade o m dess makt, Visserligen haraitradde tinder forarbetena Bill á544 ars arvErenlng »en beniigenhel att fatta konunagad~mets arfkligbet sasons en absolut rattsprincip, gil- tig oberoende av uttryclilig positiv lagstiftning»

';

därav skulle då ocksi f6iiIja en obetingad ratt att f6rfoga över pa- trimoniets samtliga resurser

"

Ja aven i själva %r\~"renira- gen frainskymtar en dylik »nnazesrlig» arvsratt. Den ratts- konstruktioi~, aristokratien far anses ha accepterat, ar dock den, att stanslerna p% en gång tiEB konungar i Sverige ut- kora samtliga manliga attllngar av Gustav Vasa att foga varar~dra p i tronen ef%er f~rslfödslosátt. Den1 lova de att B tur ock ordning hylla s c h svara trohet. Och mot deras förplilite8se Iiil atten svarar alltjämt en dennas f6rpBiktelse till riket 3. Om Vasaa%ten p5 sviirdssldan~ t~tslsckncar, skola

s a m r e r k a i i med Iiertig Iiarl, a t t den lika va1 k u n d e bli » e t t á.&rn eniot» som » e t t medel f ö r deii personliga lcungainakten)~, I-%ess!ei a. a. s. 997, a t t aristo- liratien a v alliarisen inellana Iiertigen ocli s i ä n d e r ~ i a lärt, » a t t standermalaten Lilia lätt kan bli e t t redskap i handerria p i en persotliig kungamakt soin ett värn e m o t s a m m a Itungamakt)). Lika Intimt öl-erensstamma h a n s och mana skildriiigar av adelns installning till Vasarnas fOrsta iiml~etsorganisation (resp. s. 189 ocIi 79). A t t den s j a l v s t a ~ ~ d i g h e t , adeln gjorde a n s p r a k på som am- betsman, r a r en anpassning a r dess gamla sociala instiiilning efter iiya för- hallaraden framhäves arr Hessler s, 191 och 1 9 1 och av mig s. 105 f. E t t vasenntligl h i n d e r f ö r »adelns ombildning till e t t ambetsmat1i1ast511d» se vi -

tydligen i a n s l u t n i n g till Edbii - i Karl 1X:s »formalisiiska fasthållande r i d laildslageris stadgar (resp. 1 9 2 och 193). Också I fråga o m adelns iiltiilskan för rättssakerlieten ~ v e r e ~ i s s t a m r n a v i (resp. 199 f. och bl. a. 113 f,).

Nordlunid, Den svenska reformationstidens aIlm5ilala statsrättsliga

idéer s. 59.

q Ibidem s . 65.

(5)

Revolution eller rättskoiltiasaiite:. 3

riksens rad och stander %i t ~ a E a ett ny%: va% Igen - av e n man f6r hans livstid. eller av hela hans átt, s5 Iange den f6rnyas. Aldrig skall riket f% genom en obegransad arvsratt komnaa i aatl2nninngars vild. Den kvinnliga arvsrattenn laar ratais, diirfir att den -- Gustav

I

hade jir 5 d6tlrar - s k u l k praktiskt taget bortePiminera det "rstnamnda arterna- Bivet och leda till att sistniimrada m~jlighefi bleve en verk- lighet

At$ arvforeningen idte med"i.de en förandring av andra

delar av Sveriges offeastliga aiiitsordning 5aa den, son1 den direkt, ~ausiig, niirnligen saiccessionen "b41 riket, och diirf6r lanainade sjalva den malith"rdelning, som den utstakat, ila-

takt fick aristokratien och med den hela Sveriges folk anledning fraïa~%i%vss, da SlgPsrntind eller ráfiare haiis katolska radgivare P594 sökte parera olika krav. på B~onstittationebla otf5stelser till standerna dirsned: att han i sitt arvrike hade »er] absolutam ppolestatem» Det vore ett i Sverige dittills siallan hBrt ord att konungen skulle f & regera alldeles fri sch icke vara av nagon lag eller rsagra v311kor bunden, framhd1 Erik Sparre i adellas Pser6mda oration

<

.Arvko- nungar ~ o r e icke i s c h f6s sig maktigare an valkonungar, Vore del troligt akt sliinderna, raar de lal~pdragit arvsratten till lironan St Gustav Vasas itflingar, hade velatdiirmed %r- minska sin egen frihet och rattighet % andra avseenden? Sveriges Iag vore, som Sparre i andra aktstycken E t t anledning franahallci, oflirkrankt i allt som icke av meniga riksens stiiwder, sisom fallet \ras. med arsratteil eller successio- nen till Sveriges Sirona, annorlunda h a d e blirit. sfadgat s c h

'

A t t aristokratien r a r en rnotstaildare till den Itrinriliga arvsrätten foljer av hela uess instiillirii~g till arvriket. Rimligtvis ville den h a sa ii:- s k r ä n k t arvsratt som niöjilgt. Att iiren Gustav och Erik r o r o d e l ar uppvi- sat av Ingvar Anderssoim i uppsatsen, Farebiideii f6r G a s t a r Vasas arvfiirening i Scaildia 1931 s. 224. A t t Sverige accepterat deii lillealt-agnatiska tronföljds- ordning, som redan f a n n s i Fraillirike, b e r o r tydligen p i a t t den b i s t s r a - rade mot de maktiigaildes syften.

Nordlund a. a. s. 158. En s& oraireracl stii~dpsirikf iiitog Sigismuiid icke i pralitikeil. Alest möter den oss i nmotståndarnas y>oiemiii.

(6)

6 Fredrik Lagerrotb.

beviljat1. Alan menas ingalunda, att arvföreasingen skulle varit ett naturratts%igt koialrakt, varigernorim ständerna med sönderbrytande av den positiva rattsordningen uppdragit at Gustav I och hans agnater en del av sin forna makt ! Sin fria valratt h a de gatt miste om, men den lian konungen ju så rnycliet mindre ansses h a kommit i besittning av, som

f544 års förändring icke innebar, att en konung själv f&a utse sin efterträdare. Den arvsratt, agriaterna aga, kan icke sagas Baa p i dem sverflytlats fi-an sfai~derna, 1': det blir ingen mening i att pasta, att dessa ffirut iigt densamma. De rattigheter, standerna bevarat och nea begiira f5 heedl- gade, iiro icke vad som återstar av deras naturliga rattigbe- ter iltan positiva rattigheter 3 , » F 6 r oss syrnnerligen och

16 evne

samfligen begarn vi intet annat an det Sveriges besk- lag och rikseas gamla frihet medgiver», fhrkiarar Sparre & - R/leningen av Bmela Imans ressisernailg iir tydligen dera att standerna, oberoende av att de på forhand ulpeliat, ~iBka per- soner som generationer framat skola regera Brer dem, inne- h a de raltigheter9 landslagen i övrigt tillerkänt dem, och att laontangarnca var och en i sin ordning iiro fcrpllktade att genom ed bekräfta innehavet därav.

P r o Lege, Rege e t Grege, Hist. Haiidl. del 27 s. 64. Postulata no- biliilm XV13, Sreimslia Kikadagsakter I: 3 s. 102.

Z S i mena tydligen E. Hjarne a. a. s. 35 och Edkn, Den svenska riks-

dagen u n d e r femhundra a r s. 63. Det av den förre å s. 34 anförda uttalan- d e t av Sparre a r otvivelaktigt naturriitisligt, men det a r av r e n t l i t t e r a r a r t . Det utnyttjas, som av min frainstailning i texten frarngar, icke i den prak- tiska författiliiigspcaliti1~e11~ JIissvisande blir darför ock Edens l1åst5enide, a t t

både konungadönaet och arvriket (eniigt Sparre) vilade p5 övereilskommelse

med folket)). Arvriket gjorde d e t enligt Sparres politiskt relevanta uttalaniden men e,j koriungadtimet. Vid e t t eventuellt wls9oclriiande a r lronungaatteii var man oförliindrad återgå till valrike, men a t t i en sadail situation avskaffa landslagens k o n n i ~ g a d ö m e låg rrtanför de rattsliga möjligiieternas om- rade. Sparres ord i s. 34 á r o just vad I-ljarrze icke vill h a dem till »en lard s i r a t u t a n priricipiell betydelse)). E n litteraturhistorisk metod h a r en mye-

ket begraslsad asivandning i Törfatti~iilgshistorien~

E n belysande jámförelse e r b j u d e r Scliöi~bergs deduktion vid 1760- 62 a r s riksdag. Se nedan s. 29.

(7)

Revoirition eller rattsliontiilnitet.

7

Sparres Revisf6riaag raeliher vii$ till fös att motivera kravet p5 en koniingaeds avliaggelse till bekraftande al7 svensk rattsordning, sadan den vid Johan 111:s dQd var gil- lande, Den b r s l a r emellertid icke för att vattsligt Grsvara, att hertig och stander avfordra Sigismund en sarskild, gallande riitkssrdning kompletterande ksnszngaf6rsakran som villkor "r att Enan skal1 bli hyllad och BirBeat. Ett siidan! %raar laain Sigismund med ratta tlllbaka~isa under f r a n ~ h i l - lande aar dean skiiliaad, som ar me&Easr al- och arvrike l,

LSI vara att arvfereningen 5.r att fatta s0111 en ~alhandllldg,

sa iir doek Sigismund genom densamma polendie81Q redan

vald l 3 2 Sveriges Borinng och blir - sht venia verbis -- cakilt sidan omedelbart efter sal-, faders dOd, Iden som Sa7e- riges Itonung ar han otvetydigt befogad at9 m e d ~ e r k a vid dess raftsordplinags förnyelse och kan saga aej till kravet p5 en sarslsi%d konungafbirs5kran, Da standerna med hot oro ribsdagcizs spriiaagraialg och lortiningens utebli~ande Rik~ah av- tvinga honom densamma, gara de sig skyldiga tPB1 e t t b r o t t mot rattskontin~aitelen, en ses~olotio~i.

PS den 1594 Inslagna viigen fortsatte skanderna sedaar vid fbiljande tronskiften fram till och med 1672, Liksom angerkapta envisas de under arvriket att uhöva en funltitisra, som straaagt laget hQrde ualriket till, Dcck ar det rattsliga nQ5ngslaget Icke l i k a för~rm5nlEgt för alla de följandr Bonung- a r m , som det s7ar k r Sigismiiand,

Karl I S ~eappfyllde jez ingalunda gallande ar~förenings fordringar, da haar tradde ina som lio~aarng, oeb han visste daroril. D.8 earseileitid stiiisderroa mer angelagna at8 f5 se honom p i tronen an daan att bestiga den, kunde ha@

O .. ,

sjal- i stor ritstrSckwing Rsestarnnaa sin försii8;rasas innehall Gustav II Adolf var uIan minsta tvivel berattigad enligt 1604 ars arvfbrening alt bli lisnurag omedelbart efter sin faders död. Icke f6rtg Iialla rad och stander honom i sin hasnstall~~ing om konungafBrs5kran 4611 feir arvfurste och

(8)

8 Fredrik Lagerroth.

hertig allenast l. Nsgoi- sk51 att insistera på att han redarn

vas konung hade han dodc Pclie, d i han genom att accep- tera stgndernas villkor vann deras dispens fran de fordringar betrgffande konungs myndighetsalder,, som uppstallts i 1604 års riksdagsbeslut

'.

Oel;s$ 1644 sch 1672 ha firsakringar avlsr5vts regenterna i samband med att de Grklarats myndiga. Ehuru 1604 års bestaraamelser o m halv rsiyndigkiel. vid 18 och hei

viel 24 Ar vid båda tillfallena %.oro presenka för råd och stiiri- der, finnes inilet son1 visar, att respektive regent avlagt. försak- ran %r att 1 f ~ r t i d kommaa B besittning av maktens fullhet 3.

Den "rsakran, Karl Gustav avlaggen 5650 i samband med alt standerna med den svenska Vasagitens ufslockwan- de i sikte utsett en ny dynasti har karaktas av en valkapi- iaalatioai. Standerila RirHclara sig i riksdagsbeslutet blott

pi

vissa angivna »cs9iditiones» bevilja drottningens förslag om ny fson%~jdsordnlng och anpassa sig p5 s5 sztt efter arvrikets fordringar, att dela »revers», Karl Gustav tntst58%er, anses binda aven hans manliga livsarvingari. Då Karl Gustav l634 i kraft al7 detta arrangenilallg uppstiger på tronen, hal- han åter en lika oomtvisl%ig raat som Sigismund, P& annat satt har han doek ej rned~rer8tat vid utformningen av 1654 ars konungaförs2Paran %n att han uttalade en BnsIiama om att man ej ville avkriiva honom mer an hans Bctrnde halla och pekade på B G P ~ a r s BconungafBrs5kran som Barnpligaste aniönster ",

Med undantag rn~jjjligen %r Karl Gustav ha regenterna ~ ~ e t e r l i g e n Icke anmalt nagot missn6je med den passivitet, som 5d&xri&s dem vid fasistallandet a v en rattsnorm, de vid sin regering skulle följa, och de8 saktat siirskilt 6611 ars f i k - sakran vuxit ut tf11 en Ilel liten korastiteriion, Ej ens för Karl

XH

has den fissakran, han fatt avlagga, då han ader-

i

sr

. p,: Lhsdagsakter II: 1 s. 5 1 ff.

Kessler, a. a. s. 685 f. Tham a. a. s. 21.7.

Ah~iOiand a. a. s. 233 och Graueas, Den sveiislia riksdagen u n d e r den karolinska tiden s. I l .

J Staemman, Riksdagars och motens beslut II s. 1169 ff. Ahnllind a. a. s. 287.

(9)

Revolution eller riittskontinuitet. 9 fonarig besteg tronen, yarit sammanknippad med ebehag- liga minnen, ty blarad ~enviildets tilltankta grundlagar))

"

Ingir aven en i~on~1~2gaf6rsaliran. Dock har den endast namnet gemensamt med tidigare EGrsiikringar, Till b i d e form och I n n e h a l h d s v a r a r den en kuxigaed, Som sadan ar desi dock a v stor kowstitaihioneli betydelse. Den visar, att Karl S I icke tagit efter bokstaven den bekanta delalara- ilonen i 1693 iin-s riksdagsbeslut, att han hade »makt s c h vald efter sitt behag och som en kristlig konung att styra och regera sitt ril<e», n t a ~ erkant sig laa samma förpliklel- ser till landslagen, sidars den lydde eller Iiomma att lyds, som tidigare svenska konungar. Hans Itonstitutionella prlao- cipståadprnzskt $r arvkoiai~ngaa-nas f6re 1699-

1n"r Kar1 SILS krtiriing vid 1692 ars riksdag har man inom standerna tiiaakt p i en kon~ingadörs2liran, »en akt eller recess efter .ranbigliePen». Ilen Karl XII avlade som bekant varken ed eller f6rsaltrare. Hari_ vigade, vada~igicrnzalae3 icke iri%iEl% sig

p2,

praktisera de ovan anftirda orden av 1594? att konungen i sitt arvrike hade ,en absoHutam po"cesi;ate%n~>. Solm bekant gick nannnda underlåteriliet standerna genom nararg och ben. Ett aner itm manande brott mot rattslaonti- nariteten Iranner ielae v i s historia. ))Det vars), sager Edkri, »en fsrllstiindig brytning 31ed vad som a n n u fanns kvar av landslagens Wagfgsta konungadörrme; ingen svensk Boneraag hade f6rr~t tilltratt regementet utan nagoaa förpliktelse till folket» 3.

II.

I ett biiitre r2itslig.t utgangs%age 2ni det, vari rad aclr siande:. vors firsahta, da e 1594 f6r Sersta gång ville kom- plettera landslagen med en ksnungaförs5kran, beft~nvao sig samma maktagare, d% L634 och 8660 sattes i friga att kom-

E. Hiidebrand. Om enraidets tillfinkta gruiidlagar i Sverige, Hist.

r .

Lidskr. 1895 s. 208 f. Grauers a. a. s. 121. E d i n a. a. s . 131.

(10)

% 0 F r e d r i k Lagerroth.

plettera nyssnamnda hada "rfattningsuskunder - att droti- ningen, resp, Iaonungen, skkaHBe avlagga en f6rsaliran f i r e re- geringstilltradet stod ju utom tvivel. - med en for all framtid gallande regeringsform. Någon eirektiv konungansaltt existerade icke. Yttranden 93a ocksa fiillts 1634, som efter den Iarda termiliologlen att d6ma s2iealle kunna tolkas som uttryck for att folket nu blivit seaverant l. Vis imperii iTealle,

nar konung saknades, i handerna

pi hela folket, GrBcIarade

Adler SaPvius. Och H liknande tonart yttrades p5 riddarhu- set, att efter d5 Gud biittre ingen konung vore, s5 vore summa majestas hos ständerna.

Kappelige~a iiro dock dessa ord natearrattsllgt menade. hfajesbas tiiiikes fydligeri efter 10 a r &ter vara hos drottningen, P6 detta satt flyttar sig icke suerergniteten enligt na- turrätten. Den överflyttas av folket p i hiirskaren genom "rdrag och stgr first om den senare m i s s b s ~ ~ k a r mandatet eller ingen mer finns i livet, som det kan avse, åter till det förras fria förfogande. Orden ge blott uttryck Gr deal tanke, en modern historiker Grklarat vara deil kedande "r adelns hela hållning under den pollbiska strideni %660, smamligeag att stiindernas raaakt under Sionungs mii~derarighet ar Bikstalld med myndig Hionungs

"

1 Ifmkns8sne det sist anfirda ytt- randet - det ar ju det, som ii- narmast anpassat efter den föreliggande Bionkreta situalior~en: - ha vi alt se ett resig- nerat konstaterande av att d5 den ena av de t v i myndighe- ter, konung och stander, som dittills upptratt som konfede- rerade och av den store Gustav Adolf forklarats tIPH1-aopa i Guds stad forestalla det konungsliga höga rnajestiit, vore f ~ r tillfiillet u r stånd att fungera, den aaidra fialge reda sig biist den bonde s5som pro tempore innehavare av s a: m m a majestas eller l-nela statsmakten. Det yrliande, det var sarsett att motivera - att ett kollegiunn eller en ri%o;s517imbetsrnan, som Stalats, borde st5 till ansvar f6r riksenas staxader - kunde med s5 mycket mindre skal %rmodas bli misshagligt %r-

Så gör Hjarne a. a. s. 50.

(11)

RevoIutioin eller riittskor~tinaitet, 3 1 myildig konung: som Iiar$ X1 s j d v eri galag sksille fGrk%ara, att hans firmyndare skulle uiadg5tt räfst, darest de varje riksdag gjort redo och rakenskap iiif6r staalderna

<

För f ~ r i n y n d a r n a s instaaramande inför s t a n d e r n a s l;ommis- sion kunde ju OCI~S; s<jiialv T\Tachtr*keistci- 1680 aberspa att också d5 - ej blott 1600 efter Slgism~~lids avsattning - ri~ajesiias vore hos standema: vad rimligti~is - det talas ner icke om summa majestas - G r honom icke innebar mera an hans ord seriare vid sum114a riksdag

',

att has ständerna vore myndighet (ej blot[ ilos konungen). »Ilajestas» kan ju lika viil översattas till obestarnd som bestanad form. Att vaaada rnajestasbegreppet i dess nalurr5ttsliga gestalt :mot %ion%angaiaaakten sjalv talii "rsvar f6r standeriaas ratt att, niir den icke kunde försvara sig, k r a11 framtid berdrva den dess rörelsefrihet genom regeringsforsnens antagande f6r eviirdlig tid, del ar aaagot som veterligen ingen Pralitit sig ps.

De, som söka sig hän till natinrnatten, aro i saallel f6r- syararna av deii omyndige iiontangens ratt 1660. Da rege- rliigsforrnen vore en fundamentallag och en fundamentallag j sin ordning eliligt vedertagen definitiori en Bverens-

Btomrnelse mellan konung och enndersatar, ett harskarkontrakt m. a , o., sa vore det otillbörligt att faststiilla densam-

m a p i en tid, d5 kungen vore minaderåsig eclm tir stand att -tillvarataga siii ratt, resonerade prastersliayet. Samina g~ritr- cipiella inskallning till problemet laar tydligen auen adeln haft 3. Till fissvar för sira ur iiiodern s g ~ i p ~ i n k t fullt G r -

svar8Bga askundan att oberoende al7 minorenrilteteia organi- sera den svenska statsrnaliten - svarligen skillle nagon i var tid vilja bestrida gruradlagstiffaren ratt att unden en "r- myndarregering f6sefaga sadana grundlagsäa~dringar~ son] inskränlate konungens makt - har den icke haft nsgot genomtankt statsteoretiskt argument att anf6ra. SaikerBPgen

P-

-'

Carlson, Sveriges historia iirider koilungarnia av Pfalziska Iiusei I I I s. 214.

Ridd. och adelns protokoli 1680 s. 219 ocfi 222.

Se R j a r n s s bevisföring a. a. s. 'i3 f. Adelil a n s i g emellertid 1634 a r s R F redan vara gallande lag (enligt Hjärne).

(12)

12 Fredrik Lagerroth.

as det endast vaga va%sikesf6resta%lningar, som ligga bakom Per Baners ord 163-1: nar ständerna accepterat regeringsformen, masfe futurus r e s gilla och emottaga haeaane, så framt han eljest vill f5 kronan p& huvudet. Endast s5 till vida hade pretentionernna stigit sedail 1611, som den rattsnorm, man ville påtvinga konungen, skulle binda ej blott honona sjiiHv för hans regeringstid, utan alla komnaande konungar. Förs6ket misslyckades helt. Sa r51 Kristina som Karl S I vagrade att godtaga densanama som rattesnöre för myndig konanng, och den senare avlocltade 1680 standerna ett ut- trjrekligt erkgnasande av att den blott bri~ade en förmyndar- regering. Man hade 1634 spant bågen %r högt. De brad- mogna modernt ~nonstitntionalistlsBa planerria kommo i ~ r en Bing tid framåt fl%I kosta.

Karl XI:s eriviilde innebar prirmcipiellt sett endast en firnekelse av de konstltirtionalistisPia stravanden, soni haft regerkilgsformens faststiillelse till mak, Dens gamla landslag, som aristokrdien alltid kunnat falla tillbaka pi?, iiar dess

m e r avancerade yrkanden asivisats, Ilar oclisA, enligt vad redan framhållits, varit den grund, varpa den s. k. seavera- niteten uppbyggts. Dess idév5rld a r visserligen till stor de8 av främmande ursprung, men dess introdulition daer genom omtolkning - vi vilja gaj-ila s5ga vantoliining -- av retts- normer, som i Sverige haft giltighet sedan minga arhundra- den tillbalia. Bast kommer detta kanske till uttrycln i det sammanfattande uttalandet L 4689 ars relation om de i r&- det förda »prejudlcerliga talen» och därtill slutna kassations- akt, att »Hi. mit allena

.

. .

sasorn en högst maktig och a1Pom bjudande lronung alla Iioga kontlngslHga jura och rattigheter e f t e r r i k s e n s f u n d a m e n t a l a l a g a r o c h s t a d g a r - det

a r tydligen narmast landslagen, som taar avses, - klart och sfcrnekligen bompetera och -iilIhöra» l. Saken fattades sa,

förklarar Harald Hjasne, att standerna erkande den senrerii- nitet som alltid tillkommit kong]. maj:t oc%a endast kunde bestridas av anppstridsiga undersatar

'.

Citerat efter H j a r n e a ;i. s. 89, _{Sparren iiasrör}_{f r i n mig.}

"araid Hjärne, Karl XII s. 6. Aveim E. Hjiirne erliiiniiei denna ratts-

(13)

1 intet officie%BB aktstycke konstrueras envaldefs tillkomst ssnz en malátöserlatelse från det dittills stiverana f01- ket p i kontarigen, ett harskarkontrakt, Intet belagg h a r kunnat presteras %s p4skienidet att enviildets vedersalrare mer a n dess anhangare sPiulHe i d e "rlálarinagcar av s t s a ~ d e r n a ~ varigenom se1\ier2nite%en erEiandes, sett ett uttryck %a at% de v s r s »all siaksmalats kalla, dit den en girmg skulle återvanda, om det givna niandatet f6rf6lle» l. Den ende, som med ett

politislit syfie Gr ögonen - saledes icke blott fil1 litterir förstroelse - opererar med EBrestaBHningen o m »en salve- raniDets6~erlSteIs@ fran foiBeB» a r en a r »eiav&ldets hand- g5ngane man», Kicodemus TessinS d5 ban i sikt hetankande om Ulrika Eleoiioras arvsriitt i lzandelse av giftermal med Fsedrili av Hessen försvaras kungens rait att ge dispens från det i Xorrköpinigs arrfirening uppctaillda kravet p5 stander- raas bifall darniied, aft desshi transg3orterat al1 sin ratt pi Bonungeia. ,"att ;beropa Gustav Adolfs exempel ginge ;j arr, ty på hans tid funnes f Sverige en helt annan forma rea- pubBBc~. Att ett sadant uppfattningssatt dock icke var Háarl XI:s skall envar medgiva, som besisanar sig :p hans tillvaga- gingssiitt vid envaldets tillkomsk H a n avlyssnar skvaller- ragen rads- och riddariausdehsitteuaia och hör uttalanden, som siitla hans nm1alctfiillEiorailig11ei I frH-aga, Delta f6raiileder honom icke att av sianderca begara en makteatvidgning. %'ad han heg2r a r en Grklarisig av Bagelis hiza-debörd, gående ut p5 att de, som satt hans makt i fråga, ha oratt, Någon tvas överging iiil envalde f r i n eii GBdre iisnstitai"6aoraalism iiger icke rum. Karl X1 menar sig icke ha blivit miktigare i n sina företradare och h a n axstaller en efterrakning med dem, son1 eaz gång bestritt hans fader och tidigare svenska konungar deras fulla makt och myndighet.

Helt annan proveniens h a r ater det danska enavaldet. Som dess rattsgrund skulle man rn6jligen Biunna utpeka ett h2rslcarkontrakt aaT beslanmt datum, namligen dela s. k.

E. Hjarne a. a . s. '39.

Biott litterar karalitar har G u s t a v Adolf De la Gasdies al- Hjitriie n. 2.

(14)

14 Fredrik Eagerrotli.

arve-envåldsalrten av den P0 januari 1661, genoin vilken det danska folket 1 sin ståndsdifferentiation uppdrager åt Fred- rik %II och hans legitima arvingar på hade manliga och kvinnliga liqjen arvsriitt till riket och alla majestatsr5ttig- heter - arvrike och enviilde åtföljas i Danmark 1 motsats till vad Ipörliallandiet var i Sverige - samt annulerar laand- fastningen l , Också darutinnan passar den rättskonstrulitisn, man f0rsökt i fraga om Iiar1 SB:s ei:valde In på Fredrik III:s, att enligt alla dess förutsattnli~gar makten den dag Ingen legitim attlillg till laononi B5iigr.e existerar ater glider tillbalta till folket, som fritt kan bestámrna 6ver vad slags regemente skall harska i rikena, antingen det gamla a~alrikek eller ~iagot nytt

<

DBa det folk, som 1661 transporterade san makt p; Fredrik 111:s stam Icke var 9iemfal9et å t anarki titan utgiorde en ordnad stat och 1661 ars maktöverlåtelse innebar ett bemyndigande för lasnungen att Inom angivna granser be- stamma om hade sriccessiorasordnii~g och regeringsform, vore doeli riktigare atf tala om eri fullmaktslag an om ett försök fil4 harsliarkontrakt. Som f~illrnaktslag kunde jas ocksa den les regia beteelinas, varigenom pspulus romanus en @ng: BverlZl sin nsalat p5 princeps. Fredrik III visade genom det namn han gav Danmarks nya f~rndamentailag, ICongeloven, att haim accepterade den romerska rattskonstruk- tionen. Med fog kunde diirernot redan Jacob llyIPde gora

gallande, att Iiar2 X1 stått frammande för densamma 4.

Med ICaro X11 Bsorbgicln den siste, som enligt galPande tronf6Ijdsordning hade någon ärftlig ratt till Sveriges krona. Rattslaget harvidlag as sa Blart, att det a r svart förstå, huru man kan fortsatta att tala om oklarlief i denila rattsfraga

A l t r y c k t i Iiongeloveil og dess Forliistorie, Aktstykker Khhvii 1886 s. 1 f.

K. Fabricius, Iioi~geloveri, Kblivn 1920 s. 7 o. 152, Aubert, Norges foliie- retsllge Stilling, Kria 1897 s. 94.

Fabricius a. a. s. S.

(15)

Reïo?utIon eller rattskontinuitet. 13 8719 l. Lagstiftaren av 4683 och 1693 h a r d a t giva den

Pfa%ziska iiitten, sedan den blivit riktigt hemvan i Sverige, samma villkor, som Yasaiitáer~ likaledes i andra generationen bekommit sch a111 dan andan iterupplivat i604 ars a r r - forening. Diirest han velat 95mna n5go-t stadgande dárot- Over, hade han ju alldeles firfelat sin uppgift, ty annu har ingen vare sig i 1683 ars riksdagsbeslut eller B 1693 ars tes- tamente kunnat finna nagon anvisning r6rande vem av de bada B719 upptradande t~wnpretendenterria var den riikte Innehavaren a v Sveriges krona.

NorrkOpings a~vfbjrenlng bekanraer sig till den rena se- nisratsprialcipeaa

'

genom att tillerkanna a r ~ s r i i t t e n S t den konbanga- eller ft~rstedolter, som ar iiBdst och oféjrsedd, inen att, darest m a n med Bösryckanade av Biimpliga ord ur nyssaaiin~nda best2mmelser av 1683 sch P693 Pillerkiinaaer arvsratt at alla Karl XI:s hara: och efterkonasmasade utan 5tskillalad, »s5 Iiinge n5goa av dear Overlever», iberopa ~ a n 8 i g f6rstf~dsEor5bf för hestam- mande av srdningsfiljden mellan attlingara8 l i t e r sig icke g6a.a. Karl Klos sv&-far, sonk iignat 12 paragrafer i Konagelorea i t tronf6ijdsprobIen~et~ hade givit bviri~aliga agnater f6retrgde i"E.amf5r manliga kognater, Nar Kar% S I s ~ d v uppgjorde f6r- slag till en ny s~necessioasordning~ lösfe h a n probBernet p i iiknaixde satt: enligt dess bestammelser skulle den holsteinslie hertigen &ar% Bireda-18i5 som r a r son till hans aádsta, 1708 ax;- lidna dolter Hedvig Sofia, %tt vika fër hans egen yngre dah- ter Ulrika E k o n o r a Tydligt 51: att de citerade orden icke f5 fattas absolsat utan firuks5tta, att descendenternm uppfylla vHP1koren i. 1604 ars a r ~ f o r e a ~ i n g , som standernas gjorda med- givande fGrldaras »icke emotstriiva>t, DUrftirutara skulle ja iiven e n prpist kunnat

15

bestiga tronen i. vad dock varit iira I<o~zgelioven tiB%Bt f6r Danmarks vidliommaaade.

-P

-'

En lösning i kategorisl; form av problemet a r r e d a c iironad av O. Berger d Om arfsratteri till Sveriges 0611 S o r g e s rilieri s. 15.

B. Fabricius a. a. s. 116.

E. Hildehrand, Om rnriildets lilltanlita gr~iiadlagar i Sverige, Hist. TidsBr. 1595 s. 713.

Det iisaai vara skal a t t i i i r rririra o m a t t Norrlaöpings arvf6reniiig fordrade l u t h e r s k bebannelse som vilikor fös i n n e h a r av Sveriges lrrona.

(16)

16 F r e d r i k Lagerroth.

Det a r också Norl-kopiaags arrförening, som Ulrika Eleonora, siikerligen shekaiat med sin fars planer, åberopar soria rättsgrund.

195

hon emelierlid efter sitt utan standernas samtycke Pngangna ik%esis%istp med den reformerte prins Fredrik av Hessen icke mera uppfyller dess fordringar pi. successionsratt, får hon subsidiart taga sin tillfl ykb

till den envaldige konungens pastidda rätt att p5 egen hand andra giillande successionsordning. Det ar dock utan vidare klart att enviildet, även o m det konstrueras som en Brerla- telse av ständernas makt på Karl X1 och hans enligt l604 års segler ararsbergttigade descendenter, endast involverai-en ratt o r dessa att i t u r och ordning p5 egen hand styra riket. Nagon befogenhet att transportera den vidare ha de givetvis inilte, Delegaha potesias sasia delegatur. Icke ens den danske konungen kbinde, trols det han ansågs som Eu- ropas ena?ii%dlgaste monark, giva dispens f r h tron6lljdsreg- lerna, sidana de i arve-envoldsakten skisserats och sedan i Iásngelouei-m närmare utformats. Först H Hobbes absolutis- tiska system finner man en rätt för fursten att sjilgelv utse sin eRerár5daa-e l. Den spanske Bolarrngeras ratt att hatan

medverkan av Cort(ls borttestamentera sitt rike bestreds jai

på goda gr-under av H,erdvig XIV 2 e

I och med troniedigheten intrider en radiIial f6rand- ring av maktlaget, Icke s i att första ati suverarrltefeni I och med %ronungens död iterfaller p5 folket sAsorn all stats- makts 1;alda. E n sådan r2ttskonstru%tiion 5r Bika framniian- de för ständerna 1'719 son1 under 1680-talet. Det Gr psyko- logislit alldeles orimligt, att de sliealle aelat upptriida med rattsanspråk, som de narmast ansags som blasfemiska. Se?-

vesiiniieten hör Gud allena till, förkIarade borgarstindets talman 3. Det positiva r5ttsbeståndei: blla. i och f6r sig det-

Fahricius a. a. s. 10.

Legselle, La diplornatie francalse e t la suecessioxi d9Espagiie 308. J f r 21, 101.

Orden citeras av H j ä r n e a. a. s. 156 u t a n kommentarer. Utan hin- d e r d ä r a v f ö r k l a r a r h a n s. 1 9 9 : »;\lajestas var å t e r hos siariderna. Om taii- Iieaa ej vid frihetstidens början uttalades just i denna form, Iiar deil f5tt ut-

(17)

Revolution eller rattskontiiiuitet. 17

s a m m a som tillförene, Slcillnaden mot f6rr bestar dasi, att det nu air helt a n d r a riittsregler som bli tillarazpliga. De2 monarkislia statsratt, som genom vanhlkning av Baaidslagen ewsit u t under f6regaeaade decenniel-, far tills vidare vila, ty ingen finnes Iangre, vilken den kan appliceras, H stallet h t r a d e r stiinderiias %:alratt enligt bortckvanda och d5rf6s a n n u iratalrta hest$nnme%ser i sainma landslag.

Det a r p5 gammal positiv ratt, ej naturratt man faller tillbaka i Sverige 1/1"9'. Nar m a n skall bygga ett verk, yttrade en av radshersarna under disltussioneir i r8det o m

snccessionen till riket, m i s t e feandamentet vaya riktigt och

gott s c h vi kunna ej stalla oss p5 biittre grund an Sveriges fiandamentallag, Med denna arses negative Norskapings arvförening, s i till vida som den ger det beskedet, att inger1 l5aaga.e har arvsriitt till riket, men positive laaadslageai, i det den eipplyser, h u r u i dyllikt fal1 skall tillg5 fQr v a k ~ n c e n s fyllande. Vad soni i t e r triider fram i dagen, sedan alla iiro borta, i?. vilka arvf6renliigen var tillamplig, ar icke f o l k e t i dess av a%% positiv ratt oreglerade gestaltning utan 5ldre stadgar, s o m ftirsit icke litinnat tilliimpas, diirf6ï akt på lang- Ikga tider intet fal1 intriiffat som de aus5go. E prastestandet g-iorde man sig axT ))lagboken»? X o r r B i ~ p I ~ ~ g s beslh~i: med ilera olika Bsaladlingar Btkart sammanhanget av deb hela s c h fann alt de alla gingo ut diispi, att Sveriges koaaesngarilce Icke mera S i ~ a ~ ~ d e anses sasom arvrike utan vore ett valrike. Mun kunde se, yttrade iisliebisliopera, hurraledes fiidrens stadgar, som sedermera kommit l h g t fran sitt pisyftade anmdamiP, aterkommit i sitt förra stand igen. Ett normsystem faller bort, i ~ a n ~ l i g e i ~ asvriltet, och ett alilaat blottas, valriket. Man kunde ocksik - med rstnyttjaaade av en bild ICjellén anvani om

-

tryck som i aiadrn ord innehara detsamma)). Tydligt a r a t t d e citerade orden utgöra e n förnekelse av deia folks~iveranltetsl5rn, som rnajestas-begrep- pets expIoitering 1634 enligt Hjarne sliulle givit uttryck för. Att. maii i d e t sarnmatihalig maii då arivande detta begrepp, ej darmed btinde avse, a t t stariderna vor0 konungens mandatarie, h a r jag ovan s. 10 ~ O l i t visa.

'

D e n n a uppfattning h a r jag redan i samnnuaatrangd form utvecklat i Frihetstidens malttagande stander. Del Z s. l 5 ff.

(18)

1% Fredrik Lagerroth.

de före 1719 uiidertryciita statskrafterna - o m de dittills icke tilliirnpliga rattsreglerria saga, att de, n a r lienlan vid Fredrikskall avklippte arvlinjens raka tråd, reste sig igen aned spanstigheten hos nedböjda fjadrar l .

Ben folknaalát, som %ar hand om riket 1739, framira- aler helt i den gestaltning, Sveriges ratt fGreskrev, s c h ar icke B den menlngeri. e n konstituerande nationaiförsamlii~g, att den improulserats enligt nagon abstralit författnin-ngs- schablons fordringar i fråga om en folkrepresentations sam- mansattning. Sin ratt att vara sanilat sökes i719 års rllns- möte i eaillgliet rned adelns deduktioner c3ar1, att det a r en fortsattning av 8713-14 års riksdag, som sammankallats E enlighet med Sveriges Lag. Alan forsummar den ankrryt- ning till folksuveraniteten, som ett just med tanke på kunga- val och konstitution fön-rattat riksdagsmannaval skulle ut- gjort. Uanderkannandet av den s~alvvalda drottningens kal- Helsebrev blir angelagnare till och med an e n narrnare anpassning av kungabalkens tredje kapitel

5

den föreliggande situationen. Kiksvalniiasindeii utses jir enligt detta direkt och allenast för kungavalets förrattande. Dess besiliimmel- ser ona att lilan vid valet icke borde gå från konungasö- nerna Aberspas doek av Ianfnaarskalken sonr en lagstadgad inskrsnkralng av folliets valfrihet, %Illamplig iiven d5 d e t gallde kvinnliga arvvingar. Den lag, m a n åberopar son1 rattsgrtrnd för stiindernas valratt, ar rimligen icke landslagens oförändrade bokstav, sona j u icke kande deras existens, ratan hela det myller a v lagar, som r u s i i upp kring deii- samma, kompletteraride den och andrande den. Sveriges hela positiva rattsordning h a r "rblivlt Intakt, oheriard av tronskiftet. Tanken att Sverige genom detta, sBu%le hemfal- lit i status naturalis, blivit erii anarki, sksalle synts 1719 ars man, konservativa som de voro till hela s i n iiistailning, som en styggelse. Sadan skulle jir icke ens i Danmark-Xorge blivit följden av att asausratlen utslockilat. Det visste norr- mannen, då de 1844 -- utifrån den uppfattningen att S o r g e

(19)

Revolution edler riittslioiitinuitet. 19

i och med Fredrik V%:s arsage8se av sin suveranitet blirit ulan konung - sökte anknytning till den r5%tssrdning9 som dar 150 år tidigare allenast biivit s. a. s. suspeiideïzad. Dera r?HcskrsarnlPng, som

p5

Eldsvold gav landet en n y fOrfatt- ning, s a r sa sammansatt, att den kunde betraktas som en i>tådsmzssig Udgare» av den gamla sltGndesrepreseatatio-

nen l .

Med ratten att ~iiJjca. konung "Tjde eraze%lertid ocks8 ratten att fGreskriua honom vissa viblkor f6s valet. Utan den seiaase slculle den förra icke varit s5 ~ardefu18. iTem som skulle bli konung kunde j u dock 1 och för sig icke a-cara s5 viktigt, helst legitlmitetshansyneia ofta iindock inskriinkte bretseia ay mbijliga kandidater. Betingelser hade vissesligen stsaaderna stiillt ocksa f6r arvkoliurigs erkannande -- f a h 83194 till och med 1672 men d e hade gjort det utan fog, Krigsbef21e6 som E december 1768 sökt göra undan ett pio- niararbete f6r standerna, hade fortsatt samma logiskt motsi- gande inetod: d5 de gjort su~eraniietens avskaffande till rill- iior fDr prinsessans erkaaaa~ailde soni arvdrottning. Ingen hade dáremol niinsila salt i fraga stinderfias raïi att k r e - skriva e l . valkonlang irissa vikakor, Siglsm~aaad sjiiEv erkande ju indirekt 1394, a t t en sadan raii: förelag Under tronva- Bansen wsio standerna ju P~anelsavare av Ilela statsmaklen, som rPmllgtvBs Icke momentanat kunde ligga nere. Visserli- gen framtsiider under "sO0-talets f6rmyaadarregeringar of6r-

tydbart den uppfatiliilagen att statsa?-haklen, amar ingen konung f~angerade, sjalv vore fragmentarisk osla att vissa be-

s l u t blott Bannde fattas ad Interim till myndig konungs stadf5stebYse. 38en näppeligen har en sadan respekt hysts alr medeltidens valfipisam8ing gen temot den blivande iio- aiungec. Nagon skriven riittssals kan icke iiberopas till grund fGr sbiindernas ratt att förelágga valkoneing sarsiiilda f5rbXndelser utöver landslagens lasnrangaed och m6j%igt Qr

'

,hubert a. a. s. 99. > ~ B o r g e r e , Rtliider, Ernbedsmieamd ug AKilitaxe s r a r e d e n u til F o r r i d e n s Borgere, Ronder, Geistlige og Adel.»

(20)

20 F r e d r i k Lagerrotli.

att den e n g2ng motiverats naturrattsllgt. Nu var den docls.

SH

gammal, att den maste anses tillhtisa Sveriges oskris~ia raft, Huru ranaraga f~rfattningsii~stitut hade det annu vid denna tid annnorlunda stallt?

Intet finns som visar, att man 1/19 i minsta mån tviv- Xat om sin r i t t ,

Xus.

ständerna vid 1713-14 ars riksdag reflekterade p5 att under konalagens franvaro fr5n riket taga dess öden i egna h i n d e r och det t. o. m o sattes i fråga att inrätta en kollegial regering efter mönster från 1660, abero- pades fös ett sidant halvrevo%utIonart fdjrfasande på en gång »Ginds och naturens lag» samt »riksens fu~adamentale lag och statuter)). Dar icke åberopade prejudikat, »acta pu- blica, sardeles Carolin2 och Sigismnandiaaaa~, gjorde fil8

@I-

Sest, fick satsen ~neeessltas superat omnem legem)) supplera

'.

Seclari Karl XII avgatt med döden, hyste mana ater inga skrupler mera sitf reorganisera råket pi egen hand,

XII

var m a n 1 stånd at: realisera 1600-taleis konstitutionalistiska strävaiiden med basta sanavete,

En

situation hade Intratt, som det. svenska fglliet icke sedan 1523 upplevt motsvarig- heten till. Ap. 6649 utkorades namligen deni blivande konenas-

gen i samverl;ani med en regerande drottning.

E

Bonstitar- tioriellt aarseende rna verkligen Karl iPI1:s dBd sagas ha låtit seltleraaas kopp

g&

i uppfyllelse.

Den standergeneration, som upp%evt nigonting sådant, siktade sig ock a t t ater lita den konstitutionella viinsten g& sig u r handerna. I det aktstjcke, vari Ulrika Eleonora er- kiinnes det hon ingen arvsratt har till Sveriges tron, hennes s. k. preliminäsfirs5kran9 f i r hon Iova, att ani hon blirvald till drottning regera efter riksens stadgar samt de beslut och deil regeringsform, vilka »nu eller framdeles» a r Sveriges rikes stander kunna varda fbirfattade, s c h 1 sin konunga- fajrsakran 5 att alltid instGmma med samtliga riksens stander sasom maktägande ~ n i i och framdeles» att göra sadana '

beslut, stadgar och firordniogar om sig och rlltet, som de

Leyoilmarclis memorial av den 26 febr. 1 7 1 4 i Halidl. till Skanidina- ylens historia 28 s. 331 f%.

(21)

kunde pr0p.a tjiinliga till del allmannas basta samt egen salkhet. Det riittsliga eetgangsl5ge a\:, sallsynt favhir, de mo- mentant ir5ka.i. genom dera. intráEade "eonvakansen, ha standerna I719 sökt att

at

sig bevara

%r

all framtid. Den upp- repade anvanmdningeai av tidsadverbiaien »nu» sch )>framdeles» visar okrtydbart, att man velat "reviga ögonblicket. U r valriket, vars betydelse far sveaask ko~nslifr~, tioilalism Iinappast kan Qiverdrlaras, har man pressat dess finaste essens l e r att sedan alltmer förlora intresset för raBhandBiaagen som sadan. P& s5 siiltt har- dock aven valriket 1 vanlig mening vid

;dr mail

frihetstidens borjan upplevat en resaassans, att man, n"

1720 utser arvprins Fredrik av Hessen till konung, t ~ n d e r l i - ter att tillerk5riraa hans söner som srdana isagon arvsriitt till riket,

Att Iikstiilla stiftarna a v fribeisiidens fr~ndanaesa%aBlag.aa med senare tiders Bhormslitaerande natisnalf6rsam%lngar a r avena ur den synpunkten otlllbojrligt, att de f6rra icke upp- tradsa sona nysicapare f r i n grunden altan söka utbygga sedan existerande rattsordning. De nya fundamer~tal8agaraia gro fhrklaringar av och komplenlent ta11 den redan %rat existerande feanda.me~atallag, som env2Pdet vantolkat, Bandslagen, Iclce ens den av dem som i i a p att beteckna som tidevarvets

främsta konstitutionella sayl-ret, dera %r all framtid g291ande a-egeringsforn~en, erbjuder els. slutprinait %r den, som med Hans Kelsen 9419 harleda alla r5ttsnaorlner snr ena ursprungs- norm

',

Redan i den preseps%a"rion, den erhiller a%- lankrnar- skalken vid valet av Ulrika E l e o i ~ s r a

&P14

Sveriges drottning, pekar de11 {PI Over sig sj%%v p i en 5Idre r5ttsordixing. Stän- derna ha valt hennes rnqesliit, firlalarar han,

p5

villkor att hon giver dean sån försakring och nndersltriver den rege- rangsforni, som de iimna uppratta och ~~arigenooai d e tanka avskaffa den skadliga steveriiniteten, konservera den kungliga tronen dess nn4est5t9 riksens rach dess n~ysidighet och standerna deras fritaet, Suveraaziteten, som 5nnu hade en latent

Iielsen, Das Problem der Souver5nkt5.t s. 10.5, meiii ii it- Staatsle'ire s. 09, 104.

(22)

22 Fredrik Lagerrotli.

giltighet och sliulle kommit att tillampas kren av nyvald konung, darest den PePie före valet blivit avskaffad, blir genom den n j a regeringsformen ersatt med en ordning, som redan 1634 års regeringsform genom accepterandet av den bekanta trijoglen om konerngens höghet, radets myndighet och standernas hihet förklarat vara den lyckligaste.

Tydligt ar att 6719 ars riksfader Icke som senare av foIks~lveranitelsideen genointiangda grundlagstiftare ansett sig bergttlgade a t t organisera statsstyrelsen på helt nya grund- vajar. Tida intimare an annu i634 ars K F anknyter dess efterföojare av 1719 direkt till %andslageras test. ELI rad a v dess paragrafer iiro anoderniseringar av stadganden i Iionunga- balken. En av dess viktigaste besf5mmelser9 niimiigen om konungens beandenhet av ridets rad, presenteras med rattelse av standernas av P~onungen approberade feslilaring av 6680 som en ratt uttolkninmg al7 la~idslageaa, och %r det rrnl~~st lika centrala problemet o m radsannbehe~mas tillsattaaade siiker mara en lösning, som »ej gås emot fageris ratta niinening)).

Hade man fankl: sig all standerama aferbördal. åt sig en makt, som de tl%lErene >)transpoi-terat» p5 konungen, hade det J a vasit naaturligi att vid angivandet av deras befogera- heter "lja aagoia hiPBgiing%lg Balalog över jura miestatis. Ksngelo\~en f i b e r dela anvisning, arve-envoldsakten givit, då denna på Fredrik III och hans aftlingar everflyttat alla jura majestatis och regalia, i det de~n i avdelningarna III-VI upp- r2i;nar en rad dylika - »at gjsre JJove» iir den första - for att sluta nied de Ersiktiga orden: og i alfminidelighed, liosteligen at sige, skall Kongen eene haffwe hfagt at Bzruge alle Regalier og Jur. Mqestatis, huad naEn de og haffve kunde,

P&

motsvarande satt göres P Cap 18

S

Z

i det %P-

slag till ny konungabalk, Karl S I 12118 uppgsra oclz sant p&

remiss till olika ambetsnnyndigheter, ett försök tall bestam- ning a r »varutinnan den konungsliga niakt och valde be-

'

A t t iiberopandet a r landslagen som rattesiiöre för f i l 9 å r s stander

står i strid med »uppfattnlr,geil om stäiideri~as absoiuta inaktfuPlkon~lfgl~et))

medgives a r Njarrme a. a. s. 191 och i d m b e t s m a n n a i i ~ t r e s s e och politiska doktriner 9719 i Hist. Tidskr. 1916 s. 23 not 1 och s. 167 not 1.

(23)

Revolutioaa eller r a t i s k o n t i n n i t e t . 23

står>>. Den inlmehaller 17 befogei-rbieter, av vilka den f6rsta 3r »lag att stifta)), Under 17 star: och allts5 tillbörer den högsta malit och ~Calde 1 gemen lionhingera allena att gara, och förordna, bjuda och befallla utbves a l l t s i t t rike och undersatare hide 1 viirldsliga s c h andliga samt kyrkorna1 och ärenden utan naigori atskillnad I. Av sadan systematik

marlies i hela regeringsformen ingera annan rernirsiscens an möjligen i de paragrafer (8, 9, 3 5 ) , som handla am »den konungsliga högheten vidhangande rat8iglaeter)t. Standernas befogenheter framsta ster 1 mariga fall som immuniteter.

For

tanlcerm att majestas i r~aturrattslig menilmg nu vore kaos ständerna ar mara frammande. )lan kunde ju tanka sig, att den citerade

s

5 i ko1auaigafQ4rsakran~ vari stiia-nderna fsirbel~illa sig en genereil hes81~ta~nderatt, paverlaats av envalds- tidens forsok att bestarn~na elet litingliga valdels innehall, men de anvanda ordahagn iiro varandra sslltför olika, för att man skulle kunna fösmo8da, att 1719 ars rilishder haft det under ögonen. Snarare kunde man i namnada paragraf sp5ra

en littera:. påverkaas fran den punkt i 1682 ars stalaclerf6rkila- ring armgaende Iagstiftnlnges~, vari standerna förklara det vara alldeles orimligt att vilja obligera kungl. majit att höra dess stander, riar hala ville g ö r a n a g r a s t a d g a r , plalnater, reg- Bemeilten o c h förordaaingar'. Bestammelserna iiro docHc alltf6r disparata far att den »omvandningn, som möjligen i fraga om ordvalet 2gt rum, skulle Irtnrarra tagas till iiatakt att en a v siänderria 1682 p i ksnrnilgen~ tirerflylbad suveriin makt 1/19 ansetts iterfal%ea.a

p2 staaaderna. S i 95~1gt

1682 Ars riksdagsbeslut bar citerats ax7s5g det den ekoisorniska Jagsiiftiringen, I fraga om den har varlien samtid eller efter- uarld ansett, att wagon fbBrandring agde r u m 168%. Delm G r - iiridring frilaetstiden hSrt7PdBag Biaförde, franatriider i R F

S

4, Bon~angaförs5krm

s

3 har en hell annan generell Bn~lebörd, generellare t. o. m. arr 1652 ars "rlnlarinig r6ramde skiftandet a r allman Bag. P!j Iieller innebar den riagot i och f6r sig

i 11'. S j ö g r e i ~ , Förarbetena till Sveriges rilres lag L\' s. 4 ff "d611 a. a. s. l i i .

(24)

24

Fredrik Lagerroth.

nytt. Ratten att fritt beställa san9 sitt hus 41a standerila under

valriliet utövat vid varje tronvakans. N u förbehil8a de sig att standlgt f A vara I besittning av densamma.

1719 ars R F ar stiftad av standerna ensamilasa. P i annat sait har Ulrika Elensra icke rnedverliat vid dess tillkomst a n att hon jamliI;t ett av henase vid ~~alfillfS%Set givet IiBfte stadfiist och gillat densamma »till eal allman f~indamen- tallag)). Vågon kontralitsteori gr det onlöjligt att skymta bakom ett sådant tillvagagångssatt. Att den definition på begreppet ftindamentallag, som d660 ars stander bekant sig till) sl\iulle föresravat ef%erfö%jarna av 1719 ar uteslutet, Av dess Imraktar av kontrakt mellaii Bionuaag och undersåtan- drogo J u de förra den slutsatsenn att dess hststallande horde ansii tills iionungen själv kunde lanaina sin medverkan, men de senare fasts%al%de den p5 egen hand i enlighet med ovan. frAn 1634 siilf~rda ord om fsiturns reu, som måste gilla den regeringsform, standerna accepterat, för s5 vitt han ville f i kronan på laenveadet. Det program, borgarståndets talman ~rppstaller for tron- och forfattningsfrigornaas lösning, nam- Iigen att man viiljer sig »en hjverhet som tillåter de vill- koren, som standerna sig betinga vilja», har geimomförts utan att tronkandidaten Eltt ett finger med vid faststallandet av regeringslagar, efter vilka h o n sanall styra riket.

IParBeim regeringsform e%%er konungaiorsakran latgör en kodifikation av valltapltuiationen. Som s i d a n får man 1

stallet beteckna den s. k. preHiminäsf8rsakran, genom vilken prinsessan lovar att, därest hon blir vald till drottning, styra riket efter den regerii~gsform, ständerna komme att f6rfatta. Ett dy1IEit personligt åtagande har dock intet med kontrakfs- teorien ehkt skaffa, Envar som mottager ett honom erbjudet ambete utfaster sig j u uttryckligen eller underförstått att full- göra detsamma atfö3jande f8rpBiklelses, Att Ulrika Eleonsra g6r e n "rlnandsutf5stelse medför den fördelen att den tid, riket maste saltrna konung, kan avsevart förltortas; »en koaungslig myndighet» i betydelsen av en 1 havdvsiilna for- mes organisel-ad interimsregering har det dock aven ma-

(25)

naderi-ia "rnt varit 4. besittning av. Vald

ar

prinsessan till drottning redan den 23 januari, medan regeringsform och Hioniangafirs2kran f6rsl Gro daterade 21 februari. Att accepterandet av de senare ar en betingelse "r hennes s a l markerades p& så satt, att. hon aniste underteckna dem, innan standerna undertecknade valakfen, gen on^ de i den Siung-

Yiga. ingressen till regeringsformen förekommande orden, att drottningen icke aPZe~aast lovat att s j d v efterleva densamma utan jamviil stadfister och gillar den fila en ee~ardllg fundamentallag ko~smpketteras i viss maxi den personliga accepten med en oi"eaalligs5ttsIig sanktion. Dock a r att miirlia att densamma med hiinsyn till Ulrika Eleonoras h i d e i prdi- minarfBrs5kran och konilnga%rs5%ran givna IOft'te att alltid Erxstanlmca med riaasans stander icke kunde iitebli.

S i l51agt de officie%h lcallornas vBttnesb8rdl Diinimte

finnas eaiasellerfid enskilda framsZ2HBningar alr ratls- laget 1/19, harrörande fr&n ma11 i en viss officiell. stállaing, niimiigen PaminneHses a~rgaeilde successionsr6ttigl-ieten i Sve- riges rike samt det s. k. suTder5aaa araldet, f6rfattade a i sela- a-eteraren i %som~i?iissionear över GGrhz, sedermera komn~erse- sadet D a ~ i d Silvius, och en i ett memoria8 vid 1765-66 ars riksdag iasryclrt berattelse om den fria f6rfatfningens tillkomst, avgiveiz a r en man, som uppgiver sig ha tjiinstgjort som sekreterare

Bt

de anan, som errader Hiar% SII:s sista rege- ringsar utarbetade f8rslag till en. rzy regeringsform, Adam

Sclmiitz, sedernzeva adlad Fredensliema. Det kan vara vart att iiven lyssna till deras fôrkunnelse.

SiHvius9 laalagg ar en Iiirci traktal, som visax stark pg- verkan av radande natrirriittsliga laror. I valet mellan en patrimonial och en f6rdragsrBttslig rappfattning av staten skiinker han den senare sin sy~npati. Den utger niimlagen

desi biista Gruts5ttnlngen ett fritt styrelsesiitt. De deG- nitioner och distinktioner, han h8svidlag ,ofis, ha dock endast en akademisk karaktar i. I omedelbar rela'aioip. till de aktkr;-

(26)

26 Fredrik Lagerrotla.

ella svenslta f6rfatlningsproblenaen satter han dem icke. H varje fall står hail friimmande for tanken p5 arvsrattens ut- slocknande såsom förutsättning ftir tippgorandet av ett nytt harskarkontralit.

Helt annorlunda f6rhiller det sig med vad han har att saga om den sveriska successionsratten som sådan. Front- stallningen mot den patrimoniala statsuppfattningen får direkt betydelse för hans stallning till det positivrattsliga prohle- ~ i ~ e t . Sverige vore icke nagot patrimornialri%ce, som genom vapenmalit kommit under sin Ilarskares valde, utan ett fritt rilie, som antingen genom val utsett sin 6verhet eller under senare tider av fri arilja faststaPPt en viss ordning, enlagt vilken konungarna skiille följa efter varandra. Om ocksa denna successionmsordni~-rg anslöte sig kil1 arvsfi\uljden, hade deni Intet med privat arvsriitt att gora. Ej heller stode den i nggot samband med kungamaktens omfång. Lilisom en gapng Erik Sparre gentemot Sigismund - 1594 ars konflikt bringas av Silvius i erinran - haardat, att en arvkonung sona sådan icke har större niakt a11 en -i.allionung, hardar

SHlvius, att en envildskonung icke i kraft av sin envaldsmalit kan andra successionsordningen.

Deil uppfattniilg a.sp konungens anakt s5ssm grundad p5 fordrag, som tyd%igt framtrader hos SilvLus, far darför ingen som helst betydekse "r hans upphattning av sraccessionsr5t- ten. Det fördrag, varpå aven denna grundar sig, ar ett för- drag sui generis. S2 lingt han med ordel fundaments?llagar endast avser reglerna för successionsr2tten kan haan darfor konstruera dem fördragsrattsiigt utan att hans konstruktisn faller samman inGr den kritik, modern statslara riktat mot niafurratten, &%ed full ratt kalias han den1 för pacta suc- cessoria, Det 2- ju utan vidare klart att Sven vas nuva- rande successionsordnang grundar sig p5 överenskommelse med den dynasti, f6r vars medlemmar den reglerar snccessionen till riket. Den dag den utdör elPer abdikerar upp- hör ocksi 1810 års successionsordriisag alt giilla utan att reglerna i R F

S

81 betrgffande grundlags upphaayaeide hinna

(27)

Revolution eller rattsliontinaitet. 27

iakttagas Vad Silvius har anledning urgera ar emellertid f o l k e t s rat% att medverka rid dess andring, oavsett, haaru vidslrackt Sionmasgamakten

arr

blivit. S~secessionsordningen maste ilollaas stsictissimi juris och avuilcelser f r i n densamma legitimeras genom standernas medgiraarde, la'agon jamk- nlng i Sorrköpings arrforenirig h a r dock aldrig kommit till stand. Ingaende visas, huruledes arvsratten enligt denna utslocknat och stiindernas valratt intratt, SElvius döljes ie8;e, att en sadan l-aandelse E viss mån val- efterliingtad. Stiinderna hade ansett f6r en h6gst eftertariklig sak att s5

alldeles borkglya Sveriges krona, att föga eller alls ingen f6r-

hoppning f~nrns att se den rnied tiden falla till ctiinderwaas frla val igen

<

Den besvikelse, Karl Gustavs va9 till tron- £6ljare, medanm drottsmii~g H<]-istina iinnu regerade, och pa ben- nes "rslag villat rad och staiider, framtrader tydligt,

d&

h a n siiger, det de fruktal f6r att deras valstind och frihe- ter ej vore i nog trygghet, diirest de finge en Bto~aung, som ej erkande sin I ~ d i a av deras hander.

F8r Fredenstierna spelar, nar han iittisarig nedskriver sin berattelse o m 1aun.u den fria författningens födelse till- gick, den statsrattsliga do%itriziena en ringa roll. Hails

hu-

veadsyfte ar i stället att insatta densanaana i dess historiska sammanhang. Det ar en sreras& F6rfattningshistorIra i %gel- perspektiv Sman f6rs6ker sig pi. Svenske odalman ha alltid varit segersalle besittare a v sin fillie!, fastan n15nga svara ryclaaalngar och »sBaBrsr» andersturadorn skalaat regeiings- kroppen. Som en »heiraadskakiaing» vaknar Han senver2xsite- Ben, genoaar vilken det som ratteligen borde vara efterkom- mandes Bidelkonammiss troddes Tara bortgivet. Den fick emeE- lertid ett bastt slut genom Mari SII:s d ~ d ntan »klanderIös tresnGQare». De fiihetsalskande man, som a n a k t a t densamma f i r att f5 tiElf511e iterstalla Sveriges illa bortspillda frihet X dess urgamla härd och anseende, resonerade, niir do

l O. Berger a. a. s. 2-1 L

"Jfr r a d o \ a a s. 5 sagts o m avoglieieai m o t deil kvinnliga frolafblj- den 1514.

(28)

28 Fredrik Idagerrothe

mottagit unmderr5ltelsen o m att den gPorPöse nionarlnens liv lyktats, som sa, att darmed oc%asi udeai med konst och makt p"rang"% mveraniteten>) vore upphavd samt »den gamla odalfriheten till Svea s c h GBka riken Ater herrifalilen till riksens stander, som nu agde rättighet att forsatta regeringen i

det skleli, som med rllnets la6ghet och riksens standers frihet kunde instiirnrna)), De togo E r god den i natureris ej mindre $n i GLI& och andra fria folks lagar stadfastade grtiradregeln att ett fritt folk ager en sjalvs%andig och oin- skrankt rattighet att g6ra för och o m sig de lagar, de finna lampligast, viilja sig en konung samt utstaka f6r hononi

a

den ena och fiir sig sjalva

i

den andra sidan sadarna vill-

Iior, som hiist Brerensstamma med regentens höghet och svenske mans frihet.

Oclrsa bakeian Fredenstiernas a\? lard terminslogi iam- Iigen oberörda framstaillning skyriltas annu efter närmare 50 &r den rattskonstruktion, vilken ovan frasnst5llts som de agerandes egen. Minnet av enväldets tilllnomst genom en standerria avtvingad r r h g sitfydning a v Iageri lever kvar 9 de citerade orden o m den »med lionst och makt patrangdcs suver5niteten». ;aven vad i ~ v r i g t sages om dess b6 j a n och slut ar alltför nationellt betonat, alltför oliirt, för att en %asa o m KGsskarfördraget darur skall lnunaaa utliasas, Vad som med Karl XII:s dOd hemfaIler åt rikseras stander Sr ej su- veranitelen -- marla vii%, att subjektet vaoilar - utan den gamla odalfriheten till Svea och Gota riken, vad rimligtvis, som av det kiljande framgår, narmast ar en arkaiserande oniskrivning för ratten att valja konung. Konungabalken Balar ju strax Innan den proklamerar valriket sin att SrerH- ges rike ar av Baeden~iirld sammankommet av Svea och G81a

Band. Däremot fiamstalles den ratt, som genom troisledig- heten aktualiserats, akt faststailla nya lagar IIII som en »i

naturens lag» grundad »olnskran%t» ratt. Illan marker har en viss tendens att biigga det historiska handelseförloppet och 1719 aaivarid positivsattslig Hnonstruktion till ratta efter giingse naturrattslig schablomr. Rimllgtvls kan dock icke sadant aberspas som vittnesbörd ona huru det officiella Sve-